Regeringens proposition 2018/19:77

Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid	Prop.
villkorlig frigivning	2018/19:77

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 14 mars 2019

Stefan Löfven

Morgan Johansson (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Tiden efter villkorlig frigivning är särskilt känslig när det gäller risken för återfall i brott. I propositionen lämnas förslag som syftar till att stärka möjligheterna för Kriminalvården att vidta kontroll- och stödåtgärder avseende dem som friges villkorligt från ett fängelsestraff.

Förslagen innebär bl.a. att övervakningstiden efter villkorlig frigivning förlängs, att möjligheten att föreskriva villkor om vad som ska gälla efter den villkorliga frigivningen utökas och att möjligheten att förverka villkorligt medgiven frihet på grund av misskötsamhet under den villkorliga frigivningen utvidgas. Vidare föreslås att Kriminalvården ska kunna fatta beslut om elektronisk övervakning av den frigivne för att kontrollera att en föreskrift följs.

I syfte att främja snabbheten och flexibiliteten när det gäller beslut om särskilda föreskrifter och om varning vid misskötsamhet föreslås att Kriminalvården i stället för övervakningsnämnden ges rätt att meddela sådana beslut. För att främja en enhetlig tillämpning av reglerna om återfallsförebyggande åtgärder efter villkorlig frigivning föreslås vidare att Kriminalvården ska få överklaga övervakningsnämndens beslut till domstol.

En bestämmelse som uttryckligen klargör att kontroll- och tvångsåtgärder under villkorlig frigivning ska prövas mot proportionalitetsprincipen föreslås också.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2020.

Prop. 2018/19:77

Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut .................................................................		4
2	Lagtext	..............................................................................................	5
	2.1	Förslag till lag om ändring i brottsbalken...........................	5

2.2Förslag till lag om ändring i fängelselagen

		(2010:610) ........................................................................	18
3	Ärendet och dess beredning ............................................................		19
4	Villkorlig frigivning........................................................................		19
	4.1	Bakgrund ..........................................................................	19

4.2Bör en bedömning av risken för återfall i brott

påverka den villkorliga frigivningen? ..............................

4.3Tydligare reaktioner för misskötsamhet under

		verkställigheten i kriminalvårdsanstalt .............................	22
5	Förstärkta åtgärder för att förebygga återfall efter villkorlig
	frigivning ........................................................................................		23
	5.1	Gällande regler .................................................................	23

5.2De återfallsförebyggande åtgärderna efter villkorlig

		frigivning bör förstärkas ...................................................	26
	5.3	Prövotidens längd och krav på skötsamhet.......................	26
	5.4	Övervakning .....................................................................	27
	5.5	Särskilda föreskrifter under övervakning .........................	29
	5.6	Beslut om elektronisk övervakning ..................................	37
6	Proportionalitetsprincipen ...............................................................		41
7	Övriga förändringar av beslutsordningen........................................		42
8	Hanteringen av misskötsamhet .......................................................		44
9	Kriminalvårdens rätt att överklaga övervakningsnämndens
	beslut	...............................................................................................	48
10	Förhållandet till reglerna om skyddstillsyn och följdändringar ......		50
	10.1	Förhållandet till reglerna om skyddstillsyn ......................	50
	10.2	Övriga följdändringar .......................................................	51
11	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser...................................		52
12	Konsekvenser ..................................................................................		54
13	Författningskommentar ...................................................................		58
	13.1	Förslaget till ändring i brottsbalken..................................	58

13.2Förslaget till lag om ändring i fängelselagen

	(2010:610) ........................................................................	71
Bilaga 1	Sammanfattning av betänkandet Villkorlig
	frigivning – förstärkta åtgärder mot återfall i brott
	(SOU 2017:61) .................................................................	72
Bilaga 2	Betänkandets lagförslag ...................................................	78

Bilaga 3	Förteckning över remissinstanserna ................................	91	Prop. 2018/19:77
Bilaga 4	Lagrådsremissens lagförslag............................................	92
Bilaga 5	Lagrådets yttrande .........................................................	105
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 2019 ......		109

Prop. 2018/19:77	1	Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i fängelselagen (2010:610).

2	Lagtext	Prop. 2018/19:77

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken dels att 26 kap. 24 § ska upphöra att gälla,

dels att nuvarande 28 kap. 6 a och 6 b §§ ska betecknas 28 kap. 6 b och 6 c §§,

dels att 26 kap. 10–22 §§, 28 kap. 6 och 7 §§, 34 kap. 4 och 5 §§, 37 kap. 7 och 11 §§, 38 kap. 10 och 12 §§ och de nya 28 kap. 6 b och 6 c §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 26 kap. 14 a § och 28 kap.

6 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

26kap.

10 §1

Efter den villkorliga frigivningen gäller en prövotid som motsvarar den strafftid som återstår vid frigivningen, dock minst trehundrasextiofem dagar.

	Straffet är helt verkställt vid
	prövotidens	utgång	förutsatt	att
	villkorligt	medgiven	frihet	inte
	längre kan förklaras förverkad.
11 §2
Det kan i anslutning till att vill-	Den frigivne ska under prövo-
korlig frigivning äger rum eller	tiden vara skötsam och efter för-
senare beslutas att den villkorligt	måga försöka försörja sig och be-
frigivne ska stå under övervak-	tala skadestånd som har dömts ut
ning, om det bedöms som påkallat.	på grund av brottet.
Beslut om övervakning meddelas av	Den frigivne är under prövo-
Kriminalvården. Har övervakning	tiden skyldig att inställa sig hos
beslutats men bedöms därefter att	Kriminalvården efter kallelse.
övervakningen inte längre är påkal-

lad, får övervakningsnämnden besluta att övervakningen ska upphöra. Övervakningen ska utan något särskilt beslut upphöra sedan trehundrasextiofem dagar av prövotiden har förflutit, om inte annat följer av 18 §.

1Senaste lydelse 2018:1253.

2Senaste lydelse 2018:1253.

Prop. 2018/19:77							12 §3
Övervakningen				och		kriminal-		Den som är villkorligt frigiven
vården i frihet i övrigt bedrivs								ska ställas under övervakning om
under	ledning av			Kriminalvården.				det behövs för att minska risken att
Myndigheten förordnar också över-								han eller hon begår nya brott eller
vakare och kan vid behov förordna								för att på annat sätt underlätta
en eller flera personer att biträda								hans eller hennes anpassning i
vid övervakningen.								samhället.
								Beslut i fråga om övervakning
								meddelas av Kriminalvården.
								Om inte annat har beslutats
								upphör övervakningen vid prövo-
								tidens utgång.
							13 §4
Den frigivne skall, om han står								Övervakningen	och	kriminal-
under övervakning, hålla över-								vården i frihet i övrigt bedrivs
vakaren underrättad om sin bo-								under ledning av Kriminalvården.
stad,	sin	arbetsanställning					och	Kriminalvården	förordnar		över-
andra	förhållanden				av	betydelse		vakare och får förordna en eller
för övervakningen, på kallelse in-								flera personer att biträda vid över-
ställa sig hos övervakaren och i								vakningen.
övrigt	enligt		hans		anvisningar
upprätthålla förbindelse med ho-
nom. I den mån Kriminalvården
har bestämt det, gäller vad som
nyss har sagts om övervakaren
även tjänsteman vid Krimi-
nalvården eller annan person.
							14 §5
Den frigivne skall under prövo-								Under övervakningen ska Krimi-
tiden vara skötsam, efter förmåga								nalvården genom stöd och kontroll
försöka försörja sig samt i övrigt								verka för att den frigivne inte be-
rätta sig efter vad som åligger ho-								går nya brott och för att hans eller
nom enligt denna balk eller enligt								hennes anpassning i samhället även
föreskrifter		eller anvisningar					som	i övrigt främjas.
meddelats med stöd av den. Han är								För varje frigiven som står un-
skyldig att på kallelse inställa sig								der övervakning ska det upprättas
hos Kriminalvården. Har han för-								en individuellt	utformad		plan.
pliktats att ersätta genom brottet								Övervakningen ska planeras			och
uppkommen skada, skall han göra								utformas tillsammans		med	den
vad han kan för att fullgöra denna								dömde och i samverkan med be-
skyldighet.								rörda myndigheter. I planen får
När den frigivne står under								Kriminalvården	meddela anvis-
övervakning,			skall	Kriminalvården				ningar om vad som ska gälla under

3Senaste lydelse 2005:967.

4Senaste lydelse 2005:967.

5Senaste lydelse 2005:967.

genom tillsyn och förmedling av stöd och hjälp verka för att den frigivne inte återfaller i brott och för att hans anpassning i samhället även i övrigt främjas. Kriminalvården skall för detta ändamål fortlöpande hålla sig underrättad om den frigivnes livsföring och om hans förhållanden i övrigt.

övervakningen.

Prop. 2018/19:77

14 a §

En kontroll- eller tvångsåtgärd får endast användas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas.

		15 §6
När det finns skäl att anta att			Den som står under övervakning
den frigivne för sin anpassning i			ska följa den plan för övervak-
samhället behöver stöd av en sär-			ningen som har upprättats enligt
skild föreskrift om vad han eller			14 § andra stycket och hålla över-
hon ska iaktta under prövotiden,			vakaren underrättad om sin bo-
får en sådan föreskrift meddelas			stad, sin sysselsättning och andra
för en viss tid eller tills vidare.			förhållanden av	betydelse för
Särskild föreskrift får avse			övervakningen. Den övervakade är
1. vistelseort eller bostad under			också skyldig att inställa sig hos
viss tid, högst ett år åt gången,			övervakaren efter kallelse och i
2. arbetsanställning,	annan	för-	övrigt hålla kontakt med övervaka-
värvsverksamhet eller utbildning,			ren enligt dennes anvisningar.
3. läkarvård, nykterhetsvård		el-	Kriminalvården	får	bestämma
ler annan vård eller behandling i			att den övervakades		skyldigheter
eller utanför sjukhus eller annan			enligt första stycket även ska gälla
dylik inrättning.			gentemot en anställd vid Krimi-
Om den frigivne ska få vård el-			nalvården eller någon annan per-
ler behandling enligt första styck-			son.
et 3, får det föreskrivas att han
eller hon ska vara skyldig att
lämna blod-, urin-, utandnings-,
saliv-, svett- eller hårprov för kon-
troll av att han eller hon inte är
påverkad av alkohol, andra bero-
ende-framkallande medel, något så-
dant medel som avses i 1 § lagen
(1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel eller	någon sådan

6Senaste lydelse 2008:34.

Om det behövs för att minska risken att den som står under övervakning begår nya brott eller för att på annat sätt underlätta hans eller hennes anpassning i samhället, får Kriminalvården besluta om en särskild föreskrift som ska följas av den övervakade. En sådan föreskrift ska beslutas för en viss tid, högst ett år åt gången.

En särskild föreskrift får avse

1. på vilket sätt och i vilken omfattning den övervakade ska hålla kontakt med övervakaren eller Kriminalvården,

2. skyldighet för den övervakade

Prop. 2018/19:77 vara som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

Har den frigivne förpliktats att ersätta skada som uppkommit genom brottet, får föreskrifter meddelas om tid och sätt för skadeståndsskyldighetens fullgörande i den utsträckning sådana föreskrifter inte med hänsyn till den frigivnes ekonomiska situation och övriga omständigheter kan antas motverka hans eller hennes anpassning i samhället.

Om den frigivne står under övervakning, får särskild föreskrift meddelas om vad som ska gälla för övervakningen. I en sådan föreskrift får det anges på vilket sätt och i vilken omfattning den frigivne ska hålla kontakt med övervakaren eller Kriminalvården. Vidare får det föreskrivas skyldighet för den frigivne att lämna underrättelse till övervakaren eller Kriminalvården om att han eller hon uteblivit från en arbetsplats, skola eller annan i föreskriften angiven verksamhet eller inrättning.

16 §7

Föreskrift enligt 15 § meddelas av övervakningsnämnd. Kriminalvården får meddela sådan föreskrift för tiden intill dess nämnden har beslutat i frågan.

Om den frigivnes utveckling och personliga förhållanden i övrigt föranleder det, får övervakningsnämnden ändra eller upphäva meddelad föreskrift eller meddela ny föreskrift.

7Senaste lydelse 2005:967.

Om det är särskilt angeläget för att minska risken att den övervakade begår nya brott, får Kriminalvården besluta om elektronisk övervakning för att kontrollera att en föreskrift enligt 16 § följs.

Elektronisk övervakning får beslutas för högst sex månader åt gången.

att lämna underrättelse till övervakaren eller Kriminalvården om att han eller hon uteblivit från en arbetsplats, skola eller annan i

föreskriften	angiven	verksamhet
eller inrättning,
3. deltagande i återfallsförebyg-
gande eller	missbruksrelaterad
programverksamhet,
4. missbruksvård,		psykiatrisk

vård eller annan behandling,

5. arbete, utbildning eller annan

sysselsättning,
6. kontrollerat	boende	eller
andra anvisningar om boendet,
7. vistelseort, eller
8. skyldighet att	lämna	blod-,

urin-, utandnings-, saliv-, svett- eller hårprov för kontroll av att den övervakade inte är påverkad av alkohol, andra beroendeframkallande medel, något sådant medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller någon sådan vara som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

Om den övervakade är skadeståndsskyldig på grund av brottet, får en särskild föreskrift beslutas om när och hur skadeståndsskyldigheten ska fullgöras. En sådan föreskrift får beslutas endast i den utsträckning det inte kan antas motverka den övervakades anpassning i samhället, med hänsyn till hans eller hennes ekonomiska situation eller övriga omständigheter.

17 §

Övervakaren må meddela anvisningar i fråga om verkställandet av föreskrift enligt 15 §, så ock medgiva tillfällig lättnad och vidtaga omedelbart erforderlig jämkning.

Prop. 2018/19:77

Prop. 2018/19:77			18 §8
Iakttar den frigivne inte vad som				Om det finns anledning till det, får
åligger honom eller henne enligt				Kriminalvården			under	prövotiden
denna balk eller enligt föreskrift				ändra	beslut	enligt		12 §,	13 §
eller anvisning som meddelats med				andra stycket, 16 och 17 §§ eller
stöd därav, får övervakningsnämn-				besluta om nya åtgärder enligt
den, utom att meddela föreskrift				dessa bestämmelser.
enligt 15 § eller fatta beslut i fråga				Övervakaren får besluta hur en
som avses i 37 kap. 7 § första styck-				föreskrift enligt 16 § ska verkstäl-
et,				las i ett särskilt fall. Övervakaren
1. besluta	att varning ska med-			får också, med undantag för beslut
delas den frigivne, eller				om elektronisk övervakning enligt
2. besluta	om	övervakning	av	17 §, tillfälligt jämka beslutade
den frigivne under viss tid efter det				föreskrifter och			anvisningar		om
att trehundrasextiofem dagar			av	vad som i övrigt ska gälla för
prövotiden	har	förflutit, dock		övervakningen.
längst till prövotidens utgång.
			19 §9
Har den frigivne allvarligt åsi-				Om den frigivne bryter mot före-
dosatt sina åligganden och kan det				skrifter eller anvisningar om vad som
antas att han inte kommer att låta				i övrigt ska gälla för övervakningen,
rätta sig genom någon annan				får Kriminalvården vidta en åtgärd
åtgärd som	övervakningsnämnden			som avses i 18 § första stycket. Om
kan vidta, får nämnden förklara				en sådan åtgärd anses otillräcklig,
den villkorligt medgivna friheten				får Kriminalvården besluta att en
förverkad till en tid av högst fem-				varning ska meddelas den frigivne.
ton dagar varje gång.				Om en överträdelse enligt första
				stycket är allvarlig och det kan
				antas att den frigivne inte kommer
				att rätta sig genom någon sådan
				åtgärd	som	Kriminalvården			kan
				vidta enligt första stycket, får
				övervakningsnämnden förklara den
				villkorligt medgivna friheten för-
				verkad till en tid om högst 90 da-
				gar varje gång. När tiden för för-
				verkande bestäms ska arten och
				omfattningen		av	de överträdelser
				som föranleder			förverkandet		sär-

skilt beaktas.

Om det är tillräckligt får övervakningsnämnden i stället vidta en åtgärd enligt första stycket.

8Senaste lydelse 2018:1253.

9Senaste lydelse 1998:604.

	20 §10		Prop. 2018/19:77
Åtgärd som avses i 18 § må ej		Varning eller en sådan åtgärd
beslutas efter prövotidens utgång.		som avses i 18 § första stycket får
Beslut om åtgärd som avses i 19 §		inte beslutas efter	prövotidens
må meddelas även efter prövo-		utgång. Förverkande av villkorligt
tidens utgång, därest frågan av		medgiven frihet får beslutas även
övervakningsnämnden	upptagits	efter prövotidens utgång om frågan
dessförinnan.		innan dess har tagits upp av över-
		vakningsnämnden.
	21 §
Om förverkande av	villkorligt	Bestämmelser om förverkande av
medgiven frihet och om vissa andra		villkorligt medgiven frihet när den
åtgärder, när den som dömts till		som dömts till fängelse har begått
fängelse finnes hava begått annat		ett annat brott finns i 34 kap.
brott, stadgas i 34 kap.

22§11

Uppkommer fråga om att förklara	Uppkommer fråga om att förklara
villkorligt medgiven frihet förver-	villkorligt medgiven frihet förver-
kad eller att vidta åtgärd som avses	kad eller att vidta annan åtgärd
i 18 § eller åtgärd för att den fri-	som avses i 19 § eller åtgärd för att
givne skall underkasta sig vård	den frigivne ska underkasta sig vård
eller behandling, eller har den	eller behandling, eller har den fri-
frigivne undandragit sig övervak-	givne undandragit sig övervakning-
ningen, får övervakningsnämnden,	en, får	övervakningsnämnden,	om
om omständigheterna föranleder	omständigheterna föranleder		det,
det, förordna att den frigivne skall	besluta att den frigivne på lämpligt
på lämpligt sätt omhändertas i	sätt ska omhändertas tills vidare.
avvaktan på vidare förordnande.	Ett sådant beslut ska omprövas så
Ett sådant beslut skall omprövas så	ofta det finns anledning till det.
ofta anledning till det föreligger.	Ett	omhändertagande får	inte
Den som sålunda omhändertas	pågå längre än en vecka. Om det
får inte kvarhållas längre än en	finns synnerliga skäl, får ett nytt
vecka. Om synnerliga skäl förelig-	beslut fattas om att den frigivne
ger, får dock genom nytt beslut	ska vara omhändertagen ytterligare
förordnas att han skall kvarhållas	högst en vecka. Ett omhänderta-
ytterligare högst en vecka. Efter	gande får inte pågå efter prövo-
prövotidens utgång får den om-	tidens utgång.
händertagne ej kvarhållas.

10Senaste lydelse 1973:918.

11Senaste lydelse 1983:240.

Prop. 2018/19:77		28 kap.
		6 §12
Vad som föreskrivs i 26 kap.			Vad som föreskrivs i 26 kap. 11
12–17 §§ skall tillämpas på mot-			och 13–15 §§ ska tillämpas	på
svarande sätt beträffande den som			motsvarande sätt beträffande	den
har dömts till skyddstillsyn. Rätten			som har dömts till skyddstillsyn.
skall dock i domen förordna över-			Rätten ska dock i domen förordna
vakare, om inte särskilda skäl talar			övervakare, om inte särskilda skäl
mot det. Vidare får rätten i domen			talar mot det.
meddela föreskrifter enligt 26 kap.
15 § första–tredje	styckena	samt
27 kap. 5 § andra	stycket.	Över-
vakningsnämnden	får ändra	eller

upphäva en föreskrift av sistnämnda slag när det finns skäl till det.

6 a §

Om det behövs för att minska risken att den dömde begår nya brott eller för att på annat sätt underlätta hans eller hennes anpassning i samhället, får rätten i domen besluta om en särskild föreskrift som ska följas av den dömde under prövotiden. En sådan föreskrift ska beslutas för en viss tid eller tills vidare och avse

1. vistelseort eller bostad under högst ett år åt gången,

2. arbete, utbildning eller annan sysselsättning,

3. läkarvård, missbruksvård eller annan behandling eller deltagande i särskild programverksamhet,

4. tid och sätt för betalning av skadeståndsskyldighet enligt 26 kap. 16 § tredje stycket, eller

5. biträde till den skadelidande enligt 27 kap. 5 § andra stycket.

Om den dömde ska genomgå vård eller behandling enligt första stycket 3, får en föreskrift enligt 26 kap. 16 § andra stycket 8 beslutas.

Övervakningsnämnden får besluta föreskrift enligt första stycket 1–4 och andra stycket. Övervakningsnämnden får även ändra eller upp-

12Senaste lydelse 1993:209.

6 a §

I fall som avses i 30 kap. 9 § andra stycket 3 skall rätten, om den planerade behandlingen är av avgörande betydelse för att döma till skyddstillsyn, i domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut, om fängelse i stället hade valts som påföljd.

I sådant fall skall vidare i domen alltid meddelas föreskrift om den behandlingsplan som den dömde har åtagit sig att följa.

I samband med en sådan behandlingsplan får föreskrivas att den som ansvarar för behandlingen skall anmäla till Kriminalvården och åklagaren, om den dömde allvarligt åsidosätter sina åligganden enligt planen.

6 b §

I fall som avses i 6 a § får rätten förordna att den dömde, om han är häktad i målet, i stället skall omhändertas till dess han överförts till det behandlingshem eller den vårdgivare som anges i behandlingsplanen. Omhändertagandet får inte pågå längre än en vecka.

häva en föreskrift enligt första och Prop. 2018/19:77 andra styckena när det finns skäl till

det.

Övervakaren får meddela anvisningar om hur en föreskrift enligt första stycket ska verkställas i ett särskilt fall. Övervakaren får också tillfälligt jämka beslutade föreskrifter.

6 b §13

I fall som avses i 30 kap. 9 § andra stycket 3 ska rätten, om den planerade behandlingen är av avgörande betydelse för att döma till skyddstillsyn, i domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut, om fängelse i stället hade valts som påföljd.

I ett sådant fall ska det vidare i domen alltid beslutas föreskrift om den behandlingsplan som den dömde har åtagit sig att följa.

I samband med en sådan behandlingsplan får det beslutas att den som ansvarar för behandlingen ska anmäla till Kriminalvården och åklagaren, om den dömde allvarligt åsidosätter sina skyldigheter enligt planen.

6 c §14

I fall som avses i 6 b § får rätten besluta att den dömde, om han eller hon är häktad i målet, i stället ska omhändertas till dess han eller hon överförts till det behandlingshem eller den vårdgivare som anges i behandlingsplanen. Omhändertagandet får inte pågå längre än en vecka.

7§15

Om den dömde inte iakttar vad	Om den dömde inte iakttar vad
som åligger honom eller henne till	som åligger honom eller henne till
följd av domen på skyddstillsyn,	följd av domen på skyddstillsyn, får

13Senaste lydelse av tidigare 28 kap. 6 a § 2005:967.

14Senaste lydelse av tidigare 28 kap. 6 b § 1992:373.

15Senaste lydelse 2016:491.

Prop. 2018/19:77

får övervakningsnämnden,

utöver

övervakningsnämnden

att meddela föreskrift enligt 26 kap.

1. besluta

föreskrifter

enligt

15 § eller fatta beslut i fråga som

6 a § första stycket 1–4 och andra

avses i 37 kap. 7 § första stycket,

stycket,

1. besluta

att

varning ska

med-

2. besluta föreskrifter om på vilket

delas den dömde, eller

sätt och i vilken omfattning den

2. besluta

övervakning

dömde ska hålla kontakt med över-

den dömde under viss tid efter det

vakaren, Kriminalvården eller an-

att ett år av prövotiden har för-

nan person, eller om skyldighet för

flutit, dock längst till prövotidens

den dömde att lämna underrättelse

utgång.

till

övervakaren

eller

Kri-

minalvården om att han eller hon

uteblivit från en arbetsplats, skola

eller annan i föreskriften angiven

verksamhet eller inrättning,

3. förordna en eller flera personer

som biträder vid övervakningen,

4. besluta

om att varning ska

meddelas den dömde, eller

5. besluta om övervakning av den

dömde under en viss tid efter det att

ett år

av prövotiden

har förflutit,

dock längst till prövotidens utgång.

Om övervakningsnämnden bedö-

mer att övervakning som beslutats

enligt första stycket 2 inte längre är

enligt

första

stycket 5

inte

längre

påkallad, får nämnden besluta att

behövs, får nämnden besluta att

övervakningen ska upphöra.

Åtgärd som avses i första stycket får inte beslutas av övervak-

ningsnämnden efter prövotidens utgång.

34 kap.

4 §16

Rätten får undanröja en tidigare utdömd påföljd och döma till gemen-

sam påföljd för den samlade brottsligheten. Ett sådant beslut får medde-

las endast om det finns särskilda skäl för det samt den tidigare domen har

fått laga kraft och dom meddelas innan den tidigare påföljden helt har

verkställts.

När påföljden för den samlade brottsligheten bestäms, ska rätten ta skälig

hänsyn till vad den dömde har undergått till följd av den tidigare domen.

Rätten får då döma till fängelse på kortare tid än vad som är föreskrivet

för brottet.

Om fängelse döms ut och en

uppgift som avses i 27 kap. 2 a §

andra stycket,

28 kap.

2 a §

andra

stycket, 28 kap.

2 a §

andra

stycket

eller

28 kap.

6 a §

första

stycket

eller

28 kap.

6 b §

första

stycket

har

lämnats, ska detta

be-

stycket

har lämnats, ska detta be-

16 Senaste lydelse 2016:491.

aktas när straffets längd bestäms.

Prop. 2018/19:77

5§17

Tillämpas 1 § första stycket eller	Tillämpas 1 § första stycket eller
3 § i fråga om någon som vill-	3 § i fråga om någon som vill-
korligt frigivits från fängelse, ska,	korligt frigetts från fängelse, ska,
om brottet har begåtts under prövo-	om brottet har begåtts under prövo-
tiden, den villkorligt medgivna	tiden, den villkorligt medgivna
friheten eller en del av denna för-	friheten eller en del av denna för-
klaras förverkad om inte särskilda	klaras förverkad om inte särskilda
skäl talar mot det.	skäl talar mot det.

Som särskilda skäl för att inte förverka eller för att förverka endast en del av villkorligt medgiven frihet får rätten beakta

1.om den nya brottsligheten i förhållande till den tidigare är av lindrig beskaffenhet,

2.om lång tid har förflutit mellan brotten, eller

3.om ett förverkande annars skulle framstå som oskäligt.

Om rätten inte beslutar om för-	Om rätten inte beslutar om för-
verkande enligt första stycket, får	verkande enligt första stycket, får
den besluta om åtgärd som avses i	den besluta om åtgärd som avses i
26 kap. 18 § eller förlänga prövo-	26 kap.	19 § första	stycket	eller
tiden med högst ett år utöver den	förlänga	prövotiden	med	högst
tid som följer av 26 kap. 10 §.	trehundrasextiofem		dagar	utöver
	den tid som följer av 26 kap. 10 §.
	Rätten får dock inte besluta om
	elektronisk övervakning enligt 26
	kap. 17 §.

En åtgärd enligt tredje stycket får beslutas endast före prövotidens utgång. Förverkande får beslutas endast om frågan tas upp i ett mål där den frigivne häktats eller fått del av åtal inom ett år från prövotidens utgång.

37kap.

7 §18

Den som har dömts till fängelse				Kriminalvårdens	beslut	enligt
får begära prövning av Kriminal-				26 kap. 12 § första	stycket,	13 §
vårdens beslut enligt 26 kap. 11 §,				andra stycket, 15 § andra stycket
12 § andra	meningen eller		13 §	andra meningen, 16 och 17 §§ och
andra meningen hos den över-				19 § första stycket får överklagas
vakningsnämnd inom vars verk-				till den övervakningsnämnd inom
samhetsområde		det frivårdskontor		vars verksamhetsområde det fri-
där den övervakade är inskriven är				vårdskontor ligger där den överva-
beläget. Nämnden får också själv-				kade är inskriven.
mant ta upp ett sådant beslut till
omprövning eller själv meddela ett
sådant beslut. Kriminalvården kan
överlämna	ett	ärende	enligt

17Senaste lydelse 2016:491.

18Senaste lydelse 2010:612.

Prop. 2018/19:77	nämnda bestämmelser till nämnden
	för avgörande.
				11 §19
	Beslut av en övervakningsnämnd i				Beslut av en övervaknings-
	frågor som avses i 26 kap. 11, 15,				nämnd i frågor som avses i 26 kap.
	18, 19 och	22 §§	samt	28 kap.	12 § första stycket, 16, 17, 19 och
	5 a § andra stycket, 7 och 11 §§ får				22 §§	samt	28 kap.	5 a §	andra
	överklagas till tingsrätten i den ort				stycket, 7 och 11 §§ får överklagas
	där övervakningsnämnden är be-				till tingsrätten i den ort där över-
	lägen. Överklagandet ska ges in				vakningsnämnden			ligger.	Om
	till övervakningsnämnden. Klago-				beslutet rör frågor som avses i 26
	tiden räknas från den dag då den				kap. 12 § första stycket, 16, 17 eller
	klagande fick del av beslutet. Vid				19 §, får det överklagas av Krimi-
	överklagande	gäller		lagen	nalvården. Överklagandet ska ges in
	(1996:242)	om domstolsärenden.			till övervakningsnämnden.				Klago-
	Övervakningsnämnden ska dock				tiden räknas från den dag då den
	inte vara part i domstolen.				klagande fick del av beslutet. Vid
					överklagande		gäller		lagen
					(1996:242)		om domstolsärenden.
					Övervakningsnämnden ska				dock
					inte vara part i domstolen.
	Beslut enligt denna balk av en övervakningsnämnd i andra frågor än
	som avses i första stycket får inte överklagas.
				38 kap.
				10 §
	Varning som beslutats av domstol				Varning som beslutats av domstol,
	eller övervakningsnämnd skall utan				övervakningsnämnd eller Kriminal-
	dröjsmål meddelas den dömde per-				vården ska utan dröjsmål meddelas
	sonligen. Kan varningen ej medde-				den dömde personligen. Kan dom-
	las i samband med beslutet, må det				stolen	eller	övervakningsnämnden
	överlämnas åt annan domstol eller				inte meddela varningen i samband
	övervakningsnämnd		att	meddela	med beslutet, får det överlämnas åt
	den.				annan domstol eller övervaknings-
					nämnd att meddela den.
				12 §20
	Polismyndigheten		ska	lämna	Polismyndigheten			ska	lämna
	domstolar,	övervakningsnämnder			domstolar,		övervakningsnämnder
	och Kriminalvården handräckning				och Kriminalvården handräckning
	för den dömdes inställelse i mål				för den dömdes inställelse i mål
	eller ärende enligt denna balk eller				eller ärende enligt denna balk eller
	för hans eller hennes omhänderta-				för hans eller hennes omhänderta-
	gande enligt 26 kap. 22 § eller 28				gande enligt 26 kap. 22 § eller 28
	kap. 6 b § eller 11 §.				kap. 6 c § eller 11 §.

19 Senaste lydelse 2010:612.

20 Senaste lydelse 2010:612.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

2.Bestämmelserna i 26 kap. 11 § sista meningen och 18 § 2 i den äldre lydelsen gäller fortfarande för beslut om övervakning som har fattats före ikraftträdandet.

3.Bestämmelserna i 26 kap. 19 § i den äldre lydelsen gäller fortfarande

ifråga om förhållanden som inträffat före ikraftträdandet.

Prop. 2018/19:77

Prop. 2018/19:77	2.2	Förslag till lag om ändring i fängelselagen
		(2010:610)
	Härigenom föreskrivs att 11 kap. 6 § fängelselagen (2010:610) ska ha
	följande lydelse.
	Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
			11 kap.
		6 §
	Ett tillstånd till en utslussningsåtgärd ska förenas med de villkor som
	behövs för att syftet med åtgärden ska uppnås eller för att Kri-
	minalvården ska kunna utöva nödvändig kontroll. Elektroniska hjälp-
	medel får användas för att kontrollera meddelade villkor.
	Om det på grund av nya om-			Om det på grund av nya om-
	ständigheter finns skäl för det, får			ständigheter finns skäl för det, får
	Kriminalvården ändra, upphäva			Kriminalvården	ändra,	upphäva
	eller meddela nya villkor.			eller besluta nya villkor.
	Om det finns särskilda skäl, får			Om det finns särskilda skäl, får
	Kriminalvården förena en vårdvis-			Kriminalvården förena en vårdvis-
	telse enligt 3 § med en föreskrift			telse enligt 3 §	med en	föreskrift
	enligt	26 kap. 15 § första stycket 3		enligt 26 kap. 16 § andra stycket 4
	brottsbalken som ska gälla för tiden			brottsbalken som ska gälla för tiden
	efter villkorlig frigivning. Om det på			efter villkorlig frigivning. Om det på
	grund av nya omständigheter finns			grund av nya omständigheter finns
	skäl för det, får Kriminalvården			skäl för det, får Kriminalvården
	ändra, upphäva eller meddela en ny			ändra, upphäva eller besluta en ny
	föreskrift.			föreskrift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

3	Ärendet och dess beredning	Prop. 2018/19:77

Regeringen beslutade den 31 mars 2016 att ge en särskild utredare i uppdrag att, i syfte att stärka möjligheterna att förebygga och förhindra återfall i allvarlig brottslighet, överväga och föreslå ändringar i systemet med villkorlig frigivning (dir. 2016:28).

