av Lars Beckman (M)
till Statsrådet Per Bolund (MP)
Det är viktigt att regeringen för en aktiv bostadspolitik som möjliggör för fler att få sin första bostad. I en undersökning med namnet Hur vill unga bo och varför? som genomförts av Boinstitutet och Ungdomsbarometern har man frågat var unga människor helst vill bo, och resultatet är mycket tydligt. Något som också är väldigt tydligt är att Sverige behöver 800 000 fler hem för att lösa boendebehovet till 2030, vilket är en tuff utmaning som behöver lösas.
Mellan den 4 oktober och den 29 november genomförde Boinstitutet en online-undersökning via Ungdomsbarometern där 2 989 unga mellan 15 och 24 år svarade på frågor om deras framtida boende. På frågan om hur unga vill bo när de etablerat sig på arbetsmarknaden svarar de flesta villa (40 procent) följt av bostadsrätt (31 procent). Hyresrätten kommer på tredje plats (17 procent). Nästan ingen vill bo i andra hand (1 procent) eller dela lägenhet med en kompis (1 procent).
Att bo i en bostadsrätt har blivit mer populärt sedan 2000. I dag vill var tredje ung bo i en bostadsrätt. Ett vanligt svar i undersökningen till varför man vill bo i en bostadsrätt är att det är en bra investering, att det är billigare och att det är ett sparande eftersom ”man betalar till sig själv”. Ett annat svar är att man anser att en bostadsrätt ger trygghet och frihet, med större möjlighet att inreda och bestämma själv.
För fyra av tio unga är en villa ett mål och en livsdröm. Några typiska svar är att en villa anses ge större frihet, vara något eget, skapa större avstånd till grannar och ge en känsla av att få göra precis som man vill. En villa tycks också ingå som en del av ungas idealbild om familjeliv.
Flera svarande uppger att de själva växt upp i hus och att det därför känns naturligt att själv flytta till en villa när de bildar familj. Tillgång till trädgård, större ytor och en passande miljö för barn och hund är vanliga motiv. Unga som bor på landsbygden är mer positiva till att bo i en villa framför en lägenhet.
Att bo i en bostad som man själv äger och framför allt i en villa är alltså de flesta ungas önskemål och vilja. Det är bostadsministern och regeringen som har möjligheten att föra en sådan politik för att det ska blir möjligt.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Per Bolund: