av Angelika Bengtsson (SD)
till Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
I vårbudgeten annonserade regeringen att folkbildningsanslaget ska flyttas från kulturbudgeten till utbildningsbudgeten.
Den 2 maj frågade jag kulturministern: ”Hur ser kulturministern på att en så stor del av kulturpolitiken flyttas från kulturområdet i riksbudgeten, och varför gör man denna förflyttning?”
I vårpropositionen anger regeringen att samtliga anslag som avser vuxenutbildning bör vara samlade inom ett utgiftsområde som skäl till flytten av anslagen. I kulturministerns svar anger hon att flytten handlar om barns och ungas tillgång till kultur och om dessa gruppers möjlighet att möta kultur, och att folkbildningen därför är en självklar ingrediens i vårt skolväsen.
Vi upplever en viss tvetydighet från regeringen i denna fråga. Samtidigt anser vi att de båda angivna förklaringarna är otillfredsställande.
Folkbildning handlar nämligen främst om bildning och inte utbildning. Således är det inte naturligt att se folkbildningen som vuxenutbildning. Samtidigt riktar sig folkbildningsverksamheten framför allt till vuxna; det är alltså vuxenbildning. Vuxenbildning har en naturlig plats i vårt samhälle och är en viktig ingrediens i vår demokrati. Även om det finns utbildningsinslag inom folkbildningen används en särskild studiemetodik som är väsensskild från det ordinarie utbildningsväsendet.
Folkbildningen är således en kulturfråga och har stått under kulturbudgeten i decennier, av goda skäl. En placering av folkbildningsanslaget i kulturbudgeten är motiverad.
Jag vill därför fråga kultur- och demokratiminister Amanda Lind:
Anser ministern att vuxenbildning är viktig för kulturen och för vår demokrati?