Fråga 2018/19:451 Lantmäteriet och laddstolpar

av Rickard Nordin (C)

till Statsrådet Per Bolund (MP)

 

Det finns juridiska otydligheter gällande hur samfälligheter kan/ska agera för att korrekt reglera laddplatser inom samfälligheten. Problemet består i att det eventuellt behövs en ny kostsam lantmäteriförrättning och att Lantmäteriet dessutom anser att laddmöjligheter över huvud taget inte kan ingå i samfälligheter. Enligt Lantmäteriet är laddutrustning inte av väsentlig och stadigvarande betydelse för fastigheten. Endast ändamål av stadigvarande betydelse får enligt anläggningslagen ingå i en samfällighet.

Huruvida laddstolpar uppfyller kraven för att kunna utgöra en gemensamhetsanläggning är inte fastställt. Lantmäteriet har vid upprepade tillfällen sagt att de inte anser att ladduttag är av stadigvarande betydelse för en fastighet, men de medger samtidigt att det är en gråzon. Motorvärmaruttag är däremot sedan länge vanligt i samfällighetsföreningar och anses vara av stadigvarande betydelse.

I ett motorvärmaruttag kan man ladda en elbil, men rekommendationer från Elsäkerhetsverket och Energimyndigheten säger att detta endast bör ske i undantagsfall. I stället bör mer robusta ladduttag användas. Det vore därför önskvärt med ett förtydligande kring detta så att det står klart att det går att inkludera laddutrustning i en gemensamhetsanläggning. Detta är särskilt angeläget vid bildande av nya gemensamhetsanläggningar.

För att få ladda elbilar i samfällighetens garage krävs ett nytt anläggningsbeslut från Lantmäteriet, vilket beräknas kosta ca 50 000–100 000 kronor. En sådan ansökan kräver enighet i samfälligheten, vilket aldrig kommer att ske; de med bensin- och dieselbilar vill ju inte betala en avgift för att andra ska kunna köpa elbilar. Det här är helt enkelt ett stort onödigt hinder som enkelt bör kunna tas bort.

Att hävda att en samfällighetsförening eventuellt kan välja att inte göra en omprövning av gemensamhetsanläggningen trots att de utökar med laddutrustning är ingen bra lösning. Det skulle kunna betraktas som att laddutrustningen ingår i den anläggning som redan finns enligt vissa. Det skulle dock göra att osäkerheten kvarstår, och onödiga och osäkra regelhinder är det sista vi behöver i omställningen av fordonsflottan.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Per Bolund:

 

Kommer ministern och regeringen att agera för att inkludera laddmöjligheter i samfälligheter utan omprövning av gemensamhetsanläggningen och i så fall när?