av Håkan Svenneling (V)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
I dag är det tre år sedan den iranske forskaren och numera svenske medborgaren Ahmadreza Djalali greps i Iran. Han anklagades för spioneri, utan att några bevis presenterats, och den 21 oktober 2017 dömdes han till döden.
Efter tre år i Evinfängelset i Teheran har Ahmadreza Djalalis hälsa allvarligt försämrats, och han är märkt av sjukdom och de tuffa förhållanden han lever under. Myndigheterna nekar honom sjukvård utanför fängelset.
Ahmadrezas advokat Zeynab Taheri greps på morgonen den 19 juni 2018, anklagad för “spridande av propaganda mot systemet”, “publicering av lögner” och “störande av den allmänna ordningen”. De iranska myndigheterna har en lång historia av att trakassera advokater som representerar individer som sitter fängslade av politiska orsaker, däribland samvetsfångar.
Jag träffade nyligen Ahmadreza Djalalis fru Vida. Hon bor med deras två barn i Sverige. Jag tror inte att jag behöver beskriva vilken fruktansvärd situation de lever under och hur svår deras tillvaro är.
Regeringen har agerat i fallet och bland annat krävt att dödsstraffet inte verkställs.
Amnesty uppmanar de iranska myndigheterna att omedelbart ge Ahmadreza Djalali vård utanför fängelset, upphäva dödsdomen och frige honom. Vänsterpartiet instämmer i dessa krav och menar att Sverige måste göra allt för att Ahmadreza Djalali ska frisläppas.
Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:
Vilka ytterligare initiativ avser ministern att ta för att se till att Ahmadreza Djalali omedelbart får vård utanför fängelset, att hans dödsdom upphävs och att han friges?