av Hampus Hagman (KD)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Idrottsföreningar som är medlemmar i Riksidrottsförbundet har i dag förmånliga skatteregler som innebär att en idrottsförening inte behöver betala arbetsgivaravgifter för idrottsutövare, tränare eller tävlingsfunktionärer, så länge ersättningen till dessa understiger ett halvt prisbasbelopp. Detta har sin grund i 2 kap. 19 § socialavgiftslagen (2000:980), där det går att läsa att ”en ersättning till en idrottsutövare från en sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7–13 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet är avgiftsfri, om ersättningen från föreningen under året inte har uppgått till ett halvt prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. Lag (2010:1282).”
I lagens förarbeten framgår att idrottslig verksamhet betyder sådan verksamhet som anordnas av en organisation som är ansluten till Sveriges Riksidrottsförbund eller annan jämförlig organisation. Dessa regler främjar idrottsrörelsens verksamhet, och de positiva hälsomässiga effekterna för barn som kan ta del av den är väl belagda.
Men idrottsrörelsen är inte ensam om att bidra till samhället på detta sätt. Även andra föreningar har samma positiva effekter. För till exempel medlemsorganisationerna i Svenskt Friluftsliv är rättsläget oklart. Några av Svenskt Friluftslivs medlemsorganisationer är även medlemmar i Riksidrottsförbundet och omfattas därför av det aktuella undantaget i socialavgiftslagen. Men för övriga organisationer är läget antingen oklart eller så har Skatteverket tagit ställning och menar att undantaget inte gäller dessa organisationer. Detta trots att friluftsorganisationer och idrottsorganisationer kan utföra samma aktivitet. Så bör det inte vara.
Jag menar att det skatteregelverk som i dag gäller idrottsrörelsen bör utvidgas och gälla också övriga ideella föreningar, för att stärka det arbete som inte minst medför mycket gott för barn och ungdomar.
Det finns goda skäl att utvidga skattereglerna till att omfatta större delar av civilsamhällets organisationer, eftersom föreningslivet betyder mycket både för den enskilde och för samhället. Här lär sig inte minst barn att lyssna, att kompromissa och att samarbeta med andra. De lär sig grunderna för demokratin. På så sätt är föreningslivets bidrag till samhället ovärderligt, och det är därför viktigt att förutsättningarna för dessa verksamheter är goda.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
Avser regeringen att agera för att de förmånliga skatteregler som i dag gäller för idrotten också ska gälla andra ideella föreningar?