Regeringens proposition 2018/19:36
Kompletterande bestämmelser till | Prop. |
EU:s förordning om gränsöverskridande | 2018/19:36 |
paketleveranstjänster |
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 10 januari 2019
Stefan Löfven
Peter Eriksson
(Näringsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen föreslår en ny lag med kompletterande bestämmelser till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/644 av den 18 april 2018 om gränsöverskridande paketleveranstjänster. Lagen innehåller bestämmelser om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter dels om kompletterande informationskrav för tillhandahållare av paketleveranstjänster, dels om ett avgiftsuttag från den som omfattas av skyldigheterna enligt förordningen. Vidare innehåller lagen bestämmelser om anmälan, tillsyn och sanktioner samt överklagande.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 15 maj 2019.
1
Prop. 2018/19:36
2
Innehållsförteckning
2.2Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen
6.2Kompletterande informationskrav får meddelas vid
10.1Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gränsöverskridande
paketleveranstjänster ........................................................ | 32 |
10.2Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen
1 | Förslag till riksdagsbeslut | Prop. 2018/19:36 |
Regeringens förslag:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gränsöverskridande paketleveranstjänster.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486).
3
Prop. 2018/19:36
4
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gränsöverskridande paketleveranstjänster
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/644 av den 18 april 2018 om gränsöverskridande paketleveranstjänster
Termer och uttryck i lagen har samma betydelse som i
Nationell tillsynsmyndighet
2 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara nationell tillsynsmyndighet när det gäller andra frågor än som avses i 9 §.
Informationskrav för tillhandahållare av paketleveranstjänster
3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om annan skyldighet att lämna information än som anges i artikel 4.1 och 4.3 i
Anmälan
4 § En tillhandahållare av paketleveranstjänster som är etablerad i Sverige ska anmäla sin verksamhet till tillsynsmyndigheten.
Tillsyn och sanktioner
5 § Tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över
1.att tillhandahållare av paketleveranstjänster fullgör sina skyldigheter enligt artiklarna 4 och 5 i
2.att denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs.
6 § Tillhandahållare av paketleveranstjänster ska lämna de upplysningar och handlingar som tillsynsmyndigheten begär för tillsynen.
7 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för Prop. 2018/19:36 att en tillhandahållare av paketleveranstjänster ska följa
1.artiklarna 4 och 5 i
2.denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.
Tillsynsmyndigheten får bestämma att ett beslut om föreläggande ska gälla omedelbart, om det krävs för att de rapporteringstider som anges i
8 § Tillsynsmyndighetens beslut om åtgärder för tillsynen får verkställas av Kronofogdemyndigheten. Då gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande.
9 § Om en näringsidkare inte tillhandahåller information till konsumenter i enlighet med artikel 7 i
Avgifter
10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att den som omfattas av skyldigheterna enligt artiklarna 4 och 5 i
Överklagande
11 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 15 maj 2019.
5
Prop. 2018/19:36
6
2.2Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486)
Härigenom föreskrivs att 1 § marknadsföringslagen (2008:486) ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt SFS 2018:2092 | Föreslagen lydelse |
1 §
Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och näringslivets intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.
Bestämmelser om marknadsföring finns bl.a. i
–socialförsäkringsbalken,
–sjölagen (1994:1009),
–lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,
–lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet,
–lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas,
–lagen (1999:158) om investerarskydd,
–lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster,
–lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
–lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,
–prisinformationslagen (2004:347),
–lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler,
–försäkringsavtalslagen (2005:104),
–lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet,
–lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
–lagen (2010:510) om lufttransporter,
–radio- och
–lagen (2010:751) om betaltjänster,
–alkohollagen (2010:1622),
–konsumentkreditlagen (2010:1846),
–lagen (2011:914) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende eller långfristig semesterprodukt,
–lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
–lagen (2013:1054) om marknadsföring av modersmjölksersättning och tillskottsnäring,
–lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s
–lagen (2015:671) om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden,
–lagen (2015:953) om kollektivtrafikresenärers rättigheter,
–lagen (2016:415) om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner,
–lagen (2016:915) om krav på installationer för alternativa drivmedel,
– paketreselagen (2018:1217), | – spellagen (2018:1138), |
– lagen (2018:1219) om försäk- | – paketreselagen (2018:1217), |
ringsdistribution, | |
– spellagen (2018:1138), och | – lagen (2018:1219) om försäk- |
ringsdistribution, |
–lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.
– lagen (2018:2088) om tobak och Prop. 2018/19:36 liknande produkter, och
–lagen (2019:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gränsöverskridande paketleveranstjänster.
Denna lag träder i kraft den 2 juli 2019.
7
Prop. 2018/19:36 | 3 | Ärendet och dess beredning |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/644 av den 18 april | ||
2018 om gränsöverskridande paketleveranstjänster, nedan kallad |
||
ordningen, trädde i kraft den 22 maj 2018. Förordningen tillämpas från | ||
ikraftträdandet med undantag för bestämmelsen om sanktioner som ska | ||
tillämpas från och med den 23 november 2019. Medlemsstaterna ska senast | ||
samma dag anmäla de rättsakter som antas med anledning av skyldigheten | ||
att fastställa sanktioner för överträdelse av förordningen. Även senare änd- | ||
ringar ska anmälas utan dröjsmål. |
||
Under förhandlingarna upprättades och överlämnades en faktapromemoria | ||
till riksdagen (2015/16:FPM99). | ||
i nationell rätt. Regeringen har utsett Post- och telestyrelsen (PTS) till nationell | ||
tillsynsmyndighet enligt |
||
tillhandahållare av paketleveranstjänster fullgör sina skyldigheter enligt artik- | ||
larna 4 och 5 i |
||
över att näringsidkare som med konsumenter ingår köpeavtal som inbegriper | ||
gränsöverskridande paketleveranser fullgör skyldigheterna enligt artikel 7 | ||
i |
||
(2018:476) om tillsyn enligt EU:s förordning om gränsöverskridande paket- | ||
leveranstjänster. | ||
Inom Näringsdepartementet har även promemorian Kompletterande be- | ||
stämmelser till EU:s förordning om gränsöverskridande paketleverans- | ||
tjänster upprättats. I promemorian föreslås en ny lag med kompletterande | ||
bestämmelser om anmälan, tillsyn och sanktioner samt avgifter som är | ||
nödvändiga till följd av |
||
i allt väsentligt med innehållet i denna proposition. Promemorians lagför- | ||
slag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats och en förteckning | ||
över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena har publicerats på | ||
regeringens webbplats och finns även tillgängliga i Näringsdepartementet | ||
(N2018/03899/D). | ||
Lagrådet | ||
Regeringen beslutade den 6 december 2018 att inhämta Lagrådets yttrande | ||
över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. | ||
Regeringen följer i huvudsak Lagrådets synpunkter, se avsnitt 6.2, 6.4, 6.5 | ||
och författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissen har vissa | ||
språkliga och redaktionella ändringar gjorts. |
4 | EU:s förordning om gränsöverskridande | |
paketleveranstjänster | ||
för gränsöverskridande paketleveranstjänster. Den ska också ge nationella | ||
8 | tillsynsmyndigheter ökade möjligheter att utöva tillsyn på området. Dessa | |
åtgärder ska öka konkurrensen, vilket i sin tur ska leda till sänkta priser. |
Den övergripande målsättningen är att den gränsöverskridande
Förordningen kompletterar reglerna i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna, det s.k. postdirektivet. Direktivet har ändrats vid ett par tillfällen, senast genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/6/EG av den 20 februari 2008 om ändring av direktiv 97/67/EG beträffande fullständigt genomförande av gemenskapens inre marknad för posttjänster. I postdirektivet regleras posttjänster, huvudsakligen de nationella samhällsomfattande tjänsterna. Postdirektivet tar inte upp tillsynen över tillhandahållare av paketleveranstjänster.
Enligt
I artikel 2 behandlas definitioner av vissa termer som används i förordningen. Utöver hänvisningar till definitioner i vissa direktiv innehåller artikeln fyra nya definitioner. Med paket avses annan postförsändelse än ett skriftligt meddelande som innehåller varor med eller utan kommersiellt värde och som väger högst 31,5 kg. I skäl 15 i förordningen anges att uppskattningsvis 80 procent av adresserade paket som genereras av
Paketleveranstjänster definieras som tjänster som innefattar insamling, sortering, transport och utdelning av paket.
Skyldigheterna enligt förordningen omfattar tillhandahållare av paketleveranstjänster. Företag som är etablerade i endast en medlemsstat och som bara tillhandahåller inrikes paketleveranstjänster som en del av ett köpeavtal och som en del av detta avtal personligen levererar varor som omfattas av avtalet till användaren, omfattas inte av definitionen. Av skäl 17 i förordningen följer att företag som tillhandahåller minst ett led i postleveranskedjan, dvs. insamling, sortering, transport och utdelning av paket, är att bedöma som tillhandahållare av paketleveranstjänster. Enbart transporter, som inte sker i samband med insamling, sortering eller utdelning, är dock inte paketleveranstjänster. Det gäller också när transporterna utförs inom ramen för alternativa affärsmodeller eller på annat sätt. I sådana fall antas det nämligen att verksamheten är en del av transportsektorn, förutsatt att företaget eller ett av dess dotterbolag eller anknutna företag inte omfattas av förordningen på annat sätt.
Prop. 2018/19:36
9
Prop. 2018/19:36 | Med underleverantör avses ett företag som utför insamling, sortering, |
transport eller utdelning av paket åt tillhandahållaren av paketleverans- | |
tjänster. | |
Artikel 3 reglerar harmoniseringsnivån. Kraven i förordningen är minimi- | |
krav som inte hindrar en medlemsstat från att bibehålla eller införa ytter- | |
ligare nödvändiga och proportionella åtgärder för att få till stånd bättre | |
gränsöverskridande paketleveranstjänster, förutsatt att åtgärderna är fören- | |
liga med unionsrätten. | |
Artiklarna |
|
handahållare av paketleveranstjänster är skyldiga att lämna till den nationella | |
tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där de är etablerade. Informationen | |
avser vissa basuppgifter som ska lämnas initialt och ytterligare information | |
som ska lämnas varje år vid en senaste tidpunkt som anges i förordningen. | |
De uppgifter som ska lämnas varje år rör omsättning för paketleverans- | |
tjänster, antal personer som är sysselsatta med tillhandahållandet av paket- | |
leveranstjänster, antal levererade paket, information om underleverantörer | |
och offentliggjorda prislistor, om sådana finns tillgängliga. Därutöver får | |
den nationella tillsynsmyndigheten införa kompletterande informationskrav | |
förutsatt att de behövs och är proportionella. | |
För att begränsa den administrativa bördan för små företag som är verk- | |
samma endast på en nationell eller regional marknad är det endast företag | |
som sysselsätter minst 50 personer med tillhandahållandet av paketleverans- | |
tjänster som omfattas av informationsskyldigheten. Detta tröskelvärde gäller | |
dock inte om tillhandahållaren är etablerad i mer än en medlemsstat. Den | |
nationella tillsynsmyndigheten får dessutom under vissa förutsättningar | |
begära informationen från företag som sysselsätter färre personer, dock minst | |
25 personer. I skäl 20 i |
|
bör inbegripa personer som är sysselsatta med tillhandahållandet av paket- | |
leveranstjänster, t.ex. |
|
tagare som arbetar för tillhandahållaren av paketleveranstjänster. | |
Europeiska kommissionen har antagit genomförandeförordning (EU) 2018/ | |
1263 av den 20 september 2018 om fastställande av formulär för inlämnande | |
av information från tillhandahållare av paketleveranstjänster enligt Europa- | |
parlamentets och rådets förordning (EU) 2018/644. Genomförandeförord- | |
ningen trädde i kraft den 11 oktober 2018 och är direkt tillämplig i medlems- | |
staterna. I bilagorna till genomförandeförordningen finns två formulär för | |
att lämna den information som avses i artikel 4.1 och 4.3 i |
|
dvs. de basuppgifter som ska lämnas initialt och den ytterligare information | |
som ska lämnas varje år. | |
Enligt artikel 5 ska tillhandahållare av gränsöverskridande paketleverans- | |
tjänster som omfattas av informationsskyldigheten enligt artikel 4 förse den | |
nationella tillsynsmyndigheten, i den medlemsstat där de är etablerade, med | |
en offentliggjord prislista med aktuella taxor för leverans av enstaka paket. | |
I bilagan till |
|
som omfattas av prisinsynen. Uppgifterna ska lämnas varje år vid en senaste | |
tidpunkt som anges i förordningen. Den nationella tillsynsmyndigheten | |
ska sedan lämna in prislistorna till Europeiska kommissionen som offent- | |
liggör listorna på en särskild webbplats. | |
I artikel 6 anges att den nationella tillsynsmyndigheten – för alla de post- | |
försändelser som anges i bilagan till |
|
10 | gränsöverskridande taxor enligt mottagna prislistor som omfattas av en |
skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och som myndig- Prop. 2018/19:36 heten ska bedöma. Vid bedömningen ska myndigheten, med beaktande av
de omständigheter som anges i artikeln, bestämma vilka gränsöverskridande taxor som den anser är orimligt höga. För att säkerställa öppenhet i hela unionen ska bedömningen sedan lämnas till Europeiska kommissionen som offentliggör en
Enligt artikel 7 finns en skyldighet för näringsidkare som med konsumenter ingår köpeavtal som inbegriper gränsöverskridande paketleveranser att tillhandahålla viss information, se vidare avsnitt 6.5.
Enligt artikel 8 ska medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner för överträdelse av förordningen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas, se vidare avsnitt 6.5.
I artikel 13 behandlas förordningens ikraftträdande. Där anges att förordningen ska tillämpas från och med den 22 maj 2018, med undantag för artikel 8 som ska tillämpas från och med den 23 november 2019.
5 Paketmarknaden i Sverige
Paketmarknaden definieras vanligtvis utifrån försändelsernas vikt, där för- | |
sändelser under 35 kg brukas kallas lättgods eller styckegods medan tyngre | |
försändelser än så brukas kallas tunggods eller partigods. Det som känne- | |
tecknar paket är att de är spårbara och därmed kan följas av mottagaren eller | |
avsändaren under distributionen. | |
Mindre varor som t.ex. hemelektronik, skönhetsprodukter och böcker | |
befordras ofta som brevförsändelser. Detta gör att gränsen mellan brev- och | |
paketmarknaden inte är helt tydlig. I takt med att kunder vill ha snabbare | |
leveranser av varor direkt till hemmet eller till sitt verksamhetsställe blir | |
även gränsdragningen mellan traditionell paketdistribution och bud- och | |
kurirbefordran mer otydlig. | |
Den svenska paketmarknaden är i princip oreglerad. I postlagen (2010:1045) | |
finns det bestämmelser om postverksamhet och samhällsomfattande post- | |
tjänst. Lagen innehåller bl.a. bestämmelser som genomför postdirektivet. | |
Enligt lagen ska det finnas en samhällsomfattande posttjänst, dvs. en post- | |
tjänst som finns i hela landet, som är av god kvalitet och som innebär att | |
alla användare kan ta emot postförsändelser och till rimliga priser kan av- | |
lämna sådana försändelser för befordran. Med postförsändelser avses adresse- | |
rade försändelser som väger högst 20 kg och som överlämnas i den slutliga | |
form i vilken de ska transporteras av en tillhandahållare av posttjänster. Detta | |
innebär att den samhällsomfattande posttjänsten avser både brev och paket. | |
Med stöd av 2 kap. 4 § första stycket 2 postlagen har PTS utsett Postnord | |
Group AB (Postnord) att tillhandahålla hela den samhällsomfattande post- | |
tjänsten. Det nuvarande tillståndsvillkoret gäller till och med den 31 mars | |
2020. I och med att Postnord har utsetts att tillhandahålla den samhällsom- | |
fattande posttjänsten är företaget för närvarande det enda på paketmarknaden | |
som omfattas av tillsyn enligt postlagen. Detta gäller dock endast paket som | |
väger högst 20 kg. | |
Enligt 2 kap. 1 § postlagen krävs tillstånd för att bedriva postverksam- | |
het. Med postverksamhet avses regelbunden insamling, sortering, transport | 11 |
Prop. 2018/19:36 och utdelning av brev mot betalning. Termen brev omfattar adresserade försändelser som är inneslutna i kuvert eller annat omslag och som väger högst 2 kg samt vykort, brevkort och liknande försändelser. Detta innebär att tillståndskravet inte omfattar befordran av paket.
Det finns inte någon tillgänglig heltäckande analys av den svenska paketmarknaden när det gäller aktörernas volymer, marknadsandelar, tjänster, priser och geografiska täckning. Eftersom marknaden dessutom i stora delar är oreglerad innebär detta att det är svårt att få en överblick över antalet företag på paketmarknaden. För att PTS ska kunna göra tillförlitliga analyser av hela postmarknaden infördes nyligen en bestämmelse om uppgiftslämnande i 3 kap. 5 § postlagen. Enligt den nya bestämmelsen, som trädde i kraft den 1 april 2018, ska den som tillhandahåller posttjänster på begäran lämna viss information till myndigheten.
På den svenska paketmarknaden finns det fem aktörer som erbjuder paketleveranser till privatpersoner via egna ombudsnät: Postnord, Schenker AB (Schenker), DHL Freight (Sweden) AB (DHL), Bussgods Sverigefrakt AB (Bussgods) och United Parcel Service Inc. (UPS). Även Bring AS erbjuder paketleveranser via ombud genom samarbeten med andra aktörer. År 2015 distribuerade Postnord cirka 66 procent av paketförsändelserna som vägde högst 20 kg, medan Schenker, DHL, dåvarande Bring Citymail Sweden AB och Bussgods distribuerade cirka 18, 14, 2 respektive 0,4 procent. Under senare år har även UPS byggt upp ett servicenät för paketförsändelser. Härutöver finns det ett antal företag som bedriver bud- och kurirverksamhet, dvs. hämtning av försändelser hos avsändare för transport av försändelsen till mottagare. Större sådana företag på den svenska marknaden är Jetpak Top Holding AB (publ), TNT Holdings B.V. och Fedex Express. Myndigheten Trafikanalys tar årligen fram statistik om postverksamhet. En- ligt denna statistik fanns det 2016 totalt 367 företag med postverksamhet, varav 45 företag inom verksamhetsområdet postbefordran, 306 företag inom bud- och kurirverksamhet och 16 företag inom tidningsdistribution. Endast 13 av företagen med postverksamhet hade 50 eller fler anställda.
Paketvolymerna ökar stadigt. Från att tidigare ha utgjort en liten del av postmarknaden har paketleveranserna ökat de senaste åren i och med den ökade
s.85).
Det råder kraftig tillväxt på
mer av paket och varubrev. Det har i sin tur lett till att paketdistributörer, som DHL och Schenker, utvecklat ombudsnät och tjänster riktade mot konsumenter. Även Citymail AB (tidigare Bring Citymail Sweden AB) erbjuder utdelning av mindre varupaket till bostäder.
12
6 | Kompletterande bestämmelser till | Prop. 2018/19:36 |
6.1En ny lag införs
Regeringens förslag: De nationella bestämmelser som behövs för att komplettera
Termer och uttryck i lagen ska ha samma betydelse som i
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Som framgår av avsnitt 4 är
ordningen ett komplement till postdirektivet. Direktivet har genomförts i svensk rätt. Bestämmelser som följer av postdirektivet och dess ändringsdirektiv finns i postlagen. Som framgår av redogörelsen i avsnitt 5 reglerar postlagen dock endast postverksamhet och samhällsomfattande posttjänst. Postverksamhet omfattar endast brev, medan den samhällsomfattande posttjänsten omfattar postförsändelser – dvs. både brev och paket – som väger högst 20 kg. Med hänsyn till definitionen av paket i artikel 2 i
Hänvisningen till
13
Prop. 2018/19:36 I och med att den nya lagen syftar till att komplettera
6.2Kompletterande informationskrav får meddelas vid behov
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om annan skyldighet att lämna information än som anges i
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget.
PTS framhåller att det är viktigt att det i lagen och dess förarbeten framgår hur långt bemyndigandet att utfärda kompletterande informationskrav sträcker sig. Förvaltningsrätten i Stockholm påpekar med anledning av EU- förordningens bestämmelse i fråga om sekretess, att uppgifter om affärs- och driftförhållanden i mål hos domstol normalt endast omfattas av svag sekretess.
Skälen för regeringens förslag: Som framgår av avsnitt 4 ställs det i EU- förordningen krav på tillhandahållare av paketleveranstjänster att lämna viss information. Enligt artikel 4.5 får den nationella tillsynsmyndigheten införa informationskrav utöver dem som anges i punkterna 1 och 3, förutsatt att de behövs och är proportionella. Eftersom den svenska paketmarknaden i dag är i princip oreglerad saknas det information om aktörerna på marknaden och de tjänster som erbjuds. Det är därför svårt att bedöma vilken information som behövs för att tillsynsmyndigheten bättre ska kunna överblicka paketmarknaden och utöva tillsyn på det sätt som är syftet med
I enlighet med Lagrådets förslag bör det i bemyndigandet anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om annan skyldighet att lämna information än som anges i artikel
4.1och 4.3 i
14
kunskap om paketmarknaden och dess aktörer bäst gör den bedömningen. Prop. 2018/19:36 Sammantaget bör alltså kompletterande föreskrifter meddelas vid behov.
Enligt artikel 9 i
23 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, 9 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) och i bilagan till förordningen. Sekretess gäller enligt de bestämmelserna i PTS utrednings- och tillsynsverksamhet. Som Förvaltningsrätten i Stockholm påpekar regleras sekretessen för motsvarande uppgifter hos domstolarna i 36 kap. 2 § OSL. Regeringen konstaterar att den svenska sekretessregleringen omfattar sådan konfidentiell affärsinformation som avses i
6.3 | En generell anmälningsskyldighet införs | |
Regeringens förslag: En tillhandahållare av paketleveranstjänster som | ||
är etablerad i Sverige ska vara skyldig att anmäla sin verksamhet till | ||
tillsynsmyndigheten. | ||
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I | ||
promemorian föreslås inte att det uttryckligen ska framgå att anmälnings- | ||
skyldigheten endast omfattar tillhandahållare av paketleveranstjänster som | ||
är etablerade i Sverige. | ||
Remissinstanserna tillstyrker eller har inga synpunkter i sak på förslaget. | ||
Kommerskollegium anser dock att lagtexten ska utformas så att det tydligt | ||
framgår om anmälningsskyldigheten endast omfattar aktörer som är etable- | ||
rade i Sverige. Kammarrätten i Stockholm framhåller vikten av att anmäl- | ||
ningsskyldigheten utformas så att skyldigheten blir proportionerlig och att | ||
den administrativa bördan för små företag inte blir för omfattande. PTS anser | ||
att det inte är tydligt vilken information som anmälningsskyldiga ska lämna | ||
och att detta bör förtydligas i verkställighetsföreskrifter. | ||
Skälen för regeringens förslag | ||
Den nationella tillsynsmyndigheten behöver få kunskap om företagen | ||
Ett av syftena med regleringen i |
||
synsmyndigheter ökade möjligheter att utöva tillsyn när det gäller paket- | ||
leveranstjänster. Som framgår av avsnitt 4 gäller skyldigheterna att lämna in- | ||
formation inklusive prisuppgifter i förhållande till den nationella tillsyns- | ||
myndigheten i den medlemsstat där tillhandahållaren av paketleveranstjänster | ||
är etablerad. Myndighetens tillsynsansvar är alltså avgränsat till företag som | ||
är etablerade i medlemsstaten. Företag som är etablerade i Sverige ska lämna | ||
aktuell information till PTS, som har utsetts till nationell tillsynsmyndighet | ||
och därmed har det huvudsakliga tillsynsansvaret enligt |
||
För att PTS ska kunna utöva tillsynen är det nödvändigt att myndigheten | ||
får kännedom om vilka företag som verkar på marknaden. | ||
PTS har i dag möjlighet att samla in uppgifter från tillhandahållare av post- | ||
tjänster. Enligt 3 kap. 5 § postlagen ska den som tillhandahåller posttjänster | 15 |
Prop. 2018/19:36 på begäran lämna sådana uppgifter om sin ekonomi och verksamhet som är nödvändiga för uppföljning av utvecklingen på postområdet och för bevakning av att posttjänsterna svarar mot samhällets behov och att en väl fungerande samhällsomfattande posttjänst av god kvalitet finns tillgänglig för alla användare. Bestämmelsen syftar till att PTS ska kunna göra tillförlitliga analyser av hela postmarknaden, dvs. även av företag som tillhandahåller posttjänster men som inte samtidigt bedriver postverksamhet. I förarbetena uttalades bl.a. att förslaget kommer att möjliggöra bättre och utförligare analyser av paketmarknaden (prop. 2017/18:41 s. 14 f.). Som framgår av avsnitt 6.1 har dock
Ett tillståndskrav är inte nödvändigt
Som framgår av avsnitt 5 finns enligt postlagen ett krav på tillstånd för att bedriva postverksamhet, som alltså endast omfattar befordran av brev. Tillståndsplikten infördes den 1 januari 1997 och ersatte då den tidigare regleringen om anmälningsplikt. Syftet med att införa tillståndsförfarandet var dels att förhindra att oseriösa företag träder in på postmarknaden, dels att möjliggöra en förhandsgranskning av den sökandes vilja, förmåga och möjlighet att uppfylla lagens krav på verksamheten (prop. 1995/96:218 s. 32). Enligt den äldre postlagen (1993:1684), nedan kallad 1993 års postlag, omfattade begreppet postverksamhet i första hand befordran av brev, men i det fall befordran avsåg både brev och paket ingick även paket i den tillståndspliktiga verksamheten. Postverksamhet omfattade dock inte befordran av endast paket (prop. 1993/94:38 s. 151). Detta innebär att även paketbefordran i sådana fall omfattades av anmälnings- eller tillståndsplikten enligt 1993 års postlag fram till den 1 juli 1998, då tillståndspliktig postverksamhet begränsades till endast brevbefordran (se prop. 1997/98:127 s. 24 f.). Trots den regleringen var den egentliga tillsynen enligt 1993 års postlag begränsad till befordran av brev (prop. 1993/94:38 s. 79).
16
I den nu gällande postlagen regleras grundläggande krav för postverksamhet. Till skillnad från postlagen innehåller
den allmänna uppfattningen att paketbefordringen fungerat tillfredställande och att den även i framtiden bör lämnas oreglerad i möjligaste mån. I sitt slutbetänkande bedömde också 2015 års postlagsutredning att ett krav på tillståndsplikt inte var motiverat i dagsläget. Utredningen uttalade bl.a. att den inte fått några indikationer på att konkurrensen på den svenska paketmarknaden inte skulle fungera och att tillsyn av marknaden därmed skulle vara nödvändig (SOU 2016:54 s. 168). Mot den bakgrunden anser regeringen att ett krav på tillståndsplikt för närvarande är en alltför ingripande åtgärd. Den tillsynsverksamhet som följer av
Ett anmälningsförfarande är lämpligt
En mindre ingripande åtgärd är att införa ett krav på anmälan. Ett anmälningsförfarande kan enligt regeringen ge PTS nödvändig information om vilka företag som finns på den svenska paketmarknaden. För att PTS ska kunna se till att tillhandahållare av paketleveranstjänster fullgör sina skyldigheter enligt
Som redogjorts för i avsnittets inledning är det företag som är etablerade i Sverige som ska lämna information till PTS. Det betyder att ett utländskt företag som bedriver näringsverksamhet i Sverige genom t.ex. en filial eller ett svenskt dotterbolag omfattas av skyldigheterna. Tjänsteutövare som tillfälligt tillhandahåller tjänster i Sverige och i stället omfattas av bestämmelserna om fri rörlighet för tjänster i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt faller däremot utanför PTS tillsyn. Anmälningsskyldigheten bör utformas på motsvarande sätt. I likhet med Kommerskollegium anser regeringen att det för tydlighets skull uttryckligen av lagtexten bör framgå att anmälningsplikten gäller företag som är etablerade i Sverige. Termen etablerad bör ha samma betydelse som i
Alla tillhandahållare av paketleveranstjänster omfattas dock inte av skyldigheterna enligt artiklarna 4 och 5 i
Prop. 2018/19:36
17
Prop. 2018/19:36 behöver PTS ges förutsättningar att överblicka hela marknaden för att kunna analysera den och bedöma vad som krävs för att säkerställa att bestämmelserna i
Med hänsyn till syftet med tröskelvärdet anser regeringen, i likhet med Kammarrätten i Stockholm, att det är viktigt att anmälningsskyldigheten inte medför en alltför omfattande administrativ börda för små företag. De uppgifter som ska lämnas i en anmälan bör därför begränsas till sådana som är nödvändiga för att den nationella tillsynsmyndigheten ska kunna bedöma om företaget omfattas av skyldigheterna enligt
6.4Den nationella tillsynsmyndigheten
Regeringens förslag: Den nationella tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över dels att tillhandahållare av paketleveranstjänster fullgör sina skyldigheter att lämna information till myndigheten och ge myndigheten insyn i gränsöverskridande taxor, dels att den nya lagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av denna följs. Det ska framgå av lag att tillsynsmyndigheten utses av regeringen.
Tillhandahållare av paketleveranstjänster ska lämna de upplysningar och handlingar som tillsynsmyndigheten begär för tillsynen. Beslut som avser åtgärder för tillsynen ska få verkställas av Kronofogdemyndigheten.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens, men är annorlunda formulerat i fråga om upplysningen om tillsynsmyndigheten, dess befogenheter och verkställighet hos Kronofogdemyndigheten.
Remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Konsumentverket tar upp frågan om det delade tillsynsansvaret och anser att det blir tydligare om det direkt av den föreslagna lagen framgår att det finns två tillsynsmyndigheter med ansvar för olika artiklar i
18
Kronofogdemyndigheten föreslår att bestämmelsen om verkställighet | Prop. 2018/19:36 |
kompletteras så att det framgår att rätten till verkställighet ska avse ett be- | |
slut som avser åtgärder för tillsynen och att verkställighet sker enligt ut- | |
sökningsbalken. | |
Skälen för regeringens förslag | |
Bestämmelser om den nationella tillsynsmyndigheten | |
Av |
|
föra de uppgifter som regleras i artiklarna |
|
förutsätter alltså att medlemsstaterna utser en sådan myndighet. Som fram- | |
går av avsnitt 3 pekas PTS ut som den nationella tillsynsmyndigheten i | |
förordningen om tillsyn enligt EU:s förordning om gränsöverskridande pa- | |
ketleveranstjänster. PTS ska därmed fullgöra särskilda uppgifter enligt | |
artiklarna 4 och 5 i |
|
handahållare av paketleveranstjänster att lämna viss information till till- | |
synsmyndigheten. Berörda företag ska även ge tillsynsmyndigheten insyn | |
i gränsöverskridande taxor genom att förse myndigheten med en offentlig- | |
gjord prislista över sådana postförsändelser som anges i förordningens bi- | |
laga. Tillsynsansvaret omfattar alltså i första hand att kontrollera att till- | |
handahållare av paketleveranstjänster uppfyller |
|
denna del. Den nationella tillsynsmyndigheten bör även verka för en större | |
prisinsyn och för att göra marknaden som helhet mer öppen för insyn i | |
enlighet med det som anges i skälen i |
|
För närvarande ansvarar PTS för uppgifterna i 3 kap. 5 § postlagen att | |
fortlöpande följa utvecklingen på postområdet samt bevaka att posttjänst- | |
erna svarar mot samhällets behov och att en väl fungerande samhällsom- | |
fattande posttjänst av god kvalitet finns tillgänglig för alla användare. | |
Uppgiften att bevaka att posttjänsterna svarar mot samhällets behov om- | |
fattar samtliga posttjänster, även paket som väger högst 20 kg. På motsva- | |
rande sätt bör PTS också ansvara för att följa utvecklingen på paketmark- | |
naden. | |
För att uppmärksamma att det finns en nationell tillsynsmyndighet och | |
tydliggöra myndighetens tillsynsansvar anser regeringen att komplette- | |
rande nationell reglering om den nationella tillsynsmyndigheten lämpligen | |
bör framgå direkt av den nya lagen. Därmed bör det i lagen anges att rege- | |
ringen utser en nationell tillsynsmyndighet. Tillsynsansvaret bör även om- | |
fatta de kompletterande bestämmelserna enligt den nya lagen, t.ex. anmäl- | |
ningsskyldigheten. Regeringen anser inte att det finns behov av att, på det | |
sätt som Lagrådet föreslår, göra tillägg till den föreslagna bestämmelsen | |
om vad tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över. | |
Som Schenker framhåller är det viktigt med en tydlig ansvarsfördelning | |
mellan olika tillsynsmyndigheter. Eftersom även Konsumentverket har ut- | |
setts till tillsynsmyndighet (se avsnitt 3) finns det behov av att särskilja de båda | |
myndigheternas tillsynsområden åt. Det motiverar också att den nationella | |
tillsynsmyndighetens ansvar framgår direkt av den nya lagen. Lagrådet | |
anser i likhet med Konsumentverket att det finns skäl att låta det av lagen | |
framgå att tillsynen av den information som näringsidkare ska tillhanda- | |
hålla konsumenter enligt artikel 7 i |
|
ning. Regeringen instämmer i den bedömningen. I enlighet med Lagrådets | 19 |
Prop. 2018/19:36 förslag bör det därför anges att den myndighet som regeringen bestämmer ska vara nationell tillsynsmyndighet när det gäller andra frågor än som avses i den bestämmelse som gör marknadsföringslagens sanktionssystem tillämpligt vid överträdelse av artikel 7 i
Den nationella tillsynsmyndighetens befogenheter
Det är en uppgift för den nationella tillsynsmyndigheten att utforma en lämplig tillsynsverksamhet med utgångspunkt från regleringen i
20
PTS är tillsynsmyndighet även enligt postlagen. Enligt 4 kap. 14 § postlagen har PTS rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen, rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verksamhet som står under tillsyn bedrivs och rätt att få verkställighet hos Kronofogdemyndigheten av beslut som avser sådana åtgärder. På motsvarande sätt bör tillhandahållare av paketleveranstjänster vara skyldiga att bistå med de upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs för tillsynen enligt
inte finns skäl att införa en sådan befogenhet. Föreslagna befogenheter om Prop. 2018/19:36 rätt att begära upplysningar och handlingar och att beslut om åtgärder för
tillsynen får verkställas av Kronofogdemyndigheten bör i kombination med den möjlighet att meddela förelägganden som föreslås i nästa avsnitt, vara tillräckligt effektiva medel för att se till att aktuella skyldigheter fullgörs.
6.5Sanktioner
Regeringens förslag: Den nationella tillsynsmyndigheten ska få meddela de förelägganden som behövs för tillsynen. Ett beslut om föreläggande ska få förenas med vite. Tillsynsmyndigheten ska få bestämma att ett beslut om föreläggande ska gälla omedelbart om det krävs för att de rapporteringstider som anges i
Om information till konsumenter inte lämnas i enlighet med
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens, men någon hänvisning i marknadsföringslagen föreslås inte.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Konsumentverket däremot ser vissa tolknings- och tillämpningsproblem med den marknadsrättsligt sanktionerade bestämmelsen eftersom artikel 7 i
Kronofogdemyndigheten önskar att det av lagtexten tydligare ska framgå om beslut om föreläggande som gäller omedelbart ska kunna läggas till grund för Kronofogdemyndighetens verkställighetsåtgärder.
Skälen för regeringens förslag
Den nationella tillsynsmyndighetens sanktioner
Medlemsstaterna ska enligt artikel 8 i
Enligt 4 kap. 16 § postlagen har PTS befogenhet att meddela de förelägganden som behövs för att lagen, eller de föreskrifter eller tillståndsvillkor som har meddelats med stöd av lagen, ska följas. Av 4 kap. 18 § postlagen följer vidare att förelägganden och förbud enligt den lagen får förenas med vite. Sanktionssystemet i postlagen ger PTS ett effektivt verktyg att komma till rätta med brister som upptäcks vid myndighetens tillsynsarbete enligt den lagen. Regeringen bedömer att ett sådant system även är väl lämpat för PTS tillsynsarbete enligt
21
Prop. 2018/19:36 | Enligt postlagen finns även möjligheten att meddela förbud. Ett förbud |
att bedriva en viss verksamhet är dock en så pass ingripande åtgärd att | |
sanktionen inte bör införas utan mycket starka skäl. Det kan ifrågasättas | |
om det för närvarande finns behov av en förbudsmöjlighet. Med hänsyn | |
till syftet med |
|
regeringen att ett förbud inte är förenligt med kravet på proportionalitet. | |
Vitesföreläggande bör vara ett tillräckligt effektivt medel för att se till att | |
skyldigheterna enligt |
|
ringen att det inte finns anledning att införa bestämmelser om andra sank- | |
tioner. Postlagen innehåller inte heller några sådana bestämmelser. | |
Enligt 4 kap. 22 § postlagen ska PTS beslut enligt den lagen, eller enligt | |
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, gälla omedelbart. Bestäm- | |
melsen är en följd av artikel 22.3 i postdirektivet i dess lydelse enligt Europa- | |
parlamentets och rådets direktiv 2008/6/EG (se avsnitt 4). Bestämmelsen | |
innebar en ändring i förhållande till 1993 års postlag, enligt vilken huvud- | |
regeln var att tillståndsmyndighetens beslut inte gäller omedelbart om inte | |
myndigheten har bestämt så. I skäl 49 i 2008 års postdirektiv anges att för | |
att garantera rättssäkerhet och säkerhet på marknaden bör det säkerställas | |
att de nationella tillsynsmyndigheternas beslut gäller tills överklagande- | |
förfaranden avslutats. Eftersom artiklarna 4 och 5 i |
|
skillnad från postlagen – endast reglerar skyldigheter att tillhandahålla in- | |
formation inklusive prisuppgifter till den nationella tillsynsmyndigheten | |
är det inte motiverat att i den nya lagen införa motsvarande bestämmelse | |
som i postlagen. Regeringen anser dock att det är viktigt att den nationella | |
tillsynsmyndigheten kan ingripa skyndsamt när de frister som anges i EU- | |
förordningen överträds. Ett skyndsamt agerande krävs också för att myn- | |
digheten ska kunna fullgöra sin uppgift att vidarerapportera viss informa- | |
tion till Europeiska kommissionen i rätt tid. För att Sverige ska uppfylla | |
de skyldigheter som följer av |
|
het för den nationella tillsynsmyndigheten att bestämma att ett beslut om före- | |
läggande ska gälla omedelbart. Regeringens bedömning är att de situationer | |
som ryms inom de allmänna bestämmelserna i 35 § förvaltningslagen om | |
möjlighet för en myndighet att verkställa ett beslut omedelbart inte kom- | |
mer att uppstå inom ramen för aktuell reglering. Det finns därför skäl att | |
införa en särskild bestämmelse i den nya lagen med ytterligare undantag | |
från huvudregeln att ett förvaltningsbeslut får verkställas först efter laga | |
kraft. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att det av lagen bör framgå | |
att möjligheten att bestämma att ett beslut om föreläggande ska gälla ome- | |
delbart endast finns om det krävs för att de rapporteringstider som anges i | |
35 § förvaltningslagen ska gälla för övriga fall. Mot bakgrund av regering- | |
ens bedömning ovan kommer tillsynsmyndigheten, inom ramen för den | |
tillsyn som |
|
stämma att ett beslut om föreläggande ska gälla omedelbart med stöd av | |
35 § förvaltningslagen. En hänvisning till den bestämmelsen i den nu före- | |
slagna bestämmelsen skulle dock ge motsatt intryck. Regeringen ser därför | |
inte något behov av en uttrycklig hänvisning till 35 § förvaltningslagen. | |
Det finns inget som hindrar att den nationella tillsynsmyndigheten begär | |
verkställighet hos Kronofogdemyndigheten av ett beslut om föreläggande | |
som gäller omedelbart (se avsnitt 6.4). Till skillnad från Kronofogdemyn- | |
22 | digheten anser regeringen inte att lagtexten behöver förtydligas i denna del. |
Lagrådets synpunkter i övrigt när det gäller bestämmelserna om föreläggande föranleder inte några ytterligare ändringar.
Marknadsföringslagen används vid skyldigheter att lämna information till konsumenter
Artikel 7 i
Informationsskyldigheten enligt artikel 7 i
Prop. 2018/19:36
23
Prop. 2018/19:36 bindande och direkt tillämplig. Förordningsbestämmelserna varken ska eller får genomföras i eller omvandlas till nationell rätt. Den närmare reglering som behövs för att underlätta tillämpningen av artikel 7 kan ges i verkställighetsföreskrifter, t.ex. i fråga om vilket språk som informationen ska lämnas på, hur tydlig informationen måste vara och när informationen ska lämnas.
Motsvarade bestämmelser finns i ett antal
På motsvarande sätt bör marknadsföringslagens sanktionssystem användas om Konsumentverket vid sin tillsyn upptäcker att en näringsidkare inte fullgör skyldigheten att lämna information till konsumenter enligt
Marknadsföringslagens sanktionssystem tillämpas även enligt bl.a. lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler när en näringsidkare inte lämnar angiven information. I den lagen finns därmed en hänvisning till marknadsföringslagens bestämmelser. Regeringen anser att det i den nya lagen bör införas motsvarande hänvisning vid överträdelse av informationsbestämmelsen i artikel 7 i
I 1 § marknadsföringslagen finns en uppräkning av lagar som innehåller bestämmelser om marknadsföring. Den uppräkningen bör kompletteras med en hänvisning till den nya lagen.
24
6.6 | Överklagande | Prop. 2018/19:36 | |
Regeringens förslag: Den nationella tillsynsmyndighetens beslut ska | |||
få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd ska | |||
krävas vid överklagande till kammarrätten. | |||
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. | |||
Remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. | |||
Skälen för regeringens förslag: Medlemsstaterna ska enligt artikel 8 i | |||
ordningen. Med anledning av detta föreslås i avsnitt 6.5 att den nationella | |||
tillsynsmyndigheten ska kunna besluta om förelägganden som vid behov | |||
får förenas med vite. I avsnitt 6.4 föreslås de formella befogenheter som den | |||
nationella tillsynsmyndigheten behöver för att tillsynen ska kunna bedrivas | |||
effektivt. Exempelvis föreslås att den nationella tillsynsmyndighetens be- | |||
slut som avser inhämtande av upplysningar och handlingar som behövs för | |||
tillsynen ska få verkställas av Kronofogdemyndigheten. Sådana beslut som | |||
den nationella tillsynsmyndigheten fattar enligt den nya lagen måste kunna | |||
överklagas. | |||
Den nationella tillsynsmyndighetens utrednings- och tillsynsbefogenheter | |||
enligt den nya lagen motsvarar i huvudsak dem som tillståndsmyndigheten | |||
har i dag enligt postlagen. Enligt 4 kap. 22 § postlagen får tillståndsmyndig- | |||
hetens beslut enligt den lagen eller enligt föreskrifter som meddelats med | |||
stöd av lagen överklagas till allmän förvaltningsdomstol, förutom beslut i | |||
fråga som avses i 4 kap. 3 § postlagen. Vidare krävs prövningstillstånd vid | |||
överklagande till kammarrätten. Regeringen anser att det är lämpligt att | |||
samma ordning som gäller för överklagande enligt postlagen ska gälla | |||
även enligt den nya lagen. De tillsynsbeslut som den nationella tillsyns- | |||
myndigheten meddelar bör därför få överklagas till allmän förvaltnings- | |||
domstol, med krav på prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. | |||
Som framgår av avsnitt 3 har regeringen utsett PTS till nationell tillsyns- | |||
myndighet. Med tillämpning av 14 § andra stycket lagen (1971:289) om all- | |||
männa förvaltningsdomstolar kommer därmed överklaganden av den nation- | |||
ella tillsynsmyndighetens beslut att prövas av Förvaltningsrätten i Stock- | |||
holm. |
7 | Avgifter | |
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen | ||
bestämmer ska få meddela föreskrifter om att den som omfattas av skyldig- | ||
heterna enligt artiklarna 4 och 5 i |
||
den nationella tillsynsmyndighetens verksamhet. | ||
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. | ||
Remissinstanserna: PTS tillstyrker förslaget, men anser att ett företags | ||
omsättning av paketleveranstjänster är en mer rättvisande beräkningsgrund | ||
för avgiftsuttaget. Flertalet remissinstanser har inga invändningar mot förslaget. | ||
Postnord däremot avstyrker förslaget och anser att avgiftsskyldigheten i vart | 25 | |
Prop. 2018/19:36 fall ska begränsas till sådana tillhandahållare av paketleveranstjänster som inte har tillstånd att bedriva postverksamhet enligt postlagen.
Skälen för regeringens förslag
Avgiftsuttag för den nationella tillsynsmyndighetens verksamhet
När det gäller PTS tillsyn aktualiseras frågan om avgifter. Huvudprincipen för PTS tillsynsverksamhet är att den är avgiftsfinansierad. PTS tillsyn och verksamhet enligt postlagen finansieras med avgifter från tillståndshavare enligt postlagen. I förarbetena till 1993 års postlag (prop. 1993/94:38 s. 116) uttalades att det är naturligt att den tillsynsverksamhet som kommer att åligga tillsynsmyndigheten enligt postlagen ska finansieras genom avgiftsuttag från dem som berörs av verksamheten och för vilka den får anses vara till nytta. I promemorian görs bedömningen att det är lämpligt att finansiera PTS verksamhet enligt
Postnord avstyrker förslaget och menar att ett avgiftsuttag är svårmotiverat eftersom tillhandahållare av paketleveranstjänster inte kan anses dra nytta av den nationella tillsynsmyndighetens verksamhet, särskilt då både
Finansieringen av Konsumentverkets tillsynsverksamhet behandlas i avsnitt 9.
Den som omfattas av
För att få kännedom om vilka aktörer som finns på den svenska paketmarknaden och för att kunna utöva nödvändig tillsyn föreslås i avsnitt 6.3 att en generell anmälningsskyldighet införs. En sådan anmälningsskyldighet kommer att omfatta alla tillhandahållare av paketleveranstjänster. Frågan om antalet företag på paketmarknaden behandlas i avsnitt 9. Eftersom små företag som utgångspunkt inte omfattas av skyldigheterna enligt
26
regleringen i
Som Postnord framhåller kan tillhandahållare av paketleveranstjänster som även är tillståndshavare enligt postlagen komma att få betala en ytterligare avgift för att finansiera tillsynsverksamheten enligt
I 4 kap. 21 § postlagen finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för bl.a. den som bedriver postverksamhet att betala avgift för PTS verksamhet enligt den lagen. I den nya lagen bör det föras in en motsvarande bestämmelse för den som omfattas av skyldigheterna enligt artiklarna 4 och 5 i EU- förordningen. Möjligheten att ta ut avgifter bör gälla för att finansiera den nationella tillsynsmyndighetens verksamhet enligt
8 | Ikraftträdande | |
Regeringens förslag: Den nya lagen ska träda i kraft den 15 maj 2019 | ||
och ändringen i marknadsföringslagen den 2 juli 2019. | ||
Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens, men någon | ||
ändring i marknadsföringslagen föreslås inte. | 27 | |
Prop. 2018/19:36 Remissinstanserna stöder eller har inga invändningar mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Som framgår av avsnitt 3 är
ningen redan tillämplig, med undantag för artikel 8 som ska tillämpas från och med den 23 november 2019. Eftersom
Till följd av en lagändring beslutad av riksdagen den 12 december 2018 och utfärdad av regeringen den 20 december 2018 har 1 § marknadsföringslagen fått en ny lydelse med ikraftträdande den 1 juli 2019. Den nu föreslagna ändringen av paragrafen bör därför, till skillnad från vad som föreslås i lagrådsremissen, träda i kraft den 2 juli 2019. Det behövs inte några övergångsbestämmelser.
9 Konsekvenser
Regelverkets utformning
Som framgår av avsnitt 4 är syftet med
Genom att de kompletterande bestämmelserna förs in i en ny lag blir kopplingen till
När det gäller alternativa lösningar begränsar sig förslaget i huvudsak till det som är nödvändigt med hänsyn till
28
Vilka berörs av förslaget?
Förslaget berör främst de företag på den svenska paketmarknaden som omfattas av
Förslaget kommer också att särskilt påverka den nationella tillsynsmyndigheten, PTS. Även domstolarna och Konsumentverket berörs av förslaget.
När det gäller särskilda informationsinsatser har PTS under hösten 2018 informerat om
Förslaget bedöms inte ha någon påverkan på jämställdheten mellan kvinnor och män, det kommunala självstyret eller miljön.
Konsekvenser för företag
Förslaget innebär ytterligare skyldigheter för tillhandahållare av paketleveranstjänster i form av en anmälningsplikt för alla företag och, för företag som överstiger tröskelvärdet eller företag som är etablerade i mer än en medlemsstat, att betala en avgift som kan tas ut för den nationella tillsynsmyndighetens verksamhet. Om föreskrifter om kompletterande informationskrav meddelas innebär detta också en ytterligare skyldighet för berörda företag. Företag som inte fullgör sina skyldigheter enligt
Anmälningsplikten och eventuellt kompletterande föreskrifter om informationskrav medför en viss ökad administrativ börda för de berörda företagen. Den administrativa bördan som följer av anmälningsplikten bedöms dock försumbar, eftersom det endast bör röra sig om sådana basuppgifter, som lämnas vid ett tillfälle och som är nödvändiga för att den nationella tillsynsmyndigheten ska få en överblick över den svenska marknaden. Kompletterande informationskrav måste uppfylla kravet på proportionalitet, vilket bl.a. innebär att den administrativa börda som ytterligare krav medför för
Prop. 2018/19:36
29
Prop. 2018/19:36 berörda företag måste beaktas. Det är inte möjligt att, som Regelrådet efterfrågat, göra någon närmare beräkning av administrativa kostnader för berörda företag eftersom sådana föreskrifter meddelas vid behov.
30
Om föreskrifter om avgiftsskyldighet meddelas kommer vissa företag även att betala en avgift för tillsynsverksamheten, vilket medför en ytterligare kostnad för dem. För de företag som är tillståndshavare enligt postlagen och även är verksamma på paketmarknaden kan förslaget innebära en ytterligare administrativ börda och ökade kostnader till följd av ytterligare ett avgiftsuttag. Det totala avgiftsuttaget ska motsvara de kostnader som PTS har för sin verksamhet enligt
Förslaget kan i viss mån påverka konkurrensförhållandena för berörda företag på paketmarknaden. Den administrativa bördan som anmälningsplikten och eventuella kompletterande informationskrav medför och de ökade kostnaderna med anledning av avgiftsuttaget kan innebära en konkurrensnackdel för berörda företag jämfört med företag som inte omfattas av skyldigheterna enligt
Konsekvenser för tillsynsmyndigheterna och domstolarna
PTS är redan i dag nationell tillsynsmyndighet enligt
Förslaget innebär att PTS tillförs nya arbetsuppgifter. PTS ska hantera anmälningar från företag, kan ta ut en avgift och om det behövs förelägga företag att fullgöra aktuella skyldigheter. Införandet av bemyndigandena att få meddela föreskrifter om kompletterande informationskrav respektive avgiftsuttag medför i sig inte några konsekvenser. Om föreskrifter meddelas innebär det en engångskostnad när föreskrifter tas fram och en eventuell kostnad för utökad tillsyn. De ökade kostnader som de nya uppgifterna sammantaget medför finansieras genom ett avgiftsuttag från dem som omfattas av skyldigheterna enligt
De ökade kostnader som tillsynsansvaret över artikel 7 i
Förslaget innehåller även bestämmelser om att den nationella tillsynsmyndighetens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Förvaltningsrätten i Stockholm är den domstol som kommer att pröva överklaganden av PTS beslut enligt den föreslagna lagen. Kammarrätten i Stockholm
anser att det är osäkert om de ekonomiska konsekvenserna för domstolarna kan hanteras inom befintliga budgetramar, eftersom den föreslagna regleringen innebär att nya sanktionsmöjligheter införs. Jämfört med antalet mål enligt postlagen kan det enligt regeringens bedömning dock inte förväntas någon större måltillströmning till följd av förslaget. Med hänsyn till att
Prop. 2018/19:36
31
Prop. 2018/19:36 | 10 | Författningskommentar |
10.1 | Förslaget till lag med kompletterande | |
bestämmelser till EU:s förordning om | ||
gränsöverskridande paketleveranstjänster |
Inledande bestämmelser
1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/644 av den 18 april 2018 om gränsöverskridande paketleveranstjänster
Termer och uttryck i lagen har samma betydelse som i
Paragrafen anger att lagen kompletterar EU:s förordning om gränsöverskridande paketleveranstjänster. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
Hänvisningen till
I andra stycket klargörs att de termer och uttryck som används i lagen har samma betydelse som i
Nationell tillsynsmyndighet
2 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara nationell tillsynsmyndighet när det gäller andra frågor än som avses i 9 §.
I paragrafen upplyses om att regeringen bestämmer vilken myndighet som ska vara nationell tillsynsmyndighet. Bestämmelsen har utformats och placerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.
Informationskrav för tillhandahållare av paketleveranstjänster
3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om annan skyldighet att lämna information än som anges i artikel 4.1 och 4.3 i
Genom paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som rege- | |
ringen bestämmer att meddela föreskrifter om kompletterande informations- | |
krav. Bestämmelsen har utformats och placerats i enlighet med Lagrådets | |
förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. | |
Av artikel 4.5 i |
|
32 | heten får införa informationskrav utöver de som anges i punkterna 1 och 3, |
förutsatt att de behövs och är proportionella. Bemyndigandet gör det möjligt Prop. 2018/19:36 att meddela de kompletterande föreskrifter som eventuellt kan behövas för
att säkerställa att syftet med
Anmälan
4 § En tillhandahållare av paketleveranstjänster som är etablerad i Sverige ska anmäla sin verksamhet till tillsynsmyndigheten.
Paragrafen, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag, föreskriver en anmälningsskyldighet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.
Anmälningsskyldigheten är generell och omfattar tillhandahållare av paketleveranstjänster enligt definitionen i artikel 2 i
i
Tillsyn och sanktioner
5 § Tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över
1.att tillhandahållare av paketleveranstjänster fullgör sina skyldigheter enligt artiklarna 4 och 5 i
2.att denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs.
Paragrafen, som har utformats delvis i enlighet med Lagrådets synpunkter, reglerar tillsynsansvaret för den nationella tillsynsmyndigheten. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.
Enligt artiklarna 4 och 5 i
Med stöd av andra punkten utövar tillsynsmyndigheten även tillsyn över att lagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs. Myndighetens tillsyn omfattar även kontroll av anmälningsskyldigheten enligt 4 §.
6 § Tillhandahållare av paketleveranstjänster ska lämna de upplysningar och handlingar som tillsynsmyndigheten begär för tillsynen.
Paragrafen, som har utformats efter synpunkter från Lagrådet, anger befogenheter för den nationella tillsynsmyndigheten. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.
