av Ellen Juntti (M)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Nyligen fick regeringen slutredovisningen av uppdraget gällande utvärdering av barnahusverksamheterna i Sverige. Utvärderingen har gjorts av Barnafrid, nationellt centrum för kunskap om våld mot barn vid Linköpings universitet.
I uppdraget ingick inte att lämna åtgärdsförslag.
I utvärderingen framkommer att många barnahus fungerar bra men att det finns regionala skillnader. Detta medför risker att barn som utsatts för brott inte får ett likvärdigt bemötande, stöd och skydd, något som i framtiden kan komma att innebära stora svårigheter för det utsatta barnet.
Bristerna i verksamheterna gäller otydligheter i de nationella riktlinjerna, sekretess, särskilda företrädares kompetens och roll med mera.
Verksamheten i Barnahusen är otroligt viktig, främst för det utsatta barnet, som inte har samma möjlighet som vuxna att påtala brott och inte heller alltid vet att en handling är brottslig. Men verksamheten är också viktig för samhället i stort eftersom övergrepp kan få allvarliga konsekvenser för den drabbade även på lång sikt.
Min fråga till socialminister Lena Hallengren är:
Anser ministern att verksamheterna i barnahusen är viktiga, och om så är fallet, hur och när tänker ministern agera för att dessa ska förbättras?