Andre vice talmannen meddelade att Jessica Polfjärd (M) avsagt sig uppdraget som ledamot av riksdagen från och med den 2 juli.
Kammaren biföll denna avsägelse.
Andre vice talmannen meddelade att Jessica Polfjärd (M) avsagt sig uppdraget som ledamot i Nordiska rådets svenska delegation från och med den 13 juni.
Kammaren biföll denna avsägelse.
Andre vice talmannen meddelade att Tomas Tobé (M) avsagt sig uppdraget som ledamot av riksdagen från och med den 2 juli.
Kammaren biföll denna avsägelse.
Andre vice talmannen meddelade att Tomas Tobé (M) avsagt sig uppdraget som ledamot i EU-nämnden från och med den 13 juni.
Kammaren biföll denna avsägelse.
Andre vice talmannen meddelade att Jörgen Warborn (M) avsagt sig uppdraget som ledamot av riksdagen från och med den 2 juli.
Kammaren biföll denna avsägelse.
Andre vice talmannen meddelade att Hans Wallmark (M) avsagt sig uppdraget som suppleant i Nordiska rådets svenska delegation från och med den 13 juni.
Kammaren biföll denna avsägelse.
Andre vice talmannen meddelade att Moderaternas riksdagsgrupp anmält Hans Wallmark som ledamot i Nordiska rådets svenska delegation, Pål Jonson som ledamot i EU-nämnden och Ann-Sofie Alm som suppleant i Nordiska rådets svenska delegation.
Andre vice talmannen förklarade valda från och med den 13 juni till
ledamot i Nordiska rådets svenska delegation
Hans Wallmark (M)
ledamot i EU-nämnden
Pål Jonson (M)
suppleant i Nordiska rådets svenska delegation
Ann-Sofie Alm (M)
Följande skrivelser hade kommit in:
Interpellation 2018/19:277
Till riksdagen
Interpellation 2018/19:277 Sveriges utvisningspolitik
av Louise Meijer (M)
Interpellationen kommer att besvaras torsdagen den 12 september 2019.
Skälet till dröjsmålet är sedan tidigare inbokade arrangemang.
Stockholm den 10 juni 2019
Justitiedepartementet
Morgan Johansson (S)
Enligt uppdrag
Johan Danelius
Expeditionschef
Interpellation 2018/19:281
Till riksdagen
Interpellation 2018/19:281 Butiksstölder
av David Josefsson (M)
Interpellationen kommer att besvaras torsdagen den 12 september 2019.
Skälet till dröjsmålet är sedan tidigare inbokade arrangemang.
Stockholm den 10 juni 2019
Justitiedepartementet
Morgan Johansson (S)
Enligt uppdrag
Johan Danelius
Expeditionschef
Följande dokument hänvisades till utskott:
Motion
2018/19:3119 till finansutskottet
Följande dokument anmäldes och bordlades:
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
2018/19:AU12 Anställningsskyddet förlängs tills arbetstagaren fyllt 69 år
Trafikutskottets betänkanden
2018/19:TU17 Järnvägsfrågor
2018/19:TU18 Fyrstegsprincipen inom planeringen av transportinfrastruktur
2018/19:TU19 Ett ändrat prishöjningstak för frimärkta brev
Civilutskottets betänkande 2018/19:CU17
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt (prop. 2018/19:107)
föredrogs.
Fru talman! Sveriges bostadsmarknad fungerar dåligt. Vi har en bostadskris i landet. Unga människor på jakt efter sin första bostad har små chanser att lyckas. Arbetsmarknaden begränsas av bristen på bostäder. Företag väljer bort Sverige för att deras anställda inte har någonstans att bo. Och så har vi regeringen – en regering som verkar totalt oförmögen att presentera en enda lösning på hur dagens bostadskris ska lösas.
Fru talman! Dagens betänkande, Åtgärder mot handel med hyreskontrakt, är ett sätt att försöka plåstra om ett brutet ben.
Självfallet är det förkastligt att utnyttja den bostadskris som finns på bekostnad av fastighetsägare och desperata människor som är på jakt efter tak över huvudet. Vi moderater tycker att det är viktigt att ha en väl fungerande hyresmarknad och välkomnar självklart ett tydligt regelverk med tuffa åtgärder mot dem som utnyttjar desperata människor – ofta unga, ofta utsatta.
Men, fru talman, vi vänder oss mot att regeringen med detta förslag vill införa en ny grupp kriminella i Sverige: de unga, de desperata och de utsatta människor som på grund av regeringens icke existerande bostadspolitik känner sig tvungna att köpa ett hyreskontrakt för att över huvud taget få tak över huvudet.
Jag yrkar därför bifall till reservation 1 i dagens betänkande och står självfallet även bakom reservation 3.
Vi moderater anser att det är tillräckligt med de civilrättsliga åtgärder som föreslås. Det är förslag som tydligt säger att om man hyr ut eller hyr i andra hand utan fastighetsägarens godkännande eller tar ut överhyra blir man av med sin rätt till bostaden. Vi tycker absolut inte att det är försvarbart att göra människor kriminella på grund av att regeringen brister i förmåga att få fram en fungerande bostadspolitik. Kriminalisering löser inte problemen utan riskerar enbart att drabba redan utsatta människor.
Fru talman! Varför har vi denna debatt i dag? Frågan har två svar: bostadskris och den rödgröna regeringen.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
Bostadsminister Per Bolund har tidigare uttalat att han inte vill beskriva situationen som en kris. Det finns bostäder, hävdar han. Hade bostadsminister Per Bolund haft rätt hade vi troligtvis inte haft dagens debatt. En fungerande bostadsmarknad där tillgång och efterfrågan möts skapar inte grogrund för en svart marknad där utsatta människor utnyttjas och fastighetsägaren förlorar kontrollen över sin egendom. Det är dagens dysfunktionella bostadssituation som skapar förutsättningarna för utnyttjandet. Det är detta problem som den rödgröna regeringen borde koncentrera sig på att lösa.
Jakten på redan utsatta människor är inte bostadspolitik.
Den rödgröna regeringen är nu inne i sin andra mandatperiod, och fortfarande finns inga förslag på hur bostadskrisen ska lösas, inga förslag som ger de människor som regeringen nu vill kriminalisera en riktig möjlighet att ta sig in på bostadsmarknaden. Bostadsminister Per Bolund önskar sig ett trollspö. Jag, fru talman, önskar mig en handlingskraftig regering. Båda dessa önskemål är totalt orealistiska.
Detta håller inte. Så här kan man inte styra Sverige.
(Applåder)
Fru talman! Det är uppenbart att den svenska bostadspolitiken har misslyckats fundamentalt, både under perioder av Socialdemokraternas regerande och under borgerliga partiers regerande av Sverige.
Hyresmarknadskrisen är ett faktum, och i dess kölvatten har allt fler hyresrätter blivit föremål för olika former av tvivelaktiga överlåtelser.
De förslag som läggs fram i dag ska komma åt problemet med handel med hyreskontrakt. Problemet utgörs mycket av den organiserade brottsligheten, som skor sig på den misslyckade bostadspolitiken. Därför är det rätt att gå fram med hårdare tag mot de kriminella grupperna men även mot andra personer som är inblandade i denna form av överlåtelse. Det är rätt också därför att handeln gör att hyresmarknaden fungerar sämre i Sverige i dag.
Att hoppas att man ska kunna lösa svarthandeln genom att stilla se på är inte ett realistiskt förslag. Detta är inte något som har pågått bara under bostadskrisens period, utan det har pågått även under tidigare perioder i Sverige. Det är inte något nytt fenomen. Däremot är det ett fenomen som fortsätter att verka, och då måste politiken agera. Sverigedemokraterna ställer sig därför bakom de förslag som har lagts fram för att motverka svarthandel.
Jag noterar att hyresmarknadens parter – Hyresgästföreningen, Sabo och Fastighetsägarna – ställer sig bakom delar av de förslag som läggs fram, vilket är tryggt i sammanhanget när vi pratar om åtgärder på detta viktiga område.
Att motverka svarthandel innebär att också motverka den organiserade kriminaliteten och de pengar som förs in i dessa grupperingar, något som har synergieffekter också på många andra områden i Sverige. Därför är det viktigt med åtgärder på detta område för att få bukt med problematiken. Det är många områden i samhället i dag som påverkas av denna handel, och det är viktigt att vi från politiskt håll kommer med åtgärder, som dem vi ser på riksdagens bord i dag.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
Vi anser likt regeringen att förslag om skärpta straff för olaglig handel med hyreskontrakt behövs. Enligt propositionen ska det högsta straffet för grovt brott vara fyra års fängelse. Eftersom det många gånger är den grovt kriminella sektorn som jobbar med denna typ av verksamhet och eftersom det påverkar samhället i stor utsträckning menar vi att straffskalan i stället ska harmoniseras med den för grovt bedrägeri och grovt skattebrott och att det maximala straffet ska vara sex års fängelse i stället för fyra, som i regeringens förslag. Vi anser att det är en bra harmonisering utifrån annan brottslighet i samhället i dag.
När det gäller bytesreglerna anser vi att det bör införas ett undantag från ettårsregeln gällande bytesrätten, eftersom den skulle innebära en stor stelbenthet på hyresmarknaden framför allt eftersom många av de anställningar som finns i dag är baserade på regeln om sex månaders anställning. Därför anser vi inte att det ska krävas en särskild anledning eller en speciell händelse om man behöver byta sin bostad efter mindre än ett år. Det är helt normalt på en arbetsmarknad i dag att man efter sex månader får ett jobb på en annan ort eller kanske startar upp en verksamhet och därför behöver byta bostad. Därför är det viktigt att det förs in en sådan undantagsregel från det förslag som regeringen har lagt fram.
Vidare menar man att det behövs en tydlig gräns mellan inneboende och andrahandsupplåtelse, detta för att det ska säkerställas att den som har en lägenhet faktiskt använder den, exempelvis om denna person har två lägenheter.
Regeringen menar att förstahandshyresgästen måste använda lägenheten som bostad i beaktansvärd utsträckning för att inte en upplåtelse av lägenheten eller en del av den ska utgöra en tillståndspliktig andrahandsupplåtelse. Man definierar det som att lägenheten ska användas två till tre dagar per vecka eller 80–100 dagar per år.
Vi stöder regeringens förslag med ändringar av kraven på användningen av lägenheter. Men vi menar att det måste vara en mycket mer generös bedömning i detta läge, eftersom vi inte på något sätt vill motarbeta de personer som använder lägenheterna i en annan omfattning än vad regeringen föreslår i propositionen. Vi menar i stället att man bör bedöma om en person har ett återkommande behov av en lägenhet, där personen i någon utsträckning är verksam med studier, arbete, näringsverksamhet eller liknande.
Fru talman! Med dessa ord yrkar jag för tids vinnande bifall endast till reservation 5.
Fru talman! Som vi har sagt här många gånger är rätten till en bostad en grundläggande mänsklig rättighet stadgad i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Samhället har ett uttalat ansvar för bostadsförsörjningen i enlighet med Sveriges grundlag. Vi vet att det är lite annorlunda i verkligheten. Allt fler förvägras rätten till ett eget hem, trots den tydliga formuleringen i regeringsformen. Vi har en nationell bostadskris i Sverige i dag.
Nu vill regeringen straffa just de människor vars grundlagsstadgade rättigheter har försummats av samma regering. Man kan tycka att det är arrogant eller verklighetsfrånvänt.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
I stället för att trygga rätten till en bostad genom att driva en social bostadspolitik där staten och kommunerna tar betydligt större ansvar väljer denna regering att lägga allt ansvar för sitt misslyckande på utsatta bostadslösa och hemlösa barnfamiljer genom att kriminalisera dessa familjer för att de i en desperat situation valde att betala en särskild ersättning för att få ett hem för sina barn och för sig själva. Det kan inte vara rimligt.
Fru talman! Det råder bostadsbrist i en majoritet av landets kommuner, framför allt i storstadsregionerna. Vi bevittnar varje dag hur hemlösheten ökar och hur låginkomsttagare, unga, barnfamiljer, pensionärer och nyanlända drabbas av bostadssituationen.
Vi ser hur bostadsbristen begränsar människors möjligheter att ta ett jobb, studera och etableras i det svenska samhället. Vi ser hur den påverkar individens frihet, ekonomins tillväxt och samhällets utveckling negativt. Vi ser också hur den leder till ojämlikhet, ökade klyftor och segregation.
Fru talman! Ockerhyror och otillåten andrahandsuthyrning är två växande problem i bostadsbristens Sverige. Jag vill i detta sammanhang påpeka att andrahandshyresgäster i det ägda bostadsbeståndet befinner sig i en minst lika utsatt situation, om inte värre, som andrahandshyresgäster på hyresmarknaden. Till exempel införandet av privatuthyrningslagen har lett till kraftigt höjda andrahandshyror i exempelvis bostadsrätter. Att hyra en bostadsrätt i andra hand är, enligt Boverket, 138 procent dyrare än motsvarande hyra för ett förstahandskontrakt. De höga andrahandshyrorna slår hårt mot dem som tvingas hyra en bostadsrätt i andra hand för att ha någonstans att bo – främst yngre ensamhushåll med lägre inkomster. Vinnarna är bostadsrättsägarna som redan gynnas med ränte- och ROT-avdrag.
Det går inte att blunda för den negativa utveckling som skett sedan privatuthyrningslagen infördes med kraftigt höjda andrahandshyror som följd – hyresnivåer som inte kan beskrivas som annat än ockerhyror. Jag anser därför att privatuthyrningslagen bör ses över i syfte att öka andrahandshyresgästernas trygghet. Detta bör riksdagen ställa sig bakom.
Fru talman! Regeringen föreslår att det ska vara straffbart att betala en särskild ersättning för att hyra en bostadslägenhet eller för att förvärva hyresrätten till en sådan lägenhet. Regeringen anser att köparen av ett hyreskontrakt agerar lika klandervärt som säljaren och att det därför inte finns några bärande skäl mot att köparen och säljaren behandlas enligt samma utgångspunkter när det gäller straffrättsligt ansvar.
Vi delar inte regeringens uppfattning. Köp av hyreskontrakt är visserligen klandervärt, men det måste beaktas att köparen ofta befinner sig i en utsatt situation. Kriminalisering av något som tidigare varit straffritt kräver mycket starka skäl, och i likhet med Lagrådet anser vi att det inte finns tillräckligt starka skäl för en kriminalisering av köparens handlande. Vi anser att detta är mycket allvarligt.
Vi som politiker är ansvariga för att se till att människor har någonstans att bo; det står i lagen. Vi misslyckas med det. Rättare sagt: Regeringen misslyckas med det. I stället för att ta ansvar och ha en bra social bostadspolitik, som ser till att människors lagstadgade rättigheter respekteras, väljer regeringen att säga: Nej, vi har misslyckats, och vi kommer att straffa er ännu mer för vårt misslyckande.
Det kan inte vara rimligt. Det är oacceptabelt. Om det är några som vi ska kriminalisera borde det vara just de ansvariga politikerna, eftersom det är de ansvariga politikerna som faktiskt inte gör det som lagen säger att de ska göra. Men vi ser inga sådana förslag här, utan vi ska kriminalisera barnfamiljer som inte har någonstans att bo. I min kommun finns det flera hemlösa barnfamiljer. Föräldrarna vaknar på morgonen och vet inte om de kommer att ha någonstans att sova på kvällen.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
Ni som är ansvariga politiker – regeringen – ska straffa just dessa föräldrar. Det kan inte vara rimligt. Föräldrar vill ha ett hem där deras barn kan sova på nätterna. Därför säger vi nej till detta förslag. Det är inte ett förslag som jag och Vänsterpartiet anser att det svenska folket förtjänar. De hemlösa barnfamiljerna, studenterna och låginkomsttagarna ska inte behandlas på detta sätt.
Mot denna bakgrund anser jag att riksdagen bör avslå regeringens förslag om kriminalisering av köp av hyreskontrakt. Jag står bakom samtliga reservationer från Vänsterpartiet men yrkar bifall endast till reservation 1.
(Applåder)
Fru talman! Förslagen vi debatterar i dag handlar bland annat om åtgärder mot handel med hyreskontrakt och annat missbruk av hyresrätten som regeringen vill vidta i syfte att få en bättre fungerande hyresmarknad.
Det är tyvärr inte mycket i denna proposition som vi i Kristdemokraterna är överens med regeringen om. I betänkandet har vi tre olika yrkanden i tre olika reservationer.
Den första reservationen rör kriminalisering vid köp av hyreskontrakt, där vi har ett yrkande tillsammans med Moderaterna och Vänsterpartiet. Vår uppfattning är att man inte ska kriminalisera den som är i en utsatt situation och ibland får ta till drastiska åtgärder. Vi borde lösa roten till problemet i stället för att kriminalisera personer.
Den andra reservationen rör förverkande av hyresrätt vid uttag av för hög andrahandshyra. Förslaget är långtgående och kan inte anses stå i proportion till personens handling.
Den sista reservationen rör lagstiftningens framtida utformning, där vi har en reservation om att den måste utvärderas och i framtiden ses över för att vara ändamålsenlig.
Situationen på bostadsmarknaden är problematisk i många avseenden. Vi bygger alldeles för lite, och i många fall bygger vi fel typ av bostäder. Många av dem som vill köpa en egen bostad kan inte göra det på grund av kreditrestriktionerna, som gör att de inte kan låna till köpet. Bolånetaket gör att människor alltför ofta tvingas ta dyra blankolån i stället för tryggare bostadslån. Vi har personer som bor kvar i för stora bostäder därför att ekonomiska aspekter sätter stopp för en flytt. Hyresmarknaden är inte tillräckligt rörlig för att våra ungdomar ska kunna få tag på en lägenhet som sin första bostad.
Sedan bruksvärdessystemet infördes med prisreglerade hyror har hyresbostäder alltmer blivit en bristvara. Likt de flesta prisregleringar har det inneburit långa köer och stora svårigheter för hushåll att få tag på en bostad. En lika förväntad avart av detta har varit framväxten av svarta kontrakt, försäljning av dessa och uthyrning i andra hand, med hyror mer i paritet med det marknadspris som faktiskt borde gälla.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
Lösningen borde vara att hitta ett system där det blir mer lönsamt för fastighetsbolagen att äga och driva hyresfastigheter – inte att ta till drastiska åtgärder som ett förverkande av hyresrätten. En person som står utan bostad och inte ser någon annan utväg än att försöka finna en bostad till vilket pris det nu månne vara ska enligt liberaler, centerpartister, miljöpartister och socialdemokrater sättas dit. Den personen ska kriminaliseras, trots att felet i grunden är att samhället inte har lyckats leverera det som det är dess uppgift att leverera: tillräckligt med bostäder och en hyresmarknad som fungerar.
I stället för att lösa hyresmarknadens problem anser Centerpartiet, Liberalerna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna att lösningen är att kriminalisera den som i slutändan står med Svarte Petter på hand och är utan bostad. Dessa partier anser att den personen ska kriminaliseras och därigenom ta konsekvenserna av de politiska tillkortakommanden som vi alla bär ett ansvar för. Det är en åtgärd som jag menar inte alls står i proportion till vad denna person faktiskt har gjort.
Av propositionen framgår att regeringen inte kunnat identifiera omfattningen av denna handel och vad anledningarna bakom ett kontraktsköp är. Som beslutsunderlag är detta vagt, vilket enligt mitt sätt att se det borde mana till stor försiktighet. Att köpa ett svartkontrakt är förvisso klandervärt, men att det borde anses kriminellt är att missa den större bilden.
En vanlig situation är att ett hushåll står utan bostad och att en person letar efter ett hyreskontrakt till sig och sin familj. I stället för ett vanligt kontrakt erbjuds personen att köpa ett kontrakt för en summa pengar. Hushållet har inga alternativ och känner sig frivilligt tvingat att betala för kontraktet. Detta hushåll ska anses kriminellt, enligt Liberalerna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna i denna kammare – samtidigt som avsaknaden av bostadspolitik och införandet av prisregleringar har varit med och skapat situationen för hushållet.
Kristdemokraterna anser att köp av svartkontrakt är klandervärt men att det inte bör kriminaliseras. Kriminalisering av något som tidigare varit straffritt kräver mycket starka skäl, och i likhet med Lagrådet anser vi att det inte finns tillräckligt starka skäl för en kriminalisering av köparens handlande. Vi anser även att det kan ifrågasättas om den föreslagna kriminaliseringen utgör ett effektivt medel för att motverka handel med hyresrätter.
Enligt vår mening finns det anledning att avvakta utfallet och titta på andra åtgärder. Handlingen som bör kriminaliseras är försäljningen av svartkontrakt, vilket görs av den hyresgäst som är i besittning av en bostad. Där är regeringen och Kristdemokraterna överens.
Jag yrkar bifall till reservation 1.
(Applåder)
Fru talman! I Sverige råder det bostadsbrist, och den visar sig slå mot olika grupper i olika delar av landet. Bristen på bostäder drabbar unga, nyanlända, människor i socialt utsatt ställning, nyligen separerade – ja, vem som helst som inte har råd med en dyr kontantinsats till en alldeles för dyr bostadsrätt. Det gäller även människor i områden där hyresrätterna inte går att komma åt utan att ha stått i bostadskö i väldigt många år.
Vi behöver bygga mer, och vi behöver se till att använda det befintliga beståndet bättre. Samtidigt kan vi konstatera att det sker en olovlig handel med kontrakten till de hyresrätter som ändå finns tillgängliga. I syfte att få en bättre fungerande hyresbostadsmarknad föreslår regeringen i den proposition som är föremål för denna debatt och som behandlats i betänkandet Åtgärder mot handel med hyreskontrakt, CU17, åtgärder som ska leda till en större omsättning av förstahandskontrakten, bättre hyresvillkor och faktiskt en sundare boendemiljö.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
För att försvåra överlåtelse av hyreskontrakt mot särskild ersättning föreslås vissa inskränkningar i bytesrätten, bland annat att hyresgästen ska ha bott i sin lägenhet i minst ett år innan ett byte kan ske. Den som har köpt ett hyreskontrakt av en annan hyresgäst eller försökt sälja ett kontrakt ska kunna förlora hyresrätten med omedelbar verkan. Straffen för försäljning och förmedling av hyreskontrakt mot otillåten ersättning ska skärpas.
Vid upplåtelse av del av lägenhet till en inneboende får bara en proportionerlig andel av förstahandshyran tas ut. Om en för hög hyra tas ut ska hyresgästen även i det fallet kunna förlora sitt kontrakt. Det ska också vara brottsligt att hyra ut en lägenhet i andra hand utan tillstånd och till en hyra som inte är skälig.
Regeringens förslag om åtgärder mot svarthandel med hyreskontrakt och missbruk av hyresrätter bygger på en överenskommelse med Centerpartiet och Liberalerna.
Fru talman! I en tid som denna, med en så stor bostadsbrist, kan vi inte parallellt tillåta en marknad för handel med svartkontrakt – oavsett om marknaden utnyttjas av dem som har råd att betala eller utnyttjar dem som inte har något annat val.
Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till förslaget i dess helhet.
Jag tycker att detta är en jätteintressant diskussion. Någonstans måste utgångspunkten vara hyresmarknaden, det vill säga en marknad där människor hyr sitt boende. När man börjar köpa kontrakt på en marknad som är konstruerad för hyreskontrakt sätter man ju marknadsfunktionen ur spel. Det är också så att den som äger insatsen på den här marknaden är fastighetsägarna – hyresvärdarna. Det är de som har satt in kapital i en tillgång som de sedan hyr ut.
Om vi nu leker med tanken att man skulle få ta betalt för de här kontrakten och tittar på vem som äger rätten att ta betalt ser vi att det inte är hyresgästen. Det måste i stället vara ägaren av egendomen, det vill säga fastighetsägaren, som har rätt att ta ut ett pris för hyresrätten. Annars snyltar man de facto på någon annans ägande. Äganderätten måste väl vara en viktig utgångspunkt, i alla fall för den högra sidan av den här kammaren.
Därför blir jag lite förvånad när argumentationen är att det är klandervärt att köpa dessa kontrakt – inte kriminellt, men klandervärt. Argumentationen från högersidan borde snarare vara att det är okej att köpa kontrakt men att det i så fall är fastighetsägaren som ska stå för försäljningen.
Då skapas ju en marknad för den tillgång där man har satt in sitt kapital. Så kan man tycka, men jag köper det inte. Man kan tycka så, men jag delar inte den uppfattningen. På hyresmarknaden ska man hyra saker och ting.
När man börjar köpa kontrakt skapas problem i två ändar. Det ena är givetvis att utsatta människor blir utnyttjade av grovt kriminella, vilket är förfärligt. Att då argumentera för att dessa människor ska få vara i klorna på de grovt kriminella, för det är de facto det de blir, har jag svårt att förstå.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
Jag vänder mig dessutom emot att det skulle vara de absolut mest utsatta som köper kontrakten. Tillhör du de mest utsatta i vårt samhälle bor du i regel, även om det finns undantag, i det bostadssociala programmet. Det är alltså inte de mest utsatta som köper några hyreskontrakt, utan det är gruppen som inte är riktigt lika utsatt.
Sedan finns det en annan sida av detta, och det är kvinnor i företagsledande positioner som köper hyreskontrakt på Östermalm för miljontals kronor. Och det är här någonstans jag börjar fatta varför Moderaterna och Kristdemokraterna är emot det här. Nu är det ju helt plötsligt deras kompisar som börjar få problem. Jäklar – vi får inte köpa våra kontrakt på Östermalm! Det är klasspolitik! Det kan man ha som ingång i det. Jag har inte det.
Jag tycker att det här i mångt och mycket är en bra produkt. Vi skapar ett skydd för den marknad som faktiskt finns, och vi får bättre ordning på marknaden för andrahandsuthyrningen, vilket är bra.
Det finns även en annan intressant aspekt. Vilka fler köer i det här landet ska det vara tillåtet att köpa sig förbi? Sjukvårdsköer i det offentliga? Ska man kunna köpa arbetskontrakt? Tillfälliga uppehållstillstånd?
Moderaternas partiledare stod här i kammaren i går och pratade om vad som händer i socialistiska länder. Jag antar att han menade före detta öststater och kommunistiska stater. Är det någonting som definierar den typen av samhällen, men även reaktionära samhällen, är det att man köper sig tillgång till olika tjänster. De som har möjlighet att köpa sig förbi de köer som eventuellt finns gör det.
Då kan vi ju börja skapa filer lite varstans, kanske på Ica. Om jag är beredd att betala 50 spänn mer ska jag gå förbi den kön. Det är i och för sig fri näringsverksamhet, men vi kan ta den offentliga vårdcentralen: Är du beredd att betala 300 spänn får du gå före alla dem som står i kön som inte har den möjligheten eller viljan.
När man börjar betala för att köpa sig förbi köer undergräver man systemet. Jag kan inte acceptera ett sådant system, för jag tycker – precis som Vänsterpartiet ger uttryck för i den här talarstolen – att bostad är en social rättighet. Där ska man inte kunna köpa sig förbi köer. Har man de pengarna får man gå in och äga sitt eget boende.
Med dessa ord yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.
(Applåder)
Fru talman! Det måste verkligen vara ett desperat läge när Socialdemokraterna argumenterar för äganderätten. Det är inte det man förväntar sig.
Ola Möller nämner att det inte är de mest utsatta som köper kontrakt, utan det är de rika som har råd. Jag kan säga så här: Jag har jobbat inom utbildningssektorn, på ett lärosäte, under nio år. Där träffade jag många studenter.
En student kom med sin fru som var gravid i åttonde månaden. De hade ingenstans att bo. De sov i universitets lokaler och på centralstationen mitt i vintern. De pratade med socialen, och socialen sa att de inte hade några lägenheter. De gick till MKB för att hitta en lägenhet, men det fanns inga lägenheter. De ställde sig i kö, men det skulle ta flera år.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
Frun var gravid i åttonde månaden. De var inte höginkomsttagare utan låginkomsttagare.
Ola Möller menar alltså att om den här personen har möjlighet att betala för att få någonstans att bo med sin fru så ska det kriminaliseras. Genom att göra det begår alltså den här personen ett brott. Men ska personen i stället vara hemlös, utomhus, med sin fru som är gravid i åttonde månaden?
Det är inte rimligt! Varför ska vi kriminalisera människor som har blivit hemlösa på grund av den politik som ni har misslyckats med? Varför kan inte regeringen och Socialdemokraterna driva en politik som ser till att varenda människa som behöver någonstans att bo ska få någonstans att bo i enlighet med lagen?
Fru talman! Jag förstår att Malcolm Jallow har problem att förstå att en socialdemokrat argumenterar för äganderätten. Men socialdemokratin är för marknadsekonomi, och det innebär att äganderätten har en central funktion. Vi har inte sagt att vi ska införa planekonomi, för det blir något helt annat.
I en marknadsekonomi måste man kunna ha äganderätt. Sedan kan man diskutera vidden och bredden på äganderätten, men för vår ekonomis funktion är äganderätten fundamental. Begriper man inte det har man problem med att förstå hur en marknadsekonomi fungerar, och då kan vi börja fundera på om man alls står bakom en sådan lösning.
När det gäller de fall som Momodou Malcolm Jallow nämner finns det absolut utsatta människor i tuffa situationer. Jag har bott granne med många som har bott i bostadssociala lägenheter. De har inte haft några pengar till att köpa kontrakt. Det är bland annat därför som de har bott med bostadssociala kontrakt. Deras ungar har lekt med min son.
Att som Momodou Malcolm Jallow dra en massa historier och påstå att han, bara för att han har jobbat någonstans, har bäst insikt i detta håller inte. De människor som är mest utsatta tvingas nämligen bo i det bostadssociala programmet eller på hotell, vandrarhem eller liknande som betalas av kommunen.
Det finns tyvärr gott om familjer som tvingas göra det, kanske framför allt i Momodou Malcolm Jallows hemstad. I min hemstad finns det också ett stort antal som gör det. Men att en gravid kvinna skulle bli ställd på gatan – visa mig den kommun som har gjort det! Visa den kommunen!
Fru talman! Det är viktigt att ha en förankring i verkligheten. Det jag säger är fakta. Det här är verklighet för många människor och för många barnfamiljer i min kommun. Det är verklighet för många studenter. Det vet jag, för jag har personligen anordnat boende för hemlösa studenter i Malmö. Det här vet jag, för jag har jobbat med detta under nio år. Det är ingenting jag hittar på. Det är sanningen. Det är verkligheten.
Historien om den gravida kvinnan är verklighet. Ola Möller kan kolla i Sydsvenskan, där det rapporterades. Det var till och med det som ledde till att just det här lärosätet började jobba med att försöka hitta bostäder till studenter.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
Det här är verklighet, även om Ola Möller inte tror på det. Även om man väljer att blunda för just de här utsatta människornas verklighet kommer problemet inte att försvinna.
Det mest allvarliga i den här historien är dock att i stället för att jobba tillsammans för att hjälpa denna kvinna och hennes man och barnfamiljerna i Malmö att få någonstans att bo som de har råd med när de behöver det så står Ola Möller för att säga nej, vi ska kriminalisera dem, för det de gör ska vara brottsligt.
Hur kan det vara brottsligt när det är vi som ansvariga politiker som inte respekterar och följer lagen, den lag som är stiftad i samma kammare och som vi har sagt att vi ska följa? Vi följer inte den här lagen, för om vi hade följt lagen hade inte dessa barnfamiljer i Malmö varit hemlösa. Den bostadsbrist som finns i hela Sverige skulle inte finnas.
Det är politiker som har misslyckats. Varför kriminaliserar vi inte ansvariga politiker och säger att de inte följer lagen och därför måste straffas? Varför ska vi straffa just de människor som är offer för bristen på bra politik?
Fru talman! Först och främst tror jag att det är jättefarligt när vi har politiker i den här kammaren som står och säger att vi ska kriminalisera varandra. Vår grundlag utgår från att vi ska kunna föra fram våra åsikter här inne. Nu ska det kriminaliseras. De länder där man börjar hota med att skicka människor som gör detta i fängelse är samma länder där man köper sig förbi köerna.
Vilka fler köer är det du vill att man ska köpa sig förbi, Momodou Malcolm Jallow? Det är ju det du står här och argumenterar för. Du argumenterar för rätten för företagsledaren på Östermalm att köpa sin lägenhet; det är det du gör.
Dessutom visar du en artikel där det står om en gravid kvinna som inte har tak över huvudet. Att vara hemlös innebär ju inte att man står på gatan. Du slänger dig med ord på ett sätt här som devalverar deras innebörd, Malcolm Jallow, och det är ett problem.
Det är väldigt många politiker som skulle bli kriminaliserade om man skulle följa din linje, för det är ju kommunerna som har bostadsförsörjningsansvaret. Det är inte regeringen som ska se till att det löses i vardagen, utan det är kommunpolitikerna.
Och du, Momodou Malcolm Jallow, företräder ju ett parti som valde att hoppa av styret i Malmö därför att ni inte ville ta ansvar för de här människorna. Hade ni i Malmö valt att sitta kvar, ta ansvar och mött verkligheten, som du slår dig för bröstet för att bara du är uttolkare av, hade ni kunnat göra något. I stället är det lätt att stå här och säga att vi är kriminella.
Dessutom ifrågasätter du äganderätten och tycker att man ska få köpa sig förbi köer. Det är lätt att vara vänsterpartist i den här kammaren när man aldrig behöver ta något som helst ansvar.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
(Applåder)
Fru talman! Vad ska man säga? Jag var inte riktigt säker på om jag skulle skratta eller gråta och om jag hade hamnat på fel ställe i dag, för det här var något av det mer oseriösa jag har hört i den här kammaren på väldigt länge.
På hyresmarknaden ska man hyra saker och ting. Ja, självklart, men det förutsätter att det finns saker att hyra.
I Sverige i dag är det en stor brist på hyreslägenheter. Det är just därför som vi har den här debatten i dag, för att regeringen totalt har brustit i sin bostadspolitik. Men det som i första hand gjorde att jag begärde replik var att Ola Möller i sitt anförande använde 90 procent av tiden åt att angripa dem som köper hyreskontrakt. I min värld är det de som profiterar på svaga, utsatta människor, fru talman, som ska ses som brottslingar, inte de som utnyttjas.
Att säga att vi tycker att det är okej att köpa sig förbi köerna är mycket märkligt. Vi representerar civilutskottet i Sveriges riksdag, där vi ser till att det finns tydliga regelverk för hur saker och ting ska gå till. Och när det gäller att köpa sig förbi köerna på hyresmarknaden har vi civilrättsliga regler som säger att det inte är okej, att det inte är tillåtet.
Ola Möllers argumentation är försiktigt uttryckt desperat. Jag får känslan, fru talman, att Ola Möller mer argumenterar för sin egen del för att övertyga sig själv om att det är ett fruktansvärt dåligt förslag att kriminalisera utsatta människor och att det blir bättre om man bara ropar och skriker tillräckligt högt. Detta duger inte, fru talman.
(Applåder)
Fru talman! Jag har svårt att förstå hur man kan säga att det inte finns någonting att hyra när vi har 3 miljoner hyresgäster i det här landet – de hyr ju. Återigen: Man får ha koll på vilka begrepp man använder. Absolut finns det hyresköer, men att det inte finns någonting att hyra är inte sant.
Cecilie Tenfjord Toftby representerar ju ett parti som under senare tid vräkt ur sig förslag om hur man ska ta tuffare tag mot 15-åringar i förorter och hur unga som är på glid ska låsas in. Det är tuffare tag mot kidsen i förorten, men för tanterna på Östermalm ska det gå att köpa sig ett hyreskontrakt. Det är den politiken som Cecilie Tenfjord Toftby står för.
Jag har inte skrikit och gapat en enda gång. Jag tycker att det här är ett klokt och bra förslag. När det finns de som fullständigt sätter reglerna på marknaden ur spel måste vi ju skydda marknaden.
Det här är också något som hänger intimt samman med grov kriminalitet. Det är bara att åka till Södertälje och se hur det ser ut där. Där utnyttjar ligor människors desperata behov av bostäder. De sätter dem på osäkra, trånga platser och ställer sedan krav på krav på dem, dessutom ofta sammankopplat med vapen, narkotika och liknande – precis det som Cecilie Tenfjord Toftby argumenterar för att vi ska undvika.
Sänk tonläget! Det här ett klokt förslag för att få en bättre fungerande hyresmarknad.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
Fru talman! Bara för att klargöra en sak: Vi vill att det ska vara kriminellt att sälja hyreskontrakt. Vi vill att det ska vara kriminellt att profitera på utsatta människor.
Jag tycker, fru talman, fortfarande att det är anmärkningsvärt att Ola Möller ägnar så lite tid åt att tala om det som han just tog upp i sitt replikskifte, nämligen den grova kriminaliteten i förorterna. Det är de som säljer hyreskontrakten som vi ska sätta dit. Sedan ska vi ha ett regelverk, och tanterna på Östermalm ska följa samma regler som alla andra. Men jag anser att det är de grovt kriminella, som Ola Möller precis beskrev, som faktiskt också ska anses vara kriminella.
Om en grovt kriminell människa eller ett grovt kriminellt gäng utnyttjar en utsatt människa är det de som ska straffas. Vi som politiker ska se till att den som är utsatt får möjlighet att komma in på bostadsmarknaden.
Det finns 3 miljoner hyresgäster, säger Ola Möller. Låt mig citera Finanspolitiska rådet, regeringens eget råd: ”Den svenska hyresmarknaden fungerar sämre än någonsin. Efterfrågan på bostäder överstiger utbudet i de flesta av landets kommuner, bostadsförmedlingarnas köer är rekordlånga och fördelningen av hyresbostäder sker till stor del genom kontakter, fusk och olaglig försäljning. Det nuvarande förhandlingssystemet medför att beståndet av hyresbostäder är ineffektivt utnyttjat.” Detta är det alltså regeringens eget organ som säger.
Det är brist på hyresbostäder, fru talman. Det är en dysfunktionell bostadsmarknad vi har framför oss. Ola Möller kan försöka så mycket han vill att lägga skulden på de utsatta människor som inte får tag i en bostad på den vita bostadsmarknaden, men skulden är regeringens.
(Applåder)
Fru talman! Det är lite surrealistiskt att höra en moderat företrädare argumentera för att vi ska ta hand om de mest utsatta när man konsekvent, under år efter år, har sänkt a-kassa och sjukersättning för de här människorna. Man undergräver hela tiden våra välfärdssystem och sänker skatten för dem som tjänar mest. Därför verkar det lite pådyvlat när Cecilie Tenfjord Toftby nu helt plötsligt ska vara de svagas försvarare.
Dessutom bör nog Cecilie Tenfjord Toftby göra lite omvärldsbevakning, för just gruppen grovt kriminella är en grupp som jag personligen har gjort väldigt mycket för att försöka motarbeta i Helsingborg. Jag har talat väldigt mycket, bland annat i lokala medier, om att det här måste vi ta tag i. Jag har varit för kameraövervakning, jag har berättat om alla de åtgärder som regeringen har vidtagit och jag har som kommunalråd mött en del av de grovt kriminella och berättat för dem att det är skit det som de håller på med, att det förstör vårt samhälle.
Jag tycker att Cecilie Tenfjord Toftbys tonläge och svansföring är lite tråkiga, med tanke på att hon i detta fall inte vet vad hon talar om.
Sedan är grovt kriminella kriminella. Det uttalande som Cecilie Tenfjord Toftby gör här är lika bevingat som Annie Lööfs att det ska vara kriminellt att vara brottsling i Sverige.
Det blir en massa tautologier här som inte hänger ihop. Någonstans måste vi, återigen, vara lite försiktiga med orden. Det finns hyreslägenheter att hyra. Men om man sänker människors inkomster genom att försämra a-kassa och sjukersättningar blir det svårare för dem att efterfråga dem.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
Regeringen gör ändå en hel del för att få bostadsmarknaden att fungera bättre. I Finanspolitiska rådets föredragning tog man inte hänsyn till utbudet, utan man talade bara om efterfrågan. Jag var och lyssnade på det seminariet i förmiddags. Det borde också Cecilie Tenfjord Toftby ha varit eftersom hon använder dem som referens.
(Applåder)
Fru talman! Jag tänkte återföra diskussionen till dagens ämne.
Vi kristdemokrater har inga problem med äganderätten. Vi tycker att fastighetsägare ska ha rådighet över sina fastigheter och hyra ut till dem som de önskar utifrån de spelregler som finns. Problemet är att spelreglerna inte funkar, och då får vi avarter i systemet som innebär svarta kontrakt.
Jag tror inte att någon i denna kammare vill ha svarta kontrakt. Debatten handlar inte om det utan om hur vi ska komma åt de svarta kontrakten på bästa sätt. Mitt parti tror inte att det bästa är att kriminalisera den som är sist i ledet och utsatt. Det är det som det handlar om. Vi tycker att det är bra att kriminalisera dem som säljer kontrakten, det vill säga de som är förstahandsuthyrare. Men att kriminalisera den som köper ett kontrakt på grund av sin situation är inte det bästa, tycker vi. Vi menar att man kan vidta civilrättsliga åtgärder för att komma åt detta.
Hur har Socialdemokraterna tänkt att kriminaliseringen ska efterlevas? Hur ska ni kunna lagföra dessa människor? Hur stort är problemet? Eftersom ni menar att man inte kan lösa det på civilrättslig väg måste ni ha tänkt att kriminalisering är det enda som hjälper. Hur har ni kommit fram till det? Det är ett långt steg att gå från civilrättsliga åtgärder till kriminalisering.
Jag skulle vilja ha svar på dessa frågor och på så sätt återföra diskussionen till ämnet. Vi har en hyresmarknad som inte fungerar och avarter som vi inte vill ha. Hur löser vi det på bästa sätt? Jag tror inte att det är genom kriminalisering.
Fru talman! Jag tackar Larry Söder för ett sedvanligt sakligt och lugnt inlägg utan en massa påhopp på vare sig Socialdemokraterna eller regeringen.
Jag var som sagt på ett seminarium med Finanspolitiska rådet i förmiddags. Rådets ordförande Harry Flam nämnde då att 20 procent av de unga i åldern 25–35 i Stockholmsregionen har betalat för ett hyreskontrakt. Jag vet inte vilken hans referens var, men jag refererar till honom. Ola Johansson var också på seminariet och kan vidimera siffran.
Det finns alltså uppskattningar av att problemet är ganska omfattande. De flesta som köper hyreskontrakt i Stockholmsregionen, i alla fall i innerstan, tillhör inte kategorin ”de mest utsatta”.
Som jag sa i mitt anförande finns det en målkonflikt här. Jag förstår argumentationen och kan tycka att det är problematiskt för dem som blir utnyttjade av grovt kriminella. Det är beklagligt, och jag sympatiserar givetvis i stor utsträckning med deras utsatthet. Men jag kan inte sympatisera med företagsledare som köper hyresrätter för 2 ½ miljon på Östermalm.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
Här uppstår en målkonflikt. Ska det vara otillåtet att sätta innerstans hyresmarknad ur funktion men tillåtet i våra förorter? Jag tror inte det.
Hur ska det följas upp? Vi har ju massor av lagstiftning som är svår att följa upp. Det gäller till exempel fortkörning. Hur många människor kör för fort på våra vägar utan att åka dit? Ska vi ta bort den lagstiftningen bara för att den är svår att följa upp?
Det är ett signalvärde i att det är kriminellt. Det är inte längre okej att sitta på en middag och säga att man är beredd att betala 100 000 för någons lägenhet. Det blir skambelagt, människor gör det inte längre och trösklarna höjs.
Fru talman! Jag tror att det är svårt att uppskatta hur många som har köpt svarta kontrakt eftersom det är just svarta kontrakt.
Vi tycker alla att detta är ett problem, men det finns en räcka av åtgärder man kan vidta innan man kriminaliserar. Det regeringen gör tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna är att gå förbi alla steg och ta det sista eftersom det har ett högt signalvärde.
Låt oss först ta de andra stegen på vägen. Om de civilrättsliga åtgärderna inte räcker kan vi gå vidare, men låt oss inte börja där.
Det är problematiskt. Precis som Socialdemokraterna sa i talarstolen är det ganska många ungdomar som erbjuds detta och i så fall skulle bli kriminaliserade. De har inte haft en tanke på det. Det är inte deras första, andra eller tredje alternativ att betala för ett hyreskontrakt, utan de vill göra rätt. Det är själva systemet vi vill komma åt, och det kan vi komma åt på annat sätt än att kriminalisera människor.
Låt oss undvika avarter i debatten. Vi har ett gemensamt mål, men vägen till målet kan vara olika. Jag tror inte att vägen är att kriminalisera människor. I så fall måste polis och rättsväsen tillföras resurser för att kunna hantera detta, och det kommer inte att hända.
Fru talman! Larry Söder argumenterar för att man ska kunna köpa sig förbi kön. Har man ett kontaktnät och möjlighet att köpa ett kontrakt ska detta inte vara kriminellt trots att det stör hela det kommunala bostadskösystemet.
Jag tycker att störningarna i systemet motiverar att detta kriminaliseras. Människor kommer då inte att kunna sitta på en middag och erbjuda sig att köpa någons lägenhet eftersom andra människor på samma middag säga ”Stopp och belägg! Det där är inte okej”. Det skapas högre trösklar.
Det blir också mycket svårare för grovt kriminella att få en marknad att sälja dessa kontrakt på när det vet att också den som de erbjuder kontraktet riskerar ett straff. Det höjer trösklarna, och det är ett av huvudargumenten för detta.
Ja, vi måste öka rörligheten på bostadsmarknaden. Det stora problemet är dock att det finns för få bostäder. Då måste vi resonera om hur vi tillför fler bostäder så att utbud och efterfrågan möts. Denna diskussion har vi haft många gånger, och eftersom fru talmannen har uppmanat oss att hålla oss till ämnet tänker jag inte gå in på de avskaffade investeringsstöden.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
Man kan antingen försöka få fram fler bostäder eller skruva i ett nollsummespel, och givetvis är tillförseln av bostäder den huvudsakliga lösningen på problemet med en dysfunktionell marknad.
(Applåder)
Fru talman! Jag noterade att Ola Möller stod upp för äganderätten. Det är den socialdemokrati som vi känner igen och tycker om. Det är den socialdemokrati som också går med på att inte förbjuda vinstuttag i välfärdsföretag.
Vi tycker också om den socialdemokrati som påtalar problemet med en dysfunktionell hyresmarknad där människor betalar alldeles för låg hyra i attraktiva lägen, exempelvis på Östermalm. Det är viktigt att dessa aspekter tas med i diskussionen, och jag är tacksam för att Ola Möller tog upp detta i sitt anförande.
Fru talman! I denna talarstol är det ganska vanligt att tala om vikten av att motverka organiserad brottslighet, penningtvätt och bedrägerier. De av oss som är lite mer humanistiskt lagda brukar också säga att man inte ska utnyttja människors utsatthet för egen vinning, att brottsoffer är utsatta, att det emellanåt finns anledning att analysera orsaken till denna utsatthet och att en viss typ av brottslighet ökar på grund av detta.
Därför är det förvånande vilken slapphet framför allt Moderaterna och Kristdemokraterna visar mot dem som här benämns hjälpare och förmedlare men som egentligen är bedragare, ockrare och småhandlare i en organiserad och mycket utbredd kriminell verksamhet. Den består i att en oseriös hyresvärd upplåter en lägenhet mot otillåten ersättning. Oftast är det i form av pengar, men det kan vara annat också, exempelvis sexuella tjänster. Det kan också vara en hyresgäst som tar betalt, i pengar eller, i värsta fall, sexuella tjänster, för att överlåta sitt hyreskontrakt.
Allt detta kommer sig av att vi har en dysfunktionell bostadsmarknad där människors utsatthet blir dessa bedragares enda och mycket lukrativa inkomstkälla.
Fru talman! Att det råder en extrem bostadsbrist ska väl inte vara en ursäkt för att inte lagföra bedragare, oavsett om de är uthyrare eller hyresgäster? När nu Kristdemokraterna och Moderaterna samskriver sig med Vänsterpartiet om att gå emot detta lagförslag kan man tala om en ohelig allians för att skydda kriminella.
Lagändringarna som ska beslutas i dag i och med betänkandet Åtgärder mot handel med hyreskontrakt är en del av januariavtalet. Det är totalt fem punkter som berör bostadspolitiken, och då har jag inte nämnt reformeringen av strandskyddet och enklare byggregler som finns under andra rubriker. I punkt 44 finns utöver det som debatteras här för det första fri hyressättning i nyproduktion, för det andra åtgärder som ska ge lägesfaktorn ett genomslag också i befintliga hyresrätter med bruksvärdeshyror – där har vi Östermalmsexemplet som Ola Möller nämnde – och för det tredje ett helt oberoende förfarande vid tvister i hyresförhandlingar. Lite senare i dag ska vi också diskutera till- och frånval.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
Alla borde begripa att det är den omfattande bostadsbristen och flera regeringars oförmåga – alltså just flera regeringars oförmåga – att reformera hyressättningssystemet som i grunden är orsaken till att vi nu tvingas skärpa straffen och utöver det göra det kriminellt att även som andrahandshyresgäst köpa ett svart hyreskontrakt och sälja det vidare.
Ett av de grundläggande problemen på bostadsmarknaden är den dåliga rörligheten. Den som har fått tag i ett förstahandskontrakt släpper det ogärna – här har vi återigen Östermalmsexemplet. Även om man inte längre har behov av en lägenhet har man alltid möjlighet att tjäna pengar på att hyra ut den i andra hand eller, ännu värre, hyra ut en madrass på golvet.
Det handlar nu inte enbart om förstahandskontrakt utan också om andrahandskontrakt och platser för inneboende på madrasser. Summor på mellan 100 000 och 400 000 kronor nämns som ersättning till svartförmedlare eller så kallade hjälpare längre ut i kedjan. Ju mindre lägenheten är desto större summor handlar det om.
I en underökning som ligger till grund för förslaget uppges att det är fler som har betalat ersättning svart till en annan hyresgäst än direkt till fastighetsägaren. Det finns således inga skäl att undanta hyresgäster från straffansvar, eftersom de i högsta grad är medskyldiga. Det krävs två för att dansa tango, säger man, och det är dessutom inte alltid den som bjuder upp till dans, det vill säga hyresvärden, som är skyldig. Hyresvärden kanske inte ens vet om att det dansas och kan vara helt ovetande om vad som försiggår.
I snitt i landet har nästan 5 procent någon gång hyrt en lägenhet i andra hand, och bland unga i storstäderna är det så många som 30 procent, vilket jag tror var vad Ola Möller refererade till när han nämnde Harry Flam. Det är Boverket som har gjort den här undersökningen – eller om det är Hyresgästföreningen, jag är osäker.
Bor man under de här premisserna säger det sig självt att man hellre betalar och bor kvar än riskerar att flytta ut på gatan. Anmälningsfrekvensen i de här ärendena är redan låg, och inte sällan är det grannar som misstänker olaglig uthyrning och anmäler detta. Den nya lagen kommer inte att hindra det. Tvärtom är det väl så att en fastighetsägare kan få en verkan av att man anmäler en hyresgäst som missbrukar sitt kontrakt genom att sälja det vidare – en fastighetsägare som ser den här verksamheten pågå inom sin egen fastighet och inte kan styra över det förfarandet. Jag är glad att Ola Möller lyfter upp aspekten på äganderätten att en ägare av en fastighet också måste ha kontroll över vad som pågår inom egendomen.
Just kombinationen av hårda straff och en konsekvent reformering av hyresmarknaden mot en avreglering, där större variationer tillåts, är Centerpartiets medicin för att öka tillgängligheten på hyresrätter. Det är synd att inte Moderaterna och Kristdemokraterna delar den uppfattningen.
