av Mikael Eskilandersson (SD)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Under senare tid har svenska jordbrukare och framför allt köttproducenter drabbats av hat och hot riktade mot sin verksamhet. Ofta pratar vi om konsumenternas makt att, genom sina val av råvaror, stödja svenska jordbrukare i allmänhet och köttproducenter i synnerhet, då svenska produkter håller en högre kvalitet samt innehåller mindre gifter och antibiotika. Denna konsumentmakt hotas dock från mer eller mindre organiserade organisationer som säger sig värna djuren och som sprider hat och hot mot dem som producerar svensk mjölk eller svenskt kött. Många kött- och mjölkproducenter känner sig inte säkra, och Sveriges rättsväsen, som snarare skyddar de kriminella än den som attackeras, ger tyvärr få möjligheter att skydda sig. Staket och kameror kräver tillstånd som kan vara svåra att få och ger dessutom en inget säkert skydd, särskilt då angriparna i princip aldrig döms för de brott de gör sig skyldiga till. De som försöker ifrågasätta de så kallade aktivisternas olagliga aktiviteter drabbas själva av än mer hat och hot som till exempel nu senast med mjölkbonden Anette Gustawson.
Producenter har fått nattliga besök i sina anläggningar, som till och med lett till att djur dött eller tvingats avlivas. Anläggningar har skadats och både ägare och arbetare har hotats. Polisen tvingas prioritera annan brottslighet, vilket gör att brotten sällan utreds, och om det skulle gå att finna en gärningsman så är straffen så låga att det knappast avskräcker. Kort sagt, läget är förtvivlat bland många av våra producenter som känner sig utlämnade och utan stöd från samhället. När producenterna slutligen ger upp och lägger ned sin verksamhet försvinner en del av den svenska produktionen av kött och mjölk, vilket resulterar i att konsumenter inte längre kan välja det bästa alternativet ur både miljö- och hälsosynpunkt. Konsumenterna tvingas köpa sämre produkter som dessutom genom sina långa transporter orsakar större miljöpåverkan. Något som borde ligga i regeringens intresse att förhindra.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:
På vilket sätt avser statsrådet att agera för att skydda och stärka svenska producenters rättigheter så att de kan fortsätta att producera de råvaror konsumenterna efterfrågar?