av Pål Jonson (M)
till Statsrådet Mikael Damberg (S)
Sverige är ett av världens mest digitaliserade länder, men vid internationella jämförelser rankas Sverige anmärkningsvärt lågt på cybersäkerhetsområdet. I Global Security Index för 2018 rankades Sverige som världens femte mest digitaliserade land, men vi hamnade först på plats 32 när det kommer till cybersäkerhet.
Det har skett vissa framsteg på detta område på senare tid. Riksdagen har bland annat antagit en ny säkerhetsskyddslag där utökade åtgärder för informationssäkerhet utgör en central del. Men mycket arbete återstår. I Säkerhetspolisens årsbok för 2018 fångas den rådande situationen på säkerhetsskyddsområdet väl genom att situationen beskrivs som ”bättre men inte bra”. Även Försvarets radioanstalt (FRA) och MUST pekar i sina årsrapporter för 2018 på att det alltjämt finns stora brister på informations- och cybersäkerhetsområdet i Sverige.
Svag styrning från Regeringskansliet, fragmentisering av resurser på myndighetsnivå samt otydligt författningsstöd är några av skälen till den bristande cybersäkerheten i Sverige. Det är fortsatt fyra statsråd i regeringen och åtta myndigheter som har ansvar för informations- och cybersäkerhetsfrågorna i en form eller annan.
Statsministern kungjorde vid regeringsdeklarationen 2019 att regeringen avser att upprätta ett nationellt center för informations- och cybersäkerheten. Moderaterna har under en längre tid förespråkat att Sverige bör upprätta ett cyberoperationscenter som motsvarar den modell som Storbritannien upprättade för tre år sedan.
Vidare har Moderaterna även föreslagit att en cybersäkerhetskoordinator med tydligt mandat och resurser bör inrättas på Statsrådsberedningen. Syftet är att hålla samman informations- och cybersäkerhetsfrågorna i regeringskansliet på ett väsentligt effektivare sätt än vad som är fallet i dag. En cybersäkerhetskoordinator bör rimligen även kopplas till ett nationellt säkerhetsråd.
Med anledning av det ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet Mikael Damberg: