av Elin Segerlind (V)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
För över ett år sedan larmade veterinärer vid Livsmedelsverket om att 1 800 kycklingar varje dag kommer till Guldfågelns slakteri på Öland med brutna vingar, vissa med så omfattande skador att benpipor penetrerat huden. Detta enligt uppgifter i SVT24 i mars. Kycklingar har precis som vi människor benhinnor runt alla ben, som innehåller många nerver, och kycklingarna upplever ett stort lidande av dessa skador.
Enligt djurskyddslagen ska alla enskilda djurindivider skyddas mot onödigt lidande. I detta fall rör det sig om 1 800 kycklingar om dagen vid endast ett av alla slakterier i Sverige. Ändå kan länsstyrelsen inte svara på när detta ska vara utrett och åtgärdat utan problemen tillåts fortgå varje dag i strid mot djurskyddslagen. Enligt branschorganisationen Svensk Fågel är detta inte första gången skadade kycklingar förekommer vid deras slakterier. Hur omfattande problemet med skadade kycklingar är sett till hela Sverige är inte känt.
I Sverige stoltserar vi med att vara ett föregångsland när det gäller en ambitiös djurskyddslagstiftning. Om kontrollen av djurskyddslagstiftningen inte fungerar och efterlevnaden därmed inte garanteras innebär en strikt lagstiftning inte mycket för djurens faktiska välmående. Under 2017 kom ca 13 000 anmälningar om brister i djurhållning in till länsstyrelserna och av dessa kontrollerades endast ca 30 procent på plats av länsstyrelsen, enligt uppgifter från Jordbruksverket. Långt ifrån alla kontroller där brister i djurhållningen har kunnat konstateras följs upp av länsstyrelsen med en kontroll om huruvida vidtagna åtgärder har haft effekt.
Vi vet att den storskaliga kycklingköttindustrin är förenad med en lång rad risker för kycklingarnas välmående. Den snabba tillväxten gör det svårt för kycklingarnas ben att orka hålla upp den egna kroppsvikten, kycklingarna lider av trängseln i stallarna och den maskinella insamlingen av kycklingar inför transport till slakt är en riskfaktor för brutna vingar. Det är inte ovanligt att kycklingar kläms fast med vingar och tår i de små trånga burarna vid ilastning inför transport. Därmed blir transporten till slakteriet både en stressande och plågsam upplevelse för kycklingarna.
Vänsterpartiet anser att det krävs ett flertal åtgärder för att förändra den industriella produktionen av kycklingar, som i decennier inneburit onödigt lidande för djuren. Till att börja med har vi, i samband med propositionen om en ny djurskyddslag från den 1 april i år, föreslagit att fler djur inom livsmedelsproduktionen bör ges möjlighet till utevistelse och naturligt beteende. Vi har även vid flera tillfällen lyft behovet av en fungerande tillsyn samt vinsterna med minskad köttkonsumtion för klimat, miljö och djurvälfärd.
Det finns alternativ till dagens kycklingköttproduktion som skulle minska risken för onödigt lidande hos kycklingarna. Raser som växer långsammare, utbildad personal som fångar in kycklingarna i stallen, minskad trängsel och en maxtid på fyra timmar för transport av fjäderfä är några av de åtgärder som bör vidtas. Det behövs också tydligare direktiv till länsstyrelserna om att prioritera kontroller och uppföljning av åtgärder när brister i djurhållningen har konstaterats, liksom en fastlagd bortre tidsgräns för när felen ska vara åtgärdade.
Om Sverige har ambitionen att vara ett föregångsland när det gäller djurvälfärd behöver dessa frågor komma upp på dagordningen. Kontroll och uppföljning av gällande lagstiftning måste fungera. Vi behöver inte acceptera att 1 800 allvarligt skadade kycklingar kommer in till ett av Sveriges många slakterier varje dag.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson: