av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)
till Utbildningsminister Anna Ekström (S)
Skolan ska vara en skyddad plats där barn och unga ska känna sig trygga och kunna utvecklas som individer genom lärande. Tyvärr vittnar allt fler om en vardag i skolan som präglas av stök och oordning. Att hänvisa till ”kränkningar” har blivit ett medel för elever i allt större omfattning att skapa sig en sfär för att kunna fortsätta med dåliga beteenden och alldeles för ofta med familjens stöd. De lärare som agerar för att stävja felaktiga beteenden och eftersträva ordning och reda på ett antal skolor blir de som får bära hundhuvudet. Detta när det egentligen är de som borde ha skolans, samhällets och familjernas stöd i sitt arbete. Resultatet blir att de i vissa fall tröttnar och lämnar sitt viktiga pedagogiska uppdrag. Andra får inte fortsatt tjänst eller vikariat därför att uppbackningen varit för svag.
Den 11 januari 2019 skriver läraren Anna-Karin Gustafson i Helsingborgs Dagblad: ”Vuxenvärlden är rädda för att sätta ned foten, vi värnar om barnen men det blir för mycket ibland. I vissa klassrum och skolor är det helt galet, man tror inte att det är sant. Jag tror inte föräldrar vet hur dåligt det är. Det är fruktansvärt och hemskt hur elever kan bete sig ibland, säger hon.”
Artikeln fortsätter: ”Enligt henne (läraren) tillåter inte skolchefer att lärare till exempel kastar ut stökiga elever ur klassrummet – trots att man har den befogenheten enligt skollagen.”
Helsingborgs Dagblad har haft en hel artikelserie om skolan som visar på en vardag med stök och dålig studiemiljö. Statsrådet Anna Ekström säger själv följande i en intervju med Expressen: ”Men samtidigt är jag lite orolig över om vi får en utveckling där lärare blir så rädda för anmälningar att de inte kan göra sitt jobb på ett bra sätt”.
Det är redan i dag alldeles för få som vill utbilda sig till lärare, och många lämnar yrket. Vi behöver en lärarkår med kontinuitet som kan upprätthålla ordning och reda under skoldagen. Skolor skiljer sig åt, och i en kommun kan dåligt agerande få konsekvenser medan det i andra kommuner inte händer något alls. Barn och ungdomar har rätt till en ordnad skolgång för att framöver göra sina livsval och vara attraktiva på arbetsmarknaden. Skoldagar som ägnas åt stök och oro fördärvar undervisningen och möjligheten att genomföra skolplanen.
Med anledning av ovan vill jag fråga utbildningsminister Anna Ekström:
Hur kommer ministern att agera för att det ska bli tydligt i hela Skolsverige hur skrivningar i skollagen ska tolkas för att skoldagen ska fungera för alla?