av Fredrik Malm (L)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
År 2015 kallade regeringen upp Saudiarabiens ambassadör för att protestera mot att en journalist dömts till piskstraff. År 2017 kallade regeringen upp den ryska ambassadören för att protestera mot förföljelser av hbtq-personer i Tjetjenien. Detta var viktiga markeringar från Sveriges sida.
Tidigare i år fick utrikesministern en skriftlig fråga (2018/19:430) om regeringen var beredd att kalla upp den iranske ambassadören till följd av att människorättsaktivisten Nasrin Sotoudeh dömts till 38 års fängelse för politisk aktivitet. Domen fördömdes kraftigt av människorättsorganisationer. Då var utrikesministern inte villig att kalla upp regimens ambassadör, utan hänvisade till de samtal regeringen för med de iranska myndigheterna om mänskliga rättigheter.
I dag, då denna interpellation överräcks, besöker Irans utrikesminister Sverige för möten med Sveriges regering. Irans utrikesminister försvarade nyligen att regimen avrättar homosexuella, och menade att det följer ”moraliska principer”.
Då utrikesministern hänvisat till pågående dialog med Iran och inte avser att kalla upp landets ambassadör blir frågan hur utrikesministern nyttjar den pågående dialogen till att kraftigt markera mot övergreppen i Iran.
Att föra dialog med en mycket hårdhänt och brutal diktatur måste också innebära en beredskap att vidta åtgärder om dialogen visar sig inte leda någonvart.
Med bakgrund av det som anförts vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:
Vilka konkreta åtgärder eller sanktioner, om några, lyfte statsrådet i diskussionen med Irans utrikesminister och klargjorde att Sverige är beredda att vidta, om dialogen med den iranska regimen visar sig vara fruktlös?