av Betty Malmberg (M)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Förra året antog riksdagen en politik för Sveriges landsbygder. Det övergripande målet för densamma lyder "en livskraftig landsbygd med likvärdiga möjligheter till företagande, arbete, boende och välfärd som leder till en långsiktigt hållbar utveckling i hela landet". Det låter bra men det är också ett mål som förpliktar.
En tredjedel av Sveriges befolkning bor på landsbygden. Lokalt företagande och lokal service är viktiga parametrar för att folk ska vilja bo kvar och att kommuner ska lyckas attrahera nya boende dit. Det är därför förvånande att myndigheter i vissa fall försvårar detta. Olika genomgångar visar dessutom att kommunerna tolkar lagen olika, till exempel då det gäller att tillåta byggande på åkermark. Undertecknad har vid flera tillfällen motionerat om att skyddet av åkermark bör öka och att större hänsyn måste tas till klassningen av jordbruksmark vid eventuell exploatering. Men jag är också realist. Det finns till exempel kommuner med en mycket stor andel åkermark, ända upp till drygt 80 procent av landarealen, där hushållning med den mest produktiva jordbruksmarken poängteras i respektive kommuns översiktsplan. I dessa fall blir det förstås märkligt om jordbruksmark med lägre bördighet inte kan bebyggas.
Med hänvisning till ovan vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:
Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att lokala avväganden ska kunna ges ökad tyngd så att relevant lagstiftning inte motverkar dessa kommuners möjlighet att utveckla sin landsbygd?