av Carl-Oskar Bohlin (M)
till Statsrådet Mikael Damberg (S)
Enligt en rapport från riksdagens utredningstjänst, som i sin tur har inhämtat statistik från SCB och Polismyndigheten har polistätheten minskat i Sverige under åren 2015–2018. Detta är naturligtvis en mycket oroande trend givet samhällsutvecklingen i övrigt. Ytterligare bekymmersamt blir det när man betraktar den tydliga snedfördelningen av polisiära resurser inom riket. Dalarnas län skiljer här ut sig på ett påtagligt negativt sätt. I riket uppgår den genomsnittliga polistätheten till 200 poliser per 100 000 invånare. I Dalarna uppgår den siffran till enbart 120 poliser per 100 000 invånare. Betraktar man polistätheten utifrån geografisk ytenhet blir skillnaden ännu större. I riket går det 20 kvadratkilometer per polis, och i Dalarna är den siffran 80 kvadratkilometer per polis.
Det går naturligtvis inte att begära samma polistäthet i glesbefolkade områden som i tätbefolkade områden, men om man inte ens klarar av att upprätthålla samma polistäthet per invånarantal kommer den geografiska faktorn i glesbefolkade områden att bli än större till invånarnas nackdel. Det finns åtskilliga exempel på hur invånare i Dalarna och andra mer glesbefolkade delar av landet får vänta uppemot två timmar på en polispatrull vid larm om allvarlig brottslighet.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Mikael Damberg följande:
Accepterar statsrådet att Dalarna och andra jämförbara län har en lägre polistäthet per 100 000 invånare än riket som helhet, och finns det för statsrådet någon nedre gräns för hur låg polistäthet per geografisk ytenhet i ett län som är acceptabel, givet de långa inställelsetiderna som dagens ordning medför?