Utredningen, som antog namnet Frigivningsutredningen, överlämnade den 29 juni 2017 betänkandet Villkorlig frigivning – förstärka åtgärder mot återfall i brott (SOU 2017:61). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Utredningens lagförslag finns i bilaga 2.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (Ju2017/05814/L5).

I propositionen behandlas utredningens förslag och bedömningar. Det finns ett tillkännagivande från riksdagen som har anknytning till de frågor som behandlas i propositionen. Riksdagen har tillkännagett att regeringen bör överväga om personer som är dömda för våldsbrott ska ha en skyldighet att genomgå behandlingsprogram. En vägran att delta i ett sådant behandlingsprogram ska få konsekvenser för den intagnes möjligheter att få permission och villkorlig frigivning. Den intagnes medverkan i behandlingsprogram ska vara ett krav för villkorlig frigivning för personer som dömts för grova sexualbrott eller grova brott mot närstående (bet. 2015/16:JuU21, rskr. 2015/16:174). Tillkännagivandet behandlas i avsnitt 4.2 och 4.3 Tillkännagivandet är inte slutbehandlat.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 30 augusti 2018 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som framgår av bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 5, 6 och 8 samt i författningskommentaren. Regeringen följer i huvudsak Lagrådets förslag.

I förhållande till lagrådsremissen föreslås en lagändring i 38 kap. 12 § brottsbalken. Ändringen är en följdändring föranledd av att en bestämmelse i 28 kap. brottsbalken föreslås få en ny beteckning. Förslaget är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande över det förslaget. Vidare har några språkliga och redaktionella ändringar gjorts.

4Villkorlig frigivning

4.1Bakgrund

Villkorlig frigivning och skäl att skjuta upp frigivningen

I 26 kap. brottsbalken finns bestämmelser om villkorlig frigivning för den som avtjänar ett fängelsestraff.

Prop. 2018/19:77 Huvudregeln är att villkorlig frigivning sker när den dömde har avtjänat två tredjedelar av sitt fängelsestraff, dock minst en månad (26 kap. 6 §).

Om det finns synnerliga skäl mot villkorlig frigivning kan den skjutas upp med högst sex månader åt gången. Vid bedömningen av om det finns synnerliga skäl mot frigivning ska det särskilt beaktas om den dömde på ett allvarligt sätt har brutit mot de föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten. Vid avgörandet av hur lång tid frigivningen ska skjutas upp ska arten och omfattningen av överträdelserna särskilt beaktas (26 kap. 6 § andra stycket och 26 kap. 7 § andra stycket). De nu aktuella reglerna ändras redaktionellt och språkligt den 1 april 2019 (SFS 2018:1253). Någon ändring i sak när det gäller förutsättningarna för uppskjuten villkorlig frigivning är inte avsedd.

Beslut om uppskjuten villkorlig frigivning fattas av Kriminalvården (26 kap. 9 §) och kan överklagas hos allmän förvaltningsdomstol (38 kap. 14 §). I beslutet ska anges en ny tidpunkt för när den dömde ska friges villkorligt. Vid den tidpunkten ska villkorlig frigivning ske, om det inte även då finns synnerliga skäl som innebär att frigivningen ska skjutas upp ytterligare (26 kap. 7 §).

Ett tillkännagivande om sanktioner vid misskötsamhet

Riksdagen har som sin mening tillkännagett att regeringen bör överväga om gärningsmän som dömts för vålds- eller sexualbrott bör ha en skyldighet att delta i lämpliga behandlingsprogram (bet. 2015/16:JuU21, rskr. 2015/16:174).

Justitieutskottet anför i sitt betänkande att behandlingsprogram är en viktig del av Kriminalvårdens rehabiliterande arbete och att deltagande i lämpliga behandlingsprogram är viktigt för att bryta destruktiva beteendemönster. Enligt tillkännagivandet bör en vägran att delta i ett sådant program få konsekvenser för möjligheterna till permission och villkorlig frigivning. Den som dömts för grova brott mot närstående eller grova sexualbrott och vägrar att delta i behandlingsprogram ska inte vara aktuell för villkorlig frigivning.

4.2Bör en bedömning av risken för återfall i brott påverka den villkorliga frigivningen?

Regeringens bedömning: Det bör inte införas en ordning som innebär att risken för återfall i allvarlig brottslighet påverkar tidpunkten för villkorlig frigivning. Liksom i dag bör möjligheten att skjuta upp den villkorliga frigivningen endast finnas i de fall den dömde missköter sig under anstaltstiden.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: I princip samtliga remissinstanser som uttalar sig

särskilt i denna fråga, däribland Svea hovrätt, Hovrätten för Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten, Kriminalvården och Sveriges advokatsamfund, delar utredningens bedöm-

ning. Göteborgs kommun anser dock att risken för fortsatt brottslighet ska påverka tidpunkten för villkorlig frigivning.

Skälen för regeringens bedömning: Det finns ett starkt samhälleligt intresse av att på ett effektivt sätt förhindra återfall i brott. Redan en liten minskning av återfall i brott har betydelse när det gäller att minska de effekter i form av mänskligt lidande och andra olägenheter som brott leder till. Reducerande effekter på återfall i brott har vidare en positiv effekt när det gäller samhällets kostnader. Arbetet med att förebygga återfall i brott utgör därför en viktig del av verkställigheten av fängelsestraff.

Det finns, som utredningen redogör för, flera olika möjliga åtgärder som kan vidtas i syfte att minska risken för återfall i brott. En är att genom en tillämpning av olika bedömningskriterier försöka sortera ut den grupp av intagna där återfallsrisken är särskilt hög och förlänga fängelsevistelsen för dessa personer genom att skjuta upp den villkorliga frigivningen. Under den tid den förlängda anstaltsvistelsen pågår hindras den intagne från att återfalla i brott. En annan är att planera och utforma verkställigheten med inriktning på åtgärder som är ägnade att förebygga återfall i brott och stärka kontrollen och vidta behövliga återfallsförebyggande åtgärder mot dem som friges villkorligt. I avsnitt 5.4–5.6 lämnas förslag som syftar till att förstärka det återfallsförebyggande arbetet när det gäller de villkorligt frigivna.

Utredningen har haft i uppdrag att analysera och ta ställning till om risk för återfall ska beaktas särskilt som ett skäl mot villkorlig frigivning. I uppdraget har ingått att redovisa för- och nackdelar med en sådan ordning och särskilt uppmärksamma konsekvenserna för förutsebarhet och likabehandling.

Utredningen har, efter att ha bedömt frågan utifrån dessa premisser, avrått från att låta riskbedömningar påverka när villkorlig frigivning ska ske och i stället förordat ökade kontrollmöjligheter under den prövotid som löper efter villkorlig frigivning. Utredningens bedömning delas av så gott som samtliga remissinstanser som uttalar sig särskilt i frågan. Mot den bakgrunden gör regeringen följande överväganden.

Som utredningen lyfter fram talar intresset av samhällsskydd för att en intagen som vid tidpunkten för villkorlig frigivning bedöms ha en särskilt hög risk för återfall i allvarlig brottslighet kan bli föremål för åtgärder som avser att minska risken för återfall i brott. Om sådana åtgärder består i att frihetsberövandet blir längre för vissa personer jämfört med andra personer som har fått samma straff utdömt måste emellertid ställas höga krav på förutsebarhet och likabehandling. En förutsättning för att intresset av samhällsskydd ska motivera villkorlig frigivning vid en senare tidpunkt än vad som annars hade gällt är också att samhällsskyddsintresset i rimlig utsträckning kan tillgodoses genom den åtgärden. En första förutsättning måste då vara att det går att göra tillförlitliga riskbedömningar som inte öppnar för godtycke och social diskriminering. Utredningens slutsats, vilken också delas av remissinstanserna, är att sådana riskbedömningar är vanskliga att göra och behäftade med betydande felmarginaler. Särskilt låg är, enligt utredningen, träffsäkerheten när det gäller risk för återfall i allvarlig brottslighet. Vid en sådan bedömning måste det finnas mycket starka skäl för att ändå överväga att låta en riskbedömning påverka tidpunkten för den villkorliga frigivningen. Sådana

Prop. 2018/19:77

Prop. 2018/19:77 starka skäl föreligger inte enligt utredningen. Tvärtom pekar utredningen på omständigheter som talar emot att det finns sådana skäl. En omständighet som särskilt lyfts fram är att förhindrandet av återfall bara blir tillfälligt genom att skjuta upp den villkorliga frigivningen, eftersom effekten bara varar under den extra tid som anstaltsvistelsen pågår. Något stöd för att återfallsrisken skulle vara mindre när en längre tid eller kanske hela strafftiden har avtjänats finns inte enligt den forskning som utredningen presenterar. I stället bedömer utredningen att det incitament som villkorlig frigivning innebär för den dömde att inte begå brott under tiden efter den villkorliga frigivningen försvinner om det inte återstår någon tid att förverka. Denna effekt framhålls också av remissinstanserna, bl.a. Svea hovrätt och Kriminalvården. En ovisshet om vilken tid som anstaltsvistelsen kan komma att vara kan också riskera att försvåra för Kriminalvården att utforma verkställigheten på ett sätt som underlättar den intagnes anpassning i samhället.

Sammanfattningsvis bedömer regeringen, liksom utredningen och de allra flesta remissinstanserna, att intresset av samhällsskydd inte tillgodoses i sådan utsträckning genom ett system med uppskjuten villkorlig frigivning på grundval av en riskbedömning att de nackdelar som finns med en sådan ordning när det gäller förutsebarhet och likabehandling kan avfärdas. Något förslag om att på detta sätt låta risken för fortsatt brottslighet påverka tidpunkten för villkorlig frigivning lämnas därför inte.

Liksom tidigare bör i stället endast den intagnes beteende under anstaltsvistelsen kunna utgöra grund för att skjuta upp den villkorliga frigivningen. Som framgår av avsnitt 4.3 anser regeringen att det finns skäl att överväga att utöka förutsättningarna för uppskjuten villkorlig frigivning på grundval av den intagnes beteende. Genom att sätta den dömdes beteende i fokus, ges bättre förutsättningar för att leva upp till högt ställda krav på förutsebarhet och för att systemet med uppskjuten villkorlig frigivning inte öppnar upp för godtycke eller upplevs som rättsosäkert.

4.3Tydligare reaktioner för misskötsamhet under verkställigheten i kriminalvårdsanstalt

Regeringens bedömning: Det finns skäl att överväga en ordning som innebär en tydligare koppling mellan bristande deltagande i återfallsförebyggande åtgärder och den villkorliga frigivningen. Det finns dock inte underlag att göra sådana förändringar utan ett kompletterande beredningsunderlag.

Utredningens bedömning: Utredningen lämnar inget förslag om förändringar i systemet med uppskjuten villkorlig frigivning på grund av den intagnes beteende under anstaltsvistelsen.

Remissinstanserna: Kriminalvården föreslår att möjligheterna att skjuta upp den villkorliga frigivningen med hänsyn till den intagnes beteende ska utökas.

Skälen för regeringens bedömning: Kriminalvården föreslår i sitt remissvar att det, för att bättre tillgodose intresset av samhällsskydd, bör

övervägas en utökad möjlighet att låta den intagnes beteende under an- Prop. 2018/19:77 staltstiden påverka frågan om villkorlig frigivning. Det skulle exempelvis

kunna ske genom att göra det möjligt att vid prövningen av om den villkorliga frigivningen ska skjutas upp, beakta även andra omständigheter än sådana som innefattas i dagens tolkning av begreppet misskötsamhet. Kriminalvården föreslår att det, utöver om den dömde på ett allvarligt sätt har brutit mot de föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten, också på ett mer tydligt sätt ska kunna beaktas om den dömde har motsatt sig åtgärder som syftar till att förebygga återfall i brott eller på annat sätt främja hans eller hennes anpassning i samhället.

Regeringen instämmer i att det finns skäl att överväga en mer tydlig koppling mellan den intagnes deltagande i återfallsförebyggande åtgärder och frågan om villkorlig frigivning. Kriminalvården utformar för varje intagen, utifrån en risk- och behovsbedömning, en individuell verkställighetsplan som inriktas på åtgärder som bl.a. är ägnade att förebygga återfall i brott. Planeringen sker i samråd med den intagne. Om den intagne under verkställigheten motsätter sig åtgärderna eller inte genomför planen bör det rimligtvis, på samma sätt som vid annan misskötsamhet, kunna ligga till grund för att den intagne får verkställa en större del av sitt straff i anstalt. En sådan förändring ligger också i linje med vad riksdagen tillkännagett. Med denna lösning kommer frågan om villkorlig frigivning grundas i dokumenterade faktiska omständigheter hänförliga till anstaltstiden. Den ger också, till skillnad från en bedömning av en framtida risk för återfall i brott, den intagne en möjlighet att rättsligt bemöta det som läggs honom eller henne till last.

Utredningen föreslår inte några förändringar när det gäller möjligheterna att skjuta upp den villkorliga frigivningen till följd av den intagnes beteende eller underlåtenhet att deltaga i återfallsförebyggande åtgärder som erbjuds av Kriminalvården. Frågan kräver därför att ett kompletterande beredningsunderlag tas fram.

5Förstärkta åtgärder för att förebygga återfall efter villkorlig frigivning

5.1Gällande regler

Allmänt

Regler om vad som gäller efter villkorlig frigivning av den som dömts till fängelse finns huvudsakligen i 26 kap. brottsbalken. Flera av bestämmelserna ändras språkligt och redaktionellt från och med den 1 april 2019 (SFS 2018:1253). De föreslagna ändringarna innebär dock ingen ändring i sak.

Prövotid

Efter den villkorliga frigivningen gäller en prövotid som motsvarar den strafftid som återstår vid frigivningen, dock minst ett år (26 kap. 10 §).

Prop. 2018/19:77 Prövotiden är den tid under vilken den dömde kan stå under övervakning (jfr 26 kap. 11 och 18 §§). Även möjligheterna att förverka villkorligt medgiven frihet enligt 34 kap. 5 § brottsbalken påverkas av prövotidens längd. Vid prövotidens utgång ska ett fängelsestraff som huvudregel anses vara till fullo verkställt, dock under förutsättning att villkorligt medgiven frihet då inte längre kan förklaras förverkad (26 kap. 24 §).

Under prövotiden gäller ett allmänt skötsamhetskrav. Den frigivne ska under prövotiden vara skötsam, efter förmåga försöka försörja sig samt i övrigt rätta sig efter vad som åligger honom enligt brottsbalken eller enligt föreskrifter eller anvisningar som meddelats med stöd av den. Den frigivne är också skyldig att på kallelse inställa sig hos Kriminalvården. Den som förpliktats att betala skadestånd med anledning av brott ska försöka fullgöra denna skyldighet (26 kap. 14 § första stycket).

Övervakning

I anslutning till eller efter den villkorliga frigivningen kan beslutas att den villkorligt frigivne ska stå under övervakning. Övervakning ska beslutas om det bedöms påkallat (26 kap. 11 §). Det är normalt Kriminalvården som beslutar om övervakning. Även övervakningsnämnden kan fatta ett sådant beslut (37 kap. 7 §). Har övervakning beslutats, men bedöms därefter att övervakningen inte längre är påkallad, får övervakningsnämnden besluta att övervakningen ska upphöra. Övervakningen upphör som regel utan något särskilt beslut när ett år av prövotiden har förflutit, men kan under vissa förutsättningar förlängas genom beslut av övervakningsnämnden (26 kap. 11 och 18 §§).

Genom övervakningen sker en kontroll av den villkorligt frigivne och förutsättningar skapas att ingripa vid fortsatt brottslighet eller annan misskötsamhet. Övervakningen utgör också ett stöd för den frigivne och möjliggör för honom eller henne att få hjälp t.ex. med att inte återfalla i missbruk eller med att ordna med bostad.

Enligt Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om verkställighet av frivårdspåföljder (KVFS 2011:5 FARK Frivård) bör behovet av övervakning bedömas utifrån såväl den frigivnes behov av hjälp och stöd som behovet av kontroll. Den risk- och behovsbedömning som har gjorts i samband med verkställighetsplaneringen i anstalt bör ligga till grund för att avgöra om den frigivne behöver övervakning. Även strafftidens längd bör vägas in. Om risken för återfall bedöms vara hög och övervakningen kan antas ha stor betydelse för att förhindra återfall, t.ex. genom att den frigivne ges möjlighet att fortsätta en behandlingsinsats som har påbörjats i anstalt, bör övervakning anses påkallad oavsett straffets längd.

Övervakningen och kriminalvården i frihet i övrigt bedrivs under ledning av Kriminalvården (26 kap. 12 §). Det är Kriminalvården som förordnar övervakare för villkorligt frigivna. Som övervakare kan antingen utses tjänsteman vid Kriminalvården eller lekmän.

Den som står under övervakning är skyldig att hålla övervakaren underrättad om sin bostad, sin arbetsanställning och andra förhållanden av betydelse för övervakningen, på kallelse inställa sig hos övervakaren och enligt dennes anvisningar upprätthålla förbindelsen med honom eller henne (26 kap. 13 §).

När den frigivne står under övervakning ska Kriminalvården genom till- Prop. 2018/19:77 syn och förmedling av stöd och hjälp verka för att den frigivne inte åter-

faller i brott och för att hans eller hennes anpassning i samhället även i övrigt främjas (26 kap. 14 §). Övervakaren ska enligt 5 kap. 11 § förordningen (1998:642) om verkställighet av frivårdspåföljder, kallad frivårdsförordningen, samarbeta med Kriminalvården och hålla myndigheten underrättad om allt som är av betydelse för övervakningen. Vidare ska övervakaren samråda med den dömdes familj och andra närstående för att få deras bistånd att hjälpa och stödja den dömde.

Särskilda föreskrifter

I 26 kap. 15 § brottsbalken finns regler om föreskriftsrätt under prövotiden. När det finns skäl att anta att den frigivne för sin anpassning i samhället behöver stöd av en särskild föreskrift om vad han eller hon ska iaktta under prövotiden, får en sådan föreskrift meddelas för en viss tid eller tills vidare. Särskilda föreskrifter får avse vistelseort eller bostad, arbetsanställning, annan förvärvsverksamhet eller utbildning samt läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling i eller utanför sjukhus eller annan dylik inrättning (första stycket).

Föreskrift som avser läkarvård och liknande får kombineras med en skyldighet för den frigivne att lämna prov för kontroll av att han eller hon inte är påverkad av alkohol eller andra beroendeframkallande medel, dopningsmedel eller hälsofarliga varor (andra stycket).

Genom föreskrift får också den frigivne förpliktas att på visst sätt ersätta skada som uppkommit genom brottet (tredje stycket).

Den som står under övervakning får genom en särskild föreskrift meddelas vad som ska gälla under övervakningen. En sådan föreskrift får gälla på vilket sätt och i vilken omfattning den frigivne ska hålla kontakt med övervakaren eller Kriminalvården. Föreskriften kan också avse en skyldighet att underrätta övervakaren eller Kriminalvården om att han eller hon uteblivit från en arbetsplats, skola eller annan föreskriven verksamhet eller inrättning (fjärde stycket).

Med undantag för föreskrifter om kontaktskyldighet, krävs inte att den frigivne står under övervakning för att han eller hon ska kunna meddelas en särskild föreskrift.

Föreskrifter meddelas av övervakningsnämnden. Kriminalvården får meddela en föreskrift som gäller intill dess nämnden prövat frågan (26 kap. 16 §). Övervakningsnämndens beslut om föreskrifter kan överklagas till tingsrätten i den ort där övervakningsnämnden är belägen (37 kap. 11 §). En domstol får meddela föreskrifter om domstolen dömer någon som villkorligt frigetts för brott begånget före prövotidens utgång och inte förklarar den villkorligt medgivna friheten förverkad (34 kap. 5 § tredje stycket brottsbalken).

Övervakaren får meddela anvisningar i fråga om verkställandet av föreskrifterna samt även medge tillfällig lättnad och jämkning av föreskrifterna om det behövs (26 kap. 17 §).

Prop. 2018/19:77 5.2	De återfallsförebyggande åtgärderna efter vill-
	korlig frigivning bör förstärkas

Regeringens bedömning: Det finns ett behov av att förstärka de återfallsförebyggande åtgärder som kan beslutas efter villkorlig frigivning.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna delar utredningens bedömning

eller har inga invändningar mot den.

Skälen för regeringens bedömning: Utredningens genomgång av återfallsstatistiken visar att en förhållandevis stor andel av de dömda återfaller i brott efter frigivning från fängelsestraff eller påbörjad frivårdspåföljd. Under åren 2003–2010 uppgick andelen återfall inom en tidsperiod om tre år till ca 40 procent. Ännu högre är återfallsfrekvensen för dem som dömts till fängelse, ca 70 procent. Officiell kriminalstatistik från Brottsförebyggande rådet visar dock att det över tid har skett en minskning av andelen personer som återfaller i brott efter villkorlig frigivning från anstalt. Den preliminära återfallsstatistiken visar att av dem som frigavs från fängelse år 2005, så återföll 53 % i brottslighet inom ett år. År 2014 var återfallsfrekvensen 47 %.

Som lyfts fram i avsnitt 4.2 är det av flera skäl angeläget att det kan vidtas åtgärder för att minska risken för återfall i brottslighet. Utredningen lyfter fram att tiden efter villkorlig frigivning är särskilt känslig när det gäller risken för återfall i brott och att det därför finns ett stort behov av att stärka de återfallsförebyggande åtgärder som kan vidtas efter villkorlig frigivning. Regeringen instämmer, liksom remissinstanserna, i den bedömningen. I det följande lämnas därför förslag som syftar till att stärka möjligheterna att vidta kontroll- och stödåtgärder avseende dem som friges villkorligt från ett fängelsestraff.

5.3Prövotidens längd och krav på skötsamhet

Regeringens bedömning: Prövotidens längd efter villkorlig frigivning bör inte ändras. Liksom tidigare bör prövotiden motsvara den återstående strafftiden, dock minst ett år. De allmänna skötsamhetskraven och skyldigheten för den villkorligt frigivne att på kallelse inställa sig hos Kriminalvården bör vara kvar.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans invänder mot utredningens

bedömning.

Skälen för regeringens bedömning: Som framgår av avsnitt 5.1 löper efter den villkorliga frigivningen en prövotid som motsvarar den återstående strafftiden, dock minst ett år. Under prövotiden gäller ett skötsamhetskrav. Den frigivne ska efter förmåga försöka försörja sig, i övrigt rätta sig efter vad som åligger honom eller henne samt göra vad han eller hon kan för att betala ett utdömt skadestånd. Den frigivne har också en

skyldighet att på kallelse inställa sig hos Kriminalvården, vilket fyller en

viktig funktion för att underlätta frivårdens arbete med och kontroll av de Prop. 2018/19:77 villkorligt frigivna.

Regeringen delar utredningens bedömning att prövotidens längd efter villkorlig frigivning inte bör ändras och att det allmänna kravet på skötsamhet och skyldigheten för villkorligt frigivna att inställa sig hos Kriminalvården vid kallelse bör stå fast.

5.4Övervakning

Regeringens förslag: Övervakningen ska, om inte annat beslutas, gälla under hela prövotiden. Kriminalvården ska ändra ett beslut om övervakning när det finns anledning till det.

Det ska framgå av lag att syftet med övervakningen är att minska risken för att den frigivne begår nya brott och att övervakningen ska planeras och utformas tillsammans med den dömde och i samverkan med berörda myndigheter.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser, däribland Riksdagens

ombudsmän, Svea hovrätt, Hovrätten för Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, Kriminalvården, Övervakningsnämnden i Uppsala, Brottsoffermyndigheten, Umeå universitet och Civil Rights Defenders ställer sig positiva till utredningens förslag. Arbetsförmedlingen välkomnar en längre övervakningstid, eftersom det ger en förlängning av den tid myndigheten kan samarbeta med Kriminalvården. Kriminalvården anser att det bör finnas en presumtion för övervakning. Enligt myndighetens uppfattning är det viktigt att även intagna som friges villkorligt från kortare fängelsestraff vid behov kan ställas under övervakning. Därför bör den nuvarande huvudregeln att övervakning kan underlåtas vid villkorlig frigivning från fängelse i högst sex månader frångås. Reglerna bör också ändras så att en kortare övervakningstid än ett år kan beslutas. Konsekvenserna blir annars orimliga i förhållande till reglerna om 28:3- fängelse.

Övervakningsnämnden i Malmö anser att lämpligheten i att övervakningen som regel ska gälla hela prövotiden kan ifrågasättas, eftersom det innebär ett avsteg från principen att övervakningsbehovet styr övervakningstidens längd. Nämnden ställer sig vidare tveksam till om det bör finnas en koppling mellan strafftiden och övervakningsbehovet. Som alternativ kan i stället övervägas att ge Kriminalvården en möjlighet att besluta om en längre prövotid än ett år i samband med att beslutet om övervakning fattas. Sveriges advokatsamfund anser att övervakning under hela den villkorligt medgivna friheten kan uppfattas som en efterföljande påföljd och därmed ha en kontraproduktiv effekt på den enskildes rehabilitering. Förslaget om en förlängd övervakning måste ställas mot den enskildes rätt till privatliv och övervakningens avtagande effekt över tid.

Prop. 2018/19:77

Skälen för regeringens förslag

Syftet med övervakning

Övervakning av den som frigetts villkorligt ska beslutas om det bedöms som påkallat (26 kap. 11 § brottsbalken). Beslutet fattas av Kriminalvården och ska grundas på en individuell bedömning utifrån såväl övervakningens hjälp- och stödfunktion som dess kontrollfunktion. Det är viktigt att frivårdens resurser koncentreras till sådana fall där övervakningen kan fylla ett behov. Någon presumtion för att Kriminalvården ska besluta om övervakning bör därför inte uppställas, även om redan i dag i genomsnitt drygt 80 procent av de som friges från fängelsestraff överstigande två år ställs under övervakning. Regeringen instämmer därför i utredningens bedömning att det inte finns skäl att ändra reglerna för under vilka förutsättningar den frigivne ska ställas under övervakning. Syftet med övervakning är att minska risken för att den frigivne begår nya brott. Detta bör, som utredningen föreslår, framgå uttryckligen av lagtexten.

Övervakningstiden

Om inte något annat beslutas upphör övervakningen sedan ett år av övervakningen har förflutit (26 kap. 11 § brottsbalken). För dem som villkorligt friges från ett längre fängelsestraff och som vid frigivningen har en återstående strafftid överstigande ett år upphör därför vanligen övervakningen innan prövotiden löpt ut. Övervakningsnämnden kan dock besluta om övervakning under viss tid efter att ett år av prövotiden har förflutit, dock längst till prövotidens utgång (26 kap. 18 § brottsbalken).

Som utredningen föreslår finns det skäl att närmare knyta övervakningstiden till prövotiden så att övervakningen består under hela prövotiden om inget annat beslutas. Syftet är att förtydliga att det är behovet av övervakning som ska styra övervakningstidens längd. Förslaget innebär att ett beslut om övervakning gäller tills vidare och vilar på uppfattningen att det inte är motiverat att övervakningen, som i dag, ska upphöra automatiskt efter ett år om det då fortfarande finns ett behov av stöd eller kontroll. Att låta beslutet gälla tills vidare måste anses vara en mer lätthanterad ordning än att, som Övervakningsnämnden i Malmö föreslår, redan från början bestämma en viss längre övervakningstid.

Samtidigt är det viktigt, inte minst för att Kriminalvårdens resurser bör koncentreras till fall där de kan förväntas ge resultat, att övervakningstiden inte blir längre än vad som är motiverat med hänsyn till den dömdes situation och behov. Om övervakningen fungerat utan anmärkning under en viss tid och inte längre är påkallad bör det övervägas om övervakningen ska upphöra. Som utredningen föreslår bör därför Kriminalvården ges möjlighet att ändra ett beslut om övervakning när det finns anledning till det. Detta innebär att Kriminalvården kan besluta om att övervakningen ska upphöra om det inte längre finns skäl för åtgärden. Den möjligheten har i dag bara övervakningsnämnden. Med en sådan flexibel och mer lättillämpad ordning som säkerställer att ett beslut om övervakning inte pågår längre än nödvändigt finns det, som Kriminalvården lyfter fram, mindre anledning att vara restriktiv med beslut om övervakning mot dem som friges villkorligt från kortare fängelsestraff (jfr prop. 1982/83:85 s. 126). Mot bakgrund av att beslutet om övervakning nu föreslås gälla tills vidare, och att Kriminalvården när som helst kan be-

sluta om att övervakningen kan upphöra, finns det dock inte anledning att Prop. 2018/19:77 införa några regler som särskilt tar sikte på de fall rätten förenar en

skyddstillsyn med ett kortare fängelsestraff, s.k. 28:3-fängelse.

För att säkerställa att övervakning inte pågår längre än nödvändigt och bara används i de fall där den kan förväntas vara effektiv är det viktigt att Kriminalvården utarbetar rutiner för att löpande kontrollera behovet av övervakning. Genom sådana rutiner motverkas de farhågor som Sveriges advokatsamfund lyfter fram. I avsnitt 6 föreslås att en uttrycklig hänvisning till proportionalitetsprincipen ska tas in i 26 kap. brottsbalken.

Regler om planering av övervakningen bör finnas i brottsbalken

Regler om planering av övervakningen finns i 5 kap. 3 § frivårdsförordningen. Av bestämmelsen framgår bl.a. att planeringen av övervakningen ska göras vid ett möte med den dömde och övervakaren samt att det ska upprättas en plan för övervakningen som anger vilka åtgärder som ska vidtas. Vid planeringen ska också undersökas i vilken utsträckning Kriminalvården behöver medverka för att förmedla stöd och hjälp. I Kriminalvårdens ansvar ingår att samverka med andra myndigheter. I enlighet med den s.k. normaliseringsprincipen har Kriminalvårdens klienter rätt till samhällets stödfunktioner gällande t.ex. vård, boende och arbete, på samma villkor som andra i samhället. Under övervakningen ligger det på frivården att till den frigivne förmedla det stöd och den hjälp som han eller hon har rätt till. På samma sätt som gäller för planeringen av verkställigheten i anstalt är det viktigt att den dömde motiveras att aktivt delta i och medverka i planeringen av övervakningen.

Det är viktigt att det finns en tydlig plan och struktur för verkställigheten i frivård. Som utredningen föreslår bör därför regler om planering av övervakningen finnas i 26 kap. brottsbalken. I planen får Kriminalvården meddela anvisningar om vad som ska gälla under övervakningen. Det kan t.ex. gälla anvisningar om på vilket sätt och i vilken omfattning den frigivne ska hålla kontakten med övervakaren.

Lagrådet väcker frågan om vilken rättslig status planen har och om någon sanktion finns om den frigivne inte följer planen eller de anvisningar som får anges i planen. Denna fråga behandlas i avsnitt 8.

Regeln om när straffet är helt verkställt bör finnas i samma paragraf som reglerar prövotiden

I 26 kap. 24 § brottsbalken anges att straffet ska anses till fullo verkställt vid prövotidens utgång om villkorligt medgiven frihet då inte längre kan förklaras förverkad. Bestämmelsen bör som utredningen föreslår flyttas till den bestämmelse som reglerar prövotidens längd.

5.5Särskilda föreskrifter under övervakning

Regeringens förslag: Möjligheterna att arbeta återfallsförebyggande genom att ge den villkorligt frigivne särskilda föreskrifter ska göras tydligare och utökas. Följande förändringar föreslås:

•Kriminalvården ska ha rätt att besluta och ändra föreskrifter.

Prop. 2018/19:77	• Endast den som ställs under övervakning ska kunna meddelas sär-
	skilda föreskrifter.
	• Det ska i lagtexten tydliggöras att särskilda föreskrifter kan med-
	delas också i kontrollsyfte.
	• Föreskrifter ska alltid vara tidsbegränsade och kunna gälla högst
	ett år åt gången.
	• Det ska tydliggöras att föreskrifter kan avse deltagande i program-
	verksamhet som syftar till att förhindra återfall i brott eller att
	bryta ett missbruk eller ett annat skadligt beteende.
	• Möjligheten att meddela en föreskrift om boende förtydligas så att
	det uttryckligen framgår att en sådan föreskrift också kan avse ett
	kontrollerat boende.
	• En föreskrift om skyldighet att lämna prov för kontroll av att den
	övervakade inte är påverkad av alkohol eller andra bero-
	endeframkallande medel m.m. ska kunna beslutas även om den
	övervakade inte meddelats föreskrift om vård och behandling.
	Regeringens bedömning: Möjligheten att besluta en föreskrift om
	sätt och tid för betalning av skadestånd på grund av brott ska finnas
	kvar.
	Övervakaren bör även fortsättningsvis ha möjlighet att lämna anvis-
	ningar om verkställigheten av föreskrifterna och tillfällig jämka de
	anvisningar och föreskrifter som har beslutats. Övervakaren bör dock
	inte ha befogenhet att jämka beslut om elektronisk övervakning.

	Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak
	med regeringens. Utredningen föreslår att möjligheten att lämna före-
	skrift om betalning av skadestånd ska tas bort och att övervakaren ska ha
	befogenhet att jämka beslut om elektronisk övervakning. Regeringen
	föreslår också vissa justeringar i bestämmelsen i förhållande till utred-
	ningens förslag.
	Remissinstanserna: De flesta remissinstanser delar utredningens för-
	slag och bedömning eller har inga invändningar mot dem. Linköpings
	tingsrätt menar att utredningens förslag innebär att regelverket för vill-
	korligt frigivna kommer att skilja sig från vad som gäller för dem som
	dömts till skyddstillsyn. Domstolen ifrågasätter om det är motiverat och
	anser att behovet av mer kontrollerande föreskrifter gäller även för
	skyddstillsynsdömda. Länsstyrelsen i Östergötland anser att en samling
	av regelverket för skyddstillsyn och villkorlig frigivning bör göras.
	Övervakningsnämnden i Malmö anser att en ordning där föreskrifter ska
	beslutas under en viss tid inte är meningsfull. Det är i stället lämpligare
	att Kriminalvården ansvarar för att fortlöpande pröva behovet av de be-
	slutade föreskrifterna. Enligt nämnden innebär föreskrifter som avser var
	den dömde ska uppehålla sig en inskränkning av den dömdes personliga
	frihet som är svår att förena med den villkorliga frigivningens huvud-
	syfte. En ökad användning av den typen av föreskrifter skulle snarast
	kunna uppfattas som en straffskärpande och kontrollerande sanktion och
	inte som en åtgärd som bidrar till återanpassning och förebygger krimi-
	nalitet. Förslaget om föreskrifter om arbete, utbildning och annan syssel-
	sättning saknar en analys om på vilket sätt den typen av föreskrifter
30	skulle kunna fylla en funktion och hur de ska utformas. Övervaknings-
30

nämnden invänder inte i och för sig mot att Kriminalvården ges möjlig- Prop. 2018/19:77 het att fatta beslut om särskilda föreskrifter i samband med beslut om

övervakning, men menar samtidigt att det finns flera skäl som talar emot ett sådant system. Nämnden pekar särskilt på att en sådan ordning innebär att beslut om verkställighetsåtgärder i samband med villkorlig frigivning fattas av Kriminalvården, medan samma beslut i samband med skyddstillsyn meddelas av övervakningsnämnden. Detta skapar otydlighet för klienterna, eftersom vissa typer av misskötsamhet framöver ska hanteras av Kriminalvården, medan andra typer av misskötsamhet kommer underställas övervakningsnämnd. Civil Rights Defenders är tveksamma till att endast de som står under övervakning ska kunna få särskilda föreskrifter. Om meddelande av föreskrifter bedöms vara tillräckligt, är det mindre inskränkande för den enskilde än att också ställas under övervakning. Lindesbergs kommun understryker vikten av att Kriminalvården i ett tidigt skede samverkar med socialtjänsten vid föreskrift om boende. Sveriges advokatsamfund delar utredningens bedömning att möjligheten att meddela föreskrift om sätt och tid för betalning av skadestånd på grund av brott ska utgå. Svea hovrätt menar att det finns skäl att överväga om de särskilda föreskrifter som den enskilde tvingas tåla under den villkorligt medgivna friheten, utgör sådana ingripande åtgärder som senare bör beaktas av domstol vid t.ex. bedömningen av om villkorligt medgiven frihet helt eller delvis ska förverkas.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Tydligare regler om föreskrifter

För att förhindra återfall i brott och förbättra den frigivnes anpassning i samhället finns det som framhålls i avsnitt 5.2 skäl att ge Kriminalvården fler verktyg och därmed bättre förutsättningar för det återfallsförebyggande arbetet. Regeringen delar därför utredningens bedömning att det finns anledning att i högre utsträckning än i dag överväga att använda särskilda föreskrifter efter villkorlig frigivning. För att skapa en tydlighet och struktur för tiden under villkorlig frigivning bör utgångspunkten vara att beslut om en eller flera föreskrifter fattas om vad som ska gälla för den dömde efter frigivningen. Vilken sorts föreskrifter det ska vara fråga om ska grundas på en bedömning i det enskilda fallet. Vid bedömningen ska särskilt risken för återfall i brott, behovet av kontroll och den dömdes behov av och mottaglighet för åtgärder beaktas. Förslagen i detta avsnitt om utökade möjligheter att besluta om föreskrifter avser enligt regeringens mening inte så ingripande åtgärder att det, som Svea hovrätt anser, finns skäl att överväga om dessa åtgärder bör beaktas av domstol vid senare lagföring.

Föreskrifter ska beslutas och ändras av Kriminalvården

I dag gäller att föreskrifter enligt 26 kap. 15 § brottsbalken meddelas, ändras och upphävs av övervakningsnämnden. Kriminalvården får meddela föreskrift för tiden intill dess att nämnden har beslutat i frågan. Som utredningen lyfter fram finns det ett nära samband mellan frågan om det bör meddelas föreskrifter och de överväganden som Kriminalvården gör

inför sitt beslut om den villkorligt frigivne ska ställas under övervakning.

Prop. 2018/19:77 Under den del av verkställigheten som den dömde vistas i anstalt finns en skyldighet för Kriminalvården att utforma verkställigheten och bl.a. besluta om åtgärder som är ägnade att förebygga återfall i brott. Det är också normalt Kriminalvården som har bäst kunskap om klientens behov och hur verkställigheten i frihet fortskrider i varje enskilt fall. Inom Kriminalvården finns även kompetens att göra de överväganden och bedömningar som behövs inför beslut om åtgärder för att hantera risk för återfall i brott och för att underlätta den dömdes anpassning till samhället. Det är vidare i allt väsentligt Kriminalvårdens personal som bereder dessa ärenden inför övervakningsnämnden i dag. Som utredningen föreslår bör därför beslutsrätten i fråga om föreskrifter anförtros Kriminalvården i stället för övervakningsnämnd.

Eftersom risken för återfall i brott och behovet av åtgärder kan variera under övervakningen är det viktigt att behovet av de beslutade åtgärderna kontinuerligt omprövas. Mot bakgrund av att beslutsrätten om föreskrifter föreslås flyttas från Övervakningsnämnden till Kriminalvården, bör Kriminalvården också kunna ändra tidigare meddelade beslut. Övervakningsnämnden i Malmö anser att en nackdel med den nya beslutsordningen är att den leder till att beslut om verkställighetsåtgärder i samband med villkorlig frigivning kommer att fattas av Kriminalvården, medan samma beslut i samband med skyddstillsyn meddelas av en övervakningsnämnd. Regeringen har förståelse för nämndens synpunkt. De vinster den nya beslutsordningen kan innebära för den enskilde när det t.ex. gäller ökad snabbhet och flexibilitet i systemet samt ökad närhet mellan beslutsfattaren och den enskilde, gör dock enligt regeringens mening att fördelarna med den nya ordningen överväger de eventuella nackdelarna.

Särskilda föreskrifter ska få beslutas endast för den som står under övervakning

I avsnitt 5.4 föreslår regeringen att övervakningen som huvudregel ska pågå under hela prövotiden. Regeringen delar mot den bakgrunden utredningens bedömning att det inte längre finns något behov av att kunna meddela en särskild föreskrift för den som inte står under övervakning. Att ge särskilda föreskrifter om det inte också samtidigt finns ett beslut om övervakning, som Civil Rights Defenders anser bör vara möjligt, bedöms inte heller vara lämpligt. En särskild föreskrift måste kunna följas upp så att åtgärder kan vidtas vid misskötsamhet. Möjligheten att följa upp föreskriften måste i de allra flesta fallen anses kräva att den frigivne också står under övervakning.

Syftet att förhindra nya brott

I avsnitt 5.4 föreslås att det ska förtydligas att syftet med övervakning är att minska risken för att den frigivne begår nya brott. Ett motsvarande förtydligande bör som utredningen föreslår göras när det gäller förutsättningarna för att besluta särskilda föreskrifter. Behovet av en särskild föreskrift och valet av föreskrift bör därför bedömas utifrån såväl föreskriftens hjälp- och stödfunktion som dess kontrollfunktion.

Hur länge ska en föreskrift löpa?

En särskild föreskrift får som längst pågå till dess att prövotiden löper ut. Bortsett från särskild föreskrift om vistelseort eller bostad som endast får beslutas på viss tid, högst ett år åt gången, kan en särskild föreskrift i dag meddelas att gälla tills vidare utan närmare angivande av tid. Enligt regeringens mening bör särskilda föreskrifter alltid beslutas att gälla under viss tid. Visserligen föreslås ovan att Kriminalvården alltid ska ha rätt att ompröva behovet av föreskrifter, men en tidsbegränsning bedöms skapa en bättre förutsebarhet för den enskilde. Regeringen föreslår därför att en föreskrift ska meddelas för en viss tid, högst ett år åt gången. Det innebär inte att föreskriften alltid måste kvarstå under hela den beslutade tiden. På samma sätt som gäller för övervakning måste behovet av särskilda föreskrifter omprövas löpande under övervakningstiden. Om övervakningen och beslutade föreskrifter har fungerat utan anmärkning bör det finnas möjlighet att efter en tid ändra föreskrifterna i syfte att minska graden av kontroll. Om det finns anledning till det bör också tiden för en föreskrift få förlängas.

Möjligheter till lättnad

Övervakaren får enligt 26 kap. 17 § brottsbalken meddela anvisningar i fråga om verkställandet av särskilda föreskrifter och också medge tillfällig lättnad och göra jämkning. Det är viktigt att det finns utrymme för viss flexibilitet i fråga om beslutade föreskrifter och övervakaren bör därför även framöver ha denna behörighet. I avsnitt 5.6 föreslås att Kriminalvården ska få besluta om elektronisk övervakning för att kontrollera efterlevnaden av en föreskrift. Med hänsyn till förutsättningarna för att besluta om elektronisk övervakning anser regeringen, till skillnad från utredningen, att övervakaren inte bör ha behörighet att medge tillfällig lättnad av eller på annat sätt jämka ett sådant beslut.

I lagrådsremissen användes ordet ”justera” för att uttrycka övervakarens befogenhet att göra sådana tillfälliga lättnader och jämkningar som omedelbart behövs i fråga om föreskrifter. Lagrådet menar att ordet justera är mindre lämpligt eftersom det innefattar ändringar i skärpande riktning. Eftersom någon skillnad i detta avseende inte är avsedd följer regeringen Lagrådets synpunkt och en ändring i lagtexten förelås därför i förhållande till lagrådsremissens förslag.

Kontaktföreskrift och underrättelseskyldighet

En kontinuerlig kontakt mellan den övervakade och övervakaren utgör själva grundförutsättningen för att övervakningen ska fylla sin funktion avseende hjälp, stöd och kontroll. Den som står under övervakning är skyldig att hålla övervakaren underrättad om sin bostad, sin arbetsanställning och andra förhållanden av betydelse för övervakningen (26 kap. 13 § brottsbalken). Enligt samma bestämmelse är den frigivne också skyldig att på kallelse inställa sig hos övervakaren och i övrigt enligt hans eller hennes anvisningar upprätthålla förbindelsen med honom eller henne. En skyldighet att på kallelse inställa sig hos Kriminalvården gäller även för dem som inte står under övervakning (se 26 kap. 14 § brottsbalken). Dessa regler föreslås inte förändras i sak, men ändras redaktionellt och språkligt.

Prop. 2018/19:77

Som framgår i avsnitt 5.1 finns i dag en möjlighet att meddela föreskrifter om kontakt- eller underrättelseskyldighet. Sådana föreskrifter meddelas i normalfallet inte i ett inledande skede. En särskild föreskrift om kontakt- eller underrättelseskyldighet utgör i stället vanligen den första åtgärden som vidtas om den frigivne missköter den kontaktskyldighet som följer av lag eller har föreskrivits i verkställighetsplanen.

Regeringen delar utredningens bedömning att möjligheten att lämna föreskrifter av detta slag bör finnas kvar. Utredningens förslag innehåller inte, som dagens reglering, någon uttrycklig föreskriftsrätt när det gäller den frigivnes skyldighet att lämna underrättelse om uteblivelse från arbetsplats, skola eller liknande. Enligt regeringens bedömning bör även den föreskriftsmöjligheten finnas kvar.

Föreskrifter om vård, behandling och programverksamhet

Föreskrifter om vård och behandling kan vara av vitt skilda slag och omfattning. Det kan vara fråga om läkarvård, missbruksvård eller annan vård eller behandling i eller utanför sjukhus eller annan liknande inrättning. Inom Kriminalvården finns flera ackrediterade behandlingsprogram för dömda som har vålds- och sexualbrottsproblematik eller en kriminell livsstil. Det finns också behandlingsprogram för missbruk och beroende. Behandlingen kan också bestå i samtal som syftar till att motivera den dömde att inte återfalla i brott eller missbruk.

Föreskrifter av aktuellt slag kan utgöra en viktig pusselbit för den dömdes återanpassning i samhället och för att förebygga återfall i brott. Regeringen instämmer därför i utredningens bedömning att denna föreskriftsrätt ska finnas kvar. Som utredningen föreslår bör det tydliggöras i lagtexten att en föreskrift även kan avse deltagande i programverksamhet som syftar till att verka återfallsförebyggande eller bryta ett missbruk eller ett annat skadligt beteende.

Föreskrifter om arbete, utbildning eller annan sysselsättning

Föreskrifter om arbete, annan förvärvsverksamhet eller utbildning syftar främst till att åstadkomma en positiv förändring av den dömdes sociala situation. Ordnade förhållanden i fråga om sysselsättning eller utbildning utgör en av flera viktiga komponenter för att främja den enskildes återanpassning i samhället och minska risken för återfall i brott.

Regeringen instämmer i utredningens bedömning att sådana föreskrifter bör kunna ges även fortsättningsvis.

Föreskrifter om boende

Föreskrift om den dömdes bostad har ansetts vara av värde med hänsyn till den frigivnes möjlighet till rehabilitering. En sådan föreskrift har också ansetts fylla en viktig funktion ur kontrollsynpunkt. Som exempel på en särskild föreskrift om bostad anges i förarbetena placering på behandlingshem, inom familjevård och liknande (se SOU 1981:90 s. 148).

Genom ett ordnat boende förbättras även den frigivnes förutsättningar att tillgodogöra sig återfallsförebyggande insatser och sköta sitt arbete eller annan sysselsättning. Att den frigivne under en övergångsperiod efter villkorlig frigivning har ett ordnat boende som kan innefatta stöd- och kontrollåtgärder motsvarande dem som kan ges inom ramen för en

placering på ett halvvägshus eller familjehem kan på ett avgörande sätt förbättra förutsättningarna för den frigivne att leva ett laglydigt liv. Det bör därför liksom i dag finnas möjligheter att ge föreskrifter om boende. Regeringen ställer sig vidare bakom utredningens bedömning när det gäller behovet av att i lagtexten förtydliga att en föreskrift om bostad även kan avse någon form av kontrollerat boende. Som Lindesbergs kommun framhåller är det viktigt att Kriminalvården och andra berörda myndigheter i ett tidigt skede samverkar inför t.ex. ett beslut om boende.

Föreskrifter om vistelseort

Föreskrifter om vistelseort är bl.a. tänkta att användas i kontrollsyfte när det är särskilt angeläget att hålla den frigivne borta från en viss miljö. En föreskrift om vistelseort kan, som utredningen lyfter fram, innehålla ett förbud för den frigivne att vistas på en viss plats eller inom ett särskilt angivet område, exempelvis ett förbud att vistas i eller i närheten av ett brottsoffers bostad eller andra platser där risken för återfall i brott bedöms vara särskilt stor, t.ex. en klubblokal eller liknande. Regeringen instämmer vidare i utredningens bedömning att en föreskrift om vistelse kan ges i syfte att se till att den frigivne vistas på en viss plats eller ett visst område, t.ex. inom en kommun. En sådan tolkning av föreskriftsrätten överensstämmer med vad som gäller för tillstånd till vistelse utanför anstalt (t.ex. permission). Enligt 10 kap. 5 § fängelselagen ska en sådan vistelse förenas med de villkor som behövs. Enligt Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:1) kan villkor enligt 10 kap. 5 § fängelselagen avse t.ex. en skyldighet att under hela eller delar av permissionen vistas inom ett visst geografiskt område, t.ex. permissionsadressen eller annan plats. Liksom i dag bör det därför finnas en möjlighet att ge föreskrifter om vistelseort. Förbudet i föreskriften bör, som utredningen föreslår, kunna vara generellt eller avse vissa särskilt angivna tider.

Som Svea hovrätt och Övervakningsnämnden i Malmö framhåller är en föreskrift som innefattar en skyldighet för den frigivne att vistas på viss plats eller inom ett visst område en mycket ingripande åtgärd som innebär en tydlig inskränkning av den dömdes personliga frihet. Det står därför klart att det endast under mycket speciella omständigheter kan anses proportionerligt – utifrån intresset av att förhindra återfall i brott – att meddela en föreskrift om skyldighet för den frigivne att vistas på viss plats eller inom ett visst område. Möjligheten bör främst kunna övervägas för vissa kategorier av dömda där risken för återfall i allvarlig brottslighet är särskilt stor eller avseende personer med koppling till kriminella gäng eller organiserad brottslighet.

Föreskrifter om skyldighet att lämna prov för drogkontroll m.m.

Enligt nu gällande reglering kan den som meddelats en föreskrift om vård eller behandling också åläggas en skyldighet att lämna urin-, blod- och utandningsprov m.m. för kontroll av att han eller hon inte är påverkad av beroendeframkallande medel. Möjligheten att föreskriva en skyldighet att lämna ett sådant prov är ett sätt att kontrollera efterlevnaden av en föreskrift om vård eller behandling och är av väsentlig betydelse för att genomföra olika typer av vård och behandling för missbruk.

Prop. 2018/19:77

Prop. 2018/19:77 Missbruk av narkotika utgör i sig ett brott och sådant missbruk är ofta en riskfaktor för återfall också i annan typ av brottslighet. Det är inte acceptabelt att dömda under pågående verkställighet av ett fängelsestraff använder narkotika. Detta gäller inte enbart i det fall den dömde undergår behandling eller annan vård. Ett pågående alkoholmissbruk försvårar den frigivnes möjligheter till anpassning till samhället, vilket i sin tur ökar risken för att den dömde återfaller i brott. Många brott begås också under påverkan av alkohol eller narkotika. Det framstår vidare som fullt rimligt att t.ex. en placering på särskilt boende förenas med föreskrift om att den frigivne ska avhålla sig från alkohol och droger.

Ett krav på nykterhet i samband med att den övervakade fullgör föreskrifter är inte bara viktigt med hänsyn till risken för fortsatt brottslighet. Av säkerhetsskäl är det också rimligt att den som står under övervakning är nykter vid kontakter med övervakaren. Samma krav på nykterhet bör gälla vid föreskrift om programverksamhet, arbete eller annan sysselsättning.

Regeringen föreslår därför, i likhet med utredningen, att bestämmelsen om skyldighet att lämna prov för att påvisa nykterhet och drogfrihet ska utökas på så sätt att det ska vara möjligt att besluta om en föreskrift om ett sådant prov även om det inte samtidigt beslutas om en föreskrift om vård eller behandling.

Betalning av skadestånd

Utredningen föreslår att möjligheten att meddela en föreskrift om tid och sätt för betalning av skadestånd ska tas bort. Som skäl för förslaget anges att det kan ifrågasättas om det finns något egentligt behov av att tvångsvis kunna föreskriva på vilket sätt och när betalningen ska erläggas. Det framstår också enligt utredningen som tveksamt med en reglering som innebär att den frigivne kan bli föremål för tilläggsåtgärder, ytterst förverkande av villkorligt medgiven frihet, för att han eller hon inte betalar sina skulder i tid.

Att den frigivne efter förmåga ska betala skadestånd som dömts ut på grund av brottet följer av de allmänna skötsamhetskraven för villkorligt frigivna (26 kap. 14 § brottsbalken). I avsnitt 5.3 görs bedömningen att dessa krav inte ska förändras. Att betalning av skadestånd ingår i de allmänna skötsamhetskraven har sin bakgrund i att målsäganden har ett berättigat intresse av att få den skada som uppkommit på grund av brottet reglerad. Att bli skuldfri efter ett avtjänat straff är vidare sannolikt ett viktigt led i de förändringar som krävs för att komma ifrån en kriminell livsstil. Det kan finnas situationer då den frigivne, trots att han eller hon har ekonomiska möjligheter till det, inte iakttar sin skyldighet att betala skadestånd. Enligt regeringens mening försvåras möjligheten att följa upp denna del av de allmänna skötsamhetskraven om det inte också finns en möjlighet att ge särskilda föreskrifter om betalningsskyldigheten. Det skulle också kunna uppfattas som en signal att det är mindre viktigt än tidigare att skadeståndet betalas och att brottsoffret får upprättelse om föreskriftsrätten avseende skadestånd tas bort. Regeringen anser därför, till skillnad från utredningen och Sveriges advokatsamfund, att möjligheten att meddela föreskrift om betalning av skadestånd på grund av brott ska finnas kvar.

Att den villkorligt frigivne ofta befinner sig i en svag ekonomisk situat- Prop. 2018/19:77 ion efter verkställt fängelsestraff utgör inte heller ett bärande skäl för att

ta bort föreskriftsrätten. En föreskrift om betalning av skadestånd får i dag endast meddelas i den utsträckning en sådan föreskrift inte med hänsyn till den frigivnes ekonomiska situation och övriga omständigheter kan antas motverka hans eller hennes anpassning i samhället. Den begränsningen föreslås finnas kvar. Till detta kommer att Kriminalvården, som framgår ovan, föreslås få rätt att ändra beslutade föreskrifter. Detta betyder att myndigheten snabbt kan upphäva en beslutad föreskrift om tid och sätt att betala ett skadestånd om t.ex. den frigivne förlorar sitt jobb eller om hans eller hennes ekonomiska situation på annat sätt förändras.

Förhållandet till skyddstillsyn

I avsnitt 10 behandlar regeringen frågan om hur förslagen beträffande villkorligt frigivna förhåller sig till reglerna om skyddstillsyn.

5.6Beslut om elektronisk övervakning

Regeringens förslag: Kriminalvården ska kunna besluta om elektronisk övervakning för att kontrollera att en särskild föreskrift följs. Ett beslut om elektronisk övervakning får endast meddelas om det är särskilt angeläget för att minska risken för att den övervakade begår nya brott. Elektronisk övervakning får beslutas för högst sex månader åt gången. Kriminalvården ska löpande ompröva behovet av elektronisk övervakning.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En klar majoritet av remissinstanserna ställer sig

bakom förslaget eller har inga invändningar mot det. Svea hovrätt menar att det finns skäl att överväga om de särskilda föreskrifter och den elektroniska övervakning som den enskilde kan tvingas tåla under den villkorligt medgivna friheten, utgör sådana ingripande åtgärder som bör beaktas av domstol vid eventuell senare lagföring. Hovrätten menar att detta skulle kunna ske vid bedömningen av om villkorligt medgiven frihet helt eller delvis ska förverkas. Om sådana överväganden ska ske anser hovrätten att detta bör anges uttryckligen i lag. Riksdagens ombudsmän understryker att elektronisk övervakning är ingripande för den enskilde och bör användas restriktivt. Vidare betonas vikten av att åtgärden inte blir så betungande att den i praktiken blir att jämställa med att avtjäna ett fängelsestraff genom intensivövervakning. Lunds tingsrätt ställer sig tveksamma till förslaget och ifrågasätter hur en sådan övervakning ska kunna förhindra återfall i brott, detta särskilt då utgångspunkten synes vara att en elektronisk övervakning efter villkorlig frigivning inte ska kunna vara lika ingripande som när åtgärden används för verkställighet av ett fängelsestraff. Tingsrätten ifrågasätter vidare nyttan av en sådan föreskriftsrätt eftersom den grupp frigivna som kan bli aktuella för elektronisk övervakning sannolikt saknar de ordnade förhållan-

den i form av fast arbete och bostad, som krävs för att en sådan föreskrift

Prop. 2018/19:77 ska kunna meddelas. Övervakningsnämnden i Malmö avstyrker förslaget. Nämnden menar att de klienter som i första hand kan tänkas bli aktuella för elektronisk övervakning är de som inte har fast bostad eller sysselsättning eller inte är drogfria. Det är oftast dessa klienter som har störst risk att återfalla i brott under den villkorliga frigivningen. Nämnden kan därmed inte se att övervakningen skulle ha en återfallspreventiv funktion, utan enbart beslutas om i kontrollsyfte. Även Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet avstyrker förslaget och menar att användning av elektronisk övervakning efter villkorlig frigivning för att kontrollera efterlevnaden av särskilda föreskrifter är att betrakta som ett förlängt fängelsestraff.

Skälen för regeringens förslag

Användningen av elektronisk övervakning i dag

Elektronisk övervakning används i dag på olika sätt av Kriminalvården inom ramen för verkställigheten av ett straff. I vissa fall kan elektronisk övervakning ersätta en anstaltsvistelse och den elektroniska övervakningen utgör då ett alternativ till att avtjäna fängelsestraffet i kriminalvårdsanstalt. Enligt lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll kan den som är dömd till högst sex månaders fängelse ansöka om att avtjäna straffet genom intensivövervakning med elektronisk kontroll (fotboja).

Under verkställigheten i anstalt kan elektronisk kontroll användas som en säkerhetshöjande åtgärd. En intagen får underkastas viss övervakning och kontroll för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas (se 4 § fängelseförordningen [2010:2010] och 23 § Kriminalvårdens föreskrifter KVFS 2011:1 [FARK Fängelse]).

I syfte att minska risken för återfall i brott eller för att underlätta den dömdes anpassning i samhället får Kriminalvården bevilja tillstånd till vistelse utanför anstalt genom en utslussningsåtgärd (11 kap. 1 § fängelselagen). För att Kriminalvården ska kunna utöva nödvändig kontroll av en beviljad utslussningsåtgärd, t.ex. utökad frigång, har myndigheten möjlighet att använda elektronisk övervakning för att säkerställa att den intagne inte vistas utanför bostaden annat än på bestämda tider (jfr 11 kap. 6 § fängelselagen). Elektroniska hjälpmedel används också för att kontrollera meddelade villkor i samband med permission (10 kap. 5 § fängelselagen). För ungdomar under 18 år som dömts till sluten ungdomsvård gäller på motsvarande sätt att elektroniska hjälpmedel används för att kontrollera villkor som gäller för vistelse utanför det särskilda ungdomshemmet (18 § lagen [1998:603] om verkställighet av sluten ungdomsvård).

Elektronisk övervakning i syfte att kontrollera att en särskild föreskrift följs

Som framgår ovan används elektronisk övervakning i dag som ett verktyg för att kontrollera efterlevnaden av olika villkor inom ramen för verkställigheten av en påföljd. Möjligheten att kunna meddela föreskrifter som ska gälla under den dömdes villkorliga frigivning är, som rege-

ringen framhåller i avsnitt 5.5, en viktig åtgärd för att förhindra att den

dömde återfaller i brott och för att främja den dömdes återanpassning i samhället. Att Kriminalvården ges möjligheten att besluta om elektronisk övervakning när det bedöms finnas ett behov av det för att kontrollera att en viss föreskrift följs kan enligt regeringens mening vara av stor nytta för den dömdes återanpassning genom att en överträdelse av en föreskrift snabbt kan upptäckas och lämplig åtgärd vidtas. Till skillnad från Lunds tingsrätt och Övervakningsnämnden i Malmö, anser regeringen att detta bör kunna bidra till en minskad risk för att den frigivne återfaller i brott. Regeringen delar därför utredningens bedömning att det bör vara möjligt att besluta om elektronisk övervakning i syfte att kontrollera efterlevnaden av en särskild föreskrift. Elektronisk övervakning kan t.ex. vara en lämplig återfallspreventiv åtgärd för att kontrollera en föreskrift om boende eller vistelseort.

Regeringen delar Riksdagens ombudsmäns, Svea hovrätts och Kriminologiska institutionens vid Stockholms universitet uppfattning att elektronisk övervakning är en ingripande åtgärd för den enskilde. Möjligheten bör därför användas restriktivt och bara i de fall det är särskilt angeläget för att minska risken för återfall i brott. Vidare får elektronisk övervakning i syfte att kontrollera efterlevnaden av särskilda föreskrifter inte vara så ingripande att den är att jämställa med den inskränkning av rörelsefriheten och övervakning som äger rum inom ramen för verkställighet av ett fängelsestraff genom intensivövervakning. Kriminalvården måste också alltid beakta proportionalitetsprincipen vid beslut om elektronisk övervakning. Vid denna bedömning bör inte bara risknivån, utan också vilken typ av brottslighet som återfallsrisken avser beaktas. Som framgår av avsnitt 6 föreslår regeringen att det i 26 kap. brottsbalken ska tas in en bestämmelse som uttryckligen anger att proportionalitetsprincipen ska tillämpas vid beslut om kontroll- och tvångsåtgärder enligt kapitlet.

Liksom för övriga åtgärder föreslås att Kriminalvården ska ha en skyldighet att löpande ompröva behovet av elektronisk övervakning. För att ytterligare understryka behovet av omprövning föreslås att kontrollåtgärden ska vara begränsad i tid. Elektronisk övervakning bör därför kunna beslutas för en period om högst sex månader åt gången.

Lagrådet anser att den begränsning av användningen av elektronisk övervakning som regeringen ger uttryck för i lagrådsremissens motivering och författningskommentar, så långt möjligt även bör avspeglas i lagtexten. Enligt regeringens mening innebär den begränsning som består i att elektronisk övervakning bara får användas i de fall det är särskilt angeläget att det är tillräckligt tydligt att en restriktiv tillämpning är avsedd. Att det ska vara fråga om en restriktiv tillämpning markeras dessutom ytterligare genom införandet av en uttrycklig proportionalitetsbestämmelse i 26 kap. Regeringen delar därför inte Lagrådets bedömning att ytterligare klargöranden i lagtexten behövs.

Åtgärdens betydelse för senare lagföring

Svea hovrätt efterfrågar ett ställningstagande av om förslagen om utökad föreskriftsrätt och möjligheten att kombinera föreskrifterna med elektronisk övervakning innebär att den enskilde tvingas tåla ytterligare ingripande åtgärder under den villkorligt medgivna friheten i sådan grad att

Prop. 2018/19:77

Prop. 2018/19:77 det finns skäl att överväga om åtgärderna bör beaktas av domstol vid eventuell senare lagföring. Lagrådet lyfter samma fråga. I 34 kap. brottsbalken finns regler om hur domstolen ska bestämma påföljden när en tilltalad döms för ytterligare brott som begåtts antingen före en tidigare dom eller efter den domen, men innan påföljden helt verkställts eller annars har upphört. Bestämmelsen om förverkande av villkorligt medgiven frihet återfinns i 5 §. Regeln innebär att förverkande ska ske om ett nytt brott har begåtts under prövotiden, om inte särskilda skäl talar mot det. Som särskilda skäl för att inte förverka eller för att förverka endast en del av villkorligt medgiven frihet får rätten beakta om den nya brottsligheten i förhållande till den tidigare är av lindrig beskaffenhet, om lång tid har förflutit mellan brotten, eller om ett förverkande annars skulle framstå som oskäligt. Uppräkningen av omständigheter i 5 § utgör enligt förarbetena endast exempel på vad som kan beaktas för att frångå huvudregeln. Vid bedömning av om ett förverkande skulle framstå som oskäligt, bör enligt förarbetena t.ex. sådana omständigheter som anges i 29 kap. 5 § brottsbalken kunna beaktas, dvs. omständigheter som är hänförliga t.ex. till gärningsmannens person eller dennes handlande efter brottet (billighetshänsyn). Syftet är att det vid en samlad skälighetsbedömning ska vara möjligt att underlåta förverkande eller att förklara endast en del av straffet förverkat (jfr prop. 1997/98:96 s. 141–142). Kraven på särskilda skäl för att frångå förverkanderegeln som en återfallsskärpande åtgärd är mot bakgrund av motiven till bestämmelsen förhållandevis högt ställda.

Förslaget om möjligheten till elektronisk övervakning för att kontrollera att en föreskrift följs medför, som Svea hovrätt framhåller, att en enskild kan blir föremål för mer ingripande åtgärder under den villkorligt medgivna friheten än tidigare. Syftet med elektronisk övervakning är, som uttryckligen föreslås framgå av den nya bestämmelsen, att minska risken för att den frigivne begår nya brott och ska endast få beslutas om det är särskilt angeläget för att kontrollera efterlevnaden av en föreskrift. Graden av ingripande i form av elektronisk övervakning måste vidare vara proportionerlig i förhållande till syftet med åtgärden. Som anförs ovan får övervakningen aldrig vara så ingripande att den är att jämställa med den inskränkning av rörelsefriheten och övervakning som äger rum inom ramen för verkställighet av ett fängelsestraff genom intensivövervakning. Elektronisk övervakning under den villkorligt medgivna friheten bedöms mot denna bakgrund inte utgöra en sådan ingripande åtgärd att det av förverkandebestämmelserna uttryckligen bör framgå att en sådan åtgärd är en omständighet som domstolen får beakta som skäl för att frångå huvudregeln om att förverkande ska ske.

