av Pia Steensland (KD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
I enlighet med 51 kap. 17 § i socialförsäkringsbalken får kommuner ersättning från Försäkringskassan när kommunen beslutat om personlig assistans eller ekonomiskt stöd för skäliga kostnader enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, i väntan på beslut från Försäkringskassan. Tidigare fick kommunen retroaktiv kompensation för de kostnader kommunen haft i väntan på Försäkringskassans beslut oavsett om det var en kommunal eller privat utförare som utförde insatsen.
Sedan den 1 april 2019 har Försäkringskassan dock ändrat tillämpningen av socialförsäkringsbalken så att kommunen kompenseras retroaktivt endast för de kostnader som de haft när kommunen själv utfört insatsen i väntan på beslut från Försäkringskassan. Det innebär i praktiken att kommunen inte längre får ersättning för sina kostnader när insatsen har utförts av en privat utförare.
Försäkringskassans handläggningstider är i genomsnitt fem månader långa, vilket medför att kommunens kostnader för assistans kan vara avsevärda för en person med omfattande funktionsnedsättning under den perioden. Att kommunen inte längre får retroaktiv ersättning för insatser som utförts av en privat aktör i väntan på beslut från Försäkringskassan riskerar att urholka en av de grundläggande rättigheterna i LSS, nämligen att den assistansberättigade själv har rätt att välja vem som ska utföra assistansen.
Vi har fått signaler om att Försäkringskassans ändrade tillämpning i praktiken medför att privata aktörer själva måste ligga ute med kostnaderna till dess att det är beslutat om assistansen kommer vara ett kommunalt eller statligt ansvar. För större privata aktörer är det i regel inget större problem att ligga ute med pengarna i avvaktan på beslutet från Försäkringskassan, men för små anordnare blir det snabbt ohållbart eftersom det snabbt handlar om stora summor.
Vi kristdemokrater ser med stor oro på en utveckling där valfriheten inskränks och människors rätt till trygghet och stöd begränsas när de ansöker om samhällets stöd utifrån LSS.
Min fråga till socialminister Lena Hallengren blir därför:
Vilka åtgärder kommer ministern att vidta för att säkerställa att den enskildes möjlighet att välja utförare i enlighet med intentionen med LSS inte kommer att inskränkas på grund av Försäkringskassans ändrade tillämpning av 51 kap. 17 § i socialförsäkringsbalken, som i praktiken medför att kommunen kompenseras retroaktivt endast för de kostnader som de haft när kommunen själv utfört insatsen i väntan på beslut från Försäkringskassan?