När det gäller kravet att man ska ha bott i en lägenhet i minst ett år för att kunna ansöka hos hyresnämnden om ett byte är det just för att minska risken för skenbyten, det vill säga att man aldrig bor i lägenheten. Socialdemokraterna argumenterar för att det borde vara sex månader, men det är ju egalt vilken tidsperiod det handlar om eftersom ett sådant skenbyte kan ske redan innan någon har flyttat in i lägenheten.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
Det är också tydligt att det finns möjlighet att göra undantag om det till exempel gäller arbete eller studier. Roger Hedlund nämnde provanställningar. Jag noterar att Sverigedemokraterna i huvudsak står bakom förslaget att kriminalisera även andrahandsuthyrning men står tomhänta när det gäller övrig bostadspolitik.
Byten är som framgår en sak som fastighetsägare uppmärksammar men ofta har svårt att leda i bevis. Man måste utgå från att den som byter sin lägenhet i stället för att säga upp den har goda skäl till det. Om man inte markerar det genom lagstiftning är vi rädda att vi cementerar en situation där få lägenheter kommer ut på den öppna marknaden och där seriösa hyresvärdar tvingas anpassa sig till dem som tänjer på reglerna.
Fru talman! Ska en andrahandshyra få lov att avvika från en förstahandshyra utöver ett tak på 15 procent för eventuell möblering i lägenheten? Centerpartiet är generellt för större variationer i hyressättningen som grundar sig i inte bara lägenhetens standard utan också i dess attraktivitet utifrån områdets karaktär och det geografiska läget. Det här tycker vi borde ge ett större utslag i den gängse hyressättningen, och därför är vi nöjda med att regeringen nu kommer att tillsätta en kommission som ska kartlägga den varierande tillämpningen av lägesfaktorn vid hyressättning och föreslå åtgärder mot detta.
En lägenhets marknadsvärde ska också beaktas vid hyressättning. Det kommer att ge lägre hyror på en del platser och högre hyror på andra. Det är just på de platser där hyresnivåerna inte motsvaras av bostadens attraktivitet som det är möjligt att ta ut en väsentligt högre andrahandshyra.
Centerpartiet har förståelse för Kristdemokraternas argumentation i den delen. Man har tidigare uttryckt att det är för mycket fokus på hyresrätter i januariavtalet – det har vi hört Larry Söder säga – medan den ståndpunkt man ställer sig bakom tillsammans med Moderaterna i sin reservation bygger på precis den motsatta, nämligen att fler hyresrätter behöver göras tillgängliga. Men för oss i Centerpartiet är det inte varken eller utan både och.
Den som är beredd att betala mer för en attraktiv hyresrätt borde kunna köpa sig en bostad, och är man för en mer marknadsmässig hyressättning borde man i stället vara nöjd med de förslag vi går fram med i övrigt och inte bakvägen tillåta marknadshyror genom att göra dem fria vid andrahandsuthyrning och dessutom göra det straffbefriat att som hyresgäst hyra ut en sådan lägenhet vidare.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.
Fru talman! Jag vill passa på att börja med att försöka svara på det som Ola Möller sa i vårt replikskifte när det gäller det här med att kriminalisera politiker. Jag har jobbat med demokrati under många år, och i min värld ska lagen gälla alla i en demokrati, oavsett om man är riksdagsledamot, kommunpolitiker eller annan medborgare. Om vi kan kriminalisera offer för någonting som vi har skapat själva tycker jag att det bara är rätt att lagföra just de politiker som bryter mot lagen. Det här handlar om en lagstiftning som finns i grundlagen, och då måste vi följa den.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
Till Ola Johansson vill jag säga att jag tycker att det här är den märkligaste debatt som jag har varit med om. Socialdemokraterna pratar om äganderätten på bekostnad av allmännyttan. För mig som vänsterpartist är det väldigt viktigt med den gemensamma egendomen, just att vi äger tillsammans. Därför står jag inte här och försvarar äganderätten utan i stället den gemensamma egendomen, och allmännyttan är otroligt viktig i vår politik.
Centerpartiet pratar om en ohelig allians för att skydda kriminella. När man lyssnar på Ola Johansson låter det på honom som att alla som köper kontrakt är kriminella. Det tycker jag är ovärdigt, för många av dessa människor är utsatta. Precis som socialdemokraterna nämnde här tidigare finns det en målkonflikt. Det finns de som är väldigt rika, och så finns det de som är fattiga och utsatta. Att säga att vi försvarar kriminella är att insinuera att alla som köper kontrakt är kriminella.
Anser Centerpartiet att det är så? Är alla de här fattiga och utsatta barnfamiljerna och låginkomsttagarna som saknar hem i dag kriminella, enligt Ola Johansson?
Fru talman! Vad gäller att Momodou Malcolm Jallow avslutar replikskiftet med Ola Möller med mig tänker jag inte ta del av det, såvida jag inte ska uppfatta det som ett hot riktat även mot mig. Då kan vi diskutera det, men jag tycker att det är en obehaglig argumentation att föra från talarstolar i Sveriges riksdag. Det vill jag ha sagt.
Jag kan inte komma ifrån att notera att det är lite märkligt att Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna står på samma sida när det gäller att skydda kriminella. Det verkar som att varken dessa partier eller Momodou Malcolm Jallow har läst igenom de underlag som vi har för att fatta det här beslutet. Där säger Migrationsverket, kommunala tjänstemän, kommunala bostadsbolag och nyanlända själva, om vi talar om den gruppen utsatta, att det finns en organiserad verksamhet. Personer som kallar sig just hjälpare eller förmedlare försörjer sig på att sälja dessa hyreskontrakt.
Den utsatta personen, som Momodou Malcolm Jallow beskriver och som jag nämnde inledningsvis, är en person som man bör ta särskild hänsyn till men som också finns med i kedjan. Men personen är längst ut i kedjan och är den som betalar de högsta summorna eftersom det i varje led dessförinnan finns personer som tjänar pengar. De personerna är också andrahandshyresgäster som är kriminella och lever på dessa personers utsatthet.
När det gäller hur fängelsestraff och straffskalor ska utformas finns det hänsyn att ta till den utsatta situation som människor befinner sig i och till i vilken grad de har begått brott i den här verksamheten, också som andrahandsuthyrare.
Det verkar som att Momodou Malcolm Jallow inte har förstått vad det här handlar om. Det handlar om organiserad brottslighet. Det handlar om grovt kriminella som tjänar pengar som de inte skattar för, som de handlar knark för och som de tvättar. Det är de kriminella elementen vi vill komma åt med den här lagstiftningen.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
Fru talman! Jag inledde min replik med att svara Ola Möller. Men eftersom Ola Johansson säger att det är obehagligt vill jag gärna veta vad det är som är obehagligt med att jag säger att lagen ska gälla alla, även politiker.
Vi är alla överens om att bedragare, utnyttjare och organiserad brottslighet ska bekämpas. Det gäller de som säljer till och utnyttjar andra människor. Det är bra att vi kriminaliserar just säljandet av svarta kontrakt. Det är vi överens om. Det här handlar inte om det.
Det handlar om att de som köper gör det på grund av att de är desperata. Jag vill vara tydlig med att jag inte talar om den grupp som Ola Johansson talade om: organiserade brottslingar eller extremrika kapitalister. Jag talar om utsatta barnfamiljer som på grund av dålig bostadspolitik inte har någonstans att bo. Jag talar om de utsatta som får stå i bostadskö i fem, sex, sju år eller mer utan att få någonstans att bo med sina familjer. Jag talar om dem som inte kan resa och jobba någon annanstans, i någon annan kommun, eftersom det inte finns någon bostad att få där. Jag talar om dem som inte kan plugga eller studera i en annan kommun, eftersom det inte finns någon bostad att få där. De är inte kriminella. De tillhör inte någon organiserad brottslighet. De är offer för dålig bostadspolitik.
Varför ska vi kriminalisera just dem, i stället för att bara kriminalisera dem som utnyttjar dessa grupper? Vi borde lägga fram en social bostadspolitik som ser till att alla människor i det här landet ska ha någonstans att bo.
Fru talman! Jag är enig med Momodou Malcolm Jallow i fråga om att bostadspolitiken behöver reformeras. Det är just det vi gör nu. Vi ser till att få igång byggandet, vi ser till att få bättre rörlighet på bostadsmarknaden och vi ser till att få en hyressättning som på ett bättre sätt speglar bostädernas attraktivitet för att slippa den här typen av svarthandel med kontrakt.
Det handlar inte bara om utsatta personer i särskilt utsatta områden. Det är en stor grupp. Man bor på madrasser som man hyr i andra, tredje, fjärde, femte eller sjätte hand, eftersom det fortfarande är legalt att hyra ut i andra hand.
Det verkar som att Momodou Malcolm Jallow inte har förstått vad den här diskussionen handlar om. Det handlar inte bara om de utsatta, de som står längst ut och som drabbas av detta. Det handlar om varje led i den här mycket välorganiserade kriminella verksamheten som består av att man hyr ut bostäder i andra hand. Det är vad det handlar om. Det verkar som att Momodou Malcolm Jallow inte har förstått det. Vi talar förbi varandra hela tiden.
I den här debatten är det viktigt att notera att på den illegala marknaden är det marknadshyror som råder, fullt ut. En fullständigt brutal marknadshyressättning råder på den svarta marknaden.
Vi är mycket glada över att regeringen vill ta det här till sig. Vi är också mycket nöjda med att vi i och med januariavtalet nu för diskussioner för att nå en mer varierad hyressättning också i det befintliga beståndet. Det innebär att vi får en friare hyressättning med större variation av hyreskontrakt och hyresnivåer. Det kommer på sikt att bidra till en annan rörlighet på bostadsmarknaden, som blir legal och inte illegal.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
Momodou Malcolm Jallow angriper mig och anklagar mig för att vara kriminell. Det är trist. Jag noterar att han inte har förstått vad det här handlar om.
Fru talman! Jag vill först säga att Moderaterna och Centerpartiet har mycket gemensamt när det gäller bostadspolitik och hur vi vill reformera den svenska bostadspolitiken, eller snarare hur vi vill få fram en bostadspolitik – det är svårt att reformera någonting som inte finns.
Fru talman! Vi skyddar inte kriminella. Men vi säger nej till att göra en utsatt grupp till kriminella. Vi vill ha hårda tag mot dem som utnyttjar människor i en utsatt situation. Det krävs två för att dansa tango, säger Ola Johansson i sitt anförande. Absolut! Och vi vill ta bort den grova, organiserade kriminaliteten från ekvationen. Därför välkomnar vi hårdare tag mot dem som utnyttjar, som profiterar på och som hindrar människor – ofta utsatta – från att komma åt ett förstahandskontrakt.
Vi tycker inte att det här förslaget om att kriminalisera är bra. Ola Johansson säger i sitt anförande att vi har ingått en ohelig allians med Vänsterpartiet. Ola Johansson hävdar också att han är humanist. Det är väldigt fint. Men var är humanismen i fråga om att göra utsatta människor till kriminella, fru talman?
När det gäller oheliga allianser kan jag konstatera att det i just det här förslaget är Centern som med stöd av Sverigedemokraterna vill kriminalisera utsatta, svaga människor som redan i dag utnyttjas av den grova, kriminella verksamheten.
Fru talman! Som jag nämnde i mitt huvudanförande har en undersökning visat att av de som betalar svart för ett hyreskontrakt är det en större andel som gör det till en annan hyresgäst än som betalar direkt till fastighetsägaren. Det är alltså ett stort problem att det finns andrahandshyresgäster som hyr ut i andra hand.
Jag förstår inte på vilket sätt Moderaterna, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet vill komma åt denna kriminalitet genom att bara rikta lagstiftningen mot fastighetsägaren, när det finns andrahandshyresgäster som profiterar på att hyra ut lägenheter på det här sättet.
Fru talman! Men allvarligt, vi vill att det ska vara kriminellt att sälja ett hyreskontrakt – punkt slut! Men det ska inte vara kriminellt att vara den som tvingas köpa det. Säljarens handling är kriminell. Vi har inget annat förslag än att en säljare av ett hyreskontrakt ska anses som kriminell redan i dag och även i fortsättningen. Det är en kriminell handling. Vi har ingen annan uppfattning.
Vår reservation handlar om att vi inte vill att människor som inte är kriminella i dag men som har hamnat i händerna på en organiserad brottslighet som säljer hyreskontrakt ska anses som kriminella. De utsätts för den här kriminella organiserade brottsligheten och ska anses som offer för den och för en totalt misslyckad svensk bostadspolitik. De är offer för en regering som inte klarar av att få fram en fungerande bostadspolitik.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
Fru talman! Jag kan konstatera att om Centerpartiet och Liberalerna under hösten hade valt en annan utväg än att sätta sig i knät på en rödgrön regering, som inte klarar av att lösa bostadskrisen i Sverige, hade vi kanske haft några av de förslag som Ola Johansson från talarstolen säger skulle kunna lösa problemet.
Fru talman! Själv kan jag notera att vi i så fall hade haft en regering som hade varit beroende av Sverigedemokraterna i vartenda politiskt beslut som vi skulle ha fattat. Det är en situation som vi till varje pris ville undvika, vilket Cecilie Tenfjord Toftby är medveten om.
Det finns inte någon regering som kan anklagas för att ha haft en speciellt lyckad bostadspolitik. Tyvärr har tidigare regeringar inte heller lyckats göra de reformer på hyresmarknaden som vi nu tror oss kunna genomföra i och med januariavtalet. De innebär att vi får en mer varierad hyressättning i det befintliga beståndet. Fastighetsägare får dessutom en möjlighet att skapa fri hyressättning i nyproduktion, om man så väljer. Detta är ett stort genombrott, som det i tidigare regeringskonstellationer har funnits ett alltför stort motstånd mot.
Låt mig återgå till vad frågan handlar om, nämligen att göra köpet av ett hyreskontrakt kriminellt. Det sker ett köp vid varje överlåtelse som innebär att någon profiterar på att sälja ett sådant kontrakt vidare. Min fråga till Cecilie Tenfjord Toftby är: I vilket skede ska man gå in med lagstiftningen och säga att det är kriminellt att sälja ett hyreskontrakt vidare? Jag vet att hon inte har någon ytterligare replik för att besvara frågan.
(CECILIE TENFJORD TOFTBY (M): När man säljer.)
Fru talman! Det här är min första debatt på ett tag. Jag måste säga att jag är lite förvånad över tonläget och bruket av ord, till exempel att politiker ska kriminaliseras. Vi i riksdagen behöver hålla en bättre ton än vad man gör i sociala medier. I dag har jag sett en bättre ton i sociala medier än vad jag hört i kammaren. Jag tror att vi behöver lugna ned oss lite grann. Det här är politik. Allvaret finns där ute.
Fru talman! Jag vill börja med att för Liberalernas räkning yrka bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet och avslag på reservationerna.
Propositionen om åtgärder mot handeln med hyreskontrakt är en del av januariavtalet, som Liberalerna har slutit med Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet. I detta avtal har Liberalerna vunnit många liberala segrar som kommer att göra den svenska bostadsmarknaden mycket bättre. Fem exempel på det är följande:
fri hyressättning i nyproduktion
lägesfaktorn ska beaktas mer vid hyressättningen
en förändring av lagstiftningen vad gäller eget boende som asylsökande, där man gör undantag för utsatta områden så att de kan få möjlighet att utvecklas och bli bättre igen
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
borttagen flyttskatt, som kommer att göra att fler människor kommer att ha råd att flytta till något bättre
ett skiljedomsförfarande när hyror förhandlas mellan parterna och de inte lyckas komma överens.
Vår målsättning när det gäller den sista punkten är att hyresgäster aldrig ska drabbas av retroaktiva hyreshöjningar.
Fru talman! Vi kommer att behöva vänja oss vid att Liberalernas företrädare i kammaren kommer att meddela att Liberalerna har fått igenom liberala reformer inom bostadsmarknaden som gör Sverige bättre och som gör att fler har chans att få en bostad.
Just denna debatt är kanske inte en sådan där jag kommer att skryta absolut mest. Liberalerna är helt överens om de flesta av förslagen i betänkandet och anser att de behövs för att stävja svarthandel och ockerhyror. Ett av de viktigaste förslagen är att byteshandeln begränsas för att göra det svårare att överlåta hyreskontrakt mot betalning. Många använder det som ett sätt att byta samma lägenhet hela tiden, alltså för att handla med dem. Att ha det så här är inte bra.
Ett annat viktigt förslag är att den som har köpt eller har försökt att sälja ett hyreskontrakt ska kunna förlora sin hyresrätt omedelbart. Detta är ett väldigt stort straff. En person i Stockholm har kanske betalat flera hundra tusen för ett hyreskontrakt och kan nu förlora det.
En hyresgäst som har ett förstahandskontrakt och som hyr ut sin lägenhet i andra hand ska inte längre kunna få ta ut en hyra som är högre än den egna hyran med tillägg för möbler och liknande. Den som tar ut en för hög hyra ska kunna förlora sitt förstahandskontrakt. Detta tycker vi också är viktigt och rimligt.
Den viktigaste åtgärden, som vi verkligen står bakom, är att straffen för att sälja och förmedla hyreskontrakt mot otillåten betalning ska bli mycket hårdare. Detta är en jätteviktig reform för att se till att fastighetsägare och hyresvärdar inte ska använda och utnyttja människor som är i stort behov av en bostad.
Fru talman! Liberalerna anser i grunden att dessa förslag räcker i ett första steg för att stävja svarthandel med hyreskontrakt och orimliga andrahandshyror. Men som en del av januariavtalet har Socialdemokraterna och Centerpartiet fått igenom en kriminalisering. Det betyder att propositionen också innehåller ett förslag om att det ska bli brottsligt att köpa hyreskontrakt och att hyra ut en lägenhet i andra hand utan tillstånd för en alltför hög hyra.
Liberalerna har tidigare varit mycket kritiska till detta lagförslag. Vi tycker egentligen inte att det är rimligt att kriminalisera enskilda individers köp av hyreskontrakt när alternativet för många är hemlöshet eller att man tvingas tacka nej till ett drömjobb. Dessutom borde alla andra alternativ för att stävja svarthandel prövas innan man kriminaliserar. Det kallas för proportionalitetsprincipen på juristlinjen. Makten använder i första hand de maktmedel som behövs. Jag tycker egentligen att man ska pröva dem först. Men eftersom detta är en del av januariavtalet kommer Liberalerna i dag att rösta för hela propositionen.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
Fru talman! I dag diskuterar vi kriminalisering av köp av hyreskontrakt eftersom den svenska bostadsmarknaden har misslyckats. Det kostar för mycket att bygga bostäder. Det tar för lång tid att bygga husen. Och när det gäller de hus som redan finns är många grupper i samhället i praktiken utestängda på grund av för långa bostadsköer. Man har inte möjlighet att hyra bostäderna i bostadskön. Det tar till exempel tio år i Stockholm att få en hyresrätt i Rinkeby.
Det är egentligen detta som är problemet, och det är detta vi behöver lösa. Inlåsningseffekterna är stora, vilket gör att företag inte vågar eller vill satsa på Sverige. De hittar helt enkelt ingenstans där deras personal kan bo.
Vi i Liberalerna är därför jätteglada över att januariavtalet innebär ett förändrat hyressättningssystem. Det är grunden till de problem vi diskuterar i dag. Inom ett par år kommer fri hyressättning i nyproduktion och mer rättvisa hyror i det befintliga beståndet att göra att fler hyresrätter byggs och att färre lägenheter handlas på den svarta marknaden.
Förhoppningsvis kommer den lag som vi diskuterar i dag därför inte att behöva användas på särskilt många svenskar i framtiden. Vi hoppas verkligen att lagstiftarna väljer att använda förverkandet av hyresrätten i stället för kriminalisering i första hand.
Fru talman! Liberalernas reformer i januariavtalet kommer att bidra till en mer dynamisk bostadsmarknad där färre fastnar i utanförskap och fler får känna frihetskänslan och stoltheten av att stiga in i sin första bostad.
Fru talman! Jag anser att Robert Hannah är en äkta humanist. Jag får känslan att denna debatt inte är den enklaste som Robert Hannah har varit med om, och jag förstår våndan av att behöva trycka på en knapp som går rakt emot det som man står för och det jag vet att Robert Hannah och Liberalerna står för, nämligen humanism.
Min fråga till Robert Hannah i dag gäller följande. På område efter område säger parti efter parti som har skrivit under JÖK:en att de inte står upp för politiken. Hur kommer det sig att Liberalerna i just detta ärende valde att lägga sig, vika ned sig, när det är ett område som handlar om humanism och att skydda dem som är utsatta? Är inte detta ett område där Liberalerna borde ha stått upp för och försvarat den svaga människan, det vill säga den människa som utsatts för kriminalitet?
Jag vill höra hur Liberalerna har resonerat i denna fråga.
Fru talman! Om mer än halva Sverige hade röstat på Liberalerna hade vi fått Liberalernas politik. Nu är Liberalerna en del av en överenskommelse, och det innebär att de partier i Sverige som finns på extremkanterna – Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna – inte får något inflytande. Det är vi i vårt parti stolta över, även om jag hellre hade velat ha Ulf Kristersson som statsminister.
I politiken är det så att vi i Sverige aldrig kommer att få se att ett enda parti dominerar allt igen och får sätta agendan.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
Även när vi var en del av en alliansregering – vilket jag föredrar och tror hade varit bättre för Sverige – var vi tvungna att kompromissa. Den sak som jag kompromissade mest med då och som jag är minst stolt över är vårdnadsbidraget, som gjorde att väldigt många kvinnor i utanförskapsområden fortsatte att leva långt ifrån samhället, inte kom in i arbete etcetera.
Ett politiskt parti som vill ta ansvar för Sverige kan inte få igenom alla sina politiska förslag. Det här är ett exempel där Liberalerna inte har fått igenom ett politiskt förslag.
Allt vi diskuterar i dag handlar egentligen om en hyresmarknad som inte fungerar. I januariavtalet har Liberalerna fått igenom fri hyressättning i nyproduktion. Vi ska se över det befintliga beståndet och hur hyrorna sätts där med lägesanpassning etcetera. Jag tror att det kommer att bidra till en bättre hyresmarknad i stort. Jag ser med tillförsikt på att vi kommer att få en bättre hyresmarknad.
Sedan hoppas jag att lagstiftarna ser på de resurser som finns och använder förverkande av hyresrätten som huvudåtgärd och kriminalisering bara i väldigt extrema situationer, i så fall med böter som straff.
Fru talman! Jag kan inte annat än dela Robert Hannahs förhoppning om att man ska undvika att kriminalisera utsatta människor.
När det gäller Liberalernas val att stödja den rödgröna regeringen för att hålla SD utanför kan jag bara kort konstatera att man i och med dagens beslut, som absolut handlar om humanism och väldigt mycket av det som jag anser Liberalerna stå för, tar stöd av SD för att fatta motsatt beslut mot det som jag tror att ni skulle vilja. SD finns alltså där oavsett.
När det gäller JÖK:en och de förslag som Robert Hannah hoppas ska leda till ett ökat bostadsbyggande hade jag varit lite orolig, fru talman, om jag hade varit Robert Hannah. I sitt replikskifte med mig påstår Ola Möller att det finns hyresrätter att tillgå, men i replikskiftet med Larry Söder säger Ola Möller att det måste byggas fler hyresrätter. Då hade jag blivit lite orolig, fru talman. Liberalerna har valt att stödja en regering som inte ens är överens med sig själv om huruvida det behövs fler hyresrätter eller om det finns hyresrätter att tillgå. Jag kan bara önska Robert Hannah lycka till i de fortsatta förhandlingarna. Jag hoppas verkligen, för Sveriges skull, att Liberalerna når fram med sina förslag, för när det gäller Socialdemokraterna, fru talman, har jag inga stora förhoppningar.
Fru talman! Jag håller också på mig själv. Jag tror att jag kommer att vara väldigt duktig i förhandlingarna och ska försöka få igenom så mycket liberal politik som möjligt.
Sverige behöver en liberaliserad bostadsmarknad. Vi behöver ha fri hyressättning i nyproduktion. Vi behöver också ha friare och mer lägesanpassad hyressättning i det befintliga beståndet. Det är orättvisa hyror. Jag kommer från en förort i Göteborg där vi har samma hyror som man har i Haga, den absolut populäraste stadsdelen.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
Detta är huvudskälet till att folk inte vill flytta på sig, till att man kan köpa och sälja en hyresrätt i Sverige i dag och till bostadsbristen. Liberalernas målsättning är verkligen att se till att vi får en bättre bostadsmarknad. Det kommer att bli lite problematiskt om vi lyckas, för de väljare som mest av alla tycker att vi ska ha fri hyressättning är Moderaternas och Kristdemokraternas väljare. Men oavsett det tror jag att det här är vad Sverige behöver, och det är det vi kommer att kämpa för.
Fru talman! Låt mig börja med att säga, apropå Momodou Malcolm Jallows inlägg tidigare, att det oftast är i diktaturer som politiker argumenterar för att man ska kasta sina politiska motståndare i fängelse. Sedan har vi det som Trump sagt om Hillary, men det är ett undantag. Det är framför allt i diktaturer man gör så. Det är inte så vanligt i demokratier.
Jag vill vara väldigt tydlig som justitieminister. Det kan ju finnas folk som efter att ha lyssnat på den här debatten går omkring och tror att det är något slags andra regler som gäller för politiker än för andra. Så är det inte. Lagen omfattar alla, politiker också. Om vi skulle begå brott döms vi i samma domstolar som alla andra enligt precis samma lagar som alla andra. Det är viktigt att klargöra det, tycker jag. Men när man argumenterar för att ens politiska motståndare ska sättas i fängelse av politiska skäl går man över en gräns. Det måste jag klargöra och markera mot.
Med det sagt vill jag börja med att tacka utskottet för en välvillig behandling av regeringens proposition. Jag vill speciellt tacka Centern och Liberalerna för ett bra samarbete kring den här produkten. Det är en av punkterna i januariavtalet. Jag tror att det är punkt 44. Vi säger ofta att det är 73 punkter i januariavtalet, men varje punkt kan ha väldigt många åtgärder under sig. Sammanlagt tror jag att det rör sig om 255 punkter som vi kommit överens om. Det är ett väldigt brett samarbete det handlar om.
Emma Hult, Ola Möller, Ola Johansson och Robert Hannah har under den här debatten, tycker jag, på ett utmärkt sätt förklarat hur nödvändiga de reformer som vi nu går fram med är. Jag tycker att Ola Johansson formulerade det på ett bra sätt när han sa att de som nu är emot det här – Moderaterna och Vänsterpartiet pekades ut – skapar ”en ohelig allians för att skydda kriminella”. Det är ganska hårt sagt, men jag måste säga att jag instämmer i det. Det är också i den ändan jag skulle vilja börja diskussionen från min sida.
Sverige har sedan över 20 år tillbaka problem med en fast etablerad organiserad kriminalitet. Den tar sig många uttryck. De våldsdåd – skjutningar och sprängningar – som har skett på senare tid är effekter av den organiserade kriminaliteten och konflikterna mellan kriminella gäng. Det är gäng som ägnar sig åt all möjlig kriminalitet, framför allt narkotikabrott. Många har sin bas i de utsatta bostadsområdena, där de kan springa omkring och tro att de kan äga ett område, ett kvarter eller en butik. De kan göra lite vad som helst.
Min uppfattning är att kriminalpolitikens viktigaste uppgift är att rycka upp de där gängstrukturerna med rötterna. För att komma åt den typen av kriminalitet måste man vara beredd att gå fram med både straffrättsliga åtgärder och andra åtgärder. Man måste även satsa på sociala åtgärder för att förebygga nyrekryteringen till de här gängen.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
Det finns exempel på att man lyckats bryta utvecklingen. Ni har kanske sett att Gårdsten i Göteborg inte längre betraktas som ett särskilt utsatt område enligt polisens bedömning. Hemma i Skåne har vi Seved i Malmö, där polisen nu säger att man lyckats bryta nyrekryteringen till de kriminella gängen. Man kan nämna ett antal exempel i Sverige där det här fungerar.
För att kunna fortsätta med det arbetet krävs ökad polisiär närvaro, fler övervakningskameror och skärpta straffsatser, allt det som vi har jobbat med på senare år för att ge rättsväsendet de möjligheter som behövs för att komma åt den här kriminaliteten.
Men ska man knäcka den kriminaliteten och de här verksamheterna måste man göra det i alla led. Man måste gå på den oavsett vilken brottslig verksamhet man kan tänka sig att de kriminella arbetar med och därmed också oavsett hur de tjänar sina pengar. Tjänar de sina pengar på narkotikahandel ska vi störa ut den. Tjänar de sina pengar genom att fiffla med skatten ska vi sätta Skatteverket på dem. Tjänar de sina pengar på bidragsfusk eller fusk med assistansersättningar, vilket vi också har sett, ska de kryphålen täppas till. Och tjänar de sina pengar genom svarthandel med hyreskontrakt ska vi gå på dem där och strypa den intäktskällan.
Det är i detta sammanhang man ska se den proposition som nu ligger på riksdagens bord. Den illegala handeln med hyreskontrakt omsätter mycket stora belopp i Sverige. Det är inte bara orättvist genom att det leder till att den som har pengar kan gå före, utan det är också en intäktskälla för olika kriminella kretsar vilken inte ska underskattas. Det förekommer sofistikerade upplägg med skenavtal och osanna intyg. Detta bedrivs yrkesmässigt av oseriösa fastighetsägare och svartmäklare, och det finns ofta en koppling till den organiserade kriminaliteten.
Till detta hör också problematiken med otillåtna andrahandsuthyrningar med oskäliga hyror, för att inte säga ockerhyror, som det är ibland. Jag tror att genomsnittet för andrahandshyrorna nu ligger 50 procent högre än förstahandshyrorna. I Stockholm ligger de 100 procent högre än förstahandshyrorna. Det är helt enkelt helt orimligt. Det är ett missbruk och också ett uttryck för att somliga människor aldrig drar sig för att exploatera och tjäna pengar på andra människors utsatthet.
Det förslag som vi nu lägger fram syftar till att skapa mer av ordning och reda på den marknaden och till att stoppa de kriminellas möjligheter till intäkter. Jag är glad att säga att de förslagen backas upp av alla parter på bostadsmarknaden. De backas upp av Hyresgästföreningen, de allmännyttiga fastighetsägarna och de privata fastighetsägarna.
Det är sannerligen inte vanligt att alla dessa tre backar upp förslag som vi går fram med när det gäller hyresmarknaden. Det brukar vara precis tvärtom. Det brukar vara så att man har olika uppfattning om detta. Men i den här frågan är de överens. Detta är åtgärder som man måste vidta.
Jag har lyssnat på debatten. Det är intressant att se hur Moderaterna och Vänsterpartiet faller varandra i armarna när det gäller att vara emot förslaget. Jag tror aldrig att jag hört moderater applådera en vänsterpartists inlägg så mycket. Det var nog första gången som jag nyss hörde det i kammaren.
Moderaterna vill annars vara tuffa mot organiserad kriminalitet. Men när det gäller den här frågan ska vi tydligen vara hur mjuka som helst. Den enda tolkning som jag kan göra av det, och som flera har gjort i debatten, är att ni inte tycker att det är så farligt. Det gör inte så mycket om den som har gott om pengar går före någon annan på hyresmarknaden. Det är någonting som ni kan se mellan fingrarna med.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
Man hör er tala om hur viktigt det är med hyresrätten. Så fort ni får makten i någon kommun någonstans: Vad är det första ni då gör? Jo, då säljer ni ut hyresrätterna och minskar beståndet på hyresmarknaden. Det finns ingen trovärdighet alls i den argumentationen.
Det är ännu svårare att förstå Vänsterpartiets position här. Ni pekar på att den som köper ett hyreskontrakt kan befinna sig i en utsatt situation. Så kan det sannerligen vara. Men det finns också gott om exempel på motsatsen. Jag tror att Ola Möller nämnde att det också förekommer på Östermalm.
I alla händelser kan lösningen på den problematik vi har aldrig vara att driva utsatta människor i händerna på ockrare och kriminella gäng. Det talades om situationen med en gravid kvinna som inte hade möjlighet att få någon bostad. Då undrar man: Vad var Vänsterpartiets råd till den gravida kvinnan? Var det att hon skulle skuldsätta sig hos ett kriminellt gäng för att få en bostad? Det är i så fall ett väldigt dåligt råd.
Mitt råd skulle vara: Gå till socialtjänsten och be om socialt stöd! Där finns möjligheter, och där finns den lagstiftning som behövs för att kunna erbjuda exempelvis barnfamiljer tak över huvudet. Det systemet har vi faktiskt i Sverige. Men kan aldrig i det läget ge dem rådet: Skuldsätt er och sätt er i klorna på – som jag tror att Ola Möller sa – människor i de här kretsarna! Det kommer att vara förödande så småningom. Det är inte ett råd man ska ge. Det tycker inte jag. Det tycker inte heller Hyresgästföreningen, som backar upp lagstiftningen.
Det är naturligtvis så att det här lagförslaget inte löser bostadsbristen. Jag tror inte att det finns någon härinne som tror att det är på det sättet. Det finns bara en lösning för att lösa bostadsbristproblemet. Det är att bygga fler bostäder. Det är inte konstigare än så.
Det gör vi tack vare det investeringsstöd som vi införde under förra mandatperioden. Vi är nu uppe i en bostadsbyggnadstakt som i vissa avseenden är den högsta på närmare 40 år. Man får nästan gå tillbaka till miljonprogramstiden för att hitta samma takt.
Just när det gäller hyresrätter färdigställdes förra året 22 000 hyresrätter. Det är den högsta siffran på över 25 år. Vi hade ett par år i början på 90-talet där vi hade ungefär samma siffror. Men sedan får man gå tillbaka till 70-talet för att hitta något liknande igen.
Vi har mycket hög bostadsbyggandetakt när det gäller hyresrätter just nu. Det är enligt min uppfattning ett resultat av det investeringsstöd och de andra åtgärder som vi vidtog under förra mandatperioden att bostadsbyggandet har ökat på det sätt som det har gjort.
Nu kommer stödet att finnas kvar. Även om Moderaterna och Kristdemokraterna vill avskaffa det kommer det att finnas kvar. När det nu kan vara kvar kommer det att kunna fortsätta att medverka till att hålla bostadsbyggandet på den mycket hög nivå så att vi steg för steg kan bygga bort bostadsbristen, fru talman.
(Applåder)
Fru talman! Tack, Morgan Johansson, för att du medverkar i debatten om den proposition som regeringen lagt fram! Jag noterade i ditt anförande att du nämner en rad olika åtgärder som är viktiga för att skapa trygghet i många bostadsområden. Sverigedemokraterna har bland annat på det bostadspolitiska området lagt fram områdesplanering som en viktig insats för att skapa polisära insatser som gör det tryggare i de utsatta områdena. Där finns det mycket att göra.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
När det gäller straffskalorna för skärpta straff för olaglig handel med hyreskontrakt förordar Sverigedemokraterna att man ska ha en högre straffsats. Den grovt kriminella sektorn handhar på ett mer systematiskt sätt hyreskontrakten. Den brottsligheten är i proportion till grovt bedrägeri och grovt skattebrott, anser Sverigedemokraterna. Därför anser vi att man ska ha som högstanivå sex års fängelse i stället för fyra år, som är regeringens förslag.
Det är också ett bra sätt att kunna verka aktivt med flera åtgärder mot de kriminella nätverken och ligorna. De driver in mycket av sina pengar genom till exempel försäljning av hyreskontrakt och svarthandel. Därför anser vi att nivån ska vara högre på de straffsatserna. Jag ser att regeringen och Morgan Johansson inte förordar den harmoniseringen.
Fru talman! En allmän straffrättslig princip är att straffens längd måste stå i proportion till brottets allvar. Man kan alltid diskutera var de gränserna ligger någonstans. Men det ger ingen effekt alls att höja från fyra till sex år när det gäller maxstraffet på det sätt Sverigedemokraterna förespråkar. I sak skulle det inte ha någon som helst betydelse. Det finns alla skäl att stå fast vid den bedömning som vi har gjort. Det kommer att vara det mest effektiva i de åtgärder vi vidtar.
Fru talman! Tack för svaret, Morgan Johansson! Från Sverigedemokraternas sida tycker vi att det är viktigt att harmonisera straffskalorna. När vi ser hur omfattande marknaden med svarta hyreskontrakt är, hur mycket pengar som ligger där och hur mycket det finansierar den grova kriminella brottsligheten i Sverige anser vi att det är viktigt att gå in med hårda straffskalor rakt av.
Vi menar alltid att höga straffskalor är en del av flera områden för att kunna motverka denna typ av brottslighet. Vi delar inte regeringens inställning i frågan om att skillnaden mellan fyra och sex år inte skulle ha någon effekt. Vi menar att den innebär en effektskillnad, och det är viktigt med en harmonisering på området.
Vi tycker att det är tråkigt, för i övrigt stöder vi regeringen i mångt och mycket i de förslag som har lagts fram kring svarthandel och annan handel med hyreskontrakt. Sverigedemokraterna är glada för att man har kunnat få fram detta förslag, som harmoniserar med Sverigedemokraternas inställning.
Avslutningsvis kanske man kan få ett tack från Morgan Johansson för att ni får igenom förslaget. Det är ju Sverigedemokraterna som möjliggör att förslaget går igenom när Vänsterpartiet inte backar upp i denna fråga.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
Fru talman! Jag har framfört mitt tack till Centern och Liberalerna för ett bra samarbete kring propositionen. Det tycker jag är fullt tillräckligt, för det är nämligen det som kommer att vara en del av politiken den kommande mandatperioden. När vårt samarbete fungerar på ett bra sätt, som det har gjort i den här situationen, kommer vi också att kunna få igenom de förslag som vi lägger fram.
I sakfrågan är det ärligt talat ganska stor skillnad mellan de två brottstyper som Roger Hedlund argumenterar kring när han säger att han vill harmonisera detta. Jag tror att nästan alldeles oavsett vilka straffskalor jag hade föreslagit skulle Sverigedemokraterna ha föreslagit ytterligare något år. Det är på något sätt en del i det politiska spelet.
Vi som står upp för grundläggande straffrättsliga principer och proportionalitetsprincipen måste dock lägga oss på en nivå där det straff som vi förordar står i proportion till det brott vi talar om. Då har vi landat på den nivå som vi har gjort.
Kammaren beslutade kl. 13.50 på förslag av andre vice talmannen att ajournera sammanträdet till kl. 14.00, då frågestunden skulle börja.
Sammanträdet återupptogs kl. 14.00.
Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av näringsminister Ibrahim Baylan, utrikesminister Margot Wallström, statsrådet Peter Eriksson och kultur- och demokratiminister Amanda Lind.
En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Näringsminister Ibrahim Baylan svarar såväl på allmänpolitiska frågor som på frågor inom sitt eget ansvarsområde.
Ett svenskt medlemskap i European Intervention Initiative
Fru talman! Jag vänder mig till utrikesminister Margot Wallström.
Jag tror att det finns en stor uppslutning i kammaren bakom att vi ska använda olika former av europeiska samarbeten för att trygga fred och säkerhet. Sedan finns det ju initiativ både inom EU och utanför. Ett utanför, men ändå inom ramen för Europa, är det franska initiativet European Intervention Initiative, EII. Där har ett antal länder, totalt tio elva stycken, gått samman. Det lanserades den 25 juni 2018 och består bland annat av Danmark, Estland, Tyskland och Nederländerna.
Frågestund
Jag har återkommande ställt frågor om detta. Då har svaret varit att så länge vi har en övergångsregering är det inte möjligt att gå med. Då är min fråga till utrikesministern: Statsministern var ju i Paris i fredags. Hade det inte varit ett utmärkt tillfälle för en signal om att också Sverige kan bli medlem av detta samarbete, det franska initiativet EII?
Fru talman! Vi är positiva till detta.
Fru talman! Det är lite oklart huruvida man var positiv till att det skulle ha skett i fredags eller till själva initiativet. Men då ska jag komplettera min fråga. Jag ställde också en skriftlig fråga i början av februari och fick då svaret från utrikesministern att Sverige har en pågående, nära och konstruktiv dialog med Frankrike om initiativet. Det är alltså typ fyra månader sedan.
Kan det vara så att skälet till att vi inte blivit medlem i EII är oklarheten kring det så kallade kärnvapenförbudet, att Frankrike inte vill släppa in Sverige så länge Sverige inte kan ge ett klart besked om det så kallade kärnvapenförbudet?
Fru talman! Nej, nu hittar Hans Wallmark på någonting som låter jättekonstigt. Naturligtvis inte! Vi har signalerat, också under besöket i Paris, att vi är intresserade av att gå med. Det har vi även meddelat vid ett annat tillfälle när Hans Wallmark satt med, nämligen i Utrikesnämnden. Vi avser att gå med i det här initiativet.
Kommunernas kostnader för anhöriginvandringen
Fru talman! Min fråga går till statsrådet Baylan.
Nästa vecka kommer riksdagen att besluta om en förlängning av den tillfälliga migrationslagen. Den vänsterliberala alliansen har dessutom klämt in en uppluckring av kraven för anhöriginvandring. Tusentals migranter utan flyktingstatus ska få ta hit sina anhöriga i stället för att återförenas i hemländerna. Och i stället för fullt rimliga krav på att migranter ska ordna försörjningen av sina anhöriga blir det kommunernas uppgift att ordna boende och bidrag till tusentals nya anhöriginvandrare.
När humanismen är skattefinansierad handlar det i slutänden om prioriteringar. Den senaste månaden har det kommit flera larmrapporter om usla kommunala ekonomier.
Fru talman! Min fråga till ministern är: Vilka delar av kärnverksamheten menar regeringen att kommunerna ska dra ned på när anhöriginvandrare prioriteras? Vem ska prioriteras bort?
Fru talman! Jag tackar för frågan.
Frågestund
Vi ska ha ordning och reda i migrationspolitiken. Det är en fråga som den här regeringen och regeringen dessförinnan, under föregående mandatperiod, har jobbat med. Vi har gjort stora förändringar i lagstiftningen i akt och mening att få ordning och reda och se till att det är just de som har asylskäl som får stanna.
Detta är naturligtvis någonting som förändras. Jag vet av egna erfarenheter att det som kan vara lugnt på ett ställe en dag särskilt i dessa föränderliga tider kan förändras snabbt.
Fru talman! Om detta kommer regeringen inte att tveka en sekund: Ordning och reda är det vi kommer att driva.
Den sverigedemokratiska idén är att man ska ställa det mot insatser i kommunerna. Då ska de som lyssnar veta att varje gång Sverigedemokraterna har chansen att rösta om antingen mer resurser till kommunerna eller större skattesänkningar via en moderat budgetmotion blir det skattesänkningar via den moderata budgetmotionen.
Mer resurser till kommunerna blir det via en socialdemokratisk regering.
Fru talman! Så sent som 2018 sa statsminister Löfven: ”Sverige kan inte ha en mer generös lagstiftning än omgivande länder.” Ändå ökar nu regeringen migrationstakten igen. Ändå skapar regeringen incitament för fler ankarbarn.
När staten tar beslut som landar i kommunernas knä blir det problem. Så återigen: Vad föreslår regeringen att kommunerna ska prioritera bort till förmån för detta?
Fru talman! Ibland tror jag att Sverigedemokraterna saknar situationen 2015, då de kunde skylla alla problem i vårt samhälle på en stor flyktingvåg. Så är det inte nu. Vi har fått kontroll över den situation som rådde 2015.
Resurserna till kommunerna är en prioritering som görs i denna riksdag. Där står alltid Sverigedemokraterna på den sida som föreslår skattesänkningar, framför allt för de välbemedlade.
Med en socialdemokratiskt ledd regering kommer vi alltid att fortsätta satsa på välfärdens verksamheter i kommunerna.
(Applåder)
Polisens strategi mot fotbollssupportrar
Fru talman! Jag har en fråga till kulturminister Amanda Lind.
Fotboll är landets största publiksport. Den engagerar i hela landet och i alla åldrar. Förra sommaren skapade herrlandslaget fotbollsfeber, denna sommar är det damlandslagets tur.
Olagliga företeelser ska bekämpas oavsett var och i vilket sammanhang de förekommer. Något som dock inte ska bekämpas är publiken, supporterkulturen och engagemanget för laget man älskar. Polisen har utan någon som helst dialog med fotbollsförbunden, föreningarna och supportrarna aviserat bland annat matcher utan publik som en påtänkt åtgärd. Detta riskerar att skada elitfotbollen och därmed också breddfotbollen som spelar en viktig roll i vårt samhälle, inte minst för våra barn och unga.
Frågestund
Vi ska ha trygga fotbollsmatcher med fantastisk stämning. Det skapar vi tillsammans mellan föreningar, polisen och supportrar. Min fråga är vad kulturministern anser om utvecklingen, som riskerar att skada såväl bredd‑ som elitfotbollen.
Fru talman! Tack för frågan, Johnny Cato Hansson!
Vi har en väldigt positiv idrottskultur i Sverige i dag. För fotbollen och för alla andra idrotter är självklart supporterkulturen en bärande del av detta. Det handlar om alltifrån att träffas och heja på sitt lag till olika kreativa uttryck på läktarna. Det är någonting som jag självklart bejakar till fullo. Sedan är bedömningen av vad som är farligt på våra arenor och hur polisen agerar för att hantera detta frågor som också behöver ställas till polisen.
Jag tycker att det är viktigt att ordningen på läktarna hanteras i en klok och nära dialog mellan supportrar, elitklubbar, idrottsrörelsen och polisen.
Fru talman! Jag tackar för svaret. Vi kan dock konstatera att så inte är fallet. Varken supporterföreningar, fotbollsföreningar, Svensk Elitfotboll eller Svenska Fotbollförbundet får vara med i denna dialog. Detta sker numera mellan Riksidrottsförbundet och polisen, vilket är något som har kritiserats väldigt mycket.
Min fråga är helt enkelt om regeringen anser att man behöver vidta några åtgärder för att stimulera den folkrörelse som bredd- och elitfotboll är.
Fru talman! Den situation som har varit de senaste månaderna, med en allmänt upptrappad stämning mellan supportrar och polis, har jag följt noggrant. Jag har också fört dialog med flera av parterna och kommer att fortsätta att göra så.
Det är också viktigt att säga att regeringen tidigare har tagit initiativ för en lugn och trygg kultur på våra läktare. Jag tycker att det är väldigt viktigt att dialogen mellan parterna fortsätter. Den har återupptagits, och jag tycker att det är viktigt att den fortsätter och fördjupas.
Fru talman! Min fråga går till statsrådet Eriksson.
I Sudan har vi kunnat följa hur folket genom icke-våldsamt uppror avsatte landets diktator Omar al-Bashir, som varit efterlyst av ICC. Nu styrs Sudan av den militära övergångsregeringen.
Folket har fortsatt att protestera. Den 3 juni svarade militären med att skjuta rakt in i folkmassorna och dödade därmed drygt 100 personer och skadade många fler. Militären har enligt flera oberoende uppgifter fått EU-biståndsmedel för att hindra migranter att ta sig vidare till Libyen och därifrån till ett EU-land.
Frågestund
Redan för ett och ett halvt år sedan deltog jag i en interpellationsdebatt om detta och lyfte upp Vänsterpartiets krav på att EU ska sluta att använda biståndsmedel till att hindra migration. Nu behandlas långtidsbudgeten i EU, och det är uppenbart att ett av huvudsyftena med biståndet ska vara att få stopp på migrationen.
Bistånd ska utgå från behov hos mottagarna, inte givarnas politiska intressen. Vad avser statsrådet Peter Eriksson att göra för att EU ska ändra sin inslagna linje?
Fru talman! Situationen i Sudan är oerhört oroväckande. Den har gått från fredliga demonstrationer och samtal och förhandlingar mellan regering och de oppositionella för att få fram ett nytt, civilt styre till en situation med extremt mycket våld. Många människor har omkommit, och både regeringen och EU fördömer starkt den situation som har skapats.
Vi anser att den nuvarande regimen bör ersättas med ett civilt styre. Man bör också se till att de som har tagit till våld rannsakas och döms i efterhand.
De uppgifter som säger att EU:s bistånd har gått till militären stämmer dock inte. De undersökningar vi har gjort visar på något helt annat.
Fru talman! Jag vill än en gång poängtera att ett av huvudsyftena med EU:s bistånd numera är att stoppa migration, även om de försöker att linda in det genom att hävda att de vill få bukt med grundorsakerna till migrationen.
Sverige är en av de största biståndsgivarna per capita. Det svenska biståndet har också ett väldigt gott rykte; det håller hög kvalitet. Det ger möjlighet för oss att ta plats och våga styra bort EU från migrationshetsen till att ge bistånd utifrån mottagarnas behov.
Avser statsrådet Peter Eriksson att se till att det blir så?
Fru talman! Det svenska biståndet går till humanitära insatser och till civilsamhället. Ingenting går till regimen. Vi har också under de senaste åren ett flertal gånger kontrollerat och haft pågående diskussioner för att se till att man skärper reglerna kring Vallettafonden, som diskussionen rör, och att inga medel går direkt till regeringen eller till militära insatser.
Vi har fått garantier för det. Det är den tyska biståndsmyndigheten som sköter detta, och vi anser att vi har fått tillräckliga garantier för det.
Fru talman! Min fråga går till statsrådet Baylan.
Vi ser att kompetensbristen i dag är ett av svensk arbetsmarknads allra största problem. Stockholms Handelskammare kom nyligen med en rapport som antyder att vi tappar 34 miljarder årligen på grund av företagens problem att attrahera kompetens.
Frågestund
Samtidigt fortsätter kompetensutvisningarna, alltså utvisningar av högkvalificerade, yrkeskunniga människor på grund av bagatellartade misstag. Det är till och med så att detta nu röner internationell uppmärksamhet; man kommer hit och gör reportage om denna typ av utvisningar. När man frågar dem som har kommit till Sverige för att arbeta om de skulle rekommendera Sverige som ett land att komma till för att jobba säger sju av tio nej, bland annat med hänvisning till den osäkerhet som detta skapat.
Min fråga till statsrådet är: När kommer regeringen att lösa denna situation så att vi slipper se dessa utvisningar?
Fru talman! Tack, Jakob Forssmed, för en viktig fråga!
Detta är en fråga inte bara för Stockholmregionen, utan jag skulle säga att denna bild delas över hela landet i dag. Det beror på att vi har historiskt höga sysselsättningstal i det här landet i dag. Vi har överlägset högst sysselsättningsgrad i Europeiska unionen.
Även om arbetskraftsutbudet har ökat är det inte tillräckligt. Det är ett antal saker som behöver göras. Jakob Forssmed pekade på en av dem: att reformera systemet så att det blir mer rättssäkert och så att människor som kan bidra med expertis kan bidra till vårt samhälle och bygga sig ett liv här och göra det rättssäkert. Detta kommer vi, enligt januariavtalet, att jobba med.
Men det räcker inte. Vi behöver reformera gymnasieskolan så att den hänger bättre ihop med arbetsmarknadsregionerna. Vi behöver också se till att snabba på de olika snabbspåren så att människor som redan finns i landet och som kommer att stanna i landet kan ta de jobb som är lediga. Detta är någonting som regeringen kommer att prioritera under denna mandatperiod.
Fru talman! Jag tackar för svaret.
Det är förstås bra att reformera gymnasieskolan, men min specifika fråga gäller när regeringen kommer med det förslag man så länge har utlovat för att lösa situationen så att vi slipper se dessa kompetensutvisningar.
De drabbar enskilda, de drabbar företagens förmåga att rekrytera nyckelpersoner och de sprider nu också en bild av att Sverige inte är ett bra land att komma till om man är en högkvalificerad person som faktiskt vill jobba. Jag tycker inte att det är bra.
Fru talman! Det vore förstås inte bra om det vore så. Min bild är dock snarare att det finns väldigt många människor som gärna vill komma hit och att det finns väldigt många människor som gärna vill stanna här.
Jag kan lugna Jakob Forssmed med att vi har satt igång arbetet. Vi kommer nu tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna att se till att hitta lösningar på detta.
Men även med det gjort och med det sagt kommer det inte att räcka. Kompetensbristen och det faktum att den svenska ekonomin och det svenska näringslivet går så bra gör att vi behöver göra ytterligare insatser för att det här ska fungera bättre i framtiden.
Regelförenklingar för företagare
Frågestund
Fru talman! Sverige behöver fler företag. Med hjälp av näringslivet kan vi åtgärda skolan och äldreomsorgen och minska utanförskapet, eftersom vi får mer resurser ju fler som arbetar.
En viktig faktor är det krångliga livet som företagare. Varje höjning av tröskeln till företagande, som gör att det blir svårare att våga ta steget eller för delen att utveckla sitt företag, är skadlig för tillväxten i landet.
En företagare måste i dag rätta sig efter 1 200 lagar och 2 200 förordningar. Av landets företagare tycker 37 procent att reglerna har blivit krångligare det senaste året – det är fler än i någon tidigare undersökning.
Jag är visserligen glad att vi genom januariavtalet kommer att genomföra förenklingar för mikroföretagen, men min fråga till statsrådet Ibrahim Baylan är vilka konkreta åtgärder han som ansvarigt statsråd för regelförbättringar avser att genomföra.
Fru talman! Det är precis som Arman Teimouri säger: Vi har, som en del av januariöverenskommelsen, en överenskommelse om att titta igenom reglerna och göra förenklingar för de minsta företagen.
Min bedömning är att man behöver göra det sektor för sektor – för mindre, medelstora och stora företag. En av huvudanledningarna till detta är att vi just nu befinner oss i en väldigt snabb omställning tekniskt och att vi behöver göra en väldigt snabb omställning när det gäller klimatet. Då måste vi titta igenom våra regelverk och våra processer – är de lämpade för den tid vi befinner oss i? Min bedömning i dag är att det inte är så.
Dock är det viktigt att framhålla, fru talman, att vi också måste se vad dessa regler står för. Fyller de något syfte? Finns det något värde i dem som vi behöver ha med för framtiden? Det kan handla om miljövärden, hållbarhetsvärden, sociala värden med mera. Då måste man titta på om det går att göra på ett annat sätt. Jag är tämligen säker på att det går. Detta arbete har vi dock precis påbörjat, och jag fram emot att fullfölja det – också tillsammans med Arman Teimouri.
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!
Tillväxtverket har publicerat sin årliga rapport, som visar hur företagens kostnader och konkurrenskraft påverkas av nya och ändrade regler. Resultaten visar på en fortsatt nettoökning av företagens administrativa kostnader. För 2018 var det 600 miljoner. I dessa kostnader har inte kostnader förenade med dataskyddsförordningen räknats med.
Kommer statsrådet att se till att företagens kostnader minskar?
Frågestund
Fru talman! Svaret på frågan är att vi redan har inlett en sådan dialog med näringslivet. Vi ska nog göra vårt yttersta för att se till att det svenska näringslivet är konkurrenskraftigt.
Jag skulle dock vilja komplicera frågan något. En anledning till att det har tagits fram fler regelverk den senaste tioårsperioden är finanskrisen och det som följde därefter. Många av regleringarna har tillkommit därför att det fanns brister inom finansbranschen med de effekter som uppstod. Nyligen har det varit mycket fokus på penningtvätt. Vi måste se på om reglerna är riktiga och hur de används så att det blir bästa möjliga utveckling.
Konferens om kärnvapennedrustning
Fru talman! Min fråga går till fru utrikesministern.
Kärnvapen är de mest inhumana och destruktiva vapen som någonsin har funnits. Oavsett var dessa vapen används får det katastrofala följder för hela mänskligheten. Trots det har kärnvapenanvändningen blivit verkligare de senaste åren, och samtidigt verkar möjligheterna till nedrustning helt ha avstannat.
Därför vill jag fråga utrikesministern om det finns några förslag för att ta steg på vägen mot nedrustning. Hur kommer den konferens som genomfördes i Stockholm i veckan att bidra till detta?
Fru talman! Vi samlade 15 länder som diskuterade hur vi ska använda det viktigaste ramverk som finns för att kontrollera spridning och nedrustning av kärnvapen, nämligen icke-spridningsavtalet, NPT.
Det var en bra diskussion om att vi behöver trycka på framför allt kärnvapenstaterna. Här samlade vi ett antal länder som är ambitiösa och vill någonting. I nästa skede ska vi se till att vi också vidarebefordrar de synpunkter vi har.
Vi tror fortfarande att det finns en chans till nästa år, när NPT ska ses över. Men vi är i ett farligt läge; man har börjat prata om kärnvapen som om de kan användas och man moderniserar sin redan existerande vapenarsenal.
Därför behövs det att vi är med och skapar opinion mot kärnvapenanvändning och för nedrustning. Det har vi gjort, och Tyskland har åtagit sig att organisera nästa möte med samma grupp av länder.
Fru talman! Jag tackar för svaret, utrikesministern.
Tack för initiativet till nedrustningskonferensen i Stockholm i veckan! Regeringens mål är en kärnvapenfri värld, och jag hoppas verkligen att Sverige ska fortsätta att vara ett ledande land i dessa frågor.
Jag har en följdfråga. Tror ministern att de 15 inbjudna länderna kommer att arbeta aktivt i nedrustningsarbetet?
Frågestund
Fru talman! Ja, det gör jag. Det här är länder som inser att klockan är två minuter i midnatt, och vi behöver verkligen göra allt för att minska risken för ett oavsiktligt kärnvapenkrig. Därför är jag övertygad om att vi kommer att se en fortsättning på processen. Det gäller också diskussionen om ett förbud mot kärnvapen. Vi kommer att delta fullt ut i den debatten.
Avtal om marinbiologisk mångfald
Fru talman! Jag vill ställa min fråga till utrikesminister Margot Wallström. Det pågår förhandlingar om ett internationellt rättsligt bindande instrument inom ramen för Förenta nationernas havsrättskonvention om bevarande av och hållbar användning av marinbiologisk mångfald i områden utanför nationell jurisdiktion.
Regeringen har uttryckt att den anser att förhandlingsprocessen är av stor vikt och är positiv till att EU ska ta en aktiv roll i de kommande förhandlingarna. Om jag har förstått rätt är vi mitt i processen, med två möten genomförda och två möten kvar.
På vilket sätt bidrar Sverige till att ett ambitiöst avtal för att skydda biologisk mångfald på internationella vatten ska komma till stånd?
Fru talman! Det här är en process som har pågått i FN ända sedan 2004. Vi tycker att det är bra att man nu har kommit till ett läge där det blir en regeringskonferens eftersom man ska förhandla fram ett nytt bindande avtal. Då ska man skydda den marina havsmiljön i havsområden som ligger utanför nationell jurisdiktion.
Vi förhandlar som en del av EU, och våra representanter arbetar också för att Sveriges position ska få genomslag i EU-positionen.
Vi har också arrangerat olika seminarier i samband med förhandlingarna för att diskutera havsförvaltning och så vidare. Sida stöder också processen.
Vi kommer att ta aktiv del i förhandlingarna, och vi gör det utifrån en syn på hållbar miljö, hållbart klimat och hav samt hållbart utnyttjande av havsresurser.
Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.
Vi ska inte ställa de stora utmaningar som finns i dag mot varandra eftersom allt hör ihop. Ändå finns enormt många människor på planeten som får sin mat ur haven i dag och som kommer att behöva fortsätta att få sin mat ur haven.
Min förhoppning är att vi lägger så mycket resurser vi kan för att se till att det blir ett så bra avtal som möjligt så att havens resurser inte sinar.
Fru talman! Det är helt riktigt. Det här är också ett sätt att uppnå ett av målen på Agenda 2030-dagordningen.
Vi ska vara stolta över vad statsrådet Isabella Lövin har uträttat som en av dem som har synts mest i att driva frågan.
Frågestund
Jag tror att vi alla oroas över all plast i haven och hur det ska gå för fisken. Vi behöver ta hand om våra havsresurser.
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till kulturminister Amanda Lind.
Den förra kulturministern Alice Bah Kuhnke skrev på DN Debatt 2015 att den dåvarande modellen med filmavtal skulle brytas upp och ersättas med statlig filmpolitik. Den filmpolitiska propositionen kom 2016. Det fanns då stora förväntningar i branschen att äntligen erhålla svar på de filmpolitiska utmaningarna som fanns då – och som finns nu. Men när propositionen kom saknades dessvärre svar på de stora utmaningarna. Propositionen innehöll förslag om att biobiljettens momssats skulle höjas från 6 procent till 25 procent.
Statskontoret har analyserat hur Filminstitutet har anpassat sin verksamhet till den statliga finansierings- och styrningsmodellen. Analysen är oroande eftersom den ger en bild av hur filmbranschen i de olika delarna fungerar i dag. Därför har jag en fråga till ministern.
Fru talman! Tack, Lotta Finstorp, för frågan! Det är hur ett nytt filmavtal och en ny filmpolitik fungerar i dag som jag förstår att frågan syftar på.
Statskontorets rapport ger en bra bild av hur den nya filmpolitiken har gett bättre förutsättningar för Filminstitutet och filmbranschen att verka i Sverige och vilka utvecklingsområden som finns.
Häromdagen genomförde jag ett första högnivåmöte med olika aktörer inom filmbranschen, precis som den nya filmpolitiken innebär, och jag fick en bra lägesbild där. Statskontoret menar att den nya filmpolitiken har gett mer långsiktiga finansieringsförutsättningar och bättre förutsättningar att styra verksamheten genom färre mål, vilket också rimmar väl med principen om armlängds avstånd.
Sedan finns vissa saker som vi ska fortsätta att skruva på, och under mandatperioden kommer vi att återkomma med hur och när vi ska utvärdera filmpolitiken.
Fru talman! Branschråden är oroande när man läser analysen och rapporten.
Jag har också en fråga som handlar om produktionsincitamenten. Vi väntar på ett förslag att förhålla oss till. När kommer det?
Fru talman! Tack, Lotta Finstorp! Branschråden är precis en sådan sak. Där har Filminstitutet nu på uppdrag av regeringen ett ansvar att se hur man inom ramen för det befintliga systemet med branschråd kan genomföra vissa små justeringar som kan skapa bättre förutsättningar för branschråden. De olika aktörerna inom filmbranschen har skickat med sina inspel, och jag tycker att det finns en konstruktiv process framåt.
Frågestund
Produktionsincitamenten är en fråga för kommande budgetarbete.
Förhandsprövning i public service
Fru talman! I måndags kom public service-propositionen, som många av oss har väntat på. Många förslag – de flesta, faktiskt – går mer eller mindre på utredningens linje. Däremot är förhandsprövningen omdiskuterad.
Förhandsprövningen går ut på att en ny tjänst som ska användas mer än tolv månader ska godkännas av en myndighet som ligger direkt under regeringen. Regeringen har alltså möjlighet att avgöra vilket utbud av tjänster som public service-bolagen ska använda sig av.
Regeringen vill nu återigen utreda frågan och flytta den framför sig. Varför gör man det?
Sveriges regering har dessutom flera gånger kritiserat andra länder som man anser detaljstyr public services innehåll från politikernas håll. Vad är då skillnaden mellan Sveriges förhandsprövning och den detaljstyrning av public services innehåll man kritiserar andra länder för?
Fru talman! Ja, den nya propositionen kommer att ge bättre förutsättningar för en mer modern reglering av public service och bland annat stärkt lokal nyhetsbevakning. Jag är väldigt stolt över propositionen. Den ligger också, som Angelika Bengtsson konstaterar, nära kommitténs arbete.
Förhandsprövning är ju ett system som vi har haft. Vi föreslår några justeringar av det systemet; bland annat minskar vi det prövningsbara området. Vi ger alltså public service-företagen större frihet att jobba med innovation och utveckling inom exempelvis sin verksamhet på de egna plattformarna på nätet. Det skapar bättre förutsättningar för public service att möta publiken nära och även en högre grad av frihet inom det digitala området.
Vad gäller det slutliga beslutet för förhandsprövningen när nya, väsentligt större tjänster utanför kärnverksamheten införs kommer vi att titta vidare på det. Det har vi också aviserat i propositionen.
Fru talman! Tack för svaret, Amanda Lind!
Regeringen menar att man inte har för avsikt att detaljstyra public services innehåll och att man kommer att ha en intern och fungerande hållning om armlängds avstånd i dessa ärenden. Men har man tänkt igenom vad som skulle kunna hända med ett sådant system i ett scenario där en framtida regering vill missbruka denna bestämmelse för att just detaljstyra public service?
Frågestund
Fru talman! Det får inte råda några som helst tvivel om public services oberoende. Den uppfattningen delar vi helt. Det är också därför detta är en fråga som vi vill titta vidare på.
Det fanns inte tillräckligt med underlag för att i det här läget kunna ta ställning i just den frågan. Men vi ska komma ihåg att i den befintliga propositionen går regeringen inga steg längre i att på något sätt styra public service. Snarare ökar vi frihetsgraden med denna proposition.
Människohandel och möjligheten till reflektionsperiod
Fru talman! Min fråga går till Ibrahim Baylan och rör bristande arbete mot människohandel och prostitution.
Regeringen har undertecknat Europarådets konvention om bekämpande av människohandel. Brottsoffer i prostitution har därmed rätt till en reflektionsperiod, det vill säga en ovillkorad rätt om minst 30 dagar med stöd och återhämtning för att kunna bestämma om personen kan, vill och törs medverka i en brottsutredning. Under denna tid får inget beslut om utvisning fattas.
I dag är den enda som enligt svensk lagstiftning får ansöka om reflektionsperiod en förundersökningsledare. Det vill säga att då måste den brottsutsatta redan ha bestämt sig för att medverka i en polisutredning. Få tar det steget. Man går hellre under jorden eller försvinner ut i prostitution igen. Det är ett slags moment 22.
I andra länder kan flera aktörer ansöka om rätt till reflektionsperiod, till exempel sjukvården, civila organisationer med mera. Det leder till att fler brottsoffer kan bli identifierade och därmed få stöd och skydd av samhället.
Finns det några tankar hos regeringen om att ändra lagstiftningen så att fler kan ansöka om reflektionsperiod?
Fru talman! Tack, Helena Vilhelmsson, för en viktig fråga!
Den är så pass viktig och detaljerad att jag måste få återkomma med ett detaljerat svar eftersom detta inte ligger på mitt område och jag uppfattar att det är en väldigt viktig fråga. Jag ber därför att få återkomma, om det är okej.
Fru talman! Det ser jag fram emot.
Jag vill bara skicka med att anledningen till min fråga är alarmerande rapporter från civila organisationer som jobbar med prostituerade i dag. Av 122 direkt utsatta förra året fick endast runt 25 stöd och hjälp från samhället.
Ministern kommer säkert ihåg att vi i våras fick ett bevis på att Sverige inte följer internationell rätt när det i DN avslöjades att gränspolisen fört brottsutsatta i prostitution till förvar och utvisat dem under parollen att ”få bort varan”.
Frågestund
Det är detta vi måste åtgärda. Jag ser fram emot kommande arbete.
Fru talman! Jag ber som sagt att få återkomma. Det är en viktig fråga. Därför ska man inte hålla på och lalla när man inte kan frågan, och detta kan jag inte.
Fru talman! De senaste 25 åren har Turkiets militär i regelbundna angrepp gått över gränsen till kurdiska delen av Irak med trupper och flygbombat kurdiska byar. Turkiet har kränkt irakiskt territorium, dödat hundratals oskyldiga kurder och förstört 140 byar. Civilbefolkningen lever i skräck, och tusentals är på flykt. Deras jordbruk och boskap är förstörda.
Turkiets uppträdande i Irakiska Kurdistan kan i likhet med Turkiets angrepp i Afrin i Rojava inte betraktas som annat än aggressionshandlingar och uppenbara brott mot folkrätten.
Min fråga till utrikesministern är vad Sverige kommer att göra inom FN och EU och från Sveriges sida för att förmå Turkiet att dra tillbaka sina trupper och stoppa bombningarna i Irakiska Kurdistan.
Fru talman! Detta är en fråga som vi regelbundet diskuterar här i kammaren, och jag har ingen annan verklighetsbeskrivning än den som Amineh Kakabaveh ger.
Det här är en otroligt viktig faktor i regionen och förstås i alla våra bilaterala kontakter men också i kontakterna via EU. Vi blir ju starkast om vi håller ihop, alla 28 länder i EU-kretsen, för att sätta tryck på Turkiet och i de uttalanden vi gör. Vi fortsätter att vara aktiva, också i våra landsbeskrivningar.
När vi talar om mänskliga rättigheter och övergrepp är detta mycket problematiskt. Utvecklingen i Turkiet är i sig mycket problematisk, för att inte tala om hela kurdfrågan. Vi vill att man återgår till att förhandla ordentligt om kurdfrågan, idealt genom att sitta ned på ett fredligt sätt och tala om framtiden.
Fru talman! I tisdags bjöd vi – några ledamöter, bland andra Anders från S – in två journalister, Shewan Shirewani och Tara Tusen. De är journalister och människorättsaktivister. De vädjade till riksdagen och regeringen: Stoppa Turkiets bombningar!
Turkiet bombade senast i går, och fyra oskyldiga människor mördades. Min fråga är om regeringen och utrikesminister Margot Wallström kommer att diskutera den här frågan med Turkiet för att stoppa detta. Det är inte PKK de mördar; det är oskyldiga människor.
Frågestund
Fru talman! Jag önskar att jag kunde säga att jag personligen ska stoppa bombningarna.
Vi måste förstås använda alla politiska plattformar och sammanhang vi har. Vi måste fortsätta sätta press på Turkiet att agera i enlighet med folkrätten och i en fredlig riktning. Vi måste också på rätt sätt hjälpa dem som utsätts för bombningar och attacker. Vi ska använda alla politiska och diplomatiska verktyg som vi har i vår verktygslåda för att göra det, och vi ska fortsätta med våra uttalanden.
Frihandelsavtal mellan EU och Taiwan
Fru talman! Nästa år är det val i Taiwan.
Precis som Sverige rankas landet högt bland världens demokratier. Den sociala utvecklingen i landet är framstående. Så sent som i maj blev det till exempel första landet i Asien att legalisera samkönade äktenskap.
Vi har goda men inofficiella relationer till Taiwan, med ett stort utbyte mellan våra universitet men också mycket handel. När det gäller handeln finns potential för ytterligare tillväxt. Detta skulle förstås gynna både oss och Taiwan och ytterligare stärka relationerna mellan våra länder. Vår handelspolitik i EU är gemensam, och EU har lagt mycket energi på frihandelsavtal med andra länder, som Japan och Kanada, med rätta.
Min fråga till utrikesministern är: Hur ser regeringen på EU:s förutsättningar att få till stånd ett frihandelsavtal med Taiwan, och hur arbetar regeringen för detta i EU-kretsen?
Fru talman! Handelsavtal är inte riktigt mitt hemmaområde. Vi har en handelsminister som sköter det.
Det är en viktig relation, inklusive handel, som vi har med Taiwan. Jag är inte rätt person att ställa en fråga till när det gäller en exakt uppdatering om hur det går i diskussionerna. Men vi fortsätter att vara djupt engagerade, och vi har alldeles utmärkta relationer med Taiwan.
Jag utgår ifrån att detta bedrivs på ett aktivt sätt i EU-kretsen.
Fru talman! Det är bra att vi har utmärkta relationer med Taiwan. Det ska vi ha, för när andra länder bryter mot mänskliga rättigheter inför vi olika typer av sanktioner mot dem. När Taiwan på olika sätt stärker mänskliga rättigheter försvårar Kina för dem, och då behöver vi och EU agera.
Att stärka handelsutbytet innebär inte bara att prioritera en stark ekonomi utan också att prioritera starka mänskliga rättigheter. Jag önskar att regeringen prioriterar detta högre i EU.
Fru talman! Att stärka demokratin är ett av de överordnade målen för utrikespolitiken under denna mandatperiod och, tror jag, under lång tid framöver. Det gäller inte minst genom frihandel, genom handelsavtal och genom att engagera oss i dessa länder, även i exemplet Taiwan, där vi gynnar försvaret för demokrati och mänskliga rättigheter.
Frågestund
Jag håller helt med om detta, och vi tänker fortsätta att vara mycket aktiva också i EU-kretsen för att se till att det blir så.
Anslaget till kulturskolan i Stockholm
Fru talman! ”Kulturskolan räddade mitt liv och har format mig till den jag är.” Detta budskap prydde kulturministerns klänning vid utdelningen av Polarpriset i tisdags. Det är ett talande citat om hur viktig kulturskolan är för unga människors utveckling.
I höstas beslutade riksdagen på förslag av Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna att sänka den nationella delen av bidraget till kulturskolan med 100 miljoner. Detta återförs av regeringen med 50 miljoner i vårändringsbudgeten, och jag är den första att applådera det. Men som stockholmare blir jag också provocerad när kulturministerns eget parti här i huvudstaden drar ifrån lika mycket i kulturbudgeten som regeringen tillför i vårändringsbudgeten.
De framtida planerna är att framöver fortsätta att skära ned ungefär 50 miljoner kronor per år. Min fråga till ministern är: Är Miljöpartiet berett att visa att man menar allvar med sitt engagemang för kulturen, och är ministern beredd att göra något åt huvudstadens problem?
Fru talman! Jag är väldigt stolt över att vi har återinfört det kulturskolebidrag som drogs bort genom M-KD-budgeten i höstas. Jag är också stolt över att vi nu har en nationell kulturskolepolitik, som inte minst min företrädare var drivande för.
Jag blir förvånad och bekymrad över att Teres Lindberg lyfter in kommunpolitik hit till riksdagens kammare. Jag som kulturminister tar ansvar för regeringens politik och inget annat.
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.
Nu är jag ju inte bara riksdagsledamot utan också stockholmare och trebarnsmamma. Jag har flera barn i kulturskolan, och mina barn kommer hem gråtande och är bekymrade över vilka konsekvenser det kommer att bli för deras fritidsaktiviteter och över de neddragningar som sker.
Vi har ett grönborgerligt samarbete i Stockholms stadshus som ger enorma konsekvenser för 10 procent av landets befolkning, för så många människor bor i huvudstaden. Då är det klart att denna fråga också hör hemma i riksdagens kammare.
Fru talman! Som kulturminister vill jag självfallet främja satsningar på kultur i hela landet, i alla kommuner och regioner. Men jag uttalar mig aldrig om enskilda kommuners budgetprioriteringar, och jag blir väldigt förvånad över att Teres Lindberg menar att jag ska göra det här i kammaren.
Frågestund
Fru talman! I Sverige råder en enorm bostadsbrist. Boverket presenterade i slutet av maj bostadsmarknadsenkäten för 2019. I den anger 240 av 290 kommuner att det finns ett underskott av bostäder. I Göteborg, som jag kommer ifrån, uppskattas behovet vara upp till 20 000 bostäder. Behovet av politiska åtgärder för att komma till rätta med detta är enormt.
Under våren har regeringen lagt fram endast en proposition som syftar till att underlätta byggande. Den handlar om att minska kraven på bygglov för altaner. Det är i grunden ett bra förslag, men det är svårt att se hur vi får fler bostäder för unga eller andra bostadsbehövande med den lagändringen.
Min fråga till statsrådet Ibrahim Baylan är: Avser regeringen att under hösten lägga fram några förslag i syfte att komma till rätta med bostadsbristen i 240 av Sveriges 290 kommuner?
Fru talman! Det enkla svaret är ja. Man ska veta att detta sker mot en fond av att vi de senaste åren verkligen har fått fart på bostadsbyggandet. Det har skett därför att det är en så stor efterfrågan som vi hör att det är, eller till och med ännu större. Det har också skett genom en medveten politik av den förra regeringen och den nuvarande, och det är även en del av det januariavtal vi har.
Man ska vara medveten om att även om vi nu ser en viss avmattning är det ändå en betydligt högre nivå än vad det var under alla de åtta år som vi hade en moderatledd regering i landet.
Vi kommer att fortsätta att arbeta. Det absolut viktigaste som vi gör tror jag är att fortsätta satsa på investeringsstöd för att få fram hyresrätter, för även om det byggs är det inte alltid rätt typ av bostäder. Ibland är de till och med för dyra för många ungdomar eller familjer, som inte har råd att betala den typen av hyror.
Jag blir förvånad över att få denna fråga av en moderat. Det är ju samma parti som i sitt budgetalternativ, som gick igenom i riksdagen, tog bort stödet till bostadsbyggande.
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret, även om det inte gällde precis vilka förslag man tänker lägga fram i höst.
Jag kommer som sagt från Göteborg, där bostadsbristen uppskattas till 20 000 bostäder. Risken är att vi får en hel generation av unga vuxna och studenter som kommer att hamna utanför bostadsmarknaden. Därför är det positivt att man utlovar förslag nu till hösten, för vi riskerar som sagt att få en generation som hamnar utanför.
Min följdfråga blir: Avser regeringen att bjuda in till breda bostadspolitiska samtal under hösten?
Frågestund
Fru talman! Det är vida känt att regeringen, nu också som ett led i januariavtalet, kommer att fortsätta med investeringsstöd för just hyresrätter. För det handlar inte om vilka bostäder som helst, utan det måste vara bostäder som människor, inte minst unga, har råd med. Därför är budskapet till göteborgarna att med denna regering kommer man att få stöd för att kunna bygga hyresrätter.
Jag tror att det vore bra och klokt om vi kan komma överens om de långsiktiga förutsättningarna för bostadsmarknaden. Det gjordes ett försök under den förra mandatperioden, men det gick inte den gången. Jag hoppas att det kan gå en annan gång.
Borttagande av de automatiska höjningarna av drivmedelsskatterna
Fru talman! Protesterna mot regeringens drivmedelspolitik har ökat i intensitet den senaste tiden. Denna ilska är inte märklig, mot bakgrund av att Sverige är ett glest befolkat land där bilen är det överlägset viktigaste transportslaget. Inget annat transportslag kommer i närheten av bilen i dag.
Med anledning av intervjun med Magdalena Andersson, om vilken åsikterna går isär när det gäller vad som egentligen sas, är min fråga till ansvarig minister: Finns det några planer på att ta bort de automatiska höjningarna av drivmedelsskatterna i dag?
Fru talman! Bakgrunden är att vi är ett glesbefolkat land och att bilen innebär och har inneburit mycket för vårt sätt att leva och vårt moderna sätt att bygga våra samhällen. I dag vet vi att den också har många nackdelar, och en av de värsta är föroreningar. Men den allra värsta är den kanske största krisen i mänsklighetens historia, nämligen klimatomställningen.
Jag tror att vägen framåt för oss måste vara att ställa om till inhemska bränslen och biobränslen och se till att elektrifiera. Detta arbete pågår, även om det kommer att ta tid. För det kan väl inte vara rimligt i längden att vi ska vara beroende av, i det här fallet, fossil energi och smutsig energi från Mellanöstern och Ryssland i all oändlighet?
Svaret på Martin Kinnunens fråga känner han väl till. Det är ett spel som pågår här. Regeringen har inga förslag om att göra förändringar åt något håll. Riksdagens beslut, som ju Sverigedemokraterna stod bakom och röstade igenom i och med att de stödde M-KD-budgeten, var en tillfällig sänkning på ett halvår. Utan att man gör något kommer den att återföras som den är.
Fru talman! Ett spel som pågår, säger ministern. Han känner mycket väl till att Sverigedemokraterna vill ta bort uppräkningen av skatten permanent. Vi röstade också för det i kammaren.
Givetvis önskar vi se en framtid där vi driver bilar med el, men vi är inte där i dag. Det människor är upprörda över är såklart att priserna och skatterna ökar. Alla de styrmedel som regeringen har infört har lett till ökade drivmedelspriser. Kommer detta att upphöra, eller ska det fortsätta?
Frågestund
Fru talman! Jag levde i 16 år uppe i norra delen av landet och jobbade över större delen av Norrbotten och Västerbotten. Det är 40 procent av landets yta som är oerhört glest befolkad. Jag vet att bilen kan behövas och vad detta innebär för ekonomin.
Jag vill ändå vara tydlig. Här låtsas Sverigedemokraterna. De säger saker, men vad de faktiskt har gjort i den här kammaren är att rösta för en M-KD-budget där indexeringen togs bort bara under ett halvår. Utan att något mer händer kommer den att återinföras som den är.
Dialog mellan polis och fotbollssupportrar
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet Amanda Lind. Jag är nämligen allvarligt oroad över utvecklingen inom en av Sveriges mest folkkära sporter.
Svensk fotboll mår i många avseenden väldigt bra just nu, och då talar jag inte bara om 2–0-segern mot Chile i förrgår. Svensk fotboll håller högre klass än på många år. Arrangemangen kring elitmatcherna har blivit bättre, publiksiffrorna ökar och intäkterna likaså.
Det som oroar mig är polisens alltmer konfrontativa och hårda metoder för att framför allt stoppa pyroteknik på svenska fotbollsarenor. Årets allsvenska säsong har tyvärr fått en inramning präglad av kollektiv bestraffning, förbud mot stora flaggor och kränkande massvisitation, där polisen vill tvinga ideella matchvärdar att ta publiken mellan benen och på brösten.
Min fråga till statsrådet är därför hur hon kan bidra till att värna den positiva läktarkultur inom svensk fotboll som vi haft tidigare och medverka till förbättrad dialog mellan svensk fotboll och polisen.
Fru talman! Tack, Vasiliki Tsouplaki, för frågan! Återigen vill jag betona hur fantastiskt det är med människors engagemang för en sport och hur viktig supporterkulturen är för stämningen på en idrottsarena.
Sedan är det också självklart att det ska vara lugna och trygga situationer. Oavsett vem man är ska man kunna gå på en fotbollsmatch utan att känna sig rädd.
Vi vet sedan tidigare att dialog mellan supporterorganisationer, elitklubbar, idrottsrörelsen och polisen är en framgångsfaktor. Polisen har självklart ett ansvar för att upprätthålla lag och ordning på arenorna och se till att agera mot lagbrott. Sedan är utmaningen hur man gör detta på ett sätt så att det inte drabbar de positiva inslagen på läktarna.
Jag tror på den fördjupade dialogen, som ju också är återupptagen. Det är en väg framåt i detta.
Frågestund
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret! Jag vill verkligen inskärpa att det är en allvarlig situation vi ser. För klubbarna innebär den nya polistaktiken osäkerhet och ökade kostnader, och för polisen innebär vårens händelser risk för förlorad respekt från tusentals matchbesökare, som sedan tar med sig den känslan ut i samhället.
Jag hoppas att Amanda Lind tillsammans med civilministern kan uppmana till dialog mellan parterna innan höstsäsongen drar igång, och att vi får se en tillbakagång till tryggare och forskningsbaserade metoder.
Fru talman! Som jag också tidigare har sagt har jag varit i kontakt med flera aktörer inom idrottsrörelsen och kommer att fortsätta hålla mig informerad om det pågående arbetet.
Fru talman! Min fråga går till utrikesminister Margot Wallström.
Folkets frihetslängtan kan aldrig slås ned. Folket i Sudan har fått nog. Folket reste sig med kraft och fick bort den gamle diktatorn, men bakom diktatorn fanns det andra mörka krafter.
Vi hör om hur de modiga kvinnor som går ut och protesterar blir våldtagna. Vi hör om hur ungdomar torteras på det mest bestialiska och fruktansvärda sätt. Jag blir förbannad när jag hör hur de styrande militärerna i Sudan beter sig, men även hur utländska makter lägger sig i, mot folkets strävan för demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.
Därför är min fråga till utrikesministern: Hur ser utrikesministern på situationen i Sudan?
Fru talman! Jag tackar för frågan. Regeringen har kraftigt fördömt det våld som sudanesiska säkerhetsstyrkor utövar mot fredliga demonstranter, med precis de effekter som Anders Österberg beskriver. Vi har också krävt att man ska tillsätta en oberoende och transparent utredning. Det finns samsyn här också inom EU.
Återigen är det viktigt att vi håller ihop och att vi utövar nödvändigt tryck också gentemot Sudan. Makten behöver både skyndsamt och fredligt överlämnas till ett civilt styre. Vi tycker också att EU ska stärka sin dialog med Afrikanska unionen, för det är oftast där man kan utöva tryck mot Sudan, vilket också är viktigt. Sedan använder vi förstås också vår ambassad i Khartoum för att främja en dialog med centrala aktörer och ge stöd till civilsamhället och oppositionen.
Vi arbetar alltså aktivt med den här frågan och håller förstås ett vakande öga på det som sker.
Jämställdhetsperspektivet i svenskt bistånd
Frågestund
Fru talman! Min fråga riktas till statsrådet Peter Eriksson.
Att planera snöröjning jämställt, så att man prioriterar busshållplatser, vägar till förskolor och gångstråk är ett exempel på hur det kan bli när man tänker över hur man ska använda offentliga medel på ett sätt som är bra för både kvinnor och män. Sida stöder ett projekt i Ukraina som främjar jämställt budgetarbete och som har fått stort genomslag. Detta skriver Sida själva på sin hemsida om ett projekt i Ukraina som stöttas med hela 70 miljoner av svenska skattebetalares pengar. Med andra ord: export av feministisk snöröjning som en del av vår biståndspolitik.
Min fråga är om statsrådet anser att jämställd snöröjning är god biståndspolitik och väl spenderade skattepengar.
Fru talman! Tack, Magdalena Schröder, för frågan! Det passar ju bra att diskutera svensk biståndspolitik när vi i går tog emot utvärderingen från OECD, som visar att Sverige har en av världens bästa och mest effektiva biståndspolitiska insatser. Det är inte bara att vi är beredda att ge rätt mycket i förhållande till andra för att öka solidariteten, utan vi är också effektiva. En av de viktigaste punkterna i utvärderingen var just att Sverige driver jämställdhetsfrågor och en feministisk utrikespolitik tuffare och mer systematiskt än något annat land.
Att sköta snöröjning på ett sätt så att också människor som inte har bil utan kanske går, cyklar eller för den delen åker spark, vilket man kan göra i norra delen av Europa, är bra. Jag ser inte något formellt dåligt med det.
Insatser för en jämlik och likvärdig skola
Fru talman! Det ska lysa ur barnens ögon, av nyfikenhet, av förväntan, av lust och vilja att lära. Det borgar för en bra start i livet.
Detta är tänkvärda ord från en skolchef som jag hade glädjen att få samarbeta med tidigare. Och visst lyser det ur många barns ögon i skolan i dag, men inte ur allas.
Skolkommissionen har slagit larm om att den svenska skolans stolta flaggskepp om alla elevers lika tillgång till utbildning har tappat styrning. Vi ser att familjebakgrund och socioekonomiska förutsättningar fortfarande har stor betydelse för elevernas kunskapsresultat. Därför är regeringens statsbidrag för en likvärdig skola ett välkommet tillskott för att öka jämlikheten och minska segregationen i skolan.
Min fråga till Ibrahim Baylan är: Hur kommer regeringen att säkerställa att resurserna verkligen går till att öka jämlikheten i skolan?
Fru talman! Låt mig börja i en personlig ända. Jag tycker att en av de finaste saker som finns i detta land är just ambitionen att behandla alla barn lika och se till att de får en bra start i livet. Då blir en förskola, en grundskola och en gymnasieskola, där numera nästan alla ungdomar går, av hög kvalitet oerhört grundläggande.
Vi vet att det görs väldigt mycket bra i svensk skola i dag. Men det är precis som Pia Nilsson säger: Skillnaderna har ökat. Det är framför allt föräldrarnas utbildningsbakgrund som alltför mycket påverkar resultaten. Vi har också sett en tilltagande segregation av olika skäl. Det har bidragit till att resultaten inte är lika starka som vi skulle vilja.
Frågestund
Det är mot denna bakgrund som vi har infört det särskilda statsbidraget på flera miljarder. Alla barn ska få ta del av det, men framför allt de barn som har mest behov. Det är i dag alldeles för få barn som får uppleva känslan av att lyckas i den svenska skolan.
Fru talman! Då den tidigare finska utrikesministern Timo Soini öppnade Arktiska rådets utrikesministermöte i Rovaniemi för drygt en månad sedan blev det genast klart att mötet inte skulle bli den framgång som ordförandelandet Finland hade önskat. Mötesagendan ändrades nämligen från att innehålla ett undertecknande av en slutdeklaration till att innehålla ett undertecknande av ett gemensamt uttalande av medlemsländernas utrikesministrar.
Det är första gången sedan rådet bildades 1996 som man inte har någon slutdeklaration. Det är uppenbart att utfallet av mötet i Rovaniemi var en stor besvikelse. Och det sätter en oerhört stor press på nästa ordförandeland, Island, att hitta formerna när det gäller Arktiska rådets betydelse i framtiden.
Vi står inför stora utmaningar i Arktis, inte minst miljömässiga. Jag vill mot den bakgrunden fråga utrikesministern på vilket sätt Sverige ytterligare kan agera för att stärka det arktiska perspektivet.
Fru talman! Tack så mycket för frågan! Vi kommer att fortsätta att vara en mycket aktiv medlem av Arktiska rådet. Vi försvarar Arktiska rådets uppgift att framför allt också hantera miljöfrågorna och klimatfrågorna. Det var de frågorna som orsakade detta problem när vi sågs i Rovaniemi. Det var faktiskt USA som drev linjen: Här ska inte klimatförändringarna över huvud taget få nämnas. Därför blev det heller ingen deklaration, som hade förberetts och förhandlats under lång tid.
Vi tänker se över vår Arktisstrategi och revidera den. Vi hoppas kunna göra det med riksdagens aktiva deltagande under hösten. Det är förstås väldigt viktigt att vi också ser över den säkerhetspolitiska situationen när det gäller det arktiska området. Men vi kommer verkligen att driva dessa frågor, för vi kommer att påverkas mest av alla. Två gånger så snabbt sker klimatförändringarna i det arktiska området. Tillsammans ska vi nog kunna se till att Arktis hamnar på dagordningen.
Reglerna för strandstädningsersättningen
Fru talman! Strandstädning är miljöarbete på riktigt. 220 000 kubikmeter per år dumpas i Nordsjön. 8 000 kubikmeter sköljer upp på Bohusläns stränder. Det är 1 kubikmeter per timme, dygnet runt, året runt.
Bohuskommunerna har fått 13,5 miljoner av regeringen till strandstädning, men det är långt ifrån säkert att pengarna kan användas fullt ut. Regeringens regelkrångel innebär nämligen att pengarna bara får användas från april till oktober. Det bekymrar Västkuststiftelsen, som inte förstår varför det ska vara tidsbegränsat. Strandstädning behöver göras under en längre period. Det beror på stormar, vindar och växtlighet. Dessutom påverkar häckningsperioden.
Frågestund
Min fråga till näringsminister Ibrahim Baylan blir: Varför har regeringen tidsbegränsat strandstädningsersättningen?
Fru talman! Tack för den viktiga frågan! Det är en väldigt detaljerad fråga som hör till ett annat departement, så jag ber att få återkomma. Det finns säkert goda skäl för detta, men jag känner inte till dem.
Den svenska life science-sektorn
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till Ibrahim Baylan.
I Sverige bedrivs det en världsledande life science-forskning. Den behöver vi stärka ytterligare för att klara framtidens utmaningar inom hälso‑ och sjukvården. Med den snabba tekniska utvecklingen innebär det att vi kan hitta nya lösningar för förbättrad hälsa och livskvalitet. Detta arbete påbörjades förra mandatperioden genom att man tillsatte en life science-samordnare och inrättade ett life science-kontor för att stärka arbetet.
Mina frågor till näringsministern är: Hur arbetar regeringen i dag med att stärka förutsättningarna för den svenska life science-sektorn? Hur kan vi fortsätta att vara världsledande inom life science? Och hur kan vi skapa de förutsättningar som företagen behöver för att välja att investera i Sverige?
Fru talman! Tack, Monica Haider, för en mycket viktig fråga! Ja, just nu pågår det fantastiska saker inom medicin- och life science-området. Det handlar om utvecklingen av så kallade biologiska läkemedel och individualiserad sjukvård. Det är också alltmer av AI och digitalisering som kommer in på detta område. Det gör att möjligheterna växer.
Det är klart att Sverige ska vara med och driva denna utveckling. Vi är redan i dag en ganska stor nation. Historiskt känner alla till de stora bolag som vi har haft men också den framgångsrika forskningen.
Detta har varit en av utgångspunkterna för det arbete som vi nu gör – Näringsdepartementet, Utbildningsdepartementet och Socialdepartementet tillsammans med branschen. Det innebär att vi nu ökar investeringarna. Vi ser till att öka samverkan. Vi kommer också att komma med en strategi under hösten som har efterfrågats av branschen och tagits fram tillsammans med branschen, så att Sverige även i framtiden kan vara med och driva detta för människors hälsa men också för jobb och tillväxt i vårt land. Det är oerhört centralt.
Utländska stöldligor och tullens befogenheter
Fru talman! Min fråga ställs till statsrådet Baylan.
Det är väl känt i Sverige att utländska ligor är här och härjar och gör inbrott såväl i villor som hos byggföretag, där de stjäl verktyg. Det är också väl känt att de stjäl väldigt många båtmotorer, i synnerhet här i Stockholmsregionen. De stjäl både på varv, nattetid, och i våra obevakade hamnar – sådana finns det gott om ute i skärgården. Jag bor själv på Blidö. I höstas tog de 20 Yamahamotorer under en natt.
Vi har en begränsad kontroll över hur gods förs ut ur landet och våra hamnar. Bara 2 procent av det gods som går ut kontrolleras. Detta gör att det i princip är svängdörrar vid våra gränser och framför allt i våra hamnar. Tullen har inte befogenheter att göra rutinkontroller av fordon om inte skälig misstanke finns.
Min fråga till statsrådet är därför …
Fru talman! Tack, Kjell Jansson, för frågan! Ja, det är klart att detta är en välkänd bild. Vi ska vara fullt medvetna om att många av de här ligorna, oavsett om det handlar om båtmotorer eller bostadsinbrott, som också var mycket vanliga tidigare, har fått möjligheter utifrån att vi gemensamt har velat att vi ska ha frihet för människor, varor och annat när det gäller att korsa EU:s gränser. Men det är klart att detta är en av avigsidorna.
Både den förra regeringen och den nuvarande regeringen har de senaste åren stärkt just gränskontrollerna. Vi ser också på vissa håll att det har påverkat dessa stöldligor. Det arbetet kommer att fortsätta, för det här ska vi naturligtvis inte acceptera.
Åtgärder mot utförsel av stöldgods
Frågestund
Fru talman! Jag vänder mig också till näringsminister Ibrahim Baylan. Jag och min kollega Kjell Jansson har kanske inte riktigt samrått kring denna fråga. Men detta är väldigt viktigt, så jag vill också ställa en fråga om båtmotorer.
Tyvärr är trenden att detta ökar. År 2018 såg man att det var så många som 2 500 båtmotorer som stals i Sverige. Det tenderar att öka.
Som det är nu finns det begränsade befogenheter för tullen när dessa båtmotorer förs ut ur landet. Egentligen för man alltså ut dem lagligt.
Min fråga till näringsministern är vad vi kan göra åt detta. Vi måste minska båtstölderna. Vilka ökade befogenheter kan vi ge tullen så vi slipper se alla båtmotorer föras ut ur landet?
Fru talman! Utöver det svar jag precis lämnade tror jag att vi måste börja i den andra änden. Det är klart att det är viktigt att försöka hindra utförsel ur landet. Men jag tror att det är ännu viktigare att försöka förhindra att dessa brott begås över huvud taget.
Frågestund
Då blir naturligtvis satsningar på vårt rättsväsen – hårdare straff men också vårt mål om 10 000 fler polisanställda – oerhört centrala. Vi ser nu, efter ett antal år då det inte varit så, att det är många fler som både ansöker om att gå på polisutbildningar och också blir antagna till dessa utbildningar.
Det är klart att det, utöver det jag sagt om gränskontroller och att stärka dem, också är oerhört viktigt att försöka förebygga dessa brott och stärka polisväsendet.
Frågestunden var härmed avslutad.
Fru talman! Det har varit en lång debatt, och väldigt mycket har sagts. Jag måste säga att jag är väldigt tacksam för att vi har justitieminister Morgan Johansson hos oss här i dag. Under alla civilutskottets debatter som har handlat om bostadspolitik har vi nämligen inte sett röken av vår bostadsminister. Jag tycker därför att det är trevligt att regeringen engagerar sig i utskottens debatter.
Morgan Johansson sa i sitt anförande att han vill rycka upp gängstrukturen med rötterna. Jag kan inte annat än hålla med. Jag hoppas att justitieminister Morgan Johansson tar till sig Moderaternas förslag om att dubbla straffet för gängrelaterade brott, något vi tror skulle ha avskräckande effekt och också få bort dessa element från våra städer och orter och stävja nyrekryteringen till dessa grupper.
När det gäller dagens ärende lyfte justitieminister Morgan Johansson fram sociala åtgärder som ett sätt att komma åt de problem vi har, bland annat med utanförskapsområden. Men då undrar jag, fru talman: Är det att anse som en social åtgärd att göra en grupp som i dag är utsatt – de som utnyttjas av den organiserade brottslighet som går ut på att sälja hyreskontrakt – till kriminell?
Justitieminister Morgan Johansson sa också: Tjänar de sina pengar på svarthandel med hyreskontrakt ska vi strypa detta. Jag kan inte annat än hålla med – det måste strypas. Det här får inte förekomma. Men köparen av ett hyreskontrakt tjänar ju inga pengar på detta. Jag undrar återigen hur kriminalisering av en svag grupp ska kunna vara ett sätt att strypa dem som tjänar pengarna.
Fru talman! När det gäller straffrätten för gängkriminalitet, som Cecilie Tenfjord Toftby bara nämnde i förbifarten, tror jag inte att det finns någon justitieminister som har skärpt straffen lika mycket som jag har gjort under min period. Jag har ingenting emot det. Men man måste veta vad man gör, och Moderaterna har nog inte riktigt tänkt igenom sitt förslag. Om vi skulle göra som Moderaterna vill skulle det bland annat innebära att om en man slår sin fru ska han bara ha halva straffet jämfört med om en gängkriminell slår en annan gängkriminell. Det tycker jag faktiskt inte är riktigt rimligt, om jag ska vara ärlig.
Om man ska skärpa straffen är det mycket bättre att gå på de brott det handlar om – misshandel, stöld eller något annat – i stället för att välja denna mer konstruerade väg.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
När det sedan gäller det vi diskuterar i dag är det naturligtvis ingen social åtgärd att göra på detta sätt. Det finns många andra sociala åtgärder som måste vidtas – satsningar på socialtjänsten exempelvis, och naturligtvis också på både skolor och arbetsmarknad i de områden vi talar om. Men om man ska få effekt på dessa svarta marknader måste man enligt min uppfattning gå på säljaren och faktiskt också köparen, annars kommer man inte att få någon effekt.
Nu säger Moderaterna: Vi tycker visserligen att det är klandervärt, men vi vill inte att det ska kriminaliseras. Jag skulle vilja säga att detta ju är en form av korruption. Man mixtrar och fifflar med systemet och mutar sig på sätt och vis förbi en kö som man annars skulle behöva stå i. Det tycker jag är orättfärdigt. Om man tillåter den här sortens fiffel att breda ut sig kommer det att slå mot legitimiteten som sådan i alla våra samhälleliga system.
Fru talman! Från Moderaternas sida vill vi komma åt dem som tjänar pengar på utsatta människor. Det betyder inte att vi tycker att det är okej att köpa ett hyreskontrakt. Men det finns i detta förslag civilrättsliga åtgärder som vi tycker borde prövas i första hand, innan man kriminaliserar utsatta människor.
Morgan Johansson sa i sitt anförande riktat till Moderaterna att när Moderaterna tar över en kommun är det första de gör att sälja ut hyresrätterna. Jag vet inte om du har pratat med dina kollegor i Luleå. Det första som hände när Socialdemokraterna i Luleå fick egen majoritet var att de sålde 4 000 lägenheter från sitt kommunala bostadsbolag till en annan socialdemokrat. Jag tycker väl att man ska städa sitt eget hus innan man börjar ge sig på andras.
Men detta var bara en liten bagatell i sammanhanget. Det här handlar faktiskt om att vi i dag har en brist på hyreslägenheter, inte så mycket om vem som äger dem. Vi har tidigare, fru talman, hört Ola Möller i debatten påstå både att det finns tillräckligt med hyreslägenheter och att det behöver byggas fler hyreslägenheter.
Jag undrar hur Morgan Johansson ser på dagens förslag. Jag är av åsikten att det behöver byggas fler hyreslägenheter. Det behöver byggas fler bostäder generellt. Hur kan kriminalisering av utsatta människor öka bostadsbyggandet i Sverige?
Fru talman! När det gäller utförsäljning är det klart att du alltid kan hitta någon socialdemokratisk kommun som också gör försäljningar. Ibland behöver man göra ombildningar; så kan det vara.
Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
Men det finns inget parti som är tydligare än just Moderaterna med att detta ska göras systematiskt. Så fort ni kommer in i en kommunstyrelse gör ni det. Det räcker att titta på de kommuner som under mycket lång tid styrts av Moderaterna. Där finns ingen allmännytta kvar. Där har ni i praktiken gjort er av med alla de allmännyttiga bostadsföretagen. Det gäller inte minst här i Stockholm. Så fort ni kommer åt makten här säljer ni ut en stor del av det lägenhetsbestånd som finns.
Det är systematiskt och en del av er ideologi att ni vill göra er av med hyresbostäder som det allmänna äger. Det kan ni faktiskt inte komma ifrån.
Ola Möller sa inte att det finns tillräckligt med hyresrätter. Han sa att det finns hyresrätter efter att Cecilie Tenfjord Toftby hade haft en formulering som nästan pekade på att det inte fanns någonting att hyra. Det finns hyresrätter, men det finns inte tillräckligt många. Vi måste bygga fler. Detta förslag löser inte bostadsbristen. Det finns bara ett sätt att komma åt bostadsbristen, och det är bygga mer.
Förra året byggde vi över 22 000 hyresrätter. Hur mycket byggde alliansregeringen på sin tid? År 2014, då det byggdes mest, lyckades ni komma upp i lite drygt 10 000 hyresrätter.
Cecilie Tenfjord Toftby står här och säger att vi har misslyckats när vi bygger dubbelt så många hyresrätter som Moderaterna gjorde. Vad ska man då säga att moderatregeringen gjorde under sin tid?
Det som vi har gjort under vår period är att vi har fördubblat byggandet. Investeringsstödet innebär att vi kommer att fortsätta att ligga på mycket höga nivåer. Det är det som är lösningen på bostadsbristen.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
Civilutskottets betänkande 2018/19:CU18
Fler tillval för hyresgäster (prop. 2018/19:108)
föredrogs.
Fler tillval för hyresgäster
Fru talman! Denna proposition handlar om fler tillval för hyresgäster. Regeringen föreslår en ny modell för avtal mellan hyresgäster och hyresvärdar, som innebär att det ges större frihet för dem att komma överens om ersättning för att hyresvärdens ansvar för lägenhetens standard utökas eller minskas, så kallade tillval eller frånval.
Fru talman! Det har vi moderater naturligtvis ingenting emot – tvärtom. Som vi har sagt tidigare i denna talarstol: Varje gång regeringen lyckas klämma ur sig något konkret förslag för att göra det bättre på bostadsmarknaden står vi moderater bakom det.
Det som är lite speciellt med just denna proposition är att det egentligen är bara två partier här i kammaren som fullt ut står bakom den, utan att ha reserverat sig eller gjort några särskilda yttranden, och det är faktiskt Liberalerna och Sverigedemokraterna. Alla andra partier, inklusive regeringspartierna, har gjort särskilda yttranden eller reserverat sig.
Jag yrkar bifall till Moderaternas och Kristdemokraternas gemensamma reservation 1. Vi tycker inte att det är lämpligt att ge en förhandlingsskyldighet till hyresgästorganisationerna.
Fru talman! Jag vet inte om det är ödets ironi att Aftonbladet har gjort en stor granskning av just den ledande hyresgästorganisationen i Sverige. Vi har i Aftonbladet kunnat läsa om att Hyresgästföreningens rekryterare får miljonlöner, lyxresor, whiskyprovning och massage. Det är väl ett utmärkt exempel på det korporativa Sverige, där Socialdemokraterna har blandat ihop sina intresseorganisationer med makten genom att ge förmåner till sina egna organisationer. I Aftonbladets granskning, som har följts upp av bland andra tidningen Hem & Hyra, har vi kunnat se detta exempel på ett omfattande missbruk, skulle jag nog kalla det, där man åker på resor för nästan 3 miljoner kronor. Varför kan man då göra detta? Jo, det är för att lagstiftaren helt enkelt har gett makt till Hyresgästföreningen. Det är precis det som vi moderater tillsammans med Kristdemokraterna vänder oss mot. Vi tycker att tillval och frånval ska ske genom att hyresgästen och hyresvärden kommer överens om det. Det är det enkla, raka och sunda systemet.
Fler tillval för hyresgäster
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.
Fru talman! I propositionen, som bygger på en överenskommelse mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna, föreslås en ny modell för avtal mellan hyresgäster och hyresvärdar om lägenhetens standard. Utgångspunkten är att parterna ska ha större frihet att komma överens om ersättning för att hyresvärdens ansvar för lägenhetens standard utökas eller minskas, så kallade tillval eller frånval. Förslaget ska enligt regeringen bidra till att hyresgäster får en större valfrihet i fråga om utformningen av den egna bostaden.
Jag ser visserligen positivt på att hyresgäster får större inflytande över sitt boende. Hyresgästernas möjligheter att påverka lägenhetens kvalitet, utrustning och förbrukningskostnader behöver stärkas.
I likhet med Hyresgästföreningen ser jag dock att det finns en risk för flera problem med regeringens lagförslag. Det finns en stor risk att hyresgästen får betala dubbelt för de tillval som görs, vilket kan urholka såväl bruksvärdessystemet som konsumentskyddet. Eftersom tillvalen höjer lägenhetens bruksvärde kan hyresvärden efter tio år med den nya regleringen gå till hyresnämnden och begära att standardhöjningen ska räknas in i hyran, trots att hyresgästen sannolikt redan har betalat av hyresvärdens kostnader för att införskaffa och installera tillvalen. Detta innebär att hyresgästen genom en hyreshöjning får fortsätta betala för något som kanske redan är avbetalat. Det är enligt min mening inte rimligt. Det måste finnas en rimlig avbetalning för de tillval som görs. Hyresgäster ska inte behöva betala två gånger för tillval som de kommer överens med hyresvärden om.
I dag finns det inte heller någon enhetlighet om vilka priser som ska gälla för olika tillval. Det förekommer att hyresvärdar och Hyresgästföreningen träffar överenskommelser om rekommenderat pris för olika tillval, så kallade prislistor. Sättet att ta betalt för tillval varierar dock mellan olika hyresvärdar och har förändrats över tid. Bristen på enhetlighet och systematik vad gäller prislistor för tillval kan bidra till stora prisskillnader, vilket drabbar hyresgästerna.
Fru talman! Jag ska ta ett exempel. Någon går till Elgiganten och köper en tv-apparat eller en diskmaskin på avbetalning under fem eller tio år, och skriver kontrakt på det. När man i enlighet med kontraktet har betalat för tv-apparaten eller diskmaskinen ringer Elgiganten och säger: Tyvärr, du måste fortsätta att betala trots att du redan har avbetalat hela summan.
Fler tillval för hyresgäster
Fru talman! Jag tror inte att någon av oss i denna kammare skulle gå med på det. Varför ska då hyresgästerna gå med på detta? Om de väljer till exempel en diskmaskin och betalar av den under tio år anser hyresvärden ändå att de ska fortsätta betala för samma diskmaskin. Det måste finnas en rimlig gräns. Detta kan inte vara acceptabelt och rimligt på något sätt. Jag vet att ingen av oss i denna kammare skulle acceptera det.
Sammanfattningsvis riskerar regeringens förslag att urholka såväl bruksvärdessystemet som konsumentskyddet, i synnerhet på orter med bostadsbrist. Mot bakgrund av att en majoritet av landets kommuner uppger att de har brist på bostäder kan detta problem bli omfattande.
Fru talman! För att säkerställa att hyresgäster aldrig tvingas betala två gånger för de tillval som görs, och därigenom motverka en urholkning av såväl bruksvärdessystemet som konsumentskyddet, skulle det behöva införas ett nytt fjärde stycke i 55 b § hyreslagen med följande lydelse: ”Har hyresgästen genom tillägg för en period om tio år från avtalets ingående helt svarat för hyresvärdens kostnader för ett tillval enligt andra stycket får vid prövningen av hyran för lägenheten hyresvärden inte tillgodoräkna sig förbättringen.”
Detta är rimligt. Hyresvärden kan inte tillgodoräkna sig den summan. Hyresgästen har redan betalat för tillvalet. Varför ska hyresgästen behöva betala för det en gång till? Varför ska det vara en del av lägenhetens värde? Det är inte rimligt.
Propositionen innehåller dock inte någon sådan bestämmelse eller något annat förslag som säkerställer att bruksvärdessystemet och konsumentskyddet upprätthålls.
Även om jag välkomnar en större valfrihet över boendet för hyresgäster anser jag att nämnda brister i förslaget är så allvarliga att riksdagen bör avslå propositionen. Därför bör även motionen i betänkandet avslås.
Jag hoppas verkligen att man ska ta sitt förnuft till fånga och inse att det finns en brist i den här lagstiftningen. Det finns en brist i systemet. Jag tror att vi alla är överens om det, och någonting måste göras för att åtgärda bristen. Det kan nämligen inte vara rättvist att man fortsätter att betala för en vara som man redan har betalat enligt avtal. Jag yrkar därför bifall till Vänsterpartiets reservation 2.
Fru talman! En del förslag från regeringen blir man riktigt irriterad över, men ibland finns det guldkorn som man i grunden tycker är bra. Det förslag vi diskuterar nu, att ge hyresgästen och fastighetsägaren större möjlighet att göra överenskommelser kring höjning eller sänkning av hyran beroende på frånval eller tillval, är i grunden ett guldkorn. Det ökar hyresgästens möjligheter och frihet, vilket vi anser är bra i längden såväl för hyresgästen och fastighetsägaren som för marknaden.
Det är dock märkligt att man i en frihetsreform, vilket jag ändå känner att detta i någon mån är, tar till hängslen. I stället för att lita på och prova det nya system man vill skapa vill man minimera riskerna för fel, vilket gör att det bara blir en halv reform. Detta åstadkoms genom att man inte ger hyresgäst och hyresvärd hela ansvaret utan kräver att frågan ska förhandlas med en hyresgästorganisation.
Fler tillval för hyresgäster
Jag förstår inte varför man ska behöva förhandla med en hyresgästorganisation om hyresvärd och hyresgäst är överens. Det borde vara tillräckligt. Om man som hyresgäst känner att man vill ha hjälp och stöd av en hyresgästorganisation är det givetvis upp till den enskilda hyresgästen att ta emot det, men att skapa ett system som bygger på skyldighet att förhandla verkar för mig vara att ta ett steg tillbaka i frihetsreformen, i stället för ett steg framåt.
Kristdemokraterna och Moderaterna har en gemensam motion där vårt förslag är att denna skyldighet ska tas bort. Det ska i stället vara upp till den enskilde att besluta. Med detta yrkar jag bifall till reservation 1.
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i dess helhet och därmed avslag på motionen.
Vi kan konstatera att en majoritet av utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om en ny modell för avtal mellan hyresgäster och hyresvärdar om lägenhetens standard. Förslaget, som innebär ändringar i bland annat jordabalken, ska bidra till att hyresgäster får större valfrihet i fråga om utformning av den egna bostaden.
Utgångspunkten är enligt förslaget att parterna ska ha stor frihet att komma överens om en ersättning för att höja eller sänka lägenhetens standard i något avseende. Efter tio år ska den överenskomna ersättningen behandlas på samma sätt som hyran för lägenheten i övrigt och då ingå i hyresnämndens prövning av vad som är en skälig hyra för lägenheten. Detta ska leda till att hyresvärdar i större utsträckning erbjuder hyresgäster möjlighet att anpassa lägenheten efter behov och smak.
I ärendet föreslås också att skyddet för hyresgäster vid ombildning till bostadsrätt ska stärkas genom ett krav på att en bostadsrättsförening som förvärvar ett hyreshus ska informera samtliga hyresgäster i huset om förvärvet.
Propositionen bygger på en överenskommelse mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna och är en del av januariavtalet.
En ny modell för tillval och frånval bör enligt utskottets mening vara utformad på ett sådant sätt att risken för negativa konsekvenser minimeras. Utskottet har fått synpunkter både från Hyresgästföreningen och från enskilda fastighetsägare, och de åsikterna går isär. Därför har Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna ett särskilt yttrande i detta betänkande, fru talman.
Vi är för en systematisk hyressättning och verkar för att hyresgästens värderingar av bland annat standard och läge ska avspegla sig i hyressättningen. Det nu aktuella lagförslaget om en modell för avtal mellan hyresgäster och hyresvärdar är ett verktyg i detta arbete. Vi kan konstatera att de utredningar som ligger till grund för de nya regleringarna har en del år på nacken, samtidigt som bostadsmarknaden står i ständig utveckling.
Efter tio år ska tillval och frånval ingå i underlaget för bruksvärdesprövning, och det är viktigt att denna övergång följs noga för att en god balans mellan parterna ska kunna säkerställas. Vid eventuella signaler om att regleringarna medför nackdelar för endera parten bör systemet för tillval och frånval ses över.
Fler tillval för hyresgäster
För att säkerställa att konsumentskyddet inte försämras kommer vi att noggrant följa utvecklingen på det här området över tid och vid behov ta nödvändiga initiativ i frågan. Vi har dock gjort bedömningen att det är bättre att vi gör någonting nu än att vi inte gör någonting alls i den här frågan.
Fru talman! Jag nämnde i mitt anförande hur orättvis den här ordningen kan vara för många människor. Därför vill jag ställa samma fråga som jag tidigare ställde i talarstolen.
Om Emma Hult köper en vitvara, till exempel en diskmaskin, och betalar den under tio år – skulle hon då vilja fortsätta betala för samma vitvara efter att hon betalat den färdigt, om lagen nu kräver det? Tycker Emma Hult att det är en rimlig ordning att man ska fortsätta betala för en vara som man i enlighet med avtalet redan har betalat färdigt?
Fru talman! Jag är glad om vitvaran håller i tio år, och efter femton år behöver den troligtvis bytas ut. Det är ju det som är utmaningen i detta.
Det behöver inte bli orättvist, och jag hoppas att vi kommer att kunna se och kartlägga vilka delar som behöver justeras framöver. Men som jag sa: Vi gör bedömningen att det är bättre att vi går fram med den här propositionen och får till stånd de här förändringarna för att ge både hyresgäster och hyresvärdar de verktyg som behövs. Också vi kan se att det finns ”faror” i sådant som kan uppstå framåt, men vi gör ändå den här bedömningen och ställer oss bakom denna proposition i nuläget.
Fru talman! Det vi talar om här är en fråga som egentligen inte är särskilt komplicerad. Hyresgästföreningen har varit väldigt tydlig med att detta är djupt problematiskt vad gäller dubbelbetalningen. Det är också problematiskt just för att det kan urholka bruksvärdessystemet, och det är även en konsumentskyddsfråga.
Det finns väldigt tydliga argument, som jag nämnde. Vi som vanliga ledamöter och medborgare skulle aldrig acceptera detta, och därför tycker jag inte att det är rimligt att vi lägger det på andra människor – i det här fallet hyresgäster. I det Sverige vi lever i handlar det ofta om låginkomsttagare, och många tycker att hyrorna är väldigt höga. Ska vi då göra en justering som gör det möjligt för hyresvärdar att lägga till en summa till lägenhetens eller bostadens värde som egentligen inte ska vara där? Tycker Emma Hult att det är rätt väg att gå och det korrekta sättet att agera? Kan man inte ändra just detta, som Hyresgästföreningen har påpekat är djupt problematiskt?
Fru talman! Jag hade önskat att Hyresgästföreningen hade kommit in i ett något tidigare skede med sina synpunkter. Då hade det också varit lättare att ta in dem i hanteringen av ärendet.
Jag kan dock konstatera att jag tror att flera av oss ledamöter bor i hyresrätt och att också vi kommer att ”drabbas” av de här sakerna. Jag vill även passa på att poängtera att hyresrätten för mig inte är vikt åt vissa inkomstgrupper i samhället; för mig är hyresrätten en bostadsform som vem som helst ska kunna bo i. Vi behöver hyresrätter för alla grupper.
Fler tillval för hyresgäster
Jag sa också följande i mitt anförande: ”För att säkerställa att konsumentskyddet inte försämras kommer vi att noggrant följa utvecklingen på det här området över tid och vid behov ta nödvändiga initiativ i frågan.” Det är det vi står bakom.
Fru talman! Normalt sett när regeringen lägger fram en proposition brukar kanske inte regeringspartierna göra särskilda yttranden och markera mot regeringen. Det kan faktiskt vara ett tecken på att den här lagstiftningen möjligtvis är lite slafsig och hafsig, men vi får väl följa utvecklingen.
Min fråga till Miljöpartiet handlar naturligtvis om precis det som min kollega Larry Söder och jag tog upp i våra anföranden. Varför tycker Miljöpartiet att det är viktigt att ge Hyresgästföreningen det förhandlingsmandatet i stället för att göra detta rakt och enkelt, det vill säga låta det vara en överenskommelse mellan hyresvärden och hyresgästen?
Fru talman! Jag tror att man i det här fallet ska se det särskilda yttrandet som en röstförklaring: Vi tycker i grunden att det här är ett bra förslag, men vi vill också vara väldigt tydliga med att vi kommer att följa detta väldigt noga.
Utredningen har ett antal år på nacken. Det var den tidigare alliansregeringen som lade fram den, och vi tycker att initiativet är gott. Vi behöver dock följa utvecklingen noggrant.
När det gäller Hyresgästföreningen tittar vi just på hur vi ska implementera fri hyressättning i nyproduktion. Då kommer vi att få en annan ordning på hyresmarknaden, men i den ordning vi har i dag är Hyresgästföreningen en part. Jag vet att det finns partier som inte önskar detta, men i den ordning vi har i dag är Hyresgästföreningen en part som vi anser ska ingå i det befintliga systemet för hyresrätter.
Fru talman! Ser inte ledamoten Emma Hult en oro för det omfattande missbruk som kan förekomma i det här systemet? Vi har Aftonbladets granskning i veckan, och vi har Hem & Hyra, där chefredaktören till och med har skrivit en arg ledare: ”Nu får det vara nog!”
Det här betyder alltså att lagstiftaren med ena handen ger förmåner till en organisation som står nära Socialdemokraterna, och det utnyttjar man fullt ut.
Det vi lagstiftare skulle kunna göra är att vara öppna och transparenta och inte ge det korporativa Sverige de fördelar som kan finnas för S närstående organisationer i lagstiftningen. Miljöpartiet är ju inte en del av den arbetarrörelsen, så ni kan ju mycket väl vara fria.
Det är ett av argumenten. Vårt främsta argument är naturligtvis att det ska vara enkelt och redigt i det nya systemet. Hyresvärd och hyresgäst kan få göra upp det här själva. Varför krångla till det i onödan och därmed fördyra systemet?
Fler tillval för hyresgäster
Fru talman! Jag uppfattade inte att Lars Beckman ställde några frågor i sitt inlägg, men jag kan konstatera att vi kommer att följa detta arbete. Det här kan vara en av de saker som vi behöver ta upp. Det kommer säkert att ha en inverkan den dagen vi har fri hyressättning i nyproduktion. Då behöver vi anpassa regelverket.
Fru talman! Först och främst vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.
Precis som Robert Hannah väldigt klokt sa tidigare i dag här i kammaren älskar man inte alla delar i januariavtalet. Det politiska syftet med avtalet är dock högre än att vi ska springa runt och tycka att varenda punkt är den bästa vi har.
Det här är väl en sådan punkt som vi socialdemokrater i grund och botten förhåller oss ganska ljumma till. Det finns ju ett skäl till att den här lagstiftningen inte genomfördes under den förra mandatperioden. Men eftersom det finns partier i januariavtalet som tycker att det här är viktigt har vi inte hållit emot.
I grund och botten kan man se det positivt. Det här kan vara ett stöd där den systematiska hyressättningen inte fungerar. Då kan det vara bra att ha detta i grunden. Det kan säkerligen också utveckla hyresrätten som boendeform på något sätt.
Det negativa är precis de risker som har lyfts fram här. Vad händer när tioårsperioden går ut? Emma Hult har förtjänstfullt redogjort för vår syn i den frågan. Vi ser risken, och därför har vi också lagt ett särskilt yttrande.
Ingen av oss här inne är framtidsspanare eller profet som kan se vad som händer om tio år. Vi ser en risk. Men det är inte av högre makt givet att det blir så som befarat, och därför är det viktigt att vi följer detta.
Det händer också väldigt mycket på det här området. Ola Johansson brukar lyfta upp allting som står i januariavtalet, och det är ett område i transformation. Då får vi se. Om tio år kan vi befinna oss i en helt annan situation där den här lagstiftningen är kraftigt obsolet, och därför är det inte läge att oroa sig alltför mycket för det nu.
Vi visar genom vårt särskilda yttrande att vi ser problemet och farorna. Det är vi väldigt nöjda med.
Fru talman! Det är inte första gången i dag som vi hör ett av JÖK-partierna, alltså januariöverenskommelsens partier, säga: Egentligen står vi inte bakom den här politiken, men …
Jag börjar bli allvarligt oroad för konsekvenserna för demokratin i Sverige. Det verkar som om inget av partierna vill genomföra januariöverenskommelsen, vare sig det gäller värnskatten, förändrad arbetsrätt, friare hyressättning eller, som i det här fallet, fria tillval för hyresgästerna.
Jag tycker att det är bekymmersamt ur demokratisk synpunkt. Det handlar om respekten för oss som förtroendevalda och som politiker. Det börjar nästan bli pinsamt.
Fler tillval för hyresgäster
Jag skulle vilja ställa en konkret fråga. Jag förutsätter att även ledamoten Ola Möller har läst Aftonbladets och Hem & Hyras uppseendeväckande granskning av Hyresgästföreningen. Varför är det så viktigt för Socialdemokraterna att ge just Hyresgästföreningen den makt som det innebär i lagstiftning när de uppenbarligen inte klarar av att förvalta det förtroende som de har fått av lagstiftaren?
Fru talman! Det är så att vi har föreningsfrihet här i landet – frihet att organisera oss. Det finns inte bara individuella friheter utan även andra rättigheter. Människor som bor i hyresrätt har valt att organisera sig tillsammans. Det tycker vi socialdemokrater är ett oerhört viktigt demokratiskt fundament.
Det innebär också att medlemmarna äger sin organisation. Är de inte nöjda med sin ledning, och jag kan förstå att man kan fundera över det, är det upp till dem om de vill ha kvar denna ledning och vad de vill göra med sin organisation. Det tänker inte jag som lagstiftare stå här och lägga mig i.
På samma sätt har vi inte valt ut Hyresgästföreningen som den specifika parten. Skulle det komma en annan organisation och göra anspråk på att förhandla och de är större och har den möjligheten är det ju det som sker. Det finns faktiskt platser i landet där sådana initiativ sker.
Att därför försöka påstå att det är antidemokratiskt när människor frivilligt organiserar sig är ju riktigt farligt. Då är Lars Beckman på samma linje som vi har hört i tidigare debatter här, nämligen att vi ska införa ordningar som inte hör hemma i en demokrati.
Jag är oerhört stolt över många delar i januariavtalet. Jag är stolt över välfärdsmiljarderna. Jag är stolt över investeringsstödet. Jag är stolt över fria arbetskläder till dem som arbetar i äldreomsorgen. Jag är stolt över att vi satsar på en grön skatteväxling. Jag är stolt över de historiskt stora satsningar på tågtrafiken som har skett här i landet.
Det finns mer som jag är stolt över. Jag är stolt över att vi sett till att Lars Beckman och hans partikamrater inte kom till makten här i landet. Då hade det blivit åka av både i hyresfrågan och när det gäller våra skatter. Värnskatten hade bleknat i jämförelse med vad Moderaterna skulle vilja göra med skatterna.
Fru talman! Det finns väl en grupp som möjligtvis hade varit väldigt besviken om vi moderater hade kommit till makten: Sveriges rikaste, som förmodligen inte hade fått värnskatten borttagen. Det är väl era nya kärnväljare.
Fru talman! Det är ingen som ifrågasätter föreningsfriheten. Det är väl jättebra med Villaägarnas Riksförbund, Hyresgästföreningen, kennelklubbar och Coop. Det vi moderater och kristdemokrater vänder oss emot i vår reservation är naturligtvis att lagstiftaren i det här fallet ger makten till Hyresgästföreningen.
Jag är dock fullt införstådd med att Socialdemokraterna inte ser några problem med att gynna sina egna organisationer. Ni har gjort det sedan ni bildades. Det är en god korporativ tradition ni har.
Fler tillval för hyresgäster
Jag är mer förvånad över att de andra partierna i januariöverenskommelsen ställer upp på det. Jag är förvånad över att Miljöpartiet tycker att det är viktigt att gynna S närstående organisationer. Men vi får väl möjlighet att lyssna på Ola Johansson så småningom och höra hur han motiverar det.
Som sagt var: Det är jättebra med föreningsfrihet. Hyresgästföreningen och medlemmarna får organisera sig bäst de vill. Jag har stor förståelse för att Hyresgästföreningens medlemmar är urförbannade nu när de har läst Aftonbladets och Hem & Hyras granskning, och jag skulle önska att lagstiftaren – majoriteten i den här församlingen – också såg riskerna med att i och med detta förslag ge makt till en organisation som uppenbarligen inte klarar av förtroendet. Jag beklagar det.
Fru talman! Den svenska modellen bygger på fria parter som förhandlar med varandra. Där lägger vi socialdemokrater oss inte i vilken part det är. Återigen, skulle det komma en annan part och göra anspråk på förhandlingsmandatet på hyresmarknaden skulle de givetvis få ta den förhandlingen. Men nu är det så att människor i fria val har valt att organisera sig i Hyresgästföreningen, kanske Sveriges största folkrörelse, och de säger: Vi står upp för vår rätt tillsammans i ett fritt val. Det kan jag aldrig ha några synpunkter på.
Sedan är det intressant detta med att gynna sina egna, med tanke på att Moderaterna under sitt innehav av makten för ett tag sedan införde obegränsade vinstuttag i välfärden, ISK-konto, så att de som kan spara väldigt mycket av sitt eget kapital i aktier får schablonnedsättningar av sina kapitalskatter, och skatteflykt är något som bara gynnar era kompisar. Då är det lite magstarkt att stå och anklaga oss för att gynna våra egna.
Med tanke på tidigare diskussioner om svarta hyreskontrakt och Östermalmstanter som betalar 2 ½ miljon för ett hyreskontrakt, som ni tycker är lite klandervärt men att vi inte ska straffa dem, är frågan om man ska ha så hög svansföring som ledamoten Lars Beckman har.
Fru talman! Jag ska försöka återföra diskussionen till det som den gäller.
Jag tycker att det i grunden är ett bra förslag. Jag tycker att det i grunden är bra att man ger hyresgästen mer frihet att bestämma hur man vill bo och möjlighet för hyresgäst och hyresvärd att komma överens.
Mitt problem med detta är att man då sätter på en överrock. Man är helt enkelt skyldig att ha en hyresgästorganisation som är med och förhandlar om detta. Jag tycker att det skulle vara tillräckligt att hyresgästen och hyresvärden är överens. Om hyresgästen vill ha hjälp av en hyresgästorganisation, fine, givetvis ska man få det om man önskar. Men om båda dessa parter är överens i ett förhandlingsläge tycker jag att det skulle räcka. Jag tror att betänkandet skulle gynnas av en sådan utveckling.
Vad är Socialdemokraternas argument för att ha den här överrocken, det vill säga skyldigheten att förhandla?
Fler tillval för hyresgäster
Fru talman! Tack, Larry Söder! Jag är övertygad om att den svenska modellen har tjänat Sverige väl. Den fungerar. Därför är det viktigt att det är fritt att organisera sig, och hyresgästerna gör ju det. Det är inte någon överrock.
Om de som bor i husen väljer att gå med i en förening och säger att de vill förhandla kollektivt tycker vi att det är bättre än att vi sätter en helt annan maktbalans på hyresmarknaden. Maktbalansen skulle rubbas om inte hyresgästerna tillsammans kunde hjälpas åt att stärka sin makt gentemot en part, som i detta fall har i princip all makt. Som ensam hyresgäst blir man oerhört utsatt om man inte har någon bakom ryggen.
Det är inte en överrock, som det beskrivs, utan det är för att hyresgästerna själva vill förhandla. De har tagit det beslutet, och det finns ju möjlighet att sätta egna hyror i dag. Man behöver inte ha hyresgästföreningen med, och det vet Larry Söder mycket väl. Men eftersom hyresgästerna inser sitt underläge – man är chanslös som enskild individ om man inte är väldigt kapitalstark – har de utnyttjat föreningsfriheten, gått med i Hyresgästföreningen och sagt: Det här är vår företrädare. På det sättet har de möjlighet att ha någon form av makt i relationen till fastighetsägare och hyresvärdar.
Fru talman! När det gäller hyror generellt sett har jag inget problem med att det finns en stark motpart till Fastighetsägarna, som också är en organisation. De är jämbördiga.
En enskild hyresgäst som vill göra tillval eller frånval ska kunna välja att förhandla med hyresvärden och komma överens om vad det ska vara för något och om priset. Vad betänkandet säger är egentligen att den förhandlingen inte är helt okej. Man måste i stället ha en hyresgästorganisation som är med och diskuterar. Trots att hyresgästerna är överens med hyresvärden och kanske till och med är nöjda och glada över resultatet, är det någon annan som ska förhandla för dem.
Jag är helt okej med att hyresgäster som självmant väljer att ta hjälp av en hyresgästorganisation ska få göra det. Men detta innebär egentligen att man fråntar makten från hyresgästen. Det man ger hyresgästen möjlighet att göra är att göra till- och frånvalen. Men resultatet av förhandlingen är det någon annan som beslutar. Det är däri problemet ligger för mig. Svenska modellen i sig annars – inga problem, fine – men ge frihet och möjlighet för den enskilde hyresgästen att besluta över sin hyreslägenhet om den har möjlighet till det. Men vill inte hyresgästen göra det, fine, låt då en hyresgästorganisation göra det. Men låt hyresgästerna bestämma det. Det är det som är friheten i den här reformen, som jag tycker är bra men som ni tar bort. Ni går framåt ett steg och tillbaka ett steg.
Jag hade önskat att man hade tagit bort den här delen. Då hade den här reformen varit jättebra.
(Applåder)
Fler tillval för hyresgäster
Fru talman! Jag delar inte den uppfattningen. Vi tycker inte att detta är ett problem, för vi tycker att det är viktigt med maktbalans.
Om man bor helt ensam som hyresgäst i en lägenhet någonstans och kommer överens med hyresvärden utan annan inblandning om en hyreshöjning är det inte någon som kommer att lagföra en för det. Det funkar, man kan göra på det viset i dag.
Den här lagstiftningen ger ett stöd där det inte fungerar, och där det inte fungerar är det oerhört viktigt att vi får in parter som kan förhandla med varandra för att skydda maktbalansen mellan hyresgäst och hyresvärd.
I grund och botten tycker jag inte att det här är ett problem, men där skiljer vi oss åt i åsikt. Det som jag tycker är beklagligt, Larry Söder, är att du i din sakliga argumentation här, som jag ändå uppskattar och det vet du, lierar dig med en moderat argumentation som inte är speciellt rumsren. Från moderat håll vill man ju hota föreningsfriheten och säger att det inte är okej att sluta sig samman i frivilligorganisationer och ställa krav gemensamt.
Det är tråkigt, Larry Söder, för du har en bättre ingång i det här än dina kompisar, som jag är lite orolig för i vilken riktning de är på väg.
(Applåder)
Kammaren beslutade kl. 15.56 på förslag av förste vice talmannen att ajournera sammanträdet till kl. 16.00, då votering skulle äga rum.
Sammanträdet återupptogs kl. 16.00.
CU17 Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
Punkt 1 (Kriminalisering av köp av hyreskontrakt)
1. utskottet
2. res. 1 (M, V, KD)
Votering:
211 för utskottet
108 för res. 1
30 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:93 S, 57 SD, 29 C, 18 L, 14 MP
För res. 1:64 M, 25 V, 19 KD
Frånvarande:7 S, 6 M, 5 SD, 2 C, 3 V, 3 KD, 1 L, 2 MP, 1 -
Punkt 5 (Lagstiftningens framtida utformning)
1. utskottet
2. res. 5 (SD)
Votering:
219 för utskottet
57 för res. 5
42 avstod
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:93 S, 64 M, 29 C, 1 KD, 18 L, 14 MP
För res. 5:57 SD
Avstod:24 V, 18 KD
Frånvarande:7 S, 6 M, 5 SD, 2 C, 4 V, 3 KD, 1 L, 2 MP, 1 -
Momodou Malcolm Jallow (V) anmälde att han avsett att avstå från att rösta men markerats som frånvarande.
Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.
Herr talman! Denna proposition handlar om att ge hyresgäster och hyresvärdar större frihet att komma överens om tillval avseende lägenhetsstandard. Det kan till exempel gälla utrustning och underhåll av lägenheten.
Sverigedemokraterna välkomnar denna proposition fullt ut eftersom den ger större frihet att påverka utformningen. Ingen här ser egentligen något negativt med detta, vilket gläder mig.
Dessa tillval kan medföra stora kostnader för såväl den innevarande hyresgästen som kommande hyresgäster, varför vi tycker att det är bra att det finns en motpart till hyresvärden när kostnaderna för tillvalen ska förhandlas. Sverigedemokraterna stöder därför detta förslag från regeringen.
Hyresvärdar och hyresgästorganisationer kan härmed också komma överens om ett rekommenderat pris för olika tillval, så kallade prislistor. Om hyresvärden och hyresgästen håller sig inom ramen för denna prislista behöver hyresvärden inte förhandla särskilt om tilläggen, vilket givetvis är positivt för att möjliggöra ett bra system för detta förslag.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Herr talman! Jag noterar att det är andra gången sverigedemokraterna i civilutskottet ansluter sig till den gemensamma C-L-MP-S-politiken. Denna gång gäller det lagstiftning om skyldighet att förhandla med hyresgästorganisationerna.
Fler tillval för hyresgäster
Varför tycker Sverigedemokraterna att det är så viktigt att ge det korporativa Sverige denna möjlighet via lagstiftning? I ett replikskifte hörde vi min kollega Larry Söder beskriva väldigt väl varför det vore bra med en friare ordning där hyresgäst och hyresvärd själva får komma överens. Kommer de inte överens ska det givetvis finnas möjlighet för hyresgästen att kontakta sin organisation.
Varför tycker Sverigedemokraterna att det är så viktigt att ge denna makt till Hyresgästföreningen?
Herr talman! Jag tackar Lars Beckman för frågan avseende mitt inlägg och propositionen.
Sverigedemokraterna ser ingen nackdel med att stärka hyresgästernas ställning i förhandlingar om sådana här extrakostnader. Inte minst när det gäller framtida hyresgäster är det bra att ha denna ordning. Det kan knappast vara en nackdel att ha en stark part bakom sig i en sådan förhandling.
Vi kan givetvis ha åsikter om organisationer till höger och vänster. Men om vi ska hålla på att markera mot Hyresgästföreningen eller andra organisationer måste vi markera politiskt mot väldigt många, och det känns inte som att det är det systemet vi ska bygga upp i den lagstiftande församlingen.
Jag skulle vilja jämföra det med den svenska modellen. Det är ingen större skillnad mellan modellen vi har för avtal mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisationer, det vill säga arbetsmarknadens parter, och denna modell.
Utifrån denna motivering ser jag inga problem med detta system.
Herr talman! Jag kommenterar gärna Lars Beckmans uttalande om att vi stöder regeringen för andra gången i en fråga. Det är väl inte så konstigt. Moderaterna har ju stött regeringen i många frågor, så jag förstår inte problemet med att Sverigedemokraterna stöder regeringen i en fråga där vi tycker likadant.
Vi kan ta migrationsöverenskommelsen och anvisningslagen, som innebär att kommunerna ger nyanlända flyktingar förtur. Vi kan ta tidsbegränsade bygglov, vilket skapar fler utanförskapsområden. Vi kan ta de tvingande kommunala bostadsköpen. Allt detta stödde Moderaterna regeringen i. Det här är frågor som jag tycker är mer anmärkningsvärda än den fråga vi i dag diskuterar, och i dessa verkar ni ha en väldigt stor samsyn.
Herr talman! Moderaterna är för föreningsfrihet. Moderaterna är för att villaägare organiserar sig. Jag är själv med i Villaägarnas Riksförbund. När jag bodde i lägenhet i Boden var jag faktiskt med i Hyresgästföreningen.
I grund och botten är det ett bra förslag att det ska bli enklare med till- och frånval. Men det är lättare om det görs upp mellan hyresgäst och hyresvärd utan att man ska behöva förhandla med en organisation som har fått makt via lagstiftning.
Självklart vore det bra om man ger möjlighet att förhandla om det inte går att komma överens, men det är inte så den här propositionen är utformad. Det är det som är djupt olyckligt. Vi noterar att det finns särskilda yttranden från JÖK-partier där det står att man egentligen är emot det här men kommer att stödja det i alla fall – just av anledningen att det blir regelkrångel i stället för regelförenkling.
Vad ser Sverigedemokraterna för fördel med att man har det systemet i stället för att enkelt göra upp om tillval och frånval med sin hyresvärd och sedan, om man inte kommer överens, kalla in den förening som man eventuellt är medlem i?
Fler tillval för hyresgäster
Herr talman! Tack, Lars Beckman, för frågan!
Att någonting är enklare är inte alltid bra. Det är klart att man alltid vill ha enkla regler för saker och ting. Vi har sett, till exempel från Moderaternas sida, att man vill förenkla mycket när det gäller byggandet, men samtidigt försvårar man i längden om man inte tänker efter fullt ut när det gäller vilka konsekvenser för framtiden som saker och ting får.
Samma sak gäller här. Det är kanske enklare att ha det förslag som Moderaterna och Kristdemokraterna lägger fram, men samtidigt tror jag att det i det här läget är mycket viktigare att värna hyresgästerna och se till att det inte blir för höga hyror och att det finns en part som kan vara med och förhandla fram bra hyror kring den här tillvalsfunktionen som förmodligen också kommer att beröra hyresgäster framöver eftersom tidigare hyresgäster förhandlade till sig olika tillval. Därför tycker jag att det här är ett bra system. Jag tror att det är viktigt för kostnaderna.
Det är väl huvudorsaken till att vi har hamnat där vi har gjort och stöder den här propositionen fullt ut från Sverigedemokraternas sida.
Herr talman! Det här är den andra propositionen som vi debatterar i dag som rör januariavtalet och genomförandet av det. Det är förhållandevis snabbt efter det att januariavtalet träffades. Av naturliga skäl har det varit mycket utredningsarbete kring propositionen långt innan det ens var aktuellt att gå till ett val.
Som framgår av Centerpartiets yttrande utreddes och bereddes mycket av det som ingår i propositionen under alliansregeringens tid, när Stefan Attefall var vår bostadsminister. Jag kan egentligen inte se några påtagliga skillnader i den proposition som här läggs på riksdagens bord och det beredningsarbete som den regeringen genomförde.
I den tidigare debatten för lite drygt tre timmar sedan redogjorde vi för, som Ola Möller också påpekade, vilka andra reformer som ingår januariavtalet. I punkt 44 berörs utöver det som debatteras nu fri hyressättning i nyproduktion, åtgärder för att ge lägesfaktorn ett genomslag också i befintliga hyresrätter med bruksvärdeshyror, ett oberoende skiljeförfarande vid tvister i hyresförhandlingar och, som vi debatterade tidigare, åtgärder mot handel med hyreskontrakt.
Centerpartiets utgångspunkt är att hyror hädanefter ska kunna sättas fritt i nyproduktion och att denna friare hyressättning ska vara huvudalternativet för de flesta som producerar nya hyresrätter i Sverige. Vi förväntar oss att den kommission som ska kartlägga lägesfaktorns betydelse vid hyressättning inom bruksvärdessystemet föreslår åtgärder och kommer till resultat som innebär att vi får en variation i hyressättningen som inte bara beror på lägenhetens standard och utrustning utan också på hur attraktiv lägenheten är utifrån var den är belägen och efterfrågan på den. Det som avgör om en lägenhet är eftertraktad är inte i första hand hur den är utrustad – med vilken tvättmaskin eller huruvida badrummet är kaklat eller inte – utan var den finns och hur populärt det är att bo i den.
Centerpartiet tycker att det är glädjande med Moderaternas och Kristdemokraternas samsyn kring behovet av att reformera hyressättningssystemet. Det är en glädjande omsvängning, främst från Kristdemokraternas sida i den här diskussionen. I andra sammanhang brukar man påpeka att just detta med hyresrätten har fått för stor uppmärksamhet i januariavtalet. Jag litar på att de båda partierna längre fram välkomnar och ställer sig bakom andra reformer som syftar just till att skapa en bättre hyresmarknad.
Fler tillval för hyresgäster
De förändringar som nu föreslås borde kunna ske fritt och utan en förhandling, men så länge vi har ett system där parterna kommer överens om hyror genom förhandlingar måste man se det som positivt att det ger utrymme för att prissätta olika standarder i liknande lägenheter inom ramen för det nuvarande förhandlingssystemet.
Vi hänvisar till det särskilda yttrandet, herr talman. Samtidigt vill jag till protokollet notera att det finns en motsägelsefull formulering i Centerpartiets särskilda yttrande. Centerpartiet ser positivt på att det inom bruksvärdessystemet öppnas upp för variationer i hyresnivåerna som hyresgästen och hyresvärden kan komma överens om men att den huvudsakliga inriktningen alltid måste vara att det görs vid sidan av en förhandlingsordning där Hyresgästföreningen involveras.
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.
Miljontals svenskar bor och trivs i sin hyresrätt, men köerna växer och alldeles för få nya hyresrätter byggs eftersom hyresmarknaden inte fungerar. Vi liberaler tror inte att dyra och ineffektiva subventioner är lösningen. I stället vill vi öppna upp hyresmarknaden så att den fungerar bättre. Men förändringarna ska ske på ett ansvarsfullt och tryggt sätt.
Propositionen som vi diskuterar i dag om från- och tillval är en del av januariavtalet som Liberalerna har slutit tillsammans med Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet. I detta avtal har Liberalerna vunnit många liberala segrar som kommer att göra den svenska bostadsmarknaden bättre i dess helhet.
Några av de sakerna är fri hyressättning i nyproduktion och att lägesfaktorn ska beaktas mer vid hyressättningen. Ytterligare exempel är en förändring i EBO-lagstiftningen, det vill säga att en asylsökande som kommer till Sverige kan välja eget boende, så att det i särskilt utsatta områden ska finnas ett undantag så att utvecklingen där kan vändas. Vi kommer att ta bort flyttskatten så att fler personer har råd att flytta till något bättre. Vi kommer också att ha ett skiljedomsförfarande vid tvister mellan parterna. Målsättningen är att hyresgäster aldrig ska drabbas av retroaktiva hyreshöjningar.
Januariavtalet ger inte svar på alla frågor. Mycket mer kommer att behöva göras, särskilt inom det sociala området för dem som står längst bort från bostadsmarknaden och för att lyfta utsatta utanförskapsområden.
Den proposition som vi diskuterar i dag, herr talman, om fler till- och frånval för hyresgäster är också en liberal förhandlingsseger. Liberalerna är kanske det parti i Sveriges riksdag som har kämpat för denna lagändring allra längst. För oss liberaler är det självklart att hyresgäster ska ha mer att säga till om när det gäller standard och utrustning i sina hyresrätter och att valen också ska synas på hyresavin. Vill man ha en diskmaskin i sin lägenhet kanske det också kommer att kosta mer, men vill man inte ha den och i stället själv vill köpa en ska man kunna göra det.
Fler tillval för hyresgäster
Liberalerna anser att hyresgästen ska kunna göra tillval och frånval som motsvaras av ett hyrestillägg eller hyresavdrag under en viss tid, i det här fallet tio år. Då får den enskilde hyresgästen mer makt att påverka sin egen hyra. Därför säger vi helhjärtat ja till lagstiftningen. Självklart behöver den följas upp efter ett antal år, och självklart kommer denna lag inte att gälla vid nyproduktion efter att Liberalerna får igenom fri hyressättning i nyproduktion. Den kommer alltså endast att röra det befintliga beståndet inom ramen för bruksvärdessystemet.
Herr talman! Vi kommer att behöva vänja oss vid att Liberalernas företrädare står här i kammaren och skryter om att Liberalerna har fått igenom fler liberala reformer inom bostadsmarknaden. Dessa reformer kommer att göra Sverige bättre och att fler har chans att få en bostad.
Herr talman! Det vi diskuterar här handlar om frånval och tillval. För min och Vänsterpartiets del är det viktigt att lyfta just konsumentskyddsdelen som kommer att beröras väldigt mycket på ett negativt sätt.
Om en hyresgäst vill ha en standardhöjning och kommer överens med hyresvärden om att göra den och sätta in en vitvara, till exempel en diskmaskin – varför ska man fortsätta att betala för diskmaskinen när man har betalat färdigt för den?
Jag kan inte förstå det. Därför vill jag gärna ha ett svar från Robert Hannah. Varför stöder man ett förslag när man vet att det utan tvekan finns en djup problematik som kommer att påverka just konsumenten, och det på ett sätt som vi själva aldrig skulle acceptera?
Herr talman! Det är en befogad fråga att ställa. Men jag delar inte din åsikt om att det är en dålig lagstiftning, Momodou Malcolm Jallow.
Till att börja med handlar det om valfrihet. Hyresgästen får nu en möjlighet. Man får rätt att välja till eller välja från vissa saker i sin lägenhet så att man själv kan styra hyran. Det betyder att en person som hellre vill lägga pengar på att till exempel käka ute kan välja att inte göra tillvalen utan kan göra frånval. Det är en ganska stark frihetsreform. Jag förstår att Vänsterpartiet har svårt att förstå att man ska få välja själv.
Liberalerna är tydliga med att vi tycker att hyresgästen själv ska få bestämma utformandet av sin lägenhet, så långt det är möjligt. Vi vill ge konsumenterna den möjlighet som de själva efterfrågar. Nästan varenda kompis jag har som bor i hyresrätt vill själv bestämma färgen man ska ha i ett rum eller om man vill ha en diskmaskin eller inte. Genom den här lagstiftningen ger vi dem den möjligheten.
Lagstiftningen innehåller dessutom en tioårsgräns. När tio år är förbi är det den vanliga bruksvärdesprincipen och det vanliga systemet som gäller för bedömningen av hyran för lägenheten. Då hoppas jag att Hyresgästföreningen och andra hyresgäster själva ser till att inte blir en dålig affär när de förhandlar med hyresvärden. Det finns därför skäl att också ha med Hyresgästföreningen i förhandlingarna, så att det inte blir oskäliga hyror.
Fler tillval för hyresgäster
Herr talman! Hyresgästföreningen säger motsatsen till det som Robert Hannah säger. Det är klart att man vill ha möjlighet att välja.
Jag konstaterar att Robert Hannah inte svarar på min fråga. Om man väljer en standardhöjning och vill ha en diskmaskin finns det en summa som man måste betala även efter tio år, när man har betalat av den. Är det rimligt att man efter tio år ska fortsätta betala för diskmaskinen?
Enligt det här förslaget kan hyresvärden ”gå till hyresnämnden och begära att standardhöjningen ska räknas in i hyran – trots att hyresgästen sannolikt redan har betalat av”. Är det rimligt?
Herr talman! Det är intressant att det ifrågasätts om det är rimligt att man ska betala för de här sakerna. Om det är något parti i Sveriges riksdag som försvarar det nuvarande systemet är det nämligen Vänsterpartiet, Momodou Malcolm Jallow. Ni vill ha ett hyressystem som bygger på bruksvärdesprincipen. Enligt den är det innehållet i lägenheten, inte hur populär den är, läget eller något annat förutom det som finns i lägenheten, som ska styra hyran. Det är ni själva som är ansvariga för att försvara ett hyressystem där det är handdukstorken som avgör hyran, inte om lägenheten ligger i ett tryggt område, om skolresultaten där är bra eller om de som bor där tycker att det är fint och säkert.
Liberalerna vill gå över till en annan typ av hyressystem där läget ska vara en mycket starkare faktor vid hyressättningen. Jag kan ge ett litet råd. Om du vill ha ett hyressystem i Sverige som innebär att man inte efter tio år får fortsätta betala för saker i lägenheten ska du rösta på oss. Då får du gärna rösta på den reform som vi nu har fått igenom i och med januariavtalet. Den innebär att lägesfaktorn ska betyda mycket mer när man sätter hyran. Den innebär fri hyressättning i nyproduktion.
Det är egentligen det du efterfrågar. Du påpekar själv det som är orättvist i bruksvärdessystemet. Det gäller inte bara den här reformen. Det gäller systemet i stort.
Jag har kompisar som fortfarande bor där jag är uppvuxen, i Tynnered. Där är hyran högre än den är i Haga, i centrala Göteborg. Det beror bara på att det finns handdukstork, diskmaskin och något annat i lägenheten. Men om du går in på boplats.se och letar på ködagar för lägenheterna i de områdena kan jag garantera att du ser att det tar ett antal år att få en lägenhet i Tynnered medan det tar 15–20 år att få en i Haga. Det är inte rättvist.
Jag håller med om att det är orättvist. Men jag håller inte med om vem som är ansvarig för det. De ansvariga är de partier som försvarar bruksvärdessystemet. Och Vänsterpartiet är det parti som försvarar det allra mest.
Jag påminner stillsamt om att vi brukar tala via talmannen och inte direkt debattörer emellan.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 18 juni.)
Finansutskottets betänkande 2018/19:FiU24
Utvärdering av penningpolitiken för perioden 2016–2018
föredrogs.
Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Varje år gör finansutskottet en utvärdering av penningpolitiken. Den här utvärderingen berör åren 2016–2018. Det är ett enigt utskott som ställer sig bakom betänkandet.
Som det står att läsa i betänkandetexten konstaterar utskottet att Riksbanken under 2018, för andra året i rad, nådde inflationsmålet på 2 procent och att den svenska ekonomin har utvecklats starkt under utvärderingsperioden. Vi har haft hög tillväxt, stark sysselsättningsuppgång och sjunkande arbetslöshet.
Samtidigt konstateras att inflations- och kostnadstrycket i den svenska ekonomin fortfarande är relativt svagt, eftersom den underliggande inflationen har legat en bra bit under inflationsmålet under 2018 och hela utvärderingsperioden.
Vidare har den svenska kronan försvagats under perioden, vilket i hög grad har bidragit till att inflationen och inflationsförväntningarna nu ligger på eller nära inflationsmålet.
Utskottet noterar att Riksbanken har problem med bedömningarna av kronans utveckling och att debatten om kronförsvagningen och Riksbankens bedömningar stundtals har varit omfattande. Utskottet utgår från att Riksbanken ser över sin analys, sina metoder och modeller och sin kommunikation när det gäller bedömningarna av växelkursutvecklingen.
Herr talman! Till sist vill jag påpeka att penningpolitiken påverkar vardagen för medborgarna. En bidragande faktor till att inflationen inte tar fart ordentligt är att löneökningarna har varit svaga, det vill säga att vanliga löntagare inte har fått så mycket i plånboken som man hade kunnat förvänta sig.
En faktor som ändå har bidragit betydligt till den inflation som vi har i dag är att energipriserna är höga. När vi ska tanka bilen gör vi alltså det till höga importpriser. Därtill är kronan svag, vilket gör importen dyrare. För tydlighetens skull ska jag säga att Sverige har en rörlig växelkurs; det är marknaden som sätter kronkursen, inte politiken.
Man bör dock ha i åtanke att ett annat utvecklingsscenario, med högre ränta och starkare krona, troligen hade lett till lägre tillväxt och högre arbetslöshet. På det sättet hänger det ihop.
För oss socialdemokrater är det viktigt att hela tiden följa utvecklingen och ta ansvar för att helheten blir bra för medborgarna.
(Applåder)
Utvärdering av penningpolitiken för perioden 2016–2018
Herr talman! Det är dags för riksdagen att ta ställning till finansutskottets årliga utvärdering av penningpolitiken. Jag vill börja med att föreslå att riksdagen godkänner det utskottet har sagt om penningpolitiken under den här perioden.
Den svenska kronan har försvagats markant under utvärderingsperioden. Det har naturligtvis bidragit till att inflationen och inflationsförväntningarna nu ligger nära målet på 2 procent.
Den svenska ekonomin har utvecklats oerhört starkt under perioden. Vi har haft en hög tillväxt, vi har haft en stark sysselsättningsuppgång och vi har haft en sjunkande arbetslöshet.
Men man kan också notera att Riksbanken har haft stora problem med att göra bedömningar av kronans utveckling. Debatten om kronförsvagningen och just Riksbankens bedömningar har stundtals varit omfattande, här i kammaren men även i samhället i stort. Utskottet skriver att Riksbanken bör se över sina analysverktyg, sina metoder och modeller för att göra de här växelkursbedömningarna. Jag tror att det är oerhört viktigt för att säkerställa Riksbankens trovärdighet. Det gäller även dess analyser.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 18 juni.)
Utbildningsutskottets betänkande 2018/19:UbU16
Långsiktiga effekter av utökade valmöjligheter till gymnasieskolan (skr. 2018/19:57)
föredrogs.
Herr talman! Vi har i dag att behandla ett betänkande om Riksrevisionens rapport Långsiktiga effekter av utökade valmöjligheter till gymnasieskolan. Det är en gedigen rapport som över tid har granskat de effekter som de moderata valfrihetsreformerna från 90- och 00-talen haft på utbildningsområdet.
Det var valfrihetsreformer som inte genomfördes helt konfliktfritt. I vanlig ordning, då precis som nu, upprördes vänstern över utökade friheter för den enskilde. Det är väl egentligen få saker som på ett bättre sätt tydliggör skiljelinjerna mellan oss: Socialdemokraternas ständiga förakt för individens frihet och Moderaternas kärlek för densamma.
Riksrevisionen visar tydligt i sin rapport på vikten av likvärdigt välfungerande skolor. Moderaterna instämmer i detta. Kvaliteten på en gymnasieskola kan avgöra vilka möjligheter en person har under resten av livet. För detta har Moderaterna många gånger tidigare presenterat förslag om hur ledarskapet, undervisningen och ordningen kan förbättras.
Dagens situation visar att man som medborgare tyvärr inte kan lita på att varje skola i varje del av landet och i varje stad är välfungerande. I dag handlar det inte bara längre om att välja skola utan också att ha rätt att välja bort den sämre skolan.
I gårdagens partiledardebatt talade Stefan Löfven om det svenska klassamhälle som kvarstår. Riksrevisionen visar tydligt hur valfriheten har bidragit till klassresor. Rapporten visar hur friskole- och frisöksreformer de facto påverkat elevers arbetsmarknadskarriärer. De elever som har haft utökade valmöjligheter har enligt granskningen en något högre lön än övriga elever. Dessutom, herr talman, berörs särskilt de elever som kommer från hem med svag utbildningsbakgrund av detta.
Långsiktiga effekter av utökade valmöjligheter till gymnasieskolan
Moderaternas reformer har alltså lett till en högre sannolikhet att elever fullföljer en högre utbildning, får en positivare löneutveckling och får större karriärmöjligheter. Inget system är dock perfekt. För lite har gjorts på senare år för att bredda möjligheterna för alla att tillgodogöra sig fördelarna med reformerna. Valmöjligheterna verkar inte ha haft någon effekt på utbildningskarriärer för elever med utländsk bakgrund. Enligt Riksrevisionen beror det på att de har hamnat i ett informationsunderläge.
Moderaterna menar självklart att detta är oacceptabelt. Alla elever behöver ha samma möjlighet att välja, och att kunna göra goda, välavvägda val kräver också en god information. Detta vet vi i synnerhet nu när vi har fått svart på vitt att valfriheten gynnar eleven på alla vis.
Moderaterna menar att det nu är fullt möjligt för riksdagen att komplettera systemet på ett tillfredsställande sätt. Vi föreslår därför att riksdagen ger Skolverket ett samordnande uppdrag att förbättra informationen om skolval. Vi föreslår även att riksdagen ställer sig bakom Moderaternas motion om att kommunerna ska tillhandahålla god information på fler språk än svenska. Man kan inte, herr talman, förvänta sig att varje familjesituation eller familjebakgrund är lik någon annan. Därför måste vi, där vi kan, förbättra en sådan simpel sak som att tillhandahålla bra informationsmaterial.
Man blir därför förvånad över att övriga partier säger nej till detta. Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Liberalerna säger nej till två ganska enkla förslag, som skulle göra stor skillnad för väldigt många. Det är förvånande att inkludering är något man säger nej till.
Vi vet att det som krävs för att varje elev och familj ska ha möjlighet att göra goda val är just bättre tillgång till information. Det är en enkel sak att korrigera.
Vi skulle ha gjort det under eftermiddagens votering. Nu får man i stället chans att nästa vecka revidera sitt ställningstagande, återkomma till riksdagen och säga ja till Moderaternas och Kristdemokraternas reservation. Densamma vill jag yrka bifall till, herr talman.
(Applåder)
Herr talman! Skolan ska ge alla elever möjlighet att utvecklas till sin fulla potential. Eftersom vi människor är olika finns det ett värde i att elever får välja skola. Olika profilering, inriktning och undervisningsmetoder hos skolorna kan ge den stimulans som den enskilda eleven behöver för att få rätt utmaningar till att lyfta sin nivå.
Riksrevisionen har gjort en viktig granskning av sambanden mellan elevers möjlighet att välja kommunal gymnasieskola och deras lön och utbildningsnivå tio år efter att studierna på ett nationellt program har avslutats.
Långsiktiga effekter av utökade valmöjligheter till gymnasieskolan
För svenskfödda elever kan man se ett positivt samband mellan deras möjlighet att välja gymnasieprogram och deras lön efter tio år. Detta borde rimligen vara av högsta intresse för Sverige. Vi behöver välutbildade invånare, som bidrar till landets utveckling. Vi vet också att det finns starka samband mellan utbildningsnivå, hälsa och livslängd. Även för den enskilda personen finns det alltså värdefulla vinster, utöver arbete och inkomstnivå.
Men för elever med utländsk eller svag utbildningsbakgrund verkar dessvärre valmöjligheterna inte ha haft någon effekt för utbildningskarriären. Riksrevisionen konstaterar att det ur ett likvärdighetsperspektiv är viktigt att säkerställa god kvalitet i gymnasieskolan och att ge information och stöd till alla elever som ska välja gymnasieutbildning.
Herr talman! I Sverige är vi unika med att skolpengen följer med eleven, oavsett vilken skola eleven väljer. I många andra länder måste familjerna själva bekosta utbildningen om de exempelvis väljer en fristående skola. Det är därför särskilt viktigt att föräldrar och elever som saknar kunskap om det svenska skolsystemet får en grundlig information om möjligheterna att välja skola.
Kristdemokraterna och Moderaterna anser att fler elever måste ges möjlighet att välja den skola som passar dem bäst. En viktig förutsättning för detta är att föräldrar och elever ges bättre möjligheter att göra ett välgrundat skolval. Det behövs därför ett samordnande uppdrag att förbättra informationen om skolvalet.
Man behöver också säkerställa att kommunerna ger god information på fler språk om de skolvalsmöjligheter som finns. Det är viktigt för att eleven fullt ut ska förstå vad som skiljer olika utbildningar åt, men också för att ge föräldrarna möjlighet att fullt ut vara delaktiga i det val för livet som deras barn står i begrepp att fatta.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till Moderaternas och Kristdemokraternas gemensamma reservation.
(Applåder)
Herr talman! Vi debatterar här i dag utbildningsutskottets betänkande Långsiktiga effekter av utökade valmöjligheter till gymnasieskolan, Riksrevisionens rapport samt Moderaternas och Kristdemokraternas följdmotion gällande information om val av skola och utbildningar i olika skolformer.
Riksrevisionen lämnar inga rekommendationer till regeringen eller myndigheterna i sin rapport, men pekar på att vi ur ett likvärdighetsperspektiv måste klara gymnasieskolans kvalitet och ge stöd och information till elever som ska önska gymnasieskola. Det tror jag att vi alla kan instämma i.
Syftet med rapporten var att titta på hur förändringarna i den svenska skolan avseende möjligheten att välja skola och utbildning har ett samband med elevernas framgång på arbetsmarknaden och framtida studiemöjligheter.
Det är viktigt att se att rapporten bygger på ett väldigt begränsat urval av elever från storstadskommuner, elever som slutfört ett nationellt program inom tre år. Dessa kommuner skiljer sig avsevärt från mindre kommuner gällande möjligheter att erbjuda utbildningar och gällande olika skolor med annan huvudman. Just därför lämnas inga rekommendationer.
Långsiktiga effekter av utökade valmöjligheter till gymnasieskolan
De övergripande resultaten ger enligt Riksrevisionens rapport ingen evidens för att möjligheten att få ange önskad kommunal gymnasieskola har påverkat sannolikheten för en individ att ha en inkomst, vara i arbete eller ha genomgått eftergymnasiala studier tio år efter avslutad gymnasieskola. Det är alltså väldigt svårt att dra långtgående slutsatser och använda resultatet av rapporten som bevisföring åt den ena eller andra sidan.
Herr talman! Under våren har vi varit många som fängslats av HBO‑serien Chernobyl. Det är en stark berättelse om vilka faror som finns med kärnkraften. Men kanske av större intresse för den här debatten är skildringen av Sovjets maktelit. De är fångade i ett tankesystem, oförmögna att erkänna sina egna misstag och se verklighetens utmaningar. Det är systemet framför allt. Systemet kan inte ha fel. Det måste vara fel på verkligheten. Kärnkraftverk kan inte explodera.
Vi har stora utmaningar i den svenska skolan. Sedan 1990-talet har likvärdigheten minskat och kunskapsresultaten försvagats. Marknadskrafterna har under borgerliga regeringar givits fritt spelutrymme. Okritiskt och snabbt skulle skolan konkurrensutsättas. Resultatet är att klassamhället har vuxit och att tusentals ungar i vårt land inte får den skolgång som de har rätt till.
När jag läser Riksrevisionens granskningsrapport slås jag av att vi fortsätter att stå inför enorma satsningar i den svenska skolan. Självklart går inte alla utmaningarna att tillskriva ett valsystem eller skolvalsreformerna, men reformerna har inte heller revolutionerat skolresultaten i positiv riktning.
Vi har under lång tid sett hur skolsegregationen ökat. Skolföretag satsar på elever som är lönsamma. De etablerar sig i kommuner och stadsdelar där det går att fylla platserna för att senare kunna göra vinst. Vi har tvärtemot vad tanken var med de här reformerna sett att vi fått få stora koncerner men inte alls så många små alternativ som vi hade önskat. Skolor kan gå i konkurs, och det sker också.
Svaret på de här utmaningarna kan inte vara mer marknad. Vi måste ta oss bort från kundsamhället och återskapa en kunskapsskola som klarar den kompensatoriska uppgiften. Vi måste se verkligheten och vilja förändra systemet.
Herr talman! Moderaterna och Kristdemokraterna vill se satsningar för att fler ska göra bättre val – gott så. Men endast välinformerade val kommer inte att ge mer likvärdighet. Ser ni också verklighetens problem med den strukturella ojämlikheten?
Som Skolkommissionen, olika fackförbund, forskare och senast i februari OECD:s rapport visar på krävs det politik för att motverka de negativa konsekvenserna av skolvalet. Ojämlikheten förstärker sig själv. Det är som att den som föds med stora resurser helt enkelt får större möjligheter att lyckas genom livet. Omvänt har den som föds fattig med sämre resurser sämre möjligheter. Det är därför vi behöver ta ansvar gemensamt. Livet är ingen 100-meterstävling där en ska springa med ett ben och någon annan ska springa med två ben. Det krävs politik för att utjämna livsvillkor, och skolans roll i det är extra viktig. Skolan ska vara kompensatorisk och likvärdig för alla.
Långsiktiga effekter av utökade valmöjligheter till gymnasieskolan
Den socialdemokratiska regeringen har påbörjat arbetet med att göra den svenska skolan bättre. Vi bygger ut likvärdighetspengarna och satsar för att alla skolor ska vara bra. Vi vill förbättra resursfördelningen och förändra reglerna så att varje skola kan få en bättre social sammansättning. Vi har förstärkt gymnasieskolan. Vi avsätter resurser till högre lärarlöner. Vi vill ha fler vuxna i skolan. Vi vill ha ökad jämlikhet mellan olika stadsdelar. Just nu ser vi över gymnasieskolan, så att den ska kunna bli den skola som det talades om inledningsvis – bättre och bra i hela landet.
Men vi är inte nöjda, herr talman. Vägen framåt är att öka likvärdigheten och jämlikheten. Vi kommer aldrig att acceptera en skola där några få får stå tillbaka för att andra ska lyckas.
Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.
(Applåder)
Herr talman! Efter detta anförande är min fråga till Mattias Vepsä om det finns ett värde i att elever och föräldrar får bättre möjlighet att göra välgrundade val inför gymnasieskolan. Det är ju det som reservationen går ut på. Det skulle bidra till att öka jämlikheten och minska ojämlikheten.
Herr talman! Jag tackar Gudrun Brunegård för frågan. Det är klart att det även i det här systemet finns ett egenvärde i att vi ska ha bästa möjliga tillgängliga information. Därför har Skolverket redan fått i uppdrag att göra en informationssatsning riktad mot vårdnadshavare. Den möjliggör att man får bättre information. Kommunerna har ansvar för att se till att informationen finns samlad. Det genomförs just nu en utredning om hur vi ska dimensionera och öka kvaliteten i gymnasieskolan över hela landet. Det är resultat av att vi ser att man måste förändra det här systemet och göra det bättre, så att fler kan göra välinformerade val.
Motfrågorna blir: Hur läser ni OECD:s rapport? Hur läser ni forskningen? Hur tolkar Kristdemokraterna fakta på marken som visar att det inte bara är en perfekt marknad som löser detta? Det krävs också insatser för att öka jämlikheten. Det krävs strukturella insatser i bostadsområdet, i skolan och i fritidsverksamheterna. Vad vill ni göra för att fler ska lyckas i gymnasieskolan?
(Applåder)
Herr talman! Det är jätteviktigt att man arbetar för jämlikheten med alla till buds stående medel. Då är jag rädd att Socialdemokraterna och den övriga majoriteten begår ett misstag om ni inte går på vår reservation, som förstärker möjligheten för föräldrar och elever att göra välgrundade val.
Herr talman! Jag tackar för det svar jag fick.
Jag gläds över att vi delar uppfattning – vi måste öka jämlikheten. Därför har vi valt att gå vidare med Skolkommissionens idé om att öka likvärdighetssatsningarna i den svenska skolan och se till att fler barn lyckas genom livet.
Långsiktiga effekter av utökade valmöjligheter till gymnasieskolan
När ni i julas fick möjligheten att lägga fram en budget märkte vi hur viktigt det var med enorma skattesänkningar för dem som hade det allra bäst ställt, Gudrun Brunegård. Var fanns satsningarna på den svenska skolan? Under de åtta alliansår då ni styrde var det 19 gånger vanligare att sänka skatten än att satsa på skolan.
Men med det sagt är det välkommet att också Kristdemokraterna nu vill rikta udden mot vår tids stora orättvisa: ojämlikheten. I det arbetet önskar jag att vi kan ta gemensamt ansvar.
(Applåder)
Herr talman! Jag känner att jag behöver fråga ledamoten Mattias Vepsä efter hans inlägg i debatten om det är så att Socialdemokraterna inte ställer sig bakom det fria gymnasievalet. När man lyssnar på ledamoten upplevs det i varje fall som så.
Det upplevs som att Socialdemokraterna ifrågasätter ett valfrihetssystem som vi i rapporten får läsa om har påverkat väldigt många elever väldigt positivt. Vi får läsa om hur de elever som kommer från hem med svag utbildningsbakgrund också gynnas i systemet.
Visst är systemet inte perfekt. Det håller vi med om. Det är också därför som vi föreslår extra kompletteringar och insatser som skulle gynna de familjerna och barnen. Det säger ni nej till. Min fråga till ledamoten är: Är det verkligen så att Socialdemokraterna är emot det fria skolvalet och det fria gymnasievalet?
Om ni inte är det utan är för det fria skolvalet, varför säger ni då inte ja till satsningar som skulle förenkla och förbättra för dem som ska göra valet?
Herr talman! Tack, Noria, för bra frågor!
Det är klart att vi önskar en situation där fler har möjlighet att få gå i den skola som de önskar att gå i. Sanningen är att vi inte har ett så fritt skolval som Noria vill påskina att vi har.
Tittar man på hela skolvalssidan ser vi hur forskare och OECD problematiserar ett system helt utan kompensatoriska inslag. Vi skulle vilja se över skolvalssystemet så att vi kunde ha andra ingångar i skolorna.
Annars skulle det bara återstå att barn ställs i kö när de föds till vissa skolor när tittar på grundskolesidan. Det är högst orättvist. Några råkar bo, födas och ha sin uppväxttid här och andra kommer hit när de är 18 år och har varit här i ett par månader. Jag vet inte om det skolvalssystemet är fritt.
Det är klart att vi vill reformera det skolvalssystem vi har och se till att det blir mer jämlikt. På samma sätt tillför vi resurser för att lärarna ska ha bättre löner och vi ska klara de mest utsatta skolorna med särskilda insatser så att alla skolor har möjlighet att vara bättre skolor. Vi vill vikta om skolpengen så att vi har en större andel socioekonomiska faktorer.
Vi vill också se till att gymnasieskolans finansiering viktas så att de skolor som behöver allra mest får mer och starkare resurser. Vi har därför tillsatt de utredningar som följer efter Skolkommissionen som ska se över gymnasieskolans dimensionering.
Långsiktiga effekter av utökade valmöjligheter till gymnasieskolan
På en punkt är vi överens. Det är att det är bra att vi ser de delar som ska förbättras och förstärkas. Jag välkomnar Norias och Moderaternas omsvängning. Jag välkomnar också att ni ser de problem som finns.
Herr talman! Visst är det så att vi alla strävar efter ett samhälle som erbjuder god utbildning oavsett vilken skola man väljer eller hamnar på. Men så ser det inte ut i dag. Det vet vi.
Det är väldigt problematiskt om man som riksdagspolitiker som företräder det största partiet strävar efter ett samhälle som skulle begränsa elevers möjlighet att välja. Jag delar ledamotens mening att systemet inte är perfekt. Vi föreslår därför kompletteringar.
När ledamoten Mattias Vepsä talar om det fria grundskolevalet – som egentligen hör hemma i en annan debatt än denna – delar jag bilden att valet i det systemet inte är helt fritt. Vi har till exempel en närhetsprincip som hindrar elever från hela staden att välja skolor i andra delar än i just det område där de bor. Visst finns det saker att se över även i det systemet.
Jag vänder mig ändå emot Socialdemokraternas retorik i debatten om det fria skolvalet. Man hävdar att allting är en fri marknad som inte fungerar. Jag skulle vilja påstå att vi behöver mer marknad på skolområdet. Vi behöver se till att det blir enklare för elever att välja bort en skola som fungerar, oftast i socialdemokratiskt styrda kommuner. Vi ska se till att de har rätt att välja skolor som fungerar.
När man talar om satsningar för likvärdigheten innehöll den moderata och kristdemokratiska budget som gick igenom satsningar på likvärdigheten i synnerhet för skolor i utanförskapsområden. De satsningarna har din regering blockerat.
(Applåder)
Herr talman! Tack, Noria!
För oss är det viktigt att skolan får ta del av de resurser som vi har möjlighet att ge skolan. Då krävs det att alla skattekronor används på allra bästa sätt.
För ett år sedan hade kammaren möjligheten att se över till exempel vinstuttaget och att se till att pengarna gick just till skolan. Som jag i mitt anförande ville peka på är inte skolvalsdelen den kanske enskilt största utmaning som vi har, utan det är hela marknadiseringen.
Eleverna ses som kunder på en marknad där skolorna har en möjlighet att kunna lägga ned och dra om det inte passar, om de inte gör den vinst som de har tänkt göra, om kostnaderna för eleverna blir för stora eller om bostadsområdet är för segregerat. Då dyker inte dessa friskolor upp i just de områdena.
Vi har valt att inte rikta udden mot välfungerande friskolor eller systemet som sådant. Det vi säger är att vi vill öka till exempel insynen så att vi har möjlighet att se vart pengarna tar vägen. Det hade varit kul om vi varit överens om det. Vi möjliggjorde för en ägarkontroll. Det var vi också överens om. Det var en fortsättning på tidigare överenskommelser här i kammaren. Det var ett bra steg.
Det vi menar är att det nog inte finns någon fri marknad att eftersträva på området. Det finns elever, barn och ungdomar, som har rätt till världens bästa skola. Den är inte världens bästa skola. Då vill vi se till att vi styr resurserna på det sätt som gör den till världens mest kompensatoriska, likvärdiga och jämlika skola.
(Applåder)
Herr talman! För Centerpartiet är det en självklarhet att människor ska få välja och bestämma mer själva. Det är en självklarhet att få välja vilken skola man ska gå i. Det är en fråga som vi har arbetat och kämpat för under lång tid så att fler elever, föräldrar och lärare ska ha den valfriheten. Det är en fråga som man ständigt behöver arbeta med, stärka, värna och utveckla.
Den rapport från Riksrevisionen som vi här diskuterar handlar om långsiktiga effekter av att elever fått möjlighet att välja. Det är en intressant läsning. Den omfattar tre storstadskommuner, och studien baseras på dem som har genomgått ett nationellt program inom tre år.
Riksrevisionen finner några intressanta samband. Det är bland annat att elevers möjlighet att välja kommunal gymnasieskola har förbättrat deras lön och utbildningsnivå tio år efter studierna på ett nationellt program. Möjligheten att välja stärker elevernas framtida möjligheter.
Rapporten pekar på att valmöjligheten inte har gett samma möjligheter för alla elever. Den visar att den i mindre utsträckning haft några effekter för elever med utländsk bakgrund. Centerpartiet ser därför när det gäller valfriheten inom skolan att det finns ett antal områden att arbeta med framgent.
Det är för det första viktigt att poängtera, som vi tidigare varit inne på i debatten, att alla skolor ska vara bra skolor. Oavsett om det är en kommunal, ideell eller fristående aktör är det viktigt att alla skolor är bra skolor och att Skolinspektionen får rätt verktyg att följa upp kvaliteten så att alla skolor levererar.
För det andra är det viktigt att värna och utveckla friskolor. Det ska finnas skolor för alla elever oavsett vad de har för intresse och behov. Därför behövs också friskolor för att eleverna och även föräldrarna ska få en skola som passar dem. Det handlar också om att skapa en bättre och mer välfungerande arbetsmarknad för lärarna.
För det tredje vill vi se ett mer informerat studieval så att fler har möjlighet att välja skola. Vi ser att Riksrevisionens rapport pekar på att det finns ett behov av att stärka valfriheten för ett antal människor så att vi utvecklar den på ett bättre sätt.
Långsiktiga effekter av utökade valmöjligheter till gymnasieskolan
För oss är det en självklarhet. Vårt budskap är att vi behöver ta lärdomar från Riksrevisionens rapport för att skapa en mer likvärdig skola men också en mer likvärdig valfrihet för alla elever.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 18 juni.)
Frågor om otillåten spridning av nationella prov och om att införa särskilda regleringar för idrottsgymnasier
Utbildningsutskottets betänkande 2018/19:UbU17
Frågor om otillåten spridning av nationella prov och om att införa särskilda regleringar för idrottsgymnasier (skr. 2018/19:110)
föredrogs.
Herr talman! Det här betänkandet består av två delar, så det kommer också mitt anförande att göra. Jag delar upp det.
Ursprungsdelen i betänkandet handlar om otillåten spridning av nationella prov och om Riksrevisionens granskning och rekommendationer när det gäller att stävja detta.
Nationella prov är en fråga som ofta tas upp i debatten. De tar tid att genomföra, och det tar även mycket av lärarnas tid att rätta proven. På den nationella nivån är det viktigt att vi kan följa upp hur det går ute på skolorna och hur huvudmännen sköter sitt uppdrag. Nationella prov är en viktig del när det gäller den nationella uppföljningen, men de är även ett viktigt instrument vid betygsättning och uppföljning på skolor och hos huvudmän.
Det finns mycket kvar att göra innan de nationella proven verkligen kan anses vara en verklig mätare av resultat. Inte minst har Skolinspektionens omrättning av proven visat att det kan skilja väldigt mycket mellan hur olika lärare rättar proven. Utöver denna osäkerhet har det förekommit otillåten spridning av proven, vilket också gör att tillförlitligheten begränsas.
Vi behöver verkligen en tillförlitlig uppföljning av elevernas resultat. Det är därför vi moderater både vill se en digitalisering av de nationella proven och en central rättning för att tillförlitligheten ska bli större.
Regeringen konstaterar själv att en digitalisering kommer att minska risken för otillåten spridning. Det som är märkligt, vilket vi också tar upp i vår reservation, är tidsplanen. År 2022 är tre år bort, och till dess saknar vi en tillförlitlig uppföljning.
Plattformar finns för att distribuera prov, och på vissa skolor genomförs de nationella proven redan i dag på dessa plattformar. De tekniska lösningarna finns alltså, så det är väldigt svårt att förstå att det ska behöva ta så lång tid. År 2022 är som sagt tre år bort. Det är inte heller ett nytt uppdrag som Skolverket har fått, utan detta är något som man har hållit på med under lång tid. Det gör att det blir helt obegripligt att det ska behöva dröja ända till 2022 innan vi kan få en ordentlig uppföljning värd namnet.
Herr talman! Den andra delen av betänkandet handlar om riksidrottsgymnasier och nationellt godkända idrottsutbildningar. Frågan initierades av oss moderater efter ett besök på Berga naturbruksgymnasium, ett gymnasium som nu till hösten inte tar in några fler elever på inriktningen ridning på grund av kritik från Skolinspektionen.
Både nationellt godkända idrottsutbildningar och riksidrottsgymnasier har tillkommit för att ge möjligheter för elitsatsande ungdomar att gå på gymnasiet. De ges möjlighet att kombinera sitt sportutövande och tränande med en vanlig gymnasieutbildning.
Frågor om otillåten spridning av nationella prov och om att införa särskilda regleringar för idrottsgymnasier
För att kunna elitsatsa krävs förutom talang och träning även utrustning. Det gäller inte bara ridning, utan även till exempel skidåkning och golf. I Bergas fall har man fått kritik från Skolinspektionen för att skolan inte är avgiftsfri. För dem som går skolans nationellt godkända idrottsutbildning med inriktning på häst krävs att eleven har med egen häst och stallar upp den på skolan.
Det förtjänar att nämnas att Berga, som många andra skolor som erbjuder naturbruksprogram, också har en inriktning på häst där skolan står för både häst och alla kostnader för den. Det finns alltså möjlighet att kombinera gymnasieutbildning och ridning utan att ha med egen häst. Men de nationellt godkända idrottsutbildningarna och riksidrottsgymnasierna är tänkta just för de elitsatsande ungdomarna, och då krävs egen utrustning.
Redan i mars 2018 skickade Riksidrottsförbundet och Skolverket in en gemensam skrivelse om idrottsgymnasierna och om behovet av att se över regelverket, bland annat när det gäller just avgifterna. Om inte detta sker kommer utbildning efter utbildning att tvingas lägga ned, och de elitsatsande ungdomarna berövas möjligheten att gå gymnasiet om de inte väljer någon form av distanslösning.
Jag skrev en interpellation till utbildningsministern i frågan tidigt i våras och hänvisade till skrivelsen från Skolverket och Riksidrottsförbundet. Tyvärr var det enda svar jag fick i interpellationsdebatten att utbildningsministern avsåg att följa utvecklingen.
Detta gjorde att vi moderater landade i att det var helt nödvändigt att lyfta frågan i utbildningsutskottet. Även om det säkert kommer att ta tid innan ett nytt regelverk finns på plats är det ändå glädjande att bollen nu är i rullning genom det utskottsinitiativ som är taget, och som ett enigt utskott står bakom, och i och med ett beslut här i kammaren. Jag hade hoppats att beslutet skulle fattas i dag. Men nu tog andra utskott lite längre tid på sig i sina debatter, så det blir ett beslut i nästa vecka.
Nu kommer som sagt ändå bollen i rullning, och vi moderater kommer att följa upp detta. Vi tycker att elitsatsande ungdomar ska ha möjlighet att kombinera sin träning med en bra gymnasieutbildning.
Herr talman! Med det yrkar jag bifall till reservationen i betänkandet.
(Applåder)
Herr talman! De nationella proven är ett viktigt verktyg för att säkerställa att olika lärare och skolor gör någorlunda likvärdiga bedömningar av elevers kunskaper när de senare ska sätta betyg. Därför är det av största vikt att frågor och svar inte läcker ut i förväg. Det är ytterst en fråga om rättssäkerhet.
Riksrevisionen har bedömt myndigheternas arbete för att förhindra otillåten spridning av nationella prov. De flesta av de brister som tidigare har upptäckts verkar nu vara åtgärdade. Det pågår också flera utredningsinsatser för att utveckla arbetet med att förhindra och åtgärda otillåten spridning.
Nu har man sagt att de nationella proven ska digitaliseras 2022. Det kommer enligt regeringen säkert att bidra till att minska risken för otillåten spridning. Om man har säkra digitala plattformar och så vidare bör det vara så. Men tidsplanen anger en alltför långsam takt, enligt Kristdemokraternas uppfattning.
Frågor om otillåten spridning av nationella prov och om att införa särskilda regleringar för idrottsgymnasier
Att beivra fusk är viktigt, oavsett vad det är för typ av fusk det handlar om. Fusk bidrar till att en enskild person eller flera personer får högre betyg än de rätteligen ska ha. Det är demoraliserande i sig, och det minskar tilltron till systemet. I förlängningen påverkar det de personer som väljer att inte fuska och deras möjligheter att välja utbildning. Fel personer kommer in på eftertraktade utbildningar, medan en mer kompetent elev trängs undan.
De nationella proven har de senaste åren kantats av återkommande fusk, och prov har läckt ut. Proven har bland annat spridits i sociala medier. Legitimiteten för de nationella proven har på det sättet ifrågasatts.
Digitaliseringen av de nationella proven går alldeles för långsamt. Enligt regeringens plan ska den alltså vara införd 2022. Det är för sent. Att digitalisera de nationella proven är angeläget, och det borde vara en prioriterad uppgift för regeringen att få detta på plats.
Vi kristdemokrater anser dessutom att det ska vara förenat med kännbara sanktioner för de skolor som inte sköter kontrollen av proven utan läcker.
Herr talman! Jag yrkar bifall till Moderaternas och Kristdemokraternas reservation.
(Applåder)
Herr talman! Standardiserade tester, som de nationella proven, är i sig inte en metod för att möta varje elevs behov. Varken betyg eller nationella prov är Lösningen med stort L för den svenska skolan.
Högerns förslag i skolpolitiken kan ibland ge det intrycket. Men faktum är att summerande bedömning inte är det som får enskilda elever att växa mest. Den som verkligen vill stödja elever och få dem att växa maximalt utifrån sina förutsättningar måste bemöda sig om att återkoppla till eleven.
Denna återkoppling ska, för att ge största möjliga utväxling, inte handla om att sätta poäng på hur det gick i går. Den ska snarare handla om hur eleven ska göra för att det ska bli bättre framöver – detta i kombination med en individuellt anpassad undervisning som möter varje elevs behov av stöd, ledning och stimulans.
Men om vi verkligen vill förbättra skolresultaten är det långt mycket viktigare att satsa på utbildade lärare, att ha många vuxna i skolan, ledarskap i klassrummet och trygghet och studiero.
Låt oss anta att den moderata riksdagsgruppen skulle vilja föda upp en gris för att få skinka till jul. För att maximera mängden kött de kan få ut gör de i så fall klokt i att med omsorg satsa sina resurser på att mata grisen med energirikt käk. Att då och då mäta hur grisen växer kan vara klokt, så att man vet att fodret är tillräckligt och av rätt typ. Men mätandet i sig kommer inte att ge mer skinka. Om den moderata gruppen lägger mest energi på att mäta och därför glömmer att mata kan man alltså säga att julbordet är i fara.
Låt oss lägga fokus på att mata rikligt, så kan vi mäta lagom.
Frågor om otillåten spridning av nationella prov och om att införa särskilda regleringar för idrottsgymnasier
Herr talman! När vi ska mäta lagom måste mätningen fylla sina syften. Meningen med mätningen, alltså de nationella proven, är såklart likvärdighet. Det handlar om att ge lärare möjlighet att göra rättvisa bedömningar och sätta rättvisa betyg. Det handlar om att ge verktyg i arbetet med att utvärdera de skillnader som finns mellan områden, skolor och klassrum. Likvärdighet i skolan är verkligen ett mål som vi måste prioritera, för varenda unges skull.
Ska vi veta hur det går med det arbetet och hur vi ska styra för att det ska bli verklighet måste bedömningarna som utgör det underlag vi använder för sådana beslut, det vill säga betyg och provresultat, vara rättssäkra och likvärdiga. Genomförande och rättning av de nationella ämnesproven är därtill en tung administrativ uppgift för lärare. Den tid som det tar varje lärare att genomföra och rätta de nationella ämnesproven borde lärare kunna använda till mer centrala saker i skolan som sina elever, undervisning och elevernas lärande.
För likvärdighetens skull, för effektivitetens och rättssäkerhetens skull, för elevernas lärandes skull och för läraryrkets attraktivitets skull är det därför glädjande att regeringen nu arbetar med frågan om att de nationella proven ska digitaliseras och rättas centralt.
Herr talman! Även ur ett elevperspektiv framstår linjen att digitalisera som rätt väg att gå. Jag drar mig till minnes när jag själv skrev nationella prov. Redan då var jag van vid att forma mina texter på dator, i ordbehandlare – vilket jag fortfarande gör, till exempel när jag skrev manuset till denna debatt. Nationella prov innebar stora aulaskrivningar, nerver utanpå kroppen, uppsatser som krävde många ord på papperet och skrivkramp i dubbel bemärkelse – å ena sidan den bildliga som tenderar att plåga författare, det vita papperet som stirrar tillbaka på en från bordet; å andra sidan den rent fysiska smärta som jag minns uppstod i en ovan hand när den skulle forma långa uppsatser med blyertspenna, sudda, omdisponera och rätta texten. Det var omodernt och belastande och gav mig ingalunda bästa förutsättningar att prestera mina bästa texter.
Det är glädjande, herr talman, att moderater och kristdemokrater också är med på digitalisering och central rättning. Men här måste vi ha respekt för att många människor är berörda, och då får man förstå att det är bäst att förändra saker stegvis. Det vore huvudlöst att i alltför omvälvande former raskt göra en så omfattande förändring. En mer ansvarsfull förändring innebär att Skolverket och skolorna hinner med att testa, ändra och förbättra innan systemet är fullt utbyggt.
Fru talman! Låt mig här yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet UbU17.
Betänkandet vi debatterar i dag behandlar två delar. Den ena är Riksrevisionens granskning av Skolinspektionens och Skolverkets arbete med att hindra otillåten spridning av nationella prov. Den andra är det utskottsinitiativ som Moderaterna initierat för att det också i fortsättningen ska vara möjligt för elitsatsande ungdomar att kombinera sin idrott med gymnasieutbildning.
Vi börjar med Riksrevisionens granskning. Myndigheternas och skolornas arbete med att förhindra otillåten spridning och varje form av fusk är viktigt eftersom fusk och otillåten spridning i högsta grad motverkar de nationella ämnesprovens syfte, det vill säga att vara verktyg för likvärdig bedömning och likvärdiga betyg inom och mellan landets skolor. Men också ur ett individperspektiv är det djupt orättvist om vissa tar sig friheten att på felaktiga grunder tillskansa sig orättfärdiga fördelar.
Frågor om otillåten spridning av nationella prov och om att införa särskilda regleringar för idrottsgymnasier
Därför är det glädjande att Riksrevisionen konstaterar att de flesta av de brister som funnits under granskningsperioden är åtgärdade i ett genomgripande utvecklingsarbete under 2018. Uppdraget att hindra otillåten spridning är svårt eftersom det är många som är berörda och det är människor som hanterar proven. Därför är också en av de verkningsfulla åtgärder som vidtagits att förtydliga hur hanteringen av proven ska gå till för att förhindra att de sprids.
Riksrevisionen har lämnat några rekommendationer till de granskade skolmyndigheterna. Man kan sammanfatta dem ungefär så här.
Till Skolverket säger man: Följ upp de genomförda förändringarna. Klargör när inspektionen respektive polisen ska kopplas in. Se över hur ni ska göra med resultaten av ersättningsproven. Till Skolinspektionen säger Riksrevisionen ungefär: Utred om ni kanske borde titta särskilt på hur arbetet med att förhindra otillåten spridning funkar i den kommunala vuxenutbildningen.
Riksrevisionen ger inga rekommendationer till regeringen, och regeringen delar Riksrevisionens bedömning av myndigheternas arbete. Det gör också utskottet. Dessutom avser regeringen, som jag tidigare sagt, att digitalisera de nationella proven, vilket kommer att göra hanteringen av proven ännu säkrare och ännu mindre känslig för fusk och mänskliga misstag.
Fru talman! Den andra av betänkandets två delar behandlar det utskottsinitiativ som ett enigt utskott ställt sig bakom om de nationella idrottsutbildningarna. Skolan ska vara avgiftsfri. Många elitidrotter är dock dyra att utöva, vilket gör att utbildningen på nationella idrottsutbildningar inte alltid är avgiftsfri. Detta har föranlett förelägganden när Skolinspektionen har granskat idrottsutbildningar och riskerar att leda till att vissa utbildningar läggs ned.
Det är en bra ordning att ungdomar har goda möjligheter att kombinera en gymnasieutbildning med elitsatsning i idrott. Att ungdomar har möjlighet att elitsatsa är viktigt, både för att främja framväxten av nya idrottstalanger och för att ge dem som människor möjlighet att växa med sin passion. Men det är också viktigt att de samtidigt kan få en gymnasieutbildning som de kan bygga vidare på när elitkarriären är slut. Därför uppmanar vi regeringen att utreda möjligheterna att införa särskilda regleringar för idrottsgymnasier som möter olika idrotters behov och förutsättningar och som möjliggör kombinationen elitidrott och gymnasiestudier. Såväl effekter som konsekvenser av en sådan förändring ska också utredas eftersom det är en riskabel väg att slå in på att börja lätta på regleringen om avgiftsfrihet i landets skolor.
Den socialdemokratiska gruppen i utbildningsutskottet kommer att bevaka att eventuella förändringar inte äventyrar den generella principen om avgiftsfrihet. Den är nämligen fundamental för jämlikhet, demokrati och bygget av en skola för alla.
Fru talman! För att sammanfatta: Standardiserade tester är inte lösningen på skolans problem, men de är det bästa vi har kommit på för att göra bedömningen rättvis och likvärdig inom och mellan klassrum, skolor och huvudmän. Fusk motverkar det likvärdighetssyftet och måste därför beivras. Riksrevisionens granskning visar att skolmyndigheternas arbete mot otillåten spridning nu i huvudsak fungerar. Det är glädjande.
Frågor om otillåten spridning av nationella prov och om att införa särskilda regleringar för idrottsgymnasier
Vi vill att ungdomar även i fortsättningen ska kunna kombinera elitsatsning i idrott med gymnasieutbildning. Men det får inte äventyra att skolan är för alla, på lika villkor och oavsett plånbokens tjocklek.
Som avslutningsord vill jag upprepa: Låt oss mata mycket och mäta lagom.
(Applåder)
Fru talman! Det känns som att Socialdemokraterna upprepar sig kring detta med uppföljning. Det verkar vara väldigt känsligt. Nationella prov är viktiga. Man ska inte mäta för mycket, men det är viktigt att följa upp hur det går.
Hela inledningen på Linus Skölds anförande handlade egentligen om att nationella prov inte var så bra över huvud taget. Nu handlar hela ärendet om nationella prov. De andra frågorna, om skolutveckling och hur man får elever att utvecklas, står inte i strid med att man på huvudmannanivå, på skolnivå och på nationell nivå följer upp hur det går.
Alla de här tekniska systemen finns i dag. Det finns skolor som redan i dag gör nationella prov i digitala plattformar. Jag har svårt att förstå varför detta ska ta ända till 2022. Tycker verkligen Linus Sköld att det är en rimlig ordning att det ska behöva ta så lång tid, speciellt med de problem som finns med nationella prov?
Vi ska ju stå som garant för en likvärdig skola, och då måste vi kunna följa upp det. I dagsläget finns det faktiskt inget sätt att följa upp hur det går som är rättssäkert och där vi kan vara trygga med att resultaten har mätts och utvärderats likvärdigt.
Fru talman! Jag tackar för frågan.
Jag vill inleda med att göra en liten resumé av de förslag som Moderaterna har lagt fram under åren i fråga om standardiserade tester och andra summerande bedömningar. Det är till exempel kunskapskrav i förskolan, återinförande av de nationella prov som vi har gjort frivilliga för skolenheterna, uppflyttningsprov för varje årskurs och betyg från årskurs 4.
Sammanfattningsvis är det många förslag om att summera och räkna vad som hände i går och färre förslag om att prata om vad vi ska göra för att det ska bli bättre i morgon. De står inte i konflikt med varandra – uppföljning står inte i konflikt med att göra utvecklingsinsatser – men jag skulle vilja säga: Kom ihåg att mata grisen!
Ett ansvarsfullt införande av digitalisering av de nationella proven och central rättning tar tid att genomföra. Ett försök med 100 skolor är igång just nu. Denna process sattes igång under den förra mandatperioden av den förra regeringen – S-MP-regeringen. Om det är så bråttom, varför sattes då inte processen igång under den föregående mandatperioden, när Maria Stockhaus parti satt i regeringsställning, eller mandatperioden innan dess, när Alliansen hade egen majoritet? De digitala framstegen sedan 2006 har inte varit så stora att vi har större möjligheter att bygga denna typ av system nu än vad vi hade då.
Frågor om otillåten spridning av nationella prov och om att införa särskilda regleringar för idrottsgymnasier
Fru talman! Jag delar inte riktigt Linus Skölds syn när det gäller den tekniska utvecklingen. Det har hänt väldigt mycket när det gäller molntjänster och annat som gör att det är betydligt enklare att få fram denna typ av system i dag än vad det var under tidigare mandatperioder.
Jag har en fråga när det gäller idrottsutbildningarna.
Linus Sköld tog i sitt anförande upp att det finns utbildningar som riskerar att läggas ned. Det är de facto så att det är åtminstone en eller två utbildningar som läggs ned redan nu. Jag skulle vilja höra varför regeringen inte har gjort någonting. Den 18 mars 2018 kom denna skrivelse. Jag ställde frågan till Anna Ekström. Hon skulle bara följa utvecklingen; hon hade inga förslag på att göra någonting åt denna skrivelse.
Min tolkning är att den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen faktiskt inte bryr sig om dessa elever – annars hade man ju tagit tag i detta. Att dessa utbildningar skulle börja läggas ned låg ju i farans riktning redan när skrivelsen kom, vilket var anledningen till att Riksidrottsförbundet och Skolverket i princip skrev färdiga utredningsdirektiv. Regeringen hade bara kunnat tillsätta en utredning, men det har man inte gjort.
Nu hoppas jag att detta utskottsinitiativ och det tillkännagivande som vi fattar beslut om här i kammaren gör att regeringen får fart. Hittills känns det som att intresset för att rädda dessa utbildningar för elitsatsande ungdomar har varit väldigt begränsat.
Fru talman! Jag tackar för att jag blev korrigerad av Maria Stockhaus. Givetvis har vi haft en teknikutveckling sedan 2006. Tekniken fanns dock – det var ingalunda omöjligt att sätta igång ett digitaliseringsprojekt 2006, skulle jag vilja förtydliga.
När det gäller utskottsinitiativet delar jag Maria Stockhaus avsikt. Möjligheten att kombinera gymnasieutbildning med elitsatsning på idrott är viktig, som jag sa, både för individens möjlighet att växa med sin passion och för att vi ska kunna få fram idrottstalanger också i framtiden.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 18 juni.)
Utbildningsutskottets betänkande 2018/19:UbU18
Myndighetsreformen då Universitets- och högskolerådet och Universitetskanslersämbetet inrättades (skr. 2018/19:109)
föredrogs.
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 18 juni.)
Utbildningsutskottets betänkande 2018/19:UbU19
Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfonds verksamhet och årsredovisning 2018 (redog. 2018/19:RJ1 och redog. 2018/19:RR3)
föredrogs.
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 18 juni.)
Utbildningsutskottets betänkande 2018/19:UbU21
Ny ordning för att främja god sed och hantera oredlighet i forskning (prop. 2018/19:58)
föredrogs.
Fru talman! Jag är mycket glad över den forskning som bedrivs i Sverige på vitt skilda områden. Forskningen är nödvändig för utveckling. Den hjälper oss både i Sverige och internationellt med innovationer som hjälper och underlättar vardagen för många människor, som hjälper till att förbättra miljön och som kan rädda liv. På många områden är vi i Sverige faktiskt världsledande inom forskningen.
Men vi ska också kunna vara stolta över forskningen. Vi ska veta att den har gått rätt till. Därför vill jag yrka bifall till reservation 1 från Moderaterna.
Det är mycket viktigt att all forskning ska vara etiskt korrekt samt att den ska ske under öppna och transparenta former, dels för att skydda den som påverkas av forskningen, dels för att skydda den som kommer att påverkas av forskningen i framtiden.
Det måste finnas en tydlig struktur som säkerställer att det sker en rättssäker hantering av misstänkt oredlighet i forskningen. Det är viktigt att oredligheten upptäcks tidigt så att det ska bli så liten skada som möjligt. Forskningsresultat som grundar sig på fusk ska kunna tas tillbaka eller möjligtvis kunna korrigeras.
Vi är därför väldigt positiva till regeringens förslag om att inrätta en särskild nämnd som ska pröva oredlighet och ge forskningen dess goda rykte tillbaka. Större delen av forskningen görs förstås på ett korrekt sätt, men detta måste gälla all forskning. Vi ska kunna vara stolta över all forskning som görs i Sverige.
Fru talman! I oredlighetsutredningen, som föregick regeringens proposition, föreslog man att reformen som skulle införas skulle följas upp fem år efter införandet. Detta tycker vi är ett mycket bra förslag; den ska följas upp senast efter fem år men gärna tidigare.
Ny ordning för att främja god sed och hantera oredlighet i forskning
Vi tycker dock att regeringens förslag om att man ska följa vad som händer och eventuellt göra ändringar är lite för vagt. Vi tycker att det är viktigt att det är tydligt att det finns en bestämd tid när det ska göras en uppföljning.
Vi tycker också att definitionen av vad som ingår i oredlighet kan göras lite vidare. Till exempel har vi ett förslag på lydelse som avslutas med andra avvikelser från god forskningssed, eftersom det tyvärr finns många olika sorters fusk eller oredlighet som kan göras. Vi tycker att det är viktigt att det görs tydligt vad oredlighet innebär, och självklart ska det inte förekomma.
Jag vill alltså yrka bifall till reservation 1 från Moderaterna.
Fru talman! Jag yrkar bifall till vår följdmotion i frågan, reservation 2.
Först vill jag säga något kort om uppföljning och utvärdering.
Vi anser att alla viktiga, större reformer som görs ska utvärderas och följas upp. Det är självklart. Det kanske räcker med att vi väcker en enda motion i den frågan, om att detta alltid ska gälla, så slipper vi väcka följdmotioner i vartenda ärende.
Forskningen ska vara fri och inte styras av statsmakterna. Den ska till och med vara friare än den är i dag, anser jag. Dock har den som betalar hela verksamheten rätt att ställa krav. De som betalar är skattebetalarna, representerade av oss politiker i detta fall.
Ett av kraven vi har all rätt att ställa är att forskningen vilar på så kallad god forskningssed och att ingen oredlighet i forskningen förekommer, i alla fall inte i någon större omfattning – jag tror att det är svårt att få till någon nolltolerans.
Att då ändra i högskolelagen och upprätta en nämnd är fullt rimligt för att vi alla ska kunna försäkra oss om god forskningssed. Det är också fullt rimligt att högskolor och andra aktörer inte själva har hela ansvaret för att forskningen bedrivs enligt god forskningssed. Av olika orsaker måste verksamheten även ha ett kontrollorgan utanför högskolorna. Av dessa orsaker tycker vi att regeringens förslag i sin helhet är bra och välkommet.
Jag går vidare till vår följdmotion.
I betänkandet står följande: ”Flera skäl talar dock för att frågan om en utvidgning av lagens tillämpningsområde till åtminstone all forskning som utförs med offentliga medel bör övervägas ytterligare. Regeringen avser därför att låta utreda detta.”
Detta stod inte i propositionen, vad jag kunde se, men det är exakt vad vi tycker. Det var också exakt därför vi väckte vår följdmotion. Vi anser inte ens att lagens tillämpningsområde behöver gälla all forskning där en mindre del är offentliga medel utan att det ska överstiga en viss del eller en viss summa. Detta tycker vi borde ha utretts när propositionen lades fram och nu i princip vara färdigt.
Därför yrkar jag i dag bifall till vår reservation, men i grunden verkar vi i denna fråga ha en besvärande samsyn i själva sakfrågan.
Ny ordning för att främja god sed och hantera oredlighet i forskning
Fru talman! Vi ska i dag hantera regeringens proposition om en ny lag om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet i forskning.
Lagen innebär att en forskare ansvarar för att följa god forskningssed i sin forskning och att en forskningshuvudman har det övergripande ansvaret för att forskningen utförs i enlighet med god forskningssed. Frågor om oredlighet i forskning ska prövas av en särskild nämnd, och forskningshuvudmännen ska vara skyldiga att överlämna misstankar om oredlighet i forskning till nämnden. Oredlighet i forskning ska definieras som en allvarlig avvikelse från god forskningssed i form av fabricering, förfalskning eller plagiering som begås med uppsåt eller av grov oaktsamhet vid planering, genomförande eller rapportering av forskning.
Lagen ska tillämpas på forskning som utförs av statliga universitet och högskolor, övriga statliga myndigheter, statliga bolag och stiftelser, kommuner och landsting, kommunala bolag, ekonomiska föreningar och stiftelser. Vissa undantag finns dock, till exempel forskning inom försvars‑ och säkerhetsområdet.
Få av oss kan ha undgått att notera vilka negativa konsekvenser för både enskilda individer och samhället i stort som oredlighet i forskning kan leda till. Det kan i värsta fall leda till mycket stora tragedier. Det är viktigt att allmänheten har förtroende för forskningen och att vi som lagstiftare ser till att det finns en tydlig lagstiftning och tillsyn. Men alla som sysslar med forskning har också själva ett ansvar att se till att den utförs enligt god sed.
I dag hanterar de svenska forskningshuvudmännen misstankar om oredlighet i forskning på olika sätt. Det finns brister i dagens system där varje forskningshuvudman ansvarar för att utreda oredlighet inom den egna organisationen. Dels finns en risk att utredningarna utförs på olika sätt, dels kan trovärdigheten i utredningarna ifrågasättas eftersom forskningshuvudmännen samtidigt har ett intresse av att påvisa att oredlighet inte förekommer inom den egna organisationen.
På begäran av ett universitet eller en högskola som har staten som huvudman och som ofta omfattas av högskolelagen kan expertgruppen för oredlighet i forskningen vid Överklagandenämnden för etikprövning yttra sig i ärenden som rör utredningar av misstankar om oredlighet i forskning, konstnärlig forskning och utvecklingsarbete. Enligt regeringen har dock dessa yttranden inte blivit tillräckligt normerande, vilket delvis beror på att expertgruppen och de olika lärosätena har olika definitioner av oredlighet i forskning.
Regeringen har fått många signaler om att det nuvarande systemet för att hantera misstankar om oredlighet i forskning brister på flera områden. Regeringen ser ett behov av både ökat förebyggande arbete för att främja god sed i forskningen och en ny ordning för att hantera oredlighet, och regeringen lämnar i propositionen förslag om tydliga regleringar i dessa avseenden. Regeringen är också tydlig i förslaget av att vissa delar ska utredas vidare samt att en ständig uppföljning ska göras.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Ny ordning för att främja god sed och hantera oredlighet i forskning
Fru talman! Det råder stor och bred enighet i utskottet om det betänkande vi i dag debatterar. Det handlar om en ny ordning för att främja god sed och hantering av forskningsfusk. Bakgrunden är det uppmärksammade fallet för några år sedan, den så kallade Macchiariniaffären, som fick såväl nationell som internationell spridning. Frågan lyftes upp till en större politisk diskussion om hur vi ska hantera forskningsfusk i Sverige för att undvika liknande situationer igen och för att våra svenska lärosäten, som har ett högt internationellt renommé, ska behålla detta även i fortsättningen.
Frågan har uppmärksammats i tv-reportage, många artiklar och böcker, som har visat på många anmärkningsvärda delar. Så sent som i våras aktualiserades frågan återigen. När vi diskuterar en fråga som vi är eniga om i utbildningsutskottet i riksdagen är det också viktigt att lyfta fram att regeringen har gjort många vällovliga insatser såväl under förra mandatperioden som i den proposition vi nu diskuterar.
Några av kollegorna här har föredömligt lyft fram att den mesta forskning som sker i Sverige följer god forskningssed och har hög kvalitet. Det är något att ständigt påminna oss om när vi diskuterar de specifika fallen där den inte funkar och där vi måste se till att den inte heller får fortsätta.
I dag är det forskningshuvudmannen som ansvarar för hanteringen. Det gör att dessa frågor hanteras olika av olika lärosäten och av olika forskningshuvudmän. Nu föreslås i propositionen att frågorna flyttas till en nationell nivå med en gemensam nämnd. Det skapar bättre förutsättningar för en mer oberoende granskning, och därmed kan det bli större förtroende för den granskning som sker.