Som anförs ovan är uppräkningen av de omständigheter som utgör skäl för att frångå huvudregeln om att förverkande ska ske inte uttömmande. Detta innebär att rätten vid sin bedömning av om det föreligger särskilda skäl för att inte förverka eller endast förverka en del av villkorligt medgiven frihet, inte är förhindrad att beakta det förhållande att den dömde under villkorlig frigivning från ett tidigare eller pågående fängelsestraff varit underkastad elektronisk övervakning. Regeringen bedömer därför, trots vad Lagrådet har anfört, att det saknas skäl att ändra bestämmelsen om förverkande av villkorligt medgiven frihet i 35 kap. 5 § brottsbalken.

6	Proportionalitetsprincipen	Prop. 2018/19:77

Regeringens förslag: Det ska finnas en uttrycklig bestämmelse i 26 kap. brottsbalken om att en kontroll- och tvångsåtgärd enligt kapitlet endast får användas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas i stället.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser ställer sig bakom för-

slaget eller har inga invändningar mot det. Sveriges advokatsamfund och Svea hovrätt är särskilt positiva till att proportionalitetsprincipen uttryckligen framgår av lagtexten med hänsyn till de särskilda föreskrifternas ingripande karaktär.

Skälen för regeringens förslag: Vid beslut om kontroll- eller tvångsåtgärder gäller en proportionalitetsprincip. Att en kontroll- eller tvångsåtgärd ska vara proportionerlig innebär att åtgärdens beslutande ska föregås av en intresseavvägning där olägenheten för den enskilde ställs i relation till vad som förväntas uppnås med åtgärden. Enskilda åtgärder måste stå i rimlig proportion till syftet och är det fråga om flera åtgärder måste beaktas att dessa sammantaget inte blir allt för ingripande. Ju mer ingripande åtgärder som övervägs desto starkare skäl krävs det för att vidta dem. Det är viktigt att det vid den inledande prövningen övervägs om en mindre ingripande åtgärd kan vara tillräcklig. En bedömning av åtgärdens eller åtgärdernas art, styrka, räckvidd och varaktighet måste göras i varje enskilt fall. Det gäller inte enbart vid det inledande beslutet, utan under hela den tid en viss åtgärd löper. En åtgärd kan framstå som motiverad i början av den villkorliga frigivningen, men inte i slutet av prövotiden eller efter det att en viss tid av prövotiden har förflutit.

Proportionalitetsprincipen gäller även utan särskild reglering. I samband med införandet av en ny fängelselag kodifierades proportionalitetsprincipen för de kontroll- och tvångsåtgärder som kan vidtas under verkställigheten i anstalt (se 1 kap. 6 § andra stycket fängelselagen och prop. 2009/10:135 s. 66).

De förslag till förstärkta åtgärder som regeringen föreslår i propositionen innebär utökade möjligheter till kontroll av den villkorligt frigivne. Regeringen delar därför utredningens bedömning att en bestämmelse bör införas i 26 kap. brottsbalken som uttryckligen klargör att kontroll- och tvångsåtgärder enligt kapitlet ska prövas mot proportionalitetsprincipen. Bestämmelsen bör utformas på samma sätt som i fängelselagen. Lagrådet förordar att proportionalitetsbestämmelsen bör placeras i en egen paragraf med hänsyn till bestämmelsens övergripande betydelse och vikt. Regeringen följer Lagrådets förslag.

Prop. 2018/19:77	7	Övriga förändringar av beslutsordningen

Regeringens förslag: Kriminalvårdens beslut om särskilda föreskrifter och elektronisk övervakning ska kunna överklagas till övervakningsnämnden.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En klar majoritet av remissinstanserna är positiva

till förslaget eller har inga invändningar mot det, däribland Svea hovrätt, Sveriges advokatsamfund och Kriminalvården. Kriminalvården menar dock att besluten, efter omprövning av myndigheten, bör överklagas till domstol i stället för till övervakningsnämnden. En sådan ordning skulle bättre främja effektivitet och enhetlighet. Vidare gäller detta i dag för ärenden som avser uppskjutande av villkorlig frigivning under anstaltsvistelsen. Linköpings tingsrätt ifrågasätter om den fördelning som i dag finns mellan allmän domstol och förvaltningsdomstol i överprövningsärenden är ändamålsenlig och efterfrågar en samlad översyn av instansordningen när det gäller straffverkställighet. Tingsrätten lyfter vidare frågan om inte övervakningsnämndernas uppgift i stället borde anförtros domstol eller, när det gäller åtgärder som inte innebär att den dömde frihetsberövas, Kriminalvården. Riksdagens ombudsmän framhåller att en nackdel med den nya ordningen är att det kommer att ta längre tid för den enskilde att få till en prövning i domstol, men anser samtidigt att fördelarna med den föreslagna beslutsordningen överväger de eventuella nackdelarna. Svea hovrätt anser att det bör övervägas att införa ett skyndsamhetskrav för domstolarna när de handlägger mål eller ärenden av detta slag.

Skälen för regeringens förslag

Kriminalvårdens beslut om föreskrifter och elektronisk övervakning ska få överklagas till övervakningsnämnden

Kriminalvårdens beslut om övervakning efter villkorlig frigivning, övervakare och biträde vid övervakningen samt underrättelseskyldighet och kontaktskyldighet med tjänsteman vid Kriminalvården eller annan person, överklagas i dag till den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde det frivårdskontor där den övervakade är inskriven är beläget (37 kap. 7 § brottsbalken). Övervakningsnämndens beslut i fråga om övervakning överklagas till tingsrätten i den ort där övervakningsnämnden är belägen (37 kap. 11 § första stycket brottsbalken). Samma sak gäller bl.a. övervakningsnämndens beslut om särskilda föreskrifter. Dessa regler föreslås inte ändras i sak.

Regeringen föreslår i avsnitt 5.5 och 5.6 att Kriminalvården i stället för övervakningsnämnden ska besluta om särskilda föreskrifter i samband med villkorlig frigivning och att Kriminalvården ska kunna besluta om elektronisk övervakning. Vidare föreslås att Kriminalvården ska kunna ändra och upphäva dessa föreskrifter och beslut när det finns skäl för det. Regeringen föreslår, liksom utredningen, att den frigivne, på motsvarande sätt som i dag gäller för frågor om övervakning, ska kunna begära prövning av Kriminalvårdens beslut om särskilda föreskrifter och

elektronisk övervakning hos övervakningsnämnden. Övervakningsnämndens beslut i dessa frågor ska även framöver kunna överklagas till tingsrätt.

Den nya ordningen kan, som Riksdagens ombudsmän framhåller, leda till att det kommer att ta längre tid för den enskilde att få till stånd en prövning i domstol av dessa beslut. Genom att flytta delar av beslutanderätten över åtgärder som i dag hanteras av övervakningsnämnderna till Kriminalvården så koncentreras ärendehanteringen i övervakningsnämnderna till frågor av mer ingripande slag och till överprövning av Kriminalvårdens beslut. Regeringen bedömer att den mer renodlade rollen övervakningsnämnderna på så sätt föreslås få framöver kan komma att leda till högre effektivitet och rättssäkerhet för den enskilde vid ärenden inför nämnden. Detta kan i sin tur bidra till att den enskilde snabbare än i dag kan få sin sak prövad av ett domstolsliknande organ som har en lång erfarenhet av och hög kompetens att göra överväganden i de aktuella frågorna. Denna omständighet väger, enligt regeringens mening, upp nackdelarna med den eventuella ökade tid det kan ta för den enskilde att få en prövning i domstol.

Skyndsam handläggning i domstol

Som Svea hovrätt påpekar finns det inte, till skillnad mot vad som gäller för mål om uppskjuten villkorlig frigivning på grund av misskötsamhet under anstaltsvistelsen, något lagstadgat skyndsamhetskrav för domstolen i ärenden som rör särskilda föreskrifter, förverkande av villkorligt medgiven frihet eller förslaget om beslut om elektronisk övervakning (jfr 38 kap. 19 § brottsbalken). Utredningen tar inte upp frågan om handläggningen i domstol i sitt betänkande och det finns därför inte något underlag att göra några förändringar av handläggningsreglerna i domstolen i detta lagstiftningsärende. Frågan kan dock om behov anses finnas komma att övervägas i ett annat sammanhang.

Instansordningen

Några remissinstanser, däribland Linköpings tingsrätt och Kriminalvården, väcker frågor relaterade till instansordningen och valet av domstol eller domstolsliknande organ vid beslutsfattandet under verkställigheten i frihet. Kriminalvården menar t.ex. att myndighetens beslut om föreskrifter, elektronisk övervakning och varning, efter omprövning av myndigheten, bör överklagas till domstol i stället för till övervakningsnämnden. Övervakningsnämnden i Malmö pekar även på att den nya föreslagna beslutsordningen innebär att beslut om verkställighetsåtgärder i samband med villkorlig frigivning framöver kommer att fattas av Kriminalvården, medan samma beslut i samband med skyddstillsyn meddelas av övervakningsnämnden.

Frågan om en samlad översyn av instansordningen och beslutsordningen för beslut före och efter villkorlig frigivning har övervägts tidigare. Kriminalvårdskommittén föreslog i sitt betänkande SOU 2005:54 att nämndorganisationen skulle avvecklas och att all överprövning av Kriminalvårdens beslut skulle samlas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta ställningstagande ansåg kommittén ligga i linje med strävandena att renodla de allmänna domstolarnas verksamhet. Den dåvarande regering-

Prop. 2018/19:77

Prop. 2018/19:77 en ansåg dock att en ofrånkomlig konsekvens av en sådan renodling är att allmän förvaltningsdomstol tilldelas artfrämmande frågor som har mycket nära kopplingar till påföljdssystemet, t.ex. frågor om föreskrifter under övervakning efter dom på skyddstillsyn, och ansåg det tveksamt om en sådan ordning innebar en mer effektiv och rättssäker prövning. Det ansågs inte heller, av samma skäl, ändamålsenligt att samla överprövningen hos allmän domstol. Detta i synnerhet som allmän förvaltningsdomstol hade en lång erfarenhet av att hantera mål enligt bl.a. lagen om kriminalvård i anstalt. Regeringen ansåg även att övervakningsnämnderna ger en från Kriminalvården fristående prövning och att prövningen sker snabbt och ger en rättssäker och effektiv hantering av frågor om misskötsamhet. Det kunde vidare ifrågasättas om det fanns skäl att avveckla övervakningsnämnderna och på så sätt onödigt tynga domstolsväsendet med de kriminalvårdsärenden som enligt den dåvarande ordningen prövades av övervakningsnämnd (se prop. 2009/10:135 s. 101–102).

De skäl som sålunda tidigare har anförts mot att flytta överprövningen av Kriminalvårdens beslut från övervakningsnämnderna till domstol får fortfarande anses väga tungt. Regeringen bedömer således att det saknas tillräckliga skäl att nu överväga en mer övergripande förändring än den som föreslås i denna proposition av besluts- och instansordningen för beslut under straffverkställighet och av den fördelning som i dag föreligger mellan Kriminalvården och övervakningsnämnden respektive mellan allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol.

	8	Hanteringen av misskötsamhet

	Regeringens förslag: Misskötsamhet under övervakningen ska i
	första hand hanteras av Kriminalvården. Vid misskötsamhet ska Kri-
	minalvården överväga om det finns anledning att ändra meddelade
	beslut eller besluta om nya åtgärder. Om en sådan åtgärd bedöms vara
	otillräcklig får Kriminalvården besluta att en varning ska meddelas
	den frigivne.
		Beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet med anledning
	av misskötsamhet ska även fortsättningsvis fattas av övervaknings-
	nämnden. Förverkande ska dock få ske med högst 90 dagar åt gången.
	När tiden för förverkande bestäms ska arten och omfattningen av de
	överträdelser som föranleder förverkande särskilt beaktas.

		Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
		Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till
	förslaget eller har inga invändningar mot det. Lunds tingsrätt ställer sig
	tveksamma till förslaget att misskötsamhet under övervakning i första
	hand ska hanteras av Kriminalvården. Tingsrätten ser en fara med att den
	nära relation mellan den enskilde och frivårdens personal som ofta är en
	förutsättning för en fungerande övervakning, riskerar att skadas om be-
	slut om misskötsamhet läggs på Kriminalvården. Tingsrätten påpekar att
	utredningens förslag inte ger Kriminalvården möjlighet att besluta om
44	omhändertagande inför ett meddelande om varning. Tingsrätten ifråga-

sätter om inte rimligen ett sådant beslut, på samma sätt som i dag, bör Prop. 2018/19:77 meddelas vid en personlig inställelse. Tingsrätten menar vidare att, av

samma skäl som utredningen för fram som motiv för att förverkandefrågan ska ligga kvar hos Övervakningsnämnden, det kan ifrågasättas om ett sådant frihetsberövande ska kunna fattas av Kriminalvården. Tingsrätten anser vidare att omfattningen av den villkorligt medgivna frihet som föreslås kunna förverkas bör utökas ytterligare. Även Akademikerförbundet SSR ställer sig tveksamma till att Kriminalvården ska hantera misskötsamhet med hänsyn till risken för otillbörlig påverkan. Övervakningsnämnden i Malmö ser inget behov av att ändra i reglerna om hanteringen av misskötsamhet under villkorlig frigivning. Nämnden menar att förändringen innebär omotiverade skillnader mellan hanteringen av misskötsamhet av dem som är villkorligt frigivna och dem som har övervakning inom ramen för en skyddstillsyn. Nämnden menar vidare att övervakningsnämnderna har en lång erfarenhet av att hantera frågor av misskötsamhet, vilket utgör ytterligare ett skäl att inte ändra på den nuvarande ordningen. Sveriges advokatsamfund ställer sig tveksamt till om det är lämpligt att låta den myndighet som är satt att övervaka den frigivne även ska kunna besluta om bestraffning av densamme. Samfundet avstyrker vidare förslaget om att utöka tiden för förverkade till tre månader åt gången.

Skälen för regeringens förslag

Gällande regler om åtgärder vid misskötsamhet

Misskötsamhet under prövotiden kan leda till varning, nya eller ändrade föreskrifter, övervakning och förverkande av den villkorligt medgivna friheten med högst femton dagar åt gången (26 kap. 18 och 19 §§). Med misskötsamhet avses att den frigivne inte iakttar vad som åligger honom eller henne enligt brottsbalken, t.ex. att den frigivne inte iakttar det allmänna skötsamhetskravet i 14 § första stycket, eller att den frigivne bryter mot föreskrifter eller anvisningar som meddelats med stöd av brottsbalken (26 kap. 18 §).

Det är övervakningsnämnden som prövar frågor om misskötsamhet. Det ligger på Kriminalvården att skyndsamt anmäla till övervakningsnämnden om Kriminalvården på grund av en rapport från övervakaren eller av någon annan anledning finner att nämnden bör fatta beslut enligt brottsbalken i fråga som rör den dömde (5 kap. 7 § frivårdsförordningen). När prövotiden är längre än ett år och den som är villkorligt frigiven inte står under övervakning efter ett års prövotid, ska Kriminalvården göra anmälan till övervakningsnämnden, om det förekommit omständigheter som kan föranleda att den frigivne på nytt bör ställas under övervakning (5 kap. 10 § frivårdsförordningen).

Övervakningsnämnden får utöver att meddela föreskrift enligt 26 kap. 15 § eller fatta beslut i fråga som avses i 37 kap. 7 §, besluta att varning ska meddelas den frigivne eller besluta om övervakning av den frigivne under viss tid efter det att ett år av prövotiden har förflutit. Den normala reaktionen mot misskötsamhet för den som är villkorligt frigiven utan att stå under övervakning är att det fattas ett beslut om övervakning av den frigivne eller beslut om en föreskrift som den frigivne ska följa.

Prop. 2018/19:77 Beslut om att meddela varning eller förnyad övervakning får beslutas endast under prövotiden (26 kap. 18).

Har den frigivne allvarligt åsidosatt sina åligganden och kan det antas att han eller hon inte kommer att låta rätta sig genom någon annan åtgärd som övervakningsnämnden kan vidta får nämnden förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad till en tid av högst femton dagar varje gång (26 kap. 19 §).

Övervakningsnämndens beslut kan överklagas till tingsrätten i den ort där övervakningsnämnden är belägen (37 kap. 11 § brottsbalken). Om inte annat förordnas gäller övervakningsnämndens beslut omedelbart (37 kap. 10 § brottsbalken).

Misskötsamhet under prövotiden bör i första hand hanteras av Kriminalvården

Regeringen föreslår i avsnitt 5.5 och 5.6 att Kriminalvården ska få besluta om särskilda föreskrifter och elektronisk övervakning för den som villkorligt friges samt även kunna ändra sådana beslut. De överväganden som görs och de åtgärder som vidtas med anledning av misskötsamhet, grundas i många fall på liknande överväganden som vid omprövning av meddelade föreskrifter och beslut. Det är också i stor utsträckning fråga om att fatta samma typ av beslut i båda fallen, dvs. ändrade eller nya föreskrifter och beslut. Hanteringen av ärenden om misskötsamhet och att utdela varningar är vidare en del av straffverkställigheten och Kriminalvården har såväl kunskap som kompetens i dessa frågor. Det framstår också som angeläget att det finns en enhetlig tillämpning av de åtgärder som vidtas med anledning av misskötsamhet. De skäl för ställningstagandet i fråga om Kriminalvårdens rätt att besluta om föreskrifter och elektronisk övervakning samt att ändra meddelade beslut som redovisas i avsnitt 5.5 och 5.6 gör sig därför på samma sätt gällande vid bedömningen av frågan om vem som bör hantera misskötsamhet under prövotiden. Mot bakgrund av det anförda delar regeringen utredningens bedömning att misskötsamhet i första hand bör hanteras av Kriminalvården. Detta innebär att Kriminalvården i stället för övervakningsnämnden bör kunna besluta om föreskrifter, elektronisk övervakning och varning vid misskötsamhet.

Till skillnad från Lunds tingsrätt anser regeringen att den relation mellan den enskilde och frivårdens personal som normalt uppstår under övervakningen, generellt sett leder till en bättre inblick i vilket behov av stöd, kontroll och i förekommande fall repressalier, som är bäst lämpade i ett visst fall. Att Kriminalvården beslutar om åtgärder vid misskötsamhet bör därför kunna främja det återfallspreventiva syftet en övervakning har.

Det är viktigt att misskötsamhet dokumenteras och att den frigivne får möjlighet att bemöta sådan misskötsamhet som läggs honom eller henne till last. Övervakaren bör höras men han eller hon bör inte delta i beslut med anledning av den övervakades misskötsamhet. Den frigivne bör delges en kallelse till sammanträde vid Kriminalvården där åtgärder på grund av misskötsamhet kan komma att behandlas. Om den frigivne begär det ska han eller hon ha rätt att höras muntligen.

Beslut om varning ska enligt dagens reglering vara skriftligt och med- Prop. 2018/19:77 delas den frigivne personligen (jfr 1 kap. 2 §, 2 kap. 8 § och 4 kap. 7 § frivårdsförordningen). Detta bör gälla även framöver.

Hämtning och omhändertagande

Vid behov har Kriminalvården möjlighet att begära polishandräckning för den dömdes inställelse i ärenden enligt brottsbalken (38 kap. 12 § brottsbalken). Kriminalvården har alltså rätt att genom polisens försorg låta hämta en klient till sig. Hämtningsrätten bör enligt förarbetena kunna användas dels för att skaffa underlag för en framställning till övervakningsnämnden om åtgärder, dels inom ramen för Kriminalvårdens allmänna uppgift att hålla sig underrättad om den dömdes livsföring när påföljden verkställs utanför anstalt (se NJA II 1983 s. 241). Vidare har övervakningsnämnden en befogenhet att besluta om omhändertagande om det uppkommer en fråga om att förklara villkorligt medgiven frihet förverkad eller att vidta tilläggsåtgärder (26 kap. 22 § brottsbalken). Denna rätt föreslås finnas kvar. Något behov av att överväga en rätt för Kriminalvården att besluta om omhändertagande för att sköta hanteringen av misskötsamhet, som Lunds tingsrätt har efterfrågat, finns därför inte.

Förverkande av villkorligt medgiven frihet
Beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet är den mest ingri-
pande åtgärd som kan vidtas vid misskötsamhet som inte avser brott. Mot
denna bakgrund bör, som utredningen föreslår, beslut om förverkande
även fortsättningsvis fattas av ett domstolsliknande organ som övervak-
ningsnämnden.
Som utredningen lyfter fram kan det ifrågasättas om ett förverkande
om femton dagar är en tillräcklig reaktion för den som allvarligt misskö-
ter sig efter frigivningen genom att t.ex. helt bryta kontakten med över-
vakaren eller under en längre tid underlåter att följa de föreskrifter och
anvisningar som har meddelats under övervakningen. En jämförelse bör
även göras med vad som gäller för misskötsamhet under anstaltsvistel-
sen. Om den dömde under tiden i anstalt på ett allvarligt sätt bryter mot
de villkor som gäller för verkställigheten kan den villkorliga frigivningen
skjutas upp med högst sex månader åt gången (26 kap. 6 och 7 §§ brotts-
balken).
Det kan ifrågasättas om det är motiverat med en sådan diskrepans mel-
lan graden av ingripande på grund av misskötsamhet i anstalt och efter
frigivningen. Det finns därför, till skillnad mot vad Sveriges Advokatsam-
fund anser, enligt regeringen skäl att skärpa graden av ingripande vid
misskötsamhet efter villkorlig frigivning. Reglerna om förverkande av
villkorligt medgiven frihet på grund av misskötsamhet ska därför ändras
så att de i högre grad korresponderar med reglerna om uppskjuten vill-
korlig frigivning under anstaltsvistelsen. Regeringen delar dock utred-
ningens bedömning att det skulle föra för långt att ge möjlighet att för-
verka en så lång tid som sex månader, eller ännu mer som Lunds tings-
rätt föreslår. Förverkande på grund av misskötsamhet efter villkorlig
frigivning bör i stället, som utredningen föreslår, kunna ske med högst 90
dagar åt gången. Vid bedömningen av hur mycket av den villkorligt	47
	47

Prop. 2018/19:77 medgivna friheten som ska förverkas ska arten och omfattningen av de överträdelser som föranleder förverkandet särskilt beaktas. Ändringen innebär en tydlig markering av den övervakades skyldighet att följa de föreskrifter och anvisningar som lämnats.

Bestämmelsens utformning

När det gäller utformningen av bestämmelsen som reglerar vilka åtgärder Kriminalvården och Övervakningsnämnden ska få vidta vid misskötsamhet, vill regeringen med anledning av Lagrådets synpunkter lyfta fram följande. Som Lagrådet uppmärksammar finns det en formell skillnad mellan det förslag som lämnades i lagrådsremissen och nuvarande reglering. Skillnaden består i att det i förslaget är en förutsättning för att gå vidare med sanktioner mot misskötsamhet i form av varning och förverkande att den frigivne står under övervakning och har fått föreskrifter eller anvisningar som han eller hon inte har följt. Någon hänvisning till det allmänna skötsamhetskravet, som i nuvarande 26 kap. 18 §, görs alltså inte i lagrådsremissens förslag. Den lagtekniska lösning som föreslås i lagrådsremissen avspeglar dock väl hur den nuvarande 18 § har tillämpats i praktiken. Även om det formellt sett har varit möjligt att rikta sanktioner i form av varning eller förverkande mot den som inte är ställd under övervakning har det knappast förekommit i praktiken. Även fortsättningsvis bör gälla att eventuell misskötsamhet från den som inte är ställd under övervakning under prövotiden som ett första steg resulterar i ett beslut om övervakning och att en eventuell föreskrift eller annan anvisning om vad som ska gälla under övervakningstiden meddelas. Först om även dessa föreskrifter eller anvisningar inte följs, bör det vara aktuellt att överväga sanktioner i form av varning eller, om överträdelsen är allvarlig, förverkande av villkorligt medgiven frihet. För att tydliggöra detta föreslås vissa justeringar i lagtexten i förhållande till lagrådsremissens förslag.

Lagrådet lyfter frågan om vilken rättslig betydelse den plan har som Kriminalvården enligt förslaget i 14 § andra stycket ska upprätta för varje frigiven som står under övervakning, och om planens rättsliga betydelse kan skifta beroende på om möjligheten att meddela ytterligare anvisningar har utnyttjats eller inte. Som nämns ovan är det enligt propositionens förslag endast den övervakades brott mot de föreskrifter eller anvisningar om vad som gäller för övervakningen som kan leda till sanktioner. I den mån planen innehåller anvisningar om vad som ska gälla under övervakningen kan den alltså utgöra grund för att vidta åtgärder enligt 19 §.

9Kriminalvårdens rätt att överklaga övervakningsnämndens beslut

Regeringens förslag: Kriminalvården ges rätt att överklaga övervakningsnämndens beslut i fråga om återfallsförebyggande åtgärder efter villkorlig frigivning och åtgärder på grund av misskötsamhet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser uttalar sig särskilt

om förslaget. Riksdagens ombudsmän och Kriminalvården tillstyrker det. Övervakningsnämnden i Malmö anser att ordningen att en kriminalvårdsinspektör deltar vid nämndens överläggning blir svår att behålla om Kriminalvården ges möjlighet att överklaga de beslut som övervakningsnämnden fattar.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 5.5 och 8 föreslås att Kriminalvården i stället för övervakningsnämnden ska få fatta beslut om särskilda föreskrifter och åtgärder med anledning av misskötsamhet. Vidare föreslås i avsnitt 5.6 en rätt för Kriminalvården att besluta om elektronisk övervakning. Dessa beslut föreslås kunna överklagas av den enskilde till övervakningsnämnd på motsvarande sätt som i dag gäller för Kriminalvårdens beslut om övervakning m.m. När det gäller förverkande av villkorligt medgiven frihet föreslås i avsnitt 8 att dessa beslut även fortsättningsvis ska beslutas av övervakningsnämnden som första instans. Övervakningsnämndens beslut kan i sin tur överklagas till allmän domstol.

Kriminalvården är inte part hos övervakningsnämnden och har inte rätt att överklaga övervakningsnämndens beslut till domstol. Utredningen lyfter fram att den bristande rätten för Kriminalvården att överklaga övervakningsnämndens beslut innebär att det är svårt att få till stånd en enhetlig praxis hos övervakningsnämnderna i landet. Exempelvis finns stora skillnader mellan olika regioner när det gäller användningen av särskilda föreskrifter. Utredningen föreslår därför, utan att lämna något eget författningsförslag, att Kriminalvården ska ges rätt att överklaga övervakningsnämndernas beslut till domstol i linje med det förslag som Påföljdsutredningen lämnade när det gäller tilläggssanktioner till villkorligt fängelse (SOU 2012:34 band 2 s. 611–618). Regeringen instämmer i utredningens förslag, som också har stöd av remissinstanserna. Vid utformningen av bestämmelsen utgår regeringen, som också utredningen bedömer är lämpligt, från Påföljdsutredningens förslag. Regeringen föreslår därför att 37 kap. 11 § brottsbalken kompletteras med en bestämmelse som anger att Kriminalvården får överklaga övervakningsnämndens beslut till domstol på samma sätt som den enskilde när övervakningsnämnden har överprövat ett beslut av Kriminalvården om föreskrifter, elektronisk övervakning eller åtgärder på grund av misskötsamhet eller har beslutat i en fråga om förverkande av villkorligt medgiven frihet. Den nya möjligheten för Kriminalvården att överklaga övervakningsnämndens beslut är inte avsedd att förändra Kriminalvårdens roll under förfarandet vid övervakningsnämnden. Liksom gäller i dag bör Kriminalvården inte vara part vid övervakningsnämnden. Det finns inte något hinder mot att tjänstemän deltar vid nämndens sammanträden på det sätt som följer av gällande reglering (jfr 6 § förordning [2007:1174] med instruktion för övervakningsnämnderna).

Prop. 2018/19:77

Prop. 2018/19:77	10	Förhållandet till reglerna om skyddstill-
	10	Förhållandet till reglerna om skyddstill-
		syn och följdändringar
	10.1	Förhållandet till reglerna om skyddstillsyn

Regeringens förslag: Regelverket i 28 kap. brottsbalken om skyddstillsyn anpassas och ändras redaktionellt och språkligt med anledning av förslagen i 26 kap. brottsbalken avseende villkorligt frigivna.

Regeringens bedömning: Möjligheten att meddela föreskrift om sätt och tid för betalning av skadestånd på grund av brott bör finnas kvar.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår att möjligheten att meddela föreskrift om betalning av skadestånd ska tas bort. Regeringen föreslår också ytterligare följdändringar.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser delar utredningens förslag och bedömning eller har inga invändningar mot dem. Linköpings tingsrätt anser att behovet av mer kontrollerande föreskrifter gäller även för skyddstillsynsdömda. Länsstyrelsen i Östergötland anser att en samling av regelverket för skyddstillsyn och villkorlig frigivning bör göras. Övervakningsnämnden i Malmö pekar på att en ordning där beslut om verkställighetsåtgärder i samband med villkorlig frigivning fattas av Kriminalvården, medan samma beslut i samband med skyddstillsyn meddelas av övervakningsnämnden skapar otydlighet för klienterna, eftersom vissa typer av misskötsamhet framöver ska hanteras av Kriminalvården, medan andra typer av misskötsamhet kommer underställas övervakningsnämnd. Sveriges advokatsamfund delar utredningens bedömning att möjligheten att meddela föreskrift om sätt och tid för betalning av skadestånd på grund av brott ska utgå.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Inget underlag för att införa gemensamma regler för villkorligt frigivna och skyddstillsynsdömda

Reglerna om övervakning och särskilda föreskrifter efter villkorlig frigivning och vid en dom på skyddstillsyn är i dag i stor utsträckning gemensamma. Det gäller både vilka åtgärder som kan vidtas och beslutsordningen. Regeringens förslag till förändringar när det gäller dem som villkorligt friges från fängelsestraff förändrar detta förhållande i flera avseenden. Som utredningen framhåller, och som flera remissinstanser är inne på, kan det finnas anledning att överväga om motsvarande förändringar som nu görs för villkorligt frigivna också bör göras när det gäller skyddstillsynsdömda. Utredningens uppdrag omfattade emellertid inte att överväga förändringar av regelverket för de skyddstillsynsdömda. Utredningen föreslår därför i princip endast de anpassningar av bestämmelserna i 28 kap. om skyddstillsyn som behövs för att regelverket ska förbli oförändrat när 26 kap. ändras. Viss modernisering av lagtexten föreslås dock också.

Regeringen konstaterar mot den bakgrunden att det inom ramen för Prop. 2018/19:77 detta lagstiftningsärende inte finns något underlag för att överväga mot-

svarande förändringar av regelverket rörande skyddstillsyn.

Anpassning av reglerna om skyddstillsyn

De ändringar i 28 kap. brottsbalken som utredningen föreslår för att bibehålla regelverket för skyddstillsyn intakt och modernisera det språkligt bedöms vara lämpliga och bör i huvudsak genomföras. I avsnitt 5.5 bedömer dock regeringen att föreskriftsrätten avseende skadestånd när det gäller villkorligt frigivna inte bör tas bort. Motsvarande bedömning görs när det gäller skyddstillsynsdömda.

Som utredningen har utformat sitt förslag omfattar förslaget om att införa en uttrycklig proportionalitetsprincip i 26 kap. brottsbalken även den som rätten har dömt till skyddstillsyn (jfr de föreslagna lydelserna av 26 kap. 14 § andra stycket och 28 kap. 6 § brottsbalken). Detta är dock ingen nyhet utan gäller redan i dag. Det framstår mot denna bakgrund som rimligt att även tvångs- och kontrollåtgärder som beslutas under en skyddstillsyn omfattas av den nya proportionalitetsbestämmelsen i 26 kap.

Utredningens förslag innebär även att övervakningsnämndens möjlighet att besluta om föreskrifter för skyddstillsynsdömda inskränks i förhållande till vad som gäller i dag genom att det inte införs någon regel i 28 kap. brottsbalken som motsvarar dagens 26 kap. 16 § första stycket. Enligt regeringen bör förslaget till ändringar i 28 kap. brottsbalken kompletteras med en bestämmelse som ger övervakningsnämnden en rätt att ge föreskrifter som motsvarar den som finns i dag. Även i övrigt föreslås redaktionella och språkliga förändringar i förhållande till vad utredningen föreslår. Någon ändring i sak avses inte.

10.2Övriga följdändringar

Regeringens förslag: Följdändringar görs i 34, 37 och 38 kap. brottsbalken och i fängelselagen med anledning av de föreslagna förändringarna i 26 kap. brottsbalken.

Regeringens bedömning: Det finns ett behov av att göra ytterligare följdändringar i annan lagstiftning med anledning av förslagen i denna proposition. Det finns dock inte underlag för att gå fram med dessa utan att remittera ett nytt underlag.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. Utredningen gör ingen bedömning av behovet av ytterligare följdändringar.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans uttalar sig särskilt om utredningens förslag till följdändringar eller behovet av ytterligare följdändringar.

Prop. 2018/19:77 Skälen för regeringens förslag och bedömning

Utredningens förslag till följdändringar

Utredningen föreslår vissa följdändringar i 34, 37 och 38 kap. brottsbalken samt fängelselagen med anledning av den nya utformningen av 26 kap. brottsbalken. Regeringen ansluter sig i huvudsak till utredningens bedömning av behovet av att göra dessa följdändringar och hur de bör utformas.

När det gäller förslaget att byta hänvisningen i 34 kap. 5 § till 26 kap. 18 § till 26 kap. 19 § gör regeringen bedömningen att det inte bara är fråga om en följdändring. Utredningens förslag innebär nämligen att rätten får en möjlighet att besluta om elektronisk kontroll i samband med en särskild föreskrift om den inte förverkar villkorligt medgiven frihet. Syftet med förslagen i denna proposition är inte att ge nya befogenheter till rätten inom ramen för den prövningen. Regeringen föreslår därför en justering av utredningens förslag i denna del.

Behovet av ytterligare följdändringar

Utöver de följdändringar utredningen föreslår i brottsbalken bedömer regeringen att det finns ett behov av en ytterligare följdändring i 38 kap. 12 § brottsbalken som innehåller regler om när Polismyndigheten ska lämna domstolar, övervakningsnämnder och Kriminalvården handräckning. I den nuvarande bestämmelsen görs en hänvisning till 28 kap. 6 b §. Som en följd av att 28 kap. 6 b § föreslås få en ny beteckning, bör den hittillsvarande hänvisningen till 28 kap. 6 b § i 38 kap. 12 § ändras till att i stället avse 28 kap. 6 c §.

Regeringen bedömer även att följdändringar i annan lagstiftning kan behövas i större utsträckning än vad som föreslås av utredningen. Det gäller t.ex. lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet och lagen (2015:650) om erkännande och verkställighet av frivårdspåföljder inom Europeiska unionen. Dessa ändringar bedöms inte kunna göras utan att ett kompletterande beredningsunderlag tas fram. Regeringen återkommer därför till dessa lagar i ett annat sammanhang.

11Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Den nya lagstiftningen ska träda i kraft den 1 juli 2020.

De nya bestämmelserna i brottsbalken ska som huvudregel tillämpas på påföljder som dömts ut före ikraftträdandet. Äldre regler om förverkande av villkorligt medgiven frihet på grund av misskötsamhet ska dock tillämpas i fråga om förhållanden som har inträffat före ikraftträdandet. Vidare ska äldre regler om övervakningstiden gälla i fråga om övervakning som har beslutats före ikraftträdandet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens med undantag Prop. 2018/19:77 för ikraftträdandet.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser instämmer i utredningens förslag eller har inga invändningar mot det. Endast Akademikerförbundet SSR yttrar sig särskilt om ikraftträdandetidpunkten och menar att det framstår som mer rimligt att Kriminalvården hinner inrätta sig efter de nya förslagen om ikraftträdandet skjuts upp till den 1 januari 2020.

Kammarrätten i Stockholm anser att det saknas en analys av frågan om den föreslagna regleringen med beaktande av t.ex. rättspraxis från Europadomstolen, faller inom tillämpningsområdet för artikel 7 i Europakonventionen. Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet anser att elektronisk övervakning utgör ett förlängt fängelsestraff och att förbudet mot retroaktiv strafflagstiftning därmed är tillämpligt.

Skälen för regeringens förslag

Ikraftträdande

De nya möjligheterna att arbeta återfallsförebyggande bör träda i kraft så snart som möjligt. Utredningen har föreslagit att den nya lagstiftningen ska träda i kraft den 1 juli 2019. Regeringen bedömer att ett ikraftträdande den 1 juli 2020 ger Kriminalvården tillräcklig möjlighet till förberedande åtgärder. Det föreslås därför att de nya bestämmelserna ska träda i kraft vid denna tidpunkt.

Övergångsbestämmelser

Av 2 kap. 10 § regeringsformen följer bl.a. att svårare brottspåföljd inte får åläggas för en gärning än den som var föreskriven när brottet begicks. En bestämmelse av samma innebörd återfinns i artikel 7 i Europeiska konventionen av den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Enligt 5 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken ska straffet bestämmas efter den lag som gällde vid gärningen, men om en annan lag gäller vid domstillfället ska den lagen tillämpas om den leder till frihet från straff eller till ett lindrigare straff.

I tidigare lagstiftningsarbeten har konstaterats att dessa bestämmelser i princip inte torde gälla i fråga om verkställighet av brottspåföljder (se t.ex. prop. 1965:159 s. 36–37, prop. 1987/88:120 s. 113, prop. 1997/98:96 s. 176–181 och prop. 2005/06:123 s. 69–70).

Förslagen i propositionen avser åtgärder under verkställighet av påföljd. Regeringen instämmer inte i Kriminologiska institutionens vid Stockholms universitet uppfattning att förslaget om möjlighet att förena en föreskrift med elektronisk övervakning kan anses utgöra ett tilläggsstraff och att förbudet mot retroaktiv strafftillämpning därmed blir tilllämpligt. Denna bedömning vinner stöd av Europadomstolens praxis (jfr målet Kafkaris v. Cyprus [GC]-201906/04). Lagändringarna bedöms därmed i och för sig inte kräva några särskilda övergångsbestämmelser. I stället bör de, som utredningen föreslår, från ikraftträdandet omfatta alla som avtjänar ett fängelsestraff.

Förslaget om att förverkande av villkorligt medgiven frihet ska kunna ske

i större utsträckning vid misskötsamhet under den villkorliga frigivningen

Prop. 2018/19:77 bör dock, trots bedömningen ovan, medföra övergångsbestämmelser. Det är inte rimligt att en person blir föremål för mer ingripande åtgärder på grund av omständigheter som inträffat före ikraftträdandet, än vad som hade gällt om de gamla reglerna fortfarande var tillämpliga. Förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt de nya bestämmelserna bör därför endast få grundas på omständigheter som har inträffat efter ikraftträdandet.

Vidare bör reglerna om övervakningstidens längd endast omfatta de som ställs under övervakning efter ikraftträdandet. Om beslutet om övervakning har fattats före ikraftträdandet ska de tidigare gällande reglerna om övervakningstidens längd och eventuell förlängning av övervakningstiden (26 kap. 11 och 18 §§ brottsbalken) tillämpas.

	12	Konsekvenser

	Regeringens bedömning: Det kan uppkomma vissa begränsade kost-
	nader för Kriminalvården avseende förlängda anstaltsvistelser, be-
	slutsadministration och för inköp och skötsel av teknisk utrustning och
	för domstolarna till följd av fler överklaganden. Kostnaderna bedöms
	kunna rymmas inom befintliga anslag.
	Förslagen innebär inte några nya åtaganden för kommunerna och
	påverkar därmed inte den kommunala självstyrelsen.
	Förslagen kan även bidra till en ökad jämställdhet.

	Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
	Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna invänder inte
	mot utredningens bedömning. Kriminalvården menar att det ligger i
	sakens natur att förstärkta åtgärder mot återfall i brott är kostnadsdri-
	vande för Kriminalvården. Detta gäller särskilt förslagen avseende över-
	vakning, de utökade möjligheterna att besluta om föreskrifter och utö-
	kade möjligheter till förverkande av villkorligt medgiven frihet. Oavsett
	om finansieringen sker inom ramen för de resurser som kan förväntas
	tillföras Kriminalvården på sikt bör en noggrann uppföljning ske och vid
	behov medel tillföras myndigheten. Svea hovrätt anser att de utökade
	möjligheterna till förverkande av villkorligt medgiven frihet i kombinat-
	ion med uppstramningen av möjligheten att meddela särskilda föreskrif-
	ter och fatta beslut om elektronisk övervakning, kan medföra att fler
	villkorligt frigivna överklagar beslut från Kriminalvården och övervak-
	ningsnämnderna till domstol.
	Lindesbergs kommun menar att de ekonomiska konsekvenserna för
	kommunerna när det gäller drogkontroller, kontrollerade boendeformer
	och andra särskilda föreskrifter kräver ytterligare analys. Kommunen
	väcker även frågan om möjligheten att ekonomiskt kompensera kommu-
	nerna för de ökade kostnaderna som förslagen om särskilda föreskrifter
	kan komma att innebära, bl.a. i syfte att möjliggöra en jämlikare vård
	över landet. Det bör vidare övervägas om de kostnadsdrivande föreskrif-
	terna i stället ska bekostas av Kriminalvården. Markaryds kommun pekar
	på att insatser som rör boende, sysselsättning, vårdvistelse eller vistelse i
54	halvvägshus förutsätter ett åtagande från den dömdes hemkommun och

kan vara kostnadsdrivande. Eftersom olika kommuner har olika ekono- Prop. 2018/19:77 miska förutsättningar att vidta de åtgärder som kan komma i fråga med

anledning av de ändrade bestämmelserna om särskilda föreskrifter, kan det leda till oförutsägbarhet och särbehandling för den enskilde.

Skälen för regeringens bedömning

Konsekvenser för Kriminalvården

I många delar innebär förslagen i propositionen ett förtydligande av vad som redan gäller i dag. Det gäller t.ex. förslaget i avsnitt 5.4 att det uttryckligen ska anges i lagtexten att övervakning ska beslutas om det behövs för att minska risken för att den frigivne begår nya brott eller för att på annat sätt underlätta hans eller hennes anpassning i samhället och att regler om en plan för övervakningen ska tas in i 26 kap. brottsbalken. Denna typ av förslag bedöms inte få några ekonomiska konsekvenser.

Förslaget i avsnitt 5.4 att tiden för övervakning som utgångspunkt ska motsvara prövotiden efter villkorlig frigivning, kommer att beröra dömda som avtjänar fängelsestraff överstigande tre års fängelse och kan förväntas leda till att fler personer ställs under övervakning än i dag. Under åren 2014–2016 blev i genomsnitt ca 380 personer årligen villkorligt frigivna från strafftider om fyra år eller mer. Av dessa var det i genomsnitt drygt

300 personer per år som ställdes under övervakning. Kostnaden för ett övervakningsår uppgår till ca 100 000 kr. Ett rimligt antagande är att högst en femtedel av dem som årligen friges från längre fängelsestraff kommer att ha en övervakningstid som överstiger ett år. Utifrån antagandet uppkommer en årlig kostnadsökning för Kriminalvården med 6 miljoner kr.

Utgångspunkten när det gäller förslagen avseende särskilda föreskrifter i avsnitt 5.5 är att sådana särskilda föreskrifter ska användas i större utsträckning än i dag. Detta bör dock leda till endast begränsade kostnader för Kriminalvården i form av beslutsadministration.

Förslaget i avsnitt 5.6 om en möjlighet att besluta om elektronisk övervakning av den frigivne i syfte att kontrollera efterlevnaden av särskilda föreskrifter, kommer att medföra kostnader för Kriminalvården. Regeringen delar utredningens uppskattning att det årligen kan bli fråga om ca 50 beslut om elektronisk övervakning. Kostnaden för utrustning för elektronisk övervakning kan beräknas uppgå till ca 1 300 000 kr (26 000 kr × 50). De nya reglerna bör inte nämnvärt påverka myndighetens kostnader avseende administration, it-system m.m. Supportkostnaden för 50 GPS-bojor kan beräknas uppgå till ca 220 000 kr per år. I ett längre perspektiv bedömer dock myndigheten att denna förändring, tillsammans med andra, kan komma att innebära ett behov av en utbyggnad av GPS-övervakningssystemet, vilket kan innebära ökade kostnader som är svåra att uppskatta i dagsläget.

Genom förslagen i avsnitt 5.5 och 8 om att överföra beslutsbefogenheten om särskilda föreskrifter och åtgärder med anledning av misskötsamhet till Kriminalvården uppkommer vissa begränsade kostnadsökningar för Kriminalvården i form nyrekrytering av personal, utbildningsinsatser och utarbetande av handböcker och arbetsbeskrivningar. Samtidigt förväntas antalet ärenden som rör villkorligt frigivna att minska hos över-

Prop. 2018/19:77	vakningsnämnderna vilket kan komma att leda till något minskade kost-
	nader för övervakningsnämnderna.
	I avsnitt 8 föreslås utökade möjligheter för övervakningsnämnden att
	förverka villkorligt medgiven frihet. Det kan förväntas leda till ökade kost-
	nader för Kriminalvården till följd av ökad av anstaltsbeläggning. Årlig-
	en fattas ca 150 beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet.
	Utifrån antagandet att varje beslut avser förverkande av 15 dagar förver-
	kas för närvarande 2 250 dygn eller sammanlagt drygt sex fängelseår. Om
	det i hälften av fallen kommer att förverkas 30 dagar i stället för 15 dagar
	leder	de	nya reglerna	till	en ökad anstaltsbeläggning bestående i
	1 125 fängelsedygn, dvs. ytterligare drygt tre fängelseår. Beräknat på en
	uppskattad		dygnskostnad	om	3 500 kr, blir	kostnadsökningen knappt
	4 miljoner kr per år.
	Vid	en	samlad bedömning		kan förslagen	alltså förväntas innebära

ökade kostnader för Kriminalvården med 6 420 000 det första halvåret lagstiftningen är i kraft och därefter ökade kostnader om 10 220 000 kr årligen. Kostnaderna för förslagen bedöms kunna rymmas inom befintligt anslag.

Kommunerna

Enligt normaliseringsprincipen har Kriminalvårdens klienter rätt till samma stöd- och vårdinsatser som övriga medborgare. Det innebär att det generella ansvar som andra myndigheter har för t.ex. bostad, arbete samt hälso- och sjukvård även gäller Kriminalvårdens klienter. Kriminalvården är således inte ansvarig för att tillgodose klienternas behov av arbete, sjukvård, bostad, m.m. Däremot är Kriminalvården skyldig att samverka med andra aktörer. Den gällande ansvarsfördelningen innebär att Kriminalvården ansvarar för kostnaderna fram till dagen för villkorlig frigivning, varefter det ekonomiska ansvaret övergår till den dömdes hemkommun. En föreskrift om t.ex. kontrollerat boende i form av halvvägshus eller liknande efter villkorlig frigivning förutsätter därför ett åtagande från den dömdes hemkommun.

Ett av regeringens syften med förslagen om särskilda föreskrifter är, som framgår i avsnitt 5.5, att föreskrifter ska användas i större utsträckning än i dag. Som utredningen och vissa remissinstanser pekar på, kan t.ex. föreskrifter om vård och boende vara kostnadsdrivande för den frigivnes hemkommun. Samverkansarbetet skiljer sig åt i olika kommuner vilket medför att Kriminalvårdens klienter, även om behoven är liknande, behandlas olika beroende på hur samverkan fungerar i den aktuella kommunen. Den gällande ordningen medför att det i vissa fall kan vara andra överväganden än den frigivnes behov av stöd och kontroll som kommer att vara avgörande för om den frigivne kan meddelas en föreskrift. Det kan ifrågasättas om detta är ändamålsenligt. Som utredningen framhåller har dock kommunerna och samhället i stort mycket att vinna på att förebygga återfall i brott. Regeringen gör liksom utredningen bedömningen att förslagen sammantaget kan komma att leda till minskad brottslighet i samhället. Förslagen kan därför på sikt komma att innebära vinster för kommunerna, inte minst ekonomiska. Det är därför angeläget att kommunerna prioriterar återfallsförebyggande åtgärder för sina kommuninvånare under villkorlig frigivning efter ett fängelsestraff. Förslagen

i propositionen innebär däremot i sig inga nya åtaganden för kommuner- Prop. 2018/19:77 na. Därmed påverkas inte heller den kommunala självstyrelsen.

Domstolarna och offentliga biträden

De nya reglerna om föreskriftsrätt och elektronisk övervakning samt möjligheten att besluta om förverkande av villkorligt medgiven frihet i större utsträckning kan medföra att fler överklagar övervakningsnämndens beslut till domstol. Även förslaget att Kriminalvården ska få överklaga övervakningsnämndens beslut till domstol på samma sätt som den enskilde när övervakningsnämnden har överprövat ett beslut om föreskrifter eller åtgärder på grund av misskötsamhet eller har beslutat i en fråga om förverkande av villkorligt medgiven frihet, kan komma att innebära att fler ärenden når domstolarna.

Regeringen bedömer dock att förslagen inte kan förväntas leda till en så stor ärendetillströmning hos domstolarna att de ökade kostnaderna inte kan rymmas inom befintliga anslag.

I ärenden om förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 26 kap. brottsbalken ska ett offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas (37 kap. 9 § brottsbalken). Förslagen i propositionen kan leda till att offentliga biträden förordnas i något fler fall än i dag. De ökade kostnader förslagen kan innebära avseende offentliga biträden bedöms dock bli så marginella att de inte kan anses innebära någon budgetpåverkan.

Övriga konsekvenser

De förstärkta återfallsförebyggande åtgärderna efter villkorlig frigivning som föreslås, bedöms bidra till att minska risken för att den dömde återfaller i brott och även främja hans eller hennes anpassning i samhället. Detta kan bidra till ökad trygghet i samhället.

Som exempel kan nämnas att våldsbrott var den vanligaste brottskategorin för personer som år 2016 dömdes till fängelse. Av dessa var 6 procent kvinnor och 94 procent män. Oavsett om våldet drabbar en närstående eller någon annan person, så skapar det en otrygghet bland befolkningen i stort. Särskilt kvinnor ger uttryck för en högre skattning av otrygghet i de årliga nationella trygghetsundersökningarna från Brottsförebyggande rådet. Regeringens övergripande jämställdhetspolitiska mål är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Ett av jämställdhetspolitikens delmål är att kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och att forma villkoren för beslutsfattande. Ett annat är att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Eftersom förslagen bedöms bidra till att minska risken för att den dömde återfaller i brottslighet oavsett brottskategori, bedöms förslagen därmed kunna medföra positiva effekter för jämställdheten i samhället.

Prop. 2018/19:77	13	Författningskommentar

13.1Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

26 kap. Om fängelse

10 § Efter den villkorliga frigivningen gäller en prövotid som motsvarar den strafftid som återstår vid frigivningen, dock minst trehundrasextiofem dagar.

Straffet är helt verkställt vid prövotidens utgång förutsatt att villkorligt medgiven frihet inte längre kan förklaras förverkad.

Paragrafen innehåller regler om prövotid efter villkorlig frigivning och om när straffet ska anses helt verkställt. Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

I andra stycket finns den bestämmelse om när straffet ska anses vara helt verkställt som hittills funnits i 24 §. Språkliga ändringar görs i förhållande till den hittillsvarande bestämmelsen. Någon ändring i sak är inte avsedd.

11 § Den frigivne ska under prövotiden vara skötsam och efter förmåga försöka försörja sig och betala skadestånd som har dömts ut på grund av brottet.

Den frigivne är under prövotiden skyldig att inställa sig hos Kriminalvården efter kallelse.

Paragrafen innehåller det allmänna skötsamhetskravet för den som är villkorligt frigiven. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 14 § första stycket. I att vara skötsam ligger att den villkorligt frigivne ska rätta sig efter de skyldigheter som följer av brottsbalken eller enligt föreskrifter eller anvisningar som meddelats med stöd av den. Språkliga ändringar görs i förhållande till den hittillsvarande bestämmelsen. Någon ändring i sak är inte avsedd.

12 § Den som är villkorligt frigiven ska ställas under övervakning om det behövs för att minska risken att han eller hon begår nya brott eller för att på annat sätt underlätta hans eller hennes anpassning i samhället.

Beslut i fråga om övervakning meddelas av Kriminalvården.

Om inte annat har beslutats upphör övervakningen vid prövotidens utgång.

Paragrafen innehåller regler om när den som friges villkorligt ska ställas under övervakning. Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

I första stycket, som motsvarar hittillsvarande 11 § första meningen, anges under vilka förutsättningar ett beslut om att ställa den villkorligt frigivne under övervakning kan meddelas. Beslutet om övervakning ska föregås av en behovsprövning. Avgörande är om det efter en individuell bedömning anses att övervakning behövs för att minska risken för att den frigivne återfaller i brott eller för att på annat sätt underlätta hans eller hennes anpassning i samhället. Genom att betona att åtgärden kan vidtas för att hindra återfall markeras övervakningens kontrollfunktion. Ändringen är inte avsedd att förändra möjligheten när det gäller vid vilken tidpunkt beslutet kan fattas. Beslutet kan alltså fattas även innan villkorlig frigivning sker. Fattas inget beslut om övervakning inför eller i sam-

band med frigivningen kan ett sådant beslut fattas senare om det finns	Prop. 2018/19:77
behov av det.
I andra stycket, som motsvarar hittillsvarande 11 § andra meningen,
anges att det är Kriminalvården som fattar beslutet om övervakning.
Paragrafens tredje stycke anger tiden för övervakningen. Av bestäm-
melsen framgår att övervakningen, om inte annat har beslutats, upphör
vid prövotidens utgång. Som framgår av första stycket ska den villkorligt
frigivne stå under övervakning så länge det finns behov av det i syfte att
minska risken för återfall i brott eller på annat sätt underlätta hans eller
hennes anpassning i samhället. Om behovet av övervakning upphör, kan
Kriminalvården fatta beslut om att övervakningen ska upphöra före prö-
votidens utgång. Behovet av övervakning är oftast störst under tiden
närmast efter den villkorliga frigivningen. Endast i undantagsfall finns
behov av övervakning under en längre tid än tre år. Att Kriminalvården
har en skyldighet att löpande ompröva behovet av övervakning framgår
av 18 §.
13 § Övervakningen och kriminalvården i frihet i övrigt bedrivs under ledning av
Kriminalvården.
Kriminalvården förordnar övervakare och får förordna en eller flera personer
att biträda vid övervakningen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Kriminalvårdens ansvar för
övervakningen och frivårdsverksamheten. Den motsvarar utan ändringar
i sak hittillsvarande 12 §.
14 § Under övervakningen ska Kriminalvården genom stöd och kontroll verka för
att den frigivne inte begår nya brott och för att hans eller hennes anpassning i
samhället även i övrigt främjas.
För varje frigiven som står under övervakning ska det upprättas en indi-
viduellt utformad plan. Övervakningen ska planeras och utformas tillsammans
med den dömde och i samverkan med berörda myndigheter. I planen får Krimi-
nalvården meddela anvisningar om vad som ska gälla under övervakningen.
I paragrafen regleras Kriminalvårdens arbetsuppgifter och ansvar vid
övervakning. Övervägandena finns i avsnitt 5.4.
I första stycket anges Kriminalvårdens övergripande uppgifter vid
övervakning. Bestämmelsen motsvarar hittillsvarande 14 § andra stycket.
Genom stöd och kontroll ska Kriminalvården verka för att den frigivne
inte återfaller i brott och för att hans eller hennes anpassning i samhället i
övrigt främjas. I detta ligger ett ansvar avseende dels själva över-
vakningen av den frigivne, dels de formella åtgärder som står till förfo-
gande för att få den frigivne att följa de regler som gäller för honom eller
henne enligt brottsbalken eller enligt föreskrifter eller anvisningar som
meddelats med stöd av den. På Kriminalvården faller också ett särskilt
ansvar att förmedla stöd i fråga om kontakter med andra myndigheter och
aktörer. Stöd kan också avse mindre formaliserade åtgärder, som hjälp
med att göra en budget eller andra mer praktiska frågor.
Enligt andra stycket ska det upprättas en individuellt utformad plan för
övervakningen. Övervakningen ska planeras och utformas i samråd med
den dömde och i samverkan med berörda myndigheter. I planen får Kri-
minalvården meddela anvisningar om vad som ska gälla under övervak-	59

Prop. 2018/19:77 ningstiden. Det kan t.ex. gälla anvisningar om på vilket sätt och i vilken omfattning den frigivne ska hålla kontakten med övervakaren. För fängelsedömda ska enligt 1 kap. 5 § fängelselagen (2010:610) en individuell plan upprättas för hela verkställigheten. Förevarande bestämmelse innebär inte att en ny plan behöver upprättas. Kriminalvården bör, liksom hittills gällt, vid planeringen utgå från hela verkställigheten, dvs. både tiden i anstalt och tiden efter villkorlig frigivning. Det är dock viktigt att den plan som fastställs under verkställigheten följs upp och vid behov revideras inte bara under anstaltsvistelsen utan också inför och under tiden för villkorlig frigivning i de fall den frigivne ställs under övervakning. Det bör i planen anges tydliga ramar för den frigivne om vad han eller hon har att iaktta under övervakningen.

14 a § En kontroll- eller tvångsåtgärd får endast användas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas.

I paragrafen, som är ny, klargörs att kontroll- och tvångsåtgärder alltid ska prövas mot proportionalitetsprincipen. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Att kontroll- och tvångsåtgärder alltid måste prövas mot proportionalitetsprincipen innebär att varje kontroll- eller tvångsåtgärd ska föregås av en intresseavvägning där olägenheten som åtgärden kan innebära för den enskilde ställs i relation till syftet med åtgärden. En bedömning av åtgärdens art, styrka, räckvidd och varaktighet ska göras i varje enskilt fall. Vid prövningen ska övervägas om en mindre ingripande åtgärd kan vara tillräcklig. Om det är fråga om flera åtgärder måste beaktas att dessa sammantaget inte blir allt för ingripande. Det krävs starkare skäl ju mer ingripande åtgärder som övervägs.

15 § Den som står under övervakning ska följa den plan för övervakningen som har upprättats enligt 14 § andra stycket och hålla övervakaren underrättad om sin bostad, sin sysselsättning och andra förhållanden av betydelse för övervakningen. Den övervakade är också skyldig att inställa sig hos övervakaren efter kallelse och i övrigt hålla kontakt med övervakaren enligt dennes anvisningar.

Kriminalvården får bestämma att den övervakades skyldigheter enligt första stycket även ska gälla gentemot en anställd vid Kriminalvården eller någon annan person.

I paragrafen regleras de skyldigheter den frigivne har under övervakningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

I första stycket anges inledningsvis att den som står under övervakning ska följa den plan för övervakning som Kriminalvården ska upprätta enligt 14 § andra stycket. Stycket i övrigt, liksom andra stycket, motsvarar innehållet i hittillsvarande 13 §. Någon ändring i sak är inte avsedd.

16 § Om det behövs för att minska risken att den som står under övervakning begår nya brott eller för att på annat sätt underlätta hans eller hennes anpassning i samhället, får Kriminalvården besluta om en särskild föreskrift som ska följas av den övervakade. En sådan föreskrift ska beslutas för en viss tid, högst ett år åt gången.

En särskild föreskrift får avse

1. på vilket sätt och i vilken omfattning den övervakade ska hålla kontakt med Prop. 2018/19:77 övervakaren eller Kriminalvården,

2.skyldighet för den övervakade att lämna underrättelse till övervakaren eller Kriminalvården om att han eller hon uteblivit från en arbetsplats, skola eller annan i föreskriften angiven verksamhet eller inrättning,

3.deltagande i återfallsförebyggande eller missbruksrelaterad programverksamhet,

4.missbruksvård, psykiatrisk vård eller annan behandling,

5.arbete, utbildning eller annan sysselsättning,

6.kontrollerat boende eller andra anvisningar om boendet,

7.vistelseort, eller

8.skyldighet att lämna blod-, urin-, utandnings-, saliv-, svett- eller hårprov för kontroll av att den övervakade inte är påverkad av alkohol, andra beroendeframkallande medel, något sådant medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller någon sådan vara som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, inne-
håller bestämmelser om särskilda föreskrifter som kan meddelas den som
står under övervakning. Övervägandena finns i avsnitt 5.5.
Bestämmelsen motsvarar till stora delar hittillsvarande 15 §.
I första stycket anges förutsättningarna för att besluta om särskilda fö-
reskrifter. Behovet av föreskrifter ska prövas utifrån behovet av att vidta
åtgärder för att minska risken för att den övervakade begår nya brott eller
för att underlätta hans eller hennes anpassning i samhället.
Anstaltsvistelsen ska utgöra den mest ingripande delen av fängelse-
straffet. En föreskrift får inte beslutas endast i syfte att åstadkomma en
skärpning av reaktionen mot den villkorligt frigivne. En förutsättning för
att meddela en föreskrift är att den villkorligt frigivne står under över-
vakning.
Det krävs inte att det finns någon tidigare misskötsamhet för att en sär-
skild föreskrift ska kunna beslutas. Förhållandena kan vara sådana att det
redan inför den villkorliga frigivningen står klart att det finns ett behov
av en särskild föreskrift.
En föreskrift beslutas av Kriminalvården och ska alltid meddelas för en
viss tid, högst ett år åt gången. Behovet av särskilda föreskrifter ska en-
ligt 18 § omprövas löpande under övervakningstiden.
I andra stycket anges i åtta punkter de olika typer av föreskrifter som
kan beslutas.
I punkt 1 anges möjligheten att ge en föreskrift om kontaktskyldighet.
Att det finns en skyldighet för den villkorligt frigivne att upprätthålla en
god kontakt med övervakaren följer av 15 §. En kontaktföreskrift kan
användas i syfte att bryta en negativ utveckling av den generella kontakt-
skyldigheten eller i de fall den frigivne inte sköter de anvisningar om
kontakt som angetts i den plan för övervakningen som Kriminalvården
ska upprätta enligt 14 § andra stycket. Det kan också redan vid den vill-
korliga frigivningen stå klart att en kontaktföreskrift behövs för att
minska risken för att den frigivne återfaller i brott.	61

Prop. 2018/19:77 Punkt 2 ger möjlighet att föreskriva om skyldighet för den övervakade att underrätta övervakaren eller Kriminalvården om att han eller hon uteblivit från en arbetsplats, skola eller annan föreskriven verksamhet eller inrättning.

Enligt punkt 3 kan föreskrifter ges om deltagande i återfallsförebyggande och missbruksrelaterad programverksamhet. Det kan t.ex. handla om program som riktar sig mot intagna med drog- eller alkoholmissbruk, spelberoende eller en kriminell livsstil som gör att de återfaller i brott. Punkten avser åtgärder som inte innebär hälso- och sjukvård.

Punkt 4 ger föreskriftsmöjlighet om missbruksvård, psykiatrisk vård eller annan behandling. Med behandling avses även annan vård än missbruksvård eller psykiatrisk vård. Många gånger innefattar dessa åtgärder medicinsk behandling, vilket kräver att den villkorligt frigivne inte motsätter sig åtgärden, jfr 3 kap. 2 § andra stycket fängelselagen (2010:610). Om den villkorligt frigivne bedöms ha ett behov av en åtgärd enligt punkten men saknar motivation att delta i åtgärden kan det i stället bli aktuellt med en föreskrift om deltagande i ett motivationsprogram med stöd av punkt 3.

I punkt 5 anges att en särskild föreskrift kan avse arbete, utbildning eller annan sysselsättning. Med arbete avses avlönat arbete på grund av anställning eller annan förvärvsverksamhet. Begreppet sysselsättning ska ges en vid tolkning. En föreskrift om sysselsättning kan t.ex. avse studier, ideellt arbete i en förening eller praktik. Avgörande är att det ur ett återfallsförebyggande perspektiv framstår som en lämplig sysselsättning och att den är möjlig att kontrollera.

Enligt punkt 6 kan en särskild föreskrift avse kontrollerat boende eller andra anvisningar om boendet. Det kan exempelvis handla om placering på ett behandlingshem eller ett annat boende som tillhandahålla stöd- och kontrollåtgärder motsvarande dem som kan ges inom ramen för en placering på ett halvvägshus eller ett familjehem.

I punkt 7 finns föreskriftsrätt om vistelseort. En föreskrift om vistelseort kan avse antingen ett förbud för den övervakade att vistas på en viss plats eller inom ett visst område, eller en skyldighet för den övervakade att vistas på en viss plats eller inom ett visst område. Föreskriftsmöjligheten kan användas när det är särskilt angeläget att hålla den villkorligt frigivne borta från en viss miljö. Det kan vara för att motverka återfall i brott gentemot en viss person, men också för att förhindra att den övervakade uppehåller sig i en kriminell miljö där han eller hon riskerar att utsättas för sådan påverkan som är negativ för hans eller hennes anpassning.

Eftersom en föreskrift om vistelseort innebär en inskränkning av den dömdes personliga frihet ska möjligheten användas restriktivt och behovet ska alltid prövas mot proportionalitetsprincipen. Särskilt restriktiv bör tillämpningen vara om det övervägs att låta föreskriften avse en skyldighet för den övervakade att vistas på viss plats eller inom ett visst område. En sådan föreskrift bör endast användas under mycket speciella omständigheter när intresset av att förhindra återfall i brott är särskilt framträdande. Möjligheten bör främst kunna övervägas för vissa kategorier av dömda där risken för återfall i allvarlig brottslighet är särskilt stor eller avseende personer med koppling till kriminella gäng eller organiserad

62brottslighet.

Föreskriften bör regelmässigt begränsas till vissa särskilt angivna tider, Prop. 2018/19:77 t.ex. att den övervakade ska vistas i bostaden under ett visst antal timmar

nattetid.

