av Anders Hansson (M)
till Statsrådet Tomas Eneroth (S)
Fram till år 2050 bedöms de globala sjötransporterna öka med närmare 430 procent, och i dag transporteras 85–90 procent av Sveriges export- och importgods till sjöss. Dock står sjöfarten för en marginell del när det kommer till inlandstransport (3 procent mot lastbilarnas 88 procent).
I riksdagens beslutade klimatmål för transportsektorn ska växthusutsläppen senast år 2030 minska med 70 procent jämfört med 2010 års nivåer, vilket är ett ambitiöst och bra mål. Här finns det ledig kapacitet hos sjöfarten att vara med och bidra.
Däremot finns det viss kritik mot hur själva organiseringen av svensk sjöfart i dag fungerar. Nationella kommittén för hållbar sjöfart påpekar bland annat att Sjöfartsverket som affärsverk är internationellt unikt i sin organisering, det vill säga att det är ett verk som till största delen finansieras av brukarna själva. Den centrala punkten är farleds- och lotsavgifterna. Redare som ställer om till mer hållbar sjöfart vittnar om att de inte märker någon större skillnad i hur de stimuleras till mer av detta eller huruvida de får några incitament alls.
Sjöfartsverkets avgiftssystem skulle här kunna användas för att skillnaden ska bli märkbar för den som väljer att satsa på att ställa om sin flotta.
Med anledning av det ovanstående vill jag ställa följande fråga till statsrådet Tomas Eneroth:
Avser statsrådet att se över huruvida differentierade farleds- och lotsavgifter kan komma att uppmuntra till en snabbare omställning av sjötransporterna?