I propositionen görs forskarens roll och forskningshuvudmannens ansvar tydlig. Det blir en tydligare definition av vad som är oredlig forskning när det gäller plagiat, förfalskningar eller andra frågor inom forskningen.
Fru talman! En fråga som inte är med i propositionen och som ligger något utanför ämnet, men som är ack så viktig att lyfta upp i diskussioner om forskningsfusk, är att tillgängliggöra data. Sverige lägger stora resurser på forskning och mycket offentliga resurser på forskning. För Centerpartiets del är det en given fråga att de forskningsdata som produceras med hjälp av offentliga medel också ska vara tillgängliga. Det är viktigt för innovationer, och det är viktigt för den fråga vi i dag diskuterar, som handlar om att minimera möjligheten till forskningsfusk. Då blir data tillgängliga för andra forskare. De kan då förhoppningsvis upptäcka nya innovationer och även de fall där personer har agerat mot god forskningssed.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Fru talman! Under de senaste åren har vi fått kännedom om en del oredligheter i forskningen. Att det har kommit fram är naturligtvis jättebra, men man kan också fråga sig hur det kan förekomma och ibland kan pågå så länge. Mest känd är ju Macchiariniaffären, som flera har nämnt här. Men där finns även forskarna som för några år sedan fälldes för oredlighet i sin forskning om plast i fisk. Det var forskning som blev världskänd, men forskarna kunde inte presentera tillräckligt med bakgrundsdata.
Även om i stort sett all forskning är av god kvalitet får det inte finnas några tveksamheter. Det är därför det är bra att vi nu ska anta en ny lag som reglerar ansvar och att vi inrättar en särskild nämnd. De exempel jag har nämnt har visat att i just de fallen har lärosätena bortsett från varningssignaler eller mildrat kritiken. Det är något som jag hoppas att vi undviker i framtiden med den proposition vi har framför oss.
Ny ordning för att främja god sed och hantera oredlighet i forskning
Det är lika viktigt att ha ett bra förebyggande arbete som det är att på rätt sätt hantera den oredlighet som uppdagas. Ett dåligt arbete inom detta område riskerar forskningens kvalitet och kan också drabba tredje person, till exempel om vårdinsatser bygger på felaktig eller ofullständig forskning.
För den statligt finansierade forskningen är det självklart att vi ska ställa krav på oantastlig forskning även om själva forskningen måste och ska vara fri. Jag välkomnar att regeringen avser att låta utreda om och hur den nya lagen ska kunna tillämpas även på icke-statliga forskningshuvudmän som får statliga forskningsmedel. Det hade naturligtvis varit önskvärt om detta hade ingått redan nu, men samtidigt är det viktigt att vi inte skjuter på införandet av lagen utan fattar beslut om de delar som är klara och färdigutredda. Det förtjänar både akademin och vi medborgare, som faktiskt måste kunna lita på forskningen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
Fru talman! När en forskare fuskar med sina data, sina resultat eller sina metoder kan det få katastrofala konsekvenser. Det har vi tyvärr sett prov på i form av mänskligt lidande och död. Så får det naturligtvis inte gå till.
Det är mot bakgrund av ett sådant fall som S-MP-regeringen nu vidtar åtgärder och inför ny lagstiftning och en ny fristående nämndmyndighet som kan pröva frågor om oredlighet för att samlat kunna ta ansvar för fusk och oredlighet i forskning så att det kan stävjas. Det är det den här debatten handlar om.
Det behöver naturligtvis inte gå så långt att patienter dör. Det handlar egentligen, i grund och botten, om att bibehålla trovärdigheten och tilltron till våra forskare och den forskning som bedrivs i Sverige på våra lärosäten och våra myndigheter.
Tilltron till forskningen är i dag hög, och så ska det vara. Sverige är en kunskapsnation, en forskningsnation. Vi är framstående internationellt. Våra investeringar i forskning och utveckling är höga i internationell jämförelse. Vi har en relativt sett jämställd forskarkår, skulle jag vilja säga, även om vi har en bit kvar där. Vi har en hög andel yrkesverksamma forskare och hög utbildningsnivå, och vi ligger långt fram vad gäller till exempel innovationer.
En förutsättning för den här positionen och en fortsatt ledande ställning internationellt är acceptans från allmänheten, att forskningen och forskare har högt förtroende i samhället, men också att forskningen är tillförlitlig – att källor och indata är korrekta, att metoderna är tillförlitliga och verifierade och att resultaten är evidensbaserade och noggrant kontrollerade.
Men vi ser i samhället en viss faktaresistens. Det är oroande, i synnerhet när detta fenomen börja krypa uppåt, och vi hittar det bland våra beslutsfattare i politiska församlingar.
Att klimatförändringarna – som den samlade forskningen i fullständig enighet påvisar – negligeras, förlöjligas och förnekas är ett sådant exempel. Klimatförnekarna tillhör lyckligtvis undantagen.
Ny ordning för att främja god sed och hantera oredlighet i forskning
Det är väl också en liten minoritet som faktiskt inte tror på forskning, på belagd och bevisad vetenskap. Men om vi riskerar förtroendet för forskningen står vi uppenbart inför helt nya problem och samhällsutmaningar. Vi ska inte hamna där, och därför är den här propositionen viktig. Vi ska ha fortsatt hög forskningsetik, och det ska råda god sed i forskningen.
Fru talman! Det står i bakgrundstexten till propositionen att regeringen kan konstatera att det trots allt förekommer fusk, oredlighet, inom forskarsamhället. Alla forskare följer inte god forskningssed. ”Det förekommer att forskare ljuger om sin forskning, inte öppet redovisar metoder och resultat, stjäl forskningsresultat från andra osv.”, står det i propositionen. Det förekommer också förfalskningar, fabricering och plagiat.
I dag finns det inte någon definition av ”god forskningssed” och inte heller av ”oredlighet i forskning”. Det är huvudmännen, arbetsgivarna och då oftast lärosätena, som har ansvaret att själva definiera begreppen men också att själva utreda fall som anmäls och vidta eventuella åtgärder. De flesta av lärosätena har en fungerande organisation för detta i lokala etiska råd eller liknande. Men det finns problem med att det ligger helt på lärosätena själva.
Det regelsystem som vi har i dag är otydligt och ger inte en tillräcklig grund för en rättssäker hantering.
Det finns problem med likvärdigheten. Definitionerna kan skilja mellan olika forskningshuvudmän men också i fråga om hur anmälningar hanteras.
Det finns också en viss jävsrisk. En forskningsinstitution, ett lärosäte, riskerar att få sämre rykte om fusk och oredlighet uppdagas.
Därför är det viktigt och efterfrågat att instifta en ny nämnd på central, nationell nivå som har till uppgift att pröva ärenden om oredlighet i forskning. Det är det som föreslås i propositionen. Ärenden kan inkomma till nämnden genom att lärosätet skickar underlag, att en anmälan görs på annat sätt eller att nämnden själv initierar en utredning.
Men ansvaret att följa god forskningssed i sin forskning kommer fortfarande att vila tungt på forskaren själv, och det framgår av lagförslaget. Det övergripande ansvaret kommer fortfarande att ligga på forskningshuvudmannen, som också har att vidta åtgärder. Den kollegiala kontrollen med utvärderingar, prövningar och peer review är fundamental för kvalitet i forskningen, och så ska det förbli.
I lagförslaget föreslås också en definition av ”oredlighet”. Det är bra, och det har också varit efterfrågat.
Fru talman! Jag ska nämna en sak till i sammanhanget.
Oredlighet i forskning kan vara brottsligt och ska i så fall självklart polisanmälas. Det behöver ju inte vara det i lagens mening, men precis som när det gäller brottslig verksamhet behövs ett förebyggande arbete vid sidan om det utredande och eventuellt straffande. Jag tycker att det är viktigt att nämna det även om jag absolut inte har någon paketlösning för det.
Jag tror att vi behöver veta mer om vad det är som driver forskare till att avvika från god sed i forskningen. Det finns naturligtvis en mängd omständigheter och även en mängd åtgärder.
Ny ordning för att främja god sed och hantera oredlighet i forskning
Den kollegiala kontrollen som jag nämnde tidigare är kanske det viktigaste. Den behöver värnas. Kanske behöver den också stärkas.
Öppenhet och transparens i hela forskningsprocessen är också en viktig faktor.
Det gäller att ha koll på incitamenten. Finns det ett orimligt publiceringstryck? Kan det vara det som driver forskare till att tänja på gränserna?
Det här är ju frågor som till stor del inte ligger på oss utan mer på akademin själv, men jag tycker ändå att de kan vara värda att lyfta fram i sammanhanget.
Med det, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkande UbU21 och avslag på de motionsyrkanden som har inkommit i samband med propositionen.
Fru talman! Sverige ska vara en ledande forskningsnation, en nation där högkvalitativ forskning, högre utbildning och innovation leder till en positiv samhällsutveckling med stärkt välfärd och konkurrenskraft för näringslivet.
För att nå detta mål ska den fria forskningen värnas samtidigt som forskningspolitiken ska svara mot globala och nationella samhällsutmaningar. Det är viktigt, för vi behöver ny kunskap för att på sikt skapa ett starkare samhälle.
Men för att Sverige ska vara ledande inom forskning måste vi kunna lita på forskningen, på att allt går rätt till och att resultaten är tillförlitliga. Ingen patient ska heller löpa risk att råka ut för behandlingar som är resultatet av fusk.
Vår forskning är fri i bemärkelsen att forskningsproblem får väljas fritt, att forskningsmetoder får utvecklas fritt och att forskningsresultat får publiceras fritt. Men med friheten kommer ett stort ansvar för forskarna. Forskningen måste genomföras på ett etiskt godtagbart sätt, och grunden i forskningsetiken är den enskilda forskarens eget moraliska omdöme.
Sverige har världsledande forskning, där de allra flesta forskare sköter sig alldeles utmärkt med stark etisk kompass.
Tyvärr kan vi också konstatera att alla forskare inte följer god forskningssed. Det förekommer att forskare ljuger om sin forskning, inte öppet redovisar metoder och resultat och stjäl forskningsresultat från andra.
De senaste åren har medvetenheten i hela samhället ökat om att oredlighet i forskning kan få mycket allvarliga konsekvenser för enskilda individer och för samhället i stort. Macchiariniskandalen visade på detta.
Detta forskningsfusk leder även till brister i forskningens tillförlitlighet och kvalitet. Det är ju allvarligt om forskningsresultat som bygger på fusk har publicerats och resultaten ligger till grund för normer och policyutformning eller för hur processer och metoder utformas.
Negativa konsekvenser är särskilt tydliga när det gäller medicinsk forskning, men även när det gäller andra forskningsområden. Själv följde jag Macchiariniskandalen utifrån, och jag blev, precis som många andra, djupt berörd och upprörd över det som skedde. Det är ett skrämmande exempel på hur forskningsfusk kan få allvarliga negativa konsekvenser för enskilda individer men också för forskningen. För mig och regeringen är arbetet mot forskningsfusk därför högt prioriterat. Macchiariniskandalen ska inte kunna hända igen.
Ny ordning för att främja god sed och hantera oredlighet i forskning
Det är viktigt att påpeka, fru talman, att enskilda forskare och forskningshuvudmän har ansvar för att forskningen sker i enlighet med god forskningssed. En levande diskussion om forskningsetik måste därför pågå i all forskningsverksamhet.
Samtidigt har vi i regering och riksdag ett stort ansvar att se till att det finns tydliga och rättssäkra regelverk. Alla medborgare måste vara trygga med att forskning och sjukvård sker på rätt sätt.
Det har, som sagts tidigare i denna debatt, vid flera olika tillfällen påtalats, och man har fått olika signaler om, att det nuvarande systemet för att hantera misstankar om oredlighet i forskning har brister på flera områden. Regeringen har därför sett ett tydligt behov av ett ökat förebyggande arbete för att främja god sed i forskningen och en ny ordning för att hantera oredlighet. I den proposition som riksdagen nu debatterar och snart beslutar om föreslår regeringen en tydligare reglering på dessa områden. Det är på tiden.
God forskningssed ska främjas. Forskarnas och forskningshuvudmännens ansvar för att forskningen utförs enligt god forskningssed förtydligas nu genom att det skrivs in i lag. Universitet och högskolor ska inte längre utreda sig själva, utan det ska alltid ske en oberoende utredning. Därför ska en ny nämnd utreda och besluta om oredlighet i forskning.
Systemet ska vara rättssäkert och ge skydd och stöd till alla inblandade, både till de personer som har väckt frågor om misstanke om oredlighet och till dem mot vilka misstankar riktas. Det ska finnas ett tydligt regelverk med en definition av oredlighet i forskning och enhetliga regler kring hur vi hanterar misstänkt oredlighet.
Systemet ska omfatta en så stor del av forskningen som möjligt. Regeringen föreslår att regelverket utöver universitet och högskolor nu också ska omfatta statliga myndigheter, kommuner och landsting och enskilda utbildningsanordnare.
Detta är ett förslag till en ny och mer rättssäker nationell hantering av misstänkt oredlighet i forskning, som syftar till att oredlighet ska upptäckas och att felaktiga forskningsresultat ska dras tillbaka eller rättas. I sin tur kommer detta att bidra till en ökad tillförlitlighet och kvalitet i forskningen.
Ska Sverige vara en ledande forskningsnation måste människor kunna lita på forskningen – på att allt har gått rätt till. Detta stärker vi nu. Det är mycket bra att Sveriges riksdag kan ta detta beslut i så bred enighet.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 18 juni.)
Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2018/19:MJU17
Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogrammet 2014–2020 (skr. 2018/19:52)
föredrogs.
Fru talman! I dag debatterar vi miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 17. Det baseras på Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogrammet 2014–2020 och på ett antal motioner från den gångna hösten om diverse jordbruksfrågor.
Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogram-met 2014–2020
Jag tänkte först rikta in mig på Riksrevisionens rapport om landsbygdsprogrammet, där vi är positiva till att regeringen tar till sig den kritik som har kommit fram och försöker göra en översyn av vad som ska ske under nästa programperiod för landsbygdsprogrammet, där man ska titta på vilka behov som finns på landsbygden. Mycket bra!
Det handlar om att vi ska minska krånglet och hitta mer resultatstyrda former i det kommande programmet. Vi ska komma ihåg att det program som vi nu lämnar bakom oss har varit väldigt tungt, svårstyrt och svårkontrollerat och lett till mycket krångel. Jag vet att vi innan vi gick in i det programmet sa att det inte skulle vara så, och vi säger nu att det inte heller ska vara det när vi går in i nästa programperiod. Nu är det dags att markera att det verkligen blir så, så att vi kan minska regelkrångel och onödig byråkrati för det svenska jordbruket.
Fru talman! Denna programperiod har också innefattat andra tråkiga saker: EU-stöden har tagit oerhört lång tid att få ut för många lantbrukare. Vissa lantbrukare väntar fortfarande på EU-stöden för 2015, 2016, 2017 och 2018.
Detta är alltså EU-stöd som lantbrukaren har rätt till och har gjort korrekta ansökningar om, som fyllts i helt enligt SAM:s regler. Det är många gånger pengar som avser miljövärden – miljöstöd för naturbetesmarker. I princip är det en tjänst som lantbrukaren gör samhället när han hanterar dessa betesmarker och lever upp till åtagande- och skötselplaner för att bevara den biologiska mångfalden. Det kostar många gånger ganska mycket pengar för lantbrukaren att sköta dessa betesmarker. Får man då inte ut sina stödpengar blir det en ganska dålig trend för detta.
Trenden blir ännu sämre när lantbrukaren inte får ut sina betespengar och kan sköta betesmarken och sedan får en kontroll av länsstyrelsen, som konstaterar att betesmarken inte är skött. Lantbrukaren kanske inte har haft råd att sköta betesmarken. När pengarna inte har kommit på ett, två, tre eller fyra år börjar det snart bli stora summor som fattas för en bransch som är ganska hårt ansatt av lönsamhetsbekymmer. Förra årets torka gjorde det inte bättre, såklart.
Vi talar ofta om att vi ska höja konkurrensstatusen för svenskt lantbruk, och det är jättebra. Men i min värld har vi pratat om detta i både 15 och 20 år nu, utan att det blir bättre. Det är snarare så att lönsamheten för det svenska lantbruket blir sämre och sämre. Man blir mer och mer sårbar. Under förra sommarens torka såg vi väldigt tydligt att det inte finns några reserver. Det finns ingen backup eller plan B för lantbruket, för man är så hårt ansatt av en pressad ekonomi.
När vi säger att vi ska öka konkurrenskraften för svenskt lantbruk tycker jag alltså nu att det är dags att också göra det. Men då tror jag, mina vänner här i kammaren, att det kommer att handla om att också ta lite jobbiga beslut. Vi kan ha vuxit fast i saker, och vi kanske måste ändra vissa kostnader och utgifter och vissa regler, som vi egentligen tror är bra men som tvärtom försvårar för och hämmar svenskt jordbruk.
Vi har antagit en livsmedelsstrategi där vi säger att vi ska öka produktionen och göra det mer attraktivt med svenska livsmedel. Jättebra! Då måste vi också få med de politiska verktygen i detta så att vi kan öka livsmedelsproduktionen i Sverige.
Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogram-met 2014–2020
Det har nu gått två år, fru talman, sedan vi tog beslutet om livsmedelsstrategin. Jag tror att många av lantbrukarna fortfarande inte har märkt någon som helst skillnad. Nu till sommaren kommer det en ny handlingsplan för livsmedelsstrategin.
Men för lantbrukaren i gemen tror jag inte att detta räcker. Vi behöver göra saker som ger lantbrukarna en framtidstro och gör att de känner att de nu kan investera för 25–30 år framåt – för det är ungefär avskrivningstiden för en ny mjölkladugård. Ett företag som väljer att expandera här i Stockholm, däremot, har en avskrivningstid på kanske två eller tre år.
Det är nu dags att vi ger lantbrukarna denna möjlighet. De förtjänar den; de är en hårt arbetande yrkeskår. Men de är dessutom den kanske viktigaste delen för Sverige när det gäller omställningen till ett miljö- och klimatsmart samhälle.
Och vad händer när vi inte ger lönsamhet i det svenska lantbruket? Jo, vi pressar ut produktionen till länder där den är ganska tvivelaktig. Vi kanske pressar ut produktionen till länder där man inte ens har någon djurskyddslag, medan vi i Sverige är ganska tyngda under hårda miljö- och djurskyddslagar, som de svenska bönderna faktiskt är väldigt stolta att producera under. Men vi behöver ge dem andra morötter som ökar deras lönsamhet.
Våra hag- och betesmarker i Sverige hyser oerhört många arter. Det är de marker i Sverige som hyser flest rödlistade arter. Dessa marker kan bara skötas av betande mular. Det är det enda sättet att hantera dessa betesmarker.
I partiledardebatten i går sa Miljöpartiets språkrör att han var så glad över att köttkonsumtionen går ned och att konsumtionen av vegetabiliska livsmedel går upp. Ja, det är klart att detta är bra, för det är bättre än att vi importerar tvivelaktigt kött från delar av världen. Som vi pratade om tidigare kan det vara väldigt tvivelaktigt.
Jag tycker dock att man måste problematisera lite kring detta. När vi väljer svenskt nötkött från djur som har betat svenska naturbetesmarker och har en klimatbelastning som är kanske 50, 60 eller 65 procent lägre än till exempel importerat nötkött är det fantastiskt viktigt. Det är viktigt för de svenska jobben, den svenska biologiska mångfalden och de svenska hagmarkerna.
Man måste alltså problematisera lite kring detta och inte ensidigt se vad som är bra eller dåligt. Man kan också se problemet att vegetabiliska livsmedel ganska många gånger är importerade och odlade med stort behov av konstbevattning. Och vatten börjar ju bli en ganska ändlig resurs i samhället, särskilt för lantbruket.
Jag tycker alltså att man måste se helheten och inte ensidigt säga att kött är dåligt och vegetabilier bra. Man måste kunna se lite längre än armen räcker.
Låt mig också säga något om småskaliga slakterier och mobila slakterier. Vi nåddes ju av en väldigt tråkig nyhet för ett par veckor sedan om att det enda mobila slakteriet i Sverige, Hälsingestintan, hade gått i konkurs. Hälsingestintan bröt ny mark. Man minimerade djurtransporter och slaktade ute hos bonden på gården. Det höll inte. Nu gick man i konkurs. Pengarna tog slut.
Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogram-met 2014–2020
Men det var faktiskt en väldigt bra idé. Det var en bra tanke och något som låg rätt i tiden. Därför behöver vi i politiken se till att det blir enklare för dem som vill ha småskaliga slakterier eller kanske nya mobila slakterier och ändå ge dem chansen.
Jag möter många gånger människor som har mindre slakterier och även mobila slakterier. De säger att det är krångligt och överbyråkratiskt. Slakterier som kanske slaktar ett par tusen djur om året blir jämförda med slakterier som slaktar 10 000 djur i veckan. Kraven och krånglet är desamma, och det finns ett stort behov av administrativa resurser som de mindre företagen inte har. Det är absolut dags att vi ser över detta.
Fru talman! Det är många saker i detta som är bra. Vi har många bra reservationer från Moderaterna, såklart, men för enkelhetens skull väljer jag att yrka bifall bara till reservation nr 15.
(Applåder)
Fru talman! Grundtanken i de nya EU-gemensamma reglerna för jordbruksstöd är att de ska bli mer målstyrda och mindre detaljstyrda och att medlemsstaterna ska få ett större utrymme inom ramarna. Det är bra. Det är i linje med vad Sverigedemokraterna vill och driver.
Visst är det viktigt att som opposition peka på det som inte fungerar och det som man anser att regeringen gör fel. Men jag tycker att det är ett lika viktigt budskap till folket att regeringen inom reglerna för jordbruksstöd huvudsakligen gör ett gott arbete för att förhandla till Sveriges fromma. Regeringen lyssnar på våra inspel, och det finns faktiskt många frågor där alla partier tycker lika. Där är det som förenar oss att vi ställer upp för Sverige och svenska värden.
Det jag tror och hoppas att vi alla ställer upp på är:
Mer målstyrning och mer manöverutrymme för medlemsstaterna.
Marknadsorientering och förenkling.
Högre krav på djurskydd och miljöinsatser.
Svenska lantbrukare är nämligen föregångare, och resten av EU bör följa efter. Svenska lantbrukare ska inte få konkurrensnackdelar.
En viss omfördelning från direktstöd till riktade stöd tycker vi alla är en god idé, tror jag. Skälet är att riktade stöd får större miljönytta per krona. Sverigedemokraterna noterar också att om en alltför stor del av stödet utbetalas som direktstöd leder det till att markpriser relativt sett ökar, och man får en inlåsningseffekt. Om man inte behöver producera jordbruksprodukter för att få stöd innebär det att många marker endast brukas extensivt. När aktiva lantbrukare behöver mer mark och den inte säljs eller arrenderas ut av passiva markägare uppstår denna inlåsningseffekt. Därigenom kan ett något minskat direktstöd gynna aktiva lantbrukare.
Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogram-met 2014–2020
Nästan alla partier är överens om att budgeten till EU ska minska. Det betyder med nödvändighet att inte heller jordbruksbudgeten kan vara konstant. Större nedskärningar bör dock göras på andra ställen.
Vi sverigedemokrater vill inte att lantbrukarna ska få en försämrad situation. Lösningen ligger dels i nationell medfinansiering, dels i andra åtgärder för ökad lönsamhet. Och det är väl här någonstans, i synen på lantbrukets villkor, som skillnaderna mellan partierna börjar skönjas. Vi vill ha en kraftig dieselskattesänkning, vi vill ha en sänkning av arbetsgivaravgiften och vi vill ha betesersättning för mjölkkor med mera – sådant som jag brukar tjata om.
Jag tjatar också om hur viktigt det är att lantbrukets lönsamhet ökar. Jag hävdar att det är ödesfrågan för svenskt lantbruk och i förlängningen för svensk landsbygd. Låg lönsamhet gör att så mycket mer blir omöjligt, och hög lönsamhet öppnar möjligheter för ekonomi, landsbygd och miljö.
Vi sverigedemokrater förordar starkare än de andra partierna att reglerna ska anpassas till svenska förhållanden. Det är viktigt. Vi vet ju hur tokigt det blev förra gången när definitionen av betesmark närmast beskrev en syd- eller centraleuropeisk betesmark. Det handlar mycket om flexibilitet och indikatorer.
Målstyrningen och den större friheten för medlemsstaterna bygger i det aktuella regelförslaget på att EU-kommissionen gör en uppföljning av hur det går för medlemsstaterna med hjälp av vissa indikatorer. De indikatorerna gör att frihetsgraden inskränks.
Vi är tre partier som vill möjliggöra målstyrning mer än de andra, som jag har uppfattat det: Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Moderaterna. Vi sverigedemokrater går emellertid längst. Vi har sedan tidigare påpekat att de indikatorer som kommissionen föreslår inte mäter effekter utan snarare åtgärdernas storlek. Det handlar om hur mycket pengar man lägger och hur många aktörer som tar emot pengar. Riksrevisionen håller med och lägger till att det även gäller delar av den nationella uppföljningen.
Om man i stället använder indikatorer som verkligen mäter resultat och effekter skulle uppföljningen av resultat och effekt förbättras och bidra positivt till det analysarbete som görs vid Jordbruksverket. Samtidigt ska det erkännas att det förvisso ofta kan vara svårare att samla mätvärden för indikatorer som ligger närmare effekt och resultat, och det riskerar att leda till mer administration om de inte väljs med omsorg och med hänsyn till förhållanden i Sverige. Indikatorer väljs alltså bäst i samråd med näring, myndigheter och annan expertis i Sverige. För att möjliggöra detta anser Sverigedemokraterna att regeringen vid förhandlingarna i Bryssel ska verka för flexibla skrivningar för viktiga indikatorer, så att det skapas ett nationellt utrymme för att ta fram dem. Indikatorerna kommer nämligen att vara avgörande för de frihetsgrader som Sverige får.
Vi agerar alltså som vi lovade i EU-valrörelsen och tidigare på ett sätt som ger mer makt tillbaka till Sverige.
Det finns mycket annat viktigt att ta upp där det finns olika grad av samförstånd i riksdagen. Till exempel föreslår vi, likt Riksrevisionen, att regeringen ska överväga om det går att förenkla administrationen och öka måluppfyllelsen i landsbygdsprogrammets nästa programperiod genom att kombinera insatsområden i gemensamma budgetar. Det är för plottrigt i dag.
Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogram-met 2014–2020
Vi anser också att regeringen bör tillsätta en snabbutredning av de nationella behoven av landsbygdsutveckling i ljuset av den sårbarhet som blev tydlig genom 2018 års torka.
Vi anser att lantbrukare som har drabbats av felaktiga avdrag bör ha rätt att återkräva pengarna när uppenbara fel har begåtts av den utbetalande myndigheten.
Vi anser att Sverige ska verka för att små avvikelser från grundvillkoren inte ska ge kraftiga sanktioner. Som tidigare framhållits här stöder vi också att Sverige bör ha en politik för att möjliggöra småskaliga slakterier med mera.
Låt mig uppehålla mig en stund vid något som vi kanske är ensamma om. Det handlar om synen på förhållandet mellan produktion i Sverige och produktion i utlandet när det gäller klimatet. Vi vill öka det svenska lantbrukets konkurrenskraft. En väsentlig del i detta är att minska kostnaderna. Snabbast går det genom att sänka dieselskatten, men mycket annat måste göras, som jag tidigare har sagt.
Ökad svensk matproduktion gör skillnad för klimatet på global nivå. Det gäller tyvärr inte många andra klimatsatsningar i Sverige. Ökad svensk produktion gör skillnad, för svenskt jordbruk ger mycket mindre växthusgasutsläpp än konkurrenternas. När importen minskar minskar andra länders utsläpp och de totala globala utsläppen – det är ju det som betyder något. Det gäller även om den ökade produktionen skulle leda till något ökade utsläpp per hektar i Sverige. Dessutom finns det alldeles för lite biodrivmedel i världen, vilket gör att en alltför uppskruvad efterfrågeökning riskerar att resultera i ökade i stället för minskade klimatgasutsläpp på global nivå. Det påverkas förstås av flera faktorer.
Använd biodrivmedlen i transportindustrin först! När de saknade tekniklösningarna har kommit kan lantbrukarna ställa om. Ökad produktion i Sverige för också med sig, som bonus, mindre användning av bekämpningsmedel och antibiotika, bättre djurskydd samt minskad förlust av biologisk mångfald globalt. Det är en win-win-solution. Släpp bassängkanten! Annars kommer ni inte ända in i kaklet!
Sverige måste sluta med Bror Duktig-syndromet. Tillämpa EU-förordningar på ett sätt som ger så goda konkurrensförutsättningar som möjligt för Sverige inom EU-reglernas ramar! Gör upp med svensk naivitet och inse vad EU är för någonting!
Slutligen: I Sverige ska det finnas utrymme både för det gamla och för det nya. Bevara svenska värden, djurskydd, biologisk mångfald, lantsorter, lantraser och kulturarv, inklusive våra unika fäbodar! Utveckla ny teknik och forska! Använd modern växtförädling! Se nya samband! Skaffa de grödor vi behöver! Det finns ingen motsättning om man för en balanserad politik som tar hänsyn till samtliga konsekvenser, till allt som är viktigt och inte bara till vissa värden, och som fokuserar på effektivitet samt skyr symbolpolitik.
Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 7.
Fru talman! I Sverige ska alla kunna leva och förverkliga sina drömmar oavsett var i landet man bor. Grunden för det är att små och medelstora företag får möjlighet att skapa jobb, att det finns bra vägar och kommunikationer och att det finns fler bostäder i mindre orter, i större städer, i medelstora städer och i byar – ja, precis överallt.
Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogram-met 2014–2020
Utveckling i hela landet betyder inte likformighet. När makten flyttas närmare de människor som berörs behöver det vara likvärdiga resultat men inte likadana. Det är viktigt att makten flyttas just på det sättet, för då sker det mycket spännande utveckling. Det är utveckling som behövs för att skapa attraktivitet och kreativitet för en långsiktigt hållbar utveckling i hela landet. Vi vill skapa världens modernaste landsbygd och världens grönaste städer. På det sättet bidrar hela landet hela tiden, och det ger alla människor möjlighet att växa.
Fru talman! Landsbygden är själen i Centerpartiet. Vi vill ha jobb i hela landet. Det är just därför vi arbetar för att bidra till att det skapas fler jobb både i växande företag och i de gröna näringarna. En viktig del i det är det landsbygdsprogram som vi nu har en genomgång av, med anledning av Riksrevisionens rapport. Med hjälp av landsbygdsprogrammet har vi nämligen möjlighet att stärka de verksamheter som ger jobb på landsbygden och som förser oss med svensk mjölk, svenskt kött och svenska grönsaker och som också ger öppna landskap och levande bygder. Landsbygdsprogrammet bidrar också när det gäller att nå de miljömål som vi har satt upp.
När det nuvarande landsbygdsprogrammet förhandlades var Centerpartiet pådrivande för att säkerställa ett så starkt landsbygdsprogram som möjligt. Den utvärdering som Riksrevisionen har gjort blir därför väldigt viktig att dra lärdomar av inför utformningen av nästa period. Precis som John Widegren tidigare beskrev har intentionerna hela tiden varit goda, men man har tyvärr inte lyckats nå de mål som man skulle vilja nå. Det pekar också Riksrevisionen på i sin rapport. Måluppfyllelsen har varit väldigt svår att mäta. Det är därför vi på olika sätt vill utveckla landsbygdsprogrammet så att det också ska bidra till måluppfyllelse.
Tyvärr är Riksrevisionens övergripande slutsats att regeringens utformning av landsbygdsprogrammet har bidragit till en programstruktur som försvårar möjligheten att nå programmets mål. Det är allt annat än bra.
Riksrevisionen pekar på att EU har ett omfattande och detaljerat regelverk men att det faktiskt finns ett nationellt utrymme att göra någonting av. Regeringen valde tyvärr att låta ett stort antal åtgärder ingå i programstrukturen. Man påpekar från Riksrevisionens sida att det har försvårat genomförandet. Det har lett till ökade administrativa kostnader och försenade utbetalningar av stöd.
Det är allvarligt när Riksrevisionen pekar på att det finns begränsad information om måluppfyllelsen. Detta bidrar enligt Riksrevisionen till att möjligheten att justera programmet för att förbättra det till nästa programperiod minskar.
Ja, Riksrevisionen pekar på ett antal brister vad gäller handläggning av stödåtgärder. Bland annat långa handläggningstider och lång väntan på stöd för de sökande lyfts fram. Det har skapat en misstro bland företagare och landsbygdsbor. Många uttrycker: Vi har tappat tilltron till systemet.
Centerpartiet anser att ett återställt förtroende för systemet, med bland annat kortare handläggningstider, minskat krångel och snabbare utbetalningar, bör vara av högsta prioritet i kommande landsbygdsprogram.
Fru talman! Under förra året, 2018, började arbetet med att ta fram en strategisk plan. Det är kanske inte så konstigt eftersom programperioden närmar sig sitt slut och eftersom man förmodligen kände till en del av den kritik som Riksrevisionen skulle rikta mot programmets utformning. Vi vet inte när den ska vara klar, för det pågår förhandlingar. Men jag hoppas verkligen att det i dag finns den typ av underlag som Riksrevisionen efterlyser för att man ska kunna nå en betydligt större måluppfyllelse och ha möjlighet att följa upp den under kommande programperiod.
Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogram-met 2014–2020
Jag hoppas verkligen att företrädarna för de två regeringspartierna – Malin Larsson från Socialdemokraterna och Maria Gardfjell från Miljöpartiet – kommer att kunna bringa lite mer klarhet i hur regeringspartierna kommer att gå vidare, inte minst för alla er som just nu lyssnar på den här debatten. Ni har ju ett stort intresse av landsbygdsutveckling i hela Sverige. Och vi är beroende av att landsbygden fortsätter att utvecklas.
Riksrevisionen konstaterar också att det regionala inflytandet har brustit. Centerpartiet delar den bilden. Som decentralistiskt parti anser vi att så mycket makt som möjligt bör ligga lokalt och regionalt. Vi drev väldigt hårt i regionförhandlingarna 2016 att fler statliga funktioner skulle decentraliseras och att man skulle ge ökat ansvar till de folkvalda regionala parlament som ansvarar för arbetet med regional utveckling och tillväxt. Centerpartiet vill därför att regeringen i framarbetandet av kommande landsbygdsprogram ska se över vilka delar av landsbygdsprogrammet som kan läggas över på regionerna. Det kanske också regeringens företrädare i dag kan ge en del svar på.
Fru talman! I januariavtalet har Centerpartiet varit drivande för att hela Sverige ska utvecklas. Det gäller inte minst det område som vi i dag debatterar. Sveriges ryggrad – landsbygden – bidrar med mycket, nästan allt som vi alla behöver för att leva. Därför skulle jag i detta sammanhang också vilja lyfta beslutet om livsmedelsstrategin för Sverige, som bland annat handlar om ökad produktion och stärkt lönsamhet och konkurrenskraft. Jag önskar att den får bli mer verklighet. Det har gått drygt två år sedan beslutet. Många lantbrukare känner i dag att strategin inte har lett till de politiska beslut som de hade förväntat sig och som skulle göra skillnad på gårdsnivå. Därför är det nu otroligt viktigt att svensk politik går från ord till handling när det gäller just livsmedelsstrategin.
I det januariavtal som jag nämnde har Centerpartiet tillsammans med Liberalerna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet drivit på för åtgärder för stärkt konkurrenskraft och lönsamhet för svenska lantbrukare. Det utmynnade i en överenskommelse om ett kraftfullt bondepaket, och genomförandet är under förhandling.
Det här är viktigt. Vi har fantastiska möjligheter för det svenska jordbruket, det svenska skogsbruket och alla de gröna näringarna i vårt land – inte bara för att förse Sverige med livsmedel och bioråvara utan faktiskt också för att vara en aktör internationellt. Befolkningen i världen växer, och åkerarealen minskar. Vi har ett ansvar att se till att vårt rena jordbruk blir så lönsamt och konkurrenskraftigt som det bara kan bli med en bra politik. Inte minst gäller detta djurskyddet, folkhälsan och vikten av att använda så lite antibiotika som möjligt.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation nr 5. Den handlar om det som jag redan beskrivit när det gäller vikten av att fatta beslut ute i våra regioner, nära våra olika landsbygder som är den absolut avgörande delen av vårt land för våra möjligheter att äta oss mätta, ge energi med nya spännande material och så vidare och skapa tillväxt i alla de företag i de gröna näringarna där jord och skog är själva grundstommen.
Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogram-met 2014–2020
I Centerpartiets Sverige behöver hela landet bidra, och det utgör ingen konflikt mellan stadsbygd och landsbygd. En närodlad politik där beslut fattas så nära människor som möjligt möjliggör en utveckling för likvärdiga möjligheter i hela vårt land där man kan lösa samma utmaning på olika sätt utifrån förutsättningarna – för hela landet ska leva!
Fru talman! Jag står bakom reservationerna, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 12.
Vi talar i kväll om Riksrevisionens rapport om landsbygdsprogrammet. Vi har i denna kammare klubbat målen i livsmedelsstrategin. Vi har talat om dem förut, och jag tänker göra det lite nu också. Man kan tycka att jag tjatar om detta, men jag tycker att det är viktigt att få tala om livsmedelsstrategin.
Målen är viktiga, då många jordbrukare upplevde att den samlade jordbrukspolitiken under många år faktiskt innebar att svenskt jordbruk skulle avvecklas. Nu har vi gemensamma politiska mål för att utveckla och stärka jordbruket. Det är faktiskt något nytt, och jag tror att det upplevs som mycket positivt. Vi talar om att öka lönsamheten, stärka konkurrenskraften och öka svensk självförsörjning av livsmedel.
Fru talman! Tyvärr möter jag många bönder som säger att de inte märker av det vi pratade om, alltså målen, utan att det bara har blivit en massa vackra ord och ingen verkstad. Jag önskar att regeringen tar till sig det här och att kritiken går in i huvudet så att man börjar agera. Jag önskar verkligen det, för det är så många med mig som verkligen vill att det ska börja vända för svenskt jordbruk.
En fråga som har varit en av den mest kritiserade under åren är de kraftigt försenade utbetalningarna av EU-ersättningarna. Jag började här i riksdagen 2014, och jag kan säga att bönder ringde till mig nästan direkt och sa: ”Magnus, hur kan det här fungera? Jag får inte ersättningarna i tid.” Det är många svenska bönder som är drabbade, och för en del handlar det om så mycket pengar som en halv årsinkomst som inte har betalats ut. Och vad är problemet? Jo, det är datorer som inte fungerar.
Det är naturligtvis inte hållbart, utan här måste regeringen vidta åtgärder för att säkerställa att jordbrukarnas likviditet och kreditvärdighet inte försämras. Det är inte rimligt att jordbruksföretagare drabbas i den utsträckning som de de facto har gjort. Vi kristdemokrater menar att statens skyldigheter gentemot enskilda näringsidkare ska ges högre prioritet i händelse av administrativa problem.
Fru talman! Riksrevisionen konstaterar att regelverket för nuvarande landsbygdsprogram varit mer komplicerat än nödvändigt. Regeringen måste se till att regelverket blir så enkelt som möjligt i kommande program. Jag vet att det var den förrförra regeringen som gjorde detta, men likväl är det viktigt att man tar till sig synpunkter från Riksrevisionen.
Regelverket är enormt inom jordbruket. Om en bonde har mjölkproduktion och dessutom spannmål på gården talar vi om ungefär 900 regler att förhålla sig till. Jag kan inte låta bli att berätta om bonden jag träffade i Nässjö, för jag tycker att det säger så mycket om hur läget är. Han sa till mig på en bondefrukost: ”Magnus, varje morgon när jag vaknar tänker jag: Vilken regel kommer jag att bryta mot i dag?” Är ni med? Det är ju förfärligt att man ska känna så, men det är så många regler och så många fel man kan göra. Det här duger inte, utan här måste det bli en förändring.
Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogram-met 2014–2020
Vi kristdemokrater vill att det tillsätts en utredning för att underlätta och förenkla regelbördan. När ska bonden hinna med att vara bonde? Det tycker jag att vi borde fundera på.
Fru talman! Jag hade hoppats få en bred uppslutning gällande att orden i miljöbalken skulle ändras om att jordbruket är en miljöfarlig verksamhet. Jag vet att vi ska prata om det här i nästa debatt, men jag vill ändå få med det här också, för det är för mig helt befängt att ordet ”farligt” hänger ihop med ordet ”livsmedelsproduktion”. Miljöpåverkande kan den vara, men farlig? Här ser vi en skillnad på hur olika länder ser på livsmedelsproduktion. I Finland handlar det om att självförsörjningen ska vara över 80 procent. I Danmark är det en jätteviktig exportvara – det är business. Och här hemma i Sverige är livsmedelsproduktion en miljöfarlig verksamhet. Det tycker jag säger allt.
Jag ställde en fråga om det här till landsbygdsministern, och jag märkte att hon också tyckte att det är märkligt.
Jag hoppas att det kan bli en förändring, för så länge regeringen och dess stödpartier inte vill ändra i miljöbalken är det verkligen bara tomma ord.
(Applåder)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande i dess helhet.
Två tredjedelar av landets kommuner är glesbygds- eller landsbygdskommuner. Tillsammans utgör de en enorm yta. Det är många medborgare som bor på den svenska landsbygden, och det gör att frågorna om landsbygden inte bara berör en minister i regeringen, ett utskott här i riksdagen eller en nämnd ute i kommunerna och regionerna, utan landsbygden är avgörande för hela landet och berör oss alla.
Det finns inte bara en landsbygd i Sverige. Många av oss som debatterar här i dag är själva landsbygdsbor som representerar olika delar av landet och även olika delar av landsbygden. Våra svenska landsbygder skiljer sig från norr till söder, från öst till väst och från kustland till inland.
För oss socialdemokrater är det självklart att människor ska kunna bo och verka i hela Sverige. I ett starkare samhälle finns resurser och kraft för en aktiv landsbygdspolitik som nyttjar hela Sveriges potential. Det skapar ett tryggare Sverige som också håller ihop. Men den servettskiss till budget som M och KD med ivrigt stöd av SD röstade igenom i december var förödande för landsbygden. Borta var merparten av ett reformutrymme på nästan 20 miljarder. I stället för kraftfulla investeringar i ett Sverige som håller ihop fick vi ett sjätte jobbskatteavdrag.
Fru talman! I maj följde jag med vår landsbygdsminister Jennie Nilsson runt om i Västernorrland när hon besökte oss på sin Sverigeresa. Vi besökte flera viktiga verksamheter och träffade många landsbygdsbor i landsbygdskommunerna Ånge och Sollefteå. De var stolta över sin hembygd, men vi möttes också av en vrede över att avstånden mellan oss människor växer och en upplevelse av att samhället inte alltid klarar av att leverera.
Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogram-met 2014–2020
Det kan vi också se och höra i de uppror som nu gör landsbygdens röster hörda. Samtidigt ser vi ett trendbrott i debatten men också i politiken. Den förra S-ledda regeringen började vända denna skuta. Den tillsatte Landsbygdskommittén, som jobbade fram 75 förslag för hur hela Sverige ska växa. Det handlar bland annat om satsningar i stödområde A och utbyggnad av bredband. Den förra regeringen arbetade också fram en bred, förankrad livsmedelsstrategi.
Vi måste dock fortsätta lyssna till dessa engagerade medborgare och visa dem att vi menar allvar med våra satsningar och att landsbygden med sina medborgare och naturresurser är viktig för hela landets utveckling.
En levande landsbygd är en prioriterad fråga för oss socialdemokrater. I januariavtalet lyfter Socialdemokraterna tillsammans med Centern, Miljöpartiet och Liberalerna fram landsbygden i flera punkter, framför allt i avsnittet om att hela landet ska växa. Vår politik ska komma hela landet till del. Därför kommer vi att bygga och rusta vägar och järnvägar. Vi kommer att bygga bostäder och införa ett avståndsbaserat och färdmedelsoberoende reseavdrag. Vi vill också bygga ut den digitala infrastrukturen och öppna fler servicekontor. Och vi vill inte placera några nya myndigheter i Stockholm under mandatperioden.
För att skapa bättre förutsättningar för bostäder i bra lägen och för näringsverksamhet på landsbygden ska det vara betydligt enklare att bygga strandnära i landsbygdsområden. Det finns kommuner i vårt land som har fler sjöar än invånare. De ska självklart få använda dessa fantastiska sjölägen för att bygga men också för att kunna locka fler besökare och nya invånare.
En viktig del i landsbygdsutvecklingen är landsbygdsprogrammet. Det består av stöd och ersättningar för att utveckla landsbygden. Miljö, hållbar utveckling och innovation är prioriterat. Som andra före mig har nämnt har Riksrevisionen nu granskat programmet och lämnat sina iakttagelser och rekommendationer för hur målen ska nås. Jag tror att vi alla instämmer i Riksrevisionens iakttagelse att den komplexa programstrukturen med många olika åtgärder och insatsområden samt den omfattande resultatrapporteringen har gjort att handläggningen har tagit alldeles för lång tid och varit för resurskrävande. Det måste bli bättre.
Fru talman! Det är mycket viktigt att en diskussion om hur hela Sverige ska växa inte stannar vid frågor som gäller här och nu. Utvecklingen omkring oss för med sig nya förutsättningar för boende och företag på landsbygden. Vi ser nu en stark utveckling mot en biobaserad samhällsekonomi där biomassa från jordbruk, hav och skog bidrar till nya innovativa produkter och jobb. Den utvecklingen pågår i Sverige och kan dessutom bidra till att knyta samman landsbygder, tätorter och städer. Vi ser också hur ett alltmer digitaliserat samhälle växer fram. Det skapar nya förutsättningar som vi bara har sett början av.
Ytterligare ett exempel är klimatförändringarna och befolkningstillväxten i världen. Hur påverkar dessa förändringar livsmedelsproduktionen och efterfrågan globalt? Och vad kommer det att betyda för Sverige?
Fru talman! Vi behöver rikta blicken mot framtidens landsbygder. De tillhör våra unga. Jag ser att det finns mycket som gror ute på landsbygden när jag är ute och hälsar på företagare, föreningar och skolor. Då möter jag också otroligt mycket positivt och många unga som nu satsar på landsbygden.
Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogram-met 2014–2020
Jag har tidigare i denna talarstol berättat om de unga bönderna som satsar i min hembygd. I början av denna vecka besökte jag naturbruksgymnasiet i Nordvik hemma i Västernorrland. Vet ni vad? Äntligen, efter år av minskat söktryck har det vänt. De har nu 38 sökande till hösten jämfört med 10 för två år sedan. Dessa elever och deras äldre kamrater, som i dagarna tar studenten och sjunger om sin ljusnande framtid, är våra framtida lantbrukare och djurvårdare. Många av dem kommer att verka och bo på landsbygden. Ja, jag tror att de har en ljusnande framtid.
Dessa unga ska kunna förvänta sig att samhället är starkt även på landsbygden, att sjukvården finns där när den behövs, att skolan ger alla unga lika goda möjligheter och att samhället är tryggt. Bara på det sättet kan hela Sverige leva och växa.
Vi politiker måste prioritera landsbygden. Januariavtalet med alla dess positiva punkter för landsbygden ska genomföras. Vi behöver fler riktade insatser för ökad tillväxt och mer omfördelning för en tryggad välfärd. Vi behöver genomföra en landsbygdssäkrad skattereform som ger ökad rättvisa och sluter klyftorna i vårt land.
För att klara det behöver vi ett starkt samhälle och en bred, förankrad landsbygdspolitik. Vi behöver investeringar snarare än skattesänkningar och en aktiv landsbygdspolitik som nyttjar hela Sveriges potential. Det skapar ett tryggare Sverige som håller ihop.
(Applåder)
Fru talman! Det är ett evigt tjat om den här servettskissen. Jag tänker att det väl var en ganska bra budget i alla fall. Den som regeringen lade fram var ju inte tillräckligt bra för att röstas igenom här i kammaren, tyvärr. Men det var inte det jag tänkte debattera.
Jag vill först berömma Malin Larsson för att hon lyfter upp en viktig fråga: kompetensförsörjningen på landsbygden. Jag tror att den blir oerhört viktig. Därför gläds jag också när jag hör att söktrycket till naturbruksgymnasierna går upp igen. Man hör ju gång på gång från lantbrukarna i Sverige att de inte får tag på personal.
Vi behöver också hitta sätt att stimulera våra nya svenskar att gå in i de gröna näringarna, så att de också hittar till naturbruksgymnasierna och kan känna att det där kan finnas en framtid för dem. Våra nya svenskar ser det många gånger som låg status att arbeta i lantbruk. Den trenden måste vi vända.
Jag tror att vi vänder den bäst genom att hitta ökad lönsamhet för jordbruket. Den ökade lönsamheten är en av delarna i livsmedelsstrategin. Därför har jag en fråga till Malin Larsson. Vilka är de enklaste konkreta sakerna? Vi behöver få fram dem nu. När den här mandatperioden har gått är det fem år sedan vi röstade igenom livsmedelsstrategin. Tänk om vi inte har lyckats vända trenden och höja produktionen på fem år när vi har tagit ett sådant omvälvande beslut som livsmedelsstrategin är. Vilka saker känner Malin Larsson är de viktigaste för att verkligen få muskler bakom strategin?
Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogram-met 2014–2020
Fru talman! Tack för frågorna, John Widegren! Det var mycket som du hann ta upp.
När det gäller budgeten har vi helt olika syn. Ska vi kunna göra satsningar behöver vi också pengar till det. Vi socialdemokrater ser på det här på ett helt annat sätt. Vi hade behövt pengarna som det sjätte jobbskatteavdraget tog till att göra satsningar på landsbygden snarare än att öka klyftan mellan pensionärer och löntagare och mellan stad och landsbygd.
Kompetensförsörjningen är superviktig, inom flera områden. Vi ska inte bara få fram jordbrukare. Det handlar också om djursjukvårdare och allt sådant. Det finns alltså en otrolig bredd, precis som landsbygden i sig har en otrolig bredd. Det är jätteviktigt.
När jag var på naturbruksgymnasiet i Nordvik hemma i Västernorrland var det glädjande att höra att de har mycket på gång med satsningar på YH-utbildningar och andra vuxenutbildningar inom området. Det gäller också andra landsbygdsdelar, som trädgård och så vidare. Det var alltså mycket positivt och mycket glädjande. Jag är jätteglad över att de har fler sökande.
En annan viktig del när det gäller landsbygd och kompetens är skogen. Tillsammans med Jennie Nilsson besökte jag Skedom, vårt skogsbruksgymnasium. Även där ser man att kompetensen behövs. De skulle också satsa på vuxenutbildning tillsammans med SCA där uppe.
Nu har jag bara några få sekunder kvar av min talartid. Jag skulle säga något om ökad lönsamhet, men jag får återkomma till det i nästa replik.
Fru talman! Tack, Malin Larsson, för svaret – åtminstone det som hanns med!
Malin Larsson lyfter upp att staten saknar pengar att kunna satsa på landsbygden. Jag menar att det är precis tvärtom. Det är de privata företagen som ska ges möjlighet att satsa på landsbygden. På så vis kan de öka produktionen. Jag hoppas att jag får svar på det i nästa inlägg.