Punkt 8 ger en möjlighet att föreskriva en skyldighet att lämna vissa
prov, t.ex. urin-, blod- eller utandningsprov för kontroll av att den över-
vakade inte är påverkad av beroendeframkallande medel, dopningsprepa-
rat eller andra hälsofarliga produkter. En sådan föreskrift kan ges även
utan samband med en föreskrift om vård eller annan behandling enligt
punkt 4. Även om behovet normalt är mer framträdande under sådana
omständigheter kan behov av en kontrollföreskrift finnas även i andra
fall när det kan ställas krav på nykterhet, som t.ex. vid fullgörande av en
föreskrift om kontrollerat boende, arbete eller annan programverksamhet.
Enligt tredje stycket får en föreskrift om tid och sätt för betalning av
skadestånd beslutas om det inte är olämpligt med hänsyn till den överva-
kades ekonomiska situation eller övriga omständigheter. Av 18 § första
stycket följer att Kriminalvården kan ändra en föreskrift om tid och sätt
för betalning av skadestånd om den övervakades situation förändras.
17 § Om det är särskilt angeläget för att minska risken att den övervakade begår
nya brott, får Kriminalvården besluta om elektronisk övervakning för att kontrol-
lera att en föreskrift enligt 16 § följs.
Elektronisk övervakning får beslutas för högst sex månader åt gången.
Paragrafen innehåller bestämmelser om elektronisk övervakning. Över-
vägandena finns i avsnitt 5.6.
I första stycket anges att Kriminalvården får besluta om elektronisk
övervakning för att kontrollera efterlevnaden av en föreskrift enligt 16 §
om det är särskilt angeläget för att minska risken för att den som står
under övervakning begår nya brott. Med att behovet av kontroll ska vara
särskilt angeläget avses att det finns en hög risk för återfall i brott eller
att risken avser återfall i allvarlig brottslighet. Vid bedömningen av om
elektronisk övervakning bör beslutas måste proportionalitetsprincipen
beaktas och en bedömning göras om syftet i stället kan uppnås genom en
mindre ingripande åtgärd.
Elektronisk övervakning efter villkorlig frigivning får inte vara så in-
gripande att den i praktiken är att jämställa med en sådan begränsning av
rörelsefriheten som äger rum inom ramen för verkställighet av ett fängel-
sestraff genom intensivövervakning med elektronisk kontroll.
Ett beslut om elektronisk övervakning bör normalt endast komma i
fråga för föreskrifter avseende vistelseort eller boende. Möjligheten kan
t.ex. användas om den övervakade meddelats ett förbud att vistas på eller
lämna en viss plats eller ett visst område. Ett beslut om elektronisk över-
vakning i samband med en föreskrift om boende bör normalt vara in-
skränkt till kontroll av att den övervakade befinner sig på boendet natte-
tid.
I andra stycket anges att elektronisk övervakning får beslutas för högst
sex månader åt gången. Tiden för elektronisk övervakning ska bestäm-
mas efter omständigheterna i det enskilda fallet och med beaktande av
proportionalitetsprincipen. Av 18 § följer att Kriminalvården löpande ska
ompröva behovet av elektronisk övervakning.	63
	63

Prop. 2018/19:77

18 § Om det finns anledning till det, får Kriminalvården under prövotiden ändra beslut enligt 12 §, 13 § andra stycket, 16 och 17 §§ eller besluta om nya åtgärder enligt dessa bestämmelser.

Övervakaren får besluta hur en föreskrift enligt 16 § ska verkställas i ett särskilt fall. Övervakaren får också, med undantag för beslut om elektronisk övervakning enligt 17 §, tillfälligt jämka beslutade föreskrifter och anvisningar om vad som i övrigt ska gälla för övervakningen.

Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, innehåller regler om ändring av beslut. Övervägandena finns i avsnitt 5.4–5.6.

I första stycket anges att Kriminalvården under prövotiden får ändra meddelade beslut enligt 12 § (frågan om den villkorligt frigivne ska vara ställd under övervakning), 13 § andra stycket (förordnande av övervakare) och 16 och 17 §§ (frågan om föreskrifter respektive elektronisk övervakning). Kriminalvården får också besluta om nya åtgärder enligt dessa bestämmelser.

Möjligheten att ändra ett tidigare beslut eller att besluta om nya åtgärder kräver inte att den frigivne har misskött sig. Avgörande är dennes behov av stöd och kontroll. Det kan finnas olika anledningar till ändring av tidigare beslutade åtgärder och beslut om ytterligare åtgärder. Om t.ex. den frigivnes situation förändras på ett sådant sätt att det inte längre finns något behov av övervakning kan Kriminalvården besluta att övervakningen ska upphöra. Vidare kan en risk- eller behovsbedömning föranleda att det efter genomförda åtgärder krävs nya åtgärder. Det kan också vara så att planerade åtgärder avbrutits eller inte har kommit till stånd.

I andra stycket anges att övervakaren får meddela anvisningar om hur en föreskrift enligt 16 § ska verkställas i det enskilda fallet. Övervakaren får också tillfälligt jämka beslutade föreskrifter och anvisningar, utom när det gäller elektronisk övervakning. Stycket motsvarar i huvudsak hittillsvarande 17 §. Någon ändring i sak är inte avsedd.

19 § Om den frigivne bryter mot föreskrifter eller anvisningar om vad som i övrigt ska gälla för övervakningen, får Kriminalvården vidta en åtgärd som avses i 18 § första stycket. Om en sådan åtgärd anses otillräcklig, får Kriminalvården besluta att en varning ska meddelas den frigivne.

Om en överträdelse enligt första stycket är allvarlig och det kan antas att den frigivne inte kommer att rätta sig genom någon sådan åtgärd som Kriminalvården kan vidta enligt första stycket, får övervakningsnämnden förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad till en tid om högst 90 dagar varje gång. När tiden för förverkande bestäms ska arten och omfattningen av de överträdelser som föranleder förverkandet särskilt beaktas.

Om det är tillräckligt får övervakningsnämnden i stället vidta en åtgärd enligt första stycket.

Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, innehåller bestämmelser om åtgärder vid misskötsamhet. Övervägandena finns i avsnitt 8.

I första stycket regleras Kriminalvårdens befogenhet vid misskötsamhet av den frigivne. Utöver de informella åtgärder som Kriminalvår-

den kan vidta inom ramen för arbetet med övervakade kan Kriminalvår-

den vid misskötsamhet ändra tidigare meddelade beslut och besluta om Prop. 2018/19:77 nya åtgärder. Kriminalvården kan också meddela ett beslut om elektro-

nisk övervakning. Om sådana åtgärder inte bedöms vara tillräckliga får Kriminalvården också besluta att en varning ska meddelas den villkorligt frigivne. En varning kan ofta utgöra underlag för bedömningen av om den villkorligt medgivna friheten ska förklaras förverkad. Det betyder att varning är en relativt allvarlig åtgärd och bör användas restriktivt.

I andra stycket finns regler om förverkande av villkorligt medgiven frihet på grund av misskötsamhet under övervakningen. Beslutet fattas av övervakningsnämnden. Förutsättningarna för att besluta om villkorligt medgiven frihet är avsedda att vara desamma som enligt hittillsvarande

19 §. Det krävs alltså att den frigivne på ett allvarligt sätt har brutit mot sina skyldigheter och att andra åtgärder bedöms vara otillräckliga för att få till stånd en rättelse.

Förverkande kan ske med högst 90 dagar åt gången. När tiden för förverkande bestäms ska arten och omfattningen av de överträdelser som föranleder förverkandet särskilt beaktas. För att villkorligt medgiven frihet till en tid av tre månader ska förverkas krävs en långvarig och omfattande misskötsamhet, t.ex. att den frigivne under en längre tid helt har undandragit sig övervakning eller inte följt meddelade föreskrifter.

Av tredje stycket följer att övervakningsnämnden i stället för att förverka villkorligt medgiven frihet får vidta åtgärder som anges i första stycket, dvs. besluta om varning, ändra sådana föreskrifter som Kriminalvården har beslutat om eller själv besluta om föreskrifter eller elektronisk övervakning.

20 § Varning eller en sådan åtgärd som avses i 18 § första stycket får inte beslutas efter prövotidens utgång. Förverkande av villkorligt medgiven frihet får beslutas även efter prövotidens utgång om frågan innan dess har tagits upp av övervakningsnämnden.

Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, innehåller tidsramarna för att besluta om åtgärder med anledning av misskötsamhet. Paragrafens innehåll motsvarar hittillsvarande 20 §, men ändras redaktionellt och språkligt. Någon ändring i sak är inte avsedd.

21 § Bestämmelser om förverkande av villkorligt medgiven frihet när den som dömts till fängelse har begått ett annat brott finns i 34 kap.

Paragrafen innehåller en upplysning om att det finns bestämmelser i 34 kap. brottsbalken om förverkande av villkorligt medgiven frihet vid återfall i brott. Paragrafens innehåll motsvarar hittillsvarande 21 §, men ändras språkligt. Någon ändring i sak är inte avsedd.

22 § Uppkommer fråga om att förklara villkorligt medgiven frihet förverkad eller att vidta annan åtgärd som avses i 19 § eller åtgärd för att den frigivne ska underkasta sig vård eller behandling, eller har den frigivne undandragit sig övervakningen, får övervakningsnämnden, om omständigheterna föranleder det, besluta att den frigivne på lämpligt sätt ska omhändertas tills vidare. Ett sådant beslut ska omprövas så ofta det finns anledning till det.

Prop. 2018/19:77 Ett omhändertagande får inte pågå längre än en vecka. Om det finns synnerliga skäl, får ett nytt beslut fattas om att den frigivne ska vara omhändertagen ytterligare högst en vecka. Ett omhändertagande får inte pågå efter prövotidens utgång.

Paragrafen innehåller bestämmelser om omhändertagande. Paragrafens innehåll motsvarar hittillsvarande 22 §, men ändras redaktionellt och språkligt. Någon ändring i sak är inte avsedd.

28 kap. Om skyddstillsyn

6 § Vad som föreskrivs i 26 kap. 11 och 13–15 §§ ska tillämpas på motsvarande sätt beträffande den som har dömts till skyddstillsyn. Rätten ska dock i domen förordna övervakare, om inte särskilda skäl talar mot det.

I paragrafen anges vilka bestämmelser i 26 kap. som ska tillämpas beträffande den som dömts till skyddstillsyn. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.

I första meningen finns hänvisningar till reglerna i 26 kap. beträffande kravet på allmän skötsamhet, ansvaret för bedrivande av övervakning och kriminalvård i frihet, Kriminalvårdens uppdrag avseende övervakning och den frigivnes närmare skyldigheter under övervakningen. Andra meningen motsvarar vad som gällt enligt hittillsvarande 6 §.

6 a § Om det behövs för att minska risken att den dömde begår nya brott eller för att på annat sätt underlätta hans eller hennes anpassning i samhället, får rätten i domen besluta om en särskild föreskrift som ska följas av den dömde under prövotiden. En sådan föreskrift ska beslutas för en viss tid eller tills vidare och avse

1.vistelseort eller bostad under högst ett år åt gången,

2.arbete, utbildning eller annan sysselsättning,

3.läkarvård, missbruksvård eller annan behandling eller deltagande i särskild programverksamhet,

4.tid och sätt för betalning av skadeståndsskyldighet enligt 26 kap. 16 § tredje stycket, eller

5.biträde till den skadelidande enligt 27 kap. 5 § andra stycket.

Om den dömde ska genomgå vård eller behandling enligt första stycket 3, får en föreskrift enligt 26 kap. 16 § andra stycket 8 beslutas.

Övervakningsnämnden får besluta föreskrift enligt första stycket 1–4 och andra stycket. Övervakningsnämnden får även ändra eller upphäva en föreskrift enligt första och andra styckena när det finns skäl till det.

Övervakaren får meddela anvisningar om hur en föreskrift enligt första stycket ska verkställas i ett särskilt fall. Övervakaren får också tillfälligt jämka beslutade föreskrifter.

I paragrafen, som är ny, finns regler om vilka särskilda föreskrifter som rätten kan meddela den som döms till skyddstillsyn, möjligheten till omprövning av föreskrifter och övervakarens möjligheter att besluta om lättnad m.m. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.

Enligt första stycket får rätten i domen meddela en särskild föreskrift för prövotiden om det kan antas att en sådan kan bidra till att minska risken för fortsatt brottslighet eller behövs för att underlätta den dömdes anpassning i samhället. Föreskriften ska meddelas för en viss tid eller tills vidare. Föreskriften kan avse vistelseort eller bostad under högst ett

år åt gången, arbete m.m., deltagande i vård eller programverksamhet, tid Prop. 2018/19:77 och sätt för betalning av skadestånd eller annat biträde till skadelidande.

Förutsättningarna för att meddela föreskrifter eller vilka typer av föreskrifter som får beslutas överensstämmer med vad som gäller enligt hittillsvarande 6 § tredje meningen med den hänvisning till hittillsvarande

26 kap. 15 § första–tredje styckena som görs där. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Av andra stycket följer att rätten kan besluta att den dömde ska vara skyldig att lämna sådana prov för kontroll av nykterhet som följer av 26 kap. 16 § andra stycket 8. En förutsättning är att rätten också har meddelat en föreskrift enligt första stycket 3. Föreskriftsrätten motsvarar vad som gällt enligt hittillsvarande 6 §.

I tredje stycket anges att övervakningsnämnden får besluta om särskilda föreskrifter, utom såvitt avser föreskrift om biträde till den skadelidande m.m. enligt 27 kap. 5 § andra stycket. Vidare anges att övervakningsnämnden får ändra eller upphäva en föreskrift som har meddelats av rätten om det finns skäl för det. Möjligheterna överensstämmer med hittillsvarande 6 §.

Fjärde stycket, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, anger att övervakaren får meddela anvisningar om hur en beslutad föreskrift ska verkställas. Övervakaren får också tillfälligt jämka en beslutad föreskrift. Detta motsvarar vad som gällt enligt hittillsvarande 6 § med hänvisning till hittillsvarande 26 kap. 17 §.

6 b § I fall som avses i 30 kap. 9 § andra stycket 3 ska rätten, om den planerade behandlingen är av avgörande betydelse för att döma till skyddstillsyn, i domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut, om fängelse i stället hade valts som påföljd.

I ett sådant fall ska det vidare i domen alltid beslutas föreskrift om den behandlingsplan som den dömde har åtagit sig att följa.

I paragrafen finns regler om s.k. kontraktsvård. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 6 a §, men ändras språkligt. Någon ändring i sak är inte avsedd.

6 c § I fall som avses i 6 b § får rätten besluta att den dömde, om han eller hon är häktad i målet, i stället ska omhändertas till dess han eller hon överförts till det behandlingshem eller den vårdgivare som anges i behandlingsplanen. Omhändertagandet får inte pågå längre än en vecka.

Paragrafen innehåller regler om omhändertagande vid kontraktsvård. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 6 b §, men ändras språkligt. Någon ändring i sak är inte avsedd.

7 § Om den dömde inte iakttar vad som åligger honom eller henne till följd av domen på skyddstillsyn, får övervakningsnämnden

1.besluta föreskrifter enligt 6 a § första stycket 1–4 och andra stycket,

2.besluta föreskrifter om på vilket sätt och i vilken omfattning den dömde ska hålla kontakt med övervakaren, Kriminalvården eller annan person, eller om

Prop. 2018/19:77 skyldighet för den dömde att lämna underrättelse till övervakaren eller Kriminalvården om att han eller hon uteblivit från en arbetsplats, skola eller annan i föreskriften angiven verksamhet eller inrättning,

3.förordna en eller flera personer som biträder vid övervakningen,

4.besluta om att varning ska meddelas den dömde, eller

5.besluta om övervakning av den dömde under en viss tid efter det att ett år av prövotiden har förflutit, dock längst till prövotidens utgång.

Om övervakningsnämnden bedömer att övervakning som beslutats enligt första stycket 5 inte längre behövs, får nämnden besluta att övervakningen ska upphöra.

Åtgärd som avses i första stycket får inte beslutas av övervakningsnämnden efter prövotidens utgång.

I paragrafen finns regler om åtgärder vid den dömdes misskötsamhet. Paragrafens innehåll motsvarar innehållet i hittillsvarande 7 § med dess hänvisningar. Den ändras dock redaktionellt och språkligt. Någon ändring i sak är inte avsedd.

34 kap. Ny påföljdsbestämning efter tidigare dom

4 § Rätten får undanröja en tidigare utdömd påföljd och döma till gemensam påföljd för den samlade brottsligheten. Ett sådant beslut får meddelas endast om det finns särskilda skäl för det samt den tidigare domen har fått laga kraft och dom meddelas innan den tidigare påföljden helt har verkställts.

När påföljden för den samlade brottsligheten bestäms, ska rätten ta skälig hänsyn till vad den dömde har undergått till följd av den tidigare domen. Rätten får då döma till fängelse på kortare tid än vad som är föreskrivet för brottet.

Om fängelse döms ut och en uppgift som avses i 27 kap. 2 a § andra stycket, 28 kap. 2 a § andra stycket eller 28 kap. 6 b § första stycket har lämnats, ska detta beaktas när straffets längd bestäms.

I paragrafen finns regler om undanröjande av tidigare utdömd påföljd. I tredje stycket ändras den hittillsvarande hänvisningen till 28 kap. 6 a § till att i stället avse 28 kap. 6 b §. Någon ändring i sak är inte avsedd.

5 § Tillämpas 1 § första stycket eller 3 § i fråga om någon som villkorligt frigetts från fängelse, ska, om brottet har begåtts under prövotiden, den villkorligt medgivna friheten eller en del av denna förklaras förverkad om inte särskilda skäl talar mot det.

Som särskilda skäl för att inte förverka eller för att förverka endast en del av villkorligt medgiven frihet får rätten beakta

1.om den nya brottsligheten i förhållande till den tidigare är av lindrig beskaffenhet,

2.om lång tid har förflutit mellan brotten, eller

3.om ett förverkande annars skulle framstå som oskäligt.

Om rätten inte beslutar om förverkande enligt första stycket, får den besluta om åtgärd som avses i 26 kap. 19 § första stycket eller förlänga prövotiden med högst trehundrasextiofem dagar utöver den tid som följer av 26 kap. 10 §. Rätten får dock inte besluta om elektronisk övervakning enligt 26 kap. 17 §.

I paragrafen finns regler om förverkande av villkorligt medgiven frihet.

Övervägandena finns i avsnitt 10.2.

Första stycket ändras endast språkligt.	Prop. 2018/19:77
I tredje stycket ändras den hittillsvarande hänvisningen till 26 kap. 18 §
till att i stället avse 26 kap. 19 §. Rätten får dock inte besluta om elektro-
nisk övervakning enligt 26 kap. 17 §. Stycket ändras även språkligt.
Någon ändring i sak är inte avsedd.

37 kap. Om nämnderna

7 § Kriminalvårdens beslut enligt 26 kap. 12 § första stycket, 13 § andra stycket, 15 § andra stycket andra meningen, 16 och 17 §§ och 19 § första stycket får överklagas till den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde det frivårdskontor ligger där den övervakade är inskriven.

I paragrafen anges vilka av Kriminalvårdens beslut som får överklagas till övervakningsnämnden. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Av paragrafen följer att den frigivne får överklaga ett beslut av Kriminalvården om att han eller hon ställs under övervakning (26 kap. 12 § första stycket), om övervakare och biträde vid övervakningen (26 kap. 13 § andra stycket), om skyldighet att inställa sig hos annan än övervakaren (26 kap. 15 § andra stycket andra meningen), om föreskrifter (26 kap. 16 §), om elektronisk övervakning (26 kap. 17 §) och om varning (26 kap. 19 § första stycket).

I paragrafen görs även följdändringar med anledning av ändringarna i 26 kap. Ändringarna innebär att andra och tredje meningarna i den hittillsvarande bestämmelsen utgår.

11 § Beslut av en övervakningsnämnd i frågor som avses i 26 kap. 12 § första stycket, 16, 17, 19 och 22 §§ samt 28 kap. 5 a § andra stycket, 7 och 11 §§ får överklagas till tingsrätten i den ort där övervakningsnämnden ligger. Om beslutet rör frågor som avses i 26 kap. 12 § första stycket, 16, 17 eller 19 § får det överklagas av Kriminalvården. Överklagandet ska ges in till övervakningsnämnden. Klagotiden räknas från den dag då den klagande fick del av beslutet. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden. Övervakningsnämnden ska dock inte vara part i domstolen.

Beslut enligt denna balk av en övervakningsnämnd i andra frågor än som avses i första stycket får inte överklagas.

I paragrafen finns regler om överklagande av övervakningsnämndens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 7 och 9.

I första stycket första meningen görs följdändringar med anledning av den nya utformningen av 26 kap. Någon ändring i sak i övrigt är inte avsedd. Andra meningen, som är ny, ger Kriminalvården rätt att överklaga övervakningsnämndens beslut till domstol när Kriminalvården som första instans har beslutat i frågor om övervakning (12 § första stycket), särskilda föreskrifter (16 §), elektronisk övervakning (17 §) eller när nämnden har prövat en fråga om förverkande av villkorligt medgiven frihet (19 §).

Prop. 2018/19:77 38 kap. Rättegångsbestämmelser m.m.

10 § Varning som beslutats av domstol, övervakningsnämnd eller Kriminalvården ska utan dröjsmål meddelas den dömde personligen. Kan domstolen eller övervakningsnämnden inte meddela varningen i samband med beslutet, får det överlämnas åt annan domstol eller övervakningsnämnd att meddela den.

I paragrafen finns bestämmelser om sättet för att meddela en varning. Bestämmelsen ändras på så sätt att Kriminalvården läggs till i uppräk-

ningen av vilka instanser som är skyldiga att personligen meddela den dömde en varning. I paragrafen görs också språkliga justeringar. Någon ändring i sak är inte avsedd.

12 § Polismyndigheten ska lämna domstolar, övervakningsnämnder och Kriminalvården handräckning för den dömdes inställelse i mål eller ärende enligt denna balk eller för hans eller hennes omhändertagande enligt 26 kap. 22 § eller 28 kap. 6 c § eller 11 §.

I paragrafen finns regler om när Polismyndigheten ska lämna domstolar, övervakningsnämnder och Kriminalvården handräckning. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.

I bestämmelsen ändras den hittillsvarande hänvisningen till 28 kap.

6 b § till att i stället avse 28 kap. 6 c §. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

2.Bestämmelserna i 26 kap. 11 § sista meningen och 18 § 2 i den äldre lydelsen gäller fortfarande för beslut om övervakning som har fattats före ikraftträdandet.

3.Bestämmelserna i 26 kap. 19 § i den äldre lydelsen gäller fortfarande i fråga om förhållanden som inträffat före ikraftträdandet.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna behandlas i avsnitt 11. Enligt punkt 1 träder bestämmelserna i kraft den 1 juli 2020.

Punkt 2 anger att den äldre lydelsen av 26 kap. 11 § sista meningen och 26 kap. 18 § 2 fortfarande gäller i fråga om övervakning som har beslutats före ikraftträdandet. Det innebär att övervakningen upphör utan särskilt beslut efter att ett år av prövotiden om inte övervakningsnämnden bestämmer annat på grund av misskötsamhet från den villkorligt frigivnes sida.

Enligt punkt 3 ska bestämmelserna i 26 kap. 19 § fortsätta att gälla enligt sin äldre lydelse i fråga om förhållanden som inträffat före ikraftträdandet. Det betyder att misskötsamhet som har inträffat före den 1 juli 2020 kan medföra som mest 15 dagars uppskjutning av den villkorligt medgivna friheten.

13.2	Förslaget till lag om ändring i fängelselagen	Prop. 2018/19:77
	(2010:610)

11 kap. Särskilda utslussningsåtgärder

6 § Ett tillstånd till en utslussningsåtgärd ska förenas med de villkor som behövs för att syftet med åtgärden ska uppnås eller för att Kriminalvården ska kunna utöva nödvändig kontroll. Elektroniska hjälpmedel får användas för att kontrollera meddelade villkor.

Om det på grund av nya omständigheter finns skäl för det, får Kriminalvården ändra, upphäva eller besluta nya villkor.

Om det finns särskilda skäl, får Kriminalvården förena en vårdvistelse enligt

3 § med en föreskrift enligt 26 kap. 16 § andra stycket 4 brottsbalken som ska gälla för tiden efter villkorlig frigivning. Om det på grund av nya omständigheter finns skäl för det, får Kriminalvården ändra, upphäva eller besluta en ny föreskrift.

I paragrafen finns regler om villkor i samband med särskilda utslussningsåtgärder. I paragrafen görs en följdändring med anledning av ändringarna i 26 kap. brottsbalken. Vidare görs språkliga ändringar. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Prop. 2018/19:77 Bilaga 1

Sammanfattning av betänkandet Villkorlig frigivning – förstärkta åtgärder mot återfall i brott (SOU 2017:61)

Uppdraget

Utredningens uppdrag har varit att, i syfte att stärka möjligheterna att förebygga och förhindra återfall i allvarlig brottslighet, överväga och föreslå ändringar i systemet med villkorlig frigivning. Vi har i det sammanhanget haft i uppdrag att analysera och ta ställning till om risk för återfall i allvarlig brottslighet ska beaktas särskilt som skäl mot villkorlig frigivning, oavsett ställningstagande i sak föreslå hur en ordning där sådan risk beaktas särskilt bör vara utformad, överväga om förutsättningarna för och innehållet i de särskilda föreskrifter som kan meddelas under prövotiden efter villkorlig frigivning bör ändras, och lämna fullständiga författningsförslag.

Risk för återfall i allvarlig brottslighet bör inte utgöra skäl mot villkorlig frigivning

Enligt de nu gällande reglerna om villkorlig frigivning ska den som dömts till fängelse friges villkorligt efter att två tredjedelar av ett tidsbestämt straff, dock minst en månad, har avtjänats. Den villkorliga frigivningen kan skjutas upp med högst sex månader åt gången om det finns synnerliga skäl. Vid den bedömningen ska det särskilt beaktas om den dömde på ett allvarligt sätt har brutit mot de föreskrifter eller villkor som gäller för verkställigheten. Det finns ingen begränsning av hur många gånger den villkorliga frigivningen får skjutas upp.

Den villkorliga frigivningen syftar till att på ett ändamålsenligt sätt kontrollera övergången från anstalt till ett liv i frihet. Möjligheterna till en successiv övergång från livet i anstalt till ett liv i frihet är i många fall avgörande för den dömdes anpassning. Under prövotiden finns möjlighet till stödjande och kontrollerande insatser. Den villkorliga frigivningen ger också möjlighet att ställa krav på den frigivne och att tillgripa sanktioner om kraven inte uppfylls.

När möjligheten att beakta risken för återfall i brott upphörde 1999 motiverades det bl.a. av vikten av förutsebarhet och likabehandling. Som skäl för lagändringen anfördes också att ingripanden gentemot enskilda personer ska grundas på de brott som de har gjort sig skyldiga till och inte på en bedömning av risk för vad som kan komma att inträffa i framtiden.

Det kan med hänsyn till intresset av samhällsskydd finnas skäl att överväga särskilda samhällsskyddsåtgärder beträffande intagna som vid tidpunkten för villkorlig frigivning bedöms ha en hög risk för återfall i allvarlig brottslighet. Det måste dock beaktas att det inte går att på individnivå säkert säga vem som kommer att återfalla i brott. Regler som innebär att risk för återfall i brott ska utgöra skäl mot villkorlig frigivning kommer därför i vissa fall att leda till att personer frihetsberövas på grund av en risk som inte skulle ha realiserats. Även om forskningen gällande riskbedömningar har utvecklats kvarstår alltjämt svårigheter att göra säkra individuella bedömningar om risken för återfall. Ett system där risk

för återfall i brott ska påverka tidpunkten för villkorlig frigivning innebär att ett antal människor kommer att få verkställa längre strafftid i anstalt på grund av den bedömda risken trots att denna risk inte skulle ha realiserats om personen frigivits.

Möjligheten att genom åtgärder som avser den villkorliga frigivningen uppnå samhällsskyddseffekter är begränsade. I bästa fall kan man uppnå en temporär inkapaciteringseffekt, men den kommer aldrig att kunna bli längre än den återstående strafftiden. Effekten får nämligen antas vara begränsad till den tid som den fortsatta inkapaciteringen pågår; det nya brottet – återfallet – kommer sannolikt att inträffa ändå, fast senare.

Även om risken för återfall statistiskt sett är som störst i tiden närmast efter villkorlig frigivning, är det inte särskilt vanligt att personer som avtjänat straff för allvarliga brott begår ny sådan brottslighet i nära tid efter villkorlig frigivning, dvs. under den tid som den förlängda anstaltsvistelsen skulle pågå. Forskning och statistik visar att det är relativt sällan som en person, som begått ett allvarligt brott, återfaller i allvarlig brottslighet inom ett år efter villkorlig frigivning.

Det finns inte heller stöd för att den ytterligare tiden i anstalt kan leda till bättre förutsättningar att leva ett laglydigt liv efter frigivningen. Regler som innebär att risken för återfall i brott kan påverka frigivningstidpunkten leder till minskad förutsebarhet och att principen om likabehandling åsidosätts. Personer som har begått brott som av domstol tillmätts lika högt straffvärde kommer i praktiken att avtjäna olika långa straff. Regler av detta slag leder också till att den dömde hålls i ovisshet om anstaltsvistelsens längd. Det kan befaras att en sådan ordning leder till att dömda, som i många fall redan är svårrehabiliterade, tappar motivationen till förändring. Därmed skulle reglerna försvåra för Kriminalvården att utforma verkställigheten på ett sätt som underlättar den intagnes anpassning och i värsta fall leda till en motsatt effekt, nämligen att risken för återfall i brott efter frigivningen ökar.

Regler som innebär att personer ska hållas frihetsberövade ytterligare tid inte på grund av vad de har gjort, utan på grund av en risk för vad de efter frigivningen kan komma att göra är också mindre väl förenlig med den straffrättsliga proportionalitetsprincipen.

Sammanfattningsvis kan inte samhällsskyddseffekter ges annat än begränsat genomslag inom ramen för ett tidsbestämt fängelsestraff. Eventuella effekter kommer att vara tillfälliga och inskränka sig till den ytterligare inkapaciteringen. Ställt mot de nackdelar i fråga om bl.a. rättsosäkerhet samt bristande förutsebarhet och likabehandling anser inte vi att intresset av samhällsskydd tillgodoses i sådan utsträckning att det är motiverat att ändra reglerna om villkorlig frigivning. I stället bör arbetet med att stärka de återfallsförebyggande åtgärderna i anstalt och efter villkorlig frigivning fortsätta.

Prop. 2018/19:77 Bilaga 1

En eventuell reglering som innebär att risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag kan utgöra skäl mot villkorlig frigivning

I vårt uppdrag ingår att, oavsett ställningstagande i sak, lämna förslag på hur en ordning som innebär att hög risk för återfall i allvarlig brottslighet ska kunna beaktas som skäl mot villkorlig frigivning bör utformas.

Vi har gjort bedömningen att en eventuell reglering bör omfatta fall där intresset av samhällsskydd kan anses väga särskilt tungt. En rimlig avgränsning är att låta bestämmelserna omfatta s.k. långtidsdömda, dvs. intagna som avtjänar fyra års fängelse eller mer och, om det föreligger särskilda skäl, intagna som dömts till fängelse i två år eller mer. Det är fråga om samma grupp dömda som under verkställigheten i anstalt kan bli föremål för särskilda villkor gällande placering, permission och särskilda utslussningsåtgärder.

Endast sådan risk för återfall som är konkret och beaktansvärd bör kunna leda till att villkorlig frigivning ska ske vid en senare tidpunkt än vad som annars hade gällt. Risken bör vidare avse brottslighet av allvarligt slag samt bedömas föreligga i närtid. Med brottslighet av allvarligt slag avses främst brottslighet som riktar sig mot eller medför fara för liv eller hälsa eller allvarliga brott som ingår som ett led i en organiserad brottslighet. Att brottsligheten ska vara allvarlig innefattar också ett krav på att det ska vara fråga om brott som har ett visst straffvärde.

Det är förenat med påtagliga nackdelar att låta intagna avtjäna hela straffet i anstalt. De som avtjänat hela fängelsestraffet i anstalt kommer inte att omfattas av de övervaknings- och kontrollmöjligheter som systemet med villkorlig frigivning och prövotid bygger på och som syftar till återanpassning i samhället. Vi har därför särskilt beaktat att en eventuell reglering bör utformas på ett sådant sätt att de fördelar som är förenade med villkorlig frigivning inte går helt förlorade.

Vi har övervägt om frigivning vid risk för återfall i brott bör ske efter det att en annan kvotdel, tre fjärdedelar, avtjänats. Innebörden av frigivning enligt en alternativ kvotdel vid risk för återfall är att tiden för den förlängda inkapaciteringen grundas på det utdömda straffet eller den sammanlagda strafftiden. Detta framstår inte som logiskt. Avsikten med åtgärden är att skydda samhället mot framtida brott, inte att införa en ytterligare reaktion på den tidigare brottsligheten. En eventuell reglering bör därför i stället utformas så att risk för återfall i allvarlig brottslighet kan leda till att frigivningstidpunkten skjuts upp viss tid. Den ytterligare tiden i anstalt bör vara så pass lång att det, i vart fall teoretiskt sett, finns möjlighet till behandlingsinsatser för att hantera risken. Reglerna bör därför utformas så att en konkret och beaktansvärd risk för återfall i allvarlig brottslighet kan leda till att tidpunkten för villkorlig frigivning skjuts upp sex månader åt gången. För att den föreslagna ordningen inte ska leda till att hela straffet avtjänas i anstalt bör frigivningstidpunkten som längst kunna skjutas upp till dess två månader av strafftiden kvarstår. Om den återstående strafftiden understiger åtta månader bör den villkorliga frigivningen kunna skjutas upp kortare tid än sex månader.

