av Cassandra Sundin (SD)
till Utbildningsminister Anna Ekström (S)
Riksdagen fattade år 1927 beslut om att friluftsliv skulle utövas under minst 15 skoldagar per år. Antalet obligatoriska friluftsdagar har sedan varierat mellan 15 och 20 dagar per år fram till 1994 då friluftsdagarna blev frivilliga. Sedan dess, men även innan, har de minskat.
Det finns skilda uppfattningar om vad som kan räknas som friluftsliv och friluftsverksamhet och vad som inte gör det. Enligt till exempel Friluftsgruppens definition kan en skola ha mycket friluftsverksamhet men samtidigt vara i total avsaknad av friluftsliv. Det kan med andra ord konstateras att mycket av det skolorna runt om i landet gör under sina friluftsdagar inte definieras som friluftsliv enligt Friluftsgruppen. Så länge en verksamhet inte är definierad är det omöjligt att bedöma omfattningen av verksamheten.
Friluftslivet skulle kunna vara en viktig länk i klyftan mellan teori och praktik. Upplevelsebaserat lärande är ett starkt skäl för att bedriva friluftsverksamhet. För att ett fungerande friluftsliv i skolan ska möjliggöras är ledarfrågan betydande, för även om ett välfungerande lärarkollegium är av stor vikt, är det inte hela lösningen. Därför bör skolledningens styrmedel utformas tydligare för att minska variationerna i friluftsverksamheten i skolorna. De problem som finns för friluftslivet i skolan löses dock inte alltid genom fler friluftsdagar utan kanske genom en förändring av den traditionella schemabilden. Det kan vara av stor vikt att inom skolans ramar skapa möjligheter till många friluftsinslag där friluftslivet ibland kan användas och ses som en metod för inlärning men också ibland bara för sitt egenvärde dit man kan koppla många av skolans övergripande syften.
Mot bakgrund av ovanstående är min fråga till utbildningsminister Anna Ekström:
Avser regeringen att arbeta för att återinföra de reglerade friluftsdagarna i skolan och därmed tillsätta en utredning om detta?