av Larry Söder (KD)
till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
I juni 2016 tog kommunalrådet Björn-Owe Björk (KD) initiativ till en skrivelse till dåvarande bostadsminister Peter Eriksson rörande lagstiftning som kraftigt försvårade byggnation av bostäder. De sammanlagt 23 kommunalråden från olika partier pekade på hur rättspraxis av att dagens tre lagstiftningar för vatten och avlopp kraftigt försvårade byggnation av fler bostäder.
Det rör dagens va-lagstiftning och framför allt hur rättspraxis för dessa utvecklats. I dag regleras vatten och avlopp av tre lagar: miljöbalken, anläggningslagen och vattentjänstlagen. Dessa tre lagar harmonierar inte, och rättspraxis av framför allt vattentjänstlagens 6 § har utvecklats till att bli ett stort hinder för bostadsbyggande utanför tätorter samtidigt som det försvårar åtgärdandet av ett stort antal ej godkända enskilda avlopp.
Problemet är att anläggningslagens möjlighet till va-samverkan ”juridiskt krockar” med vattentjänstlagen krav om att det alltid ska vara kommunalt ansvar för vatten och avlopp i större sammanhang.
Att hantera konsekvenserna av att dessa lagar inte hänger ihop kostar i dag både enskilda fastighetsägare och va-kollektiv stora summor, samtidigt som det kraftigt försvårar byggnation på landsbygden och utanför tätorter.
Regeringen valde att lyssna till kommunalråden och tillsatte en utredning för att förändra lagstiftningen. Utredningens betänkande Vägar till hållbara vattentjänster (SOU 2018:34) presenterades i maj 2018.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:
När avser regeringen att framställa en proposition med förslag på ändring av vattentjänstlagen i enlighet med vad de 23 kommunalråden efterfrågade, för att därigenom kunna medge ökad byggnation utanför tätorter, minska ledtiderna i planprocesserna samt påskynda åtgärdandet av ett stort antal ej godkända enskilda avlopp?