av Ludvig Aspling (SD)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
De länder som får mest bistånd av Sverige är Tanzania, Afghanistan, Etiopien och Somalia, och en stor del av stödet syftar specifikt till att stärka statsförvaltningen och offentliga myndigheter. Exempelvis stöder Sverige genom den afghanska återuppbyggnadsfonden såväl detta lands rättsväsen som dess andra myndigheter och institutioner.
Samtidigt utövar myndigheter i dessa fyra länder ett både brutalt och lagstadgat förtryck mot hbtq-personer och andra sexuella minoriteter, något som klargörs på ett tydligt sätt i rapporten State sponsored homophobia som ges ut av LIGA.
Enligt LIGA är Afghanistan och Somalia två av en handfull länder där frivilliga homosexuella handlingar kan bestraffas med döden. I Tanzania riskerar samma gärning livstids fängelse och i Etiopien 15 års fängelse.
Enligt riksdagens utredningstjänst finns inga bilaterala insatser för att stärka hbtq-personers rättigheter i dessa länder de senaste två mandatperioderna, men det finns vissa mindre regionala stöd.
I USA har president Trump nyligen lanserat en"global push to decriminalize homosexuality", och man planerar att använda just bistånd som ett utrikespolitiskt verktyg. Sverigedemokraterna föreslår samtidigt ett moraliskt golv för biståndsmottagare, vilket skulle innebära att biståndspengar aldrig kan användas till att stödja ett lands myndigheter samtidigt som dessa begår människorättsbrott.
Sverigedemokraterna har förståelse för dilemmat som uppkommer mellan att å ena sidan finnas på plats och påverka och å andra sidan riskera att stödja rättsväsen och myndigheter som bryter som mänskliga rättigheter. Svaret på hur Sverige bäst ska agera är inte självklar.
Vi ser däremot inget som tyder på att något av dessa fyra länder är på väg att förändra sin inställning till sexuella minoriteters rättigheter. Sveriges strategi just nu både finansierar och legitimerar förtryck utan att påverka i rätt riktning.
Jag vill därför fråga utrikesminister Margot Wallström:
1. I vilket avseende arbetar ministern inom den feministiska utrikespolitiska teorin när Sverige stödjer stater vars myndigheter förföljer hbtq-personer?
2. På vilket sätt avser ministern att arbeta för att Tanzania, Afghanistan, Etiopien och Somalia ska reformera sin hbtq-lagstiftning i mer liberal riktning?
3. Vilken faktisk effekt på dessa länders hbtq-lagstiftning anser utrikesministern att omvärlden har haft hittills?