av Gudrun Brunegård (KD)
till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Sverige är långsträckt och relativt glest befolkat. Många är beroende av en väl utbyggd infrastruktur såväl för privat resande som för pendlande till studier och arbete. Till detta kommer näringslivets behov av transporter. Många tar stort ansvar för att de ska göras på ett så hållbart sätt som möjligt. Tågtrafiken är därvidlag ett attraktivt alternativ. Kapaciteten på landets järnvägar är dock utnyttjad närmast till bristningsgränsen. Det är ur detta perspektiv planerna för en höghastighetsbana, som är tänkt att förbinda Stockholm, Göteborg och Malmö, har tagit form.
För befolkningen i Kalmar län, såväl som i övriga delar av landet som hamnar vid sidan om den planerade sträckningen, är dock oron och motståndet till en höghastighetsbana stort. Redan i dag är länet gravt missgynnat vad gäller statliga medel för infrastruktursatsningar via den nationella transportplanen och ligger längst ned i botten på listan. Behovet att rusta upp befintliga järnvägslinjer är stort, för att underlätta befolkningens och näringslivets behov av hållbara transporter inom länet och till utbildnings- och arbetsmarknadscentrum utanför länet, likaväl som miljontals besökare och transporter till länet.
Det finns dock i nuläget inte några garantier för att resenärer från Kalmar län via Stångådalsbanan och Tjustbanan ska kunna ansluta naturligt vid ett nytt resecentrum i Linköping. Tvärtom hörs förslag om att resenärer ska bussas från nuvarande resecentrum till det nya som planeras. Det skulle medföra opraktiska och tidsödande byten, och det skulle avskräcka många resenärer.
Det är för befolkningen i Kalmar län av yttersta vikt att det i den fortsatta planeringen för höghastighetståg tydliggörs hur en sådan investering ska kunna ske utan att befintligt järnvägsnät drabbas av nedsatt underhåll och nödvändiga satsningar. Den får inte heller medföra försämrad tillgänglighet vid anknytningspunkterna.
Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:
Vilka åtgärder vidtar ministern för att garantera att investering i framtida höghastighetsbanor inte sker på bekostnad av befintliga regionaltåg och att de regionala järnvägarna får naturliga anknytningspunkter till framtida höghastighetsbanor?