av Lars Mejern Larsson (S)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Varje vecka pendlar cirka 5 400 personer från sitt boende i Värmland till ett arbete i Norge. Men även om våra landsgränser är öppna återstår flera gränshinder för dem som arbetar i ett annat land. För någon vecka sedan bjöds jag in till en träff med kommunföreträdare från Eda och norska Eidskog tillsammans med anställda på Grensetjensten i Morokulien.
Arvika Nyheter var på plats när företrädarna rapporterade om hur krångliga och otidsenliga skattesystem försvårar för både företag och pendlare. Samhällsförändringar med ökad rörlighet, digitalisering och flexibla arbetsformer har gjort att nuvarande regler inte längre fungerar optimalt.
Arbetsgivaren i Norge drar i dag av en avgift på 8,2 procent av lönen till den norska socialförsäkringen. Skatten däremot ska betalas till den hemkommun i Sverige där personen är skriven. Pendlare ansvarar själva för att rätt skatt blir inbetald genom att lämna in en preliminär självdeklaration och därefter sätta in pengar på sitt skattekonto. Det är ett krångligt system som framför allt ställer till det för personer med ojämna inkomster och flexibla arbetsformer, till exempel deltidsbrandmän. Uppskattningen blir lätt fel och pendlare står till slut med stora skatteskulder. Ytterligare problem är att dessa regler enbart gäller för den som bor i en gränskommun. Om du i stället bor i en kommun längre bort från gränsen skattar du i Norge. Ännu mer invecklat blir det om en pendlare råkar bli sjukskriven.
Dessa krångliga skatteregler har till och med gjort att kommunföreträdare i Sverige hellre ser att de som jobbar i Norge också skattar i Norge för att regelverket ska bli mer förståeligt. Blir det för krångligt att arbetspendla över gränsen drabbar det i förlängningen också rekrytering och kompetensförsörjning ute på företagen. Ett alternativ skulle kunna vara att bryta ut gränsgångaravtalet – som är den mest relevanta delen – ur det nordiska skatteavtalet och göra förenklingar som inte innebär att man måste riva upp hela avtalet.
Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
Tänker statsrådet vidta några åtgärder för att förändra lagstiftningen på området?