av Lars Adaktusson (KD)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Hundratals terrorister sitter fängslade i nordöstra Syrien med anledning av den militära offensiven mot Islamiska statens sista fäste Baghouz. Terroristerna, varav flera har svenskt medborgarskap, har genom sin ödeläggelse i Irak och Syrien gjort sig skyldiga till några av de värsta brott som mänskligheten har bevittnat sedan andra världskriget.
Det handlar om korsfästelser, tvångskonverteringar och brutal förföljelse av kristna minoriteter som syrianer/assyrier/kaldéer samt yazidier. Islamiska statens förbrytare har gjort sig skyldiga till våldtäkter mot kvinnor och barn, till självmordsbombningar och till de mest fasansfulla avrättningar.
Sverige måste nu göra allt för att säkerställa att rättvisa skipas. Kristdemokraterna har i flera år krävt att regeringen ska driva på i FN:s säkerhetsråd för en internationell ad hoc-tribunal för IS-brott, men för att rättvisa ska kunna skipas krävs att de som har varit en del av IS döms för de oerhörda övergrepp som detta handlar om: brott mot mänskligheten och folkmord.
Varje lands politiska företrädare har såväl en möjlighet som en skyldighet att ta ställning till huruvida kriterierna i FN:s folkmordskonvention från 1948 är uppfyllda och, om så är fallet, erkänna att folkmord har begåtts.
Kristdemokraterna i Sverige tog därför initiativ till och förhandlade fram det folkmordserkännande som en majoritet av Europaparlamentets ledamöter ställde sig bakom i februari 2016. Med hänvisning till Europaparlamentets erkännande togs därefter liknande beslut i ett stort antal nationella parlament, liksom av Vita huset och Europarådet.
I Sveriges riksdag valde en majoritet av ledamöterna att rösta nej till ett erkännande när frågan behandlades på våren 2018. Vi kristdemokrater beklagar detta då ett erkännande av folkmord folkrättsligt förpliktar omvärlden att agera för att stoppa det kallblodiga och systematiska mördandet.
Att erkänna folkmord är viktigt även av andra skäl. Först och främst för att ge offren och deras anhöriga en möjlighet till upprättelse, men också för att undvika att historien upprepar sig. Erfarenhet och forskning visar att risken för upprepning ökar om allvarliga folkrättsbrott förtigs av omvärlden.
Just detta är en väsentlig faktor för de befolkningsgrupper som sedan 2014 är offer för Islamiska statens folkmord – syrianer/assyrier/kaldéer och yazidier. Det är till stor del samma grupper som 1915 utsattes för seyfo, det armeniska folkmord i Osmanska riket som Turkiet fortfarande i dag förnekar men som har direkt bäring på det förtryck och den förföljelse som fortfarande pågår mot kristna grupper i Mellanöstern.
Sveriges riksdag beslutade 2010 att erkänna Osmanska rikets systematiska massmord på över 1,5 miljoner människor som folkmord, men fortfarande saknas ett officiellt beslut från Sveriges regering. Detta trots att Stefan Löfven i april 2014, vid ett besök i assyriska kulturhuset i Södertäljestadsdelen Hovsjö, lovade att en regering ledd av Socialdemokraterna skulle erkänna seyfo som folkmord.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till utrikesminister Margot Wallström: