av Lars Beckman (M)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Skarven har rört upp känslorna hos de som bor i Sveriges kust- och skärgårdsområden. Det har resulterat i mängder av insändare och debattartiklar, men också en hel del tidningsartiklar. Tyvärr verkar det som att man mest uppmärksammar skarvens enorma aptit samt att skarvens avföring smutsar ned och skapar sterila miljöer.
Det största problemet med skarven är dock att den rubbar den ekologiska balansen i kustområdet genom att rubba näringskedjan med katastrofala konsekvenser för ett rikt och varierat fiskbestånd. Om antalet skarvar begränsas kraftigt kommer nedsmutsade områden att återhämta sig på några år medan skadorna på biotopen och den ekologiska balansen kan ta årtionden att reparera, och kanske även längre tid än så.
Näringskedjan ser ut så här i ett normalt habitat:
Innan toppredatorerna når full storlek passerar de genom alla nivåer av näringskedjan.
Producenterna ger näring åt alla delar i näringskedjan, bland annat med hjälp av fotosyntes.
Skarven kan i princip göra rent hus i de skikt som hyser mellan- och mindre predatorer, vilket resulterar i att storspiggen ökar kraftigt i antal eftersom den inte längre är hotad. Eftersom storspiggen livnär sig på fiskrom och glin så förstörs bestånden av abborre, gädda och övriga fiskarter i mellanskikten, fiskar som har stor betydelse för sportfisket i skärgården. På olika ställen utmed kusten, bland annat i Blekinge, försöker lokala intressenter att genom ideellt arbete iordningställa speciella lekområden för i första hand gädda. När de nykläckta ynglen sedan tar sig ned i skärgårdens grunda vikar väntar storspiggen. I Kalmarsund klarar sig bara 5 procent av gäddynglen.
Lax och havsöring, två fiskarter som är av stor betydelse för både yrkesfiskare och besöksnäringen i hela kustområdet, är helt beroende av kraftbolagens ålagda kompensationsutsättning av smolt för sin fortsatta existens. När dessa smolt efter två års uppfödning sätts ut i älvmynningar eller motsvarande blir de ett lätt byte för skarven.
Skarven hotar biotopen i kustnära områden, vilket åstadkommer skador som kan få allvarliga och bestående konsekvenser inte bara för naturens mångfald utan även för såväl yrkes- och fritidsfisket som besöksnäringen.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för få stopp på skarvens skadliga påverkan på havsbiotopen?