av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
I Skåne revideras just nu den regionala strategin för formellt skydd av skog.
I strategin kan man läsa följande under ”Markägaren i centrum”:
”Det är viktigt att de personer som representerar beslutsmyndigheten sätter sig in i markägarens situation och har förståelse för denna. [...] Den inledande kontakten med markägaren bör vara ett tidigt personligt sammanträffande för ett samtal om hur värdefull natur på fastigheten ska kunna bevaras och skötas.”
I utkastet till strategi presenterar Skåne ett omfattande område som utgörs av värdekärnor och värdetrakter. I dag är det osäkert hur dessa utpekanden kommer att påverka markägare eftersom ingen vet exakt vilka värdekärnor som ska skyddas. Att det inte är tydligt vad det innebär att ha en värdekärna inritad på sin mark innebär att inte veta vad som händer i framtiden. Kommer man att kunna avverka eller inte? Detta skapar inte bara finansiell osäkerhet, utan det skapar också stor stress för den enskilde.
Många markägare ställer sig frågan om det är i enlighet med den nya förvaltningslagen att inte ha samråd med markägare innan deras mark ritas in på kartor över värdekärnor och värdetrakter. Den andra frågan är: Vad är det juridiska värdet av värdekärnor och värdetrakter?
Riksrevisionen rekommenderar i sin granskningsrapport Förbättringsmöjligheter i skyddet av värdefull skog regeringen att tydliggöra ansvarsfördelningen mellan staten och markägare. Det står vidare följande: ”Skogsstyrelsen bör även tydligare kommunicera vilken ansvarsfördelning som gäller mellan skogsägare och staten för att nå de uppsatta målen. Staten har hittills främst fokuserat på att nå arealmål på nationell nivå. Vår bedömning är att arbetet i högre grad än tidigare också bör fokusera på områdenas kvalitet och funktion.”
Jag vill därför ställa följande fråga till statsrådet Jennie Nilsson:
Vad gör statsrådet och regeringen för att stärka äganderätten och för att skapa en god dialog mellan ägare och staten?