Det är inte genom att flytta ut statlig verksamhet på landsbygden eller genom att använda oss av statliga pengar som vi gör att bönderna känner att de vill satsa och kan tro på sin produktion. Åtminstone i min värld vill en lantbrukare som funderar på att lägga de närmaste tio femton åren på en stor satsning veta att han har långsiktiga spelregler vad gäller äganderätt. Han vill även ha långsiktiga spelregler så att han vet att avgifter och skatter inte blir för höga. Han vill ha minskat regelkrångel och minskad byråkrati. Han vill även veta att offentlig sektor runt omkring väljer att upphandla det han producerar.
Tycker Malin Larsson att lantbruket behöver sänkta kostnader så att vi hamnar på mer jämlika nivåer med våra europeiska konkurrentländer? I exempelvis Tyskland har man i princip halva Sveriges bränslekostnader i dag, men vi konkurrerar på samma marknad. Är det en väg framåt att tänka sig att till att börja med sänka bränslekostnader men kanske även sänka kostnaderna för personal?
I detta anförande instämde Mats Nordberg (SD).
Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogram-met 2014–2020
Fru talman! Tack igen, John Widegren, för frågorna!
Om vi inte hade haft ett sjätte jobbskatteavdrag hade vi haft ännu mer pengar till landsbygden. Landsbygden består ju inte bara av jordbrukare, utan även av allt annat. Vi ser en demografiutveckling som gör att vi kommer att behöva mycket mer pengar till äldreomsorg och så vidare. Där behöver landsbygdskommunerna mycket stöd.
Du talade även om det jag inte hann ta upp, det vill säga ökad lönsamhet. Det är jätteviktigt. En viktig del är att vi svenskar själva ser till att konsumera svenska varor. Vi socialdemokrater har lagt fram ett förslag om märkning av kött på restauranger så att man som konsument och restaurangbesökare tydligt och enkelt kan välja svenskt. Detta håller ni tyvärr inte med om. Det vore annars ett sätt för alla att kunna välja svenskt när vi går ut och äter. Det kan vi ju göra i affärerna i dag. Framför allt handlar det om att vi själva efterfrågar och köper mer svenskt.
Sverige har fantastiska produkter som tillverkas ute i vårt jordbruk. Även ministern har tidigare talat om detta i kammaren. Vi ser dessutom en ökad export av våra premiumvaror, som det handlar om. Det skulle också kunna ge en ökad lönsamhet.
Jag tror att det gäller att jobba på flera olika håll. Det finns inte en enda lösning. Men jag tror absolut inte att sänkta skatter är lösningen.
(Applåder)
I detta anförande instämde Magnus Manhammar (S).
Jag vill påminna om att man talar genom talmannen.
Fru talman! Tack, Malin Larsson, för anförandet!
Jag hörde att Malin Larsson sa att Socialdemokraterna och regeringen har vänt skutan för landsbygden. Jag undrar om det betyder att regeringen inte kommer att höja uppräkningen av drivmedelsskatten efter årsskiftet.
Vi har redan frågat minister Baylan om detta i dag, men han duckade och svarade inte. Men eftersom Malin Larsson gjorde en ansats och sa att det var viktigt med en levande landsbygd och att Socialdemokraterna verkligen jobbar för det hoppas jag att jag kan få besked om det från henne i stället.
Fru talman! Tack, Staffan Eklöf, för frågan!
Jag tycker absolut att Socialdemokraterna har vänt skutan. Som jag sa i mitt huvudanförande började vi vända skutan under den förra mandatperioden. Vi gjorde det både genom det 75-punktsprogram som Parlamentariska landsbygdskommittén jobbade fram och genom framför allt livsmedelsstrategin. Socialdemokraterna lyckades få en bred enighet om den här i kammaren. Den är oerhört viktig för Sverige och svenskt jordbruk framöver.
Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogram-met 2014–2020
Vi politiker måste prioritera och fatta beslut. Sedan ska de beslut vi fattar också omsättas. Det ska bli konkret ute i landet. Det är det viktiga. Jag tycker att vi börjar se resultaten av det nu. Men mycket jobb återstår. Det som framför allt är glädjande, vilket vi kan höra i dag, är att många av oss är ganska överens om att landsbygden är viktig. Det gäller dock att vi visar det i våra satsningar och i de beslut som vi fattar här i kammaren.
I detta anförande instämde Hanna Westerén (S).
Fru talman! Jag vill tacka för svaret även om det tyvärr inte innehöll något svar. Jag fick inget svar på just min fråga.
Livsmedelsstrategin är ett mycket viktigt dokument. Det allra största värdet med den är att det är första gången som alla erkänner att det är viktigt med en hög produktion i Sverige. Som tidigare har sagts måste det också bli verkstad av det hela, och det har blivit ganska lite verkstad.
Låt mig återkomma till min fråga. Jag vill verkligen ha ett svar på frågan: Kommer regeringen att räkna upp drivmedelsskatten efter årsskiftet?
Det är ingen orimlig fråga. Vi sitter alla med budgetar och har kommit en bit på väg. Svaret på en sådan fråga bör redan ha utkristalliserat sig. Jag hoppas på att alla människor ute på landsbygden som är oroliga kan få ett svar här och nu av Malin Larsson.
Fru talman! Jag ska försöka ge dig ett svar, Staffan. Men tyvärr kan jag inte föregå regeringen och svara på vad regeringen kommer att göra med drivmedelsskatten. Det gäller också att komma ihåg att skatten är en liten del av det pris som står på macken när man tankar själv.
Det här med att skatten på drivmedel skulle vara den enda lösningen för att rädda landsbygden är något man hela tiden hör från Staffan Eklöf och från Sverigedemokraternas håll. Det känns som ett sätt att klamra sig fast och inte vilja följa med in i framtiden. Man verkar tro att detta ska rädda landsbygden. Något sådant håller jag definitivt inte med om.
Man måste precis som vi socialdemokrater tillsammans med våra samarbetspartier gör i januariavtalet ha flera olika satsningar på en bredd som gynnar hela landsbygden.
Fru talman! Jag hade den stora förmånen att få vara med och förhandla om livsmedelsstrategin med den dåvarande landsbygdsministern. Det blev naturligtvis mycket ord, men när vi förhandlade var det viktigt att tala om vad som skulle stå i den. Man kan ju vara överens. Som någon var inne på är tanken att den över tid ska ha en röd tråd, oavsett vilka partier som finns här eller hur regeringen ser ut.
Vi talade om att öka lönsamheten och stärka konkurrenskraften och om att vår självförsörjning av livsmedel ska öka. Något som vi då tog upp var att regelverket ska minska. Jag tänkte fråga ledamoten Malin Larsson hur regeringen tänker om att minska regelverket.
Fru talman! Tack, Magnus, för frågan!
Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogram-met 2014–2020
Att minska regelverk och regelkrångel är något som vi alla tycker är viktigt. Självklart ska det inte vara krångligt för våra medborgare och våra lantbrukare där ute. Det ska vara rätt och riktigt men ändå lätt. Alla instämmer ju också i Riksrevisionens granskning av landsbygdsprogrammet. Det har tagit alldeles för mycket administrativ tid och börda. Även detta kostar pengar. Vi vill ju helt klart att pengarna ska gå ut dit där de gör nytta, i myllan. Det är vi överens om.
När det sedan gäller exakt hur det ska gå till är det ju flera olika delar, och det hör till flera olika myndigheter och så vidare. Det är en bredd ända ned till länsstyrelsenivå. Men när jag har varit ute och träffat bönder som haft med länsstyrelsen att göra har de varit otroligt tacksamma och glada över den hjälp och det stöd de har fått. Det har gått jättesmidigt och enkelt. Det finns alltså ställen där det fungerar väldigt bra också, och det är det vi får lära av och ta med oss.
Fru talman! Jag tackar Malin Larsson för svaret. Malin Larsson talade om en ljusnande framtid för våra bönder. Jag tyckte att det var fint. Jag önskar verkligen en ljusnande framtid. Men jag märker inte av den. Tyvärr märker inte heller de många bönder som jag besöker en ljusnande framtid. Det är fortsatt väldigt tufft. Fortfarande slutar ungefär fyra fem mjölkbönder varje vecka på grund av att det inte är lönsamt nog.
Ledamoten pratade i ett inlägg här om att regeringen har haft 75 punkter i Landsbygdskommittén. Man pratar om att livsmedelsstrategin är bra. Det som upplevs är att det är väldigt mycket prat och väldigt lite verkstad.
Jag tänkte ändå fråga ledamoten Malin Larsson igen, så får hon svara så gott hon kan: Hur tänker regeringen genomföra det här? Vilken tidsperiod pratar vi om? Ska det införas inom ett halvår, under mandatperioden eller fram till 2030? Hur tänker regeringen?
Fru talman! Jag tackar Magnus Oscarsson för frågorna igen. Mycket som vi ska göra står ju i januariavtalet, som är under förhandling. Det vi har varit väldigt tydliga med är att januariavtalet ska genomföras, och det står vi fast vid.
Magnus Oscarsson och hans parti satt vid regeringsmakten under många år, men då kom det exempelvis inte fram någon livsmedelsstrategi. Det lyckades vi med under förra mandatperioden, när det var en socialdemokratiskt ledd regering. Jag tycker att vi har tagit många steg, och jag tycker att vi gör mycket.
Vi är helt överens om att det ska märkas skillnad där ute för våra bönder. Det är de som ska märka det. När jag är ute och möter bönder får jag inte riktigt den här dystra bilden. Den kan jag glädjande nog inte dela. Jag har mött unga bönder som verkligen vågar satsa, som har framtidsvisioner och som har långsiktiga planer på hur de ska fortsätta att utveckla sitt jordbruk. Det är otroligt glädjande.
Det gäller också att vi ser det här politiskt långsiktigt. Det ska inte vara något duttande här och nu, precis som jag var inne på i mitt huvudanförande, utan det gäller att se det långsiktigt. Det gäller att se vad framtiden har att utvisa och hänga med. Det är otroligt viktigt framöver.
Det är glädjande, som jag sa innan också, att vi ändå tycks vara överens om ganska mycket vad gäller landsbygden. Precis som med livsmedelsstrategin, där vi fick en bred överenskommelse, tror jag att det är viktigt för landsbygden att vi tillsammans hjälps åt och gör det bästa möjliga. Då tror jag att vi kan lyckas allra bäst.
Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogram-met 2014–2020
(Applåder)
Fru talman! Riksrevisionen har granskat landsbygdsprogrammet, som trädde i kraft 2014. Vi har från talarstolen hört flera partiföreträdare, bland annat från Centerpartiet, kritisera regeringen lite grann. Det kan vara bra att komma ihåg att det var Centerpartiet som hade landsbygdsministerposten när programmet utvecklades.
På ett område tycker jag att Riksrevisionen uttrycker sig väl snällt. Det gäller bristerna i det it-system som Jordbruksverket utvecklat. Det har varit försenat och har brustit i funktionalitet. Det finns fortfarande lantbrukare som inte har fått stöd utbetalda för 2015 och de kommande åren. De fel som har begåtts skadar trovärdigheten för våra svenska myndigheter.
Fru talman! Det kanske är en bra fråga om man ska kritisera en revisor. Men jag hade faktiskt förväntat mig en något djupare analys och tydligare krav från Riksrevisionen på det här området. Det är ändå nästan en skandal att lantbrukare i Sverige inte fått ersättningar och stöd och att vissa varit tvingade att uppta extra banklån för att klara sig fram till att stöden kommer att betalas ut. Jag tycker att det är särskilt dåligt att inte naturbetesbönderna har prioriterats i utbetalningarna.
För att jordbrukspolitiken ska kunna bli en verklig kraft för omställning till fossilfritt jordbruk måste en mycket större andel än i dag gå till landsbygdsutveckling, miljöersättningar, omställning till ekologiskt jordbruk och åtgärder med hög klimat‑, natur- och miljönytta.
I dag går omkring 80 procent av jordbruksstödet till ca 20 procent av lantbruksföretagen. Miljöpartiet anser att direktstödet ska minska och att miljöersättningarna ska öka, så att ekosystemtjänster och insatser för biologisk mångfald belönas ännu mer. Vad gäller de ersättningar som är knutna till miljö- och klimatnytta är det viktigt att definitionen görs tillräckligt bra för att stödet ska få önskad effekt. Vi vill att det inom hela EU ska löna sig att ställa om från konventionellt till ekologiskt och fossilfritt jordbruk.
Jag tänkte passa på att ta upp en fråga som jag ofta får av oppositionspartierna på högerkanten: Varför vill Miljöpartiet gynna ekologiskt lantbruk? Svaret är tvådelat.
Den första delen är: Livsmedelsstrategin pekar på att vi ska ha ett marknadsdrivet jordbruk, och efterfrågan på ekologiska livsmedel är större än tillgången. En ökad ekologisk produktion har goda förutsättningar att skapa ökad konkurrenskraft i svenskt jordbruk och i livsmedelsindustrin.
Den andra delen är: Det finns en lång rad nyttor med ekologiskt jordbruk. Jag ska nämna några: ökad biologisk mångfald, bättre för pollinerande insekter, inga kemiska bekämpningsmedel i brunnarna, viktiga klimatåtgärder, bland annat att avstå från konstgödsel och minska behovet av fossil energi, minskad risk för näringsläckage, minskad miljöpåverkan från import, starkare djurvälfärd, mindre problem med antibiotikarisker, betesbaserad produktion, viktigt för turism och gårdsbutiker, merbetalning till bonden, fördelar för arbetsmiljön, en innovationsmotor för hållbart lantbruk med mera.
Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogram-met 2014–2020
Fru talman! Nu är det sommar. Och vilken natur är väl mer förknippad med svensk sommar än blommande ängs- och hagmarker? Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol – alla hittar man i hagmarkerna.
Under hundratals och faktiskt tusentals år har jordbruket skapat de här artrika naturtyperna och ett variationsrikt landskap genom odling, slåtter och bete. Från 1950-talet har jordbruket förändrats starkt på grund av externa energikällor och intensifiering. Variationen i åkerlandskapet har minskat för att möjliggöra för stora maskiner, och de förindustriella ogödslade betesmarkerna används allt mindre i produktionen. Därför har vi förlorat 98 procent av de slåtter- och betesmarker som fanns i mitten av 1800-talet. Men det är i de kvarvarande 2 procenten av markerna som den biologiska mångfalden är som finast.
Det moderna jordbruket erbjuder å andra sidan många möjligheter genom effektiva maskiner, bra transportmöjligheter, rationell djurhållning och så vidare. Miljöersättningarna och investeringsstöd till restaurering av naturbetesmarker är helt avgörande för att vi ska bevara den biologiska mångfalden. Tack vare jordbruksstödet har vi kunnat hejda den snabba förlusten av naturmiljöer, som försvunnit sedan 1950-talet.
Jag har rest runt i Uppsala län med naturstiftelserna i Sverige. Upplandsstiftelsen har under de senare 15 åren utvecklat samarbete med 144 lantbrukare och säkrat skötseln på 2 700 hektar hagmarker och skogsbeten. Det utgör hela 35 procent av Uppsala läns markareal med särskilt höga naturvärden.
Miljöersättningarna har dragits med ett antal problem. Det har minskat effektiviteten, och ibland har det till och med skadat de värden som ska bevaras med miljöersättningarna. I den nuvarande stödperioden anser Upplandsstiftelsen att reglerna för miljöersättningar och restaureringsstöd försämrats så kraftigt att jordbruksstöden håller på att förlora sin funktion att bevara odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden.
Det är allvarligt. Eftersom Riksrevisionen manar oss till strategisk analys och att verkligen satsa på prioriterade områden har vi nu möjlighet att förbättra miljöersättningarna.
Det finns fyra avgörande krav att ställa på arbetet framöver.
Ersättningen till värdefulla naturtyper som bland annat är listade i Natura 2000 eller i nationella inventeringar ska prioriteras.
Ersättningen måste gå till rätt skötsel så att det inte blir fel åtgärder som vidtas.
Vi ska främja en stabilitet i regelverket och en långsiktighet. Här behövs bred politisk enighet. Men det behövs också att man kanske ser till hela gårdens förutsättningar och inte enbart till en enstaka betesmark.
Det krävs mindre krångel, enklare hantering och mindre godtycklighet.
Från Miljöpartiets sida ser vi att det finns starka skäl för att i arbetet framöver tillsammans säkra odlingslandskapens höga naturvärden.
Fru talman! Låt mig avslutningsvis säga några få ord om hästnäringen. I dag finns 360 000 hästar i Sverige. Det finns fler hästar än mjölkkor. De flesta hästarna finns tätortsnära. Hästsektorn består av företag, ideella föreningar och människor som äger och har häst som fritidsintresse. Den har en samhällsekonomisk omsättning på 46 miljarder kronor om året.
Det finns 30 000 jobb i sektorn. En halv miljon människor har hästsport som fritidssysselsättning. Här tycker Miljöpartiet att vi verkligen måste stärka Sveriges samlade strategier för hästnäringen. Det behöver göras med hästkraft.
Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogram-met 2014–2020
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och önskar dig en glad sommar!
(Applåder)
Fru talman! Jag tänkte ställa lite frågor till ledamoten Maria Gardfjell. Du tar upp detta med ersättningar som inte kommer i tid. Det var väldigt bra sagt. Du talar om att det är en skandal. Jag håller med ledamoten där till 100 procent.
Där vi däremot inte är överens, som det verkar, gäller att Miljöpartiet inte vill ändra i miljöbalken där man klassar jordbruk som miljöfarlig verksamhet. Det står så i dag. Jag vet att det är väldigt bekymmersamt att det står så.
Jag hade önskat att vi kunnat få en majoritet i utskottet för en ändring. Det är många inom jordbruksnäringen som är väldigt bekymrade över att när de går ut i ladugården så håller de på med miljöfarlig verksamhet. Det är väldigt tufft.
Min fråga till ledamoten är: Vad säger ni om det? Varför säger Miljöpartiet nej till detta?
Fru talman! Jag får tacka för Magnus Oscarssons fråga.
Jag tycker verkligen att det är en skandal. Vi har lantbrukare i Sverige som är extremt uthålliga. De har haft en stor ambition att förstå att Jordbruksverket har haft de här problemen, och de står ut med det. Jag tror inte att många länder har så tuffa lantbrukare som Sverige har i den bemärkelsen. Men det har inte varit bra.
Samtidigt ska vi peka på att regeringen de senaste åren verkligen har uppmärksammat frågan. Man har tillskjutit medel till Jordbruksverket. Jordbruksverket har fått 60 miljoner kronor extra för att snabbare åtgärda problemen. Regeringen har också tillsatt en styrelse för Jordbruksverket för att verkligen säkerställa att Jordbruksverket driver sin verksamhet på det mest effektiva sättet.
Jag kan samtidigt förstå att när Jordbruksverket har gjort som det har gjort, en outsourcing av it-driften, kan det vara väldigt svårt att komma till rätta med problemen. Det viktigaste inför nästa programperiod är att det inte får skötas så dåligt igen. Det måste vi vara överens om.
Fru talman! När det gäller Magnus Oscarssons andra fråga hör den till debatten om nästa betänkande. Jag har tänkt att i mitt anförande svara på den frågan. Jag avstår att svara på den frågan i det här läget. Men du kommer att få svar om du är kvar och lyssnar.
Fru talman! Tack, Maria, för ditt svar!
Jag vill ändå försöka få ett svar på frågan. Ledamoten kan tänka sig in i situationen för de bönder som är ute i sin ladugård. En mjölkbonde ska exempelvis tänka: Nu håller jag på med miljöfarlig verksamhet. Så tänker den inte.
Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogram-met 2014–2020
Fru talman! Den tänker naturligtvis: Det här är livsmedel. Det är något gott och positivt. Jag får tillverka. Mjölkkon tar fram mjölk som kan bli fil i morgon, eller när det nu blir.
Jag tror att det är otroligt viktigt att vi får en förändring. Om ledamoten kan nämna någonting som hon tänker säga i nästa debatt tackar jag för det.
Fru talman! Jag kan ge en liten teaser inför vad som komma skall. Sverige har självklart en fantastiskt bra miljölagstiftning på många sätt. En av de sakerna är att vi verkligen säkerställer att man sätter fokus på de miljörisker som finns för mark, vatten och luft.
Det är onekligen så att jordbruk och väldigt bra verksamheter som sjukvård och många andra saker är föremål för miljöbalkens krav. Jag tror inte att man ska sopa under mattan, fru talman, att även jordbruket hanterar stora mängder kemikalier och gödsel, och det måste hanteras på rätt sätt.
(Applåder)
Fru talman! Det här med jordbruksstöden är väldigt bekymmersamt. Jag hoppas verkligen att vi när vi går in i nästa programperiod ska komma ifrån det. Det blir en form av rättsosäkerhet för lantbruket att gå och vänta på sina pengar som man har rätt till under en längre tid. Jag tänker på hur det skulle vara om statliga tjänstemän inte skulle få ut sin lön på fyra år. Det skulle se ganska illa ut. Men det var egentligen inte det jag ville tala om.
Fru talman! Miljöpartiet vurmar för ekologisk produktion. Jag har all respekt för det. Jag skulle vilja att man väljer att vurma mer för den svenska produktionen. Det finns inget svart eller vitt när det kommer till ekologisk kontra konventionell produktion. Båda produktionssätten har sina fördelar, särskilt när de sker inom Sveriges gränser. Efterfrågan nämndes. Efterfrågan i Sverige på ekologiska produkter är faktiskt vikande – tro det eller ej!
Jag kan se mig själv som ett gott exempel. Jag brukar en massa naturbetesmarker, där jag bevarar biologisk mångfald och producerar naturbeteskött. Jag är konventionell lantbrukare – jag har konventionell odling – och jag tror att jag bidrar väldigt mycket mer till biologisk mångfald än vad många ekologiska producenter i mitt närområde gör tack vare det som jag håller på med.
Dessutom kan ekologiska producenter ibland använda sig av konventionellt utsäde när det ekologiska är slut. De kan använda sig av konvenionell gödsel från frigående värphöns, frigående suggor eller andra konventionella djur i den ekologiska produktionen.
Det är inte svart eller vitt. Vi måste lyfta blicken och börja prata om den svenska produktionen, för den konventionella svenska och den ekologiska svenska produktionen är så mycket bättre än många andra länders.
Jag skulle vilja, fru talman, att Miljöpartiet tar till sig detta en gång för alla och inte sätter upp fler produktionsmål eller liknande.
Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogram-met 2014–2020
Fru talman! Jag vill verkligen tacka för det engagemang som John Widegren har, inte minst när det gäller naturbetesdriften. Det är ett oerhört viktigt område där svenska lantbrukare, både konventionella och ekologiska, gör ett hästjobb – fast det kanske oftast handlar om kor och får som betar.
Det som är viktigt när det gäller det svenska lantbruket är att vi får ett ökat lantbruk i Sverige och att vi verkligen tar till vara de jordbruksmarker, betesmarker och slåttermarker som finns i Sverige.
Vi har haft en stor förändring av det svenska jordbruket sedan 50-talet, som jag nämnde i mitt anförande. Det har skett en stor rationalisering av lantbruket. Detta har varit både positivt och negativt.
De ekologiska lantbrukarna driver i genomsnitt inte mindre lantbruk än de konventionella. Men nu ser vi att det finns ett behov av att stärka hela landsbygden och hela Sveriges lantbruk, och då passar den ekologiska driften ganska bra. Det gäller lönsamhetsmässigt för den enskilda lantbrukaren, och det gäller även profilen att kunna stärka möjligheterna till lokala produkter, kopplingen till livsmedelsindustrin och småskalig livsmedelshantering.
Vi har i miljö- och jordbruksutskottet haft Eldrimner på besök, som visade att det nu finns förutsättningar för de små producenterna att öka i antal från 3 000 till kanske 10 000 eller 12 000. Då kommer det att behövas mer råvaror, också ekologiska.
Fru talman! Tack, Maria Gardfjell, för dina svar!
Faktum är att också hästen är ett fantastiskt betesdjur som kan gynnas på de svenska naturbetesmarkerna. Jag ser jättegärna att hästbranschen lyfts upp och kommer vidare, för det finns som sagt fler hästar än mjölkkor i Sverige i dag. Hästen behöver hjälpa till på naturbetesmarkerna. Det är absolut ett fantastiskt djur att använda sig av i växelbetning med nötkreatur och får. Det är oerhört viktigt.
Det är bra med småskaliga livsmedelsförädlingsföretag och annat och att det blir mer och mer småskaligt. Men jag tror att det är viktigt att vi också pratar om det stora produktionsjordbruket, för vi kommer att behöva bulkproduktionen också. Den kommer att behövas.
Jag brukar slänga mig med LRF:s gamla uttryck: Under de kommande 40 åren ska vi producera lika mycket mat som vi har gjort under de senaste 8 000 åren. Det är mycket mat! Då behöver vi bulkproduktionen, men vi behöver såklart också ta vara på de små, duktiga livsmedelsföretagen. Vi behöver ha helheten.
För vissa passar det väldigt bra att vara ekologiska, och för andra passar det väldigt bra att vara konventionella. För min egen del är det som jag lyfte fram tidigare: Om jag skulle ha lagt om till ekologiskt skulle jag ha behövt köpa in gödsel. Eftersom jag har mina dikor i ranchproduktion vintertid får jag ingen särskilt bra gödsel till mina åkermarker under odlingsåret. Då måste jag i stället köpa in ekologisk gödsel och forsla den, och jag skulle i och för sig kunna köpa konventionell hönsgödsel och använda som ekologisk gödsel. Det blir komplext.
Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogram-met 2014–2020
Fru talman! Jag tycker ändå att ledamoten Maria Gardfjell bjuder till bra när det gäller svensk livsmedelsproduktion, och jag ser absolut fram emot många kommande debatter om detta.
(Applåder)
Fru talman! Jag är glad att John Widegren lyfter fram hästen som ett betesdjur. Det behövs tydligen en strategi som gör att vi kan se till att också hästarna används i betesdriften ännu mer.
Jag tycker att det är oerhört viktigt att komma ihåg att vi måste arbeta för en klimatomställning också av jordbruket. Det kommer att bli en stor uppgift för oss i miljö- och jordbruksutskottet och här i riksdagen att ta fram nya idéer om hur det här ska gå till.
Om jordbruket ska bli fossilbränsleoberoende handlar det inte bara om att ersätta diesel med andra typer av drivmedel. Det handlar också om att hitta former för att göra konstgödselproduktionen fossilfri. I vissa fall kan man kanske också byta ut konstgödsel mot naturlig gödsel, som vi kan hantera, utveckla och med hjälp av innovationer även sprida på nya sätt. Vi måste miljöanpassa det konventionella lantbruket; det är alldeles nödvändigt.
Jag har ett brinnande hjärta för allt svenskt jordbruk – var så säker!
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 18 juni.)
Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2018/19:MJU18
Miljömålen – med sikte på framtiden (skr. 2017/18:265)
föredrogs.
Fru talman! Det är glädjande, men också respektingivande, att få stå här i kammaren i afton och diskutera en så angelägen fråga. Jag kan redan nu tacka mina kollegor för att ni har bidragit till en så god stämning i föregående debatt. Det känns skönt och inspirerande inför den kommande.
Koldioxidutsläppen i världen ökar. När vi skulle behöva minska utsläppen kraftigt har vi inte ens lyckats stoppa ökningen av desamma. Den globala uppvärmningen och alla dess följdeffekter är vår tids ödesfråga. Att blunda för utvecklingen är otänkbart om vi vill värna kommande generationer.
Miljömålen – med
sikte på framtiden
Rapport efter rapport visar på ödesdigra konsekvenser, och redan vid två graders global temperaturökning ser konsekvenserna ut att bli fullständigt förödande. Vi måste bryta trenden och minska utsläppen – och det brådskar.
När utmaningen blir stor är det lätt att låta bli, att avvakta och att hoppas att någon annan tar vid. Men det kan och får aldrig bli vår väg att kasta in handduken när utmaningen ter sig snudd på övermäktig.
Fru talman! Vi kan just nu stå inför en reell vändning. Runt om i världen ser vi hur fler och fler engagerar sig i allas vårt klimat. Inte minst bland världens unga rör det på sig, och det gör det kraftigt. Och det är fullt förståeligt, för det är deras framtid, kanske ännu mer än vår egen, som det faktiskt handlar om. Det är hög tid att vi alla tar ansvar för våra utsläpp.
Den socialdemokratiskt ledda regeringen genomförde förra mandatperioden historiskt stora budgetsatsningar för att nå miljömålen. Klimatklivet, stadsmiljöavtal och stärkt ekonomiskt stöd till solceller är bara några exempel som har bidragit till den samhällsomställning som har påbörjats. Men ännu har vi många steg kvar.
Miljömålen och omställningen till att bli väldens första fossilfria välfärdsnation kommer att kräva en kraftansträngning av oss alla. Enbart om alla bereds möjlighet att delta i omställningen kan vi bli framgångsrika, och våra högt ställda mål kan nås. Hela samhället måste bidra – kommuner, myndigheter, regioner, näringsliv och givetvis forskningen.
Även enskilda medborgare kommer att behöva dra sitt strå till stacken; det är oundvikligt. Men det är viktigt att vi inte lämpar över ansvaret på till exempel barnfamiljen som har sparat hela året till sin semester eller på industriarbetaren som är beroende av bilen för att kunna ta sig till jobbet. Unga och äldre, boende såväl i glesbygd som i storstad, ska förses med verktyg i omställningen, men politiken måste stå för strukturen och säkra att delaktigheten i omställningsarbetet aldrig blir en klassfråga eller en fråga där landsändar ställs mot varandra.
Ska miljömålen nås måste de också inkluderas i andra politikområden. I den regionala tillväxtpolitiken och landsbygdspolitiken liksom i transportpolitik, konsumentfrågor och offentlig upphandling har regeringen gjort stora insatser, men effekterna kan ibland låta vänta på sig. Miljömålen går dock inte att nå utan att de stadigt medges genomsyra fler och fler politikområden och på så vis leder till en mer genomgripande och kraftfull samhällsförändring.
Fru talman! Somliga förordar en miljöpolitik som går ut på att andra ska göra något verkningsfullt, helst någon annanstans. Men vad vi gör i Sverige är viktigt på riktigt. Kan vi visa att vi samtidigt kan minska utsläppen och klara tillväxten och jobben övertygar vi också andra att följa efter och införa till exempel koldioxidskatt, flygskatt, reduktionsplikt, klimatinvesteringar, miljöbilsbonusar eller vilka styrmedel de nu finner bäst för sin väg till omställning.
Arbetet med etappmålen är sättet vi tar oss fram, och det är helt rätt och riktigt att vi använder den globala Agenda 2030 som utgångspunkt. Kan vi här hitta lösningar som rör oss i riktning mot att klara de mål som FN satt upp kommer det också att vara inspirerande för andra länder.
Klimatutmaningen är såklart inte den enda miljöutmaning vi har. Målen om frisk luft att andas, giftfri miljö för våra barn att växa upp i samt ett rikt växt- och djurliv kräver också politiska beslut för att nås.
I våra komplexa ekosystem, beroende av en mångfald av arter, skapas den föda vi människor behöver. När arter försvinner anpassar sig ekosystemet, men för varje gång en art försvinner blir systemets motståndskraft stadigt mindre. Till slut kraschar det, och produktionen upphör. Exempelvis ser vi i delar av Östersjön hur vi människor genom vårt agerade gett upphov till döda bottnar och alarmerande små och på sina håll sjuka fiskbestånd.
Miljömålen – med
sikte på framtiden
Fru talman! Jag representerar ju också Gotland i Sveriges riksdag. På vår fantastiska ö, min hemmiljö, brottas vi dagligen med förändringar i vår livsmiljö, orsakade av människans oförsiktiga agerande i ovärderliga miljöer. I Östersjön exemplifieras med all önskvärd tydlighet vad som väntar om vi inte går vidare med kraftfulla åtgärder för färre gifter, hållbara transporter, livskraftigare bestånd av värdefulla arter och friskare bottnar.
Därför måste vi fortsätta arbeta med leverans på de 16 miljökvalitetsmål som riksdagen beslutat om. Även här gjorde den förra regeringen stora insatser. Till exempel satsades drygt 1 miljard kronor mer per år för skydd av värdefull natur jämfört med tidigare regering. Det betyder fler naturreservat och utökade nationalparker men också en kraftig satsning på skötsel av befintliga reservat. Även satsningar för att minska miljö- och hälsoskadliga ämnen i naturen har genomförts.
Vi måste ständigt följa upp och kontrollera att de åtgärder vi vidtar får effekt. Utan rätt information vet vi inte vilka beslut vi ska gå vidare med. Därför var det välkommet att regeringen under den gångna mandatperioden ökade anslagen till miljöövervakningen, tillsatte en särskild utredare för att se över övervakningen och gav ansvariga myndigheter i uppgift att utveckla nya indikatorer för uppföljning.
Fru talman! Varken klimat- eller miljöutmaningarna har något koncept om nationsgränser. Det blir vi ofta påminda om. Därför är det viktigt att vi värnar internationella samarbeten, och där är givetvis Europeiska unionen en självklar arena. Därför måste vi vara konstruktiva men också kraftigt pådrivande för att få till stånd en ännu bättre klimat- och miljöpolitik på EU-nivå.
Den miljö- och klimatpolitik som fördes under den gångna mandatperioden är den mest offensiva någonsin i Sverige – det måste poängteras. Men vi måste blicka framåt; arbetet har bara börjat. Det är våra barns och barnbarns framtid som står på spel.
Avslutningsvis vill jag yrka bifall till miljö- och jordbruksutskottets förslag att lägga regeringens skrivelse till handlingarna. Betänkandet behandlar även en mängd motioner, och där yrkar jag bifall till reservation nr 4 av S, MP och V.
(Applåder)
I detta anförande instämde Magnus Manhammar (S).
Fru talman! Jag står självklart bakom samtliga reservationer där Moderaterna ingår, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 14.
För 20 år sedan fattade riksdagen beslut om de svenska miljömålen. Den övergripande målsättningen är att kunna lämna över ett samhälle till nästa generation där de stora miljöproblemen är lösta utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser.
Till stöd för att nå det övergripande målet har vi 16 miljökvalitetsmål, som anger det tillstånd i den svenska miljön som vårt miljöarbete ska leda till.
I Naturvårdsverkets utvärdering av miljömålen från januari i år konstaterar myndigheten tyvärr att vi har långt kvar till att nå de flesta av målen. Naturvårdsverket betonar också att de mål som på ett tydligare sätt än i dag behöver prioriteras är de mål som handlar om klimatet och de minskade utsläppen men också den biologiska mångfalden.
Miljömålen – med
sikte på framtiden
I sin rapport framhåller man även att Sveriges miljöutmaningar till stor del är gränsöverskridande och att det är viktigt att vi jobbar internationellt med dessa frågor. Det stämmer väl överens med Moderaternas prioriteringar. Vi menar att klimatåtgärder måste vara kostnadseffektiva och göras där de ger mest utsläppsminskning för pengarna.
Jag delar Naturvårdsverkets oro för att vi är långt ifrån att nå klimatmålet. Under den rödgröna regeringen har utsläppsminskningarna avstannat, och i Naturvårdsverkets officiella siffror kan vi till och med se att utsläppen förra året ökade. Det är ett allvarligt trendbrott efter det att utsläppen minskade med 19 procent under alliansregeringens tid. Det är tydligt att vi kommer längre ifrån att nå våra mål. Därför har Naturvårdsverket en viktig poäng när man säger att arbetet för sänkta utsläpp måste prioriteras. På samma sätt måste arbetet med biologisk mångfald också bedrivas internationellt, gärna med Sverige som både pådrivare och föregångare.
Miljömålsberedningen, med representanter för riksdagens samtliga partier, är också ett viktigt forum för arbetet med miljömålen. Just nu arbetar man med att ta fram en strategi för förstärkt åtgärdsarbete för bevarande och hållbart nyttjande av hav och marina resurser.
Just rena hav och vatten är en prioriterad fråga för Moderaterna. I ljuset av fortsatta larmrapporter om ett Östersjön som inte mår bra och inte minst om torskens hotade situation är det viktigt att ta frågor om biologisk mångfald, övergödning och spridning av gifter i våra hav och vatten på största allvar. Så sent som i dag kom nya forskningsuppgifter om att människan globalt får i sig mikroplaster motsvarande ett kreditkort i veckan, primärt från vattnet vi dricker.
För att säkra rena hav och vatten satsade Moderaterna i sin budget, tillsammans med Kristdemokraterna, på avancerad reningsteknik i våra reningsverk för att förhindra spridningen av läkemedelsrester, mikroplaster och andra gifter men också på en nystart av Östersjösamarbetet för ett gemensamt arbete mellan Östersjöländerna mot bland annat övergödning.
Fru talman! De 16 miljömålen rymmer ett antal viktiga målsättningar om alltifrån levande skogar och hav i balans till begränsad klimatpåverkan och frisk luft. En aspekt som många aktörer lyfter fram, senast på den utfrågning om skogen som utskottet anordnade bara häromveckan, är att vi måste ha mål som är klara och tydligt definierade, som faktiskt går att nå och som inte heller går stick i stäv med varandra eller har inbyggda målkonflikter. När det gäller biologisk mångfald är det till exempel många berörda aktörer som lyfter fram att man upplever en konflikt mellan miljö och äganderätt som inte gagnar någon.
Flera av de aktörer som förväntas göra jobbet menar att målen är otydliga eller motstridiga. Det är ett viktigt medskick för oss i politiken att ta med oss om vi vill få alla att sträva åt samma håll.
Fru talman! Eftersom miljömålen är flera och breda lyfter också detta betänkande väldigt många olika frågor. En viktig fråga där utskottet föreslår ett tillkännagivande till regeringen handlar om att förändra tillståndsprocesserna genom införandet av ett så kallat grönt spår, som innebär att företag som vill vidta miljöförbättrande åtgärder kan ges en mer skyndsam handläggning.
Miljömålen – med
sikte på framtiden
Jag tror att det är otroligt viktigt att den som vill vidta viktiga åtgärder för miljö och klimat inte ska fastna i byråkratiska processer och långa handläggningstider. Som vi alla vet brådskar det. Ska vi nå våra klimatmål måste vi göra saker här och nu, och då behövs insatser på alla fronter.
Därför är det viktigt med ett grönt spår. Då måste vi också bedriva ett proaktivt arbete, där företag och andra sökande i större utsträckning kan få stöd och råd om hur tillståndsprocesserna fungerar.
Jag vet att regeringssidan gärna säger att det pågår ett arbete – så säger man i många sammanhang från regeringens sida – men jag tror alldeles oavsett detta att det är viktigt att från riksdagens sida göra denna markering, både om att tillståndsprocesserna behöver snabbas upp generellt och om att vi verkligen ska få på plats ett grönt spår för miljö- och klimatåtgärder.
Därutöver, fru talman, har Moderaterna lagt fram ett antal förslag och ställt sig bakom ett antal reservationer i flera viktiga frågor som vi såklart önskar hade vunnit majoritet i utskottet.
En fråga är den om en äganderättsutredning, inte minst för de gröna näringarna. Många markägare och företagare inom de gröna näringarna ger i växande omfattning uttryck för oro över att äganderätten håller på att urholkas. Det kan handla om alltifrån biotopskydd eller andra begränsningar av nyttjanderätten till att bedömningar av tjänstemän på de olika myndigheterna uppfattas som svårtolkade eller obalanserade.
Tyvärr fick inte förslaget majoritet i det här utskottet, men jag kan glädjande nog konstatera att konstitutionsutskottet har gått på vår linje och i sitt betänkande, som debatteras nästa vecka om jag förstår det rätt, uppmanat regeringen att tillsätta en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att se över och stärka det grundlagsreglerade egendomsskyddet.
Jag tycker att det är utmärkt att konstitutionsutskottet har gjort denna markering. Tyvärr valde S, V och MP att reservera sig där.
En annan viktig fråga, fru talman, är klassificeringen av jordbruket, som vi redan har berört lite grann i den tidigare debatten. I dag klassas ju något så naturligt som jordbruk som miljöfarlig verksamhet. Det innebär i praktiken att man likställs med gruvtäkter och annan tung industri.
Det handlar inte bara om vilka termer vi använder. I och med att verksamheten klassas som miljöfarlig finns det en risk för att myndigheters inställning kan påverkas negativt.
Jordbruk bör i stället klassas som miljöpåverkande, för det är det onekligen. Det skulle förenkla handläggningen av miljötillstånd och anmälan av animalieproduktion. Vi menar att regeringen borde agera för en sådan förändring.
Skärpta straff för miljöbrott är också en fråga som ligger Moderaterna och flera andra partier varmt om hjärtat. Det är allvarligt när det går att komma undan med lagöverträdelser på miljöområdet helt enkelt för att straffvärdet är för lågt för att man ska gå vidare i många av ärendena. I de flesta fall blir påföljden endast dagsböter.
Vi vill se skärpta straff för grövre miljöbrott så att fängelsestraff kan dömas ut även i praktiken. Vi tror också att miljöbrott då kommer att prioriteras högre av åklagare.
Slutligen, fru talman: Såväl FN:s klimatpanel, IPCC, som FN:s panel för biologisk mångfald, IPBES, lyfter fram att utmaningarna är stora globalt för att nå de globala klimatmålen och värna den biologiska mångfalden i världen. Det är en påminnelse om att vi utöver allt som vi diskuterar och gör i denna kammare och inom detta lands gränser också måste intensifiera det globala arbetet. Utan global handling kan vi aldrig lösa globala problem.
Miljömålen – med
sikte på framtiden
(Applåder)
Fru talman! Jessica Rosencrantz berörde många saker i sitt anförande, och replikskiftena räcker inte till riktigt allt jag skulle vilja ta upp. Jag fastnade ändå för en formulering där Jessica Rosencrantz lyfter fram att arbetet för sänkta utsläpp och mer biologisk mångfald måste prioriteras. Det håller jag med om i allra högsta grad.
Det som bekymrar mig är att Jessica Rosencrantz säger en sak, men Moderaternas faktiska politik signalerar någonting helt annat. För mig hänger det inte ihop.
I en tid då klimatet är på allas läppar – vi talar om det hela tiden, och miljö- och jordbruksutskottet har det på dagordningen varenda gång vi ses – vill Moderaterna ändå uppenbarligen att klimatarbetet ska stå tillbaka, till exempel till förmån för enorma skattesänkningar för oss som redan har så att vi klarar oss.
Det heter ju faktiskt att pengarna pratar, och det finns en otroligt tydlig signal i det som nu sker. Jag kan inte för mitt liv begripa hur klimatet gynnas av att redan välförsedda förses med ännu större utrymme för konsumtion samtidigt som behovet av omställning aldrig har varit mer akut.
(Applåder)
Fru talman! Jag tackar Hanna Westerén för frågan.
Jag tror möjligen att Socialdemokraterna behöver uppdatera sina talepunkter – det börjar bli ganska tjatigt. Om det är så att man är emot samtliga skattesänkningar kan man helt enkelt se till att backa bandet. Men det är ju också så att det är denna regering som, i och med januariavtalet, faktiskt vill avskaffa värnskatten. Det tycker jag i och för sig är välkommet, men låt oss någonstans vara ärliga i debatten.
Det stämmer inte att Moderaterna nedprioriterar klimatet. Tvärtom – vi gör offensiva satsningar både för att ställa om industrin och för att ställa om våra transportsystem. Kraftig utbyggnad av laddinfrastruktur är ett exempel.
Så sent som i dag fick vi i utskottet höra svidande kritik från Riksrevisionen mot regeringens så kallade klimatflaggskepp Klimatklivet. Riksrevisionen säger att det man egentligen borde göra är att ha ett riktat stöd till marknadsmisslyckanden och till exempel satsa på utbyggnad av laddstationer för att säkerställa att människor i hela landet vågar köpa en elbil. Det är alltså precis vad Moderaterna och Kristdemokraterna gjorde i sin budget.
Någonstans tror jag att man måste vara lite ödmjuk. När expertmyndigheterna konstaterar att sju av åtta av regeringens klimatåtgärder är ineffektiva och att Klimatklivet inte är en del av en effektiv styrmedelskombination för att nå våra klimatmål kan man inte bara stå och prata om pengar, utan då måste man prata om vad det är regeringen satsar på. Tyvärr satsar regeringen fel.
Miljömålen – med
sikte på framtiden
Vi har också sett att utsläppen har ökat under det gångna året och att utsläppsminskningarna i princip avstannade under den förra regeringen, vilket är ett trendbrott. Det är facit. Det är resultatet av denna regerings klimatpolitik.
(Applåder)
Fru talman! Jag tror att principen att avtal är till för att hållas gäller både för mig själv och för Jessica Rosencrantz, men med helt olika utgångspunkter. Från min horisont kommer jag att göra allt jag kan för att januariavtalet ska genomföras på varje punkt.
Värnskatten är ju en del av det. Det är inte den punkt jag älskar allra mest, men självklart kommer jag att göra vad jag kan för att hålla ihop avtalet och även regeringsunderlaget. Det är också en del av ett väldigt stort avtal som jag tror i sin helhet är bra för Sverige.
När det gäller Klimatklivet, som Jessica Rosencrantz berörde, kan jag absolut skriva under på att allting inte är perfekt där. Det kommer att behöva uppdateras och göras ännu bättre.
Men jag vill ändå understryka någonting som jag anser är fantastiskt med Klimatklivet: Det gör att saker och ting händer runt om i hela vårt land. Människor, verksamheter och myndigheter ställer om i mer hållbar riktning. Vi fick också under utskottets möte i dag svaret från Riksrevisionen att det faktiskt förekommer tydliga exempel på saker som hade skett betydligt senare eller som kanske inte hade skett alls.
Klimatklivet är inte perfekt, men självklart måste vi prioritera fortsatt kraftfulla insatser för klimatet. Allt annat är otänkbart.
(Applåder)
Fru talman! Med tanke på de miljarder som läggs in i Klimatklivet får jag verkligen hoppas att ett par av dessa åtgärder också går till bra saker.
Självklart finns det säkert positiva delar i detta, men överlag riktar ju Riksrevisionen svidande kritik för att pengarna inte ger den utväxling som vi borde kunna förvänta oss i termer av minskade utsläpp. Det kostar helt enkelt mer än vad det smakar.
Men jag delar Hanna Westeréns engagemang för miljö- och klimatfrågorna, och jag tycker just därför att det är otroligt viktigt att vi ser att det är bråttom att nå klimatmålen. Därför är det också viktigt vad vi gör med varje satsad krona. Oavsett vilken budgetstorlek olika partier klämmer fram kommer pengarna inte att räcka till allt, utan vi måste prioritera. Då anser Moderaterna att vi måste prioritera transporterna, som står för en tredjedel av Sveriges samlade utsläpp, och industrin, som står för en annan tredjedel av våra utsläpp. Vi måste säkerställa detta genom till exempel utbyggd laddinfrastruktur, högre krav på inblandning av biodrivmedel så att vi ställer om våra transporter, att införa ett klimatavdrag för de industrier och företag som satsar på klimatsmart teknik eller arbeta för att få på plats en strategi för mer koldioxidlagring.
Det är klart att det krävs en bred palett av åtgärder. Jag tror att vi ibland anklagar varandra för att inte dela bilden av klimatmålen, men vi är ju rörande överens. Sju av åtta av riksdagens partier står bakom klimatmålen. Däremot kan vi vara oense om hur. Där ifrågasätter jag att regeringen i många delar gör felaktiga prioriteringar och slarvar bort skattebetalarnas pengar på åtgärder som inte ger klimatnytta. Vi skulle kunna lägga våra gemensamma pengar på kraftfulla, offensiva satsningar för att ställa om transporter och industri.
Miljömålen – med
sikte på framtiden
(Applåder)
Fru talman! Vi står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande vill jag yrka bifall endast till reservationerna 7 och 8.
I dag debatterar vi miljömålen, som består av ett övergripande generationsmål och under detta 16 miljökvalitetsmål för skogar, hav, grundvatten, fjäll, våtmarker och så vidare. Sedan finns också en rad etappmål och tidtabeller. Målen är också knutna till FN:s Agenda 2030.
Att vara politiker handlar sällan om att kunna göra allt man vill inom ett område och just nu. Olika viktiga samhällsbehov behöver hela tiden vägas mot varandra. Det övergripande generationsmålet handlar om att lämna vidare ett samhälle utan dagens största miljöproblem till våra barn. Samtidigt har vi i riksdagen att se till att vi överlämnar till våra barn ett Sverige med fungerande landsbygd, livskraftig företagsamhet, världsledande industri och väl fungerande kraftförsörjning till industrin. Det finns som sagt olika mål, och de måste vägas ihop under resans gång.
I partiledardebatten i går sa statsminister Löfven att miljömålen bara kan nås om de får folkligt stöd. Men protesterna från landsbygden växer sig allt starkare. De handlar om ökade bränslepriser för privata bönder och om tillkrånglad trafik i centralorterna, att industrier läggs ned, att pensionerna inte följer med kostnadsutvecklingen, att samhälleliga funktioner som polis, skola, post och tillgång till bostäder för unga som flyttar hemifrån försvinner. Protester för att stoppa avverkningar har också stått att läsa om i många landsbygdstidningar.
Slutsatsen blir då att det behövs mer landsbygdspolitik parallellt med en fortsatt utveckling av våra miljömål.
För mycket tonvikt har de senaste åren lagts på att helt undandra skog från markägares nyttjande. Det har även Riksrevisionen påpekat. Det går att hitta former där man både brukar och skyddar. Motsvarande för lite fokus har lagts på vardagshänsyn i skogsbruket och skötselavtal med markägarna.
Innan en ny omgång av skogsskydd påbörjas vill vi därför att utlovade utredningar om artskyddsförordningen om äganderätten slutförs, och vi vill också att en databas görs tillgänglig över vad som har skyddats hittills, inklusive nyckelbiotoperna. Den ska vara öppen för analyser. Annars riskerar den att skydda för mycket av somligt och för lite av annat.
Enligt Aichimålen ska år 2020 17 procent av alla land- och sötvattensområden och 10 procent av kust- och havsområden bevaras genom reservat och genom att andra effektiva skyddsåtgärder vidtas som är väl integrerade med omgivande landskap. Vi anser att det målet är i stort sett uppnått beträffande skog. Långt över 17 procent av Sveriges skogsareal är undantaget från skogsbruk. Dessutom sköts den stora majoriteten av skogarna med hjälp av en bra skogsvårdslag, bra skogsbrukare, väl utvecklad vardagshänsyn och med inhemska trädarter.
Skogarna hotas inte av omföring till annan markanvändning. Jämför det gärna med plantager av eukalyptusar eller oljepalmer på tidigare naturskogsmark i tropiska eller subtropiska länder. De plantagerna hyser få av naturskogens arter. Därför är huvudmodellen som eftersträvas för naturskydd där att bevara så mycket som möjligt av de ursprungliga skogarna och säkerställa migrationskorridorer mellan dem.
Miljömålen – med
sikte på framtiden
För Sveriges del bör vardagshänsynen vara den viktigaste komponenten. Som komplement behöver vi sedan skydda biotoper för de allra mest sällsynta och störningskänsliga arterna.
De största skogsägarna, inklusive Sveaskog, planerar också på landskapsnivå. Sådan planering bör inte innefatta enskilda skogsägare, annat än i rena undantagsfall. Där är mosaikerna av små ägares olika skötsel den viktigaste mångfaldsfaktorn. Det hör också samman med den enskildes rätt att råda över sin egendom.
Arealen jordbruksmark i Sverige är så liten att hur mycket vi än sparar av den i procent kan vi inte spara lika stora arealer jordbruksmark som vi redan har sparat skog. Det visar att procenträkning kanske inte alltid leder framåt. Mer fokus, som flera har sagt, behöver nu läggas på hotade arter i jordbruksanknuten mark, ängar, hagar och övergångszoner till skog. EU:s nya jordbrukspolitik behöver medge att det utbetalas skälig ersättning till markägare som sköter sådan mark på artbevarande sätt. Vilka marker som ska ges stöd bör i hög grad lämnas till enskilda medlemsländer att definiera därför att förhållandena skiljer sig åt.
