av Lotta Olsson (M)
till Statsminister Stefan Löfven (S)
Klimatminister Isabella Lövins stabschef Annika Jacobson arbetade tidigare som chef för Greenpeace Sverige. I egenskap av detta stod hon 2012 bakom en aktion mot kärnkraftverket Forsmark, då man anordnade ett intrång på kärnkraftverket. En liknande aktion med intrång på Oskarshamns kärnkraftverk 2014 ledde till att 40 aktivister dömdes för olaga intrång i tingsrätten.
Annika Jacobson har försvarat intrånget 2012 på Forsmarks kärnkraftverk med att ”det var en viktig handling för samhällsdebatten”. Intrånget på Oskarshamns kärnkraftverk kostade mellan 25 och 30 miljoner kronor samtidigt som betydande resurser från polisen krävdes. Därtill ska läggas det omfattande arbete som domstolen använde för att processa de efterföljande fallen. Resurser som i stället hade kunna spenderats på att finna och lagföra andra kriminella.
Annika Jacobson kommenterar själv och säger att Greenpeace civila olydnad bygger på ”ickevåld, öppenhet och ett personligt ansvarstagande”. Något som Annika själv inte tycks vilja leva upp till då hon i egenskap av organisatör inte själv infann sig på kärnkraftverken och därmed undgått att fällas i domstol.
Civil olydnad har historiskt motiverats som en metod att kunna göra motstånd mot en orättfärdig regim. Man kan ha delade uppfattningar om kärnkraften, men det är tydligt att en majoritet av riksdagens partier, och därmed Sveriges befolkning, stöder en fortsatt drift av kärnkraften. Inte minst genom den breda energiöverenskommelse som såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet undertecknat. Att Annika Jacobson skulle sakna en röst i samhällsdebatten under demokratiska och ordnade former faller också på sin egen orimlighet då hennes eget parti sitter i både riksdagen och regeringen, där hon själv arbetar i dag.
Att gå direkt från att agera och handla gentemot regeringen och riksdagens lagar till att själv vara med och ta fram till förslag och stifta nya lagar är problematiskt. Särskilt eftersom Annika Jacobson i sin nya roll arbetar direkt med säkerhetsfrågor för kärnkraften, bland annat genom ansvar för Strålsäkerhetsmyndigheten.
Statsministern är ytterst ansvarig för tillsättandet av sin regering. Ministrarnas omdöme och agerande återspeglas direkt på statsministern. I detta fall har klimat- och vice statsministern på ett uppenbart sätt brustit i sitt omdöme. Isabella Lövin säger själv att hon inte ser något problem med tillsättandet av Annika Jacobson.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsminister Stefan Löfven:
Har statsministern fortsatt förtroende för vice statsminister Isabella Lövin och avser statsministern att vidta några generella åtgärder för att se över hur politiska tjänstemän rekryteras?