Fråga 2018/19:45 Bistånd till Tanzania

av Markus Wiechel (SD)

till Statsrådet Peter Eriksson (MP)

 

Hösten 2018 blev det känt att den homofoba regeringen i Tanzania ertappats med att dels uppmana allmänheten till att rapportera homosexuella till myndigheterna, dels ha inrättat en specialgrupp i syfte att jaga dessa personer, främst genom att med bilder och videor från sociala medier kunna identifiera homosexuella. Det är redan sedan tidigare förbjudet med homosexualitet i landet (homosexualitet kan ge upp till 30 års fängelse), och beslutsfattare har under en längre tid använt sig av grovt nedsättande uttryck mot homosexuella, vilket säkerligen också är ett skäl till att homofobin ökat dramatiskt.

Som följd av rapporteringen under hösten 2018 valde bland annat den danska regeringen att frysa delar av sitt bistånd till Tanzania. Utrikesminister Margot Wallström har kommenterat uppgifterna med att det är fruktansvärt och oacceptabelt att hbt-personer jagas och förföljs och att det kan få konsekvenser för det svenska biståndet.

Under 2017 fick Tanzania över 1,1 miljarder svenska kronor i bistånd, vilket motsvarade 0,26 procent av landets bni. Det är det enskilt största mottagarlandet av svenskt bilateralt bistånd. Sedan tidigare har Sverige fryst bistånd till landet, dock av andra skäl. Under 2010 frystes utbetalningar på 135 miljoner kronor då Tanzania inte klarade att uppfylla villkor om bland annat kamp mot korruption, reformer av det finansiella system och den större mediefriheten. Under 2014 frystes bistånd på 425 miljoner kronor efter en uppdagad korruptionshärva.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Peter Eriksson:

 

Avser Sverige att frysa biståndet till Tanzania med anledning av den statssanktionerade jakten på homosexuella, och hur avser man i övrigt att arbeta för att ställa krav på landet?