av Jimmy Loord (KD)
till Utbildningsminister Anna Ekström (S)
Alla barn är olika. För att alla barn ska kunna tillgodogöra sig skolundervisningen efter sin bästa förmåga måste stöd sättas in så tidigt som möjligt. Kristdemokraterna har därför under många år betonat vikten av att satsa extra resurser på ett speciallärarlyft. De elever som har behov av särskilt stöd behöver få anpassad undervisning efter behov och ibland också en anpassad klassrumsmiljö. Alla elever har rätt till stöd och stimulans för att utvecklas så lång som möjligt.
A och O för att elever ska trivas i skolan är att de får en undervisning som är anpassad efter barnets förmåga och kunskapsnivå.
I Finland och Norge sätts de specialpedagogiska insatserna in tidigt i skolgången i stor utsträckning för att förebygga uppkomsten av läs- och skrivsvårigheter, medan vi i Sverige tenderar att sätta in stödet i senare årskurser. Detta är olyckligt eftersom specialpedagogiska resurser kan verka förebyggande. Det är viktigt att specialpedagogiskt stöd inte ses som stigmatiserande utan kan sättas in också för kortare tider när det upptäcks att en elev så behöver. Det torde vara mycket mer stigmatiserande att inte uppfylla kunskapskraven och inte få det stöd man behöver.
Läsa-skriva-räkna-garantin kan möjliggöra att vi även i Sverige får till ett effektivare arbetssätt med tidiga insatser. Bristen på speciallärare är dock alldeles för stor.
Med anledning av detta vill jag fråga utbildningsminister Anna Ekström:
Delar ministern min oro att den stora bristen på speciallärare riskerar att urholka ambitionerna i den nya läsa-skriva-räkna-garantin?