Fråga 2018/19:691 Stångådalsbanan

av Gudrun Brunegård (KD)

till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

 

Kalmar län är ett av Sveriges främsta turistlän, med flera av Sveriges mest kända varumärken, som Öland, Kalmar, Glasriket, Vimmerby med Astrid Lindgrens Värld samt Västervik med Visfestivalen. Många Gotlandsturister väljer att ta färjan via Oskarshamn. Länet har dessutom flera tunga industrier, som Scania i Oskarshamn, Södra i Mönsterås och aluminiumklustret i Hultsfred-Vimmerby. Dessa tunga transporter sker i dag till stor del via landsväg. Hade fler transporter kunnat ske via järnväg skulle miljövinsterna vara uppenbara. I dag saknas dock kapacitet och i vissa fall anknytningar.

Stångådalsbanan förbinder Linköping med Kalmar via Rimforsa, Kisa, Vimmerby, Hultsfred, Berga, Högsby och Blomstermåla. Ett antal ytterligare hållplatser längs med banan skulle, om de byggdes ut, bidra till ett än mer förbättrat och miljövänligt pendlingsalternativ för invånare längs med banan, med möjlighet till tågmöten och därmed till fler turer per dag. Genom Berga station finns även förbindelse till Oskarshamn och därmed till Gotlandstrafiken.

Sedan Stångådalsbanan rustades upp i början av 1990-talet har endast smärre investeringar gjorts. Trots det ligger antalet resande på hög nivå. Många använder tåget, som avsett, för arbets- och studiependling, både söderut mot Kalmar och norrut mot Linköping.

Kommunerna i Kalmar län har, i brist på statliga medel, på egen hand via regionförbundet gått in med åtskilliga miljoner för att renovera undermåliga delar. Dit hör bland annat en bro som inte höll tillräckligt hög bärighet, inne på östgötskt territorium. Resenärerna kan dock inte undgå att märka att banan är i behov av ytterligare underhåll för att korta ned restiderna och minska stötigheten över osvetsade skarvar.

Dessvärre har Kalmar län hittills inte fått något nämnvärt stöd från staten i strävandena efter bättre och mer miljövänliga transportalternativ för personer och gods. I den senaste nationella transportplanen tilldelas Kalmar län den i särklass lägsta andelen statliga miljoner per invånare, 2 765 kronor per invånare. Av den kakan är redan en stor del uppbokad för det ständigt pågående underhållet av Ölandsbron och kan således inte tas i anspråk för förbättringar av infrastrukturen i andra delar av länet. De statliga anslagen kan jämföras med tvåan från slutet, Örebro län, med 3 529 kronor per invånare. Grannlänet Blekinge tilldelas 5 020 kronor per invånare, Östergötland 7 020 och Jönköping 13 214. Samtliga ligger på den nedre halvan av listan. Kronoberg, som får 15 247 kronor per invånare, ligger strax över mitten.

Jag vill med anledning av ovanstående ställa följande fråga till infrastrukturminister Tomas Eneroth:

 

På vilket sätt avser ministern att i arbetet med kommande nationella transportplan tillgodose behovet av goda och likvärdiga utvecklings- och transportvillkor för befolkning och näringsliv i samt besökare till Kalmar län?