av Karin Rågsjö (V)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Nobelpriset i medicin 2018 gick till James P. Allison och Tasuku Honjo för upptäckten av behandlingen med ”checkpointhämmare”, en form av immunterapi som bland annat har effekt vid allt fler typer av cancer. Det är en medicinsk revolution. Alla får dock inte ta del av den medicinska revolutionen, och införandet av den nya behandlingsmetoden sker inte över hela landet.
I väntan på klartecken att ge checkpointhämmare vid fler cancerformer skickar den offentliga sjukvården svårt sjuka patienter till Aleris Christinakliniken i Stockholm. Men det handlar bara om patienter som kan betala 70 000 kronor i månaden. De får specialistvård enligt önskemål och på inrådan från sin hemortsklinik. Det offentliga anses inte kunna betala för vården ännu, men på EU-nivå är behandlingen godkänd, vilket öppnar upp för privat finansiering av behandling, som är fallet vid Christinakliniken. Det är därmed den egna plånboken som avgör tillgången på behandling.
Verksamhetscheferna vid landets onkologkliniker har kommit överens om att inte ge checkpointhämmare vid en viss cancerform förrän rådet för nya terapier vid Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) kommit med en nationell rekommendation för just den indikationen. Under tiden som klockan tickar köper sig patienter liv. Hälsoklyftan mellan fattig och rik har sällan varit så tydlig som i exemplet med checkpointhämmare.
Sverige har i dag bland Europas högsta priser på cancerläkemedel, och det är hög tid att staten tillsammans med regionerna med kraft lyfter diskussion med läkemedelsindustrin. Överpriserna måste bort. Vänsterpartiet ställer inte upp på ojämlik sjukvård.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Lena Hallengren följande:
Hur avser ministern att verka för att tillgången till jämlik och likvärdig cancerbehandling i samtliga regioner säkerställs och inte avgörs av patienters privatekonomi?