Av bestämmelsen följer att tillsynsmyndigheten har rätt att begära in upplysningar och handlingar för tillsynen från tillhandahållare av paketleveranstjänster. Uppgifter och underlag som behövs för tillsynen bör som huvudregel kunna hämtas in formlöst vid kontakter mellan myndigheten och aktörerna på paketmarknaden. Att myndigheten kan förena ett föreläggande om att lämna uppgifter med vite följer av 7 §.
33
Prop. 2018/19:36 | 7 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att en till- |
handahållare av paketleveranstjänster ska följa | |
1. artiklarna 4 och 5 i |
|
av de artiklarna, och | |
2. denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. | |
Ett beslut om föreläggande får förenas med vite. | |
Tillsynsmyndigheten får bestämma att ett beslut om föreläggande ska gälla omedel- | |
bart, om det krävs för att de rapporteringstider som anges i |
|
kunna hållas. | |
Genom paragrafen ges den nationella tillsynsmyndigheten möjlighet att | |
vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att |
|
följs. Övervägandena finns i avsnitt 6.5. | |
Av första stycket följer att tillsynsmyndigheten får använda sig av föreläg- | |
ganden. Möjligheten bör användas när tillsynsmyndigheten inte får till stånd | |
en rättelse på frivillig väg. Ett föreläggande får enligt första punkten med- | |
delas för att säkerställa att artiklarna 4 och 5 i |
|
stämmelsen har utformats så att den även omfattar genomförandeakter som | |
antas med stöd av |
|
gande meddelas för att säkerställa att denna lag och föreskrifter som har | |
meddelats med stöd av lagen följs. | |
I andra stycket anges att ett beslut om föreläggande får förenas med vite. | |
Tillsynsmyndigheten får själv bestämma när detta ska ske. Allmänna bestäm- | |
melser om vite finns i lagen (1985:206) om viten. | |
Enligt tredje stycket, som delvis utformats i enlighet med Lagrådets förslag, | |
får tillsynsmyndigheten bestämma att ett beslut om föreläggande ska gälla | |
omedelbart, om det krävs för att de rapporteringstider som anges i |
|
ningen ska kunna hållas. | |
8 § Tillsynsmyndighetens beslut om åtgärder för tillsynen får verkställas av Krono- | |
fogdemyndigheten. Då gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet | |
av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande. | |
Paragrafen reglerar den nationella tillsynsmyndighetens möjlighet att få verk- | |
ställighet hos Kronofogdemyndigheten av beslut som avser åtgärder för till- | |
synen. Till följd av Lagrådets synpunkter har bestämmelserna omplacerats i | |
förhållande till förslaget i lagrådsremissen. Övervägandena finns i avsnitt 6.4. | |
9 § Om en näringsidkare inte tillhandahåller information till konsumenter i enlighet | |
med artikel 7 i |
|
med undantag av bestämmelserna i |
|
information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket marknadsföringslagen. | |
Paragrafen innebär att sanktionssystemet enligt marknadsföringslagen ska | |
tillämpas vid överträdelser av artikel 7 i |
|
finns i avsnitt 6.5. | |
Av första meningen följer att om en näringsidkare inte tillhandahåller | |
information till konsumenter i enlighet med artikel 7 i |
|
marknadsföringslagen komma att tillämpas. I den lagen finns sanktioner i | |
form av s.k. informationsförelägganden (jfr 24, 26 och 28 §§). Marknads- | |
föringslagens bestämmelser om marknadsstörningsavgift ska dock inte tilläm- | |
34 | pas i de fall som omfattas av paragrafen. |
Av andra meningen följer att information enligt artikel 7 i
ska tillhandahålla, ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket marknadsföringslagen.
Avgifter
10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att den som omfattas av skyldigheterna enligt artiklarna 4 och 5 i EU- förordningen ska betala avgift för tillsynsmyndighetens verksamhet enligt denna lag.
Genom paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om avgifter. Övervägandena finns i avsnitt 7.
Bestämmelsen gör det möjligt att införa ett avgiftsuttag för att finansiera den nationella tillsynsmyndighetens verksamhet enligt 5 §. Skyldigheten att betala en avgift omfattar de tillhandahållare av paketleveranstjänster som omfattas av skyldigheterna enligt artiklarna 4 och 5 i
Överklagande
11 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
I paragrafen regleras rätten att överklaga den nationella tillsynsmyndighetens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 6.6.
10.2Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486)
1 §
Paragrafen, som inte återges här, innehåller en bestämmelse om marknadsföringslagens syfte. Vidare finns en uppräkning av ett antal lagar som innehåller bestämmelser om marknadsföring. Paragrafens andra stycke ändras på så sätt att det i uppräkningen läggs till en hänvisning till lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gränsöverskridande paketleveranstjänster. Dessutom görs en ändring som innebär att spellagen placeras på rätt plats kronologiskt i uppräkningen. Ändringarna har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter och med hänsyn till den lydelse som paragrafen fått därefter. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.
35
Prop. 2018/19:36
Bilaga 1
36
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/644 av den 18 april 2018 om gränsöverskridande paketleveranstjänster
Prop. 2018/19:36
Bilaga 1
37
Prop. 2018/19:36
Bilaga 1
38
Prop. 2018/19:36
Bilaga 1
39
Prop. 2018/19:36
Bilaga 1
40
Prop. 2018/19:36
Bilaga 1
41
Prop. 2018/19:36
Bilaga 1
42
Prop. 2018/19:36
Bilaga 1
43
Prop. 2018/19:36
Bilaga 1
44
Prop. 2018/19:36
Bilaga 1
45
Prop. 2018/19:36
Bilaga 2
46
Promemorians lagförslag
Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gränsöverskridande paketleveranstjänster
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/644 av den 18 april 2018 om gränsöverskridande paketleveranstjänster
Termer och uttryck i lagen har samma betydelse som i
Informationskrav för tillhandahållare av paketleveranstjänster
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om informationskrav för tillhandahållare av paketleveranstjänster i enlighet med artikel 4.5 i
Anmälan
3 § En tillhandahållare av paketleveranstjänster ska anmäla sin verksamhet till den nationella tillsynsmyndigheten.
Nationell tillsynsmyndighet
4 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara nationell tillsynsmyndighet enligt
Tillsyn och sanktioner
5 § Den nationella tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över
1.att tillhandahållare av paketleveranstjänster fullgör sina skyldigheter enligt artiklarna 4 och 5 i
2.efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
6 § Den nationella tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.
Den nationella tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos Kronofogdemyndigheten för tillsyn enligt första stycket.
7 § Den nationella tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för efterlevnaden av
1.artiklarna 4 och 5 i
2.denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Förelägganden får förenas med vite.
Den nationella tillsynsmyndigheten får bestämma att beslut enligt första stycket ska gälla omedelbart.
8 § Om en näringsidkare inte tillhandahåller information till konsumenter i enlighet med artikel 7 i
Avgifter
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att den som omfattas av skyldigheterna enligt artiklarna 4 och 5 i
Överklagande
10 § Den nationella tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 15 maj 2019.
Prop. 2018/19:36
Bilaga 2
47
Prop. 2018/19:36
Bilaga 3
48
Förteckning över remissinstanserna
Efter remiss har yttranden kommit in från Domstolsverket, Förvaltningsrätten i Stockholm, Kammarrätten i Stockholm, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konsumentverket, Kronofogdemyndigheten, Postnord Group AB, Post- och telestyrelsen, Regelrådet, Schenker AB, Svensk Handel, Tillväxtverket och Trafikanalys,
Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna synpunkter: 21 Grams, Bring AS, Bussgods Sverigefrakt AB, Citymail AB, DHL Freight (Sweden) AB, Fedex Express, Fria Postoperatörers Förbund, Föreningen Svenskt Näringsliv, Företagarna, Grafiska Företagen, Jetpak Top Holding AB (publ), Mailworld AB, MDT Morgontidig distribution, NTM Distribution AB, SDR Svensk Direktreklam AB, Svensk Adressändring AB, Svensk Digital Handel, Sveriges Konsumenter, Sveriges Paketombud, Tidningsutgivarna, Tillväxtverket, TNT Holdings B.V., Transportföretagen, United Parcel Service Inc., Västsvensk Tidningsdistribution KB.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gränsöverskridande paketleveranstjänster
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/644 av den 18 april 2018 om gränsöverskridande paketleveranstjänster
Termer och uttryck i lagen har samma betydelse som i
Informationskrav för tillhandahållare av paketleveranstjänster
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om informationskrav för tillhandahållare av paketleveranstjänster i enlighet med artikel 4.5 i
Anmälan
3 § En tillhandahållare av paketleveranstjänster som är etablerad i Sverige ska anmäla sin verksamhet till den nationella tillsynsmyndigheten.
Nationell tillsynsmyndighet
4 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara nationell tillsynsmyndighet enligt
Tillsyn och sanktioner
5 § Den nationella tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över
1.att tillhandahållare av paketleveranstjänster fullgör sina skyldigheter enligt artiklarna 4 och 5 i
2.att denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs.
6 § Den nationella tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.
Den nationella tillsynsmyndighetens beslut enligt första stycket får verkställas av Kronofogdemyndigheten. Då gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande.
7 § Den nationella tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att en tillhandahållare av paketleveranstjänster ska följa
1.artiklarna 4 och 5 i
2.denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Prop. 2018/19:36
Bilaga 4
49
Prop. 2018/19:36
Bilaga 4
50
Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.