Beslut om uppskjuten villkorlig frigivning bör fattas av Kriminalvården. Den riskbedömning som beslutet grundas på måste hålla hög kvalitet. Det är också lämpligt att riskbedömningen utförs av någon utomstående. Riskbedömningar som ska ligga till grund för beslut om uppskjuten

villkorlig frigivning bör utföras av Rättsmedicinalverket. Kriminalvårdens beslut om uppskjuten villkorlig frigivning bör följa samma förfaranderegler som gäller för beslut om uppskjuten villkorlig frigivning på grund av den intagnes misskötsamhet. Det innebär bl.a. att Kriminalvårdens beslut bör kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Möjligheterna att förebygga återfall i brott efter villkorlig frigivning bör stärkas

Vi bedömer att det finns bättre möjligheter att förebygga återfall i brott efter villkorlig frigivning genom förstärkta insatser i form av kontroll och stöd i frihet. Vi föreslår förstärkta åtgärder för att förebygga återfall i brott efter villkorlig frigivning.

Enligt vår bedömning bör det inte göras någon förändring avseende prövotidens längd efter villkorlig frigivning. De allmänna skötsamhetskraven under prövotiden och skyldigheten för den frigivne att på kallelse inställa sig hos Kriminalvården bör också kvarstå.

Våra förslag innefattar förtydliganden och förändringar av reglerna om övervakning och särskilda föreskrifter efter villkorlig frigivning. Förslagen avser att stärka möjligheten till återfallsförebyggande åtgärder efter villkorlig frigivning och att tydliggöra kopplingen mellan verkställighet av en fängelsepåföljd i anstalt och i frivård.

Vi föreslår att reglerna om övervakning efter villkorlig frigivning förtydligas så att det direkt av lag framgår att den frigivne får ställas under övervakning om det behövs för att minska risken för återfall i brott eller för att på annat sätt underlätta hans eller hennes anpassning i samhället. Vidare föreslår vi att övervakningen, om inte annat har beslutats, ska gälla under prövotiden. Förslaget innebär en skärpning för dem som avtjänar strafftider överstigande tre års fängelse och som vid villkorlig frigivning har en prövotid överstigande ett år. Avsikten är att förtydliga att det ska vara behovet av övervakning som ska vara avgörande för om den frigivne ska stå under övervakning. Risken för återfall i brott och behovet av insatser är vanligen störst i tiden närmast efter den villkorliga frigivningen och även framöver måste behovet av övervakning och innehållet i övervakningen löpande omprövas.

När det gäller reglerna om särskilda föreskrifter föreslår vi, på motsvarande sätt som för övervakning, ett förtydligande av att föreskrifter ska meddelas i syfte att minska risken för återfall i brott eller för att på annat sätt underlätta den frigivnes anpassning i samhället. Vi föreslår också att endast de som står under övervakning ska kunna meddelas särskilda föreskrifter.

Vi föreslår att reglerna avseende möjligheten att meddela föreskrifter om boendet förtydligas så att det uttryckligen framgår att en sådan föreskrift också kan avse ett kontrollerat boende. Vidare att det ska vara möjligt att meddela föreskrift om skyldighet att lämna drogprov utan att det samtidigt meddelats föreskrift om vård och behandling. Vi föreslår också att möjligheten att meddela föreskrift om sätt och tid för betalning av skadestånd på grund av brott ska utgå.

För att stärka möjligheterna att kontrollera efterlevnaden av meddelade föreskrifter föreslår vi att det införs regler om elektronisk övervakning efter villkorlig frigivning. Ett beslut om elektronisk övervakning ska end-

Prop. 2018/19:77 Bilaga 1

ast få meddelas om det är särskilt påkallat för att minska risken för återfall i brott och då för en tid om högst sex månader åt gången. Utvecklingen av tekniken för elektronisk övervakning innebär att graden av övervakning kan anpassas efter behovet. Den elektroniska övervakningen får aldrig vara så ingripande att den är att jämställa med en sådan begränsning av rörelsefriheten som äger rum inom ramen för verkställigheten av ett fängelsestraff genom intensivövervakning med elektronisk kontroll.

Avsikten med våra förslag är att Kriminalvården mer aktivt ska använda föreskrifter och anvisningar i arbetet med att underlätta den frigivnes anpassning i samhället. Det finns anledning att i högre utsträckning använda särskilda föreskrifter efter villkorlig frigivning. Vi föreslår att Kriminalvården ska fatta beslut om särskilda föreskrifter. Det är Kriminalvården som fattar beslut om övervakning. Särskilda föreskrifter utgör ett viktigt komplement till övervakningen och det framstår därmed som lämpligt att Kriminalvården får besluta också om sådana åtgärder. Inom Kriminalvården finns också god kännedom om de fängelsedömda och kompetens för att göra de överväganden som behövs inför beslut om åtgärder för att hantera risk för återfall och för att underlätta den dömdes anpassning i samhället. Ett ytterligare skäl för att ändra beslutsordningen är att skapa förutsättningar för en enhetlig tillämpning när det gäller särskilda föreskrifter. Vi bedömer att en ändrad beslutsordning kan främja enhetligheten i tillämpning av reglerna om särskilda föreskrifter och öka förutsebarheten för den enskilde. Kriminalvårdens beslut om särskilda föreskrifter ska kunna överklagas till övervakningsnämnd och övervakningsnämndens beslut ska kunna överklagas till allmän domstol.

Vi lämnar också förslag avseende hanteringen av misskötsamhet under villkorlig frigivning. Enligt gällande rätt hanteras all misskötsamhet av övervakningsnämnden. Vi föreslår att misskötsamhet i första hand ska hanteras av Kriminalvården. Detta föreslag syftar till att öka flexibiliteten i systemet och möjliggöra för Kriminalvården att snabbt inskrida med lämpliga åtgärder när det behövs. Förslaget innebär att Kriminalvården vid misskötsamhet ska överväga om det finns anledning att ompröva meddelade föreskrifter och beslut eller besluta om ytterligare åtgärder. Kriminalvården ska också kunna besluta om varning.

Så allvarlig misskötsamhet som föranleder förverkande av villkorligt medgiven frihet bör även fortsättningsvis hanteras av övervakningsnämnd. Vi anser dock att det finns anledning att utöka möjligheten till förverkande och föreslår att förverkande av villkorligt medgiven frihet på grund av misskötsamhet ska kunna ske med högst tre månader åt gången. Ändringen innebär en markering av den skyldighet som åligger villkorligt frigivna att sköta övervakningen och meddelade föreskrifter.

Ikraftträdande m.m.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2019. Övergångsbestämmelser föreslås beträffande reglerna om över-

vakningstid och förverkande av villkorligt medgiven frihet på grund av misskötsamhet. Äldre bestämmelser om övervakningstid bör tillämpas i fråga om övervakning som beslutats före ikraftträdandet. Vidare bör äldre

bestämmelser om förverkande av villkorligt medgiven frihet tillämpas i fråga om sådan misskötsamhet som ägt rum före ikraftträdandet.

Prop. 2018/19:77 Bilaga 1

Prop. 2018/19:77 Bilaga 2

Betänkandets lagförslag

Förslag till lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken dels att 26 kap. 24 § ska upphöra att gälla,

dels att nuvarande 28 kap. 6 a § ska betecknas 6 b § och att nuvarande 28 kap. 6 b § ska betecknas 6 c §,

dels att 26 kap. 10–23 §§, 28 kap. 6, 6 a, och 7 §§, 34 kap. 4 och 5 §§, 37 kap. 7 och 11 §§, 38 kap. 10 § samt de nya 28 kap. 6 b och 6 c §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

26kap.

10 §1

Efter den villkorliga frigivningen gäller en prövotid som motsvarar den strafftid som återstår vid frigivningen, dock minst ett år.

Straffet är helt verkställt vid prövotidens utgång förutsatt att villkorligt medgiven frihet inte längre kan förklaras förverkad.

			11 §2
Det kan i anslutning till att vill-				Den frigivne ska under prövo-
korlig frigivning äger rum eller				tiden vara skötsam och efter för-
senare beslutas att den villkorligt				måga försöka försörja sig och be-
frigivne skall stå under övervak-				tala skadestånd som dömts ut på
ning, om det bedöms som påkallat.				grund av brottet.
Beslut	om övervakning		meddelas	Den frigivne är under prövo-
av Kriminalvården. Har övervak-				tiden skyldig att på kallelse in-
ning beslutats men bedöms där-				ställa sig hos Kriminalvården.
efter att övervakningen inte längre
är påkallad, får övervaknings-
nämnden besluta att övervak-
ningen skall upphöra. Övervak-
ningen skall utan något särskilt
beslut	upphöra	sedan	ett år av
prövotiden har förflutit, om inte
annat följer av 18 §.
			12 §3
Övervakningen		och	kriminal-	Den som är villkorligt frigiven

1 Senaste lydelse 1998:604.

2 Senaste lydelse 2005:967.

3 Senaste lydelse 2005:967.

vården i frihet i övrigt bedrivs under ledning av Kriminalvården. Myndigheten förordnar också övervakare och kan vid behov förordna en eller flera personer att biträda vid övervakningen.

ska ställas under övervakning om	Prop. 2018/19:77
det behövs för att minska risken för	Bilaga 2
att den frigivne begår nya brott eller
för att på annat sätt underlätta
hans eller hennes anpassning i
samhället.
Beslut i fråga om övervakning
meddelas av Kriminalvården.
Om inte annat har beslutats
upphör övervakningen vid prövo-
tidens utgång.

					13 §4
Den frigivne skall, om han står						Övervakningen		och	kriminal-
under övervakning, hålla över-						vården i frihet i övrigt bedrivs
vakaren underrättad om sin bo-						under ledning av Kriminalvården.
stad,	sin	arbetsanställning			och	Kriminalvården		förordnar		över-
andra	förhållanden			av betydelse		vakare och får förordna en eller
för övervakningen, på kallelse in-						flera personer att biträda vid över-
ställa sig hos övervakaren och i						vakningen.
övrigt	enligt		hans	anvisningar
upprätthålla förbindelse med ho-
nom. I den mån Kriminalvården
har bestämt det, gäller vad som
nyss har sagts om övervakaren
även tjänsteman vid Krimi-
nalvården eller annan person.
					14 §5
Den frigivne skall under prövo-						Under övervakningen ska Kri-
tiden vara skötsam, efter förmåga						minalvården genom stöd och kon-
försöka försörja sig samt i övrigt						troll verka för att den frigivne inte
rätta sig efter vad som åligger						begår nya brott och för att hans
honom enligt denna balk eller						eller hennes anpassning i sam-
enligt föreskrifter eller anvisning-						hället även i övrigt främjas.
ar som meddelats med stöd av den.						En kontroll- och tvångsåtgärd
Han är skyldig att på kallelse						ska stå i rimlig proportion till
inställa sig		hos Kriminalvården.				syftet med åtgärden. Om en mindre
Har han förpliktats att ersätta						ingripande	åtgärd är		tillräcklig
genom brottet uppkommen skada,						ska den användas.
skall han göra vad han kan för att						För varje frigiven som står un-
fullgöra denna skyldighet.						der övervakning ska upprättas en
När den frigivne står under						individuellt	utformad		plan	för
övervakning, skall Kriminalvården						övervakningen. Övervakningen ska
genom tillsyn och förmedling av						planeras och utformas efter sam-
stöd och hjälp			verka för att		den	råd med den dömde och i				sam-

4Senaste lydelse 2005:967.

5Senaste lydelse 2005:967.

Prop. 2018/19:77 Bilaga 2

frigivne inte återfaller i brott och						verkan med berörda myndigheter.
för att hans anpassning i samhället
även i övrigt främjas. Kri-
minalvården skall för detta ända-
mål fortlöpande hålla sig under-
rättad om den frigivnes livsföring
och om hans förhållanden i övrigt.
					15 §6
När det finns skäl att anta att						Den som står under övervakning
den frigivne för sin anpassning i						ska följa planen för övervakningen
samhället behöver stöd av en sär-						och hålla övervakaren underrättad
skild föreskrift om vad han eller						om sin bostad, sin sysselsättning
hon ska iaktta under prövotiden,						och andra förhållanden av bety-
får en sådan föreskrift meddelas						delse för övervakningen.
för en viss tid eller tills vidare.						Den övervakade är också på kal-
Särskild föreskrift får avse						lelse skyldig att inställa sig hos
1. vistelseort		eller	bostad	under		övervakaren och i övrigt enligt
viss tid, högst ett år åt gången,						hans eller hennes anvisningar
2. arbetsanställning, annan					för-	upprätthålla kontakt med över-
värvsverksamhet eller utbildning,						vakaren. I den mån Kriminal-
3. läkarvård, nykterhetsvård					el-	vården har bestämt det, gäller vad
ler annan vård eller behandling i						som nyss har sagts om övervakaren
eller utanför sjukhus eller annan						även tjänsteman vid Kriminalvården
dylik inrättning.						eller annan person.
Om den frigivne ska få vård el-
ler behandling enligt första styck-
et 3, får det föreskrivas att han
eller hon ska vara skyldig att
lämna blod-, urin-, utandnings-,
saliv-, svett- eller hårprov för kon-
troll av att han eller hon inte är
påverkad av alkohol, andra bero-
endeframkallande medel, något så-
dant medel som avses i 1 § lagen
(1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel eller			någon	sådan
vara som omfattas av lagen
(1999:42) om förbud mot vissa
hälsofarliga varor.
Har den frigivne förpliktats att er-
sätta skada som uppkommit genom
brottet, får föreskrifter meddelas om
tid	och	sätt	för	skade-
ståndsskyldighetens			fullgörande i
den utsträckning sådana före-
skrifter inte med hänsyn till					den

6Senaste lydelse 2008:34.

frigivnes ekonomiska situation						och					Prop. 2018/19:77
övriga omständigheter			kan		antas						Bilaga 2
motverka hans eller hennes anpass-
ning i samhället.
Om den frigivne står under över-
vakning, får särskild föreskrift med-
delas om vad som ska gälla för
övervakningen. I en sådan föreskrift
får det anges på vilket sätt och i
vilken omfattning den frigivne ska
hålla kontakt med övervakaren eller
Kriminalvården.		Vidare		får		det
föreskrivas skyldighet för den fri-
givne att lämna underrättelse till
övervakaren eller		Kriminalvården
om att han eller hon uteblivit från en
arbetsplats, skola eller annan i
föreskriften	angiven		verksamhet
eller inrättning.
						16 §7
Föreskrift enligt 15 § meddelas							Den som står under övervakning
av övervakningsnämnd. Kriminal-							får meddelas en särskild föreskrift
vården får meddela sådan före-							om det behövs för att minska ris-
skrift för tiden intill dess nämnden							ken för att han eller hon begår nya
har beslutat i frågan.							brott eller för att på annat sätt
Om den frigivnes utveckling och							underlätta hans eller hennes anpass-
personliga	förhållanden			i	övrigt		ning i samhället. En sådan före-
föranleder det, får övervaknings-							skrift ska meddelas för en viss tid,
nämnden	ändra	eller		upphäva			högst ett år åt gången.
meddelad föreskrift eller meddela							En särskild föreskrift får avse
ny föreskrift.							1. på vilket sätt och i vilken om-
							fattning den frigivne ska hålla
							kontakt	med	övervakaren		eller
							Kriminalvården,
							2. deltagande i brotts- och miss-
							bruksrelaterad		programverksam-
							het,
							3. missbruksvård,			psykiatrisk
							vård eller annan behandling,
							4. arbete, utbildning eller annan
							sysselsättning,
							5. kontrollerat			boende	eller
							andra anvisningar om boendet,
							6. vistelseort,
							7. skyldighet		att	lämna	blod-,
							urin-,	utandnings-,		saliv-,	svett-

7Senaste lydelse 2005:967.

Om det är särskilt påkallat för att minska risken för att den frigivne begår nya brott, får Kriminalvården besluta om elektronisk övervakning för att kontrollera efterlevnaden av en föreskrift enligt 16 §.

Elektronisk övervakning får meddelas för högst sex månader åt gången.

Prop. 2018/19:77 Bilaga 2

eller hårprov för kontroll av att den frigivne inte är påverkad av alkohol, andra beroendeframkallande medel, något sådant medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller någon sådan vara som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

Särskilda föreskrifter meddelas av Kriminalvården. I den plan som upprättas enligt 14 § får Kriminalvården meddela ytterligare anvisningar om vad som gäller under övervakningstiden.

17 §

Övervakaren må meddela anvisningar i fråga om verkställandet av föreskrift enligt 15 §, så ock medgiva tillfällig lättnad och vidtaga omedelbart erforderlig jämkning.

18 §8

Iakttar den frigivne inte vad som		Om det finns anledning till det får
åligger honom enligt denna balk		Kriminalvården under prövotiden
eller enligt föreskrift eller an-		ompröva meddelade beslut enligt
visning som meddelats med stöd		12 §, 13 § andra stycket, 16 och
därav, får	övervakningsnämnden,	17 §§ eller besluta om ytterligare
utom att meddela föreskrift enligt		åtgärder.
15 § eller fatta beslut i fråga som		Övervakaren får medge tillfällig
avses i 37 kap. 7 § första stycket,		jämkning av de anvisningar, före-
1. besluta att varning skall med-		skrifter och kontrollåtgärder som
delas den frigivne, eller		har beslutats.
2. besluta	om övervakning av

den frigivne under viss tid efter det att ett år av prövotiden har förflutit, dock längst till prövotidens utgång.

8 Senaste lydelse 1983:240.

Åtgärd som avses i 19 § får inte beslutas efter prövotidens utgång. Förverkande av villkorligt medgiven frihet får beslutas även efter prövotidens utgång om frågan har

tagits upp av övervakningsnämnden dessförinnan.

19 §9					Prop. 2018/19:77
Har den frigivne allvarligt åsi-	Om den frigivne bryter mot före-				Bilaga 2
dosatt sina åligganden och kan det	skrifter eller anvisningar som gäller
antas att han inte kommer att låta	för övervakningen får Krimi-
rätta sig genom någon annan	nalvården vidta åtgärd enligt 18 §
åtgärd som övervakningsnämnden	första stycket. Om en sådan åtgärd
kan vidta, får nämnden förklara	anses otillräcklig får Kriminal-
den villkorligt medgivna friheten	vården besluta att varning ska
förverkad till en tid av högst fem-	meddelas den frigivne.
ton dagar varje gång.	Om den frigivne på ett allvarligt
	sätt bryter mot sina åligganden
	under övervakningen och kan det
	antas att han eller hon inte kommer
	att rätta sig genom någon sådan
	åtgärd	som	Kriminalvården	kan
	vidta enligt första stycket, får
	övervakningsnämnden förklara den
	villkorligt medgivna friheten för-
	verkad	till	en tid om	högst
	tre månader varje gång. När tiden
	för förverkande bestäms ska sär-
	skilt beaktas arten och omfatt-
	ningen	av	de överträdelser	som

föranleder förverkande.

Om det är tillräckligt får övervakningsnämnden vidta åtgärd enligt första stycket.

20§10

Åtgärd som avses i 18 § må ej beslutas efter prövotidens utgång. Beslut om åtgärd som avses i 19 § må meddelas även efter prövotidens utgång, därest frågan av övervakningsnämnden upptagits dessförinnan.

21 §

Om förverkande av villkorligt	Bestämmelser om förverkande av
medgiven frihet och om vissa andra	villkorligt medgiven frihet när den
åtgärder, när den som dömts till	som dömts till fängelse har begått
fängelse finnes hava begått annat	annat brott finns i 34 kap.
brott, stadgas i 34 kap.

9Senaste lydelse 1998:604.

10Senaste lydelse 1973:918.

Prop. 2018/19:77 Bilaga 2

22§11

Uppkommer fråga om att förklara	Uppkommer fråga om att förklara
villkorligt medgiven frihet förver-	villkorligt medgiven frihet förver-
kad eller att vidta åtgärd som	kad eller att vidta annan åtgärd
avses i 18 § eller åtgärd för att den	som avses i 19 § eller åtgärd för
frigivne skall underkasta sig vård	att den frigivne ska underkasta sig
eller behandling, eller har den	vård eller behandling, eller har den
frigivne undandragit sig övervak-	frigivne undandragit sig övervak-
ningen, får övervakningsnämnden,	ningen, får övervakningsnämnden,
om omständigheterna föranleder	om omständigheterna föranleder
det, förordna att den frigivne skall	det, förordna att den frigivne på
på lämpligt sätt omhändertas i	lämpligt sätt ska omhändertas i av-
avvaktan på vidare förordnande.	vaktan på vidare förordnande. Ett
Ett sådant beslut skall omprövas	sådant beslut ska omprövas så ofta
så ofta anledning till det förelig-	anledning till det föreligger.
ger.	Den som omhändertas får inte
Den som sålunda omhändertas	kvarhållas längre än en vecka. Om
får inte kvarhållas längre än en	det finns synnerliga skäl, får ett
vecka. Om synnerliga skäl förelig-	nytt beslut fattas om att han eller
ger, får dock genom nytt beslut	hon ska kvarhållas ytterligare högst
förordnas att han skall kvarhållas	en vecka. Efter prövotidens utgång
ytterligare högst en vecka. Efter	får den omhändertagne inte kvar-
prövotidens utgång får den om-	hållas.
händertagne ej kvarhållas.

23§12

Förklaras villkorligt medgiven	Förklaras villkorligt medgiven
frihet helt eller delvis förverkad,	frihet helt eller delvis förverkad,
skall med avseende på frågan om	ska med avseende på frågan om ny
ny villkorlig frigivning vad som	villkorlig frigivning vad som förver-
förverkats anses såsom straff ge-	kats anses som nytt fängelsestraff.
nom ny dom.

24§

Kan villkorligt medgiven frihet ej

längre förklaras förverkad, skall straffet anses vara till fullo verkställt vid prövotidens utgång.

28kap.

6 §13

Vad som föreskrivs i 26 kap. 12–	Vad som föreskrivs i 26 kap. 11
17 §§ skall tillämpas på mot-	och 13–15 §§ ska tillämpas		på
svarande sätt beträffande den som	motsvarande sätt	beträffande	den
har dömts till skyddstillsyn. Rätten	som har dömts	till skyddstillsyn.

11 Senaste lydelse 1983:240.

12 Senaste lydelse 1983:240.

13 Senaste lydelse 1993:209.

Rätten får i domen meddela en särskild föreskrift om vad som ska gälla under prövotiden om det kan antas att föreskriften kan bidra till att den dömde avhåller sig från fortsatt brottslighet eller för att på annat sätt underlätta hans eller hennes anpassning i samhället. En särskild föreskrift får meddelas för en viss tid eller tills vidare och avse

1. vistelseort eller bostad under högst ett år åt gången,

2. arbete, utbildning eller annan sysselsättning,

3. läkarvård, missbruksvård, eller annan behandling eller deltagande i särskild programverksamhet.

Om den dömde ska genomgå vård eller behandling enligt första stycket punkten 3 får föreskrift enligt 26 kap. 16 § andra stycket 7 meddelas.

Rätten får också meddela föreskrifter som avses i 27 kap. 5 § andra stycket.

Övervakaren får meddela anvisningar i fråga om hur en föreskrift enligt första stycket ska verkställas. Han eller hon får också medge tillfällig lättnad och göra en omedelbart gällande jämkning av föreskriften.

skall dock i domen förordna övervakare, om inte särskilda skäl talar mot det. Vidare får rätten i domen meddela föreskrifter enligt

26kap. 15 § första–tredje styckena samt 27 kap. 5 § andra stycket. Övervakningsnämnden får ändra eller upphäva en föreskrift av sistnämnda slag när det finns skäl till det.

Rätten ska dock i domen förordna	Prop. 2018/19:77
övervakare, om inte särskilda skäl	Bilaga 2
talar mot det.

6 a §14

I sådant fall skall vidare i domen alltid meddelas föreskrift om den behandlingsplan som den dömde har åtagit sig att följa.

14Senaste lydelse 2005:967.

I sådant fall ska vidare i domen alltid meddelas föreskrift om den behandlingsplan som den dömde har åtagit sig att följa.

I samband med en sådan behandlingsplan får föreskrivas att den som ansvarar för behandlingen ska anmäla till Kriminalvården och åklagaren, om den dömde allvarligt åsidosätter sina åligganden enligt planen.

6 c §

I fall som avses i 6 b § får rätten förordna att den dömde, om han eller hon är häktad i målet, i stället ska omhändertas till dess han eller hon överförts till det behandlingshem eller den vårdgivare som anges i behandlingsplanen. Omhändertagandet får inte pågå längre än en vecka.

Prop. 2018/19:77 Bilaga 2

6 b §15

7§16

Om den dömde inte iakttar vad			Om den dömde inte iakttar vad
som åligger honom eller henne till			som åligger honom eller henne till
följd av domen på skyddstillsyn,			följd av domen på skyddstillsyn, får
får övervakningsnämnden, utöver			övervakningsnämnden,
att meddela föreskrift enligt 26 kap.			1. meddela föreskrifter			enligt
15 § eller fatta beslut i fråga som			6 a § första och andra styckena,
avses i 37 kap. 7 § första stycket,			2. meddela föreskrift om på vilket
1. besluta	att varning ska med-		sätt och i vilken omfattning den
delas den dömde, eller			dömde ska hålla kontakt med över-
2. besluta	om	övervakning av	vakaren, Kriminalvården eller an-
den dömde under viss tid efter det			nan person, eller om skyldighet för
att ett år av prövotiden har för-			den dömde att lämna underrättelse
flutit, dock	längst	till prövotidens	till	övervakaren	eller	Kri-

15Senaste lydelse 1992:373.

16Senaste lydelse 2016:491.

utgång.	minalvården	om	att han eller hon	Prop. 2018/19:77
	uteblivit från	en	arbetsplats, skola	Bilaga 2
	eller annan i föreskriften angiven
	verksamhet eller inrättning,
	3. förordna om en eller flera per-
	soner som biträder vid över-
	vakningen,
	4. besluta	om	att varning ska
	meddelas den dömde, eller
	5. besluta om övervakning av den
	dömde under viss tid efter det att
	ett år av prövotiden har förflutit,
	dock längst till prövotidens utgång.
Om övervakningsnämnden bedö-	Om övervakningsnämnden bedö-
mer att övervakning som beslutats	mer att övervakning som beslutats
enligt första stycket 2 inte längre är	enligt första stycket 5 inte längre är
påkallad, får nämnden besluta att	påkallad, får nämnden besluta att
övervakningen ska upphöra.	övervakningen ska upphöra.

Åtgärd som avses i första stycket får inte beslutas av övervakningsnämnden efter prövotidens utgång.

34kap.

4 §17

Rätten får undanröja en tidigare utdömd påföljd och döma till gemensam påföljd för den samlade brottsligheten. Ett sådant beslut får meddelas endast om det finns särskilda skäl för det samt den tidigare domen har fått laga kraft och dom meddelas innan den tidigare påföljden helt har verkställts.

för brottet.
Om fängelse döms ut och en	Om fängelse döms ut och en
uppgift som avses i 27 kap. 2 a §	uppgift som avses i 27 kap. 2 a §
andra stycket, 28 kap. 2 a § andra	andra stycket, 28 kap. 2 a § andra
stycket eller 28 kap. 6 a § första	stycket eller 28 kap. 6 b § första
stycket har lämnats, ska detta be-	stycket har lämnats, ska detta be-
aktas när straffets längd bestäms.	aktas när straffets längd bestäms.

5§18

Tillämpas 1 § första stycket eller 3 § i fråga om någon som villkorligt frigivits från fängelse, ska, om brottet har begåtts under prövotiden, den villkorligt medgivna friheten eller en del av denna förklaras förverkad om inte särskilda skäl talar mot det.

Som särskilda skäl för att inte förverka eller för att förverka endast en del av villkorligt medgiven frihet får rätten beakta

17Senaste lydelse 2016:491.

18Senaste lydelse 2016:491.

Beslut av en övervakningsnämnd i frågor som avses i 26 kap. 12 § första stycket, 16, 17, 19 och 22 §§ samt 28 kap. 5 a § andra stycket, 7 och 11 §§ får överklagas till tingsrätten i den ort där övervakningsnämnden är belägen. Överklagandet ska ges in till övervakningsnämnden. Klagotiden räknas från den dag då den klagande fick del av beslutet. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Prop. 2018/19:77 Bilaga 2

1.om den nya brottsligheten i förhållande till den tidigare är av lindrig beskaffenhet,

2.om lång tid har förflutit mellan brotten, eller

3.om ett förverkande annars skulle framstå som oskäligt.

Om rätten inte beslutar om för-	Om rätten inte beslutar om för-
verkande enligt första stycket, får	verkande enligt första stycket, får
den besluta om åtgärd som avses i	den besluta om åtgärd som avses i
26 kap. 18 § eller förlänga prövo-	26 kap. 19 § eller förlänga prövo-
tiden med högst ett år utöver den	tiden med högst ett år utöver den
tid som följer av 26 kap. 10 §.	tid som följer av 26 kap. 10 §.

37kap.

7 §19

Den som har dömts till fängelse				Kriminalvårdens		beslut	enligt
får begära prövning av Kriminal-				26 kap.	12 § första	stycket,	15 §
vårdens beslut enligt 26 kap. 11 §,				andra	stycket andra meningen,
12 § andra meningen eller			13 §	16 §, 17 § och 19 § första stycket
andra meningen hos den över-				får överklagas till den övervak-
vakningsnämnd inom vars verk-				ningsnämnd inom vars verksam-
samhetsområde	det	frivårdskontor		hetsområde det frivårdskontor där
där den övervakade är inskriven är				den övervakade är inskriven är
beläget. Nämnden får också själv-				beläget.
mant ta upp ett sådant beslut till
omprövning eller själv meddela ett
sådant beslut. Kriminalvården kan
överlämna ett ärende enligt nämnda
bestämmelser	till	nämnden	för
avgörande.

11§20

Beslut av en övervakningsnämnd i frågor som avses i 26 kap. 11, 15, 18, 19 och 22 §§ samt 28 kap. 5 a § andra stycket, 7 och 11 §§ får överklagas till tingsrätten i den ort där övervakningsnämnden är belägen. Överklagandet ska ges in till övervakningsnämnden. Klagotiden räknas från den dag då den klagande fick del av beslutet. Vid

överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

19 Senaste lydelse 2010:612.

20 Senaste lydelse 2010:612.

Varning som beslutats av domstol, övervakningsnämnd eller Kriminalvården ska utan dröjsmål meddelas den dömde personligen. Kan domstol eller övervakningsnämnd inte meddela varningen i samband med beslutet, får det överlämnas åt annan domstol eller övervakningsnämnd att meddela den.

Övervakningsnämnden ska dock inte vara part i domstolen.

Beslut enligt denna balk av en övervakningsnämnd i andra frågor än som avses i första stycket får inte överklagas.

38kap. 10 §

Varning som beslutats av domstol eller övervakningsnämnd skall utan dröjsmål meddelas den dömde personligen. Kan varningen ej meddelas i samband med beslutet, må det överlämnas åt annan domstol eller övervakningsnämnd att meddela den.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2019.

2.Bestämmelserna i 26 kap. 11 § sista meningen och 18 § 2 ska tilllämpas i sin äldre lydelse i fråga om övervakning som beslutats före ikraftträdandet.

3.Bestämmelserna i 26 kap. 19 § ska tillämpas i sin äldre lydelse i fråga om förhållanden som inträffat före ikraftträdandet.

Prop. 2018/19:77 Bilaga 2

Prop. 2018/19:77

Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i fängelselagen (2010:610)

Härigenom föreskrivs i fråga om fängelselagen (2010:610) att 11 kap. 6 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

11 kap.

6 §

Ett tillstånd till en utslussningsåtgärd ska förenas med de villkor som behövs för att syftet med åtgärden ska uppnås eller för att Kriminalvården ska kunna utöva nödvändig kontroll. Elektroniska hjälpmedel får användas för att kontrollera meddelade villkor.

Om det på grund av nya omständigheter finns skäl för det, får Krimi-

nalvården ändra, upphäva eller meddela nya villkor.
Om det finns särskilda skäl, får		Om det finns särskilda skäl, får
Kriminalvården förena en vårdvis-		Kriminalvården förena en vårdvis-
telse enligt 3 § med en föreskrift		telse enligt 3 § med en föreskrift
enligt 26 kap. 15 § första stycket 3		enligt 26 kap. 16 § första stycket 3
brottsbalken som ska gälla för		brottsbalken som ska gälla för
tiden efter villkorlig	frigivning.	tiden efter villkorlig	frigivning.
Om det på grund av nya omstän-		Om det på grund av nya omstän-
digheter finns skäl för det, får		digheter finns skäl för det, får
Kriminalvården ändra,	upphäva	Kriminalvården ändra,	upphäva
eller meddela en ny föreskrift.		eller meddela en ny föreskrift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2019.

Förteckning över remissinstanserna

Prop. 2018/19:77 Bilaga 3

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt, Hovrätten för Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, Linköpings tingsrätt, Lunds tingsrätt, Östersunds tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Jönköping, Förvaltningsrät-ten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Karl-stad, Förvaltningsrätten i Umeå, Justitiekanslern, Domstolsverket, Åklagar-

myndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Kriminalvården, Övervakningsnämnden Uppsala, Övervakningsnämnden Malmö, Övervakningsnämnden Luleå, Brottsoffermyndigheten, Rättsmedicinalverket, Datainspektionen, Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse, Uppsala universitet, Stockholms universitet, Umeå universitet, Diskrimineringsombudsmannen, Arbetsförmedlingen, Barnombudsmannen, Länsstyrelsen Östergötland, Göteborgs kommun, Eslöv kommun, Hofors kommun, Halmstads kommun, Landskrona kommun, Lindesbergs kommun, Kungsbacka kommun, Markaryds kommun, Jönköpings läns landsting, Örebro läns landsting Sveriges advokatsamfund, Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare, Brottsofferjouren Sverige och Civil Rights Defenders.

