av Jens Holm (V)
till Statsrådet Hans Dahlgren (S)
För alla som tycker att staten ska spela en avgörande roll i klimatomställningen är EU och dess så kallade statsstödsregler ett stort hinder. EU:s statsstödsregler slår helt enkelt fast att statligt stöd är ”oförenligt med den inre marknaden” (artikel 107 i EU-fördraget). Grundregeln är alltså ett förbud mot statligt stöd. Statligt stöd kan vara allt från offentliga monopol till statliga eller kommunala bidrag, skattenedsättningar och mycket annat. Många kan nog instämma i att om vi ska få den förnybara energin att ersätta den fossila, utveckla hållbara transporter, bygga hållbara städer och byar och understödja klimatsmart växtbaserad kost i stor utsträckning kommer det att behövas en aktiv statsmakt.
Även detta har EU förstått och därför finns ett antal undantag för statsstödsförbudet upptagna i EU:s fördrag, men miljöskydd och klimatåtgärder finns inte med bland undantagen. Och för varje undantag fordras ett beslut från EU-kommissionen. Sverige har lyckats förhandla till sig undantag från statsstödsreglerna, bland annat för att ha lägre skatt på biogas och en del andra förnybara drivmedel. Men undantagen är bara temporära och kan försvinna nästa år. Och att få ett undantag är krångligt, så krångligt att regeringar ofta undviker att vidta viktiga åtgärder som eventuellt kan vara oförenliga med statsstödsreglerna.
I dagsläget diskuteras nya statsstödsregler på EU-nivå. Här är det oerhört viktigt att Sverige verkar för att statsstödsreglerna i grunden görs om så att medlemsstaterna alltid ska kunna främja miljö- och klimatinsatser utan att de riskerar att stoppas av EU:s statsstödsregler. Även på andra politikområden, till exempel folkhälsa, miljöpolitik och sociala åtgärder, är det viktigt att medlemsstaterna kan vidta relevanta åtgärder utan att stoppas av Bryssel.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Hans Dahlgren: