Interpellation 2018/19:138 Sexualbrottsutredningar

av Annika Qarlsson (C)

till Statsrådet Mikael Damberg (S)

 

I den nyligen gemensamt publicerade tillsynsrapporten Våldsbrott i nära relationer och sexualbrott mot vuxna – En gemensam granskning av polisens och åklagarens handläggning, februari 2019, från Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten står det att läsa att brottsutredningar läggs ned trots att det i många fall finns ytterligare åtgärder att vidta. Det handlar bland annat om att den misstänkte gärningsmannen i 30 procent av fallen inte har förhörts. Detta trots att förhör av den misstänkte hade kunnat leda utredningen framåt. Det står i strid med de rekommendationer som Åklagarmyndigheten har för utredning av sexualbrott.

Tillsynsrapporten visar också att handläggningstiden för dessa brott varierar stort. Västerort i Stockholm sticker ut då en betydande andel ärenden har en handläggningstid som överstiger ett år. Långa handläggningstider får konsekvenser både för målsägande och för bevisningen då det minskar möjligheten att brottet klaras upp. Oavsett var i landet du bor måste sexualbrott tas på allvar och prioriteras. Det kräver politisk handlingskraft. 

Tillsynsrapportens genomgång är ingen munter läsning. Den påvisar flertal brister i handläggningen av sexualbrott. Bland annat påvisas brister avseende målsägarens rätt till att ha målsägarbiträde närvarande vid förhör, förhör av misstänkt, dokumentation av skador, utfärdande av rättsintyg, handläggningstider och fotodokumentation av brottsplatsen med mera. En del av dessa brister bedömer projektgruppen dessutom som enkla handläggningsförfaranden där det inte föreligger något skäl att inte utföra uppgiften. 

Förra året anmäldes rekordmånga våldtäkter och våldtäktsförsök. I 78 procent av de granskade relationsvåldsärendena i tillsynsrapporten har förundersökningen lagts ned, och i cirka 21 procent har åtal väckts. Denna siffra måste upp. Med en ny sexualbrottslagstiftning är det av ytterligare vikt att Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten har de resurser de behöver och gör sitt yttersta för att utreda anmälda våldtäkter och våldtäktsförsök, något ministern själv påtalade i riksdagen redan för två år sen (2017/18:7). Det är hög tid att gå från ord till handling och se till att sexualbrott prioriteras.

Jag vill därför fråga statsrådet Mikael Damberg:

 

  1. Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att säkerställa att Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten åtgärdar de påtalade bristerna i handläggningen av sexualbrott?
  2. Hur avser statsrådet att säkerställa rättssäkerheten och likvärdigheten mellan olika geografiska områden för sexualbrott?