Interpellation 2018/19:59 Externa aspekter av migration

av Ludvig Aspling (SD)

till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Europeiska unionen planerar att åtgärda problemet med att ett stort antal personer reser genom Afrika för att komma till Europa. Man planerar att göra detta genom att åtgärda grundorsakerna till migration, vilket unionen identifierar som fattigdom och brist på arbetstillfällen.

Inom olika samarbetsprojekt ska EU-länderna genomföra storskaliga investeringar, öka utvecklingsbiståndet och  stärka ländernas näringslivs- och investeringsklimat för att därmed bland annat skapa 10 miljoner arbetstillfällen, vilket naturligtvis är lovvärt i sig.

Sverigedemokraterna står bakom planerna för utveckling i Afrika samt EU:s mål om att 0,7 procent av bni ska avsättas till bistånd. Men utvecklingsbiståndet är inte, har inte varit och kommer inte att bli en fungerande metod för att stävja migration.

Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:

1. Vilka vetenskapliga belägg har ministern som grund för antagandet att ett ökat antal arbetstillfällen och ökad ekonomisk tillväxt kommer att minska benägenheten att migrera från Afrika?
2. Inom vilken tidsrymd kommer planerna för Afrika att generera en påvisbar minskad benägenhet att migrera?
3. Om planen inte skulle fungera, vilka alternativa metoder, vilken plan B, har ministern för att hantera den här situationen?