Fråga 2018/19:20 En analys av anmälningar om åldersdiskriminering

av Barbro Westerholm (L)

till Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)

 

Världshälsoorganisationen (WHO) anser att diskriminering på grund av ålder är den svåraste formen av diskriminering att åtgärda trots att den förr eller senare kommer att drabba alla. Därför driver WHO sedan 2016 en kampanj mot åldersdiskriminering. Också inom EU drivs frågan, främst genom AGE Platform Europe, en paraplyorganisation för organisationer för årsrika människor i EU.

I Sverige har vi sedan 2013 en lag mot åldersdiskriminering som omfattar alla samhällssektorer, inte bara arbetsliv och utbildning. Av de ca 2 000 anmälningar om diskriminering som Diskrimineringsombudsmannen får in per år utgörs omkring 275 av anmälningar om åldersdiskriminering.

Mycket få anmälningar leder till dom i Arbetsdomstolen. Sedan 2013 har endast tre fall bedömts vara otillåten åldersdiskriminering och arbetsgivaren därför dömts att betala diskrimineringsersättning. Det rörde sig om tre yrkeschaufförer som i enlighet med ett bolags ålderspolicy hade nekats ny behovsanställning med anledning av att de fyllt 70 år. Ytterligare fyra fall har gått till förlikning. De gällde personer som på grund av sin ålder inte fått anställning. 

I DO:s uppdrag ingår att sprida kunskap om arbetet med de anmälningar om upplevelse av diskriminering som inkommer till DO för att synliggöra strukturer som kan vara ett hinder för lika rättigheter och möjligheter. År 2014 presenterades en analys av anmälningar inkomna under perioden januari–juni 2012 (Rapport 2014:1). Rapporten visar att det finns likheter i anmälarnas berättelser oavsett vilken arbetsgivare, institution, myndighet eller sjukvårdsinstans som anmäls eller vilka diskrimineringsgrunder som de anges ha samband med. Det handlar om komplexa samspel mellan olika sociala strukturer, i kedjor av händelser, i en växelverkan mellan subtila och öppna, formella och informella handlingar och strukturer.

Denna analys behöver följas upp och fördjupas vad gäller åldersdiskriminering. Här skulle en genomgång av orsakerna bakom de i dagsläget mer än 1 200 anmälningar om åldersdiskriminering som inkommit sedan 2013 kunna ge information om orsaker bakom anmälningarna. En sådan analys skulle kunna  ge grund för åtgärder som skulle kunna vidtas för att minska den ålderistiska syn på människor som enligt WHO präglar inte minst Sverige. 

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Åsa Lindhagen:

 

Avser regeringen att i regleringsbrev eller på annat sätt möjliggöra en analys av de anmälningar som inkommit till DO om åldersdiskriminering?