av Lina Nordquist (L)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Rätten att söka asyl och få sin ansökan prövad är en grundläggande rättighet som aldrig får hanteras godtyckligt. Det får inte göra någon skillnad om allmänhet och journalister engagerar sig i någons livsöde, eller om processen fortgår i det tysta – varje människa måste ju ha samma rätt att få sin sak prövad, enligt samma principer och regelverk.
Frågan är om det säkert kan sägas vara så i dag? Då och då fattas avvisningsbeslut vid Migrationsverket som senare rivs upp. Ett beslut fattas, journalister och invånare uppmärksammar ett fall, verket omprövar och den asylsökande får stanna. Slutet gott, allting gott, kan tyckas. Men är en sådan ordning rättssäker?
Sexårige Denis avvisades, innan Migrationsverket förklarade att deras beslut var förhastat och en ny prövning skulle ske. Treårige Davids mamma Naira avvisades, men verket öppnade senare för att ändra sitt beslut. Nu ifrågasätts avvisningen av 15-årige Ahmad, som efter fem års väntan hos sin mormor och släkt i Sverige fått besked att ett barnhem är att betrakta som ett ordnat mottagande för honom i Jordanien.
Barnkonventionen är ett rättsligt bindande internationellt avtal som bland annat slår fast att alla barn har samma rättigheter, samt att barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn. Sverige har förbundit sig att följa konventionen.
Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Hur säkerställer ministern och regeringen att Migrationsverket i varje enskilt fall kan fatta rättssäkra beslut om avvisning eller uppehållstillstånd, där principen om barnets bästa sätts i förgrunden, även utan opinion, protester från allmänheten och tidningsreportage?