Den nationella tillsynsmyndigheten får bestämma att ett beslut om föreläggande ska gälla omedelbart.
8 § Om en näringsidkare inte tillhandahåller information till konsumenter
ienlighet med artikel 7 i
Avgifter
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att den som omfattas av skyldigheterna enligt artiklarna
4och 5 i
Överklagande
10 § Den nationella tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 15 maj 2019.
Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486)
Härigenom föreskrivs att 1 § marknadsföringslagen (2008:486) ska ha följande lydelse.
Prop. 2018/19:36
Bilaga 4
Lydelse enligt SFS 2018:1263 | Föreslagen lydelse |
1 §
Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och näringslivets intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.
Bestämmelser om marknadsföring finns bl.a. i
–socialförsäkringsbalken,
–tobakslagen (1993:581),
–sjölagen (1994:1009),
–lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,
–lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet,
–lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas,
–lagen (1999:158) om investerarskydd,
–lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster,
–lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
–lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,
–prisinformationslagen (2004:347),
–lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler,
–försäkringsavtalslagen (2005:104),
–lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet,
–lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
–lagen (2010:510) om lufttransporter,
–radio- och
–lagen (2010:751) om betaltjänster,
–alkohollagen (2010:1622),
–konsumentkreditlagen (2010:1846),
–lagen (2011:914) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende eller långfristig semesterprodukt,
–lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
–lagen (2013:1054) om marknadsföring av modersmjölksersättning och tillskottsnäring,
–lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s
–lagen (2015:671) om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden,
–lagen (2015:953) om kollektivtrafikresenärers rättigheter,
–lagen (2016:415) om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner,
–lagen (2016:915) om krav på installationer för alternativa drivmedel,
–lagen (2017:425) om elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare,
–paketreselagen (2018:1217),
– lagen (2018:1219) om försäk- | – lagen (2018:1219) om försäk- |
ringsdistribution, och | ringsdistribution, |
51 |
Prop. 2018/19:36 | – spellagen (2018:1138). | – spellagen (2018:1138), och |
Bilaga 4 | – lagen (2019:000) med komplet- | |
terande bestämmelser till EU:s för- | ||
ordning om paketleveranstjänster. |
Denna lag träder i kraft den 15 maj 2019.
52
Lagrådets yttrande | Prop. 2018/19:36 |
Bilaga 5 | |
Utdrag ur protokoll vid sammanträde |
|
Närvarande: F.d. justitieråden Gustaf Sandström och Severin Blomstrand | |
samt justitierådet Erik Nymansson | |
Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om | |
gränsöverskridande paketleveranstjänster |
Enligt en lagrådsremiss den 6 december 2018 har regeringen (Näringsdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1.lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gränsöverskridande paketleveranstjänster,
2.lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Sandra
Zetterdahl.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Flertalet paragrafer i den föreslagna lagen berör den nationella tillsynsmyndigheten. Det är därför lämpligt att presentera myndigheten redan i en ny 2 § och inte – som föreslagits – först i 4 §.
Föreslagna 2 § (med Lagrådets förslag 3 §) knyter an till artikel 4.5 i EU- förordningen. Enligt den artikeln får de nationella tillsynsmyndigheterna införa informationskrav utöver dem som avses i artikel 4.1 och 4.3 förutsatt att de behövs och är proportionella.
I ett svenskt perspektiv kan artikel 4.5 i
Remissförslaget innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter i enlighet med artikel 4.5 i
Föreslagna 3 § (med Lagrådets förslag 4 §) handlar om skyldigheten för en tillhandahållare av postleveranstjänster som är etablerad i Sverige att anmäla sin verksamhet till den nationella tillsynsmyndigheten. Det är en skyldighet som inte följer av förordningen. Det är den nationella tillsyns-
53
Prop. 2018/19:36
Bilaga 5
54
myndigheten som enligt 5 § 2 utövar tillsyn över att anmälningsskyldigheten iakttas. Att det här rör sig om en reglering utanför
I föreslagna 4 § sägs att den myndighet som regeringen bestämmer ska vara nationell tillsynsmyndighet enligt
Det kan knappast leda till missförstånd om den nationella tillsynsmyndigheten betecknas på detta sätt första gången den nämns i lagen men fortsättningsvis som enbart tillsynsmyndigheten.
Med dessa utgångspunkter skulle
2 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara nationell tillsynsmyndighet när det gäller andra frågor än som avses i 8 §.
3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om annan skyldighet att lämna information än som anges i artikel 4.1 och 4.3 i
4 § En tillhandahållare av paketleveranstjänster som är etablerad i Sverige ska anmäla sin verksamhet till tillsynsmyndigheten.
6 §
Enligt paragrafens första stycke har den nationella tillsynsmyndigheten rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. I andra stycket finns bestämmelser om att tillsynsmyndighetens beslut enligt första stycket får verkställas av Kronofogdemyndigheten.
Regleringens utformning är problematisk i några hänseenden.
Till en början kan noteras att första stycket inte på något sätt begränsar kretsen av personer som är skyldiga att på begäran lämna upplysningar eller handlingar.
Vad som föreskrivs i andra stycket väcker frågan vilka beslut enligt första stycket som kan behöva verkställas av Kronofogdemyndigheten.
Under föredragningen har upplysts att bestämmelserna har utformats med 4 kap. 14 § postlagen som förebild. Det är då att märka att den regleringen avviker på bl.a. det sättet att den ger tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen. Någon sådan befogenhet föreslås inte i den nu aktuella lagen.
Regleringens utformning bör övervägas ytterligare under den fortsatta beredningen.
7 §
I paragrafen finns bestämmelser om att tillsynsmyndigheten får meddela förelägganden och att sådana beslut får förenas med vite. Under föredragningen har bekräftats att såväl förelägganden under förfarandet som materiella förelägganden omfattas. Lagrådet har i ett yttrande denna dag angående EU:s hamntjänstförordning lämnat synpunkter på en liknande reglering och hänvisar till vad som har anförts där.
Enligt tredje stycket får tillsynsmyndigheten bestämma att ett beslut om föreläggande ska gälla omedelbart.
I 35 § förvaltningslagen finns allmänna bestämmelser om när beslut får verkställas. Enligt huvudregeln i första stycket gäller beträffande beslut som får överklagas inom en viss tid att de får verkställas när överklagandetiden har gått ut, om beslutet inte har överklagats. Enligt tredje stycket får en myndighet verkställa ett beslut omedelbart om ett väsentligt allmänt eller enskilt intresse kräver det. Myndigheten ska dock först noga överväga om det finns skäl att avvakta med att verkställa beslutet på grund av att beslutet medför mycket ingripande verkningar för någon enskild, att verkställigheten inte kan återgå om ett överklagande av beslutet leder till att det upphävs, eller någon annan omständighet.
I förarbetena anges att det är av vikt att det generella utrymme som myndigheterna ges att avvika från huvudregeln med nödvändighet måste utformas snävt. I annat fall skulle det rättssäkerhetsskydd som huvudregeln avser att erbjuda bli alltför urvattnat. Om det finns skäl att gå längre och meddela föreskrifter om ytterligare undantag, bör det enligt regeringens mening göras i speciallagstiftningen. (Prop. 2016/17:180 s. 214.) Vidare föreskrivs i 4 § förvaltningslagen att om en annan lag eller en förordning innehåller någon bestämmelse som avviker från förvaltningslagen tillämpas den bestämmelsen.
En fråga som inställer sig är hur tredje stycket ska tolkas i ljuset av regleringen i 35 § förvaltningslagen. I författningskommentaren till 4 § förvaltningslagen anges att frågan om en bestämmelse i en specialförfattning innebär en avvikelse från den lagen får avgöras med tillämpning av sedvanliga tolkningsmetoder. Av särskild betydelse torde då ofta vara vilket syfte specialregleringen har och hur fullständigt den reglerar förfarandet. (A. prop. s. 288.)
Den föreslagna bestämmelsen är allmänt hållen. Ordalydelsen kan ge intryck av att tillsynsmyndigheten har mycket stora möjligheter att bestämma att ett beslut om föreläggande ska gälla omedelbart och att myndigheten därvid inte begränsas av regleringen i 35 § förvaltningslagen. I författningskommentaren anges dock att bestämmelsen är avsedd för situationer när det krävs skyndsamma åtgärder för att de rapporteringstider
Prop. 2018/19:36
Bilaga 5
55
Prop. 2018/19:36
Bilaga 5
56
som anges i
Lagrådet föreslår att 7 § tredje stycket ges följande lydelse.
Tillsynsmyndigheten får bestämma att ett beslut om föreläggande ska gälla omedelbart även i andra fall än som anges i 35 § förvaltningslagen, om det krävs för att de rapporteringstider som anges i
Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen
1 §
I den nya strecksatsen ska ordet ”gränsöverskridande” läggas till före ”paketleveranstjänster”. Vidare kan noteras att det finns anledning att ändra ordningsföljden mellan de nya lagar som publicerats under 2018.
Näringsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 januari 2019
Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Wallström, Baylan, Hallengren, Hultqvist, Andersson, Hellmark Knutsson, Bolund, Damberg, Bah Kuhnke, Strandhäll, Fridolin, Eriksson, Linde, Skog, Ekström, Fritzon, Eneroth
Föredragande: statsrådet Eriksson
Regeringen beslutar proposition 2018/19:36 Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gränsöverskridande paketleveranstjänster
Prop. 2018/19:36
57