Markägarna är, som jag har sagt, nyckeln till bra naturskydd. De måste ha förtroende för myndigheterna och för sin framtid. Men det förtroendet har naggats i kanten under senare år. En rad åtgärder behövs för att stärka deras förtroende. Bidrag måste betalas ut i tid. Här finns, som vi har hört, en enighet mellan regeringen och oppositionspartierna. Regelverken måste förenklas. Det är en stor och viktig uppgift för politiken. Ersättningar för inskränkt brukande måste betalas ut. Tillståndsprocesser måste snabbas på, vilket vi röstade om i kammaren häromdagen. Även i övrigt ska den som vill utveckla sin verksamhet på landsbygden känna att han eller hon har samhällets stöd. Ett stöttandeperspektiv bör finnas inskrivet i både länsstyrelsers och statliga verks regleringsbrev.
Det har också sagts tidigare i dag att en viktig gest vore att klassa om jordbruk till miljöpåverkande verksamhet i stället för miljöfarlig. Landsbygdsminister Jennie Nilsson sa häromdagen att hon utgick från att miljöpåverkande var det som egentligen hade avsetts. I så fall är en ändring inte så svår att genomföra.
Herr talman! För att miljömålen ska få acceptans måste de också kunna uppfyllas. På skogshearingen den 4 juni i riksdagen framfördes att vissa miljökvalitetsmål, däribland Levande skogar, har inslag som inte går att nå därför att de är utopiskt formulerade. Generaldirektören för Skogsstyrelsen lyfte nyligen upp detta i en tidningsintervju med ett exempel. Det finns ett delmål att hotade arter ska återhämta sig. Men problemet är att en del arter i Sverige klassas som hotade fast de egentligen är helt enkelt naturligt mycket sällsynta. Hur ska de kunna återhämta sig? De är på den nivå de alltid har varit. Målen måste vara mätbara och nåbara.
All landsbygdspolitik måste ta sin grund i lokala svenska landsbygders behov och problem. Vi behöver mer nedifrån-och-upp-perspektiv för att förbättra Sveriges miljö- och jordbrukspolitik och mindre uppifrån-och-ned.
Miljömålen – med
sikte på framtiden
Men i alla dessa frågor tror jag att vi kommer att få gott om tid att arbeta vidare under hösten. Till dess vill jag passa på att önska er alla en trevlig sommar.
(Applåder)
Herr talman! Jag brukar inte tycka om det retoriska greppet där man fäster uppmärksamhet vid sin egen ålder. Anledningen till det kan för all del vara att just min ålder råkar vara relativt ringa i de här sammanhangen. Men i den här debatten tänkte jag göra ett litet undantag, eftersom det här känns relevant.
Jag är nämligen född år 1994 – tre år innan miljömålen lades fast genom en proposition från den dåvarande regeringen. Portalparagrafen, generationsmålet, lyder som följer: Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser.
Hur lång en generation är, det är ju inte fast definierat. Men de som är snabba på matematik har räknat ut att jag är 25 år gammal nu. Mina årskamrater börjar fundera på att sätta nästa generation till världen – om de inte redan har gjort slag i saken.
Miljömålen har tagit sikte på år 2020. Ändå kan vi se att det behövs ytterligare åtgärder för att nå 14 av de 16 miljökvalitetsmålen. Dessa 14 mål bedöms inte vara uppnådda och inte heller vara möjliga att nå med befintliga eller beslutade styrmedel och åtgärder. Detta är något som borde mana oss, förplikta oss, till handling. Jag vill inte, och jag tror inte att någon av mina kollegor här i salen vill, skjuta över dessa miljöproblem på nästa generation.
Som redan sagts här i talarstolen är det absolut mest bärande att klara av klimatutmaningen och sänka Sveriges utsläpp. Klimatfrågan behöver genomsyra alla politikens områden och hela samhällsbygget. Vi måste våga använda de styrmedel vi har för att gynna det klimatsmarta, och vi behöver utnyttja de fantastiska resurser vi har här i landet i form av förnybar energi och förnybar råvara för att ersätta det fossila.
Det är avgörande att vi klarar av denna utmaning på hemmaplan om vi ska klara utmaningen att vara en förebild i Europa och världen. Det är när vi visar att vi klarar av att kombinera tillväxt med sänkta utsläpp som beslutsfattare i andra länder kommer att följa vårt exempel – eller åtminstone övertygas att gå med på tillräckligt ambitiösa miljömål.
Avgörande är också arbetet för en mer cirkulär ekonomi. Detta för att minska klimatpåverkan och vårt resursutnyttjande, som tyvärr är alldeles för högt på de flesta områden, men också för att minska läckaget av mikroskräp och miljögifter ut i naturen. Det blir en utmaning i samhällsbygget, där vi får tänka på att inte i onödan bidra till miljöförstöring genom konstgräsplaner och annat. Det blir också en utmaning att sätta in de styrmedel som behövs för att se till att vi återvinner, att vi inte släpper ut och att vi inte har onödiga läckage av miljögifter, tungmetaller eller mikroskräp. Även här tror jag att det finns steg att ta.
Globalt sett arbetar alla länder sedan 2015 utifrån FN:s 17 hållbarhetsmål. Miljömålssystemet har däremot tagit sikte på år 2020, och det finns behov av att bestämma hur det svenska hållbarhetsarbetet ska stärkas och utvecklas.
Miljömålen – med
sikte på framtiden
Centerpartiet vill att det görs en bred översyn och uppdatering av miljömålssystemet och att det anpassas till FN:s hållbarhetsmål och ett bredare arbete för hållbar utveckling. Med nya hållbarhetsmål kan vi – utan att sänka ambitionsnivån – arbeta för att förstärka och effektivisera miljöarbetet och samtidigt integrera det med hållbarhetsarbetet, både nationellt och internationellt, utifrån de bredare perspektiv som finns med i FN:s system för hållbarhetsmålen.
Herr talman! Miljöutmaningarna ser för all del olika ut lokalt och regionalt. Vi har olika utmaningar i Stockholm och hemma i Gryt. För att ta hänsyn till detta, och för att de kommuner och regioner som vill gå före när de gör bedömningen att vi i den här salen eller tvärs över vattnet inte är tillräckligt ambitiösa, är det viktigt att ge verktyg för att man ska kunna möta och arbeta mot de miljöhot man upplever i sin närmiljö. De kommuner och regioner som vill använda ekonomiska styrmedel i det arbetet borde ha möjlighet att göra det.
För Centerpartiet är det tydligt att den nationella politikens roll är att skapa förutsättningar genom kunskapsspridning, anpassning av nationella regelverk och utveckling av tekniska standarder. Men vi bör samtidigt kunna decentralisera ansvar och befogenheter. Kommuner som vill satsa på spjutspetsprojekt, som vill införa hårdare energikrav eller testa nya tekniker, borde ha möjlighet att utforma regler och avgifter efter miljöprestanda och råda över eventuella intäkter som detta ger. Rådigheten över fler styrmedel bör därför överföras till kommunal eller regional nivå och på så sätt möjliggöra åtgärder som bäst passar de geografiska förutsättningarna i lokalsamhället.
Med anledning av detta yrkar jag bifall till reservation 2 i betänkandet.
Jag har sagt det förut i den här talarstolen, i dag och i tidigare debatter: Jag tror att det finns risk att det blir en alltför ofta återkommande upplevelse för min generation och för oss alla framöver att vi passerar deadline för de miljö- och klimatmål vi satt upp utan att de uppfyllts.
Jag tror att det är oerhört viktigt när vi går vidare i arbetet att vi sätter målen så att vi känner att vi kan uppnå dem men också att vi faktiskt arbetar för att uppnå de mål vi satt upp. Som jag sa i början av mitt anförande tror jag inte det är någon i den här salen som vill skjuta över miljöproblemen på kommande generationer.
Detta är den sista debatt vi har i den här konstellationen under riksdagsåret. För att avsluta lite gladare vill jag passa på att tacka kollegorna i miljö‑ och jordbruksutskottet för ett gott arbete och för en bättre och mer förtroendefull stämning i det arbetet än jag när jag klev in i det här huset trodde var möjligt och trodde var fallet. Men jag vill också säga att nu har vi haft ett riksdagsår på oss att bli varma i kläderna. När vi kommer tillbaka i höst kanske vi kan skruva upp ambitionerna och arbetet ännu lite mer. Tack så mycket!
(Applåder)
Herr talman! Miljömålen – med sikte mot framtiden låter som ett betänkande med höga mål och stora visioner. Men när jag gick igenom det inför debatten tyckte jag att det kändes mer som en slasktratt för att samla ihop en massa motioner, spridda över vitt skilda områden.
Miljömålen – med
sikte på framtiden
Det är dock ingen slasktratt. Det är otroligt viktiga motioner för framtiden. Vi har ju en väg att gå, och vi här i kammaren har olika syn på vilken väg vi ska gå. Men jag tror ändå att vi alla har det mål gemensamt som flera varit inne på tidigare.
Jag vill börja med att citera ur betänkandet. ”I skrivelsen sammanfattar regeringen mandatperiodens arbete för att nå miljömålen och ger en samlad redovisning av utvecklingen av miljömålssystemet. Av skrivelsen framgår att det har tagits beslut om nya etappmål och ny precisering för miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan. Regeringen anför också att man har utvecklat styrningen av myndigheter, främst för att arbetet tydligare ska bidra till att stärka åtgärdsarbetet. Regeringen anför vidare att man under mandatperioden har gjort historiska budgetsatsningar för att nå miljömålen och ger i skrivelsen en översikt över dessa satsningar.”
Det låter bra med ”historiska budgetsatsningar”, men vi fick i början av maj siffror på att Sveriges växthusgasutsläpp ökade under 2018. Den nedåtgående trend som fanns under alliansregeringens tid har den här regeringen brutit. Trots det slår man sig för bröstet i skrivelsen.
Vi i utskottet fick också så sent som i förmiddags ännu en påminnelse om den oerhört kraftiga kritik som regeringens ”historiska budgetsatsningar” har fått från bland annat Riksrevisionen.
Det handlar inte om kvantitet, herr talman. Det handlar om kvalitet!
Så till några av de motioner som vi från Kristdemokraternas sida har lyft upp i skrivelsen vi nu behandlar.
Som talare före mig varit inne på är Sverige ett avlångt land med vitt skilda förutsättningar beroende på var i landet vi befinner oss. Det är oerhört viktigt att komma bort från staden som norm. I dag ser vi att regeringen har ett mycket tydligt fokus på staden och svårt att ta in att alla inte har samma möjligheter.
Miljöutmaningarna ser väldigt olika ut lokalt och regionalt. Därför menar vi kristdemokrater att kommuner och regioner som vill använda ekonomiska styrmedel ska kunna göra det. Rådigheten över fler styrmedel bör därför överföras till kommunal nivå och på så sätt möjliggöra för kommuner att själva genomföra åtgärder som de anser bäst passar deras geografiska förutsättningar.
Subsidiaritetsprincipen är en bärande bjälke i den kristdemokratiska ideologin. Beslut ska fattas på lägsta ändamålsenliga nivå. Dessutom ska de högre nivåerna hjälpa de lägre.
I kommittémotioner med fokus på jordbruk har vår jordbrukspolitiske talesperson Magnus Oscarsson framfört flera förslag till regelförenklingar och minskad byråkrati för att underlätta för det svenska lantbruket.
Livsmedelsstrategin lyfts ofta i våra debatter i MJU, så även tidigare i dag. Men det hjälper inte att lyfta den i debatten om det inte sedan blir verkstad och vi ser till att strategin inte bara blir vackra ord på ett papper utan faktiskt blir verklighet.
Tillståndsprocessen inom animalieproduktionen är i dagsläget ofta betungande. I SOU 2013:5 konstaterades att det ställs krav som är relativt ingripande utan att det finns motiveringar i det enskilda fallet och där det vetenskapliga underlaget är osäkert. Det är viktigt att tillståndsprocesserna är effektiva och rättssäkra. För att uppnå detta föreslog Konkurrenskraftsutredningen tre konkreta åtgärder, som vi står bakom. Jag tänker beröra en av dem här.
Miljömålen – med
sikte på framtiden
I en av våra motioner föreslås att prövningen av djurhållande verksamhet koncentreras till färre miljöprövningsdelegationer. Detta ska syfta till att få en mer enhetlig rättstillämpning, till att underlätta för specialisering av miljösakkunniga och till att effektivisera prövningen.
Herr talman! Rättssäkerhet är oerhört viktigt. Menar vi allvar med livsmedelsstrategin måste vi alltså minska regelbördan, stärka rättssäkerheten och underlätta för våra lantbrukare.
Herr talman! Många markägare och företagare inom de gröna näringarna uttrycker i allt större omfattning oro över att äganderätten håller på att urholkas. Det kan handla om allt från biotopskydd eller andra begränsningar av nyttjanderätten till bedömningar av tjänstemän på ansvariga myndigheter, som uppfattas som både orimliga och obalanserade.
När det gäller just myndighetsaktivism hade jag en interpellationsdebatt med statsrådet Shekarabi tidigare i vår. Svaren jag fick lät jättebra, men detta lyser tyvärr inte alltid igenom i verkligheten. Myndighetsaktivismen måste tas på största allvar då den, om något, verkligen urholkar tilltron till samhället och dessutom är rent destruktiv för alla parter.
Äganderätten är grundläggande för de gröna näringarna. Historiskt sett har svenska lantbrukare haft goda möjligheter att driva och utveckla sin verksamhet, men äganderätten och rätten att bruka den mark man äger urholkas alltmer.
Vi vill att de svenska lantbrukarnas konkurrensförutsättningar ska stärkas; även detta är ett skäl att stärka äganderätten. De gröna näringarna kräver dessutom långsiktighet. Är ägande- och brukanderätten osäker vågar man inte satsa.
Därför bör regeringen tillsätta en äganderättsutredning med ett särskilt fokus på de gröna näringarna. Ett tillkännagivande med detta tema antogs, som vi hörde tidigare, av KU tidigare i veckan. Därför bör vi understryka det beslutet genom att ta ett liknande beslut i fackutskottet för de gröna näringarna.
Detta är dessutom verkligen aktuellt. Skogsstyrelsen har nämligen nyligen antagit en ny metod för att inventera nyckelbiotoper i nordvästra Sverige, vilket riskerar att stoppa var fjärde avverkning. Det handlar om ytterligare en halv miljon hektar nyckelbiotoper, eller en tjugofyrafaldig ökning av arealen nyckelbiotoper jämfört med i dag. Tusentals skogsägare kommer att drabbas hårt, inte minst ekonomiskt. Jag vill citera ordföranden för LRF Skogsägarna, Sven Erik Hammar:
”Det här kommer slå mycket hårt mot hela norra Sverige. Ungefär var fjärde avverkning på en fjärdedel av Sveriges skogsareal riskerar att stoppas. Det rör sig om skogsmark till ett värde av uppskattningsvis 30 miljarder kronor som nu riskerar att bli värdelös för de enskilda skogsägarna. Det påverkar självklart skogsägarnas lönsamhet och investeringsförmåga väldigt negativt.”
För att fortsätta med fler galenskaper, herr talman, som vi har varit inne på tidigare här i kväll: I dag klassas något så naturligt som lantbruk som miljöfarlig verksamhet. Detta är inte enbart en fråga om terminologi. I och med att verksamheten klassas som miljöfarlig finns det en risk för att myndigheternas inställning till verksamheten påverkas negativt och att fokus hamnar på att leta fel.
Miljömålen – med
sikte på framtiden
Vi anser att jordbruk ska klassas som miljöpåverkande verksamhet, vilket skulle förenkla handläggningen för miljötillstånd och anmälan av animalieproduktion. Regeringen bör enligt vår mening ta initiativ till en sådan förändring. Att indirekt påstå att de som producerar vår högkvalitativa svenska mat är miljöbovar är inget annat än ett hån, herr talman.
Slutligen: I många avseenden har den svenska miljölagstiftningen en hög ambitionsnivå, men efterlevnaden fallerar på flera områden. För Kristdemokraterna har värnandet av vår gemensamma livsmiljö alltid varit högt prioriterat.
Avsiktlig miljöförstöring och brott mot miljölagarna är allvarliga förseelser som tyvärr fortsätter, bland annat på grund av att straffvärdet är alltför lågt. För de allra flesta miljöbrott som lagförs blir påföljden i dag dagsböter. Trots att fängelse finns i straffskalan är det ytterst sällan någon döms till ett sådant straff. Detta är inte tillräckligt avskräckande.
För att förebygga överträdelser av miljölagarna behövs därför mer långtgående påföljder. Med tanke på de väldigt långtgående konsekvenser som till exempel olagliga utsläpp av miljögifter kan ge vore det rimligt med allvarligare påföljder. Kristdemokraterna föreslår därför skärpta straff för grövre miljöbrott så att även fängelsestraff döms ut i praktiken. Genom ett höjt straffvärde kommer miljöbrott också att prioriteras högre av åklagare.
Vi står självfallet bakom alla våra reservationer, men jag vill yrka bifall endast till reservation nr 18 och samtidigt passa på att tacka utskottet och talmannen för ett trevligt riksdagsår och önska en trevlig sommar!
(Applåder)
Herr talman! Kjell-Arne Ottosson och jag är – det tror jag att Kjell-Arne Ottosson instämmer i – båda lantisar. Vi kommer från bygder som jag anser måste få ta del av omställningen.
Kjell-Arne Ottosson berörde Klimatklivet. Det har varit uppe här i kväll så jag ska försöka att inte återupprepa alltför mycket av min argumentation från den tidigare diskussionen. Men jag blir så nyfiken. Om Klimatklivet enligt Kristdemokraternas mening är så uselt, vad ska då komma i stället? Där är Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna helt svarslösa.
Kristdemokraterna är otroligt tydliga med att skruva ned sina klimatambitioner. I stället väljer man, vilket jag har varit inne på tidigare, att sänka skatter och flytta ett stort utrymme och stora möjligheter för klimatet till skattesänkningar. Då undrar jag, från en lantis till en annan: Hur gynnar detta våra hembygder, och hur gynnar det omställningen?
Vi kommer också från valkretsar med industritradition. Det finns både hemma på Gotland och i Värmland. I dag flyttar industrin hem, vilket är alldeles utmärkt. Det är utmärkt för svensk tillväxt men också för klimatet. I denna anda av möjligheter – det finns ett klimathot men också otroliga möjligheter – varför rör sig Kristdemokraterna i riktning mot att öka klyftorna mellan människor men också mellan landsändar?
Miljömålen – med
sikte på framtiden
Herr talman! Tack, Hanna Westerén, för frågan, och tack särskilt för epitetet ”lantis” – det gläder mig!
I den senaste budgetdebatten om utgiftsområde 20 hade vi flera förslag som, visar det sig, skulle hjälpa – inte som vi har sett när det gäller Klimatklivet, där sju av åtta av regeringens satsningar bedömdes vara i strykklass av flera av regeringens experter.
Det handlar om att satsa pengarna där de faktiskt gör mest nytta. Det handlar om internationella klimatinvesteringar. Där får vi verkligen mest pang för pengarna. Sedan handlar det om miljöforskning på hemmaplan, om teknikneutral laddinfrastruktur och om att förbättra havsmiljön.
Vi hade en debatt här i mitten av maj om Klimatpolitiska rådets rapport. Klimatpolitiska rådet var väldigt tydliga med att en sak som vi absolut måste komma igång med i Sverige nu är produktion av biobränsle. Därför är det så viktigt med inte minst äganderätten för att skogs- och markägare ska kunna satsa. Skogen är vår konkurrensfördel. Självklart ska vi använda skogen i vår omställning, för vi i Sverige ska självklart gå före i omställningen.
Vi måste visa att det går att minska utsläppen samtidigt som vi klarar tillväxten. Om inte vi kan visa detta i vår omställning blir det jättesvårt att få med de länder som verkligen måste ta kliv. Och det är inga små kliv de måste ta, utan de är gigantiska. Vi kan till exempel se på Kina och Indien.
Herr talman! En sak kan jag instämma i omedelbart, och det är att Sverige måste gå före. Jag tror att jag var väldigt tydlig med det i mitt anförande och även i ett efterföljande replikskifte. Självklart tror jag att Sverige, utifrån hur vårt land har det, är förpliktat att gå före i klimatomställningen, och självklart måste vi förena klimatarbetet med den hållbara tillväxten. Det måste också resultera i fler jobb.
Men det är viktigt att vi håller ihop vårt land – att vi inte ställer grupper eller landsändar mot varandra. Därför gör det mig orolig när Kjell-Arne Ottosson i sin replik talar om sådant som ska ske någon annanstans. Jag tycker att jag hör det så ofta. Det är någon annan, något annat och någon annanstans.
Vi måste göra vår läxa här i Sverige. Vi måste hålla ihop vårt land. Vi måste förse medborgare, myndigheter och företag med möjligheter att ställa om. Jag tycker att Kristdemokraterna hela tiden blir svaret skyldiga: Varför ska så otroligt stora delar av budgeten användas till skattesänkningar samtidigt som planeten håller på att brinna upp?
(Applåder)
Herr talman! Hanna Westerén kallade mig lantis i sin första replik, vilket var väldigt glädjande. Är det några grupper som vi verkligen ställer emot varandra är det stad mot land.
Vi måste göra en omställning där även landsbygden – jag väljer att bruka ordet ”landsbygd”, för ”glesbygd” är så negativt – kommer med på tåget. Vi har så vitt skilda förutsättningar i staden och på landet. Därför kan vi inte straffa ut landsbygden när vi inte har klara lösningar.
Därför måste vi ha stöd för teknikneutral laddinfrastruktur, till exempel. Därför kan vi inte förbjuda bilar med förbränningsmotor, för det finns de som använder biobränsle, och biobränsle blir jätteviktigt i omställningen.
Miljömålen – med
sikte på framtiden
I vårt land är det på landsbygden som man har lösningen för omställningen. Därför måste landsbygden vara med. Jag upplever nu i stället att regeringen verkligen ställer grupper mot varandra genom det sätt man agerar i omställningen, och det blir stad mot land.
Även jag kan nämna värnskatten, som Hanna Westeréns parti är med om att sänka. Inte mig emot – det gynnar mig – men det kanske inte är den skatten som är den viktigaste.
I vilket fall som helst är det viktigt att vi, som Hanna Westerén är inne på, håller ihop landet. Därför vill jag vädja till regeringen och Socialdemokraterna att inte glömma bort landsbygden, för det är landsbygden som ser till att staden får det staden behöver. Och har vi inte landsbygden kommer vi aldrig att klara att ställa om, för det är vi som har valen.
(Applåder)
Herr talman! Vi ska prata om den viktiga miljöpolitiken. Man kan inte undgå att Miljöpartiet har en väldigt viktig roll i svensk politik.
Under den förra mandatperioden, 2014–2018, var det just Miljöpartiet i regeringen som säkrade att Sveriges miljöbudget dubblerades. Och Miljöpartiet sitter i styret i många kommuner och regioner runt om i landet och jobbar med samma iver för att stärka miljöpolitiken där.
Jag kanske inte behöver räkna upp alla de beslut som fattades under förra mandatperioden när det gäller satsningar på biogas, bonus–malus, flygskatt, premier för elfordon, offensiven för renare hav, klimatbiståndet, som ökade enormt mycket, skyddet av skogen, stadsmiljöavtalen och klimatinvesteringarna.
Vi hade en diskussion i miljö- och jordbruksutskottet i dag om just klimatinvesteringarna och Klimatklivet. Det som Riksrevisionen säger är det effektivaste styrmedlet på klimatområdet är ju klimatskatten. Är det något som är bättre än Klimatklivet så är det klimatskatten – högre skatter på fossila drivmedel, på bensin och diesel. Det är det effektivaste styrmedlet. Ska vi prata om effektivitet är det kanske detta vi framför allt ska prata om.
Vi behöver en hållbar stadsutveckling, och vi behöver en hållbar landsbygdsutveckling. Vi kan inte enbart satsa på det ena och utesluta det andra. Stad och land måste gå hand i hand.
Klimatfrågan är inte bara en allvarlig och akut utmaning. Den ger också Sverige möjlighet att skapa ett hållbart samhälle. Det kan vi göra tillsammans – rättvist och demokratiskt. Och anledningen till att det måste vara rättvist och demokratiskt är att vi alla ska vara förberedda på de stora utmaningar som detta innebär.
Det var ökade klimatutsläpp i Sverige förra året. Det är väldigt många som påpekar det. Vad var det då för ökade utsläpp? Vad var det som ökade? Jo, det var lastbilstrafiken. Den ökade mycket. Det var även ett starkt ökat resande med internationella flygningar.
Miljömålen – med
sikte på framtiden
Jag kan bara beklaga att Miljöpartiet är ett litet parti. Vi var inte tillräckligt starka för att driva igenom styrmedel på dessa båda områden här i Sveriges riksdag på egen hand eller med hjälp av vår regeringspartner förra mandatperioden. Men jag hoppas att vi, även om vi fortfarande är små, ska bli ännu charmigare och skapa bättre möjligheter att också på dessa områden skapa framgång.
Det behövs nu sänkta utsläpp i Sverige. Vi måste öka takten i klimatomställningen. Vi måste satsa på business as unusual, och det måste vi göra också här i Sveriges riksdag. Jag hoppas att fler förstår att där utsläppen ökar – inom lastbilstrafiken och flyget – måste också insatserna sättas in.
Herr talman! Miljömålen har under decennier gett en utmärkt struktur åt hela Sveriges miljöarbete. Numera kompletterar miljömålen också på ett väldigt bra sätt arbetet med de globala hållbarhetsmålen, Agenda 2030.
Miljöarbetet och samhällsarbetet måste vi göra tillsammans – kommuner, regioner, näringsliv, organisationer och akademin. Ja, det är oerhört många aktörer och människor runt om i det här landet vars arbete är helt avgörande för att vi ska kunna nå miljö- och klimatmålen.
Jag sympatiserar starkt med det som Magnus Ek tog upp om kommunernas ökade möjligheter och det arbete som nu sker inom ramarna för januariavtalet när det gäller klimathandlingsplanen och klimatlagen. Vi måste tillsammans se till att kommunernas roll stärks ytterligare och att kommunerna får möjlighet att jobba med fler styrmedel. Det hoppas jag verkligen att vi kommer att kunna göra tillsammans.
Jag vill passa på att yrka bifall till reservation 4 och säga något om tillståndsprocesser. Riksdagen har de senaste åren riktat ett antal tillkännagivanden till regeringen som alla handlar om tillståndsprocesser och handläggningstider. Med anledning av dessa tillkännagivanden pågår nu ett arbete i Regeringskansliet. Det brukar ju heta att det pågår ett arbete i Regeringskansliet, men det här är inte något som bara ska ske på sikt, utan det har redan getts tydliga uppdrag till länsstyrelserna och Domstolsverket, och det har också gjorts förändringar i lagstiftningen, i miljöbalken, som trädde i kraft den 1 januari i år.
Då kan jag tycka att det finns anledning att vänta lite grann och se vilka förbättringar detta medför innan man riktar likadana tillkännagivanden till regeringen igen.
Jag vill utöver detta säga att det inte alltid är myndigheternas tillkortakommanden som är orsaken till långa handläggningstider. Det vet jag sedan min tid som kommunpolitiker i Uppsala. Det krävs nu ökad kompetens och kunskap om miljökraven och miljöfrågor hos näringslivet, kommuner och andra aktörer. Då är de aktörer som vill exploatera och utveckla våra städer och vår landsbygd och som vill skapa förutsättningar för nya industrier och så vidare också själva medvetna om vilka konflikter det finns när det till exempel gäller olika miljöfrågor. Och den kunskap som man själv kan skaffa sig och bära med sig in i projekten kan radikalt minska handläggningstiderna.
Det är inte alltid särskilt kontroversiellt att ta hänsyn till arter, till exempel, när man ska göra en exploatering. Det kan handla om att göra investeringen på ett ställe i stället för på ett annat. Men just att ha den kunskapen själv och att bära med sig den in i arbetet är avgörande.
Miljömålen – med
sikte på framtiden
Herr talman! I den tidigare debatten fick jag en fråga om jordbruket – om det ska vara klassat som miljöfarlig verksamhet eller inte. Jag svarade på den frågan då, så jag behöver inte gå in på det nu. Men jag vill ändå tala om att det inte bara handlar om att jordbruk klassas som miljöfarlig verksamhet. Det gör ju också sjukhus och andra verksamheter.
Det som är viktigt är att de lantbrukare som jag har träffat inte tycker att det är konstigt att de måste vidta miljöåtgärder som är kopplade till deras gödselbrunn eller till den platta som de har. Det handlar om att inte sprida kemikalier i onödan eller om att säkerställa att energiförbrukningen och belysningen är bättre i ladugården nästa år. Jag har rest med miljöinspektörer och träffat lantbrukare som faktiskt uppskattar den här typen av tillsyn och denna verksamhet, för det hjälper dem att förbättra sin verksamhet.
Herr talman! Det är snart sommar. Jag vill passa på att önska dig och dina medarbetare glad sommar.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 18 juni.)
Följande dokument anmäldes och bordlades:
Proposition
2018/19:142 Statistik på upphandlingsområdet
Kammaren biföll talmannens förslag att motionstiden för ovanstående proposition skulle förlängas till och med onsdagen den 18 september.
Följande interpellation hade framställts:
den 12 juni
2018/19:290 Likvärdiga tillväxt- och konkurrensvillkor till rikets olika delar
av Gudrun Brunegård (KD)
till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Följande frågor för skriftliga svar hade framställts:
den 12 juni
2018/19:748 Mindre ändringar av ledningars sträckning
av Mikael Larsson (C)
till statsrådet Anders Ygeman (S)
2018/19:749 Reglerade friluftsdagar i skolan
av Cassandra Sundin (SD)
till utbildningsminister Anna Ekström (S)
2018/19:750 Utvisning av dömda EU-medborgare
av Tomas Tobé (M)
till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
2018/19:751 Framtiden för svensk kärnkraft
av Tomas Tobé (M)
till statsrådet Anders Ygeman (S)
2018/19:752 Konkurrens i taxinäringen
av Per Åsling (C)
till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
2018/19:753 Skattefusket i taxinäringen
av Per Åsling (C)
till finansminister Magdalena Andersson (S)
2018/19:754 Folkbildningens roll i det framtida nordiska utbildningssamarbetet
av Gudrun Brunegård (KD)
till kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
2018/19:755 Gränshinder mellan de nordiska länderna
av Lars Mejern Larsson (S)
till statsrådet Ann Linde (S)
2018/19:756 Hemliga tvångsmedel
av Louise Meijer (M)
till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Skriftliga svar på följande frågor hade kommit in:
den 12 juni
2018/19:692 Biologisk mångfald
av Elin Segerlind (V)
till miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
2018/19:701 Avgiftsbelagda kontantuttag
av Peter Persson (S)
till statsrådet Per Bolund (MP)
2018/19:702 Export av socialt utsatta människor
av Mikael Dahlqvist (S)
till socialminister Lena Hallengren (S)
2018/19:703 Den dolda folksjukdomen migrän
av Mats Wiking (S)
till socialminister Lena Hallengren (S)
2018/19:704 Försäkringskassans tillämpning av socialförsäkringsbalken
av Pia Steensland (KD)
till socialminister Lena Hallengren (S)
2018/19:705 Effektivare utnyttjande av optikers kompetens
av Pia Steensland (KD)
till socialminister Lena Hallengren (S)
2018/19:720 Skatteverkets utredningar av kriminella och terrorfinansiärer
av Johan Forssell (M)
till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
2018/19:713 Företagshälsovårdens kompetensförsörjning
av Saila Quicklund (M)
till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)
2018/19:719 Tullverkets kontroll
av Ellen Juntti (M)
till finansminister Magdalena Andersson (S)
2018/19:712 Ersättning till Kriminialvården för merkostnader
av Ellen Juntti (M)
till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
2018/19:716 Hedersrelaterat våld och förtryck
av Markus Wiechel (SD)
till statsrådet Åsa Lindhagen (MP)
2018/19:715 Särbehandling inom bostadspolitiken
av Markus Wiechel (SD)
till statsrådet Per Bolund (MP)
2018/19:706 Upprustning av Inlandsbanan
av Jens Holm (V)
till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
2018/19:708 Ekologisk mättnad
av Betty Malmberg (M)
till statsrådet Jennie Nilsson (S)
2018/19:709 Färjor med rälskapacitet
av Anders Hansson (M)
till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
2018/19:710 Tillgång till geodata för att förebygga och bekämpa skogsbränder
av Lars Beckman (M)
till statsrådet Per Bolund (MP)
2018/19:711 Effektbrist
av Mattias Bäckström Johansson (SD)
till statsrådet Anders Ygeman (S)
2018/19:717 Bristande sammanhållning i rättskedjan
av Ellen Juntti (M)
till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
2018/19:722 Inkludering av barn med särskilda diagnoser
av Kadir Kasirga (S)
till kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
2018/19:729 Fiskerättsägares intrångsersättning
av Linda Ylivainio (C)
till statsrådet Jennie Nilsson (S)
2018/19:728 Luftrum och luftrumsklasser
av Mikael Larsson (C)
till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Sammanträdet leddes
av andre vice talmannen från dess början till ajourneringen kl. 13.50,
av förste vice talmannen därefter till ajourneringen kl. 15.56,
av talmannen därefter till och med § 14 anf. 176 (delvis),
av förste vice talmannen därefter till och med § 19 anf. 221 (delvis) och
av talmannen därefter till dess slut.
Vid protokollet
THOMAS LARUE
/Olof Pilo
Innehållsförteckning
§ 1 Avsägelser
§ 2 Anmälan om kompletteringsval
§ 3 Anmälan om fördröjda svar på interpellationer
§ 4 Ärende för hänvisning till utskott
§ 5 Ärenden för bordläggning
§ 6 Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
Civilutskottets betänkande 2018/19:CU17
Anf. 1 CECILIE TENFJORD TOFTBY (M)
Anf. 2 ROGER HEDLUND (SD)
Anf. 3 MOMODOU MALCOLM JALLOW (V)
Anf. 4 LARRY SÖDER (KD)
Anf. 5 EMMA HULT (MP)
Anf. 6 OLA MÖLLER (S)
Anf. 7 MOMODOU MALCOLM JALLOW (V) replik
Anf. 8 OLA MÖLLER (S) replik
Anf. 9 MOMODOU MALCOLM JALLOW (V) replik
Anf. 10 OLA MÖLLER (S) replik
Anf. 11 CECILIE TENFJORD TOFTBY (M) replik
Anf. 12 OLA MÖLLER (S) replik
Anf. 13 CECILIE TENFJORD TOFTBY (M) replik
Anf. 14 OLA MÖLLER (S) replik
Anf. 15 LARRY SÖDER (KD) replik
Anf. 16 OLA MÖLLER (S) replik
Anf. 17 LARRY SÖDER (KD) replik
Anf. 18 OLA MÖLLER (S) replik
Anf. 19 OLA JOHANSSON (C)
Anf. 20 MOMODOU MALCOLM JALLOW (V) replik
Anf. 21 OLA JOHANSSON (C) replik
Anf. 22 MOMODOU MALCOLM JALLOW (V) replik
Anf. 23 OLA JOHANSSON (C) replik
Anf. 24 CECILIE TENFJORD TOFTBY (M) replik
Anf. 25 OLA JOHANSSON (C) replik
Anf. 26 CECILIE TENFJORD TOFTBY (M) replik
Anf. 27 OLA JOHANSSON (C) replik
Anf. 28 ROBERT HANNAH (L)
Anf. 29 CECILIE TENFJORD TOFTBY (M) replik
Anf. 30 ROBERT HANNAH (L) replik
Anf. 31 CECILIE TENFJORD TOFTBY (M) replik
Anf. 32 ROBERT HANNAH (L) replik
Anf. 33 Justitie- och migrationsminister MORGAN JOHANSSON (S)
Anf. 34 ROGER HEDLUND (SD) replik
Anf. 35 Justitie- och migrationsminister MORGAN JOHANSSON (S) replik
Anf. 36 ROGER HEDLUND (SD) replik
Anf. 37 Justitie- och migrationsminister MORGAN JOHANSSON (S) replik
(forts. § 8)
Ajournering
Återupptaget sammanträde
§ 7 Frågestund
Anf. 38 FÖRSTE VICE TALMANNEN
Ett svenskt medlemskap i European Intervention Initiative
Anf. 39 HANS WALLMARK (M)
Anf. 40 Utrikesminister MARGOT WALLSTRÖM (S)
Anf. 41 HANS WALLMARK (M)
Anf. 42 Utrikesminister MARGOT WALLSTRÖM (S)
Kommunernas kostnader för anhöriginvandringen
Anf. 43 JONAS ANDERSSON i Skellefteå (SD)
Anf. 44 Näringsminister IBRAHIM BAYLAN (S)
Anf. 45 JONAS ANDERSSON i Skellefteå (SD)
Anf. 46 Näringsminister IBRAHIM BAYLAN (S)
Polisens strategi mot fotbollssupportrar
Anf. 47 JONNY CATO HANSSON (C)
Anf. 48 Kultur- och demokratiminister AMANDA LIND (MP)
Anf. 49 JONNY CATO HANSSON (C)
Anf. 50 Kultur- och demokratiminister AMANDA LIND (MP)
EU:s bistånd till Sudan
Anf. 51 YASMINE POSIO (V)
Anf. 52 Statsrådet PETER ERIKSSON (MP)
Anf. 53 YASMINE POSIO (V)
Anf. 54 Statsrådet PETER ERIKSSON (MP)
Kompetensutvisningar
Anf. 55 JAKOB FORSSMED (KD)
Anf. 56 Näringsminister IBRAHIM BAYLAN (S)
Anf. 57 JAKOB FORSSMED (KD)
Anf. 58 Näringsminister IBRAHIM BAYLAN (S)
Regelförenklingar för företagare
Anf. 59 ARMAN TEIMOURI (L)
Anf. 60 Näringsminister IBRAHIM BAYLAN (S)
Anf. 61 ARMAN TEIMOURI (L)
Anf. 62 Näringsminister IBRAHIM BAYLAN (S)
Konferens om kärnvapennedrustning
Anf. 63 JAMAL EL-HAJ (S)
Anf. 64 Utrikesminister MARGOT WALLSTRÖM (S)
Anf. 65 JAMAL EL-HAJ (S)
Anf. 66 Utrikesminister MARGOT WALLSTRÖM (S)
Avtal om marinbiologisk mångfald
Anf. 67 ELISABETH FALKHAVEN (MP)
Anf. 68 Utrikesminister MARGOT WALLSTRÖM (S)
Anf. 69 ELISABETH FALKHAVEN (MP)
Anf. 70 Utrikesminister MARGOT WALLSTRÖM (S)
Regeringens filmpolitik
Anf. 71 LOTTA FINSTORP (M)
Anf. 72 Kultur- och demokratiminister AMANDA LIND (MP)
Anf. 73 LOTTA FINSTORP (M)
Anf. 74 Kultur- och demokratiminister AMANDA LIND (MP)
Förhandsprövning i public service
Anf. 75 ANGELIKA BENGTSSON (SD)
Anf. 76 Kultur- och demokratiminister AMANDA LIND (MP)
Anf. 77 ANGELIKA BENGTSSON (SD)
Anf. 78 Kultur- och demokratiminister AMANDA LIND (MP)
Människohandel och möjligheten till reflektionsperiod
Anf. 79 HELENA VILHELMSSON (C)
Anf. 80 Näringsminister IBRAHIM BAYLAN (S)
Anf. 81 HELENA VILHELMSSON (C)
Anf. 82 Näringsminister IBRAHIM BAYLAN (S)
Turkiets attacker mot kurder
Anf. 83 AMINEH KAKABAVEH (V)
Anf. 84 Utrikesminister MARGOT WALLSTRÖM (S)
Anf. 85 AMINEH KAKABAVEH (V)
Anf. 86 Utrikesminister MARGOT WALLSTRÖM (S)
Frihandelsavtal mellan EU och Taiwan
Anf. 87 HAMPUS HAGMAN (KD)
Anf. 88 Utrikesminister MARGOT WALLSTRÖM (S)
Anf. 89 HAMPUS HAGMAN (KD)
Anf. 90 Utrikesminister MARGOT WALLSTRÖM (S)
Anslaget till kulturskolan i Stockholm
Anf. 91 TERES LINDBERG (S)
Anf. 92 Kultur- och demokratiminister AMANDA LIND (MP)
Anf. 93 TERES LINDBERG (S)
Anf. 94 Kultur- och demokratiminister AMANDA LIND (MP)
Åtgärder mot bostadsbristen
Anf. 95 DAVID JOSEFSSON (M)
Anf. 96 Näringsminister IBRAHIM BAYLAN (S)
Anf. 97 DAVID JOSEFSSON (M)
Anf. 98 Näringsminister IBRAHIM BAYLAN (S)
Borttagande av de automatiska höjningarna av drivmedelsskatterna
Anf. 99 MARTIN KINNUNEN (SD)
Anf. 100 Näringsminister IBRAHIM BAYLAN (S)
Anf. 101 MARTIN KINNUNEN (SD)
Anf. 102 Näringsminister IBRAHIM BAYLAN (S)
Dialog mellan polis och fotbollssupportrar
Anf. 103 VASILIKI TSOUPLAKI (V)
Anf. 104 Kultur- och demokratiminister AMANDA LIND (MP)
Anf. 105 VASILIKI TSOUPLAKI (V)
Anf. 106 Kultur- och demokratiminister AMANDA LIND (MP)
Situationen i Sudan
Anf. 107 ANDERS ÖSTERBERG (S)
Anf. 108 Utrikesminister MARGOT WALLSTRÖM (S)
Jämställdhetsperspektivet i svenskt bistånd
Anf. 109 MAGDALENA SCHRÖDER (M)
Anf. 110 Statsrådet PETER ERIKSSON (MP)
Insatser för en jämlik och likvärdig skola
Anf. 111 PIA NILSSON (S)
Anf. 112 Näringsminister IBRAHIM BAYLAN (S)
Arktiska rådets framtid
Anf. 113 MATTIAS KARLSSON i Luleå (M)
Anf. 114 Utrikesminister MARGOT WALLSTRÖM (S)
Reglerna för strandstädningsersättningen
Anf. 115 SOFIA WESTERGREN (M)
Anf. 116 Näringsminister IBRAHIM BAYLAN (S)
Den svenska life science-sektorn
Anf. 117 MONICA HAIDER (S)
Anf. 118 Näringsminister IBRAHIM BAYLAN (S)
Utländska stöldligor och tullens befogenheter
Anf. 119 KJELL JANSSON (M)
Anf. 120 Näringsminister IBRAHIM BAYLAN (S)
Åtgärder mot utförsel av stöldgods
Anf. 121 MARIE-LOUISE HÄNEL SANDSTRÖM (M)
Anf. 122 Näringsminister IBRAHIM BAYLAN (S)
§ 8 (forts. från § 6) Åtgärder mot handel med hyreskontrakt (forts. CU17)
Anf. 123 CECILIE TENFJORD TOFTBY (M) replik
Anf. 124 Justitie- och migrationsminister MORGAN JOHANSSON (S) replik
Anf. 125 CECILIE TENFJORD TOFTBY (M) replik
Anf. 126 Justitie- och migrationsminister MORGAN JOHANSSON (S) replik
(Beslut fattades under § 10.)
§ 9 Fler tillval för hyresgäster
Civilutskottets betänkande 2018/19:CU18
Anf. 127 LARS BECKMAN (M)
Anf. 128 MOMODOU MALCOLM JALLOW (V)
Anf. 129 LARRY SÖDER (KD)
Anf. 130 EMMA HULT (MP)
Anf. 131 MOMODOU MALCOLM JALLOW (V) replik
Anf. 132 EMMA HULT (MP) replik
Anf. 133 MOMODOU MALCOLM JALLOW (V) replik
Anf. 134 EMMA HULT (MP) replik
Anf. 135 LARS BECKMAN (M) replik
Anf. 136 EMMA HULT (MP) replik
Anf. 137 LARS BECKMAN (M) replik
Anf. 138 EMMA HULT (MP) replik
Anf. 139 OLA MÖLLER (S)
Anf. 140 LARS BECKMAN (M) replik
Anf. 141 OLA MÖLLER (S) replik
Anf. 142 LARS BECKMAN (M) replik
Anf. 143 OLA MÖLLER (S) replik
Anf. 144 LARRY SÖDER (KD) replik
Anf. 145 OLA MÖLLER (S) replik
Anf. 146 LARRY SÖDER (KD) replik
Anf. 147 OLA MÖLLER (S) replik
(forts. § 11)
Ajournering
Återupptaget sammanträde
§ 10 Beslut om ärende som slutdebatterats vid dagens sammanträde
CU17 Åtgärder mot handel med hyreskontrakt
§ 11 (forts. från § 9) Fler tillval för hyresgäster (forts. CU18)
Anf. 148 ROGER HEDLUND (SD)
Anf. 149 LARS BECKMAN (M) replik
Anf. 150 ROGER HEDLUND (SD) replik
Anf. 151 LARS BECKMAN (M) replik
Anf. 152 ROGER HEDLUND (SD) replik
Anf. 153 OLA JOHANSSON (C)
Anf. 154 ROBERT HANNAH (L)
Anf. 155 MOMODOU MALCOLM JALLOW (V) replik
Anf. 156 ROBERT HANNAH (L) replik
Anf. 157 MOMODOU MALCOLM JALLOW (V) replik
Anf. 158 ROBERT HANNAH (L) replik
Anf. 159 TALMANNEN
(Beslut skulle fattas den 18 juni.)
§ 12 Utvärdering av penningpolitiken för perioden 2016–2018
Finansutskottets betänkande 2018/19:FiU24
Anf. 160 BJÖRN WIECHEL (S)
Anf. 161 MATTIAS KARLSSON i Luleå (M)
(Beslut skulle fattas den 18 juni.)
§ 13 Långsiktiga effekter av utökade valmöjligheter till gymnasieskolan
Utbildningsutskottets betänkande 2018/19:UbU16
Anf. 162 NORIA MANOUCHI (M)
Anf. 163 GUDRUN BRUNEGÅRD (KD)
Anf. 164 MATTIAS VEPSÄ (S)
Anf. 165 GUDRUN BRUNEGÅRD (KD) replik
Anf. 166 MATTIAS VEPSÄ (S) replik
Anf. 167 GUDRUN BRUNEGÅRD (KD) replik
Anf. 168 MATTIAS VEPSÄ (S) replik
Anf. 169 NORIA MANOUCHI (M) replik
Anf. 170 MATTIAS VEPSÄ (S) replik
Anf. 171 NORIA MANOUCHI (M) replik
Anf. 172 MATTIAS VEPSÄ (S) replik
Anf. 173 FREDRIK CHRISTENSSON (C)
(Beslut skulle fattas den 18 juni.)
§ 14 Frågor om otillåten spridning av nationella prov och om att införa särskilda regleringar för idrottsgymnasier
Utbildningsutskottets betänkande 2018/19:UbU17
Anf. 174 MARIA STOCKHAUS (M)
Anf. 175 GUDRUN BRUNEGÅRD (KD)
Anf. 176 LINUS SKÖLD (S)
Anf. 177 MARIA STOCKHAUS (M) replik
Anf. 178 LINUS SKÖLD (S) replik
Anf. 179 MARIA STOCKHAUS (M) replik
Anf. 180 LINUS SKÖLD (S) replik
(Beslut skulle fattas den 18 juni.)
§ 15 Myndighetsreformen då Universitets- och högskolerådet och Universitetskanslersämbetet inrättades
Utbildningsutskottets betänkande 2018/19:UbU18
(Beslut skulle fattas den 18 juni.)
§ 16 Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfonds verksamhet och årsredovisning 2018
Utbildningsutskottets betänkande 2018/19:UbU19
(Beslut skulle fattas den 18 juni.)
§ 17 Ny ordning för att främja god sed och hantera oredlighet i forskning
Utbildningsutskottets betänkande 2018/19:UbU21
Anf. 181 MARIE-LOUISE HÄNEL SANDSTRÖM (M)
Anf. 182 ROBERT STENKVIST (SD)
Anf. 183 GUNILLA SVANTORP (S)
Anf. 184 FREDRIK CHRISTENSSON (C)
Anf. 185 ILONA SZATMARI WALDAU (V)
Anf. 186 MATS BERGLUND (MP)
Anf. 187 Statsrådet MATILDA ERNKRANS (S)
(Beslut skulle fattas den 18 juni.)
§ 18 Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogrammet 2014−2020
Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2018/19:MJU17
Anf. 188 JOHN WIDEGREN (M)
Anf. 189 STAFFAN EKLÖF (SD)
Anf. 190 ULRIKA HEIE (C)
Anf. 191 MAGNUS OSCARSSON (KD)
Anf. 192 MALIN LARSSON (S)
Anf. 193 JOHN WIDEGREN (M) replik
Anf. 194 MALIN LARSSON (S) replik
Anf. 195 JOHN WIDEGREN (M) replik
Anf. 196 MALIN LARSSON (S) replik
Anf. 197 FÖRSTE VICE TALMANNEN
Anf. 198 STAFFAN EKLÖF (SD) replik
Anf. 199 MALIN LARSSON (S) replik
Anf. 200 STAFFAN EKLÖF (SD) replik
Anf. 201 MALIN LARSSON (S) replik
Anf. 202 MAGNUS OSCARSSON (KD) replik
Anf. 203 MALIN LARSSON (S) replik
Anf. 204 MAGNUS OSCARSSON (KD) replik
Anf. 205 MALIN LARSSON (S) replik
Anf. 206 MARIA GARDFJELL (MP)
Anf. 207 MAGNUS OSCARSSON (KD) replik
Anf. 208 MARIA GARDFJELL (MP) replik
Anf. 209 MAGNUS OSCARSSON (KD) replik
Anf. 210 MARIA GARDFJELL (MP) replik
Anf. 211 JOHN WIDEGREN (M) replik
Anf. 212 MARIA GARDFJELL (MP) replik
Anf. 213 JOHN WIDEGREN (M) replik
Anf. 214 MARIA GARDFJELL (MP) replik
(Beslut skulle fattas den 18 juni.)
§ 19 Miljömålen – med sikte på framtiden
Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2018/19:MJU18
Anf. 215 HANNA WESTERÉN (S)
Anf. 216 JESSICA ROSENCRANTZ (M)
Anf. 217 HANNA WESTERÉN (S) replik
Anf. 218 JESSICA ROSENCRANTZ (M) replik
Anf. 219 HANNA WESTERÉN (S) replik
Anf. 220 JESSICA ROSENCRANTZ (M) replik
Anf. 221 MATS NORDBERG (SD)
Anf. 222 MAGNUS EK (C)
Anf. 223 KJELL-ARNE OTTOSSON (KD)
Anf. 224 HANNA WESTERÉN (S) replik
Anf. 225 KJELL-ARNE OTTOSSON (KD) replik
Anf. 226 HANNA WESTERÉN (S) replik
Anf. 227 KJELL-ARNE OTTOSSON (KD) replik
Anf. 228 MARIA GARDFJELL (MP)
(Beslut skulle fattas den 18 juni.)
§ 20 Bordläggning och beslut om förlängd motionstid
§ 21 Anmälan om interpellation
§ 22 Anmälan om frågor för skriftliga svar
§ 23 Anmälan om skriftliga svar på frågor
§ 24 Kammaren åtskildes kl. 20.23.
Tryck: Elanders Sverige AB, Vällingby 2019