Brottsförebyggande rådet, Länsstyrelsen Stockholm, Växjö kommun, Gagnef kommun, Trelleborgs kommun, Vara kommun, Nacka kom-mun, Lomma kommun, Partille kommun, Luleå kommun, Gotlands kommun, Falun kommun, Lycksele kommun, Mora kommun, Båstad kommun, Kalix kommun, Karlskrona kommun, Värmdö kommun, Södertälje kommun, Motala kommun, Piteå kommun, Storfors kom-mun, Sundsvalls kommun, Skåne läns 1andsting, Jämtlands läns lands-ting, Västra Götalands läns landsting, Sveriges Kommuner och Lands-ting, BRIS – Barnens Rätt i Samhället, Rädda Barnen, Fryshuset (Stiftel-sen KFUM Söder), Riksförbundet Kriminellas Revansch i Samhället, Unizon, Föreningen tillsammans och X-CONS, har inbjudits att lämna synpunkter men avstått från att yttra sig.

	Prop. 2018/19:77	Lagrådsremissens lagförslag
	Bilaga 4	Lagrådsremissens lagförslag
	Bilaga 4
		Regeringen har följande förslag till lagtext.
		Förslag till lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken dels att 26 kap. 24 § ska upphöra att gälla,

dels att nuvarande 28 kap. 6 a och 6 b §§ ska betecknas 28 kap. 6 b och 6 c §§,

dels att 26 kap. 10–22 §§, 28 kap. 6 och 7 §§, 34 kap. 4 och 5 §§, 37 kap. 7 och 11 §§, 38 kap. 10 § och de nya 28 kap. 6 b och 6 c §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 28 kap. 6 a §, av följande ly-

delse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

26 kap.

10 §1

Efter den villkorliga frigivningen gäller en prövotid som motsvarar den strafftid som återstår vid frigivningen, dock minst trehundrasextiofem dagar.

	Straffet är helt verkställt vid
	prövotidens	utgång	förutsatt	att
	villkorligt	medgiven	frihet	inte
	längre kan förklaras förverkad.
11 §2
Det kan i anslutning till att vill-	Den frigivne ska under prövo-
korlig frigivning äger rum eller	tiden vara skötsam och efter för-
senare beslutas att den villkorligt	måga försöka försörja sig och be-
frigivne ska stå under övervak-	tala skadestånd som har dömts ut
ning, om det bedöms som påkallat.	på grund av brottet.
Beslut om övervakning meddelas av	Den frigivne är under prövo-
Kriminalvården. Har övervakning	tiden skyldig att inställa sig hos
beslutats men bedöms därefter att	Kriminalvården efter kallelse.
övervakningen inte längre är påkal-

1Senaste lydelse 2018:1253.

2Senaste lydelse 2018:1253.

							12 §3				Prop. 2018/19:77
Övervakningen				och		kriminal-		Den som är villkorligt frigiven			Bilaga 4
vården i frihet i övrigt bedrivs								ska ställas under övervakning om
under	ledning av			Kriminalvården.				det behövs för att minska risken att
Myndigheten förordnar också över-								han eller hon begår nya brott eller
vakare och kan vid behov förordna								för att på annat sätt underlätta
en eller flera personer att biträda								hans eller hennes anpassning i
vid övervakningen.								samhället.
								Beslut i fråga om övervakning
								meddelas av Kriminalvården.
								Om inte annat har beslutats
								upphör övervakningen vid prövo-
								tidens utgång.
							13 §4
Den frigivne skall, om han står								Övervakningen	och	kriminal-
under övervakning, hålla över-								vården i frihet i övrigt bedrivs
vakaren underrättad om sin bo-								under ledning av Kriminalvården.
stad,	sin	arbetsanställning					och	Kriminalvården	förordnar över-
andra	förhållanden				av	betydelse		vakare och får förordna en eller
för övervakningen, på kallelse in-								flera personer att biträda vid över-
ställa sig hos övervakaren och i								vakningen.
övrigt	enligt		hans		anvisningar
upprätthålla förbindelse med ho-
nom. I den mån Kriminalvården
har bestämt det, gäller vad som
nyss har sagts om övervakaren
även tjänsteman vid Krimi-
nalvården eller annan person.
							14 §5
Den frigivne skall under prövo-								Under övervakningen ska Krimi-
tiden vara skötsam, efter förmåga								nalvården genom stöd och kontroll
försöka försörja sig samt i övrigt								verka för att den frigivne inte be-
rätta sig efter vad som åligger ho-								går nya brott och för att hans eller
nom enligt denna balk eller enligt								hennes anpassning i samhället även
föreskrifter		eller anvisningar					som	i övrigt främjas.
meddelats med stöd av den. Han är								En kontroll- eller tvångsåtgärd
skyldig att på kallelse inställa sig								får endast användas om den står i
hos Kriminalvården. Har han för-								rimlig proportion till syftet med
pliktats att ersätta genom brottet								åtgärden. Om en mindre ingripande
uppkommen skada, skall han göra								åtgärd är tillräcklig ska den an-
vad han kan för att fullgöra denna								vändas.
skyldighet.								För varje frigiven som står un-
När den frigivne står under								der övervakning ska det upprättas
övervakning,			skall	Kriminalvården				en individuellt utformad		plan för

3Senaste lydelse 2005:967.

4Senaste lydelse 2005:967.

5Senaste lydelse 2005:967.

Prop. 2018/19:77 Bilaga 4

övervakningen. Övervakningen ska planeras och utformas tillsammans med den dömde och i samverkan med berörda myndigheter.

				15 §6
När det finns skäl att anta att					Den som står under övervakning
den frigivne för sin anpassning i					ska följa den plan för övervakning
samhället behöver stöd av en sär-					som	har upprättats		enligt	14 §
skild föreskrift om vad han eller					tredje stycket och hålla övervaka-
hon ska iaktta under prövotiden,					ren underrättad om sin bostad, sin
får en sådan föreskrift meddelas					sysselsättning och andra förhåll-
för en viss tid eller tills vidare.					anden av betydelse för övervak-
Särskild föreskrift får avse					ningen.
1. vistelseort	eller bostad		under		Den övervakade är också skyl-
viss tid, högst ett år åt gången,					dig att inställa sig hos övervaka-
2. arbetsanställning,		annan		för-	ren efter kallelse och i övrigt hålla
värvsverksamhet eller utbildning,					kontakt med		övervakaren		enligt
3. läkarvård, nykterhetsvård				el-	hans	eller	hennes	anvisningar.
ler annan vård eller behandling i					Kriminalvården får bestämma att
eller utanför sjukhus eller annan					den	övervakades		skyldigheter
dylik inrättning.					enligt denna paragraf även gäller
Om den frigivne ska få vård el-					gentemot en anställd vid Krimi-
ler behandling enligt första styck-					nalvården eller någon annan per-
et 3, får det föreskrivas att han					son.
eller hon ska vara skyldig att
lämna blod-, urin-, utandnings-,
saliv-, svett- eller hårprov för kon-
troll av att han eller hon inte är
påverkad av alkohol, andra bero-
ende-framkallande medel, något så-
dant medel som avses i 1 § lagen
(1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel	eller	någon	sådan
vara som omfattas av lagen
(1999:42) om förbud mot vissa
hälsofarliga varor.
Har den frigivne förpliktats att er-
sätta skada som uppkommit genom
brottet, får föreskrifter meddelas om
tid och sätt för skadestånds-
skyldighetens	fullgörande		i	den

6Senaste lydelse 2008:34.

En särskild föreskrift får avse

1. på vilket sätt och i vilken omfattning den frigivne ska hålla kontakt med övervakaren eller Kriminalvården,

2. skyldighet för den frigivne att lämna underrättelse till övervakaren eller Kriminalvården om att han eller hon uteblivit från en arbetsplats, skola eller annan i föreskriften angiven verksamhet eller inrättning,

3. deltagande i återfallsförebyggande eller missbruksrelaterad

utsträckning sådana föreskrifter inte med hänsyn till den frigivnes ekonomiska situation och övriga omständigheter kan antas motverka hans eller hennes anpassning i samhället.

16 §7

Föreskrift enligt 15 § meddelas av övervakningsnämnd. Kriminalvården får meddela sådan föreskrift för tiden intill dess nämnden har beslutat i frågan.

Om den frigivnes utveckling och personliga förhållanden i övrigt föranleder det, får övervakningsnämnden ändra eller upphäva meddelad föreskrift eller meddela ny föreskrift.

7Senaste lydelse 2005:967.

Prop. 2018/19:77 Bilaga 4

Om det är särskilt angeläget för att minska risken att den frigivne begår nya brott, får Kriminalvården besluta om elektronisk övervakning för att kontrollera att en föreskrift enligt 16 § följs.

Elektronisk övervakning får beslutas för högst sex månader åt gången.

Prop. 2018/19:77 Bilaga 4

programverksamhet,
4. missbruksvård,	psykiatrisk

vård eller annan behandling,

5. arbete, utbildning eller annan

sysselsättning,
6. kontrollerat	boende	eller
andra anvisningar om boendet,
7. vistelseort, eller
8. skyldighet att	lämna	blod-,

urin-, utandnings-, saliv-, svett- eller hårprov för kontroll av att den frigivne inte är påverkad av alkohol, andra beroendeframkallande medel, något sådant medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller någon sådan vara som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

Om den frigivne är skadeståndsskyldig på grund av brottet, får en särskild föreskrift beslutas om när och hur skadeståndsskyldigheten ska fullgöras. En sådan föreskrift får beslutas endast i den utsträckning det inte kan antas motverka den frigivnes anpassning i samhället, med hänsyn till hans eller hennes ekonomiska situation eller övriga omständigheter.

Särskilda föreskrifter beslutas av Kriminalvården. I den plan som upprättas enligt 14 § tredje stycket får Kriminalvården meddela ytterligare anvisningar om vad som gäller under övervakningstiden.

17 §

Övervakaren må meddela anvisningar i fråga om verkställandet av föreskrift enligt 15 §, så ock medgiva tillfällig lättnad och vidtaga omedelbart erforderlig jämkning.

			18 §8						Prop. 2018/19:77
Iakttar den frigivne inte vad som				Om det finns anledning till det, får					Bilaga 4
åligger honom eller henne enligt				Kriminalvården		under	prövotiden
denna balk eller enligt föreskrift				ompröva beslut		enligt	12 §,	13 §
eller anvisning som meddelats med				andra stycket, 16 och 17 §§ eller
stöd därav, får övervakningsnämn-				besluta om ytterligare åtgärder.
den, utom att meddela föreskrift				Övervakaren får besluta hur en
enligt 15 § eller fatta beslut i fråga				föreskrift enligt 16 § ska verkstäl-
som avses i 37 kap. 7 § första styck-				las i ett särskilt fall. Han eller hon
et,				får också, med undantag för beslut
1. besluta	att varning ska med-			om elektronisk övervakning enligt
delas den frigivne, eller				17 §, tillfälligt justera anvisningar,
2. besluta	om	övervakning	av	föreskrifter eller		kontrollåtgärder
den frigivne under viss tid efter det				som har beslutats.
att trehundrasextiofem dagar			av
prövotiden	har	förflutit, dock
längst till prövotidens utgång.
			19 §9
Har den frigivne allvarligt åsi-				Om den frigivne bryter mot före-
dosatt sina åligganden och kan det				skrifter eller anvisningar som gäller
antas att han inte kommer att låta				för övervakningen, får Krimi-
rätta sig genom någon annan				nalvården vidta en åtgärd enligt
åtgärd som	övervakningsnämnden			18 § första stycket. Om en sådan
kan vidta, får nämnden förklara				åtgärd anses otillräcklig, får Krimi-
den villkorligt medgivna friheten				nalvården besluta att en varning
förverkad till en tid av högst fem-				ska meddelas den frigivne.
ton dagar varje gång.				Om den frigivne på ett allvarligt
				sätt bryter mot sina skyldigheter
				under övervakningen och det kan
				antas att han eller hon inte kommer
				att rätta sig genom någon sådan
				åtgärd som	Kriminalvården			kan
				vidta enligt första stycket, får
				övervakningsnämnden förklara den
				villkorligt medgivna friheten för-
				verkad till en tid om högst 90 da-
				gar varje gång. När tiden för för-
				verkande bestäms ska arten och
				omfattningen	av	de överträdelser
				som föranleder förverkandet sär-
				skilt beaktas.

Om det är tillräckligt får övervakningsnämnden i stället vidta en åtgärd enligt första stycket.

8Senaste lydelse 2018:1253.

9Senaste lydelse 1998:604.

En åtgärd som avses i 19 § första stycket får inte beslutas efter prövotidens utgång. Förverkande av villkorligt medgiven frihet får beslutas även efter prövotidens utgång om frågan innan dess har tagits upp av övervakningsnämnden.

Prop. 2018/19:77 Bilaga 4

20§10

21 §

Om förverkande av villkorligt	Bestämmelser om förverkande av
medgiven frihet och om vissa andra	villkorligt medgiven frihet när den
åtgärder, när den som dömts till	som dömts till fängelse har begått
fängelse finnes hava begått annat	ett annat brott finns i 34 kap.
brott, stadgas i 34 kap.

22§11

Uppkommer fråga om att förklara	Uppkommer fråga om att förklara
villkorligt medgiven frihet förver-	villkorligt medgiven frihet förver-
kad eller att vidta åtgärd som avses	kad eller att vidta annan åtgärd
i 18 § eller åtgärd för att den fri-	som avses i 19 § eller åtgärd för att
givne skall underkasta sig vård	den frigivne ska underkasta sig vård
eller behandling, eller har den	eller behandling, eller har den fri-
frigivne undandragit sig övervak-	givne undandragit sig övervakning-
ningen, får övervakningsnämnden,	en, får	övervakningsnämnden,	om
om omständigheterna föranleder	omständigheterna föranleder		det,
det, förordna att den frigivne skall	besluta att den frigivne på lämpligt
på lämpligt sätt omhändertas i	sätt ska omhändertas tills vidare.
avvaktan på vidare förordnande.	Ett sådant beslut ska omprövas så
Ett sådant beslut skall omprövas så	ofta det finns anledning till det.
ofta anledning till det föreligger.	Ett	omhändertagande får	inte
Den som sålunda omhändertas	pågå längre än en vecka. Om det
får inte kvarhållas längre än en	finns synnerliga skäl, får ett nytt
vecka. Om synnerliga skäl förelig-	beslut fattas om att han eller hon
ger, får dock genom nytt beslut	ska vara omhändertagen ytterligare
förordnas att han skall kvarhållas	högst en vecka. Ett omhänderta-
ytterligare högst en vecka. Efter	gande får inte pågå efter prövo-
prövotidens utgång får den om-	tidens utgång.
händertagne ej kvarhållas.

10 Senaste lydelse 1973:918.

11 Senaste lydelse 1983:240.

		28 kap.		Prop. 2018/19:77
		6 §12		Bilaga 4
Vad som föreskrivs i 26 kap.			Vad som föreskrivs i 26 kap. 11
12–17 §§ skall tillämpas på mot-			och 13–15 §§ ska tillämpas	på
svarande sätt beträffande den som			motsvarande sätt beträffande	den
har dömts till skyddstillsyn. Rätten			som har dömts till skyddstillsyn.
skall dock i domen förordna över-			Rätten ska dock i domen förordna
vakare, om inte särskilda skäl talar			övervakare, om inte särskilda skäl
mot det. Vidare får rätten i domen			talar mot det.
meddela föreskrifter enligt 26 kap.
15 § första–tredje	styckena	samt
27 kap. 5 § andra	stycket.	Över-
vakningsnämnden	får ändra	eller

upphäva en föreskrift av sistnämnda slag när det finns skäl till det.

6 a §

1.vistelseort eller bostad under högst ett år åt gången,

2.arbete, utbildning eller annan sysselsättning,

3.läkarvård, missbruksvård eller annan behandling eller deltagande i särskild programverksamhet,

4.tid och sätt för betalning av skadeståndsskyldighet enligt 26 kap. 16 § tredje stycket, eller

5.biträde till den skadelidande enligt 27 kap. 5 § andra stycket.

Om den dömde ska genomgå vård eller behandling enligt första stycket 3, får en föreskrift enligt 26 kap. 16 § andra stycket 8 beslutas.

Övervakningsnämnden får besluta föreskrift enligt första stycket 1–4 och andra stycket. Övervakningsnämnden får även ändra eller upp-

12Senaste lydelse 1993:209.

Prop. 2018/19:77 Bilaga 4

6 a §

I sådant fall skall vidare i domen alltid meddelas föreskrift om den behandlingsplan som den dömde har åtagit sig att följa.

6 b §

häva en föreskrift enligt första och andra styckena när det finns skäl till det.

Övervakaren får meddela anvisningar i fråga om hur en föreskrift enligt första stycket ska verkställas. Han eller hon får också tillfälligt justera en föreskrift.

6 b §13

I ett sådant fall ska det vidare i domen alltid beslutas föreskrift om den behandlingsplan som den dömde har åtagit sig att följa.

6 c §14

100

7§15

Om den dömde inte iakttar vad	Om den dömde inte iakttar vad
som åligger honom eller henne till	som åligger honom eller henne till
följd av domen på skyddstillsyn,	följd av domen på skyddstillsyn, får
får övervakningsnämnden, utöver	övervakningsnämnden

13Senaste lydelse av tidigare 28 kap. 6 a § 2005:967.

14Senaste lydelse av tidigare 28 kap. 6 b § 1992:373.

15Senaste lydelse 2016:491.

att meddela föreskrift enligt 26 kap.		1. besluta		föreskrifter		enligt	Prop. 2018/19:77
15 § eller fatta beslut i fråga som		6 a § första stycket 1–4 och andra					Bilaga 4
avses i 37 kap. 7 § första stycket,		stycket,
1. besluta	att varning ska med-	2. besluta föreskrifter om på vilket
delas den dömde, eller		sätt och i vilken omfattning den
2. besluta	om övervakning av	dömde ska hålla kontakt med över-
den dömde under viss tid efter det		vakaren, Kriminalvården eller an-
att ett år av prövotiden har för-		nan person, eller om skyldighet för
flutit, dock längst till prövotidens		den dömde att lämna underrättelse
utgång.		till	övervakaren		eller	Kri-
		minalvården om att han eller hon
		uteblivit från en arbetsplats, skola
		eller annan i föreskriften angiven
		verksamhet eller inrättning,
		3. förordna om en eller flera per-
		soner som biträder vid över-
		vakningen,
		4. besluta		om att	varning ska
		meddelas den dömde, eller
		5. besluta om övervakning av den
		dömde under en viss tid efter det att
		ett år	av prövotiden		har förflutit,
		dock längst till prövotidens utgång.
Om övervakningsnämnden bedö-		Om övervakningsnämnden bedö-
mer att övervakning som beslutats		mer att övervakning som beslutats
enligt första stycket 2 inte längre är		enligt	första	stycket 5 inte		längre
påkallad, får nämnden besluta att		behövs, får nämnden besluta att
övervakningen ska upphöra.		övervakningen ska upphöra.

Åtgärd som avses i första stycket får inte beslutas av övervakningsnämnden efter prövotidens utgång.

34kap.

4 §16

för brottet.
Om fängelse döms ut och en					Om fängelse döms ut och en
uppgift som avses i 27 kap. 2 a §					uppgift som avses i 27 kap. 2 a §
andra stycket,		28 kap.	2 a §	andra	andra stycket,		28 kap.	2 a §	andra
stycket	eller	28 kap.	6 a §	första	stycket	eller	28 kap.	6 b §	första
stycket	har lämnats, ska detta be-				stycket	har lämnats, ska detta be-

16Senaste lydelse 2016:491.

101

Prop. 2018/19:77 Bilaga 4

102

aktas när straffets längd bestäms.

5§17

Tillämpas 1 § första stycket eller	Tillämpas 1 § första stycket eller
3 § i fråga om någon som vill-	3 § i fråga om någon som vill-
korligt frigivits från fängelse, ska,	korligt frigetts från fängelse, ska,
om brottet har begåtts under prövo-	om brottet har begåtts under prövo-
tiden, den villkorligt medgivna	tiden, den villkorligt medgivna
friheten eller en del av denna för-	friheten eller en del av denna för-
klaras förverkad om inte särskilda	klaras förverkad om inte särskilda
skäl talar mot det.	skäl talar mot det.

Som särskilda skäl för att inte förverka eller för att förverka endast en del av villkorligt medgiven frihet får rätten beakta

1.om den nya brottsligheten i förhållande till den tidigare är av lindrig beskaffenhet,

2.om lång tid har förflutit mellan brotten, eller

3.om ett förverkande annars skulle framstå som oskäligt.

Om rätten inte beslutar om för-	Om rätten inte beslutar om för-
verkande enligt första stycket, får	verkande enligt första stycket, får
den besluta om åtgärd som avses i	den besluta om åtgärd som avses i
26 kap. 18 § eller förlänga prövo-	26 kap. 19 § eller förlänga prövo-
tiden med högst ett år utöver den	tiden med högst trehundrasextio-
tid som följer av 26 kap. 10 §.	fem dagar utöver den tid som följer
	av 26 kap. 10 §. Rätten får dock
	inte besluta om elektronisk över-
	vakning enligt 26 kap. 17 §.

37kap.

7 §18

Den som har dömts till fängelse				Kriminalvårdens		beslut	enligt
får begära prövning av Kriminal-				26 kap. 12 §	första	stycket,	15 §
vårdens beslut enligt 26 kap. 11 §,				andra stycket andra meningen, 16
12 § andra	meningen eller		13 §	och 17 §§ och 19 § första stycket
andra meningen hos den över-				får överklagas till den övervak-
vakningsnämnd inom vars verk-				ningsnämnd inom vars verksam-
samhetsområde		det frivårdskontor		hetsområde	det	frivårdskontor
där den övervakade är inskriven är				ligger där den övervakade är in-
beläget. Nämnden får också själv-				skriven.
mant ta upp ett sådant beslut till
omprövning eller själv meddela ett
sådant beslut. Kriminalvården kan
överlämna	ett	ärende	enligt

nämnda bestämmelser till nämnden

17Senaste lydelse 2016:491.

18Senaste lydelse 2010:612.

Varning som beslutats av domstol, övervakningsnämnd eller Kriminalvården ska utan dröjsmål meddelas den dömde personligen. Kan domstolen eller övervakningsnämnden inte meddela varningen i samband med beslutet, får det överlämnas åt annan domstol eller övervakningsnämnd att meddela den.

för avgörande.

11§19

Beslut av en övervakningsnämnd i			Beslut av en övervaknings-
frågor som avses i 26 kap. 11, 15,			nämnd i frågor som avses i 26 kap.
18, 19 och	22 §§ samt 28 kap.		12 § första stycket, 16, 17, 19 och
5 a § andra stycket, 7 och 11 §§ får			22 §§ samt	28 kap. 5 a §			andra
överklagas till tingsrätten i den ort			stycket, 7 och 11 §§ får överklagas
där övervakningsnämnden är be-			till tingsrätten i den ort där över-
lägen. Överklagandet ska ges in			vakningsnämnden		ligger.		Om
till övervakningsnämnden. Klago-			beslutet rör frågor som avses i 26
tiden räknas från den dag då den			kap. 12 § första stycket, 16, 17 eller
klagande fick del av beslutet. Vid			19 § får det överklagas av Kriminal-
överklagande	gäller	lagen	vården. Överklagandet ska ges in till
(1996:242)	om domstolsärenden.		övervakningsnämnden.			Klagotiden
Övervakningsnämnden ska		dock	räknas från den dag då den kla-
inte vara part i domstolen.			gande fick del av beslutet. Vid
			överklagande		gäller		lagen
			(1996:242)	om	domstolsärenden.
			Övervakningsnämnden			ska	dock
			inte vara part i domstolen.

Beslut enligt denna balk av en övervakningsnämnd i andra frågor än som avses i första stycket får inte överklagas.

38kap. 10 §

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2019.

2.Bestämmelserna i 26 kap. 11 § sista meningen och 18 § 2 i den äldre lydelsen gäller fortfarande för beslut om övervakning som har fattats före ikraftträdandet.

3.Bestämmelserna i 26 kap. 19 § i den äldre lydelsen gäller fortfarande i fråga om förhållanden som inträffat före ikraftträdandet.

Prop. 2018/19:77 Bilaga 4

19Senaste lydelse 2010:612.

103

Prop. 2018/19:77

Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i fängelselagen (2010:610)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 6 § fängelselagen (2010:610) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

11 kap.

6 §

medel får användas för att kontrollera meddelade villkor.
Om det på grund av nya om-	Om det på grund av nya om-
ständigheter finns skäl för det, får	ständigheter finns skäl för det, får
Kriminalvården ändra, upphäva	Kriminalvården	ändra,	upphäva
eller meddela nya villkor.	eller besluta nya villkor.
Om det finns särskilda skäl, får	Om det finns särskilda skäl, får
Kriminalvården förena en vårdvis-	Kriminalvården förena en vårdvis-
telse enligt 3 § med en föreskrift	telse enligt 3 §	med en	föreskrift
enligt 26 kap. 15 § första stycket 3	enligt 26 kap. 16 § andra stycket 4
brottsbalken som ska gälla för tiden	brottsbalken som ska gälla för tiden
efter villkorlig frigivning. Om det på	efter villkorlig frigivning. Om det på
grund av nya omständigheter finns	grund av nya omständigheter finns
skäl för det, får Kriminalvården	skäl för det, får Kriminalvården
ändra, upphäva eller meddela en ny	ändra, upphäva eller besluta en ny
föreskrift.	föreskrift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2019.

104

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2018-10-09

Närvarande: F.d. justitieråden Gustaf Sandström och Ella Nyström samt justitierådet Dag Mattsson

Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning

Enligt en lagrådsremiss den 30 augusti 2018 har regeringen (Justitiedepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande

över förslag till

1.lag om ändring i brottsbalken,

2.lag om ändring i fängelselagen (2010:610).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet

Frida Persson.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

26 kap. 14 §

I andra stycket klargörs att kontroll- och tvångsåtgärder ska prövas mot proportionalitetsprincipen. Paragrafen i övrigt reglerar Kriminalvårdens arbetsuppgifter och ansvar vid övervakning. Proportionalitetsprincipen har övergripande betydelse och är av stor vikt. Den bör enligt Lagrådets mening placeras i en egen paragraf.

26 kap. 16 §

Enligt första stycket får Kriminalvården besluta om särskilda föreskrifter som ska följas av den som står under övervakning,

dvs. av den övervakade.

I andra stycket anges i punktform de särskilda föreskrifter som kan komma i fråga. I flertalet punkter nämns inte adressaten särskilt men det framgår av första stycket att adressaten är den övervakade. I punkterna 1 och 2 anges däremot ”den frigivne” som adressat; det är den frigivne som förutsätts hålla kontakt med eller underrätta övervakaren eller Kriminalvården. Med den frigivne skulle då, trots vad som sägs i första stycket, eventuellt kunna avses något annat än den övervakade.

Enligt tredje stycket får det ges en särskild föreskrift om när och hur en skadeståndsskyldighet på grund av brott ska fullgöras (jfr föreslagna 11 § första stycket). Bestämmelsen gäller

”den frigivne”.

Prop. 2018/19:77 Bilaga 5

105

Prop. 2018/19:77 Bilaga 5

106

I remisstexten konstateras att särskilda föreskrifter bara ska kunna ges till frigivna som står under övervakning. Som framgått öppnar emellertid den föreslagna lagtexten för andra tolkningar. För att undanröja missförstånd bör ”den frigivne” ersättas med

”den övervakade” (jfr föreslagna 15 §).

I fjärde stycket anges (återigen, jfr första stycket) att särskilda föreskrifter beslutas av Kriminalvården. Där hänvisas också till den individuella plan som enligt 14 § tredje stycket ska upprättas för den som övervakas. Det heter att Kriminalvården i planen får meddela ytterligare anvisningar om vad som gäller under övervakningstiden.

Övervakningen ska planeras och utformas tillsammans med den dömde och i samverkan med berörda myndigheter. Enligt fjärde stycket är det Kriminalvården som, till synes ensidigt, beslutar ytterligare anvisningar. Anvisningarna ska tas in i planen.

Relationen mellan paragrafens fjärde stycke och 14 § tredje stycket är inte självklar. Bl.a. väcks frågan vilken rättslig betydelse planen har och om denna kan skifta beroende på om möjligheten att meddela ytterligare anvisningar har utnyttjats eller ej.

I 26 kap. förekommer redan begreppet anvisningar. Det framgår att det görs en åtskillnad mellan föreskrifter och anvisningar. Det är då oegentligt att här i fjärde stycket tala om ”ytterligare anvisningar” eftersom uttryckssättet indikerar att även de särskilda föreskrifterna är anvisningar.

Vad Lagrådet pekat på visar att det i olika hänseenden krävs klarlägganden och preciseringar.

26 kap. 17 §

Genom paragrafen införs en möjlighet för Kriminalvården att besluta om elektronisk övervakning för att kontrollera att en särskild föreskrift följs. Ett beslut om elektronisk övervakning får meddelas endast om det är särskilt angeläget för att minska risken för att den övervakade begår nya brott.

I remissen anges att den elektroniska övervakningen efter villkorlig frigivning inte får vara så ingripande att den är att jämställa med den inskränkning av rörelsefriheten och övervakning som äger rum inom ramen för verkställighet av ett fängelsestraff genom intensiv-övervakning. Bl.a. mot den bakgrunden anförs att det förhållandet att en övervakning av detta slag har förekommit under den villkorligt medgivna friheten inte bör påverka bedömningen av om förverkande ska ske vid en senare lagföring.

Lagtexten innehåller inte några bestämmelser som rör utformningen av den elektroniska övervakningen eller några begränsningar av det slag som författningskommentaren ger uttryck för. Elektronisk övervakning är i sig en ingripande åtgärd för den enskilde och restriktionerna för hur

åtgärden får användas bör därför så långt möjligt framgå av lagen. Som påpekats under remissbehandlingen måste det vidare ifrågasättas om inte åtgärden är så ingripande att den bör beaktas av domstol vid en senare lagföring. Lagrådet förordar att dessa frågor övervägs ytterligare.

26 kap. 18 §

Enligt paragrafens nuvarande första stycke kan åtgärder vidtas om den frigivne inte iakttar vad som åligger honom eller henne enligt brottsbalken eller enligt föreskrift eller anvisning som meddelats med stöd av balken. I remissförslaget finns ingen hänvisning till balken. Sådana åtgärder som hittills grundats enbart på skötsamhetskravet i 11 § första stycket skulle därmed inte längre kunna vidtas. Ändringen kommenteras inte i remissen (se vidare vad Lagrådet anför vid 19 §).

Kriminalvården får enligt första stycket ompröva beslut om övervakning och förordnande av övervakare och biträde och om särskilda föreskrifter, anvisningar och elektronisk övervakning samt dessutom besluta om ”ytterligare åtgärder”. Vid föredragningen har upplysts att dessa ytterligare åtgärder ska avse sådant som regleras i de aktuella lagrummen.

I förvaltningslagen (2017:900) används inte ordet ompröva (jfr prop. 2017/18:232 och 2 kap. 19 § i den där föreslagna databrottslagen, prop. s. 640 och 558). Detta talar för att ordet ompröva i första stycket bör ersättas med ”ändra”.

Enligt andra stycket andra meningen ges övervakaren möjlighet att, med ett undantag, tillfälligt justera anvisningar, föreskrifter och kontrollåtgärder. Ordet justera är olämpligt eftersom det innefattar ändringar i skärpande riktning; att övervakaren kan göra en sådan ändring i sina egna anvisningar behöver knappast regleras särskilt.

26 kap. 19 §

Förutsättningarna enligt första och andra styckena skiljer sig åt. Första stycket handlar om Kriminalvårdens möjlighet att fatta beslut vid överträdelser av de för övervakningen gällande föreskrifterna och anvisningarna; med föreskrifter får antas avses de särskilda föreskrifterna enligt 16

§.Förutsättningarna för ett ingripande enligt andra stycket kan uppfattas som mer omfattande eftersom de knyter an till den övervakades ”skyldigheter under övervakningen” och därmed också skulle kunna innefatta situationer när det är enbart skötsamhetskravet i 11 § första stycket som har överträtts.

I andra stycket syftar ordet åtgärd på såväl beslut om åtgärder enligt de i 18 § första stycket angivna lagrummen som beslut om att meddela varning. En sådan oklarhet bör undvikas.

Vad Lagrådet anfört här och inledningsvis vid 18 § bör lämpligen övervägas i ett sammanhang.

Prop. 2018/19:77 Bilaga 5

107

Prop. 2018/19:77 Bilaga 5

108

26 kap. 20 §

I paragrafen förekommer ordet åtgärd med syftning också på varning. Se vad Lagrådet anfört vid 19 § andra stycket.

Förslaget till lag om ändring i fängelselagen

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Prop. 2018/19:77

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 2019

Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden, Wallström, Y Johansson, M Johansson, Baylan, Hallengren, Hultqvist, Andersson, Bolund, Damberg, Strandhäll, Shekarabi, Ygeman, Linde, Eneroth, Dahlgren, Nilsson, Ernkrans, Lind

Föredragande: statsrådet M Johansson

Regeringen beslutar proposition Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning

109