av Johan Hultberg (M)
till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Dagens tågförbindelser mellan Göteborg och Oslo är mycket undermåliga avseende såväl person- som godstrafik. Transporttiderna är långa och föga konkurrenskraftiga. I dag är till exempel transporttiden med godståg på sträckan ungefär dubbelt så lång som med lastbil. När det gäller persontrafiken tar en resa med tåg från Göteborg till Oslo mellan tre timmar och fyrtio minuter och upp till fyra timmar, vilket till exempel kan jämföras med att det tar mindre än tre timmar att köra sträckan med bil. I den färska rapporten Oslo–Göteborg. Utvikling av jernbanen i korridoren, som norska Jernbaneverket tagit fram i samarbete med Trafikverket, konstateras att det krävs en väsentlig reduktion av restiden om järnvägstrafiken mellan städerna ska öka. Det kräver i sin tur en utbyggnad till dubbelspår på sträckan. En dubbelspårig och snabbare järnvägsförbindelse mellan Göteborg och Oslo är viktig för att möjliggöra en ökad överflyttning av transport från väg till järnväg, för att ytterligare stärka de svenska-norska handelsrelationerna samt för att öka den gränsöverskridande rörligheten på arbetsmarknaden.
Oslo–Göteborgsregionen har en befolkning på omkring 3 miljoner människor och ett mångfacetterat näringsliv med många framgångsrika företag. I stråket finns en stor tillväxtpotential som dock hämmas av den undermåliga järnvägsinfrastrukturen. En förstudie behöver skyndsamt genomföras om dubbelspårig järnväg mellan Göteborg och Oslo. I utredningsarbetet bör möjligheterna till både privat och offentlig finansiering undersökas. Möjligheten att förlänga uttaget av avgifterna på Svinesundsbron för att finansiera järnvägsförbindelsen bör särskilt skyndsamt utredas. Detta då det förutsätter en lagändring så att avgifter kan tas ut efter att vägbron är avbetald i syfte att delfinansiera dubbelspårig järnväg mellan Göteborg och Oslo.
Elementärt för framtagandet av ett gediget beslutsunderlag är samhällsekonomiska beräkningar. I den ovan nämnda rapporten från Jernbaneverket och Trafikverket har det inte gjorts några kvantifieringar av de samhällsekonomiska nyttorna av de åtgärder som lyfts i utredningen. Detta beror enligt myndigheterna på bristande underlag och avsaknad av metod för trafikmodellering av gränsöverskridande transporter på järnväg. En modell för denna form av trafikmodellering bör därför skyndsamt tas fram. Att en sådan modell saknas visar på behovet av ett utvecklat och fördjupat gränsöverskridande samarbete kring järnvägsutvecklingen.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth: