av Magnus Oscarsson (KD)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Flera stora mediekanaler har den senaste tiden uppmärksammat den kraftiga ökningen av djurrättsmotiverad brottslighet som främst riktar sig mot djurägare inom lantbruket. Var fjärde bonde uppger sig i dag vara rädd för att utsättas för hot eller angrepp från aktivister. Hoten och trakasserierna har ökat på senare år och inkluderar bland annat brott mot griftefriden och mordhot mot barn. Hoten framförs på sociala medier, via telefon och öga mot öga när aktivister tar sig in på bondgårdar.
Den polisiära närvaron på den svenska gles- och landsbygden är mycket låg och dräneras ytterligare när polisresurserna alltmer fokuseras till storstadsområdena. Otryggheten på landsbygden ökar. I ett svar på en interpellation från mig i slutet av år 2017 berättade justitie- och inrikesministern att regeringen stärkte polisen med 2 miljarder kronor år 2018. I ett svar på en annan interpellation från mig i april 2018 berättade ministern att regeringen har aviserat en historisk satsning på Polismyndigheten och att denna satsning ska komma hela landet till del.
Polisen behöver ta den djurrättsmotiverade brottsligheten på allvar som den våldsamma politiska extremism den är. Det är en form av terrorism som riktar sig mot en relativt liten avgränsad grupp av medborgare, nämligen landets djuruppfödare. På 1990-talet fanns en specialgrupp inom polisen som särskilt arbetade med ideologiskt djurrättsmotiverad brottslighet. Därigenom kunde man få en bättre inblick i de grupper som stod för brottsligheten. Tidigare har också Säkerhetspolisen kartlagt kriminella aktivister inom djurrättsrörelsen, men denna bevakning har enligt medieuppgifter avslutats på grund av en skrivelse från Justitiedepartementet där man fastslår att ”djurrättsrörelsen inte riktar sina brott mot någon av demokratins grundläggande funktioner”.
Det råder i dag oklarhet kring vad som är tillåtna uttryck för yttrande- och demonstrationsfriheten och vad som är hemfridsbrott eller annan typ av brott. De brottsrubriceringar som finns i lagstiftningen i dag passar inte alltid på den brottslighet som djurägare utsätts för. När det handlar om en grupp av personer som inte bara förföljer enskilda djurhållare utan även deras anhöriga blir det exempelvis oklart om det med dagens lag kan klassas som olaga förföljelse.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson: