En ny reglering för tjänstepensionsföretag

Regeringens proposition 2018/19:158

En ny reglering för tjänstepensionsföretag	Prop.
	2018/19:158

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 29 augusti 2019

Stefan Löfven

Per Bolund (Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till en ny reglering för att i svensk rätt genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensions- institut (andra tjänstepensionsdirektivet) med avseende på en ny typ av institut, tjänstepensionsföretag. Andra tjänstepensionsdirektivet ersätter Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (första tjänstepensionsdirektivet). Med tjänstepensionsinstitut avses i båda direktiven sådana institut som inte redan lyder under harmoniserade regler på EU-nivå och som förvaltar fonderade medel utifrån syftet att tillhandahålla tjänstepensionsförmåner. Liksom första tjänstepensionsdirektivet är andra tjänstepensionsdirektivet byggt på en princip om minimiharmonisering, dvs. medlemsstaterna har frihet att införa mera långtgående krav än vad som följer av direktivet. Den nya regleringen ska enligt vad som föreslås i propositionen tas in i en ny lag om tjänstepensionsföretag med andra tjänstepensionsdirektivet som grund.

Understödsföreningar som meddelar försäkring avseende tjänste- pension, s.k. tjänstepensionskassor, omfattas av andra tjänstepensions- direktivet, liksom de omfattas av första tjänstepensionsdirektivet. Tjänste- pensionskassor tillämpar i dag den upphävda lagen (1972:262) om under- stödsföreningar. I propositionen föreslås bestämmelser som gör det möjligt för tjänstepensionskassor att fortsätta driva verksamhet som tjänstepensionsföretag enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Försäkringsföretag som endast meddelar försäkring avseende tjänste- pension har enligt den bedömning som görs i propositionen möjlighet att

Prop. 2018/19:158 driva verksamhet som omfattas av andra tjänstepensionsdirektivet. Denna möjlighet bör utnyttjas i svensk rätt. Det föreslås därför att försäkrings- företag efter omvandling ska få driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag.

I propositionen föreslås särskilda rörelseregler för tjänstepensions- företag. De rörelsereglerna motsvarar delvis den befintliga regleringen i försäkringsrörelselagen (2010:2043). Bland annat ska särskilda bestäm- melser om investeringar, kapitalkrav, företagsstyrning och information tillämpas enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Dessa rörelse- regler baserar sig delvis direkt på andra tjänstepensionsdirektivet. När det gäller kapitalkrav föreslås en förstärkt reglering i förhållande till direktivet genom införande av ett riskbaserat kapitalkrav för tjänstepensionsföretag.

I propositionen föreslås även att tjänstepensionsföretag ska offentlig- göra sina principer för aktieägarengagemang samt delar av sina invest- eringsstrategier och överenskommelser med kapitalförvaltare. Förslaget innebär att ett EU-direktiv om ökat aktieägarengagemang genomförs även beträffande tjänstepensionsföretag.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 15 december 2019, utom en bestämmelse om avgifter vid återköp och överföring av försäkring som föreslås träda i kraft den 1 januari 2020. Det föreslås även att bestäm- melser om att tjänstepensionsföretag ska lämna vissa årliga redogörelser ska tillämpas första gången 2020. Vissa övergångsbestämmelser föreslås för befintliga understödsföreningar och livförsäkringsföretag som över- väger att gå över från att driva verksamhet enligt den upphävda lagen om understödsföreningar respektive försäkringsrörelselagen till att driva verk- samhet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Innehållsförteckning	Prop. 2018/19:158
Förslag till riksdagsbeslut ..............................................................	13
Lagtext ...........................................................................................	15
Förslag till lag om tjänstepensionsföretag .......................	15
Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m.m. .............................	85
Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen
(1970:979) .......................................................................	87
Förslag till lag om ändring i konkurslagen
(1987:672) .......................................................................	88
Förslag till lag om ändring i lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de privatanställda ...................	91
Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank ............................................................	92
Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1560) om
årsredovisning i försäkringsföretag .................................	93
Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om
insättningsgaranti.............................................................	95
Förslag till lag om ändring i lagen (1996:764) om
företagsrekonstruktion.....................................................	96
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om
utländska försäkringsgivares och
tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige .................	97
Förslag till lag om ändring i lagen (1999:890) om
försäkringsverksamhet under krig eller krigsfara
m.m................................................................................	111
Förslag till lag om ändring i bokföringslagen
(1999:1078) ...................................................................	112
Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om
byte av redovisningsvaluta i finansiella företag ............	113
Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om
internationell rättslig hjälp i brottmål ............................	115
Förslag till lag om ändring i revisorslagen
(2001:883) .....................................................................	116
Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om
bank- och finansieringsrörelse.......................................	118
Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575) om
europabolag ...................................................................	120
Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(2005:551) .....................................................................	122
Förslag till lag om ändring i lagen (2006:531) om
särskild tillsyn över finansiella konglomerat.................	123
Förslag till lag om ändring i lagen (2006:595) om
europakooperativ ...........................................................	135
Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden ................................................	138
Förslag till lag om ändring i offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400) .............................................	141
	3

Prop. 2018/19:158

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om
betaltjänster ....................................................................		142
Förslag till lag om ändring i delgivningslagen
(2010:1932) ....................................................................		143
Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(2010:2043) ....................................................................		144
Förslag till lag om ändring i lagen (2010:2044) om
införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043).........		155
Förslag till lag om ändring i lagen (2011:755) om
elektroniska pengar ........................................................		156
Förslag till lag om ändring i lagen (2014:484) om en
databas för övervakning av och tillsyn över
finansmarknaderna .........................................................		157
Förslag till lag om ändring i lagen (2014:836) om
näringsförbud .................................................................		159
Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1306) med
kompletterande bestämmelser till
EU:s marknadsmissbruksförordning ..............................		161
Förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
terrorism .........................................................................		162
Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1219) om
försäkringsdistribution ...................................................		164
Ärendet och dess beredning ..........................................................		165
Tjänstepension – en bakgrund.......................................................		166
Inledning ........................................................................		166
Tjänstepensionsplanen ...................................................		167
Olika tjänstepensionsmodeller .......................................		168
Tjänstepensionsförmånerna............................................		169
Tryggande av tjänstepension ..........................................		170
4.5.1	Tryggande genom försäkring ........................	170
4.5.2	Tryggande i pensionsstiftelse ........................	175
4.5.3	Kontotryggande .............................................	177
Finansinspektionens tillsynsverktyg trafikljuset ............		178
Första tjänstepensionsdirektivet .....................................		179
Andra tjänstepensionsdirektivet .....................................		180
Tillämpningsområde och utgångspunkter för den nya
regleringen ....................................................................................		180
En ny tjänstepensionsreglering bör införas ....................		180
Regleringen avser försäkringsavtal och
försäkringsrörelse ...........................................................		183
Vilka företag ska kunna bli tjänstepensionsföretag? ......		188
Vad avses med tjänstepensionsförsäkring? ....................		194
En ny lag om tjänstepensionsföretag..............................		199
Utgångspunkter för den nya lagen..................................		201
Konkurrensneutralitet.....................................................		203
Villkor för verksamhet som tjänstepensionsföretag......................		206
Tillståndsplikt för verksamhet som
tjänstepensionsföretag ....................................................		206

Vad ett tillstånd ska avse ...............................................		208
Omvandling av försäkringsföretag till
tjänstepensionsföretag och vice versa............................		211
Förutsättningar för omvandling.....................................		214
Grundläggande bestämmelser om ett
tjänstepensionsföretags verksamhet ..............................		217
Gränsöverskridande verksamhet ..................................................		226
Gränsöverskridande verksamhet som drivs av
tjänstepensionsföretag ...................................................		226
Utländska tjänstepensionsinstituts verksamhet i
Sverige	...........................................................................	235
Solvensregler................................................................................		241
Försäkringstekniska avsättningar ..................................		241
8.1.1	Omfattningen av de försäkringstekniska
	avsättningarna...............................................	241
8.1.2	Beräkningen av de försäkringstekniska
	avsättningarna...............................................	244
8.1.3	Bestämmande av premier .............................	254
Investeringar..................................................................		255
8.2.1	Grundläggande bestämmelser.......................	255
8.2.2	Förvaring av tillgångar .................................	266
8.2.3	Användning av derivatinstrument.................	271
8.2.4	Investeringar i uppdragsgivande företag.......	272
8.2.5	Särskilt om fondförsäkringstillgångar ..........	276
8.2.6	Investeringar i särskilda typer av
	tillgångar.......................................................	277
8.2.7	Villkorade investeringsbeslut .......................	278
8.2.8	Kvantitativa investeringsbestämmelser ........	279
8.2.9	Investeringsbestämmelser för
	gränsöverskridande verksamhet....................	280
8.2.10	Kapitalförvaltning.........................................	282
8.2.11	Nya EU-regler om aktieägares rättigheter ....	282
Skuldtäckning................................................................		286
8.3.1	Grundläggande principer ..............................	286
8.3.2	Värdering av tillgångar som används för
	skuldtäckning................................................	290
8.3.3	Aktier och andelar i dotterföretag.................	291
8.3.4	När fordringar på någon annan än
	försäkringstagare får användas för
	skuldtäckning................................................	293
8.3.5	Register över tillgångar som används för
	skuldtäckning................................................	294
8.3.6	Förmånsrätt...................................................	296
Kapitalbas......................................................................		298
8.4.1	Tjänstepensionsföretag ska ha en
	tillräcklig kapitalbas .....................................	298
8.4.2	Kapitalbasens sammansättning.....................	300
8.4.3	Värdering av kapitalbasen ............................	308
8.4.4	Nivåindelning av kapitalbasen......................	312
Kapitalkrav ....................................................................		313

Prop. 2018/19:158

8.5.1Ett riskkänsligt kapitalkrav anpassat för

tjänstepensionsförsäkring ..............................

313

8.5.2Väsentliga risker ska beaktas i det

riskkänsliga kapitalkravet..............................

322

8.5.3Uttaxeringsrätt och garantier från

arbetsgivaren .................................................

330

8.5.4Minimikapitalkravet motsvarar direktivets

kapitalkrav.....................................................

331

8.5.5Ett garantibelopp anger den lägsta tillåtna

	solvensnivån ..................................................	334
8.5.6	Underrättelse ifall kapitalkraven inte
	uppfylls..........................................................	336
Företagsstyrning............................................................................		338
Styrelsens ansvar m.m....................................................		338
Grundläggande krav på företagsstyrningssystemet ........		340
Proportionalitet...............................................................		342
Styrdokument .................................................................		344
9.4.1	Ett tjänstepensionsföretags olika
	styrdokument.................................................	344
9.4.2	Försäkringstekniskt beräkningsunderlag
	och ingivande av försäkringstekniska
	riktlinjer.........................................................	351
9.4.3	Ingivande av investeringsriktlinjer och
	offentliggörande samt deras innehåll.............	354
Kontinuitet......................................................................		358
Ett tjänstepensionsföretags ledning och centrala
funktioner	.......................................................................	359
9.6.1	Två personer i ledningen för ett
	tjänstepensionsföretag ...................................	359
9.6.2	Ett tjänstepensionsföretags centrala
	funktioner ......................................................	361

9.6.3Lämplighetskrav för ledning och centrala

funktioner ......................................................

363

9.6.4Rapportering från dem som arbetar med

	centrala funktioner.........................................	371
Riskhantering .................................................................		376
9.7.1	System för riskhantering................................	376
9.7.2	Regelbunden utvärdering...............................	380

9.7.3Användande av externa

	kreditvärderingsinstitut..................................	382
9.7.4	Riskhanteringsfunktion .................................	383
Risk- och solvensbedömning..........................................		387
System för internkontroll................................................		393
9.9.1	Innehållet i systemet för internkontroll .........	393
9.9.2	Funktion för regelefterlevnad ........................	394
Aktuariefunktion ............................................................		398
Funktion för internrevision.............................................		403
Uppdragsavtal ................................................................		405

9.12.1Ett tjänstepensionsföretags möjligheter att

ingå uppdragsavtal.........................................

405

9.12.2	Anmälan av uppdragsavtal ...........................	411
9.12.3	Åtgärder som krävs av ett
	tjänstepensionsföretag som ingår
	uppdragsavtal................................................	413
System för ersättningar..................................................		415
Information ..................................................................................		419
Grundläggande bestämmelser om information..............		419
Pensionsbesked..............................................................		425
Överlåtelser av försäkringsbestånd ..............................................		428
Tillåtna överlåtelser av försäkringsbestånd mellan
svenska företag och var de överlåtelserna ska
regleras ..........................................................................		428
Krav på stämmans godkännande av överlåtelser
mellan svenska företag ..................................................		435
Tillståndskrav för att verkställa ett överlåtelseavtal ......		436
Förutsättningar för tillstånd ...........................................		437
Finansinspektionens utredningsåtgärder........................		439
Registrering, underrättelser och övergång av ansvar.....		440
Gränsöverskridande överlåtelse till ett utländskt
tjänstepensionsinstitut ...................................................		441
Övertagande av bestånd från ett utländskt
tjänstepensionsinstitut ...................................................		446
Medling .........................................................................		454
Särskilda bestämmelser vid likvidation och konkurs ....		455
Associationsrättsliga och avtalsrättsliga frågor............................		456
Associationsrättsliga regler för
tjänstepensionsaktiebolag ..............................................		456
Associationsrättsliga regler för ömsesidiga
tjänstepensionsbolag......................................................		463
Associationsrättsliga regler för
tjänstepensionsföreningar ..............................................		472
Europabolag och europakooperativ ...............................		476
Avtalsrätt .......................................................................		478
Tillsyn, ingripanden och andra åtgärder.......................................		482
Tillsyn över tjänstepensionsföretag ...............................		482
13.1.1	Registrering av och tillsyn över
	tjänstepensionsföretag ..................................	482
13.1.2	Kapitaltillägg ................................................	497
Ingripanden mot tjänstepensionsföretag och andra
åtgärder..........................................................................		500
13.2.1	När Finansinspektionen ska ingripa..............	500
13.2.2	Hur Finansinspektionen ska ingripa .............	504
13.2.3	Ingripande om ett tjänstepensionsföretag
	inte uppfyller det riskkänsliga
	kapitalkravet .................................................	509
13.2.4	Förlängd tidsfrist vid synnerligen
	ogynnsamma marknadsförhållanden ............	516
13.2.5	Ingripande om minimikapitalkravet eller
	garantibeloppet inte uppfylls ........................	520

Prop. 2018/19:158

13.2.6	Återkallelse av tillstånd i vissa fall................	525
13.2.7	Ingripanden mot vissa typer av
	moderföretag och mot den som saknar
	tillstånd ..........................................................	529
Grupper och finansiella konglomerat............................................		532
Grupptillsyn....................................................................		532
14.1.1	Tjänstepensionsföretag ska omfattas av
	grupptillsyn....................................................	532
14.1.2	Fall då grupptillsyn ska utövas ......................	536
14.1.3	Grupptillsyn över tjänstepensionsföretag
	ska utövas vid sidan av grupptillsynen
	över försäkringsföretag..................................	549
14.1.4	Nivån för grupptillsyn ...................................	558

14.1.5Fortsatt tillsyn över de enskilda företagen

	i en grupp.......................................................	566
14.1.6	Grupptillsynsmyndighet ................................	567
14.1.7	Beslut att inte beakta företag i
	grupptillsynen................................................	569
14.1.8	Parallella regelverk........................................	571
14.1.9	Gruppsolvens – kapitalbas och
	kapitalkrav på gruppnivå ...............................	574
14.1.10	Gruppsolvens – beräkning av kapitalbas
	och kapitalkrav på gruppnivå ........................	576
14.1.11	Gruppsolvens – tillsyn över och
	övervakning av den gruppbaserade
	kapitalbasen och det gruppbaserade
	kapitalkravet ..................................................	582
14.1.12	Gruppsolvens – kapitaltillägg och
	åtgärder om en grupp inte uppfyller
	kapitalkravet ..................................................	586
14.1.13	Gruppsolvens för tjänstepensionsföretag
	som är dotterföretag till vissa typer av
	holdingföretag ...............................................	589
14.1.14	Riskkoncentrationer och transaktioner
	inom en grupp................................................	593
14.1.15	God kontroll över och rapportering av
	transaktioner inom grupper med vissa
	typer av moderföretag ...................................	598
14.1.16	Företagsstyrning inom gruppen.....................	601
14.1.17	Tillgång till information ................................	604
14.1.18	Offentliggörande på gruppnivå......................	609
14.1.19	Lämplighetskrav för ledningen i vissa
	typer av moderföretag ...................................	611
Särskild tillsyn över finansiella konglomerat .................		615
14.2.1	Tjänstepensionsföretag ska omfattas av
	den särskilda tillsynen över finansiella
	konglomerat...................................................	615
14.2.2	Ändrade definitioner i konglomeratlagen......	619
Vissa övriga frågor	........................................................................	627
Ägarprövning .................................................................		627

Återförsäkring ...............................................................		630
Redovisningsregler........................................................		632
Distributionsfrågor ........................................................		638
15.4.1	Distributionsregler för
	tjänstepensionsföretag och utländska
	tjänstepensionsinstitut...................................	638
15.4.2	Avtalsfrihet när det gäller
	distributionsregler.........................................	647
Överklagande m.m. .......................................................		650
Följdändringar i annan lagstiftning................................		653
Lagen om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism................................................		655
Offentliggörande av solvens- och
verksamhetsrapport .......................................................		657
Avräkning från kapitalbasen i kreditinstitut av
innehav i tjänstepensionsföretag....................................		659
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser................................		660
Ikraftträdande ................................................................		660
Ikraftträdandebestämmelse för
tjänstepensionsföretags årliga redogörelser...................		661
Ingen ytterligare förlängning av övergångsperioden
för understödsföreningar ...............................................		662
Förlängd övergångstid för försäkrings-företagens
tjänstepensionsverksamhet ............................................		663
En övergångsbestämmelse för annan
försäkringsverksamhet än
tjänstepensionsverksamhet ............................................		665
Konsekvensanalys	........................................................................	666
Inledning	........................................................................	666
Problem och mål med regleringen.................................		667
Alternativa lösningar .....................................................		668
17.3.1	Vad händer om inte reglerna införs? ............	668

17.3.2Konsekvenser om de nationella tilläggen

inte införs......................................................	669
Berörda av regleringen ..................................................	671

17.4.1Understödsföreningar

	(tjänstepensionskassor).................................	671
17.4.2	Försäkringsföretag........................................	672
17.4.3	Särskilt om små och medelstora företag.......	673
Konsekvenser för företagen...........................................		674
17.5.1	Konsekvenser för nya företag.......................	674
17.5.2	Konsekvenser för tjänstepensionskassor ......	674
17.5.3	Konsekvenser för försäkringsföretag............	676

17.5.4Konsekvenser av det nya riskkänsliga

	kapitalkravet .................................................	679
17.5.5	Konkurrensförhållanden ...............................	680
17.5.6	Penningtvättsregler .......................................	680
Konsekvenser för tjänstepensionsmarknaden................		680
Konsekvenser för nuvarande och framtida
pensionärer ....................................................................		681

Prop. 2018/19:158

Prop. 2018/19:158	Samhällsekonomiska konsekvenser m.m. ......................		683
	Konsekvenser för myndigheter ......................................		684
	17.9.1	Bolagsverket..................................................	684
	17.9.2	Finansinspektionen........................................	684
	17.9.3	Sveriges Domstolar .......................................	685
	Konsekvenser av genomförandet av direktivet om
	aktieägares rättigheter ....................................................		685
	Författningskommentar.................................................................		686
	Förslaget till lag om tjänstepensionsföretag ...................		686
	Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:531) om
	tryggande av pensionsutfästelse m.m. ............................		795
	Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen
	(1970:979) ......................................................................		796
	Förslaget till lag om ändring i konkurslagen
	(1987:672) ......................................................................		796
	Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:1245) om
	styrelserepresentation för de privatanställda ..................		797
	Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385) om
	Sveriges riksbank ...........................................................		797
	Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1560) om
	årsredovisning i försäkringsföretag ................................		798
	Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1571) om
	insättningsgaranti ...........................................................		798
	Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:764) om
	företagsrekonstruktion....................................................		798
	Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:293) om
	utländska försäkringsgivares och
	tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige ................		799
	Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:890) om
	försäkringsverksamhet under krig eller krigsfara
	m.m. ...............................................................................		805
	Förslaget till lag om ändring i bokföringslagen
	(1999:1078) ....................................................................		806
	Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:35) om
	byte av redovisningsvaluta i finansiella företag .............		806
	Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:562) om
	internationell rättslig hjälp i brottmål .............................		807
	Förslaget till lag om ändring i revisorslagen
	(2001:883) ......................................................................		807
	Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om
	bank- och finansieringsrörelse........................................		807
	Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:575) om
	europabolag ....................................................................		807
	Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen
	(2005:551) ......................................................................		808
	Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:531) om
	särskild tillsyn över finansiella konglomerat..................		808
	Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:595) om
	europakooperativ............................................................		815
10

	Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om
	värdepappersmarknaden ................................................	816
	Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och
	sekretesslagen (2009:400) .............................................	817
	Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:751) om
	betaltjänster ...................................................................	817
	Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen
	(2010:1932) ...................................................................	817
	Förslaget till lag om ändring i
	försäkringsrörelselagen (2010:2043).............................	818
	Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:2044) om
	införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) ........	823
	Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:755) om
	elektroniska pengar........................................................	823
	Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:484) om
	en databas för övervakning av och tillsyn över
	finansmarknaderna ........................................................	823
	Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:836) om
	näringsförbud ................................................................	824
	Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1306)
	med kompletterande bestämmelser till EU:s
	marknadsmissbruksförordning ......................................	824
	Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:630) om
	åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
	terrorism ........................................................................	825
	Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1219) om
	försäkringsdistribution...................................................	825
Bilaga 1	Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)
	2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet
	i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut........................	827
Bilaga 2	Sammanfattning av promemorian En ny reglering
	för tjänstepensionsföretag..............................................	876
Bilaga 3	Promemorians lagförslag...............................................	878
Bilaga 4	Förteckning över remissinstanserna ..............................	998
Bilaga 5	Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)
	2017/828 av den 17 maj 2017 om ändring av
	direktiv 2007/36/EG vad gäller uppmuntrande av
	aktieägares långsiktiga engagemang .............................	999
Bilaga 6	Lagrådsremissens lagförslag ........................................	1024
Bilaga 7	Lagrådets yttrande ........................................................	1174
Bilaga 8	Parallelluppställning över genomförandet i svensk
	rätt av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)
	2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet
	i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut.......................	1181
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 augusti
	2019 ...................................................................................	1189

Prop. 2018/19:158

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2018/19:158

Regeringens förslag:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om tjänstepensionsföretag.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i förmånsrätts- lagen (1970:979).

4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672).

5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.

7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.

8.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.

9.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion.

10.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensions- instituts verksamhet i Sverige.

11.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1999:890) om försäkringsverksamhet under krig eller krigsfara m.m.

12.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i bokförings- lagen (1999:1078).

13.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

14.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.

15.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i revisorslagen (2001:883).

16.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

17.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag.

18.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i aktiebolags- lagen (2005:551).

19.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

20.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ.

21.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

22.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

23.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster.

Prop. 2018/19:158 24. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i delgivnings- lagen (2010:1932).

25.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i försäkrings- rörelselagen (2010:2043).

26.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043).

27.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar.

28.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finans- marknaderna.

29.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud.

30.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknads- missbruksförordning.

31.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

32.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution.

Lagtext

Prop. 2018/19:158

Regeringen har följande förslag till lagtext

2.1Förslag till lag om tjänstepensionsföretag

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om den tjänstepensions- verksamhet som drivs av svenska tjänstepensionsföretag.

2 § För utländska tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige gäller lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensions- instituts verksamhet i Sverige.

Ord och uttryck i lagen

Tjänstepensionsföretag

3 § Med tjänstepensionsföretag avses tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidigt tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsförening.

Tjänstepensionsförsäkring

4 § Med tjänstepensionsförsäkring avses livförsäkring enligt 2 kap. 11 § som har samband med yrkesutövning och där utbetalning av försäkrings- belopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) är beroende av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder samt försäkringar som meddelas som tillägg till sådana försäkringar.

Behörig myndighet, EES, försäkringsföretag och försäkringsholdingföretag m.fl.

5 § I denna lag betyder

1.behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utföra uppgifter enligt nationella bestämmelser som genomför

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensions- institut, i den ursprungliga lydelsen,

2.blandat finansiellt holdingföretag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om
verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen, och
Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av
vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets	15
och rådets direktiv (EU) 2017/828.	15

Prop. 2018/19:158 3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4.Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU,

5.EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet,

6.försäkringsföretag: ett företag som har tillstånd att driva försäkrings- rörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043),

7.försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES,

8.försäkringsholdingföretag: ett moderföretag

a)som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holding- företag, och

b)vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland,

9. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag,

10. MTF-plattform, OTF-plattform och reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och

11. uppdragsgivande företag: den som i egenskap av arbetsgivare betalar försäkringspremier till tjänstepensionsföretaget.

Försäkringstagare och försäkrad

6 § Med försäkringstagare avses den som har ingått ett avtal om försäkring med ett tjänstepensionsföretag. Med försäkrad avses den vars intresse är försäkrat mot en skada eller den vars liv eller hälsa en försäkring gäller för.

Ägarintresse

7 § Med ägarintresse avses att ett företag direkt eller indirekt innehar minst 20 procent av kapitalet eller minst 20 procent av samtliga röster i ett annat företag.

Nära förbindelser

8 § Ett tjänstepensionsföretag och ett annat företag ska anses ha nära förbindelser, om

1.det ena företaget direkt eller indirekt genom dotterföretag äger minst 20 procent av kapitalet eller disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i det andra företaget,

2.det ena företaget direkt eller indirekt utgör moderföretag till det andra eller det finns en annan likartad förbindelse mellan företagen, eller

3. båda företagen är dotterföretag till eller har en likartad förbindelse Prop. 2018/19:158 med en och samma juridiska person eller står i ett motsvarande förhållande

till en och samma fysiska person.

Nära förbindelser ska även ett tjänstepensionsföretag och en fysisk person anses ha, om

1. den fysiska personen

a)äger minst 20 procent av kapitalet i tjänstepensionsföretaget,

b)disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i tjänstepensions- företaget, eller

c)på annat sätt har sådant inflytande över tjänstepensionsföretaget att personens ställning motsvarar den som ett moderföretag har i förhållande till ett dotterföretag, eller

2. det finns en annan likartad förbindelse mellan tjänstepensions- företaget och den fysiska personen.

Kvalificerat innehav

9 § Med ett kvalificerat innehav avses ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller på annat sätt möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget.

10 § Vid bedömningen av om ett innehav är kvalificerat enligt 9 § ska följande bestämmelser i 4 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument tillämpas:

–2 § första stycket 1 om depåbevis,

–4 § om beräkning av innehavet,

–5 § andra stycket om beräkning av antalet aktier eller röstetal,

–12 § 1 och 2 om undantag för aktier som innehas för clearing och avveckling eller förvaltas för någon annans räkning,

–13 § om aktier som ingår i handelslager,

–14 § om aktier som innehas av marknadsgaranter, och

–16 och 17 §§ om undantag för vissa moderföretag.

Vid bedömningen ska det också tillämpas sådana föreskrifter

–om marknadsgaranters aktier som har meddelats med stöd av 7 kap. 1 § 3 lagen om handel med finansiella instrument eller 23 kap. 15 § 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och

–om undantag för vissa moderföretag som har meddelats med stöd av 7 kap. 1 § 4 lagen om handel med finansiella instrument.

Det som föreskrivs om aktier i de bestämmelser som ska tillämpas enligt första och andra styckena ska också tillämpas för andra andelar i företag.

11 § Aktier eller andelar som ett värdepappersinstitut eller ett kredit- institut som driver finansieringsrörelse innehar till följd av verksamhet enligt 2 kap. 1 § 6 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska inte beaktas vid bedömningen av om ett innehav är kvalificerat enligt 9 §, under förutsättning att

1.rösträtten inte utnyttjas eller används på annat sätt för att ingripa i emittentens förvaltning, och

2.aktierna eller andelarna avyttras inom ett år från förvärvet.

Prop. 2018/19:158 Första stycket gäller också för aktier eller andelar som innehas under motsvarande förutsättningar av ett utländskt värdepappersföretag eller av ett utländskt kreditinstitut som driver finansieringsrörelse.

Anknutet företag

12 § Ett anknutet företag är ett företag som är

1.ett dotterföretag,

2.ett företag som annars är föremål för ägarintresse, eller

3.ett företag som har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat företag.

Gemensam eller i huvudsak gemensam ledning

13 § Företag har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning om de

1.står under samma ledning på grund av ett avtal mellan företagen eller en bestämmelse i företagens bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar, eller

2.har styrelser eller motsvarande organ i utländska företag som till större delen består av samma personer och som har fullgjort sitt uppdrag under räkenskapsåret och fram till dess att årsredovisningar har upprättats i de berörda företagen.

Tillämpning av försäkringsrörelselagen och lagen om försäkringsdistribution

Försäkringsrörelselagen

14 § Utöver bestämmelserna i denna lag gäller för tjänstepensions- företag och för tillsynen över sådana företag de bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som anges i denna lag.

15 § Bestämmelserna i 1 kap. 24 och 25 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) om övergångsregler för vissa försäkringar gäller för tjänste- pensionsföretag.

Lagen om försäkringsdistribution

16 § Utöver bestämmelserna i denna lag gäller lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution för tjänstepensionsföretag. Vid tillämpningen av bestämmelserna i den lagen ska det som sägs om försäkringsföretag avse tjänstepensionsföretag. Vid tillämpningen av 9 kap. 14 § tredje stycket lagen om försäkringsdistribution, får avgiften inte vara så stor att tjänste- pensionsföretaget därefter inte uppfyller kraven i 4 kap. 1 § denna lag.

Bemyndigande

17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad tjänstepensionsföretag ska iaktta vid tillämpningen av 16 §.

2 kap. Tillstånd för tjänstepensionsföretag

Prop. 2018/19:158

Tillståndsplikt

1 § Tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag får bara drivas efter tillstånd. Tillstånd får ges ett aktiebolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en tjänstepensionsförening, ett ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening.

Europabolag och europakooperativ

2 § I fråga om europabolag och europakooperativ som driver tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag enligt denna lag och som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag eller artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar ska följande bestämmelser om styrelsen eller dess ledamöter tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:

–4 § första stycket 4 om ledningsprövning,

–15 kap. 12 § om återkallelse av tillstånd,

–16 kap. 36 § om tystnadsplikt,

–4 kap. 9 § första stycket 1 försäkringsrörelselagen (2010:2043) om avtal med eller till förmån för styrelseledamot,

–11 kap. 8 § och 13 kap. 17 § försäkringsrörelselagen om uppgifter inför styrelseval,

–11 kap. 10 § och 13 kap. 11 § försäkringsrörelselagen om jäv för styrelseledamot, och

–17 kap. 13 § försäkringsrörelselagen om rätt för Finansinspektionen att sammankalla styrelsen och närvara vid sådant sammanträde samt delta i överläggningarna.

Av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag samt 21 § andra stycket och 26 § lagen (2006:595) om europakooperativ framgår att de i första stycket angivna bestämmelserna om styrelsen eller dess ledamöter ska tillämpas också på ett europabolags eller ett europakooperativs lednings- eller förvaltningsorgan eller dess ledamöter.

Förhandsbesked

3 § Finansinspektionen ska, efter ansökan, lämna förhandsbesked om huruvida det krävs tillstånd för en planerad verksamhet.

Förutsättningar för tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag

Förutsättningar för tillstånd

4 § Ett företag ska ges tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag, om

1.bolagsordningen eller stadgarna stämmer överens med denna lag och andra författningar som reglerar ett företags bolagsordning eller stadgar samt i övrigt innehåller de särskilda bestämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av den planerade verksamheten,

Prop. 2018/19:158 2. den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,

3.den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i ett tjänstepensions- aktiebolag bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av tjänstepensionsaktiebolaget, och

4.den som avses ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, eller den som avses ansvara för en sådan central funktion som anges i 9 kap. 8 § uppfyller de lämplighetskrav som anges i 9 kap. 3 §.

Vid bedömningen enligt första stycket 3 ska kriterierna i 12 kap. 2 och

3 §§ beaktas.

Omvandling av försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag

5 § Ett försäkringsföretag ska ges tillstånd att driva tjänstepensions- verksamhet som tjänstepensionsföretag (omvandling), om

1.förutsättningarna enligt 4 § är uppfyllda,

2.den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade inte försämras, och

3.ansökan om tillstånd har godkänts

a)i fråga om ett försäkringsaktiebolag, genom ett bolagsstämmobeslut som stöds av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda på stämman,

b)i fråga om ett ömsesidigt försäkringsbolag, genom ett bolagsstämmo- beslut som stöds av minst två tredjedelar av de röstande, och

c)i fråga om en försäkringsförening, genom ett föreningsstämmobeslut som stöds av minst två tredjedelar av de röstande.

Nära förbindelser

6 § Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn över företaget.

Tillstånds varaktighet samt förlängning och ändring av tillstånd

7 § Tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensions- företag ges tills vidare eller, om särskilda omständigheter ger anledning till det, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande räkenskapsårets slut.

Vid förlängning av ett tillstånd som har getts ett tjänstepensionsföretag för bestämd tid samt vid ändring av ett meddelat tillstånd gäller 4 och 6 §§ i tillämpliga delar.

8 § Beslut att ansöka om förlängning av ett tillstånd ska i ett tjänste- pensionsaktiebolag och ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag fattas av bolagsstämman och i en tjänstepensionsförening av föreningsstämman.

Prövning av bolagsordning och stadgar

9 § Frågan om godkännande av bolagsordning eller stadgar för ett företag ska prövas i samband med prövningen av om företaget ska få tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag.

Ett företags beslut om att anta bolagsordning eller stadgar får inte registreras innan bolagsordningen eller stadgarna har godkänts.

10 § Ett tjänstepensionsföretag som har beslutat att ändra sin bolags- ordning eller sina stadgar ska ansöka om godkännande av ändringen. Ändringen ska godkännas om bolagsordningen eller stadgarna stämmer överens med denna lag och andra författningar som reglerar ett företags bolagsordning eller stadgar samt i övrigt innehåller de särskilda bestämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet.

Ett tjänstepensionsföretags beslut om ändring av bolagsordning eller stadgar får inte registreras innan ändringen har godkänts.

Vad ett tillstånd ska avse

11 § Tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensions- företag ska avse en eller flera av följande försäkringsklasser eller risk som hänför sig till en sådan klass:

–I a, försäkring där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) är beroende av en persons eller flera personers liv, dock inte försäkringar enligt klass III,

–I b, försäkring som meddelas som tillägg till försäkring enligt klass I a,

–II a, försäkring som utfaller vid giftermål,

–II b, försäkring som utfaller vid födelse,

–III, försäkring som avses i klasserna I a, II a och II b och som är anknuten till fonder vilka förvaltas av den som har rätt att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller till specialfonder vilka förvaltas av den som har rätt att förvalta specialfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (fondförsäkring), och

–IV, sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring som gäller för längre tid än fem år, under obestämd tid eller till dess den försäkrade uppnått en viss ålder och som inte får sägas upp av tjänstepensionsföretaget eller får sägas upp bara under särskilda förhållanden som anges i försäkringsavtalet.

Ansökan om tillstånd

Ansökan om tillstånd före registrering eller bildande

12 § Ett aktiebolag får ansöka om tillstånd att driva tjänstepensions- verksamhet som tjänstepensionsföretag innan bolaget har registrerats i aktiebolags- eller europabolagsregistret.

Om ett aktiebolag har ansökt om tillstånd inom sex månader från det att stiftelseurkunden undertecknades, ska tidsfristen i 2 kap. 22 § aktiebolags- lagen (2005:551) för när styrelsen ska anmäla bolaget för registrering räknas från tillståndsbeslutet.

Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag och en tjänstepensionsförening ska ansöka om tillstånd innan bolaget respektive föreningen har bildats.

Prop. 2018/19:158

Verksamhetsplan

13 § En ansökan om tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska innehålla en plan för den tilltänkta verk- samheten.

Prövningen av ansökan

14 § En ansökan om tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag, liksom frågor om godkännande av bolagsordning eller stadgar enligt 9 eller 10 §, prövas av Finansinspektionen.

Bemyndigande

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad en sådan verksamhetsplan som avses i 13 § ska innehålla.

3 kap. Gränsöverskridande verksamhet

Rätt att driva gränsöverskridande verksamhet

1 § Ett tjänstepensionsföretag får driva gränsöverskridande verksamhet om Finansinspektionen godkänner det.

Med gränsöverskridande verksamhet avses tjänstepensionsverksamhet där förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som i egenskap av försäkringstagare eller försäkrad har rätt till ersättning regleras av social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensions- området i ett annat land inom EES.

Underrättelse om den planerade verksamheten

2 § Ett tjänstepensionsföretag ska underrätta Finansinspektionen om det avser att driva gränsöverskridande verksamhet.

Underrättelsen ska innehålla uppgift om

1.det uppdragsgivande företagets namn och hemvist,

2.vilket lands social- och arbetsmarknadslagstiftning som reglerar förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som i egenskap av försäkringstagare eller försäkrad har rätt till ersättning (värdlandet), och

3.det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsförsäkringarna.

Godkännande av den planerande verksamheten

Förutsättningar för godkännande

3 § Finansinspektionen ska godkänna den planerade verksamheten om inspektionen bedömer att

1.tjänstepensionsföretagets organisation är ändamålsenlig med hänsyn till den planerade verksamheten,

2.företagets finansiella situation är tillfredsställande med hänsyn till den planerade verksamheten, och

3.den som ska leda verksamheten har tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt är lämplig för uppgiften.

Meddelande till den behöriga myndighetenProp. 2018/19:158

4 § Om Finansinspektionen godkänner den planerade verksamheten, ska inspektionen lämna ett meddelande till den behöriga myndigheten i värdlandet.

Meddelandet ska lämnas inom tre månader från det att underrättelsen enligt 2 § togs emot.

Finansinspektionen ska underrätta tjänstepensionsföretaget om att meddelandet lämnas.

Beslut ifall verksamheten inte godkänns

5 § Om Finansinspektionen bedömer att det inte finns förutsättningar för att godkänna den planerade verksamheten enligt 3 § eller av någon annan anledning inte lämnar ett meddelande enligt 4 § första stycket, ska inspektionen meddela beslut om detta inom tre månader från det att underrättelsen enligt 2 § togs emot.

Underrättelse om tillämpliga regler

6 § Om Finansinspektionen med anledning av ett meddelande enligt 4 § första stycket får information om vilka regler för verksamheten som är tillämpliga i värdlandet, ska inspektionen underrätta tjänstepensions- företaget om dessa regler.

Om Finansinspektionen får information om att reglerna för verk- samheten har ändrats, ska inspektionen underrätta tjänstepensionsföretaget om ändringarna.

När verksamheten får påbörjas

7 § Den gränsöverskridande verksamheten får påbörjas när tjänste- pensionsföretaget har tagit emot en underrättelse från Finansinspektionen om vilka regler för verksamheten som är tillämpliga i värdlandet, eller i varje fall sex veckor efter det att den behöriga myndigheten i det landet tagit emot inspektionens meddelande enligt 4 § första stycket.

Underrättelse om ändrade förhållanden

8 § Om något av de förhållanden som angetts i en underrättelse enligt 2 § ska ändras sedan verksamheten har inletts, ska tjänstepensions- företaget underrätta Finansinspektionen om ändringen minst en månad innan den genomförs.

Om Finansinspektionen anser att ändringen inte får göras utan ett nytt förfarande enligt 1–7 §§, ska inspektionen meddela beslut om det inom en månad från det att underrättelsen om ändringen togs emot.

4 kap. Grundläggande bestämmelser om ett tjänstepensionsföretags verksamhet

Stabilitet

1 § Tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska drivas

med en för verksamhetens omfattning och art tillfredsställande soliditet,

Prop. 2018/19:158 likviditet och kontroll över försäkringsrisker, investeringsrisker och verksamhetsrisker, så att åtagandena mot försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade kan fullgöras.

Information

Skyldighet att lämna information

2 § Ett tjänstepensionsföretag ska lämna den information som behövs om företaget och de tjänstepensionsförsäkringar som företaget meddelar till försäkringstagarna, de försäkrade, andra ersättningsberättigade och dem som erbjuds att teckna en tjänstepensionsförsäkring. Informationen ska vara anpassad efter försäkringarnas art och tydligt visa försäkringarnas villkor och värdeutveckling.

Pensionsbesked

3 § Ett tjänstepensionsföretag ska varje år lämna ett pensionsbesked till dem som i egenskap av försäkringstagare eller försäkrade är berättigade till ersättning ur en tjänstepensionsförsäkring. Pensionsbeskedet ska inne- hålla uppgifter om de individuella förmånerna för den aktuella försäk- ringen och en upplysning om var ytterligare information finns tillgänglig.

God tjänstepensionsstandard

4 § Ett tjänstepensionsföretags verksamhet ska drivas enligt god tjänste- pensionsstandard.

Förbud mot främmande verksamhet

5 § Ett tjänstepensionsföretag får inte driva annan verksamhet än tjänste- pensionsverksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar och därmed sammanhängande verksamhet.

Förbud mot att ställa säkerhet för tredje man

6 § I tjänstepensionsverksamhet som drivs enligt denna lag får säkerhet inte ställas för tredje man.

Upplåning

7 § Ett tjänstepensionsföretag får ta upp eller ta över lån (upplåning) bara om det görs för att tillgodose tillfälliga likviditetsbehov eller för att upp- fylla kraven på en tillräcklig kapitalbas i 7 kap.

Utöver första stycket krävs att den samlade upplåningen är av ringa betydelse med hänsyn till verksamhetens omfattning och kapitalbasens storlek.

Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta om undantag från kravet på att upplåningen ska vara av ringa betydelse.

Tillämpning av försäkringsrörelselagen

Prop. 2018/19:158

8 § Följande bestämmelser i 4 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller för tjänstepensionsföretag:

–9 och 10 §§ om avtal med en jävskrets om tjänster,

–11 § om försäkringar med solidarisk ansvarighet,

–12 § om förbud mot att förespegla återbäring,

–13 § om förbud mot meddelande av nya försäkringar vid likvidation eller konkurs,

–14–16 §§ om sekretess m.m.,

–17 § om huvudkontor i Sverige, och

–17 a och 17 b §§ om återköp och överföring.

Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om försäkrings- företag gälla tjänstepensionsföretag.

9 § Tjänstepensionsföretag ska även tillämpa 4 kap. 17 c § försäkrings- rörelselagen (2010:2043) och föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 18 § 5 samma lag. Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om försäkringsföretag gälla tjänstepensionsföretag.

Rätt att meddela föreskrifter

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.vilka åtgärder ett tjänstepensionsföretag ska vidta för att uppfylla de krav på soliditet, likviditet och riskhantering som avses i 1 §,

2.vilken information ett tjänstepensionsföretag ska lämna enligt 2 §,

3.innehållet i pensionsbeskedet som avses i 3 §,

4.vilka åtgärder ett tjänstepensionsföretag ska vidta för att uppfylla de krav på god tjänstepensionsstandard som avses i 4 §, och

5.villkor för upplåning enligt 7 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur infor- mation ska lämnas enligt 2 och 3 §§.

5 kap. Försäkringstekniska avsättningar

Omfattningen av de försäkringstekniska avsättningarna

1 § Ett tjänstepensionsföretags försäkringstekniska avsättningar ska motsvara det belopp som krävs för att företaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal.

De försäkringstekniska avsättningarna ska motsvara företagets ansvarighet för

1.försäkringsfall, förvaltningskostnader och andra kostnader under resten av avtalsperioden för löpande försäkringar (livförsäkrings- avsättning),

2.inträffade oreglerade försäkringsfall, kostnader för regleringen av dessa samt återbäring som förfallit till betalning men inte betalats ut (oreglerade skador),

Prop. 2018/19:158 3. sådan återbäring som är garanterad i nominella eller reala belopp (garanterad återbäring) och som inte omfattas av 1 eller 2,

4.återbäring som är villkorad av värdeförändringar på tillgångar eller av ett visst försäkringstekniskt resultat som försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade står risken för (villkorad återbäring), och

5.fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken.

Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna

Beräkningsmetoder

2 § Ett tjänstepensionsföretag ska beräkna de försäkringstekniska avsättningarna utan avdrag för avgiven återförsäkring och de ska motsvara det förväntade nuvärdet av de framtida kassaflöden som kan uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal.

Försäkringstekniska avsättningar som motsvarar ett tjänstepensions- företags ansvarighet enligt 1 § andra stycket 4 eller 5 får tas upp till värdet på placeringstillgångarna för vilka försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken, om värdet inte är lägre än resultatet av en beräkning enligt första stycket.

Aktsam beräkning

3 § Beräkningen enligt 2 § ska grundas på antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntesatser samt driftskostnader som var för sig är akt- samma.

Beräkning vid solidarisk ansvarighet

4 § Ett tjänstepensionsföretag som ansvarar solidariskt för en försäkring ska vid beräkningen av företagets försäkringstekniska avsättningar bara beakta den del av försäkringen som enligt avtal mellan företagen avser det företaget.

Hur ofta beräkningen ska göras

5 § Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska göras minst en gång om året.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta om undantag från första stycket. Beräkningarna ska dock alltid göras minst vart tredje år.

Aktuariefunktion och krav på dem som utför beräkningarna

6 § De försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas under överin- seende av aktuariefunktionen som avses i 9 kap. 13 §. De som utför beräkningarna ska ha den kunskap och erfarenhet av dessa frågor som krävs med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet.

Bemyndigande

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning enligt 1–6 §§.

6 kap. Investeringar

Prop. 2018/19:158

Grundläggande bestämmelser för samtliga investeringar

Aktsamhet och undantag för vissa tillgångar

1 § Ett tjänstepensionsföretags tillgångar ska investeras i enlighet med 2–11 §§ och också i övrigt på ett aktsamt sätt.

Bestämmelserna i 4 och 5 §§ gäller inte för tillgångar som motsvarar avsättningar för villkorad återbäring och för fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken.

Intressen som ska styra investeringarna

2 § Ett tjänstepensionsföretags tillgångar ska investeras på det sätt som bäst gagnar försäkringstagarnas, de försäkrades och andra ersättnings- berättigades intressen på såväl kort som lång sikt. Vid intressekonflikter ska investeringar göras uteslutande i försäkringstagarnas, de försäkrades och andra ersättningsberättigades intressen.

Riskkontroll

3 § Ett tjänstepensionsföretag får bara göra investeringar i sådana finan- siella instrument och andra tillgångar vars risker företaget kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera och rapportera samt på lämpligt sätt beakta i den egna risk- och solvensbedömningen enligt 9 kap. 20 §.

Riskspridning

4 § Ett tjänstepensionsföretag ska göra sina investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar så att lämplig riskspridning uppnås.

Samtliga tillgångar ska, med beaktande av tjänstepensionsföretagets försäkringsåtaganden och förändringar i tillgångarnas framtida värde och avkastning, investeras så att företagets betalningsberedskap är tillfreds- ställande och den förväntade avkastningen tillräcklig.

5 § Ett tjänstepensionsföretag ska göra sina investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar på ett sådant sätt att det undviker

1.överdrivet beroende av någon särskild tillgång, emittent, låntagare eller företagsgrupp, och

2.ackumulation av risker i företagets samlade portfölj.

Investeringar i tillgångar från en och samma emittent eller låntagare eller från företag i en sådan grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning som avses i tredje stycket får inte innebära att det blir en överdriven riskkoncentration för tjänstepensionsföretaget.

Med en grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt därför att

–någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen, eller

–de har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem.

Prop. 2018/19:158 Första och andra styckena gäller inte i fråga om sådana tillgångar som svenska staten eller en utländsk stat svarar för.

Reglerade marknader, andra handelsplatser och onoterade tillgångar

6 § Ett tjänstepensionsföretags tillgångar ska till övervägande del inve- steras på reglerade marknader. Investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar som inte är föremål för handel på en reglerad marknad, en MTF-plattform eller en OTF-plattform ska hållas på aktsamma nivåer.

Miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer

7 § Ett tjänstepensionsföretag får beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer i sina investeringsbeslut.

Förvaring av tillgångar

8 § Ett tjänstepensionsföretags tillgångar ska förvaras på ett sådant sätt att de alltid är identifierbara och åtkomliga för företaget. Förvaringen ska ske på ett säkert sätt och ska inte ge upphov till intressekonflikter.

Derivatinstrument

9 § Ett tjänstepensionsföretag får använda derivatinstrument för att sänka den finansiella risken i företaget eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av företagets tillgångar och skulder.

Uppdragsgivande företag

10 § Av de samlade tillgångarna i ett tjänstepensionsföretag som bara har ett enda uppdragsgivande företag, får

1.högst 5 procent utgöras av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier samt obligationer och andra skuldförbindelser, om värdepapperen eller skuldförbindelserna getts ut av det uppdragsgivande företaget, och

2.högst 10 procent utgöras av sådana tillgångar som avses i 1 och som har getts ut av företag i en grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning som det uppdragsgivande företaget ingår i.

Första stycket gäller inte i fråga om sådana tillgångar som svenska staten eller en utländsk stat svarar för.

Särskilt om fondförsäkringstillgångar

11 § Ett tjänstepensionsföretag ska investera premier för fondförsäkring så att de så nära som möjligt motsvarar andelar i sådana fonder som är knutna till försäkringen och som försäkringstagaren eller den försäkrade från tid till annan bestämmer. Företaget får begränsa antalet fonder som premier får investeras i.

Tjänstepensionsföretaget får använda utdelning och ersättning vid inlösen av andelarna bara för förvärv av nya andelar i anknutna fonder och för utbetalning eller betalning av kostnader enligt försäkringsavtalet.

Skuldtäckning

Krav på skuldtäckning

12 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha tillgångar för skuldtäckning som minst uppgår till ett belopp som motsvarar de försäkringstekniska avsätt- ningarna.

De tillgångar som motsvarar försäkringstekniska avsättningar ska, ut- över det som följer av 1–11 §§, investeras och värderas enligt 13–15 §§.

Hänsyn till åtagandenas art och löptid

13 § Ett tjänstepensionsföretags tillgångar som motsvarar försäkrings- tekniska avsättningar ska investeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till åtagandenas art och löptid.

Värdering till verkligt värde

14 § De tillgångar som ett tjänstepensionsföretag använder för skuld- täckning ska värderas till verkligt värde. Från detta värde ska avdrag göras för skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången.

Fordringar på någon annan än försäkringstagare

15 § Ett tjänstepensionsföretags fordringar på någon annan än försäk- ringstagare ska beaktas bara till den del de överstiger fordringar som gäldenären har på företaget.

16 § Ett tjänstepensionsföretag ska föra ett register som vid varje tid- punkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångar- nas värde.

Om en tillgång som har antecknats i registret har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, ska detta antecknas i registret.

Förmånsrätt

17 § Förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran som

1.grundas på försäkringsavtal, eller

2.avser återbetalning av premier för att ett försäkringsavtal inte har kommit till stånd eller har upphört att gälla.

Förmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i det register som anges i 16 § när tjänstepensionsföretaget försätts i konkurs eller utmätning äger rum.

Principer för aktieägarengagemang

18 § Ett tjänstepensionsföretag som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska anta principer för sitt aktieägarengagemang i fråga om sådana aktier. Av principerna ska det framgå hur företaget integrerar aktieägar- engagemanget i sin investeringsstrategi.

Principerna ska beskriva hur tjänstepensionsföretaget

Prop. 2018/19:158

1.övervakar relevanta frågor om bolag som det investerar i (portfölj- bolag), däribland bolagens strategi, finansiella och icke-finansiella resultat och risker, kapitalstruktur, sociala och miljömässiga påverkan och bolags- styrning,

2.för dialoger med företrädare för portföljbolag,

3.utövar rösträtt och andra rättigheter som är knutna till aktieinnehavet,

4.samarbetar med andra aktieägare,

5.kommunicerar med relevanta intressenter i portföljbolag, och

6.hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter.

Paragrafen gäller inte för tillgångar som motsvarar avsättningar för vill- korad återbäring och för fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken.

19 § Ett tjänstepensionsföretag ska varje år redogöra för hur principerna för aktieägarengagemang som avses i 18 § har tillämpats.

Redogörelsen ska innehålla

1.en allmän beskrivning av tjänstepensionsföretagets röstningsbeteende i portföljbolagen,

2.en förklaring av de viktigaste omröstningarna, och

3.uppgift om i vilka frågor tjänstepensionsföretaget har använt sig av råd eller röstningsrekommendationer från en röstningsrådgivare.

Av redogörelsen ska det också framgå hur tjänstepensionsföretaget har röstat på portföljbolagens stämmor. Omröstningar som är obetydliga på grund av ämnet eller storleken på aktieinnehavet behöver dock inte redo- visas.

20 § Ett tjänstepensionsföretag får avstå från att uppfylla ett eller flera av kraven i 18 och 19 §§, om företaget tydligt anger skälen för det.

21 § Principerna för aktieägarengagemang enligt 18 §, den årliga redo- görelsen enligt 19 § och uppgifter enligt 20 § ska hållas tillgängliga på tjänstepensionsföretagets webbplats. Om tjänstepensionsföretaget inte har en egen webbplats får informationen hållas tillgänglig på en annan webb- plats som enkelt kan nås.

Om tjänstepensionsföretaget inte redovisar omröstningar i den årliga redogörelsen på grund av att företaget har gett en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, i uppdrag att ansvara för investeringarna, ska tjänstepensionsföretaget på webbplatsen uppge var kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen om omröstningarna.

Informationen ska tillhandahållas utan kostnad.

Bemyndiganden

22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.användning av derivatinstrument enligt 9 §,

2.värdering av de tillgångar som avses i 14 § till verkligt värde, och

3.förande av register enligt 16 §.

7 kap. Kapitalbas

Tillräcklig kapitalbas

1 § Ett tjänstepensionsföretag ska vid varje tidpunkt, utöver tillgångar som krävs för skuldtäckning enligt 6 kap. 12 §, ha en tillräcklig kapitalbas.

Kapitalbasen ska minst uppgå till det riskkänsliga kapitalkravet beräknat enligt 8 kap. 1–6 §§. Kapitalbasen ska dock aldrig vara mindre än det högsta av minimikapitalkravet beräknat enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garanti- beloppet enligt 8 kap. 13 och 14 §§.

Kapitalbasens sammansättning

2 § Kapitalbasen får omfatta följande poster:

1.inbetalt aktiekapital, garantikapital eller verksamhetskapital,

2.konsolideringsfond,

3.övrigt eget kapital, och

4.obeskattade reserver.

3 § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att också andra poster än de som anges i 2 § får ingå i kapitalbasen.

Avräkning från kapitalbasen

Immateriella tillgångar, utdelning och förutbetalda anskaffningskostnader

4 § Från kapitalbasen enligt 2 § ska tjänstepensionsföretaget räkna av immateriella tillgångar, utdelningar och förutbetalda anskaffnings- kostnader.

Aktier och tillskott i vissa företag

5 § Avräkning från kapitalbasen ska också göras, i de fall som anges i andra stycket, av det bokförda värdet av aktierna och av det som har skjutits till i annan form (tillskott) i

1.ett tjänstepensionsföretag,

2.ett försäkringsföretag, ett kreditinstitut, ett institut för elektroniska pengar, ett värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag,

3.ett utländskt återförsäkringsföretag,

4.ett försäkringsholdingföretag, eller

5.ett finansiellt institut.

En sådan avräkning av det bokförda värdet av aktier eller tillskott ska göras om

1.tjänstepensionsföretagets ägarandel överstiger 10 procent av före- tagets eget kapital, eller

2.tjänstepensionsföretagets ägarandel understiger 10 procent av före- tagets eget kapital men

a) tillskottet eller summan av tillskotten överstiger 10 procent av det egna kapitalet eller de egna fonderna i företaget eller det sammanlagda bokförda värdet av sådana tillskott överstiger 10 procent av tjänste- pensionsföretagets kapitalbas, eller

Prop. 2018/19:158

Prop. 2018/19:158 b) tjänstepensionsföretaget direkt eller indirekt äger minst 20 procent av kapitalet eller av samtliga röster i företaget eller i övrigt utövar ett be- tydande inflytande över företagets driftsmässiga och finansiella styrning och ägandet utgör ett led i en varaktig förbindelse mellan tjänstepensions- företaget och det andra företaget.

6 § Avräkning enligt 5 § ska inte göras för tillskott som avser företag som tillsammans med tjänstepensionsföretaget omfattas av grupptillsyn med avseende på gruppsolvens. Avräkning ska inte heller göras för tillskott som avser företag som gemensamt med tjänstepensionsföretaget omfattas av tillsyn enligt lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Skillnad i värderingen av försäkringstekniska avsättningar

7 § Om det belopp som de försäkringstekniska avsättningarna uppgår till enligt 5 kap. 2 § är högre än det belopp som de försäkringstekniska avsättningarna uppgår till enligt de regler för extern redovisning som tjänstepensionsföretaget tillämpar, ska skillnaden mellan beloppen räknas av från kapitalbasen.

Bemyndigande

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för att ta in, räkna av och bestämma omfattningen av poster i kapitalbasen samt hur den i övrigt ska beräknas enligt 2–7 §§.

8 kap. Kapitalkrav

Riskkänsligt kapitalkrav

Beräkning av det riskkänsliga kapitalkravet

1 § Det riskkänsliga kapitalkravet utgör den minsta storlek på kapital- basen som krävs för att tjänstepensionsföretaget med 97 procents sannolikhet ska ha tillgångar under kommande tolv månader som täcker värdet av åtagandena gentemot försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade (skyddsnivå). Denna skyddsnivå ska även beaktas vid beräkningen av kapitalkravet för var och en av de risker som ingår i det riskkänsliga kapitalkravet.

Det riskkänsliga kapitalkravet ska beräknas under antagandet att tjänste- pensionsföretaget kommer att fortsätta driva sin verksamhet.

Beräkningsmetod

2 § Det riskkänsliga kapitalkravet ska beräknas genom en justerad sammanläggning av kapitalkraven för marknadsrisk enligt 3 § och försäkringsrisk enligt 4 § med tillägg av kapitalkravet för operativ risk enligt 5 §. Det riskkänsliga kapitalkravet ska därefter minskas med ett justeringsbelopp enligt 6 §.

Kapitalkravet för marknadsrisk

3 § Kapitalkravet för marknadsrisk ska beräknas genom en justerad sammanläggning av kapitalkraven för

1.ränterisk,

2.aktiekursrisk,

3.fastighetsprisrisk,

4.ränteskillnadsrisk,

5.valutakursrisk, och

6.koncentrationsrisk.

Kapitalkravet för försäkringsrisk

4 § Kapitalkravet för försäkringsrisk ska beräknas genom en justerad sammanläggning av kapitalkraven för åtminstone

1.långlevnads- och dödlighetsrisk,

2.sjuklighetsrisk,

3.annullationsrisk, och

4.kostnadsrisk.

Kapitalkravet för operativ risk

5 § Kapitalkravet för operativ risk ska beräknas med beaktande av sådana operativa risker som tjänstepensionsföretaget är utsatt för och som inte har beaktats vid beräkningen av kapitalkravet för marknadsrisk eller försäkringsrisk.

Justeringsbelopp

6 § Justeringsbeloppet enligt 2 § ska motsvara den minskning av tjänste- pensionsföretagets oförutsedda förluster som beror på

1.att företagets åtaganden gentemot försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade minskar till följd av villkoren i försäkringsavtalet,

2.att företagets uppskjutna skatt förändras, eller

3.en kombination av 1 och 2.

Minimikapitalkrav

Beräkning av minimikapitalkravet

7 § Minimikapitalkravet för försäkring som avses i 2 kap. 11 § klasserna I a, II, III och IV utgör summan av följande belopp:

1.Det belopp som är lika med 4 procent av den del av försäkrings- tekniska avsättningar enligt 5 kap. 1 § som motsvarar åtaganden med en finansiell eller försäkringsteknisk risk för tjänstepensionsföretaget, utan avdrag för avgiven återförsäkring (bruttoavsättning), multiplicerat med en faktor som motsvarar förhållandet för det föregående räkenskapsåret mellan sådana försäkringstekniska avsättningar efter avdrag för avgiven återförsäkring och bruttoavsättningen. Faktorn får dock inte under- stiga 0,85.

2.Det belopp som är lika med 1 procent av försäkringstekniska avsätt- ningar i övrigt beräknade på det sätt som anges i 1, om det belopp som ska täcka driftskostnaderna är bestämt för längre tid än fem år.

Prop. 2018/19:158

Prop. 2018/19:158 3. Det belopp som är lika med 25 procent av de nettodriftskostnader som är hänförliga till sådana avtal under föregående räkenskapsår som inte är förenade med någon investeringsrisk för tjänstepensionsföretaget och där det belopp som ska täcka driftskostnaderna inte är bestämt för längre tid än fem år.

4.Det belopp som är lika med 0,3 procent av samtliga positiva risk- summor multiplicerat med en faktor som motsvarar förhållandet för det föregående räkenskapsåret mellan de positiva risksummorna efter avdrag för avgiven återförsäkring och de positiva risksummorna utan sådant avdrag. Faktorn får dock inte understiga 0,5.

För försäkringar enbart för dödsfall ska vid tillämpningen av första stycket 4 i stället för 0,3 procent gälla 0,1 procent om försäkringstiden är högst tre år och 0,15 procent om försäkringstiden är längre än tre år men högst fem år.

Minimikapitalkrav för tilläggsförsäkringar

8 § Minimikapitalkravet för försäkringar enligt 2 kap. 11 § klass I b (tilläggsförsäkring) ska beräknas med utgångspunkt i premiebasen eller ersättningsbasen.

Premiebasen

9 § Premiebasen grundas på det högsta av

1.ett belopp som uppgår till förfallna premier brutto under det före- gående räkenskapsåret med avdrag för dels ingående skatter och avgifter, dels premier för de försäkringsavtal som annullerats under samma tid, eller

2.bruttovärdet av de intjänade premierna.

Premiebasen utgörs av 18 procent av det högsta beloppet enligt första stycket, till den del beloppet motsvarar högst femtio miljoner euro, och 16 procent av återstoden.

Ersättningsbasen

10 § Ersättningsbasen grundas på ett belopp bestående av

1.genomsnittet av utbetalda ersättningar brutto för vart och ett av de tre föregående räkenskapsåren med avdrag för mottagna regressbelopp under samma tid, och

2.en tredjedel av avsättningen för oreglerade skador brutto vid det före- gående räkenskapsårets utgång minskad med en tredjedel av avsättningen för oreglerade skador brutto vid början av den treårsperiod som slutar med det föregående räkenskapsårets utgång.

Ersättningsbasen utgörs av 26 procent av detta belopp till den del beloppet motsvarar högst trettiofem miljoner euro och 23 procent av åter- stoden.

Beräkning av minimikapitalkravet för tilläggsförsäkring

11 § Minimikapitalkravet för tilläggsförsäkring utgörs av det högsta av premiebasen eller ersättningsbasen, multiplicerad med en kvot som för de tre närmast föregående räkenskapsåren motsvarar förhållandet mellan å ena sidan summan av utbetalda ersättningar och förändringen i avsätt- ningen för oreglerade skador efter avdrag för återförsäkrares andel samt å

andra sidan summan av utbetalda ersättningar och förändringen i avsätt- Prop. 2018/19:158 ningen för oreglerade skador utan avdrag för återförsäkrares andel. Kvoten

får dock inte understiga 0,5.

Om tjänstepensionsföretagets verksamhet inte har pågått så länge som
förutsätts enligt bestämmelserna om ersättningsbasen, ska minimikapital-
kravet beräknas med utgångspunkt i premiebasen.
12 §	Om det beräknade minimikapitalkravet för tilläggsförsäkring är
lägre	än föregående års minimikapitalkrav, ska minimikapitalkravet
i stället bestämmas till minimikapitalkravet för föregående år multiplicerat
med förhållandet mellan försäkringstekniska avsättningar för oreglerade
skador vid utgången av det närmaste föregående räkenskapsåret och de
försäkringstekniska avsättningarna för oreglerade skador i början av det
närmast föregående räkenskapsåret. Vid beräkningarna ska återförsäkring
inte ingå i de försäkringstekniska avsättningarna. Kvoten får inte över-
stiga 1,0.
Garantibelopp
13 § Garantibeloppet ska uppgå till ett belopp som motsvarar 790 pris-
basbelopp enligt socialförsäkringsbalken.
14 § Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen i ett enskilt fall
besluta att garantibeloppet sätts ned med högst hälften.
Åtgärder ifall kapitalkraven inte uppfylls
15 § Ett tjänstepensionsföretag ska omedelbart underrätta Finansinspek-
tionen om företaget inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet, minimi-
kapitalkravet eller garantibeloppet eller om det finns risk för detta under
de närmaste tre månaderna.
I 15 kap. 5 och 8 §§ finns bestämmelser om skyldigheten att upprätta en
åtgärdsplan eller en finansiell saneringsplan ifall det riskkänsliga kapital-
kravet, minimikapitalkravet eller garantibeloppet inte uppfylls.
Bemyndiganden
16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet enligt 2–6 §§, och
2. villkoren för nedsättning av garantibeloppet enligt 14 §.

9 kap. Företagsstyrning

Företagsstyrningssystem
1 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha ett företagsstyrningssystem som
säkerställer att företaget styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt. Systemet
ska regelbundet ses över.
Företagsstyrningssystemet ska vara utformat så att det står i proportion
till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten i tjänstepensions-
företagets verksamhet.	35
	35

Prop. 2018/19:158

Kontinuitet i verksamheten

2 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha system, resurser och rutiner som är lämpliga för att verksamheten ska kunna drivas med kontinuitet och i enlighet med gällande regler.

Ett tjänstepensionsföretag ska ha en beredskapsplan.

Lämplighetskrav

3 § Ett tjänstepensionsföretag ska säkerställa att

1.den som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem, har de insikter och den erfarenhet som krävs för att delta i ledningen av tjänstepensionsföretaget och i övrigt är lämplig för uppgiften, och

2.den som ansvarar för eller utför arbete i en sådan central funktion som avses i 8 § har de insikter och den erfarenhet som krävs för en sådan uppgift och i övrigt är lämplig för uppgiften.

Tjänstepensionsföretaget ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning enligt första stycket 1 eller som ansvarar för en central funktion i företaget enligt första stycket 2.

Tjänstepensionsföretaget ska underrätta inspektionen om någon av de personer som avses i första stycket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven.

Styrdokument

4 § Ett tjänstepensionsföretag ska upprätta och följa följande styr- dokument:

1.styrdokument för riskhantering med avseende på de risker som avses i 15 § andra stycket 1–7,

2.styrdokument för internkontroll,

3.styrdokument för internrevision,

4.försäkringstekniska riktlinjer,

5.styrdokument för verksamhet som omfattas av bestämmelser om uppdragsavtal enligt denna lag,

6.styrdokument för uppgiftslämnande till Finansinspektionen och kvalitetskontroll av uppgifterna,

7.styrdokument för ersättningar,

8.investeringsriktlinjer, och

9.styrdokument för hantering av intressekonflikter mellan företagets intressenter.

Styrdokumenten ska fastställas av styrelsen. De ska utvärderas och ses över minst en gång per år.

5 § De försäkringstekniska riktlinjerna ska ges in till Finansinspektionen senast den dag de börjar användas. Detta gäller också när riktlinjerna ändras.

Tillsammans med riktlinjerna ska det lämnas en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för tjänstepensionsföretaget, försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade.

Riktlinjerna ska kompletteras med ett försäkringstekniskt beräknings- underlag.

Om det med hänsyn till försäkringarnas beskaffenhet eller av något annat särskilt skäl saknas anledning att upprätta ett försäkringstekniskt beräkningsunderlag, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta om undantag från skyldigheten att upprätta ett sådant underlag.

6 § Ett tjänstepensionsföretag ska regelbundet offentliggöra information om styrdokumentet för ersättningar.

7 § Investeringsriktlinjerna ska ges in till Finansinspektionen senast den dag de börjar användas. Detta gäller också när riktlinjerna ändras. Investeringsriktlinjerna ska ses över snarast möjligt om det sker en väsentlig förändring av investeringspolicyn. Investeringsriktlinjerna ska offentliggöras.

Investeringsriktlinjerna ska innehålla uppgifter om

1.metoder för att mäta investeringsrisker,

2.tjänstepensionsföretagets processer för riskhantering och fördelning mellan olika tillgångar i förhållande till pensionsåtagandenas art och löp- tid, samt

3.hur hänsyn tas i investeringspolicyn till miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer.

Centrala funktioner

Vilka centrala funktioner ett tjänstepensionsföretag ska ha

8 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha funktioner för riskhantering, regelefterlevnad och internrevision samt en aktuariefunktion (centrala funktioner).

Skyldighet att rapportera till Finansinspektionen

9 § Den som ansvarar för en central funktion i ett tjänstepensionsföretag ska underrätta Finansinspektionen om styrelsen eller den verkställande direktören inte vidtar lämpliga åtgärder inom skälig tid efter att de informerats om att det inom funktionen har

1.upptäckts att det finns en betydande risk att företaget inte kommer att uppfylla ett väsentligt krav enligt lag och detta kan få väsentlig påverkan på försäkringstagarnas, de försäkrades eller andra ersättningsberättigades intressen, eller

2.konstaterats att det förekommit en väsentlig överträdelse av lag eller andra bestämmelser som gäller för företagets verksamhet.

Funktionen för riskhantering

10 § Funktionen för riskhantering ska ges en struktur som underlättar genomförande av det riskhanteringssystem som avses i 14 §.

Funktionen för riskhantering ska

1.utvärdera systemet för riskhantering,

2.identifiera, värdera och övervaka de risker som omfattas av systemet för riskhantering, och

Prop. 2018/19:158

Prop. 2018/19:158 3. rapportera till styrelsen och den verkställande direktören om de risker som tjänstepensionsföretaget är eller kan komma att bli exponerat för samt beroenden mellan risker.

Funktionen för regelefterlevnad

11 § Funktionen för regelefterlevnad ska

1.rapportera till styrelsen och den verkställande direktören i fråga om efterlevnaden av

a) bestämmelserna i denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag,

b) de bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som enligt denna lag gäller för tjänstepensionsföretag, och

c) föreskrifter och riktlinjer som har meddelats av en behörig myndighet i ett annat land inom EES där tjänstepensionsföretaget, i förekommande fall, driver gränsöverskridande verksamhet,

2.lämna råd till företagets styrelse och den verkställande direktören om hur bristande efterlevnad av bestämmelser enligt 1 kan förebyggas,

3.bedöma konsekvenserna av förändringar i bestämmelser enligt 1, och

4.identifiera och bedöma risker för bristande efterlevnad av bestämmel- serna enligt 1.

Funktionen för internrevision

12 § Funktionen för internrevision ska

1.utvärdera det system för internkontroll som avses i 18 §,

2.utvärdera andra delar av företagsstyrningssystemet, och

3.rapportera resultat och lämna rekommendationer efter utvärdering- arna till tjänstepensionsföretagets styrelse.

Funktionen för internrevision ska utföra sina uppgifter med opartiskhet och vara oberoende från den verksamhet som utvärderas.

Den som ska ansvara för eller utföra arbete i funktionen för intern- revision ska ha de kunskaper och erfarenheter av funktionens uppgifter som är tillräckliga med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av företagets verksamhet.

Aktuariefunktionen

13 § Aktuariefunktionen ska

1.samordna och svara för kvaliteten i de försäkringstekniska beräk- ningarna och utredningarna,

2.bistå styrelsen och den verkställande direktören och på eget initiativ rapportera till dem i frågor som rör metoder, beräkningar och bedömningar av

a) de försäkringstekniska avsättningarna, b) värderingen av försäkringsriskerna, och

c) återförsäkringsskydd och andra riskreduceringstekniker, och

3.bidra till tjänstepensionsföretagets riskhanteringssystem.

Den som ska ansvara för eller utföra arbete i aktuariefunktionen ska ha de kunskaper och erfarenheter av funktionens uppgifter som är tillräckliga med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i tjänstepensionsföretagets verksamhet.

Tjänstepensionsföretaget ska utse minst en oberoende person som ansvarar för aktuariefunktionen.

System för riskhantering

Grundläggande bestämmelse om riskhanteringssystem

14 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha ett system för riskhantering. Systemet ska innehålla de strategier, processer och rapporteringsrutiner som behövs för att säkerställa att företaget fortlöpande kan identifiera, värdera, övervaka, hantera och rapportera risker samt beroenden mellan risker.

Systemet ska vara integrerat i företagets organisations- och besluts- struktur. Det ska vara utformat med lämplig hänsyn till de personer som leder företaget eller ingår i en central funktion.

Omfattningen av riskhanteringssystemet

15 § Systemet för riskhantering ska avse såväl de risker som täcks av det riskkänsliga kapitalkravet som risker som inte, eller bara delvis, täcks av det kravet.

Systemet ska omfatta risker inom följande områden:

1.försäkringsrisker,

2.matchningsrisker,

3.investeringsrisker, särskilt avseende derivatinstrument och liknande åtaganden,

4.likviditets- och koncentrationsrisker,

5.operativa risker,

6.risker hänförliga till återförsäkring och andra riskreduceringstekniker,

7.miljörisker, sociala risker och företagsstyrningsrisker hänförliga till investeringsportföljen och dess förvaltning, och

8.beroenden mellan risker som företaget är eller kan komma att bli exponerat för.

Om försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisker, ska systemet för riskhantering även beakta riskerna ur deras synvinkel.

Regelbunden utvärdering

16 § Ett tjänstepensionsföretag ska regelbundet bedöma hur känsliga de försäkringstekniska avsättningarna och kapitalbasen är för de antaganden som ligger till grund för fastställandet av den ränta som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

Analys av externa bedömningar från kreditvärderingsinstitut

17 § Ett tjänstepensionsföretag som använder bedömningar från externa kreditvärderingsinstitut vid beräkningar av de försäkringstekniska avsättningarna eller det riskkänsliga kapitalkravet ska, när det är möjligt, göra en egen bedömning av de externa värderingarna.

System för internkontroll

18 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha ett system för internkontroll.

Prop. 2018/19:158

Prop. 2018/19:158	Systemet ska omfatta
	1. förvaltnings- och redovisningsmetoder,
	2. ramar för internkontrollen,
	3. lämpliga rapporteringsrutiner, och
	4. funktionen för regelefterlevnad.
	System för ersättningar
	19 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha ett system för ersättningar som
	skapar en sund och effektiv riskhantering.
	Systemet ska omfatta ersättningar till
	1. dem som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör
	i det, eller är ersättare för någon av dem,
	2. dem som ansvarar för eller utför arbete i centrala funktioner, och
	3. andra som kan påverka företagets riskprofil.
	Risk- och solvensbedömning
	Egen risk- och solvensbedömning

20 § Ett tjänstepensionsföretag ska genomföra och dokumentera en egen risk- och solvensbedömning.

I den egna risk- och solvensbedömningen ska det göras en bedömning av

1.företagets totala solvensbehov med hänsyn till dess specifika risk- profil, risktolerans och affärsstrategi,

2.företagets fortlöpande efterlevnad av bestämmelserna om det risk- känsliga kapitalkravet och minimikapitalkravet samt försäkringstekniska avsättningar, och

3.hur betydande skillnaderna är mellan företagets riskprofil och de antaganden om risker som har legat till grund för beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet.

För bedömningen enligt andra stycket 1 ska tjänstepensionsföretaget ha processer som säkerställer att de risker som företaget är eller kan komma att bli exponerat för, på såväl kort som lång sikt, identifieras och värderas. Företaget ska redovisa de processer som använts vid bedömningen.

Den egna risk- och solvensbedömningen ska ingå som en integrerad del i tjänstepensionsföretagets affärsstrategier och ska beaktas vid företagets strategiska beslut.

Regelbundna bedömningar

21 § Den egna risk- och solvensbedömningen ska genomföras minst en gång per år. Om en väsentlig förändring skett av de risker som företaget är utsatt för, ska en ny sådan bedömning genomföras snarast möjligt.

Rapportering

22 § Ett tjänstepensionsföretag ska rapportera resultatet av varje egen risk- och solvensbedömning till Finansinspektionen.

Uppdragsavtal

Prop. 2018/19:158

Grundläggande bestämmelser om uppdragsavtal

23 § Ett tjänstepensionsföretag får, med de begränsningar som följer av 24 §, uppdra åt någon annan att utföra ett visst arbete och vissa funktioner som ingår i företagets tjänstepensionsverksamhet (uppdragsavtal). Ett sådant uppdrag inskränker inte företagets ansvar enligt denna lag.

Ett uppdragsavtal ska vara skriftligt och tydligt ange parternas rättigheter och skyldigheter.

Begränsningar i möjligheten att ingå uppdragsavtal

24 § Ett uppdragsavtal mellan ett tjänstepensionsföretag och en uppdragstagare får inte leda till att

1.kvaliteten i företagsstyrningssystemet försämras,

2.den operativa risken i företaget ökar väsentligt,

3.Finansinspektionens möjlighet att utöva tillsyn över företagets verk- samhet försämras, eller

4.försäkringstagarnas, de försäkrades och andra ersättningsberättigades möjlighet till tillfredsställande och fortlöpande service inte kan upprätt- hållas.

Anmälan av uppdragsavtal

25 § Ett tjänstepensionsföretag ska anmäla ett uppdragsavtal till Finans- inspektionen innan avtalet börjar gälla. Om det inträffar väsentliga för- ändringar som rör den verksamhet som omfattas av avtalet, ska företaget snarast möjligt anmäla detta till Finansinspektionen.

Åtgärder som krävs vid uppdragsavtal

26 § Ett tjänstepensionsföretag som ingår ett uppdragsavtal ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att uppdragstagaren

1.samarbetar med Finansinspektionen när det gäller den verksamhet eller de funktioner som omfattas av uppdragsavtalet,

2.ger tjänstepensionsföretaget, dess revisorer och Finansinspektionen tillgång till uppgifter som rör den verksamhet eller de funktioner som omfattas av uppdragsavtalet, och

3.ger Finansinspektionen faktiskt tillträde till uppdragstagarens lokaler.

Rätt att meddela föreskrifter

27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.de krav som ska gälla för dem som är verksamma i ett tjänstepensions- företag enligt 3, 12 och 13 §§,

2.innehållet i styrdokumenten enligt 4 §,

3.innehållet i det försäkringstekniska beräkningsunderlaget enligt 5 §,

4.vad redogörelsen enligt 7 § ska innehålla,

5.uppgifterna för funktionen för riskhantering enligt 10 §,

Prop. 2018/19:158 6. uppgifterna för funktionen för regelefterlevnad enligt 11 §,

7.uppgifterna för funktionen för internrevision enligt 12 §,

8.uppgifterna för aktuariefunktionen enligt 13 §,

9.innehållet i systemet för riskhantering enligt 15 § samt omfattningen av riskerna i detta system,

10.kraven på de regelbundna utvärderingar som ska göras enligt 16 §,

11.hur en bedömning av externa värderingar enligt 17 § ska genom-

föras,

12.vad som ska ingå i risk- och solvensbedömningen enligt 20 § och rapporteringen av resultatet av denna enligt 22 §, och

13.vad ett tjänstepensionsföretag ska beakta när ett uppdragsavtal ingås enligt 23 § och innehållet i ett sådant avtal.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur informa- tion om styrdokumentet för ersättningar ska offentliggöras enligt 6 §.

10 kap. Associationsrättsliga bestämmelser för tjänstepensionsföretag

Tjänstepensionsaktiebolag

Tillämpning av allmänna bestämmelser för aktiebolag

1 § För tjänstepensionsaktiebolag gäller föreskrifter för aktiebolag i allmänhet, om inte något annat följer av denna lag eller av sådana bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som det hänvisas till i denna lag. Hänvisningar i aktiebolagslagen (2005:551) till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen som gäller i stället för eller utöver aktie- bolagslagen.

Vid tillämpningen av 8 kap. 9 och 30 §§ och 37 § andra stycket och 23 kap. 21 a § aktiebolagslagen ska det som sägs om Bolagsverket avse Finansinspektionen.

Bestämmelserna i 32 kap. aktiebolagslagen om aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning gäller inte för tjänstepensionsaktiebolag.

Tillämpning av försäkringsrörelselagen
2 § Följande	bestämmelser	i	11 kap.	försäkringsrörelselagen

(2010:2043) ska tillämpas på tjänstepensionsaktiebolag:

–4–6 §§ om bolagsstämma,

–7, 7 a och 8–11 §§ om bolagets ledning,

–12 och 13 §§ om revision,

–14 och 15 §§ om vissa penninglån och emissioner i livförsäkrings- aktiebolag som inte får dela ut vinst,

–16–19 §§ om värdeöverföringar från och överskottshantering i livför- säkringsaktiebolag,

–20 och 21 §§ om ombildning till livförsäkringsaktiebolag som får dela ut vinst,

–22–29 §§ om minskning av aktiekapitalet och reservfonden,

–30 § om lån m.m. till närstående,

42	– 38 och 39 §§ om särskilt bokslut och ogiltighet vid fusion,

–40–44 §§ om delning,

–46 och 47 §§ om likvidation, och

–51 § om skadestånd.

Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om försäkrings- aktiebolag och livförsäkringsaktiebolag avse tjänstepensionsaktiebolag.

Hinder mot bildande

3 § Ett tjänstepensionsaktiebolag får inte bildas om teckning av aktier innebär att någon som inte har bedömts lämplig enligt 2 kap. 4 § första stycket 3 kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget.

Bolagsordningens innehåll

4 § Ett tjänstepensionsaktiebolags bolagsordning ska, utöver vad som följer av 3 kap. 1 § aktiebolagslagen (2005:551), innehålla uppgifter om

1.vilka försäkringsklasser verksamheten ska avse, och

2.huruvida bolaget ska driva tjänstepensionsverksamhet utanför EES. I ett tjänstepensionsaktiebolag gäller, i stället för 3 kap. 3 § aktiebolags-

lagen, att det i bolagsordningen ska anges hur bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst eller på annat sätt täcka bolagets förlust.

Revisionsutskott

5 § I fråga om revisionsutskott ska ett tjänstepensionsaktiebolag anses som ett sådant aktiebolag som avses i 8 kap. 49 a § aktiebolagslagen (2005:551).

Revisorns uppdragstid

6 § I fråga om uppdragstid för revisorn ska ett tjänstepensionsaktiebolag anses som ett sådant aktiebolag som avses i 9 kap. 21 a § aktiebolagslagen (2005:551). Möjligheten enligt den paragrafen att förlänga revisionsupp- draget till högst tjugo eller tjugofyra år gäller dock inte uppdrag i ett tjänstepensionsaktiebolag.

Domstols entledigande av revisorn

7 § I fråga om en domstols entledigande av revisorn ska ett tjänstepen- sionsaktiebolag anses som ett sådant aktiebolag som avses i 9 kap. 22 a § aktiebolagslagen (2005:551).

EU:s revisorsförordning

8 § Bestämmelser om revision av tjänstepensionsaktiebolag finns även i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 av den 16 april 2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut 2005/909/EG.

Överlåtande bolag vid fusion

9 § Ett tjänstepensionsaktiebolag får vara överlåtande bolag vid en fu- sion bara om ett annat tjänstepensionsaktiebolag eller en motsvarande

Prop. 2018/19:158

juridisk person med hemvist i ett annat land inom EES är övertagande bolag.

Tillämpliga bestämmelser vid fusion

10 § Vid fusion med ett tjänstepensionsaktiebolag tillämpas 11–13 och 15 §§ i detta kapitel i stället för 23 kap. 19–21, 22–24, 32, 33 och 45 §§ aktiebolagslagen (2005:551).

Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan

11 § Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av så- väl överlåtande som övertagande bolag. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande i samtliga bolag. Om planen har registrerats enligt 23 kap. 14 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551), ska ansök- an dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § samma lag.

Vid fusion genom kombination ska bolagen också ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 9 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha hemvist i Sverige.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare under- rätta Bolagsverket om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.

12 § Vid behandlingen av en ansökan enligt 11 § första stycket ska Finansinspektionen pröva om försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, ifall de inte redan har en sådan säkerhet och om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden.

När en ansökan ska avslås

13 § En ansökan enligt 11 § första stycket ska avslås, om

1.fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,

2.fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt den lagen eller förordningen,

3.försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer inte har till- försäkrats betryggande säkerhet enligt 12 § eller de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas, de försäkrades och andra borgenärers intressen, eller

4.det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.

Vid fusion genom kombination ska en ansökan också avslås om revi- sorsyttrandena enligt 23 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) inte utvi- sar att de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det över- tagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta.

Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får ärendet förklaras vilande under högst sex månader.

Registrering av fusionen

14 § I stället för det som föreskrivs om tidpunkten för anmälan för regist- rering i 23 kap. 25 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) ska anmälan göras senast två månader efter det att Finansinspektionens tillstånd att verkställa fusionsplanen har fått laga kraft.

Absorption av helägt dotterbolag

15 § Vid absorption av ett helägt dotterbolag ska ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen göras av moderbolaget. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos moderbolaget. Om planen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktie- bolagslagen (2005:551) ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § samma lag.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om en ansökan och om beslut som har fått laga kraft som har meddelats med anledning av ansök- ningen.

Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 12 och 13 §§.

Tvångslikvidation

16 § Utöver det som föreskrivs om tvångslikvidation i 25 kap. aktie- bolagslagen (2005:551) gäller att Bolagsverket ska besluta att ett tjänste- pensionsaktiebolag ska gå i likvidation, om

1.ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensions- företag för en bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har getts, eller

2.tillståndet att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensions- företag har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse.

En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en aktieägare eller på anmälan av Finansinspektionen.

I ärenden enligt första stycket 2 ska 25 kap. 24 § aktiebolagslagen inte tillämpas. Beslut om likvidation i sådana ärenden ska fattas så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Beslutet gäller omedelbart.

Kontrollbalansräkningens innehåll

Prop. 2018/19:158

Prop. 2018/19:158 (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag ska tas upp till an- skaffningsvärdet minskat med nödvändiga avskrivningar och nedskriv- ningar, om ett högre värde fås genom detta.

Följande värdehandlingar får tas upp till högre värde än det som följer av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag, om de används för skuld- täckning och om de kan avyttras till detta högre värde vid sådana tid- punkter att förutsättningarna att infria de försäkringsåtaganden som värde- handlingarna säkerställer kan anses tillfredsställande:

1.obligationer eller andra skuldförbindelser som svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar för,

2.obligationer eller andra skuldförbindelser som Europeiska unionen eller en utländsk stat eller centralbank svarar för,

3.obligationer eller andra skuldförbindelser som en utländsk kommun eller därmed jämförlig utländsk samfällighet med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd svarar för,

4.obligationer eller andra skuldförbindelser som en internationell orga- nisation svarar för,

5.obligationer och andra skuldförbindelser som en bank, ett kreditmark- nadsföretag, Svenska skeppshypotekskassan eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 och 8 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden svarar för,

6.obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kredit- institut svarar för,

7.obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för,

8.skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–7 svarar för och för vilka panträtt i fastighet inom en viss andel av fastighetens eller tomträttens värde, eller tomträtt har lämnats som säkerhet, och

9.skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–7 svarar för och för vilka annan betryggande säkerhet än panträtt i fastighet eller tomträtt har lämnats.

Om det finns särskilda skäl för det får andra värdehandlingar än de som avses i andra stycket tas upp över det verkliga värdet, dock högst till an- skaffningsvärdet. Detta gäller värdehandlingar som utgörs av reversford- ringar som ska betalas eller kan sägas upp till betalning av tjänstepensions- aktiebolaget först efter längre tid än ett år.

Hinder mot beslut om upphörande av likvidation

18 § Om ett tjänstepensionsaktiebolags tillstånd enligt 2 kap. 4 § har avsett en bestämd tid som har gått ut utan att något nytt tillstånd har getts eller om tillståndet har återkallats, får det inte beslutas att en likvidation ska upphöra och verksamheten återupptas. Detta gäller utöver det som föreskrivs i 25 kap. 45 § aktiebolagslagen (2005:551).

Företagsnamn

19 § Ett tjänstepensionsaktiebolags företagsnamn ska innehålla ordet tjänstepension.

Ömsesidiga tjänstepensionsbolag

Prop. 2018/19:158

Tillämpning av lagen om ekonomiska föreningar

20 § Vid tillämpning av sådana bestämmelser i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar som det hänvisas till i 22–46 §§ eller i de bestämmelser som anges i 21 § ska det som sägs om

1.ekonomisk förening avse ömsesidigt tjänstepensionsbolag,

2.medlem avse delägare,

3.stadgar avse bolagsordning, och

4.föreningsstämma avse bolagsstämma.

Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar.

Tillämpning av försäkringsrörelselagen

21 § Följande bestämmelser i 12 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag:

–1 § om delägare,

–4 § med definitioner,

–4 a § om elektroniska hjälpmedel vid kallelser m.m.,

–6–9 och 12–17 §§ om bildande av ett ömsesidigt försäkringsbolag,

–18–22 §§ om registrering av bolaget,

–22 a § om ändring av bolagsordningen,

–23 § om förlagsinsatser,

–25 och 26–30 §§ om bolagets ledning,

–33–40 §§ om bolagsstämma,

–43 § om kompetenskrav m.m. vid revision,

–44–62 §§ om allmän granskning,

–63–67 §§ om vinstutdelning m.m.,

–68–72 §§ om förlusttäckning och fördelning av överskott i ömsesidiga livförsäkringsbolag,

–76–78 §§ om likvidation,

–79 § om konkurs,

–90 § om registrering m.m., och

–91 § om straff och vite.

Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om ömsesidiga försäkringsbolag och ömsesidiga livförsäkringsbolag avse ömsesidiga tjänstepensionsbolag.

Ansvar för ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags förpliktelser

22 § I ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag har delägarna inte något per- sonligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser.

I bolagsordningen för ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag får det dock föreskrivas att en delägare som i egenskap av arbetsgivare är försäkrings- tagare ska täcka sådana skulder, avsättningar eller förluster i tjänstepen- sionsverksamheten som bolaget inte kan täcka med egna tillgångar eller medel, genom att göra kapitaltillskott till bolaget (uttaxering).

Prop. 2018/19:158

Bemyndigande

23 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att bestämmelserna om koncerner i denna lag, i föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, i försäkringsrörelse- lagen (2010:2043), i föreskrifter som har meddelats med stöd av försäk- ringsrörelselagen och i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska gälla helt eller delvis för en grupp av företag som inte utgör en koncern enligt 1 kap. 10–14 §§ lagen om ekonomiska föreningar, men som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning.

Återbetalning av garantikapital

24 § Garantikapitalet ska betalas tillbaka när det inte längre behövs för att verksamheten ska kunna drivas ändamålsenligt och en återbetalning är förenlig med bestämmelserna om kapitalbasens sammansättning och storlek i 7 kap. Bestämmelser om villkor för sådan återbetalning finns i 12 kap. 66 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Garantikapitalet ska också betalas tillbaka om inte registrering sker en- ligt 12 kap. 18 § försäkringsrörelselagen.

Bolagsordningens innehåll

25 § Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags bolagsordning ska innehålla uppgifter om

1.bolagets företagsnamn,

2.den ort i Sverige där bolagets styrelse ska ha sitt säte,

3.föremålet för bolagets verksamhet och vilka försäkringsklasser verk- samheten ska avse,

4.huruvida bolaget ska driva tjänstepensionsverksamhet utanför EES,

5.antalet eller lägsta och högsta antalet av de styrelseledamöter, reviso- rer och eventuella styrelsesuppleanter som får utses av bolagsstämman och tiden för styrelseledamöternas och revisorernas uppdrag,

6.den krets av försäkrade som i denna egenskap är delägare, om inte bara försäkringstagarna är delägare,

7.garantikapitalet,

8.regler för hur rösträtten och förslagsrätten ska utövas, hur beslut ska fattas på stämman och i vilken utsträckning garanterna ska ha rösträtt,

9.för vilka slag av försäkringar, i vilka situationer, intill vilket belopp eller vilken andel och i vilken ordning uttaxering kan göras hos delägare som i egenskap av arbetsgivare är försäkringstagare och hur uttaxeringen ska genomföras,

10.i vilken ordning garanterna ska betala in det tecknade garanti- kapitalet,

11.huruvida och i vilken ordning vinst ska delas ut till garanterna och i vilken ordning garantikapitalet ska betalas tillbaka,

12.hur en bolagsstämma ska sammankallas,

13.de ärenden som ska förekomma på en ordinarie bolagsstämma,

14.de regler enligt vilka bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst eller på annat sätt täcka bolagets förlust,

15.antal och sammanlagt belopp av de tjänstepensionsförsäkringar som ska vara tecknade innan bolaget kan anses bildat,

16. hur tillgångarna ska fördelas mellan delägarna vid bolagets upp- Prop. 2018/19:158 lösning,

17.huruvida förlagsinsatser som avses i 11 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska förekomma och vad som i så fall ska gälla för dem, och

18.huruvida bolaget ska ha euro som redovisningsvaluta.

Tillämpliga bestämmelser om bolagets ledning

26 § Bestämmelserna om föreningens ledning i 7 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska tillämpas på ömsesidiga tjänstepensions- bolag med de undantag och tillägg som följer av 27 § i detta kapitel och av 12 kap. 25 och 26–30 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Revisionsutskott

27 § I fråga om revisionsutskott ska ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 7 kap. 47 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Tillämpliga bestämmelser om bolagsstämma

28 § Bestämmelserna om föreningsstämma i 6 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag med de undantag och tillägg som följer av 29 § i detta kapitel och 12 kap. 29 och 33–40 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Kungörande av beslut om uttaxering

29 § Ett beslut om att ändra bolagsordningen i fråga om delägarnas ansvar vid uttaxering enligt 22 § andra stycket ska kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer. Beslutet ska kungöras genast efter att det har registrerats. Dessutom ska en underrättelse om beslutet skickas till varje delägare vars postadress är känd.

Tillämpliga bestämmelser om revision och särskild granskning

30 § Bestämmelserna om revision och särskild granskning i 8 och 9 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag med de avvikelser och tillägg som följer av 31–34 §§ i detta kapitel och 12 kap. 43 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Revisorns uppdragstid

31 § I fråga om uppdragstid för revisorn ska ett ömsesidigt tjänstepensi- onsbolag anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 54 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Möjligheten enligt den para- grafen att förlänga revisionsuppdraget till högst tjugo eller tjugofyra år gäller dock inte uppdrag i ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag.

Prop. 2018/19:158

Revisionsberättelsen

32 § I fråga om revisionsberättelsens innehåll ska ett ömsesidigt tjänste- pensionsbolag anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 56–59 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Koncernrevision

33 § I fråga om koncernrevision ska ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 60 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Domstols entledigande av revisorn

34 § I fråga om en domstols entledigande av revisorn ska ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 55 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

EU:s revisorsförordning

35 § Bestämmelser om revision av ömsesidiga tjänstepensionsbolag finns även i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014.

Frivillig likvidation

36 § Beslut om frivillig likvidation av ett ömsesidigt tjänstepensions- bolag fattas av bolagsstämman. För beslut om likvidation i andra fall än när det finns grund för tvångslikvidation enligt 37 § krävs att det stöds av två tredjedelar av samtliga röstande. Mer långtgående villkor för att beslu- tet ska bli giltigt får föreskrivas i bolagsordningen.

När det finns grund för tvångslikvidation enligt 37 § gäller beslutet ome- delbart. I övriga fall får bolagsstämman bestämma att beslutet om likvida- tion ska gälla omedelbart eller från och med en viss senare dag.

Bestämmelsen om anmälan av beslutet i 17 kap. 9 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska tillämpas på ömsesidiga tjänstepensions- bolag.

Tvångslikvidation

37 § Bestämmelsen om allmän domstols beslut om likvidation i 17 kap. 16 § första stycket 1 lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Bolagsverket ska besluta att ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska gå i likvidation, om

1.bolagets hela försäkringsbestånd har överlåtits,

2.ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensions- företag för en bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har getts,

3.tillståndet att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensions- företag har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), eller

4.bolaget inte har någon behörig styrelse eller verkställande direktör som är anmäld till försäkringsregistret.

En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en delägare eller en röstberättigad som inte är delägare eller på anmälan av Finans- inspektionen. I de fall som avses i första stycket 4 prövas frågan även på

ansökan av en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget. I de fall som avses i första stycket 3 ska beslut om likvidation fattas så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket.

Beslut om likvidation ska inte meddelas om det styrks att likvidations- grunden upphört under ärendets handläggning. Ett beslut om likvidation gäller omedelbart.

Bestämmelser om allmän domstols beslut om likvidation vid konkurs finns i 18 kap. 13 och 14 §§ lagen om ekonomiska föreningar.

Tillämpliga bestämmelser om genomförande av likvidationen

38 § För genomförandet av en likvidation tillämpas 17 kap. 12, 18, 19 och 23–45 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de tillägg som föreskrivs i 12 kap. 76–78 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043). I ärenden om likvidation enligt 37 § första stycket 3 tillämpas dock inte 17 kap. 12 och 18 §§ lagen om ekonomiska föreningar.

Överlåtande bolag vid fusion

39 § Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag får vara överlåtande bolag vid en fusion bara om ett annat ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller en mot- svarande juridisk person med hemvist i ett annat land inom EES är övertagande bolag.

Tillämpliga bestämmelser vid fusion

40 § Vid fusion med ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag tillämpas 16 kap. 1–16, 20, 24–40 och 42–51 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de ändringar och tillägg som föreskrivs i 41–45 §§ i detta kapitel.

Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan

41 § Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av så- väl överlåtande som övertagande bolag. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att fusionsplanen blivit gällande i samtliga bolag. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registrering- en har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket och om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.

42 § Vid behandlingen av en ansökan enligt 41 § första stycket ska Finansinspektionen pröva om försäkringstagarna, de försäkrade och andra

Prop. 2018/19:158

Prop. 2018/19:158 borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, i fall de inte redan har en sådan säkerhet och om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusione- rande bolagens ekonomiska förhållanden.

När en ansökan ska avslås

43 § En ansökan enligt 41 § första stycket ska avslås, om

1.fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,

2.fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 eller om prövning av fusionen pågår enligt den lagen eller förordningen,

3.försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer inte har till- försäkrats betryggande säkerhet enligt 42 § eller de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas, de försäkrades och andra borgenärers intressen, eller

4.det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.

Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt kon- kurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får ärendet förklaras vilande under högst sex månader.

Registrering av fusionen

44 § Det som sägs om föreningsregistret i 16 kap. 12 § och 24 § första stycket lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska i stället avse för- säkringsregistret.

I stället för det som föreskrivs om tidpunkten för anmälan för registre- ring i 16 kap. 24 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar ska anmälan göras senast två månader efter det att Finansinspektionens tillstånd att verkställa fusionsplanen har fått laga kraft.

Absorption av helägt dotterbolag

45 § Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap. 28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 39 § i detta kapitel. Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen ska göras av moderbolaget och ges in till Finans- inspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos det bolaget. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om en ansökan och om beslut som har meddelats med anledning av ansökan och som fått laga kraft. Bolagsverket ska registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar. Det som sägs där om föreningsregistret ska i stället avse försäkringsregistret.

Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 42 och 43 §§.

Företagsnamn	Prop. 2018/19:158
46 § Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags företagsnamn ska innehålla

orden ömsesidig och tjänstepension.

Bolagets styrelse får anta ett särskilt företagsnamn. Ett särskilt företags- namn får inte innehålla ordet ömsesidig.

Företagsnamnet ska tydligt skilja sig från företagsnamn som är införda i försäkringsregistret. I övrigt finns bestämmelser om registreringen i lagen (2018:1653) om företagsnamn.

Tjänstepensionsföreningar

Vad en tjänstepensionsförening är

47 § En tjänstepensionsförening är en förening som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att som tjänstepen- sionsföretag driva tjänstepensionsverksamhet i vilken medlemmarna deltar genom att använda föreningens tjänster som försäkringstagare eller som försäkrad.

Tillämpning av allmänna bestämmelser för ekonomiska föreningar

48 § Lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska tillämpas på tjänstepensionsföreningar, om inte något annat följer av denna lag eller av sådana bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som det hän- visas till i denna lag. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen som gäller i stället för eller utöver lagen om ekonomiska föreningar. Vid tillämpningen av lagen om ekonomiska föreningar på tjänstepensionsföreningar ska det som sägs om

1.ekonomisk förening avse tjänstepensionsförening, och

2.föreningsregistret avse försäkringsregistret.

Tillämpning av försäkringsrörelselagen

49 § Följande bestämmelser i 13 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska tillämpas på tjänstepensionsföreningar:

–3 § med grundläggande bestämmelser,

–7 § om registrering m.m.,

–8 § om föreningens medlemmar m.m.,

–10–12 §§ om föreningens ledning,

–14–17 §§ om föreningsstämma,

–18 § om revision och särskild granskning,

–19–25 §§ om återbäring och annan användning av föreningens egen- dom,

–28–30 §§ om likvidation,

–30 a § om upplösning utan föregående likvidation,

–36 och 37 §§ om fusion, och

–38 § om skadestånd.

Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om försäkrings- förening och livförsäkringsförening avse tjänstepensionsförening.

Prop. 2018/19:158

Ansvar för en tjänstepensionsförenings förpliktelser

50 § Utöver bestämmelserna om ansvar för en förenings skyldigheter i 1 kap. 9 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar får det i en tjänste- pensionsförenings stadgar föreskrivas att en medlem som i egenskap av arbetsgivare är försäkringstagare ska täcka sådana skulder, avsättningar eller förluster i tjänstepensionsverksamheten som föreningen inte kan täcka med egna tillgångar eller medel, genom att göra kapitaltillskott till föreningen (uttaxering).

Verksamhetskapital

51 § En tjänstepensionsförening får inte bildas utan verksamhetskapital. Kapitalet får tillskjutas även av andra än medlemmar.

För registrering av en tjänstepensionsförening krävs att hela verksam- hetskapitalet har betalats in.

Verksamhetskapitalet ska betalas tillbaka när det inte längre behövs för att verksamheten ska kunna drivas ändamålsenligt och en återbetalning är förenlig med bestämmelserna om kapitalbasens storlek och samman- sättning i 7 kap. Verksamhetskapitalet ska också betalas tillbaka om inte registrering sker enligt 13 kap. 7 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Stadgar

52 § En tjänstepensionsförenings stadgar ska, utöver vad som följer av 3 kap. 1 § 1–3 och 5–10 lagen om (2018:672) om ekonomiska föreningar, innehålla uppgifter om

1.vilka försäkringsklasser verksamheten ska avse,

2.huruvida föreningen ska driva tjänstepensionsverksamhet utanför EES,

3.de villkor som ska gälla för inträde i föreningen,

4.storleken på verksamhetskapitalet,

5.den eventuella rätt till avkastning som tillfaller den som skjutit till verksamhetskapital,

6.den eventuella rösträtt på föreningsstämma som tillfaller den som skjutit till verksamhetskapital,

7.i vilken ordning verksamhetskapitalet ska betalas in och betalas till- baka,

8.för vilka slag av försäkringar, i vilka situationer, intill vilket belopp och i vilken ordning uttaxering kan göras hos medlemmar som i egenskap av arbetsgivare är försäkringstagare och hur uttaxeringen ska genomföras, och

9.hur föreningens förlust får täckas.

Revisionsutskott

53 § I fråga om revisionsutskott ska en tjänstepensionsförening anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 7 kap. 47 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Revisorns uppdragstid

54 § I fråga om uppdragstid för revisorn ska en tjänstepensionsförening anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 54 § lagen

(2018:672) om ekonomiska föreningar. Möjligheten enligt den paragrafen att förlänga revisionsuppdraget till högst tjugo eller tjugofyra år gäller dock inte uppdrag i en tjänstepensionsförening.

Revisionsberättelsen

55 § I fråga om revisionsberättelsens innehåll ska en tjänstepensions- förening anses som en sådan förening som avses i 8 kap. 56–59 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Koncernrevision

56 § I fråga om koncernrevision ska en tjänstepensionsförening anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 60 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Domstols entledigande av revisorn

57 § I fråga om domstols entledigande av revisorn ska en tjänstepen- sionsförening anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 55 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

EU:s revisorsförordning

58 § Bestämmelser om revision av tjänstepensionsföreningar finns även i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014.

Tvångslikvidation

59 § Utöver det som föreskrivs om tvångslikvidation i 17 kap. 11 § och 16 § första stycket 1–3 lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar gäller att Bolagsverket ska besluta att en tjänstepensionsförening ska gå i likvidation, om

1.föreningens hela försäkringsbestånd har överlåtits,

2.ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensions- företag för en bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har getts, eller

3.tillståndet att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensions- företag har återkallats utan att föreningen i stället har fått ett tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043).

En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av sty- relsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en förenings- medlem eller en innehavare av förlagsandelar eller på anmälan av Finans- inspektionen.

I ärenden om likvidation enligt första stycket 3 ska 17 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar inte tillämpas. Beslut om likvidation i sådana ärenden ska fattas så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Beslutet gäller omedelbart.

Överlåtande förening vid fusion

60 § En tjänstepensionsförening får vara överlåtande förening vid en fusion bara om en annan tjänstepensionsförening eller en motsvarande

Prop. 2018/19:158

juridisk person med hemvist i ett annat land inom EES är övertagande förening.

Tillämpliga bestämmelser vid fusion

61 § Vid fusion med en tjänstepensionsförening tillämpas 62–64 §§ i detta kapitel i stället för 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar finns i 13 kap. 36 § försäkringsrörelse- lagen (2010:2043). När fusionen avser en tjänstepensionsförening och ett helägt dotterbolag ska det som sägs i 62–64 §§ om överlåtande förening avse dotterbolaget.

Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan

62 § Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av såväl överlåtande som övertagande tjänstepensionsförening. Vid en gräns- överskridande fusion ska ansökan dock göras av den eller de svenska föreningar som deltar i fusionen. Ansökan ska ges in till Finans- inspektionen inom en månad från det att fusionsplanen blivit gällande i samtliga föreningar. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.

Vid fusion genom kombination ska föreningarna också ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av stadgarna enligt 2 kap. 9 § för den övertagande föreningen. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om den övertagande föreningen ska ha hemvist i Sverige.

63 § Vid behandlingen av en ansökan enligt 62 § första stycket ska Finansinspektionen pröva om försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, ifall de inte redan har en sådan säkerhet och om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusionerande tjänstepensionsföreningarnas ekonomiska förhållanden.

När en ansökan ska avslås

64 § En ansökan enligt 62 § första stycket ska avslås, om

1.fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot stadgarna,

2.fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 eller om prövning av fusionen pågår enligt den lagen eller förordningen,

3.försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer inte har till- försäkrats betryggande säkerhet enligt 63 § eller de fusionerande föreningarnas ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas, de försäkrades och andra borgenärers intressen, eller

4.det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.

Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt Prop. 2018/19:158 konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen

kan antas bli avslutad inom kort tid, får ärendet förklaras vilande under högst sex månader.

Företagsnamn

65 § I stället för det som föreskrivs om en förenings företagsnamn i 20 kap. 1 § första stycket första meningen och 2 § tredje meningen lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska följande gälla. En tjänstepensi- onsförenings företagsnamn ska innehålla ordet tjänstepensionsförening. Ordet tjänstepensionsförening eller en förkortning av det ordet får inte finnas med i ett särskilt företagsnamn.

Endast tjänstepensionsföreningar får använda ordet tjänstepensionsföre- ning i sitt företagsnamn.

Straff

66 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 65 § andra stycket.

11 kap. Överlåtelse av försäkringsbestånd

Ett tjänstepensionsföretags rätt överlåta försäkringsbestånd

1 § Ett tjänstepensionsföretag får helt eller delvis överlåta sitt försäk- ringsbestånd till

1.ett annat tjänstepensionsföretag,

2.ett försäkringsföretag, eller

3.ett utländskt tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoris- erat i ett land inom EES (utländskt tjänstepensionsinstitut).

Ett tjänstepensionsföretag får helt eller delvis överta ett bestånd av tjänstepensionsavtal från ett utländskt tjänstepensionsinstitut som inte driver verksamhet i Sverige.

I 14 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) finns bestämmelser om överlåtelser av försäkringsbestånd från ett försäkringsföretag. I 9 kap. lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensions- instituts verksamhet i Sverige finns bestämmelser om överlåtelser av be- stånd av tjänstepensionsavtal från ett utländskt tjänstepensionsinstitut som driver verksamhet i Sverige.

Överlåtelse från ett tjänstepensionsföretag till ett annat tjänstepensionsföretag eller ett försäkringsföretag

Stämmans godkännande och handlingar som ska hållas tillgängliga

2 § Ett avtal om överlåtelse ska för att bli giltigt godkännas av stämman i det överlåtande företaget. Minst en vecka före den stämma då den frågan ska behandlas ska följande handlingar hållas tillgängliga för aktieägarna och de röstberättigade och sedan även läggas fram på stämman:

1.ett förslag till stämmobeslut,

2.överlåtelseavtalet,

Prop. 2018/19:158 3. styrelsens redogörelse för omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av förslagets lämplighet för företaget och för de försäkrade, försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade, och

4. ett yttrande av revisorerna över redogörelsen som avses i 3.

Om årsredovisningen inte ska behandlas på stämman, ska även följande handlingar hållas tillgängliga och läggas fram:

1.den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, tillsammans med stämmans beslut om företagets vinst eller förlust,

2.revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,

3.styrelsens redogörelse för sådana händelser efter det att årsredovis- ningen lämnades som är av väsentlig betydelse för företagets ställning, och

4.ett yttrande av revisorerna över redogörelsen som avses i 3. Handlingarna ska genast skickas till de aktieägare och röstberättigade

som begär det och uppger sin postadress.

Registrering av stämmobeslut

3 § Inom fyra månader från stämmans beslut om godkännande av över- låtelseavtalet ska det överlåtande företaget anmäla beslutet till Bolags- verket för registrering. Om en talan mot stämmans beslut har ogillats ska tiden dock räknas från den dag när domen fick laga kraft.

Om en anmälan inte har gjorts inom föreskriven tid eller om Bolagsver- ket genom ett beslut som har fått laga kraft har avskrivit en anmälan eller vägrat registrering av beslutet, har frågan om överlåtelse fallit.

Tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal

4 § Ett tjänstepensionsföretag får verkställa ett överlåtelseavtal med till- stånd av Finansinspektionen.

Ansökan om tillstånd

5 § Ansökan om tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal ska göras av både det överlåtande och det övertagande företaget. Ansökningarna ska ges in till Finansinspektionen inom fyra månader från det att stämmans beslut registrerades.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningarna och om beslut som har meddelats med anledning av dem och som har fått laga kraft. Om ansökningarna inte har gjorts inom föreskriven tid eller om de har avslagits, ska Bolagsverket förklara att frågan om överlåtelse har fallit.

Förutsättningar för tillstånd

6 § Tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet ska ges, om

1.den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade inte försämras,

2.det övertagande företaget har den kapitalbas som krävs sedan överlåt- elsen har beaktats, och

3.den behöriga myndigheten i värdlandet i förekommande fall sam- tycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig.

Föreläggande om komplettering

7 § Finansinspektionen får förelägga de ansökande företagen att ge in den ytterligare utredning som är nödvändig för att inspektionen ska kunna bedöma om den rätt som tillkommer de försäkrade, försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade försämras.

Kungörande av ansökningar

8 § Om ansökningarna inte ska avslås genast ska Finansinspektionen i Post- och Inrikes Tidningar och lämpliga ortstidningar kungöra ansök- ningarnas innehåll med uppgift om att ett avtal om överlåtelse av försäk- ringsbestånd har ingåtts och var avtalet och annan utredning hålls tillgäng- liga.

Kungörelsen ska innehålla föreläggande för försäkrade, försäkringstag- are och andra ersättningsberättigade som berörs av överlåtelsen att inom en bestämd tid, minst en månad efter kungörelsen, anmäla till Finans- inspektionen om de har något att invända mot ansökningarna.

Yttrande från myndigheten i värdlandet

9 § Innan Finansinspektionen ger tillstånd att verkställa ett överlåtelse- avtal som leder till gränsöverskridande verksamhet ska inspektionen ge den behöriga myndigheten i värdlandet tillfälle att yttra sig. Tiden för att yttra sig får inte vara kortare än tre månader.

Registrering av och ansvar för överlåtet bestånd

10 § När tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal har getts ska det över- tagande företaget genast anmäla tillståndsbeslutet till Bolagsverket för registrering.

Bolagsverket ska genast registrera beslutet. När registreringen har gjorts övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på det övertagande företaget.

Underrättelser från det övertagande företaget

11 § När överlåtelsen har verkställts ska det övertagande företaget under- rätta varje försäkringstagare och försäkrad som berörs. Finansinspektionen får besluta på vilket sätt underrättelsen ska lämnas.

Kungörande vid gränsöverskridande verksamhet

12 § Om en överlåtelse leder till gränsöverskridande verksamhet, ska Finansinspektionen offentliggöra överlåtelsen i värdlandet enligt bestämmelserna där. Om överlåtelsen offentliggörs på motsvarande sätt i det berörda landet, behöver inspektionen inte offentliggöra beslutet där.

Överlåtelse från ett tjänstepensionsföretag till ett utländskt tjänstepensionsinstitut

Godkännande av en överlåtelse och information som ska göras tillgänglig

13 § En överlåtelse till ett utländskt tjänstepensionsinstitut ska godkännas av

Prop. 2018/19:158

Prop. 2018/19:158 1. en majoritet av de försäkringstagare och försäkrade som är ersätt- ningsberättigade enligt de försäkringsavtal som omfattas av överlåtelsen, eller av en majoritet av deras företrädare, och

2. det uppdragsgivande företaget.

Det överlåtande företaget ska göra information om villkoren för över- låtelsen tillgänglig för dem som enligt första stycket ska godkänna den. Informationen ska lämnas i god tid innan det övertagande institutet lämnar in en ansökan om godkännande till den behöriga myndigheten i institutets hemland.

Krav på godkännande från den behöriga myndigheten

14 § Överlåtelsen får verkställas efter godkännande från den behöriga myndigheten i det övertagande institutets hemland enligt bestämmelserna i det landet.

Finansinspektionens bedömning av överlåtelsen

15 § Finansinspektionen ska på begäran av den behöriga myndigheten i det övertagande institutets hemland göra en bedömning av överlåtelsen. Finansinspektionen ska bedöma om

1.den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade försämras, och

2.det överlåtande företaget har den kapitalbas som krävs med beaktande av det försäkringsbestånd som ska överlåtas.

Finansinspektionen ska lämna sin bedömning till den andra myndig- heten inom åtta veckor från det att begäran togs emot.

Information från Finansinspektionen till behörig myndighet

16 § Om överlåtelsen leder till gränsöverskridande verksamhet ska Finansinspektionen informera den behöriga myndigheten i det övertagande institutets hemland om vilka regler för verksamheten som är tillämpliga på det försäkringsbestånd som överlåts. Informationen ska lämnas inom fyra veckor från det att Finansinspektionen tog emot en underrättelse om ett beslut om godkännande av överlåtelsen från den behöriga myndigheten.

Ansvar för överlåtet bestånd

17 § Ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet övergår från det överlåtande företaget till det övertagande institutet när institutet har tagit emot ett beslut om godkännande av överlåtelsen från den behöriga myn- digheten i hemlandet. Om institutet inte har tagit emot någon information om godkännandet inom sju veckor från det att beslutet fattades, får avtalet ändå verkställas och ansvaret för försäkringsbeståndet övergår därmed till institutet.

Övertagande från ett utländskt tjänstepensionsinstitut

Tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal

18 § Ett tjänstepensionsföretag får med tillstånd av Finansinspektionen verkställa ett avtal om överlåtelse som innebär övertagande av ett bestånd

av tjänstepensionsavtal från ett utländskt tjänstepensionsinstitut som inte Prop. 2018/19:158 driver verksamhet i Sverige.

Ansökan om tillstånd

19 § Ansökan om tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet ska göras av det övertagande företaget och ges in till Finansinspektionen.

Ansökan ska innehålla

1.det skriftliga överlåtelseavtalet,

2.uppgifter om avtalsparternas namn, hemvist och det land inom EES där respektive part är registrerad eller auktoriserad,

3.en beskrivning av det bestånd av tjänstepensionsavtal som ska övertas och det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser om pensionsför- måner som ligger till grund för avtalen,

4.namn och hemvist för arbetsgivare eller egenföretagare som erbjuder pensionsförmåner enligt de tjänstepensionsavtal som ingår i det bestånd som ska överlåtas, eller som gör inbetalningar till tjänstepensionsinstitutet,

5.dokumentation om att överlåtelsen har godkänts av den arbetsgivare eller egenföretagare som avses i 4 och en majoritet av de personer som har eller kommer att ha rätt till pensionsförmåner enligt tjänstepensionsavtalen eller den överenskommelse som ligger till grund för dem, eller av en majoritet av företrädare för dessa personer, och

6.uppgifter om vilket land som är värdland i fråga om de tjänste- pensionsavtal som ingår i överlåtelsen.

Behörig myndighets bedömning

20 § Finansinspektionen ska utan dröjsmål översända ansökan till den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland för bedömning.

Förutsättningar för tillstånd

21 § Tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet ska ges, om

1.all information enligt 19 § har lämnats,

2.den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland har godkänt överlåtelsen,

3.de rättigheter som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade hos det övertagande företaget före och efter överlåtelsen är tillräckligt skyddade,

4.det övertagande företaget har den kapitalbas som krävs sedan över- låtelsen har beaktats,

5.det övertagande företagets organisation är ändamålsenlig med hänsyn till överlåtelsen, och

6.den som deltar i ledningen av det övertagande företaget har tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt är lämplig för uppgiften med hänsyn till överlåtelsen.

Föreläggande om komplettering

Prop. 2018/19:158 försäkrade och andra ersättningsberättigade hos det övertagande företaget är tillräckligt skyddade.

Frister för beslut och underrättelser

23 § Finansinspektionen ska meddela beslut med anledning av en ansök- an inom tre månader från det att ansökan togs emot. Inspektionen ska därefter inom två veckor underrätta den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland om beslutet.

Finansinspektionen ska informera det övertagande företaget om de regler för verksamheten som ska tillämpas på det överlåtna beståndet. Informationen ska lämnas inom en vecka från det att inspektionen tog emot den från den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland.

Registrering och ansvar för överlåtet bestånd

24 § När tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal har getts ska det över- tagande företaget genast anmäla tillståndsbeslutet till Bolagsverket för re- gistrering.

Bolagsverket ska genast registrera beslutet. När registreringen har gjorts övergår ansvaret för det överlåtna beståndet på det övertagande företaget.

Medling av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten

25 § Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepen- sionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upp- hävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.

Överlåtelse vid ett tjänstepensionsföretags likvidation eller konkurs

Överlåtelser vid likvidation eller konkurs

26 § Försäkringsbeståndet ska vid tjänstepensionsföretagets likvidation eller konkurs om möjligt överlåtas till ett eller flera tjänstepensionsföretag, försäkringsföretag eller utländska tjänstepensionsinstitut.

Förutsättningar för överlåtelse vid likvidation eller konkurs

27 § För överlåtelse av ett försäkringsbestånd vid tjänstepensionsföre- tagets likvidation eller konkurs ska samma förutsättningar gälla som om företaget inte hade gått i likvidation eller försatts i konkurs, med undantag för kravet i 6 § 1.

Talan i konkurs om återgång av överlåtelseavtalProp. 2018/19:158

28 § Vid tillämpning av det som föreskrivs om rätt till talan om återgång av avtal i konkurslagen (1987:672) ska ett överlåtelseavtal anses ingånget den dag tillstånd att verkställa avtalet gavs.

12 kap. Lämplighetsprövning av ägare i tjänstepensionsaktiebolag

Tillämpning av bestämmelser i försäkringsrörelselagen

1 § Följande bestämmelser i 15 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller för tjänstepensionsaktiebolag:

–1 och 2 §§ om krav på förvärvstillstånd,

–3 § om bekräftelse av att ansökan kommit in,

–7 § om förvärvstillstånd vid nära förbindelser,

–8 § om när beslut i fråga om förvärvstillstånd ska meddelas m.m.,

–10 § om beslut om tid för genomförande av förvärv,

–11 § om anmälningsskyldighet för den som avyttrar,

–12 § om anmälningsskyldighet för försäkringsaktiebolag,

–13 § om anmälningsskyldighet för ägare som är juridisk person,

–15 och 16 §§ om avyttringsplikt,

–17 § om när aktier inte får medräknas, och

–18 § om förordnande av förvaltare.

Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om försäkrings- aktiebolag gälla tjänstepensionsaktiebolag. Hänvisningarna i 15 kap. 15, 17 och 18 §§ försäkringsrörelselagen till 15 kap. 14 § den lagen ska i stället avse 5 § detta kapitel.

Förutsättningar för tillstånd till förvärv

2 § Tillstånd till förvärv som avses i 15 kap. 1 och 2 §§ försäkrings- rörelselagen (2010:2043) ska ges om förvärvaren bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av tjänstepensions- aktiebolaget och det kan antas att förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på tjänstepensions- aktiebolaget.

3 § Vid bedömningen av förvärvarens lämplighet ska följande beaktas:

1.förvärvarens anseende och kapitalstyrka,

2.om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för tjänstepensionsaktiebolaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett tjänstepensionsaktiebolag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift, och

3.om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att tjänstepensionsaktiebolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet.

4 § Om förvärvaren är ett försäkringsholdingföretag, ett företag som
skulle vara ett försäkringsholdingföretag om ett eller flera av dess
dotterföretag som är tjänstepensionsföretag i stället var försäkringsföretag,	63
	63

Prop. 2018/19:158 eller ett blandat finansiellt holdingföretag, ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 19 kap. 63 § första stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043), 16 kap. 40 § första stycket denna lag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Röstningsförbud

5 § Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier inte får företräda fler aktier vid stämman än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat

1.om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att tjänstepensionsaktiebolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet,

2.om ägaren i väsentlig mån har åsidosatt skyldigheter i närings- verksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet, eller

3.om ägaren är ett försäkringsholdingföretag, ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om ett eller flera av dess dotterföretag som är tjänstepensionsföretag i stället var försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 19 kap. 63 § första stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043), 16 kap. 40 § första stycket denna lag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 15 kap. 1 eller 2 § försäkringsrörelse- lagen, får Finansinspektionen besluta att ägaren inte får företräda aktierna vid stämman till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier, får innehavaren inte företräda aktierna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.

Bemyndigande

6 § Regeringen får meddela föreskrifter om handläggningen av tillståndsärenden för tjänstepensionsaktiebolag enligt 2–4 §§ och 15 kap. 1–3 och 7 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043).

13 kap. Offentliggörande

Redogörelser för investeringar i vissa aktier

1 § Ett tjänstepensionsföretag som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska i fråga om sådana aktier redogöra för hur de viktigaste inslagen i investeringsstrategin stämmer överens med profilen och löptiden för företagets åtaganden och hur de inslagen bidrar till tillgångarnas utveck- ling på medellång till lång sikt.

Paragrafen gäller inte för tillgångar som motsvarar avsättningar för vill- Prop. 2018/19:158 korad återbäring och för fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagarna,

de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken.

2 § Om en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparla- mentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om ut- nyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, investerar för ett tjänstepensionsföretag och investeringarna avser aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska tjänstepensionsföretaget i fråga om sådana aktier redogöra för

1.hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren främjar att investe- ringsstrategin och investeringsbesluten stämmer överens med profilen och löptiden för tjänstepensionsföretagets åtaganden,

2.hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren främjar investerings- beslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och främjar ett engage- mang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt,

3.hur dels metoden och tiden för utvärdering av kapitalförvaltarens prestationer, dels ersättningen för kapitalförvaltningstjänsterna stämmer överens med profilen och löptiden för tjänstepensionsföretagets åtaganden och hur det långsiktiga resultatet i absoluta tal beaktas,

4.hur tjänstepensionsföretaget bevakar dels kapitalförvaltarens kost- nader för portföljens omsättning, dels portföljens avsedda omsättnings- hastighet eller gränser för omsättningshastigheten, och

5.hur lång tid överenskommelsen med kapitalförvaltaren gäller.

Om överenskommelsen med kapitalförvaltaren saknar en eller flera av de delar som redogörelsen ska omfatta, ska tjänstepensionsföretaget tyd- ligt ange skälen för det.

3 § Den information som avses i 1 och 2 §§ ska hållas tillgänglig utan kostnad på tjänstepensionsföretagets webbplats. Om tjänstepensionsföre- taget inte har en egen webbplats får informationen hållas tillgänglig på en annan webbplats som enkelt kan nås.

Informationen ska uppdateras varje år. Tjänstepensionsföretaget får dock avstå från att göra en uppdatering om det inte har skett någon väsentlig förändring.

14 kap. Tillsyn

Tillämpning av försäkringsrörelselagen

1 § Följande bestämmelser i 17 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller för tjänstepensionsföretag och för tillsynen över dem:

–4 § om underrättelse från ett försäkringsföretag om påbörjad verk- samhet,

–10 § om förordnande av aktuarie,

–11 § om förordnande av revisor,

– 13 § om sammankallande av styrelsen eller stämma,	65

Prop. 2018/19:158 – 15 § om Finansinspektionens befogenheter vid ett försäkringsföretags likvidation, och

–17 § om rapport angående de försäkringstekniska avsättningarna. Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om försäkrings-

företag gälla tjänstepensionsföretag.

Registreringsmyndighet

2 § Bolagsverket är registreringsmyndighet för tjänstepensionsföretag. Bolagsverket ska enligt 17 kap. 1 § försäkringsrörelselagen (2010:2043)

föra ett försäkringsregister. I registret skrivs de uppgifter in som enligt denna lag, aktiebolagslagen (2005:551), lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar eller andra författningar ska anmälas för registrering.

Tillsynen och dess omfattning

3 § Finansinspektionen har tillsyn över tjänstepensionsföretag. Tillsynen omfattar att verksamheten drivs enligt

1.denna lag,

2.andra författningar som reglerar företagets verksamhet,

3.företagets bolagsordning eller stadgar, och

4.styrdokument som företaget har upprättat och som har sin grund i författningar som reglerar företagets verksamhet.

Finansinspektionen har dessutom tillsyn över att tjänstepensions- företagets ägare och styrning uppfyller lämplighetskraven i denna lag.

Finansinspektionens tillsyn ska utgå från en proaktiv och riskbaserad metod.

Samarbete och utbyte av information

4 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och ut- byta information med behöriga myndigheter, Europeiska kommissionen och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Upplysningar från ett tjänstepensionsföretag

5 § Ett tjänstepensionsföretag ska lämna Finansinspektionen de upplys- ningar om sin verksamhet som inspektionen begär. Om företaget driver gränsöverskridande verksamhet ska det, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, lämna de upplysningar till behörig myndighet i det andra landet som den myndigheten behöver för att fullgöra sina uppgifter.

Platsundersökning

6 § Finansinspektionen får när inspektionen anser att det är nödvändigt genomföra en undersökning hos ett tjänstepensionsföretag.

Styrelsen och den verkställande direktören ska vid den tidpunkt som Finansinspektionen bestämmer hålla tjänstepensionsföretagets tillgångar, räkenskapsmaterial och andra handlingar tillgängliga för granskning av

befattningshavare hos inspektionen eller av någon annan som inspektionen Prop. 2018/19:158 har förordnat.

Finansinspektionen får genomföra en undersökning hos ett företag som har fått i uppdrag av ett tjänstepensionsföretag att utföra viss verksamhet eller vissa funktioner, om det behövs för tillsynen över tjänstepensions- företaget.

Upplysningar från och undersökningar hos andra än tjänstepensionsföretag

7 § Skyldigheten enligt 5 och 6 §§ att lämna upplysningar och hålla till- gångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för

1.styrelsen och den verkställande direktören eller motsvarande organ i ett företag vars verksamhet uteslutande ska vara att biträda ett tjänste- pensionsföretag eller som ett tjänstepensionsföretag har ett bestämmande inflytande i,

2.ordföranden och den verkställande direktören eller motsvarande befattningshavare i en skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat liknande organ som biträder ett tjänstepensionsföretag, och

3.styrelsen och den verkställande direktören i ett aktiebolag, om Finans- inspektionen med bolagets samtycke har fattat beslut om en sådan skyldig- het.

8 § Om det finns intressegemenskap mellan å ena sidan ett tjänste- pensionsföretag och å andra sidan ett aktiebolag som denna lag inte är tillämplig på eller en ekonomisk förening, får Finansinspektionen före- lägga aktiebolaget eller föreningen att lämna en särskild redovisning över intressegemenskapen. Finansinspektionen får dock bara besluta om ett sådant föreläggande om det behövs med hänsyn till tillsynen över tjänste- pensionsverksamheten. Redovisningen ska lämnas enligt anvisningar av Finansinspektionen.

Revisorers och särskilda granskares rapporteringsskyldighet

9 § En revisor eller en särskild granskare ska genast rapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett tjänstepensionsföretag får kännedom om förhållanden som

1.kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar företagets verksamhet,

2.kan påverka företagets fortsatta drift negativt,

3.kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultat- räkningen fastställs eller till anmärkning enligt 9 kap. 33 eller 34 § aktie- bolagslagen (2005:551) eller 8 kap. 36 eller 37 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, eller

4.kan innebära att företaget brister eller har brustit i uppfyllandet av kapitalkrav som gäller för företaget enligt 8 kap.

Revisorn och den särskilda granskaren har en motsvarande rapporteringsskyldighet om han eller hon får kännedom om förhållanden som avses i första stycket vid fullgörande av uppdrag som revisor eller

Prop. 2018/19:158

särskild granskare i tjänstepensionsföretagets moderföretag eller dotter- företag eller ett företag som har en likartad förbindelse med tjänste- pensionsföretaget.

Allmänt ombud vid konkurs

10 § Om ett tjänstepensionsföretag har försatts i konkurs, ska Finans- inspektionen förordna ett allmänt ombud. Det allmänna ombudet ska som konkursförvaltare delta i konkursboets förvaltning tillsammans med den eller de förvaltare som utses enligt konkurslagen (1987:672). Det allmänna ombudet ska se till att försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade omfattas av den förmånsrätt som följer av försäkringsavtalen.

Det allmänna ombudet kan göra en sådan framställning om entledigande av förvaltare som avses i 7 kap. 5 § konkurslagen.

Även om beslut om delning av konkursboets förvaltning har fattats, får det allmänna ombudet delta i förvaltningen i dess helhet.

Bestämmelserna i konkurslagen om arvode till konkursförvaltare gäller också det allmänna ombudet.

Redogörelse för ett tjänstepensionsföretags förmåga att hantera ändrade ekonomiska förhållanden

11 § På begäran av Finansinspektionen ska ett tjänstepensionsföretag upprätta och till inspektionen lämna en redogörelse för företagets förmåga att hantera händelser eller förändringar av ekonomiska förhållanden som skulle kunna påverka företagets finansiella ställning negativt.

Första stycket gäller även för verksamhet som omfattas av uppdragsavtal enligt 9 kap. 23 §.

Kapitaltillägg

12 § Finansinspektionen får besluta om ett tillägg till det riskkänsliga kapitalkravet (kapitaltillägg) för ett tjänstepensionsföretag, om

1.företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet enligt 8 kap. 1–6 §§, eller

2.företagets företagsstyrningssystem avviker väsentligt från kraven i 9 kap. 1 §, samtidigt som avvikelserna medför att företaget inte kan garantera en korrekt identifiering, mätning, övervakning, hantering och rapportering av de risker som företaget exponeras för eller kan komma att bli exponerat för och det är osannolikt att bristerna kan åtgärdas inom skälig tid.

13 § Ett kapitaltillägg som avses i 12 § 1 ska beräknas så att det säker- ställer att tjänstepensionsföretaget uppfyller skyddsnivån enligt 8 kap. 1 §.

Ett kapitaltillägg som avses i 12 § 2 ska vara proportionellt mot de risker som finns på grund av bristerna i företagsstyrningssystemet.

14 § Efter ett beslut om kapitaltillägg ska tjänstepensionsföretagets risk- känsliga kapitalkrav utgöras av summan av kapitaltillägget och det risk- känsliga kapitalkravet beräknat enligt 8 kap. 1–6 §§.

Prop. 2018/19:158

15 § När kapitaltillägg beslutas enligt 12 § 2, ska Finansinspektionen förelägga tjänstepensionsföretaget att vidta de åtgärder som behövs för att avhjälpa de brister som har föranlett kapitaltillägget.

16 § Ett beslut om kapitaltillägg ska omprövas minst en gång per år. Beslutet ska ändras när de förhållanden som låg till grund för beslutet har ändrats.

Avgifter

17 § Tjänstepensionsföretag ska med avgifter bidra till att täcka kost- naderna för Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska central- byråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.

Rätt att meddela föreskrifter

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.vilka upplysningar ett tjänstepensionsföretag ska lämna till Finans- inspektionen enligt 5 § och när de ska lämnas, och

2.att vissa uppgifter som enligt 5 § ska lämnas till Finansinspektionen i stället ska lämnas till Statistiska centralbyrån.

Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i 17 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur upplys- ningar ska lämnas enligt 5 §.

15 kap. Ingripanden och andra åtgärder

Grundläggande bestämmelser om ingripande mot tjänstepensionsföretag

När Finansinspektionen ska ingripa

1 § Finansinspektionen ska ingripa om

1.ett tjänstepensionsföretag har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning eller stadgar eller företagets försäkringstekniska riktlinjer, beräkningsunderlag, investeringsriktlinjer eller styrdokument för hantering av intressekonflikter eller andra sådana styrdokument som har sin grund i författningar som reglerar företagets verksamhet,

2.bolagsordningen, stadgarna, de försäkringstekniska riktlinjerna, beräkningsunderlaget, investeringsriktlinjerna, styrdokumentet för hantering av intressekonflikter eller de övriga styrdokumenten inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet, eller

3.försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för den riskutjämning som krävs.

Prop. 2018/19:158 Om ett tjänstepensionsföretag driver gränsöverskridande verksamhet och företaget inte rättar sig efter ett föreläggande om rättelse som Finansinspektionen eller en behörig myndighet i det andra landet har beslutat, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Finansinspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i det andra landet om vilka åtgärder som vidtas.

Hur Finansinspektionen ska ingripa

2 § Ett ingripande med stöd av 1 § sker genom beslut om

1.föreläggande att inom viss tid vidta en viss åtgärd eller upphöra med ett visst agerande,

2.förbud att verkställa beslut, eller

3.anmärkning.

Finansinspektionen får också med stöd av 10 § begränsa ett tjänstepen- sionsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige.

Om en överträdelse är allvarlig ska tjänstepensionsföretagets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

Omständigheter som ska beaktas och Finansinspektionens möjligheter att avstå från ingripande

3 § Vid valet av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till skador som har uppstått och graden av ansvar.

I försvårande riktning ska det beaktas om tjänstepensionsföretaget tidigare har begått en överträdelse.

I förmildrande riktning ska det beaktas om

1.företaget i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och

2.företaget snabbt har upphört med överträdelsen sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.

4 § Finansinspektionen får avstå från ingripande om

1.en överträdelse är ringa eller ursäktlig,

2.tjänstepensionsföretaget gör rättelse, eller

3.någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot företaget och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

Åtgärder vid bristande uppfyllelse av det riskkänsliga kapitalkravet

5 § Om ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller det riskkänsliga kapital- kravet enligt 8 kap. 1–6 §§, i förekommande fall efter beslut om kapital- tillägg enligt 14 kap., ska företaget inom två månader från det att bristen upptäcktes

1.upprätta en åtgärdsplan för att åter uppfylla det riskkänsliga kapital- kravet inom högst tolv månader från samma tidpunkt, och

2.överlämna planen till Finansinspektionen.

Om ett tjänstepensionsföretag inte fullgör sina skyldigheter enligt första stycket, får inspektionen förelägga företaget att fullgöra skyldigheterna.

Ett tjänstepensionsföretag ska vidta de åtgärder som anges i åtgärds- Prop. 2018/19:158 planen.

6 § Om Finansinspektionen anser att åtgärderna i en åtgärdsplan som avses i 5 § första stycket 1 är otillräckliga, ska inspektionen förelägga tjänstepensionsföretaget att göra de ändringar i planen som krävs för att företaget, om planen följs, inom högst tolv månader från det att bristen upptäcktes åter ska uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet.

Om det är lämpligt, får Finansinspektionen genom ett eller flera beslut förlänga tidsfristen för ett tjänstepensionsföretag att enligt en sådan plan som avses i 5 § första stycket 1 åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet med sammanlagt högst ett år och sex månader.

Vid prövningen av om förlängning ska ske och när tiden för en sådan förlängning fastställs, ska Finansinspektionen särskilt beakta i vilken grad den bristande uppfyllelsen av det riskkänsliga kapitalkravet beror på förhållanden som stått utanför tjänstepensionsföretagets kontroll och om företaget skäligen kunde förväntas räkna med dem.

7 § Om ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller det riskkänsliga kapital- kravet och det beror på synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden som företaget inte skäligen kunde förväntas räkna med, får Finans- inspektionen förlänga tidsfristen för företaget att enligt en sådan plan som avses i 5 § första stycket 1 åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet. Tidsfristen får förlängas med sammanlagt högst tolv år, genom ett eller flera beslut.

Ett tjänstepensionsföretag ska under tidsfristen regelbundet ge in en lägesrapport om vilka åtgärder som har vidtagits och i vilken mån det risk- känsliga kapitalkravet åter uppfyllts. Finansinspektionen ska i samband med beslut om förlängd tidsfrist också besluta hur ofta rapporten ska ges in. Inspektionen ska då särskilt beakta tiden för förlängning av tidsfristen. En lägesrapport ska inte ges in oftare än var tredje månad.

Om ett tjänstepensionsföretags lägesrapport visar att det inte har skett några väsentliga framsteg med att åter uppfylla det riskkänsliga kapital- kravet från det att bristen konstaterades fram till dess att rapporten gavs in, ska Finansinspektionen besluta att den förlängda tidsfristen ska upphöra att gälla. Finansinspektionen får avstå från att fatta ett sådant beslut om det finns särskilda skäl.

Åtgärder vid bristande uppfyllelse av minimikapitalkrav eller garantibelopp

8 § Om ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller minimikapitalkravet enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garantibeloppet enligt 8 kap. 13 §, ska företaget inom en månad från det att bristen upptäcktes

1.upprätta en finansiell saneringsplan med åtgärder för att åter uppfylla minimikapitalkravet eller garantibeloppet inom högst tre månader från samma tidpunkt, och

2.överlämna planen till Finansinspektionen.

Ett tjänstepensionsföretag ska vidta de åtgärder som anges i den finansiella saneringsplanen.

Prop. 2018/19:158	9 § Om Finansinspektionen anser att åtgärderna i en finansiell sanerings-
	plan som avses i 8 § är otillräckliga, ska Finansinspektionen förelägga
	tjänstepensionsföretaget att göra de ändringar i planen som enligt
	inspektionens mening krävs för att företaget, om planen följs, inom tre
	månader från det att bristen upptäcktes åter ska uppfylla minimikapital-
	kravet eller garantibeloppet.
	Om det är lämpligt, får Finansinspektionen genom ett eller flera beslut
	förlänga tidsfristen enligt 8 § första stycket 1 med sammanlagt högst
	nio månader.
	Vid prövningen av om förlängning ska ske och när tiden för en sådan
	förlängning fastställs, ska Finansinspektionen särskilt beakta i vilken grad
	den bristande uppfyllelsen av minimikapitalkravet eller garantibeloppet
	beror på förhållanden som stått utanför tjänstepensionsföretagets kontroll
	och om företaget skäligen kunde förväntas räkna med dem.
	Förbud eller begränsning i rätten att förfoga över tillgångar

10 § Finansinspektionen får begränsa ett tjänstepensionsföretags för- foganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om

1.företaget inte följer gällande bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar,

2.företaget inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet enligt 8 kap. 1–6 §§, i förekommande fall efter beslut om kapitaltillägg enligt 14 kap., och det finns särskilda omständigheter som ger anledning att befara att företagets finansiella ställning kommer att försämras ytterligare,

3.företaget inte uppfyller minimikapitalkravet enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garantibeloppet enligt 8 kap. 13 §, eller

4.det vid beslut om återkallelse av företagets tillstånd bedöms vara nöd- vändigt för att skydda de intressen som försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade har.

Finansinspektionen får besluta hur tjänstepensionsverksamheten ska drivas efter ett beslut enligt första stycket.

Återkallelse av tillstånd

11 § Finansinspektionen ska återkalla ett tjänstepensionsföretags till- stånd, om företaget

1.inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har fått laga kraft,

2.har förklarat sig avstå från tillståndet,

3.har försatts i konkurs eller om beslut har fattats om att företaget ska gå i tvångslikvidation,

4.inte uppfyller minimikapitalkravet enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garanti- beloppet enligt 8 kap. 13 § och företagets finansiella saneringsplan enligt 8 §, trots ett föreläggande enligt 9 §, är uppenbart otillräcklig,

5.inte inom en månad från den tidpunkt då företaget upptäckte att det inte uppfyllde minimikapitalkravet enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garanti- beloppet enligt 8 kap. 13 § har överlämnat en finansiell saneringsplan i enlighet med 8 § till Finansinspektionen,

6. inte inom de tidsfrister som anges i 8 och 9 §§ har vidtagit de åtgärder Prop. 2018/19:158 som finns angivna i företagets finansiella saneringsplan, i förekommande

fall efter ändringar till följd av ett föreläggande enligt 9 §, eller

7.får tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043).

12 § Om någon som ingår i ett tjänstepensionsföretags styrelse eller är dess verkställande direktör eller ansvarar för en sådan central funktion som anges i 9 kap. 8 § inte uppfyller de krav som anges i 9 kap. 3 §, ska Finans- inspektionen återkalla företagets tillstånd. Det får dock ske bara om Finansinspektionen först har beslutat att anmärka på att personen ingår i styrelsen eller är verkställande direktör eller ansvarar för en central funktion och om han eller hon, sedan en av inspektionen bestämd tid av högst tre månader har gått, fortfarande finns kvar i styrelsen eller som verkställande direktör eller som ansvarig för en central funktion.

I stället för att återkalla tillståndet får Finansinspektionen besluta att en styrelseledamot eller verkställande direktör eller den som ansvarar för en central funktion inte längre får kvarstå i sin befattning. Finansinspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess tjänste- pensionsföretaget har utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör eller ansvarig för en central funktion.

13 § Finansinspektionen får återkalla ett tjänstepensionsföretags till- stånd, om företaget

1.inte längre uppfyller kraven för tillstånd,

2.inte inom ett år från det tillstånd gavs har börjat driva sådan verk- samhet som tillståndet avser,

3.under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit tjänste- pensionsverksamhet,

4.inte inom två månader från det att bristen i fråga om uppfyllelse av det riskkänsliga kapitalkravet enligt 8 kap. 1–6 §§, i förekommande fall efter beslut om kapitaltillägg enligt 14 kap., konstaterades har upprättat en åtgärdsplan enligt 5 § och överlämnat den till Finansinspektionen,

5.inte inom de tidsfrister som anges i 5–7 §§ har vidtagit sådana åt- gärder för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet enligt 8 kap. 1–6 §§, i förekommande fall efter beslut om kapitaltillägg enligt 14 kap., som finns angivna i en åtgärdsplan med eventuella ändringar till följd av ett föreläggande enligt 6 §, eller

6.i annat fall allvarligt åsidosätter bestämmelser som gäller för före- tagets verksamhet.

I stället för att återkalla tillståndet får Finansinspektionen meddela en varning, om det är tillräckligt.

14 § Om ett tjänstepensionsföretags tillstånd återkallas, får Finans- inspektionen bestämma hur avvecklingen av verksamheten ska ske.

Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta hela eller delar av verksamheten.

Prop. 2018/19:158

Anmälan av vissa beslut till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten

15 § Finansinspektionen ska till Europeiska försäkrings- och tjänstepen- sionsmyndigheten anmäla beslut om begränsning av ett tjänstepensions- företags förfoganderätt över sina tillgångar, beslut om förbud för ett tjänstepensionsföretag att förfoga över tillgångarna och beslut om åter- kallelse av ett tjänstepensionsföretags tillstånd.

Sanktionsavgift

16 § Om Finansinspektionen har meddelat ett beslut om anmärkning eller varning mot ett tjänstepensionsföretag, får inspektionen besluta att företaget ska betala en sanktionsavgift.

Avgiften tillfaller staten.

17 § Sanktionsavgiften ska fastställas till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor.

Avgiften får inte överstiga tio procent av tjänstepensionsföretagets om- sättning närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under tjänstepensionsföretagets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.

Avgiften får inte vara så stor att tjänstepensionsföretaget därefter inte uppfyller kraven enligt 4 kap. 1 §.

18 § När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 3 § samt till tjänstepensionsföretagets finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som gjorts till följd av regelöverträdelsen.

Förseningsavgift

19 § Om ett tjänstepensionsföretag inte i tid lämnar de upplysningar som har föreskrivits med stöd av 14 kap. 18 § första stycket, får Finansinspek- tionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

Verkställighet av beslut om sanktionsavgift och förseningsavgift

20 § En sanktionsavgift eller förseningsavgift ska betalas till Finans- inspektionen inom 30 dagar efter det att beslutet om den har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslutet.

21 § Finansinspektionens beslut om sanktionsavgift eller försenings- avgift får verkställas enligt utsökningsbalken, om avgiften inte har betalats inom den tid som avses i 20 §.

22 § Om sanktionsavgiften eller förseningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 20 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

Prop. 2018/19:158

23 § En beslutad sanktionsavgift eller förseningsavgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft.

Ingripande mot vissa typer av moderföretag

24 § Om någon i ledningen för ett sådant holdingföretag som avses i 16 kap. 2 § 3 b eller c inte uppfyller de krav som anges i 16 kap. 40 § första stycket, får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till för- hållandet.

Vite

25 § Finansinspektionens beslut om föreläggande enligt denna lag får förenas med vite.

Bemyndiganden

26 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.innehållet i en åtgärdsplan enligt 5 §, och

2.innehållet i en finansiell saneringsplan enligt 8 §.

16 kap. Grupptillsyn

Grupptillsyn över tjänstepensionsföretag

1 § Särskild tillsyn över tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp (grupptillsyn) ska utövas enligt detta kapitel.

I en grupp ingår ett företag, dess dotterföretag och andra anknutna företag samt de företag som dotterföretaget har ett ägarintresse i.

Grupptillsynen enligt detta kapitel omfattar krav inom följande om- råden:

–gruppsolvens (14–22 §§),

–rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp (23–26 §§),

–god kontroll över och rapportering av transaktioner inom grupper med vissa typer av moderföretag (27 och 28 §§),

–företagsstyrning inom gruppen (29–31 §§),

–tillgång till information (32–39 §§), och

–lämplighetskrav för ledningen i vissa typer av moderföretag (40 §).

Fall då grupptillsyn ska utövas

2 § För fullständig grupptillsyn gäller 14–26 och 29–40 §§. Sådan tillsyn ska utövas över

1.tjänstepensionsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensions- institut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland,

Prop. 2018/19:158 2. tjänstepensionsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemen- sam ledning med ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänste- pensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, och

3. tjänstepensionsföretag vars moderföretag är

a)ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland,

b)ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänste- pensionsföretaget var ett försäkringsföretag, eller

c)ett blandat finansiellt holdingföretag.

3 § För begränsad grupptillsyn gäller 27 och 28 §§. Sådan tillsyn ska utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är

1.ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet, eller

2.ett företag som inte är ett tjänstepensionsföretag eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut och som skulle vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet om tjänstepensionsföretaget var ett försäkrings- företag.

Förhållandet mellan grupptillsyn enligt detta kapitel och grupptillsyn enligt annan reglering

4 § Ett tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller av nationell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet ska inte omfattas av grupptillsyn enligt detta kapitel.

5 § Om en grupptillsyn utövas med stöd av en sådan annan reglering som avses i 4 § och den tillsynen inte omfattar samtliga krav inom de områden som anges i 1 § tredje stycket, ska den kompletteras med den tillsyn som behövs för att grupptillsynen ska motsvara kraven enligt detta kapitel.

6 § Om ett tjänstepensionsföretag som omfattas av sådan grupptillsyn som avses i 4 § är anknutet företag till ett tjänstepensionsföretag som inte omfattas av sådan grupptillsyn, ska båda företagen omfattas av grupp- tillsyn enligt detta kapitel.

Nivån för grupptillsyn

7 § Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES-för- säkringsgivare som är moderföretag till ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2, ska bestämmelserna om grupptillsyn i detta kapitel tillämpas bara på nivån för detta yttersta moderföretag.

Första stycket gäller även om

1.det yttersta moderföretaget är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotter- företag i stället var ett försäkringsföretag, eller

2.det yttersta moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag.

8 § Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som är moderföretag till ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3 b eller c, ska bestämmelserna om grupptillsyn i detta kapitel tillämpas bara på nivån för detta yttersta moderföretag.

Fortsatt tillsyn över enskilda tjänstepensionsföretag

9 § Ett tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt denna lag eller försäkringsrörelselagen (2010:2043) står även under tillsyn som enskilt tjänstepensionsföretag enligt denna lag.

Grupptillsynsmyndighet

10 § Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet och ansvara för den grupptillsyn som ska utövas enligt 2, 3, 5 och 6 §§.

Beslut om att inte beakta ett företag i en grupp vid grupptillsynen

11 § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att, helt eller delvis, inte beakta ett företag som ingår i en grupp vid grupptillsynen enligt denna lag, om

1.företaget är beläget utomlands och det finns rättsliga hinder mot överföring av nödvändig information,

2.företaget är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupp- tillsynen, eller

3.det skulle vara olämpligt eller vilseledande med hänsyn till syftet med grupptillsynen att låta företaget omfattas av den.

När första stycket 2 är tillämpligt på flera företag, får ett sådant beslut fattas bara om företagen tillsammans är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen.

Parallella regelverk

Beslut om undantag från grupptillsyn när tillsyn utövas enligt lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat

12 § Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av tillsyn enligt lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat och av grupptillsyn enligt detta kapitel, får Finansinspektionen besluta om undan- tag från detta kapitel så att det blandade finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för konglomerat.

Ett beslut enligt första stycket får fattas bara om tillsynen över företaget enligt den lagen kan anses likvärdig med grupptillsynen enligt detta kapitel, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn.

Beslut om undantag från grupptillsyn när tillsyn utövas enligt lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag

13 § Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av grupptillsyn enligt detta kapitel och av gruppbaserad tillsyn enligt lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, får Finans- inspektionen besluta om undantag från detta kapitel så att det blandade

Prop. 2018/19:158

Prop. 2018/19:158 finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestäm- melserna för den största sektorn enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Ett beslut enligt första stycket får fattas bara om tillsynen över företaget enligt lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag kan anses likvärdig med grupptillsynen enligt detta kapitel, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn.

Gruppsolvens

Kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå

14 § Ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § ska säkerställa att det inom gruppen sammantaget finns en gruppbaserad kapitalbas som alltid minst uppgår till

1.ett gruppbaserat kapitalkrav beräknat enligt 15–17 §§, eller

2.det högre belopp som Finansinspektionen har beslutat enligt 20 §.

Metoder för beräkning av kapitalbas och kapitalkrav

15 § Kapitalbasen och kapitalkravet för en grupp som står under grupp- tillsyn enligt detta kapitel ska beräknas enligt en sammanläggnings- och avräkningsmetod. Om det är lämpligt, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att kapitalbasen och kapitalkravet i stället ska beräknas enligt en konsolideringsmetod, eller enligt en kombination av de metoderna.

Proportionellt beaktande av innehav

16 § Vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen och det grupp- baserade kapitalkravet ska ett anknutet företag beaktas proportionellt efter det innehav som ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2 eller ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3 a, b eller c har i det anknutna företaget. Om det finns särskilda skäl, får innehav beaktas till en annan andel.

Finansinspektionen ska besluta vilken proportionell andel som ska beaktas när det inte finns kapitalbindningar mellan vissa av företagen i en grupp.

Vissa avdrag vid beräkning av den gruppbaserade kapitalbasen

17 § När den gruppbaserade kapitalbasen beräknas ska avdrag göras så att inte dubbelräkning sker av poster som ingår i kapitalbasen i flera företag i gruppen.

Avdrag ska också göras för värden som skapats internt inom gruppen och som härrör från ömsesidig finansiering.

Återkommande beräkningar av kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå

18 § Den gruppbaserade kapitalbas och det gruppbaserade kapitalkrav som gäller enligt detta kapitel ska beräknas minst en gång per år. Beräk- ningarna ska utföras av ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 §. Företaget ska även rapportera resultatet av beräkningen till Finans- inspektionen.

Övervakning av kapitalkrav på gruppnivå

19 § Det företag som ska ansvara för rapporteringen enligt 18 § ska fort- löpande övervaka kapitalkravet för gruppen. Om det finns grundad anled- ning att anta att gruppens riskprofil förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen av kapitalkravet på gruppnivå, ska företaget göra en ny beräkning av detta krav och snarast möjligt rapportera resultatet till Finansinspektionen. Inspektionen får under samma förutsättningar begära en förnyad beräkning av kapitalkravet.

Kapitaltillägg på gruppnivå till det gruppbaserade kapitalkravet

20 § Finansinspektionen får besluta om ett kapitaltillägg utöver det gruppbaserade kapitalkravet, om detta kapitalkrav inte stämmer överens med gruppens riskprofil eller om förutsättningarna enligt 14 kap. 12 § 2 är uppfyllda.

Bestämmelserna i 14 kap. 13–16 §§ ska gälla för ett sådant beslut om kapitaltillägg som avses i första stycket.

Åtgärder om en grupp inte uppfyller det gruppbaserade kapitalkravet

21 § Om en grupp inte uppfyller det gruppbaserade kapitalkrav som gäller enligt 14 § eller om det finns risk för detta under de närmaste tre månaderna, ska det tjänstepensionsföretag som anges i 18 § underrätta Finansinspektionen omgående.

Bestämmelserna i 15 kap. 5–9 §§ om åtgärdsplan, förlängd tidsfrist, underrättelse och finansiell saneringsplan ska gälla i tillämpliga delar vid en sådan brist.

Gruppsolvens för tjänstepensionsföretag som är dotterföretag till vissa typer av företag

22 § När ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag till ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag eller till ett blandat finansiellt holdingföretag, ska beräkningen av gruppsolvens göras med hänsyn även till det moder- företaget. Beräkningen ska göras enligt 15–17 och 20 §§.

Vid beräkningen enligt första stycket ska moderföretaget hanteras som ett tjänstepensionsföretag som omfattas av

1.bestämmelserna om riskkänsligt kapitalkrav i 8 kap. 1–6 §§, och

2.villkor enligt 7 kap. 2–7 §§ för att poster ska få ingå i kapitalbasen.

Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp

Rapportering och tillsyn av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp

23 § Väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp ska minst en gång per år rapporteras till Finansinspektionen.

Även betydande transaktioner som har gjorts med fysiska personer som har nära förbindelser med något företag inom gruppen ska rapporteras.

Om en transaktion har en mycket betydande omfattning, ska den rapporteras snarast möjligt.

Rapporteringen ska göras av ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 §.

Prop. 2018/19:158

24 § Finansinspektionen ska för varje enskild grupp besluta vilka riskkoncentrationer och transaktioner som ska anses vara väsentliga och betydande. Tillsammans med detta ska inspektionen bestämma lämpliga tröskelvärden. Tröskelvärdena ska baseras på kapitalkrav eller försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden och hänsyn ska tas till gruppens struktur och riskhanteringssystem. Inspektionen ska, innan dessa beslut meddelas, ha hört gruppen.

Vid bedömningen av riskkoncentrationer ska Finansinspektionen beakta risker för spridning inom gruppen, intressekonflikter samt riskernas nivå och omfattning.

Undantag från kravet på tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp

25 § Om det i en grupp finns ett sådant moderföretag som avses i 7 eller 8 § och det företaget i sin tur är dotterföretag till ett sådant företag som avses i 3 kap. 1 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, får Finansinspektionen besluta att på nivån för detta dotter- företag inte tillämpa bestämmelserna om tillsyn enligt 23 och 24 §§ avseende riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp.

26 § Finansinspektionen får besluta att tillsyn över sådana riskkon- centrationer och transaktioner inom en grupp som avses i 23 och 24 §§ inte ska utövas på nivån för ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2 eller på nivån för det moderföretag som avses i 2 § 3 b eller c och som är ett anknutet företag till ett reglerat företag eller självt är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

God kontroll över och rapportering av transaktioner inom grupper med vissa typer av moderföretag

27 § Ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 3 § ska ha god kontroll över sina transaktioner med

1.moderföretaget, och

2.företag som är anknutna till tjänstepensionsföretagets moderföretag. Tjänstepensionsföretaget ska rapportera sådana transaktioner som anges i första stycket som är betydande till Finansinspektionen. Företaget ska

göra detta minst en gång per år. Om en transaktion har en mycket betydande omfattning, ska företaget rapportera den snarast möjligt.

28 § Finansinspektionen ska för varje enskild grupp besluta vilka transaktioner som ska anses vara betydande. Tillsammans med detta ska inspektionen bestämma lämpliga tröskelvärden. Tröskelvärdena ska baseras på kapitalkrav eller försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden och hänsyn ska tas till gruppens struktur och riskhanterings- system.

Finansinspektionen ska, innan dessa beslut meddelas, ha hört gruppen.

Företagsstyrning inom gruppen

29 § Bestämmelserna i 9 kap. om företagsstyrning ska gälla i tillämpliga delar på gruppnivå.

Ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § ska ansvara för att kraven på företagsstyrning följs på gruppnivå.

30 § Systemet för internkontroll inom en grupp ska omfatta

1.rutiner avseende gruppsolvens för att identifiera och mäta alla betydande risker gruppen är utsatt för och på lämpligt sätt anpassa kapital- basen till riskerna, och

2.sunda rapporterings- och redovisningsmetoder för att övervaka och hantera transaktioner inom gruppen och riskkoncentrationer.

31 § En egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen ska genomföras i enlighet med 9 kap. 20–22 §§.

Finansinspektionen får besluta att tjänstepensionsföretaget i stället får göra en egen risk- och solvensbedömning enligt 9 kap. 20–22 §§ på grupp- nivå och på nivån för ett dotterföretag inom gruppen. En enda handling ska då omfatta samtliga bedömningar.

Ett beslut enligt andra stycket påverkar inte dotterföretagets skyldigheter enligt 9 kap. 20–22 §§ denna lag eller enligt 10 kap. 11–13 §§ försäkrings- rörelselagen (2010:2043).

Tillgång till information

Informationsutbyte inom en grupp

32 § Ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 §, ett företag som ingår i samma grupp som ett sådant tjänstepensionsföretag och sådana fysiska personer som avses i 23 § andra stycket ska på begäran lämna information till varandra som behövs för att uppfylla kraven i detta kapitel.

Första stycket gäller bara företag och fysiska personer som har hemvist i Sverige.

Skyldighet att lämna upplysningar till Finansinspektionen

33 § Ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § ska på begäran av Finansinspektionen lämna de upplysningar till inspektionen som behövs för grupptillsynen enligt detta kapitel.

34 § Om ett tjänstepensionsföretag inte fullgör sin upplysningsskyldig- het enligt 33 § inom skälig tid, får Finansinspektionen förelägga ett annat företag inom gruppen som har hemvist i Sverige att lämna upplysningar som rör detta företag direkt till inspektionen, om upplysningarna behövs för grupptillsynen enligt detta kapitel.

Finansinspektionens kontroller på plats

35 § Finansinspektionen får på plats kontrollera all information som behövs för grupptillsynen enligt detta kapitel hos

Prop. 2018/19:158

Prop. 2018/19:158 1. ett tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsynen,

2.företag som är anknutna till tjänstepensionsföretaget,

3.moderföretag till tjänstepensionsföretaget, och

4.företag som är anknutna till tjänstepensionsföretagets moderföretag.

Tystnadsplikt

36 § En styrelseledamot eller annan befattningshavare hos ett företag som vid fullgörande av skyldigheter enligt detta kapitel får kunskap om affärsförhållanden i ett företag eller hos en person som enligt 32 § ska lämna uppgifter, får inte obehörigen röja vad han eller hon fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med uppgiftslämnarens intresse.

Uppgiftsskyldighet i samband med utredningar om brott

37 § Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt detta kapitel får sådan kunskap som avses i 36 §, är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersöknings- ledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brott- mål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utrednings- order.

Meddelandeförbud

38 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 37 § får besluta att företaget samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 37 § eller att det pågår en förundersökning, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tids- begränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utrednings- ordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.

Straff

39 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 38 §.

Lämplighetskrav för ledningen i vissa typer av moderföretag	Prop. 2018/19:158
40 § Ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3 b eller c och som har
hemvist i Sverige ska säkerställa att de som ingår i styrelsen för företaget
eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem,
uppfyller de krav som anges i 9 kap. 3 § första stycket 1.
Moderföretaget ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla
ändringar av vilka som ingår i dess ledning enligt första stycket.
Moderföretaget ska underrätta inspektionen om någon av de personer
som avses i första stycket har ersatts på grund av att han eller hon inte
längre uppfyller lämplighetskraven.
Rätt att meddela föreskrifter
41 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om

1.hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapital- kravet ska beräknas enligt 15–17, 20 och 22 §§,

2.innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen enligt 18 §,

3.innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan enligt 21 § andra stycket,

4.vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 23 och 33 §§,

5.företagsstyrningssystem inom en grupp enligt 29 §, och

6.innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp enligt 31 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna upplysningar enligt 23 och 33 §§.

17 kap. Överklagande m.m.

Överklagande av Finansinspektionens beslut

1 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Förordnande om att ett beslut ska gälla omedelbart

2 § Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, före- läggande eller återkallelse ska gälla omedelbart.

Förklaring att ärendet onödigt uppehålls

3 § Om beslut i ett ärende om tillstånd enligt 2 kap. 4 § inte har med- delats inom sex månader från det att ansökan gavs in, eller i ett ärende enligt 3 kap. 3 § eller 11 kap. 23 § första stycket inom tre månader, får sökanden begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.

En sådan begäran ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövnings- tillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Prop. 2018/19:158 Om rätten lämnar en förklaring ska ansökan anses ha avslagits av Finansinspektionen om beslut därefter inte har meddelats inom mot- svarande tidsfrister som anges i första stycket för respektive ärende.

Överklagande av Bolagsverkets beslut

4 § Bolagsverkets beslut i ärenden enligt 10 kap. 16, 37 och 59 §§ får överklagas till tingsrätten i den ort där tjänstepensionsföretagets styrelse har sitt säte.

Skrivelsen med överklagandet ska ges in till Bolagsverket inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid ett överklagande enligt första stycket gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020 i fråga om 4 kap. 9 § och i övrigt den 15 december 2019.

2.En årlig redogörelse enligt 6 kap. 19 § ska hållas tillgänglig första gången 2020.

3.Tjänstepensionsföretag får trots vad som sägs i 4 kap. 5 § till utgången av 2034 driva verksamhet avseende andra försäkringar än tjänstepensions- försäkringar som avses i 1 kap. 4 § om

a) de försäkringsavtal som verksamheten avser har ingåtts före ikraft- trädandet av denna lag, och

b) verksamheten avseende de försäkringar som inte är tjänstepensions- försäkringar utgör en ringa andel av företagets verksamhet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som avses med ringa andel i första stycket b.

En arbetsgivare får i balans- räkningen som skuld under rubriken Avsatt till pensioner redovisa vad arbetsgivaren enligt en allmän pensionsplan har åtagit sig att redovisa under denna rubrik.

Aktiebolag, ömsesidiga försäk- ringsbolag, försäkringsföreningar, ömsesidiga tjänstepensionsbolag, tjänstepensionsföreningar,

ekonomiska föreningar och sparbanker får under rubriken Avsatt till pensioner redovisa även upplupen del av en pensionsutfästelse som inte omfattas av en allmän pensionsplan. I fråga om arbetstagare, som har ett bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen, eller sådan arbetstagares efterlevande får, under den tid inflytandet består, arbetsgivaren dock inte redovisa andra pensionsutfästelser än sådana som ingår i en allmän pensionsplan. Vid bedömningen av om en arbetstagare har ett bestämmande inflytande ska, utöver arbetstagarens eget innehav av aktier eller andelar, även arbetstagarens föräldrars, far- och morföräldrars, makes, avkomlings och avkomlings makes samlade innehav räknas med.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att det som sägs i andra stycket första meningen ska gälla även för andra arbetsgivare än som avses där.


2.2	Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531)		Prop. 2018/19:158
	om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

5 §1

Arbetsgivare äger i balans- räkningen som skuld under rubriken Avsatt till pensioner upptaga vad han enligt allmän pensionsplan åtagit sig att redovisa under denna rubrik.

Aktiebolag, ömsesidigt försäk- ringsbolag, ekonomisk förening och sparbank äger under rubriken Avsatt till pensioner redovisa även upplupen del av pensionsutfästelse som ej omfattas av allmän pensionsplan. I fråga om arbetstagare, som har bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen, eller sådan arbetstagares efterlevande får, under den tid inflytandet består, vid redovisningen avseende dock icke fästas vid annan pensionsutfästelse än sådan som ingår i allmän pensionsplan. Till grund för bedömandet huruvida en person har bestämmande inflytande lägges hans eget samt hans föräldrars, far-

och morföräldrars, makes, avkomlings och avkomlings makes samlade innehav av aktier eller andelar.

Regeringen eller myndighet som

regeringen bestämmer kan förordna att vad som sägs i andra stycket första punkten skall äga tillämpning även på annan arbets- givare än som avses där.

1 Senaste lydelse 1975:1388.

Prop. 2018/19:158

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

Förmånsrätt följer med försäkringstagares och andra ersättningsberättigades fordran hos försäkringsgivare i den egendom och i den omfattning som anges i 6 kap. 13 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), 6 kap. 17 § lagen (2019:000) om tjänstepensions- företag och 5 kap. 11 § lagen (1998:293) om utländska försäk- ringsgivares och tjänstepensions- instituts verksamhet i Sverige.

2.3	Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen Prop. 2018/19:158
	(1970:979)
Härigenom	föreskrivs att 4 a §	förmånsrättslagen1 (1970:979) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

4 a §2

Förmånsrätt följer med försäkringstagares och andra ersättningsberättigades fordran hos försäkringsgivare i den egendom och i den omfattning som anges i 6 kap. 13 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) och 5 kap. 11 § lagen (1998:293) om utländska försäk- ringsgivares och tjänstepensions- instituts verksamhet i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1	Lagen omtryckt 1975:1248.	87
2	Senaste lydelse 2015:709.	87

Prop. 2018/19:158

2.4

Förslag till lag om ändring i konkurslagen

(1987:672)

Härigenom

föreskrivs

att

7 kap.

13 §,

8 kap.

7 §

och

9 kap.

5 §

konkurslagen (1987:672) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.

13 §1

Förvaltaren

skall

upprätta

Förvaltaren

ska

upprätta

bouppteckning. I denna skall boets

bouppteckning. I denna ska boets

tillgångar tas upp till noggrant

uppskattade

värden.

Bouppteck-

uppskattade

värden.

Bouppteck-

ningen

skall

vidare

innehålla

ningen ska vidare innehålla uppgift

uppgift om varje borgenärs namn

varje

borgenärs

namn

och

och postadress.

postadress.

Om det finns anledning, skall

det

finns

anledning,

ska

bouppteckningen också

innehålla

bouppteckningen

också innehålla

uppgift om egendom som inte ingår

i boet på grund av att den finns

utomlands. Har gäldenären upp-

utomlands.

gäldenären

har

givit att sådan egendom saknas

uppgett att sådan egendom saknas,

skall

bouppteckningen

innehålla

ska

bouppteckningen

innehålla

uppgift om detta.

I den utsträckning det behövs

I den utsträckning det behövs ska

skall

bouppteckningen

också

bouppteckningen

också innehålla

innehålla en förteckning över dels

förteckning

över

dels

räkenskapsmaterial,

dels

andra

räkenskapsmaterial,

dels andra

handlingar som rör boet.

Bouppteckningen skall av för-

Bouppteckningen ska av för-

valtaren ges in till rätten och

tillsynsmyndigheten så

snart

som

tillsynsmyndigheten så snart som

möjligt och senast en vecka före

edgångssammanträdet.

Har en av gäldenären under-

skriven bouppteckning förut getts

in till rätten, behöver någon ny

in till

rätten,

behöver

någon

bouppteckning

inte upprättas,

bouppteckning inte upprättas, om

förvaltaren anser att denna är till-

förlitlig. I så fall skall han snarast

förlitlig. I så fall ska förvaltaren

anmäla

det

till

rätten

och

snarast anmäla det till rätten och

tillsynsmyndigheten.

Skall

bevakningsförfarande

äga

bevakningsförfarande

ska

rum och har någon bouppteckning

äga rum och någon bouppteckning

ännu

inte getts

in till

rätten, skall

ännu inte har getts in till rätten, ska

1Senaste lydelse 2004:431.

förvaltaren så snart som möjligt och senast en vecka från beslutet om bevakningsförfarandet skicka en förteckning över borgenärerna med uppgift om varje borgenärs post- adress till rätten och tillsyns- myndigheten. I konkurs hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett företag som driver verk- samhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet skall till bouppteckningen eller borgenärs- förteckningen bifogas uppgift om insättningsborgenärerna och deras fordringsbelopp med upplupen ränta. Detsamma gäller i ett värde- pappersbolags konkurs om bolaget har tillstånd att ta emot insättningar på konto. I ett livförsäkringsbolags konkurs skall på motsvarande sätt bifogas uppgift om försäkrings- tagarna och deras fordringar.

förvaltaren så snart som möjligt och Prop. 2018/19:158 senast en vecka från beslutet om bevakningsförfarandet skicka en

förteckning över borgenärerna med uppgift om varje borgenärs post- adress till rätten och tillsyns- myndigheten. I konkurs hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett företag som driver verk- samhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet ska till bouppteckningen eller borgenärs- förteckningen bifogas uppgift om insättningsborgenärerna och deras fordringsbelopp med upplupen ränta. Detsamma gäller i ett värde- pappersbolags konkurs om bolaget har tillstånd att ta emot insättningar på konto. I ett livförsäkringsbolags eller ett tjänstepensionsföretags konkurs ska på motsvarande sätt bifogas uppgift om försäkrings- tagarna och deras fordringar.

8 kap.

7 §2

Försäljning av lös egendom som inte sker genom fortsättande av gäldenärens rörelse ska ske på auktion eller på annat sätt efter vad förvaltaren anser vara mest fördelaktigt för boet. Om egendom säljs till konkursgäldenären eller någon denne sådan närstående person som anges i 4 kap. 3 § ska försäljningen ha föregåtts av ett offentligt anbuds- förfarande, om särskilda skäl inte gör det obehövligt.

Lös egendom i vilken en borgenär har panträtt eller någon annan särskild förmånsrätt får inte utan hans samtycke säljas på annat sätt än på auktion, om hans rätt är beroende av försäljningen. Även om samtycke inte lämnas, får egendomen säljas på annat sätt än på auktion, om det är sannolikt att högre pris uppnås därigenom och om tillsynsmyndigheten medger det.

Samtycke enligt andra stycket krävs inte när förvaltaren säljer finansiella instrument, upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller valuta till gällande marknadspris eller när det är fråga om försäljning av lös egendom genom fortsättande av gäldenärens rörelse.

Särskilda bestämmelser om över-	Särskilda bestämmelser om över-
låtelse av försäkringsbestånd finns	låtelse av försäkringsbestånd finns
i 14 kap. 16 § försäkringsrörelse-	i 14 kap. 16 § försäkringsrörelse-
lagen (2010:2043).	lagen (2010:2043) och 11 kap. 26 §

2Senaste lydelse 2015:711.

Prop. 2018/19:158	lagen (2019:000) om tjänste-
	pensionsföretag.
	9 kap.
	5 §3

En borgenär som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös egendom behöver inte bevaka fordringen för att få rätt till betalning ur den

pantsatta egendomen.					En borgenär som har en fordran
En borgenär som har en fordran
hos en bank, ett kreditmarknads-					hos en bank, ett kreditmarknads-
företag eller ett företag som driver					företag eller ett företag som driver
verksamhet enligt lagen (2004:299)					verksamhet enligt lagen (2004:299)
om inlåningsverksamhet på grund					om inlåningsverksamhet på grund
av en insättning på räkning behöver					av en insättning på räkning behöver
inte bevaka sin fordran i ett sådant					inte bevaka sin fordran i ett sådant
instituts konkurs, om uppgift om					instituts konkurs, om uppgift om
fordringen har lämnats enligt 7 kap.					fordringen har lämnats enligt 7 kap.
13 §	sjätte	stycket. Detsamma			13 §	sjätte	stycket. Detsamma
gäller	beträffande		värdepappers-		gäller	beträffande		värdepappers-
bolag som har tillstånd att ta emot					bolag som har tillstånd att ta emot
insättningar		på	konto.	En	insättningar		på	konto.	En
försäkringstagare			behöver	inte	försäkringstagare			behöver	inte
bevaka sin fordran i ett liv-					bevaka sin fordran i ett liv-
försäkringsbolags			konkurs,	om	försäkringsbolags eller ett tjänste-
uppgift om		fordringen lämnats			pensionsföretags			konkurs,	om
enligt det angivna lagrummet.					uppgift om		fordringen lämnats
					enligt det angivna lagrummet.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

90	3 Senaste lydelse 2004:431.

2.5	Förslag till lag om ändring i lagen (1987:1245) Prop. 2018/19:158
	om styrelserepresentation för de privatanställda
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1987:1245) om styrelserepresentation
för de privatanställda ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	2 §1
Med företag avses i denna lag		Med företag avses i denna lag
aktiebolag, bank, hypoteksinstitut,		aktiebolag, bank, hypoteksinstitut,
försäkringsföretag och ekonomisk		försäkringsföretag,	tjänste-
förening samt europakooperativ för		pensionsföretag och	ekonomisk
vilket lagen gäller enligt 1 b §.		förening samt europakooperativ för
		vilket lagen gäller enligt 1 b §.

Med koncern avses i denna lag svenska juridiska personer som enligt

1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen (2005:551), 1 kap. 2 § sparbanks- lagen (1987:619), 1 kap. 5 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker eller 1 kap. 10–14 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar är moder- företag och dotterföretag i förhållande till varandra, eller företag som enligt 13–16 §§ lagen (2011:427) om europeiska företagsråd utövar ett bestämmande inflytande över ett annat företag och de företag över vilka detta inflytande utövas.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1 Senaste lydelse 2018:714.


Prop. 2018/19:158	2.6	Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385)
		om Sveriges riksbank
	Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 § lagen (1988:1385) om Sveriges
	riksbank1 ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

6 kap.

1 §2

Med bankinstitut förstås i denna lag bankaktiebolag, sparbanker, medlemsbanker och utländska bankföretag som med stöd av 4 kap. 1 eller 4 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse driver bankrörelse från filial här i landet.

Med		finansinstitut			förstås	Med	finansinstitut		förstås
bankinstitut,				kreditmarknads-		bankinstitut,		kreditmarknads-
företag,		värdepappersinstitut,				företag,		värdepappersinstitut,
Första–Fjärde AP-fonderna enligt						Första–Fjärde AP-fonderna enligt
lagen	(2000:192)			om	allmänna	lagen (2000:192) om allmänna
pensionsfonder (AP-fonder), Sjätte						pensionsfonder (AP-fonder), Sjätte
AP- fonden enligt lagen (2000:193)						AP-fonden enligt lagen (2000:193)
om Sjätte AP-fonden, försäkrings-						om Sjätte AP-fonden, försäkrings-
företag som har tillstånd att driva						företag som har tillstånd att driva
försäkringsrörelse				här	i landet	försäkringsrörelse här i landet
enligt		försäkringsrörelselagen				enligt	försäkringsrörelselagen
(2010:2043),			Svenska		skepps-	(2010:2043),		tjänstepensions-
hypotekskassan			samt		utländska	företag som har tillstånd att driva
företag som med stöd av 4 kap. 1, 3						tjänstepensionsverksamhet			enligt
eller	4 §	lagen om bank- och				lagen		(2019:000)	om
finansieringsrörelse					driver	tjänstepensionsföretag,			Svenska
verksamhet från filial i Sverige.						skeppshypotekskassan			samt
						utländska företag som med stöd av
						4 kap. 1, 3 eller 4 § lagen om bank-
						och finansieringsrörelse			driver
						verksamhet från filial i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1Lagen omtryckt 1999:19.

2 Senaste lydelse 2011:457.

2.7	Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1560) Prop. 2018/19:158
	om årsredovisning i försäkringsföretag

Härigenom föreskrivs1 att 1 kap. 1 § lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap. 1 §2

Denna lag är tillämplig på				Denna lag är tillämplig på
försäkringsföretag.		Med	försäk-	försäkringsföretag.	Med	försäk-
ringsföretag	avses	försäkrings-		ringsföretag avses i denna lag
aktiebolag,	ömsesidiga		försäk-	1. försäkringsaktiebolag,		ömse-
ringsbolag	och	försäkrings-		sidiga försäkringsbolag och försäk-
föreningar	som	omfattas av		ringsföreningar som	omfattas av
försäkringsrörelselagen				försäkringsrörelselagen
(2010:2043).				(2010:2043), och

2.tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar som omfattas av lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag.

Vid tillämpningen av bestäm- melserna i denna lag på tjänste- pensionsföretag ska det som sägs om

1. livförsäkringsföretag	avse
tjänstepensionsföretag,
2. försäkringsaktiebolag	avse
tjänstepensionsaktiebolag,

3.ömsesidiga försäkringsbolag avse ömsesidiga tjänstepensions- bolag,

4.ömsesidiga livförsäkringsbolag avse ömsesid- iga tjänstepensionsbolag,

5.försäkringsföreningar avse tjänstepensionsföreningar, och

6.livförsäkringsföreningar avse tjänstepensionsföreningar.

Bestämmelserna om koncernredovisning i 7 kap. ska tillämpas på finansiella holdingföretag som uteslutande eller huvudsakligen förvaltar andelar i dotterföretag som är försäkringsföretag eller utländska företag av motsvarande slag. Med finansiellt holdingföretag avses ett aktiebolag, ett handelsbolag eller en ekonomisk förening vars verksamhet uteslutande

1	Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om
verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen.		93
2	Senaste lydelse 2015:713.	93

Prop. 2018/19:158 eller så gott som uteslutande består i att i vinstsyfte förvärva och förvalta andelar i dotterföretag.

Från denna lag får medges undantag för sådana försäkringsföretag som får undantas från försäkringsrörelselagen enligt 1 kap. 20 § samma lag. Frågor om sådana undantag prövas av Finansinspektionen.

För sådana företag som medgivits undantag från denna lag ska i stället sådana föreskrifter som meddelats med stöd av 4 § andra stycket gälla.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.


2.8	Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) Prop. 2018/19:158
	om insättningsgaranti
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti ska
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

5 §1

Följande insättare, eller utländska motsvarigheter, kan inte få ersättning enligt garantin:

1.en bank,

2.ett kreditmarknadsföretag,

3.ett värdepappersbolag,

4.ett försäkringsföretag,

5.ett återförsäkringsföretag,

6. en understödsförening,

7. ett finansiellt institut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

8. en värdepappersfond eller en alternativ investeringsfond,

9. en pensionsfond,

10. ett landsting, en kommun eller en statlig myndighet, eller

11. en insättare som inte har

identifierats enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

6.ett tjänstepensionsföretag,

7.en understödsförening,

8.ett finansiellt institut enligt

lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

9. en värdepappersfond eller en alternativ investeringsfond,

10. en pensionsfond,

11. ett landsting, en kommun eller en statlig myndighet, eller

12. en insättare som inte har

identifierats enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1 Senaste lydelse 2017:638.

Prop. 2018/19:158	2.9	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:764)
		om företagsrekonstruktion
	Härigenom		föreskrivs att		1 kap.	3 § lagen	(1996:764) om		företags-
	rekonstruktion ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
					1 kap.
					3 §1
	Bestämmelserna i denna lag om					Bestämmelserna i denna lag om
	gäldenär gäller inte bankaktie-					gäldenär	gäller	inte bankaktie-
	bolag,	sparbank,		medlemsbank,		bolag,	sparbank,	medlemsbank,
	kreditmarknadsföretag,				försäk-	kreditmarknadsföretag,			försäk-
	ringsföretag,		värdepappersbolag,			ringsföretag,		tjänstepensions-
	clearingorganisation			och	värde-	företag,	värdepappersbolag, clear-
	papperscentral.					ingorganisation		och	värde-
						papperscentral.

Bestämmelserna avser inte heller sådana gäldenärer i vars verksamhet staten, en kommun, ett landsting, ett kommunalförbund, en församling eller en kyrklig samfällighet har ett bestämmande inflytande.

Bestämmelserna i denna lag om gäldenär gäller inte heller ett finansiellt institut eller holdingföretag som är försatt i resolution enligt lagen (2015:1016) om resolution.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1Senaste lydelse 2016:50.

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) Prop. 2018/19:158 om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige2

dels att 1 kap. 5–7 §§, 2 kap. 1 a–3 §§, 3 kap. 2 och 6 §§, 8 kap. 1 b § och 9 kap. 1 och 4 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas elva nya paragrafer, 8 kap. 6 §, 9 kap. 9–17 §§ och 10 kap. 4 b §, och närmast före 9 kap. 9 § och 10 kap. 4 b § nya rubriker av följande lydelse,

dels att det närmast före 10 kap. 4 a § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Förordnande om att ett beslut ska gälla omedelbart”.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap. 5 §3

I denna lag avses med

1.EES-försäkringsgivare: utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och vars verksamhet inom EES står under finansiell tillsyn endast av den behöriga myndigheten i hemlandet,

2.försäkringsgivare från tredje land: annan utländsk försäkringsgivare än EES-försäkringsgivare som enligt sitt hemlands lag är en juridisk person,


3. utländskt	tjänstepensions-	3. utländskt		tjänstepensions-

institut: utländskt institut vars		institut: utländskt institut vars
hemland hör till EES och som utan		hemland hör till EES och som utan
att vara försäkringsgivare enligt		att vara försäkringsgivare enligt
denna lag omfattas av Europa-		denna	lag omfattas		av	Europa-
parlamentets och	rådets direktiv	parlamentets och rådets direktiv
2003/41/EG av den 3 juni 2003 om		(EU)	2016/2341		av	den
verksamhet i och tillsyn över		14 december 2016 om verksamhet i
tjänstepensionsinstitut,		och tillsyn över tjänstepensions-
		institut,	i	den	ursprungliga
		lydelsen,

4.hemland: det land där försäkringsgivaren eller det utländska tjänstepensionsinstitutet har sitt säte och, när det gäller försäkringsgivaren i en försäkringssammanslutning, det land där sammanslutningens ledning finns,

5.behörig myndighet: den nationella myndighet utomlands som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över EES- försäkringsgivare, utländskt tjänstepensionsinstitut eller försäkringsgivare från tredje land.

1	Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om
verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen.
2	Senaste lydelse av lagens rubrik 2005:1123.	97
3	Senaste lydelse 2005:1123.	97

Prop. 2018/19:158

Bestämmelserna

i 2

och

3 kap.

i denna lag tillämpas på EES-

försäkringsgivare och bestämmelserna i 4–7 kap. på försäkringsgivare från

tredje land. Bestämmelserna i 8–10 kap. gäller både EES-försäk-

ringsgivare och försäkringsgivare från tredje land.

För

utländska

tjänstepensions-

För

utländska

tjänstepensions-

institut gäller bestämmelserna i 2,

3, 8 och 10 kap. i tillämpliga delar.

3, 8, 9 och 10 kap. i tillämpliga

delar.

6 §4

Med skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i

2 kap. 11 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap.

12 § försäkringsrörelselagen.

Med

tjänstepensionsförsäkring

Med

tjänstepensionsförsäkring

förstås

denna

lag

sådan

liv-

förstås i denna lag sådan försäkring

försäkring som har samband med

som

avses

1 kap.

4 § lagen

yrkesutövning och där utbetalning

(2019:000)

tjänstepensions-

av försäkringsbelopp

(engångs-

företag.

belopp eller periodiska utbetal-

ningar) är beroende av att en eller

flera personer uppnår eller förvän-

tas uppnå en viss ålder samt försäk-

ring som meddelas som tillägg till

sådana livförsäkringar.

Med återförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i

1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen.

Med

tjänstepension

förstås i

Med

tjänstepension

förstås i

denna lag sådana avtal som ett

utländskt

tjänstepensionsinstitut

utländskt

tjänstepensionsinstitut

ingår med arbetsgivare här i landet

ingår med arbetsgivare och som

och som syftar till att trygga

syftar till att trygga förmåner som

förmåner som har samband med

har

samband

med yrkesutövning

yrkesutövning och som

och som

1.betalas ut i form av engångsbelopp eller periodiska utbetalningar och beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder, eller

2.kompletterar förmåner enligt 1 och tillhandahålls sekundärt i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall.

Femte stycket gäller inte sådana avtal om tjänstepension som tecknas för

egen räkning av egenföretagare.

Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta tillhör livförsäkring, om ersättningen betalas från en livförsäkring, och skade- försäkring, om ersättningen betalas från en skadeförsäkring. Om en sådan ränta har köpts i ett livförsäkringsföretag, ska den dock i detta företag höra till livförsäkring.

98	4 Senaste lydelse 2015:714.

För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 5 kap. 2, 5 och 11 §§ samt 7 kap. 4–12 §§.

7 §5

Med skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige avses

1.risk som är hänförlig till egendom som finns i Sverige, när försäkringen avser antingen en byggnad eller en byggnad och dess lösöre, till den del byggnaden och lösöret täcks av samma försäkring,

2.risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i Sverige utom, när fordonet köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i ett annat EES-land, under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning,

3.risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i ett annat EES-land än Sverige och som köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i Sverige, under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning,

4.risk i samband med resa eller semester, när försäkringen har ingåtts för högst fyra månader och försäkringstagaren har tecknat den i Sverige.

När försäkringen inte avser försäkringsobjekt som avses i första stycket eller motsvarande försäkringsobjekt i utlandet anses skadeförsäkrings- risken vara belägen i Sverige, om försäkringstagaren är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige.

När det gäller livförsäkring anses					När det gäller livförsäkring anses
Sverige vara det land där					Sverige vara det land där
åtagandet skall fullgöras om, i det					åtagandet ska fullgöras om, i det
fall då försäkringstagaren är en					fall då försäkringstagaren är en
fysisk person, denne har sin					fysisk person, denne har sin
vistelseort här eller, om försäk-					vistelseort här eller, om försäk-
ringstagaren är en juridisk person,					ringstagaren är en juridisk person,
det etableringsställe som försäk-					det etableringsställe som försäk-
ringen gäller finns i Sverige.					ringen gäller finns i Sverige.
När det		gäller	tjänstepensions-		När det gäller tjänstepensions-
försäkring anses Sverige vara det					försäkring anses Sverige vara det
land där åtagandet skall fullgöras,					land där åtagandet ska fullgöras,
om det	uppdragsgivande			företag	om det	uppdragsgivande företag
som åtagandet avser och som i					som åtagandet avser och som i
egenskap av arbetsgivare skall göra					egenskap av arbetsgivare ska göra
inbetalningar till EES-försäkrings-					inbetalningar till EES-försäkrings-
givaren, har sitt etableringsställe i					givaren, har sitt etableringsställe i
Sverige.					Sverige.
När	det	gäller	tjänstepension		När	det gäller tjänstepension
anses Sverige vara det land där					anses Sverige vara det land där
åtagandet skall fullgöras, om det					åtagandet ska fullgöras, om
uppdragsgivande			företag	som	förhållandet mellan det uppdrags-
åtagandet		avser	och som i		givande företaget och den som har

5Senaste lydelse 2007:337.

Prop. 2018/19:158

Prop. 2018/19:158 egenskap av arbetsgivare skall göra inbetalningar till det utländska tjänstepensionsinstitutet, har sitt etableringsställe i Sverige.

eller kommer att få rätt till ersättning regleras av svensk social- och arbetsmarknads- lagstiftning på tjänstepensions- området.

2 kap.

1 a §6

Ett utländskt tjänstepensionsinstitut som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerat för att bedriva verksamhet avseende tjänstepension får bedriva sådan verksamhet i Sverige

1.från en sekundäretablering här i landet,

2.genom gränsöverskridande verksamhet.

Tjänstepensionsverksamheten			Tjänstepensionsverksamheten
får inledas så snart tjänstepensions-			får inledas så snart tjänstepensions-
institutet tagit emot de uppgifter			institutet tagit emot de uppgifter
från Finansinspektionen som avses			från Finansinspektionen som avses
i 3 kap. 2 §	tredje stycket,	eller i	i 3 kap. 2 §	fjärde stycket, eller i
varje fall två månader efter det att			varje fall sex veckor efter det att
inspektionen	från den behöriga		inspektionen	från	den	behöriga
myndigheten i försäkringsgivarens			myndigheten	i	tjänstepensions-
hemland tagit emot en underrättelse			institutets hemland tagit emot en
med sådant innehåll som anges i 2 §			underrättelse	med	sådant	innehåll
tredje stycket eller 3 §		fjärde	som anges i 2 § tredje stycket eller
stycket.			3 § fjärde stycket.

2 §7

En underrättelse enligt 1 § 1 om sekundäretablering ska innehålla

1.uppgifter om sekundäretableringens adress och om vem som ska vara dess företrädare,

2.en plan över den tilltänkta verksamheten där det framgår hur etableringen är organiserad och vilket slags försäkringsrörelse som ska drivas där, och

3.ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om EES-försäkrings- givarens kapitalbas.

Varje gång en EES-försäkringsgivare åtar sig ett uppdrag att från en sekundäretablering här i landet meddela tjänstepensionsförsäkring ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i försäkrings- givarens hemland. Underrättelsen ska innehålla

1.uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala försäkrings- premierna, och

2.uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäkringarna.

Varje gång ett utländskt Varje gång ett utländskt

	tjänstepensionsinstitut åtar sig ett		tjänstepensionsinstitut	åtar	sig ett
	uppdrag att från en sekundär-		uppdrag att från en sekundär-
	etablering här i landet ingå avtal		etablering ingå avtal	om	tjänste-
100	6	Senaste lydelse 2005:1123.
100	7	Senaste lydelse 2010:2060.

om tjänstepension ska en särskild	pension som ska fullgöras här i
underrättelse med de uppgifter som	landet ska en särskild underrättelse
anges i andra stycket lämnas till	lämnas	till	den	behöriga
den behöriga myndigheten i	myndigheten i		tjänstepensions-
tjänstepensionsinstitutets hemland.	institutets hemland. Underrättelsen
	ska innehålla uppgift om
	1. det	uppdragsgivande			före-
	tagets namn och hemvist,
	2. i vilket land tjänstepensions-
	avtalen ska fullgöras, och
	3. det huvudsakliga innehållet i
	de överenskommelser			som	ska
	ligga till grund för tjänstepensions-
	avtalen.

För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 försäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordons- ansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen enligt första stycket dessutom innehålla en försäkran att EES-försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen.

Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första stycket 1 och 2, får ändringen göras tidigast en månad efter det att försäkringsgivaren underrättat Finans- inspektionen om ändringen. Om ändringen innebär att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska inledas, ska dock bestämmelserna i 1 § andra stycket samt andra stycket i denna paragraf tillämpas.

Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut avser att ändra sin verksamhet på ett sådant sätt som innebär att verksamhet avseende tjänstepension ska inledas, ska bestämmelserna i 1 a § andra stycket samt tredje stycket i denna paragraf tillämpas.

3 §8

En underrättelse enligt 1 § 2 om gränsöverskridande verksamhet ska innehålla

1.uppgifter om vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna ska täcka, och

2.ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om

a)försäkringsgivarens kapitalbas, och

b)de försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession omfattar.

För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 i försäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordons- ansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen dessutom innehålla

1.uppgifter om vem som är försäkringsgivarens representant enligt 5 § trafikskadelagen (1975:1410), och

2.en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkrings- föreningen.

Varje gång en EES-försäkringsgivare åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet meddela tjänstepensionsförsäkring ska en

8Senaste lydelse 2010:2060.

Prop. 2018/19:158

101

Prop. 2018/19:158 särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Underrättelsen ska innehålla

1.uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala försäk- ringspremierna, och

2.uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäkringarna.

	Varje gång ett utländskt tjänste-			Varje gång ett utländskt tjänste-
	pensionsinstitut åtar sig ett uppdrag			pensionsinstitut åtar sig ett uppdrag
	att genom gränsöverskridande			att	genom		gränsöverskridande
	verksamhet ingå avtal om tjänste-			verksamhet ingå avtal om tjänste-
	pension ska en särskild under-			pension ska en särskild under-
	rättelse med de uppgifter som anges			rättelse lämnas till den behöriga
	i tredje stycket lämnas till den			myndigheten			i tjänstepensions-
	behöriga myndigheten i tjänste-			institutets hemland. Underrättelsen
	pensionsinstitutets hemland.			ska innehålla uppgift om
				1. det		uppdragsgivande				före-
				tagets namn och hemvist,
				2. i vilket land tjänstepensions-
				avtalen ska fullgöras, och
				3. det huvudsakliga innehållet i
				de	överenskommelser				som	ska
				ligga till grund för tjänstepensions-
				avtalen.
	Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om
	förhållanden som anges i första och andra styckena, får ändringen göras
	tidigast en månad efter det att Finansinspektionen underrättats om
	ändringen av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
	Om ändringen innebär att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring
	ska inledas, ska dock bestämmelserna i 1 § andra stycket samt tredje
	stycket i denna paragraf tillämpas.
			3 kap.
			2 §9
	Finansinspektionen ska, i samarbete med den behöriga myndigheten i
	hemlandet, utöva tillsyn över att en EES-försäkringsgivare eller ett
	utländskt tjänstepensionsinstitut bedriver sin verksamhet i Sverige i
	enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar deras
	näringsverksamhet.
	Finansinspektionen ska lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna
	i hemländerna, om dessa myndigheter behöver uppgifterna för sin tillsyn
	över försäkringsgivares och utländska tjänstepensionsinstituts verksam-
	heter, samt i övrigt ha ett nära samarbete med dessa myndigheter och
	Europeiska kommissionen.
	När det gäller EES-försäkrings-			När det gäller EES-försäkrings-
	givare som meddelar tjänste-			givare		som	meddelar		tjänste-
	pensionsförsäkring och	utländska		pensionsförsäkring						ska
	tjänstepensionsinstitut		ska	Finansinspektionen,				om		det
	Finansinspektionen,	om	det	behövs,		senast	två	månader		efter
102	9 Senaste lydelse 2011:832.

behövs, senast två månader efter det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra eller tredje stycket eller 3 § tredje eller fjärde stycket till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens

eller tjänstepensionsinstitutets hemland lämna uppgifter om i Sverige tillämplig arbetsrätt på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepensionsförsäkring eller tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal.

Finansinspektionen ska, när försäkringsgivaren eller tjänste- pensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar i de bestämmelser som anges i tredje stycket.

det att inspektionen tagit emot en Prop. 2018/19:158 underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra

stycket eller 3 § tredje stycket till den behöriga myndigheten i

försäkringsgivarens hemland lämna uppgifter om tillämplig svensk social- och arbets- marknadslagstiftning på tjänste- pensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepensionsförsäkring, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal.

När det gäller utländska tjänstepensionsinstitut ska Finans- inspektionen senast sex veckor efter det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § tredje stycket eller 3 § fjärde stycket till den behöriga myndigheten i tjänstepensions- institutets hemland lämna uppgifter om tillämplig svensk social- och

arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal.

isocial- och arbetsmarknadslag- stiftningen och i de bestämmelser om information som gäller här i landet.

103

Prop. 2018/19:158

6 §10

Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämplig att driva verksamhet här, får Finansinspektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland när den förelägger om sådan rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet, ska

hemlandsmyndigheten också underrättas.
Om rättelse ändå inte sker, får				Om rättelse ändå inte sker, får
Finansinspektionen		förbjuda	för-	Finansinspektionen		förbjuda	för-
säkringsgivaren	att	fortsätta	sin	säkringsgivaren	att	fortsätta	sin
marknadsföring och att ingå nya				marknadsföring och att ingå nya
försäkringsavtal om risker som är				försäkringsavtal om risker som är
belägna här i landet eller, när det				belägna här i landet eller, när det
gäller livförsäkring, om försäk-				gäller livförsäkring, om försäk-
ringsåtaganden	som	ska fullgöras		ringsåtaganden	som	ska fullgöras
här i landet.				här i landet. Innan ett förbud
				meddelas, ska inspektionen under-
				rätta den behöriga myndigheten i
				försäkringsgivarens hemland.

Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den be- höriga myndigheten i försäkrings- givarens hemland.

I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myndigheten underrättats, vidta åtgärder som anges i andra stycket för att hindra ytterligare överträdelser.

Finansinspektionen får i brådskande fall, och utan att den utländska behöriga myndigheten underrättats, även förordna ett ombud att på försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne när det gäller redan meddelade försäkringar. Inspektionen ska genast införa kungörelse enligt 10 kap. 1 § 1 om förordnandet. Till dess att en sådan kungörelse har införts får en försäkringstagare, om försäk- ringsgivaren inte är en försäkringssammanslutning, sätta in förfallna försäkringspremier hos inspektionen med samma verkan som om de har betalats till försäkringsgivaren.

Om en EES-försäkringsgivare, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda den i Sverige tillämpliga arbetsrätten på tjänstepensionsområdet, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya avtal om tjänstepensionsförsäkring som ska fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

104	10 Senaste lydelse 2008:101.

Ett förbud enligt sjätte stycket får meddelas först sedan Finans- Prop. 2018/19:158 inspektionen har förelagt EES-försäkringsgivaren att vidta rättelse, om

inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Det som sägs i femte–sjunde styckena om EES-försäkringsgivare ska tillämpas på motsvarande sätt för utländska tjänstepensionsinstitut.

8kap.

1 b §11

personer,

vilkas

pensioner

De personer, vilkas pensioner

tryggas av ett utländskt tjänste-

pensionsinstitut,

skall

ges

den

pensionsinstitut,

ska

ges

den

information

som

behövs

information som behövs om

institutet och dess verksamhet samt

tjänstepensionerna

och

om tjänstepensionerna och

överenskommelser som ligger

till

överenskommelser som ligger

till

grund för pensionerna. Även de

som erbjuds att ingå avtal om

tjänstepension

skall

ges sådan

tjänstepension

ska

ges

sådan

information.

Regeringen eller den myndighet

som

regeringen

bestämmer

får

som regeringen bestämmer får

meddela

närmare föreskrifter

meddela föreskrifter

vilken

information

som

ett

information som ett utländskt

utländskt

tjänstepensionsinstitut

tjänstepensionsinstitut ska lämna.

skall lämna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regerings- formen meddela föreskrifter om hur information ska lämnas enligt första stycket.

6 §

Utöver bestämmelserna i denna lag gäller för utländska tjänste- pensionsinstitut som bedriver försäkringsdistribution i Sverige

bestämmelserna i lagen (2018:1219) om försäkrings- distribution. Vid tillämpningen av bestämmelserna i den lagen ska det som sägs om försäkringsföretag avse utländska tjänstepensions- institut.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad

11 Senaste lydelse 2005:1123.

105

Prop. 2018/19:158	utländska tjänstepensionsinstitut
	ska iaktta vid tillämpning av första
	stycket.
	9 kap.
	1 §
	En utländsk försäkringsgivare (överlåtande försäkringsgivare) som
	driver verksamhet enligt denna lag kan helt eller delvis överlåta ett bestånd
	av försäkringar som hör till verksamheten till en svensk eller utländsk
	försäkringsgivare (övertagande försäkringsgivare) under de förutsätt-
	ningar som anges i detta kapitel.
	Ett utländskt tjänstepensions-
	institut som driver verksamhet en-
	ligt denna lag får helt eller delvis
	överlåta ett bestånd av tjänste-
	pensionsavtal under de förutsätt-
	ningar som anges i 9–17 §§.

4 §12

En försäkringsgivare från tredje	En försäkringsgivare från tredje-
land får med Finansinspektionens	land får med Finansinspektionens
tillstånd helt eller delvis överlåta	tillstånd helt eller delvis överlåta
sitt försäkringsbestånd som avses i	sitt försäkringsbestånd som avses i
1 § till en annan försäkringsgivare.	1 § första stycket till en annan för-
Överlåtelse får ske till	säkringsgivare. Överlåtelse får ske
	till

1.ett svenskt försäkringsföretag, eller

2.en utländsk försäkringsgivare som har koncession i Sverige eller som är auktoriserad i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Överlåtelse från ett utländskt tjänstepensionsinstitut

9 §

Ett utländskt tjänstepensionsins- titut får med Finansinspektionens tillstånd verkställa ett avtal om att helt eller delvis överlåta sitt be- stånd av tjänstepensionsavtal till ett svenskt tjänstepensionsföretag.

10 §

Ansökan om tillstånd att verk- ställa ett överlåtelseavtal enligt 9 § ska göras av det övertagande företaget. Ansökan ska innehålla

1. det skriftliga överlåtelseavta- let,

106	12 Senaste lydelse 2010:2060.

2.uppgifter om avtalsparternas namn, hemvist och det land inom EES där respektive part är regi- strerad eller auktoriserad,

3.en beskrivning av det bestånd av tjänstepensionsavtal som ska överlåtas och det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser om pensionsförmåner som ligger till grund för avtalen,

4.namn och hemvist för arbets- givare eller egenföretagare som erbjuder pensionsförmåner enligt de tjänstepensionsavtal som ingår i det bestånd som ska överlåtas, eller som gör inbetalningar till tjänste- pensionsinstitutet,

5.dokumentation om att över- låtelsen har godkänts av den ar- betsgivare eller egenföretagare som avses i 4 och en majoritet av de personer som har eller kommer att ha rätt till pensionsförmåner enligt tjänstepensionsavtalen eller den överenskommelse som ligger till grund för dem, eller av en majoritet av företrädare för dessa personer, och

6.uppgifter om vilket lands social- och arbetsmarknadslagstift- ning som är tillämplig på de tjänstepensionsavtal som ingår i överlåtelsen.

11 §

Finansinspektionen ska utan dröjsmål översända en ansökan till den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland för bedömning.

12 §

Tillstånd att verkställa ett överlå- telseavtal ska ges, om

1.all information enligt 10 § har lämnats,

2.den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland har godkänt överlåtelsen,

3.de rättigheter som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade

Prop. 2018/19:158

107

Prop. 2018/19:158	och andra ersättningsberättigade
	hos det övertagande företaget före
	och efter överlåtelsen är tillräckligt
	skyddade,
	4. det övertagande företaget har
	den kapitalbas som krävs sedan
	överlåtelsen har beaktats,
	5. det övertagande företagets or-
	ganisation är ändamålsenlig med
	hänsyn till överlåtelsen, och
	6. den som deltar i ledningen av
	det övertagande företaget har
	tillräcklig kompetens och erfaren-
	het och i övrigt är lämplig för upp-
	giften med hänsyn till den		före-
	slagna överlåtelsen.
	13 §
	Finansinspektionen får förelägga
	det övertagande företaget att ge in
	den ytterligare utredning som är
	nödvändig för att inspektionen ska
	kunna bedöma om de rättigheter
	som tillkommer försäkringstagar-
	na, de försäkrade och andra ersätt-
	ningsberättigade hos det övertag-
	ande företaget är tillräckligt skydd-
	ade.
	14 §
	Finansinspektionen ska meddela
	beslut med anledning av en ansök-
	an inom tre månader från det att
	ansökan togs	emot. Inspektionen
	ska därefter inom två veckor under-
	rätta den behöriga myndigheten i
	det överlåtande institutets hemland
	om beslutet.
	15 §
	Om överlåtelsen leder till gräns-
	överskridande	verksamhet	ska
	Finansinspektionen informera det
	övertagande företaget om de regler
	för verksamheten som ska tillämpas
	på det överlåtna beståndet. Inform-
	ationen ska lämnas inom en vecka
	från det att inspektionen tog emot
	den från den behöriga myndigheten
108	i det överlåtande institutets hem-
	land.

16 §	Prop. 2018/19:158
I fråga om anmälan och registre-

ring av tillståndsbeslutet och om övergång av ansvaret för det över- låtna beståndet ska 11 kap. 24 § lagen (2019:000) om tjänstepen- sionsföretag tillämpas.

17 §

Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta

ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- myndigheten för medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrätt- ande av en europeisk tillsyns- myndighet (Europeiska försäk- rings- och tjänstepensionsmyndig- heten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande

av kommissionens beslut 2009/79/EG.

10 kap.

Förklaring att ärendet onödigt uppehålls

4 b §

Om beslut i ett ärende om till- stånd enligt 9 kap. 14 § inte har meddelats inom tre månader från det att ansökan gavs in, får sök- anden begära förklaring av dom- stol att ärendet onödigt uppehålls.

En sådan begäran ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs vid överklag- ande till kammarrätten.

Om rätten lämnar en förklaring att ärendet onödigt uppehålls ska ansökan anses ha avslagits av

109

Prop. 2018/19:158		Finansinspektionen om beslut där-
		efter inte har meddelats inom
		tre månader.

	Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

110

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:890) Prop. 2018/19:158 om försäkringsverksamhet under krig eller

krigsfara m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 5 §§ lagen (1999:890) om försäkringsverksamhet under krig eller krigsfara m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			2 kap.
			3 §1
Finansinspektionen		får besluta		Finansinspektionen		får	besluta
att ett svenskt försäkringsföretag				att ett svenskt försäkringsföretag
får avvika från bestämmelser i				eller ett svenskt tjänstepensions-
bolagsordningen.				företag får avvika från bestäm-
				melser i bolagsordningen.
			5 §2
Under krigsförhållanden och till				Under krigsförhållanden och till
dess krigsbokslut	upprättats		får	dess krigsbokslut upprättats får
återbäring inte gottskrivas liv-				återbäring inte gottskrivas liv-
försäkringstagare	och	beslut	inte	försäkringstagare	eller		andra
fattas om vinstutdelning till aktie-				ersättningsberättigade		och	beslut
ägare eller garanter i liv-				inte fattas om vinstutdelning till
försäkringsföretag.				aktieägare eller garanter i liv-
				försäkringsföretag	eller		tjänste-
				pensionsföretag.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1	Senaste lydelse 2010:2063.	111
2	Senaste lydelse 2010:2063.	111

Prop. 2018/19:158	2.12	Förslag till lag om ändring i bokföringslagen
		(1999:1078)
	Härigenom föreskrivs att 4 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078) ska ha
	följande lydelse.
	Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
					4 kap.
					6 §1
	Affärshändelserna			ska	kunna	Affärshändelserna			ska		kunna
	presenteras i en och samma					presenteras i en och samma
	redovisningsvaluta. Redovisnings-					redovisningsvaluta. Redovisnings-
	valutan ska vara svenska kronor.					valutan ska vara svenska kronor.
	I aktiebolag,		ekonomiska		för-	I aktiebolag,		ekonomiska			för-
	eningar,	sparbanker,		medlems-		eningar,	sparbanker,		medlems-
	banker och		försäkringsföretag får			banker,	försäkringsföretag				och
	dock redovisningsvalutan i				stället	tjänstepensionsföretag					får
	vara euro.					dock redovisningsvalutan				i	stället
						vara euro.
	Byte av	redovisningsvaluta får				ske endast	vid	ingången	av	ett nytt

räkenskapsår. Bestämmelser om omräkning i samband med byte av redovisningsvaluta finns i årsredovisningslagen (1995:1554).

Om företaget har bytt redovisningsvaluta, får ett nytt byte göras endast om Skatteverket tillåter det. Tillstånd får vägras endast om det finns anledning att anta att bytet har ett otillbörligt syfte.

Trots första–tredje styckena får ett avdelningskontor som är beläget utomlands och som har självständig förvaltning ha sin redovisning i en valuta som i det andra landet godtas som redovisningsvaluta.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1Senaste lydelse 2017:437.

112

I denna lag avses med

1. försäkringsföretag: försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag och försäkrings- förening som omfattas av försäk- ringsrörelselagen (2010:2043),

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) Prop. 2018/19:158 om byte av redovisningsvaluta i finansiella

företag

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1

1. försäkringsföretag:

a) försäkringsaktiebolag, ömse- sidigt försäkringsbolag och försäk- ringsförening som omfattas av försäkringsrörelselagen (2010:2043), och

b)tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidigt tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsförening som omfattas av lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag,

2.kreditinstitut: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank samt kreditmarknadsföretag enligt 1 kap. 5 § 14 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

3.finansiellt företag: de företag som anges i 1 och 2 samt

a)värdepappersbolag enligt 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värde- pappersmarknaden,

b)fondbolag enligt 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

c)börs enligt 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden,

d)svensk clearingorganisation enligt 1 kap. 4 b § lagen om värde- pappersmarknaden,

e)värdepapperscentral enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om värde- papperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, och

f)AIF-förvaltare som har tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

4. koncern: detsamma som i 1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen (2005:551), varvid vad som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag.

1 Senaste lydelse 2017:687.

113

Prop. 2018/19:158		3 §2
Med stadgar avses
1. bolagsordning i ett aktiebolag,			1. bolagsordning i ett aktiebolag,
ett försäkringsaktiebolag eller		ett	ett	försäkringsaktiebolag,		ett
ömsesidigt försäkringsbolag,			tjänstepensionsaktiebolag,			ett
			ömsesidigt försäkringsbolag			eller
			ett	ömsesidigt	tjänstepensions-
2. reglemente i en sparbank eller			bolag,
2. reglemente i en sparbank eller
3. stadgar i en medlemsbank, en			3. stadgar i en medlemsbank, en
försäkringsförening	eller	en	försäkringsförening, en tjänste-
ekonomisk förening.			pensionsförening		eller	en
			ekonomisk förening.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

114	2 Senaste lydelse 2010:2065.


2.14	Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562)		Prop. 2018/19:158
	om internationell rättslig hjälp i brottmål
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 § lagen (2000:562) om internationell
rättslig hjälp i brottmål ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

5kap. 10 §1

Bestämmelser

uppgifts-

Bestämmelser

uppgifts-

skyldighet

finns

19 kap.

46 §

skyldighet finns i 8 kap. 2 a § lagen

försäkringsrörelselagen

(1998:1479)

om värdepappers-

(2010:2043),

8 kap.

2 a §

lagen

centraler

och

kontoföring

(1998:1479)

värdepappers-

finansiella instrument, 2 kap. 20 §

centraler

och

kontoföring

lagen (2004:46) om värdepappers-

finansiella instrument, 2 kap. 20 §

fonder,

1 kap.

11 §

lagen

lagen (2004:46) om värdepappers-

(2004:297) om bank- och finansi-

fonder,

1 kap.

11 §

lagen

eringsrörelse,

6 kap.

8 §

lagen

(2004:297) om bank- och finansi-

(2006:531) om särskild tillsyn över

eringsrörelse,

6 kap.

8 §

lagen

finansiella

konglomerat,

1 kap.

(2006:531) om särskild tillsyn över

12 §

lagen

(2007:528)

finansiella

konglomerat,

6 kap.

värdepappersmarknaden,

3 kap.

11 § lagen (2014:968) om särskild

14 § lagen (2010:751) om betal-

tillsyn

över

kreditinstitut

och

tjänster, 19 kap.

46 §

försäkrings-

värdepappersbolag,

1 kap.

12 §

rörelselagen

(2010:2043),

3 kap.

lagen (2007:528) om värde-

14 §

lagen

(2011:755)

pappersmarknaden,

3 kap.

14 §

elektroniska

pengar,

8 kap.

25 §

lagen (2010:751) om betaltjänster,

lagen (2013:561) om förvaltare av

3 kap.

14 § lagen

(2011:755)

alternativa

investeringsfonder,

elektroniska pengar och 8 kap. 25 §

6 kap. 11 § lagen (2014:968) om

lagen (2013:561) om förvaltare av

särskild tillsyn över kreditinstitut

alternativa investeringsfonder.

och

värdepappersbolag

och

16 kap. 37 § lagen (2019:000) om

tjänstepensionsföretag.

I de lagar som anges i första stycket finns även bestämmelser om meddelandeförbud och ansvarsbestämmelser för den som bryter mot ett sådant förbud.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1 Senaste lydelse 2016:56.

115

Prop. 2018/19:158	2.15	Förslag till lag om ändring i revisorslagen
		(2001:883)
	Härigenom föreskrivs att 2 § revisorslagen (2001:883) ska ha följande
	lydelse.
	Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	I denna lag avses med		2 §1
	I denna lag avses med

1.revisor: en auktoriserad eller godkänd revisor,

2.auktoriserad revisor: en revisor som har auktoriserats enligt 4 §,

3.godkänd revisor: en revisor som ursprungligen har godkänts enligt äldre bestämmelser utan att ha avlagt revisorsexamen,

4.revisionsföretag:

a)en revisor som utövar revisionsverksamhet som enskild närings- idkare,

b)ett enkelt bolag med annan revisor, ett handelsbolag eller ett aktie- bolag som en revisor utövar revisionsverksamhet i, eller

c)ett företag som av en behörig myndighet i en annan stat inom EES än Sverige har godkänts att utföra lagstadgad revision,

5. registrerat revisionsbolag: ett revisionsföretag som har registrerats enligt 13, 14 eller 16 a §,

6. revisor från ett tredjeland: någon som har registrerats enligt 16 b §,

7. nätverk: en struktur för samarbete i vilken minst ett revisionsföretag ingår och som

a)tydligt syftar till vinstdelning eller kostnadsdelning,

b)har ett gemensamt ägande eller en gemensam kontroll eller ledning,

c)har gemensamma system för kvalitetssäkring,

d)har en gemensam affärsstrategi,

e)använder ett gemensamt namn, eller

f)i betydande omfattning har gemensam personal,

8.revisionsverksamhet:

a)verksamhet som består i sådan granskning av förvaltning eller ekonomisk information som utmynnar i en rapport eller någon annan handling som är avsedd att utgöra bedömningsunderlag även för någon annan än uppdragsgivaren, samt

b)rådgivning eller annat biträde som föranleds av iakttagelser vid granskning enligt a,

9. företag av allmänt intresse:

a)företag vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad,

b)företag som har tillstånd att driva rörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

c) värdepappersbolag	som har	c) värdepappersbolag	som har
tillstånd enligt 2 kap.	2 § första	tillstånd enligt 2 kap.	2 § första

1Senaste lydelse 2016:430.

116

stycket 2 och 8 lagen (2007:528)	stycket 2 och	8 lagen (2007:528) Prop. 2018/19:158
om värdepappersmarknaden, eller	om värdepappersmarknaden,
d) företag som har tillstånd att	d) företag som har tillstånd att
driva rörelse enligt försäkrings-	driva rörelse enligt försäkrings-
rörelselagen (2010:2043), utom	rörelselagen	(2010:2043), utom
sådana företag som har beviljats	sådana företag som har beviljats
undantag enligt 1 kap. 19 eller 20 §	undantag enligt 1 kap. 19 eller 20 §
i den lagen,	i den lagen, eller

e)företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:000) om tjänste- pensionsföretag,

10.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

11.tredjeland: en stat utanför EES.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

117


Prop. 2018/19:158	2.16	Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297)
		om bank- och finansieringsrörelse
	Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § lagen (2004:297) om bank- och
	finansieringsrörelse ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §1

Tillstånd enligt denna lag behövs inte för finansieringsrörelse som drivs av

1.en bank,

2.ett utländskt bankföretag som har tillstånd att driva bankrörelse i Sverige enligt 4 kap. 4 §,


3. ett	försäkringsföretag,		ett	3. ett	försäkringsföretag,		ett
värdepappersföretag,		Svenska		tjänstepensionsföretag,			ett
skeppshypotekskassan		eller	en	värdepappersföretag,		Svenska
pantbank	enligt pantbankslagen			skeppshypotekskassan		eller	en
(1995:1000), i den utsträckning det				pantbank	enligt pantbankslagen
är tillåtet enligt den för dem				(1995:1000), i den utsträckning det
tillämpliga lagstiftningen,				är tillåtet enligt den för dem
				tillämpliga lagstiftningen,

4.ett företag som tillhandahåller finansiering i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller varor som framställs eller säljs av

a) företaget, eller

b) ett annat företag i samma koncern eller motsvarande utländska företagsgrupp, förutsatt att

– koncernen eller företagsgruppen inte har som huvudsakligt ändamål att driva finansiell verksamhet, och

– företaget som tillhandahåller finansieringen lånar upp medel från allmänheten bara genom att ge ut sådana överlåtbara värdepapper som avses i punkt 2 i definitionen i 1 kap. 4 § lagen (2007:528) om värde- pappersmarknaden med en löptid på minst ett år,

5.ett aktiebolag eller en ekonomisk förening om

a)verksamheten består i att vid enstaka tillfällen förvärva fordringar,

och

b)medel för verksamheten inte löpande anskaffas från allmänheten,

6.ett företag som bara finansierar andra företag i samma koncern eller motsvarande utländska företagsgrupp, förutsatt att koncernen eller företagsgruppen inte har som huvudsakligt ändamål att driva finansiell verksamhet,

7.en ekonomisk förening, vilken

a) som medlemmar vid varje tillfälle har högst 1 000 fysiska personer, b) som medlemmar antar bara personer som ingår i en i förväg

identifierbar begränsad krets som också anges i föreningens stadgar,

1 Senaste lydelse 2017:691.

118

c)tar emot återbetalningspliktiga medel bara från medlemmarna eller från finansiella företag, och

d)har till ändamål bara att med sådana medel som avses i c tillgodose finansieringsbehov hos medlemmarna.

Undantagen enligt första stycket 5 och 7 för rörelse som drivs av aktiebolag eller ekonomisk förening gäller även för sådan rörelse som drivs av motsvarande utländska företag.

Tillstånd att driva finansieringsrörelse behövs inte heller för till- handahållande av betaltjänster enligt lagen (2010:751) om betaltjänster.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

Prop. 2018/19:158

119

Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 25.2 i SE-förordningen, när beslut om tillstånd har meddelats enligt 23 kap. 23 eller 24 § aktiebolags- lagen (2005:551) och beslutet har fått laga kraft. När det gäller bolag

som driver bank- eller finansieringsrörelse tillämpas i stället 10 kap. 38 § respektive 11 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

När det gäller europabolag som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepen- sionsverksamhet som tjänstepen- sionsföretag ska Bolagsverket utfärda intyget när beslut om tillstånd att verkställa en fusions- plan har meddelats enligt 11 kap. 33 § försäkringsrörelse- lagen (2010:2043) eller 10 kap. 11 § lagen (2019:000) om tjänste- pensionsföretag och beslutet har fått laga kraft.

Prop. 2018/19:158	2.17	Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575)
		om europabolag
	Härigenom föreskrivs att 6 och 16 §§ lagen (2004:575) om europabolag
	ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

6 §1

11 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

När det gäller europabolag som driver försäkringsrörelse ska Bolagsverket utfärda intyget när beslut om tillstånd att verkställa en fusionsplan har meddelats enligt 11 kap. 33 eller 35 § försäkrings- rörelselagen (2010:2043) och beslutet har vunnit laga kraft.

16 §2

I fråga om europabolag som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i SE-förordningen (dualistiskt organiserade europa- bolag) gäller följande.

Om inte annat följer av SE-förordningen, ska bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om styrelsen eller dess ledamöter tillämpas på ledningsorganet eller dess ledamöter. Detta gäller dock inte bestämmelserna i lagen (1987:1245) om styrelserepre- sentation för de privatanställda.

Det som sägs i följande bestämmelser i aktiebolagslagen om styrelsen eller dess ledamöter ska tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:

1Senaste lydelse 2010:2068.

2 Senaste lydelse 2014:544.

120

7 kap. 32, 34 och 35 §§ om upplysningsplikt mot bolagsstämman,

7 kap. 50 § om styrelsens eller en styrelseledamots talan mot bolagsstämmobeslut,

7 kap. 53 § om styrelsens talan mot bolaget,

7 kap. 54 § om skiljeförfarande,

8 kap. 3 § om styrelsesuppleanter,

8 kap. 4 § fjärde stycket om delegation av uppgifter, 8 kap. 9 § om bosättningskrav,

8 kap. 10–12 §§ om hinder mot att vara styrelseledamot,

8 kap. 13 § första stycket andra meningen om ändringar i styrelsens sammansättning,

8 kap. 14 § om förtida avgång,

8 kap. 20 § första stycket om inträde av suppleant, 8 kap. 21 § andra stycket om beslutsunderlag,

8 kap. 23 § om jäv för styrelseledamot,

8 kap. 23 a § om arvoden och annan ersättning till styrelseledamot, 8 kap. 24 och 26 §§ om styrelseprotokoll,

8 kap. 43 § om registrering,

8 kap. 45 § om anmälan av aktieinnehav,

8 kap. 46 a § om arbetsordning,

8 kap. 48 § om information inför styrelseval,

9 kap. 7 § om tillhandahållande av upplysningar m.m.,

9 kap. 17 § om jäv,

9 kap. 28 § första stycket om revisionsberättelsen,

9 kap. 43 § om revisorns underrättelse om brottsmisstanke,

10 kap. 10 § om jäv,

10 kap. 13 § om granskningsrapport,

16 kap. om vissa riktade emissioner m.m.,

21 kap. om lån från bolaget till aktieägare m.m.,

25 kap. 11 § om tvångslikvidation på grund av Bolagsverkets beslut,

25 kap. 45 § andra och tredje styckena om upphörande av likvidation, 25 kap. 46 § om styrelseval efter upphävande av likvidationsbeslut,

27 kap. 6 § om avregistrering av obehöriga företrädare, och
29 kap. 1 och 5–14 §§ om skadestånd.
För dualistiskt organiserade	För	dualistiskt		organiserade
europabolag som driver försäk-	europabolag som driver försäk-
ringsrörelse gäller även 2 kap. 2 §	ringsrörelse		som	försäkrings-
försäkringsrörelselagen	företag	gäller	även	2 kap.	2 §
(2010:2043).	försäkringsrörelselagen
	(2010:2043).		För	dualistiskt
	organiserade		europabolag		som
	driver	tjänstepensionsverksamhet
	som tjänstepensionsföretag gäller
	även 2 kap. 2 § lagen (2019:000)
	om tjänstepensionsföretag.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

Prop. 2018/19:158

121

Prop. 2018/19:158

2.18

Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen

(2005:551)

Härigenom föreskrivs att 27 kap. 1 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

27 kap.

1 §1

Bolagsverket ska föra ett aktiebolagsregister för registrering enligt

denna lag eller annan författning.

13 kap.

1 § första

stycket

Av 13 kap.

1 §

första

stycket

lagen (2004:297) om bank- och

finansieringsrörelse

framgår

att

finansieringsrörelse

framgår

att

bankaktiebolag

ska

registreras

bankaktiebolag ska registreras i

bankregistret.

17 kap.

1 §

bankregistret.

17 kap.

1 §

försäkringsrörelselagen

(2010:2043) framgår att försäk-

(2010:2043) och 14 kap. 2 § lagen

ringsaktiebolag

ska

registreras

(2019:000)

tjänste-

försäkringsregistret.

När

det

pensionsföretag

framgår

att

denna lag hänvisas till aktie-

försäkringsaktiebolag

och

tjänste-

bolagsregistret,

ska

hänvisningen

pensionsaktiebolag ska registreras i

beträffande bankaktiebolag

och

försäkringsregistret.

När

det

försäkringsaktiebolag avse bank-

denna

lag

hänvisas till

aktie-

registret

respektive

försäkrings-

bolagsregistret,

ska

hänvisningen

registret.

beträffande

bankaktiebolag avse

bankregistret

och

hänvisningen

beträffande

försäkringsaktiebolag

och tjänstepensionsaktiebolag avse

försäkringsregistret.

I fråga om registrering i aktiebolagsregistret av redovisnings- och revisionshandlingar gäller bestämmelserna i tillämplig lag om års- redovisning i stället för bestämmelserna i detta kapitel.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1Senaste lydelse 2015:719.

122

2.19	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:531)	Prop. 2018/19:158
	om särskild tillsyn över finansiella konglomerat

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 och 3 §§, 2 kap. 1 §, 3 kap. 3 §, 4 kap. 2 och 4 §§, 5 kap. 2, 4, 6 och 12–14 §§, 6 kap. 1, 7, 8 och 10 §§, 7 kap. 1 och 4 §§ och 8 kap. 1, 3 och 4 §§ lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat ska ha följande lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap. 1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Vad som avses med finansiella konglomerat framgår av

2 kap.
Bestämmelser i denna lag skall	Bestämmelser i denna lag ska
enligt 3 kap. 3 § i vissa fall också	enligt 3 kap. 3 § i vissa fall också
tillämpas på institut och försäk-	tillämpas på institut, försäk-
ringsföretag.	ringsföretag och tjänstepensions-
	företag.

För ett beslut om tillämpning av vissa bestämmelser i 2 och 3 kap. krävs att Finansinspektionen enligt 6 kap. 2 § första stycket har kommit överens med utländska relevanta behöriga myndigheter om beslutets innehåll.

3 §1

I denna lag betyder

1.AIF-förvaltare: en svensk förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt 1 kap. 3 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investe- ringsfonder,

2.anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet är att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla data- tjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappers- bolag eller motsvarande utländska företag,

3.behörig myndighet: Finansinspektionen eller någon annan myndighet inom EES som utövar tillsyn, individuellt eller på gruppnivå, över ett reglerat företag med huvudkontor inom EES,

4.blandat finansiellt holdingföretag: ett moderföretag som inte är ett reglerat företag och som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst ett är ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, och andra företag utgör ett finansiellt konglomerat,

5.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

6.finansiellt institut: ett företag som inte är ett kreditinstitut, värde- pappersbolag, fondbolag, eller AIF-förvaltare eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att

a) förvärva aktier eller andelar,

1 Senaste lydelse 2015:720.

123

Prop. 2018/19:158 b) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2–10, 12 och 15 lagen (2004:297) om bank- och finansierings- rörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag, eller

c)driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

7. finansiell sektor: ett eller flera av följande företag

a)kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag, AIF-förvaltare eller motsvarande utländska företag samt finansiella institut och anknutna företag (bank- och värdepapperssektorn),

b) försäkringsföretag eller mot-	b) försäkringsföretag eller mot-
svarande utländska företag, försäk-	svarande utländska företag, försäk-
ringsholdingföretag och special-	ringsholdingföretag, specialföretag
företag (försäkringssektorn), och	och	tjänstepensionsföretag
	(försäkringssektorn), och
c) blandade finansiella holdingföretag,

8.fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

9.försäkringsföretag: ett försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkrings- bolag eller en försäkringsförening enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043),

10.försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag eller ett motsvarande utländskt företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att för- värva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsak- ligen är försäkringsföretag eller motsvarande utländska företag eller specialföretag,

11.institut: kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag och AIF- förvaltare,

12. konglomeratdirektivet:

Europaparlamentets

och rådets

Europaparlamentets

och rådets

direktiv 2002/87/EG

den

direktiv

2002/87/EG

den

16 december 2002 om extra tillsyn

över

kreditinstitut,

försäkrings-

över

kreditinstitut,

försäkrings-

företag och värdepappersföretag i

företag och värdepappersföretag

ett

finansiellt konglomerat

och

ett

finansiellt konglomerat

och

om ändring av rådets direktiv

73/239/EEG,

79/267/EEG,

73/239/EEG,

79/267/EEG,

92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG

och 93/22/EEG samt Europa-

och

93/22/EEG

samt

Europa-

parlamentets och rådets

direktiv

parlamentets och rådets direktiv

98/78/EG och 2000/12/EG, senast

98/78/EG

och

2000/12/EG,

ändrat genom Europaparlamentets

lydelsen enligt Europaparlamentets

och rådets direktiv 2013/36/EU,

13.kreditinstitut: en bank eller ett kreditmarknadsföretag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse,

14.reglerat företag:

a) ett institut eller ett motsvarande utländskt företag, eller

b) ett försäkringsföretag eller ett	b) ett försäkringsföretag eller ett
motsvarande utländskt företag eller	motsvarande utländskt företag, ett
ett specialföretag,	specialföretag eller ett tjänste-
124	pensionsföretag,

15.relevant behörig myndighet:

a)en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp, försäkringsgrupp eller en motsvarande utländsk grupp som ingår i ett finansiellt konglomerat, särskilt över det företag som är det överordnade moderföretaget i bank- och värdepapperssektorn respektive försäkringssektorn,

b)någon annan behörig myndighet än som avses i a som utsetts till sam- ordnare för ett finansiellt konglomerat, eller

c)någon annan behörig myndighet som de myndigheter som avses i a och b kommer överens om är relevant,

16. samordnare: den behöriga myndighet som enligt 4 kap. ansvarar för tillsynen över ett finansiellt konglomerat,

17. sektorsbestämmelser:	de	17. sektorsbestämmelser:		de
bestämmelser i lag och andra		bestämmelser i lag och andra
författningar som gäller för den		författningar som gäller för den
rörelse som drivs av institut och		rörelse som drivs av institut,
försäkringsföretag, och		försäkringsföretag och tjänstepen-
		sionsföretag,
		18. tjänstepensionsföretag:		ett
		tjänstepensionsaktiebolag, ett		öm-
		sesidigt tjänstepensionsbolag eller
		en tjänstepensionsförening	enligt
		lagen (2019:000) om tjänste-
18. värdepappersbolag:	ett	pensionsföretag, och
		19. värdepappersbolag:		ett
svenskt aktiebolag som har fått		svenskt aktiebolag som har fått
tillstånd att driva värdepappers-		tillstånd att driva värdepappers-
rörelse enligt lagen om	värde-	rörelse enligt lagen om	värde-
pappersmarknaden.		pappersmarknaden.

2kap. 1 §

Ett finansiellt konglomerat enligt denna lag består av en grupp som

uppfyller samtliga följande villkor:
1. minst ett institut eller försäk-	1. minst ett institut, försäkrings-
ringsföretag ingår i gruppen,	företag eller tjänstepensionsföretag
	ingår i gruppen,

2. ett reglerat företag som är auktoriserat inom EES

a)är moderföretag till ett företag inom den finansiella sektorn,

b)har ägarintresse i ett företag inom den finansiella sektorn,

c)har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett företag inom den finansiella sektorn, eller

d)är dotterföretag till ett annat företag och gruppens verksamhet drivs huvudsakligen inom den finansiella sektorn enligt 2 §,

3. minst ett av företagen i gruppen tillhör försäkringssektorn,

4. minst ett av företagen i gruppen tillhör bank- och värdepappers- sektorn, och

5. gruppens verksamhet i såväl försäkringssektorn som bank- och värde- papperssektorn är betydande enligt 3 eller 4 §.

Prop. 2018/19:158

125

Prop. 2018/19:158	3 kap.
		3 §
Bestämmelserna	i denna lag,	Bestämmelserna	i	denna		lag,
eller vissa av dem enligt vad som		eller vissa av dem enligt vad som
framgår av beslut	enligt 4 kap.	framgår av beslut	enligt		4 kap.
4 § 2, skall tillämpas på ett institut		4 § 2, ska tillämpas på ett institut,
eller ett försäkringsföretag om		ett försäkringsföretag		eller		ett
		tjänstepensionsföretag om
1. en fysisk eller juridisk person		1. en fysisk eller juridisk person
har ägarintresse i, kapitalbind-		har ägarintresse i, kapitalbind-
ningar med eller annars utövar ett		ningar med eller annars utövar ett
väsentligt inflytande över institutet		väsentligt inflytande över institutet,
eller försäkringsföretaget,		försäkringsföretaget	eller		tjänste-
		pensionsföretaget,

2.villkoren i 2 kap. 1 § 3–5 är uppfyllda för de företag som den fysiska eller juridiska personen har sådana förbindelser med som anges i 1, och

	3. det bedöms särskilt viktigt att		3. det bedöms särskilt viktigt att
	institutet eller försäkringsföretaget		institutet, försäkringsföretaget eller
	står under sådan särskild tillsyn		tjänstepensionsföretaget står under
	som utövas över finansiella konglo-		sådan särskild tillsyn som utövas
	merat.		över finansiella konglomerat.
	När första stycket är tillämpligt		När första stycket är tillämpligt
	skall hänvisningarna i denna lag till		ska hänvisningarna i denna lag till
	finansiella konglomerat i	stället	finansiella konglomerat i stället
	avse de förbindelser mellan en		avse de förbindelser mellan en
	fysisk eller juridisk person och ett		fysisk eller juridisk person och ett
	institut eller ett försäkringsföretag		institut, ett försäkringsföretag eller
	som avses i första stycket 1.		ett	tjänstepensionsföretag				som
			avses i första stycket 1.
		4 kap.
			2 §
	Finansinspektionen skall	vara	Finansinspektionen				ska	vara
	samordnare av den särskilda till-		samordnare av den särskilda till-
	synen över ett finansiellt konglo-		synen över ett finansiellt konglo-
	merat, om det i toppen av konglo-		merat, om det i toppen av konglo-
	meratet finns		meratet finns
	1. ett institut eller ett försäkrings-		1. ett		institut,	ett försäkrings-
	företag,		företag		eller ett	tjänstepensions-
			företag,
	2. ett blandat finansiellt holding-		2. ett blandat finansiellt holding-
	företag med huvudkontor i Sverige		företag med huvudkontor i Sverige
	som är moderföretag till ett institut		som är moderföretag till ett institut,
	eller ett försäkringsföretag,		ett	försäkringsföretag			eller	ett
			tjänstepensionsföretag,
	3. två eller flera blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor i
	olika stater inom EES, däribland Sverige, och det dessutom i konglo-
	meratet finns reglerade företag i samma stater under förutsättning att
	a) det av de reglerade företagen		a) det av de reglerade företagen
	som, om de tillhör samma sektor,		som, om de tillhör samma sektor,
126	har den största balansomslutningen		har den största balansomslutningen

är ett institut eller ett försäkrings-			är ett institut, ett försäkringsföretag
företag, eller			eller	ett	tjänstepensionsföretag,
			eller
b) det av de reglerade företagen			b) det av de reglerade företagen
som, om de tillhör olika sektorer,			som, om de tillhör olika sektorer,
verkar inom den största sektorn är			verkar inom den största sektorn är
ett institut eller ett försäkrings-			ett institut, ett försäkringsföretag
företag, eller			eller	ett	tjänstepensionsföretag,
			eller
4. ett blandat finansiellt holding-			4. ett blandat finansiellt holding-
företag som är moderföretag till			företag som är moderföretag till
flera reglerade företag som inte är			flera reglerade företag som inte är
auktoriserade i den	medlemsstat		auktoriserade i den medlemsstat
där holdingföretaget har sitt huvud-			där holdingföretaget har sitt huvud-
kontor, och det dotterföretag som			kontor, och det dotterföretag som
har den största balansomslutningen			har den största balansomslutningen
inom den största sektorn är ett			inom den största sektorn är ett
institut eller ett försäkringsföretag.			institut, ett försäkringsföretag eller
Finansinspektionen		även	ett tjänstepensionsföretag.
	skall		Finansinspektionen			ska	även
vara samordnare om			vara samordnare om
1. det inte följer av artikel 10.2 a			1. det inte följer av artikel 10.2 a
och b i–iii i konglomeratdirektivet			och b i–iii i konglomeratdirektivet
att någon behörig myndighet är			att någon behörig myndighet är
samordnare och om ett institut eller			samordnare och om ett institut, ett
ett försäkringsföretag har		den	försäkringsföretag			eller	ett
största balansomslutningen		inom	tjänstepensionsföretag			har	den
den största sektorn, eller			största	balansomslutningen			inom
			den största sektorn, eller

2.inspektionen tillsammans med övriga relevanta behöriga myndigheter kommer överens om det i enlighet med bestämmelserna i 3 §.


När	Finansinspektionen			enligt	När Finansinspektionen enligt
första stycket eller andra stycket 1					första stycket eller andra stycket 1
skall vara samordnare, får inspek-					ska vara samordnare, får inspek-
tionen	tillsammans		med	övriga	tionen tillsammans med övriga
relevanta		behöriga	myndigheter		relevanta	behöriga myndigheter
komma överens om att en annan					komma överens om att en annan
behörig myndighet inom EES än					behörig myndighet inom EES än
inspektionen skall utses till sam-					inspektionen ska utses till sam-
ordnare.		Finansinspektionen får			ordnare.	Finansinspektionen får
ingå en		sådan överenskommelse,			ingå en	sådan överenskommelse,
om det är olämpligt att inspek-					om det är olämpligt att inspek-
tionen utses till samordnare med					tionen utses till samordnare med
hänsyn till det finansiella konglo-					hänsyn till det finansiella konglo-
meratets struktur och den relativa					meratets struktur och den relativa
betydelsen av konglomeratets verk-					betydelsen av konglomeratets verk-
samhet i olika länder.					samhet i olika länder.

Prop. 2018/19:158

127

Prop. 2018/19:158	När Finansinspektionen är sam-						4 §
							När Finansinspektionen är sam-
	ordnare	skall	inspektionen			fatta	ordnare	ska inspektionen			fatta
	beslut i frågor som gäller om						beslut i frågor som gäller om
	1. det finns ett finansiellt konglomerat enligt 2 kap. 1–6 §§,
	2. bestämmelserna			i	denna	lag	2. bestämmelserna		i	denna	lag
	skall tillämpas på ett institut eller						ska tillämpas på ett institut, ett
	ett försäkringsföretag enligt 3 kap.						försäkringsföretag eller ett tjänste-
	3 §,						pensionsföretag enligt 3 kap. 3 §,
	3. ett	finansiellt		konglomerat			3. ett	finansiellt	konglomerat
	skall upphöra att vara ett finansiellt						ska upphöra att vara ett finansiellt
	konglomerat, och						konglomerat, och
	4. bestämmelserna			i	3 kap.	3 §	4. bestämmelserna		i	3 kap.	3 §
	inte längre skall tillämpas på ett						inte längre ska tillämpas på ett
	institut eller ett försäkringsföretag.						institut, ett försäkringsföretag eller
							ett tjänstepensionsföretag.
						5 kap.
							2 §
	För ett finansiellt			konglomerat			För ett finansiellt konglomerat
	skall det finnas en kapitalbas som						ska det finnas en kapitalbas som
	uppfyller ett för finansiella konglo-						uppfyller ett för finansiella konglo-
	merat särskilt kapitalkrav.						merat särskilt kapitalkrav.
	Institut	och	försäkringsföretag				Institut, försäkringsföretag				och
	som ingår i ett finansiellt						tjänstepensionsföretag som ingår i
	konglomerat skall ha en kapitalbas						ett finansiellt konglomerat ska ha
	som är tillräckligt stor med hänsyn						en kapitalbas som är tillräckligt stor
	till kapitalkravet för det finansiella						med hänsyn till kapitalkravet för
	konglomeratet.						det finansiella konglomeratet.
							4 §
	Om det i toppen av ett finansiellt						Om det i toppen av ett finansiellt
	konglomerat finns ett institut eller						konglomerat finns ett institut, ett
	ett försäkringsföretag, skall kapital-						försäkringsföretag			eller	ett
	basen och kapitalkravet för det						tjänstepensionsföretag, ska kapital-
	finansiella konglomeratet beräknas						basen och kapitalkravet för det
	enligt	sammanläggnings-				och	finansiella konglomeratet beräknas
	avräkningsmetoden (metod 2 enligt						enligt	sammanläggnings-			och
	bilaga I till konglomeratdirektivet).						avräkningsmetoden (metod 2 enligt
	Om det finns skäl, får kapitalbasen						bilaga I till konglomeratdirektivet).
	och kapitalkravet i stället beräknas						Om det finns skäl, får kapitalbasen
	enligt	konsolideringsmetoden					och kapitalkravet i stället beräknas
	(metod 1 enligt bilaga I till konglo-						enligt	konsolideringsmetoden
	meratdirektivet)		eller		enligt	en	(metod 1 enligt bilaga I till konglo-
	kombination av de angivna metod-						meratdirektivet) eller			enligt	en
	erna.						kombination av de angivna metod-
	Första	stycket skall			tillämpas		erna.
							Första stycket ska tillämpas även
	även i fråga om andra finansiella						i fråga om andra finansiella
	konglomerat än sådana som har ett						konglomerat än sådana som har ett
128	institut eller ett försäkringsföretag i						institut, ett försäkringsföretag eller

Innan Finansinspektionen be- slutar att med stöd av första stycket 3 undanta ett företag från beräkningen, ska inspektionen höra de andra relevanta behöriga myndigheterna. Detta krävs inte i brådskande fall.

Om Finansinspektionen med stöd av första stycket 2 eller 3 undantar ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag från beräkningen, ska det företag som finns i toppen av konglomeratet, på begäran av Finansinspektionen, lämna upplysningar som inspek- tionen behöver för sin tillsyn över institutet, försäkringsföretaget eller tjänstepensionsföretaget.

toppen om Finansinspektionen är den enda relevanta behöriga myndigheten.

ett tjänstepensionsföretag i toppen Prop. 2018/19:158 om Finansinspektionen är den enda

relevanta behöriga myndigheten.

6 §

Finansinspektionen skall besluta	Finansinspektionen ska besluta
om undantag för ett företag som	om undantag för ett företag som
ingår i ett finansiellt konglomerat	ingår i ett finansiellt konglomerat
från beräkningen av kapitalbasen	från beräkningen av kapitalbasen
och kapitalkravet för konglome-	och kapitalkravet för konglome-
ratet om	ratet om

1.företaget är beläget i ett land utanför EES där det finns rättsliga hinder för att överföra nödvändig information om företaget,

2.företaget har försumbar betydelse med hänsyn till syftet med den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat, eller

3.det skulle vara olämpligt eller missvisande att låta företaget omfattas av beräkningen med hänsyn till syftet med den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat.

När bestämmelsen i första stycket 2 är tillämplig på flera företag, får undantag inte beslutas, om de tillsammans inte har försumbar betydelse med hänsyn till syftet med den särskilda tillsynen över finansiella konglo- merat.

Innan Finansinspektionen be- slutar att med stöd av första stycket 3 undanta ett företag från beräkningen, skall inspektionen höra de andra relevanta behöriga myndigheterna. Detta krävs inte i brådskande fall.

Om Finansinspektionen med stöd av första stycket 2 eller 3 undantar ett institut eller ett försäkrings- företag från beräkningen, skall det företag som finns i toppen av konglomeratet, på begäran av Finansinspektionen, lämna upplys- ningar som inspektionen behöver för sin tillsyn över institutet eller försäkringsföretaget.

	12 §
När ett reglerat företag hemma-		När ett reglerat företag hemma-
hörande inom EES finns i toppen		hörande inom EES finns i toppen
av det finansiella konglomeratet,		av	det finansiella konglomeratet,
skall rapporteringen enligt 10 och		ska rapporteringen enligt 10 och
11 §§ göras av det företaget.		11 §§ göras av det företaget.
I andra fall skall rapporten		I andra fall ska rapporten lämnas
lämnas av det blandade finansiella		av	det blandade	finansiella
holdingföretaget	i det finansiella	holdingföretaget i det finansiella
konglomeratet	eller det institut	konglomeratet eller		det institut,	129

Institut, försäkringsföretag,

tjänstepensionsföretag och blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor i Sverige som enligt 12 § ansvarar för rapporteringen till Finansinspek- tionen ska ha nödvändiga rutiner för intern kontroll för att kunna ta fram uppgifter som kan vara av betydelse för tillsynen över det finansiella konglomeratet.

Om ett institut, ett försäkrings- företag, ett tjänstepensionsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige ansvarar för ett finansiellt konglomerats rapportering till en utländsk behörig myndighet som är samordnare av tillsynen över konglomeratet, ska företaget ha sådana rutiner för intern kontroll som anges i första stycket.

Institut, försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat ska ha system för riskhantering och rutiner för intern kontroll som är betrygg- ande med hänsyn till konglome- ratets samlade risksituation.

Prop. 2018/19:158 eller försäkringsföretag i konglo- meratet som Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutar efter att ha hört de övriga relevanta behöriga myndigheterna och konglomeratet.

försäkringsföretag eller tjänste- pensionsföretag i konglomeratet som Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutar efter att ha hört de övriga relevanta behöriga myndigheterna och konglomeratet.

13 §

Institut och försäkringsföretag som ingår i ett finansiellt konglo- merat skall ha system för riskhantering och rutiner för intern kontroll som är betryggande med hänsyn till konglomeratets samlade risksituation.

14 §

Institut, försäkringsföretag och blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor i Sverige som enligt 12 § ansvarar för rapporteringen till Finansinspek- tionen skall ha nödvändiga rutiner för intern kontroll för att kunna ta fram uppgifter som kan vara av betydelse för tillsynen över det finansiella konglomeratet.

Om ett institut, ett försäkrings- företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige ansvarar för ett finansiellt konglomerats rapportering till en utländsk behörig myndighet som är samordnare av tillsynen över konglomeratet, skall företaget ha sådana rutiner för intern kontroll som anges i första stycket.

	6 kap.
		1 §
Finansinspektionen övervakar att denna lag följs.
I fråga om tillsynen över institut		I fråga om tillsynen över institut,
och försäkringsföretag	gäller det	försäkringsföretag	och
som är föreskrivet i sektors-		tjänstepensionsföretag	gäller det
bestämmelserna, om	inte annat	som är föreskrivet	i sektors-
följer av denna lag.		bestämmelserna, om	inte annat
		följer av denna lag.

130

Ett försäkringsföretag, ett tjänstepensionsföretag och ett blandat finansiellt holdingföretag är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till före- taget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om för- undersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på fram- ställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verk- ställighet av en europeisk utred- ningsorder. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

En styrelseledamot eller annan befattningshavare hos ett försäk- ringsföretag, ett tjänstepensions- företag eller ett blandat finansiellt

holdingföretag, som vid fullgörandet av skyldigheter enligt denna lag får kunskap om affärsförhållanden hos ett annat företag inom samma finansiella konglomerat, får inte obehörigen röja vad han eller hon har fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med det företagets intresse.

7 §

En styrelseledamot eller annan befattningshavare hos ett försäk- ringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, som vid fullgörandet av skyldigheter enligt denna lag får kunskap om affärsförhållanden hos ett annat företag inom samma finansiella konglomerat, får inte obehörigen röja vad han eller hon har fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med det företagets intresse.

8 §2

Ett försäkringsföretag och ett blandat finansiellt holdingföretag är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till före- taget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om för- undersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på fram- ställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verk- ställighet av en europeisk utred- ningsorder. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

		10 §3
Ett institut eller ett försäkrings-			Ett institut, ett försäkringsföretag
företag som står under tillsyn enligt			eller ett tjänstepensionsföretag som
denna lag ska med årliga avgifter			står under tillsyn enligt denna lag
bekosta Finansinspektionens verk-			ska med årliga avgifter bekosta
samhet samt Statistiska central-			Finansinspektionens	verksamhet
byråns	verksamhet	enligt lagen	samt Statistiska centralbyråns verk-
(2014:484) om en databas för			samhet enligt lagen (2014:484) om
övervakning av och tillsyn över			en databas för övervakning av och
finansmarknaderna.			tillsyn över finansmarknaderna.
Om Finansinspektionen vid till-			Om Finansinspektionen vid till-
synen	enligt denna	lag behöver	synen enligt denna	lag behöver

2Senaste lydelse 2018:1792.

3 Senaste lydelse 2014:489.

Prop. 2018/19:158

131

Om ett institut, ett försäk- ringsföretag eller ett tjänste- pensionsföretag inom ett finansiellt konglomerat inte uppfyller de krav som anges i 5 kap. eller om kraven är uppfyllda men solvensen eller den finansiella ställningen hos ett reglerat företag inom konglome- ratet ändå är hotad, ska Finans- inspektionen förelägga det företag som ska rapportera enligt 5 kap. 12 § att vidta åtgärder för att rätta till förhållandet.

Om ett institut, ett försäk- ringsföretag eller ett tjänstepen- sionsföretag bryter mot denna lag, gäller dessutom det som föreskrivs i sektorsbestämmelserna.

Prop. 2018/19:158 anlita någon med särskild fack- kunskap för bedömning av en viss fråga, ska kostnaden för detta betalas av det institut eller det försäkringsföretag som tillsynen avser.

anlita någon med särskild fack- kunskap för bedömning av en viss fråga, ska kostnaden för detta betalas av det institut, det försäkringsföretag eller det tjänste- pensionsföretag som tillsynen avser.

7 kap.

1 §

Om ett institut eller ett försäk- ringsföretag inom ett finansiellt konglomerat inte uppfyller de krav som anges i 5 kap. eller om kraven är uppfyllda men solvensen eller den finansiella ställningen hos ett reglerat företag inom konglome- ratet ändå är hotad, skall Finans- inspektionen förelägga det företag som skall rapportera enligt 5 kap.

12 § att vidta åtgärder för att rätta till förhållandet.

Om ett institut eller ett försäk- ringsföretag bryter mot denna lag, gäller dessutom det som föreskrivs i sektorsbestämmelserna.

			4 §
	Om ett institut, ett försäkrings-		Om ett institut, ett försäkrings-
	företag eller ett blandat finansiellt		företag, ett tjänstepensionsföretag
	holdingföretag med huvudkontor i		eller	ett		blandat	finansiellt
	Sverige inte i tid lämnar de		holdingföretag med huvudkontor i
	upplysningar som föreskrivits med		Sverige inte i tid lämnar de
	stöd av	9 kap. 1 § 6 och 7, får	upplysningar som föreskrivits med
	Finansinspektionen besluta att före-		stöd	av	9 kap. 1 § 6		och 7,	får
	taget skall betala en försenings-		Finansinspektionen besluta att före-
	avgift med högst 100 000 kronor.		taget ska betala en förseningsavgift
	Avgiften tillfaller staten.		med högst 100 000 kronor.

		8 kap.
	När moderföretaget till ett institut		1 §
			När moderföretaget till ett
	eller ett försäkringsföretag är ett		institut, ett försäkringsföretag eller
	reglerat företag eller ett blandat		ett tjänstepensionsföretag är					ett
	finansiellt holdingföretag som har		reglerat företag eller ett blandat
	sitt huvudkontor utanför EES gäller		finansiellt holdingföretag som har
	2–4 §§,	om Finansinspektionen	sitt huvudkontor utanför EES gäller
132	enligt bestämmelserna i 4 kap. 2 §		2–4 §§,		om	Finansinspektionen

första stycket eller andra stycket 1 skulle ha varit samordnare. Vid bedömningen av om inspektionen skulle ha varit samordnare skall det bortses från den del av toppen av gruppen som ligger utanför EES.

enligt bestämmelserna i 4 kap. 2 § Prop. 2018/19:158 första stycket eller andra stycket 1

skulle ha varit samordnare. Vid bedömningen av om inspektionen skulle ha varit samordnare ska det bortses från den del av toppen av gruppen som ligger utanför EES.

3 §

När en tillsynsmyndighet utanför EES utövar tillsyn över ett finansiellt konglomerat som bedömts likvärdig, gäller 5 kap. 2 § andra stycket samt 5 kap. 7 och 9 §§ för institut och försäk- ringsföretag som ingår i konglo- meratet.

När en tillsynsmyndighet utanför EES utövar tillsyn över ett finansiellt konglomerat som bedömts likvärdig, gäller 5 kap. 2 § andra stycket samt 5 kap. 7 och 9 §§ för institut, försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag som ingår i konglomeratet.

			4 §
Om tillsynen inte bedöms vara			Om tillsynen inte bedöms vara
likvärdig, skall Finansinspektionen			likvärdig, ska Finansinspektionen
besluta att bestämmelserna i denna			besluta att bestämmelserna i denna
lag skall tillämpas på konglome-			lag ska tillämpas på konglomeratet
ratet på samma sätt som om			på samma sätt som om företaget i
företaget i toppen av konglomeratet			toppen av konglomeratet hade haft
hade haft sitt huvudkontor inom			sitt huvudkontor inom EES.
EES.			Efter att ha hört övriga relevanta
Efter att ha hört övriga relevanta
behöriga myndigheter får Finans-			behöriga myndigheter får Finans-
inspektionen i stället besluta att			inspektionen i stället besluta att
använda sig av andra tillsyns-			använda sig av andra tillsyns-
metoder som säkerställer att till-			metoder som säkerställer att till-
synen över de reglerade företagen i			synen över de reglerade företagen i
det finansiella	konglomeratet är		det finansiella konglomeratet är
tillräcklig. Inspektionen får därvid			tillräcklig. Inspektionen får i ett
förelägga en ägare som har ett			sådant fall förelägga en ägare som
bestämmande	inflytande	över	har ett bestämmande			inflytande
institutet eller försäkringsföretaget			över institutet, försäkringsföretaget
att inrätta ett blandat finansiellt			eller	tjänstepensionsföretaget				att
holdingföretag	med huvudkontor		inrätta ett blandat finansiellt
inom EES. Inspektionen får då			holdingföretag med huvudkontor
besluta att bestämmelserna i denna			inom	EES.	Inspektionen		får	då
lag skall tillämpas på de reglerade			besluta att bestämmelserna i denna
företagen i det finansiella konglo-			lag ska tillämpas på de reglerade
merat som leds av detta holding-			företagen i det finansiella konglo-
företag.			merat som leds av detta holding-
Finansinspektionen skall		under-	företag.
			Finansinspektionen			ska	under-
rätta det finansiella konglomeratet,			rätta det finansiella konglomeratet,
berörda behöriga myndigheter och			berörda behöriga myndigheter och
Europeiska	gemenskapernas		Europeiska		kommissionen			när	133

Prop. 2018/19:158 kommission när sådana tillsyns- metoder som anges i andra stycket används.

sådana tillsynsmetoder som anges i andra stycket används.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

134

– finansieringsrörelse tillämpas i stället 12 kap. 21 § lagen (2004:297) om bank- och finansi- eringsrörelse,

– försäkringsrörelse som försäk- ringsföretag tillämpas i stället 13 kap. 33–35 §§ försäkrings- rörelselagen (2010:2043),

– tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag tillämpas i stället 10 kap. 62–64 §§ lagen (2019:000) om tjänstepensions- företag.


2.20	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:595)		Prop. 2018/19:158
	om europakooperativ
Härigenom föreskrivs att 7, 8 och 21 §§ lagen (2006:595) om
europakooperativ ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

7 §1

I fråga om skyddet för en fusionerande förenings borgenärer ska bestämmelserna i 23 kap. 20 och 22–24 §§ aktiebolagslagen (2005:551) om tillstånd att verkställa en fusionsplan tillämpas. När det gäller föreningar som driver finansieringsrörelse tilläm- pas i stället 12 kap. 21 § lagen (2004:297) om bank- och finansi- eringsrörelse. När det gäller före- ningar som driver försäkringsrö- relse tillämpas i stället 13 kap. 33–35 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043).

			8 §2
Bolagsverket	ska	utfärda	ett	Bolagsverket ska utfärda ett
sådant intyg som avses i artikel				sådant intyg som avses i artikel
29.2 i SCE-förordningen, när beslut				29.2 i SCE-förordningen, när beslut
om tillstånd har meddelats enligt				om tillstånd har meddelats enligt
23 kap. 23 eller 24 § aktiebolags-				23 kap. 23 eller 24 § aktiebolags-
lagen (2005:551) och beslutet har				lagen (2005:551) och beslutet har
vunnit laga kraft. När det gäller				fått laga kraft. När det gäller
föreningar som driver finans-				föreningar som driver finans-
ieringsrörelse	tillämpas i stället			ieringsrörelse	tillämpas i stället
12 kap. 22 § lagen (2004:297) om				12 kap. 22 § lagen (2004:297) om
bank- och finansieringsrörelse.				bank- och finansieringsrörelse.
När det gäller europakooperativ				När det gäller europakooperativ
som driver försäkringsrörelse			ska	som driver försäkringsrörelse ska
Bolagsverket utfärda		intyget	när	Bolagsverket	utfärda intyget när

beslut om tillstånd har meddelats		beslut om tillstånd har meddelats
1	Senaste lydelse 2010:2074.	135
2	Senaste lydelse 2010:2074.	135

Prop. 2018/19:158 enligt 13 kap. 33–35 §§ försäk- ringsrörelselagen (2010:2043) och beslutet har vunnit laga kraft.

enligt 13 kap. 33 § försäkrings- rörelselagen (2010:2043) eller 10 kap. 62 § lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag och beslutet har fått laga kraft.

21 §3

I fråga om europakooperativ som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 37–41 i SCE-förordningen, i den ursprungliga lydelsen, (dualistiskt organiserade europakooperativ) gäller följande.

Om något annat inte följer av någon annan författning eller av SCE- förordningen, i den ursprungliga lydelsen, ska lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar och andra författningar om styrelsen eller dess ledamöter tillämpas på ledningsorganet eller dess ledamöter.

Det som sägs om styrelsen eller dess ledamöter i följande bestämmelser i lagen om ekonomiska föreningar ska tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:

–6 kap. 29–32 §§ om upplysningsplikt mot föreningsstämman,

–6 kap. 47 § om talan mot föreningsstämmans beslut,

–6 kap. 50 § om talan mot föreningen,

–6 kap. 51 § om skiljeförfarande,

–7 kap. 3 § andra stycket om styrelsesuppleanter,

–7 kap. 4 § andra stycket om delegation av uppgifter,

–7 kap. 7 § första stycket om krav på medlemskap,

–7 kap. 8 § om bosättningskrav,

–7 kap. 9–11 §§ om hinder mot att vara styrelseledamot,

–7 kap. 13 § om när en ändring i styrelsens sammansättning får verkan,

–7 kap. 14 § om förtida avgång,

–7 kap. 20 § första stycket om inträde av suppleant,

–7 kap. 21 § andra stycket om beslutsunderlag,

–7 kap. 23 § om jäv,

–7 kap. 24 och 25 §§ om protokoll,

–7 kap. 26 § om arvode och annan ersättning till styrelseledamot,

–7 kap. 44 och 45 §§ om registrering,

–7 kap. 46 § om anmälan av aktieinnehav,

–8 kap. 7 § om tillhandahållande av upplysningar till revisorn,

–8 kap. 19 § om revisorsjäv,

–8 kap. 32 § första stycket om revisionsberättelsen,

–8 kap. 46 § om underrättelse om brottsmisstanke,

–17 kap. 11 § om tvångslikvidation,

–17 kap. 43 § andra och tredje styckena om styrelseval i samband med upphörande av likvidation,

–17 kap. 44 § om styrelseval efter upphävande av likvidationsbeslut,

–19 kap. 9 § om avregistrering av ledamot, och

–21 kap. 1 och 4–13 §§ om skadestånd.

136	3 Senaste lydelse 2018:727.

När 7 kap. 7 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på europa- kooperativ, ska den paragrafens första stycke inte gälla arbetstagar- representanter som har utsetts enligt lagen (2006:477) om arbetstagar- inflytande i europakooperativ.

För	dualistiskt	organiserade		För	dualistiskt				organiserade
europakooperativ		som	driver	europakooperativ					som	driver
försäkringsrörelse		gäller	även	försäkringsrörelse						som
2 kap.	2 § försäkringsrörelselagen			försäkringsföretag					gäller	även
(2010:2043).				2 kap.	2 §	försäkringsrörelselagen
				(2010:2043).			För		dualistiskt
				organiserade			europakooperativ
				som	driver			tjänstepensions-
				verksamhet		som		tjänstepensions-
				företag gäller även 2 kap. 2 § lagen
				(2019:000)			om	tjänstepensions-
				företag.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

Prop. 2018/19:158

137


Prop. 2018/19:158	2.21	Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528)
		om värdepappersmarknaden
	Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § och 16 kap. 4 § lagen (2007:528) om
	värdepappersmarknaden ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

2 kap.

5 §1

Tillstånd enligt 1 § behövs inte för

1.Sveriges riksbank, Riksgäldskontoret och Kammarkollegiet,

2.anknutna ombud för de verksamheter som anges i 1 kap. 4 b §,

3.börs som driver verksamhet med stöd av sitt tillstånd,

4. försäkringsföretag med till-	4. försäkringsföretag		med till-
stånd enligt försäkringsrörelse-	stånd enligt	försäkringsrörelse-
lagen (2010:2043),	lagen (2010:2043) och tjänste-
	pensionsföretag	med	tillstånd
	enligt lagen (2019:000) om tjänste-
	pensionsföretag,

5.företag inom en koncern som tillhandahåller investeringstjänster uteslutande till andra företag i koncernen,

6.fysiska och juridiska personer som tillhandahåller investerings- tjänster, om tjänsten tillhandahålls tillfälligt i samband med annan yrkes- mässig verksamhet som regleras av

a) bestämmelser i lag eller annan författning, eller

b) etiska regler som avser yrkesverksamheten i fråga och som inte utesluter att tjänsten tillhandahålls,

7.fysiska och juridiska personer som för egen räkning handlar med andra finansiella instrument än råvaruderivat eller utsläppsrätter eller derivat hänförliga till utsläppsrätter och som inte tillhandahåller andra investeringstjänster eller utför annan investeringsverksamhet med andra finansiella instrument än råvaruderivat eller utsläppsrätter eller derivat hänförliga till utsläppsrätter, såvida de inte

a) är marknadsgaranter,

b) är deltagare på en reglerad marknad eller en MTF-plattform eller har direkt elektroniskt tillträde till en handelsplats, med undantag av icke- finansiella enheter som på en handelsplats genomför transaktioner som på ett objektivt mätbart sätt minskar risker som står i direkt samband med affärsverksamheten eller likviditetsförvaltningen hos dem eller de kon- cerner de ingår i,

c) tillämpar en teknik för algoritmisk högfrekvenshandel, eller d) handlar för egen räkning vid utförandet av kundorder,

8.företag som tillhandahåller investeringstjänster som uteslutande be- står i förvaltning av ett program som syftar till delägarskap för de anställda i företaget,

1Senaste lydelse 2018:1226.

138

9. företag som tillhandahåller både

a)investeringstjänster som uteslutande består i förvaltning av program som syftar till delägarskap för de anställda i företaget, och

b)andra investeringstjänster än sådana som anges i a uteslutande till andra företag i koncernen,

10. fondbolag, förvaltningsbolag och fondföretag som får driva verk- samhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder samt AIF-förvaltare som får driva verksamhet enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder i andra fall än efter registrering enligt 2 kap. den lagen,

11. företag som handlar med råvaruderivat, utsläppsrätter eller derivat hänförliga till utsläppsrätter för egen räkning utan att utföra kundorder, eller tillhandahåller investeringstjänster i fråga om sådana instrument till kunderna i sin huvudsakliga verksamhet, om

a)detta utgör en kompletterande verksamhet eller, om företaget ingår i en koncern, detta utgör en kompletterande verksamhet sett till koncernen i dess helhet,

b)den huvudsakliga verksamheten inte utgörs av tillhandahållande av investeringstjänster eller sådana tjänster som avses i 7 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller verksamhet som mark- nadsgarant för råvaruderivat,

c)företaget inte tillämpar en teknik för algoritmisk högfrekvenshandel,

och

d)företaget årligen anmäler till Finansinspektionen att undantaget utnyttjas samt på inspektionens begäran rapporterar på vilken grund före- taget anser att verksamheten endast är en kompletterande verksamhet,

12. fysiska och juridiska personer som tillhandahåller investerings- rådgivning inom ramen för annan yrkesmässig verksamhet än sådan som omfattas av bestämmelserna i denna lag, om det inte lämnas någon specifik ersättning för rådgivningen,

13. fysiska och juridiska personer som utför investeringsverksamhet, dock inte drift av en andrahandsmarknad, eller tillhandahåller investe- ringstjänster rörande råvaruderivat för att fullgöra uppgifter

– enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG, i den ursprungliga lydelsen,

– enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG, i den ursprungliga lydelsen,

– enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 eller enligt sådana nätföreskrifter eller riktlinjer som har antagits enligt förordningen, eller

– enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 eller enligt sådana nätföreskrifter eller riktlinjer som har antagits enligt förordningen, om

a)personen är en sådan systemansvarig för överföringssystemet som avses i artikel 2.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG, i

Prop. 2018/19:158

139

Prop. 2018/19:158 den ursprungliga lydelsen, eller artikel 2.4 i Europaparlamentets och rådets

direktiv 2009/73/EG, i den ursprungliga lydelsen,

b)personen tillhandahåller tjänster till en systemansvarig som avses i a och fullgör uppgifterna för den systemansvariges räkning, eller

c)personen är operatör eller förvaltare av energibalanseringssystem, rörledningsnät eller system för balansering av tillgången och efterfrågan på energi,

14. företag som är verksamhetsutövare enligt 1 kap. 2 a § lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter som handlar med utsläppsrätter för egen räkning, om

a)företaget inte tillhandahåller andra investeringstjänster eller ägnar sig åt annan investeringsverksamhet, och

b)företaget inte tillämpar en teknik för algoritmisk högfrekvenshandel,

och

15. värdepapperscentraler med tillstånd enligt artikel 16 i förordningen om värdepapperscentraler för att tillhandahålla de tjänster som uttryck- ligen anges i avsnitten A och B i bilagan till den förordningen.

Tillstånd krävs inte heller för sådan förvaltning av finansiella instrument som är reglerad i någon annan lag.

16 kap.

4 §2

Emittenten ska så snart som möjligt och senast fyra månader efter utgången av varje räkenskapsår offentliggöra sin årsredovisning och i

förekommande fall en koncernredovisning.

Års- och koncernredovisningarna

ska vara granskade av emittentens

revisor.

Revisionsberättelsen

ska

revisor.

Revisionsberättelsen

ska

offentliggöras tillsammans

med

offentliggöras

tillsammans

med

års-

och

koncernredovisningen.

års-

och

koncernredovisningen.

Bestämmelser

revision

Bestämmelser

revision

finns

4 a kap.

sparbankslagen

finns

4 a kap.

sparbankslagen

(1987:619),

7 a kap.

lagen

(1987:619),

7 a kap.

lagen

(1995:1570)

medlemsbanker,

(1995:1570) om medlemsbanker,

revisionslagen

(1999:1079),

revisionslagen (1999:1079), 9 kap.

17 kap. 11 och 12 §§ försäkrings-

aktiebolagslagen

(2005:551),

rörelselagen

(2010:2043),

9 kap.

17 kap. 11 och 12 §§ försäkrings-

aktiebolagslagen

(2005:551)

och

rörelselagen

(2010:2043),

8 kap.

lagen

(2018:672)

lagen (2018:672) om ekonomiska

ekonomiska föreningar.

föreningar och

14 kap. 9 § lagen

(2019:000)

tjänstepensions-

företag.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

140	2 Senaste lydelse 2018:728.


2.22	Förslag till lag om ändring i offentlighets- och		Prop. 2018/19:158
	sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 30 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

30kap. 5 §1

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i ett ärende hos en statlig

myndighet om innehav av
1. aktier i bankaktiebolag, kredit-		1. aktier i bankaktiebolag, kredit-
marknadsbolag,	värdepappers-	marknadsbolag,	värdepappers-
bolag, fondbolag eller försäkrings-		bolag, fondbolag, försäkrings-
aktiebolag,		aktiebolag eller	tjänstepensions-
		aktiebolag,

2.andelar i medlemsbank eller kreditmarknadsförening, eller

3.aktier eller andelar i börs, clearingorganisation, svensk värdepappers- central, betalningsinstitut, institut för elektroniska pengar eller företag som driver verksamhet enligt lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter eller lagen (2016:1024) om verksamhet med bostads- krediter.

Sekretessen gäller inte beslut av myndigheten och inte heller för uppgift från en annan myndighet om uppgiften inte är sekretessreglerad där.

För uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1 Senaste lydelse 2016:1030.

141

Prop. 2018/19:158	2.23	Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751)
		om betaltjänster
	Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster ska
	ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		3 kap.
		2 §1
	Ett betalningsinstitut ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som
	motsvarar minst startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat
	enligt 3 eller 4 §. Betalningsinstitutets kapitalbas får inte underskrida det
	högsta av dessa två belopp. Om betalningsinstitutet endast tillhandahåller
	betalningsinitieringstjänster gäller enbart kravet att institutet vid varje
	tidpunkt ska ha en kapitalbas som motsvarar minst startkapitalet enligt 1 §.
	Vid beräkningen av kapitalbasen tillämpas tillsynsförordningen. Minst
	75 procent av primärkapitalet ska vara i form av kärnprimärkapital, och
	supplementärkapitalet får uppgå till högst en tredjedel av primärkapitalet.
	Ett betalningsinstitut som tillhör		Ett betalningsinstitut som tillhör
	samma grupp som ett annat		samma grupp som ett annat
	betalningsinstitut, eller ett kredit-		betalningsinstitut, eller ett kredit-
	institut, ett värdepappersföretag, ett		institut, ett värdepappersföretag, ett
	fondbolag,	ett försäkringsföretag,	fondbolag, ett	försäkringsföretag,
	en AIF-förvaltare som förvaltar		ett tjänstepensionsföretag, en AIF-
	specialfonder eller ett institut för		förvaltare som förvaltar special-
	elektroniska pengar får inte vid		fonder eller ett institut för
	beräkning av kapitalbasen ta med		elektroniska pengar får		inte	vid
	sådana poster som ingår i beräk-		beräkning av kapitalbasen ta med
	ningen av något av dessa företags		sådana poster	som	ingår	i
	kapitalbas.		beräkningen av något av dessa
			företags kapitalbas.

Ett betalningsinstitut som driver annan verksamhet i enlighet med 5 § får inte vid beräkningen av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i sådan annan verksamhet.

För ett betalningsinstitut som har bytt redovisningsvaluta gäller att kapitalbasen inte får understiga det högsta av de belopp som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1Senaste lydelse 2018:175.

142

2.24	Förslag till lag om ändring i delgivningslagen		Prop. 2018/19:158
	(2010:1932)
Härigenom föreskrivs att 29 § delgivningslagen (2010:1932) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

29 §

Särskild delgivning med juridisk person får användas av en myndighet om ett försök till vanlig delgivning eller förenklad delgivning har misslyckats i samma delgivningsärende eller ett sådant delgivningsförsök bedöms som utsiktslöst vid delgivning med

1.aktiebolag som är registrerade i aktiebolagsregistret,

2.ekonomiska föreningar, bostadsrättsföreningar, kooperativa hyres- rättsföreningar och sambruksföreningar som är registrerade i förenings- registret,

3.handelsbolag, kommanditbolag, ideella föreningar och registrerade trossamfund som är registrerade i handelsregistret,

4.bankaktiebolag, sparbanker och medlemsbanker som är registrerade i bankregistret,

5. försäkringsaktiebolag och öm-	5. försäkringsaktiebolag,		öm-
sesidiga försäkringsbolag som är	sesidiga försäkringsbolag, tjänste-
registrerade i försäkringsregistret,	pensionsaktiebolag och ömsesidiga
	tjänstepensionsbolag	som	är
	registrerade i försäkringsregistret,

6.europabolag som är registrerade i europabolagsregistret, och

7.europakooperativ som är registrerade i europakooperativsregistret.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

143

Prop. 2018/19:158	2.25	Förslag till lag om ändring i
		försäkringsrörelselagen (2010:2043)
	Härigenom föreskrivs1 i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043)
	dels att 1 kap. 9 och 12 §§, 2 kap. 1 och 2 §§, 11 kap. 45 §, 12 kap. 74,
	75, 88 och 89 §§, 13 kap. 27 §, 14 kap. 1, 2 och 13 §§, 15 kap. 14 §,
	18 kap. 12 § och 21 kap. 1 och 2 §§ ska ha följande lydelse,
	dels att punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen
	(2015:700) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse,
	dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 4 a §, och närmast före
	2 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.
	Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
			1 kap.
			9 §

Med återförsäkring avses verk- samhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkrings- företag eller av en utländsk försäkringsgivare.

Med återförsäkring avses verk- samhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkrings- företag, en utländsk försäkrings- givare eller ett tjänstepensions- företag.

12 §2

I denna lag betyder

1.behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare,

2.blandat finansiellt holdingföretag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglo- merat,

3.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4.EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet,

5.externt kreditvärderingsinstitut: ett kreditvärderingsinstitut som har fått tillstånd eller blivit certifierat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kredit- värderingsinstitut eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av den förordningen,

6.försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvud- sakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkrings- givare eller försäkringsgivare från tredjeland,

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europarlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341.

2 Senaste lydelse 2015:700.

144

7.försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag,

8.försäkringsgivare från tredje land: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES,

9.grupptillsynsmyndighet: den myndighet som enligt 19 kap. 6 § ansvarar för grupptillsynen,

10.Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU,

11. specialföretag: ett aktiebolag

eller en ekonomisk förening som,

utan att vara ett försäkringsföretag

eller en utländsk försäkringsgivare,

övertar

försäkringsrisker från ett

övertar försäkringsrisker från ett

försäkringsföretag eller en EES-

försäkringsgivare och som till fullo

finansierar

sin

exponering

för

finansierar sin exponering för

riskerna

genom inkomster

från

riskerna

genom inkomster

från

emissioner

skuldebrev

eller

emissioner av skuldebrev eller

någon annan liknande form av

finansiering, för vilken rätten till

återbetalning

är

underordnad

återbetalning

är

underordnad

företagens skyldigheter enligt avtal

om riskövertagande, och

om riskövertagande,

12. tillsynskollegium: en perma-

nent men flexibel struktur för

samarbete, samordning och bes-

lutsfattande

mellan

Finans-

lutsfattande

mellan

Finans-

inspektionen och en eller flera

behöriga myndigheter eller mellan

flera

behöriga

myndigheter

vid

flera behöriga myndigheter vid

tillsynen

över

grupp

enligt

tillsynen

över

grupp

enligt

19 kap.

19 kap., och

13. tjänstepensionsföretag:

ett

företag som har tillstånd att driva

tjänstepensionsverksamhet

enligt

lagen (2019:000) om tjänste-

pensionsföretag.

2 kap.

Försäkringsrörelse

får

drivas

1 §

Försäkringsrörelse

får

drivas

bara efter tillstånd. Tillstånd får ges

ett

aktiebolag,

ett

ömsesidigt

ett aktiebolag, ett ömsesidigt

försäkringsbolag

eller

försäkringsbolag,

försäkringsförening.

försäkringsförening, ett ömsesidigt

Prop. 2018/19:158

145

Prop. 2018/19:158						tjänstepensionsbolag			eller	en
						tjänstepensionsförening.
					2 §3
	I fråga om europabolag och europakooperativ som driver försäkrings-
	rörelse och som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna
	39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om
	stadga för europabolag eller artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr
	1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa
	föreningar ska följande bestämmelser i denna lag om styrelsen eller dess
	ledamöter tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:
	2 kap.	4 § 4		om lednings-		2 kap.	4 §	första	stycket 4	om
	prövning,					ledningsprövning,
	4 kap.	9 §	första		stycket 1 om	4 kap.	9 §	första	stycket 1	om
	avtal med eller till förmån för					avtal med eller till förmån för
	styrelseledamot,					styrelseledamot,
	11 kap. 8 § och 13 kap. 17 § om					11 kap. 8 § och 13 kap. 17 § om
	uppgifter inför styrelseval,					uppgifter inför styrelseval,
	11 kap. 10 § och 13 kap. 11 § om					11 kap. 10 § och 13 kap. 11 § om
	jäv för styrelseledamot,					jäv för styrelseledamot,
	13 kap.	13 §		om	överskridande
	av befogenhet och behörighet,
	17 kap. 13 § om rätt för Finans-					17 kap. 13 § om rätt för Finans-
	inspektionen		att		sammankalla	inspektionen		att	sammankalla
	styrelsen och närvara vid sådant					styrelsen och närvara vid sådant
	sammanträde samt delta i över-					sammanträde samt delta i över-
	läggningarna,					läggningarna,
	18 kap. 11 § om återkallelse av					18 kap. 11 § om återkallelse av
	tillstånd, och					tillstånd, och
	19 kap. 45 § om tystnadsplikt.					19 kap. 45 § om tystnadsplikt.
	Av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag samt
	21 § andra stycket och 26 § lagen (2006:595) om europakooperativ fram-
	går att de i första stycket angivna bestämmelserna om styrelsen eller dess
	ledamöter ska tillämpas också på ett europabolags eller ett europa-
	kooperativs lednings- eller förvaltningsorgan eller dess ledamöter.
						Omvandling
						4 a §
						Ett tjänstepensionsföretag ska
						ges tillstånd att driva försäk-
						ringsrörelse enligt denna lag
						(omvandling), om
						1. förutsättningarna enligt 4 § är
						uppfyllda,
						2. den	rätt som		tillkommer
						försäkringstagarna, de försäkrade
						och andra ersättningsberättigade
146	3 Senaste lydelse 2015:700.

på grund av försäkringar inte försämras, och

3. ansökan om tillstånd har god- känts,

a) i fråga om ett tjänstepensions- aktiebolag, genom ett bolags- stämmobeslut som stöds av aktieägare med minst två tredje- delar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda på stämman,

b) i fråga om ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, genom ett bolagsstämmobeslut som stöds av minst två tredjedelar av de röstande, och

c) i fråga om en tjänste- pensionsförening, genom ett föreningsstämmobeslut som stöds av minst två tredjedelar av de röstande.

11kap.

45 §4

Utöver det som föreskrivs i 25 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) om i vilka fall allmän domstol eller Bolagsverket ska besluta att ett bolag ska gå i likvidation gäller för försäkringsaktiebolag att Bolagsverket ska besluta att bolaget ska gå i likvidation om

1.ett tillstånd att driva försäkringsrörelse för bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats, eller

2. tillståndet	att	driva	2. tillståndet		att	driva
försäkringsrörelse	har	återkallats	försäkringsrörelse		har återkallats
utan att bolaget i stället har fått ett			utan att bolaget i stället har fått ett
tillstånd att driva någon annan			tillstånd att driva tjänstepensions-
tillståndspliktig finansiell rörelse.			verksamhet enligt lagen (2019:000)
			om tjänstepensionsföretag			eller
			någon	annan	tillståndspliktig
			finansiell rörelse.

Beslutet enligt första stycket 2 ska fattas så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Beslutet om likvidation gäller omedelbart.

I ärenden om likvidation av	I ärenden om likvidation av
försäkringsaktiebolag vars tillstånd	försäkringsaktiebolag vars tillstånd
att driva försäkringsrörelse har	att driva försäkringsrörelse har
återkallats utan att bolaget i stället	återkallats utan att bolaget i stället
har fått ett tillstånd att driva någon	har fått ett tillstånd att driva
annan tillståndspliktig finansiell	tjänstepensionsverksamhet enligt
	lagen om tjänstepensionsföretag

4Senaste lydelse 2013:166.

Prop. 2018/19:158

147

Prop. 2018/19:158	rörelse, ska 25 kap. 24 § aktie-	eller någon annan tillståndspliktig
	bolagslagen inte tillämpas.	finansiell rörelse, ska 25 kap. 24 §
		aktiebolagslagen inte tillämpas.

En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en aktieägare eller på anmälan av Finansinspektionen.

12 kap.

74 §5

Bestämmelsen i 17 kap. 16 § första stycket 1 lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar om allmän domstols beslut om likvidation ska gälla också för ömsesidiga försäkringsbolag.

Bolagsverket ska besluta att ett ömsesidigt försäkringsbolag ska gå i likvidation om

1.bolagets hela försäkringsbestånd har överlåtits,

2.ett tillstånd att driva försäkringsrörelse som har beviljats för en bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats,

	3. tillståndet att	driva	försäk-	3. tillståndet			att	driva	försäk-
	ringsrörelse har återkallats,			ringsrörelse har återkallats utan att
				bolaget i stället har fått ett tillstånd
				att	driva	tjänstepensionsverksam-
				het	enligt	lagen		(2019:000) om
	4. bolaget är försatt i konkurs			tjänstepensionsföretag, eller

	som avslutats med överskott och
	bolagsstämman inte inom före-
	skriven tid har fattat beslut om
	likvidation enligt 79 §, eller
	5. bolaget saknar till försäkrings-			4. bolaget saknar till försäkrings-
	registret anmäld behörig		styrelse	registret anmäld behörig					styrelse
	eller verkställande direktör.			eller verkställande direktör.
	Ett beslut om likvidation ska inte			En fråga om likvidation enligt
	meddelas, om det styrks att likvida-			första eller andra stycket prövas på
	tionsgrunden upphört under ären-			anmälan		av	Finansinspektionen
	dets handläggning. Frågor om lik-			eller på ansökan av styrelsen, en
	vidation enligt första eller andra			styrelseledamot, den verkställande
	stycket prövas på anmälan av			direktören, en delägare eller en
	Finansinspektionen eller på ansök-			röstberättigad som inte är delägare.
	an av styrelsen, en styrelseledamot,			I de fall som avses i andra stycket 4
	den verkställande	direktören eller		prövas frågan på ansökan även av
	en delägare eller röstberättigad som			en borgenär eller någon annan
	inte är delägare.			vars rätt kan vara beroende av att
				det finns någon som kan företräda
	I de fall som avses i andra			bolaget.
				I de fall som avses i andra
	stycket 3 ska Bolagsverket fatta be-			stycket 3 ska Bolagsverket fatta be-
	slutet om likvidation så snart det är			slutet om likvidation så snart det är
148	5 Senaste lydelse 2018:731.

praktiskt möjligt, dock senast dag- en efter det att ansökan eller an- mälan om likvidation kom in till Bolagsverket.

I de fall som avses i andra stycket 4 eller 5 prövas frågan på ansökan även av en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.

Beslutet om likvidation gäller omedelbart.

praktiskt möjligt, dock senast dag- Prop. 2018/19:158 en efter det att ansökan eller an-

mälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Ett beslut om likvid- ation ska inte meddelas, om det styrks att likvidationsgrunden upp- hört under ärendets handläggning. Beslut om likvidation gäller ome- delbart.

Bestämmelser om allmän dom- stols beslut om likvidation vid kon- kurs finns i 18 kap. 13 och 14 §§ lagen om ekonomiska föreningar.

75 §6

I ärenden enligt 74 § andra stycket 3 ska 17 kap. 12 och 18 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar inte tillämpas.

I övrigt gäller för genomförandet av likvidationen för ömsesidiga försäkringsbolag 17 kap. 18, 19 och 23–45 §§ lagen om ekonomiska föreningar med de tillägg som följer av 76–78 §§.

I ett ärende enligt	74 § andra	I ett ärende enligt 74 § andra
stycket 1, 2, 4 eller 5	gäller även	stycket 1, 2 eller 4 gäller även
17 kap. 12 § lagen om ekonomiska		17 kap. 12 § lagen om ekonomiska
föreningar.		föreningar.

88 §7

Ett ömsesidigt försäkringsbolags företagsnamn ska innehålla orden ömsesidig och försäkring. Om verksamheten avser att meddela försäkring av egendom bara inom ett begränsat geografiskt område, ska företagsnamnet ange området för bolagets verksamhet men ordet ömsesidig får utelämnas.

Bolagets styrelse får anta ett särskilt företagsnamn. Ett särskilt företagsnamn får inte innehålla ordet ömsesidig.

Företagsnamnet ska tydligt skilja	Företagsnamnet ska tydligt skilja
sig från företagsnamn som är in-	sig från företagsnamn som är in-
förda i det register som avses i	förda i det register som avses i
14 kap. 1 §. I övrigt finns bestäm-	17 kap. 1 §. I övrigt finns bestäm-
melser om registreringen i lagen	melser om registreringen i lagen
(2018:1653) om företagsnamn.	(2018:1653) om företagsnamn.

6	Senaste lydelse 2018:731.	149
7	Senaste lydelse 2018:1689.	149

Prop. 2018/19:158	89 §
I 14 kap. 1 § finns bestämmelser		I 17 kap. 1 § finns bestämmelser
om registreringsmyndighet	och	om registreringsmyndighet och
försäkringsregister.		försäkringsregister.

150

13 kap.

27 §8

Utöver bestämmelserna om tvångslikvidation i 17 kap. 11 § och 16 § första stycket 1–3 lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar gäller för försäkringsföreningar att Bolagsverket ska besluta att föreningen ska gå i likvidation, om

1.föreningens hela försäkringsbestånd har överlåtits,

2.ett tillstånd att driva försäkringsrörelse för bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats, eller

3. tillståndet att driva försäk-	3. tillståndet att driva försäk-
ringsrörelse har återkallats.	ringsrörelse har återkallats utan att
	föreningen i stället har fått ett
	tillstånd att driva tjänstepensions-
	verksamhet enligt lagen (2019:000)
	om tjänstepensionsföretag.

I de fall som avses i första stycket 3 ska Bolagsverket fatta beslutet om likvidation så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Beslutet om likvidation gäller omedelbart.

En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en förenings- medlem eller en innehavare av förlagsandelar eller på anmälan av Finansinspektionen.

I ärenden enligt första stycket 3 ska 17 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar inte tillämpas.

14 kap.

1 §9

Ett försäkringsföretag (det överlåtande företaget) får helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd till en annan försäkringsgivare (den övertagande försäkringsgivaren). Överlåtelse får ske till

1. ett svenskt försäkringsföretag,	1. ett svenskt försäkringsföretag,
eller
2. en utländsk försäkringsgivare	2. en utländsk försäkringsgivare
som har tillstånd att driva	som har tillstånd att driva
försäkringsrörelse i Sverige eller	försäkringsrörelse i Sverige eller
som är auktoriserad i ett land inom	som är auktoriserad i ett land inom
EES.	EES, eller
	3. ett tjänstepensionsföretag.

Försäkringsbestånd får överlåtas även om det överlåtande företaget har gått i likvidation.

8Senaste lydelse 2018:731.

9 Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2015:700.

Om överlåtelsen sker till ett försäkringsföretag, till en utländsk försäkringsgivare med tillstånd att driva försäkringsrörelse i Sverige eller till ett tjänstepensionsföretag ska, sedan överlåtelsen har verkställts, den övertagande försäk- ringsgivaren lämna en underrättelse om överlåtelsen till varje försäkringstagare som berörs av den. Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta på vilket sätt underrättelsen ska lämnas.

Ett avtal mellan försäkrings- företag om överlåtelse av för- säkringsbestånd ska för att bli giltigt godkännas av stämman i det överlåtande företaget. Detsamma gäller för ett avtal om överlåtelse från ett försäkringsföretag till ett tjänstepensionsföretag.

2§10

Ett avtal mellan försäkrings- företag om överlåtelse av för- säkringsbestånd ska för att bli giltigt godkännas av stämman i det överlåtande företaget.

13§11

Om överlåtelsen sker till ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare med tillstånd att driva försäkringsrörelse i Sverige ska, sedan överlåtelsen har verk- ställts, den övertagande försäk- ringsgivaren lämna en underrättelse om överlåtelsen till varje försäkringstagare som berörs av den. Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta på vilket sätt underrättelsen ska lämnas.

15kap. 14 §12

Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier vid stämman inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat

1.om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att försäkringsaktiebolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verk- samhet,

2.om ägaren i väsentlig mån har åsidosatt skyldigheter i näringsverk- samhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,

3. om ägaren är ett försäkrings-			3. om ägaren är ett försäkrings-
holdingföretag eller	ett	blandat	holdingföretag eller ett blandat
finansiellt holdingföretag och dess			finansiellt holdingföretag och dess
ledning inte uppfyller de krav som			ledning inte uppfyller de krav som
ställs på ledningen i ett sådant			ställs på ledningen i ett sådant
företag enligt 9 kap. 10 § denna lag			företag enligt 19 kap. 63 § första
respektive 5 kap.	16 §	lagen	stycket denna lag respektive 5 kap.
(2006:531) om särskild tillsyn över			16 § lagen (2006:531) om särskild
finansiella konglomerat, eller

10Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2015:700.

11Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2015:700.

12Senaste lydelse 2017:653.

Prop. 2018/19:158

151

Prop. 2018/19:158	tillsyn över finansiella konglo-
	merat, eller

4.om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 eller 2 §, får Finansinspektionen besluta att ägaren vid stämman inte får företräda aktierna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

18 kap.

12 §13

Finansinspektionen ska återkalla ett försäkringsföretags tillstånd, om

företaget
1. inte	har	anmälts	för	1. inte	har	anmälts	för
registrering	inom	föreskriven	tid	registrering	inom	föreskriven	tid
eller anmälan har avskrivits eller				eller anmälan har avskrivits eller
avslagits genom ett beslut som har				avslagits genom ett beslut som har
vunnit laga kraft,				fått laga kraft,

2.har förklarat sig avstå från tillståndet,

3.har försatts i konkurs eller om beslut har fattats om att företaget ska gå i tvångslikvidation,


4. inte	uppfyller minimikapital-				4. inte	uppfyller minimikapital-
kravet eller ett kapitalkrav som ska					kravet eller ett kapitalkrav som ska
uppfyllas av ett företag som har					uppfyllas av ett företag som har
beviljats undantag enligt 1 kap. 19					beviljats undantag enligt 1 kap. 19
eller 19 b §,		och	företagets		eller 19 b §,		och	företagets
finansiella		saneringsplan		är	finansiella		saneringsplan		är
uppenbart otillräcklig, eller					uppenbart otillräcklig,
5. inte inom tre månader från den					5. inte inom tre månader från den
tidpunkt då företaget inte längre					tidpunkt då företaget inte längre
uppfyllde minimikapitalkravet eller					uppfyllde minimikapitalkravet eller
ett kapitalkrav som ska uppfyllas av					ett kapitalkrav som ska uppfyllas av
ett företag som har beviljats					ett företag som har beviljats
undantag	enligt 1 kap.		19	eller	undantag	enligt 1 kap.		19	eller
19 b §, har vidtagit de åtgärder som					19 b §, har vidtagit de åtgärder som
finns angivna i en godkänd					finns angivna i en godkänd
finansiell saneringsplan.					finansiell saneringsplan, eller

13	Senaste lydelse 2015:700.
152

Finansinspektionens beslut som avses i 11 kap. 1 § andra stycket 1 får överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

6. får tillstånd att driva tjänste- pensionsverksamhet som tjänste- pensionsföretag.

21kap.

1 §14

Finansinspektionens	beslut i	Finansinspektionens	beslut i
ärenden enligt 17 kap. 13 § första		ärenden enligt 17 kap. 13 § första
stycket och 18 kap.	26 § andra	stycket och 18 kap.	25 § andra
stycket samt beslut om sanktions-		stycket samt beslut om sanktions-
föreläggande får inte överklagas.		föreläggande får inte överklagas.

2§15

Finansinspektionens beslut som avses i 11 kap. 1 § andra stycket 1 får överklagas hos regeringen.

2. För försäkringsföretag som vid					2. För försäkringsföretag som vid
lagens	ikraftträdande		bedriver		lagens	ikraftträdande		bedriver
verksamhet som avser tjänste-					verksamhet		som avser	tjänste-
pensionsförsäkringar gäller för den					pensionsförsäkringar gäller för den
delen av verksamheten, till och					delen av verksamheten, till och
med	den	31 december		2019,	med	den	31 december	2022,
tillämpliga bestämmelser i 1–7, 14,					tillämpliga bestämmelser i 1–7, 14,
16 och 17 kap. i den äldre lydelsen					16 och 17 kap. i den äldre lydelsen
samt föreskrifter som har med-					samt föreskrifter som har med-
delats med stöd av dessa bestäm-					delats med stöd av dessa bestäm-
melser.	För	verksamheten		som	melser. För verksamheten som
avser	tjänstepensionsförsäkring				avser	tjänstepensionsförsäkring
gäller under angiven tid i övrigt					gäller under angiven tid i övrigt
tillämpliga bestämmelser			i	10–15	tillämpliga		bestämmelser	i 10–15
och 19 kap. denna lag.					och 19 kap. denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om tillämpningen enligt första stycket av bestämmelserna i 10 och 19 kap. denna lag på ett försäkringsföretags tjänstepensions- verksamhet.

För ett försäkringsföretag som avses i första stycket gäller bestämmel- serna enligt det stycket även den del av försäkringsrörelsen som avser övrig livförsäkringsverksamhet, om denna är av endast ringa omfattning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som avses med ringa omfattning enligt tredje stycket.

14Senaste lydelse 2017:653.

15Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2015:700.

Prop. 2018/19:158

153

Prop. 2018/19:158 Ett försäkringsföretag som avses i första stycket får, efter anmälan till Finansinspektionen, tillämpa denna lag även på verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

154

2.26Förslag till lag om ändring i lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	7 §1

En understödsförening som före den 1 april 2011 är registrerad enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar får fortsätta att driva verksamheten och ska då omfattas av bestämmelserna i den lagen till utgången av år 2020 eller, om den driver sådan verksamhet som anges i

7 § tredje stycket den lagen, till utgången av april 2020.
Om understödsföreningen dess-			Om	understödsföreningen			dess-
förinnan har gett in en ansökan om			förinnan har gett in en ansökan om
tillstånd enligt 2 kap. försäkrings-			tillstånd enligt 2 kap. försäkrings-
rörelselagen	(2010:2043), får den		rörelselagen		(2010:2043)		eller
driva verksamheten vidare till dess			2 kap.	lagen	(2019:000)		om
att ett beslut med anledning av en			tjänstepensionsföretag,			får	den
sådan ansökan har fått laga kraft.			driva verksamheten vidare till dess
Om en sådan ansökan inte har getts			att ett beslut med anledning av en
in i tid eller om den avslås, ska			sådan ansökan har fått laga kraft.
föreningen	träda i	likvidation.	Om en sådan ansökan inte har getts
Likvidationen ska		handläggas	in i tid eller om den avslås, ska
enligt bestämmelserna i lagen om			föreningen träda i			likvidation.
understödsföreningar.			Likvidationen		ska	handläggas
			enligt bestämmelserna i lagen om
			understödsföreningar.

Har sådant förhållande inträffat som påkallar likvidation enligt andra stycket och har inte inom sex veckor därefter i understödsförenings- registret införts uppgift om att föreningen trätt i likvidation, ska rätten på anmälan av Finansinspektionen och efter föreningens hörande förklara att föreningen ska träda i likvidation.

Bestämmelserna i 44 § lagen om understödsföreningar ska tillämpas vid rättens handläggning av en anmälan enligt tredje stycket.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1Senaste lydelse 2019:316.

Prop. 2018/19:158

155

Prop. 2018/19:158	2.27	Förslag till lag om ändring i lagen (2011:755)
		om elektroniska pengar
	Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (2011:755) om elektroniska
	pengar ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
				3 kap.
				2 §1
	Ett institut för elektroniska pengar ska vid varje tidpunkt ha en kapital-
	bas som lägst motsvarar startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav
	beräknat enligt 3 §. Institutets kapitalbas får inte underskrida det högsta av
	dessa belopp.
	Vid beräkningen av kapitalbasen och dess sammansättning ska
	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den
	26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag
	och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 tillämpas. Därutöver
	gäller följande vid beräkningen:
	1. Ett	institut	för	elektroniska	1. Ett institut	för	elektroniska
	pengar som tillhör samma grupp				pengar som tillhör samma grupp
	som ett annat institut för elektron-				som ett annat institut för elektron-
	iska pengar, eller ett betalnings-				iska pengar, eller ett betalnings-
	institut, ett kreditinstitut, ett värde-				institut, ett kreditinstitut, ett
	pappersföretag,		ett fondbolag, en		värdepappersföretag, ett fondbolag,
	AIF-förvaltare		som	förvaltar	en AIF-förvaltare som förvaltar
	specialfonder eller ett försäkrings-				specialfonder, ett försäkrings-
	företag får vid beräkning av				företag eller ett tjänstepen-
	kapitalbasen inte ta med sådana				sionsföretag får vid beräkning av
	poster som ingår i beräkningen av				kapitalbasen inte	ta	med sådana
	något av dessa företags kapitalbas.				poster som ingår i beräkningen av
					något av dessa företags kapitalbas.

2.Ett institut för elektroniska pengar som bedriver annan verksamhet i enlighet med 5 § får vid beräkningen av kapitalbasen inte ta med sådana poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i den andra verksamheten.

3.För ett institut för elektroniska pengar som har bytt redovisnings- valuta får kapitalbasen inte understiga det högsta av de belopp som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1Senaste lydelse 2014:989.

156

2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (2014:484) Prop. 2018/19:158 om en databas för övervakning av och tillsyn

över finansmarknaderna

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (2014:484) om en databas för över- vakning av och tillsyn över finansmarknaderna ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §1

I databasen får sådana uppgifter behandlas som har samlats in med stöd av

1.6 kap. 9 § första och andra styckena lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

2.9 kap. 3 § första stycket lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument,

3.10 kap. 2 § första stycket lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

4.13 kap. 3 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

5.8 kap. 5 § första stycket lagen (2018:1219) om försäkrings- distribution,

6.5 kap. 10 och 11 §§ lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

7.23 kap. 2 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappers- marknaden,

8.8 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster,

9.17 kap. 5 § försäkringsrörelselagen (2010:2043),

10.5 kap. 2 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

11.13 kap. 6 § första stycket lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

12.6 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,

13. 6 kap. 2 § lagen (2017:230)		13. 6 kap. 2 § lagen (2017:230)
om Pensionsmyndighetens försäk-		om Pensionsmyndighetens försäk-
ringsverksamhet i premiepensions-		ringsverksamhet i premiepensions-
systemet, och		systemet,
		14. 14 kap. 5 § lagen (2019:000)
		om tjänstepensionsföretag, och
14. artiklarna 99–101, 394, 415,		15. artiklarna 99–101, 394, 415,
416, 430 och 451 i Europaparla-		416, 430 och 451 i Europaparla-
mentets och rådets förordning (EU)		mentets och rådets förordning (EU)
nr 575/2013 av den 26 juni 2013		nr 575/2013 av den 26 juni 2013
om	tillsynskrav för kreditinstitut	om tillsynskrav för kreditinstitut
och	värdepappersföretag och om	och värdepappersföretag och om
ändring av förordning (EU) nr		ändring av förordning (EU) nr
648/2012.		648/2012.

1 Senaste lydelse 2018:1229.

157

Prop. 2018/19:158

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

158

2.29Förslag till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud

Härigenom föreskrivs att 3 och 11 §§ lagen (2014:836) om näringsförbud ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §

Bestämmelserna i 4–9 §§ ska tillämpas på dem som faktiskt har utövat ledningen av en näringsverksamhet som en juridisk person har bedrivit.

Bestämmelserna i 4–9 §§ ska alltid tillämpas på följande befattnings- havare:

1.i kommanditbolag: komplementär,

2.i andra handelsbolag: bolagsman,

3. i aktiebolag och ömsesidiga				3. i	aktiebolag,	ömsesidiga
försäkringsbolag:			ledamot och	försäkringsbolag och ömsesidiga
suppleant i styrelsen samt verk-				tjänstepensionsbolag: ledamot och
ställande direktör och vice verk-				suppleant i styrelsen samt verk-
ställande direktör,				ställande direktör och vice verk-
				ställande direktör,
4. i	sparbanker,		ekonomiska	4. i	sparbanker,	ekonomiska
föreningar		och	försäkrings-	föreningar, försäkringsföreningar
föreningar: ledamot och suppleant i				och	tjänstepensionsföreningar:
styrelsen		samt	verkställande	ledamot och suppleant i styrelsen
direktör	och vice		verkställande	samt	verkställande	direktör och
direktör,				vice verkställande direktör,

5.i europeiska ekonomiska intressegrupperingar med säte i Sverige: företagsledare,

6.i europabolag och europakooperativ med säte i Sverige: ledamot och suppleant i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan samt verkställande direktör och vice verkställande direktör,

7.i utländska filialer som omfattas av lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.: verkställande direktör och vice verkställande direktör, och

8.i stiftelser som omfattas av 2 kap. 3 § bokföringslagen (1999:1078): ledamot och suppleant i styrelsen samt, när en stiftelse har anknuten förvaltning, sådana befattningshavare hos förvaltaren som anges i detta stycke.

11§

Den som har näringsförbud får inte

1.driva näringsverksamhet,

2.faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,

3.vara bolagsman i ett annat handelsbolag än ett kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag eller medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige,

4.vara stiftare av ett aktiebolag eller en sparbank,

5. vara ledamot eller suppleant i	5. vara ledamot eller suppleant i
styrelsen för	styrelsen för

Prop. 2018/19:158

159

Prop. 2018/19:158	– ett aktiebolag,			– ett aktiebolag,
	– en ekonomisk förening,			– en ekonomisk förening,
	– en sparbank,			– en sparbank,
	– ett	ömsesidigt	försäkrings-	– ett ömsesidigt försäkringsbolag
	bolag,			eller ett ömsesidigt tjänste-
				pensionsbolag,
	– en försäkringsförening,			– en försäkringsförening eller en
				tjänstepensionsförening,
	– en	europeisk	ekonomisk	– en	europeisk	ekonomisk
	intressegruppering		med säte i	intressegruppering		med säte i
	Sverige,			Sverige,
	– en pensionsstiftelse, eller			– en pensionsstiftelse, eller
	– en sådan ideell förening eller			– en sådan ideell förening eller
	stiftelse som driver närings-			stiftelse som driver närings-
	verksamhet,			verksamhet,

6.vara ledamot eller suppleant i förvaltnings-, lednings- eller tillsyns- organet för ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige,

7. vara	verkställande		direktör		7. vara	verkställande	direktör
eller vice verkställande direktör i					eller vice verkställande direktör i
– ett aktiebolag,					– ett aktiebolag,
– en ekonomisk förening,					– en ekonomisk förening,
– ett	ömsesidigt	försäkrings-			– ett ömsesidigt försäkringsbolag
bolag,					eller ett ömsesidigt tjänste-
					pensionsbolag,
– ett	europabolag		eller	ett	– ett	europabolag	eller	ett
europakooperativ		med	säte	i	europakooperativ med		säte	i
Sverige,					Sverige,
– en sparbank,					– en sparbank,
– en medlemsbank, eller					– en medlemsbank, eller
– en filial enligt lagen (1992:160)					– en filial enligt lagen (1992:160)
om utländska filialer m.m.,					om utländska filialer m.m.,

8.vara företagsledare i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige eller föreståndare enligt 2 § andra stycket lagen om utländska filialer m.m.,

9.vara firmatecknare eller i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges i 3–5 eller vara firmatecknare för ett utländskt bankföretags filial,

10.äga så många aktier i ett aktiebolag eller ett europabolag med säte i Sverige att hans eller hennes andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent,

11.inneha fullmakt att företräda en enskild näringsidkare i dennes näringsverksamhet eller en juridisk person som anges i 3–5,

12.vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en närstående till honom eller henne eller där en närstående har en sådan ställning som anges i 3 §, eller

13.vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i den näringsverksamhet där han eller hon har åsidosatt sina skyldigheter.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

160

2.30Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till

EU:s marknadsmissbruksförordning

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 9 § lagen (2016:1306) med komplette- rande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

9§1

Med finansiellt företag avses i 7 och 8 §§

1.ett svenskt företag som är

a)AIF-förvaltare som har tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

b)börs enligt 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappers- marknaden,

c)clearingorganisation enligt 1 kap. 4 b § lagen om värdepappers- marknaden,

d)fondbolag enligt 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

e) försäkringsföretag som om-	e) försäkringsföretag		som om-
fattas av försäkringsrörelselagen	fattas av försäkringsrörelselagen
(2010:2043),	(2010:2043)	eller	tjänstepen-
	sionsföretag som omfattas av lagen
	(2019:000)	om tjänstepensions-
	företag,

f)kreditinstitut enligt 1 kap. 5 § 10 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

g)värdepappersbolag enligt 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmark- naden, eller

h)värdepapperscentral enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om värde- papperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, och

2. ett utländskt företag som hör hemma utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som, efter tillstånd från Finansinspektionen, från filial i Sverige driver motsvarande verksamhet som ett företag som avses i 1.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1Senaste lydelse 2017:707.

Prop. 2018/19:158

161

Prop. 2018/19:158 2.31	Förslag till lag om ändring i lagen (2017:630)
	om åtgärder mot penningtvätt och finansiering
	av terrorism

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2018/19:125

Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §

Denna lag gäller för fysiska och juridiska personer som driver

1.bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse


2. livförsäkringsrörelse,	2. livförsäkringsrörelse,		dock
	inte	tjänstepensionsverksamhet
	enligt lagen (2019:000) om tjänste-
	pensionsföretag,

3.värdepappersrörelse enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värde- pappersmarknaden,

4.verksamhet som kräver ansökan hos Finansinspektionen enligt lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet eller lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,

5.försäkringsdistribution enligt lagen (2018:1219) om försäkrings- distribution, i fråga om sådan verksamhet rörande livförsäkring, bedriven av sådana försäkringsförmedlare som har tillstånd enligt 2 kap. 1 § den lagen eller bedriver verksamhet enligt 3 kap. 1 § andra stycket 2 eller 3 § den lagen,

6.verksamhet för utgivning av elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

7.fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

8.verksamhet med att som betalningsinstitut tillhandahålla betaltjänster enligt lagen (2010:751) om betaltjänster,

9.verksamhet med att tillhandahålla betaltjänster enligt lagen om betaltjänster utan att vara betalningsinstitut, dock inte om verksamheten uteslutande avser kontoinformationstjänster,

10.verksamhet som förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

11.verksamhet med konsumentkrediter enligt lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter,

12.verksamhet med bostadskrediter enligt lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter,

13.verksamhet som fastighetsmäklare med fullständig registrering enligt fastighetsmäklarlagen (2011:666),

14.spelverksamhet som bedrivs med licens eller registrering enligt spellagen (2018:1138),

15.yrkesmässig handel med varor, om det kan antas att det i verksam- heten eller en del av verksamheten genomförs eller kommer att genom- föras transaktioner, enstaka eller sådana som kan antas ha samband, som

162

innebär att utbetalt eller mottaget belopp i kontanter uppgår till motsvarande 5 000 euro eller mer,

16.verksamhet enligt pantbankslagen (1995:1000),

17.verksamhet som auktoriserad eller godkänd revisor eller registrerat revisionsbolag,

18.yrkesmässig verksamhet som avser bokföringstjänster eller revisionstjänster som inte omfattas av 17,

19.yrkesmässig rådgivning avseende skatter och avgifter (skatterådgivare),

20.verksamhet som advokat eller advokatbolag, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket,

21.yrkesmässig verksamhet som annan oberoende jurist än som avses i 20, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket, eller

22.yrkesmässig verksamhet till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § andra stycket och verksamhetsutövaren inte är en sådan person som avses i 17–21.

Vissa speltjänster får undantas från tillämpning av lagen eller bestämmelser i den enligt föreskrifter som meddelas med stöd av 8 kap. 1 § 1.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

Prop. 2018/19:158

163

Prop. 2018/19:158	2.32	Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1219)
		om försäkringsdistribution
	Härigenom föreskrivs att det i lagen (2018:1219) om försäkrings-
	distribution ska införas en ny paragraf, 1 kap. 1 a §, av följande lydelse.
	Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
			1 kap.
			1 a §
			I 1 kap. 16 § lagen (2019:000)
			om tjänstepensionsföretag	och
			8 kap. 6 § lagen (1998:293) om
			utländska försäkringsgivares	och
			tjänstepensionsinstituts verksamhet

i Sverige finns bestämmelser om att denna lag gäller för tjänste- pensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

164

Ärendet och dess beredning

Prop. 2018/19:158

Genomförande av andra tjänstepensionsdirektivet

Regeringen beslutade den 21 mars 2013 att ge en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag till ny rörelsereglering för tjänstepensions- institut. Utredningen antog namnet Tjänstepensionsföretagsutredningen. Tjänstepensionsföretagsutredningen lämnade i augusti 2014 slutbe- tänkandet En ny reglering för tjänstepensionsföretag (SOU 2014:57). Betänkandet har remissbehandlats.

Den 14 december 2016 antog Europaparlamentet och rådet direktiv (EU) 2016/2341 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (andra tjänstepensionsdirektivet). Direktivet finns i bilaga 1. Direktivet skulle vara genomfört i medlemsstaterna senast den 13 januari 2019.

Regeringen gav den 16 mars 2017 Finansinspektionen i uppdrag att analysera och lämna förslag på hur en lämplig kapitalkravsreglering för tjänstepensionsföretag bör utformas. Finansinspektionen redovisade upp- draget den 1 september 2017 i rapporten Förslag till kapitalkravsreglering för tjänstepensionsföretag (dnr 17-4640).

Finansdepartementet har därefter tagit fram promemorian En ny reglering för tjänstepensionsföretag med förslag till hur andra tjänste- pensionsdirektivet ska genomföras i svensk rätt. I promemorian lämnas förslag till reglering för en ny typ av institut, tjänstepensionsföretag, som enligt en ny lag ska få driva försäkringsrörelse på tjänstepensionsområdet. Förslagen bygger delvis på de förslag som tidigare lagts fram av Tjänstepensionsföretagsutredningen. Promemorians huvudsakliga inne- håll och lagförslag finns i bilagorna 2 och 3. Promemorian har remitterats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2018/02661/FPM).

I denna proposition behandlas förslagen i det nämnda slutbetänkandet En ny reglering för tjänstepensionsföretag och den nämnda promemorian med samma namn.

Ibilaga 8 finns en uppställning som visar vilka bestämmelser i svensk rätt som genomför andra tjänstepensionsdirektivet med avseende på tjänstepensionsföretag.

Ipropositionen Nya regler för pensionsstiftelser med anledning av andra tjänstepensionsdirektivet (prop. 2018/19:159) lämnas förslag till vissa nya och ändrade regler som krävs för att genomföra andra tjänstepensions- direktivet med avseende på pensionsstiftelser.

Förslag till ändringar i skattelagstiftningen med anledning av genom- förandet av direktivet bereds separat, se lagrådsremissen Skatteregler för tjänstepensionsföretag (Fi2019/02435/S1).

Genomförande av ändringar i direktivet om aktieägares rättigheter

Den 17 maj 2017 antog Europaparlamentet och rådet direktiv (EU) 2017/828 om ändring av direktiv 2007/36/EG vad gäller uppmuntrande av aktieägares långsiktiga engagemang (ändringsdirektivet). Direktivet finns i bilaga 5. Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den

165

Prop. 2018/19:158 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börs- noterade företag (direktivet om aktieägares rättigheter) är genomfört i svensk rätt (prop. 2009/10:247, bet. 2010/11:CU7, rskr. 2010/11:40).

I departementspromemorian Direktivet om ett ökat aktieägarenga- gemang (Ds 2018:15) lämnas förslag till författningsändringar med anledning av ändringsdirektivet. Tjänstepensionskassor behandlas i promemorian men omfattas inte av promemorians författningsförslag. I promemorian beaktas även Tjänstepensionsföretagsutredningens slutbe- tänkande. Promemorian har remissbehandlats. Remissvaren finns till- gängliga i Justitiedepartementet (Ju2018/03135/L1).

I denna proposition lämnas förslag till författningsändringar för att genomföra ändringsdirektivet med avseende på tjänstepensionsföretag (se avsnitten 8.2.11 och 16.2). Ändringsdirektivet är genomfört med avseende på pensionsstiftelser (prop. 2018/19:56, bet. 2018/19:CU16, rskr. 2018/19:213).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 16 maj 2019 att inhämta Lagrådets yttrande över de förslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Lagrådet har synpunkter på utformningen av lagtexten. Lagrådets syn- punkter behandlas i avsnitten 9.10, 11.7, 12.2, 14.1.2–14.1.4, 15.5, 15.6 och 16.1 och i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissen föreslås att det ska införas en upplysningsbestämmelse i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution. Ändringen är både författningstekniskt och i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Det föreslås också vissa språkliga och redaktionella ändringar och tid- punkten för ikraftträdandet skjuts fram till den 15 december 2019. Vidare görs en ändring av rättelsekaraktär som innebär att en hänvisning till en bestämmelse om ändrade förhållanden vid gränsöverskridande verksam- het stryks i 17 kap. 3 § i den föreslagna nya lagen om tjänstepensions- företag.

	4	Tjänstepension – en bakgrund
	4.1	Inledning
	Pensionssystemet brukar delas in i tre pelare. Detta gäller såväl i Sverige
	som internationellt. Den första pelaren består av den allmänna statliga,
	lagstadgade pensionen, dvs. den pension som erhålls via social-
	försäkringssystemet. Den andra pelaren består av den del av pensionen
	som är kopplad till en anställning, där arbetsgivaren har utfäst att betala
	pension. Denna andra pelare brukar benämnas tjänstepension (avtals-
	pension). Den tredje pelaren utgörs av frivilligt pensionssparande på
	individnivå som den enskilde själv sköter och ansvarar för.
	Tjänstepensionerna utgör alltså ett komplement till den allmänna pensionen
	och grundar sig på en utfästelse från arbetsgivaren till arbetstagaren att utge
	olika förmåner kopplat till pensioneringen. Tjänstepensionen kan i Sverige ha
166	sin grund i ett kollektivavtal, i ett individuellt avtal mellan en arbetsgivare och

en enskild arbetstagare eller i en ensidig utfästelse av en arbetsgivare. Det Prop. 2018/19:158 finns inte något krav på att en arbetsgivare ska tillhandahålla tjänstepension

till sina anställda enligt svensk lagstiftning. Det har helt överlåtits åt arbetsmarknadens parter och åt enskilda arbetsgivare och arbetstagare att komma överens om huruvida tjänstepension ska tillhandahållas och hur den ska utformas.

I Sverige omfattas omkring 90 procent av arbetstagarna av kollektivavtal om tjänstepension, vilket i en internationell jämförelse är en stor andel. Till detta kommer de arbetstagare som har individuell tjänstepension. Det innebär att det finns ett mycket betydande kapital, ca 3 000 miljarder kronor, på den svenska tjänstepensionsmarknaden i dag. Tjänstepensionen har en stor betydelse för pensionärers ekonomiska situation.

4.2Tjänstepensionsplanen

Som nämns ovan kan tjänstepensionen ha sin grund i ett kollektivavtal, i ett individuellt avtal mellan en arbetsgivare och en enskild arbetstagare eller i en arbetsgivares ensidiga utfästelse. Det som i hög grad skiljer Sverige från större delen av övriga Europa när det gäller tjänstepensioner är att det råder avtalsfrihet på området. Däremot gäller arbetsrättslig lagstiftning som reglerar hur arbetsgivare och arbetstagare binds av utfästelser om förmåner i anställningen. Den svenska tjänstepensions- marknaden karaktäriseras dock – som nämns ovan – av att det stora flertalet anställda har sina pensionsförmåner reglerade genom kollektiv- avtal, vilka är till alla delar bindande för de parter som omfattas av avtalet.

De pensionsförmåner som har sin grund i ett kollektivavtal har till- kommit efter förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter och ingår som en del i en samlad uppgörelse om anställningsvillkor. Villkoren för tjänste- pensionerna bestäms av parterna i kollektivavtalet. Överenskommelsen angående tjänstepensionerna innehåller normalt sett regler om förmåner, ersättningsnivåer och former för hur pensionsutfästelsen ska tryggas.

I lagen (2018:131) om villkor för intjänande och bevarande av tjänste- pension finns bestämmelser om rättigheter för arbetstagare och deras efter- levande gentemot arbetsgivare vid avtal om tjänstepension. Genom lagen genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/50/EU om minimikrav för ökad rörlighet mellan medlemsstaterna för arbetstagare genom förbättrade villkor för intjänande och bevarande av kompletterande pensionsrättigheter. I lagen definieras avtal om tjänstepension som ett avtal om ålderspension och vilande efterlevandepension som ingås mellan

åena sidan arbetsgivare eller arbetsgivarorganisation och å andra sidan arbetstagare eller arbetstagarorganisation.

Det avtal om tjänstepension som ingås mellan arbetsmarknadens parter benämns vanligen pensionsplan. I lag finns en civilrättslig respektive en skatterättslig definition av vad som avses med det uttrycket. Den civil- rättsliga definitionen – som är mest relevant i detta sammanhang – finns i 4 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (trygg- andelagen). Med allmän pensionsplan avses enligt detta lagrum sådana allmänna grunder för pensionering av arbetstagare eller arbetstagares

167

Prop. 2018/19:158 efterlevande som innehåller regler om tryggande av arbetsgivarens ut- fästelse genom kreditförsäkring, avsättning till pensionsstiftelse i enlighet med tryggandelagen eller annan likvärdig anordning och som på arbets- tagarsidan är godkända av organisation vilken enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet är att anse såsom central arbetstagar- organisation.

De anställda omfattas av olika pensionsplaner beroende på vilken sektor

–exempelvis statlig eller privat – som personerna är anställda inom. Kollek- tivavtalsparterna inom de olika arbetsmarknadssektorerna har förhandlat fram separata pensionsplaner för respektive avtalsområde. Villkor och förmåner skiljer sig därför åt mellan de olika pensionsplanerna.

Det finns fyra stora pensionsplaner: ITP-planen för tjänstemän i privat sektor, SAF-LO-planen för arbetare i privat sektor, KAP-KL/AKAP-KL för anställda i kommuner och landsting samt PA16 för anställda i statlig sektor.

Gemensamt för de nämnda pensionsplanerna är att de alla i varierande utsträckning ger arbetstagaren möjlighet att utifrån upphandlade alternativ välja dels sparform (traditionell försäkring eller fondförsäkring), dels vilket institut som ska ta emot arbetsgivarens betalningar av tjänste- pension. För dem som inte gör något aktivt val placeras premierna i en upphandlad traditionell försäkring. En utförligare redogörelse för de olika pensionsplanerna finns i Tjänstepensionsföretagsutredningens betänkande En ny reglering för tjänstepensionsföretag (SOU 2014:57 s. 240 f.).

Utöver dessa fyra stora pensionsplaner finns det även några mindre planer, olika varianter av de stora pensionsplanerna samt pensionsavtal som är reg- lerade genom s.k. hängavtal mellan en enskild arbetsgivare och de fackliga arbetstagarrepresentanterna. Det finns också tjänstepensioner som har sin grund i ett fristående individuellt avtal mellan en arbetsgivare och en enskild arbetstagare. Även beträffande sistnämnda fall förekommer att arbetsgivare – oftast med hjälp av försäkringsförmedlare – kollektivt upp- handlar en pensionsplan.

4.3Olika tjänstepensionsmodeller

Tjänstepensioner – liksom pensioner i allmänhet – delas traditionellt in i två olika huvudtyper: förmånsbestämda och premiebestämda (avgiftsbestämda) pensioner. De två typerna kan även kombineras.

En förmånsbestämd pensionsplan innebär att arbetsgivaren utfäster en förmån av viss storlek, vanligen relaterad till lönenivå och antal tjänsteår. Detta innebär att det på förhand är bestämt vilka förmåner som den enskilda arbetstagaren ska få som pensionär. En pension som bestäms på detta sätt kallas förmånsbestämd. När pensionen sedan ska tryggas ska arbetsgivaren göra de inbetalningar eller avsättningar som krävs för att den utlovade utfästelsen ska kunna infrias.

Vid förmånsbestämd pension är kostnaden för pensionen en osäker- hetsfaktor för arbetsgivaren, eftersom förändrade förhållanden, särskilt de finansiella upp- och nedgångarna, gör det svårt att beräkna kostnaderna för de utställda pensionslöftena. Å andra sidan ger modellen en förutsebarhet

168

för arbetstagarna, eftersom de vet hur hög deras framtida pension kommer Prop. 2018/19:158 att bli.

I en avgiftsbestämd tjänstepensionsmodell utfäster sig arbetsgivaren att betala en premie av viss storlek, ofta en viss procentuell andel av den anställdes lön. Det är alltså bestämt hur mycket arbetsgivaren ska betala men inte hur mycket den enskilda arbetstagaren ska få som pensionär. Ofta får arbetstagaren själv välja placeringsalternativ. En sådan pensionsmodell be- nämns premiebestämd eller avgiftsbestämd och förmånens storlek kommer sedan till viss del att bero på avkastningen på inbetalade medel.

I premiebestämda tjänstepensionsmodeller är således förmånens storlek en osäkerhetsfaktor för arbetstagaren. Systemet har däremot fördelar för arbetsgivaren, som har möjlighet att förutse storleken på pensions- kostnaderna.

4.4Tjänstepensionsförmånerna

Hur stor andel av en persons totala pension som utgörs av tjänstepension beror delvis på personens tidigare inkomster. Pensionsmyndigheten upp- skattar att tjänstepensionen för dem som går i pension kan utgöra 15–20 procent av en individs totala pension medan motsvarande andel för yngre generationer kan komma att bli 20–30 procent.

Tjänstepensionsförmånerna följer av den pensionsutfästelse som arbets- givaren har gjort. Med en pensionsutfästelse avses vanligen ett löfte från arbetsgivaren till en anställd eller tidigare anställd, eller efterlevande till sådana anställda, om ålders-, sjuk- eller efterlevandepension. På senare år har det även blivit allt vanligare att arbetstagaren kommer överens med arbetsgivaren om att löneökningar, övertidsersättning, bonus och liknande inte ska betalas ut på sedvanligt sätt utan omvandlas till pensionsförmåner (s.k. löneväxling).

En pensionsutfästelse kan vara antingen oantastbar eller antastbar. En oantastbar utfästelse är inte förenad med några villkor, vilket innebär att den anställde har rätt till intjänad pension oavsett om han eller hon slutar sin anställning i förtid eller påbörjar en ny anställning före ordinarie pensionsålder. Den anställde tjänar således fortlöpande in en fordran på framtida pension och arbetsgivaren åtar sig motsvarande pensions- åtagande. För en antastbar utfästelse gäller däremot villkor. Exempel på antastbara pensionsutfästelser är löften om garantipension och visstids- pension. De pensionerna är att jämställa med en bruttoförmån från vilken övriga inkomster ska avräknas. Majoriteten av de svenska pensions- utfästelserna är oantastbara.

Intjänade förmåner som är oantastbara går inte förlorade om arbets- tagaren byter arbetsplats. Om arbetstagaren exempelvis byter till en annan arbetsgivare inom samma kollektivavtalsområde kvarstår arbetstagaren inom samma pensionsplan. Lämnar arbetstagaren avtalsområdet får arbets- tagaren ett fribrev (en försäkring till vilken det inte längre sker några premie- inbetalningar) avseende intjänad pensionsrätt. Medel som betalats in till en premiebestämd pension kvarstår för förvaltning i den tryggandeform som tidigare valts. En närmare beskrivning av hanteringen av kollektivavtalade

försäkringar för arbetare och tjänstemän inom privat sektor finns i

169

Prop. 2018/19:158 Livförsäkringsutredningens betänkande Förstärkt försäkringstagarskydd (SOU 2012:64 s. 854 f.).

4.5Tryggande av tjänstepension

Pensionsutfästelser är långsiktiga eftersom de i regel sträcker sig flera decennier framåt i tiden. För att arbetsgivarens löfte om framtida pensionsutbetalningar till den anställde ska få någon substans anses det därför nödvändigt att säkerställa – trygga – pensionsutfästelsen. Som nämns ovan finns det inte några tvingande civilrättsliga regler för valet av tryggande, men de kollektivavtal som finns på området innehåller särskilda regler för hur detta ska ske. Skatterättsligt finns också särskilda krav på tryggande för att arbetsgivaren ska få göra avdrag för sina pensionskostnader (inbetalningar och avsättningar).

Det dominerande sättet att trygga tjänstepension i Sverige är genom inbetalning av premier till ett försäkringsföretag eller till en understöds- förening (s.k. tjänstepensionskassa). I sådana fall brukar man tala om tjänstepensionsförsäkring. Pensionsutfästelsen kan också tryggas genom att arbetsgivaren skuldför pensionsåtagandena i sin balansräkning (s.k. konto- tryggande). Vidare kan tryggande ske genom att arbetsgivaren gör över- föringar till en pensionsstiftelse. De två senare fallen regleras i tryggande- lagen.

Tryggandet i pensionsstiftelse eller kontotryggande kombineras vanligt- vis med att arbetsgivaren tecknar en kreditförsäkring eller ställer annan säkerhet. Olika kombinationer av tryggandeformer förekommer också, exempelvis inom ramen för ITP-planen (pensionsplanen för de privat- anställda tjänstemännen).

Om pensionsöverenskommelsen inte föreskriver annat, får arbetsgivaren själv välja formen för tryggandet. Arbetsgivare som inte omfattas av kollektiv- avtal tecknar i allmänhet en försäkring eller skuldför pensionsåtagandet i balansräkningen.

4.5.1 Tryggande genom försäkring

	Den vanligaste tryggandeformen för tjänstepension är att arbetsgivaren
	tecknar en tjänstepensionsförsäkring för den anställde och betalar in
	försäkringspremierna. Tjänstepensionsförsäkringar tillhandahålls av
	försäkringsföretag som har tillstånd enligt försäkringsrörelselagen
	(2010:2043), förkortad FRL, och understödsföreningar (s.k. tjänste-
	pensionskassor) som är registrerade enligt den upphävda lagen (1972:262)
	om understödsföreningar, förkortad UFL. Arbetsgivaren som har ingått
	försäkringsavtalet är vanligtvis försäkringstagare och den anställde är
	vanligtvis den försäkrade, dvs. den som har rätt till tjänstepensions-
	förmånerna, de kommande utbetalningarna ur försäkringen. Som behand-
	las närmare i avsnitt 5.4 kan det dock ibland förekomma att den anställde
	är försäkringstagare. Det kan också förekomma att en tjänstepensions-
	försäkring som från början tecknats av en arbetsgivare som försäkrings-
	tagare sedermera överlåts på en anställd, som då inträder som försäkrings-
170	tagare i arbetsgivarens ställe.
170

Livförsäkringsföretag

Försäkringsföretagens verksamhet regleras i försäkringsrörelselagen, som innehåller både associationsrättsliga och näringsrättsliga bestämmelser. Försäkringsföretagen kan vara försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäk- ringsbolag eller försäkringsföreningar. Det finns både försäkringsaktie- bolag som delar ut vinst till ägaren och sådana som inte gör det. Det brukar sägas att den sistnämnda kategorin, de som inte delar ut vinst, drivs enligt ömsesidiga principer. Det främsta kännetecknet för de ömsesidiga för- säkringsbolagen är att försäkringstagarna både är kunder och ägare. I en försäkringsförening är försäkringstagarna och de försäkrade medlemmar. Även försäkringsföreningen utmärks därför som associationsform av principen om ömsesidighet.

Med livförsäkringsföretag avses försäkringsföretag som uteslutande, eller så gott som uteslutande, driver direkt livförsäkringsrörelse eller rörelse avseende återförsäkring av livförsäkring (1 kap. 4 § FRL). Det finns inte några krav på att livförsäkringsföretagen endast ska rikta sig till en sluten krets personer som försäkringstagare eller försäkrade. Däremot före- kommer det i praktiken att sådana företag har inrättats av arbetsmarknadens parter för att enbart trygga tjänstepension för en viss bestämd krets personer, t.ex. Alecta som är ett ömsesidigt försäkringsbolag och som tryggar pensions- utfästelser enligt ITP-planen, och AMF som är ett icke vinstutdelande försäk- ringsaktiebolag och som tryggar pensionsutfästelser enligt SAF-LO-planen.

Näringsrättsligt görs det åtskillnad mellan fondförsäkring och andra livförsäkringar. Med fondförsäkring avses sådan livförsäkring som är knuten till fonder vilka förvaltas av fondförvaltare som har rätt att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller till specialfonder vilka förvaltas av den som har rätt att förvalta specialfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se 2 kap. 12 § FRL). Försäkringsföretaget placerar premier i andelar i fonder som är knutna till försäkringen och som försäkringstagaren bestämmer. För fondförsäkring står försäkringstagarna eller andra ersättningsbe- rättigade placeringsrisken. När det gäller tjänstepensionsförsäkringar bärs placeringsrisken av den anställde i dennes egenskap av försäkringstagare eller försäkrad. Andra livförsäkringar är bl.a. sådana som hör till kategorin traditionell livförsäkring, vilket är försäkringar som livförsäkringsföre- taget bär placeringsriskerna för genom att garantera viss avkastning på inbetalda premier. En ytterligare typ av livförsäkring är depåförsäkring. Den liknar en fondförsäkring på så sätt att det är försäkringstagaren eller den försäkrade som bär placeringsriskerna. Den skiljer sig från en fondförsäkring på så sätt att placeringar får ske även i andra finansiella instrument än fondandelar, t.ex. i aktier eller obligationer.

I försäkringsrörelselagen fanns tidigare, i lydelsen före den 1 januari 2016, särskilda bestämmelser för tjänstepensionsverksamhet. Den 1 januari 2016 trädde dock ny lagstiftning i kraft som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkrings- verksamhet (Solvens II-direktivet), varvid de särskilda bestämmelserna om tjänstepensionsverksamhet upphävdes.

I samband med detta infördes en övergångsreglering som innebär att försäkringsföretag som driver tjänstepensionsverksamhet för den delen av

Prop. 2018/19:158

171

Prop. 2018/19:158 verksamheten kan tillämpa de bestämmelser om tillstånd, verksamhet i ett annat land inom EES, grundläggande bestämmelser om ett försäkrings- företags rörelse, solvensregler, tillsyn, och ingripande som gällde före den 1 januari 2016 och även föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser. För de delar som rör företagsstyrning, associationsrätt, överlåtelse av bestånd, lämplighetsprövning av ägare i försäkringsaktie- bolag och grupptillsyn gäller emellertid de nya reglerna enligt Solvens II- regelverket. Övergångsregleringen upphör att gälla vid utgången av 2019 (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043] samt prop. 2015/16:9 s. 201). Detta innebär att huvuddelen av den tjänstepensionsverksamhet som drivs av svenska livförsäkringsföretag omfattas av de försäkringsrörelseregler som gällde före genomförandet av Solvens II-direktivet.

För att få driva försäkringsrörelse krävs tillstånd av Finansinspektionen (2 kap. FRL). Tillståndsprövningen innefattar både formella och materiella delar och för att tillstånd ska beviljas krävs bl.a. att bolags- ordningen eller stadgarna stämmer överens med försäkringsrörelselagen och andra författningar. Även arten och omfattningen av företagets verksamhet har betydelse. Vid tillståndsprövningen ska företagets ledning bedömas och det ställs krav på att de personer som ingår i ledningen har de insikter och den erfarenhet som måste krävas av den som deltar i styrningen av ett försäkringsföretag och även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift.

De grundläggande bestämmelserna om ett försäkringsföretags rörelse kan sammanfattas i fyra principer: stabilitetsprincipen, genomlysnings- principen, standardprincipen och proportionalitetsprincipen.

Stabilitetsprincipen innebär att en försäkringsrörelse ska drivas med en för rörelsens omfattning och art tillfredsställande soliditet, likviditet och kontroll över försäkringsrisker, placeringsrisker och rörelserisker, så att åtagandena mot försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringen kan fullgöras (4 kap. 1 § FRL). Genomlysnings- principen innebär att företaget ska lämna information som tydligt visar försäkringens villkor och värdeutveckling och som är anpassad efter försäkringens art (4 kap. 2 § FRL). Standardprincipen innebär att verksamheten ska drivas enligt god försäkringsstandard (4 kap. 3 § FRL). Proportionalitetsprincipen innebär att solvens-, företagsstyrnings-, tillsyns- och grupptillsynsreglerna ska tillämpas proportionellt i förhållande till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i varje försäkringsföretags verksamhet (4 kap. 5 § FRL).

Därutöver finns bestämmelser om att försäkringsföretag som huvud- regel inte får driva annan verksamhet än försäkringsrörelse och att det bara är under vissa givna omständigheter som livförsäkringsrörelse får drivas tillsammans med skadeförsäkringsrörelse.

Försäkringsrörelselagen innehåller ett omfattande regelverk som har till syfte att skydda försäkringstagarna och garantera att försäkringsföretaget vid varje tidpunkt kan uppfylla sina åtaganden enligt ingångna försäk- ringsavtal. Regelverket kallas med en sammanfattande beteckning för solvensregler och innefattar bestämmelser om försäkringstekniska avsätt- ningar, investeringar, kapitalbas och kapitalkrav (5–9 kap. FRL och 5–8 kap. FRL i lydelsen före den 1 januari 2010).

172

Bestämmelserna om kapitalbas och kapitalkrav har till syfte att säker- ställa att försäkringsföretaget har möjlighet att täcka förluster som uppstår i verksamheten och att det finns tillräckligt med tillgångar som kan täcka företagets åtaganden. Det finns därför bestämmelser om att kapitalbasen aldrig får understiga ett visst minsta belopp, ett kapitalkrav. För dem som lyder under övergångsregleringen kallas kapitalkravet solvensmarginal, medan det benämns solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav för dem som följer försäkringsrörelselagen i nu gällande lydelse, som är baserad på Solvens II-direktivet.

Ett försäkringsföretag är skyldigt att göra försäkringstekniska avsätt- ningar för sina åtaganden, dvs. ta upp en post på skuldsidan i balans- räkningen motsvarande nuvärdet av försäkringsåtagandena. För de företag som lyder under övergångsregleringen ska avsättningarna motsvara det belopp som krävs för att företaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal. För de företag som följer nu gällande lydelse av försäkringsrörelselagen ska avsättningarna motsvara det belopp som försäkringsföretaget skulle få betala om de omedelbart skulle föra över sina åtaganden till ett annat försäkringsföretag, som är oberoende och som har intresse av att transaktionen genomförs. Nivån på de försäkrings- tekniska avsättningarna kan därmed skilja sig åt beroende på vilket regel- verk som företaget följer.

Ett försäkringsföretag ska alltid inneha tillgångar motsvarande de försäkringstekniska avsättningarna. Dessa tillgångar ska placeras enligt aktsamhetsprincipen. Dessutom finns det krav på riskspridning för att förhindra att bolagen tar för stora risker med dessa tillgångar. För de försäkringsföretag som följer Solvens II-regelverket ska dessutom hänsyn tas till åtagandenas art och löptid.

Bestämmelserna om placering av tillgångar skiljer sig åt för de två regelverken. För de försäkringsföretag som följer Solvens II-regelverket gäller aktsamhetsprincipen för samtliga tillgångar. Det finns bestämmelser om riskkontroll, riskspridning, lokalisering av tillgångar och begräns- ningar för investeringar i derivatinstrument och onoterade tillgångar. För de försäkringsföretag som följer övergångsregleringen gäller placerings- reglerna endast för de tillgångar som svarar mot försäkringstekniska avsättningar.

Utöver de ovan nämnda skyddsreglerna ska ett försäkringsföretag föra ett särskilt register som vid varje tidpunkt visar vilka tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna och tillgångarnas värde. Registret ska ligga till grund för försäkringstagarnas förmånsrätt i bolagets tillgångar om bolaget försätts i konkurs eller utmätning äger rum.

Ett försäkringsföretag ska tillämpa bestämmelser om företagsstyrning (10 kap. FRL). Det finns bl.a. bestämmelser om skyldighet att upprätta och följa försäkringstekniska riktlinjer. Kravet ska ses som ett komplement till bestämmelserna om försäkringstekniska avsättningar. De försäkrings- tekniska riktlinjerna ska innehålla principerna för hur de försäkrings- tekniska avsättningarna beräknas, premier bestäms, försäkringar återköps och belånas, återbäring fördelas, återförsäkring avges och tas emot samt hur soliditeten ska tillgodoses. De försäkringstekniska riktlinjerna ska kompletteras med ett försäkringstekniskt beräkningsunderlag där de antag-

Prop. 2018/19:158

173

Prop. 2018/19:158

174

anden som används för att beräkna premier, försäkringstekniska avsätt- ningar, tekniska återköpsvärden, belåningsvärden, gränserna för skyldig- het att teckna återförsäkring och begränsningar för mottagen återförsäk- ring, fördelning av återbäring och soliditetsreserven framgår.

Försäkringsföretagen står under tillsyn av Finansinspektionen. För att Finansinspektionen ska kunna fullgöra tillsynen åläggs försäkrings- företagen vissa skyldigheter. Ett försäkringsföretag är exempelvis skyldigt att lämna de upplysningar om verksamheten som inspektionen begär. Finansinspektionen har vidare rätt att inom ramen för sin tillsyn samman- kalla försäkringsföretagets styrelse när det anses nödvändigt. Finans- inspektionen kan vidare meddela förelägganden om rättelse samt begränsa eller förbjuda ett försäkringsföretag att förfoga över sina tillgångar i Sverige. Vid fall av allvarligare överträdelser kan ett försäkringsföretags tillstånd återkallas.

I Sverige fanns det 29 aktivt verksamma livförsäkringsföretag vid utgången av år 2018. Av dessa driver 23 tjänstepensionsverksamhet i någon form (vissa enbart tjänstepensionsverksamhet). Tjänstepensions- verksamheten uppgår till ca 64 procent av dessa livförsäkringsföretags totala verksamhet. Det fanns åtta fondförsäkringsföretag som alla med- delade tjänstepensionsförsäkring. Det samlade tjänstepensionskapitalet för fondförsäkrings- och livförsäkringsföretagen uppgick till ca 2 650 mil- jarder kronor. De tre största företagen stod för strax över 50 procent av detta kapital.

Understödsföreningar

Understödsföreningar är företag som driver försäkringsrörelse och tillhör en särskild medlemsbaserad associationsform (personalassociation). En understödsförening får inte driva affärsmässig försäkringsrörelse, utan tillhandahåller försäkringar till en viss bestämd krets av personer, såsom anställda i ett visst företag eller personer som tillhör en viss yrkesgrupp eller bransch. Understödsföreningarna brukar delas in med utgångspunkt i vilken form av försäkring som meddelas. En understödsförening som meddelar tjänstepensionsförsäkringar benämns tjänstepensionskassa.

Tjänstepensionskassorna tillämpar lagen om understödsföreningar. Den upphävdes dock när försäkringsrörelselagen trädde i kraft den 1 april 2011. De understödsföreningar som var registrerade vid den tidpunkten får dock fortsätta att driva sin verksamhet enligt lagen om understödsföreningar till utgången av juni 2019 med stöd av övergångsbestämmelser. Övergångs- perioden har nyligen förlängts till utgången av april 2020 (SFS 2019:316). De föreningar som då inte har ansökt om tillstånd att driva verksamhet enligt försäkringsrörelselagen ska träda i likvidation (7 § lagen [2010:2044] om införande av försäkringsrörelselagen [2010:2043]).

En understödsförening ska bestå av minst 100 medlemmar och för viss verksamhet minst 500 medlemmar (5 § UFL). Finansinspektionen har rätt att genom dispens tillåta att medlemsantalet understiger dessa nivåer om särskilda skäl föreligger.

I lagen om understödsföreningar uppställs ett förbud mot affärs- mässighet (1 §). Förbudet mot affärsmässighet har ansetts utgöra en skilje- linje mellan understödsföreningarna och de ömsesidiga försäkrings- bolagen. Förbudet kompletteras av en bestämmelse som begränsar värdet

på de kapitalförsäkringar som en understödsförening meddelar till ett Prop. 2018/19:158 basbelopp (6 § UFL). Finansinspektionen har dock möjlighet att meddela

dispens från denna regel.

En understödsförening måste vara sluten, vilket innebär att föreningen bara får meddela försäkringar för en på visst sätt begränsad persongrupp (1 § UFL). Det medför att tjänstepensionskassorna i första hand verkar på företagsmarknaden, dvs. den marknad där det är arbetsgivaren, eller det kollektivavtal som arbetsgivaren är ansluten till, som bestämmer leveran- tör av tjänstepension.

Lagstiftningen för understödsföreningarna vilar på soliditetsprincipen och skälighetsprincipen (11 § UFL). Soliditetsprincipen innebär att föreningen alltid ska kunna fullgöra sina försäkringsutfästelser mot sina medlemmar. Enligt skälighetsprincipen ska medlemmarnas försäkrings- avgifter vara skäligt avvägda i förhållande till de förmåner som försäk- ringarna ger.

Kapitalplaceringsreglerna för understödsföreningar innebär enligt huvudregeln att ett belopp som täcker dels summan av föreningens försäkringsfonder, vilket i princip motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna i försäkringsföretag, dels föreningens övriga skulder ska redovisas i vissa angivna tillgångar, i första hand obligationer och skuld- förbindelser mot säkerhet i fast egendom (24 § UFL).

För en understödsförening som driver verksamhet avseende tjänstepen- sionsförsäkring ska de samlade tillgångarna placeras så att lämplig riskspridning uppnås. Vidare ska tillgångarna, med beaktande av bolagets försäkringsåtaganden och förändringar i tillgångarnas framtida värde och avkastning, placeras så att bolagets betalningsberedskap är tillfreds- ställande. Den förväntade avkastningen ska också vara tillräcklig och placering ske på det sätt som bäst gagnar de ersättningsberättigades intressen men också i övrigt på ett aktsamt sätt.

Försäkringstekniska avsättningar för en understödsförening som driver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska motsvara det belopp som krävs för att företaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal (22 a § UFL jämförd med 7 kap. 1 § FRL).

Understödsföreningar ska vara registrerade och stå under tillsyn av Finansinspektionen.

Tjänstepensionskassorna är förhållandevis små aktörer på den svenska tjänstepensionsmarknaden. Vid utgången av år 2018 fanns det sammanlagt

11 tjänstepensionskassor i Sverige, vilka förvaltade ett samlat kapital om ca 199 miljarder kronor. De tre största tjänstepensionskassorna stod för ca 67 procent av detta kapital.

4.5.2 Tryggande i pensionsstiftelse

Som nämns ovan regleras överföring till en pensionsstiftelse i tryggande-
lagen. En pensionsstiftelses uteslutande ändamål är att trygga en sådan
utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande, som
har lämnats av en arbetsgivare och som denne bär ansvaret för (9 §). En
pensionsstiftelse kan aldrig utfästa pension och ansvarar följaktligen inte
heller för pensionsutfästelserna (12 §). Stiftelsens medel kan inte tas i	175
	175

Prop. 2018/19:158 anspråk för arbetsgivarens övriga skulder och berörs inte av arbetsgivarens

	obestånd.
	När arbetsgivaren har gjort en inbetalning till stiftelsen, får medlen
	disponeras endast för pensioner. Enligt tryggandelagen får stiftelsen dock
	låna ut medel till arbetsgivaren om det ställs betryggande säkerhet för lånet
	eller om tillsynsmyndigheten medger det (11 § första stycket). En be-
	tryggande säkerhet kan exempelvis vara en kreditförsäkring. En sådan
	försäkring meddelas i Sverige i princip uteslutande av Försäkringsbolaget
	PRI Pensionsgaranti, ömsesidigt.
	Alla arbetsgivare har rätt att bilda en pensionsstiftelse. En sådan stiftelse
	kan bildas av ett enskilt företag eller av flera arbetsgivare gemensamt.
	Stiftelsen är en juridisk person. Den skiljer sig från andra associations-
	former genom att den inte har några ägare eller medlemmar. Stiftelsens
	förmögenhet förvaltas av en styrelse med representanter för såväl arbets-
	givaren som berörda arbetstagare.
	En arbetsgivare tillför medel till pensionsstiftelsen genom att till denna
	föra över tillgångar såsom kontanter, aktier, obligationer, fastigheter eller
	liknande. Det är inte tillåtet att överföra reverser eller liknande fordringar
	på arbetsgivaren. För varje år som de anställda tjänar in pensionsförmåner
	ökar arbetsgivarens pensionsskuld dels med värdet av de ytterligare
	intjänade pensionsbeloppen, dels med den förräntning som har förutsatts i
	beräkningsgrunderna. Pensionsutfästelsens värde – dvs. det kapitaliserade
	värdet (eller nuvärdet) av de utfästelser som ska tryggas i stiftelsen –
	fastställs mot bakgrund av de föreskrifter om försäkringstekniska grunder
	för beräkning av kapitalvärde som Finansinspektionen anvisar (3 §
	tryggandelagen och Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 2007:24] om
	försäkringstekniska grunder).
	Någon skyldighet för arbetsgivaren att göra inbetalningar till stiftelsen
	uppställs inte i tryggandelagen. Stiftelsens enda uppgift är att förvalta
	kapital, och eftersom den inte har något eget pensionsåtagande eller ansvar
	för pensionsutfästelserna finns ingen motsvarande skuldpost i stiftelsens
	balansräkning.
	Eftersom en pensionsstiftelses uteslutande ändamål är att säkerställa att
	arbetsgivarens pensionsutfästelser uppfylls, får stiftelsen i normalfallet
	inte betala ut pensioner. Det är arbetsgivaren som beräknar pensions-
	åtagandena och utifrån dem gör erforderliga inbetalningar till stiftelsen. Det
	ankommer vidare på arbetsgivaren att sköta utbetalningen av pensionerna.
	Pensionsstiftelsens förmögenhet kan därför karaktäriseras som en form av
	pant för den pensionsberättigades pensionsfordran. Arbetsgivaren har
	dock ingen möjlighet att begränsa sin ansvarighet till pantens värde, dvs.
	stiftelsens förmögenhet.
	Arbetsgivaren kan begära kompensation eller gottgörelse från pensions-
	stiftelsen för utbetalda pensioner under förutsättning att arbetsgivarens
	pensionsreserv inte överstiger pensionsstiftelsens tillgångar efter gott-
	görelsen, eller att gottgörelsen högst motsvarar årets avkastning på
	stiftelsens kapital. Det ankommer på stiftelsen att kontrollera att de gott-
	görelser som arbetsgivaren begär står i överensstämmelse med stiftelsens
	ändamål och bestämmelserna i tryggandelagen.
	Det finns som nämns ovan inget krav på att pensionsstiftelsens tillgångar
	ska täcka arbetsgivarens pensionsåtaganden. Ofullständig fondering
176	medför dock att arbetsgivaren i balansräkningen måste skuldföra (avsätta)

ett belopp som motsvarar skillnaden mellan stiftelsens tillgångar och Prop. 2018/19:158 pensionsåtagandet.

4.5.3 Kontotryggande

Även bestämmelserna om särskild redovisning av pensionsskuld (s.k.
kontotryggande) finns, som nämns ovan, i tryggandelagen.
Enligt huvudregeln får alla arbetsgivare oavsett företagsform skuldföra
(avsätta) pensionsutfästelser enligt allmän pensionsplan genom konto-
avsättning i balansräkningen (5 §). Härutöver får vissa särskilt utpekade
juridiska personer, såsom aktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, eko-
nomiska föreningar och sparbanker, även skuldföra upplupen del av
pensionsutfästelser som inte omfattas av en allmän pensionsplan. Skuld-
föring av pensionsutfästelse avseende arbetstagare med bestämmande
inflytande (t.ex. ledande befattningshavare) och sådan arbetstagares efter-
levande får ske endast såvitt avser pensionsutfästelser enligt allmän
pensionsplan så länge som inflytandet består. Tryggandelagen innehåller
bestämmelser om vad som avses med begreppet bestämmande inflytande.
Den särskilda redovisningen av pensionsskulden fungerar så att arbets-
givaren redovisar det aktuella värdet av sina pensionsutfästelser som en
skuld (avsättning) i balansräkningen i årsredovisningen.
En förutsättning för att skuldföring i balansräkning ska godtas skatte-
rättsligt, dvs. att arbetsgivaren ska ha rätt till skatteavdrag motsvarande
skuldföringen, är att skuldföringen kombineras med en kreditförsäkring
eller med en kommunal eller statlig borgen eller liknande garanti. Pensions-
kostnaderna belastar rörelsens resultat och den skuld som finns i balans-
räkningen motsvaras av kapitalvärdet av intjänade pensionsrätter samt i vissa
fall tillkommande värdesäkringsmedel.
Kreditförsäkring av pensionsutfästelser som är skuldförda i företagets egen
balansräkning meddelas av Försäkringsbolaget PRI Pensionsgaranti, ömse-
sidigt (PRI Pensionsgaranti). PRI Pensionsgaranti är det enda försäkrings-
företag som meddelar sådana kreditförsäkringar, i det s.k. PRI-systemet.
PRI-systemet tillkom i samband med ITP-planen. Tanken med systemet är att
företagen genom att teckna kreditförsäkring hos PRI Pensionsgaranti efter
skuldföring i balansräkningen kan behålla pensionskapitalet i verksamheten
och själva avgöra hur det ska användas, samtidigt som de anställdas
pensionsutfästelser är tryggade. Genom kreditförsäkringen garanterar
PRI Pensionsgaranti pensionerna för de anställda om företaget skulle
komma på obestånd. Innan försäkringen beviljas gör PRI Pensionsgaranti
en noggrann kreditbedömning av företaget. I vissa fall krävs att företaget
ställer säkerhet för hela eller delar av pensionsskulden. För företag som
ingår i en koncern begärs ofta borgen eller någon annan typ av förbindelse
från koncernens moderföretag. Om företagets kreditvärdighet skulle
försämras avsevärt kan PRI Pensionsgaranti kräva att pensionsskulden
avvecklas genom inlösen. Om ett företag går i konkurs tas företagets
kreditförsäkring i anspråk och PRI Pensionsgaranti sörjer för att avveckla
skulden genom inlösen i en pensionsförsäkring.
Inom ramen för PRI-systemet kan företaget också välja att föra över hela
eller del av pensionskapitalet till en pensionsstiftelse för att göra finans-
iella placeringar, s.k. PRI-stiftelser.	177
	177

Prop. 2018/19:158 4.6

Finansinspektionens tillsynsverktyg trafikljuset

När första tjänstepensionsdirektivet genomfördes i svensk rätt 2007 införde Finansinspektionen ett tillsynsverktyg för försäkringsföretag och tjänstepensionskassor som kallas trafikljuset. Den nya regleringen innebar att tidigare kvantitativa placeringsregler ersattes av aktsamhetsprincipen – dvs. en långtgående placeringsfrihet för de berörda företagen – och att de antaganden som låg till grund för beräkningen av försäkringstekniska avsättningar skulle vara aktsamma i stället för betryggande, vilket innebar att tidigare inbyggda buffertar togs bort.

Trafikljuset fungerar som ett riskbaserat kapitalkrav och mäter hur väl ett försäkringsföretag eller en tjänstepensionskassa klarar förändringar i tillgångspriser, räntenivåer och i försäkringsutfall, dvs. uppfyller stabili- tetsprincipen enligt försäkringsrörelselagen. I modellen beräknas ett företags kapitalbuffert utifrån det verkliga värdet på företagets tillgångar och skulder. Därefter utsätts företaget för ett antal fiktiva stresscenarier, som påverkar både tillgångs- och skuldsidan, och som är förutbestämda i modellen. Utfallet av dessa visar ett sammantaget kapitalbehov med hänsyn till de risker som företaget är utsatt för. Genom att ställa kapital- bufferten i förhållande till kapitalbehovet erhålls den s.k. trafikljuskvoten. Om trafikljuskvoten är högre än ett får företaget s.k. grönt ljus, dvs. före- taget har en tillräcklig kapitalbuffert med avseende på de risker som företaget är utsatt för. Är däremot trafikljuskvoten mindre än ett får företaget rött ljus, dvs. företaget har inte en tillräcklig kapitalbuffert med avseende på de risker som det är utsatt för. Trafikljuset rapporteras till Finansinspektionen kvartalsvis.

Benämningen trafikljus kommer från att företagen får antingen grönt eller rött ljus. Syftet med trafikljuset är att kunna identifiera företag som har så stora riskexponeringar att de inte med fullgod säkerhet kan uppfylla sina åtaganden gentemot sina kunder. Målet är att förhindra att ett företag har ett för högt risktagande i förhållande till sin kapitalbuffert, och att i ett tidigt skede kunna identifiera företag som tar överdrivet stora risker. Eftersom trafikljuset endast är ett tillsynsverktyg har Finansinspektionen inga ingripandemöjligheter som är direkt kopplade till nivåerna i trafik- ljuset. Om ett företag får rött ljus gör emellertid Finansinspektionen en mer ingående tillsyn av både kvantitativt och kvalitativt slag, vilket bl.a. kan innebära att företaget underkastas utökad rapportering till Finansinspek- tionen.

Trafikljusmodellen är utformad på ett sätt som ska vara anpassat till såväl skadeförsäkringsföretag som livförsäkringsföretag, och för både tjänstepensionsverksamhet och övrig livförsäkringsverksamhet. Som en del av förberedelserna inför ikraftträdandet av Solvens II-regelverket anpassade Finansinspektionen år 2013 trafikljusmodellen till det regel- verket. Detta innebär att värderingsprinciperna för försäkringstekniska avsättningar i modellen motsvarar de principer som gäller i Solvens II- regelverket.

I samband med att Solvens II-regelverket trädde i kraft den 1 januari 2016 infördes ett riskkänsligt kapitalkrav (solvenskapitalkravet) i försäk- ringsrörelselagen. För de företag som följer försäkringsrörelselagen upp- hörde samtidigt kravet på att rapportera enligt trafikljuset. Därmed är det

178

endast tjänstepensionskassorna och de försäkringsföretag som följer över- Prop. 2018/19:158 gångsregleringen som i dag rapporterar enligt trafikljuset.

4.7Första tjänstepensionsdirektivet

Den 3 juni 2003 antog Europaparlamentet och rådet direktiv 2003/41/EG om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (första tjänstepensions- direktivet). Direktivet avsåg att reglera verksamhet i tjänstepensions- institut, institut av skiftande slag i de olika medlemsstaterna som då ännu inte omfattades av någon gemenskapsreglering. Direktivet utgjorde ett första steg mot en inre marknad för tjänstepensioner. Syftet med reglerna var att garantera en hög grad av trygghet när det gäller tjänstepensionerna, samtidigt som en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapitalet möjlig- gjordes. En överflyttning av sparandet till tjänstepensionsområdet bedöm- des bidra till såväl ekonomiska som sociala framsteg. I detta ligger bl.a. att tjänstepensionsinstitutens gränsöverskridande verksamhet möjliggör en större rörlighet för kapital inom EU (skälen 4–7 i direktivet).

De svenska institut som omfattades av direktivets tillämpningsområde var understödsföreningar som meddelar tjänstepensionsförsäkringar (tjänstepensionskassor) och pensionsstiftelser. Nya svenska regler om tjänstepensionsinstitut trädde i kraft den 1 januari 2006 (prop. 2004/05:165). De pensionsstiftelser som tryggar utfästelse om pension till färre än

100 personer undantogs från de nya reglerna, men stiftelserna får själva välja att ändå tillämpa dem. Vissa delar av direktivet tillämpas också på livförsäkringsbolagens tjänstepensionsverksamhet, med stöd av en möjlighet i direktivet för medlemsstaterna att tillämpa reglerna på vissa institut som inte omfattas av direktivet (artikel 4).

Särskilda verksamhetsvillkor för tjänstepensionskassor och pensions- stiftelser infördes. För de nämnda instituten och för livförsäkringsbolagens tjänstepensionsverksamhet infördes även särskilda bestämmelser om information till ersättningsberättigade eller motsvarande. För livförsäk- ringsföretagens tjänstepensionsverksamhet och för tjänstepensions- kassorna infördes bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar där antagandena nu skulle vara aktsamma i stället för som tidigare betrygg- ande, vilket – som nämns ovan – innebar att tidigare systematiskt inbyggda dolda säkerhetsmarginaler (buffertar) i avsättningarna togs bort. För tjänstepensionskassorna infördes även nya bestämmelser om skuldtäck- ning och kapitalkrav. För såväl livförsäkringsföretagens tjänstepensions- verksamhet som för tjänstepensionskassorna och pensionsstiftelserna infördes nya placeringsregler. Tidigare kvantitativa placeringsregler ersattes av aktsamhetsprincipen vilket innebar att i stället för att regel- verket innehöll en katalog av tillåtna tillgångar skulle tillgångarna nu placeras på det sätt som bäst gagnar de ersättningsberättigades intressen och också i övrigt på ett aktsamt sätt. För tjänstepensionskassorna gällde placeringsreglerna för samtliga tillgångar medan de för livförsäkrings- företagen endast gällde för de tillgångar som användes för skuldtäckning.

Även för tillsynen över dessa finansiella instituts tjänstepensionsverksamhet genomfördes vissa ändringar, bl.a. i form av att den finansiella tillsynen över

pensionsstiftelser delades mellan länsstyrelserna och Finansinspektionen.

179

Prop. 2018/19:158 I lagen om understödsföreningar infördes bestämmelser om verksamhet över gränserna, dvs. om möjligheter för ett tjänstepensionsinstitut inom EES att driva verksamhet i ett annat EES-land. Med anledning av direktivets bestämmelser om gränsöverskridande verksamhet gjordes också justeringar i den då gällande försäkringsrörelselagen (1982:713), samtidigt som det infördes nya bestämmelser i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.

4.8Andra tjänstepensionsdirektivet

Första tjänstepensionsdirektivet har nu ersatts av andra tjänstepensions- direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensions- institut). Andra tjänstepensionsdirektivet skulle vara genomfört i nationell lagstiftning senast den 13 januari 2019. Genom andra tjänstepensions- direktivet har första tjänstepensionsdirektivet upphävts. Det övergripande syftet är detsamma, dvs. att tjänstepensionsinstitut ska ha möjlighet att driva verksamhet i andra medlemsstater, samtidigt som en hög skyddsnivå säkerställs när det gäller tjänstepensionerna.

Syftet med andra tjänstepensionsdirektivet är att förbättra minimi- skyddet och säkerställa en god företagsstyrning, tillhandahållande av information till de nuvarande och framtida pensionärerna samt att skapa transparens och trygghet på tjänstepensionsområdet (skäl 4 i direktivet). I övrigt är mycket oförändrat jämfört med första tjänstepensionsdirektivet, t.ex. tillämpningsområdet, begreppet tjänstepensionsinstitut och bestäm- melser om tekniska avsättningar, investeringar och kapitalkrav.

Direktivet syftar till minimiharmonisering vilket innebär att medlems- staterna kan behålla eller införa ytterligare bestämmelser för att skydda de nuvarande och framtida pensionärerna.

5Tillämpningsområde och utgångspunkter för den nya regleringen

5.1En ny tjänstepensionsreglering bör införas

Regeringens bedömning: Det bör införas en svensk reglering på grundval av andra tjänstepensionsdirektivet som tillåter bildandet av tjänstepensionsinstitut i Sverige i annan form än pensionsstiftelser. De nya instituten bör benämnas tjänstepensionsföretag.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Finansinspektionen avstyrker be-

180

dömningen. Inspektionen anser att avgiftsbestämda tjänstepensionsförsäk- ringar i princip är identiska med privata pensionsförsäkringar och att samma regler bör gälla för samma risker. Sveriges riksbank är inte över- tygad om att riskerna skiljer sig så mycket mellan tjänstepensionsföretag och livförsäkringsföretag att det motiverar en differentierad reglering i Sverige. Arbetsgivarverket anser att arbetsmarknadens parter får sämre möjligheter att finna lösningar för pensionsförvaltning om det inte införs en särskild tjänstepensionsreglering i Sverige. Svenskt Näringsliv välkom- nar, med instämmande av Folksam och Alecta, en särreglering för tjänste- pensionsinstitut och framhåller att det är av stor vikt att svenska företag och deras anställda ges samma möjligheter till effektiv hantering av tjänstepensionerna som konkurrerande företag inom EU. LO anser att en särskild sektorreglering är nödvändig för att göra det möjligt för arbets- marknadens parter att skapa anpassade lösningar kring ägandet av avsatta pensionsmedel, medelsförvaltning och frågor relaterade till avkastning och risk.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning: I dag är det inte möjligt att i Sverige bilda tjänstepensionsinstitut – dvs. institut som unionsrättsligt är sådana institut som omfattas av första tjänstepensionsdirektivet – i annan form än pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen). Som anges i avsnitt 4.5.1 fanns det tidigare en lagstiftning – lagen (1972:262) om understödsföreningar – som möjliggjorde för understödsföreningar, de s.k. tjänstepensions- kassorna, att driva tjänstepensionsverksamhet i enlighet med första tjänstepensionsdirektivet. Den lagstiftningen upphävdes emellertid den 1 april 2011. Tjänstepensionskassor får enligt 7 § lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) fortsätta driva verk- samhet till utgången av april 2020.

Under övergångsperioden ska tjänstepensionskassorna omfattas av bestämmelserna i den upphävda lagen om understödsföreningar.

Varken första eller andra tjänstepensionsdirektivet ställer något krav på medlemsstaterna att tillåta tjänstepensionsinstitut i någon viss form (se bl.a. skäl 5 i andra tjänstepensionsdirektivet). De båda direktiven inne- håller bestämmelser för de nationella institutstyper som motsvarar be- greppet tjänstepensionsinstitut i direktiven. Ett mera begränsat genom- förande av andra tjänstepensionsdirektivet som innebär att tjänstepen- sionsinstitut endast tillåts i form av pensionsstiftelser skulle därför vara förenligt med unionsrätten. Ett sådant genomförande skulle innebära att arbetsgivare som vill trygga sina pensionsutfästelser genom försäkring skulle vara hänvisade till att teckna försäkringar hos försäkringsföretag som lyder under försäkringsrörelselagen.

Försäkringsrörelselagen grundar sig sedan den 1 januari 2016 på Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkrings- verksamhet (Solvens II), nedan benämnt Solvens II-direktivet. Det direk- tivet innehåller en omfattande reglering av försäkringsföretagens rörelse. Det rör sig till stor del om bestämmelser på hög teknisk detaljnivå om bl.a.

Prop. 2018/19:158

181

Prop. 2018/19:158 försäkringstekniska avsättningar, kapitalbas och kapitalkrav. Direktivet

	bygger på principen om fullharmonisering, dvs. medlemsstaterna har inte
	någon möjlighet att genom nationell reglering avvika från direktivet.
	Redan regleringen i Solvens II-direktivet är av hög detaljeringsgrad. Di-
	rektivet åtföljs dessutom av delegerade akter med föreskrifter som med-
	delats av Europeiska kommissionen med stöd av bemyndiganden i direk-
	tivet. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa)
	har också meddelat en rad riktlinjer och rekommendationer med anledning
	av direktivet.
	Både första och andra tjänstepensionsdirektivet präglas av en lägre
	detaljeringsgrad än Solvens II-direktivet. Det finns inte heller någon
	möjlighet för kommissionen att meddela föreskrifter i form av genom-
	förandeåtgärder eller delegerade akter till de direktiven. Dessutom är båda
	direktiven minimidirektiv vilket innebär att medlemsstaterna får införa
	mera långtgående bestämmelser än vad som följer av direktiven (skäl 3 i
	andra tjänstepensionsdirektivet). Andra tjänstepensionsdirektivet erbjuder
	således helt andra möjligheter än Solvens II-direktivet när det gäller att
	skapa en särskilt anpassad reglering för den svenska tjänstepensions-
	sektorn.
	Tjänstepensionen är en mycket viktig försörjningskälla för dagens
	pensionärer och kommer att vara det även för framtidens pensionärer. Som
	bl.a. LO och Svenskt Näringsliv påpekar är det centralt för den svenska
	kollektivavtalsmodellen att det finns tillgång till effektiva och särskilt
	anpassade lösningar för tjänstepensionerna. Med tanke på de mycket stora
	medel som finns avsatta och investerade för framtida tjänstepensioner, har
	tjänstepensionerna därutöver ett stort värde för kapitalförsörjningen på de
	finansiella marknaderna.
	Tjänstepensionernas betydelse för samhällsekonomin och för nuvarande
	och framtida pensionärer innebär att regleringen av de institut som ska
	förvalta tjänstepensionerna måste utformas med omsorg. En rad intresse-
	avvägningar måste göras. Det gäller bl.a. avvägningen mellan tryggheten
	när det gäller tjänstepensionerna och pensionernas storlek. Även samspelet
	med den arbetsrättsliga lagstiftningen och socialförsäkringssystemen –
	däri inbegripet den allmänna pensionen – bör beaktas.
	När en ny reglering av den svenska tjänstepensionssektorn ska utformas
	har det därför ett särskilt värde att regleringen kan anpassas till de speciella
	förhållanden som råder inom den sektorn. Som nämns ovan är det unions-
	rättsliga regelverket för försäkringsrörelse sammantaget mycket omfångs-
	rikt. Utrymmet för nationell särreglering och anpassning till nationella
	förhållanden är därför starkt begränsat, vilket LO särskilt framhåller.
	Regelverket erbjuder inte en sådan flexibilitet som är eftersträvansvärd när
	det gäller regleringen av den svenska tjänstepensionssektorn.
	Det bör därför införas en ny, modern och fristående sektorreglering för
	svenska tjänstepensionsinstitut som har egna åtaganden i förhållande till
	de framtida pensionärerna och som grundas på bestämmelserna i andra
	tjänstepensionsdirektivet. De nya instituten bör benämnas tjänstepensions-
	företag.
	Genom att införa en sådan reglering kan, som Arbetsgivarverket fram-
	håller, det nuvarande utbudet när det gäller förvaltningen på tjänstepen-
	sionsområdet behållas och breddas, vilket ökar möjligheterna att skapa
182	olika former av tjänstepensionslösningar. Genom en sådan reglering kan

svenska tjänstepensionsinstitut, som Svenskt Näringsliv, Folksam och Prop. 2018/19:158 Alecta påpekar, fullt ut utnyttja den inre marknadens fördelar.

Som Finansinspektionen och Sveriges riksbank anför sammanfaller skyddsintressena i hög grad inom tjänstepensionsverksamhet och livför- säkringsverksamhet. Det innebär att en särreglering för tjänstepensions- verksamhet sannolikt leder till att verksamheter som sakligt sett är lik- nande kommer att styras av olika regler, enbart beroende på om en verk- samhet hör hemma inom tjänstepensionssektorn eller inte. Med hänsyn till tjänstepensionssektorns samhällsekonomiska betydelse är det dock viktigt att skapa en ändamålsenlig reglering för svenska tjänstepensionsinstitut. Intresset av att samma regler gäller för verksamheter som sakligt sett överensstämmer eller ligger nära varandra väger enligt regeringens uppfattning mindre tungt i detta sammanhang.

5.2Regleringen avser försäkringsavtal och försäkringsrörelse

Regeringens bedömning: Den nya regleringen för tjänstepensions- företag bör inte skapa några nya former för tryggande av tjänstepension. Regleringen bör i stället ske inom ramen för de befintliga tryggande- formerna. Tjänstepensionsföretag bör anses driva tjänstepensions- verksamhet, vilket är en form av försäkringsrörelse.

Terminologin i den nya regleringen bör återspegla det faktum att regleringen avser försäkringsavtal och försäkringsrörelse.

Utredningens bedömning överensstämmer inte med regeringens be- dömning. Utredningen anser att regleringen för tjänstepensionsföretag bör bygga på en grundläggande reformering av den gällande regleringen i syfte att skapa ett modernt och EU-anpassat fristående regelverk för svenska tjänstepensionsinstitut som står risk och att tryggande i tjänstepensions- institut ska införas som en särskild form för tryggande av tjänstepension vid sidan om avsättning i balansräkningen, överföring till pensionsstiftelse och betalning av premie för pensionsförsäkring. Utredningen anser att rörelsen som de svenska tjänstepensionsinstituten ska driva bör benämnas tjänstepensionsrörelse och att det som instituten tillhandahåller bör be- nämnas tjänstepensionsförmåner och inte försäkringar.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Finansinspektionen påpekar att defini- tionen av begreppet livförsäkring i Solvens II-direktivet och definitionen av begreppet pensionsförmån i första tjänstepensionsdirektivet i allt väsentligt beskriver samma typ av produkt. Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt har uppfattningen att det är sakligt och juridiskt felaktigt att kalla tjänstepensionsföretagens verksamhet för tjänstepen- sionsrörelse, eftersom den utgör försäkringsrörelse. Vidare gör Skandia gällande att produkter som tillhandahålls av tjänstepensionsföretagen enligt utredningens förslag är att betrakta som försäkringar.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

183

Prop. 2018/19:158

184

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Finansinspektionen anser att den före- slagna regleringen underlättar för livförsäkringsföretag att omvandlas till tjänstepensionsföretag och anpassa sig till den nya regleringen. Svenskt Näringsliv och Sveriges Kommuner och Landsting instämmer inte i be- dömningen att verksamheten i tjänstepensionsföretagen är försäkrings- rörelse och deras avtal försäkringsavtal, utan anser att genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet i svensk rätt ska utgå från begreppen tjänstepensionsrörelse och avtal om tjänstepensionsförmåner. LO, Saco och TCO avstyrker promemorians förslag att inte fullt ut utnyttja de möjligheter som EU-lagstiftningen ger för att skapa en funktionell och självständig sektorreglering. Tjänstepensionsförbundet anser att det är olyckligt att basera tjänstepensionsregleringen på försäkringsregleringen eftersom tjänstepensionsverksamhet i flera väsentliga avseenden skiljer sig från försäkringsverksamhet, exempelvis på så vis att det är arbets- givaren som tecknar tjänstepensionen. Kåpan pensioner pekar på att tjänstepensionsförsäkring skiljer sig från kortsiktigt vinstdrivande skade- försäkring genom sina långsiktiga åtaganden och sin ofta ömsesidiga verksamhetsform. AFA Försäkring, Alecta, AMF och Tjänstepensions- förbundet anser att genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet inte kan utgå från de allmänna beskrivningarna av försäkringsavtal i svensk doktrin, eftersom det leder till en otillåten sammanblandning av försäkrings- och tjänstepensionsdirektiven. De framför att de allmänna beskrivningarna av begreppet försäkringsrörelse i svensk rättsdoktrin härrör från tiden före Sveriges inträde i EU och att de inte tar hänsyn till att Sverige nu omfattas av en separat EU-reglering för tjänstepensions- institutens verksamhet. Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt, Läns- försäkringar AB, Swedbank Försäkring AB och SEB Pension och Försäkring AB välkomnar ställningstagandet att den nya regleringen av tjänstepensionsföretag ska ansluta till redan etablerade former för tryggande av pension och att tjänstepensionsverksamheten ska ses som det den faktiskt är och kommer att vara, nämligen försäkringsrörelse.

Skälen för regeringens bedömning

Försäkringsavtal och försäkringsrörelse

Ett tjänstepensionsinstitut är ett institut som oavsett sin rättsliga form för- valtar fonderade medel och som är etablerat oberoende av uppdrags- givande företag eller branschorganisation utifrån syftet att tillhandahålla pensionsförmåner (artikel 6 a i första tjänstepensionsdirektivet och artikel

6.1i andra tjänstepensionsdirektivet). Pensionsförmåner definieras som förmåner som betalas ut med anledning av uppnådd pensionsålder eller förväntat uppnående av pensionsålder eller, om de kompletterar dessa förmåner och tillhandahålls sekundärt, i form av utbetalningar vid döds- fall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster som tillhandahålls vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall (artikel 6 d i första tjänstepensionsdirektivet och artikel 6.4 i andra tjänstepen- sionsdirektivet).

Som konstaterades när första tjänstepensionsdirektivet genomfördes är definitionerna av tjänstepensionsinstitut och pensionsförmåner produkt- neutrala i den meningen att de inte pekar ut någon viss tryggandemodell

(prop. 2004/05:165 s. 122). Andra tjänstepensionsdirektivet kräver därför inte – vilket inte heller första tjänstepensionsdirektivet gör – att medlems- staterna ska se till att tjänstepensioner finns i viss form. Inget av de båda direktiven kräver ens att tjänstepension ska finnas som företeelse i en medlemsstat (se angående första tjänstepensionsdirektivet EU-domstolens dom den 14 januari 2010 i mål C-343/08). Direktiven syftar endast till att införa en minimireglering för de institut – tjänstepensionsinstituten – som direktivet ska tillämpas på och de produkter – pensionsförmåner – som instituten tillhandahåller.

Av det följer att Sverige har möjlighet att utgå från sin befintliga nationella reglering när andra tjänstepensionsdirektivet ska genomföras. Inga nya former för tryggande av tjänstepension behöver införas för att tillgodose direktivets krav. De civilrättsliga former för tryggande av tjänstepension som förekommer i Sverige behöver inte ändras till följd av andra tjänstepensionsdirektivet.

Utredningen föreslår att de avtal som ska ingås av tjänstepensionsföretag ska benämnas tjänstepensionsförmånsavtal. Avtalen är enligt utredningen inte försäkringsavtal, men liknar försäkringsavtal. Ett tjänstepensions- förmånsavtal innebär, på samma sätt som ett försäkringsavtal, att den ena parten – tjänstepensionsföretaget – mot vederlag åtar sig ett ansvar om en viss oviss händelse inträffar. I de flesta fall handlar det om att betala pension för den händelse den försäkrade (tjänstepensionsberättigade) personen uppnår pensionsåldern. I likhet med försäkringsavtal är tjänste- pensionsförmånsavtalen varaktiga avtal som gäller under viss tid. De karakteriseras också på samma sätt som försäkringsavtal av riskgemen- skap och samverkan.

Regeringen anser att de avtal som ska ingås av de nya tjänstepensions- företagen av de angivna skälen bör betraktas som försäkringsavtal. Det innebär att den nya regleringen kan ansluta till den befintliga civilrättsliga försäkringslagstiftningen, bl.a. försäkringsavtalslagen (2005:104) (se vidare avsnitt 12).

Verksamheten som de nya tjänstepensionsföretagen ska driva är, liksom försäkringsrörelse, tänkt att bestå i att yrkesmässigt göra bindande åtaganden mot vederlag. Åtagandena avser i de flesta fall att i framtiden betala pensioner. Vederlaget utgörs av de premier som arbetsgivarna be- talar in. Åtagandenas innebörd är, precis som vid försäkringsrörelse, att kompensation ska utges om en oviss händelse inträffar. När det gäller tjänstepensioner är det oftast uppnåendet av pensionsåldern som är den ovissa händelsen.

Som AFA Försäkring, Alecta, AMF och Tjänstepensionsförbundet anför grundar sig gällande svensk rätt i frågan om vad som är ett försäkringsavtal och vad som är försäkringsrörelse på doktrin och praxis som sträcker sig bakåt till tiden före tillkomsten av första tjänstepensionsdirektivet och före Sveriges inträde i EU. Detta faktum ändrar dock inte på ställnings- tagandena när det gäller hur avtalen och rörelsen i de nya svenska tjänste- pensionsinstituten ska betraktas. Som angetts ovan syftar varken första eller andra tjänstepensionsdirektivet till en harmonisering på EU-nivå av formerna för tjänstepensionstryggande. Därför gjordes inga ändringar av tryggandeformerna när första tjänstepensionsdirektivet genomfördes i svensk rätt. Inga sådana ändringar bör heller göras vid genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet. Den verksamhet som regleras av första

Prop. 2018/19:158

185

Prop. 2018/19:158

186

och andra tjänstepensionsdirektiven kan drivas i form av försäkrings- rörelse, men behöver inte göra det. I Sverige kan tjänstepensions- verksamhet också drivas av pensionsstiftelser, under helt andra avtals- och näringsrättsliga former än försäkringsrörelse. Att betrakta de nya tjänste- pensionsinstitutens rörelse som försäkringsrörelse leder därför inte i sig till någon enligt unionsrätten otillåten sammanblandning av försäkrings- och tjänstepensionsverksamhet, som AFA Försäkring, Alecta, AMF och Tjänstepensionsförbundet hävdar.

Regeringen anser därför, i likhet med det som Skandia, Läns- försäkringar, Swedbank Försäkring och SEB Pension och Försäkring AB förespråkar, att den verksamhet som ska drivas av de nya tjänste- pensionsföretagen bör betraktas som en form av försäkringsrörelse. Det innebär att den nya regleringen kan utformas med utgångspunkt i reg- leringen av försäkringsrörelse, bl.a. försäkringsrörelselagen (2010:2043). Regleringen kommer därmed att ta sikte på institut som förvaltar premier som betalats för tjänstepensionsförsäkringar.

Denna lösning har fördelen, som Finansinspektionen lyfter fram, att det blir lätt för försäkringsföretag och tjänstepensionskassor, som i dag driver försäkringsrörelse, att övergå till att bli tjänstepensionsinstitut (se avsnitt 5.3). De kommer då inte att driva någon annan rörelse än förut. Vidare uppnås full kontinuitet när det gäller de försäkringsavtal som försäkrings- företag och tjänstepensionskassor ingått om tjänstepension. Ingen ändring behöver göras i den civilrättsliga lagstiftning som gäller för avtalen (se avsnitt 12.5). Dessutom förenklas samexistensen mellan de nya tjänste- pensionsinstituten och de försäkringsföretag som driver verksamhet enligt försäkringsrörelselagen avseende tjänstepensionsförsäkringar. Om båda institutskategorierna driver försäkringsrörelse och ingår försäkringsavtal finns ett gemensamt ramverk att utgå från vid behandlingen av frågorna om beståndsöverlåtelser (se avsnitt 11) och överföringar av försäkringars värde (se avsnitt 12.5). Tillträdet till den nya regleringen för tjänste- pensionsinstitut underlättas också, vilket främjar intresset av konkurrens- neutralitet mellan de aktörer som meddelar tjänstepensionsförsäkring i Sverige (se avsnitt 5.7).

Direktivets begrepp medlem, förmånstagare och presumtiv medlem

Vid genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet för de tjänstepen- sionsinstitut som ska ha egna åtaganden mot de framtida pensionärerna är det lämpligt att använda en terminologi som återspeglar att instituten kommer att ingå försäkringsavtal och driva försäkringsrörelse.

I direktivet används begreppet medlem om en person som inte är förmånstagare eller presumtiv medlem och vars tidigare eller nuvarande yrkesverksamhet ger, eller kommer att ge honom eller henne, rätt till pensionsförmåner enligt bestämmelserna i en pensionsplan (artikel 6.5). En förmånstagare är enligt direktivet en person som uppbär pensions- förmåner och en presumtiv medlem en person som har rätt att ansluta sig till en pensionsplan (artikel 6.6 och 6.7).

I den svenska försäkringslagstiftningen används begreppet försäkrad för den person vars intresse är försäkrat mot en skada eller den vars liv eller hälsa en försäkring gäller för (1 kap. 11 § FRL). I tjänstepensions- sammanhang är det oftast inte arbetstagaren, den framtida pensionären,

som ingår ett avtal om en tjänstepensionsförsäkring och som därför är försäkringstagare. I vissa fall (se avsnitt 5.4) är det dock arbetstagaren som är försäkringstagare enligt ett tjänstepensionsavtal. I de allra flesta fall är det arbetstagarens intresse som är försäkrat mot – i huvudsak – risken att på ålderdomen stå utan tillräckliga inkomster. Begreppet försäkrad bör an- vändas i den svenska lagstiftningen som genomför andra tjänstepensions- direktivet som motsvarighet till begreppet medlem i direktivet.

I andra tjänstepensionsdirektivet används begreppet förmånstagare om en person som uppbär pensionsförmåner. Även det motsvaras i svensk rätt huvudsakligen av begreppet försäkrad. En arbetstagare som har gått i pension, och får sin tjänstepension utbetald, uppbär pensionsförmåner i direktivets mening men är fortfarande försäkrad enligt försäkringsrörelse- lagens terminologi. Detsamma gäller en arbetstagare som ännu inte gått i pension och som uppbär pensionsförmåner i form av exempelvis en kollektivavtalad sjukförsäkring.

En närstående till arbetstagaren som omfattas av ett kollektivavtalat efterlevandeskydd – dvs. en försäkring som ingår i en pensionsplan och som ger efterlevande till en avliden försäkringstagare eller försäkrad rätt till ersättning – kan också vara en förmånstagare i andra tjänstepensions- direktivets mening. Personen i fråga får nämligen anses uppbära pensions- förmåner. En sådan närstående är vare sig försäkringstagare eller försäkrad i försäkringsrörelselagens mening, men omfattas av begreppet ”ersätt- ningsberättigad på grund av försäkring”, som används i bl.a. 4 kap. 1 § FRL. Begreppet förmånstagare i andra tjänstepensionsdirektivet mot- svaras alltså i dessa fall av begreppet ersättningsberättigad på grund av försäkring i försäkringsrörelselagen.

Begreppet presumtiv medlem i andra tjänstepensionsdirektivet, dvs. en person som har rätt att ansluta sig till en pensionsplan, torde i stort sett sakna praktisk och juridisk motsvarighet i Sverige. Det handlar i direktivet om personer som är anställda hos en viss arbetsgivare men som inte får någon tjänstepension, vare sig kollektivavtalad, icke-kollektivavtalad eller individuell. Som framgår av avsnitt 4 är sådana personer ovanliga i Sverige, eftersom de flesta arbetstagare redan i och med anställningen omfattas av en kollektivavtalad tjänstepensionsplan. Övriga arbetstagare omfattas i många fall av en icke-kollektivavtalad tjänstepensionsplan, som de ansluts till vid anställningen, utan att de har någon möjlighet att avstå från det. Ett mindre antal personer, som inte är anslutna till vare sig någon kollektivavtalad tjänstepensionsplan eller någon icke-kollektivavtalad sådan, träffar avtal individuellt med arbetsgivaren om tjänstepension. De personerna kan dock knappast sägas ha rätt att ansluta sig till en pensions- plan redan innan avtal träffas med arbetsgivaren om tjänstepension. De torde därför inte vara presumtiva medlemmar i andra tjänstepensions- direktivets mening.

Hur begreppet presumtiv medlem ska översättas i svensk rätt får avgöras efter vad som visar sig lämpligast i varje enskild bestämmelse.

Prop. 2018/19:158

187

Prop. 2018/19:158 5.3	Vilka företag ska kunna bli
	tjänstepensionsföretag?

Regeringens bedömning: Försäkringsföretag som endast driver tjänstepensionsverksamhet bör kunna bli tjänstepensionsföretag. Det- samma bör gälla för tjänstepensionskassor. Det bör också vara möjligt att bilda nya tjänstepensionsföretag.

Sverige bör inte tillämpa andra tjänstepensionsdirektivet i någon del på livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Finansinspektionen och Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att utredningen inte tillräckligt har utrett frågan om förhållandet mellan tjänstepensions- direktivet och Solvens II-direktivet eller motiverat sitt ställningstagande. Inspektionen avstyrker utredningens lagförslag och anför att principen om samma regler för samma risker bör vara vägledande för hur tjänstepen- sionsverksamhet ska regleras. Riskinnehållet och formerna för tjänstepen- sionsåtagandet är enligt inspektionens mening inte i sig en grund för särbehandling. Sveriges advokatsamfund anser att utredningen inte anför tillräckliga skäl för att utmönstra det krav på slutenhet som i dag gäller för att livförsäkringsverksamhet ska få drivas utanför ramen för försäkrings- rörelselagstiftningen. Sveriges riksbank anför att finansiella företag som hanterar och är utsatta för samma risker bör omfattas av samma reglering, bl.a. för att minska risken för regelarbitrage, och att man inte är övertygad om att riskerna skiljer sig så mycket mellan tjänstepensionsföretag och livförsäkringsföretag att det är motiverat med en differentierad reglering i Sverige. Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt anser att det saknas skäl att behandla företag som tillhandahåller tjänstepensioner utan att vara slutna till en viss krets personer på något annat sätt än försäkringsföretag.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. AFA Försäkring, Alecta, AMF och Tjänstepensionsförbundet anser att det i promemorian görs en för snäv och därmed felaktig tolkning av bestämmelserna i Solvens II-direktivet när det gäller undantaget från direktivets tillämpningsområde för viss livförsäk- ringsverksamhet. De framför att tillämpningsområdet för undantaget i Solvens II-direktivet sammanfaller med tillämpningsområdet för andra tjänstepensionsdirektivet och att avsikten måste vara att uttryckligen undanta tjänstepensionsinstitutens verksamhet från livförsäkrings- regleringens tillämpningsområde. Svenskt Näringsliv anser att Sverige bör utnyttja möjligheten att tillämpa vissa av andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser på livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet.

188

Skälen för regeringens bedömning

Tjänstepensionsdirektiven

Andra tjänstepensionsdirektivet är, liksom första tjänstepensions- direktivet, tillämpligt på verksamhet i tjänstepensionsinstitut (artikel 2.1). Det begreppet definieras utifrån den verksamhet som instituten driver (se avsnitt 5.2).

Liksom enligt första tjänstepensionsdirektivet undantas vissa instituts- typer från direktivets tillämpningsområde (artikel 2.2 i båda direktiven). Till de undantagna instituten hör bl.a. försäkringsföretag som omfattas av Solvens II-direktivet, fondföretag som omfattas av UCITS-direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kol- lektiva investeringar i överlåtbara värdepapper [fondföretag]) och AIF- förvaltare som omfattas av AIFM-direktivet (Europaparlamentets och rå- dets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna [EG] nr 1060/2009 och [EU] nr 1095/2010).

Medlemsstaterna får välja att tillämpa delar av andra tjänstepensions- direktivet på tjänstepensionsverksamhet som drivs av livförsäkrings- företag (artikel 4). Det gäller bestämmelserna om registrering, auktori- sering, operativa krav, gränsöverskridande verksamhet, tekniska avsätt- ningar, investeringar, företagsstyrning, informationsgivning och tillsyn.

Genomförande av första tjänstepensionsdirektivet

När första tjänstepensionsdirektivet genomfördes gjordes bedömningen att understödsföreningar som driver tjänstepensionsverksamhet, s.k. tjänste- pensionskassor, var att betrakta som tjänstepensionsinstitut i direktivets mening. De omfattades inte av det konsoliderade livförsäkringsdirektivet

–föregångaren på livförsäkringsområdet till Solvens II-direktivet – och inte heller av något av de andra direktiv som undantogs från direktivets tillämpningsområde. De var samtidigt externt inrättade och från arbets- givaren fristående juridiska personer med uppgift att förvalta de premier som en arbetsgivare enligt avtal erlägger i syfte att trygga och tillhanda- hålla tjänstepension (se prop. 2004/05:165 s. 108 f.). Bestämmelser mot- svarande dem i direktivet infördes därför i den numera upphävda lagen (1972:262) om understödsföreningar (UFL).

Tjänstepensionskassorna ska vara slutna på ett sådant sätt att de huvudsakligen är avsedda för anställda i visst eller vissa företag, personer tillhörande viss yrkesgrupp eller medlemmar i en sammanslutning med sådan intressegemenskap att en samverkan även för personförsäkring är naturlig (1 § UFL). Kravet på slutenhet för tjänstepensionskassor och övriga understödsföreningar har gällt sedan lagen om understöds- föreningar trädde i kraft 1972.

När det gäller livförsäkringsföretagen konstaterades att de tillhörde den grupp av redan gemenskapsreglerade institut som var undantagna från direktivets tillämpningsområde (prop. 2004/05:165 s. 108). Livförsäk- ringsföretag ansågs därför inte som tjänstepensionsinstitut i första tjänste- pensionsdirektivets mening.

Prop. 2018/19:158

189

Prop. 2018/19:158 Det beslutades dock att Sverige skulle utnyttja möjligheten att tillämpa vissa av direktivets bestämmelser på livförsäkringsföretagens tjänstepen- sionsverksamhet (samma prop. s. 116–119). Särskilda bestämmelser om livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet infördes därför i för- säkringsrörelselagen. De bestämmelserna upphävdes sedan när Solvens II- direktivet genomfördes (prop. 2015/16:9 s. 201 f.). Enligt en övergångs- bestämmelse gäller dock de aktuella bestämmelserna för livförsäkrings- företag som driver tjänstepensionsverksamhet t.o.m. den 31 december 2019 (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]). I avsnitt 16.4 föreslås att tiden ska förlängas.

190

Genomförande av första tjänstepensionsdirektivet i andra medlemsstater i EU

Det finns inte behov av att ta in någon fullständig redogörelse över andra medlemsstaters genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet i denna proposition. Framställningen här begränsar sig till genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet i Danmark, Tyskland och Frankrike. Utredningen redogör för förhållandena i ytterligare några medlemsstater (se SOU 2014:57 s. 274–282).

I Danmark uppställs, i likhet med det som gäller i Sverige för tjänste- pensionskassorna, ett krav på att ett danskt företag som önskar driva verksamhet i den unionsrättsliga formen av tjänstepensionsinstitut – en firmapensionskasse – ska vara slutet och endast tillhandhålla pensioner till en viss sluten krets av personer. En firmapensionskasse får bara driva verksamhet som knyter an till de anställda i ett visst företag (se § 2 lov om tilsyn med firmapensionskasser [LBK nr 1561 af 19/12/2007]).

I Tyskland gäller följande beträffande de institut som undantas från Solvens II-direktivets tillämpningsområde med stöd av artikel 9.2 i direktivet. Den tyska rörelselagstiftningen (den tyska försäkringsrörelse- lagen Gesetz über die Beaufsichtigung der Versicherungsunternehmen [Versicherungsaufsichtsgesetz – VAG]) innehåller bestämmelser om två olika typer av tjänstepensionsinstitut (på tyska ”Einrichtungen der betrieblichen Alterversorgung”). Dels finns i § 232 VAG bestämmelser om Pensionskassen (ung. pensionskassor) som är en typ av livförsäkrings- företag. Dels finns i § 236 bestämmelser om s.k. Pensionsfonds (ung. pensionsfonder) som inte behöver meddela försäkringsmässiga utfästelser om utbetalningar i framtiden (se § 236.2 VAG). Båda institutstyperna är, enligt besked från det tyska förbundsfinansministeriet, med stöd av artikel 9.2 i Solvens II-direktivet undantagna från den tyska reglering som genomför det direktivet i tysk nationell rätt. Inte för någondera kategorin institut har det uppställts krav på att de ska vara slutna och endast tillhanda- hålla pensioner till en viss krets personer. Det krav som gäller för dem är att de endast får driva tjänstepensionsverksamhet.

I Frankrike har lagstiftningen kommit att utformas på likartat sätt som i Tyskland. Där har försäkringslagstiftningen (på franska ”Code des Assurances”) under våren 2017 ändrats genom ett presidentdekret (på franska ”ordonnance”). Genom dekretet har det införts möjligheter för franska livförsäkringsföretag, dvs. företag som omfattas av den franska lagstiftning som genomför Solvens II-direktivet, att genom ett särskilt

tillståndsförfarande ombilda sig till tjänstepensionsinstitut (på franska ”fonds de retraite professionnelle supplémentaire”). Den nya franska lagstiftningen innehåller inte något krav på att tjänstepensionsinstituten ska vara slutna och endast tillhandahålla pensioner till en viss krets per- soner, exempelvis anställda i ett visst företag eller en viss bransch. Däre- mot får tjänstepensionsinstituten bara driva tjänstepensionsverksamhet, dvs. tillhandahålla pensioner som är knutna till yrkesverksamhet (på franska ”fourniture de prestations de retraite liées à une activité professionnelle”, se artikel L. 143-1 Code des assurances i den lydelse artikeln fått genom ovan nämnda presidentdekret).

Tjänstepensionskassor ska kunna bli tjänstepensionsföretag

Understödsföreningar som driver tjänstepensionsverksamhet (tjänste- pensionskassor) motsvarar beskrivningen av tjänstepensionsinstitut i andra tjänstepensionsdirektivet. De lyder inte under Solvens II-direktivet eller någon av de övriga unionsrättsliga regleringar som anges i ovan- nämnda undantagsbestämmelse i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 2.2). De omfattas därför av andra tjänstepensionsdirektivets tillämpnings- område.

Det är angeläget att tjänstepensionskassorna, de enda svenska tjänste- pensionsinstituten som finns i dag utöver pensionsstiftelserna, ges möjlig- het att fortsätta driva verksamhet som tjänstepensionsinstitut när en ny svensk reglering om tjänstepensionsinstitut nu kommer att införas. Det bör därför vara möjligt för tjänstepensionskassorna att ansöka om tillstånd att driva verksamhet enligt den nya regleringen för tjänstepensionsföretag. Detta behandlas vidare i avsnitt 16.3.

Fler befintliga företag än tjänstepensionskassor bör få bli tjänstepensionsföretag

Den största delen av tjänstepensionssektorn är den som består av att tjänstepensionsförsäkringar tillhandahålls för att trygga tjänstepensioner. Med hänsyn till tjänstepensionssektorns samhällsekonomiska betydelse (se avsnitt 5.1) bör den nya regleringen för tjänstepensionsföretag ges ett så vidsträckt tillämpningsområde som möjligt. Det är därför önskvärt att en större del av försäkringssektorn än den som utgörs av tjänstepensions- kassornas verksamhet kan omfattas av den nya regleringen.

Ett led i bedömningen av om ett företag som driver tjänstepensions- verksamhet omfattas av andra tjänstepensionsdirektivet är om företaget omfattas av Solvens II-direktivet. Solvens II-direktivet intar visserligen inte någon överordnad normhierarkisk ställning i förhållande till andra tjänstepensionsdirektivet men konstruktionen är sådan att andra tjänste- pensionsdirektivet bara gäller för sådana institut som är undantagna från Solvens II-direktivets tillämpningsområde.

När det gäller verksamhetens art motsvarar tjänstepensionsverksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar verksamhet enligt artikel 2.3 a i Solvens II-direktivet, dvs. livförsäkring som omfattar kapitalförsäkring för livsfall och/eller dödsfall. En tjänstepensionsförsäkring avser oftast det fallet att någon lever vid pensionsålderns inträde och då har rätt till försäkringsersättning i form av ålderspension, dvs. det är en försäkring för livsfall. Tjänstepensionsverksamhet är således sådan verksamhet som

Prop. 2018/19:158

191

Prop. 2018/19:158 omfattas av Solvens II-direktivet och de företag som driver verksamheten är sådana som Solvens II-direktivet ska tillämpas på (artikel 2.1).

192

Frågan är då om det finns någon undantagsregel som tillåter att företag som driver tjänstepensionsverksamhet avseende tjänstepensionsförsäk- ringar undantas från Solvens II-direktivets tillämpningsområde.

I Solvens II-direktivet finns ett undantag som tar sikte på tillhanda- hållande av tjänstepension (artikel 9.2). Det innebär att bedömningen av vilka företag som omfattas av andra tjänstepensionsdirektivets tillämp- ningsområde behöver ske med utgångspunkt i den bestämmelsen. Om ett institut omfattas av undantaget kan det finnas förutsättningar för att låta institutet driva verksamhet enligt andra tjänstepensionsdirektivet. Det måste dock självfallet också prövas om institutet uppfyller kraven för att räknas som ett tjänstepensionsinstitut enligt andra tjänstepensions- direktivet.

Tillämpningsområdet för denna undantagsbestämmelse i Solvens II- direktivet sammanfaller därmed inte nödvändigtvis med tillämpnings- området för andra tjänstepensionsdirektivet, som AFA Försäkring, Alecta, AMF och Tjänstepensionsförbundet hävdar. Ett institut kan driva verksamhet som motsvarar beskrivningen i andra tjänstepensions- direktivet av att tillhandahålla pensionsförmåner utan att samtidigt vara undantaget från Solvens II-direktivets tillämpningsområde. Eftersom den nu aktuella undantagsbestämmelsen i Solvens II-direktivet har ingått i EU:s försäkringsreglering sedan slutet av 1970-talet, dvs. redan långt före tillkomsten av första tjänstepensionsdirektivet, kan den inte heller ha till- kommit för att undanta tjänstepensionsinstitut från EU:s försäkrings- lagstiftning, som de nyss angivna remissinstanserna framför.

Den nu aktuella undantagsbestämmelsen i Solvens II-direktivet får anses tämligen svårtillgänglig. Den föreskriver att där angiven livförsäkrings- verksamhet inte ska omfattas av Solvens II-direktivet om den drivs av andra organisationer än företag som avses i den bestämmelse som beskriver de verksamheter som omfattas av direktivet (artikel 2), och som har till ändamål att tillhandahålla förmåner för anställda eller självständiga näringsidkare, som är knutna till ett företag eller grupp av företag eller till en viss bransch eller grupp av branscher, i händelse av dödsfall eller överlevnad eller vid nedläggning eller inskränkning av verksamhetskällan, oavsett om de åtaganden som verksamheten omfattar vid varje tillfälle helt motsvaras av de försäkringsmatematiska avsättningarna.

Det kan konstateras att de institut som i Sverige sålunda ansågs undan- tagna från livförsäkringsregleringen, tjänstepensionskassorna, enligt 1 § UFL skulle vara slutna på ett sådant sätt att deras verksamhet bara vänder sig till en viss krets personer, samma begränsning som fortfarande gäller för de danska tjänstepensionsinstituten, firmapensionskassorna.

Försäkringsföretag som endast driver tjänstepensionsverksamhet bör få bli tjänstepensionsföretag

Det står klart att tillämpningsområdet för den nya regleringen för tjänste- pensionsföretag skulle begränsas avsevärt om ett tjänstepensionsinstitut måste vara slutet på det sätt som hittills gällt för tjänstepensionskassorna.

Vilket tillämpningsområde andra tjänstepensionsdirektivet ska ges är ytterst en fråga för EU-domstolen. Varken i Frankrike eller Tyskland har

dock något krav ställts på att ett institut ska vara slutet för att kunna om- fattas av den lagstiftning som genomför andra tjänstepensionsdirektivet. En sådan tolkning av direktivet innebär att det finns utrymme enligt unionsrätten att låta fler företag som inte är slutna till viss krets men som endast driver tjänstepensionsverksamhet bli tjänstepensionsinstitut. För att lämna så stort utrymme som möjligt för att skapa en lämplig och väl anpassad reglering för den svenska tjänstepensionssektorn bör försäk- ringsföretag som endast driver tjänstepensionsverksamhet ges möjlighet att bli tjänstepensionsföretag. Ett försäkringsföretag som önskar fortsätta att driva tjänstepensionsverksamhet enligt försäkringsrörelselagen och Solvens II-direktivet bör ha möjlighet att göra det.

I avsnitt 6.3 behandlas de närmare formerna för hur försäkringsföretag ska kunna omvandlas till tjänstepensionsföretag. Den närmare innebörden av kravet på företaget att det bara får driva tjänstepensionsverksamhet be- handlas i avsnitten 6.5 och 16.5.

Som Svensk Försäkring påpekar kan det vara så att viss verksamhet som i dag drivs av skadeförsäkringsföretag uppfyller kraven för att räknas som tjänstepensionsverksamhet enligt andra tjänstepensionsdirektivet. Det gäller verksamhet som kan drivas inom ramen för livförsäkringsklassen tilläggsförsäkring (klass I b enligt 2 kap. 12 § FRL), vilket är försäkringar som skulle vara att betrakta som skadeförsäkringar om de tillhandahölls utan samband med en livförsäkring (se avsnitt 5.4). Enligt regeringens uppfattning bör ett försäkringsföretag inte vara förhindrat att bli ett tjänstepensionsföretag enbart av det skälet att det driver verksamhet som skadeförsäkringsföretag. Om företaget bara driver vad som kan anses som tjänstepensionsverksamhet och övriga krav är uppfyllda, bör företaget kunna driva verksamhet som tjänstepensionsinstitut.

Det bör införas möjligheter att bilda helt nya tjänstepensionsföretag

Den nya regleringen om tjänstepensionsföretag ska inte bara stå öppen för befintliga företag som vill bli tjänstepensionsföretag – försäkringsföretag och tjänstepensionskassor. Det bör även vara möjligt att bilda helt nya företag i form av tjänstepensionsföretag. Därigenom utnyttjar Sverige fullt ut de möjligheter som andra tjänstepensionsdirektivet ger. Tjänstepen- sionsinstitut kan då bildas i Sverige både av det slag som inte gör något åtagande i förhållande till de framtida pensionärerna (pensionsstiftelser) och av det slag som gör det (tjänstepensionsföretag).

Sverige bör inte tillämpa tjänstepensionsdirektivet på livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet

Regeringen fann när Solvens II-direktivet genomfördes att det inte fanns skäl att fortsätta använda möjligheten att tillämpa delar av första tjänste- pensionsdirektivet på tjänstepensionsverksamhet som drivs av livförsäk- ringsföretag (artikel 4 i första tjänstepensionsdirektivet, se prop. 2015/16:9 s. 201 f.). De särskilda bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om liv- försäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet utmönstrades därför.

Regeringen gör, som nämns ovan, bedömningen att de försäkrings- företag som endast driver tjänstepensionsverksamhet bör få bli tjänste- pensionsföretag. Försäkringsföretagen ges alltså, på vissa villkor, möjlig- het att omfattas av andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser genom

Prop. 2018/19:158

193

Prop. 2018/19:158 att i stället driva verksamhet som tjänstepensionsföretag. Det saknas skäl att därutöver tillämpa vissa av tjänstepensionsdirektivets bestämmelser på en del av livförsäkringsföretagens verksamhet (tjänstepensionsverksam- heten) som drivs inom ramen för Solvens II-regelverket. Därför bör det ställningstagande som gjordes i samband med genomförandet av Solvens II-direktivet stå fast, dvs. Sverige bör inte utnyttja möjligheten att tillämpa delar av tjänstepensionsdirektivet på tjänstepensionsverksamhet som drivs av livförsäkringsföretag. Regeringen ansluter sig därmed inte till den uppfattning som förs fram av Svenskt Näringsliv i denna fråga.

194

Kontotryggande

Företag som tryggar sina pensionsåtaganden genom bokföringsmässiga avsättningar (kontotryggande) är undantagna från andra tjänstepensions- direktivets tillämpningsområde (artikel 2.2 e). Det är samma ordning som den som hittills gällt enligt första tjänstepensionsdirektivet (artikel 2.2 e i det direktivet). På samma sätt som vid genomförandet av första tjänste- pensionsdirektivet påverkas inte de svenska bestämmelserna om konto- tryggande av genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet (se prop. 2004/05:165 s. 109).

5.4Vad avses med tjänstepensionsförsäkring?

Regeringens förslag: Med tjänstepensionsförsäkring ska avses liv- försäkring som har samband med yrkesutövning och där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) är beroende av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder samt försäkringar som meddelas som tillägg till sådana försäkringar.

Försäkringar som tecknas för egen räkning av egenföretagare ska inte anses som tjänstepensionsförsäkringar.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas något bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att med- dela föreskrifter om vad som ska omfattas av begreppet tjänstepensions- försäkring.

Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens förslag. Utredningen föreslår att tjänstepensionsföretagen ska få tillhandahålla allt som räknas som tjänstepensionsförmåner. Det begreppet definieras som förmåner som betalas ut med anledning av uppnådd pensionsålder eller förväntat uppnående av pensionsålder, dödsfall (efterlevandepension), sjukdom och invaliditet, upphörande av anställning eller medellöshet, där förmånen har sin grund i en överenskommelse om pensionsförmåner mellan arbetsgivare och arbetstagare. Begreppet tjänstepensionsförmån är inte knutet till begreppet livförsäkring utan innefattar huvudförmån (ålderspension) och tilläggsförmån (övriga moment i en tjänstepensions- plan). Utredningen föreslår också att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska bemyndigas att meddela föreskrifter om vilka förmåner som ska hänföra sig till begreppen huvudförmån och tilläggs- förmån.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Flera remissinstanser – bl.a. Arbets- givarverket, Svensk Försäkring, Tjänstepensionsförbundet, Svenskt Näringsliv och Sveriges Kommuner och Landsting – efterlyser en tydligare reglering av vilka typer av produkter som kan vara föremål för verksamhet i ett tjänstepensionsföretag. Arbetsgivarverket, PTK, TCO och AFA Försäkring ifrågasätter också om uppdelningen i huvudförmån och tilläggsförmån fyller något syfte, vilket Svenskt Näringsliv instämmer i. Svensk Försäkring, Tjänstepensionsförbundet, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Landsting, TCO och AFA Försäkring avstyrker utredningens förslag att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vad som ska anses ingå i begreppen tilläggsförmån och huvudförmån. Svensk Försäkring välkom- nar att tillämpningsområdet enligt utredningens förslag utvidgas till att även omfatta produkter som i dagsläget anses som skadeförsäkring, så länge de motsvarar vad som räknas som personförsäkring enligt försäk- ringsavtalslagen. Sveriges Kommuner och Landsting anser att begreppet tjänstepensionsförmån bör ges en sådan innebörd att den bredd av lös- ningar som ryms inom tjänstepensionssektorn omfattas. LO anför att definitionen av tjänstepensionsförmån bör vara väldigt vid, vilket PTK och TCO instämmer i. AFA Försäkring efterfrågar ett förtydligande så att det klarare framgår att egenföretagares förmåner täcks av begreppet tjänste- pensionsförmån. Även Svensk Försäkring anser att egenföretagares för- måner bör omfattas av det begreppet. Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt framför att utredningen inte förklarar hur det skulle kunna vara förenligt med EU:s försäkringsrörelsereglering att låta tjänstepensions- institut driva det som enligt Solvens II-direktivet är att anse som direkt skadeförsäkringsrörelse.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. I promemorian är dock bedömningen att det inte behöver tas in något bemyndigande formulerat som ett förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att arbetsgivaren helt eller delvis måste betala premierna för att en livförsäkring ska anses ha ett sådant samband med yrkesutövningen att den är en tjänstepensions- försäkring. Svensk Försäkring och Tjänstepensionsförbundet framför att tjänstegrupplivförsäkring ska ses som tjänstepensionsförsäkring och att det inte längre finns samma praktiska problem som förut med att behandla egenföretagares försäkringar som tjänstepensionsförsäkringar. Offentlig- anställdas förhandlingsråd (OFR) har samma uppfattning när det gäller tjänstegrupplivförsäkringar med det tillägget tjänstepensionsföretag även bör få meddela efterlevandeskydd. Ägarföreningen ProSkandia instämmer i Svensk Försäkrings och Tjänstepensionsförbundets uppfattning när det gäller egenföretagares försäkringar. Saco och TCO understryker att defini- tionen av tilläggsförsäkring inte får bli så snäv i den svenska lagstiftningen att den utesluter kompletterande förmåner som är centrala i det svenska systemet. Sveriges Kommuner och Landsting avstyrker förslaget om vad som ska vara tjänstepensionsförsäkring och anser att definitionen bör utgå från begreppet tjänstepensionsförmån, vilket AFA Försäkring, Alecta, AMF och Tjänstepensionsförbundet instämmer i.

Prop. 2018/19:158

195

Prop. 2018/19:158

196

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller samma definition av begreppet pensionsförmån (artikel 6.4) som första tjänstepensionsdirektivet (artikel 6 d). En pensionsförmån är enligt definitionen en förmån som betalas ut med anledning av uppnådd pensionsålder eller förväntat uppnående av pensionsålder eller, om de kompletterar dessa förmåner och tillhandahålls sekundärt, i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upp- hörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster som tillhanda- hålls vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall. I definitionen anges vidare att pensionsförmånerna får betalas ut som livslång utbetalning, under viss tid, i form av ett engångsbelopp eller genom en kombination av dessa alternativ.

Medlemsstaterna får föreskriva att kompletterande förmåner såsom täckning av risker kopplade till lång levnad och invaliditet, efterlevande- skydd och viss återbetalningsgaranti erbjuds till medlemmarna om arbets- givarna och arbetstagarna, eller deras respektive företrädare, kommer överens om detta (artikel 10.2, som motsvarar artikel 9.2 i första tjänste- pensionsdirektivet). Enligt direktivet gäller detta i enlighet med subsidi- aritetsprincipen och med vederbörligt beaktande av storleken på pensions- förmånerna från socialförsäkringssystemen.

Gällande rätt

Begreppet tjänstepensionsförsäkring utmönstrades ur försäkringsrörelse- lagen när Solvens II-direktivet genomfördes, eftersom det då bestämdes att Sverige inte längre skulle utnyttja valmöjligheten för medlemsstaterna att tillämpa vissa av tjänstepensionsdirektivets bestämmelser på livförsäk- ringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (se prop. 2015/16:9 s. 201 f.). Begreppet fortsätter dock att vara en del av gällande rätt till följd av övergångsbestämmelser. För livförsäkringsföretagens del finns en sådan i punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (2015:700) om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) och 1 kap. 8 § försäkringsrörelse- lagen i lydelsen före den 1 januari 2016. För tjänstepensionskassornas del finns den relevanta övergångsbestämmelsen i 7 § lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) och 7 § tredje stycket lagen (1972:262) om understödsföreningar.

Som tjänstepensionsförsäkring har hittills räknats livförsäkring som har samband med yrkesutövning och där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder samt försäkringar som meddelas som tillägg till sådana försäkringar (prop. 2004/05:165 s. 123 f.).

När denna definition utformades var utgångspunkten att begreppet tjänstepensionsförsäkring skulle ges en vid tolkning. Allt som enligt gängse uppfattning räknades som tjänstepensionsförsäkringar borde, enligt de överväganden som då gjordes, kunna hänföras till kategorin tjänstepensionsförsäkring. Dock fann regeringen att en yttersta gräns för begreppet tjänstepensionsförsäkring var att det måste vara fråga en livförsäkring, eftersom skadeförsäkringsverksamhet är undantagen från tjänstepensionsdirektivets tillämpningsområde (samma prop.).

Regeringen uttalade också att livförsäkringar i form av ålders-, sjuk- och efterlevandepension som är knutna till tjänsteförhållanden, och för vilka arbetsgivaren helt eller delvis står för premiekostnaderna, skulle räknas som tjänstepensionsförsäkringar. Också försäkringar som meddelas som tillägg till ovan nämnda försäkringar, t.ex. sjukförsäkringar och premie- befrielseförsäkringar, skulle enligt regeringens uppfattning omfattas av tjänstepensionsverksamheten, utan något krav på att tilläggsförsäkringen tecknas i samband med huvudförsäkringen. Vidare borde enligt regeringens uppfattning sådana livförsäkringar som arbetstagarna erbjuds att frivilligt teckna falla under definitionen, men även försäkringar som överlåts på en arbetstagare, eftersom även sådana försäkringar erbjuds som ett led i yrkesutövningen och därmed är anknutna till anställnings- förhållandet.

Egenföretagares försäkringar omfattas inte av begreppet tjänstepen- sionsförsäkring. Sverige har alltså inte utnyttjat den valmöjlighet som erbjuds medlemsstaterna i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 6 a andra strecksatsen) att behandla egenföretagares försäkringar på samma sätt som försäkringar som tillhandahålls enligt ett avtal mellan arbets- givare och arbetstagare (samma prop.).

Den tidigare definitionen av tjänstepensionsförsäkring bör behållas

Den reglering som nu föreslås tar sikte på tryggandeformen tjänste- pensionsförsäkring. Det innebär att det liksom när första tjänste- pensionsdirektivet genomfördes gäller att fastställa vilka typer av försäk- ringar som ska kunna tillhandahållas enligt regleringen. Frågan är alltså vad som ska avses med tjänstepensionsförsäkring. Eftersom regleringen ska passas in i den systematik som finns på försäkringsområdet är det inte lämpligt att i svensk rätt använda direktivets uttryck – pensionsförmåner – som bl.a. Sveriges Kommuner och Landsting, Alecta och AMF önskar.

Utgångspunkten för definitionen av tjänstepensionsförsäkring bör vara att ge begreppet en vid innebörd, som regeringen fann vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet (se prop. 2004/05:165 s. 123). Det är samma utgångspunkt som intas av flera remissinstanser, bl.a. LO, PTK, TCO och Sveriges Kommuner och Landsting. Till kategorin tjänste- pensionsförsäkring bör, liksom tidigare, hänföras det som enligt gängse uppfattning inom det svenska försäkringsväsendet räknas som tjänste- pension.

Sveriges tolkningsutrymme är dock inte oinskränkt när det gäller defi- nitionen av tjänstepensionsförsäkring. Som Skandia påpekar, måste den tjänstepensionsverksamhet som ska drivas av tjänstepensionsföretag vara undantagen från Solvens II-direktivets tillämpningsområde (se avsnitt 5.3). Om det inte finns någon tillämplig undantagsregel, finns det inte heller förutsättningar enligt unionsrätten att reglera verksamheten någon annanstans än i den nationella lagstiftning som genomför Solvens II- direktivet, dvs. i försäkringsrörelselagen.

Tjänstepension i form av ålderspension är, som regeringen konstaterar i avsnitt 5.3, att betrakta som livförsäkringsverksamhet enligt Solvens II- direktivet (artikel 2.3). Viss tjänstepensionsverksamhet kan också vara att betrakta som skadeförsäkringsverksamhet enligt Solvens II-direktivet

Prop. 2018/19:158

197

Prop. 2018/19:158 (artikel 2.2 och bilaga A). Det kan t.ex. röra sig om sjuk- och olycksfalls- försäkringar som är en del av tjänstepensionsplanerna på det kollektiv- avtalade området. Det bör dock noteras att tilläggsförsäkring till liv- försäkring är en verksamhet som i Solvens II-direktivet betraktas som livförsäkring (artikel 2.3 a iii). En skadeförsäkring kan således i vissa fall vara att betrakta som en livförsäkring, om den meddelas som ett tillägg till en livförsäkring. Det krävs alltså att det finns en undantagsregel som tillåter att tjänstepensionsverksamheten regleras någon annanstans än i den lagstiftning som i Sverige genomför Solvens II-direktivet.

Den undantagsregel som kan tillämpas är, även i detta sammanhang, den bestämmelse i Solvens II-direktivet som behandlas i avsnitt 5.3 och som uttryckligen avser livförsäkringsverksamhet (artikel 9.2). När det gäller skadeförsäkringsverksamhet finns ingen motsvarande undantags- bestämmelse. Av detta följer att det inte finns någon möjlighet att undanta det som enligt Solvens II-direktivet är att betrakta som direkt skade- försäkringsverksamhet från det direktivets tillämpningsområde. I sin tur innebär det att sådan verksamhet därigenom är undantagen från andra tjänstepensionsdirektivets tillämpningsområde (artikel 2.2 b). Sverige kan alltså inte tillåta de nya tjänstepensionsföretagen att driva direkt skade- försäkringsrörelse.

Det betyder att som en yttersta gräns bör det gälla att en tjänstepensions- försäkring måste vara en livförsäkring (2 kap. 12 § FRL). Detta är också bedömningen som gjordes vid genomförandet av första tjänstepensions- direktivet (samma prop. s. 124). Till tjänstepensionsförsäkring kan då höra centrala delar av tjänstepensionsordningarna som ålders-, sjuk- och efter- levandepension, men även vissa sjukförsäkringar och premiebefrielse- försäkringar. Därför kan tjänstegrupplivförsäkringar anses som tjänste- pensionsförsäkringar i den nya regleringens mening, som bl.a. Svensk Försäkring och Tjänstepensionsförbundet önskar.

Som regeringen kom fram till vid genomförandet av första tjänste- pensionsdirektivet kan även andra typer av försäkringar, som sedda för sig skulle vara att betrakta som skadeförsäkringar, vara att anse som liv- försäkringar, under förutsättning att de tecknas som tillägg till en liv- försäkring, dvs. inom livförsäkringsklassen I b enligt 2 kap. 12 § FRL. Re- geringen instämmer med Saco och TCO i att definitionen av tilläggs- försäkring inte bör göras för snäv. Inte heller i fortsättningen bör det därför krävas att tilläggsförsäkringen tecknas i direkt samband med huvud- försäkringen (se prop. 1992/93:257 s. 189). I motsats till det som anges i promemorian torde det vara möjligt att meddela exempelvis arbetslöshets- försäkring inom ramen för en tjänstepensionsverksamhet, så länge denna utgör ett tillägg till en livförsäkring.

En alltför vid definition av begreppet tilläggsförsäkring riskerar dock å andra sidan att leda till gränsdragningsproblem och tolkningssvårigheter kring vad som ingår i begreppet tilläggsförsäkring, och i förlängningen vad som kan inrymmas i begreppet tjänstepensionsförsäkring. För att undvika sådana bör det krävas att en försäkring, för att kunna utgöra en tilläggs- försäkring, är kopplad till en person. Det bör alltså krävas att en tilläggs- försäkring är en försäkring där försäkringsfallets inträffande är beroende av en eller flera personers liv, hälsa, ålder, graviditet, arbetsförmåga, arbetslöshet eller annan liknande omständighet.

198

Liksom tidigare bör frivilligt tecknade försäkringar och försäkringar Prop. 2018/19:158 som överlåts på en arbetstagare kunna anses som tjänstepensions-

försäkringar. Som Finansinspektionen påpekar krävs dock att arbets- givaren helt eller delvis står för premiekostnaden. Att betalningen av premiekostnaderna ges en central betydelse bidrar också till att gränsen kring begreppet tjänstepensionsförsäkring kan dras på ett tillräckligt enkelt sätt i rättstillämpningen.

Av det som behandlas ovan följer att arbetstagaren är försäkrad inom en tjänstepensionsförsäkring, dvs. den vars intresse är försäkrat mot en skada eller den vars liv eller hälsa en försäkring gäller för (1 kap. 11 § FRL). Ibland kan det dock, när det handlar om sådana frivilligt tecknade eller överlåtna försäkringar som nämns ovan, vara arbetstagaren som är försäkringstagare, dvs. den som är part i försäkringsavtalet.

För att ge begreppet tjänstepensionsförsäkring en vid innebörd utan att låta det omfatta försäkringar som hör till direkt skadeförsäkringsrörelse bör tjänstepensionsförsäkring definieras på samma sätt som vid genom- förandet av första tjänstepensionsdirektivet. Därigenom åstadkoms också en nationell reglering som motsvarar andra tjänstepensionsdirektivets defi- nition av pensionsförmån.

Med tjänstepensionsförsäkring bör alltså avses livförsäkring som har samband med yrkesutövning och där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) är beroende av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder samt försäkringar som meddelas som tillägg till sådana försäkringar.

Något behov av att förtydliga begreppet tjänstepensionsförsäkring i föreskrifter på lägre nivå än lag finns inte. Därmed finns inte skäl att i enlighet med utredningens förslag införa något bemyndigande för rege- ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela före- skrifter om vilka produkter som ska kunna tillhandahållas av tjänste- pensionsföretagen, ett förslag som flera remissinstanser motsätter sig, bl.a. Svenskt Näringsliv och TCO.

Egenföretagares försäkringar ska inte räknas som tjänstepensionsförsäkringar

Som regeringen konstaterade när första tjänstepensionsdirektivet genom- fördes är det i de flesta fall omöjligt att hos ett försäkringsföretag skilja en försäkring som tecknats av en egenföretagare från en försäkring som samma egenföretagare tecknat privat, dvs. individuellt (se prop. 2004/05:165 s. 124). Gränsdragningsproblemen är sådana att Sverige inte heller i fortsättningen, i motsats till det bl.a. Svensk Försäkring och AFA Försäkring anser, bör utnyttja möjligheten att låta egenföretagares för- säkringar meddelas av tjänstepensionsinstitut (artikel 6.1 b i andra tjänste- pensionsdirektivet).

5.5	En ny lag om tjänstepensionsföretag

Regeringens förslag: Andra tjänstepensionsdirektivet ska, när det
gäller tryggandeformen tjänstepensionsförsäkring, genomföras i svensk
rätt genom en ny lag om tjänstepensionsföretag. I den lagen ska de		199

Prop. 2018/19:158 bestämmelser som krävs för att genomföra direktivet tas in. Därutöver ska vissa bestämmelser i försäkringsrörelselagen gälla för tjänste- pensionsföretagen i de fall detta särskilt anges i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

För utländska tjänstepensionsinstitut ska direktivet genomföras genom ändringar i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänste- pensionsinstituts verksamhet i Sverige.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslår en ny lag om tjänstepensionsrörelse som ska inne- hålla de bestämmelser som ska gälla för de nya tjänstepensionsföretagen och utan att hänvisningar görs till försäkringsrörelselagen.

Remissinstanserna har inte några synpunkter på förslaget. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens för-

slag. I promemorian föreslås att bestämmelserna i försäkringsrörelselagen ska gälla för tjänstepensionsföretag med undantag för de fall när det sägs att en viss bestämmelse inte ska gälla.

Remissinstanserna: Många remissinstanser invänder mot den lag- stiftningsteknik som föreslås i promemorian. Bolagsverket anser att lagstiftningstekniken är svår att överblicka. Antalet hänvisningar, särregler och undantag innebär enligt verkets mening att lagstiftningen blir krång- ligare än nödvändigt. Det är svårt att få ett helhetsgrepp över vilka bestämmelser som ska tillämpas. Sveriges advokatsamfund, Tjänstepen- sionsförbundet och Offentliganställdas förhandlingsråd (OFR) framför liknande synpunkter. Finansinspektionen anför att inspektionen hellre hade sett en självständig reglering utan omfattande hänvisningar till försäkringsrörelselagen och anser, med instämmande av Kammarrätten i Stockholm, att den valda lagstiftningstekniken försvårar tillämpningen av den föreslagna regleringen. Svensk Försäkring instämmer i inspektionens och kammarrättens synpunkter och kan tänka sig två alternativa tekniker än den som valts i promemorian, antingen en helt fristående lag utan hänvisningar eller en lagstiftningsteknik där det anges i den nya lagen vilka bestämmelser i försäkringsrörelselagen som ska gälla. Kåpan Pensioner framför att utvecklingen av Solvens II-direktivet respektive andra tjänstepensionsdirektivet sannolikt kommer komplicera den föreslagna lagstiftningstekniken. Sveriges Kommuner och Landsting avstyrker förslaget om att den nya lagen ska anpassas till försäkrings- rörelselagen. AFA Försäkring, Alecta, AMF och Tjänstepensionsförbundet invänder mot den lagstiftningsteknik som används i promemorian och förordar den lagstiftningsteknik som utredningen använder.

Skälen för regeringen förslag: I avsnitt 5.1 görs bedömningen att det bör införas en ny svensk reglering för den verksamhet avseende tjänste- pensionsförsäkring som i dag drivs av försäkringsföretag och tjänstepen- sionskassor. Genom den nya regleringen ska tryggande av tjänstepension kunna ske i form av tjänstepensionsförsäkring som meddelas av tjänste- pensionsföretag. Andra tjänstepensionsdirektivet ska vara den unions- rättsliga grunden för regleringen.

I promemorian föreslås att regleringen ska tas in i en ny lag om tjänste- pensionsföretag. En sådan ordning ligger i linje med det AFA Försäkring, Alecta, AMF och Tjänstepensionsförbundet förordar och innebär att den

200

unionsrättsliga systematiken, med skilda rörelseregleringar för försäk- Prop. 2018/19:158 ringsföretag och tjänstepensionsinstitut, kommer till klart uttryck i svensk

rätt. Detta kan, som Kåpan Pensioner anser, underlätta när framtida ändringar i Solvens II-direktivet och andra tjänstepensionsdirektivet ska genomföras. Regleringen bör därför tas in i en ny lag om tjänstepensions- företag.

Som flera remissinstanser anmärker, bl.a. Svensk Försäkring, Bolags- verket och Sveriges advokatsamfund, är dock den lagstiftningsteknik som föreslås i promemorian mindre lämplig eftersom lagstiftningen blir svårare att förstå och överblicka om försäkringsrörelselagens bestämmelser, som föreslås i promemorian, ska tillämpas om inget annat anges i den nya lagen.

Regeringen anser att det är en fördel om regleringen är enkel, lättillgänglig och flexibel. I enlighet med det Finansinspektionen förordar bör den nya lagen därför innehålla de bestämmelser som krävs för att genomföra andra tjänstepensionsdirektivet och reglera de nya tjänste- pensionsföretagens rörelse och associationsrättsliga form. För det fall det är lämpligt av redaktionella eller andra skäl kan hänvisningar göras till försäkringsrörelselagen eller annan lagstiftning. Det bör då vara fråga om direkta hänvisningar, så att det är tydligt vilka bestämmelser i andra lagar som tjänstepensionsföretagen ska tillämpa, dvs. en sådan hänvisnings- teknik som Svensk Försäkring vill se.

Den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör, som föreslås i prome- morian, bara reglera svenska företags verksamhet i Sverige och sådana företags gränsöverskridande verksamhet. Utländska tjänstepensions- instituts verksamhet i Sverige bör liksom i dag regleras i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Andra tjänstepensionsdirektivet bör därför genomföras genom bestämmelser i den lagen när det gäller utländska tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.

5.6Utgångspunkter för den nya lagen

Regeringens bedömning: Den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör möjliggöra en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapital sam- tidigt som den bör säkerställa ett fullgott skydd för de nuvarande och framtida pensionärerna.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Arbetsgivarverket framför att för rigorösa eller omfattande regler som inte tar hänsyn till tjänstepensioners förutsättningar kan innebära att kostnaderna för att tillhandahålla tjänste- pensionsförmåner blir för stora i förhållande till den förmån de genererar. Finansinspektionen betonar tjänstepensionernas skyddsvärde till följd av deras betydelse för framtidens pensionärer. Svenskt Näringsliv anser att regelverken för tjänstepensioner måste utformas så att de möjliggör en effektiv och säker hantering av tjänstepensionsförmåner. Alecta och

201

Prop. 2018/19:158 Folksam framhåller att det övergripande syftet med all tjänstepensions-

	verksamhet är att generera en bra tjänstepension och att ett väl balanserat
	regelverk ger förutsättningar för en effektiv förvaltning av tjänstepen-
	sionsplaner och bidrar till att säkerställa trygga och tillräckliga tjänste-
	pensioner. Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt anför att skyddet för
	de framtida pensionärerna är det mest centrala vid utformningen av en ny
	svensk reglering för tjänstepensionsinstitut.
	Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm-
	ning.
	Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen
	eller har inget att invända mot den. Finansförbundet framför att de fram-
	lagda lagförslagen i huvudsak innebär att all tjänstepension regleras på
	samma sätt, oavsett om den är förmånsbestämd eller premiebestämd,
	kollektivavtalad eller individuell.
	Skälen för regeringens bedömning: Syftet med andra tjänstepensions-
	direktivet är i grunden att skydda och erbjuda trygghet från fattigdom på
	ålderdomen (skälen 2 och 10). Vidare syftar direktivet till att underlätta
	gränsöverskridande verksamhet och rörligheten för arbetstagare mellan
	medlemsstaterna i EU (skälen 2, 4 och 6). Direktivet är också avsett att
	främja tjänstepension som företeelse (skäl 8).
	De skyddsintressen som ligger till grund för andra tjänstepensions-
	direktivet bör ligga till grund även för den nya lagen om tjänstepensions-
	företag. Skyddet för de nuvarande och framtida pensionärerna bör, som
	Finansinspektionen och Skandia anför, stå i förgrunden. Som regeringen
	uttalade redan vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet är
	tjänstepensionen en väsentlig del av pensionsförmånerna och i vissa fall
	kan tjänstepensionen till och med uppgå till högre belopp än socialförsäk-
	ringsförmånerna (prop. 2004/05:165 s. 98 f.). Det är således av yttersta
	vikt att tjänstepensionsåtagandena i slutändan kan infrias. Den nya lagen
	om tjänstepensionsföretag bör därför säkerställa ett fullgott skydd för de
	nuvarande och framtida pensionärerna. Som Svensk Försäkring framhåller
	bör även behovet av trygghet när det gäller andra förmåner än själva
	ålderspensionen beaktas.
	Skyddet för de nuvarande och framtida pensionärerna måste med
	nödvändighet balanseras mot intresset av att tillräcklig avkastning kan
	uppnås på de medel som arbetsgivare betalar för att trygga tjänstepension,
	vilket bl.a. Alecta och Folksam framhåller. Om regleringen ställer höga
	krav på t.ex. begränsning av risktagandet i tjänstepensionsinstitutens
	placeringar kommer det att leda till att de placeringarna måste ske i till-
	gångar med låg risknivå. Sådana tillgångar är förenade med lägre för-
	väntad avkastning. Alltför låg avkastning på tjänstepensionsföretagens
	placeringar leder i sin tur till alltför låga pensioner. Lägre tjänstepensioner
	medför sannolikt att belastningen ökar på de offentliga trygghetssystemen,
	eftersom framtidens pensionärer då i högre grad måste förlita sig på dem.
	Den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör, utöver att tillgodose ett
	fullgott skydd för de nuvarande och framtida pensionärerna, möjliggöra en
	effektiv förvaltning av tjänstepensionskapitalet. Lagen måste således, som
	Svenskt Näringsliv påpekar, utformas så att en effektiv och säker hantering
	av de premier som betalas in till tjänstepensionsförsäkringar möjliggörs.
	Som uttalades vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet kan
202	en sådan effektiv förvaltning också bidra till att arbetsgivarna får rimliga

kostnader för sina pensionsåtaganden, vilket ökar incitamenten att erbjuda Prop. 2018/19:158 tjänstepension. Detta gynnar arbetstagarkollektivet generellt och främjar

försörjningen av långsiktigt kapital på de finansiella marknaderna. Enligt regeringens uppfattning bör man också vid utformningen av den

nya lagen sträva efter att ge regleringen en flexibel utformning, så att den kan anpassas till de olika typer av tjänstepensionslösningar som finns på marknaden. Institut som driver en mindre riskfylld eller komplicerad verksamhet bör inte behandlas på samma sätt som institut vars verksamhet är mer komplicerad eller riskfylld. Skillnaderna kan t.ex. vara av de slag som Finansförbundet påtalar, mellan förmånsbestämd och premiebestämd pension eller mellan kollektivavtalad och icke kollektivavtalad pension. I de olika slagen av tjänstepensionslösningar och från tid till annan kan det helt enkelt vara motiverat med något olika krav, beroende på hur starkt intressena av skydd respektive av tillräcklig avkastning gör sig gällande.

5.7Konkurrensneutralitet

Regeringens bedömning: Den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör utformas på ett sådant sätt att omotiverad snedvridning av kon- kurrensen undviks. Strävan att undvika konkurrenssnedvridning bör dock inte drivas så långt att den motverkar en effektiv förvaltning av pensionskapitalet eller ett fullgott skydd för de nuvarande och framtida pensionärerna.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Arbetsgivarverket anför att utgångs- punkten för den svenska regleringen för tjänstepensionsinstitut bör vara att föreslå ett så lämpligt regelverk som möjligt för tjänstepensionsinstitut. Finansinspektionen ifrågasätter om det är möjligt att på grundval av andra tjänstepensionsdirektivet skapa regler som inte snedvrider konkurrensen mellan svenska tjänstepensionsinstitut och deras motsvarigheter i andra länder inom EES, eftersom direktivet endast syftar till minimiharmoni- sering och därför tillåter nationella särlösningar. Sveriges Kommuner och Landsting pekar på behovet av konkurrensneutralitet mellan svenska tjänstepensionsföretag och deras utländska motsvarigheter och framför att det inte är önskvärt att svenska företag missgynnas så att kapital måste förvaltas av utländska aktörer som har bättre förutsättningar att generera högre nivåer på tjänstepensionerna. Alecta och Folksam anser att ett centralt syfte är att svenska och utländska aktörer ska kunna konkurrera med varandra på lika villkor såväl på den svenska som på den EU- gemensamma marknaden och att arbetsmarknadens parter kan komma att välja att trygga tjänstepensionsförmånerna i utländska institut om regleringen i andra länder bedöms ge bättre förutsättningar för att generera en hög nivå på tjänstepensionerna. Livförsäkringsbolaget Skandia, ömse- sidigt framför att konkurrensen på tjänstepensionsmarknaden så gott som uteslutande är nationell bl.a. till följd av marknadens starka koppling till nationella skatte- och socialförsäkringssystem.

203

Prop. 2018/19:158 Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Finansinspektionen anser att en strängare nationell reglering kan medföra en snedvriden konkurrens mellan svenska tjänstepensionsföretag och tjänstepensionsinstitut i andra länder inom EES. Inspektionen vidhåller dock att det kan ifrågasättas om andra tjänstepensionsdirektivet är avsett att uppnå långtgående konkurrensneutralitet inom EU. Svensk Försäkring framhåller vikten av att bedömningen i fråga om konkurrensneutralitet tillämpas konsekvent och att viktiga förutsättningar är flytträtt, möjligheten att överlåta bestånd och att omvandling kan ske från försäkringsföretag till tjänstepensions- företag och tvärtom. Svenskt Näringsliv anför att den föreslagna regleringen på sikt skapar drivkrafter för svenska företag att lägga tjänstepensioner i utländska tjänstepensionsinstitut och att en hög grad av nationell konkurrensneutralitet uppnås genom att försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag ges lika möjligheter att genom omvandling gå från det ena regelverket till det andra. Sveriges Kommuner och Landsting anser att nationell konkurrensneutralitet och harmonisering mellan de olika regelverken har fått omotiverat stor betydelse i promemorian och att för liten hänsyn tas till konkurrensförhållandet till institut i andra länder inom EES. TCO anser att den svenska tjänstepensionsregleringen fullt ut borde använda de möjligheter som unionsrätten ger att skapa en funktionell och självständig sektorreglering för tjänstepensionsinstitut, vilket ger förut- sättningar för ökad konkurrens och en fungerande och långsiktig marknad för tryggande och förvaltning av tjänstepensioner. AFA Försäkring, Alecta, AMF och Tjänstepensionsförbundet instämmer inte i de över- väganden om konkurrensneutralitet som görs i promemorian och anser att promemorian tillmäter inhemsk konkurrensneutralitet alltför stor betydelse på ett sätt som åsidosätter konkurrensneutraliteten inom EU. Handelsbanken Liv anser att regleringen bör utformas så att omotiverad snedvridning av konkurrensen mellan olika aktörer på den svenska marknaden undviks. PTK har uppfattningen att det inte är hållbart i ett långsiktigt perspektiv att försöka skapa konkurrensneutralitet på en nationell försäkringsmarknad mellan företag som driver tjänstepensions- verksamhet enligt två skilda regelverk med delvis olika syften. Skandia, Länsförsäkringar AB, Swedbank Försäkring AB och SEB Pension och Försäkring AB anser att det är nödvändigt utifrån ett konkurrensperspektiv att alla bolag med samma typ av verksamhet, oavsett associationsform, ska kunna konkurrera på lika villkor, och att det inte är tillräckligt att reglerna är likvärdiga i dag utan att de också bör följas åt i framtiden.

Skälen för regeringens bedömning: En riktlinje vid utformningen av finansiell reglering är sedan lång tid att de funktioner som verksamheten fyller bör tas till utgångspunkt för regleringen. Det innebär att regleringen är mindre inriktad på att särreglera olika grupper av finansiella institut och mer ser till den funktion som utövas (se regeringens skrivelse 2002/03:141 Staten och den finansiella sektorn, s. 14). En funktionsinriktad och kon- kurrensneutral reglering främjar konkurrensen och intresset av en effektiv tillsyn. Konkurrensneutralitet bör eftersträvas såväl på den inhemska marknaden som i ett internationellt perspektiv. Det är angeläget att

204

svenska företag inte missgynnas i förhållande till sina utländska mot- svarigheter till följd av inhemsk reglering. Att undvika omotiverad sned- vridning av konkurrensen, både på den inhemska marknaden och den euro- peiska marknaden, bör därför vara en utgångspunkt när andra tjänstepen- sionsdirektivet genomförs.

Det kan som regeringen tidigare konstaterat (prop. 2009/10:246 s. 216) ibland vara svårt att skapa konkurrensneutrala regler på nationell nivå samtidigt som konkurrensneutralitet också ska uppnås i ett vidare perspektiv, t.ex. på EU:s inre marknad. Hur tungt intresset av konkurrens- neutralitet på den inhemska marknaden väger i förhållande till intresset av konkurrensneutralitet i ett internationellt perspektiv måste beaktas när regleringen utformas. Utfallet kan variera från tid till annan och från bransch till bransch.

Som regeringen tidigare funnit är dagens tjänstepensionsmarknad i stort sett en nationell företeelse (samma prop.). Som Skandia anför är tjänste- pensionsmarknaden i Sverige starkt knuten till den nationella skatte- och socialförsäkringslagstiftningen. Även anknytningen till den svenska kollektivavtalsmodellen är tydlig. Såvitt känt är det sällsynt att svenska arbetsgivare tryggar tjänstepensioner i utländska institut. Den helt domi- nerande ordningen är att tryggandet sker i ett svenskt försäkringsföretag, en svensk tjänstepensionskassa eller en svensk pensionsstiftelse. Likaså är det sällsynt att utländska arbetsgivare, som inte agerar på den svenska arbetsmarknaden, tryggar tjänstepensioner i svenska företag. Den situationen kan dock av olika skäl komma att ändras.

Det kan tänkas att det i ett längre perspektiv kan finnas skäl för de far- hågor som Alecta, Folksam och Sveriges Kommuner och Landsting, Svenskt Näringsliv ger uttryck för när det gäller risken för att svenska arbetsgivare väljer att trygga tjänstepensioner i utländska institut. Det skulle då bli relativt sett viktigare med konkurrensneutralitet för svenska tjänstepensionsinstitut i förhållande till tjänstepensionsinstitut i andra länder inom EES. AFA Försäkring, Alecta, AMF och Tjänstepensions- förbundet, PTK och TCO anser att denna aspekt redan nu bör få större genomslag, i motsats till Handelsbanken Liv, Skandia, Länsförsäkringar, Swedbank Försäkring och SEB Pension och Försäkring.

För närvarande måste dock frågan om konkurrensneutralitet på EU:s inre marknad anses ha lägre relativ betydelse för aktörerna på den svenska tjänstepensionsmarknaden. Mera betydelsefull är konkurrensneutraliteten på den inhemska marknaden, där olika svenska institut konkurrerar, exempelvis inom ramen för det s.k. kryssvalssystemet. Som Finans- inspektionen påpekar kan det i sammanhanget ifrågasättas om andra tjänstepensionsdirektivet kan läggas till grund för en reglering som syftar till att uppnå långtgående konkurrensneutralitet på det europeiska planet. Eftersom direktivet vilar på en princip om minimiharmonisering är det inbyggt i dess konstruktion att medlemsstaterna kan välja olika lösningar och olika omfattande reglering för tjänstepensionsinstituten.

Andra tjänstepensionsdirektivet är tillämpligt på institut av skiftande karaktär i medlemsstaterna. Vissa har åtaganden i förhållande till de framtida pensionärerna medan andra inte har det. Vissa är slutna på så sätt att de endast tryggar pensioner åt anställda i visst företag eller viss bransch, som dagens tjänstepensionskassor, medan andra institut inte har några sådana begränsningar. Regleringen av tjänstepensionsmarknaden i de

Prop. 2018/19:158

205

Prop. 2018/19:158 olika medlemsstaterna och inom EES ser därför olika ut och det kommer sannolikt också att förbli så, till stor del av historiska skäl. Det är därför svårt att dra några entydiga slutsatser om vilka möjligheter institut i andra länder inom EES har att driva gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Även detta talar enligt regeringens uppfattning för att låta den konkurrens som faktiskt förekommer mellan institut i Sverige få större vikt än konkurrens som skulle kunna förekomma mellan svenska tjänstepen- sionsinstitut och tjänstepensionsinstitut i andra länder inom EES.

Intresset av konkurrensneutralitet kan mot den bakgrunden inte tillåtas få alltför stort genomslag i den svenska regleringen för tjänstepensions- institut. Den svenska regleringen bör dock syfta till att undvika omotiverad snedvridning av konkurrensen. I enlighet med det Arbetsgivarverket anför bör den grundläggande utgångspunkten vara att föreslå en så lämplig reglering som möjligt för tjänstepensionsföretag. Skälet till att alls införa en ny reglering för tjänstepensionsinstitut är att möjliggöra en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapital samtidigt som ett fullgott skydd för de nuvarande och framtida pensionärerna säkerställs. Strävan efter att uppnå konkurrensneutralitet får inte drivas så långt att den inverkar ne- gativt på möjligheterna att uppnå det syftet.

6Villkor för verksamhet som tjänstepensionsföretag

6.1Tillståndsplikt för verksamhet som tjänstepensionsföretag

Regeringens förslag: Det ska krävas tillstånd för att driva verksamhet som tjänstepensionsföretag. Tillstånd att driva verksamhet som tjänste- pensionsföretag ska få ges ett aktiebolag, ett ömsesidigt tjänste- pensionsbolag eller en tjänstepensionsförening.

Det ska vara möjligt att begära förhandsbesked från Finans- inspektionen om huruvida viss rörelse utgör verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring.

Bestämmelserna om förutsättningarna för tillstånd, ett tillstånds varaktighet, prövning av ett tjänstepensionsföretags bolagsordning och ansökningar om tillstånd ska motsvara motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om innehållet i en sådan verksamhetsplan som ska bifogas en tillståndsansökan.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot

det.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot

206det.

Skälen för regeringens förslag

Bakgrund

Andra tjänstepensionsdirektivet kräver att medlemsstaterna ska säkerställa att de tjänstepensionsinstitut som har sin huvudsakliga förvaltningsort inom deras territorium antingen registreras i ett nationellt register av den behöriga myndigheten eller är auktoriserat av denna (artikel 9). Kravet på registrering eller auktorisation är inte nytt utan finns även i första tjänste- pensionsdirektivet (artikel 9.1 a).

Vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet ansågs direk- tivets krav på registrering eller auktorisation vara tillgodosett genom kravet på registrering i lagen (1972:262) om understödsföreningar (UFL) och kravet på tillstånd (då benämnt koncession) i då gällande försäkrings- rörelselagen (1982:713). De kraven gäller fortfarande, även om lagen om understödsföreningar numera är upphävd och endast tillämpas enligt en särskild övergångsbestämmelse.

Tillståndsplikt för tjänstepensionsföretag

Tjänstepensionsföretagen kan komma att driva finansiell verksamhet i stor skala och av komplicerat slag. Tjänstepensionsverksamhet drivs redan i dag till största delen i institut – försäkringsföretagen – för vilka ett krav på tillstånd gäller. Det finns inga skäl till att frångå den ordningen och det bör därför krävas tillstånd för att få driva verksamhet med tjänstepensions- försäkringar enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Bestäm- melser om tillståndsplikt bör således tas in i den nya lagen. Bestämmel- serna bör utformas efter mönster från bestämmelsen om tillståndsplikt i 2 kap. 1 § försäkringsrörelselagen (2010:2043, FRL). Genom kravet på tillstånd tillgodoses kravet i andra tjänstepensionsdirektivet på registrering eller auktorisation (artikel 9.1).

Andra tjänstepensionsdirektivet ställer inte några krav på att ett tjänste- pensionsinstitut ska ha en viss rättslig form (artikel 6.1, se även avsnitt 5.2). I försäkringsrörelselagen finns tre associationsformer för försäkrings- företag: försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar (1 kap. 3 § FRL). Dessa utgör egna associations- former som regleras i försäkringsrörelselagen. I samband med reformen på försäkringsområdet 2010 uttalade regeringen att utgångspunkten bör vara att regleringen av försäkringsverksamhet liksom av annan verk- samhet ska vara neutral i fråga om formerna för rörelsens drivande och att största möjliga näringsfrihet ska råda (prop. 2009/10:246 s. 214 f.). Utgångspunkten bör nu vara densamma, nämligen att tillåta största möjliga näringsfrihet. Som konstateras i promemorian har alla de tre företagsformerna använts på försäkringsområdet, och det finns därför skäl att tro att motsvarande företagsformer behöver finnas tillgängliga för den verksamhet som består i meddelande av tjänstepensionsförsäkringar. Ett tjänstepensionsinstitut bör därför kunna driva verksamhet med tjänste- pensionsförsäkring i former som motsvarar försäkringsaktiebolag, ömse- sidigt försäkringsbolag och försäkringsförening. Genom att tillåta alla tre företagsformerna för tjänstepensionsföretagen får arbetsgivare och arbetstagare goda möjligheter att skapa anpassade lösningar för ägandet av de tjänstepensionsmedel som avsätts, för medelsförvaltningen och för frågor relaterade till avkastning och risk.

Prop. 2018/19:158

207

Prop. 2018/19:158 Tillstånd att driva verksamhet som tjänstepensionsföretag bör därför få ges ett aktiebolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag och en tjänste- pensionsförening.

208

I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det vidare införas bestäm- melser om förutsättningar för tillstånd, tillstånds varaktighet, prövning av bolagsordning och ansökningar om tillstånd som motsvarar dem i 2 kap. FRL. När det gäller förutsättningarna för tillstånd finns det inte skäl att ställa upp andra krav än de som gäller för tillstånd att driva försäkrings- rörelse enligt försäkringsrörelselagen. Lämplighetskraven behandlas närmare i avsnitt 9. Frågorna om ägarprövning tas upp i avsnitt 15.1.

I likhet med det som gäller enligt försäkringsrörelselagen (2 kap. 19 § 3) bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om innehållet i en sådan verksamhetsplan som ska bifogas en tillståndsansökan.

Som en del av tillståndsprövningen ska Finansinspektionen bedöma om det sökande företaget uppfyller kravet på att verksamheten endast avser tjänstepensionsförsäkringar och därmed sammanhängande verksamhet (se avsnitt 6.5). Om ett företag har för avsikt att driva annan rörelse än verk- samhet avseende tjänstepensionsförsäkringar och därmed samman- hängande verksamhet, kan den planerade verksamheten inte antas uppfylla kraven enligt bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Övergångsvis kommer det dock att vara tillåtet för vissa företag att behålla bestånd av försäkringar som inte är tjänstepensionsförsäkringar (se avsnitt 16.5).

Förhandsbesked i lagen om tjänstepensionsföretag

Enligt försäkringsrörelselagen (2 kap. 3 §) är det möjligt att hos Finans- inspektionen ansöka om förhandsbesked huruvida viss verksamhet kräver tillstånd, dvs. utgör försäkringsrörelse.

Den verksamhet som ska drivas av tjänstepensionsföretagen är verk- samhet avseende tjänstepensionsförsäkringar. Det är både rimligt och lämpligt att den som vill ha besked om huruvida en viss planerad verk- samhet kräver tillstånd enligt den nya sektorregleringen kan få ett sådant besked av Finansinspektionen. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför införas en bestämmelse som skapar en möjlighet att få ett sådant besked.

6.2Vad ett tillstånd ska avse

Regeringens förslag: Tillstånd att driva verksamhet avseende tjänste- pensionsförsäkring enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska avse en eller flera av de livförsäkringsklasser som i dag finns i försäkringsrörelselagen.

Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens förslag. Utredningen föreslår att ett tillstånd ska kunna avse antingen huvud- förmåner eller tilläggsförmåner eller båda de kategorierna.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller kommenterar det inte särskilt. Arbetsgivarverket finner det väsentligt att

kollektivavtalsparterna inte begränsas till att hantera olika förmåner hos samma institut. Finansinspektionen anser att företag som endast tillhanda- håller tilläggsförmåner inte bör kunna driva verksamhet som tjänste- pensionsinstitut. LO anser däremot att det är viktigt att ett tjänstepensions- företag har möjlighet att enbart tillhandahålla tilläggsförmåner. PTK och TCO önskar att det förtydligas att olika förmåner kan tryggas i olika tjänstepensionsföretag och oberoende av huruvida de grundar sig på samma kollektivavtal eller inte.

Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens förslag. Enligt promemorians förslag ska det inte vara tillåtet att ha tillstånd avseende endast försäkringsklassen tillägg till livförsäkring. Vidare föreslås det inte i promemorian att försäkringsklasserna för tjänste- pensionsföretag ska anges i lagen om tjänstepensionsföretag.

Remissinstanserna: Svensk Försäkring, Sveriges Kommuner och Landsting, Tjänstepensionsförbundet, AFA Försäkring, Alecta och AMF anser att tillstånden inte bör kopplas till livförsäkringsklasserna i försäkringsrörelselagen. Svensk Försäkring anser att det bör vara till- räckligt att tillstånd ges för tjänstepensionsverksamhet, eller att motsvarig- heten till livförsäkringsklasserna anges i lagen om tjänstepensionsföretag. Tjänstepensionsförbundet, AFA Försäkring, Alecta och AMF anser i stället att ett tillstånd bör avse tjänstepensionsförmåner i form av huvud- förmåner eller tilläggsförmåner eller både och. LO, Svensk Försäkring, Svenskt Näringsliv, SACO, SKL, TCO, Tjänstepensionsförbundet, AFA Försäkring, Alecta, AMF, Folksam, Handelsbanken Liv, Jusek, Länsförsäkringar, Offentliganställdas förhandlingsråd (OFR), ProSkandia, PTK, SEB Pension och Försäkring, Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt, Swedbank Försäkring och SPP avstyrker förslaget att tjänstepensionsföretag inte ska kunna få tillstånd avseende endast tilläggs- förmåner. Finansinspektionen anser att det inte bör vara tillåtet för ett tjänstepensionsföretag som har tillstånd i flera livförsäkringsklasser att trots det endast meddela tilläggsförsäkringar.

Skälen för regeringens förslag

Ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet ska avse en eller flera av de livförsäkringsklasser som i dag anges i försäkringsrörelselagen

De avtal som tjänstepensionsinstituten ingår med arbetsgivarna till förmån för de anställda är att betrakta som försäkringsavtal. Därav följer att det inte är aktuellt att benämna det som tillhandahålls av tjänstepensions- företagen som huvudförmåner och tilläggsförmåner, som utredningen föreslår, och som Alecta och andra remissinstanser förordar. I stället bör de nu aktuella avtalen inordnas i den systematik som finns i försäkrings- rörelserätten.

Det betyder att ett tillstånd att driva verksamhet som tjänstepensions- företag bör, på samma sätt som för försäkringsföretag, avse en eller flera typer av försäkringar (2 kap. 11–13 §§ FRL). En sådan ordning innebär stora fördelar, inte minst eftersom befintliga definitioner kan användas vilket bidrar till en ökad tydlighet. Eftersom tjänstepensionsföretagen driver en form av försäkringsrörelse är det inte lämpligt att införa nya försäkringsklasser som bygger på andra tjänstepensionsdirektivets be- grepp om tjänstepensionsförmåner. Skulle det i framtiden ske förändringar

Prop. 2018/19:158

209

Prop. 2018/19:158

210

i t.ex. Solvens II-direktivets definition av försäkringsklasser får behovet av att ändra regelverket för tjänstepensionsföretagen övervägas då.

I avsnitt 5.4 föreslås att det enbart är sådana försäkringar som ryms inom någon av livförsäkringsklasserna i försäkringsrörelselagen som kan vara tjänstepensionsförsäkringar i den mening som avses i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Tjänstepensionsföretagen kommer därmed inte att tillåtas driva skadeförsäkringsrörelse (dvs. verksamhet inom de försäk- ringsklasser som anges i 2 kap. 11 § första stycket FRL). Detta är en begränsning som följer av unionsrätten. Det står alltså inte Sverige fritt att välja vilka försäkringar som ska kunna meddelas av tjänstepensions- företagen. Eftersom skadeförsäkringar som är ett tillägg till livförsäkring utgör en livförsäkringsklass kommer dock tjänstepensionsföretagen att kunna meddela försäkringar som skulle vara att betrakta som skade- försäkringar om de meddelades fristående.

Mot den bakgrunden bör ett tillstånd att driva verksamhet som tjänste- pensionsföretag avse en eller flera av de klasser av livförsäkringar som anges i försäkringsrörelselagen (se 2 kap. 12 § FRL). Ett tjänstepensions- företags tillstånd ska alltså kunna avse försäkringar där utbetalning av försäkringsbelopp är beroende av en eller flera personers liv (dvs. både s.k. livsfalls- och dödsfallsförsäkringar), försäkringar som är tillägg till de förstnämnda försäkringarna, försäkringar som utfaller vid giftermål, försäkringar som utfaller vid födelse, livförsäkringar som är anknutna till värdepappersfonder eller specialfonder (fondförsäkringar) samt sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avser längre tid än fem år.

Detta innebär att kollektivavtalsparterna inte kommer att vara tvungna att trygga all tjänstepension i samma institut, som Arbetsgivarverket befarar. Själva ålderspensionen, som är en s.k. livsfallsförsäkring, kan tryggas i ett tjänstepensionsföretag, medan ett eventuellt efterlevande- skydd, dvs. en dödsfallsförsäkring, kan tryggas i ett annat. Denna lösning innebär inte heller något hinder mot att försäkringar som har sitt ursprung i olika kollektivavtal kan meddelas av samma tjänstepensionsföretag, vilket är den ordning som PTK och TCO efterfrågar.

Ett tillstånd ska kunna avse enbart försäkringsklassen tilläggsförsäkring

Bestämmelser om försäkringsklasser, i den form de nu har, infördes som en följd av EES-avtalet när första och andra livförsäkringsdirektiven genomfördes i svensk rätt (se prop. 1992/93:257). De olika försäkrings- klasserna har sitt ursprung i första livförsäkringsdirektivet (Rådets första direktiv 79/267/EEG av den 5 mars 1979 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva direkt livförsäkrings- rörelse).

I2 kap. 12 § FRL finns bestämmelser om försäkringsklasser för livförsäkringsrörelse. Försäkringsklassen I a avser konventionella liv- försäkringar. Till klass I b hör försäkring som meddelas som tillägg till försäkring enligt klass I a. Med försäkringar enligt klass I b avses tillägg till en konventionell livförsäkring (se samma prop. s. 189). I första livförsäkringsdirektivet angavs att tilläggsförsäkring särskilt rör olika former av olycksfallsförsäkringar och sjukförsäkring som meddelas som tillägg till livförsäkring (artikel 1.1 c). Detta överensstämmer i huvudsak med det som anges om tilläggsförsäkring i Solvens II-direktivet (artikel

2.3 a iii). Vid genomförandet av första och andra livförsäkringsdirektiven Prop. 2018/19:158 angavs att uppräkningen i första livförsäkringsdirektivet inte kunde anses

uttömmande och att premiebefrielseförsäkring kunde omfattas (samma prop.). När första tjänstepensionsdirektivet genomfördes angavs att också försäkringar som meddelas som tillägg till de livförsäkringar som ska räknas som tjänstepensionsförsäkringar, t.ex. sjukförsäkringar och premie- befrielseförsäkringar, skulle anses vara omfattade av tjänstepensions- verksamheten (prop. 2004/05:165 s. 124).

I promemorian föreslås att tjänstepensionsföretag inte ska kunna få tillstånd avseende endast klassen tillägg till försäkring. Förslaget moti- veras framför allt av att det annars finns en risk att ett tjänstepensions- företag i praktiken skulle kunna driva skadeförsäkringsrörelse inom regelverket för tjänstepensionsförsäkringar.

En tilläggsförsäkring tecknas som ett tillägg till en konventionell livförsäkring och blir därmed en livförsäkring, och i förlängningen en tjänstepensionsförsäkring. Tilläggsförsäkringen behöver inte tecknas sam- tidigt som den livförsäkring till vilken den utgör ett tillägg. Inte heller kan det anses vara något krav att huvudförsäkringen tecknas i samma företag som tilläggsförsäkringen. Skulle samma försäkring tecknas separat och utan koppling till en livförsäkring skulle det dock röra sig om en skade- försäkring (se prop. 1992/93:257 s. 182).

Av det som anges ovan följer att de risker (bl.a. sjuk- och olycks- fallsrisker) som tilläggsförsäkringar avser kommer att finnas hos tjänste- pensionsföretag, oavsett om ett tillstånd att driva verksamhet som tjänste- pensionsföretag skulle avse enbart tilläggsförsäkringar. Inte heller en sådan ordning som Finansinspektionen förespråkar, att det skulle vara otillåtet att enbart driva verksamhet avseende tilläggsförsäkringar om ett företag har tillstånd i flera försäkringsklasser utöver klassen tilläggs- försäkringar, skulle leda till att skadeförsäkringsrisker inte kunde ingå i en verksamhet som tjänstepensionsföretag. Tvärtom skulle en verksamhet avseende tilläggsförsäkringar, både med promemorians förslag och enligt det Finansinspektionen förordar, kunna utgöra en mycket stor eller dominerande del av ett tjänstepensionsföretags verksamhet.

Om tjänstepensionsföretagen i stället tillåts att ha tillstånd avseende endast tilläggsförsäkringen får företagen större frihet att själva utforma sin verksamhet på det sätt som de bedömer gagnar de nuvarande och framtida pensionärerna bäst. Regeringen anser därför, likhet med bl.a. Svenskt Näringsliv, TCO och Sveriges Kommuner och Landsting att ett tillstånd att driva verksamhet som tjänstepensionsföretag ska kunna avse enbart försäkringsklassen tilläggsförsäkring. En sådan ordning skapar bättre förutsättningar för tjänstepensionsföretagen att själva avgöra hur de vill organisera och driva sin verksamhet. Därigenom förbättras företagens möjligheter att erbjuda ändamålsenliga och effektiva lösningar.

6.3	Omvandling av försäkringsföretag till
	tjänstepensionsföretag och vice versa

Regeringens förslag: Försäkringsföretag ska kunna få tillstånd att bli
tjänstepensionsföretag och tjänstepensionsföretag ska kunna få tillstånd		211
		211

Prop. 2018/19:158

212

att bli försäkringsföretag. För dessa möjligheter ska ingen tidsbe- gränsning gälla. Förfarandet som styr sådana övergångar ska benämnas omvandling och ska innefatta särskilda krav på de sökande företagen.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt utredningens förslag ska tjänstepensionskassor och försäkringsföretag som uppfyller vissa krav kunna omvandlas till tjänstepensionsföretag under en tid om fyra år.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar inga synpunkter på förslaget. Svensk Försäkring, Svenskt Näringsliv, LO, PTK, TCO, SACO, AFA Försäkring, Folksam, Alecta, Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt, Ägarföreningen ProSkandia och Offentliganställdas Förhand- lingsråd (OFR) anser att det bör finnas möjlighet för försäkringsföretag att omvandla sig till tjänstepensionsföretag utan någon särskild tidsbegrän- sning.

Promemorians förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Försäkringsföretag ska få omvandlas till tjänstepensionsföretag och vice versa

I dag drivs den allra största delen av tjänstepensionsverksamheten i Sverige i försäkringsföretag, dvs. i företag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen. Det är viktigt att skapa en så väl anpassad reglering för tjänstepensionssektorn som möjligt. Det är därför angeläget att den nya tjänstepensionsregleringen blir tillgänglig för den tjänstepensionsverksamhet som i dag drivs av försäkringsföretag. Det bör därför skapas möjligheter för försäkringsföretag att bli tjänstepen- sionsföretag, som utredningen också föreslår.

Den nya regleringen bör medge så enkla och lättanvända tillvägagångs- sätt för sådan ombildning som möjligt, utan att kravet på skydd för försäkringstagarna eftersätts.

Utredningen föreslår att försäkringsföretag ska kunna bli tjänste- pensionsföretag genom ett särskilt förfarande som benämns omvandling (se SOU 2014:57 s. 139 och 329–331).

För de försäkringsföretag som i dag omfattas av bestämmelserna i punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (2015:700) om ändring av försäkringsrörelselagen (2010:2043) rör det sig om en övergång från en icke riskbaserad till en riskbaserad solvensreglering. Skillnaderna i reglering har i huvudsak sin grund i att det här är fråga om två parallella regelsystem som genomför Solvens II-direktivet respektive andra tjänste- pensionsdirektivet.

Det är därför naturligt att utforma regleringen som styr hur ett försäk- ringsföretag ska kunna bli ett tjänstepensionsföretag med utgångspunkt i bestämmelserna om tillstånd i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Försäkringsföretag bör alltså kunna ansöka om tillstånd att driva verk- samhet som tjänstepensionsföretag. Det kan noteras att den franska

lagstiftningen om tjänstepensionsinstitut har utformats på detta sätt. De franska institut som önskar driva verksamhet som tjänstepensionsinstitut behöver ett tillstånd som meddelas av tillsynsmyndigheten innan verk- samheten får påbörjas (Ordonnance n° 2017-484 du 6 avril 2017 relative

àla création d'organismes dédiés à l'exercice de l'activité de retraite professionnelle supplémentaire et à l'adaptation des régimes de retraite supplémentaire en unités de rente, Art. L.382-1). Tillståndskravet gäller enligt den franska lagstiftningen även för försäkringsföretag som ansöker om tillstånd att bli tjänstepensionsinstitut (Ordonnance n° 2017-484 du 6 avril 2017 relative à la création d'organismes dédiés à l'exercice de l'activité de retraite professionnelle supplémentaire et à l'adaptation des régimes de retraite supplémentaire en unités de rente, Art. L.143-3).

Som föreslås i avsnitt 6.1 ska det vara möjligt för ett aktiebolag att ansöka om tillstånd att driva verksamhet som tjänstepensionsföretag. Det behöver därför inte särskilt anges i den nya lagen om tjänstepensions- företag att ett försäkringsaktiebolag ska kunna ansöka om tillstånd. Det bör även anges i den nya lagen att ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar får ges tillstånd att driva verksamhet som tjänste- pensionsföretag.

Ett företag som övergår från verksamhet enligt försäkringsrörelselagen till verksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag kommer i viss utsträckning att styras av nya regler. I grunden kommer dock associationen att vara densamma och en omvandling enligt den föreslagna bestämmelsen innebär inte att företaget i fråga ska anses vara en ny juridisk person. Ett försäkringsaktiebolag som beviljas tillstånd enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag blir ett tjänstepensionsaktiebolag, ett ömsesidigt försäkringsbolag blir ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag och en försäkringsförening blir en tjänstepensionsförening.

I bland kan det vara mest ändamålsenligt att en verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkringar drivs tillsammans med en försäkrings- verksamhet som inte avser tjänstepensionsförsäkringar. I avsnitt 6.5 föreslås att dock att ett tjänstepensionsföretag endast ska få driva verk- samhet avseende tjänstepensionsförsäkringar. Det bör därför vara tillåtet för ett tjänstepensionsföretag att bli ett försäkringsföretag, som Svenskt Näringsliv förordar. Bestämmelser om tillstånd och omvandling bör alltså införas även i försäkringsrörelselagen.

Ett tillståndsförfarande som avser ett företag med tillstånd antingen enligt försäkringsrörelselagen eller den nya lagen om tjänstepensions- företag och som ansöker om tillstånd att i stället driva verksamhet enligt den andra lagen, bör skiljas från övriga tillståndsförfaranden. Förfarandet som avser företag som redan har ett rörelsetillstånd bör betecknas omvand- ling. Vidare bör det omges av särskilda krav, för att säkerställa att skyddet för försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade inte försämras.

Ingen tidsbegränsning för möjligheterna att omvandlas till tjänstepensionsföretag

Utredningen föreslår att det under en övergångsperiod om fyra år ska vara möjligt för tjänstepensionskassor och försäkringsföretag att omvandlas till tjänstepensionsföretag. För att skapa goda möjligheter för omvandling av

Prop. 2018/19:158

213

Prop. 2018/19:158 verksamhet till tjänstepensionsregleringen anser dock regeringen att försäkringsföretag bör tillåtas bli tjänstepensionsföretag utan någon sådan tidsbegränsning. En sådan ordning skapar en flexibilitet för de berörda företagen, vilket bl.a. Svenskt Näringsliv fäster vikt vid.

Flera starka skäl talar emot en tidsbegränsning. Med en tidsbegränsad möjlighet att bli tjänstepensionsföretag tvingas – som bl.a. Folksam och Alecta påpekar – de berörda företagen fatta väldigt avgörande strategiska beslut med kort varsel och med ont om tid till sitt förfogande. Som Skandia lyfter fram riskerar också en tidsbegränsning av möjligheterna för försäkringsföretag att omvandlas att skapa orättvisa verksamhetsvillkor. Försäkringsföretag som efter övergångstidens slut uppfyller kraven för att bli tjänstepensionsföretag skulle trots det av närmast formella skäl vara utestängda från tjänstepensionsregleringen.

Tjänstepensionskassor ska kunna omvandlas till tjänstepensionsföretag senast den 1 april 2020

För tjänstepensionskassorna, som omfattas av bestämmelserna i 7 § lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043), ska gälla att de senast den 1 april 2020 ska kunna omvandlas till tjänste- pensionsföretag för att undvika att träda i likvidation. Detta behöver dock inte anges särskilt i den nya lagen om tjänstepensionsföretag utan kan framgå av den nyss nämnda övergångsbestämmelsen.

6.4Förutsättningar för omvandling

Regeringens förslag: Förutom allmänna krav för tillstånd ska det för omvandling av försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag och vice versa krävas dels att ansökan om tillstånd har godkänts genom ett stämmobeslut med viss kvalificerad majoritet, dels att den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättnings- berättigade inte försämras.

Om ett försäkringsföretag får tillstånd att driva verksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska dess tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen återkallas. På mot- svarande sätt ska tillståndet att driva verksamhet enligt lagen om tjänstepensionsföretag återkallas om ett tjänstepensionsföretag får tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen lämnar inte något förslag om omvandling av tjänstepensions- företag till försäkringsföretag.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar inga synpunkter på det.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens för- slag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att en förutsättning för tillstånd enligt promemorians förslag är att en ansökan om tillstånd för ett ömsesidigt försäkringsbolag, en försäkringsförening eller en understödsförening har godkänts av ett stämmobeslut som har

214

biträtts av nio tiondelar av de röstberättigade eller minst två tredjedelar av de röstande.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar inga synpunkter på det. Svensk Försäkring avstyrker kravet på kvalificerad majoritet vid bolagsstämma och anser att detta bör ligga i nivå med vad som krävs för ändring av bolagsordningen. Finansinspektionen avstyrker kravet på viss kvalificerad majoritet för understödsföreningarnas del. Svensk Försäkring riktar även kritik mot förslaget att en förutsättning för tillstånd är att Finansinspektionen bedömer att den rätt som tillkommer försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade inte försämras. Svensk Försäkring anser att det är oklart vad prövningen ska omfatta och vilka aspekter som Finansinspektionen ska bedöma. Tjänstepensions- förbundet, AFA Försäkring, Alecta och AMF anser att bestämmelserna om omvandling bör kompletteras med ett föreskriftsbemyndigande och förtydliganden i lagmotiven eftersom det är oklart vad Finans- inspektionens prövning ska avse vid omvandling.

Finansinspektionen anför att det finns en risk att återkallelse av tillstånd enligt försäkringsrörelselagen inte sker samtidigt som ett tillstånd enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag beviljas. Finansinspektionen efterfrågar även en närmare reglering av vad som ska gälla vid omvand- ling, t.ex. när det gäller frågan om hur ett försäkringsföretags förlagslån ska hanteras. Finansinspektionen föreslår också att bestämmelserna om omvandling kompletteras så att det framgår att inte heller de försäkrades rätt får försämras vid en omvandling. Finansinspektionen anser slutligen att det är viktigt att förhindra att omvandlingsmöjligheten används för att undvika ett ingripande från Finansinspektionen och efterlyser därför en uttrycklig möjlighet att i ett ärende om omvandling beakta hur företaget följer den näringsrättsliga reglering som det omfattats av innan omvand- lingen.

Skälen för regeringens förslag: Som nämns i avsnitt 6.3 kan omvand- lingen från ett försäkringsföretag till ett tjänstepensionsföretag och vice versa innebära förhållandevis omfattande verksamhetsförändringar. Beslutet att omvandlas måste anses så pass genomgripande att det bör krävas ett särskilt beslut vid bolagsstämma, utöver det beslut om ändring av bolagsordning eller stadgar som sannolikt kommer krävas för många befintliga försäkringsföretag.

Enligt promemorians förslag krävs att beslut om att ansöka om tillstånd enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag fattas med viss kvalificerad majoritet vid bolags- eller föreningsstämman. Som Svensk Försäkring påpekar framstår dock kravet på att nio tiondelar av de röstberättigade ska ha biträtt beslutet om ansökan om tillstånd som väl högt ställt. Enligt regeringens mening är det tillräckligt att beslutet om ansökan godkänns i enlighet med de krav som ställs för de olika associationsformerna när det gäller ändring av bolagsordning eller stadgar. För försäkringsaktiebolagen innebär det att beslutet ska ha biträtts av aktieägare med minst två tredje- delar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid bolagsstämman. För de ömsesidiga försäkringsbolagen och försäkrings- föreningarna innebär kravet att två tredjedelar av de röstande ska ha ställt sig bakom beslutet.

Prop. 2018/19:158

215

Prop. 2018/19:158	En annan fråga är om dessa verksamhetsförändringar vid övergången
	från ett försäkringsföretag till ett tjänstepensionsföretag riskerar att för-
	sämra den rätt som tillkommer försäkringstagarna eller andra ersättnings-
	berättigade. Det regelverk som enligt förslagen i denna proposition ska
	gälla för tjänstepensionsföretagen skiljer sig i vissa delar åt från reglerna i
	försäkringsrörelselagen. Bland annat föreslås att ett annat kapitalkrav ska
	gälla för tjänstepensionsföretagen. Utgångspunkten är emellertid att
	skyddet för försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade enligt de
	olika regelverken ska vara likvärdigt. Som bl.a. Tjänstepensionsförbundet
	påpekar kan det därför framstå som oklart vad en sådan prövning som
	föreslås i promemorian ska omfatta, utöver den allmänna prövning om
	förutsättningarna för tillstånd som ska ske.
	Det är dock svårt att nu förutse alla de situationer som kan uppstå i
	samband med att företag omvandlas till tjänstepensionsföretag. Därför bör
	det ställas ett krav på att en omvandling inte medför att skyddet för försäk-
	ringstagarna och andra ersättningsberättigade försämras. Därigenom ges
	Finansinspektionen ytterligare en möjlighet att bevaka försäkrings-
	tagarnas, de försäkrades och andra ersättningsberättigades rätt i samband
	med omvandlingar. Enbart den omständigheten att ett försäkringsföretag
	byter till regelverket för tjänstepensionsföretag, med bl.a. ett annat kapital-
	krav som följd, innebär inte att någon försämring uppstår. Att de båda
	regelverken ger ett likvärdigt skydd åt försäkringstagarna, de försäkrade
	och andra ersättningsberättigade utesluter dock inte att försämringar i
	skyddet eller villkoren för försäkringstagare, försäkrade och andra ersätt-
	ningsberättigade uppstår i det enskilda fallet till följd av omvandlingen.
	Den föreslagna bestämmelsen säkerställer att Finansinspektionen kan
	bevaka att skyddsnivån upprätthålls.
	Även om de försäkringsföretag som vill övergå till att driva verksamhet
	som tjänstepensionsföretag måste ansöka om ett nytt tillstånd torde till-
	ståndsprövningen i många fall kunna ske något förenklat. Finans-
	inspektionen får antas ha god kännedom om företagen i fråga och om den
	verksamhet de driver. Den prövning som ska göras skiljer sig därför på ett
	tydligt sätt från den prövning som Finansinspektionen har att göra när ett
	nybildat företag söker verksamhetstillstånd. Att låta försäkringsföretagen
	omfattas av tillståndskrav behöver alltså inte medföra ett alltför resurs-
	krävande arbete vare sig för de berörda försäkringsföretagen eller för
	Finansinspektionen. Trots att de försäkringsföretag som kan förväntas
	ansöka om att omvandlas till tjänstepensionsföretag är kända av Finans-
	inspektionen är det, som flera remissinstanser pekar på, svårt att på för-
	hand veta omfattningen av den tillståndsprövning som Finansinspektionen
	ska göra. Detsamma gäller prövningen avseende de tjänstepensionskassor
	som väljer att träda in i den nya regleringen. Det är dock inte lämpligt att
	i lag reglera hur tillståndsprövningen ska gå till. Finansinspektionen bör
	i stället ges möjlighet att utforma tillståndsprocessen på det sätt som
	inspektionen bedömer är mest ändamålsenligt.
	Det är inte lämpligt att företag både har tillstånd att driva försäkrings-
	rörelse enligt försäkringsrörelselagen och verksamhet avseende tjänste-
	pensionsförsäkring enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Om så
	var fallet skulle två olika kapitalkrav samtidigt gälla för samma rörelse.
	Vidare skulle då institut som unionsrättsligt är försäkringsföretag driva
216	verksamhet enligt en reglering baserad på andra tjänstepensionsdirektivet,

trots att försäkringsföretag är undantagna från tjänstepensionsdirektivets Prop. 2018/19:158 tillämpningsområde (artikel 2.2 b i det direktivet). Det bör därför införas

en bestämmelse i försäkringsrörelselagen med innebörd att ett tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt den lagen ska återkallas när ett försäkrings- företag får tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensions- försäkring enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. En mot- svarande bestämmelse bör införas i den nya lagen för det fall att ett tjänstepensionsföretag får tillstånd att driva försäkringsrörelse. Enligt regeringens bedömning är det tillräckligt att det på detta sätt anges att ett tillstånd ska återkallas när ett företag får ett tillstånd att driva verksamhet enligt en annan rörelsereglering.

Frågan om hur företagens förlagslån ska hanteras berörs närmare i avsnitt 6.5.

Finansinspektionen anser att det i den nya lagen om tjänstepensions- företag bör anges att Finansinspektionen vid tillståndsprövningen ska beakta hur företaget följer den näringsrättsliga reglering som det omfattats av innan omvandlingen. Det är dock företaget som ska visa att förut- sättningarna för tillstånd föreligger. I det ligger bl.a. att det ska kunna antas att den planerade verksamheten kommer att uppfylla de krav som ställs och att de som ingår i ledningen har tillräckliga kvalifikationer.

Ett företag med tillstånd att driva försäkringsrörelse står under Finans- inspektionens tillsyn enligt försäkringsrörelselagen. Detsamma föreslås gälla ett tjänstepensionsföretag med tillstånd enligt lagen om tjänste- pensionsföretag. Detta påverkas inte av att företaget ger in en ansökan om omvandling till tjänstepensionsföretag respektive försäkringsföretag och att en sådan tillståndsprocess påbörjas. Om ett företag och dess ledning dessförinnan uppvisat brister när det gäller efterlevnaden av de krav som försäkringsrörelselagen eller lagen om tjänstepensionsföretag ställer på företaget kan det naturligtvis påverka bedömningen av t.ex. om de som ingår i ledningen för det blivande tjänstepensionsföretaget kan anses lämpliga i den prövning som sker av en ansökan om omvandling – allt efter vad de aktuella bristerna avser. Regeringen finner därför att det saknas behov av att införa en sådan bestämmelse som Finansinspektionen föreslår.

6.5Grundläggande bestämmelser om ett tjänstepensionsföretags verksamhet

Regeringens förslag: Grundläggande rörelseregler för ett tjänste- pensionsföretag om stabilitet, information, god tjänstepensions- standard, förbud mot främmande verksamhet, förbud mot att ställa säkerhet för tredje man och förbud mot upplåning annat än för att tillgodose tillfälliga likviditetsbehov eller för att uppfylla kraven på en tillräcklig kapitalbas, ska införas i den nya lagen om tjänstepensions- företag.

Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om avtal med en jävskrets om tjänster, tillstånd att meddela försäkringar med solidarisk ansvarighet, förbud mot att förespegla återbäring, förbud mot att

217

Prop. 2018/19:158 meddela nya försäkringar vid likvidation och konkurs, sekretess samt huvudkontor i Sverige ska gälla för tjänstepensionsföretag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om de åtgärder ett tjänstepensionsföretag ska vidta för att uppfylla krav på soliditet, likviditet och riskhantering (stabilitet), information, god tjänstepensionsstandard och villkor för upplåning.

Regeringens bedömning: Svensk lagstiftning uppfyller redan andra tjänstepensionsdirektivets krav på juridisk åtskillnad mellan uppdrags- givande företag och tjänstepensionsinstitut.

Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om proportionalitets- principen samt direkt liv- och skadeförsäkringsrörelse i samma företag bör inte gälla för tjänstepensionsföretag.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslår att ett tjänstepensionsföretags verksamhet ska drivas på ett sådant sätt att företagets förmåga att fullgöra sina åtaganden inte äventyras och så att företaget har en tillfredsställande likviditet. Utred- ningens förslag innebär också att tjänstepensionsföretag ska kunna ta upp lån om det görs för att uppfylla kraven på tillräcklig kapitalbas. Vidare föreslår utredningen att ett tjänstepensionsföretag ska identifiera, mäta, styra, internt rapportera och ha kontroll över de risker som är förknippade med verksamheten, ha en tillfredsställande intern kontroll samt även i andra avseenden driva verksamheten på ett sätt som är sunt. Utredningen föreslår också att ett tjänstepensionsföretags verksamhet ska drivas i enlighet med god tjänstepensionsstandard. Utredningen föreslår inte att det ska införas någon bestämmelse för tjänstepensionsföretagen om krav på tillstånd för meddelande av försäkringar med solidarisk ansvarighet. Utredningen föreslår att ett tjänstepensionsföretag ska få meddela både huvudförmåner och tilläggsförmåner. Utredningen gör inte någon bedöm- ning när det gäller andra tjänstepensionsdirektivets krav på juridisk åtskillnad mellan uppdragsgivande företag och tjänstepensionsinstitut.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller kommenterar det inte särskilt. Svensk Försäkring menar att de avvikelser från stabilitetsregeln i försäkringsrörelselagen som utredningen föreslår knappast tillför något och förordar att en bestämmelse i stället införs som är utformad i enlighet med stabilitetsregeln i den lagen. Vidare anser Svensk Försäkring att innebörden av regeln i försäkringsrörelselagen om god försäkringsstandard är oklar och inte bör föras över till det nya regel- verket för tjänstepensionsföretag. Slutligen menar man att det inte bör införas något bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka åtgärder ett tjänstepensionsföretag ska vidta för att uppfylla kravet på god tjänste- pensionsstandard. Tjänstepensionsförbundet för fram synpunkten att tjänstepensionsföretagen rimligen måste delta och aktivt bidra till att definiera vad god tjänstepensionsstandard ska innebära.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås ett förbud för tjänstepensionsföretag mot upplåning utom när upplåning sker för att tillgodose tillfälliga likviditets- behov.

218

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland Svenskt Närings- liv, AFA Försäkring, Alecta, AMF och Tjänstepensionsförbundet, efter- frågar en möjlighet för de företag som omvandlas att behålla ett mindre bestånd av övriga försäkringar. Dessa remissinstanser menar att det är svårt att renodla verksamheten för att möjliggöra en omvandling till tjänstepensionsföretag eftersom det är svårt att överlåta dessa mindre bestånd. De efterfrågar därför en möjlighet att – i vart fall under en över- gångsperiod – ha kvar sådana mindre bestånd. Svensk Försäkring avstyrker förslagen angående god tjänstepensionsstandard och avtal med en jävskrets. Svensk Försäkring avstyrker även förslaget till upplånings- begränsning och anför att det är uppenbart att andra tjänstepensions- direktivet tillåter att tjänstepensionsföretag tar upp förlagslån och att dessa får utgöra en del av företagens kapitalbas. Svensk Försäkring uppger även att man utgår ifrån att kravet på att ett tjänstepensionsinstitut ska vara etablerat oberoende av det uppdragsgivande företaget inte heller för tjänstepensionsföretagen kommer innebära ett hinder mot att trygga egna anställdas tjänstepensioner.

Finansinspektionen tillstyrker förslaget till bestämmelse om förbud mot främmande verksamhet. Finansinspektionen anser dock att det i motiven bör förtydligas att verksamhet avseende försäkringar som inte är tjänste- pensionsförsäkringar aldrig kan anses vara verksamhet som samman- hänger med verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Andra tjänstepensionsdirektivet saknar i stort sett sådana allmänt hållna grundläggande rörelseregler som finns i 4 kap. FRL. I direktivet anges dock att tjänstepensionsinstitut i sin verksamhet, där så är relevant, ska beakta målet att skapa en rättvis fördelning av risker och förmåner mellan generationerna (artikel 7 tredje stycket). Direktivet föreskriver även att medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium ska begränsa sin verksamhet till sådan verksamhet som avser pensionsförmåner inbegripet verksamheter som föranleds av dessa. Vidare anges att medlemsstaterna ska säkerställa att uppdragsgivande företag är juridiskt åtskilda från ett tjänstepensions- institut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium, så att tjänstepensionsinstitutets tillgångar skyddas i medlemmarnas och förmånstagarnas intresse (artikel 8). Därtill föreskrivs ett förbud att ta upp lån eller ställa säkerhet för tredje man (artikel 19.3). Medlemsstaterna får dock tillåta tjänstepensionsinstitut att för en begränsad period ta upp vissa lån som endast syftar till att tillgodose likviditetsbehov. Vidare anges att samtliga tjänstepensionsinstitut ska ha upprättat ett effektivt företags- styrningssystem som ger en sund och ansvarsfull ledning av deras verk- samhet (artikel 21.1).

Andra tjänstepensionsdirektivet har i de angivna avseendena samma innehåll som första tjänstepensionsdirektivet (se artikel 7 första stycket, artikel 8 och artikel 18.2 i det direktivet).

I andra tjänstepensionsdirektivet finns också bestämmelser om operativa krav som medlemsstaterna ska ställa på tjänstepensionsinstituten (artikel

Prop. 2018/19:158

219

Prop. 2018/19:158 10.1). Dels anges att medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensions- institutet har genomfört korrekt upprättade regler för förvaltningen av pensionsplaner, dels att medlemsstaterna ska säkerställa att det uppdrags- givande företaget är skyldigt att, om det garanterar pensionsförmånerna, regelbundet finansiera detta åtagande (artikel 10.1 a och b). De angivna reglerna motsvarar några bestämmelser i första tjänstepensionsdirektivet (en del av artikel 9.1 c samt artikel 9.1 e), vilka inte ledde till några lagstiftningsåtgärder vid genomförandet av det direktivet.

Gällande rätt

För försäkringsföretag finns i 4 kap. FRL en rad grundläggande rörelse- regler. I kapitlet finns inledningsvis en bestämmelse om den s.k. stabilitetsprincipen, som påbjuder att försäkringsrörelse ska drivas med en för rörelsens omfattning och art tillfredsställande soliditet, likviditet och kontroll över försäkringsrisker, placeringsrisker och rörelserisker, så att åtagandena mot försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar kan fullgöras (1 §). Därtill finns bestämmelser om information och den s.k. standardprincipen, som kräver att ett försäkrings- företags verksamhet ska drivas enligt god försäkringsstandard (2 och 3 §§).

Vidare gäller att försäkringsföretag endast får driva försäkringsrörelse och därmed sammanhängande verksamhet (4 §).

Proportionalitetsprincipen innebär att ett stort antal av rörelsereglerna i försäkringsrörelselagen – de i 5–10, 17 och 19 kap. – ska tillämpas proportionellt i förhållande till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i varje försäkringsföretags verksamhet (5 §).

I 6 § stadgas att ett försäkringsföretag får ta upp lån eller ta över lån (upplåning) bara om det görs för att effektivisera kapitalförvaltningen eller om det i övrigt är motiverat av försäkringsrörelsen. Försäkringsföretagen omfattas inte längre av något förbud att ställa säkerhet för tredje man. Ett sådant förbud fanns fram till den 1 januari 2016 i 6 § i verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar. Den regeln gäller fortfarande för försäkringsföretag som omfattas av den särskilda regleringen i punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (2015:700) om ändring i försäk- ringsrörelselagen (2010:2043).

Det är endast i vissa speciella fall tillåtet att driva direkt skade- försäkringsrörelse och direkt livförsäkringsrörelse i samma företag (7 §). Vidare föreskrivs att ett försäkringsföretag inte får ingå avtal om tjänster på andra villkor än sådana som företaget normalt tillämpar eller ingå andra avtal på villkor som inte är affärsmässigt betingade med eller till förmån för vissa särskilt angivna ledande befattningshavare i företaget, eller sådana fysiska eller juridiska personer som på sätt som anges är närstående till dessa ledande befattningshavare (9 §). Ingående av avtal med dessa personer, den s.k. jävskretsen, ska behandlas av försäkringsföretagets styrelse (10 §).

Vidare gäller krav på tillstånd av Finansinspektionen för att ett försäkringsföretag ska få meddela försäkringar med solidarisk ansvarighet (11 §). Försäkringsföretag får inte förespegla framtida återbäring som saknar grund i försäkringsavtalet, eller meddela nya försäkringar efter att

220

det gått i likvidation eller försatts i konkurs (12 och 13 §§). Försäkrings- företag är också underkastade särskilda sekretessregler, dels i fråga om dispositioner som en försäkringstagare vidtagit beträffande försäkrings- belopp som utfaller i framtiden till förmån för någon annan, dels i fråga om uppgift om genetisk undersökning eller genetisk information som avser enskild person (14–16 §§). Ett försäkringsföretag ska ha sitt huvud- kontor i Sverige (17 §).

För de försäkringsföretag som omfattas av den särskilda regleringen i punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (2015:700) om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller inte proportionalitetsregeln i 4 kap. 5 § FRL. För de företagen gäller den bestämmelse som före den 1 januari 2016 fanns i 1 kap. 8 § FRL, och som innehöll ett krav på att ett försäkringsföretags tjänstepensionsverksamhet (förvaltning av tillgångar och försäkringstekniska avsättningar) skulle hållas åtskild från den verksamhet som företaget drev i övrigt.

När det gäller tjänstepensionskassor finns i den numera upphävda lagen (1972:262) om understödsföreningar (UFL) ett krav på att en understöds- förenings stadgar ska vara ägnade att trygga att föreningen kan fullgöra sina försäkringsutfästelser och samtidigt tillgodose medlemmarnas intresse av att kostnader och villkor för försäkringarna är skäliga med hänsyn till förmånernas art och omfattning och föreningens förhållanden. Även i övrigt ska stadgarna ha ett för verksamheten lämpligt innehåll (11 § UFL). Vidare finns bestämmelser om tystnadsplikt avseende genetisk undersökning och genetisk information (20 b § UFL).

För tjänstepensionskassor som omfattas av 7 § lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller enligt 7 § tredje stycket UFL att de inte får driva någon annan verksamhet än försäkrings- rörelse med avseende på tjänstepensionsförsäkringar, om den inte är för- anledd av tjänstepensionsverksamheten. För dessa tjänstepensionskassor gäller även att säkerhet inte får ställas för tredje man (26 § fjärde stycket UFL).

Grundläggande bestämmelser om ett tjänstepensionsföretags verksamhet

Tjänstepensionsföretagen ska driva verksamhet avseende tjänstepensions- försäkring, vilket är en form av försäkringsrörelse. Det är samma typ av verksamhet som i dag drivs av försäkringsföretag enligt försäkrings- rörelselagen och av tjänstepensionskassor enligt lagen om understöds- föreningar. I avsnitten 5.3 och 6.4 föreslås att försäkringsföretag och tjänstepensionskassor ska kunna ansöka om tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring som tjänstepensionsföretag. Förslagen i avsnitt 5.5 innebär bl.a. att försäkringsrörelselagens bestämmelser i viss utsträckning ska gälla för tjänstepensionsföretagen.

Som anges i avsnitt 5.6 är motiven för den nya regleringen för tjänste- pensionsföretag att möjliggöra en effektiv förvaltning av tjänstepensions- kapital samtidigt som ett fullgott skydd för de nuvarande och framtida pensionärerna säkerställs. För att det syftet ska uppnås bör den nya regleringen uppställa ett antal grundläggande krav på hur verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt lagen om tjänstepensionsföretag ska drivas.

Prop. 2018/19:158

221

Prop. 2018/19:158

222

Det är lämpligt att uppställa de grundläggande rörelsereglerna för ett tjänstepensionsföretag om stabilitet, information, god tjänstepensions- standard, förbud mot främmande verksamhet, förbud mot att ställa säkerhet för tredje man och upplåning i den nya lagen om tjänstepensions- företag. På samma sätt som för försäkringsföretag bör tillstånd att meddela försäkringar med solidarisk ansvarighet, förbud mot att förespegla återbäring, förbud mot att meddela nya försäkringar vid likvidation och konkurs, sekretess samt huvudkontor i Sverige gälla för tjänstepensions- företagen. Det krävs för att skyddet för de nuvarande och framtida pensionärerna ska säkerställas och kan inte anses vara till nackdel för en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapitalet. Bestämmelser om detta behöver dock inte tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag utan det är tillräckligt att i den lagen hänvisa till bestämmelserna i försäkrings- rörelselagen.

Genom införandet av grundläggande regler om stabilitet och god försäkringsstandard tillgodoses kraven i andra tjänstepensionsdirektivet på att ett tjänstepensionsinstitut i sin verksamhet, då det är relevant, ska beakta målet att skapa en rättvis fördelning av risker och förmåner mellan generationerna (artikel 7 tredje stycket) och på att genomföra korrekt upprättade regler för förvaltningen av pensionsplaner (artikel 10.1 a). Inom tryggandeformen tjänstepensionsförsäkring garanterar arbetsgivaren (det uppdragsgivande företaget) i allmänhet inte pensionerna. Det krävs därför inte några särskilda lagstiftningsåtgärder för att genomföra bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om att ett uppdrags- givande företag är skyldigt att, om det garanterar pensionsförmånerna, regelbundet finansiera detta åtagande (artikel 10.1 b).

Frågorna om den s.k. genomlysningsprincipens (se 4 kap. 2 § FRL) tillämpning på tjänstepensionsföretag, dvs. om vilken information ett tjänstepensionsföretag ska vara skyldigt att tillhandahålla försäkrings- tagare och försäkrade, behandlas närmare i avsnitt 10.

Stabilitetsprincipen

Det finns anledning att instämma i Svensk Försäkrings synpunkt att de omfattande avvikelser som utredningen föreslår från den s.k. stabilitets- principen (4 kap. 1 § FRL) inte bidrar till en tydligare och bättre reglering för tjänstepensionsföretag. I sammanhanget kan dessutom konstateras att utredningens förslag har sin grund i kommissionens förslag till andra tjänstepensionsdirektivet, i vilket lydelsen inte motsvarar den i det direktiv som antogs av Europaparlamentet och rådet.

Stabilitetsregeln tillämpas i dag av försäkringsföretagen och tar tydligt sikte på det grundläggande skyddsintresset vid reglering av försäkrings- rörelse, nämligen att trygga att försäkringsåtagandena kan fullgöras. Genom den allmänna princip som regeln uttrycker kan lagstiftningen styra den många gånger hastiga utvecklingen på försäkringsområdet i en riktning som är förenlig med rörelseregleringens övergripande stabilitets- syfte (se bl.a. prop. 2015/16:9 s. 222).

En stabilitetsprincip bör införas för tjänstepensionsföretagens verksam- het avseende tjänstepensionsförsäkring. Det bör även införas ett bemyn- digande i den nya lagen om tjänstepensionsföretag för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka

åtgärder som ett tjänstepensionsföretag ska vidta för att uppfylla de särskilda kraven på soliditet, likviditet och riskhantering som avses i den nu nämnda bestämmelsen i den nya lagen.

God tjänstepensionsstandard

Bestämmelsen om god försäkringsstandard i försäkringsrörelselagen (4 kap. 3 §) syftar till att lagfästa en kvalitativt tillfredsställande standard hos en representativ krets av försäkringsgivare, och dess krav avser främst skyddet för konsumenter och mindre företag (se prop. 1998/99:87 s. 392). Även de vars tjänstepensionsförsäkring meddelas av ett tjänstepensions- företag bör komma i åtnjutande av det skydd som den bestämmelsen ger. En bestämmelse om god tjänstepensionsstandard bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Genom att bestämmelsen tar av- stamp i den standard som faktiskt tillämpas av de företag som är verk- samma i tjänstepensionssektorn tillgodoses i viss mån det önskemål som Tjänstepensionsförbundet för fram, dvs. att tjänstepensionsföretagen blir delaktiga när det bestäms vad som utgör god försäkringsstandard. Bestämmelsen är visserligen allmänt hållen, men inte oklar som Svensk Försäkring gör gällande. I rättstillämpningen torde också dess innebörd successivt bli allt klarare. För att säkerställa att begreppet fylls med ett relevant innehåll bör Finansinspektionen genom föreskrifter närmare ange vad som ska avses med god tjänstepensionsstandard. Det bör därför införas ett bemyndigande i den nya lagen för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om detta. De föreskrifter som kan komma att meddelas av inspektionen med stöd av bemyndigandet torde närmast innebära att den kvalitativt tillfredsställande branschpraxis som kommer att utvecklas på marknaden kan ges en bindande form.

Förbud mot främmande verksamhet

Som framgår ovan är det enligt andra tjänstepensionsdirektivet – liksom det är enligt första tjänstepensionsdirektivet – förbjudet för tjänste- pensionsinstituten att driva annan verksamhet än sådan som tar sikte på pensionsförmåner. För tjänstepensionskassorna är det därför förbjudet enligt lagen om understödsföreningar att driva annan verksamhet än tjänstepensionsverksamhet. Bestämmelsen i den lagen föranleddes av förbudet mot annan verksamhet i första tjänstepensionsdirektivet (se prop. 2004/05:165 s. 231).

Eftersom andra tjänstepensionsdirektivet innehåller ett förbud mot främmande verksamhet bör det vara förbjudet för tjänstepensionsföretagen att driva annan rörelse än verksamhet avseende tjänstepensionsförsäk- ringar. Det finns därför inte utrymme för att, som vissa remissinstanser efterfrågar, tillåta tjänstepensionsföretagen att ha mindre bestånd av övriga försäkringar annat än övergångsvis, se nedan.

Enligt regeringens mening finns det dock inte skäl att, som Finans- inspektionen efterfrågar, i den nya lagen om tjänstepensionsföretag ange vad som aldrig kan anses vara verksamhet som sammanhänger med verk- samhet avseende tjänstepensionsförsäkringar. Förbudet mot främmande verksamhet i förening med lagens definition av vad som utgör tjänste- pensionsförsäkring innebär att det blir tillräckligt tydligt att tjänste- pensionsföretagen inte ska kunna meddela andra försäkringar än de som

Prop. 2018/19:158

223

Prop. 2018/19:158

224

ryms inom definitionen av begreppet tjänstepensionsförsäkring. Däremot bör det vara tillåtet för tjänstepensionsföretagen att driva annan verk- samhet än försäkringsrörelse som hänger samman med verksamheten av- seende tjänstepensionsförsäkringar, på samma sätt som det enligt försäkringsrörelselagen är tillåtet för försäkringsföretag att driva verksam- het som sammanhänger med försäkringsrörelse (4 kap. 4 § FRL). En sådan grundläggande bestämmelse bör införas i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag.

En övergångsreglering för mindre bestånd av övriga försäkringar

Som flera remissinstanser påpekar är det förenat med stora svårigheter att på en förhållandevis kort tid renodla verksamheten så att den bara avser tjänstepensionsförsäkringar. Det bör därför införas övergångsbestäm- melser som innebär att tjänstepensionsföretagen får förutsättningar att avveckla de mindre bestånd av övriga försäkringar som de har. Denna övergångsreglering behandlas i avsnitt 16.5.

Förbud mot att ställa säkerhet för tredje man och upplåning

I andra tjänstepensionsdirektivet uppställs ett förbud mot att ta upp lån eller ställa säkerhet för tredje man (artikel 19.3). Medlemsstaterna får dock tillåta tjänstepensionsinstitut att för en begränsad period ta upp vissa lån som endast syftar till att tillgodose likviditetsbehov. Ett förbud mot att ställa säkerhet för tredje man bör därför införas i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag. Möjligheten enligt direktivet att tillåta viss upplåning bör utnyttjas och en bestämmelse med den innebörden bör införas i den nya lagen.

Frågan om i vilken mån tjänstepensionsföretagen ska tillåtas att ta upp eller överta lån hänger även samman med andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om vilket kapital den disponibla solvensmarginalen får bestå av. I direktivet finns bl.a. en bestämmelse som medger att förlagslån, dvs. lån med efterställningsvillkor, får ingå i denna (artikel 16.3). Första tjänstepensionsdirektivet innehåller en bestämmelse med samma lydelse om upplåningsförbud för tjänstepensionsinstitut. Som Svensk Försäkring påpekar är det alltså tydligt att direktivet medger att bl.a. förlagslån under vissa förutsättningar kan ingå i kapitalbasen för tjänstepensionsföretag. Det är däremot inte helt klart, vilket Svensk Försäkring också pekar på, hur direktivets bestämmelser i dessa avseenden förhåller sig till varandra.

Vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet gjordes bedömn- ingen att bestämmelsen om upplåningsförbud inte utgjorde något hinder mot att livförsäkringsbolag och tjänstepensionskassor fick räkna in förlagslån i kapitalbasen (prop. 2004/05:165 s. 176 f.). Inte heller vid tillkomsten av den nya försäkringsrörelselagen gjordes någon annan bedömning (prop. 2009/10:246 s. 252). Bestämmelsen om upplåning i tjänstepensionsverksamhet enligt försäkringsrörelselagen innebar efter genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet att försäkringsbolag och tjänstepensionskassor fick ta upp lån för att tillgodose tillfälliga likviditetsbehov eller för att uppfylla kraven på en tillräcklig kapitalbas. Begränsningarna för upplåning har motiverats av att åtagandena gentemot försäkringstagarna inte ska riskeras och att gränsen mellan försäkrings- verksamhet och annan finansiell affärsrörelse inte ska bli otydlig (se prop.

1998/99:87 s. 260–265 och prop. 2009/10:246 s. 252). De lån som upp- fyller direktivets krav för att få ingå i kapitalbasen måste bl.a. ha lång löptid och vara förenade med särskilda efterställningsvillkor.

Att tjänstepensionsföretag tar upp sådana lån kan därför inte sägas stå i konflikt med de hänsyn som ligger till grund för upplåningsförbudet. Det finns inte skäl att nu göra en annan bedömning än den som gjordes vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet, nämligen att direktivet tillåter viss belåning som syftar till att uppfylla kraven på en tillräcklig kapitalbas. En sådan bestämmelse bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Under vilka förutsättningar förlagslån kan ingå i kapitalbasen beskrivs närmare i avsnitt 8.4.

I enlighet med det som hittills gällt bör det krävas att den samlade upplåningen är av ringa betydelse med hänsyn till rörelsens omfattning och kapitalbasens storlek. Finansinspektionen bör dock i enskilda fall få besluta om undantag från denna begränsning om det finns särskilda skäl.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få med- dela föreskrifter om villkoren för upplåning, i enlighet med det som hittills har gällt.

Tillstånd att meddela försäkringar med solidarisk ansvarighet m.m.

I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om tillstånd att meddela försäkringar med solidarisk ansvarighet, förbud mot att förespegla åter- bäring, förbud mot att meddela nya försäkringar vid likvidation och konkurs, sekretess, huvudkontor i Sverige. Dessa bestämmelser är viktiga ur ett stabilitets- och skyddsperspektiv och bör gälla även för tjänste- pensionsföretagen. Det finns inte något behov av att ta in motsvarande bestämmelser i den nya lagen om tjänstepensionsföretag utan det är till- räckligt att i den lagen hänvisa till bestämmelserna i försäkringsrörelse- lagen.

Det gäller även de bestämmelser om avtal med en jävskrets om tjänster som finns i försäkringsavtalslagen (4 kap. 9 och 10 §§). Även om det, som Svensk Försäkring påtalar, kan medföra inte obetydliga praktiska svårig- heter i hanteringen av avtal med jävskrets är dessa inte tillräckliga för att i det här lagstiftningsärendet göra någon annan bedömning av jävskretsens omfattning. Här bör avslutningsvis påtalas att bestämmelserna inte gäller frågan om ställande av säkerhet för tredje man, där ett förbud råder (se ovan).

Proportionalitetsprincipen

Den proportionalitetsprincip som finns i försäkringsrörelselagen bör inte gälla för tjänstepensionsföretagen (4 kap. 5 §). Den bestämmelsen har sin grund i Solvens II-direktivet och tar uttryckligen sikte på de bestämmelser i försäkringsrörelselagen som är föranledda av det direktivet.

Att försäkringsrörelselagens proportionalitetsregel inte gäller för tjänstepensionsföretagen betyder inte att proportionalitetsöverväganden saknar relevans i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. I ett flertal sammanhang enligt lagen, bl.a. i fråga om kraven på företagsstyrning (se avsnitt 9), kommer det att bli aktuellt att avgöra innebörden av ett visst rörelsekrav i relation till art, omfattning och komplexitet hos den verksam- het som drivs. Ett företag med verksamhet av mindre omfattning eller av

Prop. 2018/19:158

225

Prop. 2018/19:158 mindre komplicerat slag kan då anses uppfylla lagens krav genom att vidta åtgärder som inte kan anses tillräckliga för ett företag med verksamhet som är mer omfattande eller av större komplexitet.

Skade- och livförsäkringsrörelse i samma företag

Det finns inte heller behov av att låta bestämmelserna om direkt skade- och livförsäkringsrörelse i samma företag (4 kap. 7 § FRL) gälla för tjänstepensionsföretagen. Som framgår av avsnitt 5.4 är det bara liv- försäkring som ryms inom definitionen av tjänstepensionsförsäkring i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Detta förändras inte av bedömningen att ett tillstånd även ska kunna avse endast försäkringsklassen tillägg till livförsäkring, som ju definitionsmässigt utgör livförsäkringar. Vidare föreslås ett förbud för tjänstepensionsföretagen att driva annan verksamhet än verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar. Därav följer att direkt skadeförsäkringsrörelse inte kommer att förekomma hos tjänste- pensionsföretagen. Därmed behövs inte heller någon reglering om när direkt skadeförsäkringsrörelse och direkt livförsäkringsrörelse får drivas i samma företag.

Juridisk åtskillnad mellan uppdragsgivande företag och tjänstepensionsinstitut

Alla de tre associationsformer som kan bli aktuella för tjänstepensions- företag är juridiska personer. Det innebär, precis som konstaterades vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet (prop. 2004/05:165 s. 136 f.), att svensk lagstiftning redan uppfyller kravet på juridisk åtskill- nad i mellan uppdragsgivande företag och tjänstepensionsinstitut. Därför krävs ingen lagstiftningsåtgärd för att genomföra det kravet i andra tjänste- pensionsdirektivet (artikel 8).

Svensk Försäkring tar upp om det ska vara tillåtet för tjänstepensions- företag att trygga de egna anställdas tjänstepensioner. Regeringen har tidigare bedömt att kravet på att ett tjänstepensionsinstitut ska vara etablerat oberoende av det uppdragsgivande företaget inte hindrar att tjänstepensionsföretag tryggar de egna anställdas tjänstepensioner (samma prop. s. 137). Det har inte framkommit några skäl att nu göra någon annan bedömning.

	7	Gränsöverskridande verksamhet
	7.1	Gränsöverskridande verksamhet som drivs av
		tjänstepensionsföretag

	Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska få driva gräns-
	överskridande verksamhet om Finansinspektionen godkänner det.
	Andra tjänstepensionsdirektivets definition av gränsöverskridande
	verksamhet ska tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.
	Ett tjänstepensionsföretag ska underrätta Finansinspektionen om det
226	avser att driva gränsöverskridande verksamhet. Underrättelsen ska

innehålla uppgift om det uppdragsgivande företagets namn och hemvist, vilket lands social- och arbetsmarknadslagstiftning som reglerar förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som i egenskap av försäkringstagare eller försäkrad har rätt till ersättning (värdlandet), och det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsförsäkringarna.

Finansinspektionen ska godkänna den planerade verksamheten om inspektionen bedömer att tjänstepensionsföretagets organisation är ändamålsenlig med hänsyn till den planerade verksamheten, att den finansiella situationen är tillfredsställande och att den som ska leda verksamheten har tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt är lämplig för uppgiften.

Om verksamheten godkänns ska Finansinspektionen inom tre månader lämna ett meddelande om underrättelsen till den behöriga myndigheten i värdlandet. Företaget ska underrättas om detta. Om det inte finns förutsättningar för att godkänna verksamheten eller om Finansinspektionen av någon annan anledning inte meddelar den behöriga myndigheten ska inspektionen meddela beslut om detta inom tre månader från företagets underrättelse.

Information om vilka regler som gäller för verksamheten ska vidare- förmedlas till tjänstepensionsföretaget. Verksamheten ska få påbörjas när informationen lämnats till företaget eller i varje fall sex veckor efter det att den behöriga myndigheten tagit emot inspektionens meddelande.

Ett tjänstepensionsföretag ska underrätta Finansinspektionen om ändrade förhållanden minst en månad innan ändringen genomförs. Om inspektionen anser att ändringen inte får göras utan ett nytt förfarande ska inspektionen meddela beslut om det inom en månad från det att underrättelsen om ändringen togs emot.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas några bestämmelser om inrättande av en filial, agentur eller annat liknande driftställe (sekundäretablering) i ett annat land inom EES eller särskilda bestämmelser om gränsöverskridande verksamhet från en sådan etablering i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningens förslag utgår från bestämmelserna i första tjänstepensions- direktivet (artikel 20) som skiljer sig i vissa delar från motsvarande bestämmelser i andra tjänstepensionsdirektivet, bl.a. när det gäller inne- börden av gränsöverskridande verksamhet, tidsfristen för när verksam- heten för påbörjas och vad en underrättelse om gränsöverskridande verksamheten ska innehålla. Utredningens förslag avviker även från regeringens förslag genom att utredningen föreslår särskilda bestämmelser som rör tjänstepensionsföretags sekundäretablering i andra medlemsstater. Vidare finns inget förtydligande i utredningens förslag om att verksam- heten förutsätter godkännande från Finansinspektionen och om vad inspektionens prövning vid ändrade förhållanden ska avse.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring anför att kravet på god- kännande i förväg i första tjänstepensionsdirektivet rimligen får tolkas som att det enbart knyter an till att företaget uppfyllt alla formella krav, inte att det ska vara fråga om någon ny typ av tillstånd för företaget som sådant.

Prop. 2018/19:158

227

Prop. 2018/19:158 Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens för- slag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorian föreslås särskilda bestämmelser som rör tjänstepensions- företags sekundäretablering i andra medlemsstater. I promemorian före- slås också att tidsfristen för när gränsöverskridande verksamhet ska få påbörjas i vissa fall ska räknas från den tidpunkt då företaget tagit emot Finansinspektionens underrättelse om att meddelande lämnats till den behöriga myndigheten i värdlandet. Vidare finns inget förtydligande i promemorian av att verksamheten förutsätter godkännande från Finans- inspektionen och om vad inspektionens prövning vid ändrade förhållanden ska avse. Det finns inget förslag om att direktivets definition av gräns- överskridande verksamhet ska tas in i den nya lagen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring ifrågasätter om det behövs en särskild bestämmelse om gränsöverskridande verksamhet från en sekundäretablering och för fram att det är att bedöma som gräns- överskridande verksamhet oavsett om förmånen meddelas från en utländsk sekundäretablering eller direkt från Sverige.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller, liksom första tjänstepensions- direktivet, bestämmelser om gränsöverskridande verksamhet. Medlems- staterna ska tillåta tjänstepensionsinstitut inom deras territorium att driva gränsöverskridande verksamhet (artikel 11.1). Med gränsöverskridande verksamhet avses i andra tjänstepensionsdirektivet att ett tjänstepensions- institut förvaltar en pensionsplan där förhållandet mellan det uppdrags- givande företaget och berörda medlemmar och förmånstagare styrs av social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på området för tjänstepensionsplaner i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten (artikel 6.19).

Ett tjänstepensionsinstitut som erbjuder sig att driva gränsöverskridande verksamhet och att åta sig uppdrag för ett uppdragsgivande företag måste godkännas i förväg av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten (artikel 11.2). Ett tjänstepensionsinstitut ska anmäla att det avser att driva gränsöverskridande verksamhet och direktivet anger vissa uppgifter som ska finnas med i ansökan (artikel 11.3). Myndigheten ska antingen vidare- befordra uppgifterna till den behöriga myndigheten i värdlandet eller fatta ett motiverat beslut om att tjänstepensionsinstitutets administrativa uppbyggnad, dess finansiella ställning eller dess lednings anseende eller yrkeskvalifikationer eller erfarenhet på området inte är förenliga med den föreslagna verksamheten. Detta ska ske inom tre månader från det att uppgifterna togs emot. Om uppgifterna vidarebefordras ska tjänstepen- sionsinstitutet underrättas om detta (artikel 11.3 och 11.4).

Därefter ska enligt direktivet ett förfarande följa där den behöriga myndigheten i värdlandet ska informera myndigheten i hemmedlemsstaten om de krav i social- och arbetsmarknadslagstiftningen som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner och om medlemsstatens informations- krav enligt direktivet. Detta ska ske inom sex veckor efter det att

228

uppgifterna från myndigheten i hemmedlemsstaten togs emot. Informa- tionen från myndigheten i värdlandet ska lämnas vidare till tjänstepen- sionsinstitutet och institutet får påbörja verksamheten när detta skett eller, om ingen information lämnas, när tidsfristen om sex veckor har gått ut (artikel 11.7 och 11.8). En motsvarande förmedling av information ska ske om reglerna för verksamheten ändras i värdlandet (artikel 11.9).

Gällande rätt

Ett försäkringsföretag som följer försäkringsrörelselagen (2010:2043), FRL, ska underrätta Finansinspektionen om det vill meddela försäkringar från Sverige för åtaganden som ska fullgöras i något annat EES-land (3 kap. 15 § FRL). Finansinspektionen ska inom en månad lämna ett meddelande till den behöriga myndigheten i det land där verksamheten ska drivas och bl.a. ett intyg om att företaget uppfyller kapitalkraven (3 kap. 17 § FRL). Försäkringsföretaget får påbörja den gränsöverskridande verksamheten när det underrättats om att ett meddelande har lämnats (3 kap. 18–19 §§ FRL). Om Finansinspektionen finner att det inte finns förutsättningar för att driva gränsöverskridande verksamhet, ska inspek- tionen inte lämna något meddelande. Beslut om detta ska fattas inom en månad från det att företagets underrättelse togs emot (3 kap. 20 § FRL). Om ett försäkringsföretag avser att ändra något av de förhållanden som Finansinspektionen ska underrättas om efter att den gränsöverskridande verksamheten inletts, ska underrättelseförfarandet tillämpas på nytt (3 kap. 21 § FRL).

1januari 2016. Bestämmelserna genomför första tjänstepensionsdirektivet och innebär när det gäller tjänstepensionsförsäkringar att ett särskilt underrättelse- och anmälningsförfarande ska tillämpas. Underrättelsen till Finansinspektionen ska innehålla uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala försäkringspremierna och om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäk- ringarna (3 kap. 8 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). När Finans- inspektionen lämnar ett meddelande till den behöriga myndigheten i det land där verksamheten ska drivas ska samtidigt ett intyg lämnas om att företaget har en tillräcklig kapitalbas och en underrättelse om vilka försäkringsklasser företagets tillstånd omfattar (3 kap. 22 § andra stycket FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Verksamheten får påbörjas när företaget har underrättats om vilka regler för verksamheten som är tillämpliga i det land där verksamheten ska drivas eller i varje fall två månader efter det att den behöriga myndigheten i det landet tog emot inspektionens meddelande (3 kap. 12 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Vid ändrade förhållanden som innebär att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska påbörjas ska underrättelseförfarandet tillämpas på nytt (3 kap. 14 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016).

För tjänstepensionskassor, dvs. understödsföreningar som driver tjänstepensionsverksamhet, gäller i huvudsak motsvarande bestämmelser

Prop. 2018/19:158

229

Prop. 2018/19:158 som för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (14 c–14 d §§ lagen [1972:262] om understödsföreningar, förkortad UFL).

230

Nya regler om gränsöverskridande verksamhet enligt andra tjänstepensionsdirektivet

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller bestämmelser som har till syfte att underlätta tjänstepensionsinstituts gränsöverskridande verksamhet. Utgångspunkten i direktivet är att gränsöverskridande verksamhet ska tillåtas och att den ska godkännas i förväg av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten. Den gränsöverskridande verksamheten ska omfattas av de informationskrav som värdlandet ställer upp och de krav som följer av detta lands social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensions- området.

Andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om gränsöverskridande verksamhet överensstämmer till stor del med bestämmelserna i första tjänstepensionsdirektivet. De skiljer sig däremot en del från motsvarande bestämmelser i Solvens II-direktivet. Regeringen instämmer därför i promemorians bedömning att de bestämmelser i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag som genomför andra tjänstepensionsdirektivet i denna del som utgångspunkt bör ha en liknande utformning som de bestämmelser som gäller för tjänstepensionskassorna och för de försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna, eftersom de bestämmelserna motsvarar första tjänstepensionsdirektivet. Det har dock hittills bara indirekt framgått, genom bestämmelser om Finansinspektionens prövning och vid vilken tidpunkt verksamheten får påbörjas, att det krävs godkännande för att få driva gränsöverskridande verksamhet. Att det krävs godkännande bör enligt regeringens uppfattning förtydligas genom att det anges i den nya lagen att ett tjänstepensionsföretag får driva gränsöverskridande verk- samhet om Finansinspektionen godkänner det.

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller en ny definition av gräns- överskridande verksamhet. Med gränsöverskridande verksamhet avses enligt direktivet förvaltning av en pensionsplan där förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och berörda medlemmar och förmånstagare styrs av social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på området för tjänstepensionsplaner i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten.

Som konstateras i promemorian skiljer sig detta något från det som föreskrivs i första tjänstepensionsdirektivet. I det direktivet finns ingen särskild definition av gränsöverskridande verksamhet men det anges att tjänstepensionsinstitut ska tillåtas att åta sig uppdrag för företag som är etablerade inom andra medlemsstaters territorium (artikel 20.1). Själva innebörden av gränsöverskridande verksamhet är huvudsakligen den- samma i andra tjänstepensionsdirektivet, med tillägget att också den situation då ett institut och ett uppdragsgivande företag är belägna i samma medlemsstat faller inom ramen för vad som klassas som gränsöver- skridande verksamhet, om de omfattas av olika social- och arbets- marknadslagstiftningar på tjänstepensionsområdet. Det som är avgörande för bedömningen av om verksamheten är gränsöverskridande är alltså om förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och berörda personer omfattas av en annan lagstiftning än den som gäller i hemmedlemsstaten. Det kan därmed undantagsvis förhålla sig så att det inte är fråga om

gränsöverskridande verksamhet trots att företaget och institutet är belägna i olika medlemsstater, nämligen om de omfattas av samma social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet.

I promemorian föreslås att bestämmelserna om gränsöverskridande verksamhet i lagen om tjänstepensionsföretag ska omfatta situationer när ett tjänstepensionsföretag åtar sig uppdrag att meddela tjänstepensions- försäkring för åtaganden som ska fullgöras i ett annat land inom EES än Sverige. Regeringen anser dock att det bör förtydligas vad gränsöver- skridande verksamhet innebär genom att det i den nya lagen tas in en definition av gränsöverskridande verksamhet som överensstämmer med direktivets definition.

Underrättelse om gränsöverskridande verksamhet

Det första ledet i det anmälnings- och underrättelseförfarande som andra tjänstepensionsdirektivet föreskriver är att ett tjänstepensionsinstitut ska anmäla att det avser att driva gränsöverskridande verksamhet.

Motsvarande bestämmelse i första tjänstepensionsdirektivet har genom- förts genom krav på att en underrättelse ska lämnas till Finansinspektionen med uppgift om arbetsgivaren och det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäkringarna. Andra tjänstepensionsdirektivet bör genomföras på motsvarande sätt i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det bör dock anges att underrättelsen även ska innehålla uppgift om vilket lands social- och arbetsmarknads- lagstiftning som reglerar förhållandet mellan det uppdragsgivande före- taget och den som i egenskap av försäkringstagare eller försäkrad har rätt till ersättning (värdlandet). Enligt direktivet ska det uppdragsgivande företaget i förekommande fall ange namnet på värdlandet eller värdländerna. Detta bör förstås på det sättet att det uppdragsgivande företaget är skyldigt att ge institutet information om värdlandet så att denna kan anges i anmälan om den gränsöverskridande verksamheten. På så sätt talar det uppdragsgivande företaget indirekt också om vilken medlemsstats social- och arbetsmarknadslagstiftning som är tillämplig på förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget, dess medlemmar och förmånstagare (jfr definitionen av värdmedlemsstat i artikel 6.11). Detta har också fördelen att det klargör att det är fråga om gränsöverskridande verksamhet. Även om det som utgångspunkt är arbetsgivaren som måste tala om vilken lagstiftning som ska tillämpas kan det inte anses nödvändigt att ta in någon särskild bestämmelse om detta i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag.

Andra tjänstepensionsdirektivets krav på att anmälan ska innehålla uppgift om det uppdragsgivande företagets huvudsakliga förvaltningsort är nytt i förhållande till första tjänstepensionsdirektivet. Detta bör i enlig- het med promemorians förslag genomföras genom att det anges i den nya lagen att tjänstepensionsföretaget även ska lämna uppgift om arbets- givarens hemvist i underrättelsen till Finansinspektionen.

Av direktivet framgår inte uttryckligen att en anmälan ska göras varje gång ett institut åtar sig ett nytt uppdrag. Att så skulle ske ansågs dock självklart när första tjänstepensionsdirektivet genomfördes (prop. 2004/05:165 s. 188). Det saknas skäl att nu göra någon annan bedömning.

Prop. 2018/19:158

231

Prop. 2018/19:158

232

I enlighet med det resonemang som förs i promemorian får ett tjänstepen- sionsföretag anses åta sig ett nytt uppdrag varje gång företaget sluter avtal med en arbetsgivare om tjänstepensionsförsäkring för en viss grupp av människor. Om det inom ramen för avtalet därefter tillkommer enskilda individer i värdlandet som omfattas av samma pensionsplan hos det upp- dragsgivande företaget utlöser det emellertid inte i sig en skyldighet att på nytt anmäla gränsöverskridande verksamhet.

Finansinspektionens prövning

Det andra ledet i andra tjänstepensionsdirektivets anmälnings- och under- rättelseförfarande innefattar en prövning av om den planerade verksam- heten ska godkännas.

I likhet med det som gäller i dag för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna bör Finansinspektionen bedöma om tjänste- pensionsföretagets organisation är ändamålsenlig och om företagets finansiella situation är tillfredsställande. Det bör dock förtydligas att inspektionens prövning avser den planerade gränsöverskridande verksam- heten.

När första tjänstepensionsdirektivet genomfördes angavs att lednings- prövningen endast skulle relateras till utlandsverksamheten (prop. 2004/05:165 s. 192). Detta bör gälla även fortsättningsvis. Det kan dock konstateras att det inte har någon betydelse för prövningen om verk- samheten är avsedd att drivas från Sverige eller i en annan medlemsstat. Det bör därför förtydligas att ledningsprövningen ska omfatta den som ska leda den planerade verksamheten och inte, som hittills gällt, företrädaren för företaget. Ledningsprövningen bör när det gäller gränsöverskridande verksamhet alltid omfatta styrelsen och den som är verkställande direktör men i förekommande fall också andra inom organisationen som ska leda den gränsöverskridande verksamheten, t.ex. en företrädare för en sekundäretablering i ett annat land. Prövningen bör inte beskrivas som att den endast avser formella krav, som Svensk Försäkring föreslår i fråga om utredningens förslag, men en prövning till nackdel för företaget bör som i dag inte innebära att företaget underkänns beträffande den övriga verk- samheten (samma prop. s. 222).

För att genomföra andra tjänstepensionsdirektivet bör det, i enlighet med förslaget i promemorian, tas in en bestämmelse i den nya lagen där det anges att Finansinspektionen ska lämna ett meddelande till den behöriga myndigheten i värdlandet om inspektionen godkänner den planerade verksamheten. På så sätt får den behöriga myndigheten kännedom om de uppgifter som tjänstepensionsföretaget angett i underrättelsen. I enlighet med direktivet bör meddelandet lämnas inom tre månader från det att företagets underrättelse togs emot. Inspektionen bör även underrätta företaget om att meddelandet lämnas.

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten utfärda ett motiverat beslut om den gör bedömningen att de förutsättningar som behandlats ovan inte är uppfyllda. För att genomföra direktivet i denna del bör det tas in en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag där det anges att Finansinspektionen inom tre månader ska meddela beslut om inspektionen bedömer att det inte finns förutsättningar för att godkänna den planerade verksamheten. På

motsvarande sätt ska ett beslut meddelas om inspektionen av någon annan anledning inte lämnar ett meddelande till den behöriga myndigheten i värdlandet.

I andra tjänstepensionsdirektivet anges att myndighetens beslut ska vara motiverat och att det ska kunna överklagas till domstol. I avsnitt 15.5 föreslås att beslut av Finansinspektionen i enskilda fall enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska få överklagas till allmän förvaltnings- domstol. Att en myndighets beslut av de slag som nu är aktuella ska vara motiverade följer av förvaltningslagen (32 § förvaltningslagen [2017:900]). Det behöver därför inte införas någon särskild bestämmelse om detta i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Information om värdlandets regler för verksamheten

Det tredje och avslutande steget i andra tjänstepensionsdirektivets anmäl- nings- och underrättelseförfarande innebär att den behöriga myndigheten i värdlandet ska informera myndigheten i hemmedlemsstaten om relevanta krav som institutet ska följa i värdlandet. Myndigheten i hemmedlems- staten ska lämna uppgifterna vidare till institutet.

För att genomföra andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser i denna del bör det införas en bestämmelse i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag som anger att Finansinspektionen ska vidareförmedla information om vilka regler för verksamheten som ska tillämpas i värdlandet, om inspektionen får sådan information med anledning av meddelandet till den behöriga myndigheten.

Enligt direktivet ska den behöriga myndigheten i värdlandet också informera om alla väsentliga ändringar i de aktuella kraven enligt lag- stiftningen i värdlandet. Även denna information ska vidareförmedlas av myndigheten i hemmedlemsstaten. Det bör därför framgå av bestäm- melsen att Finansinspektionen ska underrätta tjänstepensionsföretaget om inspektionen får information om att reglerna för verksamheten har ändrats.

När verksamheten får påbörjas

Ett tjänstepensionsinstitut får enligt andra tjänstepensionsdirektivet börja driva gränsöverskridande verksamhet så snart som institutet har tagit emot information om reglerna för verksamheten i värdlandet eller, om ingen information kommer in från den behöriga myndigheten i hem- medlemsstaten, efter utgången av den tidsfrist som gäller för den behöriga myndigheten i värdlandet. Som anges ovan ska den behöriga myndigheten i värdlandet inom sex veckor efter det att den tog emot uppgifter från myndigheten i hemmedlemsstaten lämna information om tillämpliga regler för verksamheten.

I promemorian föreslås att tidsfristen om sex veckor bör räknas från när tjänstepensionsföretaget underrättas av Finansinspektionen om att myn- digheten lämnat ett meddelande till den behöriga myndigheten i värdlandet. Regeringen anser dock att tidsfristen bör utformas i enlighet med andra tjänstepensionsdirektivet, dvs. att den ska räknas från när den behöriga myndigheten i värdlandet tar emot de aktuella uppgifterna från myndigheten i hemlandet. Detta stämmer överens med det utredningen föreslår och med det som gäller i dag för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och för tjänstepensionskassor.

Prop. 2018/19:158

233

Prop. 2018/19:158

234

Underrättelse om ändrade förhållanden

Som konstateras i promemorian ger andra tjänstepensionsdirektivet inte någon ledning för hur man ska gå till väga vid ändrade förhållanden. I promemorian föreslås att ett tjänstepensionsföretag ska vara skyldigt att underrätta Finansinspektionen minst en månad innan en ändring genom- förs som gäller något av de förhållanden som angetts i en underrättelse om gränsöverskridande verksamhet. Vidare föreslås att inspektionen ska med- dela beslut inom en månad från företagets underrättelse om ändringen, om Finansinspektionen finner att ändringen inte får göras.

Regeringen instämmer i huvudsak i promemorians förslag i denna del. Det finns dock skäl att något precisera vad Finansinspektionens prövning ska avse. Ett tjänstepensionsföretag har normalt inte kontroll över t.ex. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ligger till grund för tjänstepensionsförsäkringarna. Detta är en fråga som normalt rör för- hållandet mellan arbetsgivarna och arbetstagarna. Det bör därför förtyd- ligas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag att Finansinspektionens prövning endast ska avse om ändringen får göras utan ett nytt anmälnings- och underrättelseförande.

Bestämmelser om tillsyn

Av andra tjänstepensionsdirektivet följer att det är den behöriga myndig- heten i hemmedlemsstaten som har det huvudsakliga ansvaret för tillsynen över tjänstepensionsinstitut och för att åtgärder vidtas om ett institut inte följer de regler som gäller för verksamheten (artikel 11.10). I avsnitt 13.2.1 lämnas förslag som syftar till att genomföra direktivet i denna del.

Gränsöverskridande verksamhet från en sekundäretablering

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om inrättande av en filial eller liknande driftställe i en annan medlemsstat (sekundäretablering). Som konstateras i promemorian finns det inte anledning att införa en särskild bestämmelse som reglerar denna rätt, eftersom rätten att etablera sig i ett annat land följer direkt av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (artiklarna 49–55 i EUF-fördraget, jfr prop. 2004/05:165 s. 188).

I promemorian föreslås dock att det ska införas bestämmelser som reglerar gränsöverskridande verksamhet från en sekundäretablering och krav på underrättelse till Finansinspektionen för företag som avser att inrätta en sekundäretablering. Svensk Försäkring ifrågasätter om det be- hövs en särskild bestämmelse om gränsöverskridande verksamhet från en sekundäretablering eftersom det är att bedöma som gränsöverskridande verksamhet oavsett om förmånen meddelas från en utländsk sekundär- etablering eller direkt från Sverige.

Regeringen delar Svensk Försäkrings uppfattning att det inte är nödvändigt att ha olika bestämmelser för gränsöverskridande verksamhet som drivs direkt från Sverige och gränsöverskridande verksamhet som drivs från en sekundäretablering i en annan medlemsstat eftersom andra tjänstepensionsdirektivets definition av gränsöverskridande verksamhet inte gör någon skillnad mellan dessa fall. Det finns därför inte något skäl att införa särskilda bestämmelser om gränsöverskridande verksamhet från en sekundäretablering i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det

behöver inte heller tas in några bestämmelser om att tjänstepensions- Prop. 2018/19:158 företag ska underrätta Finansinspektionen när en sekundäretablering

inrättas i den nya lagen. Det får anses tillräckligt att inspektionen under- rättas när gränsöverskridande verksamhet ska drivas från sekundär- etableringen i enlighet med det anmälnings- och underrättelseförfarande som följer av andra tjänstepensionsdirektivet.

7.2Utländska tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

Regeringens förslag: Utländska tjänstepensionsinstitut ska få inleda gränsöverskridande verksamhet i Sverige i varje fall sex veckor efter det att Finansinspektionen tagit emot en underrättelse om gräns- överskridande verksamhet.

Tidsfristen för Finansinspektionen att informera om i Sverige tillämplig social- och arbetsmarknadslagstiftning och informationskrav ska för utländska tjänstepensionsinstitut vara sex veckor från mottagandet av underrättelsen.

Utländska tjänstepensionsinstitut med verksamhet i Sverige ska vara skyldiga att i en underrättelse även lämna uppgift om arbetsgivarens hemvist och i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras.

Vissa justeringar ska göras av de definitioner som rör utländska tjänstepensionsinstituts verksamhet i enlighet med andra tjänste- pensionsdirektivets definition av gränsöverskridande verksamhet.

Definitionen av ett utländskt tjänstepensionsinstitut ska innehålla en s.k. statisk hänvisning till andra tjänstepensionsdirektivet.

Det ska tas in en upplysning i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela före- skrifter om hur utländska tjänstepensionsinstitut ska lämna information till enskilda.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas något krav på att utländska tjänstepensionsinstitut ska följa svenska investeringsregler för sin verksamhet i Sverige.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning i fråga om svenska investeringsregler. Utredningen föreslår inte några ändringar i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänste- pensionsinstituts verksamhet i Sverige, förkortad LUFT.

Remissinstanserna instämmer i bedömningen eller har inget att invända mot den.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag och bedömning genom att det i promemorian föreslås vissa justerade tidsfrister beträffande EES-försäkringsgivare. I prome- morian föreslås inte några justeringar i de definitioner som finns i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige och inte heller någon upplysningsbestämmelse om rätten att

235

Prop. 2018/19:158 meddela föreskrifter om hur utländska tjänstepensionsinstitut ska lämna information.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen anser att det behöver förtydligas om medlemmar ska anses vara försäkrade och om uppdragsgivande företag ska anses vara försäkringstagare eller om de ska behandlas på något annat sätt. Myndigheten efterfrågar även ett bemyndigande för att kunna genomföra andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om hur utländska tjänstepensionsinstitut ska lämna information.

Svensk Försäkring ställer sig frågande till varför EES-försäkrings- givares gränsöverskridande verksamhet regleras på annat sätt än deras övriga verksamhet. Även Finansinspektionen ställer sig frågande till om samtliga EES-försäkringsgivare bör omfattas av regler i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, som genomför tjänstepensionsdirektivet i stället för Solvens II- direktivet.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska den behöriga myndigheten i värdlandet informera om de krav som ska tillämpas i värdlandet inom sex veckor. De krav som avses är krav i social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner och värdlandets informationskrav enligt avdelning IV i direktivet (artikel 11.6 och 11.7). Tidsfristen är även sex veckor för när tjänstepensionsinstitutet får påbörja sin verksamhet om ingen information inkommer om värdlandets krav (artikel 11.8).

När ett tjänstepensionsinstitut anmäler att det avser driva gräns- överskridande verksamhet ska uppgift lämnas om bl.a. värdländerna och den huvudsakliga förvaltningsorten för det uppdragsgivande företaget (artikel 11.3).

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller också en ny definition av gränsöverskridande verksamhet som beskrivs i avsnitt 7.1. Det anges även att medlemsstaterna ska tillåta företag som är belägna inom deras territorier att stödja tjänstepensionsinstitut som erbjuder sig att driva eller faktiskt driver verksamhet (artikel 11.1). Vidare finns bestämmelser om skyldighet för den behöriga myndigheten att informera om väsentliga ändringar av de krav som följer av lagstiftningen (artikel 11.9) och om denna myndighets uppgifter och behörighet när det gäller tillsyn och ingripanden (artikel 11.10 och 11.11).

Gällande rätt

EES-försäkringsgivare och utländska tjänstepensionsinstitut har rätt att driva verksamhet i Sverige enligt bestämmelser i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. I lagen finns bl.a. bestämmelser som anger att ett utländskt tjänste- pensionsinstitut får inrätta en sekundäretablering eller driva gränsöver-

236

skridande verksamhet utan sekundäretablering. Institut får inleda verk- samheten i varje fall två månader efter det att Finansinspektionen tagit emot en underrättelse från den behöriga myndigheten i hemlandet (2 kap. 1 a § LUFT).

Vad som är att anse som tjänstepension och gränsöverskridande verk- samhet definieras i lagen (1 kap. 6–7 och 13 §§ LUFT). Det finns också bestämmelser om vilka uppgifter som utländska tjänstepensionsinstitut ska lämna i en underrättelse till den behöriga myndigheten i hemlandet när de åtar sig uppdrag. Hänvisningar görs i dessa delar till de uppgifter som EES-försäkringsgivare ska lämna, vilket omfattar uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala försäkringspremierna och om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäkringarna (2 kap. 2 och 3 §§ LUFT).

Finansinspektionen ska, om det behövs, senast två månader från att den tog emot en underrättelse från den behöriga myndigheten i hemlandet lämna uppgifter om i Sverige tillämplig arbetsrätt på tjänstepensions- området samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot den som ingår avtal eller avser att ingå ett avtal, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade. Finansinspektionen ska även underrätta den behöriga myndigheten om väsentliga ändringar i bestäm- melserna (3 kap. 2 § LUFT). Den behöriga myndigheten i hemlandet har ansvaret för den finansiella tillsynen medan Finansinspektionen ansvarar för tillsynen i övrigt (3 kap. 1 § LUFT). När det gäller tillsyn och ingripanden ska Finansinspektionen samarbeta med den behöriga myndig- heten i hemlandet och inspektionen har också vissa möjligheter till ingrip- anden (3 kap. 2 och 6 §§ LUFT).

Tjänstepensionsinstitut ska lämna information om bl.a. de överens- kommelser som ligger till grund för pensionerna. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilken information som ett utländskt tjänstepensionsinstitut ska lämna (8 kap. 1 b § LUFT).

Utländska tjänstepensionsinstitut har rätt att driva verksamhet i Sverige

Andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om gränsöverskridande verksamhet överensstämmer till stor del med bestämmelserna om gräns- överskridande verksamhet i första tjänstepensionsdirektivet. Dessa be- stämmelser har i fråga om utländska tjänstepensionsinstitut genomförts genom bestämmelser i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänste- pensionsinstituts verksamhet i Sverige. Av den lagen följer bl.a. att ut- ländska tjänstepensionsinstitut får driva verksamhet i Sverige och att företag i Sverige får ge uppdrag åt utländska institut. Det som anges i andra tjänstepensionsdirektivet om att medlemsstaterna ska tillåta företag inom deras territorier att stödja tjänstepensionsinstitut som erbjuder sig att driva eller faktiskt driver gränsöverskridande verksamhet är därmed genomfört i svensk rätt. Det finns inte något som hindrar svenska företag från att stödja gränsöverskridande verksamhet som tjänstepensionsinstitut driver. Det saknas därför anledning att vidta några lagstiftningsåtgärder i dessa delar.

Den nya definitionen av gränsöverskridande verksamhet som finns i andra tjänstepensionsdirektivet föranleder dock några justeringar i lagen

Prop. 2018/19:158

237

Prop. 2018/19:158 om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i

	Sverige. Som nämns ovan avses med gränsöverskridande verksamhet i
	andra tjänstepensionsdirektivet förvaltning av en pensionsplan där för-
	hållandet mellan det uppdragsgivande företaget och berörda medlemmar
	och förmånstagare styrs av social- och arbetsmarknadslagstiftning som är
	relevant på området för tjänstepensionsplaner i en annan medlemsstat än
	hemmedlemsstaten (artikel 6.19). Det kan därmed, som beskrivs ovan,
	vara fråga om gränsöverskridande verksamhet i Sverige också om arbets-
	givaren finns i samma medlemsstat som det utländska tjänstepensions-
	institutet. Den avgörande frågan är om svensk lagstiftning på området ska
	tillämpas på förhållandet mellan arbetsgivaren och berörda arbetstagare
	eller ersättningsberättigade.
	Enligt de befintliga definitionerna i lagen om utländska försäkrings-
	givares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige avses med
	tjänstepension vissa avtal som ingås med arbetsgivare här i landet (1 kap.
	6 §). Sverige anses vara det land där åtagandena ska fullgöras om det
	uppdragsgivande företaget har sitt etableringsställe i Sverige (1 kap. 7 §).
	Dessa begränsningar till företag och arbetsgivare i Sverige bör tas bort för
	att bestämmelserna i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänste-
	pensionsinstituts verksamhet i Sverige ska överensstämma med defini-
	tionen av gränsöverskridande verksamhet i andra tjänstepensions-
	direktivet. Regeringen anser att definitionen av i vilket land åtagandena
	ska fullgöras bör ändras i enlighet med direktivets definition.
	Även när det gäller den information som Finansinspektionen ska lämna
	om de krav som gäller i Sverige bör direktivets begrepp ”social- och
	arbetsmarknadslagstiftning” användas (3 kap. 2 § LUFT). När första
	tjänstepensionsdirektivet genomfördes konstaterades att det för tjänste-
	pensionsinstitut som vill driva gränsöverskridande verksamhet i Sverige
	främst blir fråga om att respektera ingångna kollektivavtal (prop.
	2004/05:165 s. 194 och 242–243). Det saknas skäl att nu göra en annan
	bedömning.
	Finansinspektionen anser att det i fråga om utländska tjänstepensions-
	institut behöver förtydligas om medlemmar ska anses vara försäkrade och
	om uppdragsgivande företag ska anses vara försäkringstagare eller om de
	ska behandlas på något annat sätt. Utländska tjänstepensionsinstitut anses
	meddela tjänstepension i den mening som avses i lagen om utländska
	försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Den
	definition av tjänstepension som togs in i lagen om utländska försäkrings-
	givares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige när första
	tjänstepensionsdirektivet genomfördes var avsedd att täcka in de olika
	slags produkter som utländska tjänstepensionsinstitut kan tänkas erbjuda
	och tydliggöra att de förmåner som avses inte ska anses utgöra försäkring
	i lagens mening (samma prop. s. 240).
	De lösningar som valdes när första tjänstepensionsdirektivet genom-
	fördes bör ses mot bakgrund av att det inte finns något krav i unionsrätten
	på att ha tjänstepensionsinstitut som har egna åtaganden. Den verksamhet
	som tjänstepensionsinstitut driver i medlemsstaterna kan vara utformad på
	olika sätt och avse produkter av skilda slag. Den definition som tagits in i
	lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts
	verksamhet i Sverige får anses omfatta även sådan verksamhet som inte
238	kan anses utgöra försäkring men som ändå ska tillåtas i Sverige i enlighet

med andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om gränsöverskrid- ande verksamhet. Att de förmåner som utländska tjänstepensionsinstitut tillhandahåller inte ses som försäkring i den mening som avses i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige kan dock inte anses ha någon betydelse för tillämpningen av annan lagstiftning i Sverige. Att detta varit avsikten framgår inte minst genom de hänvisningar som gjordes till försäkringsavtalslagen (2005:104) när första tjänstepensionsdirektivet genomfördes (samma prop. s. 243). Det får alltså bedömas i varje enskilt fall vilken lagstiftning som är tillämplig på den verksamhet som kan komma att drivas i Sverige av utländska tjänste- pensionsinstitut och vilka begrepp som i dessa sammanhang ska användas för de utländska instituten.

EES-försäkringsgivares verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring

I promemorian lämnas förslag om vissa ändringar i de bestämmelser i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verk- samhet i Sverige som rör EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige avseende tjänstepensionsförsäkring. Bestämmelserna infördes i lagen med anledning av genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet. Regler- ingen måste ses mot bakgrund av den möjlighet som finns enligt såväl första som andra tjänstepensionsdirektiven (artikel 4) att tillämpa bestäm- melserna i tjänstepensionsdirektivet om bl.a. gränsöverskridande verk- samhet på tjänstepensionsverksamheten hos livförsäkringsföretag. När det gäller försäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet enligt försäk- ringsrörelselagen har Sverige valt att inte längre tillämpa den möjligheten (prop. 2015/16:9 s. 201).

Svensk Försäkring och Finansinspektionen anför att det kan ifrågasättas om lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige bör reglera EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige avseende tjänstepensionsförsäkring på det sätt som sker i dag. Regeringen anser att eventuellt ändrade tidsfrister enligt promemorians förslag och ändringar i enlighet med de synpunkter som förs fram kräver mer omfattande beredning än vad som kan ske inom ramen för detta lagstiftningsärende.

Ändrade tidsfrister och krav på uppgifter i underrättelsen om gränsöverskridande verksamhet

I andra tjänstepensionsdirektivet har vissa tidsfrister ändrats från två månader i första tjänstepensionsdirektivet till sex veckor. Enligt andra tjänstepensionsdirektivet är tidsfristen sex veckor för den behöriga myndigheten i värdlandet att informera om de krav som ska tillämpas i landet. Tidsfristen är sex veckor för när tjänstepensionsinstitutet tidigast får påbörja sin verksamhet i de fall då ingen information inkommer om värdlandets krav. Motsvarande tidsfrister i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige bör justeras så att de överensstämmer med andra tjänstepensionsdirektivet. Utländska tjänstepensionsinstitut bör alltså få inleda gränsöverskridande verksamhet i Sverige i varje fall sex veckor efter det att Finans- inspektionen tagit emot anmälan om gränsöverskridande verksamhet. Tidsfristen för inspektionen att informera om i Sverige tillämplig arbetsrätt

Prop. 2018/19:158

239

Prop. 2018/19:158 och informationskrav enligt svensk rätt bör för utländska tjänste- pensionsinstitut vara sex veckor från det att underrättelsen togs emot.

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska ett tjänstepensionsinstituts anmälan om gränsöverskridande verksamhet innehålla uppgifter om det uppdragsgivande företagets huvudsakliga verksamhetsort och om värd- landet. Det bör därför anges i lagen om utländska försäkringsgivarens och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige att en underrättelse ska innehålla uppgifter om arbetsgivarens hemvist och i vilket land tjänste- pensionsavtalen ska fullgöras.

Bemyndigande avseende hur utländska tjänstepensionsinstitut ska lämna information

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller vissa skärpta krav om den information som tjänstepensionsinstitut ska lämna till presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare (artiklarna 36–44). Tjänste- pensionsinstitut ska omfattas av de informationskrav som värdlandet ställer upp i enlighet med direktivet (artikel 11.6).

I lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige finns en bestämmelse som anger att utländska tjänstepensionsinstitut ska ge berörda personer den information som behövs om bl.a. de överenskommelser som ligger till grund för pen- sionerna (8 kap. 1 b §).

Enligt ett bemyndigande i lagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela närmare föreskrifter om vilken informa- tion som ett utländskt tjänstepensionsinstitut ska lämna. Finansinspek- tionen har meddelat sådana föreskrifter om information (Finansinspek- tionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2011:39] om information som gäller försäkring och tjänstepension). Även de skärpta informationskraven bör därför genomföras i myndighetsföreskrifter. Det är också lämpligt att direktivets krav på hur information ska lämnas genomförs i sådana före- skrifter. Detta kan ske med stöd av ett bemyndigande att meddela verk- ställighetsföreskrifter. Regeringen anser därför att det bör tas in en upp- lysning i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensions- instituts verksamhet i Sverige om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur information ska lämnas.

Tillsyn över och ingripanden mot utländska tjänstepensionsinstitut

I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser som bl.a. anger att tjänstepensionsinstitutet ska vara föremål för löpande tillsyn av den behöriga myndigheten i värdlandet i fråga om verksamhetens förenlighet med värdlandets informationskrav och kraven i denna stats social- och arbetsmarknadslagstiftning (artikel 11.10 och 11.11). Bestämmelserna överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelser i första tjänstepensionsdirektivet.

I promemorian lämnas inte några förslag om ändringar i sak av de be- stämmelser i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensions- instituts verksamhet i Sverige som avser tillsyn över och ingripanden mot utländska tjänstepensionsinstitut. Regeringen instämmer i att sådana

240

ändringar inte kan anses nödvändiga för att genomföra andra tjänste- Prop. 2018/19:158 pensionsdirektivet.

Inga särskilda placeringsregler för utländska tjänstepensionsinstitut

I avsnitt 8.2.9 konstateras att andra tjänstepensionsdirektivet inte tillåter värdlandet att fastställa investeringsregler utöver dem som ska gälla för samtliga tjänstepensionsinstitut enligt direktivet. Utredningen och promemorian behandlar denna fråga mot bakgrund av att det var tillåtet enligt första tjänstepensionsinstitutet att låta utländska tjänstepensions- institut omfattas av vissa kvantitativa investeringsregler. Sverige har dock inte utnyttjat denna möjlighet, något som alltså numera inte heller är tillåtet. Regeringen instämmer i promemorians bedömning att det inte bör införas något krav på att utländska tjänstepensionsinstitut ska följa svenska investeringsregler för sin verksamhet i Sverige.

Definitionen av ett utländskt tjänstepensionsinstitut

I lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verk- samhet i Sverige finns en definition av vad som avses med ett utländskt tjänstepensionsinstitut som hänvisar till första tjänstepensionsdirektivet. Hänvisningen bör ändras så att den görs till andra tjänstepensions- direktivet. Den bör även göras statisk, vilket innebär att den görs till direktivet i dess ursprungliga lydelse. Anledningen till det är att eventuella ändringar i direktivet bör föranleda överväganden av lagstiftaren om huruvida lagtexten behöver ändras.

8Solvensregler

8.1Försäkringstekniska avsättningar

8.1.1Omfattningen av de försäkringstekniska avsättningarna

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretags försäkringstekniska avsättningar ska motsvara det belopp som krävs för att företaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal.

De försäkringstekniska avsättningarna ska motsvara företagets ansvarighet för

1.försäkringsfall, förvaltningskostnader och andra kostnader under resten av avtalsperioden för löpande försäkringar (livförsäkrings- avsättning),

2.inträffade oreglerade försäkringsfall, kostnader för regleringen av dessa samt återbäring som förfallit till betalning men inte betalats ut (oreglerade skador),

3.sådan återbäring som är garanterad i nominella eller reala belopp (garanterad återbäring), och som inte omfattas av 1 eller 2,

241

Prop. 2018/19:158 4. återbäring som är villkorad av värdeförändringar på tillgångar eller av ett visst försäkringstekniskt resultat som försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade står risken för (villkorad återbäring), och

5.fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas inne- håll.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att det i utredningens förslag inte närmare anges vilka avsättningar som ska göras. I utredningens förslag används även en delvis annan terminologi.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring anser att det bör anges i lag vilka avsättningar som ska göras.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Enligt promemorians förslag omfattar posterna villkorad åter- bäring och fondförsäkring inte ett tjänstepensionsföretags ansvarighet för åtaganden som försäkringstagare står risk för.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska tjänstepensionsinstitut som förvaltar tjänstepensionsplaner för samtliga pensionsplaner alltid inneha tillräckliga tekniska avsättningar motsvarande deras finansiella åtaganden till följd av gällande pensionsavtal (artikel 13.1). Om ett tjänstepensions- instituts åtagande täcker biometriska risker – risker kopplade till dödsfall, invaliditet och lång levnad (se definition i artikel 6.9) – eller garanterar antingen en viss avkastning eller en viss förmånsnivå, ska institutet göra tekniska avsättningar som är tillräckliga i förhållande till samtliga åtaganden (artikel 13.2). Motsvarande bestämmelser finns i första tjänste- pensionsdirektivet (artikel 15.1 och 15.2).

Gällande rätt

I försäkringsrörelselagen (2010:2043), förkortad FRL, finns bestämmelser om de försäkringstekniska avsättningar som ett försäkringsföretag ska göra (5 kap. 3 §). Ett försäkringsföretag ska göra försäkringstekniska avsättningar för sina åtaganden med anledning av ingångna försäkrings- avtal. De försäkringstekniska avsättningarna ska motsvara det belopp som försäkringsföretaget skulle få betala om det omedelbart skulle föra över sina åtaganden till ett annat försäkringsföretag, som är oberoende och som har intresse av att transaktionen genomförs. Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de försäkrings- tekniska avsättningarnas innehåll (5 kap. 18 § 1 FRL).

242

För försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkrings- rörelselagen [2010:2043]) gäller i stället bestämmelser om försäkrings- tekniska avsättningar i försäkringsrörelselagen i lydelsen före den 1 januari 2016 (5 kap. 1 §). Enligt dessa bestämmelser ska ett försäkrings- företags försäkringstekniska avsättningar motsvara belopp som krävs för att försäkringsföretaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtagan- den som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal. De försäkringstekniska avsättningarna ska motsvara företagets ansvarighet för

1.försäkringsfall, förvaltningskostnader och andra kostnader under resten av avtalsperioden för åtagandena (livförsäkringsavsättning),

2.inträffade oreglerade försäkringsfall, kostnader för regleringen av dessa samt återbäring som förfallit till betalning men inte betalats ut (oreglerade skador),

3.sådan återbäring som är garanterad i nominella eller reala belopp (garanterad återbäring),

4.sådan återbäring inom livförsäkringsrörelse som är villkorad av värdeförändringar på tillgångar eller av ett visst försäkringstekniskt resultat som försäkringstagarna eller andra ersättningsberättigade står risken för (villkorad återbäring), och

5.fondförsäkringar som försäkringstagarna eller andra ersättnings- berättigade står placeringsrisken för (fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagaren bär placeringsrisken).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll (5 kap. 17 § 1 FRL i lydelsen före den 1 januari 2016).

För tjänstepensionskassor, dvs. understödsföreningar som driver tjänste- pensionsverksamhet, gäller motsvarande bestämmelser som för försäk- ringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (7 kap. 1 § första stycket försäkringsrörelselagen [1982:713], i det följande benämnd 1982 års FRL, jämförd med 22 a § lagen [1972:262] om understöds- föreningar, förkortad UFL).

Omfattningen av de försäkringstekniska avsättningarna

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska ett tjänstepensionsinstitut alltid inneha tillräckliga tekniska avsättningar motsvarande deras finansiella åtaganden till följd av gällande pensionsavtal. Det bör därför införas bestämmelser om sådana avsättningar i den nya lagen om tjänstepensions- företag. I försäkringsrörelselagen benämns avsättningar som motsvarar ett försäkringsföretags åtaganden försäkringstekniska avsättningar. Eftersom även tjänstepensionsföretag kommer att driva en form av försäkrings- rörelse bör samma terminologi användas i den nya lagen.

Som framgår ovan överensstämmer andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om omfattningen av de tekniska avsättningarna (artikel 13.1 och 13.2) med motsvarande bestämmelser i första tjänstepensions- direktivet (artikel 15.1 och 15.2). Vid genomförandet i svensk rätt av första tjänstepensionsdirektivet gjordes bedömningen att bestämmelserna i 1982 års FRL uppfyllde direktivets krav (prop. 2004/05:165 s. 163). Dessa bestämmelser överfördes sedan till försäkringsrörelselagen (se prop.

Prop. 2018/19:158

243

Prop. 2018/19:158 2009/10:246 s. 448). De grundläggande bestämmelserna om försäkrings- tekniska avsättningar i den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör därför utformas efter förebild av de bestämmelser som gäller för försäkrings- företag som följer övergångsbestämmelserna och för tjänstepensions- kassor (5 kap. 1 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 respektive 7 kap. 1 § första stycket 1982 års FRL jämförd med 22 a § UFL).

Ett tjänstepensionsföretags försäkringstekniska avsättningar ska alltså motsvara det belopp som krävs för att företaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal. Som Svensk Försäkring förordar bör det därutöver i den nya lagen närmare anges vilka avsättningar som ska göras. I likhet med det som gäller för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och tjänstepensionskassor bör de försäkrings- tekniska avsättningarna omfatta posterna livförsäkringsavsättning, oreglerade skador, garanterad återbäring, villkorad återbäring och fond- försäkringsåtaganden.

Enligt promemorians förslag ska posterna villkorad återbäring och fondförsäkringsåtaganden omfatta avsättningar för åtaganden som de för- säkrade eller andra ersättningsberättigade står risken för. Vid tjänste- pensionsförsäkring är det vanligtvis arbetsgivaren som är försäkrings- tagare och den anställde som är försäkrad, se avsnitten 5.2 och 5.4. Försäkringstagaren är i dessa fall inte ersättningsberättigad. Som framgår i de angivna avsnitten kan det dock finnas situationer där den anställde är den som tecknar försäkringen och därmed är ersättningsberättigad försäkringstagare. Regeringen anser därför att det i förhållande till prome- morians förslag behöver förtydligas att posterna villkorad återbäring och fondförsäkringsåtaganden även ska omfatta avsättningar för sådana åtaganden där försäkringstagare står för risken.

Det kan finnas behov av mer detaljerade bestämmelser i föreskrifter på lägre nivå än lag när det gäller omfattningen av de försäkringstekniska avsättningarna, t.ex. om gränsdragningen mellan de olika avsättningarna. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll.

8.1.2Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretags försäkringstekniska avsättningar ska som huvudregel beräknas utan avdrag för avgiven åter- försäkring och motsvaras av det förväntade nuvärdet av de framtida kassaflöden som kan uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal (kassaflödesmetod). Försäkringstekniska avsättningar som motsvarar företagets ansvarighet för villkorad återbäring eller fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken får i stället tas upp till värdet på placeringstillgångarna för vilka försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken, om värdet inte är lägre än resultatet av en beräkning enligt en kassaflödes- metod.

244

Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska grundas på antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntesatser samt drifts- kostnader som var för sig är aktsamma.

Om ett tjänstepensionsföretag ansvarar solidariskt för en försäkring ska det vid beräkningen av det enskilda företagets försäkringstekniska avsättningar beaktas bara den del av försäkringen som enligt avtal mellan företagen avser det företaget.

De försäkringstekniska avsättningarna ska som huvudregel beräknas minst en gång om året. Finansinspektionen ska få medge undantag från detta krav. Beräkningarna ska dock alltid göras minst vart tredje år.

De försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas under över- inseende av aktuariefunktionen. Den som utför beräkningarna ska ha den kunskap och erfarenhet av dessa frågor som krävs med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon bestämmelse om att de försäkringstekniska avsättningarna ska innehålla en tillräcklig säkerhetsmarginal.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningens förslag avviker från regeringens förslag och bedömning när det gäller den närmare utformningen av metoderna för beräkning av avsätt- ningarna. Utredningen föreslår även att det ska införas en uttrycklig bestämmelse om att en tillräcklig säkerhetsmarginal ska ingå i beräk- ningen av avsättningarna. Utredningen föreslår inte någon bestämmelse om solidarisk ansvarighet vid beräkningen av tekniska avsättningar.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska försäkringstekniska avsättningar för villkorad återbäring och fondförsäk- ringsåtaganden alltid få tas upp till värdet på placeringstillgångarna. Enligt promemorians bedömning är andra tjänstepensionsdirektivets krav på konsekvent beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna tillgodo- sett genom befintliga bestämmelser i redovisningslagstiftningen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen anser att försäkringstekniska avsättningar för villkorad återbäring och fondförsäkringsåtaganden endast ska kunna tas upp till värdet på placeringstillgångarna. Som skäl anges bl.a. att en beräkning enligt en kassaflödesmetod kan leda till att värderingen av de försäkringstekniska avsättningarna skiljer sig åt i förhållande till den finansiella redovisningen. Detta får till följd att de försäkringstekniska avsättningarna inte motsvarar åtagandet enligt redovisningsreglerna. Enligt inspektionen kan eventuella omvärderingsskillnader inte beaktas i kapitalbasen eftersom posterna i den härrör från den finansiella redovisningen. Skillnader i värderingarna skulle även kunna bidra till att det blir oklart vilken värdering som ska ligga till grund för minimikapitalkravet. Svensk Försäkring anser däremot att en

Prop. 2018/19:158

245

Prop. 2018/19:158 kassaflödesmetod är lämplig för alla former av åtaganden. De värderings- skillnader som kan uppstå jämfört med den finansiella redovisningen ska enligt Svensk Försäkring påverka kapitalbasen. Svenska Aktuarie- föreningen anser att det är olämpligt med två värderingsmetoder för en viss typ av åtaganden om det inte är tydligt när den ena eller andra metoden får tillämpas. Om försäkringstekniska avsättningar tas upp till värdet av placeringstillgångarna och en värdering enligt en kassaflödesmetod skulle vara högre kan avsättningar för åtaganden där den försäkrade står placeringsrisk underskattas. Aktuarieföreningen föreslår därför att det exempelvis endast ska vara tillåtet att ta upp avsättningarna till värdet på placeringstillgångarna om det värdet är högre än vad en kassaflödes- värdering skulle ge upphov till.

Några remissinstanser, bl.a. Svensk Försäkring och Livförsäkrings- bolaget Skandia, ömsesidigt, anser att de grundläggande delarna av metoden för att bestämma diskonteringsräntan bör anges i lag, t.ex. att en långsiktig jämviktsränta ska användas. Enligt Svensk Försäkring är det samtidigt viktigt att valet av diskonteringsränta inte styrs alltför mycket. Finansinspektionen bör utifrån objektiva grunder kunna använda viss flexibilitet för att det ska vara möjligt att hantera oväntade händelser på de finansiella marknaderna. Skandia m.fl. anser att det är viktigt att diskonteringsräntan förblir riskfri och föreslår att den jämviktsränta som följer av Solvens II-regelverket bör ligga till grund eller nära ansluta till den ränta som ska gälla för tjänstepensionsföretagen.

Tjänstepensionsförbundet efterfrågar ett klargörande av vilka under- liggande antaganden som ska ligga till grund för fastställandet av räntan.

Finansinspektionen anser att det bör förtydligas att beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska göras vid behov, dock minst en gång per år.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet är aktsamhet vid beräkning av de tekniska avsättningarna en grundläggande förutsättning för att det ska kunna säkerställas att pensionsåtagandena kan uppfyllas (skäl 40).

De tekniska avsättningarna ska beräknas varje år (artikel 13.3). Medlemsstaterna får dock tillåta att beräkningarna utförs var tredje år, om tjänstepensionsinstitutet överlämnar ett intyg eller en rapport till medlemmarna eller de behöriga myndigheterna om justeringar avseende de mellanliggande åren. Intyget eller rapporten ska ge en klar bild av den justerade utvecklingen av de tekniska avsättningarna och av föränd- ringarna av de risker som täcks.

Beräkningen av de tekniska avsättningarna ska utföras och bestyrkas av en aktuarie eller någon annan expert på området, till exempel en revisor, i enlighet med nationell lag och på grundval av erkända aktuariella metoder (artikel 13.4). Tjänstepensionsinstitutets aktuariefunktion ska bl.a. sam- ordna och övervaka beräkningen av de tekniska avsättningarna (artikel 27.1 a).

I direktivet anges även ett antal grundläggande principer för beräkningen av tekniska avsättningar (artikel 13.4).

246

Minimibeloppet för de tekniska avsättningarna ska beräknas genom en tillräckligt aktsam aktuariell värdering, i vilken hänsyn tas till alla åtaganden avseende förmåner och inbetalningar, i enlighet med tjänste- pensionsinstitutets pensionsarrangemang (artikel 13.4 a). Det ska vara tillräckligt både för den fortsatta utbetalningen av de pensioner och andra förmåner som redan är under betalning till förmånstagare och för att återspegla de åtaganden som följer av medlemmarnas intjänade pensions- rättigheter. De ekonomiska och aktuariella antaganden som valts för värderingen av åtagandena måste också väljas på ett aktsamt sätt, vid behovs med beaktande av en tillräcklig säkerhetsmarginal.

Maximiräntesatserna ska väljas på ett aktsamt sätt och fastställas i enlighet med alla relevanta regler i hemmedlemsstaten (artikel 13.4 b). Dessa aktsamt valda räntesatser ska fastställas med beaktande av

i)avkastningen på de motsvarande tillgångar som tjänstepensions- institutet har och den förväntade avkastningen på framtida investeringar,

ii)den aktuella marknadsavkastningen på obligationer av hög kvalitet, statsobligationer, obligationer från Europeiska stabilitetsmekanismen, Europeiska investeringsbanken (EIB) eller Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, eller

iii)en kombination av leden i och ii.

De biometriska tabeller som används för att beräkna de tekniska avsättningarna ska grunda sig på aktsamma antaganden med beaktande av de viktigaste särdragen hos medlemsgruppen och pensionsplanerna, i synnerhet förväntade förändringar i de relevanta riskerna (artikel 13.4 c).

Metoden och underlaget för beräkningen av de tekniska avsättningarna ska i regel förbli desamma från ett räkenskapsår till ett annat (artikel 13.4 d). Ändringar kan dock vara motiverade till följd av förändringar i de rättsliga, demografiska eller ekonomiska förutsättningar som ligger till grund för antagandena.

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet får hemmedlemsstaten fastställa ytterligare mer detaljerade krav för beräkningen av de tekniska avsätt- ningarna för att säkerställa att medlemmarnas och förmånstagarnas intressen skyddas på ett fullgott sätt (artikel 13.5).

Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om beräkning av tekniska avsättningar överensstämmer i sak med motsvarande bestäm- melser i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 15.3–15.5).

Gällande rätt

I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om hur försäkringsföretag ska beräkna försäkringstekniska avsättningar. Bestämmelserna infördes när Solvens II-direktivet genomfördes i svensk rätt (prop. 2015/16:9

s.238–252).

Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska grundas på

antaganden om riskmått, räntesatser och driftskostnader som var för sig är ansvarsfulla, tillförlitliga och objektiva (5 kap. 4 § FRL).

De försäkringstekniska avsättningarna ska utgöras av summan av en bästa skattning av framtida kassaflöden samt en riskmarginal (5 kap. 5 § FRL). Någon separat beräkning av riskmarginal ska inte göras, om de förväntade framtida kassaflödena till följd av ingångna försäkringsavtal har en motsvarighet i kassaflöden hos finansiella instrument för vilka det

Prop. 2018/19:158

247

Prop. 2018/19:158	finns ett säkert marknadsvärde. I ett sådant fall ska värdet av de
	försäkringstekniska avsättningarna i stället motsvara marknadsvärdet för
	dessa finansiella instrument.
	Den bästa skattningen av framtida kassaflöden ska motsvara det för-
	väntade nuvärdet av de framtida kassaflöden som kan uppkomma med
	anledning av ingångna försäkringsavtal och beräknas med en relevant
	riskfri räntestruktur (5 kap. 6 § FRL). Riskmarginalen ska motsvara det
	belopp som ett annat försäkringsföretag kan förväntas kräva, utöver den
	bästa skattningen av framtida kassaflöden, för att ta över och infria
	försäkringsföretagets åtaganden mot försäkringstagarna och andra
	ersättningsberättigade (5 kap. 13 § FRL).
	I Solvens II-förordningen finns detaljerade bestämmelser om beräk-
	ningen av försäkringstekniska avsättningar (kapitel III). Sådana bestäm-
	melser finns också i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd
	(FFFS 2015:8) om försäkringsrörelse (4 kap.).
	För försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna gäller
	bestämmelser om beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna i
	försäkringsrörelselagen i lydelsen före den 1 januari 2016 (punkt 2 i
	övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i
	försäkringsrörelselagen [2010:2043]).
	Livförsäkringsavsättningen ska beräknas så att den alltid motsvarar
	summan av avsättningarna för varje försäkringsavtal (5 kap. 4 § FRL i
	lydelsen före den 1 januari 2016). Hänsyn ska tas till kostnader för att
	försäkringarna upphör i förtid. Avsättningar ska därmed som huvudregel
	beräknas individuellt för varje avtal. En annan beräkningsmetod för
	kollektiv beräkning får dock användas om den ger i stort sett samma
	resultat.
	Vidare ska livförsäkringsavsättningen utföras enligt en nettometod.
	Metoden innebär att avsättning ska göras för skillnaden mellan det
	förväntade kapitalvärdet av företagets framtida utgifter för försäkrings-
	avtalet och det förväntade kapitalvärdet av framtida premier (prospektiv
	beräkningsmetod) (5 kap. 5 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). En
	annan försäkringsmatematisk beräkningsmetod (t.ex. retrospektiv metod)
	får användas, om avsättningen enligt en sådan metod inte blir lägre eller
	om en prospektiv metod inte är möjlig att tillämpa för det aktuella
	försäkringsavtalet.
	Beräkningen ska grundas på aktsamma antaganden om dödlighet och andra
	riskmått, räntesats och driftskostnader (5 kap. 6 och 7 §§ FRL i lydelserna
	före den 1 januari 2016). Beräkningen ska göras minst en gång om året
	(5 kap. 8 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Det finns möjlighet att
	söka dispens från detta krav hos Finansinspektionen. I de fall dispens har
	meddelats, måste dock beräkningarna alltid göras minst vart tredje år.
	Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
	föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas beräkning (5 kap.
	17 § 1 FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Finansinspektionen har
	meddelat sådana föreskrifter (Finansinspektionens föreskrifter och
	allmänna råd [FFFS 2013:23] om försäkringsföretagens val av räntesats
	för att beräkna försäkringstekniska avsättningar). om försäkringsföretags
	val av räntesats för att beräkna försäkringstekniska avsättningar.
	För tjänstepensionskassor gäller motsvarande bestämmelser om beräk-
248	ningen av försäkringstekniska avsättningar som för försäkringsföretag

som följer övergångsbestämmelserna (7 kap. 2 § 1982 års FRL jämförd med 22 a § UFL).

Beräkning av försäkringstekniska avsättningar enligt

Finansinspektionens tillsynsverktyg trafikljuset

Som anges i avsnitt 4.6 ska försäkringsföretag som följer övergångs- bestämmelserna och tjänstepensionskassor rapportera enligt Finans- inspektionens tillsynsverktyg trafikljuset. Trafikljusmodellen är anpassad till Solvens II-regelverket och värderingsprinciperna för försäkrings- tekniska avsättningar motsvarar därmed de principer som gäller enligt den regleringen.

I trafikljusmodellen ska de försäkringstekniska avsättningarna utgöras av bästa skattningen av värdet av försäkringsåtaganden med ett tillägg som motsvarar kapitalkostnaden för att ta över åtagandena (riskmarginal). Bästa skattningen är det förväntade diskonterade värdet av de framtida kassaflödena för åtagandena. De framtida beloppen ska diskonteras med antagande om ränta i enlighet med det som gäller för tjänstepensions- försäkring i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om försäkringsföretagens val av räntesats för att beräkna försäkringstekniska avsättningar. Diskonteringsräntekurvor publiceras löpande av Finans- inspektionen. Försäkringsföretag som driver fond- eller depåförsäkrings- verksamhet får värdera sådana åtaganden så att bästa skattningen motsvarar det aktuella värdet av motsvarande tillgångar som företaget äger för försäkringstagarnas räkning.

Metoder för beräkning av försäkringstekniska avsättningar

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska tekniska avsättningar beräknas med aktuariella metoder som erkänns i medlemsstaterna (artikel 13.4). Det är upp till medlemsstaterna att närmare fastställa vilka beräkningsmetoder som ska användas inom ramen för de grundläggande principer som anges i direktivet. Bestämmelser om detta bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna är av central betydelse för hela solvensregleringen av tjänstepensionsföretag, eftersom storleken på avsättningarna avgör hur mycket kapital som krävs i rörelsen för att säkra de åtaganden som företaget gjort. Beräkningen av avsätt- ningarna har även betydelse för kapitalbasens storlek (kapitalbasen behandlas i avsnitt 8.4).

Enligt promemorians förslag ska ett tjänstepensionsföretag som huvud- regel beräkna de försäkringstekniska avsättningarna utifrån en kassa- flödesvärdering av företagets åtaganden. De försäkringstekniska avsätt- ningarna ska beräknas utan avdrag för avgiven återförsäkring och mot- svaras av det förväntade nuvärdet av de framtida kassaflöden (dvs. in- och utbetalningar) som kan uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal (en s.k. kassaflödesmetod).

Regeringen anser, i likhet med Svensk Försäkring, att den föreslagna kassaflödesmetoden är lämplig som huvudmetod för beräkning av ett tjänstepensionsföretags försäkringstekniska avsättningar. En sådan metod innebär att företagets verkliga kassaflöden ligger till grund för avsättnings-

Prop. 2018/19:158

249

Prop. 2018/19:158 beräkningen. Enligt regeringens uppfattning kan metoden antas ge en rätt- visande bild av företagets åtaganden. Att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna med en prospektiv beräkningsmetod är också huvudregel för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och för tjänstepensionskassor.

När det gäller försäkringstekniska avsättningar som motsvarar ett tjänstepensionsföretags ansvarighet för villkorad återbäring (inklusive depåförsäkring) och fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär risken ska det enligt promemorians förslag vara möjligt att använda en alternativ beräknings- metod. Dessa avsättningar ska enligt förslaget även få tas upp till värdet på placeringstillgångarna som de försäkrade bär placeringsrisken för.

Regeringen anser att det är rimligt att avsättningar för villkorad åter- bäring och fondförsäkringsåtaganden där tjänstepensionsföretag inte står för någon risk får tas upp till värdet på placeringstillgångarna. Detta överensstämmer med det som gäller vid värderingen av de nu aktuella avsättningarna i den finansiella redovisningen. Det innebär också en förenklad avsättningsberäkning för tjänstepensionsföretagen.

Frågan är då om tjänstepensionsföretag bör kunna välja mellan två olika metoder vid beräkning av de nu aktuella avsättningarna. Finansinspek- tionen anser att det inte ska vara möjligt, utan att dessa avsättningar endast ska få tas upp till värdet på placeringstillgångarna. Finansinspektionen påpekar att värderingen av de försäkringstekniska avsättningarna för solvensändamål annars kan skilja sig från den värdering som tjänstepen- sionsföretag gör enligt den externa redovisningen. Enligt inspektionen kan eventuella omvärderingsskillnader inte beaktas i kapitalbasen eftersom kapitalbasposterna härrör från den finansiella redovisningen.

Regeringen delar Finansinspektionens uppfattning att det kan uppstå skillnader i värderingen av de nu aktuella avsättningarna om olika metoder tillåts. I avsnitt 8.4.3 föreslås dock att dessa skillnader ska hanteras genom att avdrag i vissa fall ska göras från kapitalbasen. Därmed utgör det problem som Finansinspektionen uppmärksammar inte i sig ett skäl för att inte tillåta alternativa beräkningsmetoder. Utgångspunkten bör därför vara att de försäkringstekniska avsättningarna för villkorad återbäring och fondförsäkringsåtaganden antingen ska beräknas enligt en kassaflödes- metod eller tas upp till värdet på placeringstillgångarna. Detta överens- stämmer också, som framgår ovan, med de värderingsprinciper för försäkringstekniska avsättningar som gäller vid rapportering enligt trafik- ljuset.

Som Svenska Aktuarieföreningen påpekar är det dock inte lämpligt att tillåta full valfrihet mellan de olika beräkningsmetoderna eftersom det i vissa fall kan leda till att de försäkringstekniska avsättningarna blir för låga. Regeringen anser, i likhet med Aktuarieföreningen, att avsättningar för villkorad återbäring och fondförsäkringsåtaganden endast ska få tas upp till placeringstillgångarnas värde om värdet inte är lägre än resultatet av en beräkning enligt kassaflödesmetoden. Därmed tydliggörs också att kassaflödesmetoden ska utgöra huvudmetod vid beräkningen av dessa avsättningar.

Sammanfattningsvis bör ett tjänstepensionsföretags försäkringstekniska avsättningar som huvudregel beräknas utan avdrag för avgiven åter-

250

försäkring och motsvaras av det förväntade nuvärdet av de framtida kassa- flöden som kan uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal. Försäkringstekniska avsättningar som motsvarar företagets ansvarighet för villkorad återbäring eller fondförsäkringsåtaganden ska i stället få tas upp till värdet på placeringstillgångarna för vilka försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken, om värdet inte är lägre än resultatet av en beräkning enligt kassaflödes- metoden. Begreppet investeringsrisk motsvarar begreppet placeringsrisk som används i försäkringsrörelselagen.

Aktsamma antaganden ska ligga till grund för beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna

Ovan föreslås att de försäkringstekniska avsättningarna som huvudregel ska beräknas utifrån en kassaflödesvärdering av ett tjänstepensions- företags åtaganden. För att värdera åtagandena måste ett antal ekonomiska och aktuariella antaganden göras om exempelvis framtida dödlighet och framtida ränta. Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska dessa antaganden väljas på ett aktsamt sätt, vid behov med beaktande av en tillräcklig säkerhetsmarginal (artikel 13.4 a).

För att uppfylla direktivets grundläggande krav på aktsamhet bör det införas en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om att beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska grundas på antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntesatser samt drifts- kostnader som var för sig är aktsamma. Därigenom tillgodoses även direk- tivets krav på att de biometriska tabeller som används för att beräkna avsättningarna ska grundas på aktsamma antaganden som är kopplade till de försäkrade och pensionsplanerna (artikel 13.4 c). Detta motsvarar i sak de bestämmelser som gäller för försäkringsföretag som följer över- gångsbestämmelserna och för tjänstepensionskassor (5 kap. 6 och 7 §§ FRL i lydelserna före den 1 januari 2016 respektive 7 kap. 2 § fjärde och femte styckena 1982 års FRL jämförd med 22 a § UFL).

Regeringen anser, i likhet med den bedömning som görs i promemorian och till skillnad från utredningen, att det inte finns något behov av en uttrycklig bestämmelse om att en tillräcklig säkerhetsmarginal ska ingå i beräkningen av avsättningarna. Detta får nämligen anses följa redan av kravet på att aktsamma antaganden ska ligga till grund för avsättnings- beräkningen. Som konstaterades vid genomförandet i svensk rätt av första tjänstepensionsdirektivet (se prop. 2004/05:165 s. 161) innebär en aktsam beräkningsmetodik att de försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas utifrån en värdering av åtagandena som ligger så nära en fiktiv marknads- värdering som möjligt. Annorlunda uttryckt bör beräkningarna ske utifrån en realistisk värdering av åtagandena. Kravet på aktsamhet kan i vissa fall innebära att säkerhetsmarginaler är nödvändiga. I de fall det råder osäkerhet avseende vilket antagande som är mest realistiskt bör det antagande som ger den högsta beräknade avsättningen göras. Därmed beaktas även behovet av en tillräcklig säkerhetsmarginal, i enlighet med andra tjänstepensionsdirektivet.

Precis som flera remissinstanser påpekar är valet av diskonteringsränta av stor vikt för beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

Prop. 2018/19:158

251

Prop. 2018/19:158 Enligt bl.a. Svensk Försäkring och Skandia bör därför de mest grund- läggande delarna av metoden för att bestämma räntan framgå av lag. Som framgår ovan föreslås att andra tjänstepensionsdirektivets krav på akt- samma antaganden om bl.a. räntesatser ska införas i den nya lagen. Regeringen anser dock att det inte är lämpligt att i lag närmare reglera hur valet av räntesatser ska gå till eftersom det kräver detaljerade bestäm- melser av teknisk natur. Principerna för att beräkna diskonteringsräntorna bör därför, som vid genomförandet i svensk rätt av första tjänstepensions- direktivet, fastställas i föreskrifter på lägre nivå än lag (prop. 2004/05:165 s. 162). I sådana föreskrifter kan även bestämmelserna i andra tjänste- pensionsdirektivet om maximiräntesatser genomföras (artikel 13.4 b). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om beräkningen av de försäkringstekniska avsätt- ningarna.

Tjänstepensionsförbundet önskar ett klargörande angående vilka antag- anden som ska ligga till grund för fastställandet av räntan. Regeringen vill därför, i likhet med de uttalanden som gjordes vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet (samma prop. s. 162 f.), framhålla följande. När det gäller diskonteringsräntan bör principerna vara att aktsamt valda ränte- satser ska användas med beaktande av den aktuella marknadsavkastningen på obligationer av hög kvalitet, statsobligationer eller liknande obliga- tioner. Diskonteringsräntan bör alltså vara riskfri, som bl.a. Skandia på- pekar. När räntesats bestäms bör det även beaktas i vilken valuta tjänste- pensionsföretagets åtaganden är utfästa. Den eller de diskonteringsräntor som används bör i praktiken härledas via terminsstrukturer på marknaden som svarar mot åtagandenas längd och de valutor som åtagandena är uttryckta i. Det bör alltså finnas olika maximiräntesatser att tillgå beroende på sammansättningen av de individuella företagets åtaganden. Diskont- eringsräntorna bör vidare uppdateras löpande allt eftersom marknads- räntorna förändras. Med hänsyn till att tjänstepensionsföretagens verk- samhet i allt väsentligt utgörs av åtaganden med lång löptid bör det dock samtidigt finnas utrymme att beakta en långsiktig normalräntenivå.

Beräkning av försäkringstekniska avsättningar vid solidarisk ansvarighet

I denna proposition föreslås att tjänstepensionsföretag, i likhet med försäkringsföretag och tjänstepensionskassor, ska kunna få tillstånd att meddela försäkringar med solidarisk ansvarighet (se avsnitt 6.5). I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför införas en särskild bestämmelse om beräkning av försäkringstekniska avsättningar vid solidarisk ansvarighet. Bestämmelsen bör utformas efter förebild av de bestämmelser som gäller för försäkringsföretag som följer övergångs- bestämmelserna och för tjänstepensionskassor (5 kap. 2 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 respektive 7 kap. 1 § andra stycket 1982 års FRL jämförd med 22 a § UFL). Dessa bestämmelser överensstämmer i sak även med motsvarande bestämmelse i nuvarande lydelse av försäkringsrörelse- lagen (5 kap. 16 §).

252

Hur ofta ska de försäkringstekniska avsättningarna beräknas?

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet krävs det att tekniska avsättningar beräknas varje år med möjlighet till dispens (artikel 13.3), vilket överens- stämmer med det som anges i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 15.3). Det bör därför regleras i den nya lagen hur ofta de försäkrings- tekniska avsättningarna ska beräknas.

För försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och för tjänstepensionskassor har hittills gällt att de försäkringstekniska avsätt- ningarna ska beräknas minst en gång per år (5 kap. 8 § första stycket FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 respektive 7 kap. 2 § sjätte stycket 1982 års FRL jämförd med 22 a § UFL). Dessa krav infördes i samband med att första tjänstepensionsdirektivet genomfördes i svensk rätt (prop. 2004/05:165 s. 163). Samma krav bör gälla för tjänstepensionsföretag.

Kravet på att beräkningarna ska göras minst en gång per år måste, som Finansinspektionen påpekar, ses i ljuset av att avsättningarna ska motsvara belopp som krävs för att ett tjänstepensionsföretag vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla sina åtaganden (se avsnitt 8.1.1). För att säkerställa att detta krav är uppfyllt kan det vara nödvändigt att utföra beräkningarna oftare än en gång per år beroende på vilka åtaganden tjänstepensionsföretaget har. Enligt regeringens uppfattning finns det dock inte skäl att, som Finans- inspektionen föreslår, uttryckligen ange i den nya lagen att beräkningen ska ske vid behov.

Finansinspektionen bör få möjlighet att besluta om undantag från kravet på att försäkringstekniska avsättningar ska beräknas minst en gång per år. Andra tjänstepensionsdirektivet medger, i likhet med första tjänste- pensionsdirektivet, att undantag ges, så att försäkringstekniska avsätt- ningar inte behöver beräknas varje år utan mera sällan, så länge beräk- ningen görs minst vart tredje år. Det bör därför införas en bestämmelse om detta i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. De särskilda förutsätt- ningar för undantag som anges i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 13.3) bör dock genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag, precis som motsvarande bestämmelser i första tjänstepensionsdirektivet (samma prop.).

Vem ska utföra beräkningarna?

I andra tjänstepensionsdirektivet ställs krav på att beräkningen av de tekniska avsättningarna ska utföras och bestyrkas av en aktuarie eller annan expert på området, t.ex. en revisor, när så är tillåtet enligt nationell rätt (artikel 13.4). Vidare krävs att tjänstepensionsinstitutets aktuarie- funktion övervakar beräkningen av avsättningarna (artikel 27.1 a).

I denna proposition föreslås att tjänstepensionsföretag ska ha en aktuariefunktion som bl.a. ska samordna och svara för kvaliteten i de försäkringstekniska beräkningarna (se avsnitten 9.6.2 och 9.10). För att uppfylla andra tjänstepensionsdirektivet bör det även införas en bestäm- melse i den nya lagen om att de försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas under överinseende av aktuariefunktionen. Det bör även krävas att den som utför beräkningarna ska ha den kunskap och erfarenhet av dessa frågor som krävs med hänsyn till omfattningen och arten av tjänste- pensionsföretagets verksamhet.

Prop. 2018/19:158

253

Prop. 2018/19:158 Konsekvent beräkning av försäkringstekniska avsättningar

I andra tjänstepensionsdirektivet anges att metoden och underlaget för beräkningen av de tekniska avsättningarna i regel ska förbli desamma från ett räkenskapsår till ett annat, men att ändringar kan vara motiverade till följd av vissa förändrade förhållanden (artikel 13.4 d). Motsvarande krav finns i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 15.4 d).

Enligt promemorians bedömning tillgodoses andra tjänstepensions- direktivets krav genom grundläggande principer i redovisningslagstift- ningen (2 kap. 4 § första stycket 2 årsredovisningslagen [1995:1554] jäm- förd med 2 kap. 2 § lagen [1995:1560] om årsredovisning i försäkrings- företag). Regeringen konstaterar att förslagen i propositionen innebär att bestämmelserna om beräkning av försäkringstekniska avsättningar i den nya lagen om tjänstepensionsföretag är frikopplade från redovisnings- lagstiftningen. Direktivet kan därför inte tillgodoses i denna del genom hänvisning till bestämmelser som gäller för den finansiella redovisningen. Regeringen anser att de nu aktuella bestämmelserna i direktivet i stället lämpligen bör genomföras i svensk rätt i föreskrifter på lägre nivå än lag som kan meddelas med stöd av det bemyndigande som föreslås ovan.

8.1.3Bestämmande av premier

Regeringens bedömning: Det bör inte införas några bestämmelser om hur premier för tjänstepensionsförsäkring ska bestämmas.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inga bestämmelser om hur premier ska bestämmas.

Gällande rätt

Enligt försäkringsrörelselagen ska premier för livförsäkringar och skade- försäkringar som meddelats för längre tid än tio år bestämmas på antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntesats och driftskostnader som var för sig är ansvarsfulla, tillförlitliga och objektiva, om inte en avvikelse är försvarlig med hänsyn till försäkringsföretagens ekonomiska situation (5 kap. 17 § FRL).

För de försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]) gäller att premier för tjänste-

254

pensionsförsäkringar ska bestämmas på grundval av aktsamma antag- Prop. 2018/19:158 anden om dödlighet och andra riskmått, räntesats samt driftskostnader, om

inte en avvikelse är försvarlig med hänsyn till företagets ekonomiska situa- tion (5 kap. 6, 7 och 13 §§ FRL i lydelserna före den 1 januari 2016).

Tjänstepensionskassor omfattas inte av några bestämmelser om hur premier för tjänstepensionsförsäkringar ska bestämmas.

Bestämmande av premier

I samband med genomförandet i svensk rätt av första tjänstepensions- direktivet infördes en bestämmelse för försäkringsföretag om bestäm- mande av premier för tjänstepensionsförsäkringar. Bestämmelsen föran- leddes inte av direktivets krav utan var en följdändring av mer teknisk karaktär för att upprätthålla sambandet mellan beräkningen av livförsäk- ringsavsättningar och premieberäkningen (prop. 2004/05:165 s. 225). Det infördes dock inte någon motsvarande bestämmelse i lagen om under- stödsföreningar avseende premier för tjänstepensionsförsäkringar.

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om hur premier ska bestämmas. Det finns inte heller i övrigt skäl att införa några sådana bestämmelser i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

8.2Investeringar

8.2.1Grundläggande bestämmelser

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretags tillgångar ska investeras på ett aktsamt sätt.

Tillgångarna ska investeras på det sätt som bäst gagnar försäkrings- tagarnas, de försäkrades och andra ersättningsberättigades intressen på såväl kort som lång sikt. Vid en eventuell intressekonflikt ska investeringar göras uteslutande i försäkringstagarnas, de försäkrades och andra ersättningsberättigades intressen.

Ett tjänstepensionsföretag ska bara få göra investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar vars risker företaget kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera och rapportera samt på lämpligt sätt beakta i den egna risk- och solvensbedömningen.

Investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar ska göras så att lämplig riskspridning uppnås. Samtliga tillgångar ska, med be- aktande av tjänstepensionsföretagets försäkringsåtaganden och för- ändringar i tillgångarnas framtida värde och avkastning, investeras så att företagets betalningsberedskap är tillfredsställande och den för- väntade avkastningen tillräcklig.

Ett tjänstepensionsföretag ska göra sina investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar på ett sådant sätt att det undviker

1.överdrivet beroende av någon särskild tillgång, emittent, låntagare eller företagsgrupp, och

2.ackumulation av risker i företagets samlade portfölj. Investeringar i tillgångar från samma emittent eller låntagare eller

från företag i en grupp med inbördes anknytning får inte innebära att

det blir en överdriven riskkoncentration för tjänstepensionsföretaget.

255

Prop. 2018/19:158

256

Kraven ska dock inte gälla sådana tillgångar som svenska staten eller en utländsk stat svarar för. Det ska införas en definition i den nya lagen om tjänstepensionsföretag av uttrycket grupp av emittenter eller lån- tagare med inbördes anknytning.

Kraven på riskspridning ska inte gälla i fråga om tillgångar som motsvarar avsättningar för villkorad återbäring och för fond- försäkringsåtaganden där försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken.

Ett tjänstepensionsföretags tillgångar ska till övervägande del investeras på reglerade marknader. Investeringar i finansiella instru- ment och andra tillgångar som inte är föremål för handel på en reglerad marknad, en MTF-plattform eller en OTF-plattform ska hållas på akt- samma nivåer.

Ett tjänstepensionsföretag ska få beakta miljöfaktorer, sociala faktor- er och företagsstyrningsfaktorer (hållbarhetsfaktorer) i sina investe- ringsbeslut.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas något bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att med- dela föreskrifter om vad som avses med lämplig riskspridning.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningens förslag avviker från regeringens förslag och bedömning genom att utredningen inte föreslår något allmänt krav på att investeringar ska göras på det sätt som bäst gagnar de försäkrade och andra ersättnings- berättigades intressen på såväl kort som lång sikt. Utredningen föreslår inte heller några detaljerade krav i lag om riskspridning, utan föreslår i stället att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vad som avses med lämplig riskspridning. Utredningens förslag avviker även från regeringens förslag genom att utredningen föreslår ett uttryckligt krav på att de samlade tillgångarna i ett tjänstepensionsföretag ska vara lämpliga med hänsyn till behoven av säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet. Utredningen föreslår också ett mer generellt utformat bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om aktsamhets- principen. Utredningen behandlar inte frågor om riskkontroll, beaktande av hållbarhetsfaktorer och undantag från investeringsbestämmelser för tillgångar som svarar mot avsättningar för villkorad återbäring och för fondförsäkringsåtaganden. Vidare föreslår utredningen att kravet på att vissa investeringar ska hållas på aktsamma nivåer ska omfatta tillgångar som inte är föremål för handel på reglerade marknader.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring avstyrker det föreslagna bemyndigandet att meddela föreskrifter om aktsamhetsprincipen.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens för- slag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag och bedöm- ning genom att det i promemorian inte föreslås något allmänt krav på att investeringar ska göras på det sätt som bäst gagnar de försäkrade och andra ersättningsberättigades intressen på såväl kort som lång sikt. I prome- morian föreslås det inte heller några detaljerade krav i lag om risk- spridning, utan i stället att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vad som avses med lämplig

riskspridning. Promemorian behandlar inte frågan om undantag från investeringsbestämmelser för tillgångar som svarar mot avsättningar för villkorad återbäring och för fondförsäkringsåtaganden. Promemorians förslag avviker även från regeringens förslag genom att det i promemorian inte föreslås något krav i lag på att ett tjänstepensionsföretags tillgångar till övervägande del ska investeras på reglerade marknader. Vidare föreslås i promemorian att kravet på att vissa investeringar ska hållas på aktsamma nivåer ska omfatta tillgångar som inte är föremål för handel på reglerade marknader.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att förslaget inte genomför bestämmelserna om aktsamhetsprincipen i andra tjänstepens- ionsdirektivet på ett korrekt sätt. Enligt inspektionen reglerar förslaget endast hur tillgångarna ska investeras om det föreligger intressekonflikter medan direktivet reglerar vad tjänstepensionsinstitut i allmänhet ska beakta vid investeringar. Förslaget tar också bara sikte på vissa intresse- konflikter och inte intressekonflikter i allmänhet. Vidare framgår det inte att tillgångarna ska investeras på det sätt som på lång sikt bäst gagnar de försäkrade och andra ersättningsberättigades intressen. Finansinspek- tionen anser även att det bör anges att det uteslutande är de försäkrades och andra ersättningsberättigades intressen som ska beaktas vid en eventuell intressekonflikt. Finansinspektionen efterfrågar också ett klar- görande av hur tjänstepensionsföretagen ska uppfylla kraven enligt förslaget när det gäller försäkringar där den försäkrade bär placerings- risken och företagen inte påverkar hur placeringar ska göras.

Svensk Försäkring anser att möjligheten att meddela föreskrifter bör begränsas. Om vissa av andra tjänstepensionsdirektivets mer detaljerade krav är avsedda att genomföras genom föreskrifter bör det klargöras att det endast är detta som bemyndigandena ska användas till. Svensk Försäkring anser även att obligationer utgivna av kommuner och landsting bör likställas med statsobligationer när det gäller undantag från kraven på riskspridning.

Enligt Finansinspektionen bör det framgå av lag att tillgångar till över- vägande del ska investeras i tillgångar på reglerade marknader. Svensk Försäkring påpekar att andra tjänstepensionsdirektivet föreskriver att en övervägande del av placeringarna ska göras på reglerade marknader och att investeringar i tillgångar som inte är föremål för handel på reglerade finansmarknader under alla förhållanden måste hållas på aktsamma nivåer. Begreppet reglerade finansmarknader är, till skillnad från begreppet reglerade marknader, inte definierat i direktivet. Enligt Svensk Försäkring är förslaget alltför restriktivt eftersom direktivets krav att hålla vissa investeringar på aktsamma nivåer endast avser tillgångar som inte är upptagna till handel någonstans.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska aktsamhetsprincipen (eng. ”the prudent person rule”) vara den grundläggande principen för ett tjänste- pensionsinstituts kapitalplaceringar (skäl 46). Alla institutets tillgångar

Prop. 2018/19:158

257

Prop. 2018/19:158 ska investeras i enlighet med aktsamhetsprincipen och särskilt i enlighet med ett antal investeringsregler som anges i direktivet (artikel 19.1).

Tillgångarna ska investeras på det sätt som på lång sikt bäst gagnar medlemmarnas och förmånstagarnas intressen som helhet (artikel 19.1 första stycket a). Vid en eventuell intressekonflikt ska tjänstepensionsinstitutet eller den enhet som förvaltar dess portfölj säkerställa att investeringen görs ute- slutande i medlemmarnas och förmånstagarnas intressen.

Inom ramen för aktsamhetsprincipen ska medlemsstaterna tillåta tjänste- pensionsinstituten att ta hänsyn till investeringsbeslutens möjliga lång- siktiga konsekvenser när det gäller miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer (artikel 19.1 första stycket b).

Tillgångarna ska investeras på ett sätt som tillförsäkrar säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet för den samlade portföljen (artikel 19.1 första stycket c).

Tillgångarna ska vara diversifierade på ett lämpligt sätt för att undvika dels ett överdrivet beroende av någon särskild tillgång, emittent eller före- tagsgrupp, dels ackumulation av risker i den samlade portföljen (artikel

19.1första stycket f). Investeringar i tillgångar som emitteras av samma emittent eller emittenter som tillhör samma grupp, får inte innebära över- driven riskkoncentration för ett tjänstepensionsinstitut. Medlemsstaterna får besluta att dessa krav inte ska gälla för investeringar i statsobligationer (artikel 19.1 andra stycket).

Ett tjänstepensionsinstituts tillgångar ska till övervägande del investeras på reglerade marknader (artikel 19.1 första stycket d). Investeringar i till- gångar som inte är föremål för handel på reglerade finansmarknader måste under alla förhållanden hållas på aktsamma nivåer. Med reglerad marknad avses en reglerad marknad enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finan- siella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (förkortat MiFID II) (artikel 6.14 i andra tjänstepensions- direktivet). En reglerad marknad är alltså ett multilateralt system inom EES som möjliggör handel med finansiella instrument i enlighet med sär- skilda regler (1 kap. 4 b § lagen [2007:528] om värdepappersmarknaden som i svensk rätt genomför artikel 4.1.21 i MiFID II).

Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om aktsamhets- principen överensstämmer i allt väsentligt med motsvarande bestämmelser i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 18.1).

Gällande rätt

Enligt försäkringsrörelselagen ska ett försäkringsföretags samtliga till- gångar investeras på ett aktsamt sätt (6 kap. 1 §). Vid intressekonflikter mellan försäkringsföretaget och försäkringstagarna ska tillgångarna investeras på det sätt som bäst gagnar försäkringstagarnas och andra ersätt- ningsberättigades intressen. Investeringar får endast göras i sådana finan- siella instrument och andra tillgångar vars risker försäkringsföretaget kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera och rapportera samt på lämpligt sätt beakta i den egna risk- och solvensbedömningen (6 kap. 2 § FRL). Vidare ska investeringar i finansiella instrument och andra till- gångar göras så att lämplig riskspridning uppnås (6 kap. 3 § FRL). Samt-

258

liga tillgångar ska, med beaktande av försäkringsföretagets försäkrings- åtaganden och förändringar i tillgångarnas framtida värde och avkastning, investeras så att företagets betalningsberedskap är tillfredsställande och den förväntade avkastningen tillräcklig. Regeringen eller den myndighet som regering bestämmer får meddela föreskrifter om vad som avses med lämplig riskspridning (6 kap. 14 § 1 FRL). Dessa bestämmelser i försäkringsrörelselagen infördes när Solvens II-direktivet genomfördes i svensk rätt (prop. 2015/16:9).

Investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar som inte är upptagna till handel på en reglerad marknad ska i ett försäkringsföretag hållas på aktsamma nivåer (6 kap. 6 § FRL). Med reglerad marknad avses i detta sammanhang antingen en reglerad marknad enligt definitionen i MiFID II eller en finansiell marknad belägen i tredjeland som uppfyller vissa villkor (se prop. 2015/16:9 s. 579, artikel 13.22 i Solvens II-direk- tivet och artikel 94 i MiFID II).

Även för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]) finns bestämmelser om investe- ringar. Bestämmelserna gäller dock endast tillgångar som används för skuldtäckning. Sådana tillgångar ska placeras på det sätt som bäst gagnar de ersättningsberättigades intressen och också i övrigt på ett aktsamt sätt (6 kap. 20 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Vidare ska till- gångarna placeras så att lämplig riskspridning uppnås (6 kap. 2 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Tillgångarna ska, med beaktande av försäkringsföretagets försäkringsåtaganden och förändringar i till- gångarnas framtida värde och avkastning, placeras så att företagets betalningsberedskap är tillfredsställande och den förväntade avkastningen tillräcklig. Vidare omfattas ett försäkringsföretags skuldtäcknings- tillgångar av bestämmelser för enskilda placeringar (6 kap. 14 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). De tillgångar som används för skuld- täckning ska även placeras så att risken för valutakursförluster begränsas (6 kap. 19 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om bl.a. lämplig riskspridning och högsta tillåtna valutakurs- risk (6 kap. 34 § 6 och 8 FRL i lydelsen före den 1 januari 2016).

De försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna omfattas även av bestämmelser om hur stor andel av skuldtäckningstillgångarna i verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring som får utgöras av finan- siella instrument som inte är föremål för handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES (6 kap. 21 § 1 FRL i lydelsen före den 1 januari 2016).

Tjänstepensionskassor ska placera sina samlade tillgångar på det sätt som bäst gagnar de ersättningsberättigades intressen och också i övrigt på ett aktsamt sätt (24 b § andra stycket UFL). Vidare ska en tjänstepensions- kassa placera samtliga tillgångar så att lämplig riskspridning uppnås och att kassans betalningsberedskap är tillfredsställande och den förväntade avkastningen tillräcklig (7 kap. 9 a § 1982 års FRL jämförd med 24 b § andra stycket UFL). I fråga om tillgångar som svarar mot försäkrings- tekniska avsättningar gäller motsvarande bestämmelser avseende enskilda placeringar och valutakursförluster som för de försäkringsföretag som

Prop. 2018/19:158

259

Prop. 2018/19:158

260

följer övergångsbestämmelserna (7 kap. 10 c § och 10 e § 1982 års FRL jämförd med 24 b § femte stycket UFL).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fick med- dela föreskrifter för tjänstepensionskassor om lämplig riskspridning och högsta tillåtna valutakursrisk (7 kap. 10 c § femte stycket och 7 kap. 10 e § andra stycket 1982 års FRL jämförda med 24 b § femte stycket UFL).

Tjänstepensionskassor omfattas av begränsningar när det gäller möjlig- heten att skuldtäcka med tillgångar som inte föremål för handel på reglerade marknader (7 kap. 12 § 1982 års FRL jämförd med 24 b § femte stycket UFL). Dessa bestämmelser överensstämmer med bestämmelserna i försäkringsrörelselagen i lydelsen före 1 januari 2016.

Aktsamhetsprincipen

Andra tjänstepensionsdirektivet kräver, precis som första tjänstepensions- direktivet, att tjänstepensionsinstitut investerar sina tillgångar i enlighet med aktsamhetsprincipen. Aktsamhetsprincipen reglerar endast institutens investeringar. Denna princip ska därför inte sammanblandas med de bestämmelser om aktsamhet som förekommer i samband med beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

Nästan samtliga bestämmelser om investeringar i andra tjänstepensions- direktivet omfattar, på samma sätt som i första tjänstepensionsdirektivet, tjänstepensionsinstitutens samlade tillgångar (dvs. både skuldtäcknings- tillgångar och s.k. fria tillgångar). När första tjänstepensionsdirektivet genomfördes i svensk rätt utnyttjades möjligheten att tillämpa det direk- tivets bestämmelser på tillgångar och skulder som hänförde sig till livförsäkringsbolagens tjänstepensionsverksamhet (prop. 2004/05:165 s. 172). Med sådana tillgångar och skulder avsågs de försäkringstekniska avsättningarna för tjänstepensionsförsäkringar samt motsvarande skuldtäckningstillgångar. Bestämmelserna om investeringar kom därför att endast gälla skuldtäckningstillgångarna i livförsäkringsbolagens tjänstepensionsverksamhet. Den ordningen gäller fortfarande för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (6 kap. 20 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). För tjänstepensionskassorna var det inte möjligt att göra samma avgränsning och aktsamhetsprincipen omfattar därmed en tjänstepensionskassas samlade tillgångar (24 b § UFL).

I avsnitt 6.5 föreslås att tjänstepensionsföretag enbart ska få driva verk- samhet avseende tjänstepensionsförsäkringar. Det finns därför inte skäl att låta bestämmelserna om investeringar omfatta endast skuldtäcknings- tillgångarna i dessa företag, på det sätt som gäller för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna. Bestämmelserna i andra tjänste- pensionsdirektivet om aktsamhetsprincipen bör i stället som huvudregel omfatta alla tillgångar i ett tjänstepensionsföretag. Detta överensstämmer med det som gäller för tjänstepensionskassor och enligt försäkrings- rörelselagen. En grundläggande bestämmelse om att ett tjänstepensions- företags tillgångar ska investeras på ett aktsamt sätt bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Aktsamhetsprincipen är ett exempel på en kvalitativ regleringsansats för hur förvaltningen av pensionsmedel bör vara anordnad. Investeringarna ska utföras med omsorg och skicklighet av en person med god kunskap om den specifika verksamheten. Där särskild expertis bedöms nödvändig

ska uppdraget delegeras till personer som besitter den rätta kompetensen, samtidigt som tjänstepensionsföretaget har att övervaka och följa upp effekterna av besluten. Vidare har förvaltaren en lojalitetsplikt gentemot de ersättningsberättigade och ska agera i deras intressen. Lojalitetsplikten syftar till att säkerställa att risken för intressekonflikter minimeras och kan även innebära att tillgångarna ska vara juridiskt åtskilda från det uppdrags- givande företag som gjort pensionsutfästelsen.

Det bör betonas att aktsamhetsprincipen är inriktad på beslutsprocessen snarare än på resultatet av det individuella tjänstepensionsföretagets investeringar. Ingen typ av investering betraktas som oaktsam i sig. En mycket riskfylld investering kan bedömas vara aktsam om investerings- beslutet bygger på en väl utformad strategi där de relevanta riskerna är analyserade och utsikterna till hög avkastning goda. Alltför försiktiga investeringar med mycket begränsad risk kan däremot råka i strid med aktsamhetsprincipen, eftersom en sådan investering riskerar att generera för låg avkastning och därmed inte vara i de ersättningsberättigades intresse. Aktsamhet ska alltså i detta sammanhang inte anses vara samma sak som försiktighet.

I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser som ytterligare förtyd- ligar aktsamhetsprincipen (artikel 19.1 första stycket a–f). Dessa bestäm- melser behandlas nedan i detta avsnitt och i avsnitten 8.2.3 och 8.2.4.

Intressen som ska styra investeringarna

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska ett tjänstepensionsinstituts till- gångar investeras på det sätt som på lång sikt bäst gagnar medlemmarnas och förmånstagarnas intressen som helhet (artikel 19.1 första stycket a). Detta krav bör införas i en bestämmelse i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag. Regeringen anser däremot, i likhet med Finansinspek- tionen, att kravet inte, som enligt utredningens och promemorians förslag, bör gälla enbart vid eventuella intressekonflikter. Det bör i stället tydligt framgå att det är en grundläggande utgångspunkt att ett tjänstepensions- företag alltid ska investera sina tillgångar på det sätt som bäst gagnar de ersättningsberättigades intressen. Ett sådant allmänt krav motsvarar det som gäller för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och tjänstepensionskassor (6 kap. 20 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 respektive 24 b § andra stycket UFL). Bestämmelsen i den nya lagen bör därför utformas efter förebild av de bestämmelser som infördes när första tjänstepensionsdirektivet genomfördes i svensk rätt (se prop. 2004/05:165 s. 174 och 228).

Finansinspektionen anser att det bör framgå av bestämmelsen i den nya lagen att det är de ersättningsberättigades intressen på lång sikt som ska beaktas eftersom det följer av andra tjänstepensionsdirektivet. Regeringen konstaterar att det i första tjänstepensionsdirektivet inte preciserades i vilket tidsperspektiv som medlemmarnas och förmånstagarnas intressen skulle beaktas (artikel 18.1 första stycket a). Det får dock anses vara under- förstått att det som anges i det direktivet framför allt tar sikte på ett längre perspektiv eftersom tjänstepensionsåtaganden generellt har mycket lång löptid. Det tillägg som har gjorts i andra tjänstepensionsdirektivet skulle därmed kunna ses som ett förtydligande av det som har gällt hittills. Samtidigt är det möjligt att tolka tillägget som att tjänstepensionsinstitut

Prop. 2018/19:158

261

Prop. 2018/19:158

262

inte längre behöver beakta medlemmar och förmånstagares intressen på kort sikt. Enligt regeringens uppfattning kan det finnas situationer där det av aktsamhetsskäl är nödvändigt att tjänstepensionsföretag tar sådan hän- syn. Det finns därför anledning att i detta avseende ställa högre krav än de som uttryckligen följer av andra tjänstepensionsdirektivet, vilket är möjligt eftersom det är fråga om ett minimidirektiv. Mot bakgrund av det anförda bör det preciseras att tjänstepensionsföretag ska beakta de ersättnings- berättigades intressen på såväl kort som lång sikt.

Syftet med den bestämmelse som föreslås ovan är att undvika intresse- konflikter. I likhet med den bedömning som gjordes vid genomförandet i svensk rätt av första tjänstepensionsdirektivet får bestämmelsen också anses innebära att de ersättningsberättigades intressen alltid ska gå före andra intressen om de står mot varandra (se prop. 2004/05:165 s. 174). Regeringen anser dock, i likhet med Finansinspektionen, att det även bör införas en uttrycklig bestämmelse i den nya lagen om att vid intresse- konflikter ska investeringar göras uteslutande i försäkringstagarnas, de försäkrades och andra ersättningsberättigades intressen. Ett sådant krav framgår direkt av andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 19.1 första stycket a). För att bestämmelsen ska uppfylla direktivets krav bör den, som Finansinspektionen påpekar, omfatta intressekonflikter i allmänhet och inte enbart särskilt angivna konflikter såsom i utredningens och prome- morians förslag.

Riskspridning

I andra tjänstepensionsdirektivet anges att ett tjänstepensionsinstituts till- gångar ska investeras på ett sätt som tillförsäkrar säkerhet, kvalitet, likvidi- tet och lönsamhet för den samlade portföljen (artikel 19.1 första stycket c). Motsvarande krav finns i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 18.1 första stycket b). Det överensstämmer även i sak med ett krav som anges i Solvens II-direktivet (artikel 132.2 andra stycket första meningen). När Solvens II-direktivet genomfördes i svensk rätt gjorde regeringen bedöm- ningen att det i praktiken kan vara svårt att uppfylla krav på att en investe- ring både ska vara garanterat säker och lönsam (prop. 2015/16:9 s. 254). I stället infördes en mer allmän bestämmelse om riskspridning i försäk- ringsrörelselagen (6 kap. 3 § första stycket). Den allmänna riskspridnings- regeln kompletterades med en bestämmelse om att samtliga tillgångar ska

–med beaktande av försäkringsföretagets försäkringsåtaganden och för- ändringar i tillgångarnas framtida värde och avkastning – investeras så att företagets betalningsberedskap är tillfredsställande och förväntad avkast- ning tillräcklig (6 kap. 3 § andra stycket FRL). Motsvarande bestämmelser om riskspridning gäller för försäkringsföretag som följer övergångs- bestämmelserna och tjänstepensionskassor (6 kap. 2 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 respektive 7 kap. 9 a § 1982 års FRL jämförd med 24 b § UFL). Vid genomförandet i svensk rätt av första tjänstepensions- direktivet bedömdes de bestämmelserna uppfylla det direktivets krav (prop. 2004/05:165 s. 174).

Det saknas skäl att nu göra en annan bedömning än när motsvarande bestämmelser i första tjänstepensionsdirektivet och Solvens II-direktivet genomfördes i svensk rätt. Andra tjänstepensionsdirektivets krav i fråga om tillförsäkrad säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet bör därför

genomföras genom att det införs ett allmänt krav på riskspridning i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Denna allmänna riskspridningsregel bör på motsvarande sätt som när de båda nämnda direktiven genomfördes kompletteras med krav på tillfredsställande betalningsberedskap och till- räcklig förväntad avkastning. Det bör betonas att kraven inte innebär att ett tjänstepensionsföretag är förhindrat att placera i t.ex. illikvida till- gångar, så länge aktsamhetsprincipen iakttas. Ett tjänstepensionsföretag bör kunna ha enskilda investeringar som inte klarar samtliga kvalitetskrav så länge företagets investeringar totalt sett uppfyller kraven om aktsamma investeringar.

I andra tjänstepensionsdirektivet finns även mer detaljerade bestäm- melser om diversifiering av tillgångar (artikel 19.1 första stycket f). Mot- svarande bestämmelser finns i första tjänstepensionsdirektivet (artikel

18.1första stycket e). Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om hur riskspridningen ska utföras innebär att investeringar ska ske i olika typer av tillgångar för att undvika ett överdrivet beroende av någon enskild tillgång, emittent eller företagsgrupp (s.k. enhandsengagemang). När ett tjänstepensionsinstitut beslutar om investeringar ska också den totala risken i investeringsportföljen beaktas. Investeringar som ges ut av samma emittent eller emittenter som tillhör samma grupp ska begränsas så de inte medför en överdriven riskkoncentration för institutet. Syftet med regle- ringen är att undvika risktagande som inte står i rimlig relation till den förväntade avkastningen och inte att ett institut alltid ska följa en risk- minimerande strategi.

Regeringen anser, till skillnad från utredningen och den bedömning som görs i promemorian, att de nu aktuella bestämmelserna om diversifiering av tillgångar i direktivet bör genomföras i bestämmelser i den nya lagen om tjänstepensionsföretag i stället för i föreskrifter på lägre nivå än lag. För att underlätta tillämpningen av bestämmelserna bör det i den nya lagen om tjänstepensionsföretag även införas en definition av det som i andra tjänstepensionsdirektivets uttrycks som emittenter som tillhör samma grupp. I direktivet definieras inte vad som avses med uttrycket. Enligt regeringens uppfattning bör definitionen dock utformas efter förebild av de bestämmelser om enhandsengagemang som gäller för försäkrings- företag som följer övergångsbestämmelserna och för tjänstepensions-

kassor (6 kap. 15 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 respektive 7 kap. 10 c § tredje stycket 1982 års FRL jämförd med 24 b § UFL). I dessa bestämmelser används uttrycket grupp av emittenter eller lån- tagare med inbördes anknytning. Med en sådan grupp avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet ur risksynpunkt därför att någon av dem har direkt eller indirekt, ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen, eller därför att de, utan att stå i sådant förhållande, har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem. En motsvarande definition av det uttrycket bör införas i den nya lagen.

Den möjlighet som andra tjänstepensionsdirektivet ger att undanta stats- obligationer från de detaljerade kraven på diversifiering av tillgångar bör utnyttjas. Det bör noteras att undantaget endast gäller kraven i de nu aktuella bestämmelserna. I enlighet med den övergripande aktsamhets- principen måste givetvis en bedömning av motpartens kreditvärdighet göras även vid investeringar i sådana tillgångar. Svensk Försäkring anser

Prop. 2018/19:158

263

Prop. 2018/19:158

264

att undantaget även bör omfatta obligationer utgivna av kommuner och landsting eftersom sådana tillgångar kan anses jämställda med statsobliga- tioner ur säkerhetshänseende. Regeringen konstaterar dock att det av andra tjänstepensionsdirektivet uttryckligen framgår att det endast är investe- ringar i statsobligationer som får undantas från de nu aktuella bestämmel- serna. Det finns därmed inte utrymme enligt direktivet att utvidga undan- taget till att gälla även investeringar i obligationer utgivna av kommuner och landsting.

Som framgår ovan bör bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om riskspridning i sin helhet genomföras i bestämmelser i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det finns därmed inte något behov av att förtydliga vad som avses med lämplig riskspridning i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen anser därför, i likhet med Svensk Försäkring och till skillnad från utredningens och promemorians förslag, att det inte bör införas något bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela sådana föreskrifter.

Riskkontroll

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet får medlemsstaterna fastställa mer detaljerade föreskrifter om investeringar om det är berättigat av akt- samhetsskäl (artikel 19.6). Som framgår ovan är aktsamhetsprincipen inriktad på beslutsprocessen snarare än på resultatet av det individuella tjänstepensionsföretagets investeringar. En mycket riskfylld investering kan bedömas vara aktsam om investeringsbeslutet bygger på en väl utformad strategi där de relevanta riskerna är analyserade och utsikterna till hög avkastning goda. Med stor investeringsfrihet och utan kvantitativa regler är det viktigt att säkerställa att tjänstepensionsföretaget förstår och kan hantera de risker som investeringarna ger upphov till. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför införas en bestämmelse med krav på riskkontroll. Bestämmelsen bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (6 kap. 2 §). Ett tjänstepensions- företag bör därmed endast få investera i finansiella instrument och andra tillgångar vars risker företaget kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera och rapportera samt på lämpligt sätt beakta i den egna risk- och solvensbedömning som företaget ska genomföra och dokumentera enligt förslaget i avsnitt 9.8.

Miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska tjänstepensionsinstitut tillåtas att ta hänsyn till investeringsbeslutens långsiktiga konsekvenser när det gäller miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer (s.k. hållbarhetsfaktorer) (artikel 19.1 första stycket b). Det är vedertaget att försäkringsföretag som tillhandahåller tjänstepensionsförsäkringar, tjänstepensionskassor och även andra företag får välja en etisk inriktning på sin investeringsstrategi.

Aktsamhetsprincipen kan inte anses tvinga ett tjänstepensionsföretag att välja en investering som framstår som olämplig med hänsyn till hållbar- hetsfaktorer. Däremot riskerar underlåtenhet att beakta sådana faktorer vid investeringsbeslut att öka risken i förvaltningen, utan motsvarande ökning av förväntad avkastning, vilket inte ligger i de ersättningsberättigades

intresse. Hållbarhetsriskernas betydelse för den finansiella avkastningen uppmärksammas alltmer och ett omfattande arbete för att identifiera och kvantifiera sådana risker bedrivs internationellt och nationellt.

Mot den bakgrunden och för att genomföra andra tjänstepensions- direktivet (artikel 19.1 första stycket b) är det befogat att införa en uttryck- lig bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om att tjänste- pensionsföretag får beakta hållbarhetsfaktorer i sina investeringsbeslut. Vidare föreslås i avsnitt 9.4.3 att ett tjänstepensionsföretags investerings- riktlinjer ska innehålla uppgifter om hur hållbarhetsfaktorer beaktas i investeringspolicyn.

Undantag från vissa bestämmelser för tillgångar som svarar mot avsättningar för villkorad återbäring och fondförsäkringsåtaganden

Regeringen konstaterar, i likhet med Finansinspektionen, att promemo- rians förslag innebär att bestämmelserna om investeringar i den nya lagen ska gälla även för tillgångar som svarar mot avsättningar för fondförsäk- ringsåtaganden där tjänstepensionsföretag inte bär investeringsrisken. Vid genomförandet i svensk rätt av första tjänstepensionsdirektivet gjordes bedömningen att sådana tillgångar och tillgångar som svarar mot avsättningar för villkorad återbäring skulle undantas från vissa av kraven enligt aktsamhetsprincipen (prop. 2004/05:165 s. 180). Som skäl angavs att det i dessa fall är den försäkrade som bär den finansiella risken av- seende värdeutvecklingen av vissa, särskilt öronmärkta tillgångar. Det ansågs därmed följa av produkternas konstruktion att det inte är möjligt för försäkringsföretaget att särskilt beakta krav på bl.a. diversifiering och tillfredsställande betalningsberedskap.

Regeringen anser att det inte finns anledning att göra någon annan bedömning när det gäller tillgångar som svarar mot ett tjänstepensions- företags avsättningar för villkorad återbäring och fondförsäkrings- åtaganden där försäkringstagare, försäkrade eller andra ersättnings- berättigade bär risken. En bestämmelse om att dessa tillgångar ska vara undantagna från kraven på riskspridning bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Bestämmelsen bör utformas efter förebild av den motsvarande undantagsbestämmelse som gäller för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (6 kap. 25 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016).

Reglerade marknader och onoterade tillgångar

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska ett tjänstepensionsföretags till- gångar till övervägande del investeras på reglerade marknader (artikel 19.1 första stycket d första meningen). Regeringen anser därför, i likhet med utredningen och till skillnad från den bedömning som görs i promemorian, att det bör införas en uttrycklig bestämmelse med ett sådant krav i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Som Finansinspektionen påpekar är det nödvändigt för att genomföra direktivet på ett korrekt sätt. Termen reglerad marknad bör ges samma betydelse som den har i lagen om värdepappersmarknaden (1 kap. 4 b §), som i svensk rätt genomför MiFID II (artikel 4.1.21, se artikel 6.14 i andra tjänstepensionsdirektivet).

Både utredningen och promemorian föreslår att ett tjänstepensions- företags investeringar i tillgångar som inte är upptagna till handel på

Prop. 2018/19:158

265

Prop. 2018/19:158 reglerade marknader ska hållas på aktsamma nivåer. Regeringen konstaterar dock, i likhet med Svensk Försäkring, att andra tjänstepens- ionsdirektivets krav avseende aktsamma nivåer omfattar tillgångar som inte är föremål för handel på reglerade finansmarknader (artikel 19.1 första stycket d andra meningen).

Vad som ska avses med reglerad finansmarknad anges, till skillnad från reglerad marknad, inte i någon definition i andra tjänstepensionsdirektivet. I skälen i direktivet (skäl 48) anges dock bl.a. följande. Eftersom tjänste- pensionsinstituten är mycket långsiktiga investerare med låga likviditets- risker, har de förutsättningar att inom aktsamma gränser investera i icke- likvida tillgångar, t.ex. aktier, och i andra instrument som har en långsiktig ekonomisk profil och inte är föremål för handel på reglerade marknader, multilaterala handelsplattformar (MTF-plattformar) eller organiserade handelsplattformar (OTF-plattformar). Med MTF-plattformar och OTF- plattformar avses detsamma som i definitionerna i MiFID II (artikel 6.15 och 6.16 i andra tjänstepensionsdirektivet).

Mot bakgrund av det som anges i skälen i andra tjänstepensions- direktivet om att vissa investeringar får göras inom aktsamma gränser gör regeringen bedömningen att begreppet reglerade finansmarknader avser reglerade marknader, MTF-plattformar och OTF-plattformar. Det är alltså tillgångar som inte föremål för handel på en sådan handelsplats som under alla förhållanden ska hållas på aktsamma nivåer enligt direktivet (artikel

19.1första stycket d). Regeringen anser därför, i likhet med Svensk Försäkring, att utredningens och promemorians förslag är alltför restriktivt i förhållande till direktivet. Det bör i stället införas en bestämmelse i den nya lagen om att investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar som inte är föremål för handel på en reglerad marknad, en MTF-plattform eller en OTF-plattform ska hållas på aktsamma nivåer.

I sammanhanget bör det poängteras att ett tjänstepensionsföretags samt- liga investeringar måste ske i enlighet med den övergripande aktsamhets- principen.

8.2.2Förvaring av tillgångar

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretags tillgångar ska för- varas så att de alltid är identifierbara och åtkomliga för företaget. För- varingen av tillgångarna ska ske på ett säkert sätt och ska inte ge upphov till intressekonflikter.

Regeringens bedömning: Svensk lagstiftning uppfyller kravet i andra tjänstepensionsdirektivet att tjänstepensionsinstitut ska ha rätt att anlita förvaringsinstitut. Det bör inte vara obligatoriskt för ett tjänste- pensionsföretag att anlita ett förvaringsinstitut. Det behöver inte införas några särskilda bestämmelser om förvaringsinstituts hantering av ett tjänstepensionsföretags tillgångar.

Det behöver inte införas några bestämmelser om ingripande mot för- varingsinstitut som är etablerade i Sverige.

Det bör inte införas något bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om förvaring av tillgångar.

266

Utredningens bedömning överensstämmer delvis med regeringens för- slag och bedömning. Utredningen föreslår inte några bestämmelser om förvaring av tillgångar.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorian inte föreslås någon bestämmelse om att tillgångar ska förvaras så att de alltid är identifierbara. I promemorian föreslås det inte heller någon bestämmelse om att för- varingen av tillgångarna ska ske på ett säkert sätt och inte ge upphov till intressekonflikter. I promemorian föreslås ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om förvaring av tillgångar.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen anser att användningen av begreppen förvaring och lokalisering måste ses över. Det måste också förtydligas om det föreslagna bemyndigandet avser såväl förvaring som lokalisering. Finansinspektionen efterfrågar också skälen till varför det inte krävs någon lagstiftningsåtgärd för att genomföra bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om vilka skyldigheter ett tjänstepensionsinstitut har om det inte utser ett förvaringsinstitut.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet får medlemsstaterna införa krav på att tjänstepensionsinstitut ska anlita förvaringsinstitut, dvs. förvara sina tillgångar hos en särskild extern part (artikel 33.1 och 33.2). Medlems- staterna får inte begränsa tjänstepensionsinstitutens rätt att utse auktoris- erade förvaringsinstitut som är etablerade i en annan medlemsstat (artikel 33.3). Tillsynsmyndigheten ska kunna förbjuda förvaringsinstitut att fritt förfoga över förvarade tillgångar på begäran av tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat (artikel 33.4). Motsvarande bestämmelser finns i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 19.2 och 19.3).

I andra tjänstepensionsdirektivet finns det även krav på avtalet mellan ett tjänstepensionsinstitut och ett förvaringsinstitut (artikel 33.5), krav på hederlighet m.m. och hantering av intressekonflikter när ett förvarings- institut anlitas (artikel 33.6 och 33.7) samt krav på hantering av intresse- konflikter om ett tjänstepensionsinstitut inte anlitar något förvarings- institut (artikel 33.8).

Det finns också bestämmelser om förvaringsinstitutens hantering av tillgångar som förvaras åt ett tjänstepensionsinstitut (artikel 34.1–34.4). Dessa bestämmelser omfattar bl.a. kontoföring och registrering av tjänstepensionsinstitutets tillgångar samt ansvar för brister i förvaringen. Förvaringsinstitut ska även utföra vissa tillsynsuppgifter i samband med uppdrag åt tjänstepensionsinstitut (artikel 35). Uppgifterna omfattar att följa institutets anvisningar, regler och nationell rätt samt att säkerställa att ersättningar för transaktioner betalas till tjänstepensionsinstitutet inom

Prop. 2018/19:158

267

Prop. 2018/19:158

268

sedvanliga frister och att inkomster används i enlighet med tjänste- pensionsinstitutets regler. Om ett tjänstepensionsinstitut inte anlitar något förvaringsinstitut ska institutet självt utföra dessa uppgifter.

Om ett tjänstepensionsinstitut inte utser något förvaringsinstitut ska tjänstepensionsinstitutet hantera finansiella instrument med vederbörlig omsorg och skydd samt föra register som gör det möjligt att alltid och utan dröjsmål identifiera alla tillgångar (artikel 34.5). Tjänstepensionsinstitutet ska även vidta de åtgärder som är nödvändiga för att undvika intresse- konflikter när det gäller förvaringen av tillgångar och på begäran under- rätta de behöriga myndigheterna om det sätt på vilket tillgångar förvaras.

Gällande rätt

Vid genomförandet i svensk rätt av första tjänstepensionsdirektivet be- dömdes att svensk lagstiftning möjliggör att förvaringsinstitut från andra medlemsstater anlitas av ett tjänstepensionsinstitut (prop. 2004/05:165 s. 212). Det framhölls även att det i svensk rätt inte fanns några krav på anlitande av förvaringsinstitut. Någon ny sådan reglering ansågs inte heller behövas.

Enligt försäkringsrörelselagen ska ett försäkringsföretags tillgångar för- varas så att de är åtkomliga för företaget (6 kap. 4 § FRL). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förvaringen (6 kap. 14 § 2 FRL). Därigenom uppfylls Solvens II- direktivets krav om att tillgångarnas lokalisering ska vara sådan att deras åtkomst garanteras (prop. 2015/16:9 s. 255 och 579).

För försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkrings- rörelselagen [2010:2043]) gäller krav på lokalisering av tillgångar som används för skuldtäckning (6 kap. 18 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Tillgångarna ska finnas inom EES om försäkringsföretagets verk- samhet finns inom EES. För verksamhet utanför EES ska tillgångarna finnas i Sverige. Tillgångar kan dock få finnas utanför EES om verksam- heten utövas inom EES respektive inom EES om verksamheten utövas utanför EES, förutsatt att det inte kan antas försämra förmånsrätten enligt förmånsrättslagen (1970:979) och lokaliseringen även i övrigt är betrygg- ande. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fick meddela föreskrifter om lokalisering av tillgångar (6 kap. 34 § 7 FRL i lydelsen före den 1 januari 2016).

Tjänstepensionskassor omfattas av motsvarande bestämmelser om lokalisering av tillgångar som försäkringsföretag som följer övergångs- bestämmelserna (7 kap. 10 d § 1982 års FRL jämförd med 24 b § femte stycket UFL).

Anlitande av förvaringsinstitut

Vid genomförandet i svensk rätt av första tjänstepensionsdirektivet ansågs att det inte fanns något behov av att införa ett krav på att försäkringsföretag och tjänstepensionskassor ska anlita förvaringsinstitut. Situationen har inte förändrats i något avseende som ger regeringen anledning att göra en annan bedömning när det gäller tjänstepensionsföretag. Därför bör det inte införas något sådant krav. Liksom tidigare möjliggör den svenska lagstift- ningen att tjänstepensionsinstitut anlitar förvaringsinstitut, såväl inom

Sverige som inom övriga EES. Det saknas därmed behov av lagstiftnings- åtgärder med anledning av bestämmelserna i andra tjänstepensions- direktivet om utseende av förvaringsinstitut (artikel 33.1–33.3).

I Sverige är kreditinstitut och värdepappersbolag aktuella för uppdrag som förvaringsinstitut i den mening som avses i andra tjänstepensions- direktivet. Kreditinstitut får i sin verksamhet bl.a. förvara värdepapper och värdepappersbolag kan få tillstånd för bl.a. förvaring av finansiella instru- ment (se 7 kap. 1 § andra stycket 9 lagen [2004:297] om bank- och finansieringsrörelse respektive 2 kap. 2 § första stycket 1 lagen [2007:528] om värdepappersmarknaden). Finansinspektionen har möjlighet att ingripa mot sådana institut om de åsidosätter sina skyldigheter (se 15 kap. 1 § lagen om bank- och finansieringsrörelse och 25 kap. 1 § lagen om värde- pappersmarknaden). Därigenom tillgodoses kravet i andra tjänste- pensionsdirektivet på att den behöriga myndigheten i en medlemsstat ska kunna agera mot ett förvaringsinstitut inom medlemsstatens territorium som anlitats av ett tjänstepensionsinstitut i en annan medlemsstat om den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat begär det (artikel 33.4).

Eftersom det i svensk rätt inte bör införas något krav på att tjänste- pensionsföretag ska anlita förvaringsinstitut finns det inte heller skäl att införa några bestämmelser om hur förvaringsinstitut ska utses och vilka uppgifter de ska ha. Det krävs därför inga lagstiftningsåtgärder för att upp- fylla det som anges om detta i andra tjänstepensionsdirektivet (artiklarna 33.5–33.7, 34.1–34.4, 35.1 och 35.2).

Egen förvaring av tillgångar

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller bestämmelser om förvaring av tillgångar när ett tjänstepensionsinstitut inte anlitar ett förvaringsinstitut (artiklarna 33.8, 34.5 och 35.3). Finansinspektionen påpekar att det i promemorian inte föreslås några lagstiftningsåtgärder med anledning av dessa bestämmelser och efterfrågar en motivering till detta. Regeringen anser dock, till skillnad från den bedömning som görs i promemorian, att direktivet kräver att dessa bestämmelser genomförs i svensk rätt eftersom det, som framgår ovan, inte bör ställas upp något krav i svensk rätt på att tjänstepensionsföretag ska anlita förvaringsinstitut.

Enligt regeringens uppfattning är det grundläggande syftet med de nu aktuella bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet att tjänstepen- sionsföretag ska ha kontroll över sina tillgångar. Ett minimikrav för att ett tjänstepensionsföretag ska ha en sådan kontroll är att tillgångarna åtmin- stone är identifierbara och åtkomliga. Detta minimikrav kan i regel antas vara uppfyllt för tillgångar som är införda i ett oberoende konto- eller registersystem i tjänstepensionsföretagets namn. För tillgångar som inte är införda i ett sådant system, kan företaget uppfylla kravet på identifiering och åtkomst genom att föra ett eget register som är tillräckligt utförligt. Det bör i detta sammanhang noteras att det inte kan anses vara tillräckligt att enbart ha ett register över de tillgångar som används för skuldtäckning (se avsnitt 8.3.5). Direktivets krav på identifiering och åtkomst gäller näm- ligen för ett tjänstepensionsföretags samlade tillgångar, dvs. både skuld- täckningstillgångar och fria tillgångar.

Prop. 2018/19:158

269

Prop. 2018/19:158 I promemorian föreslås att det bör införas en bestämmelse i den nya lagen om att ett tjänstepensionsföretags tillgångar ska förvaras så att de är åtkomliga för företaget. Enligt regeringens bedömning tillgodoser en sådan bestämmelse till viss del kraven på egen förvaring av tillgångar i andra tjänstepensionsdirektivet. Mot bakgrund av det som anförs ovan anser regeringen dock att det även bör krävas att tillgångarna ska vara identifierbara. Det bör också förtydligas att kraven gäller vid varje tid- punkt. Slutligen bör det uttryckligen anges i bestämmelsen att förvaringen av tillgångarna ska ske på ett säkert sätt och att förvaringen inte ska ge upphov till intressekonflikter. Därmed uppfylls kraven i direktivet fullt ut (artiklarna 33.8 och 34.5 a–c och 35.3).

I avsnitt 13.1.1 föreslås att tjänstepensionsföretag ska vara skyldiga att lämna begärda upplysningar om sin verksamhet till Finansinspektionen. Därigenom tillgodoses kravet i andra tjänstepensionsdirektivet på att ett tjänstepensionsinstitut på begäran ska underrätta de behöriga myndig- heterna om det sätt på vilket tillgångar förvaras (artikel 34.5 d).

Eftersom förslaget innebär att andra tjänstepensionsdirektivets krav i fråga om förvaring av tillgångar tillgodoses i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag saknas behov av ytterligare bestämmelser om detta i föreskrifter på lägre nivå än lag. Det finns därför inte skäl att införa något sådant bemyndigande som föreslås i promemorian.

Lokalisering av tillgångar

I andra tjänstepensionsdirektivet finns det inte några bestämmelser om lokalisering av tillgångar. Medlemsstaterna får dock införa bestämmelser om investeringar som är striktare än de regler som anges i direktivet om det är motiverat av aktsamhetsskäl (artikel 19.6 och 19.7).

Den bestämmelse som föreslås ovan om att ett tjänstepensionsföretags tillgångar ska förvaras så att de alltid är identifierbara och åtkomliga för företaget överensstämmer till viss del med det som gäller för försäkrings- företag. Enligt försäkringsrörelselagen ska ett försäkringsföretags till- gångar förvaras så att de är åtkomliga för företaget (6 kap. 4 §). Inne- börden av kravet på åtkomlighet i försäkringsrörelselagen är att tillgång- arna ska vara geografiskt lokaliserade så att de är tillgängliga men även förvarade på så sätt att det inte finns några legala hinder för deras till- gänglighet (prop. 2015/16:9 s. 579). Regeringen anser att det krav på åtkomlighet som enligt förslaget ska gälla för tjänstepensionsföretag bör ha motsvarande innebörd. Att tillgångarna ska förvaras så att de alltid är åtkomliga för företaget får alltså, utöver det som anförs ovan, även anses innebära att de geografiskt är lokaliserade ett sådant sätt att de är till- gängliga.

Regeringen anser, till skillnad från den bedömning som görs i prome- morian, att det i övrigt inte finns behov av några särskilda bestämmelser om lokalisering av ett tjänstepensionsföretags tillgångar. Det finns därmed inte skäl att införa något sådant bemyndigande som föreslås i prome- morian.

270

8.2.3

Användning av derivatinstrument

Prop. 2018/19:158

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska få använda derivatinstrument för att sänka den finansiella risken i företaget eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av företagets tillgångar och skulder.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om användning av derivatinstrument.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens för- slag. Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt utredningens förslag ska det anges i lag att ett tjänstepensionsföretag ska undvika en överdriven riskexponering gentemot samma motpart av- seende derivatinstrument eller annan derivatverksamhet.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring avstyrker förslaget i den del det gäller riskexponering gentemot samma motpart avseende derivat- instrument eller annan derivatverksamhet eftersom det saknar motsvarig- het i första tjänstepensionsdirektivet.

Promemorians förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller bestämmelser om särskilda begränsningar för investeringar i vissa tillgångar.

I direktivet anges att det ska vara möjligt för tjänstepensionsinstitut att investera i derivatinstrument, förutsatt att sådana instrument bidrar till att minska investeringsriskerna eller underlättar effektiv förvaltning av port- följen (artikel 19.1 första stycket e). Derivaten måste värderas enligt aktsamhetsprincipen med beaktande av den underliggande tillgången och tas med vid värdering av institutets tillgångar. Tjänstepensionsinstitutet ska även undvika överdriven riskexponering gentemot en och samma mot- part och gentemot annan derivatverksamhet.

Gällande rätt

I försäkringsrörelselagen finns särskilda begränsningar för investeringar i derivatinstrument. Derivatinstrument får användas för att sänka risken i ett försäkringsföretag eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av före- tagets tillgångar och skulder (6 kap. 5 § FRL). Regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om användning av derivatinstrument (6 kap. 14 § 3 FRL).

För försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkrings- rörelselagen [2010:2043]) gäller en motsvarande bestämmelse avseende användandet av derivatinstrument. Optioner och terminskontrakt eller andra liknande finansiella instrument får användas för att sänka den finan-

271

Prop. 2018/19:158 siella risken i ett försäkringsföretag eller för att i övrigt effektivisera för- valtningen av företagets tillgångar (6 kap. 32 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer fick meddela föreskrifter om användning av derivatinstrument (6 kap. 34 § 10 FRL i lydelsen före den 1 januari 2016).

Även tjänstepensionskassor omfattas av bestämmelser om användning av optioner och terminskontrakt eller andra liknande finansiella instrument (7 kap. 17 b § 1982 års FRL jämförd med 24 b § fjärde stycket UFL). Dessa bestämmelser överensstämmer med bestämmelserna i försäkrings- rörelselagen i lydelsen före 1 januari 2016.

Användning av derivatinstrument

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska ett tjänstepensionsföretag få investera i derivatinstrument under förutsättning att det minskar invest- eringsriskerna eller effektiviserar förvaltningen av företagets samlade portfölj (artikel 19.1 första stycket e). En bestämmelse om detta bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Det finns däremot inte behov av några särskilda bestämmelser om värde- ring av derivatinstrument i den nya lagen för att genomföra direktivet. Enligt förslaget i avsnitt 15.3 ska tjänstepensionsföretag omfattas av lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag (förkortad ÅRFL). Av bestämmelser i den lagen och årsredovisningslagen (1995:1554), förkortad ÅRL, följer att derivatinstrument ska värderas till verkligt värde (4 kap. 2 § 12 ÅRFL och 4 kap. 14 a § ÅRL). För att kunna beräkna värdet måste den underliggande tillgången beaktas. Direktivets krav på att derivatinstrument måste värderas enligt aktsamhetsprincipen med be- aktande av den underliggande tillgången får därigenom anses uppfyllt. Genom redovisningslagstiftningen tillgodoses även direktivets krav på att derivatinstrument måste tas med vid värderingen av ett tjänstepensions- instituts tillgångar.

I andra tjänstepensionsdirektivet anges vidare att överdriven riskexpo- nering ska undvikas gentemot en och samma motpart och gentemot annan derivatverksamhet. En motsvarande bestämmelse finns även i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 18.1 första stycket d), till skillnad från det som Svensk Försäkring gör gällande. Andra tjänstepensionsdirektivets krav i denna del bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter för tjänstepensionsföretag om användningen av derivatinstrument, på samma sätt som för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och tjänstepensionskassor.

8.2.4Investeringar i uppdragsgivande företag

Regeringens förslag: Av de samlade tillgångarna i ett tjänstepensions- företag som bara har ett enda uppdragsgivande företag ska

1.högst 5 procent få utgöras av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier samt obligationer och andra skuldförbindelser, om värdepapperen eller skuldförbindelserna getts ut av det uppdrags- givande företaget, och

272

2.högst 10 procent få utgöras av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier samt obligationer och andra skuldförbindelser som getts ut av företag i en grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning som det uppdragsgivande företaget ingår i.

Med uppdragsgivande företag ska avses den som i egenskap av arbetsgivare betalar försäkringspremier till tjänstepensionsföretaget.

Begränsningarna av investeringar i uppdragsgivande företag ska inte gälla sådana tillgångar som svenska staten eller en utländsk stat svarar för.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt utredningens förslag ska de kvantitativa begränsningarna gälla även för tjänstepensionsföretag som har flera uppdragsgivande företag.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens för- slag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska de kvantitativa begränsningarna gälla även för tjänstepensionsföretag som har flera uppdragsgivande företag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring, AFA Försäkring, Alecta, AMF och Folksam anser att begränsningarna inte bör gälla för tjänste- pensionsföretag som har flera uppdragsgivande företag. Enligt Svensk Försäkring kan förslaget få negativa konsekvenser för tjänstepensions- företag som har en stor andel uppdragsgivande företag och försvåra möjligheterna att sätta samman en väl diversifierad portfölj. Förslaget kan även innebära hinder att äga dotterbolag om dessa är uppdragsgivande företag. Svensk Försäkring föreslår även att det förtydligas att begräns- ningsregeln inte ska gälla för investeringar där de försäkrade bär place- ringsrisken.

Flera remissinstanser, bl.a. Svensk Försäkring och Sveriges Kommuner och Landsting, anser att även obligationer utgivna av kommuner och landsting bör vara undantagna från begränsningarna. Enligt dessa remiss- instanser kan sådana obligationer likställas med statsobligationer eftersom de får anses ha samma riskbild.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser om investeringar i uppdragsgivande företag (artikel 19.1 första stycket g). Med uppdrags- givande företag avses varje företag eller annat organ, oavsett om det omfattar eller består av en eller flera juridiska eller fysiska personer, vilket handlar i egenskap av arbetsgivare eller egenföretagare eller en kombina- tion av dessa, och som erbjuder en pensionsplan eller gör inbetalningar till ett tjänstepensionsinstitut (artikel 6.3).

Investeringar i det uppdragsgivande företaget får inte överstiga fem pro- cent av den samlade portföljen. När det uppdragsgivande företaget ingår i en grupp får investeringar i företag som ingår i samma grupp som det upp- dragsgivande företaget inte överstiga tio procent av portföljen.

Prop. 2018/19:158

273

Prop. 2018/19:158 Om ett tjänstepensionsinstitut har fått sitt uppdrag av flera företag ska investeringar i dessa uppdragsgivande företag göras på ett aktsamt sätt och med hänsyn till behovet av lämplig diversifiering.

Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa dessa krav på investeringar i statsobligationer (artikel 19.1 andra stycket).

Gällande rätt

I försäkringsrörelselagen finns det inte några särskilda bestämmelser om investeringar i uppdragsgivande företag eller i företag som ingår i samma grupp som ett uppdragsgivande företag.

För försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkrings- rörelselagen [2010:2043]) finns vissa begränsningar när det gäller investe- ringar i uppdragsgivande företag (6 kap. 21 § 3 och 4 FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Av det belopp som ska skuldtäckas i verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring får en andel på högst fem procent ut- göras av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier samt obligationer och andra skuldförbindelser från samma emittent eller lån- tagare, om denne i egenskap av arbetsgivare betalar försäkringspremier till försäkringsföretaget (uppdragsgivande företag). Tio procent av beloppet får utgöras av sådana tillgångar som avses ovan och som getts ut av företag i en grupp av emittenter eller låntagare som ett uppdragsgivande företag ingår i och som har inbördes anknytning. Med en sådan grupp avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risk- synpunkt därför att någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen eller därför att de utan att stå i sådant förhållande har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem (6 kap. 15 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Begränsningarna gäller inte sådana tillgångar som svenska staten eller en utländsk stat svarar för (6 kap. 22 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016).

För tjänstepensionskassor gäller motsvarande bestämmelser (24 b § andra och tredje styckena UFL).

Investeringar i uppdragsgivande företag

För att uppfylla kraven i andra tjänstepensionsdirektivet bör det införas bestämmelser om investeringar i uppdragsgivande företag i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Andra tjänstepensionsdirektivets definition av uppdragsgivande företag (artikel 6.3) överensstämmer i huvudsak med motsvarande definition i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 6 c). Utöver arbetsgivare som gör inbetalningar till ett tjänstepensionsinstitut omfattas dock numera även arbetsgivare som erbjuder en pensionsplan. Den utvidgade kretsen av uppdragsgivande företag i andra tjänstepensionsdirektivet får antas avse arbetsgivare vars anställda utgör presumtiva medlemmar enligt direktivet, dvs. personer som har rätt att ansluta sig till en pensionsplan (artikel 6.7). Som anges i avsnitt 5.2 saknar begreppet presumtiv medlem i stort sett

274

praktisk och juridisk motsvarighet i Sverige. Enligt regeringens bedöm- ning är det även ovanligt med arbetsgivare i Sverige som erbjuder en pensionsplan utan att göra inbetalningar till ett tjänstepensionsinstitut.

Den arbetsgivare som ingår avtal om tjänstepensionsförsäkring med ett tjänstepensionsföretag kommer att betala premier för försäkringarna till tjänstepensionsföretaget och därmed utgöra ett uppdragsgivande företag i direktivets mening. Regeringen anser därför att det är tillräckligt om begreppet uppdragsgivande företag i den nya lagen omfattar den som i egenskap av arbetsgivare betalar försäkringspremier till ett tjänstepen- sionsföretag. En sådan definition motsvarar det som gäller i dag för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och tjänstepen- sionskassor.

I andra tjänstepensionsdirektivet finns både kvantitativa begränsningar och kvalitativa krav avseende investeringar i uppdragsgivande företag (artikel 19.1 första stycket g). De bestämmelserna omfattar, i likhet med övriga bestämmelser om aktsamhetsprincipen, ett tjänstepensionsinstituts samlade tillgångar.

Enligt promemorians förslag ska de kvantitativa begränsningarna i direktivet gälla för samtliga tjänstepensionsföretag. Enligt regeringens bedömning är däremot dessa begränsningar enbart avsedda att tillämpas på tjänstepensionsinstitut som endast har ett enda uppdragsgivande före- tag. I sådana situationer gäller att investeringar i det uppdragsgivande företaget inte får överstiga fem procent av tjänstepensionsinstitutets sam- lade portfölj. Investeringar i företag som ingår i samma grupp som det uppdragsgivande företaget får inte överstiga tio procent av portföljen. Om ett tjänstepensionsinstitut har flera uppdragsgivande företag föreskriver direktivet i stället kvalitativa krav på att investeringar i företagen ska göras på ett aktsamt sätt och med hänsyn till behovet av lämplig diversifiering.

Regeringen anser därför, i likhet med flera remissinstanser, att de kvan- titativa begränsningarna bör gälla enbart för tjänstepensionsföretag som bara har ett enda uppdragsgivande företag. För att uppfylla andra tjänste- pensionsdirektivets krav bör det i bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag anges att begränsningarna gäller enbart för sådana tjänstepensionsföretag. Bestämmelserna bör i övrigt utformas efter förebild av de bestämmelser som gäller för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och för tjänstepensionskassor (6 kap. 21 § 3 och 4 FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 respektive 24 b § andra stycket UFL). I likhet med övriga bestämmelser som genomför aktsamhetsprincipen bör begränsningarna omfatta tjänstepensions- företagens samlade tillgångar (se avsnitt 8.2.1).

I andra tjänstepensionsdirektivet finns det inte någon definition av uttrycket företag som ingår i samma grupp. För att bestämmelserna i den nya lagen om investeringar i det uppdragsgivande företaget ska kunna tillämpas måste det dock i lagen anges vad som avses med en sådan grupp. Precis som vid genomförandet i svensk rätt av första tjänstepensions- direktivet bör innebörden i detta sammanhang vara densamma som när det gäller de allmänna begränsningarna om enhandsengagemang (se avsnitt 8.2.1). Direktivets begränsning i denna del bör alltså gälla investeringar i aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier samt obligationer och andra skuldförbindelser som getts ut av företag i en grupp av emittenter eller låntagare som det uppdragsgivande företaget ingår i och

Prop. 2018/19:158

275

Prop. 2018/19:158 som har inbördes anknytning. Även uttrycket grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning bör ges samma innebörd i detta sammanhang som i bestämmelserna om diversifiering av tillgångar (se avsnitt 8.2.1).

276

När det gäller tjänstepensionsföretag som har flera uppdragsgivande företag behöver det inte införas några särskilda bestämmelser i den nya lagen för att genomföra andra tjänstepensionsdirektivet. De kvalitativa kraven i direktivet om att investeringar i de uppdragsgivande företagen ska göras på ett aktsamt sätt och med hänsyn till behovet av lämplig diversi- fiering tillgodoses redan av de grundläggande bestämmelser om aktsamhet och riskspridning som föreslås i avsnitt 8.2.1. Precis som Svensk Försäk- ring förordar innebär detta att kravet på diversifiering inte kommer att gälla för sådana investeringar i uppdragsgivande företag där de ersätt- ningsberättigade bär investeringsrisken (se avsnitt 8.2.1).

Den möjlighet som andra tjänstepensionsdirektivet ger att undanta investeringar i statsobligationer från de föreslagna bestämmelserna bör utnyttjas. I enlighet med den övergripande aktsamhetsprincipen måste dock givetvis en bedömning av motpartens kreditvärdighet göras även vid investeringar i sådana tillgångar. Flera remissinstanser, bl.a. Svensk Försäkring och Sveriges Kommuner och Landsting, anser att obligationer utgivna av kommuner och landsting inte heller bör omfattas av bestämmel- serna eftersom de får anses ha samma riskbild som statsobligationer. Regeringen konstaterar dock att det enligt andra tjänstepensionsdirektivet endast är investeringar i statsobligationer som får undantas från de nu aktuella kraven. Det finns därmed inte utrymme enligt direktivet att utvid- ga undantaget till att gälla även investeringar i obligationer utgivna av kommuner och landsting.

8.2.5Särskilt om fondförsäkringstillgångar

Regeringens förslag: Premier för fondförsäkringar ska investeras så att de så nära som möjligt motsvarar andelar i sådana fonder som är knutna till försäkringen och som försäkringstagaren eller den försäkrade från tid till annan bestämmer. Tjänstepensionsföretaget ska få begränsa antalet fonder som premier får investeras i.

Utdelning och ersättning vid inlösen av andelarna ska bara få användas för förvärv av nya andelar i anknutna fonder och för utbetalning eller betalning av kostnader enligt försäkringsavtalet.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens för- slag. Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt utredningens förslag ska premier investeras i anknutna fonder som försäkringstagaren eller den försäkrade valt. I utredningens förslag an- vänds även en delvis annan terminologi.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska premier investeras i anknutna fonder som försäkringstagaren eller den försäkrade valt.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller Prop. 2018/19:158 har inget att invända mot det. Svensk Försäkring anser att premier för fondförsäkringar ska investeras så att de så nära som möjligt motsvarar

andelar i sådana fonder som de försäkrade har valt eftersom det i vissa fall kan förekomma en viss kortare tids fördröjning innan premierna har place- rats i den valda fonden.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några särskilda bestäm- melser om fondförsäkringstillgångar.

Gällande rätt

I försäkringsrörelselagen anges att premier för fondförsäkring ska investe- ras så att de så nära som möjligt motsvarar andelar i sådana fonder som är knutna till försäkringen och som försäkringstagaren eller den försäkrade från tid till annan bestämmer (6 kap. 9 §). Försäkringsföretaget får be- gränsa antalet fonder i vilka premier får placeras. Utdelning och ersättning vid inlösen av andelarna får bara användas för förvärv av nya andelar i anknutna fonder och för utbetalning eller betalning av kostnader enligt försäkringsavtalet.

För försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkrings- rörelselagen [2010:2043]) gäller i huvudsak motsvarande bestämmelser (6 kap. 33 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Premier för fond- försäkringar ska dock placeras i andelar i sådana till försäkringen anknutna fonder som försäkringstagaren eller den försäkrade från tid till annan be- stämmer.

Tjänstepensionskassor omfattas inte av några motsvarande bestämmel- ser.

Hur premier för fondförsäkring ska investeras

I avsnitt 6.2 föreslås att tjänstepensionsföretag ska få tillhandahålla fond- försäkringar. Kännetecknande för sådana försäkringar är att försäkrings- tagaren eller den försäkrade bestämmer hur premierna ska investeras. Det bör därför införas särskilda bestämmelser om detta i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Regeringen anser, i likhet med Svensk Försäkring, att bestämmelserna bör utformas efter förebild av bestämmelserna i nu- varande lydelse av försäkringsrörelselagen (6 kap. 9 §). Dessa bestäm- melser överensstämmer i sak med dem som gäller för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (se prop. 2015/16:9 s. 580).

8.2.6Investeringar i särskilda typer av tillgångar

Regeringens bedömning: Bestämmelserna i andra tjänstepensions- direktivet om att medlemsstaterna inte får kräva att tjänstepensions- institut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium

277

Prop. 2018/19:158 investerar i särskilda typer av tillgångar kräver inga lagstiftnings- åtgärder.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning: I andra tjänstepensionsdirektivet anges att medlemsstaterna inte får kräva att de tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium investerar i särskilda typer av tillgångar (artikel 19.4).

Det finns inte några krav i svensk rätt om att tjänstepensionsföretag ska investera i särskilda typer av tillgångar. Eftersom svensk lagstiftning redan står i överensstämmelse med andra tjänstepensionsdirektivet i denna del krävs inga lagstiftningsåtgärder.

8.2.7Villkorade investeringsbeslut

Regeringens bedömning: Bestämmelserna i andra tjänstepensions- direktivet om att medlemsstaterna inte får kräva att investeringsbeslut som fattas av ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom dess territorium eller av dess kapitalförvaltare ska vara villkorat av något godkännande i förväg eller någon systematisk anmälan kräver inga lagstiftningsåtgärder.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning: I andra tjänstepensionsdirektivet anges att medlemsstaterna inte får kräva att investeringsbeslut som fattas av ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom dess territorium eller av dess kapitalförvaltare ska vara villkorat av något godkännande i förväg eller någon systematisk anmälan (artikel 19.5).

Det finns inte några krav i svensk rätt om att investeringsbeslut som fattas av tjänstepensionsföretag eller av dess kapitalförvaltare ska vara villkorade. Eftersom svensk lagstiftning redan står i överensstämmelse med andra tjänstepensionsdirektivet i denna del krävs inga lagstiftnings- åtgärder.

278

8.2.8

Kvantitativa investeringsbestämmelser

Prop. 2018/19:158

Regeringens bedömning: Tjänstepensionsföretag bör inte omfattas av några kvantitativa begränsningar när det gäller investeringar utöver dem som följer av andra tjänstepensionsdirektivet.

Utredningens bedömning överensstämmer i sak med regeringens bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Promemorians bedömning överensstämmer i sak med regeringens bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet får medlemsstaterna fastställa mer detaljerade föreskrifter om investeringar för tjänstepensionsinstitut, om föreskrifterna är berättigade av aktsamhetsskäl, för att ta hänsyn till samt- liga planer som dessa tjänstepensionsinstitut förvaltar (artikel 19.6). Före- skrifterna får innefatta kvantitativa bestämmelser. Medlemsstaterna får dock inte hindra tjänstepensionsinstituten från att investera

∙upp till 70 procent av de tillgångar som motsvarar de tekniska avsätt- ningarna – eller när det gäller planer där medlemmarna står för den finansiella risken, 70 procent av hela portföljen – i aktier eller andra överlåtbara värdepapper som kan jämställas med aktier och företags- obligationer som är föremål för handel på reglerade marknader eller genom MTF-plattformar eller OTF-plattformar och att besluta om dessa tillgångars relativa vikt i investeringsportföljen; om det är motiverat av aktsamhetsskäl får medlemsstaterna tillämpa en lägre gräns, som inte får understiga 35 procent, för tjänstepensionsinstitut som förvaltar pensionsplaner med en långsiktig lägsta garanterad räntesats, står för investeringsrisken och själva står för garantin, och

∙upp till 30 procent av de tillgångar som motsvarar de tekniska avsätt- ningarna i tillgångar denominerade i andra valutor än dem som åtagan- dena är uttryckta i.

Medlemsstaterna får dock, även i enskilda fall, ställa upp striktare investeringsregler, särskilt med tanke på tjänstepensionsinstitutets åtag- anden om det är motiverat av aktsamhetsskäl (artikel 19.7).

Gällande rätt

Försäkringsrörelselagen innehåller inga kvantitativa begränsningar när det gäller försäkringsföretags investeringar.

För försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkrings- rörelselagen [2010:2043]) finns bestämmelser med kvantitativa begräns- ningar avseende placering av skuldtäckningstillgångar (6 kap. 14 och 21 §§ FRL i lydelserna före den 1 januari 2016). Bestämmelserna anger

279

Prop. 2018/19:158 dels hur mycket som får placeras i vissa tillgångsslag, dels hur stora placeringar som får göras i enskilda tillgångar.

För tjänstepensionskassor gäller motsvarande bestämmelser som för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (7 kap. 10 c § och 12 § andra stycket 1982 års FRL jämförd med 24 b § UFL).

Kvantitativa investeringsbestämmelser

Vid genomförandet i svensk rätt av första tjänstepensionsdirektivet behölls ett antal kvantitativa placeringsbestämmelser i försäkringsrörelselagen och lagen om understödsföreningar (se prop. 2004/05:165 s. 178 f.). Bestämmelserna uppfyllde krav i det numera upphävda konsoliderade liv- försäkringsdirektivet och de bedömdes inte strida mot första tjänste- pensionsdirektivet. Som skäl för att behålla bestämmelserna anfördes bl.a. intresset av en likformig reglering för all livförsäkring.

I samband med genomförandet i svensk rätt av Solvens II-direktivet utmönstrades de nämnda bestämmelserna ur försäkringsrörelselagen (prop. 2015/16:9). Försäkringsföretags investeringar omfattas därmed inte längre av några kvantitativa begränsningar. Som framgår ovan gäller dock begränsningarna fortfarande för försäkringsföretag som följer övergångs- bestämmelserna och tjänstepensionskassor.

Som föreslås i avsnitten 8.2.1, 8.2.3 och 8.2.4 bör huvudsakligen kvalita- tiva krav ställas på ett tjänstepensionsföretags investeringar. Det enda undantaget är de kvantitativa begränsningar av investeringar i uppdrags- givande företag som krävs för vissa tjänstepensionsföretag enligt andra tjänstepensionsdirektivet (se avsnitt 8.2.4). Enligt regeringens bedömning finns det inte skäl att införa ytterligare bestämmelser av kvantitativ art eftersom den föreslagna regleringen ger tillräckligt skydd för försäkrings- tagarnas, de försäkrades och andra ersättningsberättigades intressen. Det finns därför inte behov att utnyttja den möjlighet som andra tjänstepen- sionsdirektivet ger att införa sådana bestämmelser.

8.2.9Investeringsbestämmelser för gränsöverskridande verksamhet

Regeringens bedömning: Bestämmelserna i andra tjänstepensions- direktivet om att det för gränsöverskridande verksamhet inte får fastställas några investeringsregler utöver dem som anges i direktivet kräver inga lagstiftningsåtgärder.

Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens bedöm- ning. Utredningen föreslår att om ett tjänstepensionsföretag driver verk- samhet i annat land inom EES (gränsöverskridande verksamhet) ska före- taget i vissa fall tillämpa de investeringsregler som gäller i det landet.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

280

Skälen för regeringens bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet får den behöriga myndigheten i värdlandet för ett tjänstepensionsinstitut som driver gränsöverskridande verksamhet inte fastställa investeringsregler utöver dem som anges i direktivet för den del av tillgångarna som täcker tekniska avsättningar för gränsöverskridande verksamhet (artikel 19.8).

Gällande rätt

I försäkringsrörelselagen finns det inte några bestämmelser om särskilda investeringsregler för gränsöverskridande verksamhet.

För försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkrings- rörelselagen [2010:2043]) finns en bestämmelse om tillämpning av ut- ländska placeringsregler. Om ett annat land inom EES har bestämmelser som innebär begränsningar för ett försäkringsföretags placering av till- gångar i verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring utöver de bestäm- melser som framgår av försäkringsrörelselagen, ska ett företag som driver sådan verksamhet där, på begäran från behörig myndighet i det landet, tillämpa även de utländska bestämmelserna (6 kap. 24 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016).

Tjänstepensionskassor omfattas av en motsvarande bestämmelse som de försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (7 kap. 14 § 1982 års FRL jämförd med 24 b § femte stycket UFL).

Investeringsbestämmelser för gränsöverskridande verksamhet

I samband med genomförandet i svensk rätt av första tjänstepensions- direktivet infördes bestämmelser om tillämpning av utländska placerings- regler vid gränsöverskridande verksamhet avseende tjänstepensions- försäkring. Bestämmelserna föranleddes av att det enligt det direktivet var möjligt för ett värdland att kräva att vissa särskilt angivna begränsnings- regler skulle gälla ett utländskt instituts verksamhet i det landet. Svenska tjänstepensionsinstitut kunde därmed underkastas strängare placerings- regler beträffande verksamhet i ett annat land inom EES (se prop. 2004/05:165 s. 181).

Utredningens förslag baseras på bestämmelserna i första tjänstepen- sionsdirektivet. Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några mot- svarande bestämmelser. Som framgår ovan är det i stället förbjudet för värdlandet att fastställa investeringsregler utöver dem som ska gälla för samtliga tjänstepensionsinstitut enligt direktivet. De bestämmelserna kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Frågan om investeringsregler för utländska tjänstepensionsinstitut som driver verksamhet i Sverige behandlas i avsnitt 7.2.

Prop. 2018/19:158

281

Prop. 2018/19:158 8.2.10

Kapitalförvaltning

Regeringens bedömning: Svensk lagstiftning uppfyller redan kravet i andra tjänstepensionsdirektivet att tjänstepensionsföretag ska ha rätt att anlita kapitalförvaltare som är auktoriserade i andra länder inom EES.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt andra tjänstepensionsdirek- tivet får medlemsstaterna inte begränsa tjänstepensionsinstitutens rätt att för förvaltningen av investeringsportföljen utse kapitalförvaltare som är etablerade och auktoriserade i en annan medlemsstat (artikel 32). Motsvar- ande bestämmelser finns i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 19.1).

Vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet gjordes bedöm- ningen att svensk lagstiftning möjliggör att svenska tjänstepensionsinstitut anlitar auktoriserade kapitalförvaltare i andra medlemsstater (prop. 2004/05:165 s. 212). Rättsläget har inte förändrats i detta avseende. Där- med krävs inga lagstiftningsåtgärder för att uppfylla andra tjänste- pensionsdirektivets krav när det gäller förebyggande av hinder mot att tjänstepensionsföretag anlitar kapitalförvaltare i andra länder inom EES.

8.2.11Nya EU-regler om aktieägares rättigheter

282

Regeringens förslag: Tjänstepensionsföretag ska när det gäller aktier som är utgivna av bolag inom EES och som är upptagna till handel på en reglerad marknad

–anta principer för aktieägarengagemang, som bl.a. ska beskriva hur tjänstepensionsföretaget integrerar aktieägarengagemang i sin in- vesteringsstrategi, och

–årligen redogöra för hur principerna tillämpas, bl.a. genom att be- skriva hur tjänstepensionsföretaget röstat i frågor som inte är

obetydliga.

Det ska vara möjligt att avvika från kraven, under förutsättning att det anges tydliga skäl.

Tjänstepensionsföretag ska också när det gäller sådana aktier redo- göra för vissa inslag i sina aktieinvesteringsstrategier, bl.a. hur de viktigaste inslagen bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt. Redogörelsen ska uppdateras årligen, men bara om det skett någon väsentlig förändring.

Tjänstepensionsföretag som träffar en överenskommelse med en kapitalförvaltare om investering i sådana aktier ska dessutom redogöra för vissa inslag i överenskommelsen, bl.a. hur den främjar ett engage- mang i portföljbolagen. Om överenskommelsen saknar ett eller flera av inslagen, ska tjänstepensionsföretaget tydligt ange skälen för det.

Informationen ska publiceras på tjänstepensionsföretagets webbplats. Om tjänstepensionsföretaget inte har någon egen webbplats får publice- ringen ske på en annan webbplats som enkelt kan nås. Om tjänste- pensionsföretaget har gett en kapitalförvaltare i uppdrag att genomföra principerna för aktieägarengagemang, ska även uppgift om var kapital- förvaltaren har offentliggjort information om omröstningarna publiceras.

Skyldigheterna ska inte omfatta tillgångar som motsvarar avsätt- ningar för villkorad återbäring och fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken.

Bedömningen i promemorian Direktivet om ett ökat aktieägar- engagemang att även tjänstepensionsföretag ska omfattas av ändrings- direktivets krav, överensstämmer med regeringens förslag (se prome- morian s. 214–220, 233 och 268–270).

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens förslag

EU-regler om aktieägares rättigheter

Direktivet om aktieägares rättigheter antogs 2007. Syftet med direktivet är i första hand att underlätta för aktieägare som bor i en annan medlemsstat inom EU än den medlemsstat där bolagen är hemmahörande att utöva sitt ägarinflytande i bolagen. Bakgrunden till detta är att internationellt verk- samma aktieägare har en allt större ägarandel i de stora europeiska bolagen. Genom en förbättrad ägarstyrning ska företagens effektivitet och konkurrenskraft stärkas.

I maj 2017 antog EU ändringar i direktivet om aktieägares rättigheter. Bakgrunden till ändringsdirektivet är att det visat sig att aktieägarna i många fall stödde kapitalförvaltarnas överdrivna och kortsiktiga risk- taganden under finanskrisen. Enligt skälen i direktivet brister institu- tionella investerare och kapitalförvaltare ofta i engagemang i de bolag som de investerar i och de är alltför inriktade på kortsiktiga vinster, vilket kan leda till att bolagsstyrning och resultat inte blir optimala (skäl 2). Med institutionella investerare avses, något förenklat, livförsäkringsföretag och tjänstepensionsinstitut (nya artikel 2 e i direktivet om aktieägares rättig- heter). Med kapitalförvaltare avses, något förenklat, värdepappersföretag, förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) och förvalt- ningsbolag (nya artikel 2 f i direktivet om aktieägares rättigheter). Det övergripande målet med ändringsdirektivet är att motverka kortsiktiga risktaganden och främja ett transparent och långsiktigt engagemang i de stora europeiska bolagen.

Principer för aktieägarengagemang och årliga redogörelser

Ändringsdirektivet ställer bl.a. krav på transparens hos institutionella investerare. Institutionella investerare ska utarbeta och offentligt redovisa en policy för aktieägarengagemang som beskriver hur de integrerar aktieägarengagemanget i sin investeringsstrategi. Policyn ska ange hur aktörerna övervakar sina investeringsobjekt i relevanta frågor, bl.a. med

Prop. 2018/19:158

283

Prop. 2018/19:158

284

avseende på strategi, finansiella och icke-finansiella resultat och risker, kapitalstruktur, social och miljömässig påverkan samt bolagsstyrning. Policyn ska också beskriva hur aktören för dialoger med investerings- objekten, utövar rösträtter och andra rättigheter knutna till aktier, samarbetar med andra aktieägare, kommunicerar med relevanta intressen- ter i investeringsobjekten och hanterar faktiska och potentiella intresse- konflikter i samband med sitt engagemang (nya artikel 3g.1 a i direktivet om aktieägares rättigheter).

Institutionella investerare ska dessutom en gång per år offentligt redo- visa hur denna policy för aktieägarengagemang har genomförts, med en allmän beskrivning av röstningsbeteende, en förklaring av de viktigaste omröstningarna och en uppgift om användningen av röstningsrådgivares tjänster. De ska också offentligt redovisa hur de har röstat vid bolags- stämmor. Denna redovisning får utelämna omröstningar som är oviktiga på grund av ämnet för omröstningen eller storleken på aktieinnehavet (nya artikel 3g.1 b i direktivet om aktieägares rättigheter).

Institutionella investerare ska kunna avstå från att anta en policy och från att lämna en årlig redogörelse. De ska också kunna avvika från det före- skrivna innehållet i policyn och redogörelsen. I sådant fall ska de lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför de valt att inte följa ett eller flera av kraven (nya artikel 3g.1 i direktivet om aktieägares rättigheter).

Enligt direktivet ska policyn, den årliga redogörelsen och förklaringarna kostnadsfritt finnas tillgängliga på den institutionella investerarens webb- plats. Medlemsstaterna får kräva att informationen ska offentliggöras kostnadsfritt på andra tillgängliga sätt på internet (nya artikel 3g.2 i direktivet om aktieägares rättigheter).

När en kapitalförvaltare genomför policyn för aktieägarengagemang för en institutionell investerares räkning även vad gäller omröstningar, ska den institutionella investeraren ange var kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen om omröstningarna (nya artikel 3g.2 i direktivet om aktie- ägares rättigheter).

Investeringsstrategier och överenskommelser med kapitalförvaltare

Enligt ändringsdirektivet ska institutionella investerare offentligt redovisa hur de viktigaste inslagen i deras kapitalinvesteringsstrategi stämmer över- ens med deras ansvarsförbindelsers profil och löptid, i synnerhet för lång- fristiga ansvarsförbindelser, och hur de bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång sikt (nya artikel 3h.1 i direktivet om aktieägares rättigheter).

Vidare ska en institutionell investerare för vars räkning en kapital- förvaltare investerar, antingen på grundval av ett diskretionärt arrange- mang med varje enskild kund eller genom ett företag för kollektiva investeringar, offentligt redovisa följande information om sin överens- kommelse med kapitalförvaltaren:

–Hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren uppmuntrar denne att anpassa sin investeringsstrategi och sina investeringsbeslut efter profilen och löptiden för den institutionella investerarens ansvars- förbindelser, i synnerhet långfristiga ansvarsförbindelser.

–Hur den överenskommelsen uppmuntrar kapitalförvaltaren att fatta investeringsbeslut som grundas på bedömningar av investerings- objektets finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång

sikt, och att engagera sig i investeringsobjekten i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt.

–Hur metoden och tidshorisonten för utvärdering av kapitalförvaltarens prestationer och ersättningen för kapitalförvaltningstjänsterna stämmer överens med profilen och löptiden för den institutionella investerarens ansvarsförbindelser, i synnerhet långfristiga ansvarsförbindelser, samt beaktar det långsiktiga resultatet i absoluta snarare än relativa termer.

–Hur den institutionella investeraren bevakar kapitalförvaltarens kost- nader för portföljens omsättning och hur den definierar och bevakar portföljens avsedda omsättningshastighet eller hastighetsintervall.

–Varaktigheten av överenskommelsen med kapitalförvaltaren.

Om överenskommelsen med kapitalförvaltaren inte innehåller ett eller flera sådana inslag, ska den institutionella investeraren lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför det förhåller sig så (den nya artikel 3h.2 i direktivet om aktieägares rättigheter).

Informationen ska finnas tillgänglig kostnadsfritt på den institutionella investerarens webbplats och uppdateras årligen. Om ingen väsentlig för- ändring har skett, behöver dock ingen uppdatering göras. Medlemsstaterna får föreskriva att denna information ska finnas tillgänglig kostnadsfritt på andra lättillgängliga sätt på internet (nya artikel 3h.3 i direktivet om aktie- ägares rättigheter).

Institutionella investerare som regleras genom Solvens II-direktivet ska få ta med denna information i sin rapport om solvens och finansiell ställ- ning enligt artikel 51 i det direktivet.

Tjänstepensionsföretagen ska omfattas av kraven

I svensk rätt finns det i dag inte några bestämmelser som ålägger tjänste- pensionsföretag sådana skyldigheter som följer av ändringsdirektivet. Bestämmelser om detta måste därför införas. De nu aktuella delarna av ändringsdirektivet har redan genomförts med avseende på livförsäkrings- företag, försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäk- ringsrörelselagen [2010:2043]) och pensionsstiftelser (prop. 2018/19:56, bet. 2018/19:CU16, rskr. 2018/19:213). Bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör ges samma språkliga utformning som i försäkringsrörelselagen.

Även med avseende på tjänstepensionsföretagen bedömer regeringen att ändringsdirektivets krav inte är tillämpligt på fond- och depåförsäkringar. Sådana placeringar bör därför undantas från skyldigheterna. Detta bör, i likhet med hur det uttrycks på andra ställen i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag, uttryckas som att skyldigheterna inte ska omfatta till- gångar som svarar mot avsättningar för villkorad återbäring och fond- försäkringsåtaganden där försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken.

Regler om intressekonflikter

Av ändringsdirektivet följer att befintliga regler om intressekonflikter som är tillämpliga på institutionella investerare ska vara tillämpliga också

Prop. 2018/19:158

285

Prop. 2018/19:158 i fråga om aktieägarengagemang (nya artikel 3g.3 i direktivet om aktie- ägares rättigheter).

De uppföranderegler som föreslås för tjänstepensionsföretag i denna proposition är så generellt utformade att de kommer att omfatta de nu aktuella skyldigheterna. Ett tjänstepensionsföretag ska t.ex. upprätta och följa styrdokument för hantering av intressekonflikter mellan företagets intressenter (se avsnitt 9.4.1). Därigenom tillgodoses skyldigheterna i anledning av ändringsdirektivet.

Tillsyn och sanktioner

Medlemsstaterna ska enligt direktivet om aktieägares rättigheter fastställa regler om åtgärder och sanktioner för överträdelser av nationella bestäm- melser som antas enligt det direktivet och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Åtgärderna och sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande (nya artikel 14b i direktivet om aktieägares rättigheter).

Tjänstepensionsföretags verksamhet föreslås stå under tillsyn av Finans- inspektionen (se avsnitt 13.1.1). Finansinspektionen ska i sin tillsyns- verksamhet se till att verksamheten drivs i enlighet med den nya lagen.

För att Finansinspektionen ska kunna fullgöra sitt tillsynsuppdrag före- slås att tjänstepensionsföretag ska lämna upplysningar till Finansinspek- tionen (se avsnitt 13.1.1). Finansinspektionen ska också ha rätt att ingripa om ett tjänstepensionsföretag åsidosätter sina skyldigheter, bl.a. genom att utfärda förelägganden och göra anmärkningar. I vissa fall ska Finans- inspektionen även kunna återkalla tillstånd eller meddela varning och besluta om sanktionsavgifter (se avsnitt 13.2.2).

Det föreslagna regelverket utgör en tillräcklig garanti för att de nu aktu- ella skyldigheterna ska fullgöras. Finansinspektionen har enligt det regelverket effektiva möjligheter att kontrollera att skyldigheterna fullgörs och möjlighet att ingripa i de situationer när så inte är fallet. Detta gäller även i förhållande till de skyldigheter som följer av ändringsdirektivet.

8.3Skuldtäckning

8.3.1Grundläggande principer

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska ha tillgångar för skuldtäckning som minst uppgår till ett belopp som motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna.

De tillgångar som används för skuldtäckning ska investeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till arten och löptiden hos åtagandena.

Regeringens bedömning: Möjligheten enligt andra tjänstepensions- direktivet att ge tillfälliga undantag från kravet på full skuldtäckning bör inte utnyttjas.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

286

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regering- ens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Sveriges advokat- samfund påpekar att det tidigare framgick av försäkringsrörelselagen att tillgångar bara får användas för skuldtäckning till den del de inte belastas av panträtt eller annan säkerhetsrätt. Advokatsamfundet anser att det bör införas en uttrycklig bestämmelse om pantsättningsförbud i den nya lagen eftersom det fortfarande upprätthålls ett sådant förbud i rättstillämpningen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser om skuldtäckning av tekniska avsättningar (artikel 14).

Ett tjänstepensionsinstitut ska alltid inneha tillräckliga och lämpliga tillgångar som täcker de tekniska avsättningarna för alla pensionsplaner som det förvaltar (artikel 14.1).

Hemmedlemsstaten får tillåta ett tjänstepensionsinstitut att under en begränsad tid inneha otillräckliga tillgångar för att täcka de tekniska avsättningarna (artikel 14.2). I detta fall ska de behöriga myndigheterna kräva att tjänstepensionsinstitutet antar en konkret och genomförbar åter- hämtningsplan med tidsangivelser så att kraven på skuldtäckning blir upp- fyllda igen. Av planen ska framgå hur institutet inom rimlig tid avser att återställa tillgångarnas storlek till den nivå som krävs för att helt täcka de tekniska avsättningarna. Planen ska godkännas av den behöriga myndig- heten och hållas tillgänglig för institutets medlemmar. När planen upp- rättas ska bl.a. institutets specifika situation, särskilt när det gäller dess matchning av tillgångar och skulder, riskprofil, likviditetsplan, och ålders- profil beaktas. Om pensionsplanen upphör att gälla under dispenstiden ska institutet underrätta den behöriga myndigheten. Institutet ska i dessa fall inrätta ett förfarande om hur tillgångar och motsvarande åtaganden ska överföras till ett annat tjänstepensionsinstitut eller försäkringsföretag samt underrätta den behöriga myndigheten om detta och göra denna information tillgänglig för medlemmar eller deras företrädare.

Om det är fråga om gränsöverskridande verksamhet ska de tekniska avsättningarna alltid täckas av tillgångar som är tillräckliga i förhållande till samtliga planer som förvaltas (artikel 14.3). Om detta villkor inte är uppfyllt ska den behöriga myndigheten direkt ingripa och kräva att tjänste- pensionsinstitutet omedelbart utformar lämpliga åtgärder och genomför dem utan dröjsmål på ett sådant sätt att medlemmar och förmånstagare har ett adekvat skydd.

Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om skuldtäckning överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelser i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 16).

Gällande rätt

I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om investering av tillgångar som svarar mot försäkringstekniska avsättningar (6 kap. 7 §). Dessa till- gångar ska, utöver det som följer av övriga bestämmelser, investeras på ett

Prop. 2018/19:158

287

Prop. 2018/19:158 sätt som är lämpligt med hänsyn till åtagandenas art och löptid. Investe- ringar ska även göras på ett sätt som bäst gagnar försäkringstagarnas intressen, mot bakgrund av de mål för investeringar som har ställts upp och offentliggjorts.

Försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkrings- rörelselagen [2010:2043]) ska ha tillgångar för skuldtäckning som minst uppgår till ett belopp som svarar mot de försäkringstekniska avsätt- ningarna för egen räkning, med tillägg av depositioner av en återförsäk- ringsgivare (6 kap. 1 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Med försäkringstekniska avsättningar för egen räkning avses de försäkrings- tekniska avsättningarna inklusive mottagen återförsäkring och med avdrag för avgiven återförsäkring. Om avgiven återförsäkring inte bidrar till att minska försäkringsföretagets risktagande får Finansinspektionen i ett en- skilt fall besluta att avdrag inte får göras för sådan återförsäkring. Det saknas möjlighet till dispens från kravet på full skuldtäckning.

För tjänstepensionskassorna gäller motsvarande bestämmelser om skuldtäckning som för försäkringsföretag som följer övergångsbestäm- melserna (7 kap. 9 § 1982 års FRL jämförd med 24 b § femte stycket UFL).

Grundläggande principer för skuldtäckning

Andra tjänstepensionsdirektivet kräver, i likhet med första tjänstepen- sionsdirektivet, att tjänstepensionsinstitut alltid ska ha tillräckliga till- gångar som täcker de tekniska avsättningarna, s.k. skuldtäckningstill- gångar. Det bör därför införas bestämmelser om detta i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Vid genomförandet av första tjänstepensions- direktivet gjordes bedömningen att svensk rätt redan uppfyllde direktivets krav om skuldtäckning avseende livförsäkringsföretagen (se prop. 2004/05:165 s. 165). För tjänstepensionskassor infördes bestämmelser om att de skulle omfattas av samma bestämmelser som livförsäkringsföretag.

Regeringen anser att andra tjänstepensionsdirektivet bör genomföras i svensk rätt på motsvarande sätt för tjänstepensionsföretag eftersom direk- tivets krav i fråga om tillräckliga skuldtäckningstillgångar är detsamma som i första tjänstepensionsdirektivet. De grundläggande bestämmelserna om skuldtäckning i den nya lagen bör utformas efter förebild av de bestäm- melser som gäller för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmel- serna och tjänstepensionskassor (6 kap. 1 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 respektive 7 kap. 9 § 1982 års FRL jämförd med 24 b § femte stycket UFL). Det bör alltså krävas att ett tjänstepensionsföretag ska ha tillgångar för skuldtäckning som minst uppgår till ett belopp som svarar mot de försäkringstekniska avsättningarna. Därigenom tillgodoses andra tjänstepensionsdirektivets krav på att de tekniska avsättningarna alltid ska täckas av tillräckliga tillgångar (artikel 14.1 och 14.3 första meningen).

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet krävs också att de tillgångar som används för skuldtäckning är lämpliga för detta ändamål (artikel 14.1). I första tjänstepensionsdirektivet kompletterades motsvarande krav med ett krav på att tillgångarna ska investeras på ett sätt som är anpassat till de

288

förväntade framtida pensionsförmånernas typ och varaktighet, dvs. i enlig- het med matchningsprincipen (artikel 18.1 första stycket b). Något sådant uttryckligt krav finns inte i andra tjänstepensionsdirektivet.

Vid bedömningen av om en skuldtäckningstillgång uppfyller kravet i andra tjänstepensionsdirektivet på lämplighet får det dock anses vara en naturlig utgångspunkt att beakta relationen till de åtaganden som till- gångarna är avsedda att täcka. Det bör därför införas en bestämmelse i den nya lagen om att de tillgångar som används för skuldtäckning ska investe- ras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till åtagandenas art och löptid. En motsvarande bestämmelse finns även i försäkringsrörelselagen (6 kap. 7 §). Övriga bestämmelser om investeringar behandlas i avsnitt 8.2.

Sveriges advokatsamfund anser att det bör framgå av den nya lagen att det gäller ett pantsättningsförbud för skuldtäckningstillgångar. Regeringen konstaterar att före genomförandet i svensk rätt av Solvens II-direktivet innehöll försäkringsrörelselagen en uttrycklig katalog över vilka tillgångs- slag som var tillåtna för skuldtäckning (6 kap. 3 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Katalogen kompletterades med bl.a. en bestämmelse om att tillgångar fick användas för skuldtäckning bara till den del de inte belastades av panträtt eller annan säkerhetsrätt (6 kap. 8 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Motsvarande bestämmelser fanns även i 1982 års försäkringsrörelselag (7 kap. 10 §). De bestämmelserna gällde dock inte i tjänstepensionsverksamhet och tillämpas följaktligen inte heller av de försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (se 6 kap. 20 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 och 7 kap. 12 § 1982 års FRL). I samband med genomförandet i svensk rätt av första tjänstepensions- direktivet gjordes nämligen bedömningen att i tjänstepensionsverksamhet skulle bestämmelserna om tillåtna tillgångsslag och begränsningar för olika tillgångsslag ersättas med en lämplighetsbedömning i det enskilda fallet (se prop. 2004/05:165 s. 174 och 228). Som framgår ovan bör en liknande ordning gälla för tjänstepensionsföretag. Vid bedömningen av om en tillgång är lämplig för skuldtäckning finns utrymme att beakta i vilken utsträckning tillgången belastas av panträtt eller annan säkerhets- rätt. Regeringen anser därför, till skillnad från Advokatsamfundet, att det inte behöver införas något uttryckligt pantsättningsförbud i den nya lagen.

När första tjänstepensionsdirektivet genomfördes i svensk rätt gjordes bedömningen att möjligheten till dispens från full skuldtäckning inte borde utnyttjas (prop. 2004/05:165 s. 166). Samma bedömning bör göras när det gäller andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 14.2). Som framgår nedan föreslår regeringen att försäkringstagare, försäkrade och andra ersättnings- berättigade i ett tjänstepensionsföretag ska ha förmånsrätt i de tillgångar som används för skuldtäckning (se avsnitt 8.3.6). Eftersom förmånsrätten utgör en trygghet för de ersättningsberättigade krävs mycket goda skäl för en generell möjlighet till undantag från full skuldtäckning. Det har inte framkommit några sådana skäl.

I avsnitt 13.2.1 föreslås att Finansinspektionen ska ingripa mot ett tjänstepensionsföretag om företaget har åsidosatt sina skyldigheter. Där- igenom tillgodoses kravet i andra tjänstepensionsdirektivet om att åtgärder ska vidtas mot tjänstepensionsinstitut som vid gränsöverskridande verk- samhet inte innehar tillräckliga skuldtäckningstillgångar (artikel 14.3 andra meningen).

Prop. 2018/19:158

289

Prop. 2018/19:158 8.3.2	Värdering av tillgångar som används för
	skuldtäckning

Regeringens förslag: De tillgångar som används för skuldtäckning ska värderas till verkligt värde. Eventuella skulder som hänför sig till för- värvet av tillgången ska dras av när värdet fastställs.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om värdering av skuldtäckningstillgångar till verkligt värde.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot

det.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inget att invända mot det. Svensk Försäkring ifrågasätter om det behövs närmare föreskrifter om värdering av skuldtäckningstillgångar. Enligt Svensk Försäkring bör bemyndigandet begränsas till att avse endast de tillgångar som inte värderas till verkligt värde i den finansiella redo- visningen. Det bör i vart fall undvikas att det uppstår diskrepanser mellan värdering till verkligt värde i redovisningen och för skuldtäckning.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några särskilda bestäm- melser om värdering av tillgångar som används för skuldtäckning. Det finns dock bestämmelser om värdering av investeringar i derivat- instrument. Dessa behandlas närmare i avsnitt 8.2.3.

Gällande rätt

Enligt försäkringsrörelselagen ska ett försäkringsföretags samtliga till- gångar och skulder tas upp till verkligt värde (5 kap. 2 §). Med verkligt värde avses det belopp till vilket en tillgång eller en skuld skulle kunna överlåtas eller regleras i en transaktion mellan sinsemellan oberoende parter som har ett intresse av att transaktionen genomförs.

För försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkrings- rörelselagen [2010:2043]) gäller att de tillgångar som används för skuld- täckning ska värderas till verkligt värde. Från detta värde ska avdrag göras för skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången (6 kap. 27 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fick meddela föreskrifter om värdering till verkligt värde (6 kap. 34 § 9 FRL i lydelsen före den 1 januari 2016).

Motsvarande bestämmelser gäller även för tjänstepensionskassor (7 kap. 10 f § andra och tredje styckena 1982 års FRL jämförd med 24 b § UFL).

Värdering av tillgångar som används för skuldtäckning

För att säkerställa att ett tjänstepensionsföretag har tillräckligt med skuld- täckningstillgångar och att dessa företag använder likartade värderings-

290

metoder bör det införas bestämmelser om att en huvudprincip ska an- Prop. 2018/19:158 vändas vid värderingen av de tillgångarna. Det finns klara fördelar med att

ha en enhetlig och etablerad värderingsprincip. Framför allt leder en sådan värdering av tillgångarna till den bästa jämförbarheten mellan tjänste- pensionsföretagen. Huvudprincipen bör i likhet med det som gäller för försäkringsföretag och tjänstepensionskassor vara värdering till verkligt värde.

I värderingen bör skulder som är hänförliga till förvärvet av en tillgång beaktas (dras av) eftersom de kan påverka försäkringstagarnas, de försäk- rades och andra ersättningsberättigades rätt. Bestämmelserna i den nya lagen bör alltså utformas efter förebild av de bestämmelser som gäller för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och tjänste- pensionskassor (6 kap. 27 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 respektive 7 kap. 10 f § andra stycket 1982 års FRL jämförd med 24 b § UFL).

Som framgår ovan får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om värderingen till verkligt värde för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och tjänste- pensionskassor. Regeringen anser, till skillnad från Svensk Försäkring, att ett motsvarande bemyndigande bör införas i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag. Det är enligt regeringens uppfattning inte lämpligt att i lag närmare precisera vilken värderingsmetodik som ska användas för att fastställa det verkliga värdet. Detta bör i stället göras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Därigenom bör även uppkomsten av diskrepanser mellan värdering till verkligt värde i den finansiella redovisningen och för skuldtäckning, som Svensk Försäkring varnar för, kunna förhindras.

8.3.3Aktier och andelar i dotterföretag

Regeringens bedömning: Det bör inte införas några bestämmelser om förutsättningarna för att få använda aktier och andelar i dotterföretag för skuldtäckning. Det bör inte heller införas några särskilda bestäm- melser om värderingen av sådana aktier och andelar som används för skuldtäckning.

Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens bedöm- ning. Enligt utredningens förslag ska det införas bestämmelser om förut- sättningarna för att få använda aktier och andelar i dotterföretag för skuld- täckning och om värderingen av dessa tillgångar.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring avstyrker de föreslagna bestämmelserna om förutsättningarna för att få använda aktier och andelar i dotterföretag för skuldtäckning.

Promemorians förslag och bedömning avviker delvis från regeringens bedömning. Promemorians förslag och bedömning avviker från regeringens bedömning genom att det i promemorian föreslås en bestäm- melse om att för det fall ett tjänstepensionsföretag endast äger en del av aktierna i ett dotterföretag, ska bara den del av dotterföretagets tillgångar och skulder som svarar mot aktieinnehavet beaktas i värderingen av till-

gångarna.

291

Prop. 2018/19:158 Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Svensk Försäkring anser att den föreslagna bestämmelsen är otydlig och inte lämplig i den utformning den har i förslaget. Att värdet på ett tjänstepensionsföretags innehav av ett dotterbolag endast ska motsvara den ägda andelen borde enligt Svensk Försäkring vara självklart. Enligt Svensk Försäkring kan bestämmelsen leda till en märklig värdering av vissa dotterföretag, t.ex. försäkringsföretag.

Skälen för regeringens bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några särskilda bestäm- melser om investeringar i aktier i dotterföretag. Dessa tillgångar omfattas av bestämmelserna om aktsamhetsprincipen, diversifiering av tillgångar samt investeringar i uppdragsgivande företag. Andra tjänstepensions- direktivet innehåller inte heller några bestämmelser om värdering av aktier i dotterföretag som används för skuldtäckning.

Gällande rätt

I försäkringsrörelselagen finns inga bestämmelser om förutsättningarna för att få använda aktier och andelar i dotterföretag för skuldtäckning eller om värderingen av dessa tillgångar. Försäkringsföretag som följer över- gångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]) omfattas däremot av sådana bestämmelser.

Aktier och andelar i dotterföretag som är ett publikt försäkrings- aktiebolag, ett publikt bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag, värde- pappersbolag eller fondbolag, eller ett utländskt företag av motsvarande slag får användas för skuldtäckning utan särskilda begränsningar (6 kap. 4 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Avseende aktier och andelar i övriga dotterföretag gäller däremot att de endast får användas för skuldtäckning om dotterföretaget äger vissa typer av tillgångar, direkt eller indirekt, såsom obligationer och andra skuldförbindelser, vissa typer av aktier och andra värdepapper eller fastigheter. För att aktier och andelar i dotterföretag som bedriver fastighetsverksamhet ska få användas i skuld- täckningen krävs dessutom att byggnader som hör till fastigheten ska vara brandförsäkrade. Detta krav gäller även för vissa skuldförbindelser för vilka panträtt i fastighet eller tomträtt lämnats som säkerhet. För dessa skuldförbindelser ska dessutom panträttens ligga inom en viss andel av fastigheten eller tomträttens värde.

När det gäller värdering finns särskilda bestämmelser för aktier i dotter- företag som har till uppgift att direkt eller indirekt äga vissa tillgångar (6 kap. 28 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). För sådana aktier får inte fastställas högre värde än det som skulle ha fastställts för dotter- företagets tillgångar, efter avdrag för dess skulder, om de ägts direkt av försäkringsföretaget. Om försäkringsföretaget inte äger samtliga aktier i dotterföretaget, beaktas bara så stor del av tillgångarnas värde som svarar mot aktieinnehavet.

292

För tjänstepensionskassor gäller motsvarande bestämmelser (7 kap. Prop. 2018/19:158 10 a § och 10 f § fjärde stycket 1982 års FRL jämförd med 24 b § femte

stycket UFL).

Användningen av aktier och andelar i dotterföretag för skuldtäckning

Regeringen anser, i likhet med den bedömning som görs i promemorian och till skillnad från utredningen, att det inte finns något behov av sär- skilda bestämmelser om förutsättningarna för tjänstepensionsföretag att använda aktier och andelar i dotterföretag för skuldtäckning. I avsnitt 8.2.1 föreslås att aktsamhetsprincipen ska gälla för ett tjänstepensionsföretags samtliga investeringar samt att bestämmelser med krav på riskspridning och riskkontroll ska införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Dessutom föreslår regeringen att tjänstepensionsföretag ska omfattas av ett riskkänsligt kapitalkrav som bl.a. innebär att företagen får ett högre kapitalkrav om koncentrationsrisken, dvs. risken för att ett företag har för stora exponeringar mot en och samma emittent (företag eller grupp av närstående företag), är hög (se avsnitt 8.5.2). Det finns därför inte skäl att införa ytterligare villkor i den nya lagen om tjänstepensionsföretag av- seende användningen av aktier och andelar i dotterföretag för skuld- täckning.

I promemorian föreslås att det ska införas en bestämmelse i den nya lagen som anger att om ett tjänstepensionsföretag endast äger en del av aktierna i ett dotterföretag, ska bara den del av dotterföretagets tillgångar och skulder som svarar mot aktieinnehavet beaktas i värderingen av till- gångarna. Enligt regeringens bedömning finns det inte något behov av en sådan bestämmelse. Om ett tjänstepensionsföretag använder aktier och andelar i dotterföretag för skuldtäckning ska dessa tillgångar, i likhet med övriga skuldtäckningstillgångar, värderas till verkligt värde (se avsnitt 8.3.2). Vid en sådan värdering får det, som Svensk Försäkring påpekar, anses vara självklart att värdet på innehavet ska motsvara den andel som tjänstepensionsföretaget äger i dotterföretaget. Någon uttrycklig bestäm- melse om detta är därför inte nödvändig.

8.3.4När fordringar på någon annan än försäkringstagare får användas för skuldtäckning

Regeringens förslag: Fordringar på någon annan än försäkringstagare ska bara tas upp i skuldtäckningen till den del de överstiger gäldenärens fordringar på tjänstepensionsföretaget.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot

det.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot

det.

293

Prop. 2018/19:158 Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om värdering av fordringar på någon annan än försäkringstagare som används för skuldtäckning.

Gällande rätt

I försäkringsrörelselagen finns det inte några bestämmelser om värdering av fordringar på någon annan än försäkringstagare som används för skuld- täckning.

För försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkrings- rörelselagen [2010:2043]) gäller att fordringar på någon annan än för- säkringstagare bara ska beaktas i skuldtäckningen till den del de överstiger belopp som gäldenären har att fordra av försäkringsföretaget (6 kap. 29 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016).

Motsvarande bestämmelser gäller för tjänstepensionskassor (7 kap. 10 f § första stycket 1982 års FRL jämförd med 24 b § femte stycket UFL).

När fordringar på någon annan än försäkringstagare får användas för skuldtäckning

En av de grundläggande redovisningsprinciperna i årsredovisningslagstift- ningen innebär att tillgångar, skulder och avsättningar inte får kvittas mot varandra (2 kap. 4 § första stycket 6 ÅRL jämförd med 2 kap. 2 § ÅRFL). Detta medför att det i vissa fall kan finnas tillgångar och skulder mot samma motpart som inte nettoredovisas, men som kan räknas av mot var- andra civilrättsligt.

För att säkerställa att ett tjänstepensionsföretags fordringar på andra än försäkringstagare inte tas upp till ett högre värde i skuldtäckningen än vad de ersättningsberättigade har rätt till, bör det införas en bestämmelse om värdering av dessa tillgångar i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Bestämmelsen bör utformas efter förebild av de bestämmelser som gäller för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och tjänste- pensionskassor. Fordringar på någon annan än försäkringstagare bör alltså bara beaktas i skuldtäckningen till den del de överstiger fordringar som gäldenären har på tjänstepensionsföretaget. Detta förhindrar att ett för högt tillgångsbelopp tas upp i skuldtäckningen om det finns en skuld som är reglerbar (kvittningsbar) mot tillgången. De tillgångar som kan vara aktuella är exempelvis skattefordringar, vissa typer av återköpstransak- tioner och koncerninterna fordringar.

8.3.5Register över tillgångar som används för skuldtäckning

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska föra ett register över de tillgångar som används för skuldtäckning. Om en tillgång har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan nyttjas för skuld- täckning, ska detta antecknas i registret.

294

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om förande av registret.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot

det.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inget att invända mot det. Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt, Länsförsäkringar AB, Swedbank Försäkring AB och SEB Pension och Försäkring AB anser att det vid fondförsäkringsverksamhet, oberoende av storleken på de försäkringstekniska avsättningarna, bör vara ett krav att fondandelarna för vilka de försäkrade bär placeringsrisk alltid ska föras in i skuldtäckningsregistret.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några krav på att det ska finnas ett register över de tillgångar som används för skuldtäckning.

Gällande rätt

Enligt försäkringsrörelselagen ska ett försäkringsföretag föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för att täcka de försäkringstekniska avsättningarna (6 kap. 11 §). Om en tillgångs fulla värde inte kan nyttjas för skuldtäckning ska detta antecknas i registret. I försäkringsrörelselagen anges även vilka tillgångar som inte ska antecknas i registret (6 kap. 12 §). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förande av register (6 kap. 14 § 4 FRL).

Motsvarande bestämmelser gäller även för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]). Dessa försäkringsföretag ska föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångarnas värde (6 kap. 30 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Försäkringsföretagen ska dessutom föra ett särskilt register över de tillgångar som används för skuldtäckning i verksamheten avseende tjänstepensionsförsäkring. Om en tillgångs fulla värde inte kan nyttjas för skuldtäckning ska detta antecknas i registret.

För tjänstepensionskassor finns det inte något uttryckligt krav på att ett register över skuldtäckningstillgångar ska upprättas. I Finansinspektionens numera upphävda föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2008:7) om skuld- täckning i svenska försäkringsbolag och tjänstepensionskassor angavs dock att tjänstepensionskassor bör ha en förteckning över tillgångar som används för skuldtäckning (allmänt råd till 8 kap. 3 §).

Det krav på register över skuldtäckningstillgångar som försäkringsföretag omfattas av är bl.a. föranlett av de särskilda bestämmelser om förmånsrätt

Prop. 2018/19:158

295

Prop. 2018/19:158 som gäller för försäkringstagare om försäkringsföretaget skulle gå i konkurs eller om utmätning skulle ske.

I avsnitt 8.3.6 föreslås att försäkringstagare, försäkrade och andra ersätt- ningsberättigade i ett tjänstepensionsföretag ska omfattas av förmånsrätt. Det får därför anses berättigat ur ett kundskyddsperspektiv att tjänstepen- sionsföretag, i likhet med försäkringsföretag, ska föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och till- gångarnas värde. Om en tillgång har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, ska detta antecknas i registret. Bestämmelser om detta bör därför införas i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag.

Detaljerade bestämmelser om hur registret ska föras bör tas in i före- skrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om detta.

Isådana föreskrifter kan t.ex. krav av det slag som bl.a. Skandia efterfrågar införas.

Förutom att ligga till grund för förmånsrätt bör ett register över till- gångar som används för skuldtäckning även kunna vara ett medel för Finansinspektionens tillsyn över tjänstepensionsföretag (jfr prop. 1994/95:184 s. 200). Frågor om tillsyn behandlas i avsnitt 13.

	8.3.6	Förmånsrätt

	Regeringens förslag: Försäkringstagares, försäkrades och andra ersätt-
	ningsberättigades fordringar hos ett tjänstepensionsföretag ska omfattas
	av förmånsrätt. Förmånsrätten ska knytas till de tillgångar som finns
	upptagna i register över tillgångar som används för skuldtäckning.

	Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.
	Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot
	det.
	Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.
	Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
	har inget att invända mot det. Svensk Försäkring anser att den föreslagna
	bestämmelsen i förmånsrättslagen (1970:979) ska förtydligas så att det
	klart framgår att även försäkrade har förmånsrätt.
	Skälen för regeringens förslag
	Andra tjänstepensionsdirektivet
	Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om
	förmånsrätt vid konkurs eller utmätning.
	Gällande rätt
	Enligt förmånsrättslagen (4 a §) följer förmånsrätt med försäkringstagares
	och andra ersättningsberättigades fordran hos försäkringsgivare i den
	egendom och den omfattning som anges i försäkringsrörelselagen.
	Fordringarna ska grundas på försäkringsavtal eller avse återbetalningar av
	premier för att ett försäkringsavtal inte har kommit till stånd eller har upp-
296	hört att gälla (6 kap. 13 § FRL). Förmånsrätten omfattar de tillgångar som

finns angivna i ett särskilt register över tillgångar som svarar mot försäk- ringstekniska avsättningar när försäkringsföretaget försätts i konkurs eller utmätning äger rum.

Försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkrings- rörelselagen [2010:2043]) omfattas av motsvarande bestämmelser (6 kap. 31 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016).

För medlemmar och andra ersättningsberättigade i tjänstepensions- kassor finns det inte några särskilda bestämmelser om förmånsrätt. För- månsrätten kan dock anses reglerad indirekt via kraven på stadgarnas innehåll. Dessa ska bl.a. ange försäkringsförmånernas beskaffenhet och storlek eller grunderna för beräknande av förmånerna, hur medel som inte ska avsättas i försäkringsfond ska användas, hur återbäring ska fördelas samt hur föreningens tillgångar ska behandlas vid en upplösning (11 § UFL). Det finns dessutom bestämmelser om hur föreningens egendom ska hanteras till dess att konkursen är avslutad (60 och 61 §§ UFL).

Förmånsrätt

Försäkringstagare och andra ersättningsberättigade har sedan länge en särskild förmånsrätt om försäkringsföretaget försätts i konkurs eller är föremål för utmätning. Förmånsrätten omfattar enligt försäkringsrörelse- lagen de tillgångar som finns upptagna i det register som används för att utvisa tillgångar som svarar mot försäkringstekniska avsättningar (6 kap. 13 § FRL). Bestämmelserna har sin grund i bl.a. Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/17/EG av den 19 mars 2001 om rekonstruktion och likvidation av försäkringsföretag. Numera finns bestämmelser om förmåns- rätt i Solvens II-direktivet (artikel 275). Motsvarande bestämmelser finns däremot inte i andra tjänstepensionsdirektivet. Även om det unionsrättsliga regelverket inte omfattar tjänstepensionsföretag finns det dock starka skäl att ha särskild förmånsrätt på hela tjänstepensionsområdet. De som har fordringar relaterade till tjänstepensionsförsäkringar i ett tjänstepensions- företag – dvs. försäkringstagare, försäkrade och andra ersättnings- berättigade – har samma behov av skydd om företaget skulle gå i konkurs eller om utmätning skulle ske som de ersättningsberättigade i ett försäkringsföretag har i motsvarande situation. Samma förmånsrätt bör därför gälla i tjänstepensionsföretag som i försäkringsföretag.

För att ett system med särskild förmånsrätt ska fungera krävs att även tjänstepensionsföretagen för ett register över de tillgångar som används för skuldtäckning. Som framgår ovan i avsnitt 8.3.5 föreslås att det ska införas en bestämmelse om förande av sådant register i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag. I den nya lagen bör det även införas en bestämmelse om att förmånsrätten ska omfatta de tillgångar som finns upptagna i registret, i likhet med det som gäller enligt försäkringsrörelselagen.

Därutöver bör det införas en hänvisning i förmånsrättslagen till bestäm- melsen om förmånsrätt i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Enligt regeringens bedömning står det klart att den som är försäkrad enligt en tjänstepensionsförsäkring omfattas av begreppet andra ersättnings- berättigade i den mening som avses i förmånsrättslagen (4 a §). Regeringen anser därför, till skillnad från Svensk Försäkring, att det inte

Prop. 2018/19:158

297

Prop. 2018/19:158 behöver anges uttryckligen i förmånsrättslagen att försäkrade omfattas av förmånsrätt.

	8.4	Kapitalbas
	8.4.1	Tjänstepensionsföretag ska ha en tillräcklig
		kapitalbas

	Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska vid varje tidpunkt,
	utöver tillgångar som krävs för skuldtäckning, ha en tillräcklig kapital-
	bas.
	Kapitalbasen ska minst uppgå till det riskkänsliga kapitalkravet.
	Kapitalbasen ska dock aldrig vara mindre än det högsta av minimi-
	kapitalkravet eller garantibeloppet.

	Utredningens förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens
	förslag.
	Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
	har inget att invända mot det. Svensk Försäkring anser att bestämmelserna
	om kapitalbasens storlek även framöver borde utformas i enlighet med det
	som föreskrivs i 7 kap. FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 och utan
	den koppling till ett riskkänsligt kapitalkrav som utredningen föreslår.
	Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
	förslag. I promemorians förslag anges dock inte uttryckligen att ett tjänste-
	pensionsföretag, utöver tillgångar som krävs för skuldtäckning, ska ha en
	tillräcklig kapitalbas.
	Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot
	det.
	Skälen för regeringens förslag
	Andra tjänstepensionsdirektivet
	I andra tjänstepensionsdirektivet ställs det upp krav på ett visst buffert-
	kapital för tjänstepensionsinstitut som står för åtaganden där de täcker
	biometriska risker (risker kopplade till dödsfall, invaliditet och lång
	levnad) eller som garanterar en viss avkastning eller en viss förmånsnivå.
	Tjänstepensionsinstituten ska ständigt, som en buffert, inneha komplett-
	erande tillgångar utöver det som motsvarar de tekniska avsättningarna.
	Storleken på de kompletterande tillgångarna ska återspegla typen av risk
	och tillgångssammansättningen avseende samtliga pensionsplaner som
	institutet förvaltar. Tillgångarna ska vara fria från alla förutsebara åtagan-
	den och fungera som en buffert för att kompensera skillnader mellan för-
	väntade och verkliga kostnader och intäkter (artikel 15.1).
	Den lägsta storleken på de kompletterande tillgångarna ska enligt direk-
	tivet (artikel 15.2) beräknas enligt bestämmelserna om disponibel solvens-
	marginal (artikel 16) och om föreskriven solvensmarginal (artiklarna 17
	och 18). Om det är berättigat av aktsamhetsskäl får medlemsstaterna kräva
	att tjänstepensionsinstitut som är belägna inom deras territorier ska
	uppfylla lagstadgade kapitalkrav eller införa mer detaljerade regler än de
298	som följer av direktivet (artikel 15.3).

För att säkerställa att tjänstepensionerna är långsiktigt hållbara ska tjänstepensionsinstitut vid varje tidpunkt ha en tillräcklig disponibel solvensmarginal som åtminstone motsvaras av kraven i direktivet (artikel 16.1).

Motsvarande bestämmelser finns i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 17.1–17.3).

Gällande rätt

I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om tillräcklig kapitalbas för försäkringsföretag (7 kap. 1 § FRL). Ett försäkringsföretag ska ha en kapitalbas som minst uppgår till det solvenskapitalkrav som gäller enligt lagen. Kapitalbasen ska dock aldrig vara mindre än minimikapitalkravet.

Försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna ska vid varje tidpunkt, utöver tillgångar som krävs för skuldtäckning, ha en tillräcklig kapitalbas (7 kap. 1 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). När verksamheten utövas ska kapitalbasen minst uppgå till en nivå som be- räknas med utgångspunkt i verksamhetens omfattning och art (solvens- marginalen). Kapitalbasen ska dock aldrig vara mindre än ett visst garanti- belopp.

Regleringen för tjänstepensionskassor motsvarar i huvudsak det som gäller för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (25 § UFL). För tjänstepensionskassor finns dock inget krav på att kapitalbasen inte får vara mindre än ett visst garantibelopp.

Finansinspektionens förslag i kapitalkravsrapporten

Finansinspektionen föreslår i sin rapport Förslag till kapitalkravsreglering för tjänstepensionsföretag av den 1 september 2017 (dnr 17-4640), nedan benämnd kapitalkravsrapporten, att ett tjänstepensionsföretag vid varje tidpunkt, utöver de tillgångar som krävs för skuldtäckning, ska ha en till- räcklig kapitalbas. Kapitalbasen ska minst uppgå till det högsta av det riskkänsliga kapitalkravet och det schablonmässiga kapitalkravet eller garantibeloppet.

Tjänstepensionsföretag ska ha en tillräcklig kapitalbas

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller, liksom första tjänstepensions- direktivet, en solvensreglering som innebär att ett tjänstepensionsinstitut ska ha ett visst buffertkapital med kompletterande tillgångar utöver de till- gångar som krävs för att täcka de försäkringstekniska avsättningarna. Syftet är att säkerställa att varje tjänstepensionsinstitut kan täcka förluster och uppfylla de åtaganden som institutet har gentemot försäkringstagare, försäkrade och andra ersättningsberättigade. De nu aktuella bestäm- melserna i första tjänstepensionsdirektivet har i svensk rätt genomförts i bestämmelser som innebär att försäkringsföretag och tjänstepensions- kassor, utöver tillgångar som krävs för skuldtäckning, ska ha en tillräcklig kapitalbas. Kapitalbasen ska minst uppgå till det kapitalkrav som försäk- ringsföretaget eller tjänstepensionskassan omfattas av. Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet bör genomföras på motsvarande sätt i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Prop. 2018/19:158

299

Prop. 2018/19:158 När det gäller kapitalbasens storlek så bör den minst uppgå till de kapitalkrav som föreslås ska gälla enligt den nya lagen om tjänstepensions- företag. I avsnitt 8.5.1 föreslås att tjänstepensionsföretag ska omfattas av ett riskkänsligt kapitalkrav, vilket är en nationell reglering som föreslås gälla utöver andra tjänstepensionsdirektivets krav på visst minsta buffert- kapital. Det föreslås att direktivets krav på minsta buffertkapital genom- förs i form av ett minimikapitalkrav (avsnitt 8.5.4). Vidare föreslås att det ska finnas ett bestämt garantibelopp som sätter en lägsta nivå för kapital- basen, vilket framför allt har betydelse för nystartade tjänstepensions- företag (avsnitt 8.5.5).

300

Avsikten är att det riskkänsliga kapitalkravet ska innebära en förstärkt solvensreglering. Det är därför naturligt att regleringen om kapitalbasens storlek tar sin utgångspunkt i att kapitalbasen minst ska uppgå till det risk- känsliga kapitalkravet. Det kan dock anses mer problematiskt om ett tjänstepensionsföretag hamnar i en situation där det inte ens når upp till andra tjänstepensionsdirektivets krav på lägsta tillåtna buffertkapital. På samma sätt finns det skäl att se mer allvarligt på om kapitalbasen inte når upp till garantibeloppet. Det föreslås i avsnitt 13.2.5 att ett tjänstepensions- företag i sådana situationer skyndsamt ska återställa kapitalbasen. I enlig- het med detta bör det anges i den nya lagen att ett tjänstepensionsföretags kapitalbas aldrig ska understiga det högsta av minimikapitalkravet eller garantibeloppet.

8.4.2Kapitalbasens sammansättning

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretags kapitalbas ska få om- fatta inbetalt aktiekapital, garantikapital eller verksamhetskapital, konsolideringsfond, övrigt eget kapital och obeskattade reserver.

Efter tillstånd från Finansinspektionen ska även andra poster få ingå i kapitalbasen.

Avräkning från kapitalbasen ska göras för immateriella tillgångar, ut- delningar och förutbetalda anskaffningskostnader. Avräkning ska även göras för det bokförda värdet av aktier och tillskott i annan form i ett tjänstepensionsföretag, ett försäkringsföretag, ett kreditinstitut, ett institut för elektroniska pengar, ett värdepappersbolag eller motsvar- ande utländskt företag, ett utländskt återförsäkringsföretag, ett försäk- ringsholdingföretag eller ett finansiellt institut. Avräkning ska dock inte göras för tillskott som avser företag som tillsammans med tjänstepen- sionsföretaget omfattas av grupptillsyn med avseende på gruppsolvens eller tillsyn över finansiella konglomerat.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om villkor för att ta in, räkna av och bestämma omfattningen av poster i kapitalbasen samt hur kapitalbasen i övrigt ska beräknas.

Regeringens bedömning: Andra tjänstepensionsdirektivet medger inte att förekomst av uttaxeringsrätt eller garantier från arbetsgivaren beaktas i ett tjänstepensionsföretags kapitalbas.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att

utredningen inte föreslår några bestämmelser om grupptillsyn och det enligt utredningens förslag ska anges i lagen att vissa särskilt angivna former av kapital får ingå i kapitalbasen om det medges. Utredningen behandlar inte frågan om huruvida uttaxeringsrätt bör få beaktas i ett tjänstepensionsföretags kapitalbas.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring och LO instämmer i utredningens förslag att det ska framgå att konsolideringsfonden ska få ingå i kapitalbasen. Enligt Svensk Försäkring finns det ingen anledning att i lagtexten räkna upp vilka ytterligare poster som kan få ingå i kapitalbasen efter beslut av Finansinspektionen utan det bör i stället införas en generell möjlighet till dispens. Svensk Försäkring invänder också mot utredningens resonemang om att förutbetalda anskaffningskostnader ska dras av från kapitalbasen då de förutbetalda anskaffningskostnaderna får tas upp som en tillgång i redovisningen. Beträffande avräkning från kapitalbasen före- slår Svensk Försäkring att de närmare anvisningarna om när avräkning ska ske från kapitalbasen tas in i lagtexten. Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt anser att bestämmelserna om kapitalbas för tjänstepensions- företag bör utformas på liknande sätt som i försäkringsrörelselagen för att tjänstepensionsföretagens motståndskraft vid en negativ utveckling inte ska vara sämre än för försäkringsföretag.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Svensk Försäkring till- styrker att det ska anges att konsolideringsfonden ska få ingå i kapital- basen. Enligt Svensk Försäkring är det väsentligt att denna post får räknas med i kapitalbasen även om de internationella standarder som styr redovis- ningen förändras. Vidare anser man att det i promemorian förs ett otydligt resonemang beträffande övrigt eget kapital och att den posten bör gälla enligt sin lydelse. Svensk Försäkring anser även att uttaxeringsrätt inte kan anses som helt irrelevant för att bedöma ett företags finansiella ställning och då även i tider när företaget inte befinner sig i finansiellt trångmål.

Svenska Aktuarieföreningen anser att de principer som ska gälla för att fastställa solvensbalansräkningen bör förtydligas, i likhet med det som gäller för försäkringsföretag enligt Solvens II-direktivet. Föreningen anser att det i den föreslagna nya lagen inte bör hänvisas till den finansiella redovisningen. Ägarföreningen ProSkandia lyfter fram att andra tjänste- pensionsdirektivet inte innehåller något förbud mot att ta med förutbetalda anskaffningskostnader i kapitalbasen. Enligt ProSkandia bör posten inte räknas av från kapitalbasen eftersom den kan ge ett inte oväsentligt tillskott.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 16.2) ska den disponibla solvensmarginalen motsvaras av tillgångar i tjänstepensionsinstitutet som är fria från alla förutsebara förpliktelser, med avdrag för immateriella värden, inklusive följande:

Prop. 2018/19:158

301

Prop. 2018/19:158

302

–Det inbetalda aktiekapitalet eller det faktiska garantikapitalet med tillägg för eventuella medlemskonton, förutsatt att vissa särskilda kriterier är uppfyllda.

–Reserver (lagstadgade och fria) som inte motsvarar ingångna försäk- ringsförpliktelser.

–Vinsten eller förlusten efter avdrag för utdelning.

–De vinstreserver som enligt nationell lag redovisas i balansräkningen, om dessa kan användas för att täcka eventuella förluster och inte har

avsatts för utdelning till medlemmar och försäkringstagare.

Den disponibla solvensmarginalen ska minskas med beloppet för de egna aktier som institutet självt innehar.

Vidare får medlemsstaterna föreskriva att den disponibla solvens- marginalen också får utgöras av kumulativt preferensaktiekapital, förlags- lån samt värdepapper utan fast löptid och andra instrument, förutsatt att vissa särskilda kriterier är uppfyllda. Det medräkningsbara beloppet för dessa poster ska dock begränsas bl.a. i förhållande till storleken på den disponibla och den föreskrivna solvensmarginalen (artikel 16.3).

Efter ansökan och godkännande av den behöriga myndigheten får den disponibla solvensmarginalen med vissa begränsningar också utgöras av en justering till följd av att s.k. zillmering inte utnyttjas fullt ut, dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar och hälften av ännu ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital så snart den inbetalda delen uppgår till 25 procent av kapitalet (artikel 16.4).

Gällande rätt

Enligt försäkringsrörelselagen består ett försäkringsföretags kapitalbas av primärkapital och tilläggskapital som har godkänts av Finansinspektionen (7 kap. 2 §). Primärkapitalet består av den positiva skillnaden mellan till- gångar och skulder, inklusive försäkringstekniska avsättningar och efter- ställda skulder (7 kap. 3 § FRL). Tilläggskapital är en post som inte ingår i primärkapitalet, men som kan krävas in för att täcka förluster. I tilläggs- kapitalet får det ingå aktiekapital eller garantikapital som inte har betalats in och som inte heller har begärts in, kreditutrymme hos bank, garantier, framtida fordringar grundade på uttaxeringsrätt och andra rättsligt bindande utfästelser till försäkringsföretaget. För att posten ska godkännas som tilläggskapital krävs att förlusttäckningsförmågan är tillräcklig (7 kap. 4 och 5 §§ FRL). Finansinspektionen ska fastställa det belopp som en post i tilläggskapitalet får tas upp till eller den metod som ska användas för att fastställa ett visst belopp (7 kap. 6 § FRL).

För försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna får kapital- basen som huvudregel omfatta inbetalt aktiekapital, garantikapital, verk- samhetskapital, övrigt eget kapital med avdrag för utdelning samt obeskattade reserver (7 kap. 2 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Finansinspektionen får i enskilda fall besluta att också andra poster än de som anges i bestämmelsen får ingå i kapitalbasen. En förutsättning är att posterna inte är i konflikt med de absoluta kraven på sammansättningen av kapitalbasen (7 kap. 3 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Avräk- ning ska göras för vissa innehav av aktier och tillskott (7 kap. 4 § i lydelsen före den 1 januari 2016). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för att ta in, räkna av och

bestämma omfattningen av poster i kapitalbasen samt hur den i övrigt ska Prop. 2018/19:158 beräknas enligt 2 och 4 §§ (7 kap. 21 § FRL i lydelsen före den 1 januari

2016).

Även en tjänstepensionskassas kapitalbas får omfatta inbetalt aktie- kapital, garantikapital, övrigt eget kapital och obeskattade reserver. Finansinspektionen får med vissa begränsningar medge att även andra poster får ingå i kapitalbasen (25 § UFL och 7 kap. 22 och 26 §§ 1982 års FRL).

Finansinspektionens förslag i kapitalkravsrapporten

Finansinspektionen föreslår i kapitalkravsrapporten att bestämmelserna om kapitalbasens sammansättning i huvudsak ska överensstämma med de krav som följer av andra tjänstepensionsdirektivet. Enligt Finansinspek- tionens förslag bör kapitalbasen få omfatta inbetalt aktiekapital, garanti- kapital eller verksamhetskapital, konsolideringsfond, övrigt eget kapital och obeskattade reserver som inte motsvarar förpliktelser samt öppet redovisade övervärden (netto) i tillgångarna.

Om vissa villkor är uppfyllda och efter medgivande från Finansinspek- tionen bör även förlagslån, värdepapper utan fast löptid, ännu inte inbetalt aktiekapital, garantikapital eller verksamhetskapital och justering till följd av zillmering (en metod för beräkning av premiereserven) få ingå i kapital- basen.

Vidare bör immateriella tillgångar, utdelningar, förutbetalda anskaff- ningskostnader och det bokförda värdet av aktier och tillskott i vissa före- tag dras av från kapitalbasen.

Finansinspektionen föreslår också att myndigheten ska få föreskriva om villkor för att ta in, räkna av och bestämma omfattningen av poster i kapitalbasen samt hur den i övrigt ska beräknas.

Kapitalbasen ska bestämmas med utgångspunkt i redovisningen

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller bestämmelser som rör kapital- basens sammansättning (artikel 16). För att genomföra dessa bestäm- melser i andra tjänstepensionsdirektivet bör det tas in bestämmelser om kapitalbasens sammansättning i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Kapitalbasen bör bestå av kapital som tjänstepensionsföretaget kan använda för löpande förlusttäckning. Syftet är att säkerställa att tjänstepen- sionsföretag har tillräckligt med kapital av viss kvalitet för att kunna infria sina åtaganden gentemot försäkringstagare, försäkrade och andra ersätt- ningsberättigade.

Några remissinstanser, bl.a. Aktuarieföreningen, anser att kapitalbasen bör utformas på ett självständigt sätt och utan att hänvisning görs till det som gäller för den finansiella redovisning som företag rapporterar i års- bokslut som vänder sig till externa intressenter. En sådan ordning gäller enligt Solvens II-regelverket. Enligt försäkringsrörelselagen, som i svensk rätt genomför Solvens II-direktivet, ska försäkringsföretag upprätta en särskild balansräkning för solvensändamål. I denna bestäms primär- kapitalet, som nämns ovan, med utgångspunkt i skillnaden mellan till- gångar och skulder (7 kap. 3 § FRL).

303

Prop. 2018/19:158 Det kan finnas fördelar med en sådan ordning där kapitalbasen på ett enkelt sätt förhåller sig till övriga delar av balansräkningen och där före- tagets solvensställning inte påverkas av utvecklingen inom de interna- tionella standarder som styr delar av den externa redovisningen. En nack- del är dock att en sådan ordning förutsätter en mer heltäckande solvens- reglering än den som nu föreslås. Det kan också ifrågasättas om en sådan ordning är förenlig med andra tjänstepensionsdirektivet. Det direktivet utgår, liksom första tjänstepensionsdirektivet, från att tjänstepensions- institut endast behöver upprätta en enda balansräkning där de poster som redovisas som eget kapital också utgör grund för tjänstepensionsföretagets kapitalbas.

Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om kapitalbasens sammansättning motsvarar dem som finns i första tjänstepensions- direktivet. För försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och för tjänstepensionskassor finns grundläggande bestämmelser om vilka poster som kapitalbasen får omfatta angivna i lag. Utgångspunkten är att det är fråga om poster som finns i den externa redovisningen. Detta bör gälla även enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Poster som får räknas med i kapitalbasen utan krav på medgivande

Kapitalbasen ska enligt andra tjänstepensionsdirektivet motsvaras av till- gångar som är fria från alla förutsebara förpliktelser (artikel 16.2). Den ska omfatta visst kapital som räknas upp i direktivet och som redovisas på skuldsidan i ett tjänstepensionsföretags balansräkning.

Inbetalt aktiekapital, garantikapital eller verksamhetskapital bör anges som poster som får ingå i kapitalbasen. Enligt andra tjänstepensionsdirek- tivet får dock inbetalt aktiekapital och garantikapital, med tillägg för medlemskonton, ingå i kapitalbasen under förutsättning att vissa kriterier är uppfyllda. De kriterier som anges avser betalningar från medlems- konton. Medlemmar i tjänstepensionsföreningar och delägare i ömsesidiga tjänstepensionsbolag kommer dock enligt den föreslagna nya lagen inte att betala in medlemsinsatser. Det kommer därför inte heller att förekomma betalningar från sådana medlemskonton som avses i direktivet. De angivna kriterierna i direktivet föranleder därför inte några lagstiftningsåtgärder.

Vidare kan det nämnas att aktiekapital givetvis endast kommer att före- komma i tjänstepensionsaktiebolag. Garantikapital ges ut av ömsesidiga tjänstepensionsföretag. Verksamhetskapital finns inte som begrepp i direktivet utan är en nationell benämning för det startkapital som tjänste- pensionsföreningar ska ha när de bildas. Verksamhetskapital kan villkors- mässigt likställas med aktiekapital och garantikapital. Det bör därför fram- gå att även sådant kapital får ingå i kapitalbasen. Detta överensstämmer med det som i dag gäller för försäkringsföretag som följer övergångs- bestämmelserna.

Beträffande aktiekapital bör det också nämnas att Finansinspektionen anser att s.k. kumulativt preferensaktiekapital ska behandlas som inbetalt aktiekapital. När det gäller den frågan kan det konstateras att kumulativt preferensaktiekapital nämns i artikel 16.3 i andra tjänstepensions- direktivet. Den artikeln behandlar även vissa andra finansieringsformer, bl.a. förlagslån, och det framgår att medlemsstaterna med vissa kvantita-

304

tiva begränsningar får tillåta sådant kapital i kapitalbasen under förut- sättning att vissa kriterier är uppfyllda. Finansinspektionen har emellertid gjort bedömningen att sådana preferensaktier med kumulativa inslag som kan ges ut av svenska försäkringsföretag inte kan anses ha sämre kvalitet än andra aktier. Såvitt nu kan bedömas kommer tjänstepensionsföretag i enlighet med detta resonemang inte att ge ut någon form av aktiekapital som har sämre kvalitet från kapitaltäckningssynpunkt, vilket torde vara vad som avses med de finansieringsformer som behandlas i den nu aktuella artikeln i direktivet. Detta medför att allt inbetalt aktiekapital som ges ut av tjänstepensionsföretag får räknas med i kapitalbasen. Om det skulle förekomma att tjänstepensionsföretag skulle ge ut någon form av aktie- kapital som inte uppfyller detta krav är det i så fall något som får hanteras genom bestämmelser i Finansinspektionens föreskrifter (se nedan).

Nästa post som bör tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag är konsolideringsfonden. Konsolideringsfonden intar en viss särställning som buffertfond inom kategorin eget kapital för livförsäkringsföretag som inte får dela ut vinst (prop. 1998/99:87 s. 208). Den kommer på mot- svarande sätt att vara betydelsefull även för tjänstepensionsföretag som inte får dela ut vinst. Regeringen anser att konsolideringsfonden bör tas med i den uppräkning av tillåtna poster som tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Detta är även något som flera remissinstanser, bl.a. Svensk Försäkring, efterfrågar i klargörande syfte. Enligt nuvarande bestämmelser får konsolideringsfonden ingå i kapitalbasen under posten övrigt eget kapital.

Utöver konsolideringsfonden, som särskilt bör nämnas enligt förslaget ovan, finns det inte skäl att räkna upp poster av olika slag som utgör eget kapital i ett tjänstepensionsföretags balansräkning och som därför ska få räknas med i kapitalbasen. I likhet med det som gäller i dag för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och för tjänste- pensionskassor är det tillräckligt att det anges att övrigt eget kapital får ingå. Posten avser bl.a. årets vinst eller förlust samt ett antal fonder vars förekomst och tillgänglighet främst styrs av rörelsereglering, associations- rättslig reglering och redovisningsreglering. I promemorian nämns att fonder som består av kapital som förvaltas för arbetsmarknadsparternas räkning får räknas med enligt det som i dag gäller för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och för tjänstepensionskassor. Det finns inte skäl att nu göra någon annan bedömning beträffande sådana fonder. Avgörande för att de får ingå i kapitalbasen är att de inte motsvarar ingångna förpliktelser, vilket är det krav som ställs i andra tjänstepensions- direktivet för att kapitalet ska få räknas med i kapitalbasen utan krav på medgivande.

När det gäller övrigt eget kapital bör det även i sammanhanget nämnas att Svensk Försäkring för fram att denna post måste gälla enligt sin lydelse, dvs. att allt kapital som utgör eget kapital enligt redovisningen ska få ingå i kapitalbasen utan krav på medgivande. Beträffande den frågan kan det förtydligas att avsikten är att allt kapital som räknas som eget kapital enligt redovisningsreglerna också som utgångspunkt ska få ingå i kapitalbasen. För försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna gäller dock att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för att ta in, räkna av och bestämma omfattningen av poster i kapitalbasen samt hur kapitalbasen i övrigt ska beräknas.

Prop. 2018/19:158

305

Prop. 2018/19:158 Bemyndigandet omfattar även posten övrigt eget kapital. Det finns inte något som motiverar att en annan ordning ska gälla enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Regeringen anser således att det bör finnas utrymme att precisera vad som får ingå i posten övrigt eget kapital genom föreskrifter på lägre nivå än lag. En sådan ordning framstår inte minst som lämplig mot bakgrund av att de internationella standarder och regler i övrigt som gäller på redovisningsområdet kan komma att förändras utifrån vad som anses ändamålsenligt för externa intressenter. Detta är något som bl.a. Aktuarieföreningen uttrycker en viss farhåga för när det gäller den föreslagna regleringen. Genom det föreslagna bemyndigandet kan det säkerställas att tjänstepensionsföretag får räkna med allt kapital i kapital- basen som uppfyller andra tjänstepensionsdirektivets krav.

Slutligen bör obeskattade reserver få ingå i kapitalbasen eftersom sådana normalt sätts av när företaget går med vinst och löses upp om företaget går med förlust. Obeskattade reserver torde omfattas av den punkt i direktivet som avser vinstreserver som redovisas i balansräkningen och som kan användas för att täcka eventuella förluster.

Poster som får räknas med i kapitalbasen efter medgivande

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet får medlemsstaterna föreskriva att kapitalbasen också får utgöras av bl.a. förlagslånekapital, värdepapper utan fast löptid och andra instrument som uppfyller vissa kriterier (artikel 16.3). Om vissa villkor är uppfyllda får kapitalbasen också, efter godkännande, bestå av ännu inte inbetalt aktiekapital, garantikapital eller verksamhetskapital (artikel 16.4). Under samma förutsättningar får kapitalbasen utgöras av dolda nettoreserver till följd av värdering av till- gångar samt justering till följd av zillmering (en metod för beräkning av premiereserven).

Som Svensk Försäkring påpekar genomfördes motsvarande bestäm- melser i första tjänstepensionsdirektivet i svensk rätt dels som en generell dispensregel i lag, dels i föreskrifter på lägre nivå än lag (7 kap. 3 § och 21 § 1 FRL i lydelserna före den 1 januari 2016). Modellen med en förhållandevis generell bestämmelse i lag och mer detaljerade föreskrifter som meddelas med stöd av ett bemyndigande får anses väl lämpad för att genomföra bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om att även andra poster får ingå i ett tjänstepensionsföretags kapitalbas om vissa villkor är uppfyllda (artikel 16.3 och 16.4). I den nya lagen om tjänste- pensionsföretag bör det därför tas in en bestämmelse om att även andra poster får ingå i ett tjänstepensionsföretags kapitalbas efter tillstånd från Finansinspektionen och, som nämns ovan, ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om villkor för att ta in, räkna av och bestämma omfattningen av poster i kapitalbasen samt hur den i övrigt ska beräknas.

I andra tjänstepensionsdirektivet anges vilka poster som får ingå i ett tjänstepensionsföretags kapitalbas (artikel 16). Direktivet ger inte någon möjlighet att även ta in andra poster i kapitalbasen. Detta innebär att Finansinspektionen endast får tillåta de i direktivet uppräknade posterna.

306

Uttaxeringsrätt och garantier från arbetsgivare

Som nämns ovan anges det i andra tjänstepensionsdirektivet vilka poster som får ingå i ett tjänstepensionsföretags kapitalbas (artikel 16). Till skill- nad från det som är fallet inom Solvens II-regelverket nämns inte uttaxe- ring eller garantier från arbetsgivare som poster som medlemsstaterna får tillåta att företagen räknar med. Regeringen gör därför bedömningen att andra tjänstepensionsdirektivet inte medger att förekomsten av uttaxe- ringsrätt eller garantier från arbetsgivaren beaktas i ett tjänstepensions- företags kapitalbas. Det finns visserligen skäl att instämma i det som Svensk Försäkring anför om att uttaxeringsrätt inte är helt irrelevant för att bedöma ett tjänstepensionsföretags finansiella ställning, även i tider när företaget inte befinner sig i finansiellt trångmål. Det får dock anses tillräckligt att lagstiftningen tar hänsyn till förekomsten av uttaxeringsrätt eller garantier från arbetsgivare när det gäller de åtgärdsplaner som tjänstepensionsföretag ska upprätta om kapitalbasen inte är tillräcklig för att uppfylla kapitalkraven (se avsnitt 13.2).

Avräkning från kapitalbasen

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska posterna i kapitalbasen mot- svaras av tillgångar som är fria från alla förutsebara förpliktelser och immateriella värden och utdelning dras av (artikel 16.2). I enlighet med detta bör det införas en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensions- företag om att immateriella tillgångar och utdelning ska räknas av från kapitalbasen. Till skillnad från det bl.a. Svensk Försäkring framför ska även tillgångsposten förutbetalda anskaffningskostnader räknas av från kapitalbasen eftersom den inte uppfyller vad som enligt direktivet räknas som godkända tillgångar. Förutbetalda anskaffningskostnader är snarast en periodisering av betalda utgifter. Det innebär att denna tillgångspost inte är realiserbar utan kan sägas representera en form av immateriellt värde.

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska även avräkning från kapital- basen göras för tjänstepensionsföretagets egna aktier. Eftersom egna aktier inte får tas upp som en tillgång enligt de redovisningsregler som tjänste- pensionsföretag kommer att omfattas av (4 kap. 14 § ÅRL jämförd med 4 kap. 1 § ÅRFL) föranleder direktivet i denna del inte några lagstiftnings- åtgärder.

Finansinspektionen föreslår i kapitalkravsrapporten att det bokförda värdet av aktier och tillskott i vissa företag ska dras av från kapitalbasen. Detta gäller redan i dag för försäkringsföretag och tjänstepensionskassor enligt de bestämmelser som i svensk rätt genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, vilket benämns konglomeratdirektivet (prop. 2005/06:45). Regleringen syftar till att undvika att det kapital som ska användas till skydd för verksamheten i ett företag under tillsyn samtidigt utgör riskkapital i ett annat företag under tillsyn (eng. ”double gearing”). Motsvarande bestämmelser bör gälla även för tjänstepensionsföretag. Avräkning behöver emellertid inte göras för

Prop. 2018/19:158

307

Prop. 2018/19:158 tillskott som avser företag som tillsammans med tjänstepensionsföretaget omfattas av grupptillsyn med avseende på gruppsolvens eller tillsyn enligt lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Det är då tillräckligt att företagen tillämpar de bestämmelser som avser solvens för företag i grupp eller i finansiella konglomerat (se avsnitt 14).

8.4.3Värdering av kapitalbasen

Regeringens förslag: Om det belopp som de försäkringstekniska avsättningarna uppgår till enligt den nya lagen om tjänstepensions- företag är högre än det belopp som de försäkringstekniska avsätt- ningarna uppgår till enligt de regler för extern redovisning som tjänste- pensionsföretaget tillämpar, ska skillnaden mellan beloppen räknas av från kapitalbasen.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslår att solvensregleringen ska utgå från redovisningen, med de justeringar som behövs när det gäller sammansättningen och värderingen av kapitalbasen.

Remissinstanserna har inte några synpunkter på förslaget. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens för-

slag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska värderingen följa de värderingsregler som gäller för redovisningen med ett generellt undantag för de omvärderings- skillnader som i vissa fall uppstår till följd av värderingen av de försäkringstekniska avsättningarna.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. De remissinstanser som yttrat sig över förslaget har i huvudsak kritiska synpunkter. Finansinspektionen konsta- terar att omvärderingsskillnader inte kan beaktas i kapitalbasen eftersom posterna i kapitalbasen härrör från redovisningen. Svensk Försäkring anser att värderingsskillnader torde kunna få stor effekt på kapitalbasen. Svensk Försäkring motsätter sig inte förslaget men anser att avsikten måste vara tydlig och att ett antal grundläggande frågor bör redas ut. Det bör klargöras vad värderingsskillnaderna består av och om de ska behandlas som en särskild post eller vilken post som annars ska påverkas. Inte minst bör detta, enligt Svensk Försäkring, påverka lagstiftningens lydelse. Svenska Aktuarieföreningen anser att det är olyckligt att beräkningen av solvensbalansräkningens poster inte är väl definierade i promemorians förslag och att det därför uppstår tvetydigheter. Föreningen framhåller att det finns risker med att hänvisa värderingen av kapitalbasposterna till den finansiella redovisningen eftersom redovisningsreglerna kan komma att ändras. Föreningen understryker att långsiktigt olönsamma affärer riskerar att inte ge upphov till något kapitalbehov om hänsyn inte tas till omvärderingsskillnader. Detta är enligt föreningen olämpligt från ett solvenskapitalperspektiv och kan leda till osund priskonkurrens.

308

Skälen för regeringens förslag

Prop. 2018/19:158

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns det inte några bestämmelser om hur kapitalbasen ska värderas.

Gällande rätt

Ett försäkringsföretag som följer försäkringsrörelselagen ska upprätta en särskild balansräkning för solvensändamål (solvensbalansräkning). Det finns även bestämmelser om hur tillgångar, skulder och försäkrings- tekniska avsättningar ska värderas i denna (5 kap. 1 § FRL). Tillgångar och skulder ska tas upp till verkligt värde. Med verkligt värde avses det belopp till vilket en tillgång eller skuld skulle kunna överlåtas eller regleras i en transaktion mellan sinsemellan oberoende parter som har ett intresse av att transaktionen genomförs (5 kap. 2 § FRL).

För försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och för tjänstepensionskassor utgår värderingen av kapitalbasen från den redovis- ning som företaget ska göra enligt lagen om årsredovisning i försäkrings- företag.

Finansinspektionens förslag i kapitalkravsrapporten

Finansinspektionen föreslår i kapitalkravsrapporten att värderingen av kapitalbasposterna ska följa redovisningens värderingsregler, med undan- tag för den omvärderingsskillnad som i vissa fall uppkommer till följd av värderingen av de försäkringstekniska avsättningarna och att öppet redovisade övervärden (netto) i tillgångarna får räknas med i kapitalbasen.

Värderingen av kapitalbasen ska följa den externa redovisningen

Kapitalbasen för tjänstepensionsföretag utgår enligt förslaget i avsnitt

8.4.2från tjänstepensionsföretagets finansiella redovisning för externa intressenter. Detta gäller även i dag för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och för tjänstepensionskassor. Andra tjänste- pensionsdirektivet ställer, till skillnad från Solvens II-regelverket, inte krav på att en särskild solvensbalansräkning ska upprättas. De poster som får räknas med i ett tjänstepensionsföretags kapitalbas är sådana som finns i den externa redovisningen. Det finns inte något som motiverar att dessa poster skulle bestämmas till något annat belopp för solvensändamål än de belopp som tas upp i den externa redovisningen. Till exempel bör aktie- kapitalet och årets vinst eller förlust tas upp till de belopp som finns i den externa redovisningen. Det är sedan en annan fråga att t.ex. beslutad utdel- ning ska räknas av från kapitalbasen. Det finns dock utrymme att meddela föreskrifter om värderingen av kapitalbasen genom det bemyndigande som föreslås i avsnitt 8.4.2.

I promemorian nämns posten öppet redovisade övervärden i det avsnitt som avser värderingen av kapitalbasen. Som Svensk Försäkring påpekar är detta en post som får räknas med i kapitalbasen efter tillstånd från Finansinspektionen. Avsikten är inte att sådana övervärden på något annat sätt ska påverka kapitalbasens storlek.

309

Prop. 2018/19:158

310

Avräkning ska göras för vissa skillnader i beräkningen av försäkringstekniska avsättningar

När det gäller de försäkringstekniska avsättningarna måste emellertid vissa skillnader beaktas för att andra tjänstepensionsdirektivets kapitalkrav ska genomföras i svensk rätt på ett riktigt sätt. Anledningen till detta är att enligt förslaget ska den nya lagen om tjänstepensionsföretag innehålla särskilda bestämmelser om beräkningen av försäkringstekniska avsätt- ningar för solvensändamål (se avsnitt 8.1.2). Den beräkningen kan skilja sig från den beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna som före- taget gör enligt den externa redovisningen. Det är sådana skillnader som behandlas i detta avsnitt. Det problem som finns i förhållande till direk- tivet, och som Finansinspektionen även uppmärksammat, har att göra med att kapitalbasen enligt direktivet ska vara en buffert som företaget håller utöver de tillgångar som krävs för att täcka de avsättningar som ska göras enligt direktivet och de bestämmelser i den föreslagna nya lagen som i denna del genomför direktivet.

Anledningen till att skillnader när det gäller storleken av försäkrings- tekniska avsättningar måste beaktas åskådliggörs enklast med ett exempel där man tänker sig att ett visst tjänstepensionsföretag beräknar sina åtagan- den enligt den nya lagen och kommer fram till att tillgångarna är lika stora som avsättningarna. Om de försäkringstekniska avsättningarna samtidigt beräknas till ett lägre belopp i den externa redovisningen eftersom den om- fattas av andra regler får företaget som utgångspunkt en positiv kapitalbas eftersom kapitalbasen ska värderas utifrån den externa redovisningen. Om skillnaden inte beaktas är det möjligt att det i tillsynen inte går att komma fram till något annat än att företaget uppfyller samtliga kapitalkrav, trots att företaget från ett solvensperspektiv inte har något buffertkapital alls. Detta skulle inte vara förenligt med direktivets solvensreglering.

Det finns alltså starka skäl att, såsom föreslås i promemorian, beakta skillnader i beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna när avsättningarna beräknas till ett högre belopp enligt den nya lagen än enligt den externa redovisningen.

Det bör dock, vilket Svensk Försäkring poängterar behovet av, förtyd- ligas i den nya lagen hur justeringen ska gå till. När det gäller den frågan finns det skäl att instämma i Finansinspektionens bedömning att det knappast är en framkomlig väg att i egentlig mening värdera om någon specifik post i kapitalbasen. Skillnader i beräkningen av avsättningarna kan dock hanteras genom en bestämmelse om avräkning från kapitalbasen. En sådan avräkning bör göras när de försäkringstekniska avsättningarna är högre enligt den nya lagen än enligt den externa redovisningen och innebär då att kapitalbasens storlek minskas med skillnaden mellan beloppen.

En sådan avräkning medför att kapitalbasens storlek bestäms på ett riktigt sätt i förhållande till direktivet. Kapitalbasen får funktionen av en buffert som hålls utöver de försäkringstekniska avsättningarna såsom dessa värderas enligt den nya lagen. De särskilda beräkningsreglerna för de försäkringstekniska avsättningarna får samtidigt en ändamålsenlig funktion. Avräkningen medför att den beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna som ska göras enligt den nya lagen påverkar kapitalbasens storlek när beräkningen medför högre avsättningar enligt lagen än enligt de regler för extern redovisning som tjänstepensionsföretaget tillämpar.

Detta är en lämplig ordning eftersom den nya lagen utgår ifrån det som är ändamålsenligt utifrån ett solvensperspektiv. Regleringen hanterar däri- genom de problem som Aktuarieföreningen tar upp när det gäller lång- siktigt olönsamma affärer. Sammanfattningsvis bör ett tjänstepensions- företag vara skyldigt att göra avräkning från kapitalbasen om det belopp som de försäkringstekniska avsättningarna uppgår till enligt den nya lagen är högre än det belopp som de försäkringstekniska avsättningarna uppgår till enligt de regler för extern redovisning som företaget tillämpar. Skillnaden mellan beloppen ska då räknas av från kapitalbasen.

Det kan nämnas att det sannolikt kommer att vara mindre vanligt att de försäkringstekniska avsättningarna uppgår till ett högre belopp enligt den nya lagen än enligt den externa redovisningen. Den avräkning som föreslås får därigenom mer karaktär av en ventil, som ser till att regleringen fungerar på rätt sätt om en sådan situation ändå uppstår. Detta är delvis en följd av att skillnaderna, som Aktuarieföreningen uppmärksammar, främst kan förväntas uppstå för fondförsäkringsåtaganden. När det gäller andra åtaganden kommer snarlika beräkningsregler att gälla som därför inte ger upphov till några större skillnader. Det är också så att tjänstepensions- företag enligt förslaget som huvudregel kommer att ha möjlighet att värdera fondförsäkringsåtaganden enligt en s.k. kassaflödesmetod (se av- snitt 8.1.2). En sådan metod ger för välskötta företag normalt en lägre värdering än den värdering som ska göras i den externa redovisningen där fondförsäkringsåtagandena ska tas upp till placeringstillgångarnas värde. Genom kassaflödesmetoden kommer företag i viss utsträckning kunna beakta framtida positiva kassaflöden (framtida vinster) som sätter ned behovet av avsättningar. Det är därför troligt att värderingen enligt den nya lagen normalt kommer att vara lägre för välskötta företag med fond- försäkringsåtaganden jämfört med den värdering som samma företag gör i den externa redovisningen.

Frågan är då om tjänstepensionsföretag även ska få möjlighet att ta upp en positiv justeringspost i kapitalbasen som motsvarar den skillnad som uppstår om de försäkringstekniska avsättningarna beräknas till ett lägre belopp enligt den nya lagen än enligt den externa redovisningen. En sådan post skulle i allt väsentligt bestå av sådana framtida vinster som berörs ovan. Det kan konstateras att värden av detta slag får beaktas i kapitalbasen för försäkringsföretag som följer försäkringsrörelselagen eftersom kapital- basen för dessa företag bestäms med utgångspunkt i skillnaden mellan till- gångar och skulder. Andra tjänstepensionsdirektivet har dock, i likhet med första tjänstepensionsdirektivet, en mer restriktiv syn på att beakta sådana värden i kapitalbasen. Enligt direktivet ska bl.a. dolda nettovärden i till- gångar få ingå i kapitalbasen om den behöriga myndigheten godkänner det. Någon motsvarande möjlighet att godkänna positiva poster som beror på skillnader i beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ger inte direktivet. Även den historik som ligger till grund för hur de nu aktu- ella bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 16.4) har utformats ger stöd för att avsikten varit att framtida vinster inte ska tillåtas i kapitalbasen (skäl 41 och artikel 27.4 i konsoliderade livförsäkrings- direktivet).

Det finns därmed mycket som talar för att andra tjänstepensions- direktivet inte tillåter att positiva värderingsskillnader tas upp i kapital- basen såsom föreslås i promemorian. Det kan konstateras att detta i dag

Prop. 2018/19:158

311

Prop. 2018/19:158 inte är tillåtet för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna eller för tjänstepensionskassor. I enlighet med den bedömning som nu görs bör omvärderingsskillnader inte få beaktas när de försäkringstekniska avsättningarna beräknas till ett lägre belopp enligt den nya lagen än enligt den externa redovisningen.

Som Aktuarieföreningen poängterar skulle det finnas vissa fördelar med att ha en särskild balansräkning för solvensändamål, i likhet med det som gäller enligt Solvens II-regelverket. Med de värderingsregler som föreslås kommer dock solvensregleringen att fungera på ett ändamålsenligt sätt och vara förenlig med andra tjänstepensionsdirektivet. Regleringen torde sam- tidigt vara något enklare att tillämpa och därmed kostnadsbesparande för berörda företag, eftersom den med mindre justeringar utgår från den externa redovisningen.

8.4.4Nivåindelning av kapitalbasen

Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon nivåindelning utifrån kvaliteten på posterna i den kapitalbas som ska täcka det risk- känsliga kapitalkravet, minimikapitalkravet eller garantibeloppet.

Utredningen behandlar inte frågan.

Remissinstanserna: Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt på- pekar att utredningen inte föreslår några bestämmelser liknande dem i Solvens II-direktivet om nivåindelning av kapitalbasen med utgångspunkt i dess förlusttäckningsförmåga.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna har inte några synpunkter på bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns det inte några bestämmelser om nivåindelning av kapitalbasen.

Gällande rätt

För försäkringsföretag som följer försäkringsrörelselagen finns en nivå- indelning av kapitalbasen i tre nivåer utifrån efterställdhet och förlust- täckningsförmåga. Detta styr i sin tur i vilken grad posterna får räknas med i kapitalbasen som ska täcka solvenskapitalkravet respektive minimi- kapitalkravet (7 kap. 7–12 §§ FRL).

För försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och för tjänstepensionskassor finns det inte några bestämmelser angående nivå- indelning av kapitalbasen.

Finansinspektionens förslag i kapitalkravsrapporten

Finansinspektionen gör i kapitalkravsrapporten bedömningen att det inte ska införas en nivåindelning utifrån kvaliteten på posterna i den kapitalbas som ska täcka det riskkänsliga kapitalkravet, minimikapitalkravet eller

312garantibeloppet.

Nivåindelning av kapitalbasen	Prop. 2018/19:158
Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller, till skillnad från Solvens II-
direktivet, inte något krav på uppdelning av kapitalposterna i olika nivåer.
Däremot finns det bestämmelser om kapitalbasens sammansättning och
bestämmelser som begränsar medräkningen av vissa kapitalposter (se
avsnitt 8.4.2). En nivåindelning skulle innebära att vissa poster i det egna
kapitalet som enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska räknas med i sin
helhet inte kan räknas med i den omfattning som anges i direktivet. Detta
skulle innebära en skärpning både i förhållande till direktivet och jämfört
med det som gäller för försäkringsföretag som följer övergångsbestäm-
melserna och för tjänstepensionskassor. Enligt den rapportering som gjorts
till Finansinspektionen när kapitalkravsrapporten togs fram består kapital-
basen i de företag som driver tjänstepensionsverksamhet nästan ute-
slutande av eget kapital och obeskattade reserver, dvs. av kapital med god
kvalitet som ska kunna räknas med i kapitalbasen i sin helhet.
Eftersom kraven i fråga om kapitalbasens sammansättning innebär att
kapitalbasens poster får en tillfredsställande förlusttäckningsförmåga finns
det, i motsats till det Skandia anför, inte skäl att införa någon nivåindelning
av kapitalbasen för tjänstepensionsföretag.

8.5Kapitalkrav

8.5.1Ett riskkänsligt kapitalkrav anpassat för tjänstepensionsförsäkring

Regeringens förslag: Tjänstepensionsföretag ska omfattas av ett risk- känsligt kapitalkrav. Det riskkänsliga kapitalkravet ska utgöra den minsta storlek på kapitalbasen som krävs för att tjänstepensions- företaget med 97 procents sannolikhet ska ha tillgångar under kommande tolv månader som täcker värdet av åtagandena gentemot försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade (skyddsnivå).

Denna skyddsnivå ska även beaktas vid beräkningen av kapitalkravet för var en av de risker som ingår i det riskkänsliga kapitalkravet.

Det riskkänsliga kapitalkravet ska beräknas under antagandet att tjänstepensionsföretaget kommer att fortsätta driva sin verksamhet.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslår en interimistisk nationell solvensreglering med ett riskkänsligt kapitalkrav, i avvaktan på ytterligare en omarbetning av tjänstepensionsdirektivet. Enligt utredningens förslag ska konfidensnivån inte anges i lag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser avstyrker förslaget om en interimistisk solvensreglering och förespråkar en fortsatt användning av Finansinspektionens trafikljusmodell tills solvensregleringen är beslutad på EU-nivå. Detta gäller bl.a. Svensk Försäkring, Svenska Aktuarie- föreningen och Tjänstepensionsförbundet. Svensk Försäkring påpekar särskilt att det medför ökade kostnader för företagen att anpassa sig till ändrade regelverk och att det är viktigt att noga överväga utformningen så

313

Prop. 2018/19:158 att det är möjligt att göra korrekta avvägningar. Svensk Försäkring anser vidare att regleringen av kapitalkravet bör anges i lag och att andra före- skrifter endast ska vara av kompletterande karaktär. Flera remissinstanser som avstyrker utredningens förslag anför att de inte principiellt motsätter sig ett riskkänsligt kapitalkrav. Bland annat Alecta, AMF och Folksam påpekar att nuvarande solvensreglering i viss utsträckning är en olämplig blandning av två i grunden olika typer av regelsystem. Dessa företag motsätter sig inte att den typ av riskbaserat kapitalkrav som Finans- inspektionen tillämpar i sin tillsyn för tydlighets skull lagfästs och knyts till ingripandemöjligheter. De anser dock att det pågående arbetet inom EU bör avvaktas.

Sveriges riksbank välkomnar utredningens förslag att införa ett risk- känsligt kapitalkrav för tjänstepensionsföretag. Riksbanken poängterar att detta inte bara är viktigt med hänsyn till konsumentskyddet utan också för den finansiella stabiliteten. Genom att företagen görs mer motstånds- kraftiga för störningar minskar deras potentiellt negativa påverkan på det finansiella systemet. Enligt Riksbanken bör det riskkänsliga kapitalkravet överensstämma med det som gäller för försäkringsföretag som följer Solvens II-regelverket. Även Finansinspektionen har svårt att se att det skulle finnas skäl som motiverar att kapitalkravsreglerna för tjänstepen- sionsföretag skulle skilja sig från de regler som gäller för försäkrings- företag, inte minst i fråga om konfidensnivån som är av avgörande be- tydelse för det riskbaserade kapitalkravets storlek och för de försäkrades och förmånstagarnas skyddsnivå. Livförsäkringsbolaget Skandia, ömse- sidigt anser att det är av stor vikt att det riskbaserade kapitalkravet för tjänstepensionsföretag följer av lag, att lagstiftaren tydligt anger kon- fidensnivån och att nivån är densamma för tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska konfidensnivån i det riskkänsliga kapital- kravet vara 98 procent.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget att införa ett riskkänsligt kapitalkrav eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring välkomnar att det införs ett riskkänsligt kapitalkrav. Det gör även Tjänstepensionsförbundet samt Alecta, AMF och AFA Försäkring i ett särskilt yttrande. Även LO, TCO och Saco, liksom Sveriges Kommuner och Landsting, stödjer att det införs ett riskkänsligt kapitalkrav. Svenskt Näringsliv avstyrker förslaget att införa ett kapital- krav som innebär att tjänstepensionsföretag i Sverige skulle få högre kapitalkrav än tjänstepensionsinstitut i andra länder. Även Arbetsgivar- verket avstyrker förslaget. Kåpan Pensioner förordar att Finansinspek- tionen i stället bör ges förstärkta möjligheter till ingripande inom ramen för dagens trafikljussystem. Svenskt Näringsliv, Arbetsgivarverket och Kåpan Pensioner hänvisar bl.a. till att dyrare finansiering kan innebära att intresset för att tillhandahålla tjänstepensionsförmåner kan komma att minska och att företagen i stället kan komma att söka sig till andra länder för att trygga förmånerna. Arbetsgivarverket anser att förslaget på sikt kan medföra att den traditionella pensionsförsäkringen förvinner till förmån för mer osäkra fondalternativ som innebär att risken flyttas till individerna.

314

Myndigheten pekar även på risken för s.k. procykliska effekter samt att Prop. 2018/19:158 det nuvarande systemet fungerar väl och ger ett tillräckligt skydd.

Flera av de remissinstanser som tillstyrker förslaget att införa ett riskkänsligt kapitalkrav anser emellertid att den föreslagna nivån är för hög. Detta gäller bl.a. Tjänstepensionsförbundet samt Alecta, AMF och AFA Försäkring. De anser att det tydligt bör framgå att syftet är att nivån på kapitalkravet ska motsvara nivån i dagens trafikljusmodell, vilket enligt dem innebär att konfidensnivån bör bestämmas till 97 procent. Även LO och Saco anser att nivån i absoluta tal bör motsvara dagens trafikljus- modell och att det enligt Finansinspektionens beräkningar innebär en konfidensnivå på 97 procent. Även PTK har denna uppfattning. Att kapitalbehovet inte bör bli högre poängterar även Offentliganställdas förhandlingsråd (OFR). Flera remissinstanser, bl.a. LO och Sveriges Kommuner och Landsting anser att promemorians förslag riskerar att leda till lägre pensionsnivåer. Även Kåpan Pensioner pekar på den risken och anför att för föreningens del och med samma beräkningsteknik motsvarar trafikljusmodellen en konfidensnivå på omkring 96 procent.

Skandia, Länsförsäkringar AB, Swedbank Försäkring AB och SEB Pension och Försäkring AB har motsatt uppfattning och ifrågasätter om promemorians förslag om en konfidensnivå på 98 procent innebär ett tillräckligt skydd för tjänstepensionerna. De anser att utgångspunkten för avvägningen bör vara vilket skydd som ska ligga i begreppet garanti och att det är viktigt att underlätta en jämförelse mellan bolag som följer olika regelverk. Enligt deras uppfattning bör konfidensnivån ligga på samma nivå som i Solvens II-regelverket, dvs. 99,5 procent. Ägarföreningen ProSkandia kan acceptera konfidensnivån 98 procent under förutsättning att det görs en noggrann löpande uppföljning av företagens risktagande och finansiella ställning.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns det inte några bestämmelser om riskkänsligt kapitalkrav.

Gällande rätt

För försäkringsföretag som följer försäkringsrörelselagen finns det sedan införandet av Solvens II-regelverket 2016 bestämmelser om ett risk- känsligt kapitalkrav, det s.k. solvenskapitalkravet. Solvenskapitalkravet utgör den minsta storlek på det medräkningsbara primärkapitalet som krävs för att försäkringsföretaget med 99,5 procents sannolikhet ska ha tillgångar under kommande tolv månader som täcker värdet av åtagandena gentemot försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar (8 kap. 1 § FRL). Detta anger den s.k. skyddsnivån.

För försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och för tjänstepensionskassor finns inget riskkänsligt kapitalkrav i den lagstiftning som dessa företag omfattas av. Däremot ska företagen rapportera enligt Finansinspektionens trafikljusmodell som är ett riskkänsligt tillsyns- verktyg (se avsnitt 4.6). Trafikljusmodellen fyller i princip samma funk-

315

Prop. 2018/19:158

316

tion som ett riskkänsligt kapitalkrav och mäter hur väl ett försäkrings- företag eller en tjänstepensionskassa klarar förändringar i tillgångspriser, räntenivåer och försäkringsutfall. Eftersom trafikljusmodellen är ett till- synsverktyg saknas ingripandemöjligheter som är direkt kopplade till nivåerna i modellen.

Finansinspektionens förslag i kapitalkravsrapporten

Finansinspektionen föreslår i sin rapport Förslag till kapitalkravsreglering för tjänstepensionsföretag av den 1 september 2017 (dnr 17-4640), nedan benämnd kapitalkravsrapporten, att det riskkänsliga kapitalkravet ska fast- ställas med utgångspunkt i en enkel s.k. Value-at-Risk-metod. Vid beräk- ningen av det riskkänsliga kapitalkravet ska förluster som kan uppkomma under den kommande tolvmånadersperioden beaktas. Vidare ska det risk- känsliga kapitalkravet alltid vara större än det schablonmässiga kapital- kravet.

Finansinspektionen lämnar inget förslag till konfidensnivå, men anger att konfidensnivån inte bör innebära att kapitalkravet understiger kapital- behovet enligt dagens trafikljusmodell.

Tjänstepensionsföretag ska omfattas av ett riskkänsligt kapitalkrav

I Sverige utgör tjänstepensionen för många en stor och viktig del av den slutliga pensionen. Det är därför av stor vikt att ett fullgott skydd säker- ställs, samtidigt som en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapitalet möjliggörs. Som anges i avsnitt 5.6 ska den nya regleringen med anledning av andra tjänstepensionsdirektivet möjliggöra en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapital samtidigt som den bör säkerställa ett fullgott skydd för de nuvarande och framtida pensionärerna. Enkelt uttryckt måste försäkringstagare och försäkrade kunna lita på att tjänstepensionsföretagen har förmåga att betala ut de ersättningar som utlovats. Samtidigt är det viktigt att de premier som betalas in kan investeras och förvaltas väl så att tjänstepensionerna uppnår en tillfredsställande nivå. Detta är inte bara av stor betydelse för de anställda och för arbetsgivarna utan också för samhället i stort eftersom tjänstepensionen fyller en viktig funktion som komplement till den allmänna pensionen. Som Finansinspektionen och Sveriges riksbank betonar är det även centralt att tjänstepensionsföretagen har en god finansiell ställning så att de inte bidrar till finansiell instabilitet i händelse av ett allvarligt marknadsläge.

Det finns flera skyddsregler som syftar till att säkerställa ett gott skydd för försäkringstagarna och de försäkrade. Med beaktande av förmånernas skyddsvärde är det dock, som Svensk Försäkring påpekar, nödvändigt att storleken på tjänstepensionsföretagens kapitalbuffert är tillräcklig för att företagen i tid ska kunna agera innan det finns en risk för att de garanterade åtagandena inte kan infrias. Behovet av buffertkapital ökar om företaget gör mer riskfyllda placeringar med högre avkastningspotential. För att spegla detta finns ett riskkänsligt kapitalkrav för försäkringsföretag som följer Solvens II-regelverket där den minsta tillåtna storleken på buffert- kapitalet bestäms utifrån företagets riskprofil. En reglering med mot- svarande funktion finns även på bankområdet. Som nämns ovan tillämpas också en riskkänslig modell i Finansinspektionens tillsyn, den s.k. trafik- ljusmodellen. Tillsynsmodellen omfattar försäkringsföretag som följer

övergångsbestämmelserna och tjänstepensionskassor. Det är alltså inte något nytt för de företag som i dag driver tjänstepensionsverksamhet att förhålla sig till ett riskkänsligt kapitalkrav eller till en motsvarande risk- känslig modell i tillsynen.

Den solvensreglering som finns i andra tjänstepensionsdirektivet är avsedd att vara en minimireglering för alla sorters tjänstepensionsinstitut som förekommer i EU. Solvensregleringen motsvarar det lagstadgade kapitalkrav som gäller i dag för försäkringsföretag som följer övergångs- bestämmelserna och för tjänstepensionskassor. Det minsta tillåtna buffert- kapital som följer av andra tjänstepensionsdirektivet beräknas schablon- mässigt utifrån bl.a. storleken på företagets försäkringstekniska avsätt- ningar. Kapitalkravet är förhållandevis lågt. Bestämmelserna har en historisk bakgrund i tidigare försäkringsdirektiv inom EU. Den tidigare regleringen har dock innehållit ett större inslag av buffertar i sättet att beräkna avsättningarna (genom krav på s.k. betryggande antaganden). Det totala kapitalbehovet har därför varit högre. Det har även funnits relativt strikta och detaljerade placeringsbestämmelser, som begränsat möjlig- heten att ta risk men också i vissa mån försämrat förmågan att göra väl avvägda investeringar. I modernare solvensregleringar beräknas de försäkringstekniska avsättningarna i princip utan buffertar (s.k. verkligt värde-värdering) och de detaljerade placeringsbestämmelserna har slopats. Detta kombineras dock med ett riskkänsligt kapitalkrav som är avsett att fånga de faktiska riskerna i verksamheten, oavsett om riskerna finns på åtagande- eller tillgångssidan i solvensbalansräkningen.

Som Alecta, AMF och Folksam anför får den solvensreglering som följer av andra tjänstepensionsdirektivet anses vara en olämplig blandning av två i grunden olika typer av regelsystem. Det finns en risk att solvens- regleringen i direktivet inte i tillräcklig grad beaktar de risker som finns hos tjänstepensionsföretag bl.a. till följd av de investeringar som görs och den bristande matchning som kan finnas mellan skuld- och tillgångssidan i en tänkt balansräkning. Tjänstepensionsinstitut med helt olika samman- sättning av tillgångar och med olika grad av riskspridning kan ha samma kapitalkrav, trots att det faktiska behovet av buffertkapital skiljer sig åt mellan företagen. Det bör givetvis finnas goda möjligheter för tjänste- pensionsföretag att investera inbetalda premier väl så att en hög avkastning möjliggörs. Men det är då lämpligt att solvensregleringen i direktivet kompletteras med ett riskkänsligt kapitalkrav av det slag som för när- varande används i Finansinspektionens tillsyn.

En nackdel med den reglering som i dag gäller för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och för tjänstepensionskassor är att Finansinspektionen saknar möjlighet att ingripa om ett företag inte upp- fyller kraven enligt den riskkänsliga tillsynsmodellen. Regeringen anser att det är viktigt att utöka samhällets ansvar för tjänstepensionerna genom att säkerställa att det finns en möjlighet för den ansvariga myndigheten att vidta effektiva åtgärder om ett tjänstepensionsföretag inte har ett tillräck- ligt buffertkapital med hänsyn till riskerna i verksamheten. Det kan konsta- teras att det finns ett brett stöd hos många aktörer i branschen för att för- stärka solvensregleringen för tjänstepensionsföretag med ett riskkänsligt kapitalkrav som följer av lag och som är förenat med väl avvägda ingripandemöjligheter för Finansinspektionen. Även flera fackliga

Prop. 2018/19:158

317

Prop. 2018/19:158 organisationer, Sveriges Kommuner och Landsting och myndigheter som Finansinspektionen och Sveriges riksbank ställer sig positiva till detta.

När utredningen lämnade sina förslag hösten 2014 fanns en diskussion på EU-nivå om en framtida revidering av kapitalkravet för tjänstepen- sionsföretag. För närvarande förs emellertid inga diskussioner om en över- syn på EU-nivå av kapitalkravet för tjänstepensionsföretag. Någon revide- ring av direktivet i denna del kan därmed inte förutses de närmaste åren. Det finns därför inte anledning att avvakta med att införa ett riskkänsligt kapitalkrav för tjänstepensionsföretag.

Svenskt Näringsliv och Arbetsgivarverket anför som skäl mot att införa ett riskkänsligt kapitalkrav att det riskerar att leda till lägre pensionsnivåer och en övergång till lösningar som innebär att en större del av risken läggs på försäkringstagare och försäkrade. De anser även att tjänstepensions- företagens konkurrenskraft kan försämras jämfört med institut i andra medlemsstater i EU. Regeringen bedömer dock att ett lagstadgat risk- känsligt kapitalkrav i sig inte kan anses medföra någon risk för lägre tjänstepensioner eller att en större del av riskerna läggs på enskilda. Det är dock viktigt att skyddsnivån och den närmare utformningen av det riskkänsliga kapitalkravet är väl avvägda. Avsikten är inte att kapitalkravet ska förhindra ett lämpligt risktagande inom någon form av tjänste- pensionsverksamhet. Till skillnad från det Finansinspektionen och Riksbanken framför bör kapitalkravet utformas med beaktande av de särskilda förhållanden som gäller för tjänstepensionsföretag i Sverige. Det är alltså inte nödvändigtvis så att skyddsnivån behöver vara densamma som i Solvens II-regelverket, där skyddet har anpassats utifrån de risker som ett genomsnittligt försäkringsbolag i Europa är exponerat för.

Vidare är det inte troligt att ett väl avvägt riskkänsligt kapitalkrav får några större konsekvenser för tjänstepensionsföretagens möjligheter att konkurrera med institut i andra länder inom EES. Det kan konstateras att den nuvarande riskkänsliga trafikljusmodellen inte förefaller ge upphov till någon negativ konkurrenseffekt för de företag som i dag omfattas av denna. Det kan inte uteslutas att det i viss mån kan innebära en fördel för tjänstepensionsföretag att de omfattas av en reglering som säkerställer att de har en lämplig kapitalbuffert med hänsyn till deras riskprofil. I ljuset av tjänstepensionernas stora betydelse för enskilda och för samhället har denna aspekt dessutom mindre vikt än intresset av att säkerställa ett full- gott och väl avvägt skydd för tjänstepensionerna, i enlighet med den bedömning som regeringen gör i avsnitt 5.6. När det gäller betydelsen för samhället instämmer regeringen också i Finansinspektionens och Riks- bankens bedömning att ett högre kapitalkrav kan medföra positiva följder för stabiliteten i det finansiella systemet.

Sammanfattningsvis finns det starka skäl för att införa ett riskkänsligt kapitalkrav som följer av lag och som är förenat med väl avvägda ingripandemöjligheter för Finansinspektionen. Regeringen återkommer nedan till frågan om vilken skyddsnivå som bör beaktas vid beräkningen av kapitalkravet för de risker som ingår i kapitalkravet och när kapital- kravet läggs samman.

318

Utformningen ska bygga på vedertagen teknik för beräkning av risker

Finansinspektionen föreslår att det riskkänsliga kapitalkravet ska utformas med utgångspunkt i en vedertagen teknik för beräkning av risker som bygger på statistiska metoder och riskmåttet Value-at-Risk. En sådan teknik används i Solvens II-regelverket och i Finansinspektionens trafik- ljusmodell. Tekniken medför att det sammanlagda kapitalkravet blir relativt enkelt att beräkna genom en justerad sammanläggning av kapital- kraven för enskilda risker. Regeringen anser att det är en fördel att det riskkänsliga kapitalkravet utformas med metoder som är beprövade och förhållandevis enkla att tillämpa. Det finns därför anledning att följa Finansinspektionens förslag i denna del. I likhet med det som gäller för försäkringsföretag som följer försäkringsrörelselagen bör det riskkänsliga kapitalkravet beräknas under antagandet att företaget kommer fortsätta att driva sin verksamhet, vilket ger uttryck för den s.k. fortlevnadsprincipen.

Svensk Försäkring anser att det bör klargöras hur den riskreducerande effekten av avgiven återförsäkring ska hanteras. Enligt Svensk Försäkrings uppfattning står det i strid med skälen bakom ett riskkänsligt kapitalkrav att inte beakta återförsäkring. Regeringen instämmer i att effekten av risk- reducerande åtgärder som t.ex. avgiven återförsäkring bör beaktas i det riskkänsliga kapitalkravet. Avsikten är att det riskkänsliga kapitalkravet ska fånga upp de väsentliga risker som företaget faktiskt är utsatt för. Detta är även något som Finansinspektionen för fram i kapitalkravsrapporten. På vilket sätt riskreducerande åtgärder ska beaktas vid beräkningen av kapitalkravet och om detta t.ex. bör förenas med några särskilda villkor är dock frågor som inte bör regleras i lag utan i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Vidare föreslår Finansinspektionen att förluster som kan uppkomma under den kommande tolvmånadersperioden ska beaktas vid beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet. Denna tidsperiod används i Solvens II- regelverket och i Finansinspektionens trafikljusmodell. Från ett teoretiskt perspektiv bör tidsperioden spegla den tid över vilken ett företag inte kan undvika förluster genom att förändra sammansättningen av åtaganden och tillgångar. Tjänstepensionsåtaganden är generellt sett mycket långa och kan vara svåra att justera på kort sikt för ett företag. Sammansättningen av tillgångssidan kan däremot förändras relativt snabbt. Från ett praktiskt per- spektiv är det dock rimligt att välja samma tidsperiod för åtagandena och tillgångarna. Sammantaget anser regeringen, i likhet med Finansinspek- tionen, att tidsperioden tolv månader bör användas vid beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet för tjänstepensionsföretag.

Konfidensnivån ska vara 97 procent

Det riskkänsliga kapitalkravet innebär att tjänstepensionsföretag ska ha en tillräcklig buffert för att klara av ekonomiskt ofördelaktiga utfall som exempelvis ett allvarligt marknadsläge kan resultera i. Konfidensnivån anger hur stora ekonomiskt ofördelaktiga utfall som ett företag minst ska ha kapital att klara av innan företaget får problem med att uppfylla sina åtaganden. Den valda skyddsnivån kan sägas ge uttryck för en acceptabel risk för att försäkringstagare, de försäkrade och andra ersättnings- berättigade inte ska få ut hela sin garanterade pension. Ju högre skyddsnivå desto säkrare är det att tjänstepensionsföretaget kan infria de garanterade

Prop. 2018/19:158

319

Prop. 2018/19:158 åtagandena. Men en hög skyddsnivå minskar samtidigt utrymmet för före-

	taget att ta finansiell risk i syfte att uppnå en högre avkastning. Det finns
	en koppling mellan risknivån i förvaltningen och den förväntade avkast-
	ningen. Ett lägre risktagande i förvaltningen innebär lägre förväntad
	avkastning. Lägre förväntad avkastning innebär lägre framtida pensioner.
	Valet av skyddsnivå innebär alltså en viss avvägning mellan säkerhet och
	möjlighet till avkastning, även om det som bl.a. Skandia påpekar är riktigt
	att företagen själva kan öka avkastningspotentialen genom att justera den
	andel av premierna som används som grund för garantier.
	Flera omständigheter måste beaktas vid valet av skyddsnivå. Det risk-
	känsliga kapitalkravet bör, som nämns ovan, vara utformat med beaktande
	av de särskilda förhållanden som gäller för tjänstepensionsföretag. En
	sådan aspekt är att det precis som för andra former av livförsäkring i regel
	är fråga om långa åtaganden. Den större delen av de sammantagna riskerna
	finns i de tillgångar som företagen måste hålla för att kunna uppfylla sina
	åtaganden. Tjänstepensionernas betydelse för de nuvarande och framtida
	pensionärernas försörjning innebär att det måste gå att förlita sig på att
	garanterade åtaganden kan infrias. Tjänstepensionen är också en viktig del
	av det svenska pensionssystemet och utgör ett komplement till den
	allmänna pensionen. För många kommer tjänstepensionen att utgöra en
	stor andel av den slutgiltiga pensionen. Pensionsmyndigheten uppskattar
	att tjänstepensionen för dem som går i pension nu kan utgöra 15–20
	procent av en individs totala pension medan den för yngre generationer
	kan komma att utgöra 20–30 procent. Tjänstepensionen fyller därmed en
	betydelsefull funktion som inkomstförstärkare vid pensioneringen.
	Regeringen anser därför att det är lika viktigt som tryggheten när det gäller
	tjänstepensionerna att inbetalade premier kan förvaltas väl så att en
	tillfredsställande nivå på tjänstepensionerna möjliggörs. Även om det för
	företag och enskilda finns möjlighet att välja mer riskfyllda alternativ eller
	lösningar så måste de företag som erbjuder produkter med vissa garan-
	terade åtaganden ha goda förutsättningar att uppnå en hög avkastning och
	därigenom högre nivåer på utbetalningarna än det som utlovats.
	Ytterligare en omständighet som bör beaktas är att de långa åtaganden
	som ett tjänstepensionsföretag har medför att risken är relativt sett större
	att det någon gång under avtalstiden ska inträffa ett allvarligt marknads-
	läge som företaget har svårt att klara av. Detta talar för att konfidensnivån
	inte bör vara alltför låg. Om tjänstepensionsföretagen är välkapitaliserade
	minskar också risken för att de behöver göra stora förändringar i samman-
	sättningen av tillgångsportföljerna om ett allvarligt marknadsläge
	inträffar, vilket kan ha en negativ inverkan för den finansiella stabiliteten.
	I sammanhanget kan nämnas risken att det riskkänsliga kapitalkravet i sig
	bidrar till ökad instabilitet om ett allvarligt marknadsläge inträffar, vilket
	Arbetsgivarverket anför som skäl mot att införa ett riskkänsligt kapital-
	krav. Sådana effekter kan finnas och kan enligt Finansinspektionens
	rekommendationer motivera att en förhållandevis lång återhämtnings-
	period tillåts om det riskkänsliga kapitalkravet underskrids. Denna aspekt
	bör dock inte ges någon större vikt när det ska bestämmas vilken konfi-
	densnivå som bör väljas. Det bör dock beaktas att den valda skyddsnivån
	inte bör försämra Finansinspektionens möjligheter att på ett tidigt stadium
	ingripa och granska företagens åtgärder i finansiellt ansträngda situationer.
320	Återhämtningstider och ingripanderegler i övrigt behandlas i avsnitt 13.2.

Avvägningarna kring valet av skyddsnivå bör också kompletteras med en bedömning av hur den nuvarande regleringen för företag med tjänste- pensionsverksamhet har fallit ut. Enligt Finansinspektionens rapport är det stora flertalet företag som tillhandahåller tjänstepension välkapitaliserade. De håller också betydande buffertar utöver det som krävs enligt Finans- inspektionens tillsynsmodell. Detta kan givetvis ha olika orsaker, men erfarenheterna kan anses ge visst stöd för att den nuvarande riskkänsliga tillsynsmodellen haft en god effekt. Som utgångspunkt kan det därför finnas skäl för viss försiktighet när det gäller att förändra den skyddsnivå som trafikljusmodellen ger uttryck för.

Modellen är utformad med utgångspunkt i samma konfidensnivå som i Solvens II-regelverket (99,5 procent), men innehåller vissa antaganden som sätter ned kapitalbehovet, såsom att utfallet av finansiella risker är okorrelerade. Som Finansinspektionen belyser kan rimligheten av sådana antaganden ifrågasättas, men det innebär inte i sig att den sammantagna skyddsnivån som modellen ger uttryck för skulle vara olämplig.

Många remissinstanser, bl.a. de fackliga centralorganisationerna samt Sveriges Kommuner och Landsting, förespråkar att en konfidensnivå väljs som innebär att det totala kapitalkravet är oförändrat i förhållande till trafikljusmodellen. Det finns alltså ett brett stöd för att det nuvarande systemet ger uttryck för en lämplig avvägning mellan trygghet och möjlig- het till risktagande. Regeringen finner sammantaget skäl att instämma i den bedömningen. Med hänsyn till tjänstepensionernas viktiga betydelse för enskilda och för samhället är det knappast aktuellt att försämra det skydd som finns i det nuvarande systemet. Erfarenheterna av trafikljus- modellen ger emellertid inte heller något starkt stöd för att skyddsnivån behöver höjas.

I promemorian föreslås med utgångspunkt i de nivåer som testats och redovisats i Finansinspektionens rapport att konfidensnivån 98 procent ska väljas. Många remissinstanser anser att konfidensnivån borde vara 97 pro- cent för att motsvara kapitalbehovet enligt trafikljusmodellen. Enligt en fördjupad analys som nu gjorts innebär en sänkning av konfidensnivån till omkring 97 eller 97,5 procent att kapitalkravet hamnar i nivå med kapital- behovet enligt trafikljusmodellen. Analysen ger stöd för att vissa företag med den konfidensnivån kommer att få ett högre kapitalkrav, medan andra företag får ett lägre kapitalkrav jämfört med trafikljusmodellen. Detta är dock en naturlig följd av kapitalkravets riskkänsliga karaktär och att Finansinspektionen funnit anledning att se över antagandena för de risk- kategorier som föreslås ingå i det riskkänsliga kapitalkravet. För företag som meddelar tjänstepensionsförsäkringar i form av s.k. traditionell liv- försäkring, där viss avkastning på premier garanteras, kommer förändring- arna sannolikt att vara små. För företag som meddelar tjänstepensions- försäkringar i form av fondförsäkring kan ökningen vara större, men det ska ses i ljuset av att trafikljusmodellen ger upphov till ett mycket lågt kapitalbehov för sådana åtaganden.

Regeringen gör, i likhet med många remissinstanser, bedömningen att konfidensnivån 97 procent bör användas i det riskkänsliga kapitalkravet. Denna skyddsnivå ger enligt regeringens uppfattning uttryck för en lämp- lig avvägning mellan trygghet och möjlighet till avkastning i den verk- samhet som de nya tjänstepensionsföretagen kommer att driva. Det kan förtydligas, vilket Tjänstepensionsförbundet och Alecta, AMF och AFA

Prop. 2018/19:158

321

Prop. 2018/19:158 Försäkring efterfrågar, att syftet med den föreslagna nivån är att kapital- kravet i absoluta tal ska motsvara nivån i dagens trafikljusmodell, men då givetvis med beaktande av att någon exakt överensstämmelse inte kan uppnås, vare sig totalt sett eller – i synnerhet – för de enskilda företagen.

Det kan, som Skandia m.fl. påpekar, få en viss negativ inverkan på konkurrensneutraliteten mellan svenska företag att en särskilt anpassad, lägre konfidensnivå väljs för tjänstepensionsföretag. Att ett riskkänsligt kapitalkrav föreslås som är avsett att ge ett fullgott men väl avvägt skydd för försäkringstagarna och de försäkrade medför dock i sig att skillnaderna inte blir så stora mellan företag som erbjuder tjänstepensionsförsäkring och som följer olika regelverk, å ena sidan Solvens II-regelverket och

åandra sidan den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Som arbetsgivare och anställd ska det gå att förlita sig på att tjänstepensionerna är trygga och att förvaltningen ger goda möjligheter till avkastning oavsett vilken lag- stiftning som följs av det företag som tryggar tjänstepensionen. Det finns dock inte skäl att därutöver ge konkurrenshänsyn någon avgörande betyd- else vid valet av konfidensnivå. Strävan efter att motverka snedvridning av konkurrensen ska inte, som anges i avsnitt 5.7, drivas så långt att den motverkar en effektiv förvaltning av pensionskapitalet eller ett fullgott skydd för de nuvarande och framtida pensionärerna. Som nämns ovan görs också bedömningen att det inte är troligt att ett väl avvägt riskkänsligt kapitalkrav får några större konsekvenser för tjänstepensionsföretagens möjligheter att konkurrera med institut i andra länder inom EES.

Sammanfattningsvis föreslår regeringen att konfidensnivån 97 procent ska väljas som skyddsnivå för det riskkänsliga kapitalkravet. Det innebär att kapitalkravet kommer att vara i nivå med det kapitalbehov som följer av Finansinspektionens nuvarande tillsynsmodell. Den föreslagna nivån har också fördelen att det inte är sannolikt att det skulle ske några större omallokeringar av tjänstepensionsföretagens samlade investeringar när det riskkänsliga kapitalkravet får effekt. Avsikten är, i enlighet med det regeringen anför i avsnitt 5.6, att uppnå en god balans mellan intresset av att uppnå ett fullgott skydd och samtidigt möjliggöra en effektiv förvalt- ning med goda möjligheter till hög avkastning på det förvaltade kapitalet. Genom att det riskkänsliga kapitalkravet knyts till sådana ingripande- möjligheter som föreslås i avsnitt 13.2 medför den föreslagna regleringen samtidigt ett förstärkt skydd för försäkringstagare, försäkrade och andra ersättningsberättigade.

	8.5.2		Väsentliga risker ska beaktas i det riskkänsliga
			kapitalkravet

		Regeringens förslag: Det riskkänsliga kapitalkravet ska beräknas
		genom en sammanläggning av kapitalkraven för marknadsrisk, försäk-
		ringsrisk och operativ risk. Vid sammanläggningen av kapitalkraven för
		marknadsrisk och försäkringsrisk ska justering ske för diversifierings-
		effekter. Det riskkänsliga kapitalkravet ska minskas med ett justerings-
		belopp.
		Kapitalkravet för marknadsrisk ska beräknas genom en justerad
		sammanläggning av kapitalkraven för ränterisk, aktiekursrisk, fastig-
322		hetsprisrisk, ränteskillnadsrisk, valutakursrisk och koncentrationsrisk.
322

Kapitalkravet för försäkringsrisk ska beräknas genom en justerad sammanläggning av kapitalkraven för åtminstone långlevnads- och dödlighetsrisk, sjuklighetsrisk, annullationsrisk och kostnadsrisk.

Kapitalkravet för operativ risk ska beräknas med beaktande av sådana operativa risker som tjänstepensionsföretaget är utsatt för och som inte har beaktats vid beräkningen av kapitalkravet för marknadsrisk eller försäkringsrisk.

Justeringsbeloppet ska motsvara den minskning av ett tjänstepen- sionsföretags oförutsedda förluster som beror på att företagets åtaganden gentemot försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade minskar till följd av villkoren i försäkrings- avtalet, att företagets uppskjutna skatt förändras eller en kombination av dessa orsaker.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt utredningens förslag ska kapitalkravet för operativ risk ingå i det schablon- mässiga kapitalkravet och inte i det riskkänsliga kapitalkravet. Utred- ningen lämnar inga förslag när det gäller justeringsbelopp och annulla- tionsrisk. I utredningens förslag behandlas långlevnads- och dödlighets- risk som separata undergrupper och enligt förslaget finns det inte något utrymme för att låta andra risker ingå vid beräkningen av kapitalkravet för försäkringsrisk än de som anges i den nya lagen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Sveriges riksbank ifrågasätter att det risk- känsliga kapitalkravet inte ska beakta motpartsrisker eftersom även tjänstepensionsföretag använder derivatinstrument där motpartsrisken kan vara betydande. Alecta, AMF och Folksam anser att koncentrationsrisk inte bör ingå i beräkningen eftersom denna risk inte är en del av trafik- ljusmodellen. De anser även att annullationsrisk bör läggas till som en av förmånsriskerna. Även Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt på- pekar att det inte framgår hur annullationsrisk ska beaktas i det risk- känsliga kapitalkravet. Vidare anser Skandia att det är olämpligt att det inte tas med något särskilt kapitalkrav för motpartsrisk eftersom tjänste- pensionsföretag i betydande omfattning torde investera i obligationer.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att i promemorians förslag behandlas långlevnads- och dödlighetsrisk som separata undergrupper och genom att det inte ger något utrymme för att låta andra risker ingå vid beräkningen av kapitalkravet för försäkringsrisk än de som räknas upp i den nya lagen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Många remissinstanser anser dock att investeringar i infrastrukturtillgångar borde vara en egen riskklass. Till dessa hör Svensk Försäkring, Tjänstepensionsförbundet, Alecta, AMF och AFA Försäkring, Folksam, Sveriges Kommuner och Landsting, LO och Saco. Svensk Försäkring anser att långlevnadsrisk och dödlighetsrisk inte bör utgöra två olika riskgrupper. Beträffande koncentrationsrisk anser Svensk Försäkring att det är väsentligt att kravet för svenska säkerställda

Prop. 2018/19:158

323

Prop. 2018/19:158 obligationer anpassas så att den marknadens funktion för bostadsfinan-

	siering inte äventyras.
	Skälen för regeringens förslag
	Andra tjänstepensionsdirektivet
	I andra tjänstepensionsdirektivet finns det inte några bestämmelser om
	riskkänsligt kapitalkrav.
	Gällande rätt
	För försäkringsföretag som följer försäkringsrörelselagen ska solvens-
	kapitalkravet beräknas med beaktande av alla mätbara risker som företaget
	är utsatt för. Vid beräkningen ska åtminstone försäkringsrisker, marknads-
	risker, kreditrisker och operativa risker beaktas (8 kap. 2 § FRL). Solvens-
	kapitalkravet ska beräknas enligt en standardformel eller, efter tillstånd, en
	intern modell (8 kap. 4 § FRL). När det gäller standardformeln finns
	detaljerade bestämmelser om hur solvenskapitalkravet ska beräknas och
	läggas samman för ingående risker.
	För försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och för
	tjänstepensionskassor finns, som anges i avsnitt 8.5.1, inte några bestäm-
	melser om ett riskkänsligt kapitalkrav. Däremot ska sådana företag
	rapportera enligt Finansinspektionens trafikljusmodell som är ett risk-
	känsligt tillsynsverktyg, se avsnitt 4.6. I trafikljusmodellen prövas före-
	tagens känslighet för finansiella risker, försäkringsrisker och driftskost-
	nadsrisk.
	Finansinspektionens förslag i kapitalkravsrapporten
	Finansinspektionen föreslår i kapitalkravsrapporten att det riskkänsliga
	kapitalkravet ska beräknas genom en sammanläggning av separata kapital-
	krav för marknadsrisk, förmånsrisk och operativ risk. Vid sammanlägg-
	ningen av kapitalkraven för marknadsrisk och förmånsrisk ska justering
	ske för diversifieringseffekter.
	Vidare föreslås att kapitalkravet för marknadsrisk ska beräknas genom
	en justerad sammanläggning av separata kapitalkrav för aktiekursrisk,
	ränterisk, fastighetsprisrisk, ränteskillnadsrisk (spreadrisk), valutakursrisk
	och koncentrationsrisk. Kapitalkravet för förmånsrisk ska beräknas genom
	en justerad sammanläggning av separata kapitalkrav för långlevnadsrisk,
	dödlighetsrisk, sjuklighetsrisk, annullationsrisk och kostnadsrisk. Kapital-
	kravet för operativ risk ska beräknas med en enkel modell liknande den i
	Solvens II-regelverket, där beräkningen utgår från premieintäkterna och
	de försäkringstekniska avsättningarna.
	Finansinspektionen lämnar även förslag som syftar till att skapa en
	särskild hantering för infrastrukturtillgångar och säkerställda obligationer.
	Det föreslås att myndigheten ska få ett bemyndigande att meddela före-
	skrifter om beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet.
	Det riskkänsliga kapitalkravet ska fånga väsentliga risker
	Det riskkänsliga kapitalkravet bör omfatta de väsentliga risker som före-
	kommer inom den verksamhet som tjänstepensionsföretagen kommer att
324	driva. Finansinspektionen har i kapitalkravsrapporten analyserat vilka

risker som företagen är mest exponerade för inom tjänstepensions- verksamhet och som därför bör beaktas vid beräkningen av det risk- känsliga kapitalkravet. Enligt rapporten bör det riskkänsliga kapitalkravet fånga upp väsentliga risker inom huvudkategorierna marknadsrisk, försäkringsrisk och operativ risk. Regeringen instämmer i den bedöm- ningen.

Det kan redan inledningsvis nämnas att regeringen anser att det är lämpligt att det tas in bestämmelser i den nya lagen om tjänstepensions- företag som syftar till att fånga upp de väsentliga risker som förekommer i tjänstepensionsverksamhet. Det rör sig dels om bestämmelser där det anges vilka huvudkategorier och undergrupper som bör ingå i beräk- ningen, dels om bestämmelser där det anges hur det riskkänsliga kapital- kravet ska läggas samman. Vid beräkningen för respektive risk har valet av skyddsnivå som redogörs för ovan stor betydelse och regeringen föreslår (se avsnitt 8.5.1) att den konfidensnivå som ska användas bör anges i lag. Det kan inte anses lämpligt att närmare föreskriva i lag hur beräkningen för respektive risk ska gå till eftersom sådana föreskrifter är av en alltför teknisk karaktär för att tas in i den nya lagen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör i stället få meddela föreskrifter om beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet.

Väsentliga undergrupper inom marknadsrisk

De väsentliga marknadsrisker som företag med tjänstepensionsverksamhet är exponerade mot delas i Finansinspektionens kapitalkravsrapport upp i ränterisk, aktiekursrisk, fastighetsprisrisk, ränteskillnadsrisk (spreadrisk), valutakursrisk och koncentrationsrisk. Det rör sig i huvudsak om risk som är relaterad till marknadsrörelser som påverkar värderingen av tjänste- pensionsföretagets åtaganden och värdet av de investeringar som företaget gör.

Med ränterisk avses risken för att ett tjänstepensionsföretags finansiella ställning påverkas negativt av förändringar i marknadsräntor. Risken är både relaterad till tillgångs- och skuldsidan. Åtagandenas räntekänslighet beror på att de i regel ges ett nuvärde som beräknas med hänsyn till den aktuella räntenivån.

De risker som fångas upp inom kategorierna aktiekursrisk, fastighets- prisrisk och ränteskillnadsrisk uppstår till följd av att företag med tjänste- pensionsverksamhet gör investeringar i olika slags riskfyllda tillgångar för att uppnå en effektiv förvaltning med en god avkastning på det förvaltade kapitalet.

Aktiekursrisken är risken för att marknadsvärdet på tjänstepensions- företagets innehav i aktier sjunker. Kategorin bör även innefatta mot- svarande risk vid innehav av andra riskfyllda tillgångar som inte omfattas av undergrupperna ränterisk, fastighetsprisrisk och ränteskillnadsrisk.

Fastighetsprisrisk är risken för en nedgång i marknadsvärdet för direkt och indirekt ägda fastigheter och byggnader. Eftersom kategorin är avsedd att fånga en viss typ av risk bör den inte begränsas till att endast omfatta fast egendom i juridisk mening.

Ränteskillnadsrisk är risken för att marknadsvärdet på räntebärande till- gångar och andra finansiella skulder till tjänstepensionsföretaget sjunker på grund av ökad s.k. kreditspread. Med kreditspread avses skillnaden

Prop. 2018/19:158

325

Prop. 2018/19:158 mellan den riskfria räntan och räntan för riskfyllda investeringar, oavsett om denna skillnad motsvarar en premie för kredit-, motparts-, likviditets- risk eller något annat. Ett annat ord som ofta används för samma risk är spreadrisk. Detta ord används bl.a. i Solvens II-regelverket. Det ord som enligt förslaget ska tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag är inte avsett att ha någon annan betydelse. I sammanhanget kan nämnas att räntan på bl.a. statsskuldsväxlar och statsobligationer historiskt har upp- fattats som riskfri. Senare erfarenheter har dock gett anledning att något ompröva denna syn. Ledning för att bestämma den riskfria räntan i det nu aktuella avseendet kan därför behöva hämtas från räntan på statligt utgivna värdepapper med högsta kreditrating eller på något annat sätt som säker- ställer att det verkligen är fråga om en riskfri ränta. Exempel på riskfyllda investeringar som kan ge upphov till ränteskillnadsrisk är investeringar i obligationer utgivna av företag.

Ett tjänstepensionsföretag kan även vara utsatt för valutakursrisk. Med valutakursrisk avses risken för att företagets finansiella ställning påverkas negativt på grund av förändringar i de valutakurser som företaget har exponering mot. Valutakursrisk kan bl.a. uppstå om företaget gör investe- ringar i utländska tillgångar.

Ytterligare en form av marknadsrisk som ett tjänstepensionsföretag kan vara utsatt för är koncentrationsrisk. Med koncentrationsrisk avses den risk som följer av att ett företag har stora exponeringar mot en och samma emittent (företag eller grupp av närstående företag) och på så sätt riskerar att marknadsvärdet på dessa exponeringar samtidigt påverkas negativt. Det kan finnas skäl för ett tjänstepensionsföretag att ha stora exponeringar mot någon eller några emittenter, men det medför samtidigt en förhöjd risk på grund av minskad riskspridning. Alecta, AMF och Folksam påpekar att koncentrationsrisk inte ingår den modell som Finansinspektionen för när- varande använder i sin tillsyn. Att inkludera koncentrationsrisk ger dock enligt regeringens uppfattning ett mer rättvisande kapitalkrav för företag som har en mindre grad av riskspridning i sin investeringsportfölj. Det ger därigenom incitament att förbättra riskspridningen, vilket i förlängningen sänker risken för försäkringstagarna och de försäkrade utan att möjlig- heterna till god avkastning påverkas. Vidare ges en viss täckning för den typ av motpartsrisk som Skandia efterfrågar, dvs. exponeringar mot en enskild emittent genom stora obligationsinnehav. Det riskkänsliga kapital- kravet bör därför omfatta även en undergrupp som fångar upp den samlade koncentrationsrisken för tjänstepensionsföretagets exponeringar.

Resultatet av Finansinspektionens testrapportering ger stöd för att de nämnda undergrupperna var för sig ger väsentliga bidrag till den samlade risken inom tjänstepensionsverksamhet. Det bör därför anges i den nya lagen om tjänstepensionsföretag att undergrupperna ska ingå i kapital- kravet för marknadsrisk. Det kan dock finnas möjligheter att reducera den totala marknadsrisken genom att kombinera investeringar i olika slags riskfyllda tillgångar. Sådan riskspridning kan minska den totala risken utan att möjligheterna att uppnå god avkastning påverkas. I den nya lagen bör kapitalkravet för marknadsrisk därför beräknas genom en justerad sammanläggning av de separata kapitalkraven för ränterisk, aktiekursrisk, fastighetsprisrisk, ränteskillnadsrisk, valutarisk och koncentrationsrisk. Genom justeringen tas hänsyn till diversifieringseffekter på grund av risk-

326spridning.

Säkerställda obligationer och investeringar i infrastruktur

Flera remissinstanser, bl.a. Svensk Försäkring och Sveriges Kommuner och Landsting, anser att infrastrukturinvesteringar bör vara en egen under- grupp. När det gäller den frågan är det emellertid så att det inte har något större egenvärde att det bestäms i lag att vissa investeringsslag ska ingå vid beräkningen. Regeringens förslag avseende vilka undergrupper som bör tas in i den nya lagen utgår från en analys av vilka marknadsrisker som ger väsentliga bidrag till den samlade riskbilden inom tjänstepensions- verksamhet. Den analys som Finansinspektionen har gjort ger inte stöd för att det skulle vara motiverat att av den anledningen ta med infrastruktur- investeringar som en särskild undergrupp. Det kan nämnas att infrastruktur enligt den kartläggning som Finansinspektionen gjort endast uppgick till två procent av de aktierelaterade innehaven hos försäkringsföretag med tjänstepensionsverksamhet och tjänstepensionskassor. Regeringen anser därför att infrastrukturinvesteringar inte bör tas in som en särskild under- grupp i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det kan noteras att sådana investeringar inte heller är en särskild undergrupp inom Solvens II- regelverket utan att andra metoder används där för att på ett väl avvägt sätt beräkna de risker som finns i investeringarna.

Regeringen instämmer dock i det som Svensk Försäkring m.fl. framför om att infrastrukturinvesteringar många gånger kan matcha de långa åtagandena hos tjänstepensionsföretag väl och att de kan bidra till en god riskspridning i tillgångsportföljen. Som flera remissinstanser påpekar är det också ett samhällsintresse att det finns goda möjligheter till finan- siering av investeringar i infrastruktur, inte minst i ljuset av den pågående omställningen till ett hållbart samhälle. Lämpliga infrastrukturinveste- ringar torde i många fall kunna ge lägre risk än andra investeringar och på det sättet vara gynnsamma för försäkringstagare och försäkrade. Det finns därför skäl att särskilt överväga hur risker som är förknippade med investeringar i infrastruktur bör hanteras vid den närmare utformningen av det riskkänsliga kapitalkravet som görs i föreskrifter på lägre nivå än lag.

När det gäller koncentrationsrisk anser regeringen, i likhet med Svensk Försäkring, att det är viktigt att kraven beträffande säkerställda obliga- tioner anpassas så att den marknadens funktion för bostadsfinansiering inte äventyras. Att hänsyn bör tas till den lägre risk som är förknippad med säkerställda obligationer är också något som Finansinspektionen fram- håller i kapitalkravsrapporten. Även detta bör beaktas vid den närmare utformningen av det riskkänsliga kapitalkravet.

I enlighet med ovan förda resonemang bör det, som Svensk Försäkring påpekar, vara möjligt att differentiera kapitalkravet inom en riskgrupp. Utöver att detta leder till att relevanta risker fångas upp på ett bättre sätt i det riskkänsliga kapitalkravet kan det öka incitamenten för tjänste- pensionsföretag att välja olika slag av investeringar så att en lämplig risk- spridning uppnås. Ytterligare en positiv konsekvens av en väl utformad differentiering är att det i viss mån kan gynna investeringar i tillgångar som ges ut av emittenter med god finansiell ställning. Som exempel kan nämnas att kreditbetyg enligt Finansinspektionens rapport bör beaktas vid beräkningen av ränteskillnadsrisk. Detta torde bl.a. vara positivt för många kommuner med hänsyn till deras utgivning av obligationer. Vilka avväg- ningar som bör göras för att ge incitament till ett väl avvägt skydd och en

Prop. 2018/19:158

327

Prop. 2018/19:158

328

effektiv förvaltning kan dock behöva anpassas och förändras från tid till annan. Det är därför lämpligt att sådana avvägningar görs i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Väsentliga undergrupper inom försäkringsrisk

De väsentliga försäkringsrisker som företag med tjänstepensionsverk- samhet är exponerade mot delas i Finansinspektionens rapport upp i lång- levnadsrisk, dödlighetsrisk, sjuklighetsrisk, annullationsrisk och kostnads- risk. I rapporten används begreppet förmånsrisk i stället för försäkrings- risk. Med hänsyn till att de nya tjänstepensionsföretagen kommer att med- dela tjänstepensionsförsäkring bör begreppet försäkringsrisk användas. Det finns dock ingen skillnad i sak mellan begreppen. Enkelt uttryckt rör det sig om risker som är relaterade till företagens åtaganden gentemot försäkringstagare, försäkrade och andra ersättningsberättigade.

Långlevnadsrisk är risken för att de som omfattas av försäkringen lever längre än vad tjänstepensionsföretaget har antagit. Dödlighetsrisk innebär

åandra sidan att de som omfattas av försäkringen avlider tidigare än vad företaget har antagit. Regeringen anser, i likhet med Svensk Försäkring, att det är lämpligt att långlevnads- och dödlighetsrisk hanteras i samma undergrupp på grund av det samband som i regel finns mellan de aktuella riskerna hos företag med tjänstepensionsverksamhet. Det kan nämnas att långlevnadsrisk enligt Finansinspektionens rapport är den försäkringsrisk som ger störst bidrag till den totala riskbilden inom tjänstepensions- verksamhet, medan dödlighetsrisk kan vara en väsentlig risk hos företag som inriktar sig på efterlevandeskydd.

Ytterligare en väsentlig försäkringsrisk är sjuklighetsrisk. Sjuklighets- risk förekommer främst i tilläggsförsäkringar som avser t.ex. sjuk- och premiebefrielse. Risken består i att insjuknandet är högre än vad tjänste- pensionsföretaget antagit eller att avvecklingen genom tillfrisknande eller dödsfall är lägre än vad företaget antagit. Undergruppen sjuklighetsrisk omfattar även att den s.k. invaliditetsgraden ökar.

Annullationsrisk och kostnadsrisk avser risker av en annan karaktär än övriga försäkringsrisker. Annullationsrisk är risken för att tjänstepensions- företagets kapital för att bära driftskostnader minskar och att framtida intäkter minskar på grund av att premiebetalningarna upphör eller att försäkringsavtal och kapital flyttas från företaget. Kostnadsrisk är, som namnet antyder, risken för att ett tjänstepensionsföretags finansiella ställ- ning försämras på grund av att kostnaderna ökar. De båda riskerna ger enligt Finansinspektionens rapport förhållandevis små bidrag till den sam- lade riskbilden inom tjänstepensionsverksamhet. Annullationsrisk och kostnadsrisk kan dock vara dominerande inom fondförsäkring där investeringsrisken bärs av den som omfattas av försäkringen. Annulla- tionsrisk har också betydelse för flertalet företag eftersom tjänstepensions- avtal är föremål för omförhandlingar och försäkringsavtal kan flyttas till andra företag. I enlighet med det Alecta, AMF och Folksam framför bör det riskkänsliga kapitalet därmed fånga upp både annullationsrisk och kostnadsrisk.

I avsnitt 5.4 föreslås att definitionen av tjänstepensionsförsäkring ska omfatta tilläggsförsäkringar inom livförsäkringsklassen I b enligt 2 kap. 12 § FRL. I avsnittet nämns även att exempelvis arbetslöshetsförsäkring

torde kunna meddelas som tilläggsförsäkring i motsats till det som antas i promemorian. Det kan alltså förekomma risker inom tilläggsförsäkringar som inte faller in under någon av de nämnda undergrupperna men som ändå bör ingå i beräkningen av kapitalkravet för försäkringsrisk för det fall det är fråga om väsentliga risker inom livförsäkringsklassen. Det innebär att den uppräkning som tas in i den nya lagen inte bör vara uttömmande. Det bör finnas utrymme att genom föreskrifter på lägre nivå än lag låta beräkningen av kapitalkravet för försäkringsrisk omfatta även andra väsentliga risker.

I enlighet med det som anges ovan bör långlevnads- och dödlighetsrisk, sjuklighetsrisk, annullationsrisk samt kostnadsrisk ingå som undergrupper inom kategorin försäkringsrisk. Kapitalkravet för försäkringsrisk bör beräknas genom en justerad sammanläggning av de separata kapitalkraven för åtminstone dessa risker.

Operativ risk bör ingå i kapitalkravet

Begreppet operativ risk innefattar olika typer av risker som är kopplade till otillräckliga interna rutiner och som orsakas av personal, system eller externa händelser där oväntade och potentiellt stora kostnader kan upp- komma. Utredningen föreslår att kapitalkravet för operativ risk ska ingå i det schablonmässiga kapitalkravet, men anger även att det kan tas med som en beståndsdel i det riskkänsliga kapitalkravet. Erfarenheter har visat att förluster kopplade till otillräckliga interna processer och handhavande- fel kan vara betydande. Det är därför viktigt att tjänstepensionsföretag håller kapital även för operativa risker. Om kapitalkravet för operativ risk inkluderas i minimikapitalkravet innebär det i praktiken att företagen under normala förhållanden inte behöver hålla kapital för att täcka förluster relaterade till operativ risk. Operativ risk bör därför ingå i det riskkänsliga kapitalkravet. Kapitalkravet för operativ risk bör beräknas med beaktande av sådana operativa risker som tjänstepensionsföretaget är utsatt för och som inte har beaktats vid beräkningen av kapitalkravet för marknadsrisk eller försäkringsrisk.

Motpartsrisk behöver inte räknas med

I solvenskapitalkravet i försäkringsrörelselagen ingår även motpartsrisk. Motpartsrisk kan avse oväntade brister i betalningsförmågan eller för- sämrad kreditvärdighet hos företagets motparter och gäldenärer. Av Finansinspektionens rapport framgår att motpartsrisk skulle utgöra en mycket liten del av det totala riskkänsliga kapitalkravet. Det nämns också att den senaste tidens regelutveckling innebär att motpartsrisken i vissa typer av tillgångar kommer att sjunka. Motpartsrisk kan, som nämns ovan, till viss del fångas upp inom undergruppen koncentrationsrisk. Eftersom motpartsrisk i sig inte bedöms vara en väsentlig risk inom tjänstepensions- verksamhet finns det, i motsats till det Sveriges riksbank och Skandia anför, inte anledning att låta motpartsrisk ingå vid beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet.

Sammanläggning av kapitalkraven

Det riskkänsliga kapitalkravet bör utformas så att det ger incitament till god riskhantering i vid mening. Detta gäller inte minst i fråga om lämplig

Prop. 2018/19:158

329

Prop. 2018/19:158 matchning mellan tillgångs- och skuldsidan i en tänkt balansräkning. I det som ses som vedertagen teknik för beräkning av risker ingår också att hän- syn tas till diversifieringseffekter som uppstår på grund av att riskerna inte samvarierar helt med varandra. Vid beräkningen av det totala riskkänsliga kapitalkravet bör därför en justerad sammanläggning göras av de separata kapitalkraven för marknadsrisk och försäkringsrisk, där hänsyn tas till diversifieringseffekter. När det gäller kapitalkravet för operativ risk så bör det däremot läggas till kapitalkraven för marknadsrisk och försäkringsrisk.

I likhet med det som gäller enligt Solvens II-regelverket bör en justering göras vid sammanläggningen för förlustkapaciteten hos de försäkrings- tekniska avsättningarna samt uppskjutna skatter. En sådan justering kan exempelvis användas av företag som meddelar försäkringar med villkorad återbäring (prop. 2015/16:9 s. 272).

8.5.3Uttaxeringsrätt och garantier från arbetsgivaren

Regeringens bedömning: Förekomsten av uttaxeringsrätt eller garantier från arbetsgivaren bör inte beaktas vid beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet.

Utredningen behandlar inte frågan.

Remissinstanserna: Tjänstepensionsförbundet anser att sponsor- support i form av t.ex. uttaxeringsrätt bör kunna beaktas vid beräkningen av kapitalkravet efter kvalitetsbedömning av sponsorn.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna har inte några synpunkter på bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns det inte några bestämmelser om riskkänsligt kapitalkrav.

Gällande rätt

Ingen hänsyn tas till uttaxeringsrätt eller garantier från arbetsgivaren vid beräkningen av solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller vid trafik- ljusberäkningen för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmel- serna och tjänstepensionskassor.

Finansinspektionens bedömning i kapitalkravsrapporten

Finansinspektionen gör i kapitalkravsrapporten bedömningen att före- komsten av uttaxeringsrätt eller garantier från arbetsgivare inte bör beaktas vid beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet.

330

Förekomsten av uttaxeringsrätt och garantier från arbetsgivaren bör inte	Prop. 2018/19:158
beaktas
Den kartläggning som Finansinspektionen har gjort i samband med fram-
tagandet av kapitalkravsrapporten visar att endast ett fåtal tjänstepensions-
kassor har bestämmelser om full uttaxeringsrätt i sina stadgar. Dessutom
går uttaxeringsrätt att tillgripa först när det saknas tillgångar för att täcka
de försäkringstekniska avsättningarna och alla andra medel är uttömda.
Kapitaltillskottet är avsett att täcka de försäkringstekniska avsättningarna,
vilket innebär att det även efter kapitaltillskottet saknas medel för att åter-
ställa kapitalbasen. Det krävs därför ytterligare åtgärder för att tjänste-
pensionsföretaget ska kunna uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet. Vid
den tidpunkt när företaget kan begära in extra kapital befinner sig företaget
i ett ytterst svårt finansiellt läge och har redan brutit mot kapitalkraven.
När det gäller det riskkänsliga kapitalkravet är det dessutom centralt att
det ska beakta de väsentliga risker som finns i verksamheten. Oavsett om
tjänstepensionsföretaget har möjlighet till uttaxeringsrätt eller en garanti
från arbetsgivaren är riskerna i verksamheten desamma. Det saknas där-
med skäl för att differentiera kapitalkravet med hänsyn till uttaxeringsrätt.
Förekomsten av uttaxeringsrätt eller garantier från arbetsgivaren bör där-
med inte beaktas vid beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet. Där-
emot kan en förekomst av uttaxeringsrätt beaktas vid prövningen av en
återhämtningsplan som ett tjänstepensionsföretag ska upprätta i samband
med bristande uppfyllelse av det riskkänsliga kapitalkravet (se avsnitt
13.2.3).

8.5.4 Minimikapitalkravet motsvarar direktivets kapitalkrav

Regeringens förslag: Minimikapitalkravet ska enligt huvudregeln beräknas med utgångspunkt i storleken på de försäkringstekniska avsättningarna, s.k. positiva risksummor och nettodriftskostnaderna.

För tilläggsförsäkringar ska minimikapitalkravet beräknas med utgångspunkt i premiebasen och ersättningsbasen.

Regeringens bedömning: Det behövs inte något bemyndigande att meddela föreskrifter om beräkningen av minimikapitalkravet.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt utredningens förslag ska ett kapitalkrav för operativa risker ingå i det schablonmässiga kapitalkravet.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt anser att det är svårt att överblicka vad det skulle medföra att kapitalkravet för operativ risk ingår i det schablonmässiga kapitalkravet i stället för i det riskkänsliga kapitalkravet och att ytterligare analys behövs i denna del.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorians förslag till lagtext ingår som en särskild grund för beräkningen det fallet att tjänstepensionsföretagets åtaganden är förenade med en rörelserisk som inte är oväsentlig.

331

Prop. 2018/19:158 Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring och Svenska Aktuarie- föreningen anser att det behöver förtydligas vad som avses med ”rörelserisk” och ”belopp som ska täcka driftskostnaderna”.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller detaljerade bestämmelser om hur den föreskrivna solvensmarginalen, dvs. direktivets kapitalkrav, ska beräknas (artikel 17). Förenklat innebär bestämmelserna att solvens- marginalen ska beräknas på olika sätt beroende på vilka åtaganden det är fråga om. Som huvudregel ska solvensmarginalen beräknas med utgångs- punkt i vissa andelar av de försäkringstekniska avsättningarna, institutets s.k. positiva risksummor (belopp som behöver skjutas till vid utbetalning på grund av ett dödsfall utöver de avsättningar som har gjorts för avtalet) och driftskostnaderna. När det gäller tilläggsförsäkringar bestäms solvens- marginalen utifrån den s.k. premiebasen och ersättningsbasen. I direktivet finns även närmare bestämmelser om beräkningen för tilläggsförsäkringar (artikel 18).

Gällande rätt

För försäkringsföretag som följer försäkringsrörelselagen utgör minimi- kapitalkravet den minsta storleken på det medräkningsbara primärkapitalet som krävs för att försäkringsföretaget med 85 procents sannolikhet ska ha tillgångar under kommande tolv månader som täcker värdet av åtagandena gentemot försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar (8 kap. 13 § FRL).

För försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna ska kapital- basen minst uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksam- hetens omfattning och art, den s.k. solvensmarginalen (7 kap. 1 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Solvensmarginalen för livförsäkringar beräknas med utgångspunkt i storleken på de försäkringstekniska avsättningarna, s.k. positiva risksummor och nettodriftskostnaderna (7 kap. 12 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). För sjuk- och olycksfallsförsäkringar beräknas solvensmarginalen med utgångspunkt i storleken på de försäkringstekniska avsättningarna samt premie- och skadeindex (7 kap. 13 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Solvensmarginalen för tilläggsförsäkringar beräknas endast med utgångs- punkt i premie- och skadeindex (7 kap. 14 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer får meddela föreskrifter om vissa beräkningar avseende solvens- marginalen (7 kap. 21 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016).

För tjänstepensionskassor gäller motsvarande regler som för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (25 § UFL och 7 kap. 23 och 25 §§ 1982 års FRL).

332

Finansinspektionens förslag i kapitalkravsrapporten

Finansinspektionen föreslår i kapitalkravsrapporten att det schablon- mässiga kapitalkravet ska utformas i enlighet med andra tjänstepensions- direktivets bestämmelser om föreskriven solvensmarginal.

Minimikapitalkravet ska utformas i enlighet med direktivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser om kapitalkrav för tjänstepensionsinstitut – den föreskriva solvensmarginalen. Det kapital- krav som följer av direktivet bör i svensk rätt genomföras i form av ett minimikapitalkrav.

I avsnitt 8.5.1 föreslås att tjänstepensionsföretag, utöver det kapitalkrav som följer av direktivet, ska omfattas av ett riskkänsligt kapitalkrav som utformas så att det fångar de väsentliga riskerna i verksamheten. Minimi- kapitalkravet kan då i enlighet med Finansinspektionens förslag utformas i överensstämmelse med direktivet. Att låta minimikapitalkravet vara identiskt med direktivets krav ökar jämförbarheten med tjänstepensions- institut i andra länder inom EES. Vidare är det en fördel om minimi- kapitalkravet är förhållandevis enkelt att beräkna och verifiera för externa parter, som t.ex. en revisor. Den föreskrivna solvensmarginalen i andra tjänstepensionsdirektivet kan sägas uppfylla detta eftersom de uppgifter som behövs för beräkningen kan hämtas från företagets balansräkning och rapportering. Det bör inte, som utredningen föreslår, ingå något särskilt kapitalkrav för operativ risk i minimikapitalkravet. Det är tillräckligt att denna form av risk omfattas av det riskkänsliga kapitalkravet.

I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därmed införas bestämmelser om att minimikapitalkravet som huvudregel ska beräknas med utgångspunkt i storleken på de försäkringstekniska avsättningarna samt s.k. positiva risksummor och nettodriftskostnader. Bestämmelserna bör väsentligen överensstämma med den reglering som i dag gäller för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna. Andra tjänste- pensionsdirektivets bestämmelser skiljer sig dock åt från bestämmelserna i första tjänstepensionsdirektivet beträffande livklass IV, som avser långa åtaganden avseende sjuk- och olycksfallsförsäkring. Av andra tjänste- pensionsdirektivet följer att beräkningen av minimikapitalkravet för denna livklass ska ske enligt huvudregeln.

För tilläggsförsäkringar ska minimikapitalkravet enligt direktivet be- räknas med utgångspunkt i premiebasen och ersättningsbasen, dvs. i huvudsak på det sätt som solvensmarginalen för skadeförsäkringar be- räknas enligt regleringen för försäkringsföretag som följer övergångs- bestämmelserna. Det kan vidare konstateras att det finns vissa bestäm- melser i andra tjänstepensionsdirektivet som inte är relevanta för tjänste- pensionsföretag eftersom de inte kommer att driva sådan verksamhet som behandlas där (artikel 17.4 och 17.5). Det finns därför inte behov av några lagstiftningsåtgärder i dessa delar.

I promemorian föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om beräkningen av minimikapitalkravet. Detta är emellertid inte nödvändigt för att genomföra andra tjänstepensionsdirektivet i den nu aktuella delen eftersom förslaget i denna proposition innebär att direktivets kapitalkrav genomförs genom bestämmelser i den nya lagen. Eventuella kompletterande bestämmelser

Prop. 2018/19:158

333

Prop. 2018/19:158 om t.ex. tillämplig eurokurs kan meddelas i form av verkställighetsföre- skrifter. Regeringen bedömer därför att det inte behövs något bemyn- digande att meddela föreskrifter om beräkningen av minimikapitalkravet.

Minimikapitalkravet för bl.a. fondförsäkring

Även när det gäller åtaganden där investeringsrisken bärs av den som om- fattas av försäkringen, som t.ex. fondförsäkringsåtaganden, bör bestäm- melserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag utformas i överens- stämmelse med direktivet. I promemorians förslag till lagtext finns det även ett visst nationellt tillägg som infördes i samband med en översyn av försäkringsrörelselagstiftningen (prop. 1998/99:87 s. 274 och 414). Enligt tillägget ska kapitalkravet omfatta en procent av de försäkringstekniska avsättningarna om företagets avsättningar är förenade med en rörelserisk som inte är oväsentlig. Eftersom det nu föreslås ett riskkänsligt kapitalkrav som ska fånga de väsentliga riskerna i verksamheten anser regeringen att det inte finns något behov av att ta in något sådant tillägg i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det saknas därmed skäl att förtydliga vad som avses med begreppet rörelserisk.

Svensk Försäkring och Aktuarieföreningen efterfrågar ett förtydligande när det gäller uttrycket ”det belopp som ska täcka driftskostnaderna” i den nya lagen. I andra tjänstepensionsdirektivet anges att kapitalkravet för åtaganden där företaget inte står för investeringsrisken bl.a. ska omfatta en procent av de tekniska avsättningarna om det belopp som avsatts till täckande av driftskostnaderna fastställs för en period som överstiger fem år. Som de båda remissinstanserna konstaterar finns uttrycket med i den reglering som i dag gäller för försäkringsföretag som följer övergångs- bestämmelserna. Bakgrunden till regleringen i andra tjänstepensions- direktivet i denna del är motsvarande reglering i första generationens livförsäkringsdirektiv. Varken direktiven eller tidigare förarbeten ger dock någon närmare ledning i fråga om hur uttrycket ska förstås (jfr prop. 1992/93:257 s. 210). Ändamålet torde vara att fånga den kostnadsrisk som uppstår om företaget över en femårsperiod saknar möjlighet att ändra sitt uttag av premier eller avgifter för att täcka högre driftskostnader. Detta får anses avgörande för hur uttrycket ska förstås. Det kan förhålla sig så att sådana villkor är ovanliga inom den tjänstepensionsverksamhet som i dag bedrivs av försäkringsföretag och tjänstepensionskassor. Om bestämmel- sen i fråga inte är tillämplig ska minimikapitalkravet i denna del i stället uppgå till 25 procent av nettodriftskostnaderna. Detta följer av andra tjänstepensionsdirektivet och gäller i dag för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna.

8.5.5Ett garantibelopp anger den lägsta tillåtna solvensnivån

Regeringens förslag: Garantibeloppet ska uppgå till 790 prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken.

Om det finns särskilda skäl, ska Finansinspektionen i ett enskilt fall få besluta att garantibeloppet sätts ned med upp till hälften.

334

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om villkoren för nedsättning av garantibeloppet.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt utredningens förslag ska garantibeloppet vara 3 miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentpris- indexet, som Europeiska kommissionen årligen tillkännager. Utredningen föreslår även att Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, ska få besluta att garantibeloppet för ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller en tjänstepensionsförening får sättas ned med högst en fjärdedel.

Remissinstanserna har inte några synpunkter på förslaget. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens för-

slag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att promemorians förslag inte ger utrymme för att sätta ned garantibeloppet för tjänstepensionsaktiebolag.

Remissinstanserna har inte några synpunkter på förslaget.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns det inte något krav på garanti- belopp.

Gällande rätt

Livförsäkringsföretag som följer försäkringsrörelselagen ska ha ett garantibelopp som minst motsvarar 3,7 miljoner euro eller det högre beloppet grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska kommissionen årligen tillkännager (8 kap. 18 § FRL).

För försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna ska garantibeloppet uppgå till ett belopp som motsvarar tre miljoner euro eller det högre beloppet grundat på förändringar i det europeiska konsument- prisindexet, som Europeiska kommissionen årligen tillkännager (7 kap. 18 § första stycket FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Finans- inspektionen får besluta att garantibeloppet sätts ned med högst en fjärde- del för ett ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening om det finns särskilda skäl för detta (7 kap. 20 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016).

För tjänstepensionskassor finns det inga bestämmelser om garanti- belopp.

Finansinspektionens förslag i kapitalkravsrapporten

Finansinspektionen föreslår i kapitalkravsrapporten att det ska finnas ett garantibelopp för tjänstepensionsföretag som ska uppgå till 790 pris- basbelopp enligt socialförsäkringsbalken. Vidare föreslås att Finans- inspektionen ska få möjlighet att besluta om nedsättning av garanti- beloppet för ömsesidiga tjänstepensionsföretag och tjänstepensions- föreningar med upp till hälften om särskilda skäl finns och att inspektionen ska få meddela föreskrifter om de närmare villkoren för nedsättning av garantibeloppet.

Prop. 2018/19:158

335

Prop. 2018/19:158 Ett garantibelopp anger den lägsta tillåtna solvensnivån

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inga krav på garantibelopp. Ett garantibelopp innebär en lägsta nivå för kapitalbasen när försäkrings- rörelse inleds och drivs. Det är rimligt att det för tjänstepensionsföretag på samma sätt som för försäkringsföretag finns ett krav på ett lägsta belopp för att få starta och driva rörelsen. Tjänstepensionsföretag bör i detta avseende inte behandlas annorlunda än försäkringsföretag.

Det är lämpligt att garantibeloppet för tjänstepensionsföretag uppgår till den nivå som gäller för livförsäkringsföretag som följer Solvens II-regel- verket. Nivån bygger på en aktuell bedömning av vad ett garantibelopp bör vara för en verksamhet som i flera avseenden ligger nära tjänstepensions- verksamhet. Regeringen anser att garantibeloppet bör uttryckas i pris- basbelopp och inte i euro som utredningen föreslår. Genom att garanti- beloppet anges i prisbasbelopp sker en automatisk indexering. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför införas en bestämmelse om att garantibeloppet i ett tjänstepensionsföretag ska uppgå till 790 pris- basbelopp enligt socialförsäkringsbalken, vilket motsvarar nivån på garantibeloppet i försäkringsrörelselagen.

Det garantibelopp som föreslås kan vara betungande för mindre tjänste- pensionsföretag som t.ex. har en särskild inriktning eller vänder sig till en begränsad krets. För att inte försvåra för sådana företag bör Finansinspek- tionen få besluta att sätta ned garantibeloppet om det finns särskilda skäl. I första tjänstepensionsdirektivet är möjligheten för medlemsstaterna att föreskriva om nedsättning begränsad till 25 procent av beloppet. Möjlig- heten omfattar dessutom endast ömsesidiga och liknande företag. Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller emellertid, som nämns ovan, inte några bestämmelser om garantibelopp. Direktivet hindrar alltså inte att en medlemsstat som ställer upp krav på garantibelopp även inför en möjlighet till nedsättning av det beloppet. Regeringen anser att garantibeloppet bör kunna sättas ned med högst hälften av beloppet om det finns särskilda skäl. Vidare finns det, i motsats till det som föreslås i promemorian, inte anled- ning att särbehandla och utesluta tjänstepensionsaktiebolag från möjlighet till nedsättning i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det torde dock sällan finnas särskilda skäl för nedsättning av garantibeloppet för tjänste- pensionsaktiebolag som får dela ut vinst.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om eventuella villkor som ska vara uppfyllda för att nedsättning av garantibeloppet ska komma i fråga.

8.5.6Underrättelse ifall kapitalkraven inte uppfylls

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska omedelbart under- rätta Finansinspektionen om företaget inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet, minimikapitalkravet eller garantibeloppet eller om det finns risk för detta under de närmaste tre månaderna.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.

336

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring avstyrker att det införs en underrättelseskyldighet när det finns risk för att företaget under de närmaste tre månaderna inte uppfyller något av kapitalkraven.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns det inte något krav på underrättelse avseende bristande uppfyllelse av kapitalkravet.

Gällande rätt

Försäkringsföretag som följer försäkringsrörelselagen ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om företaget inte uppfyller solvenskapital- kravet eller minimikapitalkravet eller om det finns risk för detta under de närmaste tre månaderna (8 kap. 12 och 16 §§ FRL).

Det finns ingen motsvarande bestämmelse för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna eller för tjänstepensionskassor.

Underrättelse om bristande uppfyllelse av kapitalkraven

För att Finansinspektionen i god tid ska kunna vidta lämpliga ingripande- åtgärder när ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet, minimikapitalkravet eller garantibeloppet är det nödvändigt att tjänstepensionsföretaget omedelbart underrättar Finansinspektionen om företaget inte uppfyller något av dessa krav. För försäkringsföretag som följer försäkringsrörelselagen har det mot bakgrund av bestämmelser i Solvens II-regelverket införts en skyldighet att också underrätta Finans- inspektionen om det finns risk för att företaget inte uppfyller kapitalkraven under de närmaste tre månaderna. Detta kan ses som krav på en mer pro- aktiv redovisning som möjliggör för Finansinspektionen att på närmare avstånd följa hur företagets finansiella ställning utvecklar sig (prop. 2015/16:9 s. 280).

Svensk Försäkring påpekar att tre månader är en förhållandevis lång period med beaktande av rörelserna på de finansiella marknaderna. Enligt föreningen kan det inte vara meningen att varje risk ska behöva rapporteras utan det bör krävas att det finns en mer påtaglig risk vilket bör framgå av lagtexten. Svensk Försäkring anser även att det vid en bedömning i efter- hand av om företaget uppfyllt sin rapporteringsskyldighet måste beaktas vad företaget kände till och vilka bedömningar som var rimliga för före- taget att göra vid det tillfället.

Regeringen anser att det är viktigt att skapa goda förutsättningar för en proaktiv tillsyn även för tjänstepensionsföretag. En bestämmelse som mot- svarar den som gäller för försäkringsföretag enligt Solvens II-regelverket bör därför tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det finns, i motsats till det Svensk Försäkring framför, inte skäl att utforma bestäm- melsen på något annat sätt än enligt motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen. I fråga om tjänstepensionsföretag kan det dock förtydligas att bestämmelsen bör ses mot bakgrund av syftet med den- samma, nämligen att möjliggöra ingripanden men också en proaktiv tillsyn och förutsättningar för en nära dialog med tillsynsmyndigheten när det

Prop. 2018/19:158

337

Prop. 2018/19:158 finns risk för att tjänstepensionsföretaget inte kommer att uppfylla något av kapitalkraven. Det är alltså inte varje teoretisk risk som avses utan sådana situationer då ett aktsamt företag rimligen redan följer hur det finansiella läget utvecklar sig mer noggrant. Därmed kan kravet inte anses vara särskilt betungande för tjänstepensionsföretagen.

9Företagsstyrning

9.1Styrelsens ansvar m.m.

Regeringens bedömning: Bestämmelserna i andra tjänstepensions- direktivet om styrelsens yttersta ansvar för verksamheten i ett tjänste- pensionsinstitut och om att direktivet inte påverkar den roll som arbetsmarknadens parter spelar i förvaltningen av tjänstepensions- instituten kräver inga lagstiftningsåtgärder.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Svensk Försäkring anser att begreppet förvaltnings-, lednings- och tillsynsorganet i vissa situationer skulle kunna avse endast den verkställande direktören. Tjänstepensionsförbundet anser att de aktuella begreppen bör förtydligas.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna instämmer i bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet anges att ett tjänstepensionsinstituts lednings- eller tillsynsorgan ska ha det yttersta ansvaret enligt nationell rätt för att institutet följer de lagar och andra författningar som antas enligt direktivet (artikel 20.1).

I andra tjänstepensionsdirektivet anges även att direktivet inte påverkar den roll som arbetsmarknadens parter spelar i förvaltningen av tjänste- pensionsinstituten (artikel 20.2).

Gällande rätt

Första tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några artiklar som särskilt rör lednings- eller tillsynsorgans ansvar. Inte heller finns någon artikel om arbetsmarknadens parters roll i förvaltningen av tjänstepensionsinstitut i detta direktiv.

338

Lednings- och tillsynsorgan

Oavsett associationsform (tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidigt tjänste- pensionsbolag eller tjänstepensionsförening) ska samtliga tjänstepensions- företag enligt förslagen i avsnitt 12 ha en styrelse och en verkställande direktör, varvid den verkställande direktören ska utses av styrelsen. Detta innebär att ledningen för ett tjänstepensionsföretag, på samma sätt som vanligtvis gäller för ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, kommer att delas mellan styrelsen och den verkställande direktören. Styrelsen kommer att ha det primära ansvaret för företagets organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter, medan den verkställande direktören svarar för den löpande förvaltningen.

Bestämmelsen i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 20.1) om att ett tjänstepensionsinstituts lednings- eller tillsynsorgan ska ha det yttersta ansvaret för att institutet följer de lagar och andra författningar som har antagits enligt direktivet har i huvudsak samma lydelse som motsvarande bestämmelser för försäkringsföretag i Solvens II-direktivet (artikel 40). Frågan om vad som ska avses med begreppen förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan och i vilken utsträckning det behövs särskilda lagstiftnings- åtgärder för att uppfylla kravet på yttersta ansvar har behandlats vid ge- nomförandet av Solvens II-direktivet i svensk rätt (prop. 2015/16:9 s. 301–303). När det gäller innebörden av begreppet ”förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan”, finns det nu inte skäl att frångå den bedömningen. Begreppet förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan får därför anses ha olika betydelse beroende på vilka frågor som avses och kan alltså i vissa fall avse både styrelsen och den verkställande direktören. Begreppen bör emellertid, till skillnad från det Svensk Försäkring före- språkar, inte i något fall endast avse den verkställande direktören. Detta var även den bedömning som gjordes vid genomförandet av Solvens II- direktivet (samma prop. s. 302).

Mot denna bakgrund finns det vidare anledning att instämma i det Tjänstepensionsförbundet anför, och som regeringen även uttalade i den nämnda propositionen, om att det är lämpligt att i lag ange vilka uppgifter som enbart ankommer på styrelsen och vilka andra uppgifter som an- kommer på både styrelsen och den verkställande direktören (samma prop. s. 302 f.).

Ansvarsfördelningen mellan styrelsen och den verkställande direktören ska i grunden följa allmänna associationsrättsliga principer (jfr bl.a. 8 kap. 4 § aktiebolagslagen [2005:551], nedan ABL). Den nu aktuella bestäm- melsen i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 20.1) om att lednings- eller tillsynsorganet, dvs. styrelsen, har det yttersta ansvaret för att tjänste- pensionsinstitutet följer de lagar och bestämmelser som gäller för tjänste- pensionsföretagets verksamhet föranleder därför inte någon lagstiftnings- åtgärd, eftersom detta redan gäller enligt svensk associationsrätt.

Arbetsmarknadens parter

I andra tjänstepensionsdirektivet anges att direktivet inte påverkar den roll som arbetsmarknadens parter spelar i förvaltningen av tjänstepensionsinstitut

(artikel 20.2). Detta bör enligt regeringens mening tolkas som ett klarläggande av att direktivet inte reglerar den roll som arbetsmarknadens parter kan ha i styrningen av tjänstepensionsinstitut. Därmed finns inte

Prop. 2018/19:158

339

Prop. 2018/19:158 skäl att göra någon annan bedömning än den som utredningen gjorde om att detta klarläggande i direktivet inte föranleder någon lagstiftningsåtgärd (SOU 2014:57 s. 651).

9.2Grundläggande krav på företagsstyrningssystemet

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska ha ett företags- styrningssystem som säkerställer att företaget styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt. Systemet ska regelbundet ses över.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot

det.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer enligt prome- morians förslag ska få meddela föreskrifter om utformningen av företags- styrningssystemet.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Flera remissinstanser, bl.a. Svensk Försäkring och Tjänstepensionsförbundet, framför kritik mot bemyndig- andena i promemorians förslag och anför att syftet med varje enskilt bemyndigande bör förtydligas.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

Ett tjänstepensionsinstitut ska enligt andra tjänstepensionsdirektivet ha ett effektivt företagsstyrningssystem som ger en sund och ansvarsfull ledning av dess verksamhet (artikel 21.1). Systemet ska omfatta en tillfreds- ställande och transparent organisationsstruktur med en tydlig ansvars- fördelning med lämplig grad av uppdelning av uppgifterna och ett effektivt system för att säkerställa att information förs vidare. Företagsstyrnings- systemet ska beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrnings- faktorer i samband med investeringstillgångar vid investeringsbeslut, och systemet ska regelbundet ses över internt.

Gällande rätt

Ett försäkringsföretag ska enligt försäkringsrörelselagen ha ett företags- styrningssystem som säkerställer att företaget styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt. Systemet ska ses över regelbundet av företaget (10 kap. 1 § FRL). För försäkringsföretagen finns ytterligare och mer detaljerade bestämmelser om företagsstyrningssystemet i Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkringsverksamhet (Solvens II), förkortad Solvens II- förordningen (artikel 258).

340

Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen gäller även för de försäk- Prop. 2018/19:158 ringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångs- bestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen

[2010:2043]).

Det finns inga bestämmelser i lag för tjänstepensionskassor som mot- svarar de nu aktuella bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 21.1). Tjänstepensionskassor omfattas fortfarande av Finans- inspektionens allmänna råd (FFFS 2005:1) om styrning och kontroll av finansiella företag, nedan FFFS 2005:1 (1 kap. 2 § Allmänna råd [FFFS 2018:12] om ändring i Finansinspektionens allmänna råd [FFFS 2005:1] om styrning och kontroll av finansiella företag). I FFFS 2005:1 finns allmänna råd om styrning av företaget (2 kap.).

Sund och ansvarsfull styrning

I likhet med det som uttalades vid genomförandet i svensk rätt av Solvens II-direktivet (prop. 2015/16:9 s. 304) bör kravet på ett effektivt företagsstyrningssystem som garanterar en sund och ansvarsfull ledning förstås så att detta är tillgodosett om ett tjänstepensionsföretag har ett system som uppfyller de krav på företagsstyrningssystem som ställs i det direktiv som genomförs (artiklarna 20–30 i andra tjänstepensions- direktivet) och att detta system regelbundet ses över av företaget.

I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför införas grund- läggande bestämmelser som motsvarar bestämmelserna i andra tjänste- pensionsdirektivet om företagsstyrning (artikel 21.1) och om att systemet regelbundet ska ses över. De bestämmelserna i andra tjänstepensions- direktivet överensstämmer i huvudsak med bestämmelser i Solvens II direktivet (artikel 41.1). Bestämmelserna för tjänstepensionsföretag bör därför utformas efter förebild av bestämmelserna i försäkringsrörelselagen (10 kap. 1 §).

I kravet på att ett tjänstepensionsföretag styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt får det anses ingå att företaget följer de bestämmelser som gäller om företagsstyrning (se samma prop.). Detta generella krav får även anses innefatta kraven i andra tjänstepensionsdirektivet om att systemet ska omfatta en tillfredsställande och överblickbar organisationsstruktur med en tydlig ansvarsfördelning och ett effektivt system för att säkerställa att information förs vidare.

Ett tjänstepensionsföretag får beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer (s.k. hållbarhetsfaktorer) i sina investerings- beslut, se avsnitt 8.2.1. I andra tjänstepensionsdirektivet finns dessutom ett krav om att företagsstyrningssystemet ska beakta hållbarhetsfaktorer i samband med investeringstillgångar vid investeringsbeslut (artikel 21.1). I det generella kravet på att ett tjänstepensionsföretag ska ha ett företags- styrningssystem som säkerställer att företaget styrs på ett sunt och ansvars- fullt sätt får det anses ingå att hållbarhetsfaktorer ska beaktas. Andra tjänstepensionsdirektivets krav om att företagsstyrningssystemet ska be- akta hållbarhetsfaktorer (artikel 21.1) kräver därmed inte någon uttrycklig reglering i lag.

341

Prop. 2018/19:158 Ytterligare bestämmelser

För försäkringsföretag finns ytterligare bestämmelser om företags- styrningssystemet i Solvens II-förordningen (artikel 258). Även för tjänstepensionsföretag finns ett behov av ytterligare och mer detaljerade bestämmelser om företagsstyrningssystemet.

Detta behov tillgodoses delvis genom att det nu föreslås ytterligare bestämmelser om företagsstyrningssystemet, exempelvis föreslås för tjänstepensionsföretag att de centrala funktionerna i vissa fall ska rapportera till styrelsen och den verkställande direktören samt att tjänste- pensionsföretag ska upprätta ett system för ersättningar, en beredskapsplan och riktlinjer för hantering av intressekonflikter. På flera konkreta punkter föreslår regeringen att det ska införas bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter på företagsstyrningsområdet. Regeringen anser därför, till skillnad från det som föreslås i promemorian, att det inte finns skäl att ge regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer en generell möjlighet att meddela föreskrifter om hur företagsstyrningssystemet ska utformas.

9.3Proportionalitet

Regeringens förslag: Företagsstyrningssystemet ska vara utformat så att det står i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten i tjänstepensionsföretagets verksamhet.

Utredningen behandlar inte frågan.

Remissinstanserna: Tjänstepensionsförbundet betonar vikten av att proportionalitetsprincipen tillämpas rent generellt för att på så sätt hålla nere kostnaderna för tjänstepensionsföretag. Sveriges advokatsamfund anser att proportionalitetsprincipen bör lagfästas. Arbetsgivarverket på- pekar vikten av att kostnaderna för företagsstyrningen inte blir orimliga i förhållande till den verksamhet som bedrivs.

Promemorians bedömning överensstämmer inte med regeringens förslag. I promemorian görs bedömningen att det i det grundläggande kravet att ett tjänstepensionsföretag ska styras på ett sunt och ansvarsfullt sätt ingår att företagsstyrningssystemet ska stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsföretagets verk- samhet.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Finansinspektionen, Svensk Försäkring och Sveriges advokatsamfund anser att proportionalitetsprincipen ut- tryckligen bör anges i lag. Finansinspektionen framhåller även att proportionalitetsprincipen inte kan anses innebära att tjänstepensions- företag kan underlåta att inrätta de särskilda funktioner och system som uttryckligen anges i direktivet, men att principen endast gäller i för- hållande till reglerna om företagsstyrning som finns i andra tjänste- pensionsdirektivet. Proportionalitetsprincipen är därmed inte tillämplig på kompletterande nationell reglering, vilket innebär att ett tjänstepensions- företag inte kan underlåta att inrätta t.ex. en funktion för regelefterlevnad,

342

som är ett nationellt krav, med hänvisning till den proportionalitetsprincip Prop. 2018/19:158 som följer av direktivet.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska företagsstyrningssystemet stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet (artikel 21.2). Även i de mer specifika artiklarna i direktivet om vissa funktioner eller delar av företags- styrningssystemet finns bestämmelser om proportionalitet (t.ex. artikel 25.1 om ersättningspolicy och artikel 26 om internrevisionsfunktionen).

Gällande rätt

För försäkringsföretagen finns en allmän proportionalitetsprincip i försäkringsrörelselagen (4 kap. 5 §). Denna innebär att bestämmelserna om företagsstyrning i den lagen (10 kap.) ska tillämpas proportionellt i förhållande till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i varje försäkringsföretags verksamhet.

Före genomförandet av Solvens II-direktivet i svensk rätt fanns det inte
någon allmän proportionalitetsprincip i försäkringsrörelselagen. De
försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i över-
gångsbestämmelserna till lagen om ändring i försäkringsrörelselagen)
omfattas därmed inte av någon allmän proportionalitetsprincip eftersom
de tillämpar 4 kap. FRL i lydelsen före den 1 januari 2016.
För tjänstepensionskassor finns det inte någon allmän proportionalitets-
princip i lag.
En proportionalitetsprincip ska gälla för bestämmelserna om
företagsstyrning
Som andra tjänstepensionsdirektivet är utformat med en generell be-
stämmelse om proportionalitet (artikel 21.2) kan det inte råda någon
tvekan om att proportionalitetsprincipen ska gälla som en övergripande
princip för hela företagsstyrningssystemet. Detta även om proportionalitet
särskilt anges i vissa av direktivets artiklar. Principen innebär att företags-
styrningssystemet inte behöver vara mer omfattande än det som krävs med
hänsyn till det enskilda tjänstepensionsföretagets verksamhet. Propor-
tionalitetsprincipen kan dock inte anses innebära att tjänstepensions-
företaget kan underlåta att upprätta styrdokument eller inrätta de särskilda
funktioner och system som omfattas av företagsstyrningssystemet och
uttryckligen anges i andra tjänstepensionsdirektivet. Till skillnad från det
Finansinspektionen framför måste detta också anses gälla samtliga
bestämmelser om företagsstyrning för tjänstepensionsföretag, oavsett om
de har sin grund i andra tjänstepensionsdirektivet eller uteslutande i
nationell rätt.
Principen bör få sitt huvudsakliga genomslag på så sätt att ett tjänste-
pensionsföretags företagsstyrningssystem, och då särskilt styrdokument,
system för riskhantering och internkontroll samt centrala funktioner,
kommer att vara mer eller mindre omfattande och arbetskrävande utifrån
den verksamhet som det enskilda tjänstepensionsföretaget faktiskt driver.	343
	343

Prop. 2018/19:158 Det innebär också att kostnaderna för företagsstyrningen kommer att variera, vilket Arbetsgivarverket lyfter fram som en viktig fråga.

Proportionalitet är även av särskild vikt vid de ytterligare bestämmelser som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer, vilket regeringen uttalat i flera tidigare lagstiftningsärenden (se prop. 2015/16:9 s. 230 och prop. 2006/07:5 s. 136 f.). Genom att pro- portionalitet beaktas i normgivningen på lägre nivå än lag är det möjligt att skapa ett regelverk som är anpassat till den verksamhet som ett tjänste- pensionsföretag bedriver i det enskilda fallet. Därmed är det även möjligt att ta hänsyn till att den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska kunna omfatta både en mer omfattande verksamhet, som den som i dag drivs försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen, och en mer begränsad verksamhet, som den som fortfarande drivs av tjänstepensionskassor enligt nu upphävda lagen om understödsföreningar.

Regeringen finner därför, i likhet med Finansinspektionen, Svensk Försäkring och Sveriges advokatsamfund, att andra tjänstepensions- direktivets proportionalitetsprincip bör framgå uttryckligen av den nya lagen om tjänstepensionsföretag. För tjänstepensionsföretag bör det därför införas en bestämmelse som uttryckligen anger att företagsstyrnings- systemet ska vara utformat så att det står i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten i tjänstepensionsföretagets verksamhet.

9.4Styrdokument

9.4.1Ett tjänstepensionsföretags olika styrdokument

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska upprätta och följa följande styrdokument:

1.styrdokument för riskhantering med avseende på de risker som riskhanteringssystemet ska omfatta,

2.styrdokument för internkontroll,

3.styrdokument för internrevision,

4.försäkringstekniska riktlinjer,

5.styrdokument för verksamhet som omfattas av bestämmelser om uppdragsavtal,

6.styrdokument för uppgiftslämnande till Finansinspektionen och kvalitetskontroll av uppgifterna,

7.styrdokument för ersättningar,

8.investeringsriktlinjer, och

9.styrdokument för hantering av intressekonflikter mellan företagets intressenter.

Styrdokumenten ska fastställas av styrelsen. De ska utvärderas och ses över minst en gång per år.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om innehållet i styrdokumenten.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att utredningens förslag inte innebär att ett tjänstepensionsföretag ska upp-

344

rätta styrdokument för internkontroll och uppgiftslämnande till Finans- inspektionen och kvalitetskontroll av uppgifterna. Utredningens förslag avviker även från regeringens förslag genom att utredningen föreslår att ett tjänstepensionsföretag ska upprätta och följa styrdokument för aktuarier och tekniska riktlinjer, till skillnad från regeringen som i stället föreslår att tjänstepensionsföretagen ska upprätta och följa försäkrings- tekniska riktlinjer. Vidare föreslår inte utredningen att det ska införas något krav på att upprätta och följa en ersättningspolicy. Utredningens förslag innehåller inte heller något bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om att få meddela föreskrifter om innehållet i styrdokumenten.

Remissinstanserna tar inte upp dessa frågor.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att det bör införas ett krav på styrdokument för aktuariell verksamhet eftersom ett tjänste- pensionsföretag enligt förslaget alltid ska ha en aktuariefunktion. Svensk Försäkring och Tjänstepensionsförbundet föreslår att alla regler om styr- dokument samlas i en och samma bestämmelse. Svensk Försäkring framför att för tjänstepensionsföreningar bör de försäkringstekniska rikt- linjerna kunna framgå direkt av stadgarna, vilka fastställs av stämman. Detta innebär att det inte är lämpligt att ange att riktlinjerna alltid ska fast- ställas av styrelsen. Svensk Försäkring framför även att en årlig översyn kan skapa ett svårhanterligt system och att tjänstepensionsföreningar borde kunna undantas från de kraven i de fall som riktlinjerna framgår av

stadgarna.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska tjänstepensionsinstitut upprätta och tillämpa skriftliga riktlinjer för riskhantering, internrevision och, i tillämpliga fall, aktuariell och utkontrakterad verksamhet (artikel 21.3). De skriftliga riktlinjerna ska godkännas av institutets lednings- eller tillsyns- organ och sedan ses över minst vart tredje år, samt anpassas med hänsyn till väsentliga förändringar inom det berörda systemet eller området.

Ett tjänstepensionsinstitut ska upprätta och tillämpa en sund ersättnings- policy för alla personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet och för personer som utövar nyckelfunktioner samt för andra personal- kategorier vars yrkesutövning har en väsentlig inverkan på tjänste- pensionsinstitutets riskprofil på ett sätt som står i proportion till dess storlek och interna organisation samt till deras verksamheters storlek, art, omfattning och komplexitet (artikel 23.1).

Om inte annat föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän data- skyddsförordning), förkortad dataskyddsförordningen, ska tjänste- pensionsinstituten regelbundet offentliggöra relevant information om ersättningspolicyn (artikel 23.2).

Prop. 2018/19:158

345

Prop. 2018/19:158

346

I andra tjänstepensionsdirektivet finns också bestämmelser om riktlinjer för investeringsverksamheten (artikel 30). Ett tjänstepensionsinstitut ska utarbeta och minst vart tredje år se över skriftliga riktlinjer för investeringsverksamheten. Dessa riktlinjer ska ofördröjligen ses över efter varje väsentlig förändring av investeringspolicyn. Riktlinjerna ska i vart fall innehålla sådana uppgifter som metoder för att mäta investeringsrisker, införda processer för riskhantering och den strategiska allokeringen av tillgångar i förhållande till pensionsåtagandenas art och varaktighet samt hur hänsyn tas i investeringspolicyn till miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer. Riktlinjerna ska offentliggöras.

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om riktlinjer för hantering av intressekonflikter i ett tjänstepensionsinstitut. I olika delar av andra tjänstepensionsdirektivet finns dock bestämmelser om intressekonflikter. För ersättningspolicyn anges att denna ska inklu- dera åtgärder som syftar till att undvika intressekonflikter (artikel 23.3 c). Om ett tjänstepensionsinstitut tillåts att utföra nyckelfunktioner genom samma person eller organisatoriska enhet som i det uppdragsgivande företaget, ska tjänstepensionsinstitutet förklara hur det förhindrar eller hanterar intressekonflikter med det uppdragsgivande företaget (artikel 24.3). I ett sådant fall ska den egna riskbedömningen innehålla en beskriv- ning av hur tjänstepensionsinstitutet förebygger intressekonflikter med det uppdragsgivande företaget (artikel 28.2 c).

För förvaringsinstitut anges att ett förvaringsinstitut inte får utföra verk- samhet avseende tjänstepensionsinstitutet som kan skapa intresse- konflikter mellan tjänstepensionsinstitutet, pensionsplanens medlemmar och förmånstagare och sig självt, såvida inte förvaringsinstitutet håller utförandet av sina förvaringsinstitutsuppgifter funktionellt och hierarkiskt åtskilda från andra eventuellt oförenliga uppgifter samtidigt som eventuella intressekonflikter korrekt identifieras, hanteras, övervakas och redovisas för pensionsplanens medlemmar och förmånstagare och för tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan (artikel 33.7). Vidare anges att om inget förvaringsinstitut utses ska tjänstepensionsinstituten vidta åtgärder för att förebygga och lösa eventuella intressekonflikter i samband med uppgifter som annars utförs av ett förvaringsinstitut och en kapitalförvaltare (artikel 33.8). Om inget förvaringsinstitut utses för förvaring av tillgångar ska tjänstepensions- instituten vara skyldiga att minst vidta de åtgärder som är nödvändiga för att undvika intressekonflikter när det gäller förvaringen av tillgångar (artikel 34.5c).

Gällande rätt

För försäkringsföretag gäller enligt försäkringsrörelselagen att de ska upp- rätta och följa styrdokument för riskhantering, internkontroll, intern- revision, verksamhet som omfattas av uppdragsavtal, uppgiftslämnande till Finansinspektionen och kvalitetskontroll av uppgifterna och ändring av företagets interna modell, om en sådan modell används (10 kap. 2 § första stycket). Styrdokumenten ska fastställas av styrelsen samt utvärderas och ses över minst en gång per år (10 kap. 2 § andra stycket FRL). I Solvens II- förordningen finns ytterligare bestämmelser om styrdokument (se t.ex. artiklarna 258.2, 259.1 c och 261.1). Styrdokumentet för riskhantering ska

avse de risker som riskhanteringssystemet ska omfatta (10 kap. 7 § tredje stycket FRL).

För försäkringsföretag finns i försäkringsrörelselagen också be- stämmelser om försäkringstekniska riktlinjer och beräkningsunderlag (10 kap. 23 §). Ett försäkringsföretag ska upprätta och följa försäkrings- tekniska riktlinjer. Riktlinjerna ska kompletteras med ett försäkrings- tekniskt beräkningsunderlag (10 kap. 23 § första stycket FRL).

För försäkringsföretag finns det inte några bestämmelser om ersättnings- policy i försäkringsrörelselagen, i stället finns bestämmelser om ersätt- ningar i Solvens II-förordningen (artiklarna 258.1 l och 275).

För försäkringsföretag finns det inte heller några bestämmelser i försäkringsrörelselagen som direkt motsvarar bestämmelsen i andra tjänstepensionsdirektivet om riktlinjer för investeringsverksamheten (artikel 30). Vissa bestämmelser i försäkringsrörelselagen om styr- dokument för riskhantering angränsar dock till detta område. För försäkringsföretag gäller att styrdokumenten för riskhantering bl.a. ska innehålla investeringsrisker (10 kap. 2 § första stycket 1 och 7 § andra stycket 3 och tredje stycket FRL). Det finns även mer detaljerade be- stämmelser om innehållet i riktlinjerna i Solvens II-förordningen (artikel 260.1 c).

Försäkringsföretag ska enligt försäkringsrörelselagen upprätta och följa riktlinjer för hantering av intressekonflikter mellan företagets intressenter (10 kap. 24 §). Styrelsen ska fastställa riktlinjerna. Riktlinjerna ska ut- värderas och ses över minst en gång per år (10 kap. 25 § FRL). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka uppgifter som riktlinjerna för hantering av intressekonflikter ska omfatta (10 kap. 26 § 11 FRL).

Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen och Solvens II-förordningen gäller även för de försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]).

Tjänstepensionskassor omfattas inte av några bestämmelser i lag som direkt motsvarar de nu aktuella bestämmelserna i andra tjänstepensions- direktivet (artikel 21.3). För tjänstepensionskassor gäller dock fortfarande FFFS 2005:1 (1 kap. 2 § Allmänna råd [FFFS 2018:12] om ändring i Finansinspektionens allmänna råd [FFFS 2005:1] om styrning och kontroll av finansiella företag). I dessa finns allmänna råd om interna regler för intern kontroll (3 kap. 4 §), för riskhantering och riskkontroll (4 kap. 2 §), för en funktion som utgör ett stöd för att verksamheten drivs enligt gällande regler (5 kap. 4 §), för en funktion som granskar och utvärderar den interna kontrollen (6 kap. 3 §) och för uppdragsavtal (7 kap. 2 §).

För tjänstepensionskassorna finns inte heller något krav på att upprätta och följa försäkringstekniska riktlinjer (se vidare avsnitt 9.4.2). För dem finns det inte heller några bestämmelser i lag om ersättningspolicy (se vidare avsnitt 9.13). Tjänstepensionskassor omfattas i stället av Finans- inspektionens allmänna råd (FFFS 2016:21) om ersättningspolicy i under- stödsföreningar, börser och clearingorganisationer, nedan FFFS 2016:21 (1 kap.). För tjänstepensionskassor gäller däremot att de ska upprätta och följa placeringsriktlinjer (24 c § första stycket UFL).

Tjänstepensionskassor omfattas inte av några bestämmelser i lag om riktlinjer för hantering av intressekonflikter. För tjänstepensionskassor

Prop. 2018/19:158

347

Prop. 2018/19:158 gäller dock fortfarande FFFS 2005:1. I dessa allmänna råd anges att vid utläggning av verksamhet inom en koncern eller en företagsgrupp bör frågor om jäv och intressekonflikter särskilt uppmärksammas samt att styrelsen bör se till att samtliga dessa frågor identifieras och att företaget har interna regler som hanterar frågor om jäv och intressekonflikter (7 kap. 3 § FFFS 2005:1). För tjänstepensionskassor gäller även att ett företag bör se till att ersättningspolicyn omfattar åtgärder för att undvika intresse- konflikter och att företaget på ett begripligt sätt bör beskriva, dokumentera och öppet redovisa hur det fastställer ersättningar (3 kap. under avsnittet intressekonflikter FFFS 2016:21).

Det ska finnas en bestämmelse om styrdokument i den nya lagen om tjänstepensionsföretag

Ett tjänstepensionsinstitut ska enligt andra tjänstepensionsdirektivet upp- rätta och tillämpa skriftliga riktlinjer för riskhantering, internrevision och, i tillämpliga fall, aktuariell och utkontrakterad verksamhet (artikel 21.3). De skriftliga riktlinjerna ska godkännas av institutets lednings- eller till- synsorgan och sedan ses över minst vart tredje år, samt anpassas med hänsyn till väsentliga förändringar inom det berörda systemet eller området.

Dessa bestämmelser i andra tjänstepensionsdirektivet överensstämmer i stort med motsvarande bestämmelser i Solvens II-direktivet (artikel 41.3). Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet bör därmed genomföras på samma sätt som bestämmelserna i Solvens II-direktivet har genomförts för försäkringsföretag. En bestämmelse som motsvarar bestämmelsen om styrdokument i försäkringsrörelselagen (10 kap. 2 §) bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. I enlighet med terminologin i försäkringsrörelselagen bör uttrycket styrdokument användas i stället för begreppet skriftliga riktlinjer.

I den bestämmelsen bör, som Svensk Försäkring och Tjänstepensions- förbundet förordar, samtliga de styrdokument anges som ett tjänste- pensionsföretag ska upprätta och följa, dvs. inte endast de styrdokument som anges i artikel 21.3 i andra tjänstepensionsdirektivet.

Vilka styrdokument ska ett tjänstepensionsföretag upprätta?

I enlighet med andra tjänstepensionsdirektivets krav (artikel 21.3) bör bestämmelsen om styrdokument i den nya lagen om tjänstepensions- företag ange att ett tjänstepensionsföretag ska upprätta och följa styr- dokument om internrevision och riskhantering. Det bör också anges i den bestämmelsen att styrdokumentet om riskhantering ska avse de risker som riskhanteringssystemet ska omfatta, vilket gäller för försäkringsföretag enligt 10 kap. 7 § tredje stycket FRL.

Ett tjänstepensionsföretag kommer att driva en form av försäkrings- rörelse (se avsnitt 5.2) och ska enligt det som nu föreslås ha en aktuarie- funktion, se avsnitten 9.6.2 och 9.10. Det är därför lämpligt att de, i likhet med försäkringsföretagen, omfattas av ett krav på att upprätta och följa försäkringstekniska riktlinjer. Genom det kravet tillgodoses andra tjänste- pensionsdirektivets krav på upprättande av riktlinjer för aktuariell verksamhet. Sådana riktlinjer torde nämligen, utan att det uttryckligen

348

framgår av direktivet, ta sikte på sådana frågor som behandlas i försäk- ringstekniska riktlinjer. Regeringen kan därför inte instämma med Finans- inspektionen i uppfattningen att ett tjänstepensionsföretag ska upprätta och följa både försäkringstekniska riktlinjer och riktlinjer för aktuariell verk- samhet. Därför bör det inte införas något separat krav för tjänstepensions- företagen på införande av riktlinjer för aktuariell verksamhet.

I avsnitt 9.12 föreslås att ett tjänstepensionsföretag ska få ingå upp- dragsavtal (utkontrakterad verksamhet med direktivets terminologi). Ett tjänstepensionsföretag bör därför, som också följer av andra tjänste- pensionsdirektivet (artikel 21.3), upprätta och följa ett styrdokument för verksamhet som omfattas av uppdragsavtal.

Ett tjänstepensionsföretags verksamhet är, som anges ovan, en form av försäkringsrörelse. Det finns därför skäl att kräva av tjänstepensions- företagen, precis som det krävs av försäkringsföretagen, att de upprättar och följer ett styrdokument för intern kontroll samt för uppgiftslämnande till Finansinspektionen och kvalitetskontroll av de uppgifterna (se 10 kap. 2 § 2 och 5 FRL).

I andra tjänstepensionsdirektivet anges att ett tjänstepensionsinstitut ska upprätta och tillämpa en sund ersättningspolicy (artikel 23.1). En be- stämmelse med den innebörden bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Styrdokumentet i fråga bör i den nya lagen be- nämnas styrdokument för ersättningar. Det styrdokumentet och det ersättningssystem den ingår i behandlas vidare i avsnitt 9.13.

För att genomföra bestämmelsen i andra tjänstepensionsdirektivet om riktlinjer för investeringsverksamheten (artikel 30) bör det införas en bestämmelse med detta innehåll i den nya lagen om tjänstepensions- företag. Bestämmelsen bör utformas efter förebild av bestämmelsen i lagen om understödsföreningar (24 c §) och den numera utmönstrade be- stämmelsen i försäkringsrörelselagen (8 kap. 4 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016).

För tjänstepensionskassor (24 c § UFL) används begreppet placerings- riktlinjer och i första tjänstepensionsdirektivet benämns dessa som rikt- linjer för placeringsverksamheten (artikel 12). Även för försäkringsföretag användes tidigare begreppet placeringsriktlinjer (8 kap. 4 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). I andra tjänstepensionsdirektivet används i stället begreppet riktlinjer för investeringsverksamheten (artikel 30).

För tjänstepensionsföretag bör begreppet investeringsriktlinjer användas för att markera att andra tjänstepensionsdirektivet, jämfört med första tjänstepensionsdirektivet, ställer ytterligare krav på vad dessa riktlinjer ska innehålla. Detta betonar även skillnaden mot de krav som ska gälla för motsvarande riktlinjer hos pensionsstiftelser, vilka driver en annan typ av verksamhet än tjänstepensionsföretag (se propositionen Nya regler för pensionsstiftelser med anledning av det andra tjänstepensionsdirektivet [prop. 2018/19:159] s. 95). Investeringsriktlinjerna behandlas vidare i avsnitt 9.4.3.

I andra tjänstepensionsdirektivet finns det inte något uttryckligt krav på att ett tjänstepensionsinstitut ska upprätta och följa riktlinjer för hantering av intressekonflikter. Några sådana finns inte heller i Solvens II-direktivet men däremot i försäkringsrörelselagen (10 kap. 24 §). När dessa be- stämmelser infördes angavs att syftet i första hand var att de skulle fungera som ett verktyg för intern kontroll och att riktlinjerna ska ge vägledning i

Prop. 2018/19:158

349

Prop. 2018/19:158

350

beslut som avser förmögenhets- och riskfördelning mellan olika intressentgrupper i företaget (prop. 2003/04:109 s. 46). I det samman- hanget anfördes att de beslutssituationer som ska beaktas är dels sådana där det finns risk att intressekonflikter mellan aktieägare, delägare, garanter och försäkringstagare får genomslag, dels sådana där det kan finnas en intressekonflikt gentemot bolagets anställda och andra som uppbär ersättning från bolaget. Det sistnämnda fallet innebär att de över- gripande principerna för olika ersättningsprogram till företagsledning, andra anställda och säljare också ska ingå i riktlinjerna.

I avsnitt 9.13 föreslås att det i den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska införas bestämmelser om ersättningssystem, som bl.a. syftar till att intressekonflikter ska hanteras. Detta talar mot att ett behov av riktlinjer för hantering av intressekonflikter skulle föreligga.

Mot detta måste dock ställas att en enda person eller organisatoriska enhet, med undantag för funktionen för internrevision, enligt förslaget i avsnitt 9.6.2 ska få ansvara för flera centrala funktioner i ett tjänste- pensionsföretag. Ett tjänstepensionsföretag kommer också, enligt förslaget i avsnitt 9.12.1, att i stor utsträckning kunna anlita andra för att utföra visst arbete och vissa funktioner i dess verksamhet. Detta gäller även centrala funktioner. I särskilda fall kommer det dessutom tillåtas att samma person eller organisatoriska enhet ansvarar för centrala funktioner både hos tjänstepensionsföretaget och hos uppdragsgivaren, se avsnitt 9.6.2, och då gäller att tjänstepensionsföretaget ska förklara hur de förhindrar eller hanterar intressekonflikter med det uppdragsgivande företaget (artikel 24.3 i andra tjänstepensionsdirektivet).

Dessa omständigheter talar, till skillnad från det Svensk Försäkring framför, för att det finns ett behov av riktlinjer för hantering av intresse- konflikter i ett tjänstepensionsföretag. Sammantaget finner regeringen att det bör införas bestämmelser om riktlinjer för hantering av intresse- konflikter för tjänstepensionsföretag i den nya lagen. En sådan be- stämmelse bör ges samma utformning som bestämmelserna om hantering av intressekonflikter som gäller för försäkringsföretag enligt försäkrings- rörelselagen (10 kap. 24 §).

Regelbunden utvärdering

Ett tjänstepensionsföretags verksamhet kommer att avse samma typ av rörelse som i dag drivs av försäkringsföretag. Det är därför lämpligt att styrdokumenten, på samma sätt som gäller för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen (10 kap. 2 § andra stycket och 25 § andra meningen), bör utvärderas och ses över minst en gång per år. En be- stämmelse av den innebörden bör alltså införas i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag.

Verksamheten hos tjänstepensionsföretagen kommer i huvudsak att vara densamma oavsett vilken associationsform de har. Samma regler bör därför gälla för dem i fråga om försäkringstekniska riktlinjer och beräkningsunderlag, oavsett vilken associationsform som ett tjänste- pensionsföretag har valt att driva sin verksamhet i. Därmed finns inte skäl för att, som Svensk Försäkring framför, införa särskilda bestämmelser för tjänstepensionsföreningar, dels om att det inte alltid ska vara styrelsen som ska fastställa riktlinjerna, dels om att riktlinjerna inte ska behöva

utvärderas och ses över årligen. En bestämmelse om att de försäkrings- Prop. 2018/19:158 tekniska riktlinjerna ska ses över minst en gång per år stämmer även

överens med det som föreslås för andra typer av styrdokument. För tjänstepensionsföretag bör därmed, oavsett associationsform, gälla att styrelsen ska fastställa de försäkringstekniska riktlinjerna och att rikt- linjerna sedan ska utvärderas och ses över minst en gång per år.

Föreskrifter på lägre nivå än lag om vad styrdokumenten ska innehålla

För försäkringsföretag finns ytterligare och mer detaljerade bestämmelser om vad styrdokumenten ska innehålla i Solvens II-förordningen. För tjänstepensionskassorna finns i FFFS 2005:1 ytterligare detaljer om vad de interna reglerna ska innehålla. Även för tjänstepensionsföretag kan det finnas ett behov av kompletterande och mer detaljerade bestämmelser om innehållet i styrdokumenten.

I andra tjänstepensionsdirektivet finns också en rad detaljerade be- stämmelser om ersättningspolicy. De mer detaljerade bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om vad ersättningspolicyn ska innehålla (artikel 23.3 a–c) bör genomföras i bestämmelser på lägre nivå än lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör på därför få meddela föreskrifter om innehållet i de styrdokument som ett tjänstepensionsföretag ska ha.

Det är av särskild vikt när sådana föreskrifter tas fram att det tas pro- portionalitetshänsyn. För tjänstepensionsföretag som driver verksamhet i mindre omfattning eller som inte verkar på en konkurrensutsatt marknad bör styrdokumenten kunna vara mindre omfattande och detaljerade.

9.4.2Försäkringstekniskt beräkningsunderlag och ingivande av försäkringstekniska riktlinjer

Regeringens förslag: De försäkringstekniska riktlinjerna ska ges in till Finansinspektionen senast den dag de börjar användas eller ändras.

Tillsammans med riktlinjerna ska tjänstepensionsföretaget lämna en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för företaget och för försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade. Ett tjänstepensionsföretags försäkringstekniska riktlinjer ska kom- pletteras med ett försäkringstekniskt beräkningsunderlag.

Om det med hänsyn till försäkringarnas beskaffenhet eller av något annat särskilt skäl saknas anledning att upprätta ett försäkringstekniskt beräkningsunderlag, ska Finansinspektionen i ett enskilt fall få besluta om undantag från skyldigheten att upprätta ett sådant underlag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om innehållet i det försäkringstekniska beräkningsunderlaget.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att utredningen benämner riktlinjerna tekniska riktlinjer och anger att dessa bl.a. ska innehålla principerna för hur de tekniska avsättningarna beräknas och hur återbäring fördelas. Utredningens förslag avviker även från

351

Prop. 2018/19:158 regeringens förslag genom att utredningen föreslår att det tekniska be- räkningsunderlaget bl.a. ska innehålla en beskrivning av de antaganden och metoder som företaget har använt vid beräkningen av de tekniska avsättningarna. Enligt utredningens förslag får tjänstepensionsföretaget, utan tillstånd från Finansinspektionen, helt eller delvis avstå från att upp- rätta försäkringstekniskt beräkningsunderlag. Utredningen föreslår inte något bemyndigande om innehållet i försäkringstekniska riktlinjer och beräkningsunderlag.

352

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot

det.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om försäkringstekniska riktlinjer och försäkringstekniskt beräkningsunderlag. Däremot finns i artikel 21.3 en bestämmelse om riktlinjer för aktuariell verksamhet (se avsnitt 9.4.1).

Gällande rätt

För försäkringsföretag finns i försäkringsrörelselagen bestämmelser om försäkringstekniska riktlinjer och beräkningsunderlag (10 kap. 23 §). Ett försäkringsföretag ska, som framgår av avsnitt 9.4.1, upprätta och följa försäkringstekniska riktlinjer. Riktlinjerna ska kompletteras med ett försäkringstekniskt beräkningsunderlag (10 kap. 23 § första stycket FRL). Försäkringstekniska riktlinjer för livförsäkring ska ges in till Finans- inspektionen senast den dag de börjar användas eller ändras (10 kap. 23 § andra stycket FRL). Tillsammans med riktlinjerna ska det lämnas en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för försäkrings- företaget samt för försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar (10 kap. 23 § tredje stycket FRL). Om det med hän- syn till försäkringarnas beskaffenhet eller av något annat särskilt skäl saknas anledning att upprätta ett försäkringstekniskt beräkningsunderlag, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta om undantag från skyl- digheten att upprätta ett sådant underlag (10 kap. 23 § fjärde stycket FRL). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i försäkringstekniska riktlinjer och beräknings- underlag (10 kap. 26 § 10 FRL).

Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen gäller även för de för- säkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i över- gångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkrings- rörelselagen [2010:2043]).

För tjänstepensionskassor gäller att stadgarna ska ange försäkrings- förmånernas beskaffenhet och storlek eller grunderna för beräknande av förmånerna, tid och villkor för utbetalning av försäkringsbelopp samt i fråga om kapitalförsäkring högsta tillåtna försäkringsbelopp för en med- lem och grunderna för fondbildning (11 § andra stycket 5 och 12 UFL).

Styrelsen ska minst vart femte år låta verkställa försäkringsteknisk ut- redning av föreningens ställning. Utredningen ska ges in till Finans- inspektionen inom tid som inspektionen bestämmer (21 § första stycket UFL). Finansinspektionen får helt eller delvis befria en tjänstepensions- kassa från skyldigheten att låta verkställa försäkringsteknisk utredning, om rörelsen är av mindre omfattning eller annat skäl till befrielse föreligger (21 § andra stycket UFL). Finansinspektionen har även möjlighet att ålägga en förenings styrelse att på annan tid låta verkställa försäkrings- teknisk utredning (21 § tredje stycket UFL). Den utredningen ska enligt av Finansinspektionen fastställda grunder och meddelade föreskrifter verk- ställas av person, som är behörig att utöva befattning som aktuarie vid liv- försäkringsbolag eller som av inspektionen förklarats behörig att verk- ställa utredningen (21 § fjärde stycket UFL).

Försäkringstekniskt beräkningsunderlag

Bestämmelserna för försäkringsföretag i försäkringsrörelselagen om försäkringstekniska riktlinjer och beräkningsunderlag och motsvarande bestämmelser för tjänstepensionskassor i lagen om understödsföreningar är uteslutande svensk nationell lagstiftning. Vid genomförandet av Solvens II-direktivet uttalades att bestämmelserna i försäkringsrörelse- lagen om försäkringstekniska riktlinjer och beräkningsunderlag borde behållas eftersom dessa fyller andra och viktiga funktioner vid sidan av att vara ett internt styrinstrument för försäkringsföretag (prop. 2015/16:9 s. 308). Särskilt vid tillsynen över försäkringsföretag ansågs dessa riktlinjer fylla en viktig funktion.

Ett tjänstepensionsföretag kommer att driva en verksamhet som sett till verksamheten i sig och dess omfattning i stort överensstämmer med verksamheten hos ett försäkringsföretag som följer försäkringsrörelse- lagen. Detta tillsammans med att det finns liknande bestämmelser för tjänstepensionskassor i nu upphävda lagen om understödsföreningar talar för att även tjänstepensionsföretag bör upprätta ett försäkringstekniskt be- räkningsunderlag. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför införas bestämmelser om detta. Bestämmelsen bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (10 kap. 23 §).

För försäkringsföretag gäller att försäkringstekniska riktlinjer för livförsäkring ska ges in till Finansinspektionen senast den dag de börjar användas eller ändras (10 kap. 23 § andra stycket). Motsvarande bör gälla för tjänstepensionsföretag. Ett tjänstepensionsföretag ska därmed ge in de försäkringstekniska riktlinjerna till Finansinspektionen senast den dag de börjar användas eller ändras.

Finansinspektionen bör ges möjligheter att besluta om undantag från kravet på att upprätta försäkringstekniskt beräkningsunderlag i ett enskilt fall i enlighet med det som i dag gäller för försäkringsföretag (10 kap. 23 § fjärde stycket FRL).

Redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får

Försäkringsföretag ska tillsammans med de försäkringstekniska rikt- linjerna lämna en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för försäkringsföretaget samt för försäkringstagarna och andra ersättnings- berättigade (10 kap. 23 § tredje stycket FRL).

Prop. 2018/19:158

353

Prop. 2018/19:158 Vid tjänstepensionsförsäkring är det vanligtvis arbetsgivaren som är försäkringstagare och den anställde som är försäkrad, se avsnitten 4.5.1 och 5.2. Även om den anställde som försäkrad i och för sig omfattas av begreppet andra ersättningsberättigade bör det för att bättre belysa för- hållandena vid tjänstepension anges att redogörelsen ska avse konsekvens- erna som riktlinjerna får för de försäkrade. Detta markerar också att försäkringstagaren vid tjänstepensionsförsäkring, som vanligtvis är arbets- givaren, inte har rätt till ersättning. Ett tjänstepensionsföretag ska därmed tillsammans med de försäkringstekniska riktlinjerna och beräknings- underlagen lämna en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för företaget samt för försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade.

Föreskrifter på lägre nivå än lag om försäkringstekniskt beräkningsunderlag

För försäkringsföretag gäller att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i försäk- ringstekniska riktlinjer och beräkningsunderlag (10 kap. 26 § 10 FRL). Detta bör även gälla för tjänstepensionsföretag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om innehållet i ett försäkringstekniskt beräkningsunderlag som ett tjänste- pensionsföretag ska upprätta. Inom ramen för ett sådant bemyndigande finns även möjlighet att anpassa bestämmelserna så att de står i proportion till tjänstepensionsföretagets storlek och interna organisation samt till deras verksamhets storlek, art, omfattning och komplexitet.

9.4.3Ingivande av investeringsriktlinjer och offentliggörande samt deras innehåll

Regeringens förslag: Riktlinjerna ska ges in till Finansinspektionen senast när de börjar användas. Även ändringar av riktlinjerna ska ges in till Finansinspektionen. Investeringsriktlinjerna ska också ses över snarast möjligt om det sker en väsentlig förändring av investerings- policyn. Ett tjänstepensionsföretag ska offentliggöra sina investerings- riktlinjer.

Tillsammans med riktlinjerna ska tjänstepensionsföretaget lämna in en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för tjänste- pensionsföretaget, försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade.

Investeringsriktlinjerna ska innehålla uppgifter om metoder för att mäta investeringsrisker, införda processer för riskhantering och den strategiska allokeringen av tillgångar i förhållande till pensions- åtagandenas art och varaktighet, samt hur hänsyn tas i investerings- policyn till miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrnings- faktorer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vad redogörelsen för konsekvenserna ska innehålla.

354

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens Prop. 2018/19:158 förslag. Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att

utredningen föreslår att investeringsriktlinjerna ska innehålla principerna för tjänstepensionsföretagets samtliga investeringar, och särskilt redovisa principerna för investeringar i de tillgångar som ska användas för skuld- täckning. Utredningens förslag avviker även från regeringens förslag ge- nom att utredningen föreslår att Finansinspektionen eller annan myndighet som regeringen utser ska få utfärda föreskrifter om vilka uppgifter riktlinjerna ska innehålla, och vad en konsekvensredogörelse ska innehålla. Utredningens förslag innehåller inte någon bestämmelse om att investeringsriktlinjerna ska offentliggöras.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att i promemorian inte föreslås att redogörelsen ska omfatta vilka kon- sekvenser som riktlinjerna får för de försäkrade.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att innehållet i riktlinjerna inte bör framgå av lag, utan i stället endast anges i föreskrifter. En sådan ordning skulle vara mer konsekvent och tydlig. Detta skulle även minska risken för att bestämmelsen kan komma att uppfattas som att det kan ställas ytterligare krav på innehållet i riktlinjerna än det som ut- tryckligen framgår av den föreslagna bestämmelsen eller föreskrifter. Även ordet åtminstone kan leda till en osäkerhet när det gäller om det kan ställas ytterligare krav på riktlinjerna. Svensk Försäkring framför att det bör förtydligas att det endast är de huvudsakliga dragen som behöver anges i de riktlinjer som offentliggörs. Svensk Försäkring framför även att det inte bör införas en skyldighet att komplettera en anmälan till Finansinspek- tionen av investeringsriktlinjerna med en konsekvensredogörelse eftersom det dels endast är de huvudsakliga dragen som ska offentliggöras, dels medför en administrativ börda utan något större mervärde.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser om riktlinjer för investeringsverksamheten (artikel 30). Ett tjänstepensionsinstitut ska ut- arbeta och minst vart tredje år se över skriftliga riktlinjer för investerings- verksamheten. Dessa riktlinjer ska ofördröjligen ses över efter varje väsentlig förändring av investeringspolicyn. Riktlinjerna ska i vart fall innehålla sådana uppgifter som metoder för att mäta investeringsrisker, införda processer för riskhantering och den strategiska allokeringen av tillgångar i förhållande till pensionsåtagandenas art och varaktighet samt hur hänsyn tas i investeringspolicyn till miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer. Riktlinjerna ska offentliggöras.

355

Prop. 2018/19:158

356

Gällande rätt

För försäkringsföretag finns det inte några bestämmelser i försäkrings- rörelselagen som direkt motsvarar bestämmelsen i andra tjänstepensions- direktivet om riktlinjer för investeringsverksamheten (artikel 30). Vissa bestämmelser i försäkringsrörelselagen om styrdokument för risk- hantering angränsar dock till detta område. För försäkringsföretag gäller att styrdokumenten för riskhantering bl.a. ska innehålla investeringsrisker (10 kap. 2 § första stycket 1 och 7 § andra stycket 3 och tredje stycket FRL). Det finns även mer detaljerade bestämmelser om innehållet i riktlinjerna i Solvens II-förordningen (artikel 260.1 c).

Före Solvens II-direktivet genomfördes i svensk rätt fanns bestämmelser om placeringsriktlinjer i försäkringsrörelselagen (8 kap. 4, 6, 8 och 9 §§ FRL i lydelserna före den 1 januari 2016). De försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna ska dock tillämpa försäkringsrörelse- lagen i den delen, 8 kap., i lydelsen efter den 1 januari 2016 (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkrings- rörelselagen [2010:2043]). Detta innebär att det inte heller för de försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna finns några be- stämmelser i försäkringsrörelselagen som direkt motsvarar bestämmelsen i andra tjänstepensionsdirektivet om riktlinjer för investerings- verksamheten (artikel 30).

För tjänstepensionskassor gäller att de ska upprätta och följa placerings- riktlinjer (24 c § första stycket UFL). Sådana riktlinjer ska innehålla principerna för placering av samtliga tillgångar, med en särskild redovisning av principerna för placering av de tillgångar som används för skuldtäckning. Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer får meddela närmare föreskrifter om vad riktlinjerna ska innehålla. Senast när placeringsriktlinjerna börjar användas, ska de ges in till Finansinspektionen (24 c § andra stycket UFL). Understödsföreningen ska samtidigt lämna in en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för understödsföreningen samt för medlemmarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringarna. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vad redogörelsen ska innehålla. Detta gäller också vid ändring av placeringsriktlinjerna (24 c tredje stycket UFL). I Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2005:32) om placeringsriktlinjer och konsekvensanalys för institut som driver verksamhet avseende tjänste- pension, nedan FFFS 2005:32, vilka fortfarande gäller för tjänstepensions- kassor (punkt 2 i övergångsbestämmelsen till Finansinspektionens före- skrifter och allmänna råd [FFFS 2011:16] om placeringsriktlinjer och konsekvensanalys för institut som driver tjänstepensionsverksamhet), finns ytterligare bestämmelser om placeringsriktlinjer och konsekvens- analys.

Ingivande av investeringsriktlinjer

Ett tjänstepensionsföretag ska, enligt det som föreslås i avsnitt 9.4.1, upprätta och följa investeringsriktlinjer. På motsvarande sätt som gäller för tjänstepensionskassor och som gällde för försäkringsföretag före genom- förandet av Solvens II-direktivet bör för tjänstepensionsföretag gälla att investeringsriktlinjerna ska ges in till Finansinspektionen senast när de

börjar användas. Även ändringar av riktlinjerna bör ges in till Finans- inspektionen.

I andra tjänstepensionsdirektivet anges att investeringsriktlinjerna ska ofördröjligen ses över efter varje väsentlig förändring av investerings- policyn (artikel 30). För att genomföra denna del av direktivet krävs att det införs en bestämmelse om detta. Investeringsriktlinjerna hos ett tjänste- pensionsföretag bör därför ses över snarast möjligt om det sker en väsentlig förändring av investeringspolicyn.

Investeringsriktlinjerna ska offentliggöras

I andra tjänstepensionsdirektivet anges att riktlinjerna ska offentliggöras (artikel 30). För att genomföra andra tjänstepensionsdirektivet fullt ut bör det införas en bestämmelse om att tjänstepensionsföretag ska offentliggöra sina investeringsriktlinjer. Hur detta offentliggörande ska ske bör kunna bestämmas av det enskilda tjänstepensionsföretaget utifrån det som bedöms lämpligast.

I andra tjänstepensionsdirektivet anges att riktlinjerna ofördröjligen ska ses över efter varje väsentlig förändring av investeringspolicyn (artikel 30). Detta får, som Svensk Försäkring framför, anses innebära att det är de huvudsakliga principerna för investeringar som ska anges i investeringsriktlinjerna som ska offentliggöras och inte tjänstepensions- företagets fullständiga investeringspolicy.

Redogörelse för de konsekvenser som investeringsriktlinjerna får

För tjänstepensionskassor gäller att de tillsammans med riktlinjerna ska ge in en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för understöds- föreningen samt för medlemmarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringarna (24 c § andra stycket UFL). En motsvarande be- stämmelse fanns för försäkringsföretag före genomförandet av Solvens II- direktivet (8 kap. 6 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016).

Konsekvensredogörelsen torde alltjämt fylla en viktig funktion som komplement till investeringsriktlinjerna och därmed bidra till en förbättrad intern styrning hos företaget. Konsekvensredogörelsen bör även vara av betydelse vid tillsynen över ett tjänstepensionsföretag, detta särskilt då den ska beakta konsekvenserna för tjänstepensionsföretaget samt för försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade. Detta trots att det införs ytterligare bestämmelser om styrdokument och riktlinjer för tjänstepensionsföretag. Att konsekvenserna ska beaktas för de försäk- rade och andra ersättningsberättigade borde dessutom kunna bidra till ett förbättrat konsumentskydd. Regeringen anser därför, trots det som Svensk Försäkring anför, att ett tjänstepensionsföretag tillsammans med investeringsriktlinjerna ska ge in en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för företaget, försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade. En bestämmelse med den innebörden bör därför tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Vid tjänstepensionsförsäkring är det vanligtvis arbetsgivaren som är försäkringstagare och den anställde som är försäkrad, se avsnitten 4.5.1,

5.2och 5.4. Som framgår av dessa avsnitt kan det dock finnas situationer där den anställde är den som tecknar försäkringen (se även prop.

Prop. 2018/19:158

357

Prop. 2018/19:158 2004/05:165 s. 124). Redogörelsen bör därför även beakta de konsekven- ser som riktlinjerna får för försäkringstagarna.

Grundläggande bestämmelser i lag som kompletteras av föreskrifter på lägre nivå än lag

För tjänstepensionskassor anges i lagen om understödsföreningar att riktlinjerna ska innehålla principerna för placering av samtliga tillgångar, med en särskild redovisning av principerna för placering av de tillgångar som används för skuldtäckning (24 c §). I den tidigare bestämmelsen för försäkringsföretag angavs att riktlinjerna ska innehålla principerna för placering av samtliga tillgångar och särskilt redovisa principerna för placering av de tillgångar som används för skuldtäckning (8 kap. 4 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). För tjänstepensionskassor kom- pletteras bestämmelsen med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om att få meddela föreskrifter om vilka uppgifter som placeringsriktlinjerna ska innehålla (24 c § första stycket UFL). Ett motsvarande bemyndigande fanns för försäkringsföretag före genomförandet av Solvens II-direktivet (8 kap. 9 § 3 FRL i lydelsen före den 1 januari 2016).

Regeringen anser, till skillnad från Finansinspektionen, att denna ordning med översiktliga och mer allmänt hållna bestämmelser i lag som kompletteras med detaljerade bestämmelser på lägre nivå än lag är den mest lämpliga för denna typ av bestämmelser. Ett bemyndigande som möjliggör för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vad konsekvensredogörelsen ska innehålla. Genom ett sådant bemyndigande finns möjlighet att anpassa be- stämmelserna utifrån den verksamhet som ett tjänstepensionsföretag driver i det enskilda fallet. Det kan motverka det som Svensk Försäkring befarar, att konsekvensredogörelsen blir en administrativ börda utan något större mervärde.

9.5Kontinuitet

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska ha system, resurser och rutiner som är lämpliga för att verksamheten ska kunna drivas med kontinuitet och i enlighet med gällande regler.

Ett tjänstepensionsföretag ska ha en beredskapsplan.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot

det.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot

det.

358

Skälen för regeringens förslag

Prop. 2018/19:158

Andra tjänstepensionsdirektivet

Ett tjänstepensionsinstitut ska enligt andra tjänstepensionsdirektivet vidta rimliga åtgärder för att säkerställa att dess verksamhet bedrivs med kontinuitet och på ett korrekt sätt, inklusive utarbetandet av en beredskaps- plan (artikel 21.5). Tjänstepensionsinstitutet ska i detta syfte använda lämpliga och proportionella system, resurser och förfaranden.

Gällande rätt

Försäkringsföretag ska enligt försäkringsrörelselagen ha system, resurser och rutiner som är lämpliga för att verksamheten ska kunna bedrivas med kontinuitet och i enlighet med gällande regler (10 kap. 3 § första stycket). Ett försäkringsföretag ska även ha en beredskapsplan (10 kap. 3 § andra stycket FRL).

Dessa bestämmelser i försäkringsrörelselagen gäller även för de försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i över- gångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkrings- rörelselagen [2010:2043]).

För tjänstepensionskassor finns det inte några bestämmelser som mot- svararar de nu aktuella bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 21.5).

Tjänstepensionsföretagens verksamhet ska drivas med kontinuitet

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska ett tjänstepensionsföretag säkerställa att dess verksamhet bedrivs med kontinuitet och ta fram en beredskapsplan (artikel 21.5). Denna bestämmelse motsvarar artikel 41.4 i Solvens II-direktivet. Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet bör därför genomföras på samma sätt som motsvarande bestämmelser i Solvens II-direktivet. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför införas en bestämmelse om kontinuitet och beredskapsplan som motsvarar det som gäller för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelse- lagen (10 kap. 3 §).

9.6Ett tjänstepensionsföretags ledning och centrala funktioner

9.6.1Två personer i ledningen för ett tjänstepensionsföretag

Regeringens bedömning: Kravet i andra tjänstepensionsdirektivet på att verksamheten i ett tjänstepensionsinstitut i praktiken ska ledas av två personer behöver inte genomföras i en särskild bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Utredningen behandlar inte denna fråga. Remissinstanserna tar inte upp denna fråga.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm-

ning.

359

Prop. 2018/19:158 Remissinstanserna instämmer i bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska ett tjänstepensionsinstitut ha minst två personer som i praktiken leder institutet (artikel 21.6). Medlems- staterna får tillåta att endast en person i praktiken leder ett tjänste- pensionsinstitut, på grundval av en motiverad bedömning genomförd av de behöriga myndigheterna. Den bedömningen ska ta hänsyn till arbets- marknadsparternas roll i den samlade ledningen av tjänstepensions- institutet samt storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos institutets verksamhet.

Gällande rätt

Försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkrings- föreningar ska enligt försäkringsrörelselagen ha en styrelse med minst tre ledamöter (11 kap. 7 §, 12 kap. 24 § och 13 kap. 2 §).

Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen gäller även för de försäk- ringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångs- bestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043]).

För tjänstepensionskassor gäller enligt den nu upphävda lagen (1972:262) om understödsföreningar, nedan UFL, att styrelsen ska bestå av minst tre ledamöter och att minst hälften av styrelsens ledamöter ska väljas på föreningsstämma eller av organisation som kan anses företräda medlemmarna (27 §).

Det behövs ingen särskild regel i lagen om tjänstepensionsföretag om antalet personer i ledningen

Det som anges i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 21.6) om att det ska vara minst två personer som i praktiken leder ett tjänstepensionsinstitut kan inte för svenska förhållanden förstås på annat sätt än att det åtminstone avser styrelsen och den verkställande direktören. I avsnitt 12 föreslås att de flesta associationsrättsliga regler som gäller för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen även ska gälla för tjänstepensionsföretag. Detta innebär att styrelsen i ett tjänstepensionsföretag, oavsett associationsform, alltid ska bestå av minst tre ledamöter, som dessutom ska utses enligt särskilda bestämmelser om representation av intressenter. Förslaget innebär även att samtliga tjänstepensionsföretag ska ha en verk- ställande direktör. Det behöver därför inte särskilt anges i den nya lagen om tjänstepensionsföretag att minst två personer i praktiken ska leda ett tjänstepensionsföretag.

360

9.6.2Ett tjänstepensionsföretags centrala funktioner

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska ha centrala funktioner för riskhantering, internrevision och regelefterlevnad samt en aktuariefunktion.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att ut- redningen inte föreslår att tjänstepensionsföretag ska ha någon funktion för regelefterlevnad.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Aktuarieföreningen anser att uppgifterna för aktuariefunktionen och riskhanteringsfunktionen bör har- moniseras med regleringen för annan livförsäkringsverksamhet. Svensk Försäkring motsätter sig inte utredningens bedömning att det inte ska finnas en funktion för regelefterlevnad i de centrala funktionerna, men anser att det är lämpligt om Finansinspektionen utfärdar ett allmänt råd om detta för tjänstepensionsföretag. Sveriges advokatsamfund anser att en funktion för regelefterlevnad bör finnas hos tjänstepensionsföretag.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot

det.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns allmänna bestämmelser om nyckel- funktioner (artikel 24). Ett tjänstepensionsinstitut ska ha följande nyckel- funktioner: en riskhanteringsfunktion, en internrevisionsfunktion samt, i tillämpliga fall, en aktuariefunktion (artikel 24.1). Ett tjänstepensions- institut ska göra det möjligt för personer som innehar nyckelfunktioner att utföra sina uppgifter effektivt på ett objektivt, korrekt och oberoende sätt.

Gällande rätt

Försäkringsföretag ska enligt försäkringsrörelselagen (10 kap. 4 §) ha funktioner för riskhantering, regelefterlevnad och internrevision samt en aktuariefunktion (centrala funktioner).

Det finns inte några bestämmelser i lag om centrala funktioner för tjänstepensionskassor. Tjänstepensionskassor omfattas dock fortfarande av FFFS 2005:1 (1 kap. 2 § Allmänna råd [FFFS 2018:12] om ändring i Finansinspektionens allmänna råd [FFFS 2005:1] om styrning och kontroll av finansiella företag). I FFFS 2005:1 anges att det bör finnas en samlad funktion i företaget för självständig riskkontroll (4 kap. 3 §), att styrelsen bör se till att det finns en funktion (compliance) som utgör ett stöd för att verksamheten drivs enligt gällande regler (5 kap. 2 §) och att styrelsen även bör se till att det finns en funktion som granskar och utvärderar den interna kontrollen (6 kap. 1 §).

Prop. 2018/19:158

361

Prop. 2018/19:158

362

Centrala funktioner – nyckelfunktioner

I andra tjänstepensionsdirektivet definieras en nyckelfunktion som inom ett företagsstyrningssystem, en intern kapacitet att utföra praktiska uppgifter som omfattar riskhanteringsfunktionen, internrevisionsfunk- tionen och aktuariefunktionen (artikel 6.18). I den engelska språk- versionen av andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 6.18) och i mot- svarande definition i den engelska språkversionen av Solvens II-direktivet (skäl 33) används begreppet ”key function”. Även i den svenska språk- versionen av Solvens II-direktivet används begreppet ”nyckelfunktioner” (skäl 33). I de särskilda bestämmelserna om företagsstyrningssystem i Solvens II-direktivet används dock begreppet ”centrala funktioner” (artikel 42).

Vid genomförandet av Solvens II-direktivet i svensk rätt infördes be- greppet ”centrala funktioner” i försäkringsrörelselagen. I förarbetena anges att med centrala funktioner ska avses riskhanteringsfunktionen, funktionen för regelefterlevnad, funktionen för internrevision och aktuariefunktionen (prop. 2015/16:9 s. 305). Eftersom innebörden av de olika funktionerna får anses vara desamma enligt andra tjänstepensions- direktivet och Solvens II-direktivet bör samma begrepp användas för tjänstepensionsföretag som för försäkringsföretag. Begreppet centrala funktioner bör därmed användas även för tjänstepensionsföretag.

Vilka centrala funktioner ska ett tjänstepensionsföretag ha?

Av andra tjänstepensionsdirektivet följer att ett tjänstepensionsföretag ska ha funktioner för riskhantering och internrevision (artikel 24.1). Om ett tjänstepensionsinstitut självt erbjuder täckning för biometriska risker eller garanterar antingen en viss avkastning eller en viss förmånsnivå ska medlemsstaterna dessutom kräva att tjänstepensionsinstitutet inrättar en ändamålsenlig aktuariefunktion (artikel 27.1). Tjänstepensionsföretag kommer att driva en form av försäkringsrörelse (se avsnitt 5.2) och därmed stå för risk i förhållande till de framtida pensionärerna på det sätt som anges i andra tjänstepensionsdirektivet. Alltså bör de även ha en aktuarie- funktion. En bestämmelse om att ett tjänstepensionsföretag ska ha centrala funktioner för riskhantering och internrevision samt en aktuariefunktion bör därför tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Tjänstepensionsföretag kommer att driva en verksamhet som i dag drivs av försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen. Försäkringsföretag ska enligt försäkringsrörelselagen ha en funktion för regelefterlevnad (10 kap. 4 § FRL). För tjänstepensionskassor anges i Finansinspektionens ovan nämnda allmänna råd att styrelsen bör se till att det finns en funktion (compliance) som utgör ett stöd för att verksamheten drivs enligt gällande regler (5 kap. 2 § FFFS 2005:1). Detta talar för att tjänstepensionsföretag ska ha en funktion för regelefterlevnad. Vidare anges i andra tjänste- pensionsdirektivet att ett tjänstepensionsföretag ska ha ett effektivt system för internkontroll (artikel 21.4). Motsvarande gäller för försäkringsföretag enligt Solvens II-direktivet (artikel 46.1 första stycket). I Solvens II- direktivet anges också att systemet för internkontroll bl.a. ska innefatta en funktion för regelefterlevnad (artikel 46.1 andra stycket). Även om det i andra tjänstepensionsdirektivet inte uttryckligen anges att ett tjänste- pensionsföretag ska ha en funktion för regelefterlevnad så utgör en sådan

funktion en så pass viktig del av ett system för internkontroll att ett Prop. 2018/19:158 tjänstepensionsföretag, som Sveriges advokatsamfund anser, bör ha en

sådan funktion. Regeringen anser, till skillnad från Svensk Försäkring, att detta bör framgå av lag. I bestämmelsen om centrala funktioner i den nya lagen bör det därför även anges att tjänstepensionsföretag ska ha en funktion för regelefterlevnad.

9.6.3Lämplighetskrav för ledning och centrala funktioner

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska säkerställa att

1.den som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem, har de insikter och den erfarenhet som krävs för att delta i ledningen av företaget och i övrigt är lämplig för uppgiften, och

2.de som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion har de insikter och den erfarenhet som krävs för en sådan uppgift och i övrigt är lämplig för uppgiften.

För dem som ska ansvara för eller utföra arbete i funktionen för internrevision och aktuariefunktionen ska även gälla att deras kunskaper och erfarenheter av funktionens uppgifter ska vara till- räckliga med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av företagets verksamhet.

Tjänstepensionsföretaget ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning eller som ansvarar för en central funktion i företaget.

Tjänstepensionsföretaget ska underrätta inspektionen om någon av dem som ingår i företagets ledning eller ansvarar för eller utför centrala funktioner har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vad som ska gälla för dem som är verksamma i ett tjänstepensionsföretag.

Regeringens bedömning: För utländska medborgare bör det inte införas några bestämmelser om vilka bevis som kan godtas till styrkande av vissa krav kopplat till gott anseende eller konkursfrihet.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer delvis med
regeringens förslag och bedömning. Utredningens förslag avviker från
regeringens förslag genom att utredningen föreslår att ett tjänste-
pensionsföretag ska tillse att de som avses ingå i styrelsen för företaget
och vara verkställande direktör i det, eller dennes ställföreträdare, eller de
som avses ansvara för en central funktion i företaget, har de insikter och
den erfarenhet som måste krävas av den som deltar i styrningen av ett
tjänstepensionsföretag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift.
Utredningens förslag avviker även från regeringens förslag då utredningen
bedömer att förslagen om tillstånd, tillsyn och ingripande innebär att
Finansinspektionen har möjlighet att kontrollera och bedöma de personer
som omfattas av de särskilda kraven på kunskap, kompetens och lämp-
lighet.	363
	363

Prop. 2018/19:158

364

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Svensk Försäkring, Försäkringsjuridiska föreningen och Sveriges advokatsamfund framför att det bör förtydligas i lagtexten att de som ansvarar för en central funktion inte behöver vara lämpliga i förhållande till styrningen av företaget utan till uppgiften som personen ska utföra. Svensk Försäkring framför även att det bör förtydligas vilket ansvar ett företag har när det gäller lämpligheten hos personer som utsetts av annan än stämman, såsom arbetstagar- representanter.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag är det de som leder ett tjänstepensionsföretag som tillsammans ska vara lämpliga för att delta i ledningen av företaget. Promemorians förslag avviker också genom att enligt promemorians förslag är det de som utför arbete i de centrala funktionerna som ska anmälas till Finansinspektionen, inte endast de som ansvarar för en central funktion.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen anser att det inte finns skäl att ställa lägre krav på dem som deltar i styrningen av ett tjänstepensionsföretag än på motsvarande personer i ett försäkringsföretag och att samma krav bör gälla för tjänstepensionsföretag som för försäkringsföretag. Som skäl framför inspektionen att det är viktigt att var och en av de som ingår i styrelsen har tillräcklig insikt och erfarenhet för att kunna utmana andra styrelseledamöters eller den verkställande direktörens uppfattningar i olika frågor. Finansinspektionen, Svensk Försäkring, Tjänstepensionsförbundet, Ägarföreningen Pro- Skandia och Svenska aktuarieföreningen motsätter sig att ett tjänste- pensionsföretag ska anmäla dem som utför arbete i de centrala funktionerna till Finansinspektionen eftersom det i skäl 55 i andra tjänstepensionsdirektivet anges att endast personer som innehar nyckel- funktioner omfattas av kraven på anmälan till den behöriga myndigheten. Sveriges advokatsamfund framför att det är riktigt att kompetensen hos de som ansvarar för eller utför centrala funktioner ska bedömas mot bakgrund av den uppgift som de faktiskt ska utföra, men att det även i detta sammanhang bör det vara möjligt att flera personer som tillsammans ansvarar för eller utför en central funktion också kollektivt innehar den kompetens, insikt och erfarenhet som krävs.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska medlemsstaterna kräva att tjänstepensionsinstitut säkerställer att personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet, personer som utför nyckelfunktioner och, i före- kommande fall, personer eller enheter som genom uppdragsavtal anlitas för att utföra funktioner uppfyller krav på lämplighet och redbarhet (artikel 22).

För krav på lämplighet gäller följande:

–För dem som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet gäller att deras kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter kollektivt ska vara tillräckliga

för att de ska kunna säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av tjänste- pensionsinstitutet (artikel 22.1 a i).

–För dem som utför aktuariefunktioner eller internrevisionsfunktioner gäller att deras yrkeskvalifikationer, kunskaper och erfarenheter ska vara tillräckliga för att de ska kunna utföra sina nyckelfunktioner på ett till- fredsställande sätt (artikel 22.1 a ii).

–För dem som utför andra nyckelfunktioner gäller att deras kvalifika- tioner, kunskaper och erfarenheter ska vara tillräckliga för att de ska kunna utföra sina nyckelfunktioner på ett tillfredsställande sätt (artikel 22.1 a iii).

Därutöver gäller även krav på redbarhet. Enligt direktivet ska deras anseende och integritet motsvara högt ställda krav (artikel 22.1 b).

Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna kan bedöma om de personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet eller utför nyckelfunktioner uppfyller kraven på lämplighet och redbarhet (artikel 22.2).

I direktivet regleras även frågor om styrkande av redbarhet för personer från andra medlemsstater (artikel 22.3–22.7).

Gällande rätt

För försäkringsföretag finns bestämmelser om lämplighet hos ledande befattningshavare i försäkringsrörelselagen. Dessa innebär att ett för- säkringsföretag ska säkerställa att den som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem, eller den som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion i företaget uppfyller de krav på lämplighet som anges i den lagen (10 kap. 5 § första stycket FRL). De krav på lämplighet som dessa personer ska uppfylla är att de ska ha de insikter och den erfarenhet som måste krävas av den som deltar i styrningen av ett försäkringsföretag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift (2 kap. 4 § första stycket 4 FRL). Försäkringsföretag ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning enligt första stycket (den som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem) eller som ansvarar för en central funktion i företaget (10 kap. 5 § andra stycket FRL). Försäkringsföretaget ska även underrätta inspektionen om någon av de personer som avses i första stycket (den som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem, eller den som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion i företaget) har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller kraven på lämplighet (10 kap. 5 § tredje stycket FRL). I Solvens II-förordningen finns mer detaljerade bestämmelser för dem som verkar i ett försäkringsföretag (artikel 258). För de som ska ansvara för eller utföra uppgifter i aktuariefunktionen gäller, utöver kraven i 10 kap. 5 § FRL, att de ska ha de kunskaper och erfarenheter av funktionens uppgifter som är tillräckliga med hänsyn till arten, omfatt- ningen och komplexiteten av riskerna i företagets verksamhet (10 kap. 18 § andra stycket FRL). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om villkor för behörighet för den som ska ansvara för eller utföra uppgifter i aktuariefunktionen (10 kap. 26 § 9 FRL. Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om

Prop. 2018/19:158

365

Prop. 2018/19:158 villkor för behörighet för att utföra uppgifter i eller ansvara för aktuarie- funktionen (9 kap. 8–16 §§ Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2015:8] om försäkringsrörelse).

För tjänstepensionskassor gäller att en styrelseledamot eller dennes suppleant i en understödsförening som driver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska ha de insikter och den erfarenhet som måste krävas för att delta i ledningen av en sådan förening och även i övrigt vara lämplig för uppgiften (27 a § UFL). För tjänstepensionskassor gäller fortfarande FFFS 2005:1 (1 kap. 2 § Allmänna råd [FFFS 2018:12] om ändring i Finansinspektionens allmänna råd [FFFS 2005:1] om styrning och kontroll av finansiella företag). I dessa anges för den oberoende granskningsfunktionen att funktionen bör ha tillräckliga resurser för sina uppgifter. Funktionen bör även ha personal med goda kunskaper om företagets risker och de regler som företaget tillämpar, samt särskild kompetens för att granska och utvärdera utveckling, drift och förvaltning av företagets informationssystem (6 kap. 1 § andra stycket FFFS 2005:1).

En ny bestämmelse om krav på lämplighet och redbarhet hos ledningen införs för tjänstepensionsföretag

För att genomföra de nu aktuella bestämmelserna i andra tjänstepensions- direktivet (artikel 22) krävs att det införs bestämmelser om krav på lämp- lighet och redbarhet för personer som deltar i ledningen av ett tjänste- pensionsföretag eller som utför centrala funktioner i ett sådant företag.

Dessa bestämmelser i andra tjänstepensionsdirektivet har stora likheter med motsvarande bestämmelser i Solvens II-direktivet (artikel 42). Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om lämplighet och redbarhet bör därmed genomföras på samma sätt som bestämmelserna i Solvens II-direktivet har genomförts för försäkringsföretag genom be- stämmelser i försäkringsrörelselagen. För tjänstepensionsföretag bör det således införas bestämmelser i lag om lämplighet och redbarhet. Dessa bestämmelser bör utformas efter förebild av de aktuella bestämmelserna i försäkringsrörelselagen (10 kap. 5 §).

De som leder tjänstepensionsföretaget

Andra tjänstepensionsdirektivet och Solvens II-direktivet skiljer sig åt när det gäller lämplighetskrav för dem som leder företaget. I andra tjänste- pensionsdirektivet anges att för personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet innebär kravet på lämplighet att deras kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter kollektivt ska vara tillräckliga för att de ska kunna säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av tjänste- pensionsinstitutet (artikel 22.1 a i). I Solvens II-direktivet anges i stället att personer som leder företagets verksamhet vid varje tidpunkt ska ha kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter inom verksamhetsområdet som är tillräckliga för att de ska kunna utöva en sund och ansvarsfull företagsledning (artikel 42.1 a).

366

Andra tjänstepensionsdirektivets krav får därmed anses innebära att styrelseledamöternas, den verkställande direktörens och deras ersättares samlade kompetenser ska vara tillräckliga för att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning. En sådan kollektiv och gemensam bedömning, s.k. bukettprövning, skiljer sig från den individuella bedömning som i dag görs för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen där varje styrelse- ledamot och verkställande direktör eller ersättare för dem, var för sig, ska uppfylla lämplighetskraven (10 kap. 5 § första stycket). Också för tjänste- pensionskassor görs bedömningen i dag individuellt där en styrelse- ledamot eller dennes suppleant ska ha de insikter och den erfarenhet som måste krävas för att delta i ledningen och även i övrigt vara lämplig för uppgiften (27 a § UFL).

Inom andra tjänstepensionsdirektivet ryms verksamheter av vitt skilda slag. Verksamheten hos ett tjänstepensionsföretag kommer att avvika väsentligt från verksamheten hos en pensionsstiftelse som inte själv får utfästa pension (12 § lagen [1967:531] om tryggande av pensionsutfästelse m.m.). För ett tjänstepensionsinstitut som driver en verksamhet av mindre omfattning, endast tryggar utfästelser om pension till ett mindre antal personer eller som för stiftelserna, inte har några egna pensionsåtaganden, bör det kunna vara tillräckligt med att de som leder tjänstepensions- institutet tillsammans har de kompetenser som är tillräckliga för att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning (se förslaget för pensions- stiftelser i propositionen Nya regler för pensionsstiftelser med anledning av det andra tjänstepensionsdirektivet). Ett tjänstepensionsföretag däremot kommer att driva en verksamhet som i huvudsak överensstämmer med verksamheten hos ett försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen. På samma sätt som ett försäkringsföretag kommer ett tjänstepensionsföretag att ha egna åtaganden mot försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade. Detta talar för att samma krav på lämplighet bör gälla för dem som leder ett tjänstepensionsföretag som för dem som leder ett försäkringsföretag. Som Finansinspektionen framför är det även av stor betydelse att var och en av dem som ingår i styrelsen i ett tjänstepensions- företag har tillräckligt med insikt och erfarenhet för att kunna utmana andra styrelseledamöters eller den verkställande direktörens uppfattningar i olika frågor. Styrelsen måste också ha förmåga att kontrollera hur den verkställande direktören sköter sitt uppdrag. Detta särskilt då vissa tjänstepensionsföretag kommer att driva en verksamhet av stor omfattning. De som leder ett tjänstepensionsföretag ska därför, på samma sätt som gäller för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen, var för sig ha de insikter och den erfarenhet som krävs för att delta i ledningen av företaget.

I dag driver både försäkringsföretag och tjänstepensionskassor verk- samhet som avser tjänstepension. Dessa verksamheter skiljer sig åt, framför allt sett till omfattningen men även genom att vissa företag inte verkar på en konkurrensutsatt marknad utan endast riktar sig till en sluten krets. Sådana skillnader bör kunna beaktas genom att kraven på dem som leder ett tjänstepensionsföretag tillåts variera med hänsyn till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten i tjänstepensionsföretagets verk- samhet. För en mer omfattande verksamhet, eller när tjänstepensions- företaget verkar på en konkurrensutsatt marknad, bör det ställas högre krav

Prop. 2018/19:158

367

Prop. 2018/19:158 på insikt och erfarenhet hos dem som leder företaget än i de fall verksam- heten är av mindre omfattning och tjänstepensionsföretaget inte verkar på en konkurrensutsatt marknad.

När det gäller det Svensk Försäkring framför om lämpligheten hos styrelseledamöter som utsetts av annan än stämman, såsom arbetstagar- representanter, ska samma lämplighetskrav gälla för dem som för styrelse- ledamöter i allmänhet. Detta är även det som i dag gäller för försäkrings- företag enligt försäkringsrörelselagen (10 kap. 5 § första stycket).

De som ansvarar för eller utför arbete i centrala funktioner

För dem som ansvarar för eller utför centrala funktioner och för dem som genom ett uppdragsavtal har anlitats för sådana uppgifter i ett tjänste- pensionsföretag gäller enligt andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 22.1) att deras kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter ska vara tillräckliga för att de ska kunna utföra sina nyckelfunktioner på ett tillfredsställande sätt. Detta överensstämmer i huvudsak med det som anges i Solvens II- direktivet (artikel 42.1). En bestämmelse för tjänstepensionsföretag bör därför utformas efter förebild av bestämmelsen i försäkringsrörelselagen som för försäkringsföretag har genomfört Solvens II-direktivet (10 kap. 5 § första stycket). I Solvens II-direktivet anges dock att kraven om kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter inom verksamhetsområdet ska vara tillräckliga för att de ska kunna utöva en sund och ansvarsfull företagsledning (artikel 42.1 a). Denna skillnad mellan direktiven bör få genomslag i bestämmelsen för tjänstepensionsföretag. Lämplighetskravet för dem som ansvarar för eller utför arbete i centrala funktioner i tjänstepensionsföretag ska därför, som Svensk Försäkring, Försäkrings- juridiska föreningen och Sveriges advokatsamfund framför, gälla i förhållande till den uppgift som faktiskt ska utföras. De som ska ansvara för eller utföra arbete i en central funktion i ett tjänstepensionsföretag ska alltså ha de insikter och den erfarenhet som krävs för en sådan uppgift och i övrigt vara lämpliga för uppgiften.

För dem som i praktiken leder ett tjänstepensionsinstitut anges i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 22.1 a i) att deras kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter kollektivt ska vara tillräckliga för att de ska kunna säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av tjänstepensions- institutet, en s.k. bukettprövning. Detta skiljer sig från det som anges för dem som ansvarar för eller utför nyckelfunktioner i ett tjänstepensions- institut. För dessa anges att deras yrkeskvalifikationer, kunskaper och erfarenheter ska vara tillräckliga för att de ska kunna utföra sina nyckel- funktioner på ett tillfredsställande sätt (artikel 22.1 a ii och iii i andra tjänstepensionsdirektivet). Andra tjänstepensionsdirektivet ger därmed inte utrymme för att, som Sveriges advokatsamfund efterfrågar, pröva kvalifikationerna, kunskaperna och erfarenheterna hos dem som ska ansvara för eller utföra centrala funktioner mot kompetenserna hos andra som är verksamma inom funktionen. De som ska ansvara för eller utföra arbete i centrala funktioner i ett tjänstepensionsföretag ska därmed, var för sig, uppfylla kraven på den insikt och erfarenhet som krävs för den uppgift som de ska utföra.

368

För dem som ansvarar för eller utför uppgifter i aktuariefunktionen och funktionen för internrevision finns ytterligare krav i andra tjänstepensions- direktivet (artikel 22.1 a ii). Dessa ska ha de yrkeskvalifikationer, kunskaper och erfarenheter som är tillräckliga för att de ska kunna utföra sina nyckelfunktioner på ett tillfredsställande sätt. Detta får anses innebära ett särskilt krav på yrkeskvalifikationer genom utbildning för dem som ska ansvara för eller utföra uppgifter i aktuariefunktionen och funktionen för internrevision, dvs. ett särskilt krav på viss och för uppgiften relevant utbildning. För att tydliggöra denna skillnad mot det generella lämp- lighetskravet bör begreppet kunskaper användas för detta särskilda krav för dem som ska ansvara för eller utföra uppgifter i aktuariefunktionen och internrevisionsfunktionen i ett tjänstepensionsföretag.

Redbarhet

I andra tjänstepensionsdirektivet anges, som krav på redbarhet, att de som i praktiken leder ett tjänstepensionsinstitut, de ansvarar för eller utför centrala funktioner och de som genom ett uppdragsavtal har anlitats för sådana funktioner, ska ha anseende och integritet som motsvarar högt ställda krav (artikel 22.1 b). Detta krav får anses ingå i kravet på att den som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem samt de som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion ska vara i övrigt lämpliga för uppgiften. Denna prövning ska för samtliga typer av befattningshavare göras individuellt, dvs. var för sig.

Bevis om gott anseende m.m.

I andra tjänstepensionsdirektivet finns detaljerade bestämmelser om vilka bevis som kan godtas till styrkande av vissa krav kopplat till anseende och konkursfrihet, särskilt när det gäller utländska medborgare (artikel 22.3– 22.7). Dessa bestämmelser kräver enligt regeringens bedömning inte några nya bestämmelser i lag. Samma bedömning gjordes vid genomförandet i svensk rätt av motsvarande bestämmelser i Solvens II-direktivet (se prop. 2015/16:9 s. 218).

Underlag för lämplighetsprövning

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att de behöriga myndigheterna kan bedöma om de personer som i praktiken leder ett tjänstepensionsinstitut eller utför nyckelfunktioner uppfyller kraven på lämplighet och redbarhet (artikel 22.2).

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte något uttryckligt krav om att de som omfattas av lämplighetskraven ska anmälas till Finans- inspektionen. I skäl 55 i andra tjänstepensionsdirektivet anges att endast personer som innehar nyckelfunktioner bör omfattas av kraven på anmälan till den behöriga myndigheten. Motsvarande anges i skäl 34 till Solvens II- direktivet.

I Solvens II-direktivet (artikel 42.2) anges att försäkrings- och åter- försäkringsföretag ska meddela tillsynsmyndigheten om varje förändring av den personkrets som leder verksamheten eller har ansvaret för andra centrala funktioner och därvid ska lämna alla uppgifter som är nödvändiga

Prop. 2018/19:158

369

Prop. 2018/19:158

370

för att man ska kunna bedöma om nytillkomna medlemmar av företags- ledningen har den lämplighet som krävs. Vidare anges i Solvens II- direktivet att försäkrings- och återförsäkringsföretag ska underrätta sina tillsynsmyndigheter om någon av de personer som omfattas av lämplig- hetskraven har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller kraven på lämplighet (artikel 42.3). Dessa bestämmelser i Solvens II- direktivet har för försäkringsföretag genomförts genom särskilda be- stämmelser i försäkringsrörelselagen. För försäkringsföretag gäller att de ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning eller som ansvarar för en central funktion i företaget (10 kap. 5 § andra stycket FRL). Försäkringsföretag ska även underrätta inspektionen om den som ingår i styrelsen för företaget eller är verk- ställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem, eller den som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven (10 kap. 5 § tredje stycket FRL).

En bestämmelse som motsvarar det som gäller för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen (10 kap. 5 § andra och tredje styckena) torde tillsammans med de tillsynsregler som nu föreslås för tjänste- pensionsföretag, se avsnitt 13.1.1, vara tillräckliga för att uppfylla kraven i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 22.2) om att de behöriga myndig- heterna ska kunna bedöma om de personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet eller utför nyckelfunktioner uppfyller kraven på lämplighet och redbarhet som gäller enligt andra tjänstepensionsdirektivet. Denna bestämmelse för tjänstepensionsföretag bör därför ges samma utformning som motsvarande bestämmelse för försäkringsföretag i försäkringsrörelselagen (10 kap. 5 § andra och tredje styckena). Som Finansinspektionen, Svensk Försäkring, Tjänstepensionsförbundet, Ägar- föreningen ProSkandia och Svenska aktuarieföreningen anför bör det därmed inte införas någon bestämmelse om att ett tjänstepensionsföretag alltid ska anmäla ändringar av dem som utför arbete i de centrala funktionerna.

Behov av ytterligare bestämmelser

I andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 22.1 a ii) finns särskilda krav på yrkeskvalifikationer för dem som utför nyckelfunktioner i form av aktuariefunktioner eller internrevisionsfunktioner. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får när det gäller försäkringsföretag meddela föreskrifter om villkor för behörighet för den som ska ansvara för eller utföra arbete i aktuariefunktionen (10 kap. 26 § 9 FRL och 7 kap. 2 § första stycket 48 försäkringsrörelseförordningen [2011:257]). Finans- inspektionen har meddelat sådana föreskrifter (9 kap. 8–16 §§ Finans- inspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2015:8] om försäkringsrörelse). För tjänstepensionskassor finns det i Finans- inspektionens allmänna råd särskilda krav för personalen inom intern- revisionsfunktionen (6 kap. 1 § andra stycket FFFS 2005:1).

Även för tjänstepensionsföretag finns ett behov av ytterligare före- skrifter för dem som ska ansvara för eller utföra arbete i aktuarie- funktionen. Som bestämmelsen i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 22.1 a ii) är utformad, där kravet om yrkeskvalifikationer gäller

både för aktuariefunktionen och för internrevisionsfunktionen, bör Prop. 2018/19:158 regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även få med-

dela föreskrifter om villkor för behörighet för den som ska ansvara för eller utföra arbete i internrevisionsfunktionen.

För försäkringsföretag gäller enligt försäkringsrörelselagen att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de krav som ska gälla för deltagande i styrningen av ett försäkringsföretag (2 kap. 19 § 1). Även för tjänstepensionsföretag kan det finnas ett behov av ytterligare bestämmelser för dem som ska delta i ledningen av ett tjänstepensionsföretag. Detta bör också gälla för de som ska ansvara för eller utföra arbete i de centrala funktionerna funktionen för riskhantering och funktionen för regelefterlevnad. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om de krav som ska gälla för dem som på detta sätt ska vara verksamma i ett tjänstepensionsföretag.

9.6.4Rapportering från dem som arbetar med centrala funktioner

Regeringens förslag: Bestämmelserna i andra tjänstepensions- direktivet om att personer som arbetar inom centrala funktioner ska rapportera väsentliga resultat och rekommendationer inom sina ansvarsområden till tjänstepensionsföretagets ledning ska i den nya lagen om tjänstepensionsföretag tas in i bestämmelserna om respektive funktion.

Den som ansvarar för en central funktion i ett tjänstepensionsföretag ska underrätta Finansinspektionen om styrelsen eller den verkställande direktören inte vidtar lämpliga åtgärder inom skälig tid efter att de informerats om att det inom funktionen har

1. upptäckts att det finns en betydande risk att företaget inte kommer att uppfylla ett väsentligt krav enligt lag och detta kan få väsentlig påverkan på försäkringstagarnas, de försäkrades eller andra ersättnings- berättigades intressen, eller

2. konstaterats att det förekommit en väsentlig överträdelse av lag eller andra bestämmelser som gäller för företagets verksamhet.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas några särskilda bestämmelser som motsvarar andra tjänstepensionsdirektivets bestäm- melser om att en enda person eller organisatorisk enhet i vissa fall ska få utföra centrala funktioner både i tjänstepensionsföretaget och hos uppdragsgivaren.

Kravet i andra tjänstepensionsdirektivet på att styrelsen och den verkställande direktören ska agera efter att de fått del av väsentliga resultat och rekommendationer behöver inte genomföras i någon särskild bestämmelse i lagen om tjänstepensionsföretag.

Det behöver inte införas några särskilda bestämmelser till skydd för personer som underrättar myndigheter om brister i ett tjänstepensions- företags verksamhet.

Utredningen behandlar inte dessa frågor.
Remissinstanserna tar inte upp dessa frågor.	371
	371

Prop. 2018/19:158

372

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorian även föreslås att den som utför arbete i en central funktion, i vissa fall, ska underrätta Finans- inspektionen om allvarliga missförhållanden. Promemorians förslag av- viker även från regeringens förslag genom att det i promemorian föreslås att en anmälningsskyldighet ska kunna inträda om det inom den centrala funktionen har upptäckts att det finns en betydande risk att företaget inte kommer att uppfylla ett materiellt väsentligt krav enligt lag och detta kan få väsentlig påverkan på de försäkrades intressen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen föreslår att endast de som ansvarar för en central funktion ska vara skyldiga att anmäla allvarliga missförhållanden till Finansinspektionen. Som skäl anför inspektionen att direktivets krav, vid en jämförelse mellan svenska och engelska språkversionerna, endast avser dem som ansvarar för en central funktion, samt att det inte finns skäl att utvidga skyldigheten därutöver. Även Svensk Försäkring föreslår att anmälningsskyldigheten endast ska gälla för de som ansvarar för centrala funktioner och anför att denna skyldighet bör gälla för de som normalt rapporterar till ledningen. Svensk Försäkring efterfrågar att det närmare anges när en sådan skyldighet inträder och framhåller vikten av att sanktioner inte ska kunna riktas mot de som underlåter att informera Finansinspektionen om miss- förhållanden. Svensk Försäkring anför vidare att man bör se till att de som ska anmäla missförhållanden får ett tydligt skydd och påpekar att lagen om särskilt skydd mot repressalier för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden inte täcker alla fall där det finns krav på anmälningar till myndigheter.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns allmänna regler om dem som arbetar i de centrala funktionerna i ett tjänstepensionsinstitut (artikel 24.3– 24.6).

Den enda person eller organisatoriska enhet som utför nyckelfunktionen ska vara en annan än den som utför en liknande nyckelfunktion i det uppdragsgivande företaget (artikel 24.3). Medlemsstaterna får, med be- aktande av storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänste- pensionsinstitutets verksamhet, tillåta institutet att utföra nyckelfunktioner genom samma person eller organisatoriska enhet som i det uppdrags- givande företaget, under förutsättning att institutet förklarar hur de förhindrar eller hanterar intressekonflikter med det uppdragsgivande företaget.

Personer med nyckelfunktioner ska rapportera alla väsentliga resultat och rekommendationer inom sina ansvarsområden till det förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan inom tjänstepensionsinstitutet som ska besluta om vilka åtgärder som ska vidtas (artikel 24.4).

Personer med nyckelfunktioner ska underrätta den behöriga myndigheten om de upptäckt a) en betydande risk för att tjänstepensions- institutet inte kommer att uppfylla ett materiellt väsentligt lagstadgat krav

och rapporterat detta till tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- Prop. 2018/19:158 eller tillsynsorgan, om detta skulle kunna få en väsentlig inverkan på

medlemmarnas och förmånstagarnas intressen, eller b) när den person eller organisatoriska enhet som utför nyckelfunktionen har konstaterat en väsentlig materiell överträdelse av lagar eller andra författningar som är tillämpliga på tjänstepensionsinstitutet och dess verksamhet i samband med personens eller den organisatoriska enhetens nyckelfunktion och rapporterat detta till tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan inom nyckelfunktionen, rapporterat detta till ledningen och ledningen därefter inte inom vederbörlig tid har vidtagit lämpliga åtgärder (artikel 24.5).

Denna skyldighet att anmäla allvarliga missförhållanden inom tjänste- pensionsinstitutet kompletteras i direktivet med ett krav på att medlems- staterna ska säkerställa det rättsliga skyddet för personer som underrättar den behöriga myndigheten om brister i verksamheten (artikel 24.6).

Gällande rätt

Det finns varken för försäkringsföretag, företag som följer övergångs- bestämmelserna eller tjänstepensionskassor några regler som direkt mot- svarar de nu aktuella reglerna i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 24.3–24.6).

Centrala funktioner både hos tjänstepensionsföretag och uppdragsgivare

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska den enda person eller organisatoriska enhet som utför en nyckelfunktion i ett tjänstepensions- institut vara en annan än den som utför en liknande nyckelfunktion i det uppdragsgivande företaget (artikel 24.3). I särskilda fall får det tillåtas att samma person eller organisatoriska enhet utför nyckelfunktioner både hos tjänstepensionsinstitutet och hos uppdragsgivaren.

Som närmare utvecklas i avsnitt 4.5.1 är det i Sverige vanligtvis en arbetsgivare som tecknar en tjänstepensionsförsäkring och ett försäkrings- företag eller en understödsförening som tillhandahåller tjänstepensions- försäkringen. Utifrån denna modell är det svårt att se en situation där en och samma person eller organisatoriska enhet ska utföra centrala funktioner både hos försäkringsgivaren, dvs. försäkringsföretaget eller understödsföreningen och enligt lagförslaget tjänstepensionsföretaget, och hos arbetsgivaren, uppdragsgivaren. För det fall en sådan situation ändå skulle bli aktuell i ett tjänstepensionsföretag är detta något som får hanteras utifrån om den som ska ansvara för eller utföra arbete inom de centrala funktionerna är lämplig för uppgiften, se avsnitt 9.6.3. Eftersom det normalt endast är de som ska ansvara för centrala funktioner som ska anmälas till Finansinspektionen, se förslaget i samma avsnitt, är detta något som i första hand får hanteras av det enskilda företaget.

I ett sådant fall ska tjänstepensionsföretaget förklara hur det förhindrar eller hanterar intressekonflikter med det uppdragsgivande företaget i styrdokumentet för hantering av intressekonflikter, se beträffande det styrdokumentet avsnitt 9.4.1.

373

Prop. 2018/19:158

374

Intern rapportering

Andra tjänstepensionsdirektivet kräver att det införs bestämmelser för tjänstepensionsföretag om att personer med nyckelfunktioner ska rapportera väsentliga resultat och rekommendationer till dem som leder företaget (artikel 24.4).

I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser med motsvarande inne- börd i de särskilda bestämmelserna som gäller för respektive central funktion (10 kap. 16 § 1 för funktionen för regelefterlevnad, 10 kap. 17 § 3 för funktionen för internrevision och 10 kap. 18 § 2 för aktuarie- funktionen). Denna lagstiftningsmodell bör även användas för tjänste- pensionsföretag. De nu aktuella bestämmelserna i andra tjänstepensions- direktivet (artikel 24.4) bör därför genomföras på så sätt att det införs bestämmelser om intern rapportering i de bestämmelser som föreslås för respektive funktion.

Åtgärder från styrelse och verkställande direktör

I andra tjänstepensionsdirektivet finns även en bestämmelse om att ett tjänstepensionsinstituts förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan, ska besluta om vilka åtgärder som ska vidtas efter att personer med nyckel- funktioner har rapporterat till organet (artikel 24.4).

Eftersom det i bestämmelsen i andra tjänstepensionsdirektivet uttryck- ligen anges flera organ, förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan, får denna bestämmelse för svenska förhållanden anses ta sikte på både styrelsen och den verkställande direktören. Detta är även väl förenligt med att de väsentliga resultat och rekommendationer som ska rapporteras kan falla under såväl styrelsens som den verkställande direktörens ansvars- områden.

Att styrelsen och den verkställande direktören efter rekommendationer ska besluta om lämpliga åtgärder är något som får anses följa av de generella bestämmelser som finns i försäkringsrörelselagen om styrelsens respektive den verkställande direktörens uppgifter (för försäkringsaktie- bolag 11 kap. 1 § FRL och 8 kap. 4 och 29 §§ ABL, för ömsesidiga försäk- ringsbolag 12 kap. 24 § FRL och 7 kap. 4 och 29 §§ lagen [2018:672] om ekonomiska föreningar, nedan FL, och för försäkringsföreningar 13 kap. 2 § FRL och 7 kap. 4 och 29 §§ FL). Dessa bestämmelser ska enligt för- slagen i avsnitt 12 gälla även för tjänstepensionsföretag. Det krävs därmed inte någon uttrycklig bestämmelse i den lag som nu föreslås för tjänste- pensionsföretag för att genomföra denna del av den nu aktuella bestämmelsen i andra tjänstepensionsdirektivet.

Rapportering av allvarliga missförhållanden till Finansinspektionen

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska personer med nyckelfunktioner i ett tjänstepensionsinstitut underrätta den behöriga myndigheten om institutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan inte i vederbörlig tid vidtar lämpliga korrigerande åtgärder när personen har upptäckt en be- tydande risk för att institutet inte kommer att uppfylla ett väsentligt lagstadgat krav och rapporterat detta till det förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet, om det skulle kunna få en väsentlig inverkan på med- lemmarnas och förmånstagarnas intressen (artikel 24.5 a). Detsamma gäller om personen har konstaterat en väsentlig överträdelse av lagar eller

andra författningar som är tillämpliga på tjänstepensionsinstitutet och dess verksamhet i samband med personens nyckelfunktion och rapporterat detta till förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet (artikel 24.5 b).

I svensk rätt finns det inte några bestämmelser på försäkringsområdet som motsvarar dessa bestämmelser i andra tjänstepensionsdirektivet. För att genomföra direktivet krävs därför att det införs en särskild bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag som motsvarar bestämmelserna i direktivet.

Regeringen instämmer i det Finansinspektionen framför om de nu aktuella bestämmelserna i direktivet och att begreppet ”personer med nyckelfunktioner” bör tolkas så att skyldigheten att rapportera om allvarliga missförhållanden endast ska gälla för dem som ansvarar för centrala funktioner. Som Svensk Försäkring påpekar är det normalt de som ansvarar för centrala funktioner som rapporterar till styrelse och verk- ställande direktör. Skyldigheten att rapportera till Finansinspektionen om allvarligare missförhållanden ska därmed endast gälla dem som ansvarar för centrala funktioner i ett tjänstepensionsföretag.

Den första typen av missförhållanden som är så allvarliga att de ska rapporteras är, i enlighet med direktivet (artikel 24.5 a), om det inom funktionen har upptäckts att det finns en risk för att tjänstepensions- företaget inte kommer att uppfylla ett materiellt väsentligt krav enligt lag och detta kan få en väsentlig inverkan på medlemmarnas eller förmåns- tagarnas intressen. När det gäller tjänstepensionsförsäkring är det vanligtvis arbetsgivaren som är försäkringstagare och den anställde som är försäkrad, se avsnitten 4.5.1, 5.2 och 5.4. Som framgår av dessa avsnitt kan det dock finnas situationer där den anställde är den som tecknar försäkringen (se även prop. 2004/05:165 s. 124). En skyldighet att underrätta Finansinspektionen bör därmed enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag infalla om det inom den centrala funktionen har upptäckts att det finns en betydande risk att företaget inte kommer att uppfylla ett väsentligt krav enligt lag och detta kan få väsentlig påverkan på försäkringstagarnas, de försäkrades eller andra ersättningsberättigades intressen. För att genomföra artikel 24.5 b i andra tjänstepensions- direktivet bör det i lagen om tjänstepensionsföretag anges att rapportering till Finansinspektionen också ska ske det inom funktionen har konstaterats att det förekommit en väsentlig överträdelse av lag eller andra bestämmelser som gäller för företagets verksamhet.

En skyldighet att rapportera om missförhållanden uppkommer endast om styrelsen eller den verkställande direktören har informerats om miss- förhållandena och därefter inte inom skälig tid har vidtagit lämpliga åtgärder. Det kan röra sig om vitt skilda missförhållanden som styrelsen och den verkställande direktören ska informeras om och som senare kan leda till en skyldighet att rapportera till Finansinspektionen. Den tid inom vilken det är skäligt att styrelsen eller den verkställande direktören ska agera kommer därmed att variera utifrån vilken typ av missförhållanden som det rör sig om i det enskilda fallet. Detta medför att det inte är möjligt att, som Svensk Försäkring efterfrågar, närmare ange när skyldigheten att rapportera om missförhållandena till Finansinspektionen inträder.

Andra tjänstepensionsdirektivet saknar bestämmelser om sanktioner mot dem som inte rapporterar om allvarliga missförhållanden till Finans- inspektionen. Som Svensk Försäkring för fram bör det inte heller införas

Prop. 2018/19:158

375

Prop. 2018/19:158 några sådana sanktionsregler. I stället är detta något som i första hand får hanteras inom lämplighetsbedömningen av de som ansvarar för centrala funktioner, se avsnitt 9.6.3. En i efterhand konstaterad underlåtenhet att rapportera till Finansinspektionen om ett allvarligt missförhållande kan leda till att personen inte längre kan anses lämplig för att ansvara för en central funktion i ett tjänstepensionsföretag.

Skydd för dem som rapporterar om missförhållanden

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa det rättsliga skyddet för dem som underrättar den behöriga myndigheten om sådana missförhållanden som behandlas ovan (artikel 24.6). För att uppfylla direktivets krävs alltså att det finns ett skydd för de som under- rättar tillsynsmyndigheten om missförhållanden i den verksamhet som de själva är en del av, dvs. ett skydd för s.k. visselblåsare. I direktivet anges emellertid inte närmare vad som avses med det rättsliga skyddet.

Frågan om ett system för att ta emot de uppgifter som lämnas och ett skydd för visselblåsare har behandlats i flera tidigare lagstiftningsärenden på finansmarknadsområdet (se bl.a. prop. 2013/14:228 s. 243–259, prop. 2016/17:162 s. 511–521 och prop. 2017/18:216 s. 368–376). I samtliga dessa har det konstaterats att det finns ett tillräckligt skydd mot att anställda som anmäler missförhållanden drabbas av repressalier, diskrimi- nering eller andra former av missgynnande behandling från arbetsgivarens sida i svensk rätt. Det finns inte skäl att i detta lagstiftningsärende göra någon annan bedömning. Några lagstiftningsåtgärder krävs därför inte för att genomföra direktivet i denna del.

9.7Riskhantering

9.7.1System för riskhantering

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska ha ett system för riskhantering. Systemet ska innehålla de strategier, processer och rapporteringsrutiner som behövs för att säkerställa att företaget fort- löpande kan identifiera, värdera, övervaka, hantera och rapportera risker samt beroenden mellan risker.

Systemet ska vara integrerat i företagets organisations- och besluts- struktur och vara utformat med lämplig hänsyn till de personer som leder företaget eller ingår i en central funktion.

Systemet för riskhantering ska avse såväl de risker som täcks av det riskkänsliga kapitalkravet som de risker som inte, eller bara delvis, täcks av det kravet.

Systemet ska omfatta risker inom följande områden:

1.försäkringsrisker,

2.matchningsrisker,

3.investeringsrisker, särskilt avseende derivatinstrument och liknande åtaganden,

4.likviditets- och koncentrationsrisker,

5.operativa risker,

376

6.risker hänförliga till återförsäkring och andra riskreducerings- tekniker,

7.miljörisker, sociala risker och företagsstyrningsrisker hänförliga till investeringsportföljen och dess förvaltning, och

8.beroenden mellan risker som företaget är eller kan komma att bli exponerat för.

Om försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsbe- rättigade står för investeringsrisker, ska systemet för riskhantering även beakta riskerna ur deras synvinkel.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om innehållet i systemet för riskhantering samt omfattningen av riskerna i detta system.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att utredningen föreslår att regleringen för tjänstepensionsföretag ska vara mer principbaserad än den reglering som finns i Solvens II-direktivet eftersom denna är nära kopplad till utformningen av solvenskapitalkravet.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring instämmer i utredningens bedömning att regleringen avseende systemet för riskhantering bör skiljas åt mellan försäkringsföretag under Solvens II-regelverket och tjänste- pensionsföretag och att regleringen för tjänstepensionsföretag därmed kan vara mer principbaserad.

Promemorians förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring föreslår att det preciseras att kravet om att riskhanteringssystemet ska beakta risker för de försäkrade och andra ersättningsberättigade när dessa står för risk, endast ska gälla vid fond- och depåförsäkring. Beträffande miljörisker, sociala risker och företagsstyrningsrisker framför Svensk Försäkring att det bör förtydligas att det är tjänstepensionsföretagens och i förlängningen de försäkrades risker som ska bedömas och hanteras och inte dessa risker ur ett samhällsperspektiv.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser om riskhanterings- system (artikel 25).

Ett tjänstepensionsföretag ska för riskhanteringssystemet anta de strategier, processer och rapporteringsrutiner som är nödvändiga för att spåra, mäta, hantera och till tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan regelbundet rapportera de risker, på enskild och sammantagen nivå, som institutet och de pensionsplaner det förvaltar är, eller kan komma att bli, exponerade för och det inbördes beroendet mellan dessa (artikel 25.1 första stycket). Systemet ska vara effektivt och väl integrerat i tjänstepensionsinstitutets organisationsstruktur och besluts- processer (artikel 25.1 andra stycket).

Prop. 2018/19:158

377

Prop. 2018/19:158

378

Riskhanteringssystemet ska täcka risker som kan uppstå inom tjänstepensionsinstitut, eller i företag till vilka ett instituts uppgifter eller verksamheter har utkontrakterats (artikel 25.2). Systemet ska åtminstone omfatta risker inom följande områden:

a)Teckning av försäkringar och avsättningar.

b)Asset-liability management.

c)Investeringar, särskilt i derivatinstrument, värdepapperiseringar och liknande åtaganden.

d)Hantering av likviditets- och koncentrationsrisker.

e)Hantering av operativ risk.

f)Återförsäkring och andra riskreduceringstekniker.

g)Miljörisker, sociala risker och företagsstyrningsrisker hänförliga till investeringsportföljen och dess förvaltning.

Om medlemmar och förmånstagare, i enlighet med pensionsplanens villkor, står för risker ska riskhanteringssystemet även ta hänsyn till dessa risker ur medlemmarnas och förmånstagarnas synvinkel (artikel 25.3).

Gällande rätt

För försäkringsföretag finns i försäkringsrörelselagen ett krav på att ha ett system för riskhantering (10 kap. 6 §). Systemet för riskhantering ska innehålla de strategier, processer och rapporteringsrutiner som behövs för att säkerställa att företaget fortlöpande kan identifiera, värdera, övervaka, hantera och rapportera risker samt beroenden mellan risker. Vidare gäller att systemet ska vara integrerat i företagets organisations- och be- slutsstruktur. Det ska även vara utformat med lämplig hänsyn till de personer som leder företaget eller annars ingår i en central funktion.

Iförsäkringsrörelselagen anges även vilka risker som systemet ska omfatta

(10 kap. 7 §). Systemet ska omfatta:

1.Försäkringsrisker.

2.Matchningsrisker.

3.Investeringsrisker, särskilt avseende derivatinstrument och liknande åtaganden.

4.Likviditets- och koncentrationsrisker.

5.Operativa risker.

6.Risker hänförliga till återförsäkring och andra riskreducerings- tekniker.

7.Beroenden mellan risker som företaget är eller kan komma att bli exponerat för.

I Solvens II-förordningen finns ytterligare bestämmelser om vad ett

försäkringsföretags riskhanteringssystem ska omfatta (artikel 259). I Solvens II-förordningen finns också bestämmelser om riktlinjer för olika riskhanteringsområden (artikel 260).

Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen gäller även för de försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i över- gångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkrings- rörelselagen [2010:2043]).

För tjänstepensionskassor finns det inte någon bestämmelse i lag om att de ska ha ett system för riskhantering. I 4 kap. FFFS 2005:1, som fort- farande gäller för tjänstepensionskassor, finns dock allmänna råd om hantering och kontroll av risker (1 kap. 2 § Allmänna råd [FFFS 2018:12]

om ändring i Finansinspektionens allmänna råd [FFFS 2005:1] om styrning och kontroll av finansiella företag).

Ny bestämmelse om riskhanteringssystem

För att genomföra bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om riskhanteringssystem (artikel 25) krävs att det införs bestämmelser om att ett tjänstepensionsföretag ska ha ett riskhanteringssystem. Sådana be- stämmelser bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet har stora likheter med motsvarande bestämmelser i Solvens II-direktivet (artikel 44). För försäkringsföretagen har bestämmelserna i Solvens II-direktivet genom- förts genom bestämmelser i försäkringsrörelselagen (10 kap. 6 och 7 §§). Ett försäkringsföretags riskhanteringssystem har ett nära samspel med de risker som ska ingå i solvenskapitalkravet (se bl.a. artikel 44.2 i Solvens II- direktivet). För tjänstepensionsföretag föreslås i avsnitt 8.5 bestämmelser om ett riskkänsligt kapitalkrav. Detta riskkänsliga kapitalkrav är uppbyggt på likartat sätt som det solvenskapitalkrav som gäller för försäkrings- företag enligt Solvens II-regelverket. Detta talar mot att, som utredningen föreslår och Svensk Försäkring förordar, för tjänstepensionsföretag införa mer principbaserade regler än det som gäller enligt Solvens II-regelverket. Bestämmelserna i den nya lagen för tjänstepensionsföretag bör i stället utformas efter förebild av bestämmelserna i försäkringsrörelselagen (10 kap. 6 och 7 §§).

Hållbarhetsrisker

Ett tjänstepensionsinstituts riskhanteringssystem ska omfatta miljörisker, sociala risker och företagsstyrningsrisker (s.k. hållbarhetsrisker eller ESG- risker) hänförliga till investeringsportföljen och dess förvaltning (artikel 25.2 g i andra tjänstepensionsdirektivet).

Med bestämmelsen avses risker hänförliga till investeringsportföljen och dess förvaltning. I skälen i andra tjänstepensionsdirektivet anges vidare att det är viktigt att tjänstepensionsinstitut förbättrar sin risk- hantering, med beaktande av målet att ha en rättvis spridning av risker och förmåner mellan generationerna i tjänstepensioner, så att potentiella sårbarheter med avseende på pensionsplanernas långsiktiga bärkraft kan förstås på rätt sätt och diskuteras med de berörda behöriga myndigheterna (skäl 57). Detta får anses innebära, som Svensk Försäkring gör gällande, att det är riskerna för tjänstepensionsföretaget och de framtida pensionär- erna som ska beaktas inom ramen för riskhanteringssystemet. En be- stämmelse som motsvarar artikel 25.2 g i andra tjänstepensionsdirektivet bör införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Om försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade står för investeringsrisker

Om medlemmar och förmånstagare, i enlighet med pensionsplanens villkor, står för risker ska riskhanteringssystemet enligt andra tjänste- pensionsdirektivet även ta hänsyn till de riskerna ur medlemmarnas och förmånstagarnas synvinkel (artikel 25.3). För att genomföra andra tjänste- pensionsdirektivet fullt ut krävs att systemet för riskhantering även beaktar riskerna ur de försäkrades och andra ersättningsberättigades synvinkel, om

Prop. 2018/19:158

379

Prop. 2018/19:158 dessa personkategorier står för risker. Hur begreppen medlemmar och förmånstagare förhåller sig till begreppen försäkrade och andra ersättningsberättigade behandlas i avsnitt 5.2.

Vid tjänstepensionsförsäkring är det vanligtvis arbetsgivaren som är försäkringstagare och den anställde som är försäkrad, se avsnitten 4.5.1,

5.2och 5.4. Som framgår av dessa avsnitt kan det finnas situationer där den anställde är den som tecknar försäkringen (se även prop. 2004/05:165 s. 124). Systemet för riskhantering ska därmed även beakta riskerna ur försäkringstagarnas synvinkel om dessa står för risk.

De risker som är aktuella för försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade är investeringsrisker. Som Svensk Försäkring påpekar torde detta, utifrån de pensionsplaner och försäkringsprodukter som finns i dag, endast gälla vid fond- och depåförsäkring.

Bemyndiganden

För försäkringsföretag finns ytterligare och mer detaljerade bestämmelser i Solvens II-förordningen om innehållet i systemet för riskhantering (artikel 259) Även för tjänstepensionsföretag kan det finnas ett behov av ytterligare bestämmelser utöver de bestämmelser som enligt förslaget ska införas i den nya lagen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om innehållet i systemet för riskhantering samt omfattningen av riskerna i systemet.

Inom ramen för ett sådant bemyndigande finns det även möjlighet att beakta att riskhanteringssystemet hos ett tjänstepensionsföretag ska stå i proportion till företagets storlek och interna organisation liksom deras verksamhets storlek, art, omfattning och komplexitet (artikel 25.2 i andra tjänstepensionsdirektivet).

9.7.2Regelbunden utvärdering

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska regelbundet bedöma hur känsliga de försäkringstekniska avsättningarna och kapital- basen är för de antaganden som ligger till grund för fastställandet av den ränta som används vid beräkningen av de försäkringstekniska av- sättningarna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om kraven på regelbundna utvärderingar av de försäkringstekniska avsättningarna.

Utredningen behandlar inte dessa frågor. Remissinstanserna tar inte upp dessa frågor.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inget att invända mot det. Svensk Försäkring framför att företag måste få kunskap om de antaganden som ligger till grund för fastställandet av diskonteringsräntan för att kunna bedöma känsligheten. Även Tjänste- pensionsförbundet framför att det måste klargöras vilka underliggande antaganden som avses i bestämmelsen.

380

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns det inte några bestämmelser om regelbundenutvärdering av försäkringstekniska avsättningarna

Gällande rätt

För försäkringsföretag gäller enligt försäkringsrörelselagen att de regel- bundet ska bedöma hur känsliga de försäkringstekniska avsättningarna och de medräkningsbara kapitalbasmedlen är för de antaganden som ligger till grund för fastställandet av den ränta som används vid beräkningen av den bästa skattningen av framtida kassaflöden (10 kap. 9 §). Finansinspek- tionen har, med stöd av ett bemyndigande, meddelat föreskrifter om vad utvärderingen ska omfatta (9 kap. 7 § Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2015:8] om försäkringsrörelse).

Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om regelbunden utvärdering gäller även för de försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]).

För tjänstepensionskassor finns inte några bestämmelser i lag om regel- bunden utvärdering av försäkringstekniska avsättningar.

Krav på regelbunden utvärdering

Ett försäkringsföretags system för riskhantering ska enligt försäkrings- rörelselagen bl.a. omfatta matchningsrisker (10 kap. 7 § första stycket 2). Vidare gäller att ett försäkringsföretag inom ramen för sitt riskhanterings- arbete på det s.k. ALM-området (matchningsrisker), regelbundet ska ut- värdera känsligheten hos de försäkringstekniska avsättningarna och med- räkningsbara kapitalbasmedlen för de antaganden som ligger till grund för extrapoleringen av den relevanta riskfria räntestrukturen (10 kap. 9 § FRL). Bestämmelsen om regelbunden utvärdering utgör därmed i praktiken en detaljreglering kring vissa av de åtgärder som ska genomföras inom ramen för ett av flera riskhanteringsområden (se prop. 2015/16:9 s. 312 f.).

I avsnitt 9.7.1 föreslås att ett tjänstepensionsföretag ska ha ett system för riskhantering. Detta system ska bl.a. omfatta matchningsrisker. På mot- svarande sätt som gäller för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelse- lagen bör även tjänstepensionsföretag utvärdera sin känslighet för de antaganden som ligger till grund för fastställandet av den ränta som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. En be- stämmelse om regelbunden utvärdering bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Bemyndiganden

Det kan finnas ett behov av ytterligare bestämmelser om kraven på de regelbundna utvärderingar som ska göras av ett tjänstepensionsföretag när det gäller företagets känslighet för de antaganden som ligger till grund för fastställandet av den ränta som används vid beräkningen av de försäkrings- tekniska avsättningarna. Regeringen eller den myndighet som regeringen

Prop. 2018/19:158

381

Prop. 2018/19:158 bestämmer bör därför, på motsvarande sätt som gäller för försäkrings- företag, få meddela föreskrifter om detta. Inom ramen för arbetet med sådana föreskrifter torde det även finnas möjlighet att ta fram det underlag som Svensk Försäkring och Tjänstepensionsförbundet efterfrågar om metoden för att bestämma diskonteringsräntan.

9.7.3Användande av externa kreditvärderingsinstitut

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag som använder bedömningar från externa kreditvärderingsinstitut vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna eller det riskkänsliga kapital- kravet ska, när det är möjligt, göra en egen bedömning av de externa värderingarna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om hur ett tjänstepensionsföretag ska göra en sådan egen bedömning.

Utredningen behandlar inte dessa frågor. Remissinstanserna tar inte upp dessa frågor.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot

det.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns det inte några bestämmelser om tjänstepensionsinstituts användning av bedömningar från externa kredit- värderingsinstitut.

Tjänstepensionsföretag ska göra en egen bedömning av externa värderingar när det är möjligt

För försäkringsföretag som använder bedömningar från externa kredit- värderingsinstitut finns det i försäkringsrörelselagen ett krav att de ska, när det är möjligt, göra en egen bedömning av de externa värderingarna (10 kap. 10 §). Detta ska ske för att undvika ett automatisk och olämpligt beroende av externa värderingar (se artikel 44.4 a första stycket i Solvens II-direktivet [införd genom artikel 2.10 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 med avseende på befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska för- säkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsyns- myndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), benämnt Omnibus II-direktivet] och prop. 2015/16:9 s. 315). Även för tjänstepensionsföretag finns det anledning att motverka ett sådant be- roende och därför bör också tjänstepensionsföretag göra en egen be- dömning av externa värderingar när detta är möjligt. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför införas en bestämmelse som

382

motsvarar det som gäller för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelse- Prop. 2018/19:158 lagen.

Bemyndiganden

För försäkringsföretag gäller att Eiopa ska ta fram förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden för att bedöma externa kredit- värderingar och att kommissionen har befogenhet att anta dessa tekniska standarder för genomförande (artikel 44.4 a andra och fjärde stycket i Solvens II-direktivet [införd genom artikel 2.10 c i Omnibus II- direktivet]). Kommissionen har antagit en genomförandeförordning för förfaranden för att bedöma externa kreditvärderingar (Kommissionens genomförandeförordning [EU] 2015/2015 av den 11 november 2015 om fastställande av tekniska standarder för genomförande av förfaranden för att bedöma externa kreditvärderingar i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG). Enligt försäkringsrörelselagen gäller dessutom att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur ett försäkringsföretag ska göra en egen bedömning av de externa värderingarna (10 kap. 26 § 6).

Som för försäkringsföretag kan det även för tjänstepensionsföretag finnas ett behov av ytterligare bestämmelser om hur en egen bedömning av de externa värderingarna ska genomföras. Regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om hur ett tjänstepensionsföretag ska göra en sådan bedömning.

9.7.4	Riskhanteringsfunktion

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretags riskhanterings-
funktion ska ges en struktur som underlättar genomförande av
företagets riskhanteringssystem.
Riskhanteringsfunktionen ska
1. utvärdera systemet för riskhantering,
2. identifiera, värdera och övervaka de risker som omfattas av
systemet för riskhantering,
3. rapportera till styrelsen och den verkställande direktören om de
risker som tjänstepensionsföretaget är eller kan komma att bli exponerat
för samt beroenden mellan risker.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få
meddela föreskrifter om riskhanteringsfunktionens uppgifter.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag.
Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att
funktionen enligt utredningens förslag endast ska bistå styrelsen och andra
funktioner i det arbete som ska utföras inom ramen för riskhanterings-
systemet. Utredningen föreslår inte något bemyndigande för regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter
om funktionens uppgifter.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inget att invända mot det. Svenska Aktuarieföreningen framför att det
inte är helt klart om riskhanteringsfunktionen ska utföra riskkontrollen
eller endast bevaka efterlevnaden. Föreningen föreslår att det ska anges att		383

Prop. 2018/19:158 funktionen ska rapportera om problem inom systemet för riskhantering till styrelsen.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att riskhanteringsfunktionen enligt promemorians förslag även ska hantera de risker som omfattas av systemet för riskhantering.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring och Tjänstepensions- förbundet anser att riskhanteringsfunktionen inte ska hantera risker eftersom den enligt direktivet ska ha en övervakande roll. Tjänstepensions- förbundet tillägger även att funktionen snarare ska säkerställa att det finns processer och rutiner så att riskerna hanteras.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

Ett tjänstepensionsinstitut ska enligt andra tjänstepensionsdirektivet ha en riskhanteringsfunktion (artikel 24.1). Personer med nyckelfunktioner ska rapportera alla väsentliga resultat och rekommendationer inom sina ansvarsområden till det förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan inom tjänstepensionsinstitutet som ska besluta om vilka åtgärder som ska vidtas (artikel 24.4).

Riskhanteringsfunktionen ska vara effektiv och stå i proportion till tjänstepensionsinstitutets storlek och interna organisation samt till deras verksamheters storlek, art, omfattning och komplexitet (artikel 25.1). Funktionen ska struktureras på ett sådant sätt att den underlättar hanteringen av ett riskhanteringssystem med avseende på vilket tjänste- pensionsinstitutet ska anta de strategier, processer och rapporteringsrutiner som är nödvändiga för att spåra, mäta, hantera och till tjänstepensions- institutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan regelbundet rapportera de risker, på enskild och sammantagen nivå, som tjänste- pensionsinstitutet och de pensionsplaner det förvaltar är, eller kan komma att bli, exponerade för och det inbördes beroendet mellan dessa.

Gällande rätt

Försäkringsföretag ska enligt försäkringsrörelselagen ha en funktion för riskhantering (10 kap. 4 §). Funktionen för riskhantering ska ges en struktur som underlättar genomförande av riskhanteringssystemet (10 kap.

15§ FRL). För försäkringsföretag finns ytterligare bestämmelser om funk- tionens uppgifter i Solvens II-förordningen (artikel 269).

Det finns inte några bestämmelser i lag om att tjänstepensionskassor ska ha en funktion för riskhantering. För tjänstepensionskassor gäller dock fortfarande FFFS 2005:1 (1 kap. 2 § Allmänna råd [FFFS 2018:12] om ändring i Finansinspektionens allmänna råd [FFFS 2005:1] om styrning och kontroll av finansiella företag). I FFFS 2005:1 finns allmänna råd om

384

en samlad funktion i företaget för självständig riskkontroll och vilka upp- Prop. 2018/19:158 gifter som en sådan funktion ska utföra (4 kap. 3 och 4 §§).

Funktionens struktur

I avsnitt 9.6.2 föreslås att ett tjänstepensionsföretag ska ha en risk- hanteringsfunktion. I andra tjänstepensionsdirektivet anges att risk- hanteringsfunktionen ska struktureras på ett sådant sätt att den underlättar hanteringen av ett riskhanteringssystem (artikel 25.1). Detta överens- stämmer med det som anges i Solvens II-direktivet om att försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inrätta en riskhanteringsfunktion som ska ges en struktur som underlättar genomförandet av riskhanteringssystemet (artikel 44.4). För försäkringsföretag har bestämmelsen i Solvens II- direktivet genomförts genom en särskild bestämmelse i försäkrings- rörelselagen (10 kap. 15 §). En bestämmelse som motsvarar bestämmelsen som gäller för försäkringsföretag bör därmed införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Ett tjänstepensionsföretags riskhanteringsfunktion ska således ges en struktur som underlättar genomförande av företagets riskhanteringssystem.

Funktionens uppgifter

ISolvens II-förordningen (artikel 269) anges vilka uppgifter som risk- hanteringsfunktionen i ett försäkringsföretag ska utföra och för tjänstepensionskassor finns motsvarande bestämmelser i FFFS 2005:1 (4 kap. 3 och 4 §§). Även för tjänstepensionsföretag finns ett behov av att ange vilka uppgifter som riskhanteringsfunktionen ska utföra. Detta överensstämmer med de bestämmelser som föreslås för de andra centrala funktionerna, för funktionen för regelefterlevnad i avsnitt 9.9.2, för funktionen för internrevision i avsnitt 9.11 och för aktuariefunktionen i avsnitt 9.10.

Ett tjänstepensionsföretag kommer att driva en verksamhet som i sin egenskap av försäkringsrörelse överensstämmer med den verksamhet som drivs av ett försäkringsföretag som följer Solvens II-regelverket. Detta talar för att en reglering om vilka uppgifter som riskhanteringsfunktionen ska utföra bör ta sin utgångspunkt i de uppgifter som anges i Solvens II- förordningen. De uppgifter som anges i Solvens II-förordningen (artikel 269) motsvarar dessutom i allt väsentligt de uppgifter som det anges att motsvarande funktion ska utföra hos tjänstepensionskassor i FFFS 2005:1 (4 kap. 3 och 4 §§).

Inledningsvis anges att riskhanteringsfunktionen i ett försäkringsföretag ska assistera förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet och andra funk- tioner så att riskhanteringssystemet fungerar effektivt (artikel 269.1 a). För tjänstepensionskassor anges i FFFS 2005:1 att funktionen bör föreslå de ändringar i styrdokument och processer som funktionens iakttagelser om riskhanteringen ger anledning till (4 kap. 3 § andra stycket). Därför bör det även för tjänstepensionsföretag införas en bestämmelse om att risk- hanteringsfunktionen ska utvärdera systemet för riskhantering. Detta är även förenligt med det Tjänstepensionsförbundet framför om att funktionen ska säkerställa att det finns processer och rutiner för att riskerna hanteras.

385

Prop. 2018/19:158

386

ISolvens II-förordningen anges att funktionen ska övervaka risk- hanteringssystemet (artikel 269.1 b) och den allmänna riskprofilen för företaget som helhet (artikel 269.1 c) samt identifiera och bedöma fram- växande risker (artikel 269.1 e). För tjänstepensionskassor anges i FFFS 2005:1 att funktionen kan uppdra åt andra funktioner i företaget att sammanställa underlag för dess rapporter och analyser men att funktionen alltid ansvarar för den samlade rapporteringen och analysen av företagets risker, liksom för att underliggande data är korrekta (4 kap. 4 §). Funktionen ska därför även hos tjänstepensionskassor övervaka, identi- fiera och bedöma de risker som finns hos företaget.

En bestämmelse med motsvarande innehåll bör införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Som Svensk Försäkring och Tjänstepensions- förbundet anför bör riskhanteringsfunktionen inte hantera risker eftersom funktionen enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska ha en övervakande roll.

Iandra tjänstepensionsdirektivet anges att personer med nyckel- funktioner ska rapportera alla väsentliga resultat och rekommendationer inom sina ansvarsområden till det förvaltnings-, lednings- eller tillsyns- organ inom tjänstepensionsinstitutet som ska besluta om vilka åtgärder som ska vidtas (artikel 24.4). Både i Solvens II-förordningen (artikel 269.1 d) och i FFFS 2005:1 (4 kap. 3 §) anges att funktionen ska informera om de risker företaget är eller kan komma att bli utsatta för. I Solvens II- förordningen anges att rapportering ska ske till förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet och i FFFS 2005:1 anges att detta ska ske till styrelse, ledning och i övrigt dem som har behov av informationen.

Som Svenska Aktuarieföreningen föreslår bör det för tjänstepensions- företag införas en bestämmelse om att riskhanteringsfunktionen ska rapportera om problem inom systemet för riskhantering till styrelsen. Detta bör även gälla i förhållande till den verkställande direktören eftersom ledningen i ett tjänstepensionsföretag kommer att delas mellan styrelsen och den verkställande direktören, se avsnitt 9.1. Ett tjänste- pensionsföretags riskhanteringsfunktion ska alltså rapportera till styrelsen och den verkställande direktören om de risker som tjänstepensions- företaget är eller kan komma att bli exponerat för samt beroenden mellan risker, vilket bör anges i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Bemyndiganden

För försäkringsföretag finns det i Solvens II-förordningen (artikel 269.2) ytterligare bestämmelser om riskhanteringsfunktionens uppgifter. I be- stämmelsen som föreslås för tjänstepensionsföretag ska det, till skillnad från bestämmelsen om riskhanteringsfunktionen i försäkringsrörelselagen (10 kap. 15 §), anges vilka uppgifter som funktionen ska utföra. Trots detta kan det finnas ett behov av ytterligare bestämmelser om vilka uppgifter som funktionen ska utföra. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om risk- hanteringsfunktionens uppgifter.

Genom ett bemyndigande skapas även möjligheter för att utforma en reglering utifrån den verksamhet som ett tjänstepensionsföretag driver i det enskilda fallet. Ett bemyndigande ger således utrymme för att utforma bestämmelser om ett tjänstepensionsföretags riskhanteringsfunktion som

står i proportion till företagets storlek och interna organisation samt till Prop. 2018/19:158 deras verksamhets storlek, art, omfattning och komplexitet.

9.8	Risk- och solvensbedömning

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska genomföra och
dokumentera en egen risk- och solvensbedömning.
I den egna risk- och solvensbedömningen ska tjänstepensionsföre-
taget göra en bedömning av
1. företagets totala solvensbehov med hänsyn till dess specifika
riskprofil, risktolerans och affärsstrategi,
2. företagets fortlöpande efterlevnad av bestämmelserna om det
riskkänsliga kapitalkravet och minimikapitalkravet samt försäkrings-
tekniska avsättningar, och
3. hur betydande skillnaderna är mellan företagets riskprofil och de
antaganden om risker som har legat till grund för beräkningen av det
riskkänsliga kapitalkravet.
För bedömningen av tjänstepensionsföretagets totala solvensbehov
ska företaget ha processer som säkerställer att de risker som företaget
är eller kan komma att bli exponerat för, på såväl kort som lång sikt,
identifieras och värderas. Företaget ska redovisa de processer som
använts vid bedömningen.
Den egna risk- och solvensbedömningen ska ingå som en integrerad
del i tjänstepensionsföretagets affärsstrategier och ska beaktas vid
företagets strategiska beslut.
En egen risk- och solvensbedömning ska genomföras minst en gång
per år. Om en väsentlig förändring skett av de risker som tjänste-
pensionsföretaget är utsatt för, ska en ny bedömning ske snarast möjligt.
Ett tjänstepensionsföretag ska rapportera resultatet av varje egen risk-
och solvensbedömning till Finansinspektionen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få
meddela föreskrifter om vad som ska ingå i risk- och solvens-
bedömningen och om rapporteringen av resultatet av bedömningen.

Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens förslag.
Utredningen föreslår att ett tjänstepensionsföretag ska genomföra en
riskutvärdering. Riskutvärderingen ska enligt utredningens förslag inne-
hålla en beskrivning av tjänstepensionsförmånerna och de pensions-
överenskommelser som utgör grunden för förmånerna, bedömningar av
företagets riskhanteringssystem, totala kapitalbehov, efterlevnad av be-
stämmelserna om tekniska avsättningar, marginalen för ogynnsamma av-
vikelser som ett led i beräkningen av de tekniska avsättningarna samt
bedömningar av finansieringen av det totala kapitalbehovet, det sponsor-
stöd som kan vara tillgängligt för företaget, operativa risker och nya eller
framväxande risker som avser klimatförändring, resursanvändning och
miljö. Enligt utredningens förslag ska ett tjänstepensionsföretag genom-
föra riskutvärderingen regelbundet och, om någon väsentlig förändring
skett av de risker som företaget är utsatt för, utan dröjsmål. Utredningen
föreslår även att regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer ska få meddela föreskrifter om vad som ska ingå i de olika		387

Prop. 2018/19:158

388

bedömningarna, de metoder som ska användas och med vilken regel- bundenhet den egna riskutvärderingen ska genomföras. Utredningens förslag avviker vidare från regeringens förslag genom att utredningen inte föreslår att den egna risk- och solvensbedömningen ska dokumenteras.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring ifrågasätter om resultatet av den egna riskutvärderingen regelmässigt ska rapporteras till Finans- inspektionen eftersom detta skulle kunna försämra företagens incitament för att göra utvärderingarna.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorian inte föreslås att den egna risk- och solvensbedömningen ska dokumenteras.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring framför att skillnaderna mellan den ORSA (risk- och solvensbedömning) som försäkrings- företagen ska utföra och den riskbedömning som anges i artikel 28 i andra tjänstepensionsdirektivet gör att man är tveksam till förslaget i dess nuvarande utformning. Framför allt ser Svensk Försäkring en risk att Finansinspektionen i kompletterande föreskrifter ser sig föranledd att, för ett korrekt genomförande av direktivet, ställa ytterligare krav än de som framgår av lagtexten. Tjänstepensionsförbundet framför att det är oklart om tanken är att kraven i andra tjänstepensionsdirektivet ska genomföras genom föreskrifter, men om så är fallet blir kraven på tjänstepensions- företagens risk- och solvensbedömning utökade i förhållande till kraven på försäkringsföretagens ORSA. Svensk Försäkring framför även att för att ett företag ska kunna göra en bedömning av hur betydande skillnaderna är mellan dess riskprofil och de antaganden om risker som har legat till grund för beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet, måste det dessutom göras tydligt vilka dessa antaganden är. Enligt Svensk Försäkring är det tillräckligt med en rapport som belyser resultat och slutsatser av bedömningen, all dokumentation behöver inte rapporteras.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser om egen riskbe- dömning (artikel 28).

Ett tjänstepensionsinstitut ska på ett sätt som står i proportion till dess storlek och interna organisation samt till dess verksamheters storlek, art, omfattning och komplexitet, vidta en egen riskbedömning och dokumentera denna bedömning (artikel 28.1 första stycket). Riskbe- dömningen ska genomföras åtminstone vart tredje år, eller utan dröjsmål vid en betydande förändring av tjänstepensionsinstitutets eller dess pensionsplaners riskprofil. Om det sker en betydande förändring av en viss pensionsplans riskprofil kan riskbedömningen begränsas till just den pensionsplanen (artikel 28.1 andra stycket).

Enligt direktivet (artikel 28.2) ska riskbedömningen, med beaktande av tjänstepensionsinstitutets storlek och interna organisation samt till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensions- institutets verksamhet, innehålla följande:

a)En beskrivning av hur den egna riskbedömningen är integrerad i tjänstepensionsinstitutets ledningsprocess och beslutsprocesser.

b)En bedömning av riskhanteringssystemets effektivitet.

c)En beskrivning av hur tjänstepensionsinstitutet förebygger intresse- konflikter med det uppdragsgivande företaget, när tjänstepensions- institutet utkontrakterar nyckelfunktioner till det uppdragsgivande före- taget.

d)En bedömning av tjänstepensionsinstitutets totala finansierings- behov, i förekommande fall inbegripet en beskrivning av återhämtnings- planen.

e)En bedömning av riskerna för medlemmar och förmånstagare avseende utbetalningen av deras pensionsförmåner och effektiviteten i eventuella korrigerande åtgärder, med beaktande av, i förekommande fall:

i)indexeringsmekanismer,

ii)mekanismer för reducering av förmåner, inbegripet i vilken omfattning intjänade pensionsförmåner kan reduceras, på vilka villkor och av vem.

f)En kvalitativ bedömning av mekanismerna för att skydda pensions- förmåner, inklusive, beroende på vad som är tillämpligt, garantier, överenskommelser eller andra typer av finansiellt stöd från det uppdrags- givande företaget, försäkring eller återförsäkring från ett företag som om- fattas av Solvens II-direktivet eller täckning genom ett pensionsgaranti- system till förmån för tjänstepensionsinstitutet eller medlemmarna och förmånstagarna.

g)En kvalitativ bedömning av de operativa riskerna.

h)Om miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer be- aktas vid investeringsbeslut, en bedömning av nya eller framväxande risker, inbegripet risker med anknytning till klimatförändring, resurs- användning och miljön, sociala risker och risker med anknytning till avskrivningar av tillgångar till följd av regleringsändringar.

Med avseende på vad den egna riskbedömningen ska innehålla, ska ett tjänstepensionsinstitut ha metoder för att kartlägga och bedöma de risker de är utsatta för eller kan utsättas för på kort och på lång sikt och som kan inverka på tjänstepensionsinstitutets förmåga att fullgöra sina skyldig- heter. Metoderna ska beskrivas i den egna riskbedömningen (artikel 28.3).

Den egna riskbedömningen ska beaktas vid tjänstepensionsinstitutets strategiska beslut (artikel 28.4).

Gällande rätt

Ett försäkringsföretag ska enligt försäkringsrörelselagen genomföra en egen risk- och solvensbedömning (10 kap. 11 § första stycket).

I den egna risk- och solvensbedömningen ska försäkringsföretaget göra en bedömning av

1.företagets totala solvensbehov med hänsyn till dess specifika riskprofil, risktolerans och affärsstrategi,

2.företagets fortlöpande efterlevnad av bestämmelserna om solvens- och minimikapitalkraven, eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag, samt försäkringstekniska avsättningar, och

Prop. 2018/19:158

389

Prop. 2018/19:158

390

3.hur betydande skillnaderna är mellan företagets riskprofil och de antaganden om risker som har legat till grund för beräkningen av solvens- kapitalkravet eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag (10 kap. 11 § andra stycket).

Ett försäkringsföretag ska ha processer som säkerställer att de risker som företaget är eller kan komma att bli exponerat för, på såväl kort som lång sikt, identifieras och värderas. Företaget ska även kunna redovisa de metoder som använts vid bedömningen (10 kap. 11 § tredje stycket).

Den egna risk- och solvensbedömningen ska ingå som en integrerad del i ett försäkringsföretags affärsstrategier och ska beaktas vid företagets strategiska beslut (10 kap. 11 § femte stycket).

Ett försäkringsföretag ska genomföra en egen risk- och solvensbe- dömning minst en gång per år. Om en väsentlig förändring skett av de risker som försäkringsföretaget är utsatt för, ska en ny sådan bedömning genomföras snarast möjligt (10 kap. 12 §).

Resultatet av varje egen risk- och solvensbedömning ska rapporteras till Finansinspektionen (10 kap. 13 §).

Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om vad som ska gälla för de försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043] och Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 2015:21] om övergångsreglering för försäkringsrörelse, nedan FFFS 2015:21). De försäkringsföretag som enbart driver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkringar eller som endast i ringa omfattning driver övrig livförsäkringsverksamhet, behöver inte tillämpa be- stämmelserna i försäkringsrörelselagen om egen risk- och solvens- bedömning (7 kap. 10 § första stycket FFFS 2015:21). Om försäkrings- företaget även driver övrig livförsäkringsrörelse som inte är av ringa omfattning, ska de tillämpa bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om egen risk- och solvensbedömning. Försäkringsföretaget ska beakta verk- samheten som avser tjänstepensionsförsäkring i den egna risk- och solvensbedömningen, med de anpassningar som är nödvändiga för den verksamheten (7 kap. 10 § andra stycket FFFS 2015:21).

För tjänstepensionskassor finns det inte några bestämmelser om egen risk- och solvensbedömning.

Tjänstepensionsföretagen ska göra en egen risk- och solvensbedömning

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska ett tjänstepensionsinstitut genomföra en egen riskbedömning (artikel 28.1) och därmed krävs att det införs bestämmelser om detta för tjänstepensionsföretag.

För försäkringsföretag gäller enligt försäkringsrörelselagen att de ska genomföra en egen risk- och solvensbedömning. I avsnitt 8.5.1 föreslås att det för tjänstepensionsföretag ska införas bestämmelser om ett riskkänsligt kapitalkrav och i avsnitt 8.5.4 föreslås bestämmelser om ett minimikapital- krav. Dessa kapitalkrav är uppbyggda på liknande sätt som de kapitalkrav som gäller för försäkringsföretag enligt Solvens II-regelverket. Det är därför lämpligt att bestämmelserna om en egen risk- och solvensbedöm- ning för tjänstepensionsföretag utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser för försäkringsföretag. Bestämmelser om att ett tjänste- pensionsföretag ska genomföra en egen risk- och solvensbedömning med

innehåll motsvarande det som gäller för försäkringsföretag bör således tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

I andra tjänstepensionsdirektivet anges att ett tjänstepensionsinstitut ska dokumentera den egna riskbedömningen (artikel 28.1 första stycket). Det bör därför införas en bestämmelse om att ett tjänstepensionsföretag ska dokumentera den egna risk- och solvensbedömningen i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Behov av ytterligare bestämmelser om risk- och solvensbedömningen

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller flera detaljerade bestämmelser om vad den egna riskbedömningen ska innehålla (artikel 28.2 a–h). Detta gäller även vad som ska ingå i riskbedömningen om det sker en betydande förändring av en viss pensionsplans riskprofil och riskbedömningen då kan begränsas till just den pensionsplanen (artikel 28.1 andra stycket andra meningen). Vissa bestämmelser är mer generella och torde vara relevanta för de flesta tjänstepensionsföretag, exempelvis en beskrivning av hur den egna riskbedömningen är integrerad i tjänstepensionsinstitutets lednings- process och beslutsprocesser (artikel 28.2 a) och en bedömning av risk- hanteringssystemets effektivitet (artikel 28.2 b). Andra bestämmelser är mer detaljerade och torde endast beröra vissa tjänstepensionsföretag, exempelvis en bedömning av riskerna för medlemmar och förmånstagare avseende utbetalningen av deras pensionsförmåner och effektiviteten i eventuella korrigerande åtgärder, med beaktande av, i förekommande fall:

i)indexeringsmekanismer, ii) mekanismer för reducering av förmåner, inbegripet i vilken omfattning intjänade pensionsförmåner kan reduceras, på vilka villkor och av vem (artikel 28.2 e).

Vissa tjänstepensionsföretag kommer att driva en verksamhet som i huvudsak är densamma som verksamheten hos ett försäkringsföretag som följer Solvens II-regelverket. Andra tjänstepensionsföretag kommer att driva en verksamhet som mer påminner om den verksamhet som i dag drivs av tjänstepensionskassor enligt den nu upphävda lagen om under- stödsföreningar. Detta innebär att ett tjänstepensionsföretags egna risk- och solvensbedömning i vissa fall bör vara densamma som ett försäkrings- företags, då de i huvudsak är utsatta för samma risker, medan den i andra fall, där riskerna är mer begränsade, bör kunna vara mer begränsad. Detta är också, så som Svensk Försäkring påpekar, det som gäller enligt andra tjänstepensionsdirektivet som anger att riskbedömningen ska ske med beaktande av tjänstepensionsinstitutets storlek och interna organisation samt till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänste- pensionsinstitutets verksamhet (artikel 28.2).

Mer detaljerade bestämmelser om risk- och solvensbedömningen kan lämpligen anges i myndighetsföreskrifter. Ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om den egna risk- och solvensbedömningen bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. En sådan ordning skapar ut- rymme för att anpassa risk- och solvensbedömningen till den verksamhet som ett tjänstepensionsföretag driver i det enskilda fallet. Vid utformandet av föreskrifterna ska, som Svensk Försäkring påtalar, proportionalitet särskilt beaktas. Inom ramen för detta arbete torde det finnas möjlighet att

Prop. 2018/19:158

391

Prop. 2018/19:158 ta fram de uppgifter som Svensk Försäkring efterfrågar om de antaganden som ligger till grund för det riskkänsliga kapitalkravet.

Syftet med bemyndigandet är således inte, som Svensk Försäkring och Tjänstepensionsförbundet befarar, att ett tjänstepensionsföretag ska behöva genomföra en risk- och solvensbedömning som är mer omfattande än det som normalt gäller för försäkringsföretag. I stället är syftet att skapa en särskild reglering för tjänstepensionsföretag som beaktar de risker som ett tjänstepensionsföretag och dess verksamhet är eller kan komma att bli utsatt för, men inte går längre än så.

Regelbundna bedömningar

I andra tjänstepensionsdirektivet anges att riskbedömningen ska genom- föras åtminstone vart tredje år, eller utan dröjsmål vid en betydande förändring av tjänstepensionsinstitutets eller dess pensionsplaners risk- profil (artikel 28.1 andra stycket). För försäkringsföretag gäller att de ska genomföra en egen risk- och solvensbedömning minst en gång per år, eller snarast möjligt om en väsentlig förändring skett av de risker som för- säkringsföretaget är utsatt för (10 kap. 12 § FRL).

Verksamheten i ett tjänstepensionsföretag är i huvudsak densamma som verksamheten i ett försäkringsföretag. Det bör därför ställas upp samma krav på regelbundna bedömningar för tjänstepensionsföretag som för försäkringsföretag. En bestämmelse som motsvarar det som gäller för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen bör därför införas i den nya lagen för tjänstepensionsföretag.

Rapportering

För försäkringsföretag gäller enligt försäkringsrörelselagen att de ska rapportera resultatet av varje egen risk- och solvensbedömning till Finans- inspektionen (10 kap. 13 §). Det finns inte något uttryckligt krav i andra tjänstepensionsdirektivet om att ett tjänstepensionsinstitut ska underrätta den behöriga myndigheten om resultatet av den egna riskbedömningen. I direktivet finns dock bestämmelser om att ett tjänstepensionsinstitut ska dokumentera den egna riskbedömningen (artikel 28.1 första stycket) och att de behöriga myndigheterna ska kunna få tillgång till den egna risk- bedömningen (artikel 50 c). I skäl 57 anges även att riskbedömningen bör göras tillgänglig för de behöriga myndigheterna.

Ett tjänstepensionsföretag kommer att driva en verksamhet som i huvudsak överensstämmer med verksamheten hos ett försäkringsföretag och den egna riskbedömningen fyller en viktig funktion i tillsynen av tjänstepensionsinstituten. Regeringen anser därför, till skillnad från Svensk Försäkring, att tjänstepensionsföretagen ska rapportera resultatet av den egna risk- och solvensbedömningen till Finansinspektionen. En be- stämmelse om bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelse för försäkringsföretag i och tas in i den nya lagen om tjänstepensions- företag. Som Svensk Försäkring lyfter fram är det inte all dokumentation av bedömningen som ska rapporteras, utan i stället är det tillräckligt med en rapport som belyser resultat och slutsatser av bedömningen.

392

Behov av ytterligare bestämmelser om rapportering	Prop. 2018/19:158
Enligt försäkringsrörelselagen gäller för försäkringsföretag att regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter
om försäkringsföretags rapportering av resultat av den egna risk- och
solvensbedömningen (10 kap. 26 § 7). Denna möjlighet bör även finnas
när det gäller tjänstepensionsföretag. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om tjänste-
pensionsföretags rapportering av resultat av den egna risk- och solvens-
bedömningen.

9.9System för internkontroll

9.9.1Innehållet i systemet för internkontroll

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska ha ett system för internkontroll.

Systemet för internkontroll ska omfatta

1.förvaltnings- och redovisningsmetoder,

2.ramar för internkontrollen,

3.lämpliga rapporteringsrutiner, och

4.funktionen för regelefterlevnad.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att utredningen inte föreslår att systemet för internkontroll även ska omfatta en funktion för regelefterlevnad.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot

det.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska ett tjänstepensionsinstitut upp- rätta ett effektivt system för internkontroll (artikel 21.4). Systemet ska omfatta administrativa förfaranden och redovisningsförfaranden, ramar för internkontrollen och lämpliga rapporteringsrutiner på institutets samtliga nivåer.

Gällande rätt

Försäkringsföretag ska enligt försäkringsrörelselagen ha ett system för internkontroll (10 kap. 14 §). Systemet ska omfatta förvaltnings- och redo- visningsmetoder, ramar för internkontrollen, lämpliga rapporteringsrutiner och en funktion för regelefterlevnad.

393

Prop. 2018/19:158 Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen gäller även för de för- säkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i över- gångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkrings- rörelselagen [2010:2043]).

Det finns inte några bestämmelser i lag för tjänstepensionskassor som motsvarar bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om system för internkontroll (artikel 21.4). För tjänstepensionskassor dock gäller fort- farande FFFS 2005:1 (1 kap. 2 § Allmänna råd [FFFS 2018:12] om ändring i Finansinspektionens allmänna råd [FFFS 2005:1] om styrning och kontroll av finansiella företag). I FFFS 2005:1 finns allmänna råd om intern styrning och kontroll (3 kap.).

Tjänstepensionsföretag ska ha ett system för internkontroll

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska ett tjänstepensionsinstitut ha ett system för internkontroll (artikel 21.4) och därmed ska det införas en be- stämmelse om att ett tjänstepensionsföretag ska ha ett system för intern- kontroll i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om vad systemet ska omfatta överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelser i Solvens II-direktivet (artikel 46.1 andra stycket). Dessa bestämmelser i Solvens II-direktivet har för försäkringsföretag genomförts genom en sär- skild bestämmelse i försäkringsrörelselagen (10 kap. 14 §). Bestämmelsen i den nya lagen bör därför utformas efter förebild av bestämmelsen i för- säkringsrörelselagen.

I avsnitt 9.6.2 föreslås att ett tjänstepensionsföretag ska ha en funktion för regelefterlevnad. Systemet för internkontroll hos ett tjänstepensions- företag bör därför omfatta en sådan funktion på samma sätt som gäller för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen (10 kap. 14 § andra stycket).

Vid genomförandet av Solvens II-direktivet gjordes bedömningen att det saknas behov av att i lag fastställa att rapporteringsrutinerna ska gälla på alla nivåer i företaget (prop. 2015/16:9 s. 320). Det saknas skäl att nu göra en annan bedömning.

	9.9.2	Funktion för regelefterlevnad

	Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretags funktion för regel-
	efterlevnad ska
	1. rapportera till styrelsen och den verkställande direktören i fråga om
	efterlevnaden av bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensions-
	företag och föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen, de
	bestämmelser i försäkringsrörelselagen som gäller för tjänste-
	pensionsföretag och, om företaget driver gränsöverskridande verk-
	samhet i ett annat land inom EES, föreskrifter och riktlinjer som den
	behöriga myndigheten i det landet har meddelat,
	2. lämna råd till företagets styrelse och den verkställande direktören
	om hur bristande efterlevnad av de bestämmelser som gäller för
	företagets verksamhet kan förebyggas,
	3. bedöma konsekvenserna av förändringar i de bestämmelser som
394	gäller för företagets verksamhet, och

4.identifiera och bedöma risker för bristande efterlevnad av de bestämmelser som gäller för företagets verksamhet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om funktionen för regelefterlevnads uppgifter.

Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens förslag. Utredningen föreslår inte att tjänstepensionsföretag ska ha en funktion för regelefterlevnad.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorians förslag inte görs någon begränsning av de be- stämmelser i försäkringsrörelselagen som funktionen ska granska efterlevnaden av.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att det bör förtydligas att funktionen endast ska rapportera om efterlevnaden av de bestämmelser i försäkringsrörelselagen som ska tillämpas av tjänste- pensionsföretag.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några uttryckliga be- stämmelser om att ett tjänstepensionsinstitut ska ha en funktion för regelefterlevnad. Dock anges att ett tjänstepensionsinstitut ska ha ett effektivt system för internkontroll och att detta system ska omfatta admini- strativa förfaranden och redovisningsförfaranden, ramar för intern- kontrollen och lämpliga rapporteringsrutiner på tjänstepensionsinstitutets samtliga nivåer (artikel 21.4).

Gällande rätt

Försäkringsföretag ska enligt försäkringsrörelselagen ha en funktion för regelefterlevnad (10 kap. 4 §). Enligt försäkringsrörelselagen (10 kap. 16 §) ska funktionen för regelefterlevnad

1.rapportera till styrelsen och den verkställande direktören i fråga om efterlevnaden av

a) bestämmelserna i försäkringsrörelselagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen,

b) bestämmelser som har meddelats av kommissionen med anledning av Solvens II-direktivet, och

c) de riktlinjer och rekommendationer som har meddelats med anledning av det direktivet av Eiopa, Finansinspektionen och, om företaget har inrättat en sekundäretablering i ett land inom EES, den behöriga myndigheten i det landet,

2.lämna råd till företagets styrelse och den verkställande direktören om förebyggande av bristande efterlevnad av bestämmelser enligt 1,

3.bedöma konsekvenserna av förändringar i bestämmelser, riktlinjer och rekommendationer enligt 1, och

Prop. 2018/19:158

395

Prop. 2018/19:158 4. identifiera och bedöma risker för bristande efterlevnad av bestämmelser, riktlinjer och rekommendationer enligt 1.

ISolvens II-förordningen finns ytterligare bestämmelser om de upp- gifter som ett försäkringsföretags funktion för regelefterlevnad ska utföra (artikel 270).

Det finns inte några bestämmelser i lag om att tjänstepensionskassor ska ha en funktion för regelefterlevnad. För tjänstepensionskassor gäller dock fortfarande FFFS 2005:1 (1 kap. 2 § Allmänna råd [FFFS 2018:12] om ändring i Finansinspektionens allmänna råd [FFFS 2005:1] om styrning och kontroll av finansiella företag). I FFFS 2005:1 finns allmänna råd om regelefterlevnad (5 kap.) som bl.a. innefattar ett allmänt råd om att styrelsen bör inrätta en funktion för regelefterlevnad (5 kap. 2 §).

Regelefterlevnadsfunktionens uppgifter

I avsnitt 9.6.2 föreslås att ett tjänstepensionsföretag ska ha en funktion för regelefterlevnad. I försäkringsrörelselagen anges vilka uppgifter som funktionen för regelefterlevnad i ett försäkringsföretag ska utföra. Denna modell, där det i lag anges vilka uppgifter som funktionen ska ha, skapar en tydlighet och en ökad förutsebarhet för tjänstepensionsföretag som även överensstämmer med det som föreslås för de andra centrala funktionerna, för riskhanteringsfunktionen i avsnitt 9.7.4, för funktionen för intern- revision i avsnitt 9.11 och för aktuariefunktionen i avsnitt 9.10. I den nya lagen för tjänstepensionsföretag bör det därför anges vilka uppgifter som ett tjänstepensionsföretags funktion för regelefterlevnad ska ha.

Ett tjänstepensionsföretag kommer att driva en verksamhet som i stort sett överensstämmer med den verksamhet som drivs av ett försäkrings- företag som följer Solvens II-regelverket. Detta talar för att utgångs- punkten bör vara att en funktion för regelefterlevnad ska ha samma uppgifter oavsett om det rör sig om ett tjänstepensionsföretag eller ett försäkringsföretag.

Hos ett försäkringsföretag ska funktionen för regelefterlevnad rappor- tera om efterlevnaden av de centrala bestämmelser som gäller för företagets verksamhet och lämna råd om förebyggande av bristande efter- levnad av dessa bestämmelser. Rapporteringen och råden ska lämnas till styrelsen och den verkställande direktören. Funktionen ska även bedöma konsekvenserna av förändringar i de bestämmelser som gäller för företagets verksamhet samt identifiera och bedöma risker för bristande efterlevnad av dessa bestämmelser. Detta överensstämmer i stort med det som anges för motsvarande funktion hos tjänstepensionskassor enligt FFFS 2005:1. Enligt de allmänna råden ska funktionen löpande informera om de risker som kan uppkomma i verksamheten till följd av bristande regelefterlevnad, hjälpa till med att identifiera och bedöma sådana risker samt biträda vid utformningen av interna regler. Funktionen bör också informera styrelsen, verkställande direktören och ledningen i frågor om regelefterlevnad (5 kap. 2 § andra stycket FFFS 2005:1).

396

Det som anges i bestämmelsen i försäkringsrörelselagen är också Prop. 2018/19:158 relevant för tjänstepensionsföretag och den verksamhet som de kommer

att bedriva. För de andra funktionerna, riskhanteringsfunktionen, intern- revisionsfunktionen och aktuariefunktionen gäller dessutom enligt andra tjänstepensionsdirektivet att personer med nyckelfunktioner ska rapport- era alla väsentliga resultat och rekommendationer inom sina ansvars- områden till det förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan inom tjänste- pensionsinstitutet som ska besluta om vilka åtgärder som ska vidtas (artikel 24.4). Det bör därför det införas en bestämmelse som motsvarar bestämmelsen för försäkringsföretag i försäkringsrörelselagen i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Vissa justeringar behöver dock göras för sådant som särskilt rör det regelverk som gäller för försäkringsföretag. För försäkringsföretag gäller att funktionen ska rapportera om efterlevnaden av bestämmelser som har meddelats av kommissionen med anledning av Solvens II-direktivet. Detta är inte relevant för tjänstepensionsföretag eftersom det inte finns någon bestämmelse i andra tjänstepensionsdirektivet som ger kommissionen rätt att meddela bestämmelser för tjänstepensionsföretag.

Som Finansinspektionen anför bör funktionen för regelefterlevnad endast rapportera om efterlevnaden av de bestämmelser i försäkrings- rörelselagen som ska gälla för tjänstepensionsföretag.

Funktionen för regelefterlevnad hos ett tjänstepensionsföretag ska således rapportera till styrelsen och den verkställande direktören i fråga om efterlevnaden av bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensions- företag och föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen, de bestämmelser i försäkringsrörelselagen som ska gälla för tjänstepen- sionsföretag och, om företaget driver gränsöverskridande verksamhet i ett land inom EES, föreskrifter och riktlinjer som den behöriga myndigheten i det landet har meddelat. Funktionen ska även lämna råd till företagets styrelse och den verkställande direktören om hur bristande efterlevnad av de bestämmelser som gäller för tjänstepensionsföretagets verksamhet kan förebyggas, bedöma konsekvenserna av förändringar i dessa samt identi- fiera och bedöma risker för bristande efterlevnad av samma bestämmelser.

Bemyndiganden

För försäkringsföretag finns ytterligare bestämmelser om funktionens upp- gifter i Solvens II-förordningen (artikel 270). Även för tjänstepensions- företag kan det finnas ett behov av ytterligare bestämmelser om funk- tionens uppgifter. Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer bör därför få meddela föreskrifter om funktionen för regel- efterlevnads uppgifter.

Ett bemyndigande skapar även förutsättningar för att bättre anpassa bestämmelserna till den verksamhet som ett tjänstepensionsföretag driver i det enskilda fallet och att funktionens uppgifter därmed står i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten i tjänstepensions- företagets verksamhet.

397

Prop. 2018/19:158 9.10

Aktuariefunktion

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretags aktuariefunktion ska

1.samordna och svara för kvaliteten i de försäkringstekniska be- räkningarna och utredningarna,

2.bistå styrelsen och den verkställande direktören och på eget initiativ rapportera till dem i frågor som rör metoder, beräkningar och bedömningar av

a) de försäkringstekniska avsättningarna, b) värderingen av försäkringsriskerna, och

c) återförsäkringsskydd och andra riskreduceringstekniker, och

3.bidra till företagets riskhanteringssystem. Tjänstepensionsföretaget ska utse minst en oberoende person som

ansvarar för aktuariefunktionen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om aktuariefunktionens uppgifter.

	Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag.
	Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att ut-
	redningen föreslår att beräkningar och värderingar av de tekniska avsätt-
	ningarna ska utföras av en aktuariefunktion, under överinseende av en eller
	flera ansvariga aktuarier. Utredningen föreslår att den ansvarige aktuarien
	ska registreras. Utredningen föreslår inte något bemyndigande för
	regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om att få
	meddela föreskrifter om aktuariefunktionens uppgifter.
	Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
	har inget att invända mot det. Svenska Aktuarieföreningen framför att
	aktuariefunktionen är en kontrollfunktion snarare än en funktion för att
	utföra aktuariella beräkningar. De uppgifter som funktionen ska utföra är
	därmed inte en del av den löpande affärsverksamheten. Svensk Försäkring
	motsätter sig kravet att aktuarier ska registreras eftersom ansvaret, även i
	de aktuariella frågorna, ytterst vilar på styrelsen och registrering därmed
	inte har någon rättslig betydelse. Vidare anser Svensk Försäkring att be-
	greppet aktuariefunktion måste ges samma innebörd som i försäkrings-
	regleringen.
	Promemorians förslag överensstämmer i allmänt väsentligt med
	regeringens förslag.
	Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
	har inget att invända mot det. Pensionsmyndigheten ifrågasätter att
	aktuariefunktionen ska vara en kontrollfunktion och menar att funktionen
	kan vara en utförande funktion. Av försäkringsrörelselagen framgår att
	aktuariefunktionen är en central funktion och aktuariefunktionen kan
	därmed vara en utförande funktion. Svensk Försäkring menar att kravet på
	oberoende måste ses som en frihet från påtryckningar från företagets
	ledning och att det ingår i funktionens uppgifter att utföra försäkrings-
	tekniska utredningar. Även Tjänstepensionsförbundet har uppfattningen
	att försäkringstekniska utredningar torde ingå i en aktuariefunktions
	normala uppgifter. AFA Försäkring, Alecta, AMF och Tjänstepensions-
	förbundet anser att oberoendet inte kan gälla i förhållande till dem som
	utför aktuariella beräkningar. Vidare anser de remissinstanserna att
398	beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna kan utföras inom

aktuariefunktionen och den som ansvarar för aktuariefunktionen bör Prop. 2018/19:158 kunna leda och delta i arbetet med de aktuariella beräkningarna. Svenska Aktuarieföreningen anser att det bör tydliggöras att aktuariefunktionen har

ett verksamhetsansvar för beräkningarna då funktionen ska samordna och svara för kvaliteten i beräkningarna, samt att kravet på oberoende ska ses mot bakgrund av att det i skäl 56 i andra tjänstepensionsdirektivet anges att den person eller den organisatoriska enhet som utövar en nyckelfunktion bör vara en annan än den som utövar en liknande nyckelfunktion i det uppdragsgivande företaget varför oberoendet därmed ska avse denna intressekonflikt. Ägarföreningen ProSkandia menar att det inte finns något motsvarande krav på oberoende för aktuariefunktionen hos de försäkringsföretag som följer försäkringsrörelselagen. För vissa försäkringsföretag som bildar ett eget företag för tjänstepensionsdelen av sitt försäkringsbestånd kan det vara praktiskt, inte minst av kostnadsskäl, att ha en gemensam aktuariefunktion både för försäkringsbolaget och för tjänstepensionsbolaget. I ett sådant fall kan man ifrågasätta att samma aktuariefunktion ska verka under två olika regelverk.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet anges att om ett tjänstepensionsinstitut självt erbjuder täckning för biometriska risker eller garanterar antingen en viss avkastning eller en viss förmånsnivå ska medlemsstaterna kräva att tjänstepensionsinstitutet inrättar en ändamålsenlig aktuariefunktion (artikel 27.1). Aktuariefunktionen ska:

a)samordna och övervaka beräkningen av de tekniska avsättningarna,

b)bedöma lämpligheten av de metoder och underliggande modeller som används vid beräkningen av tekniska avsättningar och de antaganden som ligger till grund för denna beräkning,

c)bedöma om de data som används vid beräkningen av de tekniska avsättningarna är tillräckliga, samt bedöma deras kvalitet,

d)jämföra de antaganden som ligger till grund för beräkningen av tekniska avsättningar med den faktiska utvecklingen,

e)informera tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan om hur tillförlitliga och lämpliga beräkningarna av tekniska avsättningar är,

f)yttra sig om den övergripande policyn för teckning av försäkring om tjänstepensionsinstitutet har en sådan policy,

g)yttra sig om försäkringsarrangemangens lämplighet om tjänste- pensionsinstitutet har sådana arrangemang, och

h)bidra till ett effektivt genomförande av riskhanteringssystemet.

Ett tjänstepensionsinstitut ska utse minst en oberoende person, inom eller utanför tjänstepensionsinstitutet, som ansvarar för aktuariefunktionen (artikel 27.2).

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet gäller även att personer med nyckelfunktioner ska rapportera alla väsentliga resultat och rekommen- dationer inom sina ansvarsområden till det förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan inom tjänstepensionsinstitutet som ska besluta om vilka åtgärder som ska vidtas (artikel 24.4).

399

Prop. 2018/19:158

400

Gällande rätt

För försäkringsföretag gäller enligt försäkringsrörelselagen att de ska ha en aktuariefunktion (10 kap. 4 §). Aktuariefunktionen ska samordna och svara för kvaliteten i de försäkringstekniska beräkningarna och utred- ningarna (10 kap. 18 § första stycket 1). Funktionen ska även bistå styrelsen och den verkställande direktören och på eget initiativ rapportera till dem i frågor som rör metoder, beräkningar och bedömningar av de försäkringstekniska avsättningarna, värderingen av försäkringsriskerna, och återförsäkringsskydd och andra riskreduceringstekniker (10 kap. 18 § första stycket 2). Vidare gäller att aktuariefunktionen ska bidra till före- tagets riskhanteringssystem (10 kap. 18 § första stycket 3). Det finns mer detaljerade bestämmelser om aktuariefunktionens uppgifter i Solvens II- förordningen (artikel 272).

För tjänstepensionskassor finns det inte något uttryckligt krav på att de ska ha en aktuariefunktion. I den nu upphävda lagen om understöds- föreningar finns bestämmelser om försäkringsteknisk utredning (21 §). Styrelsen för en understödsförening ska minst vart femte år låta verkställa försäkringsteknisk utredning av föreningens ställning vid närmast före- gående års slut och inge utredningen till Finansinspektionen inom tid som inspektionen bestämmer. Finansinspektionen kan helt eller delvis befria en förening från skyldigheten att i visst fall låta verkställa försäkringsteknisk utredning, om föreningens rörelse är av mindre omfattning eller annat skäl till befrielse föreligger. Finansinspektionen kan ålägga en förenings styrelse att också på annan tid eller i annat fall låta verkställa försäkrings- teknisk utredning. Försäkringsteknisk utredning ska enligt av Finans- inspektionen fastställda grunder och meddelade föreskrifter verkställas av person, som är behörig att utöva befattning som aktuarie vid liv- försäkringsbolag eller som av inspektionen förklarats behörig att verk- ställa utredningen.

Aktuariefunktionens uppgifter

I avsnitt 9.6.2 föreslås att ett tjänstepensionsföretag ska ha en aktuarie- funktion. Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om aktuarie- funktionen överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelser i Solvens II-direktivet (artikel 48.1). Det är därför lämpligt att aktuarie- funktionen hos ett tjänstepensionsföretag, som Svensk Försäkring på- pekar, ges samma uppgifter som aktuariefunktionen hos ett försäkrings- företag. För försäkringsföretag har bestämmelserna i Solvens II-direktivet genomförts genom en bestämmelse i försäkringsrörelselagen. En be- stämmelse om aktuariefunktionsens uppgifter bör därför tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag och utformas efter förebild av be- stämmelsen som gäller för försäkringsföretag. Detta är även tillräckligt för att genomföra andra tjänstepensionsdirektivets krav på intern rapportering.

För tjänstepensionsföretag ska det införas en bestämmelse om att aktuariefunktionen ska samordna och svara för kvaliteten i de försäkrings- tekniska beräkningarna och utredningarna. Funktionen ska även bistå

styrelsen och den verkställande direktören och på eget initiativ rapportera till dem i frågor som rör metoder, beräkningar och bedömningar av de försäkringstekniska avsättningarna, värderingen av försäkringsriskerna, och återförsäkringsskydd och andra riskreduceringstekniker. Dessutom ska funktionen bidra till företagets riskhanteringssystem.

Genom att funktionens uppgifter anges i lag tydliggörs vilka ansvars- områden som aktuariefunktionen ska ha. Det finns därmed inte skäl att, som Svenska Aktuarieföreningen efterfrågar, särskilt ange vilket verksam- hetsansvar som funktionen ska ha. Inte heller finns det några sådana be- stämmelser i försäkringsrörelselagen för ett försäkringsföretags aktuarie- funktion.

Aktuariefunktionens roll i ett tjänstepensionsföretag

I skäl 54 i andra tjänstepensionsdirektivet anges att en nyckelfunktion är kapaciteten att utföra vissa företagsstyrningsuppgifter och att tjänste- pensionsinstituten bör ha tillräcklig kapacitet för en riskhanterings- funktion, en internrevisionsfunktion samt, i tillämpliga fall, en aktuarie- funktion. I direktivet anges bl.a. att aktuariefunktionen ska bedöma lämp- ligheten av de metoder och underliggande modeller som används vid be- räkningen av tekniska avsättningar och de antaganden som ligger till grund för denna beräkning (artikel 27.1 b). Aktuariefunktionen ska även in- formera tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller tillsyns- organ om hur tillförlitliga och lämpliga beräkningarna av tekniska av- sättningar är (artikel 27.1 e). I direktivet anges också att aktuarie- funktionen ska utföra ytterligare uppgifter som, vilket AFA Försäkring, Alecta, AMF, Tjänstepensionsförbundet och Pensionsmyndigheten också framför, mer rör den faktiska verksamheten. Aktuariefunktionen ska som exempel samordna och övervaka beräkningen av de tekniska avsätt- ningarna (artikel 27.1 a). Tilläggas bör även att andra tjänstepensions- direktivets uttryckliga krav på oberoende endast gäller för internrevisions- funktionen (artikel 24.2).

Svenska Aktuarieföreningen framför att det bör tydliggöras att aktuarie- funktionen har ett verksamhetsansvar för beräkningarna. I stället för att ange om aktuariefunktionen är en kontrollfunktion eller inte, eller endast delvis, får det väsentliga anses vara att funktionen, som Svensk Försäkring anför, har samma uppgifter hos ett tjänstepensionsföretag som hos ett försäkringsföretag. Vissa av aktuariefunktionens uppgifter kommer att ut- göra en kontroll av verksamheten medan andra mer rör den löpande verksamheten. Oavsett vilket gäller andra tjänstepensionsdirektivets krav om att ett tjänstepensionsinstitut ska göra det möjligt för personer som innehar nyckelfunktioner att utföra sina uppgifter effektivt på ett objektivt, korrekt och oberoende sätt (artikel 24.1).

Bemyndiganden

För försäkringsföretag finns i Solvens II-förordningen (artikel 272) ytterligare bestämmelser om vilka uppgifter som aktuariefunktionen ska utföra. Även för tjänstepensionsföretag kan det finnas ett behov av ytter- ligare bestämmelser om vilka uppgifter som aktuariefunktionen ska utföra. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få

Prop. 2018/19:158

401

Prop. 2018/19:158

402

meddela föreskrifter om vilka uppgifter som aktuariefunktionen ska utföra.

Genom ett bemyndigande skapas även utrymme för att utforma be- stämmelser som är anpassade till den verksamhet som ett tjänstepensions- företag driver i det enskilda fallet och inom ramen för detta ta hänsyn till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten i tjänstepensions- företagets verksamhet. Detta medför, till skillnad från det Ägarföreningen ProSkandia förespråkar, att reglerna till viss del kommer att skilja sig åt mellan ett tjänstepensionsföretag och ett försäkringsföretag. Detta är dock en naturlig följd av att det rör sig om två fristående regelverk som har sin grund i två olika EU-direktiv: andra tjänstepensionsdirektivet och Solvens II-direktivet.

Aktuariefunktionens oberoende

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska ett tjänstepensionsinstitut utse minst en oberoende person, inom eller utanför tjänstepensionsinstitutet, som ansvarar för aktuariefunktionen (artikel 27.2). För att genomföra denna del av andra tjänstepensionsdirektivet bör det i den nya lagen om tjänstepensionsföretag införas en bestämmelse om detta.

I försäkringsrörelselagen finns det inte något uttryckligt krav på oberoende för den som ansvarar för aktuariefunktionen. En bestämmelse för tjänstepensionsföretag kommer därmed inte att ha någon motsvarighet i försäkringsrörelselagen.

I andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 27.2) anges inte närmare vad som avses med oberoende eller i förhållande till vem eller vilka detta ska gälla. Enligt direktivet (artikel 24.2) får en enda person eller enhet, med undantag för internrevisionsfunktionen, utöva flera nyckelfunktioner.

Som Svensk Försäkring och Tjänstepensionsförbundet framför bör det ingå i aktuariefunktionens uppgifter att utföra försäkringstekniska utred- ningar. Detta talar mot att oberoendet skulle gälla i förhållande till den som utför de försäkringstekniska beräkningarna. I stället bör, som AFA För- säkring, Alecta, AMF och Tjänstepensionsförbundet anser, oberoendet gälla i förhållande till tjänstepensionsföretagets ledning eller uppdrags- givande företag. Detta får även anses vara väl förenligt med kravet att ett tjänstepensionsinstitut ska göra det möjligt för personer som innehar nyckelfunktioner att utföra sina uppgifter effektivt på ett objektivt, korrekt och oberoende sätt (artikel 24.1 i andra tjänstepensionsdirektivet). Ett oberoende bör även, som Pensionsmyndigheten framhåller, gälla mot andra intressenter i företaget, exempelvis finans- och marknadsavdel- ningar eller ägare som kan ha intresse av att de försäkringstekniska avsätt- ningarna blir lägre eller högre än vad yrkesmässigt utförda beräkningar visar. Detta är dessutom i linje med det Svenska Aktuarieföreningen anför om att det i skäl 56 i andra tjänstepensionsdirektivet anges att den person eller den organisatoriska enhet som utövar en nyckelfunktion bör vara en annan än den som utövar en liknande nyckelfunktion i det uppdrags- givande företaget och att det är denna intressekonflikt som ska förebyggas.

Tjänstepensionsföretaget ska enligt andra tjänstepensionsdirektivet utse minst en oberoende person som ansvarar för aktuariefunktionen. Detta bör anges i lagen om tjänstepensionsföretag. Kravet på oberoende gäller inte endast i förhållande till verksamheten utan gentemot alla dem som kan ha

ett intresse av att de försäkringstekniska avsättningarna blir lägre eller Prop. 2018/19:158 högre än vad beräkningarna faktiskt visar.

Som Lagrådet påpekar är det fråga om ett särskilt strängt krav på oberoende, vars närmare innebörd i första hand får fastställas genom den praxis som utvecklas vid Finansinspektionens tillsyn.

Registrering av den ansvariga aktuarien

Utredningen föreslår att den ansvariga aktuarien ska registreras. Något krav på registrering finns inte i andra tjänstepensionsdirektivet. Det har inte heller i övrigt framkommit något skäl för att ställa krav på sådan registrering. Därför bör det, som Svensk Försäkring framför, inte införas något krav på registrering av den som ansvarar för aktuariefunktionen. Det får i stället anses tillräckligt med den lämplighetsprövning som ska göras av den som ska ansvara för aktuariefunktionen, se avsnitt 9.6.3.

9.11Funktion för internrevision

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretags funktion för intern- revision ska

1.utvärdera företagets system för internkontroll,

2.utvärdera andra delar av företagsstyrningssystemet och

3.rapportera resultat och lämna rekommendationer efter dessa utvärderingar till företagets styrelse.

Funktionen för internrevision ska utföra sina uppgifter med opartisk- het och vara oberoende från den verksamhet som utvärderas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om funktionen för internrevisions uppgifter.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att utredningen föreslår att styrelsen ska utse den som svarar för företagets funktion för internrevision. Utredningen föreslår inte något bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om att få meddela föreskrifter om funktionens uppgifter.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring motsätter sig att styrelsen ska utse den som ansvarar för funktionen och anför att det är företaget som ska kunna besluta om detta.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inget att invända mot det. Svensk Försäkring anser att lagstiftnings- tekniken gör lagstiftningen otydlig och anser att det vore lämpligare att i lagen för tjänstepensionsföretag ange vilka uppgifter som internrevisions- funktionen ska ha.

403

Prop. 2018/19:158

404

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska ett tjänstepensionsinstitut ha en funktion för internrevision (artikel 24.1). Funktionen ska vara oberoende från andra nyckelfunktioner (artikel 24.2). Personer med nyckelfunktioner ska rapportera alla väsentliga resultat och rekommendationer inom sina ansvarsområden till det förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan inom tjänstepensionsinstitutet som ska besluta om vilka åtgärder som ska vidtas (artikel 24.4).

Ett tjänstepensionsinstitut ska inrätta en effektiv internrevisionsfunktion som står i proportion till dess storlek och interna organisation samt till deras verksamheters storlek, art, omfattning och komplexitet (artikel 26). Internrevisionsfunktionen ska omfatta en utvärdering av hur lämpligt och effektivt systemet för internkontroll är samt andra aspekter av företags- styrningssystemet, inklusive, i förekommande fall, verksamheter som ut- kontrakterats.

Gällande rätt

Försäkringsföretag ska enligt försäkringsrörelselagen ha en funktion för internrevision (10 kap. 4 §). Funktionen ska

1.utvärdera systemet för internkontroll,

2.utvärdera andra delar av företagsstyrningssystemet, och

3.rapportera resultat och lämna rekommendationer efter utvärdering- arna till företagets styrelse (10 kap. 17 §).

Vidare gäller att funktionen ska utföra sina uppgifter med opartiskhet och vara oberoende från den verksamhet som utvärderas (10 kap. 17 § andra stycket FRL). I Solvens II-förordningen finns mer detaljerade be- stämmelser om vilka uppgifter som funktionen för internrevision i ett försäkringsföretag ska utföra (artikel 271.3).

Det finns inte några bestämmelser i lag om att tjänstepensionskassor ska ha en internrevisionsfunktion. För tjänstepensionskassor gäller dock fort- farande FFFS 2005:1 i vilka det i 6 kap. FFFS 2005:1 finns allmänna råd om en oberoende granskningsfunktion (Internrevision).

Internrevisionsfunktionens uppgifter

I avsnitt 9.6.2 föreslås att ett tjänstepensionsföretag ska ha en funktion för internrevision. Bestämmelserna om internrevisionsfunktion i andra tjänstepensionsdirektivet överensstämmer i stort med motsvarande be- stämmelser för försäkringsföretag i Solvens II-direktivet För försäkrings- företag har bestämmelserna i Solvens II-direktivet genomförts genom en bestämmelse i försäkringsrörelselagen (10 kap. 17 §). En bestämmelse för tjänstepensionsföretag bör därmed ges samma innehåll som den som gäller för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen. Detta bör även vara tillräckligt för att genomföra andra tjänstepensionsdirektivets krav på intern rapportering.

Regeringen instämmer i det Svensk Försäkring framför om att lagstift- Prop. 2018/19:158 ningen blir tydligare om det i lagen för tjänstepensionsföretag anges vilka

uppgifter som funktionen ska utföra. Därför ska det i lagen för tjänste- pensionsföretag uttryckligen anges att ett tjänstepensionsföretags funktion för internrevision ska utvärdera företagets system för internkontroll, ut- värdera andra delar av företagsstyrningssystemet och rapportera resultat och lämna rekommendationer efter dessa utvärderingar till företagets styrelse.

Bemyndiganden

För försäkringsföretag finns ytterligare bestämmelser om internrevisions- funktionens uppgifter i Solvens II-förordningen (artikel 271.3) och för tjänstepensionskassor anges ytterligare uppgifter för den oberoende granskningsfunktionen i FFFS 2005:1 (6 kap. 4 §). Även för tjänste- pensionsföretag kan det finnas ett behov av ytterligare bestämmelser om denna funktions uppgifter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om uppgifter för funktionen för internrevision.

Ett bemyndigande ger även möjlighet till att bättre utforma be- stämmelserna så att uppgifterna för funktionen för internrevision står i proportion till tjänstepensionsföretagets storlek och interna organisation samt till deras verksamhets storlek, art, omfattning och komplexitet.

9.12Uppdragsavtal

9.12.1Ett tjänstepensionsföretags möjligheter att ingå uppdragsavtal

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag får uppdra åt någon annan att utföra ett visst arbete och vissa funktioner som ingår i företagets försäkringsrörelse. Ett sådant uppdrag ska inte inskränka företagets ansvar enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Tjänstepensionsföretaget ska välja uppdragstagare med omsorg och löpande följa upp den verksamhet som omfattas av uppdragsavtal för att säkerställa att verksamheten fungerar tillfredsställande. Ett upp- dragsavtal ska vara skriftligt och tydligt reglera parternas skyldigheter och rättigheter. Ett uppdragsavtal får inte leda till att

1.kvaliteten i företagsstyrningssystemet försämras,

2.den operativa risken i företaget ökar väsentligt,

3.Finansinspektionens möjlighet att utöva tillsyn över företagets verksamhet försämras, eller

4.försäkringstagarnas, de försäkrades och andra ersättnings- berättigades möjlighet till tillfredsställande och fortlöpande service inte kan upprätthållas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vad ett tjänstepensionsföretag ska beakta när det ingår ett uppdragsavtal och om vad avtalet ska innehålla.

405

Prop. 2018/19:158

406

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att utredningen föreslår att ett uppdragsavtal mellan ett tjänstepensionsföretag och en uppdragstagare inte får leda till att kvaliteten i företagsstyrnings- systemet försämras väsentligt. Utredningens förslag avviker även från regeringens förslag genom att utredningen inte föreslår något be- myndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vad ett tjänstepensionsföretag ska beakta när det ingår ett uppdragsavtal och om vad avtalet ska innehålla.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring ifrågasätter om de administrativa uppgifter som valcentralerna utför åt försäkringsbolag som tryggar utfästelser enligt pensionsplan utgör uppdragsavtal. Enligt Svensk Försäkring bör dessa i vart fall inte omfattas av en anmälningsplikt.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorian föreslås att ett uppdragsavtal mellan ett tjänstepensions- företag och en uppdragstagare inte får leda till att kvaliteten i företags- styrningssystemet försämras väsentligt.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser om uppdragsavtal (artikel 31).

Medlemsstaterna får tillåta eller kräva att tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium helt eller delvis överlåter verksamheter, inbegripet nyckelfunktioner och ledningen av dessa tjänstepensionsinstitut, till tjänsteleverantörer som arbetar för dessa tjänstepensionsinstituts räkning (artikel 31.1).

Ett tjänstepensionsinstitut som utkontrakterar nyckelfunktioner eller andra verksamheter behåller det fulla ansvaret för att uppfylla alla sina förpliktelser enligt andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 31.2).

Nyckelfunktioner eller andra verksamheter får enligt direktivet (artikel 31.3) inte utkontrakteras på ett sådant sätt att det leder till något av följande:

a)Kvaliteten på det berörda tjänstepensionsinstitutets företagsstyrnings- system försämras.

b)Den operativa risken ökas i otillbörlig utsträckning.

c)De behöriga myndigheterna får försämrade möjligheter att kontrollera att tjänstepensionsinstitutet uppfyller sina förpliktelser.

d)Möjligheten till ett oavbrutet och tillfredsställande tillhandahållande av tjänster till medlemmar och förmånstagare undergrävs.

Ett tjänstepensionsinstitut ska säkerställa att de utkontrakterade verk- samheterna fungerar väl genom valet av tjänsteleverantör och genom den löpande övervakningen av den tjänsteleverantörens verksamheter (artikel 31.4).

Ett tjänstepensionsinstitut som utkontrakterar nyckelfunktioner, förvalt- ningen av tjänstepensionsinstitutet eller andra verksamheter som omfattas

av andra tjänstepensionsdirektivet, ska ingå ett skriftligt avtal med tjänste- leverantören. Ett sådant avtal ska vara rättsligt bindande och tydligt ange tjänstepensionsinstitutets och tjänsteleverantörens rättigheter och skyl- digheter (artikel 31.5).

Gällande rätt

Ett försäkringsföretag får enligt försäkringsrörelselagen uppdra åt någon annan att utföra ett visst arbete och vissa funktioner som ingår i företagets försäkringsrörelse (uppdragsavtal). Ett sådant uppdrag inskränker dock inte företagets ansvar enligt försäkringsrörelselagen (10 kap. 19 §). Ett uppdragsavtal får inte avse operativ verksamhet eller funktioner som är av väsentlig betydelse, om det kan leda till att kvaliteten i företagsstyrnings- systemet försämras väsentligt, den operativa risken i företaget ökar väsentligt, Finansinspektionens möjlighet att utöva tillsyn försämras, eller försäkringstagarnas möjlighet till tillfredsställande och fortlöpande service inte kan upprätthållas (10 kap. 20 §). För försäkringsföretag finns ytter- ligare och mer detaljerade bestämmelser om uppdragsavtal i Solvens II- förordningen (artikel 274).

Tjänstepensionskassor omfattas inte av några bestämmelser i lag om uppdragsavtal. För tjänstepensionskassor dock gäller fortfarande FFFS 2005:1, där det i 7 kap. finns allmänna råd om uppdragsavtal.

Tjänstepensionsföretag ska få ingå uppdragsavtal

I första tjänstepensionsdirektivet finns en bestämmelse om att medlems- staterna får kräva eller tillåta att ett tjänstepensionsinstitut helt eller delvis uppdrar driften av ett institut till andra enheter som agerar för institutets räkning (artikel 9.4). Vid genomförandet av första tjänstepensions- direktivet i svensk rätt ansågs att bestämmelsen inte hade någon relevans för svenska sammanhang och den föranledde därför inte någon lagstift- ningsåtgärd (se prop. 2004/05:165 s. 145). För försäkringsföretag fanns det före genomförandet av Solvens II-direktivet i svensk rätt inte några bestämmelser i lag om uppdragsavtal (se prop. 2015/16:9 s. 326). Före genomförandet av Solvens II-direktivet omfattades försäkringsföretag av FFFS 2005:1 (Allmänna råd [FFFS 2015:16] om ändring i Finansinspek- tionens allmänna råd [FFFS 2005:1] om styrning och kontroll av finansiella företag, se även bilaga 2 till Finansinspektionens besluts- promemoria Nya och ändrade regler för försäkringsföretag till följd av Solvens 2, dnr 10-9537). I dessa finns allmänna råd om uppdragsavtal (7 kap. FFFS 2005:1).

På samma sätt som första tjänstepensionsdirektivet (artikel 9.4) öppnar andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 31) upp för att tjänstepensions- institut ska få ingå uppdragsavtal som rör tjänstepensionsverksamheten. De försäkringsföretag som följer Solvens II-regelverket får enligt försäk- ringsrörelselagen ingå uppdragsavtal som rör arbete och vissa funktioner som ingår i företagets försäkringsrörelse (10 kap. 19 §). Det finns även bestämmelser om uppdragsavtal i andra lagar på finansmarknadsområdet

Prop. 2018/19:158

407

Prop. 2018/19:158

408

(se t.ex. 4 kap. 4 § lagen [2004:46] om värdepappersfonder). Inte heller finns det i dag något hinder mot att tjänstepensionskassor ingår uppdrags- avtal och i så fall omfattas de av FFFS 2005:1 (7 kap.). Sammantaget bör även tjänstepensionsföretag ges möjlighet att ingå uppdragsavtal. En bestämmelse av den innebörden bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Inom vilka områden får tjänstepensionsföretag ingå uppdragsavtal?

Enligt försäkringsrörelselagen gäller bestämmelserna om uppdragsavtal endast sådana uppdragsavtal som ingår i försäkringsföretagets försäkrings- rörelse. I skälen i andra tjänstepensionsdirektivet anges att vid tillämp- ningen av direktivet omfattas inte avtal för operativa tjänster, till exempel säkerhets- eller underhållspersonal (skäl 61). En begränsning motsvarande den som gäller för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen bör därför gälla även för tjänstepensionsföretag. Uppdragsavtal som inte rör tjänstepensionsföretags verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring, dvs. företagets försäkringsrörelse, bör därför inte omfattas av bestämmel- serna om uppdragsavtal. I den delen har ett tjänstepensionsföretag samma avtalsfrihet som vilket annat företag som helst.

Ett tjänstepensionsföretags verksamhet kommer till sin natur att vara densamma som ett försäkringsföretags. Bestämmelserna om uppdrags- avtal för tjänstepensionsföretag bör därför i största möjliga mån överens- stämma med motsvarande bestämmelser för försäkringsföretag. Därför finns det inte skäl att i lag införa ytterligare bestämmelser om vilka avtal som ska omfattas av bestämmelserna om uppdragsavtal. I stället bör en bestämmelse om uppdragsavtal för tjänstepensionsföretag ges samma ut- formning som motsvarande bestämmelse för försäkringsföretag.

Medlemsstaterna får enligt andra tjänstepensionsdirektivet kräva eller tillåta att ett tjänstepensionsinstitut helt eller delvis uppdrar åt en tjänste- leverantör att för institutets räkning utföra delar av institutets verksam- heter, inbegripet nyckelfunktioner och ledningen av institutet (artikel 31.1). Det finns därmed inte någon uttrycklig begränsning i andra tjänste- pensionsdirektivet för vilken typ av verksamhet som ett tjänstepensions- institut får anlita någon annan för att utföra. Inte heller i bestämmelserna om uppdragsavtal i försäkringsrörelselagen finns det någon uttrycklig begränsning av vilken typ av arbete eller funktioner som ett försäkrings- företag får anlita någon annan för att utföra (10 kap. 19 § som i svensk rätt genomför artikel 49.1 i Solvens II-direktivet). Motsvarande gäller för tjänstepensionskassor som kan lägga ut delar av verksamheten till en uppdragstagare utanför företaget, såväl inom som utom den egna koncern- en eller företagsgruppen (7 kap. 1 § första meningen FFFS 2005:1).

I andra tjänstepensionsdirektivet anges att ett uppdragsavtal inte in- skränker tjänstepensionsinstitutets ansvar enligt direktivet (artikel 31.2). I försäkringsrörelselagen finns en bestämmelse med motsvarande innehåll (10 kap. 19 § andra meningen) som genomför Solvens II-direktivet (artikel 49.1). Även i FFFS 2005:1 anges att styrelsen och verkställande direktören alltid ansvarar för den verksamhet som lagts ut (7 kap. 1 § andra meningen). För tjänstepensionsföretag får detta, som för försäkrings- företag och tjänstepensionskassor, anses innebära att styrelsen och den verkställande direktören alltid kommer att ansvara för den verksamhet som

omfattas av ett uppdragsavtal på samma sätt som om verksamheten hade utförts inom tjänstepensionsföretaget. Detta innebär i sig en begränsning av vilken typ av arbete eller funktioner som ett tjänstepensionsföretag får anlita någon annan för att utföra. Ett tjänstepensionsföretag bör därför inte få anlita någon annan för att utföra de uppgifter som styrelsen och den verkställande direktören ska utföra enligt den nya lagen om tjänste- pensionsföretag.

Val av uppdragstagare

I andra tjänstepensionsdirektivet anges att tjänstepensionsinstituten ska säkerställa att de utkontrakterade verksamheterna fungerar väl genom valet av tjänsteleverantör och genom den löpande övervakningen av den tjänsteleverantörens verksamheter (artikel 31.4). För att genomföra denna del av direktivet bör det i den nya lagen om tjänstepensionsföretag införas en bestämmelse med detta innehåll. Tjänstepensionsföretag bör därmed välja uppdragstagare med omsorg och löpande följa upp den verksamhet som omfattas av uppdragsavtal för att säkerställa att verksamheten fungerar tillfredsställande.

Avtalsvillkor

För försäkringsföretag finns i Solvens II-förordningen ytterligare och mer detaljerade bestämmelser om uppdragsavtal. I Solvens II-förordningen finns bl.a. bestämmelser om vad försäkringsföretag ska beakta när de ingår uppdragsavtal (artikel 274.3) och vad avtalet ska innehålla (artikel 274.4). I Solvens II-förordningen finns även ett krav på att ett uppdragsavtal ska vara skriftligt (artikel 274.3 c). För tjänstepensionskassor finns i FFFS 2005:1 ytterligare krav för uppdragsavtal (7 kap. 2 och 3 §§).

I andra tjänstepensionsdirektivet anges att ett uppdragsavtal ska vara skriftligt, rättsligt bindande samt tydligt ange tjänstepensionsinstitutets och tjänsteleverantörens rättigheter och skyldigheter (artikel 31.5). En bestämmelse med detta innehåll bör införas i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag. Att ett avtal ska vara rättsligt bindande följer av allmänna avtalsrättsliga principer och behöver därmed inte särskilt anges i lag.

Begränsningar av tjänstepensionsföretags möjlighet att ingå uppdragsavtal

I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser med krav för att ett tjänstepensionsföretag ska få ingå uppdragsavtal (artikel 31.3). Dessa bestämmelser överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestäm- melser i Solvens II-direktivet. Bestämmelserna i Solvens II-direktivet har för försäkringsföretag genomförts genom en särskild bestämmelse i försäkringsrörelselagen. Även för tjänstepensionsföretag bör det införas en särskild bestämmelse med de krav som ska gälla för att tjänste- pensionsföretag ska få ingå uppdragsavtal. Bestämmelsen bör införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag och utformas efter förebild av be- stämmelsen i försäkringsrörelselagen.

Vissa skillnader finns mellan bestämmelserna i de båda direktiven. Detta gäller vilka uppdragsavtal som ska omfattas av kraven. I Solvens II- direktivet anges att kraven ska gälla för uppdragsavtal beträffande kritiska eller viktiga operativa funktioner eller verksamheter (artikel 49.2).

Prop. 2018/19:158

409

Prop. 2018/19:158 I försäkringsrörelselagen har detta genomförts på så sätt att kraven ska gälla för uppdragsavtal som avser operativ verksamhet eller funktioner som är av väsentlig betydelse (10 kap. 20 §). Någon motsvarande begräns- ning finns inte i andra tjänstepensionsdirektivet där det i stället anges att kraven ska gälla för nyckelfunktioner eller andra verksamheter (artikel 31.3). För att genomföra bestämmelsen i andra tjänstepensionsdirektivet bör det därför krävas att begränsningarna ska omfatta alla typer av uppdragsavtal i ett tjänstepensionsföretags försäkringsrörelse. Detta bör framgå av den nya bestämmelsen för tjänstepensionsföretag.

Mellan direktiven finns ytterligare en skillnad i kraven för att få ingå uppdragsavtal. Ett försäkringsföretag får enligt Solvens II-direktivet inte ingå ett uppdragsavtal om det leder till att kvaliteten hos det berörda företagets företagsstyrningssystem försämras väsentligt (artikel 49.2 a). I andra tjänstepensionsdirektivet anges i stället att nyckelfunktioner eller andra verksamheter inte får utkontrakteras på ett sådant sätt att det leder till att kvaliteten på det berörda tjänstepensionsinstitutets företagsstyr- ningssystem försämras (artikel 31.3 a). Denna skillnad, att det inte krävs att försämringen är väsentlig, bör framgå av bestämmelsen i den nya lagen om för tjänstepensionsföretag.

Vidare anges i andra tjänstepensionsdirektivet att nyckelfunktioner eller andra verksamheter inte får utkontrakteras på ett sådant sätt att det leder till att möjligheten till ett oavbrutet och tillfredsställande tillhandahållande av tjänster till medlemmar och förmånstagare undergrävs (artikel 31.3 d i andra tjänstepensionsdirektivet). I en tjänstepensionsförsäkring är det vanligtvis arbetsgivaren som är försäkringstagare och den anställde som är försäkrad, se avsnitten 4.5.1, 5.2 och 5.4. Som framgår av dessa avsnitt kan det finnas situationer där den anställde är den som tecknar försäk- ringen (se även prop. 2004/05:165 s. 124). Möjligheten till tillfreds- ställande och fortlöpande service bör därför, enligt bestämmelsen i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, gälla i förhållande till för försäkrings- tagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade.

Bemyndiganden

Utöver de mer allmänna bestämmelser om uppdragsavtal som nu införs kan det finnas ett behov av mer detaljerade bestämmelser som motsvarar det som gäller för försäkringsföretag enligt Solvens II-förordningen (artikel 274) och för tjänstepensionskassor enligt FFFS 2005:1 (7 kap.). Detta gäller särskilt vad ett tjänstepensionsföretag ska beakta när de ingår ett uppdragsavtal och vad ett sådant avtal ska innehålla. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om vad ett tjänstepensionsföretag ska beakta när de ingår ett uppdragsavtal och vad ett sådant avtal ska innehålla.

Genom bemyndigandet skapas även utrymme för bestämmelser som beaktar vilken typ av avtal det rör sig om och hur detta förhåller sig till tjänstepensionsföretagets verksamhet, dvs. väga in proportionalitets- hänsyn.

410

9.12.2	Anmälan av uppdragsavtal	Prop. 2018/19:158

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska anmäla ett
uppdragsavtal till Finansinspektionen innan avtalet börjar gälla. Om det
inträffar väsentliga förändringar som rör den verksamhet som omfattas
av avtalet ska företaget snarast möjligt anmäla detta till Finans-
inspektionen.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag.
Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att utred-
ningen föreslår att det endast är uppdragsavtal som avser operativ verk-
samhet eller funktioner av väsentlig betydelse som ska anmälas till Finans-
inspektionen och att en anmälan ska göras i god tid innan avtalet ingås.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inget att invända mot det. Svensk Försäkring och Sveriges advokat-
samfund ifrågasätter att anmälan ska göras innan avtalet ingås. En anmälan
bör i stället göras innan avtalet börjar gälla, eftersom det inte ska ske någon
förhandsprövning av avtalet.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att
det i promemorian föreslås att uppdragsavtal som avser centrala funktioner
eller förvaltningen av tjänstepensionsföretaget ska anmälas innan avtalet
börjar gälla.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inget att invända mot det. Svensk Försäkring framför att det bör
förklaras vad som menas med avtal om förvaltningen av företaget, särskilt
mot bakgrund av att det anges att tjänstepensionsföretag inte får anlita
någon annan för att utföra de uppgifter som styrelsen och den verk-
ställande direktören ska utföra.
Skälen för regeringens förslag
Andra tjänstepensionsdirektivet
I andra tjänstepensionsdirektivet anges att tjänstepensionsinstitut ska
underrätta behöriga myndigheter i god tid om all utkontraktering av
verksamheter som omfattas av direktivet (artikel 31.6). Om utkontrak-
teringen avser nyckelfunktioner eller förvaltning av tjänstepensionsinstitut
ska detta anmälas till behöriga myndigheter innan avtalet om en sådan
utkontraktering träder i kraft. Ett tjänstepensionsinstitut ska också till sina
behöriga myndigheter anmäla alla senare viktiga förändringar med av-
seende på de utkontrakterade verksamheterna.
Gällande rätt
För försäkringsföretag gäller enligt försäkringsrörelselagen att om de har
ingått ett uppdragsavtal som avser sådan operativ verksamhet eller sådana
funktioner som är av väsentlig betydelse ska de innan avtalet börjar gälla
anmäla detta till Finansinspektionen (10 kap. 21 §). Vidare gäller att de
snarast möjligt ska anmäla till Finansinspektionen om det inträffar väsent-
liga förändringar inom den operativa verksamheten eller funktionerna.
		411

Prop. 2018/19:158

412

Tjänstepensionskassor omfattas inte av några bestämmelser i lag om uppdragsavtal. För tjänstepensionskassor gäller dock fortfarande FFFS 2005:1 i vilka anges att om ett företag avser att lägga ut en betydande del av den tillståndspliktiga verksamheten, eller verksamhet som har ett naturligt samband med finansiell verksamhet eller dess stödfunktioner, bör företaget anmäla detta i förväg till Finansinspektionen (7 kap. 4 §).

Tjänstepensionsföretagen ska underrätta Finansinspektionen om uppdragsavtal

Bestämmelsen i andra tjänstepensionsdirektivet om att ett tjänstepensions- institut ska underrätta den behöriga myndigheten om uppdragsavtal överensstämmer delvis med motsvarande bestämmelse i Solvens II- direktivet (artikel 49.3). Bestämmelsen i Solvens II-direktivet har för försäkringsföretag genomförts genom en särskild bestämmelse i försäk- ringsrörelselagen. Även för tjänstepensionsföretag bör det införas en sär- skild bestämmelse om att de ska underrätta Finansinspektionen om upp- dragsavtal. Bestämmelsen bör utformas efter förebild av bestämmelsen i försäkringsrörelselagen och tas in i den nya lagen om tjänstepensions- företag.

För att fullt ut genomföra andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 31.6) bör det också införas en bestämmelse om att när det inträffar väsentliga förändringar som rör den verksamhet som omfattas av ett uppdragsavtal ska tjänstepensionsföretaget snarast möjligt anmäla detta till Finans- inspektionen. Detta överensstämmer även med vad som gäller för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen (10 kap. 21 §).

Vilka uppdragsavtal ska anmälas?

Vissa skillnader finns mellan bestämmelserna i andra tjänstepensions- direktivet och i Solvens II-direktivet. I andra tjänstepensionsdirektivet anges att en underrättelse ska ske om all utkontraktering av verksamheter som omfattas av direktivet (artikel 31.6). I motsvarande bestämmelse i Solvens II-direktivet anges att en underrättelse ska ske för uppdragsavtal beträffande kritiska eller viktiga funktioner eller verksamheter. I försäk- ringsrörelselagen uttrycks att ett uppdragsavtal som avser sådan operativ verksamhet eller sådana funktioner som är av väsentlig betydelse ska anmälas. Bestämmelsen i andra tjänstepensionsdirektivet är därmed mer omfattande och medför att fler typer av uppdragsavtal behöver anmälas till Finansinspektionen än vad som gäller enligt motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen. Ett tjänstepensionsföretag bör därför, i överens- stämmelse med bestämmelsen i andra tjänstepensionsdirektivet, anmäla alla uppdragsavtal till Finansinspektionen.

När ska uppdragsavtal anmälas?

I promemorian föreslås att ett tjänstepensionsföretag ska anmäla ett uppdragsavtal till Finansinspektionen och att detta, om uppdragsavtalet avser centrala funktioner eller förvaltningen av tjänstepensionsföretaget,

ska ske innan avtalet börjar gälla. Detta överensstämmer med det som Prop. 2018/19:158 anges i andra tjänstepensionsdirektivet.

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet gäller att ett tjänstepensions- institut ska anmäla alla uppdragsavtal till den behöriga myndigheten. Den skillnad som görs mellan olika uppdragsavtal är i stället vid vilken tidpunkt som anmälan ska ske. Om utkontrakteringen avser nyckel- funktioner eller förvaltning av tjänstepensionsinstitut ska detta anmälas innan avtalet träder i kraft. Som Sveriges advokatsamfund framhåller ska det inte ske någon förhandsprövning av uppdragsavtal. Regeringen anser därför inte att det finns skäl att ha olika anmälningstid för olika avtal. Den relevanta tidpunkten måste, som Svensk Försäkring och Sveriges advokat- samfund menar, vara innan avtalet börjar gälla. Ett krav på anmälan före den tidpunkten bör alltså tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Med en sådan ordning saknas anledning att, som Svensk Försäkring efterfrågar, förtydliga vad som avses med uppdragsavtal som avser förvaltningen av tjänstepensionsföretaget.

9.12.3Åtgärder som krävs av ett tjänstepensionsföretag som ingår uppdragsavtal

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag som ingår ett uppdragsavtal ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att uppdragstagaren

1.samarbetar med Finansinspektionen när det gäller verksamhet som omfattas av uppdragsavtalet,

2.ger företaget, dess revisorer och Finansinspektionen tillgång till uppgifter som rör de funktioner eller arbeten som omfattas av uppdragsavtalet, och

3.ger inspektionen faktiskt tillträde till uppdragstagarens lokaler.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot

det.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot

det.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska de behöriga myndigheterna ha de befogenheter som krävs för att när som helst begära information från tjänstepensionsinstituten och tjänsteleverantörerna om utkontrakterade nyckelfunktioner eller andra verksamheter (artikel 31.7).

Gällande rätt
För försäkringsföretag gäller enligt försäkringsrörelselagen att de, om de
ingår ett uppdragsavtal, ska de vidta de åtgärder som krävs för att säker-
ställa att uppdragstagaren samarbetar med Finansinspektionen när det
gäller den verksamhet eller de funktioner som omfattas av uppdragsavtalet	413
	413

Prop. 2018/19:158

414

(10 kap. 22 §). De ska även säkerställa att uppdragstagaren ger försäk- ringsföretaget, dess revisorer och Finansinspektionen tillgång till uppgifter som rör den verksamhet eller de funktioner som omfattas av uppdrags- avtalet samt ger Finansinspektionen faktiskt tillträde till uppdragstagarens lokaler.

Tjänstepensionskassor omfattas inte av några bestämmelser i lag om uppdragsavtal. För tjänstepensionskassor gäller dock fortfarande FFFS 2005:1 i vilka det finns allmänna råd om uppdragsavtal (7 kap.).

Det ska framgå av lag vilka skyldigheter ett tjänstepensionsföretag har när det ingår ett uppdragsavtal

Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om att de behöriga myndigheterna ska ha de befogenheter som krävs för att när som helst begära information från ett tjänstepensionsinstitut och en tjänsteleverantör om utkontrakterade nyckelfunktioner eller andra verksamheter är allmänt hållna och det anges inte i detalj vad som krävs av ett tjänstepensions- företag för att företaget ska kunna uppfylla de krav som anges i direktivet. I det enskilda fallet kan kraven enligt direktivet innebära omfattande skyldigheter för tjänstepensionsföretaget som kan vara svåra att förutse och överblicka. Det finns därför skäl att i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag närmare ange vad som bör krävas av ett tjänstepensions- företag som ingår ett uppdragsavtal.

Åtgärder som ett tjänstepensionsföretag bör vidta

I Solvens II-direktivet finns en bestämmelse (artikel 38.1) som på samma sätt som bestämmelsen i andra tjänstepensionsdirektivet rör vilka åtgärder som kan krävas av ett tjänstepensionsföretag som ingår uppdragsavtal. Till skillnad från bestämmelsen i andra tjänstepensionsdirektivet anges i Solvens II-direktivet vilka åtgärder som ett försäkringsföretag ska vidta. Enligt bestämmelsen i Solvens II-direktivet ska försäkrings- och åter- försäkringsföretag som ingår uppdragsavtal beträffande en funktion eller försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet vidta de åtgärder som krävs för att garantera att följande villkor uppfylls:

a)Tjänsteleverantören ska samarbeta med försäkrings- eller åter- försäkringsföretagets tillsynsmyndigheter avseende de funktioner eller verksamheter som omfattas av uppdragsavtal.

b)Försäkrings- och återförsäkringsföretagen, deras revisorer och till- synsmyndigheterna ska ha faktisk tillgång till uppgifter som rör de funk- tioner eller verksamheter som omfattas av uppdragsavtal.

c)Tillsynsmyndigheterna ska ha faktiskt tillträde till tjänsteleveran- törens lokaler och ska kunna utöva dessa tillträdesrättigheter.

Bestämmelsen i Solvens II-direktivet har i svensk rätt genomförts genom en särskild bestämmelse i försäkringsrörelselagen (10 kap. 22 § FRL). I bestämmelsen anges vilka åtgärder som krävs av ett försäkrings- företag som ingår ett uppdragsavtal. Dessa åtgärder överensstämmer med det som anges i bestämmelsen i Solvens II-direktivet. De åtgärder som

anges i bestämmelsen i försäkringsrörelselagen får även anses tillgodose Prop. 2018/19:158 den aktuella bestämmelsen i andra tjänstepensionsdirektivet. Bestäm-

melsen i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 31.7) bör därför genom- föras i svensk rätt på motsvarande sätt som bestämmelsen i Solvens II- direktivet har genomförts i svensk rätt. I den nya lagen om tjänstepensions- företag bör det därför införas en bestämmelse som motsvarar bestämmel- sen för försäkringsföretag i försäkringsrörelselagen.

Ett tjänstepensionsföretag ska alltså vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att uppdragstagaren samarbetar med Finansinspektionen när det gäller verksamhet som omfattas av uppdragsavtalet, ger företaget, dess revisorer och Finansinspektionen tillgång till uppgifter som rör de funk- tioner eller arbeten som omfattas av uppdragsavtalet, och dessutom ger inspektionen faktiskt tillträde till uppdragstagarens lokaler.

9.13System för ersättningar

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska ha ett system för ersättningar som skapar en sund och effektiv riskhantering.

Systemet ska omfatta ersättningar till dem som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem, dem som ansvarar för eller utför arbete i centrala funktioner, och andra som kan påverka tjänstepensionsföretagets riskprofil.

Ett tjänstepensionsföretag ska regelbundet offentliggöra information om sitt styrdokument för ersättningar.

I den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska det tas in en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur information om styrdokumentet för ersättningar ska offentliggöras.

Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens förslag. Utredningen föreslår att andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om ersättningspolicy ska genomföras med stöd av ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kopplat till bestämmelser om riktlinjer för hantering av intressekonflikter. Utredningen förslår inte att det ska införas en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med- dela föreskrifter om hur information om styrdokumentet för ersättningar ska offentliggöras.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorian föreslås att ersättningssystemet ska omfatta dem som kan påverka riskerna i tjänstepensionsföretagets verksamhet, samt genom att det i promemorian inte föreslås någon lagbestämmelse med krav på offentliggörande av information om styrdokumentet för ersättningar.

I promemorian föreslås inte någon upplysningsbestämmelse om att
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela
föreskrifter om hur information om styrdokumentet för ersättningar ska
offentliggöras.	415

Prop. 2018/19:158 Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring föreslår att ersättnings- systemet endast ska gälla för personer som kan påverka tjänstepensions- företagets riskprofil, då detta stämmer bättre överens med andra tjänste- pensionsdirektivets krav.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser ersättningspolicy (artikel 23).

Om inte annat föreskrivs i dataskyddsförordningen ska tjänstepensions- instituten regelbundet offentliggöra relevant information om ersättnings- policyn (artikel 23.2).

Ett tjänstepensionsinstitut ska enligt direktivet (artikel 23.3) följa följande principer när de upprättar och tillämpar ersättningspolicyn:

a)Ersättningspolicyn ska upprättas, genomföras och upprätthållas i enlighet med tjänstepensionsinstitutets verksamheter, riskprofil, mål, lång- siktiga intressen, finansiella stabilitet och resultat som helhet, samt bidra till en sund, aktsam och effektiv ledning av tjänstepensionsinstituten.

b)Ersättningspolicyn ska vara förenlig med de långsiktiga intressena hos medlemmar och förmånstagare i pensionsplaner som förvaltas av tjänstepensionsinstitutet.

c)Ersättningspolicyn ska inkludera åtgärder som syftar till att undvika intressekonflikter.

d)Ersättningspolicyn ska vara förenlig med en sund och effektiv risk- hantering och får inte skapa incitament till risktagande som är oförenligt med tjänstepensionsinstitutets riskprofiler och regler.

e)Ersättningspolicyn ska gälla för tjänstepensionsinstitutet och de tjänsteleverantörer som avses i direktivet (artikel 31.1) såvida inte dessa tjänsteleverantörer omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (benämnt UCITS-direktivet), Solvens II- direktivet, Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (benämnt AIFM-direktivet) Europa- parlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kredit- institut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (benämnt kapitaltäckningsdirektivet) eller MiFID II.

416

f)Tjänstepensionsinstitutet ska fastställa allmänna principer för ersättningspolicyn, se över och uppdatera policyn åtminstone vart tredje år och ansvara för dess genomförande.

g)Företagsstyrningen av ersättningar och deras övervakning ska vara tydlig, transparent och effektiv.

Gällande rätt

För försäkringsföretag finns det inte några bestämmelser om ersättnings- policy i försäkringsrörelselagen. I stället finns det för försäkringsföretag bestämmelser om ersättningar i Solvens II-förordningen (artiklarna 258.1 l och 275).

Bestämmelserna i Solvens II-förordningen gäller även för de försäk- ringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångs- bestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043], se även Finansinspektionens beslutspromemoria Föreskrifter om övergångsreglering för försäkringsrörelse, dnr 10-9537 s. 20).

För tjänstepensionskassor finns det inte några bestämmelser i lag om ersättningspolicy. Tjänstepensionskassor omfattas i stället av Finans- inspektionens allmänna råd (FFFS 2016:21) om ersättningspolicy i under- stödsföreningar, börser och clearingorganisationer, nedan FFFS 2016:21 (1 kap.).

Tjänstepensionsföretagen ska ha ett system för ersättningar

I andra tjänstepensionsdirektivet anges att ett tjänstepensionsinstitut ska upprätta och tillämpa en sund ersättningspolicy (artikel 23.1) och därmed krävs att det införs bestämmelser om detta för tjänstepensionsföretag.

Det finns inte några bestämmelser om ersättningspolicy i försäkrings- rörelselagen och inte heller lagen om understödsföreningar innehåller några bestämmelser om detta. Bestämmelser om ersättningar finns i stället för försäkringsföretag i Solvens II-förordningen (artikel 275) och för tjänstepensionskassor i FFFS 2016:21. Dessa bestämmelser i Solvens II- förordningen och i FFFS 2016:21 är förhållandevis omfattande med en hög detaljnivå vilket talar för att det är mindre lämpligt att utforma be- stämmelser för tjänstepensionsföretag efter förebild av något av dessa regelverk. Detta innebär dock inte att delar av det som anges i såväl Solvens II-förordningen som FFFS 2016:21 kan vara relevant även för tjänstepensionsföretag.

På finansmarknadsområdet finns det i flera andra lagar bestämmelser som reglerar ersättningar i finansiella företag, se bl.a. lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter och lagen (2004:46) om värdepappersfonder. Bestämmel- serna i lagen om lagen om värdepappersfonder (2 kap. 17 c § och 13 kap. 1 § 6) genomförde UCITS-direktivet i svensk rätt. I UCITS-direktivet finns bestämmelser om ersättningspolicy (artiklarna 14a och 14b). Dessa bestämmelser påminner om bestämmelserna om ersättningspolicy i andra tjänstepensionsdirektivet.

Det är därför lämpligt att de bestämmelser om ersättningar som ska införas för tjänstepensionsföretag utformas efter förebild av bestämmel- serna i lagen om värdepappersfonder. För tjänstepensionsföretag bör det därför för ersättningar införas en generell bestämmelse på motsvarande

Prop. 2018/19:158

417

Prop. 2018/19:158

418

sätt som i lagen om värdepappersfonder (2 kap. 17 c §) som kompletteras med detaljerade bestämmelser på lägre nivå än lag (13 kap. 1 § 6). I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför anges att ett tjänste- pensionsföretag ska ha ett system för ersättningar som skapar en sund och effektiv riskhantering. I avsnitt 9.4.1 föreslås att ett tjänstepensionsföretag ska ha ett styrdokument för ersättningar samt att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om innehållet i styrdokumentet för ersättningar.

Vilka ska omfattas av bestämmelserna om ersättningar?

I andra tjänstepensionsdirektivet anges att ersättningspolicyn ska omfatta alla personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet och personer som utövar nyckelfunktioner, samt andra personalkategorier vars yrkes- utövning har en väsentlig inverkan på tjänstepensionsinstitutets riskprofil (artikel 23.1). Ersättningspolicyn ska gälla både för tjänstepensions- institutet och de tjänsteleverantörer som avses i direktivet (artikel 31.1) såvida inte dessa tjänsteleverantörer omfattas av UCITS-direktivet, Solvens II-direktivet, AIFM-direktivet, kapitaltäckningsdirektivet eller MiFID II (artikel 23.3 e).

För försäkringsföretag gäller enligt Solvens II-förordningen att ett styr- dokument för ersättningar ska gälla för företaget som helhet (artikel

275.1c). Även för tjänstepensionskassor anges i Finansinspektionens allmänna råd att ersättningspolicyn bör omfatta alla anställda (2 kap. FFFS 2016:21). Bestämmelserna i Solvens II-förordningen och FFFS 2016:21 är därmed mer omfattande än motsvarande bestämmelser i andra tjänste- pensionsdirektivet som endast omfattar dem som i praktiken leder tjänste- pensionsinstitutet, dem som utövar nyckelfunktioner och dem vars yrkes- utövning har en väsentlig inverkan på tjänstepensionsinstitutets riskprofil. Denna skillnad bör få genomslag genom att det för tjänstepensionsföretag anges i lag vilka som ska omfattas av ersättningssystemet.

För tjänstepensionsföretag bör området för ersättningssystemet, i enlighet med andra tjänstepensionsdirektivet, avgränsas till att endast avse ersättningar till dem som har en betydande påverkan på tjänstepensions- företagets verksamhet. Ersättningssystemet bör därför endast omfatta ersättningar till styrelse och verkställande direktör samt ersättare för dessa och de som ansvarar för eller utför arbete i centrala funktioner. I övrigt bör, som Svensk Försäkring föreslår, ersättningssystemet endast omfatta dem som kan påverka tjänstepensionsföretagets riskprofil, vilket överens- stämmer med ordalydelsen i andra tjänstepensionsdirektivet.

Offentliggörande

Ett tjänstepensionsinstitut ska enligt andra tjänstepensionsdirektivet regel- bundet offentliggöra relevant information om ersättningspolicyn (artikel 23.2). För tjänstepensionskassor anges i Finansinspektionens allmänna råd att en redogörelse för företagets ersättningar bör offentliggöras i samband med att årsredovisningen fastställs (5 kap. FFFS 2016:21). Vidare anges i de allmänna råden att företaget kan lämna redogörelsen i årsredovisningen, i en bilaga till årsredovisningen eller på företagets webbplats. Om redo- görelsen inte tas in i eller läggs som bilaga till årsredovisningen, bör före- taget i årsredovisningen upplysa om var informationen offentliggörs.

Redogörelsen bör finnas tillgänglig minst ett år efter att den offentlig- Prop. 2018/19:158 gjorts. Företaget bör lämna relevant, tydlig och begriplig information om

företagets ersättningar.

I promemorian föreslås att andra tjänstepensionsdirektivets bestäm- melse om att information om ersättningspolicyn ska offentliggöras ska genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen anser dock att kravet på offentliggörande är av sådan vikt att det bör komma till uttryck i lag. Detta ligger också i linje med det som föreslås i fråga om offentlig- görande av investeringsriktlinjer i avsnitt 9.4.3. I den nya lagen om tjänste- pensionsföretag bör det därför uttryckligen anges att ett tjänstepensions- företag regelbundet ska offentliggöra information om sitt styrdokument för ersättningar.

Hur information om styrdokumentet för ersättningar ska offentliggöras kan regleras genom verkställighetsföreskrifter. Det bör dock i den nya lagen om tjänstepensionsföretag tas in en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur information om styrdokumentet för ersättningar ska offentliggöras.

10 Information

10.1Grundläggande bestämmelser om information

Regeringens förslag: Tjänstepensionsföretag ska lämna den information som behövs om företaget och de tjänstepensions- försäkringar som företaget meddelar till försäkringstagare, försäkrade, andra ersättningsberättigade och dem som erbjuds att teckna en tjänste- pensionsförsäkring. Informationen ska vara anpassad efter försäk- ringens art och tydligt visa försäkringens villkor och värdeutveckling.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilken information som ett tjänstepensions- företag ska lämna.

Utredningens förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inget att invända mot det. Bolagsverket anser att informations-
skyldigheten även bör omfatta uppgifter om firma, register och organisa-
tionsnummer eller motsvarande nummer. Svensk Försäkring framhåller
vikten av att försäkringstagare och andra ersättningsberättigade får till-
gång till god information som är tillräckligt heltäckande men inte så
omfattande att det blir svårt för konsumenten att ta till sig informationen.
Svensk Försäkring betonar att företagens kostnader för att uppfylla
informationskraven måste vägas mot kundnyttan. Slutligen anser Svensk
Försäkring att informationsreglerna bör överensstämma med det som i dag
gäller för tjänstepensionsförsäkring och att det inte finns skäl att göra
avvikelser med hänsyn till kundskyddet samt att informationskraven för
tjänstepensionsförsäkring och tjänstepensionsförmåner bör vara den-
samma. Sveriges advokatsamfund anser att informationskravet bör styras	419
	419

Prop. 2018/19:158

420

utifrån den förmån som tillhandahålls och således vara detsamma oavsett om tjänstepensionsförmånen tillhandahålls av ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsinstitut. Sveriges advokatsamfund anser även att det bör göras en uppdelning av vilken information som tjänstepensionstecknaren

–dvs. i regel arbetsgivaren – ska erhålla och vilken information den tjänstepensionsberättigade – dvs. arbetstagaren – ska erhålla.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget har

inget att invända mot det. Finansinspektionen och Svensk Försäkring anser att det uttryckligen bör anges att information ska lämnas till de försäkrade eftersom försäkringstagaren normalt sett är arbetsgivaren medan det är arbetstagaren som är den försäkrade och det enligt direktivet är de försäkrade som har rätt till information. Svensk Försäkring och Tjänstepensionsförbundet anför även att försäkringens värdeutveckling inte alltid är relevant information, exempelvis för förmånsbestämd tjänste- pension. Svensk Försäkring menar att det är lämpligt att föreskriftsrätten används bland annat för att ange hur kravet på att relevant information ges till försäkringstagarna och de försäkrade ska fullgöras.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns flera bestämmelser om informa- tionslämnande (artiklarna 36–44).

Enligt direktivet ska tjänstepensionsinstituten åtminstone lämna viss information till presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare (artikel 36.1). Dessutom gäller vissa generella krav på den information som lämnas (artikel 36.2). Informationen ska bl.a. uppdateras regelbundet, avfattas på ett tydligt sätt och inte vara vilseledande. Vidare ska informa- tionen vara tillgänglig på ett officiellt språk och göras tillgänglig kostnads- fritt, antingen i elektronisk form eller i pappersform. I direktivet anges även att medlemsstaterna får anta eller behålla ytterligare bestämmelser om vilken information som ska lämnas till presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare (artikel 36.3).

I de följande artiklarna anges mer detaljerat vilken information som ska lämnas utifrån om det rör en presumtiv medlem, en medlem eller en förmånstagare. Medlemsstaterna ska säkerställa att medlemmar och förmånstagare hålls tillräckligt informerade om de pensionsplaner som tjänstepensionsinstitutet förvaltar (artikel 37.1). Vidare anges att detta särskilt gäller tjänstepensionsinstitutets namn, var detta är registrerat och namnet på den behöriga myndigheten. Detta gäller även bl.a. de rättigheter och skyldigheter som följer av pensionsplanen samt vilken typ av finansiell risk som medlemmarna och förmånstagarna står för. Medlemmar och förmånstagare eller deras företrädare ska inom skälig tid erhålla relevant information om ändringar av reglerna för pensionsplanen och det är tjänstepensionsinstituten som är skyldiga att tillhandahålla informationen (artikel 37.3 och 37.4).

Presumtiva medlemmar ska få information om vilka relevanta alternativ de har, inbegripet investeringsalternativ. De ska även informeras om relevanta inslag i pensionsplanen, inbegripet förmåner. Information ska vidare lämnas om miljöfaktorer, klimatfaktorer, sociala faktorer och

företagsstyrningsfaktorer beaktas i investeringsstrategin och i så fall på vilket sätt. Om medlemmar bär investeringsrisk eller kan fatta investeringsbeslut ska de presumtiva medlemmarna även ges information om den historiska avkastningen under fem år samt information om strukturen på kostnader som bärs av medlemmar och förmånstagare. De som inte ansluts automatiskt till pensionsplanen ska informeras innan de ansluter sig. För de som ansluts automatiskt gäller att de ska informeras direkt efter anslutningen (artikel 41).

Medlemmar ska i god tid innan de uppnår pensionsåldern få information om vilka utbetalningsalternativ som de har (artikel 42).

Förmånstagarna ska informeras om de förmåner som ska utbetalas och om de utbetalningsalternativ som finns. De ska vidare utan dröjsmål få information om att ett slutligt beslut om att förmånsnivåerna reduceras har fattats samt information tre månader innan ett sådant beslut genomförs. Om förmånstagarna står för en betydande del av risken under utbetalnings- tiden ska de regelbundet få den information som de behöver (artikel 43).

Ytterligare information ska lämnas till medlemmar och förmånstagare på begäran. Den information som omfattas av denna bestämmelse är årsbokslut, förvaltningsberättelse, riktlinjer för investeringsverksamheten och information om de antaganden som ligger till grund för prognoser om pensionsförmånernas värdeutveckling (artikel 44).

Gällande rätt

Som beskrivs i avsnitt 4.5 finns i dag tre olika regelverk för tjänstepension som tryggas genom försäkring. Detta medför att det finns tre olika lagar som reglerar informationslämnande. Samtliga har sin utgångspunkt i den s.k. genomlysningsprincipen, dvs. att information till liv- och skade- försäkringstagare och sådana som erbjuds att teckna en liv- eller skade- försäkring i ett bolag ska ge en god genomlysning av försäkringens villkor och värdeutveckling (se prop. 1998/99:87, s. 178 f.). Till det kommer bestämmelserna om information i lagen (2018:1219) om försäkrings- distribution.

För försäkringsföretagen gäller att information till försäkringstagare och dem som erbjuds att teckna en försäkring ska vara anpassad efter för- säkringens art och tydligt visa försäkringens villkor och värdeutveckling. Även andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar ska ges den information de behöver (4 kap. 2 § FRL). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har bemyndigats att meddela närmare föreskrifter om vilken information som ska lämnas (4 kap. 18 § 2 FRL).

Bestämmelserna i 4 kap. 2 § FRL ändrades i samband med genom- förandet av Solvens-II direktivet. Den del av bestämmelsen som särskilt avsåg information som ska lämnas vid tjänstepensionsverksamhet och som infördes vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet togs då bort. För de försäkringsföretag som omfattas av den särskilda regleringen i punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (2015:700) om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller dock 4 kap. 2 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. För dessa försäkringsföretag gäller att de – utöver den information som ska lämnas enligt nu gällande 4 kap. 2 § FRL – för tjänstepensionsförsäkringar även ska lämna information om försäkrings- företaget och dess verksamhet samt om de eventuella överenskommelser

Prop. 2018/19:158

421

Prop. 2018/19:158 som ligger till grund för försäkringarna. Dessa informationsregler har kompletterats med bestämmelser som Finansinspektionen meddelat, med stöd av ett bemyndigande i 4 kap. 18 § 2 FRL i lydelsen före den 1 januari 2016, i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2011:39) om information som gäller försäkring och tjänstepension.

Tjänstepensionskassorna följer den numera upphävda lagen om understödsföreningar (7 § lagen [2010:2044] om införande av försäkrings- rörelselagen [2010:2043]). Enligt den lagen gäller att medlemmar och andra som är ersättningsberättigade på grund av försäkringar i en understödsförening som driver verksamhet avseende tjänstepensions- försäkring ska ges den information som behövs om föreningen och dess verksamhet samt om sina försäkringar och de överenskommelser som ligger till grund för försäkringarna. Informationen ska tydligt visa försäkringarnas villkor och värdeutveckling (20 a § första stycket UFL). Vidare anges att information som avses i första stycket ska ges även i fall då en medlem erbjuds att teckna en tjänstepensionsförsäkring (20 a § andra stycket). Även för tjänstepensionskassorna har Finansinspektionen med stöd av ett bemyndigande (20 a § tredje stycket UFL) meddelat ytterligare bestämmelser om vilken information som ska lämnas, Finans- inspektionens föreskrifter (FFFS 2003:7) om information till liv- försäkringstagare och punkt 2 i övergångsbestämmelserna till ovan nämnda FFFS 2011:39.

Det finns även bestämmelser om information i 10 kap. försäkrings- avtalslagen (2005:104), förkortad FAL. Inledningsvis anges att det är försäkringsbolaget som är skyldigt att lämna information. Informationen ska, i den mån det är möjligt, lämnas i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för mottagaren. Informationen ska vara klar och tydlig och avfattad på svenska (1 §). I kapitlet anges även vilken information som ska lämnas innan en försäkring meddelas och om vilken information som ska lämnas när ett avtal har träffats (2–4 §§). Därtill finns bestämmelser om vilken information som ska lämnas under försäkringstiden (5 §). Om det sker en villkorsändring, ska försäkrings- tagaren få information om detta (6 §). Det finns även en bestämmelse om vilken information som ska lämnas vid försäkringsfall (7 §). I samband med att ett anspråk på försäkringsersättning regleras ska försäkrings- bolaget, om det inte med hänsyn till omständigheterna är obehövligt, upplysa den som har framställt anspråket om vilka möjligheter som finns att få en tvist om ersättningen prövad (8 §). I 10 kap. finns även bestämmelser om det som gäller vid underlåtenhet att lämna information (9–12 §§). För kollektivavtalsgrundad försäkring finns bestämmelser om information i 20 kap. försäkringsavtalslagen.

Slutligen finns bestämmelser om informationslämnande i lagen (2018:131) om villkor för intjänande och bevarande av tjänstepension. I denna lag anges bl.a. att en arbetsgivare på begäran av en arbetstagare ska lämna skriftlig och tydlig information om hur tjänstepensionen skulle påverkas av att anställningen upphör.

422

Andra tjänstepensionsdirektivets informationskrav bör genomföras i den nya lagen om tjänstepensionsföretag

Bestämmelserna om information i såväl andra tjänstepensionsdirektivet som i försäkringsavtalslagen syftar till att skydda de försäkrade. Bestäm- melserna i försäkringsavtalslagen har dock även civilrättslig karaktär och kan åberopas av en enskild gentemot ett försäkringsbolag (se prop. 2004/05:165 s. 150). Reglerna om information i andra tjänstepensions- direktivet innebär dock inte att enskilda kan åberopa bristande informa- tionsgivning gentemot tjänstepensionsinstitut på det sätt som kan bli fallet enligt bestämmelserna i försäkringsavtalslagen, i stället riktar sig bestäm- melserna enbart till tjänstepensionsinstituten. Vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet införde man också de informationsregler som följer av det direktivet i respektive rörelsereglering för de aktörer som omfattas av direktivet, dvs. livförsäkringsbolag, tjänstepensionskassor och pensionsstiftelser (samma prop. s. 150–153). Enligt regeringen är det därför inte lämpligt att genomföra andra tjänstepensionsdirektivets krav på information genom att ändra eller införa nya regler i försäkringsavtals- lagen. I stället bör kraven genomföras i den nya lagen om tjänstepensions- företag. Detta innebär att det kommer finnas bestämmelser om informa- tionslämnande både i den nya lagen om tjänstepensionsföretag och i försäkringsavtalslagen. Detta medför emellertid inte att ett tjänste- pensionsföretag måste lämna samma information flera gånger utan företagen kommer att kunna fullgöra kraven genom ett och samma informationslämnande.

Informationsbestämmelserna bör utformas som motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen

Som närmare utvecklas i avsnitt 5.2 kommer tjänstepensionsföretag att ingå försäkringsavtal och verksamheten kommer bestå i försäkrings- rörelse. Försäkringstagarna, de försäkrade, de som erbjuds att teckna en försäkring och andra ersättningsberättigade kommer därmed att, som Svensk Försäkring och Sveriges advokatsamfund påpekar, ha samma grundläggande behov av information oavsett om deras motpart är ett tjänstepensionsföretag eller ett försäkringsföretag. För tjänstepensions- företag bör därför utgångspunkten för vilken information som ska lämnas vara densamma som för försäkringsföretag, dvs. att tjänstepensions- företaget ska lämna den information som mottagaren behöver om försäkringens villkor och värdeutveckling. En bestämmelse med krav på lämnande av information bör därför införas i lagen om tjänstepensions- företag. Bestämmelsen bör utformas efter förebild av den ovan nämnda bestämmelsen i försäkringsrörelselagen (4 kap. 2 §).

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska informationen lämnas till presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare. På samma sätt som enligt försäkringsrörelselagen bör uttrycket ”den som erbjuds teckna en försäkring” användas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Som Finansinspektionen och Svensk Försäkring påpekar bör det särskilt anges i bestämmelsen att den ställer krav på information till försäkrade, eftersom de anställda, de framtida pensionärerna, oftast intar ställning av försäkrade i en tjänstepensionsförsäkring. Som redogörs för i avsnitt 5.2 är det i

Prop. 2018/19:158

423

Prop. 2018/19:158

424

allmänhet arbetsgivaren som är försäkringstagare. Andra tjänstepensions- direktivets informationskrav riktar sig emellertid inte till arbetsgivare, som i regel motsvaras av begreppet uppdragsgivande företag i direktivet, utan till försäkrade eller andra ersättningsberättigade. Många gånger kommer det därför inte finnas behov av att lämna information till försäkrings- tagaren, dvs. arbetsgivaren. Som framgår av avsnitt 5.4 kan dock arbets- tagare ibland också vara försäkringstagare. I regel är det dock endast försäkrade, de som erbjuds att teckna en försäkring och andra ersättnings- berättigade som har behov av information, även om det kan tänkas uppstå situationer när arbetstagare i egenskap av försäkringstagare också har behov av information.

För att uppfylla andra tjänstepensionsdirektivets krav bör det också framgå av bestämmelsen i den nya lagen att ett tjänstepensionsföretag i fråga om de tjänstepensionsförsäkringar som företaget meddelar ska lämna uppgifter om företaget och dess verksamhet samt om de eventuella överenskommelser som ligger till grund för försäkringarna. I detta ryms de uppgifter som Bolagsverket framhåller bör lämnas om firma, register och organisationsnummer eller motsvarande nummer.

I enlighet med de resonemang som fördes vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet finns det inget som hindrar att informations- skyldigheten rent praktiskt fullgörs av någon annan, t.ex. av kollektiv- avtalsparterna eller av ett företag som fått detta i uppdrag av ett tjänste- pensionsföretag. Det är också möjligt att lämna informationen på en webb- portal eller liknande. Det är dock alltid tjänstepensionsföretaget som har det yttersta ansvaret för att kravet på information uppfylls och att försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade får den information de ska ha.

Vilken information ska lämnas?

Gränsen för vilken information som ett försäkringsföretag respektive en tjänstepensionskassa i dag är skyldig att lämna är om informationen sett till den enskilda försäkringen är relevant för försäkringstagaren, den försäkrade eller den som kan komma att omfattas av en försäkring. Detta medför att informationsskyldigheten kan vara mer eller mindre omfattande utifrån det enskilda försäkringsavtalet och att det normalt inte utan de särskilda avtalsvillkoren går att avgöra om en viss typ av information ska lämnas. Om det inom ett visst avtal finns flera val med olika risk och avgifter kan detta innebära att en stor mängd information ska lämnas till den försäkrade. Samma gränsdragning bör enligt regeringens mening gälla i fråga om tjänstepensionsföretagens informationsplikt.

Som utvecklas i avsnitt 5.2 föreslås inte någon ny form för tryggande av tjänstepension och därmed bör prövningen av om ett tjänstepensions- företag ska lämna viss information, som Svensk Försäkring och Sveriges advokatsamfund anför, ske på samma sätt som gäller för försäk- ringsföretag och tjänstepensionskassor. Trots de skärpta kraven på informationslämnande i andra tjänstepensionsdirektivet bör utgångs- punkten för tjänstepensionsföretagen vara att informationskravet styrs utifrån det enskilda avtalet och om viss information är relevant för den som är tänkt som mottagare. Inom detta ryms det Svensk Försäkring anför om att informationen inte får vara så omfattande att mottagaren har svårt att ta

till sig informationen. Till skillnad mot det Svensk Försäkring anför ska Prop. 2018/19:158 dock nyttan för mottagaren ges företräde framför tjänstepensionsföretagets

kostnader för att lämna informationen. I linje med det Sveriges advokat- samfund anser leder detta även till att olika information ska lämnas utifrån om det är försäkringstagaren, den som erbjuds att teckna en försäkring eller en annan ersättningsberättigad som ska få del av informationen. För tjänstepensionsföretag ska därmed gälla att de i vart fall ska lämna den information som behövs för att mottagaren ska få en god förståelse och överblick av de villkor som gäller enlig det enskilda avtalet.

Rätt att meddela föreskrifter

Modellen med en generell bestämmelse i lag och mer detaljerade före- skrifter som meddelas med stöd av ett bemyndigande används i försäkringsrörelselagen och är vanligt förekommande i lagstiftning på finansmarknadsområdet. Denna ordning får anses väl lämpad även för ett fullt genomförande av informationskraven i andra tjänstepensions- direktivet. Ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, motsvarande ovan nämnda bemyndigande i försäkringsrörelselagen (4 kap. 18 § 2), bör därför tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Regeringen kan genom verkställighets- föreskrifter meddela närmare bestämmelser om hur tjänstepensionsföretag ska lämna information.

10.2Pensionsbesked

Regeringens förslag: Tjänstepensionsföretag ska varje år lämna ett pensionsbesked till dem som i egenskap av försäkringstagare eller försäkrade är berättigade till ersättning ur en tjänstepensionsförsäkring. Pensionsbeskedet ska innehålla uppgifter om de individuella förmånerna för den försäkring som avses. Pensionsbeskedet ska även innehålla en upplysning om var ytterligare information finns tillgänglig.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om innehållet i pensionsbeskedet.

Utredningens förslag: Utredningen behandlar inte denna fråga. Remissinstanserna har inte yttrat sig över frågan.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås dock att pensionsbeskedet ska innehålla information även om de allmänna villkoren för försäkringen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar inga synpunkter på förslaget. Finansinspektionen anser att det är tillräckligt att kravet om information om försäkringsvillkor framgår av den allmänna informations- bestämmelsen. Inspektionen anser även att kravet på information om försäkringens värdeutveckling bör flyttas till bestämmelsen om pensions- besked i stället för den allmänna bestämmelsen om informationslämnande. Information om försäkringsvillkor lämnas dessutom normalt endast vid tecknandet av en pensionsförsäkring. Finansinspektionen föreslår även att bemyndigandet utvidgas så att det även omfattar hur informationen i

pensionsbeskedet ska lämnas. Inspektionen konstaterar att det i direktivet

425

Prop. 2018/19:158 finns krav på bl.a. hur informationen i pensionsbeskedet ska lämnas. Finansinspektionen bedömer därför att det bemyndigandet i den före- slagna nya lagen bör utvidgas så att Finansinspektionen även ska kunna föreskriva hur denna information ska lämnas. Svensk Försäkring tillstyrker förslaget men anser att pensionsbeskedet inte bör innehålla de allmänna försäkringsvillkoren, eftersom det skulle innebära att dokumentet blev allt för långt och att informationen inte kan fokusera på väsentliga delar.

426

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser om pensionsbesked (artiklarna 38–40).

Dels anges att tjänstepensionsinstituten ska upprätta ett pensionsbesked för sina medlemmar (artikel 38.1). Vidare anges att informationen i pensionsbeskedet ska uppdateras regelbundet och göras tillgänglig kostnadsfritt i elektronisk form eller i pappersform (artikel 38.3). Enligt samma artikel ska en medlem alltid ha rätt att få del av en papperskopia. Det ska även tydligt anges vilken dag som informationen avser och vilka betydande förändringar som skett efter det senaste pensionsbeskedet (artikel 38.2 och 38.4). Pensionsbeskedet ska vidare alltid innehålla vissa basfakta, dels information som avser pensionsplanen, dels information som direkt utgår från den enskilda medlemmen. Dessa basfakta avser bl.a. personuppgifter om medlemmen, uppgifter om tjänstepensionsinstitutets namn, kontaktadress och medlemmens pensionsplan samt information om intjänade rättigheter och kostnader för pensionsplanen (artikel 39.1). Medlemsstaterna ska fastställa regler för att fastställa antaganden för vissa prognoser (artikel 38.5). Därutöver gäller att pensionsbeskedet ska inne- hålla uppgifter om var medlemmen kan erhålla ytterligare information, exempelvis om valmöjligheterna enligt pensionsplanen, om årsbokslut och riktlinjer för investeringsverksamheten (artikel 40).

Gällande rätt

Bestämmelserna om pensionsbesked i andra tjänstepensionsdirektivet saknar direkt motsvarighet i första tjänstepensionsdirektivet. Det finns inte heller någon direkt motsvarighet till dessa bestämmelser i svensk gällande rätt.

I Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2011:39) om information som gäller försäkring och tjänstepension finns allmänna råd om att den viktigaste förköpsinformationen för livförsäkringsprodukter av sparandetyp bör anges i ett faktablad (2 kap. 1 §). Vidare anges att fakta- bladet bör följa den standarduppställning som finns i en bilaga till före- skrifterna och de allmänna råden och i övrigt utformas så att det blir lätt för en konsument att jämföra likartade produkter. De allmänna råden om faktablad gäller dock bara för privata individuella livförsäkringsprodukter. I bilaga 2 till de allmänna råden finns ytterligare bestämmelser om bl.a. information till försäkrade under försäkringstiden men innan utbetalning och information under utbetalningstiden som ska lämnas årligen. Dessa föreskrifter och allmänna råd är detaljrika och påminner delvis om de

detaljerade bestämmelser om pensionsbesked som finns i andra tjänste- pensionsdirektivet.

Nya regler om pensionsbesked införs

Syftet med informationsbestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet och särskilt de som rör pensionsbesked är att ge mer komplett och relevant information till de framtida pensionärerna. Detta gäller framför allt information om förmåner, men även de risker och avgifter som finns i tjänstepensionerna. Pensionsbeskedet får anses vara en handling som är av central betydelse för att öka kunskapen hos de försäkrade. Detta gäller särskilt då pensionsbeskedet ger regelbunden information om förmånerna och hur de förändras över tid. Detta talar för att bestämmelserna om pensionsbesked är så betydelsefulla att de bör införas i lag.

Det kan konstateras att pensionsplanerna kan innehålla vitt skilda villkor och att det därmed är svårt att i lag närmare ange vilken information som bäst kan ge den framtida pensionären en god insyn i de enskilda förhållandena enligt ett visst försäkringsavtal. Således är det mest lämpligt att i detta fall genomföra direktivet genom en mer generell bestämmelse i lag, som sedan kompletteras genom föreskrifter på lägre nivå än lag. En bestämmelse om att tjänstepensionsföretag ska vara skyldiga att varje år lämna ett pensionsbesked till dem som i egenskap av försäkringstagare eller försäkrade är berättigade till ersättning ur en tjänstepensions- försäkring bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om vilken information som ska finnas i pensions- beskedet. Genom ett sådant bemyndigande blir det också enklare att vid behov göra ändringar i reglerna enligt den nya praxis kring pensionsbesked som medlemsstaterna ska utbyta (se artikel 39.2).

När det gäller Finansinspektionens synpunkt att information om värde- utveckling bör lämnas med stöd av bestämmelsen om pensionsbesked i stället för den allmänna informationsbestämmelsen som behandlas i avsnitt 10.1 framgår det, som behandlas ovan, att pensionsbeskedet ska innehålla information om bl.a. intjänade rättigheter eller ackumulerat kapital med beaktande av pensionsplanens särskilda karaktär (artikel

39.1e). Regeringens bedömning är att detta krav innebär att pensions- beskedet behöver innehålla information om värdeutvecklingen, i vart fall när det gäller premiebestämd tjänstepension. Som uttalas i avsnitt 10.1 bedömer regeringen emellertid att information om värdeutveckling även behöver lämnas till presumtiva medlemmar, dvs. dem som inte ännu omfattas av en tjänstepensionsförsäkring. Det är därför inte lämpligt att i förhållande till promemorians förslag flytta bestämmelsen om lämnande av information beträffande värdeutvecklingen på det sätt som Finans- inspektionen föreslår.

Det finns däremot anledning att instämma i det som bl.a. Finans- inspektionen och Svensk Försäkring lyft fram angående de allmänna försäkringsvillkoren. De allmänna försäkringsvillkoren kan många gånger vara omfångsrika och innehålla komplicerade villkor. Det kan därför ifrågasättas om konsumenterna har nytta av att få del av dem varje år eller om det inte snarare bidrar till att pensionsbeskeden blir onödigt detaljerade och oöverskådliga. Det får därför anses tillräckligt att pensionsbeskeden

Prop. 2018/19:158

427

Prop. 2018/19:158 anger var information om de allmänna försäkringsvillkoren finns tillgäng- lig. En annan fråga är att försäkringstagarna och de försäkrade naturligtvis måste få information för det fall det enskilda försäkringsavtalet förändras. Detta följer dock av den generella informationsbestämmelse som beskrivs i avsnitt 10.1.

428

I enlighet med det som anförs i avsnitt 10.1 kan pensionsbeskedet rent praktiskt lämnas av någon annan än tjänstepensionsföretaget samt tillhandahållas exempelvis på en webbportal. Pensionsbeskedet ska dock på begäran lämnas i pappersformat.

Som Finansinspektionen påpekar innehåller andra tjänstepensions- direktivet även krav på hur informationen i pensionsbeskedet ska lämnas. Denna fråga bör i svensk rätt regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Med stöd av bemyndigandet som föreslås ovan att meddela föreskrifter om vilken information som ett tjänstepensionsföretag ska lämna kan även regler för att fastställa antagandena för de prognoser som ska ingå i pensionsbeskedet fastställas. Regeringen kan genom verkställighets- föreskrifter meddela närmare bestämmelser om hur tjänstepensionsföretag ska lämna information.

11 Överlåtelser av försäkringsbestånd

11.1Tillåtna överlåtelser av försäkringsbestånd mellan svenska företag och var de överlåtelserna ska regleras

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska helt eller delvis få överlåta försäkringsbestånd till ett annat tjänstepensionsföretag eller ett försäkringsföretag. Ett försäkringsföretag ska helt eller delvis få över- låta sitt bestånd av tjänstepensionsförsäkringar till ett tjänstepensions- företag.

Bestämmelser om överlåtelser av försäkringsbestånd från försäk- ringsföretag till tjänstepensionsföretag ska införas i försäkringsrörelse- lagen, och de villkor för överlåtelse av försäkringsbestånd som finns i den lagen ska gälla även för sådana överlåtelser.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Enligt utredningens förslag ska det inte vara tillåtet med överlåtelser mellan tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag.

Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund, Svenska Aktuarie- föreningen, Svensk Försäkring, Tjänstepensionsförbundet och Ägar- föreningen ProSkandia anser att beståndsöverlåtelser ska vara tillåtna mellan tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag. Som skäl nämns bl.a. kundskyddet, att det är tillåtet för tjänstepensionskassor att överlåta sin rörelse till ett försäkringsbolag och att det föreslås att det ska vara möjligt att överlåta värdet av ett avtal. Liknande synpunkter framförs av Offentliganställdas förhandlingsråd (OFR), PTK och Sveriges Kommuner och Landsting som också anför att en begränsning av beståndsöverlåtelser

kan ge inlåsningseffekter och svårigheter att prioritera kundernas intressen vid konkurs, likvidation och omstrukturering. Även Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt anser att överlåtelser från ett tjänstepensionsföretag till ett försäkringsbolag borde vara tillåtna med hänsyn till risken för sämre kundskydd.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens för- slag. I promemorian föreslås att tjänstepensionsförsäkringsbestånd ska få överlåtas från ett tjänstepensionsföretag till ett annat tjänstepensions- företag eller till ett försäkringsföretag, men inte från ett försäkringsföretag till ett tjänstepensionsföretag. I promemorian föreslås också att överlåtelse av bestånd från ett tjänstepensionsföretag till ett försäkringsföretag endast ska få avse åtaganden som ska fullgöras i Sverige. I promemorians förslag regleras alla gränsöverskridande överlåtelser i den nya lagen.

Remissinstanserna: Svensk Försäkring, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Landsting, Saco och Tjänstepensionsförbundet anser att beståndsöverlåtelser från försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag ska tillåtas. Finansinspektionen anser att motiveringen i promemorian, som går ut på att överlåtelser från försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag inte kan tillåtas enligt Solvens II-direktivet, är otydlig eftersom omvand- ling ska tillåtas, vilket enligt inspektionen borde få samma konsekvenser för beståndet som en beståndsöverlåtelse. Även Saco och Tjänstepensions- förbundet anser att förslaget är ologiskt mot bakgrund av den föreslagna möjligheten för försäkringsföretag att ombildas till tjänstepensionsföretag. Svensk Försäkring menar att Solvens II-direktivet inte hindrar överlåtelse från ett försäkringsföretag till ett tjänstepensionsföretag eftersom det direktivet endast reglerar överlåtelser som berör mer än ett land. Svensk Försäkring, Svenskt Näringsliv och Tjänstepensionsförbundet anser att olika kapitalkrav inte bör vara skäl för att inte tillåta sådana överlåtelser eftersom den föreslagna kapitalkravsregleringen anses vara den mest lämpliga för tjänstepensionsverksamhet. Saco och Svensk Försäkring an- ser att möjligheten att överlåta bestånd mellan företagsformerna skulle ge större möjligheter vid omstruktureringar, mindre inlåsningseffekter och bättre skydd för förmånstagarna. Svensk Försäkring menar därför att det även bör vara möjligt med överlåtelse till ett utländskt försäkringsföretag eller tjänstepensionsinstitut. Enligt Svensk Försäkring bör även förmåner som ska fullgöras i annat land än Sverige få överlåtas, eftersom det inte finns hinder mot det enligt direktivet.

Skälen för regeringens förslag

Bakgrund

Överlåtelser av försäkringsbestånd mellan försäkringsföretag reglerades redan i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse och överfördes i stort sett oförändrade i sak till försäkringsrörelselagen (1982:713). Regleringen av överlåtelser omfattade krav på godkännande av bolagsstämman i det överlåtande bolaget, vilka handlingar som skulle hållas tillgängliga för aktieägare och röstberättigade inför stämmobeslutet, anmälan av stämmobeslutet för registrering, tillstånd för verkställighet av avtalet från försäkringsinspektionen, krav på att försäkringstagarnas rätt inte skulle försämras, möjlighet för inspektionen att utfärda föreläggande om ytterligare utredning, kungörande av ansökan i bl.a. Post- och Inrikes

Prop. 2018/19:158

429

Prop. 2018/19:158 Tidningar, registrering av tillståndsbeslut, underrättelser till försäkrings- tagarna och särskilda regler vid det överlåtande bolagets konkurs.

År 1993 infördes särskilda bestämmelser om gränsöverskridande över- låtelser och krav på samtycke från behöriga myndigheter i de länder som berörs (prop. 1992/93:257 s. 200 f.). Genom lagändringar 1994 infördes bl.a. ett krav på att den övertagande försäkringsgivaren ska ha den kapital- bas som krävs sedan överlåtelsen beaktats. I propositionen anfördes att det kravet redan torde ha omfattats av gällande bestämmelser, men att det skulle anges i lagtexten för tydlighetens skull i enlighet med tredje livför- säkringsdirektivet (prop. 1994/95:184 s. 283). Bestämmelserna om be- ståndsöverlåtelser överfördes utan större ändringar i sak till den nu gäll- ande försäkringsrörelselagen (2010:2043), förkortad FRL.

I det första tjänstepensionsdirektivet finns inte någon reglering av över- låtelser av tjänstepensionsförsäkringsbestånd. I andra tjänstepensions- direktivet finns bestämmelser om gränsöverskridande överlåtelser, men inte några bestämmelser om överlåtelser mellan tjänstepensionsinstitut i samma land.

Överlåtelse av försäkringsbestånd enligt försäkringsrörelselagen

I 14 kap. FRL finns bestämmelser om överlåtelse av försäkringsbestånd. Överlåtelse får ske till ett svenskt försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare som har tillstånd att driva försäkringsrörelse i Sverige eller som är auktoriserad i ett land inom EES. Överlåtelse får ske även om det överlåtande företaget har gått i likvidation (14 kap. 1 § FRL).

För att bli giltigt ska ett överlåtelseavtal godkännas av stämman i det överlåtande företaget, och vissa handlingar ska hållas tillgängliga för aktieägarna och de röstberättigade i det överlåtande företaget innan frågan om godkännande läggs fram (14 kap. 2 § FRL). Stämmans godkännande ska anmälas för registrering till Bolagsverket (14 kap. 4 § jämfört med 17 kap. 1 § FRL).

Det krävs tillstånd av Finansinspektionen för att få verkställa över- låtelseavtalet (14 kap. 5 § FRL). Ansökan ska göras av både det över- låtande och det övertagande företaget (14 kap. 6 § FRL). Vad som ska ges in tillsammans med ansökan framgår av 2 kap. 13 § försäkringsrörelse- förordningen (2011:257), nämligen en kopia av bolags- eller förenings- stämmans protokoll med beslutet om överlåtelse och de handlingar som har lagts fram på stämman i det överlåtande försäkringsföretaget, en kopia av Bolagsverkets registreringsbevis av stämmans beslut om överlåtelse samt information om huruvida överlåtelsen omfattar risker eller åtaganden utomlands och uppgift om vilka länder som avses.

Förutsättningarna för tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet är att den rätt som tillkommer försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade inte försämras, att den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats (med hänsyn tagen till vissa medgivna undantag) och att behörig myndighet i det land där riskerna är belägna eller där åtaganden ska fullgöras samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig. Om den övertagande försäkringsgivaren inte har till- stånd att driva försäkringsverksamhet i Sverige ska kapitalbasen intygas av en tillsynsmyndighet inom EES (14 kap. 7 § FRL).

430

Finansinspektionen får	förelägga det överlåtande företaget	eller den Prop. 2018/19:158
övertagande försäkringsgivaren att komma in med den ytterligare utred-
ning som är nödvändig för att kunna fastställa att den rätt som tillkommer
försäkringstagarna och	andra ersättningsberättigade inte	försämras

(14 kap. 8 § FRL). Finansinspektionen ska kungöra ansökans innehåll i Post- och Inrikes Tidningar och i lämpliga ortstidningar med föreläggande för försäkringstagare och andra ersättningsberättigade att inom viss tid an- mäla invändningar mot ansökan (14 kap. 9 § FRL). Den behöriga myndig- heten i det land där riskerna är belägna eller där åtaganden ska fullgöras, och, om överlåtelsen avser avtal som träffats genom sekundäretablering, den behöriga myndigheten i det landet, ska ges tillfälle att yttra sig innan tillstånd lämnas (14 kap. 10 § FRL).

När tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet har lämnats ska beslutet an- mälas till Bolagsverket för registrering, och när Bolagsverket har regist- rerat beslutet övergår ansvaret för det överlåtna beståndet på den över- tagande försäkringsgivaren (14 kap. 12 § FRL). Om den övertagande försäkringsgivaren är ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkrings- givare med tillstånd att driva försäkringsrörelse i Sverige ska lämna en underrättelse om överlåtelsen till varje försäkringstagare som berörs (14 kap. 13 § FRL). Om det i överlåtelsen ingår risker som är belägna i eller åtaganden som ska fullgöras i ett annat land inom EES ska Finans- inspektionen som huvudregel offentliggöra överlåtelsen i det landet (14 kap. 14 § FRL).

När ett livförsäkringsföretag har gått i likvidation eller försatts i konkurs ska beståndet av livförsäkringar om möjligt överlåtas till en eller flera andra försäkringsgivare (14 kap. 16 § FRL).

Överlåtelse av en understödsförenings rörelse

Lagen (1972:262) om understödsföreningar (UFL) upphävdes genom lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043), men enligt 7 § i sist nämnda lag får en understödsförening fortsätta att driva verksamhet, och föreningen ska i så fall omfattas av bestämmelserna

i den upphävda lagen (se avsnitt 4.5.1). I den upphävda lagen finns bestäm- melser om överlåtelse av en understödsförenings rörelse. Föreningsstäm- man får vid understödsföreningens likvidation besluta om att överlåta föreningens rörelse till en annan understödsförening eller till ett försäk- ringsbolag (56 § första stycket). Sådant beslut, eller beslut om att överlåta en del av föreningens rörelse, får även fattas utan föregående likvidation (63 § första stycket UFL). Finansinspektionen ska godkänna ett beslut om överlåtelse och vid prövningen se till att inte vissa medlemmar eller andra förmånsberättigade otillbörligt gynnas på övriga medlemmars eller förmånsberättigades bekostnad (56 § tredje stycket och 63 § tredje stycket UFL). När Finansinspektionen registrerar sitt godkännande av beslutet om överlåtelse ska den förening eller det bolag som övertar rörelsen anses ha inträtt i den överlåtande föreningens rättigheter och skyldigheter mot med- lemmarna och andra förmånsberättigade (56 § fjärde stycket och 64 § första stycket UFL).

431

Prop. 2018/19:158

432

Reglering av beståndsöverlåtelser

I andra tjänstepensionsdirektivet regleras det som ska gälla vid gräns- överskridande överlåtelser av bestånd av tjänstepensionsavtal mellan tjänstepensionsinstitut i olika medlemsstater men direktivet lämnar i övrigt fritt för medlemsstaterna att reglera överlåtelser av försäkringsbestånd (artikel 12).

I promemorian föreslås gemensamma bestämmelser för alla slag av överlåtelser, dvs. de som inte är gränsöverskridande, överlåtelser från svenska tjänstepensionsföretag till utländska tjänstepensionsinstitut och överlåtelser till svenska tjänstepensionsföretag från utländska institut. Det finns vissa likheter mellan direktivs bestämmelser om gränsöverskridande beståndsöverlåtelser och föreskrifterna i försäkringsrörelselagen om över- låtelser av försäkringsbestånd. Flera av kraven i direktivet är dock särskilt anpassade för de gränsöverskridande momenten för sådana överlåtelser, vilket motiverar att olika typer av överlåtelser regleras var för sig. Det bör ge en mer överskådlig och lättillgänglig lagstiftning. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför finnas ett avsnitt som innehåller bestämmelser om nationella beståndsöverlåtelser, ett annat avsnitt med bestämmelser som genomför direktivets krav i fråga om överlåtelser från utländska tjänstepensionsinstitut till svenska tjänstepensionsföretag, och ytterligare ett avsnitt med de bestämmelser som behövs för att uppfylla direktivets krav i fråga om överlåtelser från svenska tjänstepensions- företag till utländska tjänstepensionsinstitut.

En ordning med olika bestämmelser beroende på om det är en nationell eller en gränsöverskridande överlåtelse kan knappast anses strida mot diskrimineringsförbudet i EU-fördragen (se bl.a. artikel 18 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) eftersom alla institut, både svenska och sådana hemmahörande i andra länder inom EES, ges lika goda möjlig- heter att genomföra överlåtelser av bestånd. Att förfarandet av praktiska skäl ges en något annan utformning för överlåtelser inom Sverige kan inte anses innebära någon diskriminering på grund av nationalitet.

Överlåtelser mellan tjänstepensionsföretag bör tillåtas

Den nya regleringen för tjänstepensionsföretag bör utformas med utgångs- punkt i gällande försäkringsrörelselagstiftning (se avsnitt 5.2). Förutsätt- ningarna för beståndsöverlåtelser på tjänstepensionsområdet bör därför i den utsträckning det är möjligt motsvara det som gäller för försäkrings- företag enligt försäkringsrörelselagen (14 kap.). Det bör således införas bestämmelser som tillåter tjänstepensionsföretag att utifrån vissa angivna krav helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd till andra tjänste- pensionsföretag.

I avsnitten 11.7 och 11.8 föreslås att tjänstepensionsföretag även ska få genomföra gränsöverskridande överlåtelser under vissa förutsättningar.

Överlåtelser mellan tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag bör tillåtas

Till skillnad från i utredningens förslag föreslås i promemorian att det även ska vara tillåtet för tjänstepensionsföretag att helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd till ett försäkringsföretag. Den reglering som föreslås för tjänstepensionsföretagen i denna proposition skiljer sig till viss del från

försäkringsrörelselagen, men skyddet för försäkringstagarna, de för- säkrade och andra ersättningsberättigade enligt de olika regelverken kommer att vara likvärdigt. Regeringen ställer sig därför bakom förslaget i promemorian i den delen. En överlåtelse från ett tjänstepensionsföretag till ett försäkringsföretag kan avse såväl tjänstepensionsförsäkringar som sådana andra försäkringar som det i avsnitt 16.5 föreslås att ett tjänstepen- sionsföretag under en övergångsperiod ska få förvalta.

I promemorian föreslås emellertid inte att det ska vara tillåtet för försäkringsföretag att överlåta försäkringsbestånd till tjänstepensions- företag. Enligt resonemangen i promemorian är det mot bakgrund av de bestämmelser i Solvens II-direktivet som gäller för försäkringsföretagens beståndsöverlåtelser inte möjligt att tillåta överlåtelser från försäkrings- företag till tjänstepensionsföretag. Det anförs att tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt Solvens II-direktivet endast får ges om det mottagande företaget har en tillräcklig kapitalbas för att täcka solvens- kapitalkravet enligt det direktivet, och eftersom reglerna om kapitalbas och solvens skiljer sig åt för försäkringsföretag och för tjänstepensionsföretag kan tjänstepensionsföretag inte tillåtas överta bestånd från ett försäkrings- företag. Ett antal remissinstanser, bl.a. Svensk Försäkring, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Landsting och Saco, anser att sådana överlåtelser bör tillåtas. Svensk Försäkring menar att Solvens II-direktivet inte är tillämpligt på överlåtelser som endast involverar en medlemsstat. Finansinspektionen anser att bedömningen i promemorian är otydlig mot bakgrund av att det samtidigt föreslås att omvandling från försäkrings- företag till tjänstepensionsföretag ska vara tillåtet för att överföra bestånd från ett försäkringsföretag till ett tjänstepensionsföretag (se avsnitt 6.3). En sådan omvandling får enligt inspektionen samma konsekvenser för beståndet som en överlåtelse.

Vissa begränsningar av rätten att överlåta försäkringsbestånd behövs, framför allt för att bevaka att den rätt som tillkommer försäkringstagare, försäkrade och andra ersättningsberättigade inte försämras. Rätten till överlåtelser bör dock inte begränsas mer än nödvändigt. Saco och Svensk Försäkring anför att förbudet mot överlåtelser från försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag snarare kan leda till ett sämre skydd för de framtida pensionärerna på grund av risker för inlåsningseffekter och ett minskat handlingsutrymme för företagen. Regeringen instämmer i denna bedöm- ning. De kapital- och solvenskrav i försäkringsrörelselagen och Solvens II-direktivet som det hänvisas till i promemorian ska visserligen utgöra skydd för den rätt som följer av försäkringar, men de krav som i denna proposition föreslås gälla för tjänstepensionsföretagen i fråga om solvens och kapitalbas är enligt regeringens mening tillräckliga och lämpliga för att ge sådant skydd när det gäller tjänstepensionsförsäkringar. Detta är också något som flera remissinstanser påpekar.

Utöver att tillgodose ett fullgott skydd för nuvarande och framtida pen- sionärer ska det nya regelverket dessutom möjliggöra en effektiv för- valtning av tjänstepensionskapitalet. En ordning som tillåter överlåtelser av försäkringsbestånd från försäkringsföretag skulle innebära en förenk- ling i förhållande till om det krävs en omvandling av hela företag för att överföra försäkringsbestånd till ett annat företag, vilket är det alternativ som nämns i promemorian. Betydelsen av ett enklare förfarande ska inte underskattas.

Prop. 2018/19:158

433

Prop. 2018/19:158 Frågan är då om det finns hinder enligt Solvens II-direktivet för att tillåta sådana överlåtelser. I Solvens II-direktivet finns bestämmelser om över- låtelse av försäkringsbestånd (artikel 39). De innebär att medlemsstaterna, på de villkor som föreskrivs i nationell lag, ska ge försäkringsföretag inom deras territorier tillstånd att överlåta bestånd av försäkringsavtal som slutits med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster till ett acceptföretag inom gemenskapen (artikel 39.1). Tillstånd till en överlåtelse får ges endast om tillsynsmyndigheterna i accept- företagets hemmedlemsstat intygar att företaget har en tillräcklig kapital- bas enligt föreskrifter i direktivet. I Solvens II-direktivet finns även bestämmelser om att den medlemsstat där en filial är belägen ska rådfrågas när en filial avser att överlåta egna bestånd, att tillsynsmyndigheterna i det överlåtande försäkringsföretagets hemmedlemsstat ska ge tillstånd till överlåtelsen efter att ha inhämtat godkännande från myndigheterna i de medlemsstater där kontrakten ingåtts, tidsgränser för myndigheterna i de medlemsstater som rådfrågas att lämna yttranden till myndigheterna i det överlåtande försäkringsföretagets hemmedlemsstat, offentliggörande av överlåtelsen i någon av de berörda medlemsstaterna och försäkrings- tagarnas bundenhet till överlåtelsen (artikel 39.2–39.6).

De nu aktuella bestämmelserna i Solvens II-direktivet rör alltså avtal som ingåtts med stöd av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster, och reglerar ansvarsfördelningen mellan de berörda medlems- staternas myndigheter. På samma sätt som motsvarande bestämmelser i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 12) reglerar dessa bestämmelser i Solvens II-direktivet förutsättningarna för gränsöverskridande överlåtelser av bestånd. Regeringen instämmer därför i Svensk Försäkrings bedömning att EU-direktiven inte hindrar en särskild svensk reglering av överlåtelser som inte är gränsöverskridande.

Mot bakgrund av att bestämmelser som tillåter gränsöverskridande verk- samhet och gränsöverskridande överlåtelser föreslås i enlighet med EU- direktiven på området, kan det inte anses strida mot principen om den fria rörligheten inom EU att tillåta överlåtelser av försäkringsbestånd mellan svenska försäkringsföretag och svenska tjänstepensionsföretag. Det kan i sammanhanget nämnas att bestämmelser som tillåter motsvarande natio- nella överlåtelser från försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag har in- förts i fransk rätt (Ordonnance n°2017-484 du 6 avril 2017 relative à la création d'organismes dédiés à l'exercice de l'activité de retraite professionnelle supplémentaire et à l'adaptation des régimes de retraite supplémentaire en unités de rente, Art. L.384-1). Det bör därför införas bestämmelser som tillåter överlåtelser av tjänstepensionsförsäkringsbe- stånd från försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag.

För att tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal ska ges enligt försäk- ringsrörelselagen krävs bl.a. att den rätt som tillkommer försäkringstag- arna inte försämras och att det övertagande företag har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats (14 kap. 7 § första stycket 1 och 2). Mot bakgrund av att den reglering av tjänstepensionsföretagens verksam- het som föreslås i denna proposition ska säkerställa att tjänstepensions- företagen har en tillräcklig kapitalbas, bör förutsättningarna för att tillåta en överlåtelse från försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag vara samma som för övriga överlåtelser enligt försäkringsrörelselagen.

434

Överlåtelse av utländska försäkringsbestånd bör tillåtas	Prop. 2018/19:158
I promemorian föreslås att möjligheten till överlåtelse från ett tjänstepen-
sionsföretag till ett försäkringsföretag bör begränsas till åtaganden som ska
fullgöras i Sverige, med motiveringen att det är olika EU-regelverk som
styr försäkringsföretag och tjänstepensionsinstitut, och att samordningen
mellan berörda myndigheter inte är reglerad. Svensk Försäkring anför att
begränsningen är onödig, eftersom det inte finns något sådant hinder enligt
direktivet. Eftersom rätten till överlåtelser inte bör begränsas mer än
nödvändigt anser regeringen att överlåtelser till och från försäkrings-
företag ska tillåtas utan den begränsning som föreslås i promemorian.

11.2Krav på stämmans godkännande av överlåtelser mellan svenska företag

Regeringens förslag: Det ska krävas godkännande av stämman i det överlåtande företaget för att ett avtal om överlåtelse av ett försäkrings- bestånd från ett tjänstepensionsföretag till ett annat tjänstepensions- företag eller ett försäkringsföretag ska bli giltigt. Under minst en vecka före den stämma vid vilken frågan ska behandlas ska följande handlingar hållas tillgängliga för aktieägare och röstberättigade och sedan läggas fram på stämman: förslag till stämmobeslut, överlåtelse- avtalet, en redogörelse av styrelsen för de omständigheter som kan vara av betydelse vid bedömningen av förslagets lämplighet för företaget och för de försäkrade, försäkringstagarna och andra ersättnings- berättigade och ett yttrande av revisorerna över redogörelsen.

Om årsredovisningen inte ska behandlas på samma stämma ska också följande handlingar hållas tillgängliga och läggas fram:

–den årsredovisning som innehåller de senaste balans- och resultat- räkningarna tillsammans med stämmans beslut om företagets vinst eller förlust,

–revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,

–styrelsens redogörelse för sådana händelser efter det att årsredovis- ningen lämnades som är av väsentlig betydelse för företagets ställning, och

–revisorernas yttrande över redogörelsen.

Handlingarna ska genast skickas till de aktieägare och röstberättigade som begär det och uppger sin postadress.

Det överlåtande företaget ska inom fyra månader från stämmans beslut om godkännande av överlåtelsen anmäla beslutet till Bolagsver- ket för registrering. Om en talan mot stämmans beslut har ogillats ska tiden dock räknas från den dag när domen fick laga kraft.

Om en anmälan inte har gjorts inom föreskriven tid eller om Bolags- verket genom ett beslut som har fått laga kraft har avskrivit en anmälan eller vägrat registrering, har frågan om överlåtelse fallit.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget.

435

Prop. 2018/19:158 Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås dock endast att det ska anges i lag att det ska krävas godkännande av en majoritet av stämman.

Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Förfarandet för överlåtelser av försäk- ringsbestånd från ett tjänstepensionsföretag bör så långt som möjligt överensstämma med det som gäller för överlåtelser enligt försäkrings- rörelselagen. Ett avtal om överlåtelse av försäkringsbestånd från ett försäk- ringsföretag ska enligt den lagen godkännas av stämman i det överlåtande företaget för att bli giltigt (14 kap. 2 §). Det bör därför krävas godkän- nande av stämman i ett överlåtande tjänstepensionsföretag för att ett över- låtelseavtal ska bli giltigt även enligt den nya lagen om tjänstepen- sionsföretag. Regeringen anser inte att det är nödvändigt att ange att det är en majoritet av stämman som ska godkänna avtalet, eftersom det följer av allmänna associationsrättsliga bestämmelser om stämmobeslut.

På samma sätt som enligt försäkringsrörelselagen (14 kap. 3 §) bör vissa handlingar hållas tillgängliga för aktieägare och röstberättigade minst en vecka före den stämma då frågan om godkännande av överlåtelsen ska behandlas. De handlingar som ska tillhandahållas enligt den lagen är ett förslag till stämmobeslut, avtalet om överlåtelse, en redogörelse av styrel- sen för de omständigheter som kan vara av betydelse vid bedömningen av överlåtelsens lämplighet för företaget och för försäkrade, försäkrings- tagare och andra ersättningsberättigade, ett yttrande av revisorerna över styrelsens redogörelse och, om årsredovisningen inte ska behandlas på stämman, en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fast- ställda balans- och resultaträkningarna, försedd med en anteckning om stämmans beslut om företagets vinst eller förlust, en kopia av revisions- berättelsen för det år årsredovisningen avser, en av styrelsen undertecknad redogörelse för sådana händelser efter det att årsredovisningen lämnades som är av väsentlig betydelse för företagets ställning och ett av företagets revisorer undertecknat yttrande över den redogörelsen. Motsvarande handlingar bör tillhandahållas även enligt den nya lagen om tjänste- pensionsföretag.

I Sverige finns en ordning som innebär att vissa företagsbeslut och hand- lingar ska registreras hos Bolagsverket i ett försäkringsregister för att få verkan och publicitet (se 17 kap. 1 § FRL). I försäkringsrörelselagen (14 kap. 4 §) föreskrivs t.ex. att ett överlåtande företag ska låta registrera ett stämmobeslut rörande ett överlåtelseavtal inom fyra månader från beslutet, vid äventyr att frågan om överlåtelse annars har förfallit. Bestäm- melser om en sådan ordning bör finnas även beträffande överlåtelser av försäkringsbestånd från tjänstepensionsföretag enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

	11.3	Tillståndskrav för att verkställa ett
		överlåtelseavtal

	Regeringens förslag: Det ska krävas tillstånd av Finansinspektionen
	för att få verkställa avtal om överlåtelse av försäkringsbestånd mellan
436	tjänstepensionsföretag eller till ett försäkringsföretag.

Ansökan om tillstånd ska göras av både det överlåtande och det över- Prop. 2018/19:158 tagande företaget och ges in inom fyra månader från det att stämmobe-

slut om godkännande av överlåtelsen registrerades. Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningarna

och om beslut som har meddelats med anledning av dem och som har fått laga kraft. Om ansökningarna inte görs inom föreskriven tid eller om de avslås, ska Bolagsverket förklara att frågan om överlåtelse har fallit.

Regeringens bedömning: Ansökans innehåll och form bör inte reg- leras i lag.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna har inte några synpunkter på förslaget. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I pro-

memorian föreslås att ansökan ska göras av det övertagande företaget, utom när överlåtelse sker till ett försäkringsföretag, då ansökan ska göras av det överlåtande företaget. I promemorian föreslås också att det av lag ska framgå att ansökan ska vara skriftlig och vad den ska innehålla.

Remissinstanserna har inte några synpunkter på förslaget.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: För att få verkställa en överlåtelse av försäkringsbestånd enligt försäkringsrörelselagen krävs det tillstånd av Finansinspektionen (14 kap. 5 §). Ansökan ska göras av såväl det överlåtande företaget som den övertagande försäkringsgivaren (14 kap. 6 § FRL). Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om sådana ansökningar och om lagakraftvunna beslut som har meddelats med anledning av dem. Bolagsverket ska förklara att frågan om överlåtelse har fallit om ansökningarna inte görs inom föreskriven tid eller om de avslås (14 kap. 6 § andra och tredje styckena FRL).

Regeringen anser att enhetlighet i förfarandena bör eftersträvas, och bestämmelser som motsvarar försäkringsrörelselagen i fråga om tillstånds- krav, vem som ska göra ansökan och inom vilka tidsgränser samt myndig- heternas skyldigheter i fråga om underrättelser och registrering bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

I promemorian föreslås att det ska anges i lag vad ansökan ska innehålla, och att innehållet ska motsvara kraven vid gränsöverskridande överlåtelser enligt direktivet. Regeringen anser dock att innehållet i och formalia kring ansökningar bör regleras genom verkställighetsföreskrifter.

11.4Förutsättningar för tillstånd

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska ge tillstånd att verkställa ett avtal om överlåtelse av försäkringsbestånd mellan tjänstepensions- företag eller till ett försäkringsföretag, om

–den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade inte försämras,

–det övertagande företaget har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats, och

–den behöriga myndigheten i värdlandet i förekommande fall sam- tycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig.

437

Prop. 2018/19:158 Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon lagstadgad tids- gräns för när inspektionen ska fatta beslut i tillståndsärenden som gäller överlåtelser av försäkringsbestånd mellan svenska företag.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens för- slag. Utredningen föreslår dock att det för tillstånd enbart ska krävas att den rätt som tillkommer tjänstepensionstecknarna och andra ersättnings- berättigade inte försämras och att det övertagande företaget har den kapitalbas som krävs.

Remissinstanserna har inte några synpunkter på förslaget. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens för-

slag. I promemorian föreslås bestämmelser som i sak motsvarar regeringens förslag. Enligt promemorians förslag ska dessa bestämmelser dock införas i försäkringsrörelselagen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen ifrågasätter om direk- tivet genomförs korrekt genom promemorians förslag om kapitalbaskrav. Svensk Försäkring ifrågasätter om krav på företagets finansiella ställning tillför något i förhållande till kapitalbaskravet.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Förutsättningarna för tillstånd till beståndsöverlåtelser enligt försäkringsrörelselagen är att den rätt som tillkommer försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade inte försämras, att den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats (med hänsyn tagen till vissa medgivna undantag när det gäller överlåtelse till utländska försäkrings- givare) och att behörig myndighet i det land där riskerna är belägna eller där åtaganden ska fullgöras samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig (14 kap. 7 §). Utredningen föreslår huvudsakligen samma förut- sättningar för tillstånd till överlåtelser av försäkringsbestånd från ett tjänstepensionsföretag. I promemorian föreslås däremot att kraven för att tillstånd ska överensstämma med andra tjänstepensionsdirektivets krav för godkännande av gränsöverskridande överlåtelser.

Förfarandet för överlåtelser av försäkringsbestånd från tjänstepensions- företag bör så långt som möjligt överensstämma med det som gäller enligt försäkringsrörelselagen. Regeringen instämmer därför med utredningen när det gäller förutsättningarna för tillstånd, dock med den skillnaden att det när det är fråga om överlåtelser som omfattar gränsöverskridande verksamhet även bör krävas att behörig myndighet i värdlandet samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig. Vad som avses med gräns- överskridande verksamhet och värdland behandlas i avsnitt 7.1.

Finansinspektionens och Svensk Försäkrings synpunkter på det före- slagna kapitalbaskravet rör genomförandet av direktivets bestämmelser om godkännande av gränsöverskridande överlåtelser och behandlas därför i avsnitt 11.7.

I försäkringsrörelselagen anges ingen tid för när Finansinspektionen ska fatta beslut i ett tillståndsärende. I promemorian föreslås att det ska krävas beslut inom tre månader, vilket överensstämmer med direktivets krav i frå- ga om gränsöverskridande överlåtelser. Regeringen anser dock inte att det finns skäl att ha samma tidsgräns för nationella överlåtelser.

438

11.5

Finansinspektionens utredningsåtgärder

Prop. 2018/19:158

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få rätt att förelägga de företag som söker tillstånd att ge in den ytterligare utredning som är nödvändig för att kunna bedöma om den rätt som tillkommer försäk- ringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade försämras.

Innan Finansinspektionen ger tillstånd att verkställa ett överlåtelse- avtal som leder till gränsöverskridande verksamhet, ska inspektionen ge den behöriga myndighet i värdlandet tillfälle att yttra sig över överlåtelsen. Den behöriga myndigheten ska ges minst tre månader att yttra sig.

Finansinspektionen ska i Post- och Inrikes Tidningar och lämpliga ortstidningar kungöra ansökningarnas innehåll med uppgift om att ett avtal om överlåtelse har ingåtts och var avtalet och annan utredning hålls tillgängliga. Kungörelsen ska innehålla föreläggande för försäk- ringstagare, försäkrade och andra ersättningsberättigade som berörs av överlåtelsen att inom en bestämd tid, minst en månad efter kungörelsen, anmäla till Finansinspektionen om de har något att invända mot ansök- ningarna.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I försäkringsrörelselagen finns be- stämmelser om vilka utredningsåtgärder Finansinspektionen kan och ska vidta i ett ärende om tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal. Dels gäller att Finansinspektionen får utfärda förelägganden om kompletteringar till ansökningarna som getts in, och dels ska inspektionen genom kungörande förelägga berörda försäkringstagare och andra ersättningsberättigade att inom viss tid anmäla om de har något att invända mot tillstånds- ansökningen (14 kap. 8 och 9 §§). Regeringen anser att dessa åtgärder är lämpliga även i ärenden om tillstånd att verkställa överlåtelser från tjänste- pensionsföretag, och motsvarande bestämmelser bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Enligt försäkringsrörelselagen ska Finansinspektionen i ärenden om överlåtelser från försäkringsföretag som rör gränsöverskridande verk- samhet ge den behöriga myndigheten i det land där verksamheten ska drivas möjlighet att yttra sig innan tillstånd lämnas (14 kap. 10 §). Synpunkter från myndigheten i värdlandet bör ges betydelse även vid tillståndsprövning i ett ärende om överlåtelse från ett tjänstepensions- företag. Som beskrivs i promemorian finns det inte några EU-bestämmel- ser om myndigheternas skyldigheter att medverka vid överlåtelser som inte omfattas av Solvens II-direktivet eller av andra tjänstepensions- direktivet, och de direktiven reglerar inte nationella överlåtelser. Det är visserligen inte möjligt att i svensk rätt föreskriva om skyldigheter för ut- ländska myndigheter, men det finns ingenting som hindrar att en svensk myndighet ska ha en skyldighet att ge en utländsk myndighet möjlighet att yttra sig i ett ärende. Det bör därför införas en skyldighet för Finans- inspektionen att ge den behöriga myndigheten i värdlandet tillfälle att yttra

439

Prop. 2018/19:158 sig innan tillstånd ges. Vad som avses med gränsöverskridande verk- samhet och värdland behandlas i avsnitt 7.1.

11.6Registrering, underrättelser och övergång av ansvar

Regeringens förslag: Det övertagande företaget ska vid överlåtelse till ett tjänstepensionsföretag eller ett försäkringsföretag genast anmäla ett tillståndsbeslut till Bolagsverket för registrering. Bolagsverket ska genast registrera beslutet. Ansvaret för det överlåtna försäkringsbe- ståndet övergår på det övertagande företaget när Bolagsverket har registrerat beslutet.

När överlåtelsen har verkställts ska det övertagande företaget underrätta varje försäkringstagare och försäkrad som berörs. Finans- inspektionen ska ha rätt att besluta på vilket sätt underrättelsen ska lämnas.

Om en överlåtelse leder till gränsöverskridande verksamhet ska Finansinspektionen offentliggöra överlåtelsen i värdlandet enligt bestämmelserna där. Om överlåtelsen offentliggörs på motsvarande sätt i det berörda landet, behöver dock inspektionen inte offentliggöra beslutet där.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska det vara det överlåtande företaget som ska göra en anmälan till Bolagsverket om beståndet överlåts till ett försäkringsföretag. I promemorian föreslås inte heller att underrättelser om en verkställd överlåtelse ska lämnas till försäkrade.

Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Vissa beslut och handlingar ska enligt försäkringsrörelselagen registreras hos Bolagsverket i ett försäkringsre- gister (se 17 kap. 1 §) för att få verkan och publicitet. I försäkringsrörelse- lagen (14 kap. 12 §) föreskrivs t.ex. att ett övertagande företag ska anmäla ett tillståndsbeslut för registrering, varvid ansvaret för beståndet övergår.

I försäkringsrörelselagen finns också bestämmelser om hur en tillåten överlåtelse ska offentliggöras. Ett försäkringsföretag eller en utländsk för- säkringsgivare med tillstånd att driva försäkringsrörelse i Sverige ska i egenskap av övertagande försäkringsgivare lämna en underrättelse om överlåtelsen till varje försäkringstagare som berörs (14 kap. 13 §). Om det i överlåtelsen ingår risker som är belägna i eller åtaganden som ska full- göras i ett annat land inom EES ska Finansinspektionen som huvudregel offentliggöra överlåtelsen i det landet (14 kap. 14 §).

Det är lämpligt att samma ordning med registrering, offentliggörande och underrättelser gäller vid överlåtelser från tjänstepensionsföretag. Mot- svarande bestämmelser bör därför införas i den nya lagen om tjänstepen- sionsföretag, dock med beaktande av den innebörd av gränsöverskridande

440

verksamhet och värdland som föreslås i avsnitt 7.1. Eftersom det i tjänste- Prop. 2018/19:158 pensionssammanhang oftast är den försäkrade som har anspråk på

ersättning ur en försäkring som ingår i ett överlåtet bestånd bör en under- rättelse om en överlåtelse lämnas även till de försäkrade. Även en bestäm- melse som motsvarar det som gäller enligt försäkringsrörelselagen i fråga om övergången av det civilrättsliga ansvaret för ett överlåtet försäkrings- bestånd bör införas i den nya lagen.

11.7Gränsöverskridande överlåtelse till ett utländskt tjänstepensionsinstitut

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska helt eller delvis få överlåta sitt försäkringsbestånd till ett utländskt tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat i ett annat EES-land. Tjänstepen- sionsföretaget får verkställa överlåtelsen efter godkännande från den behöriga myndigheten i det övertagande institutets hemland enligt bestämmelserna i det landet.

Det ska också krävas att överlåtelsen godkänns av en majoritet av berörda försäkringstagare och försäkrade som är ersättningsberättigade enligt de försäkringsavtal som omfattas av överlåtelsen eller av en majoritet av deras företrädare, och av det uppdragsgivande företaget. Det överlåtande företaget ska i god tid innan ansökan om godkännande av överlåtelsen lämnas in göra information om villkoren för över- låtelsen tillgänglig för dem som ska godkänna överlåtelsen.

Finansinspektionen ska på begäran av den utländska behöriga myn- digheten göra en bedömning av överlåtelsen. Finansinspektionen ska bedöma om den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade försämras och om det överlåtande tjänstepensionsföretaget har den kapitalbas som krävs med beaktande av det bestånd som ska överlåtas. Finansinspektionen ska lämna sin be- dömning till den andra myndigheten inom åtta veckor från det att begäran togs emot.

Om överlåtelsen leder till gränsöverskridande verksamhet ska Finansinspektionen informera den behöriga myndigheten i det över- tagande institutets hemland om de regler för verksamheten som ska tillämpas på det bestånd som överlåts. Informationen ska lämnas inom fyra veckor från det att Finansinspektionen tog emot en underrättelse om ett beslut om godkännande av överlåtelsen från den andra myn- digheten.

Ansvaret för det överlåtna beståndet övergår från tjänstepensions- företaget till det utländska institutet när institutet har mottagit ett beslut om godkännande av överlåtelsen från myndigheten i hemlandet. Om det utländska institutet inte har fått någon information om beslutet inom sju veckor från det att beslutet fattades får avtalet ändå verkställas.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas ett normgivningsbe- myndigande i fråga om inhämtande av godkännande från det uppdrags- givande företaget.

441

Prop. 2018/19:158

442

Utredningens förslag: Utredningen föreslår inte några bestämmelser om gränsöverskridande överlåtelser.

Remissinstanserna har inga synpunkter i denna del.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens för- slag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska samma regler som för nationella över- låtelser gälla vid gränsöverskridande överlåtelser i fråga om stämmans godkännande, registrering av stämmans beslut och av tillståndsbeslutet, tid för ansökan om tillstånd, tidpunkt för ansvarsövergång, underrättelser till försäkringstagare och offentliggörande av beslutet. I promemorian föreslås också att avtalet ska få verkställas fyra månader och tre veckor från ansökan om inget beslut har tagits emot och registrering har gjorts. Det föreslås också ett bemyndigande att meddela föreskrifter om godkännande från arbetsgivaren.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen anser att förslaget om krav på bedömning av kapitalbasen inte genomför direktivet på rätt sätt och att bemyndigandet bör avse hur det överlåtande företaget ska inhämta arbetsgivarens godkännande, vilken information som ska lämnas och hur godkännandet ska dokumenteras. Även Svensk Försäkring anför att förslaget om bedömning av kapitalbasen inte genomför direktivet på rätt sätt, och att det bör klargöras vad som ska anmälas för registrering om tjänstepensionsföretaget inte har tagit emot ett beslut.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Rätten att överlåta bestånd enligt andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet regleras ett förfarande för överlåtelser av hela eller delar av en pensionsplans skulder, skyldigheter och rättigheter

m.m.mellan tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade i olika medlemsstater (artikel 12, gränsöverskridande överlåtelse). Enligt direktivet ska en medlemsstat godkänna att tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom medlemsstatens territorium överlåter alla eller en del av en pensionsplans skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar till ett mottagande tjänstepensionsinstitut (artikel 12.1).

Med pensionsplan avses ett avtal, en överenskommelse, en stiftande- urkund eller bestämmelser vari anges vilka pensionsförmåner som ska lämnas och på vilka villkor (artikel 6.2). Mottagande tjänstepensionsins- titut definieras i direktivet som ett tjänstepensionsinstitut som tar emot tillgångar, skyldigheter och rättigheter från ett tjänstepensionsinstitut i en annan medlemsstat (artikel 6.13). En pensionsplans skulder, tekniska av- sättningar, skyldigheter, rättigheter och tillgångar får i detta sammanhang anses omfattade av det i den svenska försäkringslagstiftningen vedertagna begreppet försäkringsbestånd.

För att uppfylla direktivets krav bör det i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag införas en bestämmelse om att tjänstepensionsföretag helt eller delvis får överlåta försäkringsbestånd till utländska tjänstepensions- institut som är registrerade eller auktoriserade i ett annat land inom EES.

Godkännande från medlemmar och förmånstagare

En överlåtelse ska enligt andra tjänstepensionsdirektivet förhands- godkännas av en majoritet av berörda medlemmar och förmånstagare eller deras företrädare. Information om villkoren för överlåtelsen ska göras tillgänglig för dem i god tid innan en ansökan om godkännande av överlåtelsen lämnas in till behörig myndighet (artikel 12.3 a). I avsnitt 5.2 konstateras att medlem och förmånstagare i svensk rätt motsvaras av försäkringstagare, försäkrade och andra ersättningsberättigade.

I promemorian föreslås att direktivets krav på godkännande från berörda medlemmar och förmånstagare eller deras företrädare genomförs genom ett krav på godkännande från en majoritet av stämman i det överlåtande företaget. Förslaget utgår från att kunderna eller medlemmarna utövar sitt inflytande genom stämman i ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänste- pensionsföreningar. Arbetsgivaren är, i egenskap av försäkringstagare och kund, ägare respektive medlem i sådana företag, och enligt bedömningen i promemorian kan arbetsgivaren anses företräda de försäkrade i detta av- seende.

Regeringen anser inte att arbetsgivaren regelmässigt kan anses företräda de försäkrade och andra ersättningsberättigade. För att genomföra direk- tivets krav bör det i stället i den nya lagen om tjänstepensionsföretag införas en bestämmelse om att överlåtelsen ska godkännas av en majoritet av berörda försäkringstagare och försäkrade som är ersättningsberättigade enligt de försäkringsavtal som omfattas av överlåtelsen, eller av en majoritet av deras företrädare. I ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar kan både försäkringstagare och försäkrade ha rösträtt på stämman, och godkännande kan i sådana fall inhämtas från dem på det sätt som beskrivs i promemorian. I andra fall kan kravet innebära att de berörda måste kontaktas direkt eller genom någon företrädare för dem, t.ex. genom arbetstagarorganisationer, eller att godkännandet inhämtas på annat sätt. Hur sådana godkännanden ska inhämtas måste dock bedömas av de överlåtande företagen från fall till fall, och det blir en fråga för den behöriga myndigheten att vid tillståndsprövningen avgöra om förutsättningarna för att verkställa överlåtelsen är uppfyllda.

I förekommande fall måste överlåtelsen enligt direktivet (artikel 12.3 b) även godkännas av det uppdragsgivande företaget. För att genomföra direktivets krav bör det införas en bestämmelse med sådan innebörd. I avsnitt 8.2.4 föreslås att ett uppdragsgivande företag i den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska definieras som den som i egenskap av arbetsgivare betalar försäkringspremier till tjänstepensionsföretaget

Det bör också införas bestämmelser som genomför direktivets krav på att information om villkoren för överlåtelsen i god tid ska göras tillgänglig för dem som ska godkänna överlåtelsen.

Närmare föreskrifter om när och hur godkännandena ska inhämtas och om vilken information som ska tillhandahållas och när det ska ske kan meddelas genom verkställighetsföreskrifter. Det bör därför inte införas ett sådant bemyndigande i lag som föreslås i promemorian.

Prop. 2018/19:158

443

Prop. 2018/19:158

444

Godkännande från behöriga myndigheter

En överlåtelse ska enligt andra tjänstepensionsdirektivet godkännas av den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hem- medlemsstat efter förhandsgodkännande av den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat (artikel 12.4). Ansökan om godkännande ska lämnas in av det mottagande tjänste- pensionsinstitutet och myndigheten i det mottagande institutets hem- medlemsstat ska utan dröjsmål vidarebefordra ansökan till den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemmedlemsstat (artikel 12.6).

För att uppfylla direktivets krav bör bestämmelser motsvarande de nämnda artiklarna införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det bör alltså framgå av den nya lagen att en överlåtelse av ett försäkrings- bestånd från ett svenskt tjänstepensionsföretag till ett utländskt tjänstepen- sionsinstitut måste godkännas av den behöriga myndigheten i det utländs- ka institutets hemland för att få verkställas. Det bör också införas en be- stämmelse om att Finansinspektionen är skyldig att bedöma en överlåtelse från ett svenskt företag när en ansökan om godkännande av överlåtelsen översänds från den behöriga myndighet som ska pröva ansökningen.

Finansinspektionens bedömning av en överlåtelse

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska den behöriga myndigheten för det överlåtande tjänstepensionsinstitutet vid en partiell överlåtelse bedöma om medlemmarnas och förmånstagarnas långsiktiga intressen i den kvarvarande delen är tillräckligt skyddade, och i övrigt bedöma om medlemmarnas och förmånstagarnas individuella rättigheter försämras på grund av överlåtelsen och om de tillgångar som hör till pensionsplanen och som ska överlåtas är tillräckliga och lämpliga, i enlighet med tillämpliga regler i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat, för att täcka de skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättig- heter som ska överlåtas (artikel 12.8). Medlemsstaterna ska säkerställa att kostnaderna för överlåtelsen inte belastar de kvarvarande medlemmarna och förmånstagarna i det överlåtande tjänstepensionsinstitutet (artikel 12.2).

För att uppfylla direktivets krav bör det införas bestämmelser om det Finansinspektionen ska bedöma när inspektionen tar emot en översänd an- sökan från en behörig myndighet för ett övertagande utländskt institut. Kraven på bedömning av skyddet för de långsiktiga intressena hos kvar- varande medlemmar och förmånstagare vid överlåtelse av en del av ett bestånd (artikel 12.8 a), och av om medlemmarnas och förmånstagarnas rättigheter försämras (artikel 12.8 b) bör genomföras genom en bestäm- melse om att Finansinspektionen ska bedöma om överlåtelsen innebär att den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersät- tningsberättigade försämras. Därigenom tillgodoses också kravet på att det ska säkerställas att kvarvarande medlemmar och förmånstagare inte belastas med kostnaderna för överlåtelsen (artikel 12.2).

När det gäller direktivets krav på en bedömning av om tillgångarna som ska överlåtas är tillräckliga och lämpliga för att täcka de skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter som ska överlåtas (artikel 12.8 c), anförs i promemorian att det bör kunna sammanfattas med att företaget med beaktande av överlåtelsen ska leva upp till krav i fråga

om skuldtäckning och kapitalbas. I promemorian föreslås att detta genom- förs genom ett krav på bedömning av om det överlåtande företaget har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats. Finansinspektionen och Svensk Försäkring ifrågasätter om det är ett korrekt genomförande av direktivet. Kapitalbaskravet är dock av tradition i svensk rätt avsett att säkerställa att ett företag har tillräckliga tillgångar i förhållande till skulder och avsättningar. Kravet bör därför genomföras på det sätt som föreslås i promemorian.

Enligt direktivet ska resultatet av myndighetens bedömning översändas till den myndighet som ska godkänna överlåtelsen inom åtta veckor (artikel 12.9). Detta bör genomföras genom att en bestämmelse med sådant innehåll införs i den nya lagen.

Informationsskyldighet efter ett beslut om godkännande

När en överlåtelse som utmynnar i gränsöverskridande verksamhet har godkänts ska den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hem- medlemsstat enligt andra tjänstepensionsdirektivet lämna viss information till myndigheten i det mottagande institutets hemmedlemsstat (artikel 12.11). Informationen ska lämnas inom fyra veckor från det att myndig- heten fick information om godkännandet och den ska avse de krav i social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på området för tjänste- pensionsplaner och i enlighet med vilka pensionsplanen måste förvaltas. Information ska också lämnas om vilka informationskrav i värdlandet som ska tillämpas på den gränsöverskridande verksamheten. För att uppfylla dessa krav i direktivet bör det införas bestämmelser med sådana skyldigheter för Finansinspektionen.

Verkställighet av överlåtelsen

I andra tjänstepensionsdirektivet föreskrivs att det mottagande tjänstepen- sionsinstitutet ska få börja förvalta pensionsplanen när det har mottagit ett beslut om godkännande av överlåtelsen, eller när det har gått två veckor från det att beslutet fattades och ytterligare fem veckor, om ingen information om beslutet mottagits från myndigheten (artikel 12.12). Direktivet bör genomföras i denna del genom en bestämmelse med motsvarande innehåll i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

I promemorian föreslås att tillståndsbeslutet ska anmälas för registrering till Bolagsverket som genast ska registrera beslutet, och att ansvaret för beståndet övergår vid registreringen. Detta föreslås gälla även i de speci- ella fall då företaget inte har mottagit något beslut om godkännande inom föreskriven tid. Registrering i försäkringsregistret är enligt svensk försäk- ringslagstiftning den tidpunkt vid vilken det civilrättsliga ansvaret för ett bestånd övergår till ett övertagande företag. Den ordningen utgår dock från ett nationellt förfarande med registrering av svenska myndighetsbeslut. Det bör inte införas krav på registrering av utländska myndigheters godkännanden av överlåtelser i försäkringsregistret, och därför bör den civilrättsliga ansvarsövergången i stället knytas till den tidpunkt då det övertagande företaget börjar förvalta pensionsplanen.

Det kan visserligen, så som Lagrådet påpekar, föranleda problem i tillämpningen att ansvarsövergången är knuten till den tidpunkt då det utländska institutet tar emot beslutet om godkännande, eftersom det kan

Prop. 2018/19:158

445

Prop. 2018/19:158 vara svårt för en utomstående att avgöra när det sker. Det är dock inte lämpligt att bestämma en annan tidpunkt för den civilrättsliga ansvars- övergången med tanke på direktivets reglering, vilket även Lagrådet anser. För övrigt ligger det i det övertagandes institutets intresse att försäkra sig om att försäkringstagare och försäkrade känner till att överlåtelsen har genomförts.

Därmed uppkommer inte den oklarhet som Svensk Försäkring pekar på, nämligen frågan om vad som ska registreras av Bolagsverket när ett institut inte fått del av godkännandebeslutet.

Information och tillsyn vid gränsöverskridande verksamhet efter en gränsöverskridande överlåtelse

Om det mottagande tjänstepensionsinstitutet driver gränsöverskridande verksamhet ska andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om informationsskyldighet för och löpande tillsyn av den behöriga myndigheten i värdlandet tillämpas (artikel 12.14). Lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige (förkortad LUFT) är tillämplig på utländska tjänstepension- sinstitut som driver verksamhet i Sverige. I den lagen finns bestämmelser om tillsyn och informationsskyldighet vid gränsöverskridande verksamhet, och i avsnitt 7 föreslås de ändringar som krävs för att uppfylla direktivets krav. Lagen är tillämplig fr.o.m. den dag som ett tjänste- pensionsinstitut börjar driva gränsöverskridande verksamhet efter en överlåtelse, och någon ytterligare bestämmelse för att uppfylla de nu aktuella kraven i direktivet krävs inte.

11.8Övertagande av bestånd från ett utländskt tjänstepensionsinstitut

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska helt eller delvis få överta ett bestånd av tjänstepensionsavtal från ett utländskt tjänstepen- sionsinstitut. Det ska krävas tillstånd av Finansinspektionen för att ett sådant överlåtelseavtal ska få verkställas.

En ansökan om tillstånd ska göras av det övertagande tjänstepen- sionsföretaget. Ansökan ska innehålla det skriftliga överlåtelseavtalet, uppgifter om avtalsparternas namn, hemvist och det land inom EES där respektive part är registrerad eller auktoriserad, en beskrivning av det bestånd av tjänstepensionsavtal som ska övertas och det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ligger till grund för avtalen, namn och hemvist för den arbetsgivare eller egenföretagare som erbju- der pensionsförmåner enligt de tjänstepensionsavtal som ingår i bestån- det eller som gör inbetalningar till institutet, dokumentation om att överlåtelsen har godkänts av arbetsgivaren eller egenföretagaren och en majoritet av de personer som har eller kommer att ha rätt till pensions- förmåner enligt avtalen eller den överenskommelse som ligger till grund för dem, eller av en majoritet av företrädare för dessa personer, och uppgift om vilket land som är värdland i fråga om de tjänstepen- sionsavtal som ingår i överlåtelsen.

446

Finansinspektionen ska utan dröjsmål översända ansökan till den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland för bedöm- ning.

Tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet ska ges, om

–all information som ansökan ska innehålla har lämnats,

–den behöriga myndigheten i det andra landet har godkänt över- låtelsen,

–de rättigheter som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade hos det övertagande företaget före och efter överlåtelsen är tillräckligt skyddade,

–det övertagande företaget har den kapitalbas som krävs sedan över- låtelsen har beaktats, och

–det övertagande företagets organisation är ändamålsenlig och den som deltar i ledningen av det övertagande företaget har tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt är lämplig för uppgiften med hänsyn till den föreslagna överlåtelsen.

Finansinspektionen ska få förelägga det övertagande företaget att ge in den ytterligare utredning som är nödvändig för att inspektionen ska kunna bedöma om de rättigheter som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade hos det övertagande före- taget är tillräckligt skyddade.

Finansinspektionen ska meddela beslut i ärendet inom tre månader från det att ansökan togs emot och inom två veckor därefter underrätta den behöriga myndigheten för det överlåtande institutet om beslutet. Finansinspektionen ska, om överlåtelsen leder till gränsöverskridande verksamhet, lämna information till det övertagande företaget om de regler för verksamheten som ska tillämpas på det överlåtna beståndet av tjänstepensionsavtal. Informationen ska lämnas inom en vecka från det att Finansinspektionen tog emot den från den utländska myndig- heten.

När tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet har lämnats ska det över- tagande företaget genast anmäla tillståndsbeslutet för registrering till Bolagsverket, och Bolagsverket ska genast registrera beslutet. När registrering har gjorts övergår ansvaret för det överlåtna beståndet på det övertagande företaget.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon avgiftsbestäm- melse eller ett bemyndigande att meddela föreskrifter om avgifter i la- gen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verk- samhet i Sverige.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår inte några bestämmelser om gränsöverskridande överlåtelser.

Remissinstanserna har inga synpunkter i denna del.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens för- slag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska ansökan om tillstånd ges in inom fyra månader från det att stämman i det överlåtande utländska tjänstepensions- institutet och berörd arbetsgivare godkände överlåtelsen, tillstånd anses ha getts efter fyra månader och tre veckor från det att ansökan togs emot av Finansinspektionen om inspektionen inte har meddelat beslut inom tre månader, det övertagande företaget underrätta varje försäkringstagare

Prop. 2018/19:158

447

Prop. 2018/19:158 om överlåtelsen och Finansinspektionen offentliggöra överlåtelsen i det land där åtagandena ska fullgöras.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen ifrågasätter om direktivet genomförs korrekt genom promemorians förslag. Inspektionen anser bl.a. att kravet på att det övertagande tjänstepensionsföretaget ska ha den kapitalbas som krävs går längre än det som följer av direktivet. Svensk Försäkring ifrågasätter om kravet på att företagets finansiella ställning ska vara tillfredsställande tillför något i förhållande till kravet på att företaget ska ha en tillräcklig kapitalbas.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Gällande rätt i fråga om överlåtelser från utländska försäkringsgivare

Försäkringsrörelselagen innehåller inte några krav för att ett svenskt försäkringsföretag ska få överta ett försäkringsbestånd från ett utländskt företag, och inte heller i övrigt något om överlåtelser från en utländsk för- säkringsgivare. I lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepen- sionsinstituts verksamhet i Sverige finns dock bestämmelser om som riktas till försäkringsgivare från ett land inom EES eller tredjeland och utländska tjänstepensionsinstitut som driver verksamhet i Sverige (1 kap. 1 §).

I 9 kap. LUFT finns bestämmelser om utländska försäkringsgivares överlåtelser av försäkringsbestånd. Bestämmelserna gäller inte för ut- ländska tjänstepensionsinstitut (jfr 1 kap. 5 § tredje stycket LUFT), men omfattar försäkringsgivare som driver tjänstepensionsverksamhet. En ut- ländsk försäkringsgivare kan helt eller delvis överlåta ett bestånd av för- säkringar till en svensk eller utländsk försäkringsgivare under de förutsätt- ningar som anges i kapitlet (9 kap. 1 § LUFT).

I fråga om överlåtelser från en EES-försäkringsgivare gäller följande. När Finansinspektionen av den behöriga myndigheten i det andra EES- landet ges möjlighet att yttra sig över en fråga om tillstånd till en över- låtelse av ett bestånd av försäkringar som meddelats i en verksamhet som drivits med stöd av lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepen- sionsinstituts verksamhet i Sverige, ska inspektionen lämna sitt samtycke om försäkringstagarnas rätt inte försämras och den övertagande försäk- ringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen beaktats (9 kap. 2 § LUFT). Innan Finansinspektionen yttrar sig ska den som hu- vudregel ge de berörda försäkringstagarna och andra ersättningsberät- tigade möjlighet att anmäla om de har något att invända mot överlåtelsen, varvid bestämmelsen om offentliggörande i 14 kap. 9 § FRL gäller i tillämpliga delar (9 kap. 3 § LUFT).

En försäkringsgivare från tredjeland får med Finansinspektionens tillstånd överlåta ett bestånd av försäkringar som hör till verksamheten till ett svenskt försäkringsföretag eller till en utländsk försäkringsgivare som har koncession i Sverige eller som är auktoriserad i ett land inom EES (9 kap. 4 § LUFT). Ansökan ska göras av både den överlåtande och den övertagande försäkringsgivaren (9 kap. 5 § LUFT). Innan inspektionen lämnar tillstånd till en överlåtelse ska den ge den behöriga myndigheten i det land där risker är belägna eller där åtaganden skall fullgöras möjlighet att yttra sig (9 kap. 6 § LUFT). Tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet

448

ska ges om försäkringstagarnas rätt inte försämras, den övertagande för- säkringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen beaktats och behörig myndighet i det land där risker är belägna eller där åtaganden ska fullgöras samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig (9 kap. 7 § första stycket LUFT). Om den övertagande försäkringsgivaren inte har koncession i Sverige ska kapitalbasen intygas av den behöriga myndig- heten i det EES-land som övervakar försäkringsgivarens soliditet (9 kap. 7 § andra stycket LUFT).

Om tillstånd att överlåta ett bestånd ges till en försäkringsgivare från tredjeland ska Finansinspektionen kungöra beslutet, och de försäkrings- tagare och andra ersättningsberättigade som berörs av överlåtelsen ska underrättas av den övertagande försäkringsgivaren. Om det ingår risker som är belägna i eller åtaganden som ska fullgöras i ett annat EES-land, ska Finansinspektionen som huvudregel offentliggöra den beslutade över- låtelsen i det landet enligt bestämmelserna där (9 kap. 8 § LUFT).

Var överlåtelser från utländska institut ska regleras

Den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska innehålla bestämmelser som rör och som riktas till svenska företag. När det gäller överlåtelser av för- säkringsbestånd från svenska tjänstepensionsföretag föreslås därför att det införs bestämmelser om det i den nya lagen om tjänstepensionsföretag (av-

snitten 11.1–11.7). Även när det gäller överlåtelser från utländska tjänste- pensionsinstitut till svenska företag finns krav i andra tjänstepen- sionsdirektivet (artikel 12) som kräver bestämmelser som riktas till svenska företag, vilka också bör införas i den nya lagen. Även om det kan framstå som en inte helt given uppdelning, bör dock överlåtelser till svenska tjänstepensionsföretag från utländska tjänstepensionsinstitut som redan driver verksamhet i Sverige regleras i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, eftersom det förefaller naturligt att det i första hand är i den lagen det kommer att sökas svar på vad som gäller i fråga om utländska institut i Sverige. Bestämmelser om överlåtelser från utländska tjänstepensions- institut till svenska tjänstepensionsföretag bör alltså föras in både i den nya lagen och i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensions- instituts verksamhet i Sverige, med den skillnaden att den förstnämnda lagen ska gälla överlåtelser från institut som inte driver verksamhet i Sverige. Vad som avses med att driva verksamhet i Sverige utgår från den betydelse uttrycket har i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.

Tillståndskrav för att verkställa avtal om att överta bestånd från ett utländskt tjänstepensionsinstitut

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet kräver en överlåtelse av alla eller en del av en pensionsplans skulder, tekniska avsättningar och andra skyldig- heter och rättigheter samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar godkännande från den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat (artikel 12.4). I Sverige har godkännande av överlåtelser av tradition benämnts tillstånd, vilket bör gälla även i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. För att uppfylla direktivets krav bör det därför införas bestämmelser om att det krävs

Prop. 2018/19:158

449

Prop. 2018/19:158

450

tillstånd för att verkställa ett avtal om överlåtelse från ett utländskt tjänste- pensionsinstitut till ett svenskt tjänstepensionsföretag. Sådana tillstånd bör ges av Finansinspektionen.

I svensk rätt motsvaras pensionsplanen och dess delar i detta samman- hang av begreppet försäkringsbestånd. Pensionsplanerna kan dock vara att betrakta som annat än försäkring och verksamheten med att förvalta planerna och tillhörande tjänstepensionsavtal kan anses vara annat än försäkringsrörelse enligt lagstiftningen i ett överlåtande tjänstepensions- instituts hemland. Bestämmelserna bör därför utformas med hänsyn till att de pensionsplaner som ska överlåtas kan ha olika rättslig innebörd i berörda medlemsstater. Bestånd som överlåts från ett utländskt institut bör därför kallas bestånd av tjänstepensionsavtal. I avsnitt 6.5 föreslås ett förbud för tjänstepensionsföretag att driva främmande verksamhet, vilket innebär att tjänstepensionsföretag bara får driva verksamhet med tjänste- pensionsförsäkringar och därmed sammanhängande verksamhet. Det med- för att de avtal som ingår i en beståndsöverlåtelse efter överlåtelsen måste anses utgöra tjänstepensionsförsäkringar, och förvaltningen måste vara försäkringsrörelse enligt svensk rätt, för att ett svenskt tjänstepensions- företag ska kunna driva verksamheten efter övertagandet.

Ansökan om tillstånd

I andra tjänstepensionsdirektivet föreskrivs att en ansökan om god- kännande av en överlåtelse ska ges in av det mottagande tjänste- pensionsinstitutet till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten (artikel 12.4). För att uppfylla direktivet i denna del bör det införas en bestämmelse om att ansökan om tillstånd ska göras av det svenska tjänste- pensionsföretaget.

En ansökan ska enligt direktivet innehålla det skriftliga överlåtelse- avtalet i vilket anges överlåtelsens villkor, en beskrivning av pensions- planens viktigaste särdrag och av de skulder eller tekniska avsättningar som ska överlåtas och andra skyldigheter och rättigheter samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar, namn på och huvudsaklig förvaltningsort för det överlåtande och det mottagande pensionsinstitutet och medlemsstater där de är registrerade eller auktoriserade, namn på och den huvudsakliga förvaltningsorten för det uppdragsgivande företaget, belägg för förhandsgodkännanden från berörda medlemmar, förmåns- tagare och uppdragsgivande företag, och i förekommande fall de medlems- stater vars social- och arbetsmarknadslagstiftning på området för tjänste- pensionsplaner är tillämplig på den berörda pensionsplanen (artikel 12.5).

För att genomföra direktivets krav bör det införas bestämmelser som innebär att en tillståndsansökan ska innehålla de uppgifter som direktivet kräver. Ett uppdragsgivande företag kan komma att ha olika innebörd i olika medlemsstater, så länge den ryms inom definitionen i direktivet (artikel 6.3). Det bör därför lämnas utrymme för sådana olikheter i fråga om dokumentation av de godkännanden som krävs. Samma sak gäller be- nämningen på de personer som har eller kan ha rätt till pensionsförmåner enligt pensionsplanen. Det land vars social- och arbetsmarknadslagstift- ning är tillämplig föreslås i avsnitt 7.1 få beteckningen värdland.

Det kan visserligen diskuteras om inte innehållet i en ansökan borde regleras genom verkställighetsföreskrifter, på samma sätt som beskrivs i

avsnitt 11.3 i fråga om nationella överlåtelser. Eftersom en förutsättning för att tillstånd ska ges enligt direktivet är att samtliga uppgifter har lämnats in i ansökan bör uppgifterna i det här fallet anges i lag.

Yttrande från behörig myndighet

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat utan dröjsmål efter mottagande av en ansökan vidarebefordra ansökan till den behöriga myndigheten för det överlåtande tjänstepensionsinstitutet för bedömning (artikel 12.6). För att genomföra direktivet i denna del bör det i den nya lagen om tjänstepensionsföretag och i lagen om utländska försäkrings- givares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige införas en bestämmelse om en sådan skyldighet för Finansinspektionen.

Förutsättningar för tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal

Medlemsstaterna ska enligt andra tjänstepensionsdirektivet säkerställa att kostnaderna för en överlåtelse inte belastar de befintliga medlemmarna och förmånstagarna i det mottagande tjänstepensionsinstitutet (artikel 12.2). Vilka omständigheter en behörig myndighet i det mot- tagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat i övrigt ska bedöma när det gäller godkännande av en överlåtelse anges i direktivet (artikel 12.7). Bedömningen ska avse att all information finns med i ansökan, att det mottagande tjänstepensionsinstitutets administrativa uppbyggnad och finansiella ställning och dess lednings anseende eller yrkeskvalifikationer eller erfarenhet på området är förenliga med den föreslagna överlåtelsen, att de långsiktiga intressena hos det mottagande institutets medlemmar och förmånstagare och den överlåtna delen av pensionsplanen är tillräckligt skyddade under och efter överlåtelsen och att tillgångarna som överlåts är tillräckliga och lämpliga för att täcka de skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter som ska överlåtas i enlighet med reglerna i det mottagande institutets hemmedlemsstat. Det mottagande institutets tekniska avsättningar ska även vara fullt skuldtäckta vid tid- punkten för överlåtelsen om det är en överlåtelse som resulterar i gräns- överskridande verksamhet. För att uppfylla kraven i direktivet bör det införas bestämmelser som innebär att de bedömningar som ska göras enligt direktivet utgör förutsättningar för att Finansinspektionen ska bevilja tillstånd.

Kravet i direktivet (artikel 12.7 c) på att bedöma om de långsiktiga intressena hos det mottagande tjänstepensionsinstitutets medlemmar och förmånstagare och den överlåtna delen av pensionsplanen är tillräckligt skyddade under och efter överlåtelsen bör genomföras genom en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag och i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige om att de rättigheter som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade hos det övertagande företaget före och efter överlåtelsen ska vara tillräckligt skyddade. En sådan bestämmelse uppfyller också direktivets krav (artikel 12.2) på att säkerställa att befintliga medlemmar och förmånstagare inte belastas med kostnaderna för överlåtelsen.

Prop. 2018/19:158

451

Prop. 2018/19:158 Enligt förslaget i promemorian bör kraven i direktivet på att bedöma om tillgångarna som överlåts är tillräckliga och lämpliga och om det mot- tagande institutets tekniska avsättningar är fullt skuldtäckta (artikel 12.7 d och e) genomföras genom en bestämmelse om krav på att det övertagande företaget har den kapitalbas som krävs. Finansinspektionen ifrågasätter om direktivet genomförs korrekt genom det förslaget och menar att ett kapitalbaskrav går längre än vad som följer av direktivet. Kapitalbaskravet är av tradition i svensk rätt avsett att säkerställa att ett företag har tillräck- liga tillgångar i förhållande till skulder och avsättningar. Regeringen anser därför att de bedömningar av tillgångar och skuldtäckning som anges i direktivet bör genomföras på det sätt som föreslås i promemorian, och avsikten är inte att det ska innebära ett högre krav än vad som följer av direktivet.

Den bedömning av det övertagande företagets administrativa uppbygg- nad och finansiella ställning och dess lednings anseende, yrkeskvalifikati- oner eller erfarenhet på området som ska göras enligt direktivet (artikel

12.7b) bör genomföras delvis genom bestämmelser om att det över- tagande företagets organisation ska vara ändamålsenlig och att före- trädaren för det övertagande företaget ska ha tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt vara lämpad att leda den planerade verksamheten. I promemorian föreslås därutöver ett krav på att det övertagande företagets finansiella ställning ska vara tillfredsställande med hänsyn till den planerade verksamhetens omfattning och art. Regeringen anser i likhet med Svensk Försäkring att det inte finns anledning att vid sidan av kravet på tillräcklig kapitalbas också kräva en bedömning av företagets finansiella ställning. Direktivets krav i den delen får anses omfattas av kapitalbaskravet.

I direktivet föreskrivs bl.a. att den behöriga myndigheten i det mot- tagande tjänstepensionsinstituts hemmedlemsstat ska godkänna över- låtelsen efter förhandsgodkännande från den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat (artikel 12.4). Detta bör genomföras genom att det i bestämmelsen om förutsättningar för tillstånd anges att den behöriga myndigheten för det överlåtande institutet måste ha godkänt överlåtelsen.

Utredningsåtgärder av Finansinspektionen

Enligt försäkringsrörelselagen får Finansinspektionen i ett ärende om till- stånd till överlåtelse av försäkringsbestånd förelägga de ansökande företagen att komplettera ansökan med ytterligare utredning som är nöd- vändig för att kunna fastställa att den rätt som tillkommer försäkrings- tagarna och andra ersättningsberättigade inte försämras (14 kap. 8 §). I avsnitt 11.5 föreslås att en sådan bestämmelse tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag för nationella överlåtelser. Även om det inte finns några bestämmelser om sådana utredningsåtgärder i direktivet anser regeringen att det bör finnas en möjlighet till kompletteringar även vid gränsöverskridande överlåtelser. Bestämmelser med den innebörden bör därför införas även för gränsöverskridande överlåtelser som ska prövas av Finansinspektionen. Föreläggande ska dock bara kunna riktas till det företag som har lämnat in ansökan, dvs. det svenska övertagande företaget.

452

Underrättelser och tidsfrister

Beslut i fråga om godkännande av ett överlåtelseavtal ska enligt andra tjänstepensionsdirektivet fattas och meddelas av myndigheten i det mottagande företagets hemmedlemsstat inom tre månader från det att ansökan mottogs (artikel 12.4). Myndigheten ska informera den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemland om beslutet inom två veckor (artikel 12.11). När den myndigheten i sin tur informerar myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemland om den social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänste- pensionsområdet som är tillämplig på det överlåtna beståndet, och vilka informationskrav som ska tillämpas på den gränsöverskridande verksam- heten, ska den myndighet som fattat tillståndsbeslutet översända informa- tionen till det mottagande tjänstepensionsinstitutet inom en vecka. Dessa krav i direktivet bör genomföras genom att det införs bestämmelser med sådan innebörd.

Verkställighet av avtalet

Efter att ha mottagit beslut om godkännande, eller om ingen information om beslutet mottagits från myndigheten vid utgången av en viss angiven period, nämligen inom två veckor efter att beslutet har fattats, inom ytterligare fyra veckor och inom en vecka därefter, ska det mottagande tjänstepensionsinstitutet enligt andra tjänstepensionsdirektivet få börja förvalta pensionsplanen (artikel 12.12).

I promemorian föreslås att sådana bestämmelser ska införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag men att det också ska krävas en registrering hos Bolagsverket för att ansvaret för beståndet ska övergå till det övertagande företaget. För att genomföra direktivets krav anser regeringen att det bör införas en bestämmelse om att ett överlåtelseavtal får verkställas när det övertagande företaget får del av tillståndsbeslutet. Bestämmelsen bör också så som föreslås i promemorian kompletteras med ett krav på registrering i försäkringsregistret. Som beskrivs i avsnitt 11.7 ska beslut om överlåtelser enligt försäkringsrörelselagen registreras i försäkringsregistret, och det är tidpunkten för registrering som avgör när det civilrättsliga ansvaret för ett bestånd övergår från det överlåtande till det övertagande företaget. För att det svenska försäkringsregistret ska vara så komplett som möjligt, och för att upprätthålla den av svensk tradition gällande tidpunkten för övergång av ansvar för försäkringsavtal, anser regeringen att det är lämpligt att samma ordning gäller för bestånd som övertas av svenska tjänstepensionsföretag efter tillstånd av Finans- inspektionen. Till skillnad från de överlåtelser som behandlas i avsnitt 11.7 är det i de här fallen fråga om svenska myndighetsbeslut som ska regi- streras, och ett svenskt företags övertagande av ett civilrättsligt ansvar. Registreringsskyldigheten och tidpunkten för ansvarsövergången kan där- för enligt regeringens mening i dessa fall följa den hittills gällande svenska ordningen.

Överklagande

I andra tjänstepensionsdirektivet föreskrivs att skälen för att en ansökan om godkännande av en överlåtelse avslås ska anges inom tre månader, och att ett avslag ska kunna överklagas till domstol (artikel 12.10).

Prop. 2018/19:158

453

Prop. 2018/19:158 Enligt 32 § förvaltningslagen (2017:900) ska som huvudregel ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt innehålla en klargörande motivering. I avsnitt 15.5 föreslås att beslut av Finans- inspektionen enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol, och enligt 10 kap. 4 § LUFT får även Finansinspektionens beslut enligt den lagen överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Enligt nämnda artikel i direktivet ska också en underlåtenhet att handla från den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat kunna överklagas till domstol. I avsnitt 15.5 föreslås be- stämmelser om rätt att begära förklaring av domstol om ett ärende onödigt uppehålls. Genom det förslaget uppfylls direktivets krav i den delen.

Det krävs ingen ytterligare bestämmelse för att uppfylla de nu aktuella kraven i direktivet.

Avgifter till Finansinspektionen

De ärenden om tillstånd till beståndsöverlåtelser som Finansinspektionen ska handlägga enligt de föreslagna bestämmelserna i 9 kap. LUFT kom- mer föranleda kostnader för inspektionen som bör täckas av den som söker tillstånd på samma sätt som gäller för andra ansöknings- och anmälnings- ärenden hos Finansinspektionen.

I 3 § förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen anges att avgift tas ut i de fall som framgår av bilagan till förordningen för prövning av ansökan och anmälan enligt ett antal uppräknade lagar, bl.a. lagen om utländska försäkringsgivares och tjänste- pensionsinstituts verksamhet i Sverige.

Avgifter för ärenden enligt lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige har utfärdats med stöd av ett generellt bemyndigande då riksdagen godkände att avgifter för prövning av tillståndsärenden tas ut i form av ansökningsavgifter och bemyndigade regeringen att meddela föreskrifter om ansöknings- och expeditionsavgift- er för de statliga förvaltningsmyndigheterna (prop. 1989/90:138, bet. 1989/90:FiU38, rskr. 1989/90:289). Enligt en ändring i 8 kap. 1 § andra stycket regeringsformen som trädde i kraft den 1 januari 2011 ska ett be- myndigande att meddela föreskrifter alltid ges i lag eller förordning. Enligt övergångsbestämmelsen i punkt 5 till ändringen gäller äldre bemyndigan- den fortfarande utan hinder av att de inte har tillkommit i den ordning som anges i regeringsformen i dess nya lydelse. Regeringen kan således även fortsättningsvis föreskriva om avgifter för ärenden enligt lagen om ut- ländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, och någon ny avgiftsbestämmelse med bemyndigande att med- dela föreskrifter behövs inte.

	11.9	Medling

	Regeringens förslag: Om Finansinspektionen och den behöriga
	myndigheten för ett utländskt tjänstepensionsinstitut som är registrerat
	eller auktoriserat inom EES inte kan komma överens om förfarandet vid
454	en gränsöverskridande överlåtelse, ska inspektionen få hänskjuta

ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten	Prop. 2018/19:158
för icke-bindande medling.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår inte några bestämmelser
om gränsöverskridande överlåtelser.
Remissinstanserna har inga synpunkter i denna del.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I andra tjänstepensionsdirektivet
föreskrivs att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten
(Eiopa) på begäran av någon av de behöriga myndigheterna eller på eget
initiativ får genomföra icke-bindande medling i enlighet med artikel 31
andra stycket c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk
tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsm-
yndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av
kommissionens beslut 2009/79/EG, om det vid en gränsöverskridande
överlåtelse uppstår oenighet om förfarandet, innehållet i en åtgärd eller en
utebliven åtgärd dem emellan (artikel 12.13). Artikel 31 i nämnda EU-
förordning reglerar en samordningsfunktion för Eiopa. Myndigheten ska
svara för den allmänna samordningen mellan behöriga myndigheter,
särskilt i situationer då en ogynnsam utveckling kan komma att äventyra
finansmarknadernas korrekta funktion och integritet, eller stabiliteten hos
det finansiella systemet i unionen. Myndigheten ska främja samordnade
reaktioner från unionen, bl.a. genom att genomföra icke-bindande medling
efter begäran av de behöriga myndigheterna eller på eget initiativ, utan att
detta påverkar tillämpningen av artikel 19. Artikel 19 innehåller före-
skrifter om bindande medling som kan genomföras av Eiopa i vissa fall.
Direktivet bör i denna del genomföras genom bestämmelser som innebär
att Finansinspektionen ges möjlighet att begära sådan icke-bindande
medling av Eiopa.

11.10	Särskilda bestämmelser vid likvidation och
	konkurs

Regeringens förslag: Ett försäkringsbestånd ska vid ett tjänste-
pensionsföretags likvidation eller konkurs om möjligt överlåtas till ett
eller flera tjänstepensionsföretag, försäkringsföretag eller utländska
tjänstepensionsinstitut. För en sådan överlåtelse ska samma förut-
sättningar gälla som om det överlåtande företaget inte hade gått i lik-
vidation eller försatts i konkurs, med undantag för kravet på att den rätt
som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersätt-
ningsberättigade inte ska försämras vid överlåtelse till ett svenskt
tjänstepensionsföretag eller försäkringsföretag.
Vid tillämpning av det som föreskrivs i konkurslagen om rätt till talan
om återgång ska ett överlåtelseavtal anses ingånget den dag tillstånd att
verkställa avtalet lämnades.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att		455

Prop. 2018/19:158 enligt utredningens förslag ska ett tjänstepensionsföretag som har gått i likvidation eller försatts i konkurs om möjligt överlåta beståndet till ett annat tjänstepensionsföretag.

Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås att ett tjänstepensionsföretag som har gått i likvidation eller försatts i konkurs om möjligt ska överlåta beståndet till ett annat tjänstepensionsföretag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring anser att det bör vara tillåtet med överlåtelse till ett utländskt tjänstepensionsinstitut vid likvida- tion och konkurs, eftersom det ger fler möjliga mottagare av beståndet.

Skälen för regeringens förslag: Enligt försäkringsrörelselagen ska ett bestånd av livförsäkringar om möjligt överlåtas till en eller flera andra försäkringsgivare när ett livförsäkringsföretag har gått i likvidation eller försatts i konkurs (14 kap. 16 §). Kravet på att den rätt som tillkommer försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade inte försämras undan- tas vid sådana överlåtelser (14 kap. 17 § FRL). Vidare gäller att vid tillämpning av det som föreskrivs i konkurslagen (1987:672) om rätt till talan om återgång ska ett överlåtelseavtal anses ingånget den dag tillstånd att verkställa avtalet lämnades (14 kap. 15 § FRL).

Det är enligt regeringens mening lämpligt att ett tjänstepensionsföretag har samma skyldigheter som ett försäkringsföretag att överlåta sitt försäk- ringsbestånd vid likvidation eller konkurs. Motsvarande bestämmelser bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. För att öka hand- lingsutrymmet när ett företag är i trångmål, bör även utländska tjänste- pensionsinstitut anges i bestämmelsen, så som Svensk Försäkring anför.

Enligt regeringens mening krävs det inte därutöver någon bestämmelse om att ett företag som gått i likvidation eller konkurs får överlåta sitt försäkringsbestånd.

Vid överlåtelse till ett utländskt tjänstepensionsinstitut är det den be- höriga myndigheten i det utländska institutets hemland som ska godkänna överlåtelsen enligt bestämmelserna i det landet, vilket kan innebära att överlåtelser från företag som gått i likvidation eller försatts i konkurs inte godkänns även om de är tillåtna enligt svensk rätt.

12Associationsrättsliga och avtalsrättsliga frågor

12.1Associationsrättsliga regler för tjänstepensionsaktiebolag

Regeringens förslag: Allmänna föreskrifter som gäller för aktiebolag ska gälla för tjänstepensionsaktiebolag om inte annat föreskrivs.

Försäkringsrörelselagens associationsrättsliga bestämmelser om för- säkringsaktiebolag ska tillämpas på tjänstepensionsaktiebolag, med

456

undantag för bestämmelserna om tillämpning av allmänna bestämmel- ser för aktiebolag, hinder för bildande av bolag, bolagsordningens inne- håll, skyldighet att ha ett revisionsutskott, revisorns uppdragstid, en domstols entledigande av revisorn, EU:s revisorsförordning, fusion, tvångslikvidation, kontrollbalansräkningens innehåll, hinder mot beslut om upphörande av likvidation och företagsnamn, som det i stället införs särskilda bestämmelser om i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Ett tjänstepensionsaktiebolags bolagsordning ska utöver det som krävs enligt aktiebolagslagen ange vilka försäkringsklasser verksamhe- ten ska avse och om verksamheten ska drivas utanför EES. Det ska också anges hur bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst eller på annat sätt täcka bolagets förlust, i stället för det som enligt aktiebolags- lagen ska anges i fråga om annat syfte än att ge vinst till fördelning mellan aktieägarna.

Ett tjänstepensionsaktiebolag ska bara få vara överlåtande bolag vid en fusion om ett annat svenskt tjänstepensionsaktiebolag eller en mot- svarande juridisk person med hemvist i ett annat land inom EES än Sverige är övertagande bolag.

Ordet tjänstepension ska ingå i ett tjänstepensionsaktiebolags före- tagsnamn.

Föreskrifter om tillämpning av allmänna bestämmelser för aktiebo- lag, hinder för bildande av bolag, skyldighet att ha ett revisionsutskott, revisorns uppdragstid, en domstols entledigande av revisorn, EU:s re- visorsförordning, tillstånd att verkställa en fusionsplan, registrering av fusion, absorption av helägt dotterbolag, tvångslikvidation, kontrollba- lansräkningens innehåll och hinder mot beslut om upphörande av lik- vidation ska för tjänstepensionsaktiebolag införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag och motsvara det som gäller för försäkrings- aktiebolag enligt försäkringsrörelselagen.

I försäkringsrörelselagen ska det införas ett ytterligare undantag från Bolagsverkets skyldighet att besluta om tvångslikvidation, nämligen när ett försäkringsaktiebolags tillstånd att driva försäkringsrörelse har återkallats men bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva verksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Utredningens förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska även bestämmelserna i försäkrings- rörelselagen om krav på ytterligare uppgifter som ska finnas i bolagsord- ningen, överlåtande bolag vid fusion, behandling av ansökan om verkställ- ande av fusionsplan, när en sådan ansökan ska avslås och när fusion ska anmälas för registrering, absorption av helägt dotterbolag, kontroll- balansräkningens innehåll och hinder mot beslut om upphörande av

Prop. 2018/19:158

457

Prop. 2018/19:158 likvidation gälla för tjänstepensionsaktiebolag. I promemorian föreslås inte att bolagsordningen ska innehålla uppgift om försäkringsklasser.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Bolagsverket anser att det kan behövas undantag från tvångslikvidation om ett tillstånd har återkallats frivilligt men ansökan om tillstånd till annan verksamhet inte har gjorts, och att det är oklart om ansökan om tillstånd till annan verksamhet måste ske samtidigt som tillståndet återkallas för att tvångslikvidation ska undvikas. Bolagsverket anför också att det är oklart vad konsekvensen blir av att ett aktiebolag överlåtit hela sitt tjänstepensionsbestånd. Vidare anser Bolagsverket att det bör framgå av den nya lagen vilka associationsformer som ska tillåtas att fusionera med varandra. Svensk Försäkring anser att vinst- och kapitalandelslån ska tillåtas för alla bolag och att det bör vara möjligt att dela ett försäkringsaktiebolag till ett försäkringsaktiebolag och ett tjänstepensionsaktiebolag.

Skälen för regeringens förslag

Allmänna aktiebolagsrättsliga regler ska gälla för tjänstepensionsaktiebolag

Den verksamhet som tjänstepensionsaktiebolagen kommer att driva utgör en form av försäkringsrörelse, och utgångspunkten för förslagen i detta avsnitt är därför att de associationsrättsliga reglerna för tjänstepensions- aktiebolag i så stor utsträckning som möjligt ska motsvara de regler som gäller för övrig försäkringsrörelse, närmare bestämt för försäkringsaktie- bolag. På det sättet kommer samverkan och övergång mellan olika verk- samheter att förenklas.

Enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), FRL, gäller föreskrifterna för aktiebolag i allmänhet för försäkringsaktiebolag om inte något annat är särskilt föreskrivet (11 kap. 1 §). Detta bör gälla även för tjänstepensions- aktiebolag. I promemorian föreslås att det i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag ska införas en hänvisning till den bestämmelsen i försäkringsrörelselagen. Regeringen anser dock att det blir en tydligare mer lättläst reglering om det framgår direkt i den nya lagen att allmänna föreskrifter för aktiebolag som huvudregel gäller för tjänstepensions- aktiebolag, och en sådan bestämmelse bör därför införas.

Bestämmelser i aktiebolagslagen som bör tillämpas på tjänstepensionsaktiebolag

De allmänna föreskrifter för aktiebolag som föreslås gälla för tjänstepen- sionsaktiebolagen finns framför allt i aktiebolagslagen (2005:551), för- kortad ABL. Frågan är om det krävs några undantag, ändringar eller tillägg i förhållande till aktiebolagslagen beträffande tjänstepensionsaktiebolag.

Regeringen bedömde i prop. 2009/10:246 att flertalet paragrafer i aktie- bolagslagen bör tillämpas på försäkringsaktiebolag utan ändringar. De be- dömningar som gjordes i den propositionen står sig huvudsakligen även i fråga om tjänstepensionsaktiebolag. När det gäller kravet på aktiekapital i 1 kap. ABL bör dock följande nämnas. Aktiekapitalet i ett privat aktie- bolag ska uppgå till minst 50 000 kr (1 kap. 5 § ABL) och i ett publikt aktiebolag till minst 500 000 kr (1 kap. 14 § ABL). I avsnitt 8.5.5 föreslås

458

att ett tjänstepensionsföretag ska ha en kapitalbas som uppgår till minst ett garantibelopp om 790 prisbasbelopp när verksamheten påbörjas. Beloppet föreslås kunna sättas ned med högst hälften om det finns särskilda skäl. Garantibeloppet kommer alltså att överstiga minsta aktiekapital enligt aktiebolagslagen. För försäkringsaktiebolagens del anses kravet på garan- tibelopp, som också väl överstiger det aktiekapitalkrav som ställs på publika aktiebolag, innebära att aktiebolagslagens krav på aktiekapital alltid är uppfyllt, och att det således inte finns något som hindrar att aktiebolagslagens bestämmelser om minsta aktiekapital gäller (se samma prop. s. 231). Regeringen gör samma bedömning för tjänstepensions- aktiebolagens del. De bestämmelser i aktiebolagslagen som gäller för försäkringsaktiebolag utan ändringar bör således gälla även för tjänstepen- sionsaktiebolag.

Avvikelser från aktiebolagslagen som bör var samma för försäkringsaktiebolag och tjänstepensionsaktiebolag

Som konstateras ovan bör de flesta bestämmelserna i aktiebolagslagen gälla för tjänstepensionsaktiebolagen. I 11 kap. FRL finns det ett antal be- stämmelser om ändringar, tillägg och undantag i förhållande till aktie- bolagslagen för försäkringsaktiebolagens del.

Motiven till behovet av anpassningar för försäkringsaktiebolag redovisas i bl.a. prop. 2009/10:246 och prop. 2013/14:86. Det gäller be- stämmelser om att några paragrafer i aktiebolagslagen ska gälla Finans- inspektionen i stället för Bolagsverket och behov av särskilda föreskrifter för försäkringsföretag i fråga om vinstutdelningsbegränsning, hinder för bolagsbildning, bolagsordningens innehåll, bolagsstämma, bolagets led- ning, revision, penninglån, emissioner, värdeöverföringar, överskottshan- tering, ombildning till vinstutdelande bolag, minskning av aktiekapital och reservfond, lån till närstående, fusion, delning, likvidation, företagsnamn och skadestånd.

De skäl som redovisas i nämnda förarbeten har enligt regeringens me- ning till största delen bäring även på tjänstepensionsaktiebolagen. När det gäller revision och revisorer måste dock följande tilläggas för tjänstepen- sionsaktiebolagens del. I EU:s s.k. revisionspaket (se prop. 2015/16:162), dvs. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 av den 16 april 2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut 2005/909/EG (revisorsförordningen) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (revisorsdirektivet) finns särskilda revisionsregler för företag av allmänt intresse. Vilka företag som är av allmänt intresse regleras i svensk rätt i revisorslagen (2001:883). I avsnitt 15.6 föreslås att tjänstepensionsföretag ska vara företag av allmänt intresse, vilket innebär att de kommer att omfattas av kraven i revisionspaketet. Försäk- ringsaktiebolag, utom de som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 20 § FRL, är företag av allmänt intresse enligt 2 § 9 d revisorslagen och omfattas således av unionsrättens revisionspaket. Eftersom aktiebolag i

Prop. 2018/19:158

459

Prop. 2018/19:158 allmänhet inte är företag av allmänt intresse krävs det särskilda bestäm- melser om revision för försäkringsaktiebolagen i förhållande till aktie- bolagslagen. Sådana särskilda bestämmelser behövs även för tjänstepensi- onsaktiebolagens del.

460

Svensk Försäkring anför att kapital- och vinstandelslån lån borde tillåtas för alla försäkrings- och tjänstepensionsaktiebolag, även icke vinstutde- lande, och anser också att det bör var tillåtet att dela ett försäkrings- aktiebolag till ett försäkringsaktiebolag och ett tjänstepensionsaktiebolag. Regeringen anser inte att det finns skäl att göra sådana ändringar i försäkringsrörelselagen eller att införa det i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag.

De anpassningar i förhållande till aktiebolagslagen som regleras i 11 kap. FRL för försäkringsaktiebolag bör således, med vissa undantag som kräver särskilda anpassningar för tjänstepensionsaktiebolag som re- dovisas nedan, gälla även för tjänstepensionsaktiebolagen. Det bör därför införas hänvisningar i den nya lagen om tjänstepensionsföretag till försäk- ringsrörelselagen i dessa delar. Av redaktionella skäl bör dock vissa be- stämmelser i stället tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, nämligen de som rör vilka paragrafer i aktiebolagslagen som ska gälla Fi- nansinspektionen i stället för Bolagsverket och föreskrifter om särskild vinstutdelningsbegränsning, hinder mot bolagsbildning, revisionsutskott, revisorns uppdragstid, domstols entledigande av revisorn, upplysning om EU:s revisorsförordning, kontrollbalansräkning och hinder mot beslut om upphörande av likvidation.

Särskilda bestämmelser om bolagsordningens innehåll för tjänstepensionsaktiebolag

Enligt 3 kap. 1 § ABL gäller sammanfattningsvis att bolagsordningen i ett aktiebolag ska ange bolagets företagsnamn, den ort i Sverige där bolagets styrelse ska ha sitt säte, föremålet för bolagets verksamhet, aktiekapitalet, antalet aktier, antalet styrelseledamöter och styrelsesuppleanter, antalet revisorer, hur bolagsstämma ska sammankallas och den tid som bolagets räkenskapsår ska omfatta. Av andra stycket i samma paragraf, som hänvisar till 3 kap. 11 §, följer att beteckningen (publ) ska anges efter företagsnamnet i bolagsordningen för ett publikt aktiebolag vars företags- namn inte innehåller ordet publikt. I 3 kap. 3 § ABL föreskrivs att det ska anges i bolagsordningen om bolagets verksamhet helt eller delvis ska ha ett annat syfte än att ge vinst till fördelning mellan aktieägarna, och hur bolagets vinst och behållna tillgångar i så fall ska användas vid bolagets likvidation.

Försäkringsrörelselagens regler om vad bolagsordningen ska innehålla går något längre än kraven för ett allmänt aktiebolag (11 kap. 3 §). Ett försäkringsaktiebolags bolagsordning ska utöver det som följer av aktiebolagslagen innehålla uppgifter om i fall verksamheten ska avse såväl direkt försäkring som mottagen återförsäkring och om bolaget ska driva försäkringsrörelse utanför EES. I livförsäkringsaktiebolag ska de regler enligt vilka bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst eller på annat sätt täcka bolagets förlust anges i bolagsordningen i stället för det som ska anges enligt 3 kap. 3 § ABL. Kravet på information om ifall verksamheten ska avse såväl direkt försäkring som återförsäkring, vilket i praxis

utvecklats till att avse även uppgifter om försäkringsklasser, hänger samman med tillståndskravet. Också uppgiftsskyldigheten om verksamhet utanför EES är föranledd av kravet på tillstånd, men också av bestäm- melserna om tillsyn (prop. 1994/95:184 s. 214 f. och prop. 2009/10:246 s. 235). Kravet på att ange regler om förfogande över bolagets vinst och om förlusttäckning behövs med hänsyn till de särskilda bestämmelserna om överskottshantering som gäller för livförsäkringsaktiebolag enligt 11 kap. FRL.

I promemorian föreslås att bestämmelsen om bolagsordningens innehåll i försäkringsrörelselagen ska tillämpas på tjänstepensionsaktiebolag utan någon ändring. För tjänstepensionsaktiebolag är dock uppgifter om direkt försäkring och mottagen återförsäkring inte relevanta, eftersom de bolagen inte kommer driva återförsäkringsverksamhet. Däremot finns det anled- ning att kräva att det anges försäkringsklasser på det sätt som utvecklats i praxis för försäkringsaktiebolagens del, och om verksamhet ska drivas utanför EES. Behovet av sådana uppgifter i bolagsordningen hänger sam- man med förslaget i avsnitt 6.2 om att tillstånd att driva tjänstepensions- verksamhet som tjänstepensionsföretag ska avse en eller flera försäkrings- klasser. Också de tillsynsbestämmelser som föreslås i avsnitt 13 ger anled- ning att kräva information i nämnda avseenden. Vidare föreslås det ovan att de särskilda bestämmelserna om överskottshantering i 11 kap. FRL ska tillämpas på tjänstepensionsaktiebolag, och det finns därför anledning att kräva att uppgifter om förfogande över vinst och förlusttäckning anges i bolagsordningen även för ett tjänstepensionsaktiebolag. En bestämmelse om bolagsordningens innehåll som omfattar dessa särskilda krav utöver det som krävs enligt aktiebolagslagen bör tas in i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag.

Särskilda bestämmelser om fusion för tjänstepensionsaktiebolag

Aktiebolagslagen innehåller bestämmelser om fusion av aktiebolag. I 23 kap. ABL regleras bl.a. vad en fusion är och hur den ska gå till. Det finns inga begränsningar i fråga om vilka aktiebolag som får ingå i fusio- nen, annat än att de ska ha samma redovisningsvaluta (23 kap. 3 § ABL).

I 11 kap. 31 § FRL finns en ytterligare begränsning i fråga om fusion som gäller för försäkringsaktiebolag. Enligt den bestämmelsen får ett för- säkringsaktiebolag bara vara överlåtande bolag vid en fusion om ett annat svenskt försäkringsaktiebolag eller en motsvarande juridisk person med hemvist i ett annat land inom EES än Sverige är övertagande bolag. Samma princip gäller bl.a. enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och bör enligt regeringens mening gälla även för tjänstepensionsaktiebolag.

I promemorian föreslås att 11 kap. 31 § FRL ska tillämpas på tjänste- pensionsaktiebolag. Bolagsverket anför att bestämmelsen i stället bör in- föras i den nya lagen om tjänstepensionsföretag för att det ska bli tydligt vilka associationsformer som tillåts fusionera. Regeringen instämmer i det som Bolagsverket anför och en bestämmelse om i vilka fall ett tjänste- pensionsaktiebolag får vara överlåtande bolag vid en fusion bör tas in i den nya lagen. Det innebär att också att ett antal andra bestämmelser om fusion av redaktionella skäl bör införas i den nya lagen i stället för att motsvar- ande bestämmelser i försäkringsrörelselagen tillämpas.

Prop. 2018/19:158

461

Prop. 2018/19:158 I promemorian föreslås att det i den nya lagen ska införas en bestämmelse om ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Som skäl för en bestämmelse om det i den nya lagen, i stället för att motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen ska tillämpas, anges att vissa bestämmelser i försäkringsrörelselagen rörande fusioner hänvisar till bestämmelser i den lagen som inte gäller för tjänstepensionsföretag, och att det för att det ska bli tydligt vad som gäller därför bör införas en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det anförs vidare att bestämmelsen ska motsvara 11 kap. 33 § FRL. Enligt 11 kap. 33 § FRL krävs det bl.a. att de överlåtande bolagen vid fusion genom kombination förutom att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen även ska ansöka om tillstånd för det övertagande företaget att driva försäkrings- rörelse. Det lagförslag som lämnas i promemorian har dock en något annan innebörd. Regeringen instämmer i det som anförs i promemorian om att samma tillståndskrav bör gälla vid kombination av tjänstepensions- aktiebolag som vid kombination av försäkringsaktiebolag, och en bestämmelse med den betydelsen bör införas i den nya lagen.

462

Särskilt om tvångslikvidation av försäkringsaktiebolag och tjänstepensionsaktiebolag

När det gäller tvångslikvidation av aktiebolag föreskrivs i aktiebolags- lagen (25 kap. 11 § första stycket) att Bolagsverket ska besluta att bolaget ska gå i likvidation om bolaget inte har kommit in med anmälan som krävs i fråga om styrelse, verkställande direktör, särskild delgivningsmottagare, revisor, årsredovisning och revisionsberättelse, koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse. Beslut om tvångslikvidation ska också fattas enligt samma lagrum om aktiekapital eller minimikapital i vissa fall inte är korrekt registrerat eller om nödvändiga beslut om kapitalet inte har anmälts på det sätt som krävs, eller om bolaget är skyldigt att minska aktiekapitalet till ett belopp som understiger lägsta tillåtna aktiekapital. Beslut om likvidation ska dock enligt andra stycket i samma paragraf inte meddelas om likvidationsgrunden har upphört under ärendets hand- läggning.

För försäkringsaktiebolag föreskrivs i försäkringsrörelselagen vissa ytterligare fall som ska leda till beslut om tvångslikvidation (11 kap. 45 § första stycket). Det gäller när ett tillstånd att driva försäkringsrörelse för bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats och när ett tillstånd har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse.

För att inte tvångslikvidation på grund av att tillståndet har återkallats ska aktualiseras när ett bolag övergår från att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen till att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag, krävs att det i ovan nämnda bestämmelse i försäkringsrörelselagen införs ett undantag från tvångslikvidation. Undantaget bör avse situationen när ett bolag har fått tillstånd att driva verksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det skulle visserligen kunna anses gälla redan genom att tillstånd att driva annan finansiell rörelse hindrar tvångslikvidation. Med tanke på att tjänste- pensionsverksamhet kommer att vara en form av försäkringsrörelse, skulle det dock kunna ifrågasättas om det är sådan annan finansiell rörelse som

avses i paragrafen. För att det inte ska råda någon tvekan i frågan anser Prop. 2018/19:158 regeringen att bestämmelsen bör ändras.

När det gäller tvångslikvidation av tjänstepensionsaktiebolag bör beslut om tvångslikvidation fattas under samma förutsättningar som gäller för försäkringsaktiebolag enligt aktiebolagslagen och 11 kap. FRL. Det bör även göras undantag för det fallet att tjänstepensionsaktiebolaget övergår från tjänstepensionsverksamhet till annan försäkringsrörelse och har fått tillstånd till det. Bestämmelser med den innebörden bör tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Bolagsverket anser att det kan behövas undantag från tvångslikvidation om ett tillstånd har återkallats frivilligt men ansökan om tillstånd till annan verksamhet inte har gjorts, och att det är oklart om ansökan om tillstånd till annan verksamhet måste ske samtidigt som tillståndet återkallas för att tvångslikvidation ska undvikas. Regeringen anser dock att bestämmelsen i försäkringsrörelselagen inte bör ändras utöver det som föreslås ovan, och att motsvarande bestämmelse i den nya lagen inte bör få annan utformning än den i försäkringsrörelselagen.

I försäkringsrörelselagen finns inte något krav på tvångslikvidation när ett försäkringsaktiebolag har överlåtit hela sitt försäkringsbestånd, på det sätt som lagen kräver beträffande ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar (se 12 kap. 74 § andra stycket 1 och 13 kap. 27 § första stycket 1). I promemorian föreslås motsvarande bestämmelser för tjänstepensionsföretagens del. Bolagsverket anför att det därför är oklart vad konsekvensen blir av att ett tjänstepensionsaktiebolag överlåter hela sitt tjänstepensionsbestånd. En skillnad mellan försäkringsaktiebolag och övriga organisationsformer på försäkringsområdet är att ett aktiebolag kan existera utan att ha tillstånd att driva försäkringsrörelse, vilket inte är möjligt för ömsesidiga bolag och föreningar. På samma sätt kommer det förhålla sig med tjänstepensionsföretagen (se avsnitt 6.3). Bestämmelsen om tvångslikvidation av tjänstepensionsaktiebolag bör därför få samma utformning som motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen i detta avseende, dvs. att det inte krävs tvångslikvidation på grund av att hela försäkringsbeståndet har överlåtits.

Ordet tjänstepension ska ingå i tjänstepensionsaktiebolags företagsnamn

För att skilja tjänstepensionsaktiebolagen och deras verksamhet från bl.a. försäkringsaktiebolagen och för att det tydligt ska framgå vilken typ av tillstånd ett tjänstepensionsaktiebolag har bör det krävas att ordet tjänste- pension ingår i företagsnamnet. Det bör därför införas en bestämmelse med sådant krav i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

12.2Associationsrättsliga regler för ömsesidiga tjänstepensionsbolag

Regeringens förslag: Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om ömsesidiga försäkringsbolag ska tillämpas på ömsesidiga tjänste- pensionsbolag med följande undantag.

463

Prop. 2018/19:158 Bestämmelser om delägarnas betalningsansvar, fusion och likvida- tion ska införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag och i huvud- sak motsvara försäkringsrörelselagen. Detsamma gäller bestämmelser om vilka bestämmelser om bolagets ledning, bolagsstämma, revision och särskild granskning, genomförande av likvidation och fusion i lagen om ekonomiska föreningar som ska tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag, bestämmelser om revision, revisionsutskott, sär- skild granskning och ett bemyndigande att meddela föreskrifter om koncerner.

Vid tillämpningen av försäkringsrörelselagen eller lagen om ekonom- iska föreningar ska det som sägs om ömsesidiga försäkringsbolag, ömsesidiga livförsäkringsbolag och ekonomiska föreningar avse ömse- sidiga tjänstepensionsbolag. Det som sägs om medlem ska avse del- ägare, stadgar ska avse bolagsordning och föreningsstämma ska avse bolagsstämma.

En bestämmelse om rätt att i bolagsordningen föreskriva om uttaxer- ing av delägare som i egenskap av arbetsgivare är försäkringstagare ska tas in i den nya lagen. Beslut om att ändra bolagsordningen i fråga om uttaxering ska skickas till delägarna och kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidningar.

En bestämmelse om bolagsordningens innehåll ska tas in i den nya lagen. Bolagsordningen ska innehålla uppgifter om företagsnamn, säte och eventuell verksamhet utanför EES. Bolagets verksamhet och vilka försäkringsklasser som ska omfattas ska anges, liksom hur många styrelseledamöter, revisorer och styrelsesuppleanter som får utses av bolagsstämman och tiden för deras uppdrag. Om försäkrade är delägare ska det framgå av bolagsordningen. Bolagsordningen ska också inne- hålla uppgifter om garantikapitalet, regler för hur rösträtten och för- slagsrätten ska utövas, hur beslut ska fattas på stämman och i vilken utsträckning garanterna ska ha rösträtt. Uppgifter i fråga om hur uttaxer- ing ska genomföras, för vilka försäkringar, i vilka situationer, i vilken ordning och till vilket belopp eller vilken andel ska också finnas i bolagsordningen. Vidare ska bolagsordningen innehålla uppgifter om ordningen för inbetalning och återbetalning av garantikapital och utdel- ning av vinst till garanterna, hur en bolagsstämma ska sammankallas, ärenden till en ordinarie bolagsstämma och regler för bolagsstämmans förfogande över vinst eller förlusttäckande, liksom uppgifter om antal tjänstepensionsförsäkringar och belopp som ska vara tecknade innan bolaget kan anses bildat. Därutöver ska det finnas uppgifter om hur till- gångarna ska fördelas vid bolagets upplösning och vad som ska gälla för förlagsinsatser om sådana ska förekomma. Slutligen ska det också anges om bolaget ska ha euro som redovisningsvaluta.

Orden ömsesidig och tjänstepension ska ingå i ett ömsesidigt tjänste- pensionsbolags företagsnamn. Styrelsen får anta ett särskilt företags- namn, som dock inte får innehålla ordet ömsesidig. Företagsnamnet ska tydligt skilja sig från andra företagsnamn i försäkringsregistret.

Bolagsverket ska inte besluta om tvångslikvidation enligt försäk- ringsrörelselagen när ett tillstånd för ett ömsesidigt försäkringsbolag har återkallats men tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag har getts. Bolagsverket ska inte heller besluta om

464

likvidation när ett ömsesidigt försäkringsbolag har gått i konkurs och konkursen avslutats med överskott.

Utredningens förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Alecta, Folksam, Svensk Försäkring och Försäkringsjuridiska föreningen är negativa till förslaget att förbjuda icke- vinstutdelande bolag att ta upp kapitalandels- och vinstandelslån för icke- vinstutdelande bolag och till att det saknas möjlighet för ömsesidiga försäkringsbolag att dela verksamheten. Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt menar att livförsäkringssektorn kommer klyvas om ömsesidiga livförsäkringsbolag väljer att bli ömsesidiga tjänstepensionsföretag med anledning av att fusion mellan ömsesidigt tjänstepensionsbolag och ömse- sidigt försäkringsbolag inte är tillåtet.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska försäkringsrörelselagens bestämmelser om allmänna bestämmelser för ekonomiska föreningar, tillämpliga bestämmelser om bolagsstämma och om revision och särskild granskning, frivillig likvidation och genomförande av likvidation tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag. I promemorian föreslås också att beslut om uttaxering i bolagsordningen ska kunna gälla alla delägare och att en delägare som inte samtycker till uttaxering ska få häva avtalet och att ett beslut om uttaxering som inte stöds av samtliga delägare inte ska få tillämpas tidigare än ett år efter registrering. I promemorian föreslås vidare inte att bolagsordningen ska innehålla uppgift om försäkringsklasser. I promemorian föreslås ingen ändring i fråga om rätten att besluta om likvidation när ett ömsesidigt försäkringsbolag går i konkurs och konkursen avslutas med överskott.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Bolagsverket anser att de associations- rättsliga reglerna för ömsesidiga tjänstepensionsföretag bör införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Enligt Bolagsverket framgår det inte av lagtexten att ömsesidigt tjänstepensionsbolag är en egen associa- tionsform. Bolagsverket anser också att bestämmelsen om vilka associa- tionsformer som ska få fusioneras med varandra bör tas in i den nya lagen. Svensk Försäkring avstyrker möjligheten att uttaxera försäkrade, men tillstyrker uttaxering av försäkringstagare som är arbetsgivare. Svensk Försäkring tillstyrker också hävningsrätt för delägare som inte samtycker till beslut om uttaxering och rätten att vid hävning få ut ej intjänade premier. Svensk Försäkring påtalar dock svårigheter med en sådan rätt eftersom pensionskapitalet ska tillfalla försäkrade och andra ersättnings- berättigade, inte arbetsgivaren. Enligt Svensk Försäkring bör det inte bli någon skatteeffekt om en delägare häver avtalet.

Prop. 2018/19:158

465

Prop. 2018/19:158

466

Skälen för regeringens förslag

Grundläggande bestämmelser för ömsesidiga tjänstepensionsbolag

Avsikten är att den lagstiftning som ska gälla för tjänstepensionsverksam- het som drivs av tjänstepensionsföretag ska utgå från den försäkringsrätts- liga regleringen, och de associationsrättsliga reglerna för tjänstepensions- företagen ska i så stor utsträckning som möjligt motsvara de regler som gäller för försäkringsföretag.

Ömsesidiga försäkringsbolag är en egen organisationsform som regleras i försäkringsrörelselagen. I prop. 2009/10:246 s. 210 f. och 281 finns en allmän beskrivning av sådana bolag. Hur ömsesidiga försäkringsbolag bildas och det som i övrigt gäller för den företagsformen framgår av 12 kap. FRL. Vissa bestämmelser i kapitlet är specifika för ömsesidiga försäkringsbolag, såsom föreskrifterna om vilka som är delägare och delägarnas ansvar för bolagets förpliktelser (1 och 2 §§), bestämmelserna om stiftare, stiftelseurkund, garantikapital, bolagsordning och teckning av försäkringar (6–13 §§), det som gäller i fråga om betalning av försäkringar och garantikapital (16 och 17 §§), registrering av bolaget (18 och 19 §§), rättshandlingar före bolagets registrering (20 och 21 §§), lekmanna- revisorer (44–62 §§), användning av årsvinst, fördelning av återbäring, konsolideringsfond och gåvor till allmännyttiga ändamål (68–70 och 72 §§), överlåtande bolag vid fusion (80 §) och företagsnamn (88 §).

I ett antal andra avseenden styrs ömsesidiga försäkringsbolag av samma regler som gäller för ekonomiska föreningar enligt lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar (FL), i vissa fall med särskilda anpassningar för försäkringsbolagen. Det gäller framför allt bestämmelser i 12 kap. FRL om definitioner av moderförening, dotterföretag, koncern m.m. (4–5 §§), konstituerande stämma (14 och 15 §§), ändring av bolagsordning (22 §), förlagsinsatser (23 §), bolagets ledning (24–30 §§), bolagsstämma (32–41 §§), revision och särskild granskning (42–43 e §), vinstutdelning

m.m.(63–67 §§), reservfond (71 §), likvidation (73–78 §§), konkurs (79 §), fusion (81–86 §§), skadestånd (87 §), registrering, straff och vite (89–91 §§).

Skälen för de särskilda bestämmelserna som gäller för ömsesidiga för- säkringsbolag, vilka bestämmelser i lagen om ekonomiska föreningar som ska tillämpas på bolagen och vilka anpassningar som krävs framgår bl.a. av samma prop. s. 281–342. Det som anförs där motiverar enligt re- geringens mening att bestämmelserna om ömsesidiga försäkringsbolag i försäkringsrörelselagen och de bestämmelser i lagen om ekonomiska föreningar som det hänvisas till i försäkringsrörelselagen med undantag och tillägg även tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag.

När det gäller bestämmelser om revisionsutskott och revision bör föl- jande nämnas särskilt för ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Av unions- rättens s.k. revisorspaket (se avsnitt 12.1) följer vissa krav som gäller för företag av allmänt intresse. Försäkringsföretag, utom de som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 20 § FRL, är enligt 2 § 9 d revisorslagen företag av allmänt intresse, och de omfattas således av unionsrättens krav. Därför finns det särskilda bestämmelser om detta i 12 kap. FRL (se prop. 2015/16:162). I avsnitt 15.6 i denna proposition föreslås att även tjänste- pensionsföretag ska vara företag av allmänt intresse, och därmed ska kraven i fråga om revision även omfatta ömsesidiga tjänstepensionsbolag.

Sammanfattningsvis bör det införas hänvisningar till 12 kap. FRL i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, med undantag för vissa bestämmel- ser som kräver särskilda anpassningar för ömsesidiga tjänstepensions- bolag, vilka redovisas nedan. Vidare bör vissa bestämmelser av redaktio- nella skäl i stället tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, näm- ligen bestämmelser om innebörden av vissa ord i paragrafer i lagen om ekonomiska föreningar som det hänvisas till, återbetalning av garanti- kapital, vilka bestämmelser som ska tillämpas i fråga om bolagets ledning, bolagsstämma, revision och särskild granskning, genomförande av likvid- ation och fusion, bestämmelser om återbetalning av garantikapital, revisionsutskott, revisorns uppdragstid, revisionsberättelsen, koncern- revision, domstols entledigande av revisorn, EU:s revisorsförordning, frivillig likvidation samt bemyndigande att meddela föreskrifter om kon- cerner.

Särskilda bestämmelser om bolagsordningens innehåll för ömsesidiga tjänstepensionsbolag

Enligt försäkringsrörelselagen (12 kap. 11 §) gäller att bolagsordningen i ett ömsesidigt försäkringsbolag ska innehålla uppgifter om bolagets företagsnamn, den ort i Sverige där bolagets styrelse ska ha sitt säte, föremålet för bolagets verksamhet, varvid det ska anges särskilt om rörelsen ska avse såväl direkt försäkring som mottagen återförsäkring, om försäkringsrörelse ska drivas utanför EES, antalet eller lägsta och högsta antalet av de styrelseledamöter, revisorer och eventuella styrelse- suppleanter som får utses av bolagsstämman och tiden för styrelse- ledamöternas och revisorernas uppdrag, den krets av försäkrade som i denna egenskap är delägare, om inte bara försäkringstagarna är delägare, garantikapitalet, regler för hur rösträtten och förslagsrätten ska utövas och hur beslut ska fattas på stämman, varvid det ska anges särskilt i vilken utsträckning garanterna ska ha rösträtt, för vilka försäkringar, i vilka situationer, intill vilket belopp och i vilken ordning uttaxering kan ske hos delägarna i skadeförsäkringsföretag och hur uttaxeringen ska genomföras, i vilken ordning garanterna ska betala in det tecknade garantikapitalet, om och i vilken ordning vinst ska delas ut till garanterna och i vilken ordning garantikapitalet ska återbetalas, hur en bolagsstämma ska sammankallas, de ärenden som ska förekomma på en ordinarie bolagsstämma, de regler enligt vilka bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst eller, i ett livförsäkringsbolag, på annat sätt täcka bolagets förlust, antal och sammanlagt belopp av de försäkringar som ska vara tecknade innan bolaget kan anses bildat, hur tillgångarna ska fördelas mellan delägarna vid bolagets upplösning och det som ska gälla för sådana förlagsinsatser som avses i 11 kap. FL om sådana ska förekomma. Om försäkringsbolaget ska ha euro som redovisningsvaluta, ska det anges i bolagsordningen.

Kravet på angivande av om rörelsen ska avse såväl direkt försäkring som återförsäkring, vilket i praxis utvecklats till att avse även uppgifter om försäkringsklasser, hänger samman med tillståndskravet. Också uppgifts- skyldigheten om verksamhet utanför EES är föranledd av kravet på till- stånd, men också av bestämmelserna om tillsyn (prop. 1994/95:184 s. 214 f. och prop. 2009/10:246 s. 235). Uppgifter i bolagsordningen om regler angående hur bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst och

Prop. 2018/19:158

467

Prop. 2018/19:158

468

täcka bolagets förlust krävs med hänsyn till organisationsformens särart (prop. 2009/10:246 s. 292).

I promemorian föreslås att bolagsordningen i ett ömsesidigt tjänste- pensionsbolag ska innehålla i stort sett samma uppgifter. För ett ömse- sidigt tjänstepensionsbolags del kommer det dock inte vara relevant att ange om rörelsen ska avse direkt försäkring och mottagen återförsäkring, eftersom ett tjänstepensionsföretag inte kommer driva återförsäkrings- verksamhet. Däremot finns det anledning att kräva uppgifter om försäkringsklasser på det sätt som utvecklats i praxis för försäkrings- företagens del. Behovet av sådana uppgifter i bolagsordningen hänger samman med förslaget i avsnitt 6.2 som bl.a. innebär att tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska avse en eller flera försäkringsklasser. Också de tillsynsbestämmelser som föreslås i av- snitt 13 ger anledning att kräva information i nämnda avseenden. När det gäller uppgifter om hur uttaxering ska ske hos delägarna bör kravet på bolagsordningens innehåll anpassas till förslaget att det bara ska vara delägare som är försäkringstagare i egenskap av arbetsgivare som ska kunna uttaxeras.

Regeringen anser att det bör tas in en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om vad en bolagsordning ska innehålla som mot- svarar det som gäller för ömsesidiga försäkringsbolag, men med de skill- nader som redovisa ovan.

Fusion och delning

Det finns inte några bestämmelser om delning av ömsesidiga bolag i lagen om ekonomiska föreningar eller i försäkringsrörelselagen. I promemorian föreslås inte heller att det införs sådana. Svensk Försäkring anser dock att delningsregler bör införas för ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Det har inte framkommit något uppenbart behov av sådana bestämmelser för ömsesidiga försäkringsbolag eller tjänstepensionsbolag, och det bör därför inte införas sådana i den nya lagen.

Fusion mellan ömsesidiga försäkringsbolag är däremot tillåtet och reg- lerat i försäkringsrörelsen och i lagen om ekonomiska föreningar. Fusion bör även vara tillåtet mellan ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Det är där- emot inte lämpligt att införa en möjlighet till fusioner mellan olika associ- ationsformer. För att det tydligt ska framgå att ett ömsesidigt tjänste- pensionsbolag bara får vara överlåtande bolag vid en fusion om ett annat ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller motsvarande är övertagande bolag bör det införas en bestämmelse om det i den nya lagen.

I promemorian föreslås att det i den nya lagen ska införas en bestäm- melse om ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Som skäl för en egen bestämmelse i stället för att tillämpa försäkringsrörelselagen, anges att vissa bestämmelser i försäkringsrörelselagen rörande fusioner hänvisar till bestämmelser i den lagen som inte gäller för tjänste- pensionsföretag, och att det för att det ska bli tydligt vad som gäller därför bör införas en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det anförs vidare att bestämmelsen ska motsvara 12 kap. 82 § FRL. Enligt den paragrafen krävs det bl.a. att de överlåtande bolagen vid fusion genom kombination förutom att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen även ska ansöka om tillstånd för det övertagande företaget att driva

försäkringsrörelse. Det lagförslag som lämnas i promemorian har dock en något annan innebörd. Regeringen instämmer i det som anförs i prome- morian om att samma tillståndskrav bör gälla vid kombination av ömse- sidiga tjänstepensionsbolag som vid kombination av ömsesidiga försäkringsbolag, och en bestämmelse med den betydelsen bör införas i den nya lagen.

Delägares ansvar och uttaxering i ömsesidiga tjänstepensionsbolag

I ett ömsesidigt försäkringsbolag har delägarna som huvudregel inte något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser (12 kap. 2 § första stycket FRL). I ett ömsesidigt skadeförsäkringsbolag kan det dock före- skrivas i bolagsordningen att delägare i vissa fall ska täcka skulder, avsätt- ningar eller förluster (12 kap. 2 § andra stycket FRL). Delägarnas ansvar innebär en rätt för försäkringstagare att kräva att bolaget uttaxerar för att täcka förluster. Det betyder att försäkringstagarna kan vara säkra på att försäkringen kommer att täcka det som ska ersättas och att det kan ske genom bidrag från alla delägare om andra tillgångar inte räcker för att täcka förluster (se prop. 2009/10:246 s. 210). Hur uttaxering ska gå till och till vilket belopp ska enligt 12 kap. 11 § 9 FRL anges i bolagsordningen. Livförsäkring är undantagen från uttaxering med motiveringen att sådan försäkring ofta avser ett godtyckligt sparande till skillnad från ersättningar för egendomsförluster som kan uppskattas åtminstone ungefärligt. Livförsäkring förutsätter inte heller till skillnad från försäkring av egen- dom en viss grad av solvens hos försäkringstagaren. Att det infördes ett obligatoriskt undantag från personligt delägaransvar för livförsäkringar hängde också samman med att i stort sett samtliga ömsesidiga bolag hade infört sådana begränsningar i bolagsordningen (se NJA II 1904 s. 49 f. och prop. 1948:50 s. 333 f.).

I promemorian föreslås att delägare i ömsesidiga tjänstepensionsbolag, på motsvarande sätt som i ömsesidiga försäkringsbolag, som huvudregel inte ska ha något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser, men att det ska vara tillåtet att i bolagsordningen föreskriva att delägare i vissa fall ska täcka skulder, avsättningar eller förluster genom ett uttax- eringsförfarande. I promemorian anförs att en tjänstepensionsförsäkring är en sorts långsiktigt sparande där det finns all anledning att ställa upp garan- tier för att de pensionsinbetalningar som arbetsgivaren gör kan betalas ut till de försäkrade. Argumenten för att tillåta uttaxering i skadeförsäkrings- bolag gör sig således gällande även på tjänstepensionsområdet.

Svensk Försäkring tillstyrker förslaget men anför att det aldrig bör få förekomma att den framtida pensionären åläggs uttaxering. Regeringen delar Svensk Försäkrings uppfattning. Möjligheterna att införa bestäm- melser i bolagsordningen bör därför begränsas så att uttaxering bara får ske hos den som i egenskap av arbetsgivare intar ställning av försäkrings- tagare enligt ett tjänstepensionsförsäkringsavtal.

En delägare som inte samtycker till ett beslut om att föreskriva om uttaxering i bolagsordningen har enligt 12 kap. 41 § tredje stycket FRL rätt att häva försäkringsavtalet och få ut andelen av ej intjänade premier och återbäring. Svensk Försäkring anser visserligen att detta bör gälla även för delägare i ömsesidiga tjänstepensionsbolag, men påtalar samtidigt ett antal

Prop. 2018/19:158

469

Prop. 2018/19:158 svårigheter med en sådan bestämmelse. Regeringen ser också de svårig- heter som Svensk Försäkring tar upp och som hänger samman med att det pensionskapital som förvaltas och tryggas genom en tjänstepensions- försäkring i ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag i slutändan ska tillfalla de försäkrade och andra ersättningsberättigade. Det ska inte betalas ut till de arbetsgivare som i egenskap av försäkringstagare är delägare som har rätt att häva ett avtal på grund av ett uttaxeringsbeslut. Enligt regeringens uppfattning framstår det inte som lämpligt att införa en hävningsrätt för delägare på den grunden, i och med att det riskerar att drabba nuvarande och framtida pensionärer. Det bör därför inte införas någon hävningsrätt.

Tvångslikvidation av ömsesidiga försäkringsbolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag

I försäkringsrörelselagen anges i vilka fall Bolagsverket ska besluta att ett ömsesidigt försäkringsbolag ska gå i likvidation (12 kap. 74 §). Den tredje punkten i bestämmelsen avser situationen att tillståndet att driva försäkringsrörelse har återkallats. För att inte tvångslikvidation på grund av återkallelse ska aktualiseras när ett bolag övergår från att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen till att driva samma typ av rörelse enligt lagen om tjänstepensionsföretag krävs att bestämmelsen ändras. En ändring som innebär att tvångslikvidation ska ske när ett ömsesidigt försäkringsbolags tillstånd att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått tillstånd att driva tjänste- pensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag bör genomföras. Vidare bör det på samma sätt regleras i den nya lagen om tjänstepensionsföretag att motsvarande gäller vid tvångslikvidation av ett ömsesidigt tjänste- pensionsbolag, dvs. att ett tillstånd att i stället driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen hindrar tvångslikvidation.

Lagrådet uppmärksammar vissa oklarheter när det gäller beslut om tvångslikvidation när en konkurs i ett ömsesidigt bolag avslutas med över- skott. Enligt 12 kap. 74 § andra stycket 4 FRL ska Bolagsverket besluta att ett ömsesidigt försäkringsbolag ska gå i likvidation om bolaget är försatt i konkurs som avslutats med överskott och bolagsstämman inte inom före- skriven tid har fattat beslut om likvidation enligt 79 §. Under rubriken ”Konkurs” föreskrivs i 12 kap. 79 § FRL att bestämmelserna om konkurs i 18 kap. 10–14 §§ lagen om ekonomiska föreningar ska gälla även för ömsesidiga försäkringsbolag. Av 18 kap. 14 § lagen om ekonomiska föreningar följer att allmän domstol i samband med att en konkurs avslutas ska besluta att ett ömsesidigt försäkringsbolag ska gå i likvidation om kon- kursen avslutas med överskott eller läggs ner efter en frivillig uppgörelse, eller om egendomen i konkursboet återställs till föreningen till följd av att ett ackord har fastställts.

Det finns således en bestämmelse i försäkringsrörelselagen som säger att Bolagsverket ska besluta om likvidation när ett ömsesidigt försäkrings- bolag är försatt i konkurs som avslutats med överskott, och en bestämmel- se i lagen om ekonomiska föreningar som anger att allmän domstol ska besluta om samma sak i samma situation. I försäkringsrörelselagens be- stämmelse finns ytterligare en förutsättning för att ett likvidationsbeslut ska fattas av Bolagsverket, nämligen att bolagsstämman inte inom före-

470

skriven tid har beslutat om likvidation enligt 12 kap. 79 § FRL. Den para- grafen handlar emellertid inte om bolagsstämmans beslut om likvidation, utan innehåller enbart nämnda hänvisning till 18 kap. 10–14 §§ lagen om ekonomiska föreningar. Bolagsstämmans beslut om frivillig likvidation regleras i stället i 12 kap. 74 § FRL. Där föreskrivs dock inte någon tids- frist för stämman, vare sig vid konkurs eller i någon annan situation.

Den förra försäkringsrörelselagen (1982:713) innehöll en till största delen heltäckande associationsrättslig särreglering för de ömsesidiga försäkringsbolagen, medan den nuvarande försäkringsrörelselagen om- fattar dels associationsrättslig särreglering, dels hänvisningar till lagen om ekonomiska föreningar i vissa delar (se prop. 2009/10:246 avsnitten 5.4,

5.5och 7.2). Den nya regleringen medförde den dubbla reglering av likvidationsbeslut vid konkurs som avslutas med överskott som beskrivs ovan. Behörigheten att besluta om tvångslikvidation delades mellan å ena sidan Bolagsverket i fråga om vissa likvidationsgrunder enligt försäkrings- rörelselagen, och å andra sidan allmän domstol beträffande andra likvida- tionsgrunder genom hänvisningar till lagen om ekonomiska föreningar. Samtidigt upphävdes möjligheten för bolagsstämman att inom viss tid besluta om frivillig likvidation vid konkurs, men en hänvisning till en sådan tidsfrist finns kvar i bestämmelsen om tvångslikvidation. För försäk- ringsaktiebolag och försäkringsföreningar gäller emellertid att beslut om likvidation vid konkurs som avslutas med överskott enbart fattas av allmän domstol enligt de allmänna associationsrättsliga bestämmelserna i aktie- bolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar.

Att både Bolagsverket och allmän domstol har rätt att besluta om likvidation på samma grund, och att bestämmelserna för ömsesidiga för- säkringsbolag i denna del avviker från reglerna för övriga företagsformer motiveras inte i förarbetena. Det anges inte heller några skäl för varför hänvisningen till bolagsstämmans möjlighet att besluta om likvidation finns kvar. Det är enligt regeringens mening uppenbart att lagtekniska misstag ligger bakom den oklara regleringen. Därför bör det i enlighet med vad Lagrådet anför framgå av den nya lagen om tjänstepensionsföretag och av försäkringsrörelselagen att det enbart är allmän domstol som beslutar om likvidation när ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller försäkringsbolag är försatt i konkurs som avslutats med överskott.

Företagsnamn

För att skilja ömsesidiga tjänstepensionsbolag och deras verksamhet från bl.a. försäkringsföretagen, framför allt ömsesidiga försäkringsbolag, är det lämpligt att kräva att ordet tjänstepension ingår i företagsnamnet. Däri- genom blir det tydligt vilken typ av tillstånd ett bolag har. Även ordet öm- sesidig bör ingå i ömsesidiga tjänstepensionsbolags företagsnamn för att skilja dem från andra bolagsformer, inte minst tjänstepensionsaktiebolag. Det bör dock inte vara tillåtet att använda ordet ömsesidig i ömsesidiga tjänstepensionsbolags särskilda företagsnamn. Det skulle nämligen kunna leda till missförstånd om den juridiska personen, vilket är olämpligt i för- säkringsverksamhet. Något hinder mot att använda ordet tjänstepension i det särskilda företagsnamnet finns dock inte eftersom det inte ger sken av någon associationsform. Bestämmelser med denna innebörd bör införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Prop. 2018/19:158

471

Prop. 2018/19:158 12.3	Associationsrättsliga regler för
	tjänstepensionsföreningar

Regeringens förslag: Det ska anges i lag att en tjänstepensionsförening är en förening som har till ändamål att främja medlemmarnas ekono- miska intressen genom att som tjänstepensionsföretag driva tjänste- pensionsverksamhet i vilken medlemmarna deltar genom att använda föreningens tjänster som försäkringstagare eller som försäkrad.

Lagen om ekonomiska föreningar ska gälla för tjänstepensionsföre- ningar om inte annat föreskrivs. Försäkringsrörelselagens associations- rättsliga bestämmelser om försäkringsföreningar ska tillämpas på tjänstepensionsföreningar, utom bestämmelserna om verksamhetskapi- tal, innehållet i stadgarna, revisionsutskott i styrelsen, revisorns upp- dragstid, revisionsberättelsen, koncernrevision, domstols entledigande av revisorn, EU:s revisorsförordning, tvångslikvidation, överlåtande förening vid fusion, tillämpliga bestämmelser om fusion, ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplan och när en ansökan ska avslås. Sådana bestämmelser ska införas i den nya lagen om tjänstepensions- företag med motsvarande innehåll som för försäkringsföreningar enligt försäkringsrörelselagen.

Vid tillämpningen av lagen om ekonomiska föreningar eller försäkringsrörelselagen ska det som sägs om ekonomisk förening, försäkringsförening och livförsäkringsförening avse tjänstepensions- förening och föreningsregistret avse försäkringsregistret.

Det ska vara tillåtet att i stadgarna föreskriva om uttaxering av med- lemmar som i egenskap av arbetsgivare är försäkringstagare.

En tjänstepensionsförenings stadgar ska utöver det som följer av lagen om ekonomiska föreningar innehålla uppgifter om vilka försäk- ringsklasser verksamheten ska avse, huruvida föreningen ska driva tjänstepensionsverksamhet utanför EES, de villkor som ska gälla för inträde i föreningen, storleken på verksamhetskapitalet, den eventuella rätt till avkastning som tillfaller den som skjutit till verksamhetskapital, den eventuella rösträtt på föreningsstämma som tillfaller den som skjutit till verksamhetskapital, i vilken ordning verksamhetskapitalet ska betalas in och återbetalas, för vilka slag av försäkringar, i vilka situationer, intill vilket belopp och i vilken ordning uttaxering kan göras hos medlemmar som i egenskap av arbetsgivare är försäkringstagare samt hur uttaxeringen ska genomföras och hur föreningens förlust får täckas.

Tjänstepensionsföreningars företagsnamn ska innehålla ordet tjänste- pensionsförening. Ordet tjänstepensionsförening eller en förkortning av det får inte finnas i ett särskilt företagsnamn. Bara tjänstepensions- föreningar ska få använda ordet tjänstepensionsförening i sitt företags- namn, och den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot det ska dömas till böter.

I försäkringsrörelselagen ska det införas ett undantag från Bolags- verkets skyldighet att besluta om tvångslikvidation om en försäkrings- förenings tillstånd att driva försäkringsrörelse har återkallats, nämligen om föreningen i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensions-

472verksamhet.

Utredningens förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska försäkringsrörelselagens bestämmelse med hänvisning till lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på tjänstepensionsföreningar. I promemorian föreslås inte att möjligheten till uttaxering ska begränsas till att avse arbetsgivare i egenskap av försäkringstagare. I promemorian föreslås inte heller att bolagsordningen ska innehålla uppgift om försäkringsklasser.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Bolagsverket anser att de associations- rättsliga reglerna för tjänstepensionsföreningarna bör införas i den föreslagna lagen om tjänstepensionsföretag. Enligt Bolagsverket framgår det inte av lagtexten att tjänstepensionsföreningar är en egen associa- tionsform. Bolagsverket anser också att det bör anges i lagen om tjänstepensionsföretag vilka associationsformer som ska tillåtas fusionera med varandra. Svensk Försäkring tillstyrker att uttaxeringar i tjänste- pensionsföreningar blir tillåtna, men avstyrker att det ska att det ska vara möjligt att uttaxera försäkrade, dvs. andra än försäkringstagare som är arbetsgivare.

Skälen för regeringens förslag

Associationsrättslig reglering som ska gälla för tjänstepensionsföreningar

Den verksamhet som tjänstepensionsföretagen ska driva utgör en form av försäkringsrörelse och utgångspunkten för förslagen är därför att samma associationsrättsliga regler som gäller för försäkringsföretag ska gälla även för tjänstepensionsföretagen i så stor utsträckning som möjligt.

Lagen om ekonomiska föreningar gäller enligt 13 kap. 2 § FRL för försäkringsföreningar om inte annat föreskrivs. I 13 kap. FRL finns ett antal ändringar och tillägg i förhållande till lagen om ekonomiska föreningar. Regeringen har i prop. 2009/10:246 utvecklat skälen för vilka bestämmelser i lagen om ekonomiska föreningar som ska tillämpas och vilka undantag eller ändringar som krävs för försäkringsföreningar. Regeringen anser att de bedömningar som görs i den propositionen huvudsakligen gäller även i fråga om tjänstepensionsföreningar. Därför bör 13 kap. FRL tillämpas på tjänstepensionsföreningar när det gäller ansvar för en försäkringsförenings förpliktelser, stadgar, registrering, föreningens medlemmar, föreningens ledning, föreningsstämma, kompe- tenskrav, återbäring och annan användning av föreningens egendom, likvidation (utom tvångslikvidation), upplösning utan föregående likvida- tion, överlåtande förening vid fusion, när ansökan om fusion ska avslås, registrering av fusion, talan mot stämmobeslut, skadestånd och vite.

Bestämmelser om tillämpning av allmänna bestämmelser för ekono- miska föreningar och av bestämmelser om fusion, liksom bestämmelser

Prop. 2018/19:158

473

Prop. 2018/19:158

474

om innehållet i föreningens stadgar, verksamhetskapital och tvångslikvid- ation bör dock, främst av redaktionella skäl, tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Bestämmelserna bör i huvudsak motsvara det som gäller för försäkringsföreningar enligt försäkringsrörelselagen.

När det gäller bestämmelser om revisionsutskott, revisorns uppdragstid, revisionsberättelsen, koncernrevision, domstols entledigande av revisorn och EU:s revisorsförordning följer kraven av unionsrättens revisionsregler för företag av allmänt intresse. Försäkringsföretag, utom de som har be- viljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 20 § FRL, är enligt 2 § 9 d revisors- lagen (2001:883) företag av allmänt intresse, och de omfattas således av unionsrättens krav, och därför finns det bestämmelser om detta i 13 kap. FRL (se prop. 2015/16:162). I avsnitt 15.6 i denna proposition föreslås att även tjänstepensionsföretag ska anses vara företag av allmänt intresse, och därmed ska kraven i fråga om revision även omfatta tjänstepensions- föreningar. Bestämmelser om detta bör tas in i den nya lagen.

Beskrivning av vad en tjänstepensionsförening är

I försäkringsrörelselagen finns en definition av vad en försäkringsförening är, nämligen en förening som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att driva försäkringsrörelse i vilken medlem- marna deltar genom att använda föreningens tjänster som försäkringsta- gare eller som försäkrad (13 kap. 1 §). I promemorian föreslås att den bestämmelsen ska tillämpas även på tjänstepensionsföreningar, och att det som sägs om försäkringsföreningar i stället ska avse tjänstepensions- föreningar. Regeringen anser dock att det bör tas in en bestämmelse om vad som avses med tjänstepensionsföreningar i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag. Innebörden bör motsvara den som gäller för försäk- ringsföreningar men anpassas till terminologin för tjänstepensions- föreningar.

Bestämmelser om fusion

Det finns bestämmelser om fusion för försäkringsföreningarnas del i försäkringsrörelselagen och i lagen om ekonomiska föreningar. Fusion bör även vara tillåtet mellan tjänstepensionsföreningar. Det bör därför införas fusionsregler för tjänstepensionsföreningar i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag.

I promemorian föreslås att det i den nya lagen ska införas en bestämmelse om ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Som skäl för en egen bestämmelse i stället för att tillämpa försäkringsrörelse- lagen, anges att vissa hänvisningar i den lagen inte bör gälla för tjänste- pensionsföretag, och att det av tydlighetsskäl bör införas en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det anförs vidare att bestäm- melsen ska motsvara 13 kap. 33 § FRL. Enligt den paragrafen krävs det bl.a. att de överlåtande föreningarna vid fusion genom kombination för- utom att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen även ska ansöka om tillstånd för det övertagande företaget att driva försäkringsrörelse. Det lagförslag som lämnas i promemorian har dock en något annan innebörd. Regeringen instämmer i det som anförs i promemorian om att samma tillståndskrav bör gälla vid kombination av tjänstepensionsföreningar som vid kombination av försäkringsföreningar och att det krävs en särskild

bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. En bestämmelse med sådan betydelse bör införas i den nya lagen.

Tjänstepensionsföreningens stadgar

I försäkringsrörelselagen föreskrivs en skyldighet att i försäkrings- föreningens stadgar ange huruvida rörelsen ska avse såväl direkt för- säkring som mottagen återförsäkring (13 kap. 6 § första stycket 1). Sådana uppgifter är inte relevanta för tjänstepensionsföreningar, eftersom de inte kommer driva återförsäkringsverksamhet. Det bör i stället krävas att det anges vilka försäkringsklasser som verksamheten ska avse, på det sätt som utvecklats i praxis (se avsnitt 12.2 angående bolagsordningens innehåll i ömsesidiga tjänstepensionsbolag).

Uttaxering

På samma sätt som när det gäller ömsesidiga tjänstepensionsbolag (se avsnitt 12.2) bör det, som Svensk Försäkring lyfter fram, inte kunna komma ifråga att nuvarande eller framtida pensionärer blir föremål för beslut om uttaxering, dvs. förpliktas utge kapitaltillskott till tjänstepen- sionsföreningen. Detta bör framgå av den nya lagen om tjänstepen- sionsföretag på samma sätt som för ömsesidiga tjänstepensionsbolag.

Tvångslikvidation av tjänstepensionsföreningar

I försäkringsrörelselagen anges i vilka fall Bolagsverket ska besluta att en försäkringsförening ska gå i likvidation (13 kap. 27 §). Ett av fallen avser situationen att tillståndet att driva försäkringsrörelse har återkallats. För att inte tvångslikvidation på grund av återkallelse ska aktualiseras när en förening övergår från att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelse- lagen till att driva verksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensions- företag krävs att bestämmelsen ändras. En ändring bör genomföras som innebär att tvångslikvidation när en försäkringsförenings tillstånd att driva försäkringsrörelse har återkallats bara ska ske om tillståndet har återkallats utan att bolaget i stället har fått tillstånd att driva tjänstepensions- verksamhet som tjänstepensionsföretag. Vidare bör det på samma sätt regleras i den nya lagen om tjänstepensionsföretag att tvångslikvidation av en tjänstepensionsförening om ett tillstånd har återkallats bara ska beslutas om föreningen inte i stället har fått ett tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen.

Krav på tjänstepensionsföretagens företagsnamn

För att skilja tjänstepensionsföretagen och deras verksamhet från bl.a. för- säkringsföretagen bör det krävas att ordet tjänstepension ingår i företags- namnen. Bestämmelser med krav på att ordet tjänstepensionsförening ska ingå i en tjänstepensionsförenings företagsnamn bör därför införas. Det bör också införas regler om att ordet tjänstepensionsförening eller en för- kortning av det ordet inte ska få finnas med i ett särskilt företagsnamn. Vidare bör det införas förbud för andra än tjänstepensionsföreningar att använda ordet tjänstepensionsförening i sitt företagsnamn.

Enligt försäkringsrörelselagen gäller att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbudet att använda ordet försäkringsförening i sitt

Prop. 2018/19:158

475

Prop. 2018/19:158 företagsnamn utan att vara en försäkringsförening döms till böter (13 kap. 40 §). En motsvarande straffbestämmelse om otillåten användning av ordet tjänstepensionsförening bör införas i den nya lagen om tjänstepensi- onsföretag.

12.4Europabolag och europakooperativ

Regeringens förslag: Lagen om europabolag och lagen om europakooperativ ska gälla för europabolag och europakooperativ med säte i Sverige som har fått tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag, om inte annat är föreskrivet i de lagarna. I bestämmelserna om dualistiska bolag och kooperativ och fusioner i de lagarna ska det hänvisas till den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det ska även hänvisas till den lagen i bestämmelserna om utfärdande av intyg vid bildande av ett europabolag och ett europakooperativ och om skyddet för borgenärer i samband med bildandet av ett europakooperativ genom fusion i lagen om europakooperativ.

I den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska det finnas en bestämmelse om att dualistiska europabolag och europakooperativ som driver tjänstepensionsverksamhet ska tillämpa bestämmelser om styrelsen eller dess ledamöter på tillsynsorganet eller dess ledamöter avseende bl.a. ledningsprövning, uppgifter inför styrelseval och om tystnadsplikt i den lagen och i försäkringsrörelselagen. Bestämmelserna om styrelsen eller dess ledamöter ska tillämpas också på ett europabolags eller ett europakooperativs lednings- eller förvaltnings- organ eller dess ledamöter.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna lämnar inga synpunkter.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna lämnar inga synpunkter.

Skälen för regeringens förslag

Europabolag

Europabolag är en europeisk associationsform för gränsöverskridande samverkan i aktiebolagsform som regleras i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag, SE- förordningen. SE-förordningen innehåller bl.a. bestämmelser om hur ett europabolag ska bildas och hur det ska vara organiserat. På flera punkter överlåter dock förordningen den närmare regleringen till medlemsstaterna.

Europabolag med säte i Sverige ska enligt SE-förordningen omfattas av samma regler som svenska publika aktiebolag, om inte annat följer av den förordningen eller annan unionsrätt, samt av kompletterade svenska bestämmelser som specifikt avser europabolag (artikel 9.1). De svenska bestämmelser som kompletterar SE-förordningen har i första hand tagits in i lagen (2004:575) om europabolag. Enligt den lagen ska Bolagsverket föra ett särskilt register över europabolag med säte i Sverige. Det finns

476

även bestämmelser om europabolag som tillämpar s.k. dualistisk organi- sationsstruktur och bestämmelser om vad som ska gälla om ett europa- bolag vill flytta sitt säte från Sverige till en annan medlemsstat.

I SE-förordningen anges att om det finns särskilda bestämmelser i nati- onell lagstiftning för den typ av verksamhet som ett europabolag driver, ska dessa bestämmelser gälla fullt ut för europabolaget (artikel 9.3). För- ordningen förutsätter alltså att de särskilda associationsrättsliga och näringsrättsliga bestämmelser som gäller för försäkringsaktiebolag tilläm- pas även på europabolag. Som en konsekvens av det anförda gäller be- stämmelserna i försäkringsrörelselagen om publika försäkringsaktiebolag för europabolag som har fått tillstånd att driva försäkringsrörelse, när det gäller frågor som inte regleras i SE-förordningen.

Eftersom samma associationsrättsliga regler i så stor utsträckning som möjligt ska gälla för försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag bör lagen om europabolag gälla för europabolag med säte i Sverige som har fått tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensions- företag. Bestämmelser med sådant innehåll bör därför införas.

Europakooperativ

Ett europakooperativ är en europeisk associationsform för gränsöverskrid- ande samverkan i form av vad som närmast kan liknas vid en ekonomisk förening. Europakooperativen regleras i rådets förordning (EG) nr1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar), SCE-förordningen. SCE-förordningen inne- håller bl.a. bestämmelser om hur ett europakooperativ ska bildas och hur det ska vara organiserat. Europakooperativ med säte i Sverige ska enligt SCE-förordningen omfattas av dels kompletterade svenska regler som specifikt avser europakooperativ, dels det regelverk som skulle gälla för ett kooperativ bildat i överensstämmelse med svensk lag (artikel 8.1). Det innebär att ett europakooperativ, precis som ett europabolag, omfattas av både unionsrättsliga och nationella bestämmelser.

De svenska bestämmelser som kompletterar SCE-förordningen finns i lagen (2006:595) om europakooperativ. Enligt SCE-förordningen ska nationella bestämmelser om inhemsk fusion av publika aktiebolag tilläm- pas vid bildandet av ett europakooperativ genom fusion, om nationella be- stämmelser om fusion av kooperativ saknas (artikel 20).

Lagen om europakooperativ är tillämplig på europakooperativ som hör hemma i Sverige och som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen, och bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om försäkringsföreningar är tillämpliga på europakooperativ som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt den lagen.

Av samma skäl som anges ovan om europabolag bör lagen om europa- kooperativ gälla för europakooperativ med säte i Sverige som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag och bestämmelser med sådan innebörd bör införas.

Vissa särskilda bestämmelser om europabolag och europakooperativ

Vissa bestämmelser i den nya lagen om tjänstepensionsföretag kommer vara relevanta för så kallade dualistiska bolag och kooperativ och de

Prop. 2018/19:158

477

Prop. 2018/19:158 bestämmelserna bör därför tillämpas även på dem. Det rör sig huvud- sakligen om bestämmelserna om styrelsen och dess ledamöter, lednings- prövning, uppgifter inför styrelseval och tystnadsplikt (jfr 2 kap. 2 § FRL). Det bör införas bestämmelser med sådan innebörd.

	12.5	Avtalsrätt

	Regeringens förslag: Försäkringsrörelselagens bestämmelser om
	återköp eller överföring enligt försäkringsavtalslagen ska gälla för
	tjänstepensionsföretag.
	Tjänstepensionsföretag ska även tillämpa den bestämmelse om
	avgifter vid återköp eller överföring som föreslås i propositionen En
	effektivare flytträtt av försäkringssparande (prop. 2018/19:124) och
	föreskrifter som meddelats om sådana avgifter. Detta ska gälla från och
	med den 1 januari 2020.
	Försäkringsrörelselagens övergångsregler för vissa äldre försäkringar
	ska gälla för tjänstepensionsföretag.
	Regeringens bedömning: Andra tjänstepensionsdirektivet kräver
	inte att det införs några civilrättsliga bestämmelser för regleringen av
	avtal mellan tjänstepensionsföretag, försäkringstagare och försäkrade.
	Försäkringsavtalslagen kommer att vara tillämplig på de avtal som
	tjänstepensionsföretagen ingår. Det bör inte införas någon särskild
	avtalsrättslig reglering för tjänstepensionsföretag eller någon bestäm-
	melse om avtalsvillkor i en tjänstepensionsförenings stadgar.

	Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens förslag.
	Enligt utredningens förslag ska den civilrättsliga regleringen av avtalen
	mellan tjänstepensionsföretag och arbetsgivare och arbetstagare ta sin
	utgångspunkt i bestämmelserna om personförsäkring i försäkrings-
	avtalslagen (2005:104), förkortad FAL. Regleringen av tjänstepensions-
	företagens avtal ska tas in i försäkringsavtalslagen genom hänvisningar till
	relevanta bestämmelser i den lagen. Vid tillämpning av bestämmelserna
	ska avtal om tjänstepensionsförmåner jämställas med motsvarande
	försäkringsavtal och det som sägs om försäkringsbolag även gälla ett
	tjänstepensionsföretag. Utredningen föreslår även att det införs en särskild
	bestämmelse om flytträtt och om förhållandet till borgenärerna vid ett
	individuellt tjänstepensionsförmånsavtal. Enligt utredningens förslag ska
	det vara möjligt att reglera avtalsrättsliga frågor i en tjänstepensions-
	förenings stadgar.
	Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
	har inget att invända mot det. Svensk Försäkring välkomnar möjligheten
	för tjänstepensionsföreningar att reglera avtalsrättsliga frågor i stadgarna.
	Tjänstepensionsförbundet anser att möjligheten att reglera avtalsrättsliga
	frågor i föreningens stadgar bör framgå av lag. Livförsäkringsbolaget
	Skandia, ömsesidigt anser att det inte behövs någon särskild bestämmelse
	för att försäkringsavtalslagen ska gälla för de produkter som tjänste-
	pensionsföretag kommer att tillhandahålla.
	Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak
	med regeringens förslag och bedömning. I promemorian finns inte något
478	lagförslag som behandlar den nya bestämmelse i försäkringsrörelselagen

om avgifter vid återköp eller överföring som föreslås i prop. 2018/19:124 En effektivare flytträtt av försäkringssparande.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och instämmer i bedömningen eller har inget att invända mot dem. Svensk Försäkring för fram att tjänstepensionsföretagens avtal uppvisar så stora likheter med försäkringsavtal att det är lämpligt att låta relevanta bestämmelser i försäkringsavtalslagen gälla. Svensk Försäkring anser också att det även fortsättningsvis bör vara möjligt för tjänstepensions- kassorna att reglera avtalsrättsliga frågor i stadgarna. Stadgarna är det grundläggande avtalet mellan kassan och medlemmarna och enligt Svensk Försäkring har det hittills inte uppvisats några problem med detta förhållande. Även Tjänstepensionsförbundet anser att det ska vara möjligt att reglera avtalsrättsliga frågor i stadgarna. Förbundet anför att det i promemorian bortses från det fallet att samtliga avtalsvillkor regleras i stadgarna och från att det vid förmånsbestämd pension inte finns något enskilt avtal utan endast ett avtal med arbetsgivaren. Förbundet för även fram att det kan diskuteras vad som räknas som avtalsvillkor och att det i promemorian förutsätts att det ska vara möjligt att reglera uttaxeringsrätt i stadgarna.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om avtalsrättsliga förhållanden. Det anges uttryckligen att direktivet inte gäller frågor som rör nationell avtalsrätt (skäl 3).

Försäkringsavtalslagen gäller för tjänstepensionsföretag

Eftersom andra tjänstepensionsdirektivet inte innehåller några bestäm- melser om avtalsrättsliga frågor behöver det inte på grund av direktivet införas några civilrättsliga bestämmelser om förhållandet mellan tjänste- pensionsföretagen, försäkringstagarna och de försäkrade. Det finns dock naturligtvis ett behov av civilrättsligt skydd för försäkringstagarna och de försäkrade.

Civilrättsliga bestämmelser om förhållandet mellan ett försäkringsbolag och dem som har ingått ett avtal om försäkring med ett försäkringbolag finns i försäkringsavtalslagen. Enligt försäkringsavtalslagen gäller det som anges om försäkringsbolag också i fråga om andra företag som meddelar försäkring (1 kap. 4 § tredje stycket FAL). Detta innebär att försäkrings- avtalslagen även gäller för understödsföreningars försäkringsverksamhet, dvs. för tjänstepensionskassorna (prop. 2003/04:150 s. 371).

Regeringen gör i avsnitt 5.2 bedömningen att regleringen till följd av andra tjänstepensionsdirektivet inte bör skapa några nya former av tryggande av tjänstepension. Regleringen bör i stället ske inom ramen för de befintliga tryggandeformerna och lagstiftningen om försäkringsavtal och försäkringsrörelse.

Det står alltså klart att de avtal som tjänstepensionsföretag kommer att ingå är en form av försäkringsavtal. Tjänstepensionsföretagen kommer också att meddela tjänstepensionsförsäkring vilket är en form av försäk-

Prop. 2018/19:158

479

Prop. 2018/19:158	ringsrörelse. Regeringen gör därför bedömningen att försäkringsavtals-
	lagen kommer att vara tillämplig på de avtal som tjänstepensionsföretagen
	ingår, i likhet med det som i dag gäller för de avtal som tjänstepen-
	sionskassorna ingår. Som konstateras i promemorian innebär detta att det
	inte behövs några lagstiftningsåtgärder för att försäkringstagarna och de
	försäkrade ska omfattas av det civilrättsliga skydd som försäkringsavtals-
	lagen ger.
	Det bör inte införas någon särskild avtalsrättslig reglering för de avtal
	som ingås av tjänstepensionsföretag
	En fördel med den reglering som nu föreslås är att försäkringsavtalslagen
	kan tillämpas på samma sätt som för försäkringsföretag som följer
	försäkringsrörelselagen. Framför allt är det bestämmelserna om person-
	försäkring i försäkringsavtalslagen som kommer att bli aktuella att
	tillämpa för tjänstepensionsföretagen.
	Strukturen i försäkringsavtalslagen är anpassad för de skilda för-
	hållanden som kan förekomma på marknaden för tjänstepensions-
	försäkring. Det finns exempelvis bestämmelser som avser individuell
	personförsäkring (10–16 kap.) och bestämmelser som avser kollektiv
	personförsäkring, varav särskilt de som gäller kollektivavtalsgrundad
	personförsäkring bör vara relevanta i många fall (20 kap.). När det gäller
	individuell personförsäkring som en arbetsgivare tecknar till förmån för en
	anställd på dennes liv och hälsa ska den anställde vid tillämpning av vissa
	av lagens bestämmelser ses som försäkringstagare, om inte försäkrings-
	avtalet föreskriver något annat (1 kap. 5 § FAL).
	Det kan konstateras att försäkringsavtalslagen är en skyddslagstiftning
	som till stor del är tvingande till försäkringstagarens eller den försäkrades
	förmån. Detta innebär att avtalsvillkor som jämfört med bestämmelserna i
	försäkringsavtalslagen är till försäkringstagarens eller den försäkrades
	nackdel är utan verkan mot dem, om inte annat anges i den lagen (1 kap.
	6 § första stycket FAL). Bestämmelserna är dock inte tvingande vid
	kollektivavtalsgrundad försäkring, om försäkringen följer en överens-
	kommelse mellan en arbetsgivarorganisation och en central arbets-
	tagarorganisation (1 kap. 7 § 4 FAL).
	Regeringen bedömer att försäkringsavtalslagen får anses ge ett ända-
	målsenligt civilrättsligt skydd som är väl avvägt för de olika former av
	tjänstepensionsförsäkring som tjänstepensionsföretag kan komma att
	erbjuda. Det bör därmed inte införas någon särskild avtalsrättslig reglering
	för tjänstepensionsföretag.
	Avtalsvillkor i tjänstepensionsföreningars stadgar
	För tjänstepensionskassor finns i den upphävda lagen om understöds-
	föreningar ett krav på att stadgarna ska innehålla vissa försäkringsvillkor
	(11 §). När den associationsrättsliga regleringen för försäkringsföretagen
	sågs över slopades detta krav för försäkringsföreningarna. I stället angavs
	att utgångspunkten bör vara att denna typ av försäkringsvillkor ska
	regleras i försäkringsavtalen (prop. 2009/10:246 s. 344).
	Det övergripande syftet med den civilrättsliga regleringen är att skydda
	försäkringstagarna, de försäkrade och eventuella andra ersättningsberättig-
	ade. Skyddsintresset innebär särskilda krav på tydlighet och att det på ett
480	enkelt sätt ska vara möjligt att överblicka de rättigheter och skyldigheter

som följer av försäkringsavtalet. När det gäller tjänstepension som tryggas genom försäkring är en viktig aspekt också att tjänstepensionen för många kommer att utgöra en betydande del av den framtida pensionen.

Ett regelverk som innebär att en tjänstepensionsförening kan ha vissa försäkringsvillkor reglerade i stadgarna ställer högre krav på försäkrings- tagarna och de försäkrade. Det kan då förhålla sig på det sättet att vissa avtalsvillkor som reglerar centrala rättigheter och skyldigheter följer av det enskilda avtalet, medan andra bestäms i föreningens stadgar. Därutöver skulle, som huvudregel, de tvingande bestämmelserna i försäkringsavtals- lagen gälla för försäkringsavtalet. För tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag föreslås att samma associationsrättsliga bestämmelser som huvudregel ska gälla som för försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag (avsnitten 13.1 och 13.2). Detta innebär att det för dessa tjänstepensionsföretag inte kommer att finnas något krav på att reglera avtalsrättsliga frågor på annan plats än i försäkringsavtalet. Reglerna skulle därmed, om en sådan skyldighet införs för tjänstepen- sionsföreningar, skilja sig åt mellan associationsformerna.

Regeringen anser sammantaget att skyddsintresset hos de framtida pensionärerna talar för att avtalsvillkoren främst bör regleras i avtalet och att samma regler så långt möjligt ska gälla oavsett vilken associationsform som tjänstepensionsföretaget har. Det bör därmed inte, som Tjänste- pensionsförbundet och Svensk Försäkring anser, införas någon bestäm- melse om att vissa avtalsvillkor ska regleras i en tjänstepensionsförenings stadgar. Utgångspunkten bör, precis som för försäkringsföreningar, vara att försäkringsvillkoren ska regleras i försäkringsavtalen. Det kan dock, som Tjänstepensionsförbundet påtalar, finnas behov av att reglera vissa civilrättsliga frågor av associations- eller avtalsrättslig karaktär i stad- garna, som t.ex. uttaxeringsrätt. Det föreslås därför inte heller något förbud mot att sådana frågor regleras i stadgarna.

Återköp och överföring enligt 11 kap. 5 § försäkringsavtalslagen

Försäkringsrörelselagen innehåller bestämmelser om återköp eller över- föring enligt den civilrättsliga bestämmelsen om flytträtt i 11 kap. 5 § försäkringsavtalslagen. Om en försäkringstagare har rätt till återköp eller överföring enligt den bestämmelsen ska försäkringsföretaget se till att detta och de närmare villkoren för återköpet eller överföringen framgår av försäkringsavtalet (4 kap. 17 a § FRL). Om försäkringstagaren vill flytta försäkringens värde till ett annat försäkringsföretag, ska det försäkrings- företag från vilket värdet flyttas så snart som möjligt överföra värdet och de uppgifter om försäkringen som behövs till det andra företaget (4 kap. 17 b § FRL).

I propositionen En effektivare flytträtt av försäkringssparande (prop. 2018/19:124) föreslås vissa ändringar i de bestämmelser i försäkrings- rörelselagen som anger vilka avgifter som får tas ut vid återköp och överföring. Ändringarna syftar till att effektivisera flytträtten genom att förtydliga vilka avgifter som får tas ut. Det föreslås att detta ska regleras i en ny bestämmelse i det kapitel i försäkringsrörelselagen som innehåller grundläggande bestämmelser om ett försäkringsföretags rörelse (4 kap.), samtidigt som befintliga bestämmelser om avgifter vid flytt och återköp i de kapitel som innehåller associationsrättsliga bestämmelser (11–13 kap.)

Prop. 2018/19:158

481

Prop. 2018/19:158 upphör att gälla. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer ska få meddela föreskrifter om vilka kostnader som får beaktas vid beräkningen av de direkta kostnaderna för den administrativa hanteringen.

När det gäller de förslag som ligger till grund för propositionen för Svensk Försäkring fram att man utgår från att den framtida tjänste- pensionsregleringen även tar hänsyn till vad som framkommer i lagstiftningsärendet om effektivare flytträtt.

Regeringen instämmer i promemorians bedömning att de bestämmelser i försäkringsrörelselagen som avser återköp och överföring enligt 11 kap. 5 § försäkringsavtalslagen även ska gälla för tjänstepensionsföretag. De intressen som ligger till grund för bestämmelserna i försäkringsrörelse- lagen gör sig gällande på samma sätt för tjänstepensionsföretag. Regeringen föreslår därför, i likhet med det som föreslås i promemorian, att den nya lagen ska innehålla hänvisningar till dessa bestämmelser.

De aktuella hänvisningarna bör även omfatta den nya bestämmelsen i försäkringsrörelselagen som föreslås i prop. 2018/19:124. Tjänste- pensionsföretag bör alltså tillämpa den föreslagna bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om avgifter vid återköp eller överföring enligt försäkringsavtalslagen och föreskrifter som meddelas med stöd av det bemyndigande som föreslås. Ändringarna i försäkringsrörelselagen i den nämnda propositionen föreslås träda i kraft den 1 januari 2020. Den hän- visning som görs i denna del bör därför träda i kraft vid samma tidpunkt.

Övergångsregler för vissa försäkringar

Det har tidigare funnits rörelseregler för försäkringsföretag med krav på skälighet som inskränkte möjligheten att avtala om vissa frågor. När dessa regler slopades bestämdes att skälighetsprincipen skulle fortsätta att gälla för försäkringar som tecknats i ett försäkringsaktiebolag eller ett ömse- sidigt försäkringsbolag före den 1 januari 2000, om inte annat avtalas (prop. 1998/99:87 s. 362). Denna övergångsregel och motsvarande för understödsföreningar i fråga om försäkringar som meddelats före den 1 april 2011 finns numera i försäkringsrörelselagen. Enligt dessa gäller skälighetsprincipen även om försäkringen har förnyats. Äldre försäkringar kan förekomma även i tjänstepensionsföretag och det finns ingen anledning att behandla dessa på något annat sätt än om de hade förekommit i ett försäkringsföretag. De aktuella övergångsreglerna i försäkrings- rörelselagen bör därför gälla även för tjänstepensionsföretag.

13 Tillsyn, ingripanden och andra åtgärder

13.1Tillsyn över tjänstepensionsföretag

13.1.1Registrering av och tillsyn över tjänstepensionsföretag

Regeringens förslag: Bolagsverket ska vara registreringsmyndighet för tjänstepensionsföretag och ska i försäkringsregistret föra in de

482

uppgifter som enligt lagar och andra författningar ska anmälas för registrering.

Finansinspektionen ska ha tillsyn över tjänstepensionsföretag. Till- synen ska ha samma omfattning som tillsynen över försäkringsföretag.

Vid tillsyn över tjänstepensionsföretag ska vissa bestämmelser om tillsyn över försäkringsföretag i försäkringsrörelselagen tillämpas: bestämmelserna om underrättelse om påbörjad verksamhet, förordnande av aktuarie, förordnade av revisor, sammankallande av styrelsen eller stämma, Finansinspektionens befogenheter vid ett företags likvidation samt rapport angående de försäkringstekniska avsättningarna.

I den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska det införas mot- svarande bestämmelser som i försäkringsrörelselagen i fråga om sam- arbete och utbyte av information, upplysningar som ska lämnas till Finansinspektionen, platsundersökning, upplysningar från andra företag än det som står under tillsyn, revisors och särskild granskares rapporteringsskyldighet, allmänt ombud vid konkurs och redogörelse för förmåga att hantera ändrade ekonomiska förhållanden.

Tjänstepensionsföretag ska genom avgifter bidra till att täcka kost- naderna för Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska central- byråns verksamhet enligt lagen om en databas för övervakning av finansmarknaderna. Regeringen ska få meddela föreskrifter om de avgifterna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka upplysningar tjänstepensionsföretag ska lämna till Finansinspektionen och när de ska lämnas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska även få meddela föreskrifter om att vissa uppgifter som ska lämnas till inspektionen i stället ska lämnas till Statistiska centralbyrån. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska det också införas en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur upplysningar ska lämnas.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas några bestämmelser om tillsyn över tjänstepensionsföretag när det gäller tvistlösning mellan myndigheter, matchningsjustering, företagsspecifika parametrar eller interna modeller.

Det krävs inga lagstiftningsåtgärder med anledning av bestämmel- serna i andra tjänstepensionsdirektivet om transparens och ansvarighet, tystnadsplikt, användning av konfidentiella uppgifter, informations- utbyte mellan behöriga myndigheter, överföring av information till vissa myndigheter och organ, utlämning av information till en central förvaltning ansvarig för finansiell lagstiftning, villkor för informa- tionsutbyte, nationella bestämmelser av tillsynskaraktär samt behand- ling av personuppgifter.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Enligt utredningens förslag ska det inrättas ett särskilt tjänste- pensionsföretagsregister. Enligt utredningens förslag ska inte några av bestämmelserna om tillsyn i försäkringslagen tillämpas även på tjänste- pensionsföretag utan bestämmelser om tillsyn över sådana företag ska anges enbart i den nya rörelselagen.

Prop. 2018/19:158

483

Prop. 2018/19:158

484

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Bolagsverket avstyrker förslaget att inrätta ett tjänstepensionsföretagsregister. Enligt Bolagsverket kan de funktioner som ska fullgöras av ett sådant register fullgöras av de befintliga registren. Svensk Försäkring efterlyser ett klargörande av vilka styrdokument som Finansinspektionens tillsyn ska grunda sig på. Svensk Försäkring anser att tillsynen endast bör avse att tjänstepensionsföretag följer de styrdokument där en överträdelse kan leda till ett ingripande från Finansinspektionen.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. I promemorian föreslås en särskild bestämmelse om att Finansinspektionen ska ha tillsyn över lämpligheten i ett tjänstepensionsföretags kreditvärderingsförfaranden och lämpligheten av att det i ett tjänstepensionsföretags investeringsriktlinjer hänvisas till kreditbetyg som har utfärdats av kreditvärderingsinstitut. Det föreslås också ett särskilt bemyndigande för regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur upplys- ningar ska lämnas.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen påpekar att det inte föreslås något krav på att tjänstepensionsföretag ska upprätta och lämna in regelbundna tillsynsrapporter till myndigheten. Ett sådant krav gäller för försäkringsföretag enligt Solvens II-förordningen och dessa rapporter är viktiga verktyg i tillsynsarbetet. Finansinspektionen kan visserligen meddela föreskrifter om detta med stöd av det föreslagna bemyndigandet. Enligt inspektionen bör dock kravet i stället framgå av lag med ett särskilt bemyndigande som ger en uttrycklig rätt för Finans- inspektionen att meddela föreskrifter om innehållet i rapporterna samt när och hur dessa ska lämnas in.

Sveriges advokatsamfund anser att det är ett principiellt och praktiskt problem att Finansinspektionen ges rollen dels av utfärdare av detaljerade föreskrifter och riktlinjer, dels av tillsynsmyndighet avseende efterlev- naden av regelverket. Enligt Advokatsamfundet bör dock tillsynsansvaret inte flyttas från Finansinspektionen. Däremot bör det bildas en särskild fristående nämnd inom Finansinspektionen med extern representation för hantering av sanktionsärenden.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser om registrering av tjänstepensionsinstitut (artikel 9). Medlemsstaterna ska med avseende på alla tjänstepensionsinstitut som har sin huvudsakliga förvaltningsort inom deras territorier, säkerställa att institutet registreras i ett nationellt register av den behöriga myndigheten eller är auktoriserat av denna (artikel 9.1). Av det register där uppgifter om ett tjänstepensionsinstitut förs in ska det framgå i vilka medlemsstater institutet är verksamt vid gränsöverskridande verksamhet (artikel 9.2). Informationen från registret ska meddelas Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) som ska publicera den på sin webbplats (artikel 9.3).

En relativt stor del av bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet behandlar frågor om tillsynen över tjänstepensionsinstituten (se artikel

19.2samt avdelning V, artiklarna 45–59). Direktivet innehåller även bestämmelser om samarbete mellan medlemsstaterna, kommissionen och Eiopa (artikel 60) samt om behandling av personuppgifter (artikel 61).

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska de behöriga myndigheterna övervaka lämpligheten hos tjänstepensionsinstitutens kreditvärderings- förfaranden (artikel 19.2). Det motsvarar det som gäller enligt första tjänstepensionsdirektivet (artikel 18.1a).

Tillsynens grundläggande syfte är enligt andra tjänstepensionsdirektivet att skydda medlemmarnas och förmånstagarnas rättigheter och att säker- ställa tjänstepensionsinstitutens stabilitet och sundhet (artikel 45.1). Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna ges de medel och har den expertis, den kapacitet och det mandat som krävs för att uppnå det syftet (artikel 45.2).

I direktivet anges vilka områden som tillsynen ska avse, bl.a. tekniska avsättningar, kapitalkrav, investeringsregler och information (artikel 46). I direktivet anges även allmänna principer för tillsynen, bl.a. att tillsynen ska baseras på en framåtblickande och riskbaserad metod (artikel 47). Till- synen ska omfatta en lämplig kombination av åtgärder på distans och inspektioner på plats.

I direktivet behandlas även de behöriga myndigheternas möjligheter att ingripa mot regelöverträdelser hos tjänstepensionsinstituten (artikel 48). Dessa bestämmelser behandlas i avsnitt 13.2.

Vidare reglerar direktivet vilka tillsynsbefogenheter som de behöriga myndigheterna åtminstone ska ha (artikel 49). De behöriga myndigheterna ska ha nödvändiga befogenheter för att granska strategier, processer och rapporteringsrutiner som tjänstepensionsinstituten har infört för att följa lagar och andra författningar som genomför direktivet (artikel 49.1). Det anges också vad tillsynens granskningsprocess ska innehålla – bl.a. en bedömning av de risker som ett tjänstepensionsinstitut står inför. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har övervakningsinstrument, däribland stresstester, som ger dem möjlighet att identifiera försämringar av ett tjänstepensionsinstituts finansiella ställning och att övervaka hur en försämring åtgärdas (artikel 49.2). Det anges även krav på att de behöriga myndigheterna ska ha nödvändiga befogenheter för att kräva att ett tjänstepensionsinstitut åtgärdar svagheter eller brister som identifierats i samband med tillsynens granskningsprocess (artikel 49.3). De behöriga myndigheterna ska fastställa hur ofta granskningar av tjänste- pensionsinstituten ska göras och vilken omfattning de ska ha, med hänsyn tagen till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos det berörda tjänstepensionsinstitutets verksamhet (artikel 49.4).

I direktivet finns även bestämmelser om uppgiftslämnande från ett tjänstepensionsinstitut till de behöriga myndigheterna och vissa tillsyns- befogenheter som har samband med detta (artikel 50). Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har de befogenheter och de medel som är nödvändiga för att kräva att tjänstepensionsinstituten och angivna funktionärer hos dem ska lämna information om alla affärs- angelägenheter och överlämna alla affärshandlingar. Vidare ska de behöriga myndigheterna kunna utöva tillsyn över affärsförbindelser mellan tjänstepensionsföretaget och andra företag, få tillgång till vissa särskilt angivna handlingar, bl.a. riktlinjerna för investeringsverksamheten och årsbokslut. Det krävs bl.a. att den behöriga myndigheten ska få utföra

Prop. 2018/19:158

485

Prop. 2018/19:158 inspektioner på plats och när som helst begära information om utkontrakt- erade verksamheter.

Direktivet innehåller även bestämmelser om transparens och ansvarig- het som tar sikte på den offentliga förvaltningen i medlemsstaterna (artikel 51). Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna utför sina uppgifter på ett transparent, oberoende och ansvarsfullt sätt med vederbörlig hänsyn till skyddet av konfidentiella uppgifter (artikel 51.1). Det ställs upp krav på offentliggörande av viss information: texter till lagar och andra författningar och regler om administrativa sanktioner och andra åtgärder, information om tillsynens granskningsprocess, aggregerade statistiska uppgifter om centrala aspekter av tillämpningen av tillsyns- regelverket, samt om huvudsyftet med tillsynen och information om de behöriga myndigheternas huvudsakliga funktioner och verksamhet (artikel 51.2). I direktivet anges att medlemsstaterna ska säkerställa att ”tjänste- pensionsinstituten har och tillämpar transparenta rutiner för utnämning och entledigande av ledamöter i de behöriga myndigheternas styrelser och verkställande organ” (artikel 51.3). Det är dock en felskrivning i den svenska språkversionen av direktivet; i den engelska språkversionen anges att denna skyldighet gäller endast medlemsstaterna (”Member states shall ensure that they have in place and apply transparent procedures …”).

Medlemsstaterna ska enligt direktivet ha regler som säkerställer att samtliga personer som tjänstgör eller har tjänstgjort hos de behöriga myndigheterna, liksom revisorer och sakkunniga som agerar för dessa myndigheters räkning, är bundna av tystnadsplikt (artikel 52.1). Dessa personer får inte röja konfidentiella uppgifter som de mottagit i tjänsten, utom i sammanfattad eller aggregerad form som säkerställer att enskilda tjänstepensionsinstitut inte kan identifieras. Konfidentiella uppgifter får lämnas ut i civilrättsliga eller kommersiella förfaranden i samband med att en pensionsplan håller på att avvecklas (artikel 52.2).

I direktivet finns bestämmelser om begränsningar av de behöriga myndigheternas användning av konfidentiella uppgifter enligt direktivet (artikel 53). De innebär att konfidentiella uppgifter endast får användas för kontroll, övervakning och korrigerande åtgärder avseende tjänstepensions- institutens verksamhet. Uppgifterna får även användas för att publicera nyckeltal för alla tjänstepensionsinstitut om detta är tillåtet enligt nationell rätt. Vidare får uppgifter användas vid överklaganden av behöriga myndig- heters beslut samt vid domstolsförfaranden om de bestämmelser i nationell rätt som genomför direktivet. Några motsvarande bestämmelser finns inte i första tjänstepensionsdirektivet.

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller även bestämmelser om Europaparlamentets utredningsbefogenheter (artikel 54).

Enligt direktivet ska det vara tillåtet för behöriga myndigheter att utbyta information med andra behöriga myndigheter inom en medlemsstat eller i andra medlemsstater (artikel 55). Det ska även vara tillåtet att utbyta information med myndigheter eller organ som har i uppdrag att upprätthålla finansiell stabilitet, delta i avvecklingen av pensionsplaner, personer som ansvarar för lagstadgad revision i tjänstepensionsinstitut, försäkringsföretag och andra finansiella institut. Tystnadsplikten ska gälla för mottagarna av uppgifterna. Information får även utbytas med myndigheter som övervaka organ eller personer som deltar i avveckling

486

av pensionsplaner eller ansvarar för lagstadgad revision. Liknande bestämmelser finns i Solvens II-direktivet (artiklarna 67 och 68).

I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser om överföring av uppgifter till centrala myndigheter på nationell nivå och inom EU (artikel 56.1). Bestämmelserna om tystnadsplikt i direktivet ska inte hindra att behöriga myndigheter för över uppgifter till centralbanker, myndigheter som övervakar betalsystemen samt de europeiska myndigheterna Euro- peiska systemrisknämnden, Eiopa, Europeiska bankmyndigheten (Eba) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Dessa myndigheter ska även ha rätt att vidarebefordra uppgifter som de nation- ella behöriga myndigheterna kan behöva i sin tillsynsverksamhet (artikel 56.2). Informationen som tas emot ska omfattas av tystnadsplikt som är minst lika sträng som den som framgår av andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 56.3).

Bestämmelserna om tystnadsplikt i direktivet hindrar inte att uppgifter lämnas till andra avdelningar inom deras centrala förvaltning som ansvarar för tillämpningen av lagstiftning om tillsyn över tjänstepensionsinstitut, kreditinstitut, finansiella institut, investeringstjänster och försäkringsföre- tag eller till inspektörer som agerar för sådana avdelningars räkning (artikel 57).

I direktivet finns bestämmelser om villkor för det informationsutbyte som behandlas i de ovan redovisade artiklarna. Informationen ska utbytas, föras över eller lämnas ut för utförande av övervakning eller tillsyn (artikel

58.1a). Den information som tas emot ska omfattas av tystnadsplikt enligt det som anges ovan (artikel 58.1 b). När informationen härrör från en annan medlemsstat får den inte lämnas ut utan uttryckligt samtycke från den behöriga myndighet från vilken den härrör och, när så är lämpligt, endast för de ändamål för vilka myndigheten gett sitt samtycke (artikel

58.1c). I direktivet anges (artikel 58.2 första stycket) anges att bestäm- melserna omanvändning av konfidentiella uppgifter (artikel 53) inte hindrar medlemsstaterna från att, i syfte att stärka stabiliteten och integri- teten i det finansiella systemet, tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och de myndigheter eller organ som är ansvariga för att avslöja och utreda överträdelser av bolagsrätt som är tillämplig på uppdragsgivande företag. I direktivet ställs vissa villkor upp för de medlemsstater som tillåter sådant informationsutbyte (artikel 58.2 andra stycket). Det finns även bestämmelser om det som ska gälla för det fall myndigheter som har till uppgift att utreda och avslöja överträdelser av bolagsrätt anlitar personer som inte är anställda inom den offentliga förvaltningen (artikel 58.3).

Medlemsstaterna ska underrätta Eiopa om bestämmelser av tillsyns- karaktär som är relevanta när det gäller pensionsplaner (artikel 59). Medlemsstaterna ska regelbundet och minst vartannat år uppdatera dessa uppgifter och Eiopa ska offentliggöra dem på sin webbplats.

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller även bestämmelser om sam- arbete mellan medlemsstaterna, kommissionen och Eiopa (artikel 60). Medlemsstaterna ska på lämpligt sätt säkerställa att direktivet tillämpas enhetligt genom regelbundet utbyte av information och erfarenheter i syfte att utveckla bästa praxis på detta område och ett närmare samarbete med deltagande av arbetsmarknadens parter i tillämpliga fall och därigenom

Prop. 2018/19:158

487

Prop. 2018/19:158

488

förhindra snedvridning av konkurrensen och skapa de nödvändiga förut- sättningarna för oproblematiskt gränsöverskridande medlemskap (artikel 60.1). Kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter ska ha ett nära samarbete för att underlätta tillsynen över tjänstepensions- institutens verksamhet (artikel 60.2). Därefter anges att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska samarbeta med Eiopa vid tillämp- ning av direktivet, i enlighet med förordning (EU) nr 1094/2010 (Eiopa- förordningen) och utan dröjsmål förse Eiopa med all information som Eiopa behöver för att utföra sina uppgifter enligt direktivet och Eiopa- förordningen, i enlighet med artikel 35 i den förordningen (artikel 60.3). Slutligen anges att varje medlemsstat ska informera kommissionen och Eiopa om allvarligare problem som tillämpningen av direktivet ger upphov till, samt att kommissionen, Eiopa och berörda medlemsstaters behöriga myndigheter ska undersöka sådana problem så snart som möjligt för att finna en lämplig lösning (artikel 60.4).

Direktivet innehåller också bestämmelser om behandling av person- uppgifter (artikel 61). Tjänstepensionsinstitut och behöriga myndigheter ska när det gäller behandling av personuppgifter utföra sina uppgifter inom ramen för direktivet i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), nedan benämnd dataskyddsförordningen. Vidare anges vad Eiopa ska iaktta i fråga om behandling av person- uppgifter.

Gällande rätt

I försäkringsrörelselagen (2010:2043), förkortad FRL, finns bestämmelser om tillsyn över försäkringsföretag (17 kap). Där anges att Bolagsverket är registreringsmyndighet för försäkringsföretag och att verket ska föra ett försäkringsregister där uppgifter om försäkringsföretag ska föras in (17 kap. 1 §).

Finansinspektionen är den myndighet som har tillsyn över försäkrings- företag och tillsynen ska omfatta att verksamheten drivs enligt bl.a. försäkringsrörelselagen och andra författningar som reglerar företagets verksamhet (17 kap. 2 §). Finansinspektionen har även tillsyn över att försäkringsföretagets ägare och styrning uppfyller lämplighetskraven i försäkringsrörelselagen. Tillsynen ska utgå från en proaktiv och risk- baserad metod.

I försäkringsrörelselagen finns också bestämmelser om samarbete och utbyte av information mellan å ena sidan Finansinspektionen och å andra sidan behöriga myndigheter i andra länder inom EES, Europeiska kommissionen och Eiopa (17 kap. 3 §). Sådant samarbete och utbyte ska äga rum i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Euro- peiska unionen.

Huvuddelen av bestämmelserna om tillsyn i försäkringsrörelselagen behandlar olika befogenheter för Finansinspektionen och åligganden för försäkringsföretag.

Finansinspektionen har befogenhet att genomföra platsundersökningar hos ett försäkringsföretag eller hos vissa uppdragstagare (17 kap. 7 §

FRL), att förordna aktuarie (17 kap. 10 § FRL), förordna revisor (17 kap. 11 § FRL), sammankalla styrelse eller stämma (17 kap. 13 § FRL) och förordna allmänt ombud vid konkurs (17 kap. 14 § FRL).

Ett försäkringsföretag är skyldigt att underrätta Finansinspektionen när det har påbörjat sin verksamhet (17 kap. 4 § FRL) och att, på begäran av Finansinspektionen, lämna de upplysningar om sin verksamhet som inspektionen begär, vilket är en skyldighet som i vissa fall även gäller i förhållande till en myndighet i ett annat land inom EES (17 kap. 5 § FRL). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om att vissa uppgifter som ska lämnas till Finansinspektionen i stället ska lämnas till Statistiska centralbyrån (17 kap. 6 § FRL). Upplysningsskyldigheten gäller även för vissa ledande befattningshavare (17 kap. 8 § FRL) och andra juridiska personer (17 kap. 9 § FRL). Därutöver gäller att försäkringsföretag genom avgifter ska bidra till att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet samt viss verksam- het som bedrivs av Statistiska centralbyrån (17 kap. 29 § FRL).

I försäkringsrörelselagen finns därutöver bestämmelser som inte inne- fattar direkta befogenheter för Finansinspektionen eller skyldigheter för försäkringsföretag. Det handlar om bestämmelser om revisors och särskild granskares rapporteringsskyldighet (17 kap. 12 §), Finansinspektionens befogenheter vid ett försäkringsföretags likvidation (17 kap. 15 §) och om bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas till Finansinspektionen (17 kap. 30 § andra stycket), samt för regeringen att meddela föreskrifter om avgifter (17 kap. 30 § första stycket).

I försäkringsrörelselagen finns vissa bestämmelser som är direkt för- anledda av Solvens II-direktivet. Det handlar om bestämmelserna om tvistlösning mellan myndigheter (17 kap. 3 a §), om tillsyn med anledning av bestämmelserna om matchningsjustering (17 kap. 7 a §), om redo- görelse för företagets förmåga att hantera ändrade ekonomiska förhållan- den (17 kap. 16 §), om rapport angående de försäkringstekniska avsätt- ningarna (17 kap. 17 §), om tillsyn över interna modeller (17 kap. 18–21 och 23 §§), om tillsyn över användningen av företagsspecifika parametrar (17 kap. 22 §) och om kapitaltillägg (17 kap. 24–28 §§). Frågorna om kapitaltillägg behandlas i avsnitt 13.1.2. Även den ovan nämnda bestäm- melsen om en proaktiv och riskbaserad metod för tillsyn härrör från Solvens II-direktivet (prop. 2015/16:9 s. 609 f.).

De försäkringsföretag som omfattas av övergångsbestämmelserna ska tillämpa bestämmelserna om tillsyn i 14 kap. FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]). De bestämmelserna är i huvudsak likalydande med dem som nu gäller enligt 17 kap. FRL. Efter- som de inte baserar sig på Solvens II-direktivet innehåller de dock inte några sådana bestämmelser som nämns ovan och som tillkommit till följd av genomförandet av det direktivet.

För tjänstepensionskassor finns bestämmelser om tillsyn i den upphävda lagen om understödsföreningar (67–74 §§). Bland dem kan nämnas skyldigheten för en tjänstepensionskassas styrelse att hålla kassa, till- gångar, räkenskaper m.m. tillgängliga för granskning och meddela de upp- lysningar och uppgifter som Finansinspektionen begär. Därutöver finns bl.a. bestämmelser liknande dem i försäkringsrörelselagen om samarbete

Prop. 2018/19:158

489

Prop. 2018/19:158

490

med utländska tillsynsmyndigheter, förordnande av revisor av Finans- inspektionen samt kallelse till föreningsstämma och styrelsesammanträde av inspektionen.

Registrering

Bolagsverket bör vara registreringsmyndighet för tjänstepensionsföretag, liksom verket är för försäkringsföretag. Regeringen anser dock, i likhet med Bolagsverket, att det inte bör inrättas något sådant särskilt register för tjänstepensionsföretag som utredningen föreslår. I enlighet med prome- morians förslag bör uppgifter om tjänstepensionsföretag i stället, som Bolagsverket förordar, föras in i det försäkringsregister som Bolagsverket ska föra enligt försäkringsrörelselagen (17 kap. 1 §). Detta rimmar väl med ställningstagandet att tjänstepensionsföretag driver en form av försäk- ringsrörelse (se avsnitt 5.2). I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför införas bestämmelser om registreringsmyndighet och om vilka uppgifter avseende tjänstepensionsföretag som ska föras in i försäkrings- registret.

Närmare bestämmelser om försäkringsregistret kan meddelas genom verkställighetsföreskrifter. Något bemyndigande i lag krävs därför inte för dessa föreskrifter. På så sätt kan bestämmelserna i andra tjänstepensions- direktivet om registrering genomföras fullt ut (artikel 9.2 och 9.3).

Tillsynen och dess omfattning

Tillsynen över tjänstepensionsföretag bör utövas av Finansinspektionen. Det är fallet i dag beträffande såväl försäkringsföretag som tjänste- pensionskassor. Hos inspektionen finns de resurser och den kompetens som krävs för att fullgöra det uppdraget. Genom att införa en bestämmelse av den innebörden i den nya lagen om tjänstepensionsföretag tillgodoses andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelse om tillsynsansvar (artikel 47.1). Det finns dock inte någon möjlighet att inom ramen för detta lagstiftningsärende behandla de frågor om Finansinspektionens organisa- tion som Sveriges advokatsamfund tar upp.

När det gäller tillsynens omfattning bör det som gäller beträffande försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen (17 kap. 2 §) gälla även beträffande tjänstepensionsföretag. Tillsynen bör alltså omfatta att verk- samheten drivs enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag, andra författningar som reglerar tjänstepensionsföretagets verksamhet, före- tagets bolagsordning eller stadgar, företagets försäkringstekniska riktlinjer eller beräkningsunderlag samt styrdokument för hantering av intresse- konflikter och andra styrdokument som företaget har upprättat och som har sin grund i författningar som reglerar företagets verksamhet. Liksom enligt försäkringsrörelselagen bör tillsynen också omfatta att tjänstepens- ionsföretagets ägare och styrning uppfyller lagstadgade lämplighetskrav (17 kap. 2 § tredje stycket). Vidare bör det i lag anges att tillsynen, liksom tillsynen över försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen, ska utgå från en proaktiv och riskbaserad metod (17 kap. 2 § fjärde stycket).

Genom att i lag reglera att tillsynen ska ha denna omfattning genomförs bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om tillsynens huvud- syfte och omfattning (artiklarna 45.1 och 46), allmänna principer för till- synen (artikel 47.2–47.4) och tillsyn över att tjänstepensionsföretag har

sunda förvaltnings- och redovisningsmetoder samt mekanismer för intern kontroll (48.1).

I promemorian föreslås även att det i den nya lagen om tjänstepen- sionsföretag bör införas en särskild bestämmelse för att genomföra andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om de behöriga myndigheternas övervakning av tjänstepensionsinstitutens kreditvärderingsförfaranden (artikel 19.2). Vid genomförandet av motsvarande bestämmelser i första tjänstepensionsdirektivet gjordes bedömningen att övervakningen av försäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet i dessa avseenden om- fattades av befintliga bestämmelser om tillsyn i försäkringsrörelselagen (se prop. 2013/14:108 s. 15–19). Eftersom de föreslagna bestämmelserna om tillsynens omfattning i den nya lagen om tjänstepensionsföretag mot- svarar det som gäller enligt försäkringsrörelselagen finns det inte skäl att göra någon annan bedömning avseende de nu aktuella bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet. Det är därför inte nödvändigt att införa en särskild bestämmelse om tillsyn över lämpligheten i tjänstepensions- företags kreditvärderingsförfaranden och deras användning av kreditbetyg som har utfärdats av kreditvärderingsinstitut.

Det krävs inga lagstiftningsåtgärder för att genomföra bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet som behandlar medlemsstaternas skyldig- het att tillse att de behöriga myndigheterna ges de medel och har den expertis, den kapacitet och det mandat som är nödvändigt för att uppnå tillsynens huvudsyfte (artikel 45.2). Frågorna om medel, expertis och kapacitet hanteras i de årliga regleringsbreven till Finansinspektionen. Finansinspektionens mandat (uppgifter) regleras i förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen. Enligt den förordningen är Finansinspektionen skyldig att överväga om åtgärder som myndigheten vidtar kan påverka stabiliteten i de finansiella systemen i andra länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (5 § 2). Därigenom till- godoses andra tjänstepensionsdirektivets krav i detta avseende (artikel 47.5).

De angivna bestämmelserna om tillsynen och dess omfattning måste i fråga om tjänstepensionsföretag ges en delvis annan utformning än mot- svarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen. Bestämmelserna bör därför tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag och inte gälla genom hänvisning i den lagen till försäkringsrörelselagen. Det är dessutom viktigt att införa en sådan portalparagraf när det gäller tillsyn i den nya lagen.

Finansinspektionens tillsynsbefogenheter

Finansinspektionen bör i huvudsak ha samma befogenheter inom ramen för tillsynen över tjänstepensionsföretag som inspektionen har i dag inom ramen för tillsynen över försäkringsföretag. Det är samma typ av verk- samhet avseende tjänstepensionsförsäkring som ska drivas och det kommer i vissa fall att röra sig om verksamhet i mycket stor skala.

Finansinspektionen bör därför få befogenhet att genomföra platsunder- sökningar hos tjänstepensionsföretag och vissa uppdragstagare till ett sådant företag, att förordna en aktuarie eller en revisor, att sammankalla styrelsen eller stämman och att förordna allmänt ombud i konkurs. Vidare

Prop. 2018/19:158

491

Prop. 2018/19:158 bör Finansinspektionen vid likvidation även beträffande tjänstepensions- företag ha samma befogenheter i förhållande till likvidatorerna som i för- hållande till styrelsen. De grundläggande bestämmelserna i försäkrings- rörelselagen bör därför vara tillämpliga även inom tillsynen över tjänste- pensionsföretag. Det sker lämpligen genom att i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag införa en hänvisning till de relevanta bestämmelserna i försäkringsrörelselagen (se avsnitt 5.5 beträffande den lagstiftnings- tekniken). Bestämmelsen om allmänt ombud vid konkurs måste dock ges en delvis annan utformning i förhållande till försäkringsrörelselagen och bör därför tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Även bestäm- melsen om platsundersökningar bör införas i den nya lagen eftersom den har samband med vissa bestämmelser om tjänstepensionsföretagens åligganden som enligt förslaget ska införas i den lagen. Därigenom genomförs bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om inspek- tioner på plats (artiklarna 47.3 och 50 e).

Tjänstepensionsföretags åligganden inom ramen för tillsynen m.m.

Tjänstepensionsföretags åligganden inom ramen för tillsynen bör vara i huvudsak desamma som försäkringsföretags åligganden enligt försäk- ringsrörelselagen. Även för ett tjänstepensionsföretag bör därför gälla att företaget ska underrätta Finansinspektionen när det påbörjat sin verksam- het och att det på begäran av Finansinspektionen ska lämna de upplys- ningar om sin verksamhet som inspektionen begär, en skyldighet som även för ett tjänstepensionsföretag i vissa fall bör gälla i förhållande till en myn- dighet i ett annat land inom EES samt för vissa ledande befattningshavare och andra juridiska personer.

Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om påbörjad verksamhet bör gälla även för tjänstepensionsföretag genom hänvisning i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Bestämmelserna om upplysningsskyldighet måste dock ges en delvis annan innebörd och bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Finansinspektionen anser att det även bör införas en uttrycklig bestämmelse om att tjänstepensionsföretag ska lämna regelbundna tillsynsrapporter till inspektionen. Enligt regeringens mening är det dock lämpligare med en allmän bestämmelse avseende upplysningsskyldigheten. Bestämmelsen bör kompletteras med ett bemyn- digande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka upplysningar som ska lämnas till Finans- inspektionen och när de ska lämnas. Därmed kan exempelvis detaljerade föreskrifter om periodisk rapportering meddelas på lägre nivå än lag. I den nya lagen bör det även införas en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen om hur upplysningar ska lämnas. Något särskilt bemyndigande om detta är inte nödvändigt. Däremot bör det införas ett bemyndigande i den nya lagen om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att vissa uppgifter som enligt upplysningsskyldigheten ska lämnas till inspektionen i stället ska lämnas till Statistiska centralbyrån.

Även tjänstepensionsföretag bör vara skyldiga att genom avgifter bidra till att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet samt

492

Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en data- bas för övervakning av och tillsyn överfinansmarknaderna. Regeringen bör få meddela föreskrifter om dessa avgifter.

Det saknas skäl att göra avsteg från det som gäller enligt försäkrings- rörelselagen i fråga om revisorers och särskilda granskares rapporterings- skyldighet och om Finansinspektionens befogenheter vid ett försäkrings- företags likvidation. De bestämmelserna i den lagen bör därför gälla även för tjänstepensionsföretag. För att hänvisningarna till bestämmelserna om kapitalkrav ska bli korrekta bör en bestämmelse om revisors och särskild granskares rapporteringsskyldighet införas i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag. Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om befogen- heter vid likvidation bör däremot gälla även beträffande tjänstepensions- företag genom en hänvisning i den nya lagen.

Bestämmelsen om tjänstepensionsföretags upplysningsskyldighet genomför andra tjänstepensionsdirektivet när det gäller kravet på att de behöriga myndigheterna ska ha nödvändiga befogenheter för att granska strategier, processer och rapporteringsrutiner (artikel 49.1). Vidare genomför bestämmelsen om upplysningsskyldighet direktivet när det gäller möjligheterna för den behöriga myndigheten att identifiera försäm- ringar av ett tjänstepensionsinstituts finansiella ställning och övervaka hur en försämring åtgärdas (artikel 49.2). Kravet på att den behöriga myndigheten ska ha nödvändiga befogenheter (artikel 49.3 i direktivet) tillgodoses genom den möjlighet för Finansinspektionen att utfärda förelägganden att vidta rättelse som föreslås (se avsnitt 13.2.2). I övrigt tillgodoses de nu aktuella bestämmelserna i direktivet genom Finans- inspektionens verksamhetsformer – tillsynen är inte författningsreglerad i detalj – och den styrning av inspektionen som sker i regleringsbrev.

Genom att införa en skyldighet för tjänstepensionsföretag att lämna de upplysningar som begärs av Finansinspektionen, i förening med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka upplysningar som ska lämnas och hur det ska ske, genomförs även bestämmelserna i andra tjänste- pensionsdirektivet om skyldighet att lämna uppgifter till den behöriga myndigheten i de delar som inte rör inspektioner på plats (artikel 50).

Bestämmelser om tillsyn i försäkringsrörelselagen som föranletts av Solvens II-direktivet

Vissa bestämmelser om Finansinspektionens tillsyn över försäkrings- företag är, som framgår ovan, föranledda av Solvens II-direktivet. Som utgångspunkt bör de bestämmelserna inte gälla inom ramen för inspek- tionens tillsyn över tjänstepensionsföretag, eftersom tjänstepensions- företag i sin unionsrättsliga egenskap av tjänstepensionsinstitut inte omf- attas av Solvens II-direktivet. Därtill kommer att vissa av de bestämmel- serna är nära knutna till Solvens II-direktivets solvensreglering, och därför inte passar för tjänstepensionsföretag.

I enlighet med detta ställningstagande bör tjänstepensionsföretag inte omfattas av bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om tvistlösning mellan myndigheter (17 kap. 3 a §), om tillsyn med anledning av bestäm- melserna om matchningsjustering (17 kap. 7 a §), om tillsyn över interna

Prop. 2018/19:158

493

Prop. 2018/19:158

494

modeller (17 kap. 18–21 och 23 §§) eller om tillsyn över användningen av företagsspecifika parametrar (17 kap. 22 §).

Däremot är vissa av de bestämmelser om tillsyn i försäkringsrörelse- lagen som föranletts av Solvens II-direktivet lämpliga även för tillsynen över tjänstepensionsföretag och de bör därför gälla inom ramen för den tillsynen. Det handlar om bestämmelsen om att ett försäkringsföretag ska lämna en redogörelse för sin förmåga att hantera ändrade ekonomiska förhållanden (17 kap. 16 §) och om bestämmelsen om en rapport angående de försäkringstekniska avsättningarna (17 kap. 17 §). Den sistnämnda bestämmelsen bör göras tillämplig för tjänstepensionsföretag genom att det i den nya lagen om tjänstepensionsföretag införs en hänvisning till försäkringsrörelselagen.

Finansinspektionens samarbete och utbyte av information

För att tillgodose krav på samarbete och informationsutbyte som ställs upp i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 60) anser regeringen att Finans- inspektionen bör åläggas att i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter i andra länder inom EES, med Europeiska kommissionen och med Eiopa. Enligt promemorians förslag ska det som föreskrivs i försäkringsrörelselagen om Finansinspektionens samarbetsskyldighet (17 kap. 3 §) gälla även vid tillsyn över tjänste- pensionsföretag genom en hänvisning i den nya lagen om tjänstepensions- företag. Enligt regeringens uppfattning bör det i stället införas en bestäm- melse om detta i den nya lagen, eftersom försäkringsrörelselagens defini- tion av behörig myndighet (se 1 kap. 12 § 1 FRL) inte överensstämmer med motsvarande definition i andra tjänstepensionsdirektivet. Med behörig myndighet avses i andra tjänstepensionsdirektivet en nationell myndighet som har utsetts för att utföra de uppgifter som anges i det direktivet (artikel 6.8). Bestämmelsen i den nya lagen bör dock utformas efter förebild av motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen.

Övriga bestämmelser om tillsyn i andra tjänstepensionsdirektivet

Kraven i andra tjänstepensionsdirektivet på att de behöriga myndigheterna ska utföra sina uppgifter på ett transparent och ansvarsfullt sätt (artikel 51) är redan uppfyllda genom de regler, instruktioner och verksamhetsformer som gäller för Finansinspektionen och de föranleder därför inte någon lagstiftningsåtgärd.

För svenskt vidkommande regleras det som anges om tystnadsplikt i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 52) i första hand i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, och i brottsbalken. Enligt 30 kap. 4 § OSL gäller sekretess i verksamhet som består i tillstånds- givning eller tillsyn med avseende på bl.a. försäkringsväsendet. Den bestämmelsen är tillämplig även i den kommande tillsynen över tjänste- pensionsföretag eftersom dessa driver en form av försäkringsrörelse. Sekretessen avser uppgift om affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet avser, om det kan antas att denne lider skada om uppgiften röjs. Sekretessen gäller vidare för uppgift om personliga eller ekonomiska förhållanden för annan som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens verksamhet avser. Den sistnämnda sekretessen är absolut, dvs. den är inte förenad med något

skaderekvisit. Den som röjer en uppgift som är hemlig enligt lag eller annan författning kan dömas för brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. De redovisade bestämmelserna i svensk rätt tillgodoser kraven i andra tjänstepensionsdirektivet när det gäller tystnadsplikt och någon ytterligare lagstiftningsåtgärd är därför inte nödvändig.

Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om Europaparlament- ets utredningsbefogenheter (artikel 54) bedöms inte vara av den arten att de ska genomföras i nationell rätt.

Andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om användning av konfidentiella uppgifter och informationsutbyte (artiklarna 53 och 55) tillgodoses genom bestämmelser i 7–10 kap. offentlighets- och sekretess- lagen. Motsvarande bedömning gjordes vid genomförandet av bestäm- melser i Solvens II-direktivet (artiklarna 67 och 68) som har stora likheter med de nu aktuella bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet (se prop. 2015/16:9 s. 361 f.). Någon lagstiftningsåtgärd är därför inte nöd- vändig.

Som anges ovan gäller sekretess i verksamhet avseende tillsyn över tjänstepensionsföretag. Sådan överföring av information till centrala institutioner som ska möjliggöras enligt andra tjänstepensionsdirektivet kan därmed omfatta uppgifter som är sekretessbelagda enligt offent- lighets- och sekretesslagen (artikel 56).

En uppgift för vilken sekretess gäller får inte röjas för enskilda eller för andra myndigheter, om inte annat anges i offentlighets- och sekretesslagen eller i lag eller förordning som den lagen hänvisar till (8 kap. 1 § OSL). Sekretessbelagda uppgifter får inte heller röjas för en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation om inte utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning, eller uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller den mellan- folkliga organisationen (8 kap. 3 § OSL). Sekretess hindrar dock inte att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning (10 kap. 28 § OSL).

Beträffande överföring av information till centralbanker och andra liknande organ finns bestämmelser om Finansinspektionens uppgifts- skyldighet i förordningen med instruktion för Finansinspektionen. Enligt förordningen ska Finansinspektionen bl.a. samråda med och lämna de upp- gifter som behövs till Riksbanken i viktigare frågor som har samband med betalningssystemets stabilitet eller som berör Riksbankens ansvar för valuta- och kreditpolitiken och för betalningsväsendet (7 § första stycket 3 och andra stycket). Detta utgör en sådan sekretessbrytande bestämmelse som möjliggör överföring av information på det sätt som krävs enligt andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 56.1 a och b).

När det gäller informationsöverföring till ESRB och de europeiska tillsynsmyndigheterna (artikel 56.1 c i andra tjänstepensionsdirektivet) följer Finansinspektionens uppgiftsskyldighet av de EU-förordningar som ligger till grund för det Europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS). Som framgår ovan får sekretessbelagda uppgifter lämnas ut till en utländsk myndighet om det sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller för- ordning. Eftersom EU-förordningar likställs med lag hindrar svensk

Prop. 2018/19:158

495

Prop. 2018/19:158 sekretesslagstiftning inte Finansinspektionen från att lämna nödvändiga uppgifter inom ramen för ESFS (jfr prop. 2011/12:70 s. 76).

Det som anförs ovan innebär att andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om överföring av information till centrala institutioner inte kräver någon lagstiftningsåtgärd (artikel 56).

När det gäller utlämning av information till central förvaltning med ansvar för finansiell lagstiftning kan det konstateras att sekretess inte hindrar att uppgift lämnas till riksdagen eller regeringen (10 kap. 15 § OSL). Det krävs därför inte någon lagstiftningsåtgärd för att genomföra direktivet i denna del (artikel 57.1).

Andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om utlämnande av information som rör tillsyn över tjänstepensionsinstitut till vissa nationella organ (artikel 57.2) har stora likheter med bestämmelser i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (kapitaltäckningsdirektivet) (artikel 59.2). De bestämmelserna medförde inga åtgärder vid genomförandet av kapitaltäckningsdirektivet eftersom det inte ansågs föreligga skäl att utöka Finansinspektionens möjligheter enligt sekretesslagstiftningen att överlämna sekretessbelagd information till andra myndigheter (prop. 2013/14:228 s. 218). Det finns inte skäl att göra någon annan bedömning avseende bestämmelserna i andra tjänste- pensionsdirektivet. Bestämmelserna bör därför inte föranleda någon lagstiftningsåtgärd.

Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om villkor för informationsutbyte (artikel 58.1) har stora likheter med bestämmelser i Solvens II-direktivet (artikel 68.2 andra stycket). Vid genomförandet av det direktivet bedömdes att offentlighets- och sekretesslagen innehåller bestämmelser som är förenliga med de bestämmelserna (jfr prop. 2015/16:9 s. 362). Det finns inte skäl att göra någon annan bedömning avseende bestämmelserna om villkor för informationsutbyte i andra tjänstepensionsdirektivet. Bestämmelser som avser nu aktuellt inform- ationsutbyte finns särskilt i 7, 8 och 11 kap. OSL. Det behövs därför inte några ytterligare bestämmelser i svensk rätt för att genomföra direktivet i denna del.

Även bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet som behandlar utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna och myndigheter som ansvarar för att utreda överträdelser av bolagsrättslig lagstiftning (artikel 58.2 och 58.3) har stora likheter med bestämmelser i Solvens II- direktivet (artikel 68.3). På samma sätt som vid genomförandet av Solvens II-direktivet anser regeringen att Sverige inte bör utnyttja den möjlighet till reglering som andra tjänstepensionsdirektivet ger (jfr samma prop.). De nu aktuella bestämmelserna i direktivet kräver därför inte någon lagstiftningsåtgärd.

Kravet i andra tjänstepensionsdirektivet på underrättelser till Eiopa om nationella bestämmelser av tillsynskaraktär (artikel 59), tillgodoses genom den samarbetsskyldighet som enligt förslaget ovan ska åläggas Finans- inspektionen.

496

När det gäller kraven i andra tjänstepensionsdirektivet avseende behand- Prop. 2018/19:158 ling av personuppgifter (artikel 61), kan det konstateras att dataskydds-

förordningen numera är i alla delar bindande och är direkt tillämplig i Sverige. Dataskyddsförordningen kompletteras i Sverige av bl.a. lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskydds- förordning och förordningen (2018:219) med kompletterande bestämm- elser till EU:s dataskyddsförordning. Det krävs därför ingen lagstift- ningsåtgärd för att genomföra artikel 61 i andra tjänstepensionsdirektivet.

13.1.2	Kapitaltillägg

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få besluta om ett tillägg
till det riskkänsliga kapitalkravet (kapitaltillägg) för ett tjänstepensions-
företag, om företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden
som ligger till grund för beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet
eller om företagets företagsstyrningssystem uppvisar vissa allvarliga
brister. Ett kapitaltillägg ska beräknas så att det säkerställer att tjänste-
pensionsföretaget uppfyller den skyddsnivå som det riskkänsliga
kapitalkravet är tänkt att ge eller vara proportionellt i förhållande till de
risker som finns på grund av bristerna i företagsstyrningssystemet.
Efter ett beslut om kapitaltillägg ska ett tjänstepensionsföretags risk-
känsliga kapitalkrav utgöras av summan av kapitaltillägget och det
riskkänsliga kapitalkravet som ska gälla för företaget.
När ett kapitaltillägg beslutas ska Finansinspektionen förelägga
tjänstepensionsföretaget att vidta de åtgärder som behövs för att
avhjälpa de brister som har föranlett tillägget. Ett beslut om kapital-
tillägg ska omprövas minst en gång per år. Beslutet ska ändras när de
förhållanden som låg till grund för beslutet har ändrats.
Utredningen behandlar inte frågan.
Remissinstanserna tar inte upp frågan.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inget att invända mot det. Svensk Försäkring påpekar att tillämpningen
av bestämmelsen om kapitaltillägg är beroende av att det går att bedöma
hur stora avvikelser som finns mellan företagets riskprofil och de antagan-
den som ligger till grund för det riskkänsliga kapitalkravet. Svensk
Försäkring anser att det inte finns något i promemorian som kan tjäna som
stöd för en sådan bedömning och att det inte är rimligt att ge Finans-
inspektionen ett fritt skön.
Skälen för regeringens förslag
Andra tjänstepensionsdirektivet
I andra tjänstepensionsdirektivet finns det inte några bestämmelser om
kapitaltillägg.
Gällande rätt
För försäkringsföretag gäller att Finansinspektionen genom ett beslut om
kapitaltillägg kan höja solvenskapitalkravet, det riskkänsliga kapitalkravet		497

Prop. 2018/19:158

498

enligt Solvens II-regelverket. Förutsättningarna för ett sådant beslut anges i försäkringsrörelselagen (17 kap. 24 §). Finansinspektionen får besluta om kapitaltillägg för ett försäkringsföretag om företagets riskprofil av- viker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet enligt standardformeln, ett beslut om användning av en intern modell är olämpligt eller har visat sig sakna verkan, eller en fullständig eller partiell intern modell håller på att utarbetas. Finansinspek- tionen får även besluta om kapitaltillägg om företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet enligt en fullständig eller partiell intern modell, till följd av att en eller flera kvantifierbara risker inte beaktats i tillräcklig utsträckning och företaget inte inom skälig tid har anpassat modellen till sin riskprofil. Finansinspektionen får också besluta om kapitaltillägg om företaget använder matchningsjustering, volatilitetsjustering, en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna och företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för justeringarna. Kapitaltillägg får även beslutas om företagets företagsstyrningssystem avviker väsentligt från kraven i försäkringsrörelselagen samtidigt som avvikelserna medför att företaget inte kan garantera en korrekt identifie- ring, mätning, övervakning, hantering och rapportering av de risker som företaget exponeras för eller kan komma att bli exponerat för och det är osannolikt att bristerna kan åtgärdas inom skälig tid.

Ett kapitaltillägg ska beräknas så att det säkerställer att försäkrings- företaget uppfyller den skyddsnivå som solvenskapitalkravet ska ge eller så att det är proportionellt mot de risker som uppkommer till följd av bristerna som föranlett kapitaltillägget (17 kap. 25 § FRL). Efter ett beslut om kapitaltillägg ska det aktuella försäkringsföretagets solvenskapitalkrav utgöras av summan av solvenskapitalkravet och kapitaltillägget (17 kap. 26 § FRL). När ett kapitaltillägg beslutas ska Finansinspektionen före- lägga försäkringsföretaget att vidta de åtgärder som behövs för att avhjälpa de brister som föranlett kapitaltillägget (17 kap. 27 § FRL). Ett beslut om kapitaltillägg ska omprövas minst en gång per år, och ska ändras när de förhållanden som låg till grund för beslutet har ändrats (17 kap. 28 § FRL).

Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om kapitaltillägg är föran- ledda av Solvens II-direktivet (prop. 2015/16:9 s. 378–382).

För försäkringsföretag som omfattas av övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]) gäller inte några bestämmelser om kapitaltillägg. Inte heller för tjänstepensionskassor finns det några bestäm- melser om kapitaltillägg.

Kapitaltillägg för tjänstepensionsföretag

Som föreslås i avsnitt 8.5.1 ska det för tjänstepensionsföretag, i likhet med för försäkringsföretag, gälla ett riskkänsligt kapitalkrav. Det kapitalkravet ska, liksom solvenskapitalkravet enligt försäkringsrörelselagen, ta hänsyn till alla de risker som företaget i fråga är exponerat för. Att nå det resultatet är inte okomplicerat. Arbetet med att beräkna det riskkänsliga kapital- kravet utgår från de antaganden som ligger till grund för utformningen i lag och andra föreskrifter av det riskkänsliga kapitalkravet.

Mot den bakgrunden är det viktigt att Finansinspektionen i sin tillsyn har tillgång till verktyg för att korrigera beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet, om inspektionen skulle finna att ett tjänstepensionsföretag i sin riskprofil avviker från de antaganden som regelverket utgår från. Ett lämpligt sådant verktyg är beslut om höjning av det riskkänsliga kapital- kravet, dvs. beslut om kapitaltillägg. Genom ett sådant beslut kan Finans- inspektionen kompensera för en kapitalkravsberäkning som resulterat i ett alltför lågt kapitalkrav, och därigenom i det enskilda fallet säkerställa att den skyddsnivå uppnås som det riskkänsliga kapitalkravet är tänkt att ge de framtida pensionärerna. Bestämmelser om kapitaltillägg bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Förutsättningarna för beslut om kapitaltillägg för tjänstepensionsföretag bör vara i huvudsak desamma som enligt försäkringsrörelselagen.

För det första bör ett sådant beslut kunna meddelas om företagets risk- profil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräk- ningen av det riskkänsliga kapitalkravet. I dessa fall är det alltså fråga om befarade brister i beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet. Svensk Försäkring anser att det behövs vägledning avseende hur bedömningen av avvikelser ska göras. Enligt regeringens uppfattning är det dock en fråga som inte på ett tillräckligt enkelt och tydligt sätt kan författningsregleras. Hur bedömningen ska ske i det enskilda fallet får avgöras i rättstillämp- ningen. Även vad som ska anses utgöra en väsentlig avvikelse får avgöras i rättstillämpningen. Klart är dock att det måste vara fråga om en på något sätt kvalificerad avvikelse för att den ska kunna anses väsentlig.

För det andra bör beslut om kapitaltillägg kunna meddelas om företagets företagsstyrningssystem avviker väsentligt från det grundläggande kvalitetskrav som gäller för det systemet (se avsnitt 9.2). En förutsättning bör vara att avvikelserna från kvalitetskravet medför att företaget inte kan garantera en korrekt identifiering, mätning, övervakning, hantering och rapportering av de risker som företaget exponeras för eller kan komma att bli exponerat för och det är osannolikt att bristerna kan åtgärdas inom skälig tid. De båda fallen motsvarar kapitaltillägg enligt två av grunderna i försäkringsrörelselagen (17 kap. 24 § 1 och 4).

I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det dock inte införas några motsvarigheter till de ytterligare två fall där kapitaltillägg får be- slutas enligt försäkringsrörelselagen (17 kap. 24 § 2 och 3). De möjlig- heterna att besluta om kapitaltillägg tar sikte på situationer när det före- ligger avvikelser i förhållande till bestämmelser som är specifika för Solvens II-regelverket, om interna modeller respektive matchnings- justering, volatilitetsjustering, tillfälligt justerad riskfri räntestruktur och tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsätt- ningarna. De bestämmelserna ska enligt förslaget i denna proposition inte gälla för tjänstepensionsföretag och då är det inte heller aktuellt att införa bestämmelser om kapitaltillägg för tjänstepensionsföretag som är kopplade till dem.

Liksom för försäkringsföretag bör det för tjänstepensionsföretag anges i lag att ett kapitaltillägg på grund av avvikande riskprofil ska beräknas så att den lagstadgade skyddsnivån, för tjänstepensionsföretag 97 procent på ett års sikt, uppnås (se avsnitt 8.5.1). Likaså bör det anges att ett kapital- tillägg som beslutas på grund av brister i företagsstyrningen ska vara pro-

Prop. 2018/19:158

499

Prop. 2018/19:158 portionellt mot riskerna som finns på grund av bristerna i företags- styrningssystemet. Därigenom tydliggörs i lag principerna för beräkningen av ett kapitaltillägg. Det bör alltså införas bestämmelser i den nya lagen om tjänstepensionsföretag som motsvarar dem i försäkringsrörelselagen (17 kap. 25 § första och tredje styckena).

Även i övrigt bör det som gäller om kapitaltillägg för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen gälla för tjänstepensionsföretag (17 kap. 26–28 §§). Det bör därför införas bestämmelser i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag om att det riskkänsliga kapitalkravet efter ett beslut om kapitaltillägg utgörs av summan av kapitaltillägget och det riskkänsliga kapitalkravet och om att Finansinspektionen ska förelägga ett tjänste- pensionsföretag som fått ett beslut om kapitaltillägg att vidta de åtgärder som behövs för att avhjälpa bristerna som föranlett kapitaltillägget. Det bör även för tjänstepensionsföretag gälla att ett beslut om kapitaltillägg ska omprövas minst en gång per år, och ändras när de förhållanden som låg till grund för beslutet har ändrats.

13.2Ingripanden mot tjänstepensionsföretag och andra åtgärder

13.2.1När Finansinspektionen ska ingripa

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska ingripa om

1.ett tjänstepensionsföretag har åsidosatt sina skyldigheter enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning eller stadgar eller företagets försäkringstekniska riktlinjer, beräkningsunderlag, invest- eringsriktlinjer eller styrdokument för hantering av intressekonflikter eller andra sådana styrdokument som har sin grund i författningar som reglerar företagets verksamhet,

2.bolagsordningen, stadgarna, de försäkringstekniska riktlinjerna, beräkningsunderlag, investeringsriktlinjerna, styrdokumentet för hante- ring av intressekonflikter eller de övriga styrdokumenten inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet, eller

3.försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för den riskutjämning som krävs.

Om ett tjänstepensionsföretag driver gränsöverskridande verksamhet och företaget inte rättar sig efter ett föreläggande om rättelse som Finansinspektionen eller en behörig myndighet i det andra landet har beslutat, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Finansinspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i det andra landet om vilka åtgärder som vidtas.

Regeringens bedömning: Det krävs inga lagstiftningsåtgärder för att genomföra bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om offentliggörande av beslut och motivering av beslut.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning.

500

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. I promemorian föreslås även att Finansinspektionen ska ingripa mot vissa fysiska personer i ett tjänste- pensionsföretag om företaget har befunnits ansvarigt för en överträdelse av regelverket mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Flera remissinstanser, bl.a. Svenskt Näringsliv, AFA Försäkring, Alecta och AMF, anser att tjänstepensionsföretagens verksamhet inte ska omfattas av regelverket mot penningtvätt och finansiering av terrorism (se även avsnitt 15.7).

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller bestämmelser om de behöriga myndigheternas befogenheter att ingripa samt deras förpliktelser (artikel 48).

Enligt direktivet ska de behöriga myndigheterna ha rätt att vidta sank- tioner och andra åtgärder för alla överträdelser av de nationella bestäm- melser som genomför direktivet (artikel 48.2). Sanktioner och andra åt- gärder ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlems- staterna kan välja straffrättsliga bestämmelser i stället för administrativa sanktioner (artikel 48.3). De behöriga myndigheterna ska, med vissa undantag, offentliggöra alla sanktioner som har fått laga kraft (artikel 48.4). Beslut om att förbjuda eller begränsa ett tjänstepensionsinstituts verksamhet ska vara utförligt motiverat och delges institutet och Eiopa (artikel 48.5). De behöriga myndigheterna får inskränka ett tjänste- pensionsinstituts rätt att fritt förfoga över sina tillgångar (artikel 48.6). Om det behövs för att skydda de förmånsberättigades intressen får de behöriga myndigheterna utse en särskild förvaltare som övertar ledningens ansvar för driften (artikel 48.7). De behöriga myndigheterna får förbjuda eller begränsa verksamheten i ett tjänstepensionsinstitut om institutet inte kan skydda medlemmarnas och förmånstagarnas intressen, institutet inte längre uppfyller villkoren för att få driva sin verksamhet, institutet allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter enligt de regler det omfattas av, eller vid gränsöverskridande verksamhet inte följer kraven i den tillämp- liga social- och arbetsmarknadslagstiftningen i värdlandet (artikel 48.8). Beslut avseende tjänstepensionsinstitut, som fattats i enlighet med nationella regler som antagits till följd av direktivet, ska kunna överklagas till domstol (artikel 48.9). I första tjänstepensionsdirektivet (artikel 14) finns bestämmelser som i sak motsvarar flera av de nämnda bestämmel- serna i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 48.2 och 48.5–48.9).

I andra tjänstepensionsdirektivet finns även särskilda bestämmelser om ingripande vid gränsöverskridande verksamhet. Tjänstepensionsinstitut som driver gränsöverskridande verksamhet ska vara föremål för löpande tillsyn av den behöriga myndigheten i värdlandet (artikel 11.10). Om oriktigheter upptäcks vid denna tillsyn ska den behöriga myndigheten i värdlandet omedelbart underrätta den behöriga myndigheten i hem- medlemsstaten. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska i

Prop. 2018/19:158

501

Prop. 2018/19:158

502

samordning med den behöriga myndigheten i värdlandet vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att tjänstepensionsinstitutet upphör med de upptäckta överträdelserna. Motsvarande bestämmelser finns även i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 20.9).

Gällande rätt

I försäkringsrörelselagen regleras när Finansinspektionen ska ingripa mot ett försäkringsföretag (18 kap. 1 §). Ingripande ska ske om

1.ett tjänstepensionsföretag har åsidosatt sina skyldigheter enligt den lagen, andra författningar som reglerar försäkringsföretagets verksamhet, företagets bolagsordning eller stadgar eller företagets försäkringstekniska riktlinjer, beräkningsunderlag, investeringsriktlinjer eller riktlinjer för hantering av intressekonflikter eller sådana styrdokument som har sin grund i författningar som reglerar företagets verksamhet,

2.bolagsordningen, stadgarna, de försäkringstekniska riktlinjerna, beräkningsunderlag, investeringsriktlinjerna, riktlinjerna för hantering av intressekonflikter eller styrdokumenten inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och arten av försäkringsföretagets verk- samhet, eller

3.försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för erforderlig riskutjämning. I försäkringsrörelselagen regleras även ingripande mot dem som ingår i

ett försäkringsföretags styrelse, är dess verkställande direktör eller er- sättare för någon av dessa (18 kap. 1 a §). Sådana ingripanden ska ske om företaget har befunnits ansvarigt för en överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och överträdel- sen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåt- ligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.

Om ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig utländsk myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åt- gärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser (18 kap. 9 § FRL). Inspektionen ska underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.

För försäkringsföretag som omfattas av övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]) gäller bestämmelserna om ingrip- ande i 16 kap. FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. När det gäller i vilka situationer Finansinspektionen ska ingripa mot ett försäkringsföretag gäller samma bestämmelser för dem som för de företag som omfattas av gällande lydelse av försäkringsrörelselagen (16 kap. 1 och 6 §§ i lydel- serna före den 1 januari 2016). Däremot omfattas de nämnda försäk- ringsföretagen inte av några bestämmelser om ingripanden mot ledande befattningshavare till följd av överträdelser av penningtvättsregelverket.

För tjänstepensionskassor ska bestämmelserna om tillsyn i den upp- hävda lagen om understödsföreningar tillämpas (71 §). Det innebär att Finansinspektionen ska förelägga en understödsförening (t.ex. en tjänste- pensionskassa) att vidta de åtgärder som behövs för rättelse om avvikelse skett från den lagen eller de för föreningen gällande stadgarna eller de författningar eller föreskrifter som i övrigt gäller för verksamheten, om stadgarna inte längre uppfyller de allmänna kraven i den lagen, om

placeringsriktlinjerna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av föreningens rörelse, om tillgångarna inte är tillräckliga för att trygga försäkringsutfästelserna, eller om annan allvarlig anmärkning kan riktas mot föreningens verksamhet. Finans- inspektionen ska även ingripa mot en tjänstepensionskassa som driver verksamhet i ett annat land inom EES och kassan inte rättar sig efter inspektionens eller behörig utländsk myndighets föreläggande om rättelse.

Bestämmelser om ingripanden mot tjänstepensionsföretag ska införas

För att främja intresset av effektiv tillsyn och för att uppfylla Sveriges förpliktelser enligt andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 48.2) bör det införas en allmän bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om när Finansinspektionen ska ingripa mot ett tjänstepensionsföretag. Den bör ges en vid utformning som överensstämmer med den allmänna bestäm- melsen om ingripande i försäkringsrörelselagen (18 kap. 1 §). Därmed genomförs bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om att de behöriga myndigheterna ska ha rätt att vidta sanktioner och andra åtgärder för alla överträdelser av de nationella bestämmelser som genomför direk- tivet.

För att uppfylla kraven i andra tjänstepensionsdirektivet om tillsyns- befogenheter vid gränsöverskridande verksamhet (artikel 11.10 tredje meningen) bör det även införas en bestämmelse i den nya lagen om när Finansinspektionen, i egenskap av hemlandsmyndighet, ska ingripa mot ett tjänstepensionsföretag som driver verksamhet i ett annat land inom EES. Bestämmelsen bör utformas efter förebild av de motsvarande bestämmelser som gäller vid tillsyn över försäkringsföretag och tjänste- pensionskassor som driver gränsöverskridande verksamhet (18 kap. 9 § FRL och 71 § sjätte stycket UFL). Den tillsyn som Finansinspektionen i egenskap av värdlandsmyndighet ska utföra enligt andra tjänstepensions- direktivet behandlas i avsnitt 7.2.

I promemorian föreslås även en bestämmelse om ingripande mot vissa fysiska personer i ett tjänstepensionsföretag om företaget har befunnits ansvarigt för en överträdelse av lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Eftersom regeringen, i likhet med flera remiss- instanser, anser att tjänstepensionsföretag inte ska omfattas av penning- tvättsregleringen (se avsnitt 15.7) finns det inte skäl att införa en sådan bestämmelse i den nya lagen.

Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet bedöms inte ta sikte på något handlande som är straffsanktionerat enligt gällande svensk rätt. Det finns därför inte behov av att i enlighet med direktivet inte fastställa bestämmelser om administrativa sanktioner för överträdelser som också utgör brott (artikel 48.3).

I förvaltningslagen (2017:900) finns ett krav på motivering av beslut (32 §). I den lagen finns även krav på underrättelse av den som är part om det fullständiga innehållet i beslutet (33 §). En sådan underrättelse ska alltid vara skriftlig, om det begärs av en part. Underrättelse får ske genom delgivning. Ett beslut blir en allmän handling som i de flesta fall är offent- lig. Dessa bestämmelser i förvaltningslagen tillgodoser kraven i andra tjänstepensionsdirektivet på offentliggörande och motivering av beslut

Prop. 2018/19:158

503

Prop. 2018/19:158 (artikel 48.4 och 48.5 första meningen). Det krävs därför inte några lag- stiftningsåtgärder för att genomföra de bestämmelserna i direktivet. Frågor om överklagande av Finansinspektionens beslut behandlas i avsnitt 15.5.

504

Bestämmelsen i andra tjänstepensionsdirektivet om att de behöriga myndigheterna ska få utse en särskild företrädare som övertar ledningens ansvar för driften (artikel 48.7) behandlas i avsnitt 13.2.6.

13.2.2Hur Finansinspektionen ska ingripa

Regeringens förslag: Ingripande mot ett tjänstepensionsföretag ska ske genom ett föreläggande att vidta rättelse inom en viss tid, genom förbud att verkställa beslut eller genom anmärkning. Finansinspek- tionen ska också få begränsa ett tjänstepensionsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige.

Om en överträdelse är allvarlig ska tjänstepensionsföretagets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas. Om ett tjänste- pensionsföretags tillstånd återkallas ska Finansinspektionen få be- stämma hur avvecklingen av verksamheten ska ske. Ett beslut om återkallelse ska få förenas med förbud att fortsätta hela eller delar av verksamheten.

I den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska det införas mot- svarande bestämmelser som i försäkringsrörelselagen i fråga om omständigheter som ska beaktas vid valet av ingripande och om möjlig- heter att avstå från ingripande.

Finansinspektionen ska till Europeiska försäkrings- och tjänstepen- sionsmyndigheten (Eiopa) anmäla beslut om förbud eller begränsning för ett tjänstepensionsföretag i rätten att förfoga över sina tillgångar, samt beslut om återkallelse av ett tjänstepensionsföretags tillstånd.

Beslut om varning och anmärkning för ett tjänstepensionsföretag ska få förenas med beslut att företaget ska betala sanktionsavgift. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska det införas bestämmelser om storleken på sanktionsavgiften, hur den ska fastställas och hur verk- ställighet ska ske som i huvudsak motsvarar bestämmelserna i försäkringsrörelselagen.

Om ett tjänstepensionsföretag inte i tid lämnar upplysningar i enlighet med föreskrifter som har meddelats med stöd av den nya lagen om tjänstepensionsföretag, ska Finansinspektionen få besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor. Motsvarande bestämmelser som i försäkringsrörelselagen om förseningsavgift ska gälla även för förseningsavgifter som ska betalas av tjänstepensions- företag.

Finansinspektionens beslut om förelägganden enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska få förenas med vite.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår inte några bestämmelser om vad som ska be- aktas i förmildrande respektive försvårande riktning vid valet av ingrip- ande. Utredningen föreslår inte heller någon bestämmelse om att beslut om förbud eller begränsning för ett tjänstepensionsföretag i rätten att förfoga över sina tillgångar ska anmälas till Eiopa.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås även bestämmelser om ingripande mot vissa fysiska personer, sanktionsavgift och sanktionsföreläggande vid överträdelser av regelverket mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att det måste för- tydligas vilka möjligheter inspektionen har att ingripa mot ett tjänste- pensionsföretag som har tillstånd enligt flera försäkringsklasser men endast meddelar tilläggsförsäkringar. AFA Försäkring, Alecta och AMF anser att begränsningsregeln för sanktionsavgift inte bör utgå från ett tjänstepensionsföretags omsättning. I ett försäkringsföretag, eller ett fram- tida tjänstepensionsföretag, används inte begreppet omsättning utan intäkter redovisas i form av premieinkomster. Premier som betalas in i fondförsäkring redovisas inte som en premieinkomst i resultaträkningen utan bokförs som en tillgång i balansräkningen. I stället redovisas administrationsavgift för denna försäkring såsom ”Intäkter investerings- avtal”. Omsättningen i fondförsäkring kommer därmed endast att bli en bråkdel av omsättningen i en traditionell försäkring givet samma premie- volym. Att basera sanktionsavgiften på omsättningen blir därmed fel- aktigt. Dessutom kommer sanktionsavgiften för ett företag som driver traditionell försäkringsverksamhet att baseras på hela premievolymen. Begränsningsregeln bör därför i stället utgå från avgiftsuttaget.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

Bestämmelserna om ingripanden i andra tjänstepensionsdirektivet be- handlas i avsnitt 13.2.1. När det gäller sättet för ingripande anges i direk- tivet att behöriga myndigheter får begränsa eller förbjuda ett tjänste- pensionsinstituts rätt att fritt förfoga över sina tillgångar, särskilt om insti- tutet inte gjort tillräckliga tekniska avsättningar, om tillgångarna som mot- svarar de tekniska avsättningarna är otillräckliga eller om institutet inte längre uppfyller lagstadgat kapitalkrav (artikel 48.6).

I direktivet finns också bestämmelser om att ett beslut om att förbjuda eller begränsa ett tjänstepensionsinstituts verksamhet ska anmälas till Eiopa, som ska vidarebefordra det till alla behöriga myndigheter i fall med gränsöverskridande verksamhet (artikel 48.5).

Motsvarande bestämmelser finns även i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 14.2 andra stycket och 14.4 andra stycket).

Gällande rätt

I försäkringsrörelselagen regleras hur Finansinspektionen ska ingripa mot ett försäkringsföretag (18 kap. 2 §). Ingripande sker genom ett före- läggande att vidta rättelse inom viss tid, genom förbud att verkställa beslut eller genom anmärkning. Finansinspektionen får också begränsa ett försäkringsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige (18 kap. 10 §). Om en överträdelse är allvarlig ska

Prop. 2018/19:158

505

Prop. 2018/19:158 företagets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

	Om ett försäkringsföretags tillstånd återkallas, får Finansinspektionen be-
	stämma hur avvecklingen ska ske (18 kap. 14 §). Ett beslut om återkallelse
	får förenas med förbud att fortsätta hela eller delar av rörelsen. Förbud och
	förelägganden enligt försäkringsrörelselagen får förenas med vite (18 kap.
	27 §).
	Beslut om varning och anmärkning för ett försäkringsföretag får även
	förenas med beslut att företaget ska betala sanktionsavgift (18 kap. 16 §
	FRL). Sanktionsavgiften ska fastställas till lägst 5 000 kronor och högst
	50 miljoner kronor (18 kap. 17 § FRL). Avgiften får dock inte överstiga
	tio procent av försäkringsföretagets omsättning närmast föregående räken-
	skapsår. Om överträdelsen har skett under företagets första räkenskapsår
	eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får
	omsättningen uppskattas.
	Om ett försäkringsföretag inte i tid lämnar upplysningar i enlighet med
	föreskrifter som har meddelats med stöd av försäkringsrörelselagen, får
	Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift
	med högst 100 000 kronor (18 kap. 19 § FRL).
	Vidare finns bestämmelser om verkställighet av beslut om sanktions-
	avgift och förseningsavgift (18 kap. 20–23 §§ FRL).
	Ett ingripande mot en fysisk person som är ledande befattningshavare i
	ett försäkringsföretag sker genom beslut att personen i fråga inte får upp-
	rätthålla en sådan funktion i företaget eller genom beslut om sanktions-
	avgift i form av ett sanktionsföreläggande (18 kap. 2 a och 18 a §§ FRL).
	Vid valet av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur all-
	varlig överträdelsen i fråga är och hur länge den har pågått (18 kap. 3 §
	första stycket FRL). Särskild hänsyn ska tas till skador som har uppstått
	och graden av ansvar. I försvårande riktning ska det beaktas om
	försäkringsföretaget tidigare begått en överträdelse eller om den fysiska
	personen tidigare orsakat en sådan överträdelse (18 kap. 3 a § FRL). I för-
	mildrande riktning ska det beaktas om företaget eller den fysiska personen
	i väsentlig utsträckning underlättat Finansinspektionens utredning och om
	företaget snabbt har upphört med överträdelsen, eller den fysiska personen
	snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller
	påtalats av Finansinspektionen. De angivna omständigheterna ska även be-
	aktas särskilt när sanktionsavgiftens storlek fastställs (18 kap. 18 § FRL).
	Finansinspektionen får avstå från ett ingripande om en överträdelse är
	ringa eller ursäktlig, försäkringsföretaget gör rättelse eller den fysiska
	personen verkat för att försäkringsföretaget gör rättelse eller någon annan
	myndighet har vidtagit åtgärder mot företaget eller den fysiska personen
	och dessa åtgärder bedöms tillräckliga (18 kap. 3 § andra stycket FRL).
	Finansinspektionen ska anmäla beslut om förbud eller begränsning för
	ett tjänstepensionsföretag i rätten att förfoga över sina tillgångar till de
	behöriga myndigheterna i de EES-länder där ett försäkringsföretag driver
	gränsöverskridande verksamhet (18 kap. 15 § FRL). Ett sådant beslut ska
	även anmälas till de behöriga myndigheterna i de länder där försäkrings-
	företaget har tillgångar samt till Eiopa. Ett beslut om återkallelse av
	tillstånd att driva försäkringsrörelse ska anmälas till behöriga myndigheter
	i övriga länder inom EES samt till Eiopa. Finansinspektionen får i sam-
	band med en anmälan begära att andra behöriga myndigheter i samarbete
506	med inspektionen vidtar motsvarande åtgärder. Om ett tillstånd återkallats

får inspektionen begära att den behöriga myndigheten även i övrigt vidtar de åtgärder som behövs för att skydda de intressen som försäkringstagare och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar har.

För försäkringsföretag som omfattas av övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]) gäller i huvudsak samma bestäm- melser om hur Finansinspektionen får ingripa. I 16 kap. FRL i lydelsen före den 1 januari 2016, som ska tillämpas av de aktuella försäkrings- företagen, finns dock inte några bestämmelser om ingripanden mot fysiska personer (se avsnitt 13.2.1). Därmed saknas också bestämmelser om hur sådana ingripanden ska ske. Det finns inte heller några bestämmelser om vilka omständigheter som ska beaktas vid val av ingripande.

För tjänstepensionskassor gäller Finansinspektionens möjligheter att be- sluta om förelägganden att vidta rättelse, som berörs i avsnitt 13.2.1. Där- utöver finns i den upphävda lagen om understödsföreningar möjlighet för Finansinspektionen att begränsa en tjänstepensionskassas förfoganderätt över sina tillgångar eller förbjuda tjänstepensionskassan att förfoga över dem om tjänstepensionskassan inte följer gällande bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar och skuldtäckning eller om kapitalbasen (solvensmarginalen) på visst sätt inte uppfylls (71 § sjunde stycket). Om en tjänstepensionskassa inte följer ett föreläggande att vidta rättelse, får Finansinspektionen ansöka hos domstol om att tjänstepensionskassan ska förklaras skyldig att träda i likvidation (71 § nionde stycket UFL).

Hur Finansinspektionen ska ingripa mot tjänstepensionsföretag

Tjänstepensionsföretag bör omfattas av i allt väsentligt samma bestämmel- ser om hur ingripanden ska ske som försäkringsföretag. Båda instituts- typerna driver försäkringsrörelse och det finns inte anledning att anta att Finansinspektionens behov av en bred uppsättning ingripandeåtgärder skulle vara mindre när det gäller tjänstepensionsföretag. Som utgångs- punkt bör därför bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om sätt för ingripande mot försäkringsföretag vara tillämpliga även på tjänste- pensionsföretag. I promemorian föreslås att flertalet bestämmelser ska göras tillämpliga på tjänstepensionsföretag genom hänvisning i den nya lagen om tjänstepensionsföretag till försäkringsrörelselagen. Enligt regeringens uppfattning är det dock lämpligare att motsvarande bestäm- melser i tillämpliga fall införs i den nya lagen.

I likhet med det som gäller enligt försäkringsrörelselagen bör ingripande mot tjänstepensionsföretag ske genom utfärdande av föreläggande om rättelse, genom förbud att verkställa beslut eller genom anmärkning. Om en överträdelse är allvarlig bör företagets tillstånd återkallas, eller om det är tillräckligt, varning meddelas. Om ett tjänstepensionsföretags tillstånd återkallas bör Finansinspektionen få bestämma hur avvecklingen av verksamheten ska ske. Ett beslut om återkallelse bör även få förenas med förbud att fortsätta hela eller delar av verksamheten. Bestämmelser om detta bör införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Därigenom tillgodoses kraven i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 48.2). Finans- inspektionens befogenheter avseende återkallelse av ett tjänstepensions- företags tillstånd behandlas även i avsnitten 13.2.3, 13.2.5 och 13.2.6.

Prop. 2018/19:158

507

Prop. 2018/19:158	Vidare bör Finansinspektionen få befogenhet att begränsa ett tjänste-
	pensionsföretags möjligheter att förfoga över sina tillgångar eller förbjuda
	företaget att förfoga över dem. Därigenom tillgodoses motsvarande
	bestämmelser i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 48.6).
	Vissa bestämmelser i försäkringsrörelselagen om hur ingripande ska ske
	infördes när Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/849 av
	den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet
	används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av
	Europaparlamentets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av
	Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens
	direktiv 2006/70/EG (fjärde penningtvättsdirektivet) genomfördes i
	svensk rätt (se prop. 2016/17:173 s. 391–393). Det gäller bl.a. bestämmel-
	ser om ingripande mot vissa fysiska personer, sanktionsavgift och sank-
	tionsföreläggande vid överträdelser av regelverket mot penningtvätt
	(18 kap. 2 a, 17 a, 17 b och 18 a §§ FRL). Eftersom regeringen, till skill-
	nad från det som anges i promemorian, anser att tjänstepensionsföretag
	inte ska omfattas av penningtvättsregleringen (se avsnitt 15.7) finns det
	inte skäl att införa några motsvarande bestämmelser i den nya lagen.
	Försäkringsrörelselagens bestämmelser om vilka omständigheter som
	ska beaktas vid valet av ingripande infördes också i samband med genom-
	förandet av fjärde penningtvättsdirektivet (18 kap. 3 och 3 a §). Dessa
	bestämmelser gäller dock generellt och tillämpas inte enbart vid över-
	trädelser av regelverket mot penningtvätt. Enligt regeringens uppfattning
	är det lämpligt att det klart framgår vilka omständigheter som ska beaktas
	och hur dessa ska påverka valet av ingripande. Motsvarande bestämmelser
	bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.
	När det gäller skyldigheten för Finansinspektionen att anmäla vissa
	beslut till Eiopa, bör en bestämmelse införas i den nya lagen om tjänste-
	pensionsföretag för att genomföra bestämmelserna i andra tjänste-
	pensionsdirektivet i den del de avser anmälan av beslut (artikel 48.5 andra
	meningen). Anmälningsskyldigheten bör omfatta beslut om förbud eller
	begränsningar för ett tjänstepensionsföretag att förfoga över sina tillgångar
	och beslut om återkallelse av ett tjänstepensionsföretags tillstånd på mot-
	svarande sätt som i försäkringsrörelselagen (18 kap. 15 § första och andra
	styckena). Däremot finns det inte utrymme enligt direktivet att införa
	någon bestämmelse i den nya lagen som motsvarar den i försäkrings-
	rörelselagen som ger Finansinspektionen rätt att begära motsvarande
	åtgärder av en annan behörig myndighet (18 kap. 15 § tredje stycket).
	I enlighet med ordalydelsen i direktivet bör anmälningsskyldigheten gälla
	bara i förhållande till Eiopa och inte även i förhållande till andra behöriga
	myndigheter, som det i stället är Eiopas uppgift att underrätta.
	I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det även införas bestäm-
	melser om sanktionsavgift på motsvarande sätt som i försäkringsrörelse-
	lagen (18 kap. 16, 17 och 18 §§). AFA Försäkring, Alecta och AMF anser
	att tjänstepensionsföretag inte bör omfattas av motsvarande begränsnings-
	regel för sanktionsavgiften som försäkringsföretag. Enligt försäkrings-
	rörelselagen får, som anges ovan, avgiften inte överstiga tio procent av ett
	försäkringsföretags omsättning närmast föregående räkenskapsår (18 kap.
	17 § andra stycket). De poster som ingår i omsättningen, enligt bilaga 2
	till lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag, beror på
508	vilken typ av försäkringsverksamhet som försäkringsföretaget driver.

Omsättningen för livförsäkringsföretag utgörs av premieinkomsten efter Prop. 2018/19:158 avgiven återförsäkring enligt resultaträkningen. För livförsäkringsföretag

med fondförsäkringsprodukter kommer endast en del av de inbetalda premierna att redovisas i resultaträkningen, medan den större delen av de inbetalda premierna redovisas i balansräkningen. Därför utgörs omsätt- ningen i ett livförsäkringsföretag med fondförsäkringsprodukter av in- betalda premier (se prop. 2016/17:162 s. 765).

Det innebär, till skillnad från det AFA Försäkring, Alecta och AMF gör gällande, att det är den totala premievolymen som ingår i omsättningen oavsett vilken typ av livförsäkringsverksamhet som försäkringsföretaget driver. Som anges i avsnitt 15.3 föreslås att även tjänstepensionsföretag ska omfattas av bestämmelserna i lagen om årsredovisning i försäkrings- företag. Regeringen anser därför att det inte finns skäl att utforma begräns- ningsregeln för tjänstepensionsföretag på annat sätt än för försäkrings- företag. Bestämmelserna om sanktionsavgift i den nya lagen bör därmed utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelse- lagen.

Slutligen bör det i den nya lagen om tjänstepensionsföretag införas bestämmelser om förseningsavgift, verkställighet av beslut om sanktions- och förseningsavgift samt vite. Bestämmelserna bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (18 kap. 19–23 och 27 §§).

Finansinspektionen anser att det behöver förtydligas vilka möjligheter inspektionen har att ingripa mot ett tjänstepensionsföretag som endast meddelar tilläggsförsäkringar. Eftersom regeringen, till skillnad från det som anges i promemorian, anser att ett tillstånd att driva verksamhet som tjänstepensionsföretag ska kunna avse enbart försäkringsklassen tilläggs- försäkring (se avsnitt 6.2) finns det inte behov av något sådant förtyd- ligande.

13.2.3		Ingripande om ett tjänstepensionsföretag inte
		uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet

	Regeringens förslag: Om ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller det
	riskkänsliga kapitalkravet, i förekommande fall efter beslut om kapital-
	tillägg, ska företaget inom två månader från det att bristen upptäcktes
	upprätta en plan med åtgärder för att åter uppfylla kravet inom högst
	tolv månader från samma tidpunkt, och överlämna planen till
	Finansinspektionen. Om företaget inte upprättar eller överlämnar en
	sådan plan, ska Finansinspektionen få förelägga företaget att fullgöra
	dessa skyldigheter. Företaget ska vidta de åtgärder som anges i en
	åtgärdsplan.
	Om Finansinspektionen anser att åtgärderna i planen är otillräckliga,
	ska Finansinspektionen förelägga tjänstepensionsföretaget att göra de
	ändringar i planen som enligt inspektionens mening krävs för att
	företaget, om planen följs, inom högst tolv månader från det att bristen
	upptäcktes åter ska uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet.
	Om det är lämpligt, ska Finansinspektionen genom ett eller flera
	beslut	få förlänga tidsfristen med sammanlagt högst ett år och
	sex månader. Vid prövningen av om förlängning ska ske och när tiden		509
			509

Prop. 2018/19:158 för en sådan förlängning fastställs, ska Finansinspektionen särskilt be- akta i vilken grad den bristande uppfyllelsen av det riskkänsliga kapital- kravet beror på förhållanden som stått utanför tjänstepensionsföretagets kontroll och om företaget skäligen kunde förväntas räkna med dem.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om innehållet i en åtgärdsplan.

Om ett tjänstepensionsföretag inte inom gällande tidsfrist har upp- rättat och överlämnat en plan med åtgärder för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet, eller inte har vidtagit sådana åtgärder för att åter uppfylla det kravet som finns angivna i en åtgärdsplan, i före- kommande fall efter ändringar till följd av ett föreläggande, ska Finans- inspektionen få återkalla företagets tillstånd eller, om det är tillräckligt, meddela en varning.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningens förslag avviker från regeringens föreslag genom att i utred- ningens förslag anges det inte någon tidsfrist inom vilken av det risk- känsliga kapitalkravet ska vara uppfyllt. Utredningen föreslår inte heller någon särskild bestämmelse om återkallelse av tillstånd eller varning för det fall en åtgärdsplan inte följs.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring motsätter sig att det införs ett riskkänsligt kapitalkrav för tjänstepensionsföretag och avstyrker i enlighet med det att det ska vara möjligt att ingripa om det kapitalkravet inte uppfylls. Alecta, AMF och Folksam anser att de företag som har till- gång till ytterligare medel från någon utomstående, eller möjlighet att justera sina framtida åtaganden, bör kunna medges längre tid för att åter- ställa kapitalnivån. Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt pekar på att utredningen inte anger några tidsgränser för när en åtgärdsplan ska upp- rättas, och anser att det kan finnas en risk för en rent allmänt sämre risk- hantering och ett ökat risktagande om det inte är tydligt när ingripande får ske.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inget att invända mot det. Svensk Försäkring anser att frågan om förlängning av återställandetider enbart bör avgöras utifrån det som bäst kan säkerställa redan intjänade förmåner och framtida utbetalningar till de försäkrade och andra ersättningsberättigade. Bedömningen av om tids- fristerna ska kunna förlängas kan inte göras beroende av orsaken till att ett kapitalkrav inte uppfylls eftersom det skulle motverka syftet att skydda de försäkrade. Även AFA Försäkring, Alecta, AMF och Folksam anser att utgångspunkten för bedömningen av om tidsfrister ska förlängas ska vara möjligheten att på bästa sätt tillvarata de ersättningsberättigades intressen. Enligt dem tycks förslaget utgå från att företag där det funnits brister i företagsstyrningen inte ska ges tillgång till förlängda tidsfrister. Det blir en slags culpabedömning som i första hand inte drabbar ledningen utan de personer som är ersättningsberättigade i företaget.

510

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte något riskkänsligt kapital- krav och följaktligen inte några bestämmelser om vad som ska ske om ett sådant kapitalkrav inte uppfylls.

Gällande rätt

För försäkringsföretag som i dag följer försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om ingripanden som blir tillämpliga om ett företag inte upp- fyller solvenskapitalkravet, det riskkänsliga kapitalkrav som infördes i den lagen vid genomförandet av Solvens II-direktivet. Finansinspektionen ska förelägga ett försäkringsföretag som inte uppfyller solvenskapitalkravet att dels inom två månader från dagen då bristerna konstaterades upprätta en åtgärdsplan och överlämna planen till inspektionen för godkännande, dels vidta nödvändiga åtgärder för att inom sex månader från dagen då bristen konstaterades åter uppfylla solvenskapitalkravet (18 kap. 4 § första stycket FRL). Finansinspektionen får också förlänga den tidsfristen med tre månader, om det är lämpligt (18 kap. 4 § andra stycket FRL). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i en åtgärdsplan (18 kap. 28 § 1 FRL).

Om ett försäkringsföretag inte i rätt tid enligt en godkänd åtgärdsplan vidtar åtgärder för att åter uppfylla solvenskapitalkravet, får Finansinspek- tionen återkalla tillståndet för företaget eller, om det är tillräckligt, medd- ela en varning (18 kap. 13 § första stycket 4 och andra stycket FRL).

De försäkringsföretag som tillämpar övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäk- ringsrörelselagen [2010:2043]) omfattas inte av solvenskapitalkravet, antingen inte med avseende på tjänstepensionsverksamheten (första stycket i övergångsbestämmelsen) eller inte alls (tredje stycket). Det inne- bär att de företagen inte heller omfattas av några bestämmelser om vad som ska ske om solvenskapitalkravet inte uppfylls.

Den upphävda lagen om understödsföreningar, som tjänstepensions- kassor fortfarande ska tillämpa, innehåller inte några bestämmelser om riskkänsligt kapitalkrav, och av det skälet inte heller några bestämmelser om vad som sker om ett sådant krav inte uppfylls.

Hur ska Finansinspektionen ingripa om det riskkänsliga kapitalkravet inte uppfylls?

När det ska införas ett riskkänsligt kapitalkrav för tjänstepensionsföretag behöver det även regleras vad som ska ske om ett företag inte uppfyller det kravet (se avsnitt 8.5). Sådana regler har en viktig roll att spela. Det är i hög grad de reglerna – om ingripanden – som ger uttryck för ett kapital- kravs egenskaper och styr hur företagen ska förhålla sig till kravet.

Som Finansinspektionen anför i rapporten Förslag till en kapitalkravs- reglering för tjänstepensionsföretag av den 1 september 2017 (dnr 17-4640, s. 6) är det önskvärt att det riskkänsliga kapitalkravet får karaktär av en kapitalbuffert snarare än ett fast golv för hur god solvensen i ett tjänstepensionsföretag ska vara. Det ska helt enkelt vara möjligt för ett sådant företag att under kortare perioder, några veckor eller en månad,

Prop. 2018/19:158

511

Prop. 2018/19:158 underskrida det riskkänsliga kapitalkravet utan några åtgärder behöver

	vidtas, vare sig av företaget eller av Finansinspektionen.
	Om ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller det riskkänsliga kapital-
	kravet – och det inte är bara under en kortare tid – bör företaget emellertid
	påbörja arbetet med att återställa kapitalbasen till den nivå som krävs för
	att kravet ska uppfyllas. Det sker lämpligen genom att företaget upprättar
	en åtgärdsplan. Tidsfristen för att upprätta en sådan plan bör, som Skandia
	förordar, anges i lag. Den bör bestämmas till två månader från det att
	bristen i fråga om att uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet upptäcktes, i
	likhet med det som i dag gäller för försäkringsföretag enligt försäkrings-
	rörelselagen. På så sätt medges att kapitalbasen under kortare perioder inte
	är tillräcklig för att företaget ska uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet.
	Samtidigt tvingas företaget analysera sin solvenssituation och formulera
	en strategi för att återgå till den lagstadgade solvensnivån innan läget
	hinner försämras alltför mycket.
	Enligt försäkringsrörelselagen ska Finansinspektionen förelägga ett
	försäkringsföretag som inte uppfyller solvenskapitalkravet att lämna in en
	åtgärdsplan till inspektionen för godkännande, samt att vidta åtgärder för
	att åter uppfylla kravet. Att det föreligger en sådan brist kommer till
	Finansinspektionens kännedom genom att ett försäkringsföretag är skyld-
	igt att underrätta inspektionen om det inte uppfyller solvenskapitalkravet
	(8 kap. 12 § FRL).
	För tjänstepensionsföretag bör en i förhållande till försäkringsrörelse-
	lagen något annorlunda ordning råda. Det ter sig mer ändamålsenligt att
	det direkt i den nya lagen om tjänstepensionsföretag anges att en åtgärds-
	plan ska lämnas in till Finansinspektionen inom två månader från det att
	bristen upptäcktes. På så sätt behövs det inte något föreläggande från
	Finansinspektionen för att ett tjänstepensionsföretag ska vara skyldigt att
	upprätta en plan med åtgärder för att åter uppfylla kapitalkravet och
	överlämna den till inspektionen. Det bör vidare anges uttryckligen i den
	nya lagen att ett tjänstepensionsföretag är skyldigt att vidta de åtgärder
	som anges i en åtgärdsplan.
	Om ett tjänstepensionsföretag inte fullgör sin skyldighet att upprätta en
	plan och överlämna den till Finansinspektionen, bör inspektionen emeller-
	tid ha befogenheter att agera kraftfullt mot företaget. Dels bör inspektionen
	ha möjlighet att förelägga ett tjänstepensionsföretag att upprätta och över-
	lämna en plan med åtgärder, dvs. att göra rättelse. Dels bör inspektionen i
	en sådan situation ha befogenhet att återkalla företagets tillstånd. Båda
	dessa befogenheter bör anges uttryckligen i den nya lagen om tjänste-
	pensionsföretag.
	Finansinspektionen bör också ha goda möjligheter att agera om inspek-
	tionen anser att en åtgärdsplan som överlämnats inte innehåller tillräckliga
	åtgärder för att tjänstepensionsföretaget åter ska uppfylla det riskkänsliga
	kapitalkravet. I en sådan situation bör Finansinspektionen ha rätt att
	förelägga företaget att göra ändringar i planen så att åtgärderna, enligt
	inspektionens mening, leder till det eftersträvade målet, dvs. att kapital-
	kravet åter uppfylls.
	Med denna ordning blir ansvarsfördelningen mellan tjänstepensions-
	företaget och Finansinspektionen klar och tydlig. Företaget har ansvar för
	att upprätta en plan och sedan följa den. Det ansvaret fortsätter att vila på
512	företaget till dess Finansinspektionen väljer att agera.

I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det också anges inom vilken tid det riskkänsliga kapitalkravet åter ska uppfyllas enligt en sådan åtgärdsplan som ska ges in till Finansinspektionen. Vidare bör det anges vilka möjligheter som ska finnas för Finansinspektionen att förlänga den tidsfristen. Dessa frågor regleras i dag i lag för försäkringsföretag, och detsamma bör gälla för tjänstepensionsföretag.

När det för det första gäller vilken tid ett tjänstepensionsföretag bör ha på sig att återställa kapitalbasen så att det riskkänsliga kapitalkravet åter uppfylls, ska den tiden återspegla det riskkänsliga kapitalkravets karaktär av buffert. Tjänstepensionsverksamhet är mycket långsiktig till sin natur och om kapitalkravet inte uppfylls betyder det långt ifrån alltid att ett före- tag har likviditetsproblem. Tvärtom kan företaget oftast även i en sådan situation sköta sina pensionsutbetalningar under mycket lång tid framöver.

Den tidsfrist på sex månader som anges i försäkringsrörelselagen (18 kap. 4 §) härrör från Solvens II-direktivet (artikel 138.2 och 138.3, prop. 2015/16:9 s. 614) och är avsedd att passa för försäkringsföretag av alla slag, såväl livförsäkringsföretag som skadeförsäkringsföretag. För tjänstepensionsföretagens del handlar det om långsiktigt bedriven livförsäkringsrörelse. Att ändra riskprofil i en sådan verksamhet är en relativt omfattande process, med tanke på den placeringshorisont som de företagen kan förväntas utgå från. Samtidigt får tiden för att återställa kapitalbasen inte vara så lång att det riskkänsliga kapitalkravet under mycket långa perioder inte behöver uppfyllas. I så fall skulle skyddsnivån för de framtida pensionärerna urholkas.

De nu angivna förhållandena ger tillsammans vid handen att tiden för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet bör vara klart längre än de sex månader som gäller enligt försäkringsrörelselagen, men det bör inte i normalfallet handla om en återhämtningstid som sträcker sig över ett antal år. Vid en samlad bedömning ter det sig rimligt att bestämma tiden inom vilken det riskkänsliga kapitalkravet åter ska vara uppfyllt, enligt en åtgärdsplan som ett tjänstepensionsföretag överlämnar till Finansinspek- tionen, till högst ett år. Det ska alltså stå ett tjänstepensionsföretag fritt att ange en kortare tid för återhämtning, om företaget gör bedömningen att det är lämpligt och möjligt. En sådan utformning av bestämmelserna ligger väl i linje med de grundläggande syftena med regleringen, dvs. att inom de ramar som sätts av unionsrätten skapa en särskilt anpassad reglering som möjliggör en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapital samtidigt som ett fullgott skydd för de framtida pensionärerna säkerställs (se avsnitt 5.6).

Liksom enligt försäkringsrörelselagen och Solvens II-direktivet (18 kap.

4 § andra stycket FRL och artikel 138.3 andra stycket i Solvens II-direk- tivet) i fråga om solvenskapitalkravet, bör det finnas möjlighet för Finans- inspektionen att förlänga tidsfristen för att uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet om det är lämpligt. Därigenom uppnås flexibilitet i regle- ringen och Finansinspektionen kan anpassa tidsfristen efter förhållandena i det särskilda fallet. Det bör av samma skäl vara möjligt för Finansinspek- tionen att fatta flera beslut om förlängning av tidsfristen för ett enskilt tjänstepensionsföretag.

Den tid med vilken Finansinspektionen ska kunna förlänga tidsfristen för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet bör bestämmas till högst ett år och sex månader. I jämförelse med den tidsfrist på tre månader som

Prop. 2018/19:158

513

Prop. 2018/19:158 gäller enligt försäkringsrörelselagen (18 kap. 4 § andra stycket) är det en lång tid. Detta får dock anses rimligt av flera skäl. Återhämtningstiden enligt försäkringsrörelselagen är, som nämns ovan, tänkt att passa både liv- och skadeförsäkringsföretag, medan återhämtningstiden enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag endast ska gälla för särskild lång- siktigt driven tjänstepensionsverksamhet. Vidare ska möjligheterna till förlängning manifestera det riskkänsliga kapitalkravets buffertkaraktär. Genom att sätta en yttersta gräns för förlängningen, snarare än en fast tid med vilken förlängning kan ske, skapas också ytterligare flexibilitet för Finansinspektionen att hantera de skiftande förhållanden som kan före- komma vid olika tidpunkter och i olika företag. Intresset av flexibilitet bör dock inte drivas så långt att Finansinspektionen ges obegränsade möjlig- heter att förlänga fristen. Det eller de förlängningsbeslut som fattas bör alltså inte medföra att den samlade förlängningen blir längre än ett år och sex månader.

Ett beslut av Finansinspektionen om förlängning av tidsfristen för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet bör fattas på grundval av en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Enligt promemorians förslag ska dock inspektionen särskilt beakta i vilken grad den bristande uppfyllelsen av kapitalkravet beror på förhållanden som stått utanför tjänstepensionsföretagets kontroll och om företaget skäligen kunde förväntas räkna med att de förhållandena skulle föreligga. Flera remiss- instanser, bl.a. Svensk Försäkring, invänder mot detta och anser att orsaken till bristen i uppfyllelse inte ska ges vikt vid prövningen.

Som anges ovan ger bestämmelserna om ingripande uttryck för ett kapitalkravs egenskaper och styr hur ett tjänstepensionsföretag ska förhålla sig till kravet. Bestämmelserna har därmed ett proaktivt syfte. Regeringen anser därför, i likhet med bedömning som görs i promemorian och till skillnad från Svensk Försäkring m.fl., att det vid prövningen av om tidsfristen ska förlängas är av stor betydelse i vilken mån bristen i upp- fyllelse av kapitalkravet beror på förhållanden över vilka tjänstepensions- företaget har eller borde ha haft kontroll. Om en ursprunglig eller fortsatt brist när det gäller att uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet beror på att tjänstepensionsföretaget har agerat kortsiktigt eller överdrivet spekulativt i sin kapitalförvaltning, bör det tala för att kortare förlängning medges. Om

åandra sidan plötsliga svängningar på de finansiella marknaderna leder till att ett flertal tjänstepensionsföretag hamnar i trångmål när det gäller att uppfylla kravet, bör tiden för förlängning kunna vara längre. Av betydelse i en sådan situation bör också vara i vilken grad marknadssvängningarna var sådana att företagen borde ha kunnat förutse dem, eller, även om de inte förutsåg dem, borde ha haft beredskap att möta dem. Bristande hante- ring av bestående eller förutsägbara yttre förhållanden bör inte belönas med en förlängd tidsfrist att återställa kapitalbasen.

Huruvida bristen i uppfyllelse av kapitalkravet beror på förhållanden som tjänstepensionsföretaget har eller borde ha haft kontroll över bör dock inte vara ensamt avgörande för frågan om förlängning av tidsfristen. Precis som några av remissinstanserna poängterar är ett grundläggande syfte med regleringen att säkerställa skyddet för de nuvarande och framtida pension- ärerna (se avsnitt 5.6). Det är därför, som remissinstanserna påpekar, av central betydelse att Finansinspektionen även beaktar konsekvenserna för

514

de ersättningsberättigade vid prövningen av om tidsfristen ska förlängas och, om så är fallet, hur lång förlängningen ska vara.

Vid prövningen av om tidsfristen för att återställa kapitalbasen ska förlängas, och i förekommande fall av hur lång återhämtningstiden ska vara, måste också praktiska hänsyn tas. En åtgärd som i många fall torde behöva vidtas när det riskkänsliga kapitalkravet inte uppfylls är försäljning av tillgångar som är behäftade med stora investeringsrisker, t.ex. aktier. Om en sådan försäljning måste genomföras hastigt, riskeras prisfall för sådana tillgångar och att försäljningen inte inbringar de medel som den normalt sett skulle inbringa. Ett sådant regelverksdrivet kursfall drabbar såväl försäkringstagare och försäkrade i ett tjänstepensionsföretag som andra placerare i tillgångar av det aktuella slaget. Sådana effekter bör undvikas om det är möjligt, och en förlängd tidsfrist för att återställa kapitalbasen kan vara ett sätt att göra det. En annan åtgärd som kan vara aktuell är beslut om uttaxering, som Alecta, AMF och Folksam framför. Sådana beslut fattas normalt vid stämma i företaget i fråga och omgärdas därför av formella krav som det kan ta tid att tillgodose. En förlängning av tidsfristen kan i ett sådant läge vara ett handlingsalternativ som ökar möjligheterna att återställa kapitalbasen.

Hur prövningen ska ske i detalj när det gäller förlängning av tidsfristen och längden på förlängningen, varken kan eller bör regleras i lag. Det är tillräckligt att det i den nya lagen om tjänstepensionsföretag anges att Finansinspektionen vid prövningen särskilt ska beakta i vilken grad den bristande uppfyllelsen av det riskkänsliga kapitalkravet beror på för- hållanden som står utanför tjänstepensionsföretagets kontroll och om tjänstepensionsföretaget skäligen kunde förväntas räkna med att de för- hållandena skulle föreligga.

I likhet med det som i dag gäller enligt försäkringsrörelselagen för försäkringsföretag i fråga om solvenskapitalkravet (18 kap. 13 § första stycket 4), men till skillnad från det utredningen föreslår, bör brister i upp- fyllelsen av det riskkänsliga kapitalkravet i förlängningen kunna leda till återkallelse av tillståndet för ett tjänstepensionsföretag. Därigenom fram- går att det är allvarligt om det riskkänsliga kapitalkravet inte uppfylls. Det bör därför uttryckligen anges i den nya lagen om tjänstepensionsföretag att Finansinspektionen får återkalla tillståndet för ett tjänstepensions- företag om företaget inte inom de tidsfrister som gäller har vidtagit sådana åtgärder för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet som finns an- givna i en åtgärdsplan, i förekommande fall efter ändringar till följd av ett föreläggande från Finansinspektionen. Detsamma bör gälla om ett tjänste- pensionsföretag inte upprättar och överlämnar en åtgärdsplan inom två- månadersfristen.

Återkallelse av tillståndet ska alltså inte vara obligatorisk för det fall det riskkänsliga kapitalkravet inte uppfylls. Det betyder, precis som enligt motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen, att Finansinspek- tionen inte som utgångspunkt bör återkalla tillståndet i de aktuella fallen (prop. 2015/16:9 s. 392). Liksom enligt försäkringsrörelselagen bör Finansinspektionen i de nu aktuella fallen kunna välja att i stället för att återkalla tillståndet meddela en varning, om det bedöms tillräckligt.

Det bör inte i den nya lagen om tjänstepensionsföretag närmare regleras vilka åtgärder som ett tjänstepensionsföretag kan eller ska ange i en plan för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet, inte heller i övrigt vad

Prop. 2018/19:158

515

Prop. 2018/19:158 planen ska innehålla. Vilka åtgärder som är aktuella varierar mellan före- tag, mellan situationer och över tiden. För företag som har bestämmelser om uttaxeringsrätt i sin bolagsordning eller sina stadgar, ingår beslut om uttaxering bland de åtgärder som står till buds, beroende på lydelsen av bolagsordningen eller stadgarna i fråga. Som nämns ovan torde det i många fall handla om omallokeringar i tillgångsportföljen, dvs. att mer riskfyllda tillgångar ersätts med mindre riskfyllda.

Liksom enligt försäkringsrörelselagen bör regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om innehållet i en åtgärdsplan. Genom föreskrifter på lägre nivå än lag kan det då preciseras hur en åtgärdsplan ska vara utformad. Det gagnar förutsebarheten för tjänstepensionsföretagen och gör det därmed lättare att ta fram åtgärds- planer inom de trots allt förhållandevis snäva tidsramar som kommer att råda när det riskkänsliga kapitalkravet inte uppfylls.

	13.2.4	Förlängd tidsfrist vid synnerligen ogynnsamma
		marknadsförhållanden

	Regeringens förslag: Om ett tjänstepensionsföretags bristande upp-
	fyllelse av det riskkänsliga kapitalkravet beror på synnerligen ogynn-
	samma marknadsförhållanden som företaget inte skäligen kunde för-
	väntas räkna med, ska Finansinspektionen genom ett eller flera beslut
	få förlänga tidsfristen för återhämtning med sammanlagt högst tolv år.
	Ett tjänstepensionsföretag ska under en sådan tidsfrist regelbundet ge
	in en lägesrapport till Finansinspektionen om vilka åtgärder som har
	vidtagits och i vilken mån det riskkänsliga kapitalkravet åter uppfyllts.
	Finansinspektionen ska i samband med beslut om förlängd tidsfrist
	besluta hur ofta rapporten ska ges in. Inspektionen ska då särskilt beakta
	tiden för förlängning av tidsfristen. En lägesrapport ska inte ges in
	oftare än var tredje månad.
	Om en lägesrapport visar att det inte har skett några väsentliga fram-
	steg med att åter uppfylla kravet från det att bristen konstaterades fram
	till dess att rapporten gavs in, ska Finansinspektionen besluta att den
	förlängda tidsfristen ska upphöra att gälla. Finansinspektionen ska få
	avstå från att fatta ett sådant beslut om det finns särskilda skäl.

	Utredningen behandlar inte frågan.
	Remissinstanserna tar inte upp frågan.
	Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
	förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att
	enligt promemorians förslag ska en lägesrapport ges in var tredje månad.
	I promemorian föreslås inte att Finansinspektionen ska få avstå från att
	besluta att den förlängda tidsfristen ska upphöra att gälla.
	Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
	har inget att invända mot det. Svensk Försäkring påpekar att det kan
	inträffa situationer där ett ogynnsamt marknadsförhållande fortsätter att
	försämras och att det därför under en period inte är möjligt att visa väsent-
	liga framsteg. Det är då inte rimligt att Finansinspektionen ska dra in den
	förlängda återställandetiden. Myndigheten bör ges en större flexibilitet i
516	ett så ansträngt läge. Även Kåpan Pensioner anser att förslaget inte är

utformat på ett rimligt sätt. Regleringen syftar till att hantera en situation Prop. 2018/19:158 där en ogynnsam marknadsutveckling innebär att ett flertal tjänste- pensionsföretag hamnar under det lagstiftade riskbaserade kapitalkravet.

Enligt Kåpan Pensioner innebär kravet på väsentliga förbättringar och att Finansinspektionen inte får ge utökad dispens att betydande försäljningar av riskfyllda tillgångar är det enda alternativet. Förslaget innebär ett i stort sett förutsägbart procykliskt agerande av de stora tjänstepensionsföretagen och en ökad känslighet för den svenska kapitalmarknaden i samband med externa kriser. Situationen kan utnyttjas både av finansiella aktörer och andra verksamheter för att störa den finansiella stabiliteten. Förslaget kan därför medföra en betydande risk för både den svenska ekonomin och de långsiktiga tjänstepensionsnivåerna. Enligt Kåpan Pensioner bör Finans- inspektionen i stället få ett tydligt mandat att medge dispens från kraven i lagstiftningen för att stabilisera situationen vid synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden. Möjligheten till dispens bör inte tidsbestämmas utan ses som en helhet inom ramen för uppgiften att i en sådan situation hantera den finansiella stabiliteten i Sverige. Även AFA Försäkring, Alecta, AMF och Folksam anser att det föreslagna kravet på väsentliga framsteg varje tremånadersperiod är olämpligt. Bolagen påpekar att de ekonomiska krissituationer som utlöser en förlängd tidsfrist kan kvarstå under tidsrymder som vida överstiger periodiciteten för lägesrapporte- ringen. Det föreslagna kravet på väsentliga framsteg kommer att tvinga fram ett kortsiktigt agerande av tjänstepensionsföretagen som direkt motverkar syftet med den förlängda tidsfristen. Som alternativ reglering föreslår de att Finansinspektionen får en möjlighet att återkalla den för- längda fristen om ett företag under en viss period, längre än tre månader, underlåter att vidta de åtgärder som under rådande marknadsförhållanden är möjliga och lämpliga för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns det inte något riskkänsligt kapital- krav. Därmed finns det inte heller några bestämmelser om följderna av att ett sådant kapitalkrav inte uppfylls.

Gällande rätt

Finansinspektionen har enligt försäkringsrörelselagen (18 kap. 5 §) möj- lighet att förlänga tidsfristen för försäkringsföretagen att återställa kapital- basen så att solvenskapitalkravet – det riskkänsliga kapitalkravet enligt samma lag – åter uppfylls. Tidsfristen kan förlängas med högst sju år. För att en sådan förlängning ska få beslutas krävs att Eiopa har meddelat att det föreligger exceptionella förhållanden. Vidare krävs att dessa excep- tionella förhållanden påverkar ett företag som har fått ett föreläggande av Finansinspektionen att upprätta en åtgärdsplan och vidta åtgärder för att åter uppfylla solvenskapitalkravet (18 kap. 4 § FRL).

Ett försäkringsföretag som får tidsfristen förlängd på grund av att det föreligger exceptionella förhållanden ska var tredje månad ge in en läges- rapport om vilka åtgärder som har vidtagits och i vilken mån solvens-

517

Prop. 2018/19:158 kapitalkravet åter uppfylls (18 kap. 5 § andra stycket FRL). Om läges- rapporten visar att det inte har skett några väsentliga framsteg med att åter uppfylla solvenskapitalkravet, ska Finansinspektionen besluta att den förlängda tidsfristen ska upphöra att gälla (18 kap. 5 § tredje stycket FRL).

Ovan nämnda bestämmelser i försäkringsrörelselagen om förlängning av tidsfristen (18 kap. 5 §) genomför i svensk rätt motsvarande bestäm- melser i Solvens II-direktivet (artikel 138.4, se prop. 2015/16:9 s. 384– 386). I direktivet anges att exceptionellt svåra förhållanden föreligger om den finansiella situationen för försäkrings- och återförsäkringsföretag som utgör en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser allvarligt eller negativt påverkas av ett eller flera kursfall på de finansiella marknaderna som är oförutsett, kraftigt och tvärt, förhållanden med ihållande låga räntor eller katastrofer med stora efterverkningar.

För de försäkringsföretag som omfattas av övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]) finns i dag inte några bestämmelser om ett riskkänsligt kapitalkrav, och därför inte heller några bestämmelser om tidsfrister för att avhjälpa bristande uppfyllelse av ett sådant kapita- lkrav. Detsamma gäller för tjänstepensionskassor.

Längre frist för återhämtning vid synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden

Det bör införas en möjlighet att medge avsevärt längre tidsfrister för tjänstepensionsföretag att återställa kapitalbasen i vissa allvarliga kris- lägen än de tidsfrister som föreslås i avsnitt 13.2.3. I annat fall finns det risk för att tjänstepensionsföretag tvingas till omfattande omdispositioner i sina tillgångsportföljer i ett krisläge, då tillgångspriserna kan vara starkt nedpressade. I en verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar, med mycket lång placeringshorisont, kan sådana regelverksdrivna försäljningar allvarligt skada solvensen i tjänstepensionsföretagen och under årtionden därefter försvaga eller förstöra deras förmåga att placera i annat än låg- avkastande tillgångar.

För att det ska bli aktuellt att medge en längre tidsfrist bör det dock krävas förhållanden som mycket tydligt avviker från det som är normalt på de marknader – för placeringar i t.ex. obligationer, aktier och fastigheter

–där tjänstepensionsföretag är verksamma. Tjänstepensionsföretag ska bedriva ett proaktivt riskhanteringsarbete och ska därför ha beredskap att klara av de flesta tänkbara negativa scenarier. Samtidigt är beredskapen inför negativa scenarier en kostnads- och avkastningsfråga. Intresset av effektiv förvaltning av tjänstepensionskapitalet medger inte hur stor försiktighet i riskhanteringen som helst.

Den förlängda tidsfristen bör mot denna bakgrund kunna tillgripas vid synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden. Med detta uttryck avses bl.a. sådana förhållanden som särskilt tvära och oväntade kursfall, lång- variga lågräntelägen och katastrofer (se artikel 138.4 i Solvens II-direk- tivet). Även andra situationer som är att jämställa med de nyss nämnda bör dock kunna föranleda beslut om en längre tidsfrist. Av ordet synnerligen framgår att det ska handla om undantagsfall. Ytterst måste innebörden uttolkas i rättstillämpningen.

518

Eftersom det riskkänsliga kapitalkrav som föreslås för tjänstepensions- företag är ett krav som ska införas i nationell rätt utan att det finns något motsvarande krav i unionsrätten kan det inte ankomma på Eiopa att avgöra om det föreligger synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden eller inte. Beslut om förlängd tidsfrist med anledning av att det föreligger sådana förhållanden bör därför fattas av Finansinspektionen.

Möjligheten till en längre tidsfrist på grund av synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden ska inte belöna företag som investerat sina till- gångar utan tillräcklig aktsamhet eller som inte varit tillräckligt vaksamma i sin riskhantering. Om möjligheten ska tillämpas ska det handla om situationer då en väl fungerande företagsstyrning inte skulle ha varit till någon hjälp för att undvika brist i uppfyllelsen av det riskkänsliga kapital- kravet.

Därför bör det krävas för en förlängd tidsfrist att de synnerligen ogynn- samma marknadsförhållandena varit sådana att tjänstepensionsföretaget inte skäligen kunde förväntas räkna med dem. Det kravet bör, som berörs ovan, ses i ljuset av bestämmelserna om företagsstyrning. Om företags- styrningssystemet fungerat väl och tjänstepensionsföretaget likväl inte förutsåg ett negativt scenario av det svåra slag som nu behandlas, då talar det för att förhållandena var sådana att tjänstepensionsföretaget inte skäligen kunde förväntas räkna med dem.

När det sedan gäller tiden för en förlängning av tidsfristen vid synner- ligen ogynnsamma marknadsförhållanden, bör återigen långsiktigheten i en verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar beaktas, samt svårig- heterna i att återställa en solvens som urholkats till följd av hastiga omplaceringar i ett krisläge. Enligt försäkringsrörelselagen kan tidsfristen för att åter uppfylla solvenskapitalkravet förlängas med högst sju år, om det föreligger exceptionella förhållanden (18 kap. 5 §). Den tidsfristen gäller för all typ av försäkringsrörelse, både skade- och livförsäkrings- rörelse, dvs. både för sådan försäkringsrörelse som är mer kortsiktig till sin natur och för den som är mer långsiktig.

Förlängning av tidsfristen för att återställa kapitalbasen i ett tjänste- pensionsföretag bör med ledning av dessa överväganden kunna ske med högst tolv år. Förlängning bör, liksom den ordinarie tidsfristen som inte kräver synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden, kunna ske genom ett eller flera beslut av Finansinspektionen, så länge tidsfristen sammanlagt inte förlängs mer än tolv år.

Efter mönster från försäkringsrörelselagen föreslås i promemorian att tjänstepensionsföretag som medgetts förlängd tidsfrist ska ge in en läges- rapport till Finansinspektionen var tredje månad. Enligt promemorians förslag ska Finansinspektionen dra in den förlängda tidsfristen om inlämnade lägesrapporter visar att inga väsentliga framsteg skett med att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet. Flera remissinstanser är kritiska mot förslaget och hänvisar bl.a. till att rådande marknadsförhåll- anden kan göra det svårt att visa väsentliga framsteg var tredje månad.

Regeringen anser att det, i enlighet med förslaget i promemorian, bör införas krav på att tjänstepensionsföretag ska lämna in regelbundna läges- rapporter för att en tät uppföljning ska kunna ske av de aktuella företagen. För att tillse att företagen arbetar aktivt med att återställa kapitalbasen bör rapporteringskravet också kombineras med ett krav på att de regelbundet ska uppvisa väsentliga framsteg. Regeringen anser dock, i likhet med flera

Prop. 2018/19:158

519

Prop. 2018/19:158 remissinstanser och till skillnad från det som föreslås i promemorian, att det inte är lämpligt med ett generellt krav på att väsentliga framsteg ska rapporteras in var tredje månad. Vid synnerligen ogynnsamma marknads- förhållanden ska Finansinspektionen enligt förslaget få möjlighet att för- länga tidsfristen upp till tolv år. Under sådana svåra förhållanden är det inte ändamålsenligt att kräva väsentliga framsteg så ofta som var tredje månad. Ett krav på kvartalsvis rapportering i dessa situationer riskerar i stället, som AFA Försäkring m.fl. påpekar, att tvinga fram ett kortsiktigt agerande från tjänstepensionsföretagen. Regeringen anser där- för att Finansinspektionen bör fastställa i varje enskilt fall hur ofta läges- rapporten ska ges in. Detta bör ske i samband med beslut om att förlänga tidsfristen för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet. Vid pröv- ningen av hur ofta lägesrapportering ska ske bör Finansinspektionen sär- skilt beakta hur lång den förlängda tidsfristen är. Tidsperioden för att upp- visa väsentliga framsteg bör alltså framför allt fastställas med hänsyn till de rådande marknadsförhållandena. Enligt regeringens uppfattning bör årsvis lägesrapportering kunna vara aktuellt i vissa särskilt allvarliga kris- lägen. Under alla förhållanden bör rapportering inte ske med kortare intervall än var tredje månad.

Regeringen anser, i likhet med det som föreslås i promemorian, att Finansinspektionen ska åläggas att dra in den förlängda tidsfristen om de regelbundna lägesrapporterna visar att det inte har skett några väsentliga framsteg med att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet. Eftersom de aktuella bestämmelserna om förlängd tidsfrist kommer att tillämpas i all- varliga krissituationer bör dock Finansinspektionen, som bl.a. Svensk Försäkring och Kåpan Pensioner förordar, ges viss möjlighet till flexi- bilitet utifrån situationen i det enskilda fallet. Huvudregeln bör vara att Finansinspektionen ska besluta om att den förlängda tidsfristen ska upp- höra att gälla om det inte har gjorts väsentliga framsteg, men myndigheten bör kunna avstå från att fatta ett sådant beslut om det finns särskilda skäl. Vad som utgör särskilda skäl får ytterst avgöras i rättstillämpningen. Det bör dock exempelvis kunna handla om att marknadsläget är sådant att det inte rimligen kan krävas att tjänstepensionsföretaget uppvisar väsentliga framsteg. Därmed får Finansinspektionen möjlighet att beakta huruvida ett tjänstepensionsföretag har vidtagit möjliga och lämpliga åtgärder för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet under rådande marknads- förhållanden, vilket AFA Försäkring m.fl. förordar.


	13.2.5		Ingripande om minimikapitalkravet eller
			garantibeloppet inte uppfylls

		Regeringens förslag: Om ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller
		minimikapitalkravet eller garantibeloppet, ska företaget inom en månad
		från det att bristen upptäcktes upprätta en finansiell saneringsplan med
		åtgärder för att åter uppfylla minimikapitalkravet eller garantibeloppet
		inom högst tre månader från samma tidpunkt, och överlämna planen till
		Finansinspektionen. Företaget ska vidta de åtgärder som anges i en
		finansiell saneringsplan.
		Om Finansinspektionen anser att åtgärderna i en finansiell sanerings-
520		plan är otillräckliga, ska inspektionen förelägga företaget att göra de
520

ändringar i planen som enligt inspektionens mening krävs för att före- taget, om planen följs, inom tre månader från det att bristen upptäcktes åter ska uppfylla minimikapitalkravet eller garantibeloppet.

Om det är lämpligt, ska Finansinspektionen genom ett eller flera beslut få förlänga tidsfristen med sammanlagt högst nio månader. Vid prövningen av om förlängning ska ske och när tiden för en förlängning fastställs, ska Finansinspektionen särskilt beakta i vilken grad den bristande uppfyllelsen av minimikapitalkravet eller garantibeloppet beror på förhållanden som stått utanför tjänstepensionsföretagets kontroll och om företaget skäligen kunde förväntas räkna med dem.

Finansinspektionen ska återkalla ett tjänstepensionsföretags tillstånd om företaget inte uppfyller minimikapitalkravet eller garantibeloppet och företagets finansiella saneringsplan, trots ett föreläggande att ändra den, är uppenbart otillräcklig, eller om företaget inte inom tre månader från den tidpunkt då företaget inte längre uppfyllde minimikapitalkravet eller garantibeloppet har vidtagit de åtgärder som finns angivna i en finansiell saneringsplan, i förekommande fall efter ändringar till följd av ett föreläggande från Finansinspektionen. Återkallelse av tillståndet ska också ske om ett tjänstepensionsföretag inte i rätt tid upprättar och lämnar in någon finansiell saneringsplan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om innehållet i en finansiell saneringsplan.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Enligt utredningens förslag ska Finansinspektionen förelägga ett tjänste- pensionsföretag vars kapitalbas understiger ett schablonmässigt kapital- krav att upprätta en plan för att återställa en tillfredsställande finansiell ställning och överlämna planen till inspektionen för godkännande. Vidare ska Finansinspektionen förelägga ett tjänstepensionsföretag eller dess styrelse att upprätta och för godkännande överlämna en plan för skyndsamt återställande av kapitalbasen, om företagets kapitalbas understiger garanti- beloppet eller en tredjedel av det schablonmässigt beräknade kapital- kravet. Om ett tjänstepensionsföretag inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en godkänd plan för att återställa en tillfredsställande finan- siell ställning eller en plan för att skyndsamt återställa kapitalbasen, ska Finansinspektionen få återkalla tjänstepensionsföretagets tillstånd. Det ska dock inte vara någon skyldighet för inspektionen att återkalla tillståndet.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inget att invända mot det. Svensk Försäkring anser att frågan om för- längning av återställandetider enbart bör avgöras utifrån vad som bäst kan säkerställa redan intjänade förmåner och framtida utbetalningar till de försäkrade och andra ersättningsberättigade. Bedömningen av om tids- fristerna ska kunna förlängas kan inte göras beroende av orsaken till att ett kapitalkrav inte uppfylls eftersom det skulle motverka syftet att skydda de försäkrade. Även AFA Försäkring, Alecta, AMF och Folksam anser att utgångspunkten för bedömningen av om tidsfrister ska förlängas ska vara möjligheten att på bästa sätt tillvarata de ersättningsberättigades intressen. Enligt de fyra remissinstanserna tycks förslaget utgå från att företag där

Prop. 2018/19:158

521

Prop. 2018/19:158 det funnits brister i företagsstyrningen inte ska ges tillgång till förlängda tidsfrister. Det blir en slags culpabedömning som i första hand inte drabbar ledningen utan de personer som är ersättningsberättigade i företaget.

522

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att deras behöriga myndigheter får påföra administrativa sanktioner och andra åtgärder som är tillämpliga på alla överträdelser av de nationella bestäm- melser som genomför direktivet (artikel 48.2). Medlemsstaterna ska även vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Medlemsstaterna ska också säkerställa att deras administrativa sanktioner och andra åtgärder är effektiva, proportionella och avskräckande.

Gällande rätt

Enligt försäkringsrörelselagen gäller att Finansinspektionen ska förelägga ett försäkringsföretag som inte uppfyller minimikapitalkravet, eller ett kapitalkrav som gäller sedan företaget helt eller delvis meddelats undantag från den lagen, att inom en månad från dagen då bristen konstaterades upp- rätta en finansiell saneringsplan och överlämna planen för godkännande (18 kap. 8 §). Den finansiella saneringsplanen ska innehålla åtgärder som företaget ska vidta för att inom tre månader från den dag då bristen konstaterades åter uppfylla minimikapitalkravet eller det kapitalkrav som gäller sedan företaget helt eller delvis meddelats undantag. Om ett försäkringsföretag inom tre månader från den tidpunkt då företaget inte längre uppfyllde minimikapitalkravet, eller ett kapitalkrav som gäller sedan företaget helt eller delvis meddelats undantag från försäkrings- rörelselagen, inte har vidtagit de åtgärder som finns angivna i en godkänd finansiell saneringsplan, ska Finansinspektionen återkalla företagets till- stånd. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i en finansiell saneringsplan (18 kap. 28 § 3 FRL).

De försäkringsföretag som omfattas av övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]) ska tillämpa äldre bestämmelser, dvs. i fråga om ingripanden 16 kap. FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Finansinspektionen ska förelägga ett försäkringsföretag eller dess styrelse att upprätta en plan för att återställa en tillfredsställande finansiell ställning och överlämna planen till inspektionen för godkännande, om företagets kapitalbas understiger solvensmarginalen, det schablonmässigt beräknade kapitalkrav som motsvarar det föreslagna minimikapitalkravet (16 kap. 5 § första stycket FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Om kapitalbasen understiger garantibeloppet – motsvarigheten till garantibeloppet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag – eller en tredjedel av solvensmarginalen, eller om kapitalbasen inte har rätt sammansättning, ska Finansinspektionen förelägga försäkringsföretaget eller dess styrelse att upprätta och för godkännande överlämna en plan för skyndsamt åter- ställande av kapitalbasen. Om ett försäkringsföretag inte vidtar åtgärderna i en plan som överlämnats, får Finansinspektionen återkalla företagets

tillstånd (16 kap. 10 § första stycket 2 FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i en finansiell saneringsplan (16 kap. 26 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016).

När det gäller förelägganden med anledning av att kapitalbasen under- stiger solvensmarginalen, understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller inte har den föreskrivna sammansättningen, gäller för tjänste- pensionskassor enligt den upphävda lagen om understödsföreningar (71 § femte stycket) materiellt sett samma reglering som för de försäkrings- företag som omfattas av övergångsbestämmelserna. Om en tjänste- pensionskassa inte följer ett sådant föreläggande, kan Finansinspektionen hos rätten ansöka om att tjänstepensionskassan ska försättas i likvidation (71 § nionde stycket UFL).

Hur ska Finansinspektionen ingripa om minimikapitalkravet eller garantibeloppet inte uppfylls?

Den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör innehålla en tydlig reglering av vad som sker om ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller minimi- kapitalkravet, det kapitalkrav som motsvarar den föreskrivna solvens- marginalen i andra tjänstepensionsdirektivet (se artikel 17 samt avsnitt 8.5.4), eller garantibeloppet (se avsnitt 8.5.5). Dels krävs detta för att tillgodose kravet i direktivet om att medlemsstaterna ska införa bestäm- melser om effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för överträdelser av den lagstiftning som genomför direktivet (artikel 48.2). Dels behövs sådana bestämmelser för att tydliggöra minimikapitalkravets karaktär. Följderna av en överträdelse torde i hög grad styra hur tjänste- pensionsföretagen förhåller sig till minimikapitalkravet.

Både minimikapitalkravet och garantibeloppet bör betraktas som ”hårda” kapitalkrav, dvs. som en lägsta nivå för finansiell styrka för att verksamheten över huvud taget ska få drivas. Ett tjänstepensionsföretag som inte uppfyller dessa krav bör därför åläggas att skyndsamt återställa kapitalbasen. Det är därför lämpligt att i den nya lagen om tjänstepen- sionsföretag, enligt samma modell som i försäkringsrörelselagen, införa bestämmelser om att ett tjänstepensionsföretag som inte uppfyller minimi- kapitalkravet eller garantibeloppet inom en månad från det att bristen upptäcktes ska upprätta en plan med åtgärder för att åter uppfylla dessa kapitalkrav inom högst tre månader från samma tidpunkt. Vidare bör de förpliktas att inom samma tid överlämna planen till Finansinspektionen. Dessa kortare tidsfrister ger uttryck för att det i princip inte är acceptabelt att minimikapitalkravet eller garantibeloppet underskrids. Ledningen för ett tjänstepensionsföretag torde regelmässigt ha möjlighet att förutse utvecklingen och vidta åtgärder i god tid innan solvensen blivit så urholkad att företaget inte längre uppfyller minimikapitalkravet eller garanti- beloppet. Tidskraven för att upprätta en plan med åtgärder och tids- horisonten för att återställa kapitalkraven ter sig därför också i praktiken som rimliga och lämpliga.

På samma sätt som i fråga om en plan med åtgärder för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet bör det åligga tjänstepensionsföretaget att både upprätta och följa en finansiell saneringsplan med åtgärder för att åter

Prop. 2018/19:158

523

Prop. 2018/19:158 uppfylla minimikapitalkravet. Det bör inte, som enligt försäkringsrörelse-

	lagen (18 kap. 8 §), krävas ett föreläggande från Finansinspektionen. Om
	däremot inspektionen finner att en överlämnad saneringsplan för att åter
	uppfylla minimikapitalkravet är otillräcklig, ska Finansinspektionen före-
	lägga tjänstepensionsföretaget att göra de ändringar i planen som enligt
	inspektionens mening krävs för att planen ska uppfylla de lagstadgade
	kraven. Därigenom uppnås, som anges ovan, en lämplig ansvarsfördelning
	mellan tjänstepensionsföretaget i fråga och Finansinspektionen.
	Det bör införas en möjlighet för Finansinspektionen att även beträffande
	bristande uppfyllelse av minimikapitalkravet förlänga tidsfristen för att
	återställa kapitalbasen. De åtgärder som behöver vidtas för att ett tjänste-
	pensionsföretag åter ska uppfylla minimikapitalkravet kan i många fall
	vara sådana som är mer tidskrävande. Det skulle exempelvis kunna handla
	om beståndsöverlåtelser eller om ökning av kapitalbasen genom beslut om
	uttaxering. I fallet med beståndsöverlåtelse krävs tillstånd av Finans-
	inspektionen för att den ska kunna genomföras, vilket bidrar till tids-
	utdräkten. För att sådana åtgärder ska kunna genomföras bör det införas
	en möjlighet till förlängning av tidsfristen för att åter uppfylla minimi-
	kapitalkravet.
	Med tanke på minimikapitalkravets och garantibeloppets karaktär av
	mer eller mindre ovillkorliga krav bör tiden för förlängning inte kunna
	vara alltför lång. I andra riktningen pekar, återigen, den förväntade tids-
	åtgången för de åtgärder som kan vara aktuella för att åter uppfylla minimi-
	kapitalkravet eller garantibeloppet. En samlad bedömning ger vid handen
	att det är lämpligt att bestämma den tillåtna förlängningstiden till högst
	nio månader. Liksom beträffande det riskkänsliga kapitalkravet (se avsnitt
	13.2.3) bör Finansinspektionen få fatta flera beslut om förlängning. Det
	eller de beslut om förlängning som fattas får dock inte medföra att den
	sammanlagda förlängningen blir längre än nio månader.
	Ett beslut av Finansinspektionen om förlängning av tidsfristen för att
	åter uppfylla minimikapitalkravet eller garantibeloppet bör – liksom mot-
	svarande beslut i fråga om det riskkänsliga kapitalkravet – fattas på grund-
	val av en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet.
	Även när det gäller minimikapitalkravet eller garantibeloppet anser dock
	regeringen, i likhet med det som föreslås i promemorian och till skillnad
	från några remissinstanser, att det bör ges stor vikt vid prövningen av i
	vilken mån bristen i uppfyllelse beror på förhållanden som tjänste-
	pensionsföretaget har eller borde ha haft kontroll över. Även när det gäller
	minimikapitalkravet eller garantibeloppet måste alltså frågan ställas om
	företaget råkat i svårigheter att uppfylla kapitalkravet till följd av över-
	drivet risktagande eller kortsiktigt handlande i något annat avseende.
	Vidare bör företagets beredskap inför en ofördelaktig omvärldsutveckling
	vägas in. Bristande hantering av bestående eller förutsägbara yttre
	förhållanden bör inte belönas med en förlängd tidsfrist att återställa
	kapitalbasen, lika lite som vid motsvarande prövning när det gäller det
	riskkänsliga kapitalkravet. Som några av remissinstanserna påpekar bör
	dock även konsekvenserna för de ersättningsberättigade beaktas vid pröv-
	ningen av om tidsfristen ska förlängas, eftersom ett övergripande syfte
	med regleringen är att skydda de framtida pensionerna. Självklart måste
	också praktiska hänsyn tas, som t.ex. den tid det kan antas kräva att
524	genomföra åtgärder som företaget anger i sin plan med åtgärder.

De överväganden som redovisas ovan bör komma till uttryck i den nya Prop. 2018/19:158 lagen om tjänstepensionsföretag. I lagen bör det därför anges att Finans-

inspektionen, vid prövningen av om förlängning ska ske och när tiden för förlängning fastställs, särskilt ska beakta i vilken grad den bristande upp- fyllelsen av minimikapitalkravet eller garantibeloppet beror på förhållan- den som stått utanför tjänstepensionsföretagets kontroll och om företaget skäligen kunde förväntas räkna med att de förhållandena skulle föreligga.

Vilka åtgärder som kan komma i fråga för det enskilda företaget att ange i en finansiell saneringsplan för att åter uppfylla minimikapitalkravet eller garantibeloppet varierar efter omständigheterna. Den saken bör, liksom i fråga om det riskkänsliga kapitalkravet, inte regleras i lag. Möjliga åt- gärder är t.ex. beståndsöverlåtelse och kapitaltillskott. Vilka åtgärder som kan komma i fråga får avgöras i första hand av det enskilda företaget och i andra hand av Finansinspektionen vid granskningen av den finansiella saneringsplanen.

Liksom i dag enligt försäkringsrörelselagen (18 kap. 12 § 4) bör bristande uppfyllelse av minimikapitalkravet vara grund för obligatorisk återkallelse av ett tjänstepensionsföretags tillstånd. Återkallelse bör ske om tjänstepensionsföretaget inte uppfyller minimikapitalkravet eller garantibeloppet och företagets finansiella saneringsplan, trots ett före- läggande att ändra den, är uppenbart otillräcklig. Detsamma bör gälla om företaget inte inom tre månader från den tidpunkt då det upptäcktes att företaget inte längre uppfyllde minimikapitalkravet eller garantibeloppet har vidtagit de åtgärder som finns angivna i en finansiell saneringsplan, i förekommande fall efter ändringar till följd av ett föreläggande från Finansinspektionen. Om tiden för återställande av kapitalbasen har för- längts, bör återkallelse om minimikapitalkravet eller garantibeloppet inte uppfylls i stället ske vid utgången av den tid som tjänstepensionsföretaget fått till sitt förfogande enligt ett beslut om förlängning.

Slutligen bör återkallelse också ske om företaget inte inom föreskriven tid upprättar och överlämnar någon finansiell saneringsplan för att åter uppfylla minimikapitalkravet eller garantibeloppet. Genom ett krav på återkallelse av tillstånd i dessa situationer framgår minimikapitalkravets och garantibeloppets karaktär av ”hårda” kapitalkrav som ska vara upp- fyllda om verksamheten ska få fortsätta drivas.

På samma sätt som i dag enligt försäkringsrörelselagen bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om innehållet i en finansiell saneringsplan som syftar till att åter uppfylla minimikapitalkravet eller garantibeloppet. Genom detaljerade bestäm- melser i föreskrifter på lägre nivå än lag i det ämnet underlättas tjänste- pensionsföretagens förberedande arbete inför en situation då en finansiell saneringsplan måste upprättas.

13.2.6Återkallelse av tillstånd i vissa fall

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska återkalla ett tjänste- pensionsföretags tillstånd, om företaget

1.inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har fått laga kraft,

2. har förklarat sig avstå från tillståndet,	525

Prop. 2018/19:158 3. har försatts i konkurs eller om beslut har fattats om att företaget ska gå i tvångslikvidation

4.får tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelse- lagen.

Finansinspektionen ska få återkalla ett tjänstepensionsföretags till- stånd, om företaget

1.inte längre uppfyller kraven för tillstånd,

2.inte inom ett år från det tillstånd gavs har börjat driva sådan verksamhet som tillståndet avser,

3.under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit verk- samhet avseende tjänstepensionsförsäkringar,

4.i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verk- samheten.

Om det är tillräckligt ska Finansinspektionen i de fall som avses i andra stycket ovan i stället få meddela företaget en varning.

Om någon som ingår i ett tjänstepensionsföretags ledning eller an- svarar för en central funktion i företaget inte längre uppfyller lämplig- hetskraven, ska Finansinspektionen återkalla företagets tillstånd. Detta ska dock bara få ske om inspektionen först har anmärkt på att personen ingår i ledningen eller ansvarar för en central funktion och om han eller hon, sedan en av inspektionen bestämd tid av högst tre månader har gått, fortfarande finns kvar i den aktuella befattningen. I stället för att återkalla tillståndet ska Finansinspektionen få besluta att en som deltar i ledningen eller den som ansvarar för en central funktion i tjänste- pensionsföretaget inte längre får kvarstå i sin befattning. Finansinspek- tionen ska då få förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag ska gälla till dess tjänstepensionsföretaget har utsett en ny befattningshavare.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår inte att Finansinspektionen ska återkalla ett tjänstepensionsföretags tillstånd om företaget får tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Enligt promemorians förslag ska bestämmelserna i försäkrings- rörelselagen om återkallelse av tillstånd med anledning av att ledande befattningshavare inte uppfyller lämplighetskraven gälla även för tjänste- pensionsföretag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen bedömer att det inte kommer att vara möjligt att ingripa mot ett tjänstepensionsföretag med stöd av bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om ingripande när ledande befattningshavare inte uppfyller krav på bl.a. insikt och erfarenhet. Enligt promemorians förslag ska nämligen befattningshavarna i ett tjänstepen- sionsföretag tillsammans uppfylla dessa krav. I ett försäkringsföretag ska däremot var och en som ingår i styrelsen och den verkställande direktören uppfylla kraven. Finansinspektionen anser att det inte finns skäl att ställa lägre krav på dem som deltar i styrningen i tjänstepensionsföretag än på personer i motsvarande positioner i försäkringsföretag. Om det ska ställas

526

andra krav i ett tjänstepensionsföretag bör det dock införas en bestämmelse Prop. 2018/19:158 om ingripande i den nya lagen som är anpassad till dessa krav.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser om de behöriga myndigheternas befogenheter att ingripa samt deras förpliktelser (artikel 48). Administrativa sanktioner och andra åtgärder ska enligt direktivet kunna påföras vid överträdelser av de nationella bestämmelser som genomför direktivet och de ska vara effektiva, proportionella och avskräckande (artikel 48.2). De behöriga myndigheterna får förbjuda eller begränsa verksamheten i ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras respektive territorier, särskilt om institutet

a)inte på ett tillfredsställande sätt kan skydda medlemmarnas och förmånstagarnas intressen,

b)inte längre uppfyller villkoren för att få bedriva sin verksamhet,

c)allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter enligt de regler det omfattas av, eller

d)vid gränsöverskridande verksamhet inte följer kraven i den social- och arbetsmarknadslagstiftning i värdlandet som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner (artikel 48.8).

Gällande rätt

Finansinspektionen ska återkalla tillståndet för ett försäkringsföretag om företaget inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har fått laga kraft, om företaget har förklarat sig avstå från tillståndet och om företaget har försatts i konkurs eller om beslut har fattats om att företaget ska gå i tvångslikvidation (18 kap. 12 § FRL). I avsnitt 13.2.5 behandlas åter- kallelse av tillstånd med anledning av att ett försäkringsföretag inte upp- fyller minimikapitalkravet (18 kap. 12 § 5 FRL).

Finansinspektionen ska även återkalla ett försäkringsföretags tillstånd om någon som ingår i företagets styrelse eller är dess verkställande direktör eller ansvarar för en central funktion inte uppfyller de lagstadgade lämplighetskraven (18 kap. 11 § FRL). Det får dock ske endast om inspek- tionen först har beslutat att anmärka på att personen har den aktuella befatt- ningen och vederbörande, efter att viss bestämd tid om högst tre månader förflutit, fortfarande har kvar sin befattning. I stället för att återkalla till- ståndet får Finansinspektionen besluta att en befattningshavare inte får kvarstå i sin befattning. Finansinspektionen får då förordna en ersättare vars uppdrag gäller till försäkringsföretaget utsett en ny befattningshavare.

Finansinspektionen får också återkalla ett försäkringsföretags tillstånd om företaget inte längre uppfyller kraven för tillstånd, om företaget inte inom ett år från det tillstånd gavs har börjat driva sådan rörelse som till- ståndet avser, om företaget under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit försäkringsrörelse och om företaget i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksamheten (18 kap. 13 § FRL). Om det är tillräckligt får Finansinspektionen i stället meddela företaget en

varning. I avsnitt 13.2.3 behandlas återkallelse med anledning av att ett

527

Prop. 2018/19:158 försäkringsföretag inte uppfyller solvenskapitalkravet (18 kap. 13 § 4 FRL).

För de försäkringsföretag som omfattas av övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]) gäller, som nämns i avsnitt 13.2.1, bestämmelserna om ingripande i 16 kap. FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Enligt försäkringsrörelselagen (16 kap. 8 §) i lydelsen före den 1 januari 2016 gällde samma bestämmelser om ingripande på grund av bristande lämplighet hos ledande befattningshavare som de som i dag gäller enligt den lagen (18 kap. 11 §), med den enda skillnaden att det inte ställdes några lämplighetskrav på dem som ansvarade för centrala funktioner. I övrigt gäller att Finansinspektionen ska återkalla ett försäk- ringsföretags tillstånd om företaget inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har fått laga kraft, om företaget inte inom ett år från det tillstånd gavs har börjat driva sådan rörelse som tillståndet avser, om företaget har förklarat sig avstå från tillståndet, om företaget under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit försäkringsrörelse och om företaget har försatts i konkurs eller om beslut har fattats om att företaget ska gå i tvångslikvidation (16 kap. 9 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Finansinspektionen får även återkalla ett försäkringsföretags tillstånd om företaget inte längre uppfyller kraven för tillstånd eller i annat fall allvar- ligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksamheten (16 kap. 10 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). I stället för att återkalla tillståndet får Finansinspektionen meddela en varning, om det är tillräckligt.

Tjänstepensionskassor omfattas inte av några bestämmelser om ingrip- ande till följd av att ledande befattningshavare inte uppfyller lagstadgade lämplighetskrav. För tjänstepensionskassor tillämpas bestämmelserna i den upphävda lagen om understödsföreningar om att Finansinspektionen, om ett föreläggande om rättelse mot en tjänstepensionskassa inte följts inom bestämd tid, hos rätten får ansöka om att tjänstepensionskassan ska förklaras skyldig att träda i likvidation (71 § nionde stycket). De före- lägganden om rättelse som Finansinspektionen har möjlighet att utfärda kan bl.a. avse avvikelser från bestämmelser i lag eller stadgar (71 § andra stycket 1 UFL) eller om det finns någon annan allvarlig anmärkning att rikta mot tjänstepensionskassans verksamhet (71 § andra stycket 5 UFL).

Grundläggande bestämmelser om återkallelse av tillstånd

Tjänstepensionsföretag bör, i likhet med försäkringsföretag, omfattas av bestämmelser om obligatorisk återkallelse av tillstånd. Det bör därför införas bestämmelser om detta i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. De grunder för återkallelse som anges i försäkringsrörelselagen är sådana att ingen annan åtgärd än återkallelse av tillståndet rimligen kan komma i fråga (18 kap. 12 § 1–4 FRL). Bestämmelserna i den nya lagen bör därför utformas efter förebild av försäkringsrörelselagens bestämmelser. Därut- över bör ett tjänstepensionsföretags tillstånd återkallas om företaget får tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen, dvs. utnyttjar de möjligheter till omvandling som beskrivs i avsnitten 6.3 och 6.4.

528

Vidare bör det införas bestämmelser om fakultativ återkallelse av till- Prop. 2018/19:158 stånd i den nya lagen. Även de bestämmelserna bör utformas efter förebild

av motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (18 kap. 13 § första stycket 1–3 och 5). Det är fråga om situationer när Finansinspekt- ionen ska ha möjlighet att avstå från att återkalla tillståndet. Det är då också rimligt att Finansinspektionen får välja att meddela företaget en varning i stället för att återkalla tillståndet, på samma sätt som enligt försäkringsrörelselagen (18 kap. 13 § andra stycket).

Genom bestämmelserna om återkallelse av tillstånd för det fall ett tjänstepensionsföretag inte längre uppfyller kraven på tillstånd respektive i annat fall åsidosätter gällande bestämmelser för verksamheten genomförs andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 48.8).

Frågor om återkallelse av tillstånd med anledning av att ett tjänste- pensionsföretag inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet, minimi- kapitalkravet eller garantibeloppet behandlas i avsnitten 13.2.3 och 13.2.5.

Återkallelse av tillstånd med anledning av att ledande befattningshavare inte uppfyller krav på lämplighet

Regeringen anser, i likhet med Finansinspektionen och till skillnad från den bedömning som görs i promemorian, att var och en som deltar i led- ningen av ett tjänstepensionsföretag ska uppfylla de krav på lämplighet som föreslås ska gälla enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag (se avsnitt 9.6.3). Detta överensstämmer med det som gäller enligt försäk- ringsrörelselagen. Finansinspektionen bör få ingripa mot ett tjänste- pensionsföretag för det fall någon som ingår i företagets ledning eller ansvarar för en central funktion inte uppfyller lämplighetskraven. Det bör därför införas bestämmelser om detta i den nya lagen som utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (18 kap. 11 §). Genom att Finansinspektionen får möjlighet att förordna ersättare för ledande befattningshavare tillgodoses kravet i andra tjänstepensions- direktivet om att de behöriga myndigheterna ska få utse en särskild företrädare som övertar ledningens ansvar för driften (artikel 48.7).

13.2.7Ingripanden mot vissa typer av moderföretag och mot den som saknar tillstånd

Regeringens förslag: Om ett företag som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag, och skulle vara ett försäkringsholdingföretag om dotterföretaget i stället var ett försäkringsföretag eller är ett blandat finansiellt holdingföretag, har en ledande befattningshavare som inte uppfyller kraven på lämplighet, ska Finansinspektionen få förelägga företaget att rätta till förhållandet.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas bestämmelser i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om ingripande mot den som driver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring utan tillstånd.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag
och bedömning. Utredningens förslag avviker från regeringens bedömning
genom att utredningen föreslår att det ska införas bestämmelser om
ingripande mot den som saknar tillstånd.	529
	529

Prop. 2018/19:158 Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

530

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. Promemorians förslag avviker från regeringens bedöm- ning genom att det i promemorian föreslås att det ska införas bestämmelser om ingripande mot den som saknar tillstånd.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen påpekar att otillåten försäkringsrörelse avseende tjänstepensionsförsäkringar kan drivas utan tillstånd enligt såväl den nya lagen om tjänstepensionsföretag som försäk- ringsrörelselagen. Inspektionen anser att det måste förtydligas med stöd av vilken lag myndigheten ska ingripa i en sådan situation. Svensk Försäkring anser att det måste införas en särskild bestämmelse i den nya lagen om ingripande mot den som driver verksamhet utan tillstånd. Enligt Svensk Försäkring gäller bestämmelsen i försäkringsrörelselagen endast för den som utan tillstånd driver verksamhet som omfattas av den lagen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns det inte några bestämmelser om ingripande mot moderföretag eller mot den som driver verksamhet enligt direktivet utan registrering eller tillstånd.

Gällande rätt

Finansinspektionen får enligt försäkringsrörelselagen förelägga ett försäk- ringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag att vidta rättelse om någon i företagets ledning inte uppfyller de krav på lämplighet som ställs i den lagen (19 kap. 64 § första stycket).

För de försäkringsföretag som omfattas av övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]) gäller motsvarande bestämmelser avseende ingripanden mot försäkringsholdingföretag (16 kap. 22 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016).

För tjänstepensionskassor finns det inte några motsvarande bestämmel- ser.

Enligt försäkringsrörelselagen ska Finansinspektionen förelägga den som driver försäkringsrörelse utan tillstånd att upphöra med rörelsen (18 kap. 25 §). Finansinspektionen får förelägga den som driver en rörelse utan tillstånd att lämna de upplysningar som krävs för att inspektionen ska kunna bedöma om rörelsen i fråga är tillståndspliktig. Om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening inte följer ett föreläggande att upphöra med sin rörelse, får rätten, på ansökan av Finansinspektionen besluta att före- taget ska gå i likvidation (18 kap. 26 § FRL).

För de försäkringsföretag som omfattas av övergångsbestämmelserna gäller motsvarande bestämmelser om ingripanden mot den som driver rörelse utan tillstånd (16 kap. 23 och 24 §§ FRL i lydelserna före den 1 januari 2016).

I den upphävda lagen om understödsföreningar finns bestämmelser om straff för den som deltar i åtgärd eller beslut som rör verksamheten i en

understödsförening, t.ex. en tjänstepensionskassa, som driver försäkrings- verksamhet utan registrering enligt den lagen (77 §).

Ingripande mot vissa typer av moderföretag till ett tjänstepensionsföretag

Enligt förslagen i avsnitt 14.1.19 om grupptillsyn ska det ställas krav på lämpligheten hos den som ingår i ledningen för ett moderföretag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om ett eller flera av dess dotter- företag som är tjänstepensionsföretag i stället var försäkringsföretag eller ett moderföretag som är ett blandat finansiellt holdingföretag. På så sätt skapas en motsvarighet till det krav på lämplighet för personer som ingår i ledningen i försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holding- företag som gäller enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 63 §). För att effektiv tillsyn ska kunna utövas över att kraven följs bör Finansinspek- tionen kunna ingripa mot sådana moderföretag enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag på motsvarande sätt som enligt försäkringsrörelse- lagen (19 kap. 64 § första stycket). En bestämmelse om detta bör därför införas i den nya lagen.

Ingripande mot den som driver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring utan tillstånd

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att tjänstepensionsinstitut som har sin huvudsakliga förvaltningsort inom deras territorium registreras i ett nationellt register av den behöriga myndigheten eller är auktoriserat av denna (artikel 9.1). Denna bestäm- melse i direktivet genomförs genom det föreslagna kravet på tillstånd för att få driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag (se avsnitt 6.1).

I andra tjänstepensionsdirektivet finns det inte några bestämmelser om ingripande mot den som driver verksamhet som omfattas av direktivets tillämpningsområde utan tillstånd. I promemorian föreslås dock att sådana bestämmelser ska gälla enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag genom hänvisning till motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelse- lagen.

Regeringen konstaterar att försäkringsrörelse avseende tjänstepensions- försäkringar kommer att omfattas av krav på tillstånd enligt såväl den nya lagen om tjänstepensionsföretag som försäkringsrörelselagen. Prome- morians förslag innebär därför, som Finansinspektionen påpekar, att det skulle vara möjligt att ingripa med stöd av båda lagarna mot den som driver sådan verksamhet utan tillstånd. Det är enligt regeringens bedömning inte möjligt att ge någon närmare vägledning om vilken av lagarna som bör tillämpas i dessa fall, vilket inspektionen efterfrågar. Otillåten försäkrings- rörelse avseende tjänstepensionsförsäkring enligt den nya lagen går näm- ligen inte att särskilja från sådan otillåten verksamhet enligt försäkrings- rörelselagen, eftersom verksamheten i sak är densamma. För att undvika svårigheter i rättstillämpningen anser därför regeringen, i likhet med Finansinspektionen och till skillnad från Svensk Försäkring, att det inte bör införas några bestämmelser i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om ingripande mot den som driver verksamhet avseende tjänstepensions- försäkring utan tillstånd. Med hänsyn till det som anförs ovan fyller sådana

Prop. 2018/19:158

531

Prop. 2018/19:158 bestämmelser inte heller något praktiskt behov eftersom Finansinspek- tionen har möjlighet att ingripa mot otillåten försäkringsrörelse avseende tjänstepensionsförsäkringar med stöd av bestämmelserna i försäkrings- rörelselagen.

	14	Grupper och finansiella konglomerat
	14.1	Grupptillsyn
	14.1.1	Tjänstepensionsföretag ska omfattas av
		grupptillsyn

	Regeringens förslag: Tjänstepensionsföretag ska omfattas av grupp-
	tillsyn.
	Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens förslag.
	Utredningen föreslår att tjänstepensionsföretag inte ska omfattas av grupp-
	tillsyn.
	Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
	har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att det finns skäl
	att närmare analysera hur tillsynen påverkas av att det inte finns några
	gruppregler för tillsyn över tjänstepensionsföretag. Ägarföreningen Pro-
	Skandia anser att det är en brist att utredningen inte föreslår några regler
	om försäkringsgrupper. Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt anser
	att avsaknaden av regler om grupptillsyn kommer att få konsekvenser för
	kundskyddet och har svårt att se att behovet av sådana regler skulle vara
	mindre för tjänstepensionsföretag än för försäkringsföretag.
	Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
	Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
	har inget att invända mot det. Finansinspektionen tillstyrker att det införs
	en nationell reglering om grupper och finansiella konglomerat. Om en
	sådan reglering inte införs uppstår möjligheter till regelarbitrage. Dess-
	utom skulle inspektionens möjligheter att bedöma hur enskilda tjänste-
	pensionsföretag och även försäkringsföretag påverkas av övriga företag i
	en grupp minska. Svensk Försäkring anser att eftersom andra tjänste-
	pensionsdirektivet inte innehåller några gruppregler är det inte nödvändigt
	att införa några bestämmelser om detta. Det är även osäkert om de grupp-
	regler som föreslås tillför något reellt i förhållande till reglerna för enskilda
	företag eftersom de regler som föreslås för enskilda företag helt eller delvis
	har samma syfte som de gruppregler som föreslås. Beträffande förslagen
	om kontroll och rapportering av interna transaktioner och riskkoncen-
	trationer samt företagsstyrning har Svensk Försäkring inte någon invänd-
	ning mot att sådana krav i sig införs, men man ifrågasätter om det behövs
	en så omfattande reglering om detta. Livförsäkringsbolaget Skandia,
	ömsesidigt, Länsförsäkringar AB, Swedbank Försäkring AB och SEB
	Pension och Försäkring AB anser att även de befintliga och redan gällande
	gruppreglerna bör ses över så att ett moderbolag som omvandlas till ett
532	tjänstepensionsföretag inte riskerar att vid grupptillsynen ändå behöva

tillämpa kapitalkraven enligt försäkringsrörelselagen och Solvens II-regel- Prop. 2018/19:158 verket.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns det inte några bestämmelser om grupptillsyn, dvs. tillsyn över företagsgrupper där det ingår fler än ett tjänstepensionsinstitut eller tjänstepensionsinstitut och vissa andra typer av företag, och som särskilt tar sikte på hela gruppens situation när det gäller företagens förmåga att infria sina åtaganden.

I första tjänstepensionsdirektivet finns det inte heller några bestäm- melser om detta.

Solvens II-regelverket

I Solvens II-direktivet finns bestämmelser om tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp (artiklarna 212–266). Dessa bestämmelser kompletteras av bestämmelser i Solvens II-förordningen (artiklarna 328–377).

På EU-nivå omfattas tjänstepensionsinstitut till viss del av den tillsyn över grupper som gäller för försäkringsföretag. I Solvens II-förordningen anges att solvensberäkningen för en grupp bl.a. ska omfatta kapitalkraven för anknutna företag som är tjänstepensionsinstitut och kapitalbasen för dessa företag (artikel 329.1 b).

Grupptillsyn över tjänstepensionsinstitut i den franska lagstiftningen

I den franska lagstiftningen om tjänstepensionsinstitut anges att vissa tjänstepensionsinstitut, de som är det yttersta moderföretaget i en grupp, ska omfattas av grupptillsyn och då behandlas enligt den franska lagstift- ning som genomför Solvens II-direktivet (artikel L 385-9 i Ordonnance n°2017-484 du 6 avril 2017 relative à la création d’organismes dédiés à l’exercice de l’activité de retraite professionnelle supplémentaire et à l’adaptation des régimes de retraite supplémentaire en unités de rente).

Gällande rätt

För försäkringsföretag finns bestämmelser om grupptillsyn i försäkrings- rörelselagen (2010:2043), förkortad FRL. Dessa bestämmelser infördes när Solvens II-direktivet genomfördes i svensk rätt (prop. 2015/16:9) och ersatte då bestämmelser om försäkringsgrupper. De tidigare bestämmel- serna om försäkringsgrupper genomförde i sin tur Europaparlamentets och rådets direktiv nr 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp, nedan försäkrings- gruppsdirektivet (prop. 1999/2000:99).

I försäkringsrörelselagen finns bl.a. bestämmelser som avgränsar vilka grupper och företag som ska stå under grupptillsyn (19 kap. 1–3 §§), om vilken nivå som grupptillsynen ska utgå från (19 kap. 4 §) och vilken myn- dighet som ska ansvara för grupptillsynen (19 kap. 6 och 7 §§). I försäk- ringsrörelselagen finns även materiella gruppbaserade tillsynskrav. Dessa innebär i huvudsak att gruppen ska uppfylla ett visst gruppbaserat kapital-

533

Prop. 2018/19:158 krav (19 kap. 16–22 §§ FRL), att gruppen ska lämna rapporter om risk- koncentrationer och transaktioner inom en grupp till den berörda behöriga myndigheten (19 kap. 37–41 §§ FRL), att det ställs upp vissa krav på företagsstyrning (19 kap. 42 och 43 §§ FRL) samt tillgång till information och offentliggöranden (19 kap. 44–57 §§ FRL). I de fall grupptillsynen sträcker sig över flera länder inom EES finns också bestämmelser om gränsöverskridande samordning mellan olika berörda myndigheter (se bl.a. 19 kap. 8, 27 och 83 §§). Även i Solvens II–förordningen finns be- stämmelser om grupptillsyn för försäkringsföretag (se artiklarna 328–377).

534

Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om det som ska gälla för de försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkrings- rörelselagen [2010:2043] och Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 2015:21] om övergångsreglering för försäkringsrörelse, nedan FFFS 2015:21). Ett försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna ska inte tillämpa 19 kap. FRL i lydelsen efter den 1 januari 2016 om företaget enbart driver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring eller har övrig livförsäkringsverksamhet av endast ringa omfattning, och företaget är ett sådant försäkringsföretag som enligt 19 kap. 2 § andra, tredje och fjärde styckena FRL gör att det blir ett fall då grupptillsyn ska utövas (7 kap. 13 § FFFS 2015:21). I andra fall ska de försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna tillämpa bestämmelserna om grupptillsyn i försäkringsrörelselagen (19 kap.) i lydelsen efter den 1 januari 2016, dvs. efter genomförandet av Solvens II-direktivet.

För tjänstepensionskassor finns bestämmelser om gruppbaserad tillsyn i den upphävda lagen (1972:262) om understödsföreningar, förkortad UFL. Dessa bestämmelser infördes för att genomföra försäkringsgruppdirektivet (prop. 1999/2000:99 s. 55–58). Därmed finns det även för tjänstepensions- kassor bestämmelser om bl.a. vilka företag som ska ingå i en försäkrings- grupp (26 a och 26 b §§ UFL), kontroll av affärshändelser och avtal inom gruppen (26 c § UFL), gruppbaserad kapitalbas och gruppbaserat kapital- krav (26 d § UFL), gruppbaserad redovisning (26 f § UFL) och tillgång till information (26 h § UFL).

Vilka blir följderna om det inte införs några bestämmelser om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag?

Försäkringsföretag och tjänstepensionskassor omfattas i dag av bestäm- melser om grupptillsyn som är mer eller mindre omfattande, vilket framgår ovan. Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen är uppbyggda kring ett antal fall då grupptillsyn ska utövas (19 kap. 2 §). I samtliga dessa fall är en förutsättning för grupptillsyn att det finns ett försäkringsföretag på viss plats i grupp, t.ex. som dotterföretag eller moderföretag. Fallen då grupp- tillsyn ska utövas är desamma som de som anges i Solvens II-direktivet (artikel 213). Bestämmelserna för tjänstepensionskassor är uppbyggda på motsvarande sätt som bestämmelserna för försäkringsföretag (26 a och 26 b §§ UFL).

Om ett försäkringsföretag som omfattas av försäkringsrörelselagens be- stämmelser om grupptillsyn omvandlas till ett tjänstepensionsföretag på det sätt som föreslås i avsnitt 6.3 kan det många gånger vara så att bytet av

rörelsetillstånd leder till att grupptillsynen enligt Solvens II-direktivet antingen helt faller bort eller minskar väsentligt i omfattning. Detta följer av att tjänstepensionsinstitut, som utredningen också konstaterar (SOU 2014:57 s. 343 f.), i huvudsak inte omfattas av bestämmelser om grupptillsyn på EU-nivå. Som Finansinspektionen påpekar finns det skäl att noga överväga hur detta påverkar tillsynen i stort och i förlängningen skyddet för de som omfattas av en pensionsutfästelse.

En omvandling till tjänstepensionsföretag innebär inte alltid att grupp- tillsynen enligt försäkringsrörelselagen helt faller bort. Ett företag kan även efter en omvandling till tjänstepensionsföretag vara anknutet företag till ett företag som omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 2 § andra stycket). Ett tjänstepensionsföretag kommer då, på samma sätt som före omvandlingen, att ingå i gruppen och enligt Solvens II-förordningen gäller att solvensberäkningen för en sådan grupp ska omfatta kapitalkraven för anknutna företag som är tjänstepensions- institut och kapitalbasen för dessa företag (artikel 329.1 b).

I andra fall kan en omvandling leda till att företaget inte längre omfattas av grupptillsyn. Detta kan bli fallet om det efter omvandlingen inte längre finns någon grupp som det enligt försäkringsrörelselagen ska utövas grupptillsyn över (19 kap. 2 § andra stycket). Så kan vara fallet om det är ett moderföretag som omvandlas och varken bestämmelsen i Solvens II- förordningen (artikel 329.1 b) eller bestämmelserna om holdingföretag i försäkringsrörelselagen (19 kap. 36 §) är tillämpliga.

Utan att beakta de enskilda företagsstrukturerna är det svårt att dra några säkra slutsatser om i vilken utsträckning som en omvandling kommer att leda till företagen inte längre omfattas av grupptillsyn. Det torde dock vara mer sannolikt att en omvandling leder till att ett företag inte längre om- fattas av grupptillsyn om det är ett moderföretag som omvandlas.

Situationen för tjänstepensionskassor är i huvudsak densamma. Tjänste- pensionskassor omfattas i dag av bestämmelser om gruppbaserad tillsyn enligt den upphävda lagen om understödsföreningar. Om det inte införs bestämmelser om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag kommer tjänste- pensionskassor efter omvandling inte längre att omfattas av bestämmelser om grupptillsyn.

Behövs grupptillsyn för tjänstepensionsföretag?

Grupptillsyn är, som Finansinspektionen påpekar, en väsentlig del av till- synen över finansiella företag. Genom denna tillsyn kan Finansinspek- tionen bilda sig en uppfattning om ett företags finansiella ställning i en gruppstruktur och hur ett enskilt företag i en grupp kan komma att på- verkas av andra företag som ingår i gruppen. Detta sker i dag för försäk- ringsföretagens del bl.a. genom att de är skyldiga att rapportera väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp (19 kap. 37 § FRL). Den finansiella ställningen hos försäkringsföretag som ingår i en grupp följs upp enligt bestämmelserna om gruppsolvens (19 kap. 16– 36 §§ FRL).

Finansinspektionen har också i sin rapport Förslag till kapitalkravs- reglering för tjänstepensionsföretag den 1 september 2017 (dnr 17-4640), nedan kapitalkravsrapporten, förordat att tjänstepensionsföretag ska omfattas av regler om grupptillsyn (s. 61–65). I denna rapport har

Prop. 2018/19:158

535

Prop. 2018/19:158 Finansinspektionen bl.a. pekat på vikten av att säkerställa att kapitalbasen hos det enskilda företaget håller en god kvalitet och inte påverkas negativt av poster i andra företag i samma gruppstruktur. Detta bör gälla oavsett om det rör sig om ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag.

Om det inte införs bestämmelser om grupptillsyn för tjänstepensions- företag riskerar alltså tillsynen över sådana företag, som Ägarföreningen ProSkandia och Livförsäkringsbolaget Skandia framför, att bli betydligt svagare än tillsynen över försäkringsföretag. Detta främjar inte intresset av skydd för de som omfattas eller kan komma att omfattas av en pensions- utfästelse, vilket är det grundläggande syftet med hela den nya regleringen för tjänstepensionsföretag som föreslås (se avsnitt 5.6). I detta samman- hang bör särskilt poängteras att det övergripande syftet med grupptillsyn är att säkerställa att skyddet för dem som omfattas av ett pensionsåtagande inte försämras till följd av att företaget som står för åtagandet ingår i en gruppstruktur med andra företag. Det finns anledning att i bedömningen av om det bör införas bestämmelser om grupptillsyn för tjänstepensions- företag ta detta intresse på största allvar, särskilt med beaktande av det stora antal personer som i egenskap av framtida pensionärer kan komma att påverkas av regleringen (se avsnitt 4.5.1).

Om det inte införs några bestämmelser om grupptillsyn för tjänstepen- sionsföretag riskerar detta även, som Finansinspektionen framför, att leda till regelarbitrage, dvs. leda till en regelverksdriven snedvridning av kon- kurrensen mellan företag med samma eller liknande verksamheter. Denna farhåga uttrycks också i kapitalkravsrapporten (s. 62). Ett företag eller en grupp av företag bör inte kunna undandra sig grupptillsyn genom att låta ett företag i gruppen omvandlas från försäkringsföretag till tjänste- pensionsföretag. Detta skulle stå i strid med intresset av att förhindra omotiverad snedvridning av konkurrensen, som är ett av de grundläggande syftena med den nya regleringen för tjänstepensionsföretag (se avsnitt 5.7).

Regeringen anser, till skillnad från Svensk Försäkring, att det därför finns starka skäl för att låta tjänstepensionsföretag omfattas av grupptillsyn och betydande risker med att avstå från detta. Andra tjänstepensions- direktivet ger medlemsstaterna utrymme för att införa mer långtgående nationella bestämmelser till skydd för de framtida pensionärerna än de som följer av direktivet (skäl 3). Bestämmelser om grupptillsyn bör därför in- föras i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, som ett tillägg till den reglering som föreslås för att genomföra andra tjänstepensionsdirektivet.

Utgångspunkten bör vara att ett tjänstepensionsföretag ska omfattas av bestämmelser om grupptillsyn på samma sätt som om företaget skulle ha omfattats av sådana bestämmelser om det var ett försäkringsföretag. Bestämmelserna om grupptillsyn bör utformas så att de inte, som Svensk Försäkring befarar, endast omfattar det som redan ska beaktas inom till- synen över det enskilda tjänstepensionsföretaget.

14.1.2Fall då grupptillsyn ska utövas

Regeringens förslag: Grupptillsyn ska utövas över tjänstepensions- företag i de fall grupptillsyn skulle ha utövats över företaget, om det

536

hade varit ett försäkringsföretag. Grupptillsynen över tjänstepensions- företag ska utgå från samma definition av grupp som grupptillsynen över försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen.

Grupptillsyn över tjänstepensionsföretag ska omfatta krav inom om- rådena gruppsolvens, rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp, god kontroll över och rapportering av transaktioner inom grupper med vissa typer av moderföretag, företags- styrning inom gruppen, tillgång till information och lämplighetskrav för ledningen i vissa typer av moderföretag.

I grupptillsynen för tjänstepensionsföretag ska det inte göras någon åtskillnad mellan företag som har huvudkontor inom EES och företag som har huvudkontor utanför EES. Åtskillnad ske endast göras mellan svenska och utländska företag.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot

det.

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt – begreppet grupp

För försäkringsföretag finns de grundläggande bestämmelserna om grupp- tillsyn i försäkringsrörelselagen. Enligt försäkringsrörelselagen gäller att i en grupp ingår ett företag, dess dotterföretag och andra anknutna företag samt de företag som dotterföretaget har ett ägarintresse i (19 kap. 1 § första stycket). Med ägarintresse avses att ett företag direkt eller indirekt innehar minst 20 procent av kapitalet eller minst 20 procent av samtliga röster i ett annat företag (1 kap. 13 § FRL). Ett anknutet företag är ett företag som är ett dotterföretag, ett företag som annars är föremål för ägarintresse eller ett företag som har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat företag (1 kap. 16 a § FRL). Företag har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning om de står under samma ledning på grund av ett avtal mellan företagen eller en bestämmelse i företagens bolagsordning, bolags- avtal eller därmed jämförbara stadgar, eller har styrelser eller motsvarande organ i utländska företag som till större delen består av samma personer och som har fullgjort sitt uppdrag under räkenskapsåret och fram till dess att årsredovisningar har upprättats i de berörda företagen (1 kap. 16 b § FRL). I en grupp ingår även företag som förenas av starka och varaktiga finansiella förbindelser på grund av avtal eller på annat sätt, under förut- sättning att ett av företagen genom att samordna beslutsfattandet i före- tagen utövar ett bestämmande inflytande över de övriga företagen. Det företag som utövar ett bestämmande inflytande ska betraktas som moder- företag och övriga företag som dotterföretag (19 kap. 1 § andra stycket FRL).

Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om det som ska gälla för de försäkringsföretag som följer den särskilda övergångsregleringen för livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (se ovan i avsnitt 14.1.1).

Prop. 2018/19:158

537

Prop. 2018/19:158

538

För tjänstepensionskassor gäller att en försäkringsgrupp består av en understödsförening och dess dotterföretag eller intresseföretag som är försäkringsföretag, och de försäkringsföretag med vilka understöds- föreningen har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning (26 a § första stycket UFL). I fråga om vad som är dotterföretag och intresse- företag tillämpas den upphävda försäkringsrörelselagen (1982:713) (1 kap. 9, 9 b, 9 e och 9 f §§). Det som föreskrivs i fråga om intresse- företag ska även gälla företag som inte är ett dotterföretag eller intresse- företag, om ägandet i företaget direkt eller indirekt uppgår till minst 20 procent av kapitalet eller av samtliga röster (26 a § andra stycket UFL). En försäkringsgrupp omfattar även understödsföreningens andra dotter- företag och intresseföretag, och andra företag med vilka understöds- föreningen har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning (26 b § UFL).

I lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat (konglomeratlagen) anges att i en grupp av företag ingår ett moderföretag, dess dotterföretag, företag som moderföretaget eller ett dotterföretag har ägarintresse i och företag som har en gemensam eller i huvudsak gemen- sam ledning (1 kap. 7 § första stycket). Företag har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning om de står under samma ledning på grund av avtal mellan företagen eller bestämmelse i företagens bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar, eller har förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan som till större delen består av samma personer och som har fullgjort sitt uppdrag under räkenskapsåret och fram till dess att den sammanställda redovisningen upprättats (1 kap. 7 § andra stycket konglomeratlagen).

Gällande rätt – fall då grupptillsyn ska utövas

I försäkringsrörelselagen anges flera olika fall då grupptillsyn ska utövas över försäkringsföretag. Grupptillsynen är mer eller mindre omfattande beroende på hur gruppen ser ut och vilken typ av företag som ingår i gruppen.

Den mest omfattande grupptillsynen, fullständig grupptillsyn, omfattar krav på gruppsolvens (gruppens finansiella ställning), rapportering av risk- koncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp, företagsstyr- ning för gruppen samt tillgång till information och offentliggöranden (19 kap. 2 § andra stycket FRL). Denna grupptillsyn ska utövas över försäkringsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtmin- stone ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäk- ringsgivare från tredjeland (19 kap. 2 § andra stycket 1 FRL), försäkrings- företag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkrings- givare från tredjeland (19 kap. 2 § andra stycket 2 FRL) och försäkrings- företag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med huvud- kontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvud- kontor inom EES (19 kap. 2 § andra stycket 3 FRL). En grupptillsyn enligt särskilda bestämmelser ska utövas över försäkringsföretag vars moder- företag är en försäkringsgivare från tredjeland, ett försäkringsholding- företag med huvudkontor utanför EES eller ett blandat finansiellt holding- företag med huvudkontor utanför EES (19 kap. 2 § tredje stycket FRL).

När ett försäkringsföretag är dotterföretag till ett försäkringsholding- företag med blandad verksamhet omfattar grupptillsynen endast att försäk- ringsföretaget ska ha en god kontroll över transaktioner med försäkrings- holdingföretaget med blandad verksamhet och dess andra anknutna företag (19 kap. 2 § fjärde stycket och 41 § FRL).

Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om det som ska gälla för de försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkrings- rörelselagen [2010:2043] och FFFS 2015:21). Ett försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna ska inte tillämpa 19 kap. FRL om före- taget enbart driver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring eller har övrig livförsäkringsverksamhet av endast ringa omfattning, och före- taget är ett sådant försäkringsföretag som enligt 19 kap. 2 § andra, tredje och fjärde styckena FRL gör att det blir ett fall då grupptillsyn ska utövas (7 kap. 13 § FFFS 2015:21). I annat fall ska de försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna tillämpa bestämmelserna om grupptillsyn i försäkringsrörelselagen i lydelsen efter den 1 januari 2016, dvs. efter genomförandet av Solvens II-direktivet.

För tjänstepensionskassor omfattar grupptillsynen kontroll av affärs- händelser och avtal inom försäkringsgruppen (26 c § UFL), bestämmelser om gruppbaserad kapitalbas (26 d § första stycket UFL), gruppbaserad solvensmarginal (26 d § andra stycket UFL) och gruppbaserad redo- visning (26 f § UFL). För grupptillsynen finns även bestämmelser om till- gång till information (26 h § UFL).

Lagstiftningsmetod

Det övergripande syftet med att införa bestämmelser om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag är att skyddet för dem som omfattas av ett pensions- åtagande inte ska försämras till följd av att företaget som står för pensions- åtagandet ingår i en grupp med andra företag. Som anges i avsnitt 14.1.1 bör utgångspunkten för bestämmelserna vara att skyddet ska vara de- samma oavsett vilken typ av företag, ett försäkringsföretag eller ett tjänste- pensionsföretag, som står för åtagandet.

Inte heller bör skyddet försämras till följd av att en tjänstepensionskassa väljer att omvandla sig till tjänstepensionsföretag. I dessa fall är dock situationen delvis en annan eftersom alternativet till omvandling är att tjänstepensionskassan träder i likvidation (se avsnitt 4.5.1).

Bestämmelserna om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag bör därmed utformas efter förebild av de nu gällande bestämmelserna i försäkrings- rörelselagen. Detta leder inte heller till några stora skillnader för tjänste- pensionskassorna, som även de omfattas av regler om gruppbaserad tillsyn i fråga om solvens samt bestämmelser om interna transaktioner och infor- mationslämnande inom en grupp.

Skillnader till följd av unionsrätten

Bestämmelserna om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag bör inte vara utformade helt och hållet på samma sätt som bestämmelserna om grupp- tillsyn i försäkringsrörelselagen. Detta följer av att bestämmelserna i den lagen har sin grund i unionsrätten i form av Solvens II-direktivet, och skiljer tydligt mellan företag som hör hemma inom EES och de som inte

Prop. 2018/19:158

539

Prop. 2018/19:158

540

gör det. Detta krävs också för att samarbetet mellan de behöriga myndig- heterna i olika länder inom EES ska fungera som är avsett.

Bestämmelserna om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag är ute- slutande en nationell reglering. I en sådan typ av lagstiftning finns det som huvudregel inte skäl att behandla ett företag som hör hemma inom EES på annat sätt än ett företag som hör hemma i ett land utanför EES. I bestäm- melserna för tjänstepensionsföretag bör det därmed endast göras skillnad mellan svenska och utländska företag.

När ska grupptillsyn utövas över tjänstepensionsföretag?

Bestämmelserna om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag bör med de utgångspunkter som anges ovan ta sikte på samma situationer som mots- varande bestämmelser om grupptillsyn i försäkringsrörelselagen. Det bör därför införas en bestämmelse för tjänstepensionsföretag som är utformad efter förebild av bestämmelsen i försäkringsrörelselagen som anger i vilka situationer som grupptillsyn ska utövas (19 kap. 2 §).

För att bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen om tjänstepen- sionsföretag ska fungera tillsammans med bestämmelserna om grupptill- syn i försäkringsrörelselagen och de särskilda bestämmelserna om tillsyn över finansiella konglomerat i konglomeratlagen, vilka också har sin grund i unionsrätten, bör bestämmelserna för tjänstepensionsföretag utgå från det som avses med en grupp i de två lagarna.

I de delar det som anges i försäkringsrörelselagen inte är relevant för svenska förhållanden bör det inte införas motsvarande bestämmelser för tjänstepensionsföretag. Detta gäller bl.a. bestämmelserna om företag som förenas av starka och varaktiga finansiella förbindelser på grund av avtal eller på annat sätt (19 kap. 1 § andra och tredje styckena FRL, se även prop. 2015/16:9 s. 397).

Ett tjänstepensionsföretag kommer att driva en verksamhet som till sin natur överensstämmer med den verksamhet som i dag drivs av försäkrings- företag. Tjänstepensionsföretag kommer också att kunna ingå i samma typer av grupper som försäkringsföretag. Bestämmelserna om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag bör därför omfatta samma områden som be- stämmelserna om grupptillsyn i försäkringsrörelselagen, dvs. grupp- solvens, rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp, god kontroll över och rapportering av transaktioner inom grupper med vissa typer av moderföretag, företagsstyrning inom gruppen, tillgång till information och lämplighetskrav för ledningen i vissa typer av moderföretag. Detta motsvarar även till viss del bestämmelserna om grupptillsyn för tjänstepensionskassor som omfattas av bestämmelser om gruppbaserad kapitalbas och gruppbaserad solvensmarginal, kontroll av affärshändelser inom gruppen, gruppbaserad redovisning och tillgång till information. Genom att grupptillsynen enligt den nya lagen om tjänste- pensionsföretag i huvudsak ska omfatta samma områden som grupp- tillsynen enligt försäkringsrörelselagen torde den innehållsmässigt bli likvärdig och även kunna fylla samma funktion som grupptillsynen enligt försäkringsrörelselagen.

Regeringen instämmer med Lagrådet att regleringen i den nya lagen om tjänstepensionsföretag blir mer överskådlig om det i lagen uttryckligen anges vad grupptillsynen omfattar. Regeringen anser dock att det finns

skäl att i förhållande till Lagrådets förslag ytterligare precisera vilka om- råden grupptillsynen omfattar. Bestämmelserna om god kontroll över och rapportering av transaktioner inom grupper med vissa typer av moder- företag bör enligt regeringens uppfattning anges som ett eget område för att tydliggöra att dessa bestämmelser främst ska gälla vid begränsad grupp- tillsyn. Även lämplighetskraven för ledningen i vissa typer av moder- företag bör anges som ett eget område.

På samma sätt som enligt försäkringsrörelselagen bör bestämmelserna om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag utformas så att grupptillsyn av- seende grupptillsynens samtliga materiella sakområden, dvs. fullständig grupptillsyn, ska utövas över tjänstepensionsföretag som ingår i vissa typer av grupper. För andra typer av grupper bör grupptillsynen vara mer begränsad. Gränsdragningen bör på samma sätt som för försäkringsföretag ske utifrån hur gruppen ser ut och vilka typer av företag som ingår i denna.

Fullständig grupptillsyn

Utgångspunkten bör vara att grupptillsynen inte ska bli mindre omfattande om ett försäkringsföretag omvandlas till ett tjänstepensionsföretag. Bestämmelserna för tjänstepensionsföretag bör därmed så långt möjligt ut- formas så att grupptillsynen blir densamma, oavsett om det rör sig om grupptillsyn över ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag. Bestämmelserna för tjänstepensionsföretag bör även, som för försäkrings- företag enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 2 § andra–fjärde styckena), utformas utifrån var i gruppen som ett tjänstepensionsföretag finns, som moderföretag, med gemensam eller i huvudsak gemensam ledning till- sammans med andra företag i gruppen, eller som dotterföretag. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör fullständig grupptillsyn, på samma sätt som enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 2 § andra stycket), omfatta krav på gruppsolvens, rapportering av riskkoncentrationer och transak- tioner inom en grupp, företagsstyrning inom gruppen, tillgång till infor- mation och lämplighetskrav för ledningen i vissa typer av moderföretag.

När ett tjänstepensionsföretag är moderföretag eller har ett ägarintresse

Den mest omfattande grupptillsynen, dvs. fullständig grupptillsyn, bör ut- övas över tjänstepensionsföretag som är moderföretag till eller har ägar- intresse i åtminstone ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepen- sionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, se figur 14.1. Detta överensstämmer i huvudsak med det som gäller för försäkringsföretag (19 kap. 2 § andra stycket 1 FRL).

Prop. 2018/19:158

541

Prop. 2018/19:158 Figur 14.1	Tjänstepensionsföretag som är moderföretag eller har ett
	ägarintresse

Med annat företag avses ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland

En bestämmelse som är utformad efter förebild av motsvarande bestäm- melse för försäkringsföretag (19 kap. 2 § andra stycket 1 FRL) bör alltså införas för tjänstepensionsföretag. Detta torde leda till att tjänstepensions- företag omfattas av grupptillsyn i samma omfattning som försäkrings- företag när de är moderföretag eller har ägarintresse i andra företag som driver försäkringsrörelse, i Sverige eller i utlandet. En omvandling av moderföretaget, från försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag, leder därmed inte till vare sig utebliven eller inskränkt grupptillsyn för de före- tag som ingår i gruppen.

Företag som har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning

Det andra fallet då fullständig grupptillsyn bör utövas över tjänstepen- sionsföretag är om ett tjänstepensionsföretag har gemensam eller i huvud- sak gemensam ledning med ett annat tjänstepensionsföretag, försäkrings- företag, utländskt tjänstepensionsinstitut, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, se figur 14.2. Detta överensstämmer i huvudsak med det som gäller för försäkringsföretag (19 kap. 2 § andra stycket 2 FRL).

Figur 14.2 Företag som har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning

Med annat företag avses ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland

Också för denna typ av grupp bör en bestämmelse införas i lagen om tjänstepensionsföretag som är utformad efter förebild av motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 2 § andra stycket 2). Detta

torde leda till att grupptillsynen blir av samma omfattning oavsett om det

542

rör sig om ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag som har Prop. 2018/19:158 gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat företag.

När tjänstepensionsföretaget är dotterföretag

Det tredje fallet då full grupptillsyn bör utövas över tjänstepensionsföretag är då ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag till en viss typ av företag, se figur 14.3. Detta överensstämmer i huvudsak med det som gäller för försäkringsföretag (19 kap. 2 § andra stycket 3 FRL).

Figur 14.3 Tjänstepensionsföretag som är dotterföretag

Med annat företag avses ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkrings- givare eller en försäkringsgivare från tredjeland

En bestämmelse som är utformad efter förebild av motsvarande bestäm- melse för försäkringsföretag (19 kap. 2 § andra stycket 3 FRL) bör därmed införas för tjänstepensionsföretag. Grupptillsynen torde då inte bli mindre omfattande om ett försäkringsföretag omvandlas till ett tjänstepensions- företag.

För denna typ av grupper, där ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag, måste vissa justeringar göras i förhållande till bestämmelserna för försäk- ringsföretag. I enlighet med det som anges ovan bör det för dessa grupper inte göras någon skillnad mellan företag som hör hemma inom EES och företag som inte gör det.

Jämfört med det som gäller för försäkringsföretag (19 kap. 2 § andra stycket 3 FRL) behöver också fler typer av företag anges i bestämmelsen för tjänstepensionsföretag. Ett tjänstepensionsföretag som är dotterföretag till ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut får anses vara i samma situation och utsatt för samma risker som om tjänstepensions- företaget vore dotterföretag till ett annat tjänstepensionsföretag (se figur 14.1). Därmed bör fullständig grupptillsyn även utövas över tjänstepen- sionsföretag vars moderföretag är ett försäkringsföretag, en EES-försäk- ringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland eller ett utländskt tjänste- pensionsinstitut.

När moderföretaget är ett försäkringsholdingföretag eller skulle vara det om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag

En särskild situation uppstår när företaget i toppen av gruppen, dvs. moderföretaget, har som sin huvudsakliga verksamhet att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag.

543

Prop. 2018/19:158 Om företaget i toppen av gruppen inte är ett försäkringsföretag, en EES- försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och har som sin huvudsakliga verksamhet att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvud- sakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkrings- givare från tredjeland kommer ett sådant moderföretag att vara ett försäk- ringsholdingföretag enligt försäkringsrörelselagen (1 kap. 12 § 6 FRL). Försäkringsholdingföretaget och dess dotterföretag kommer då att ingå i en grupp som omfattas av bestämmelser om grupptillsyn (19 kap. 2 § andra stycket 3 eller tredje stycket FRL). Grupptillsynen omfattar samtliga områden för grupptillsyn om försäkringsholdingföretaget har sitt huvud- kontor inom EES (19 kap. 2 § andra stycket 3 FRL). För de fall försäk- ringsholdingföretaget har sitt huvudkontor utanför EES ska grupptillsynen utövas enligt särskilda bestämmelser (19 kap. 2 § tredje stycket FRL).

Ett tjänstepensionsföretag kan vara dotterföretag till ett försäkrings- holdingföretag. För att moderföretaget ska vara ett försäkringsholding- företag krävs dock att det finns i vart fall ytterligare ett dotterföretag och att detta dotterföretag är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland. Ett tjänstepensionsföretag i en sådan grupp, se figur 14.4, kommer att omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 2 § andra stycket 3 eller tredje stycket FRL) eller annan nationell lagstiftning i ett land inom EES som genomför Solvens II-direktivet.

Figur 14.4 Moderföretag som är försäkringsholdingföretag

Med annat företag avses ett försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland

I ett sådant fall kommer tjänstepensionsföretaget, i enlighet med det som föreslås i avsnitt 14.1.3, att undantas från grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. För tjänstepensionsföretag behöver det därmed inte införas bestämmelser om grupptillsyn över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag.

Situationen är en annan om företaget i toppen av gruppen, moder- företaget, inte är ett försäkringsholdingföretag enligt försäkringsrörelse- lagen (1 kap. 12 § 6). Så är fallet om moderföretaget inte är ett försäk- ringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredje- land eller ett blandat finansiellt holdingföretag och företaget har som sin huvudsakliga verksamhet att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är tjänstepensionsföretag, se figur 14.5.

544

Figur 14.5

Moderföretag som inte är försäkringsholdingföretag

Prop. 2018/19:158

Moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och har som sin huvudsakliga verksamhet att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är tjänstepensionsföretag

I försäkringsrörelselagen nämns inte tjänstepensionsföretag som möjliga dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag (1 kap. 12 § 6). Ett moder- företag som endast har tjänstepensionsföretag som dotterföretag, som i figur 14.5, kan därmed inte vara ett försäkringsholdingföretag. Tjänstepen- sionsföretag i en sådan grupp kommer inte att omfattas av försäkrings- rörelselagens bestämmelser om grupptillsyn.

Om tjänstepensionsföretagen, eller i vart fall ett av dem, i stället var försäkringsföretag skulle grupptillsyn ha utövats enligt försäkringsrörelse- lagen på samma sätt som i figur 14.4 (19 kap. 2 § andra stycket 3 FRL). Detta gäller även om det bara finns ett dotterföretag i gruppen. Grupp- tillsynen kan dock vara mer eller mindre omfattande beroende på om försäkringsholdingföretaget har sitt huvudkontor inom eller utanför EES (19 kap. 2 § andra stycket 3 jämförd med 19 kap. 2 § tredje stycket FRL). Denna skillnad i hur tjänstepensionsföretag hanteras i de olika grupperna, figurerna 14.4 och 14.5, trots att de i huvudsak är i samma situation och utsatta för samma typer av risker, bör hanteras i de bestämmelser som nu föreslås för tjänstepensionsföretag. Grupptillsyn bör därför utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är sådant att det skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget i stället var ett försäkringsföretag. Genom en sådan bestämmelse torde ett tjänstepen- sionsföretag komma att omfattas av grupptillsyn i samma utsträckning som ett försäkringsföretag i motsvarade situation.

När moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag

Ett tjänstepensionsföretag kan ingå i en grupp med ett blandat finansiellt holdingföretag. Om det i gruppen även finns ett försäkringsföretag och ett företag inom bank- och värdepapperssektorn, se figur 14.6, ska grupp- tillsyn utövas enligt försäkringsrörelselagen. Detta följer av att det finns ett försäkringsföretag vars moderföretag är ett blandat finansiellt holding- företag (19 kap. 2 § andra stycket 3 eller 19 kap. 2 § tredje stycket FRL). Olika bestämmelser kommer dock att gälla för grupptillsynen beroende på var det blandade finansiella holdingföretaget har sitt huvudkontor, inom eller utanför EES.

545

Prop. 2018/19:158 Figur 14.6	Ett blandat finansiellt holdingföretag som har ett
	dotterföretag som är försäkringsföretag

Ett tjänstepensionsföretag som är dotterföretag till ett blandat finansiellt holdingföretag kommer, om det i gruppen även finns ett försäkrings- företag, att ingå i gruppen som ett anknutet företag. Tjänstepensions- företaget omfattas då av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupp- tillsyn och ska, i enlighet med det som föreslås i avsnitt 14.1.3, inte om- fattas av grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

I avsnitt 14.2.2 föreslås ändringar i bestämmelserna om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Ett tjänstepensionsföretag ska enligt för- slaget vara ett reglerat företag och anses tillhöra försäkringssektorn. Detta medför att ett tjänstepensionsföretag kan ingå i en grupp med ett blandat finansiellt holdingföretag även om det inte finns något försäkringsföretag i gruppen, se figur 14.7.

Figur 14.7 Ett blandat finansiellt holdingföretag som inte har något försäkringsföretag som dotterföretag

Eftersom det inte finns något försäkringsföretag i gruppen i figur 14.7 kommer tjänstepensionsföretaget inte att omfattas av försäkringsrörelse- lagens bestämmelser om grupptillsyn. Om tjänstepensionsföretaget i stället hade varit ett försäkringsföretag skulle det, på samma sätt som försäkringsföretaget i figur 14.6, omfattas av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn. Ett tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp som i figur 14.7 bör, precis som ett försäkringsföretag i en mot-

546

svarande grupp, omfattas av bestämmelser om grupptillsyn. En bestäm- Prop. 2018/19:158 melse om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag i en sådan grupp bör ut-

formas efter förebild av motsvarande bestämmelser för försäkringsföretag (19 kap. 2 § andra stycket 3 och tredje stycket FRL). Det bör alltså införas en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om att grupp- tillsyn ska utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett blandat finansiellt holdingföretag.

Begränsad grupptillsyn

I vissa fall är grupptillsynen enligt försäkringsrörelselagen mer begränsad. Om ett försäkringsföretag är dotterföretag till ett försäkringsholding- företag med blandad verksamhet omfattar grupptillsynen endast att försäk- ringsföretaget ska ha en god kontroll över transaktioner med försäkrings- holdingföretaget med blandad verksamhet och dess andra anknutna före- tag (19 kap. 2 § fjärde stycket och 41 § FRL). Ett försäkringsholding- företag med blandad verksamhet är ett moderföretag som inte är ett försäk- ringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredje- land, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholding- företag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag (1 kap. 12 § 7 FRL).

Ett tjänstepensionsföretag kan vara dotterföretag till ett försäkrings- holdingföretag med blandad verksamhet om det finns i vart fall ytterligare ett dotterföretag och detta företag är ett försäkringsföretag, se figur 14.8.

Figur 14.8 Tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet

På motsvarande sätt som för försäkringsföretag enligt försäkrings- rörelselagen (19 kap. 2 § fjärde stycket) bör en mer begränsad grupptillsyn utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett försäkrings- holdingföretag med blandad verksamhet. För tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet bör, som för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen, grupptill- synen begränsas till krav på god kontroll över och rapportering av vissa transaktioner (se avsnitt 14.1.15 för den närmare innebörden av dessa krav). En bestämmelse om detta bör införas i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag.

547

Prop. 2018/19:158 För att ett företag ska kunna vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet krävs att det har minst ett dotterföretag som är försäk- ringsföretag (1 kap. 12 § 7 FRL). Om ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet endast har ett försäkringsföretag som dotterföretag och detta företag omvandlas till ett tjänstepensionsföretag, kommer moderföretaget inte längre att vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet. Detta följer av att tjänstepensionsföretag inte nämns som dotterföretag i försäkringsrörelselagens definition av försäkrings- holdingföretag med blandad verksamhet (1 kap. 12 § 7 FRL). För att grupptillsynen i en situation som denna ska vara densamma före och efter en omvandling från försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag bör det införas en särskild bestämmelse om begränsad grupptillsyn för tjänste- pensionsföretag. En sådan bestämmelse bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelse för försäkringsföretag i försäkringsrörelselagen (19 kap. 2 § fjärde stycket). Den begränsade grupptillsynen bör gälla för tjänstepensionsföretag vars moderföretag skulle vara ett försäkrings- holdingföretag med blandad verksamhet om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag.

Vissa justeringar behöver dock göras för tjänstepensionsföretag i för- hållande till det som gäller för försäkringsföretag. Som nämns i avsnitt

14.1.3kan ett tjänstepensionsföretag enligt unionsrätten och försäkrings- rörelselagen vara att anse som ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet om de har ett dotterföretag som är försäkringsföretag. Om ett dotterföretag i en sådan grupp omvandlas till ett tjänstepensionsföretag kommer gruppen att bestå av två tjänstepensionsföretag, se figur 14.9. I en sådan grupp är tjänstepensionsföretaget, som även är att anse som ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet, moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag.

Figur 14.9 Tjänstepensionsföretag vars moderföretag både är tjänstepensionsföretag och försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet

Denna grupp i figur 14.9 kommer att omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag på samma sätt som gruppen i figur

14.1.Detta följer av att tjänstepensionsföretaget i toppen av gruppen är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag och utgångspunkten är då att fullständig grupptillsyn ska utövas över moderföretaget. Eftersom för-

548

slaget innebär att bestämmelserna om grupptillsyn för tjänstepensions- Prop. 2018/19:158 företag för denna grupp ska vara mer omfattande än gruppbestämmelserna

för försäkringsföretag (19 kap. 2 § fjärde stycket FRL) ska grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag utövas över företaget på de områden som inte täcks av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen (se avsnitt 14.1.3). Motsvarande gäller i de fall moderföretaget är ett utländskt tjänstepensionsinstitut.

I en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därmed anges att den begränsade grupptillsynen inte ska gälla för tjänste- pensionsföretag om moderföretaget är ett tjänstepensionsföretag eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut.

14.1.3	Grupptillsyn över tjänstepensionsföretag ska
	utövas vid sidan av grupptillsynen över
	försäkringsföretag

Regeringens förslag: Om ett tjänstepensionsföretag omfattas av
grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen, eller av lagstiftning i något
annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet, ska företaget
inte omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensions-
företag.
Om den grupptillsyn som utövas över ett tjänstepensionsföretag
enligt försäkringsrörelselagen eller lagstiftning i ett annat land inom
EES som genomför Solvens II-direktivet och den tillsynen inte omfattar
samtliga krav inom de områden för grupptillsyn som anges i den nya
lagen om tjänstepensionsföretag, ska grupptillsynen enligt försäkrings-
rörelselagen eller lagstiftningen i ett annat land som genomför
Solvens II-direktivet kompletteras med den tillsyn som behövs för att
grupptillsynen ska motsvara kraven enligt den nya lagen.
Om ett tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsyn enligt
försäkringsrörelselagen, eller enligt nationell lagstiftning i ett annat
land inom EES som genomför Solvens II-direktivet, är anknutet företag
till ett tjänstepensionsföretag som inte omfattas av sådana bestäm-
melser, ska båda företagen omfattas av grupptillsyn enligt lagen om
tjänstepensionsföretag.

Utredningen behandlar inte frågan.
Remissinstanserna tar inte upp frågan.
Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inget att invända mot det. Finansinspektionen påpekar att bestämmel-
serna inte berör förhållandet till bestämmelser om grupptillsyn för tjänste-
pensionsinstitut som ett annat land inom EES kan komma att införa, men
konstaterar samtidigt att detta är en oundviklig följd av att det saknas
unionsrättsliga regler om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag. Finans-
inspektionen anser att om det föreligger ett fall av grupptillsyn enligt den
nya lagen om tjänstepensionsföretag på en högre nivå än den nivå som
grupptillsyn ska utövas på enligt försäkringsrörelselagen, ska som inspek-
tionen förstår förslaget, ett tjänstepensionsföretag som är anknutet företag
i båda grupperna beaktas i grupptillsynen av båda grupperna, dvs. både i		549

Prop. 2018/19:158 gruppen enligt försäkringsrörelselagen och i gruppen enligt den nya lagen. Svensk Försäkring anser att tjänstepensionsföretag inte bör omfattas av gruppregler för tjänstepensionsföretag i de fall ett tjänstepensionsföretag i toppen av en grupp är moderföretag till ett försäkringsföretag och det försäkringsföretaget i sin tur är moderföretag till ett försäkringsföretag och ett tjänstepensionsföretag. I dessa fall föreligger en försäkringsgrupp enligt Solvens II-regelverket och det underliggande tjänstepensions- företaget ska beaktas i försäkringsgruppen som ett anknutet företag och då enligt tjänstepensionsreglernas krav på kapitalbas och kapitalkrav.

Skälen för regeringens förslag

Förhållandet till bestämmelserna om grupptillsyn i försäkringsrörelselagen

Både försäkringsföretag och tjänstepensionskassor omfattas i dag av bestämmelser om grupptillsyn (19 kap. FRL respektive 26 a–26 l §§ UFL). Det är rimligt att anta att flera av de försäkringsföretag som i dag driver försäkringsrörelse med avseende på tjänstepensionsförsäkringar kommer att vilja omvandla sig till tjänstepensionsföretag enligt de regler som nu föreslås (se avsnitt 6.3). Det är även sannolikt att vissa av dessa företag ingår i grupper över vilka det i dag utövas grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen och att denna tillsyn ska utövas även i fortsätt- ningen, oberoende av om omvandling sker av ett företag i gruppen från försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag. Frågan uppkommer då hur bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen om tjänstepensions- företag ska förhålla sig bestämmelserna om grupptillsyn i försäkrings- rörelselagen.

Dessa frågor är inte på samma sätt aktuella för tjänstepensionskassor. Detta följer av att en tjänstepensionskassa som vid utgången av den över- gångstid som gäller för dem inte har ansökt om tillstånd att driva verk- samhet enligt försäkringsrörelselagen, eller som tjänstepensionsföretag enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag, ska träda i likvidation (7 § lagen [2010:2044] om införande av försäkringsrörelselagen [2010:2043], se även avsnitt 4.5.1). I framtiden kommer det därför inte att finnas några tjänstepensionskassor och därmed inte heller några företag som följer bestämmelser om grupptillsyn i den upphävda lagen om understöds- föreningar som kan komma att överlappa de bestämmelser om grupptillsyn som föreslås för tjänstepensionsföretag.

För försäkringsföretag är som ovan anges situationen en annan och som anges i avsnitt 14.1.1 innebär en omvandling inte alltid att grupptillsynen enligt försäkringsrörelselagen helt faller bort. Ett tjänstepensionsföretag som är dotterföretag till ett försäkringsföretag och systerföretag till ett annat försäkringsföretag med samma moderföretag, se figur 14.10, kommer även efter omvandlingen att omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen.

550

Figur 14.10 Tjänstepensionsföretag som omfattas av försäkringsrörelselagens gruppregler

Tjänstepensionsföretaget är i denna grupp ett anknutet företag till försäkringsföretaget i toppen av gruppen (1 kap. 16 a § FRL) och enligt Solvens II-förordningen ska solvensberäkningen för en sådan grupp omfatta kapitalkraven för anknutna företag som är tjänstepensionsinstitut och kapitalbasen för dessa företag (artikel 329.1 b).

Fråga är därmed hur bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör förhålla sig till bestämmelserna om grupp- tillsyn i försäkringsrörelselagen. Utgångspunkten för bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen bör som anges i avsnitt 14.1.1 vara att grupp- tillsynen inte ska falla bort när ett försäkringsföretag omvandlas till ett tjänstepensionsföretag.

I detta sammanhang måste det beaktas att grupptillsynen enligt försäk- ringsrörelselagen är baserad på unionsrätten, Solvens II-direktivet som är ett fullharmoniseringsdirektiv, dvs. det är inte möjligt för medlemsstaterna att genom nationella föreskrifter avvika från den reglering som finns i det direktivet. Detta betyder att det inte är möjligt att i den svenska nationella lagstiftningen för tjänstepensionsföretag inskränka omfattningen av den grupptillsyn som gäller enligt försäkringsrörelselagen. Detta innebär i sin tur att grupptillsynen enligt försäkringsrörelselagen måste ges företräde framför den grupptillsyn som enligt förslaget ska gälla enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag, som uteslutande utgör svensk nationell lagstift- ning.

Utgångspunkten måste därmed bli att bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska gälla först om bestämmelserna i försäk- ringsrörelselagen inte är tillämpliga. Ett tjänstepensionsföretag som om- fattas av bestämmelserna om grupptillsyn i försäkringsrörelselagen ska därför normalt inte omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen. Motsvarande bör gälla om det rör sig grupptillsyn enligt lagstiftning i något annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet. Detta bör uttryckligen anges i den nya lagen.

När en omvandling leder till en mindre omfattande grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen

Grupptillsynen enligt försäkringsrörelselagen kan vara mer eller mindre omfattande beroende på hur gruppen ser ut. Fullständig grupptillsyn ska utövas över försäkringsföretag som är moderföretag till eller har ägar- intresse i åtminstone ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller

Prop. 2018/19:158

551

Prop. 2018/19:158 en försäkringsgivare från tredjeland (19 kap. 2 § andra stycket 1 FRL). Fullständig grupptillsyn ska även utövas över försäkringsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat försäk- ringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland (19 kap. 2 § andra stycket 2 FRL). Fullständig grupptillsyn ska dessutom utövas över försäkringsföretag vars moderföretag är ett försäk- ringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finan- siellt holdingföretag med huvudkontor inom EES (19 kap. 2 § andra stycket 3 FRL). Grupptillsyn enligt särskilda bestämmelser ska utövas över försäkringsföretag vars moderföretag är en försäkringsgivare från tredjeland, ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor utanför EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor utanför EES (19 kap. 2 § tredje stycket FRL). För vissa gruppstrukturer ska grupptill- synen endast omfatta vissa transaktioner inom gruppen. Detta gäller för försäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet (19 kap. 2 § fjärde stycket FRL).

552

Försäkringsföretag som väljer att omvandla sig till tjänstepensions- företag kan, beroende på hur gruppen ser ut, komma att omfattas av mer eller mindre omfattande bestämmelser om grupptillsyn om försäkrings- rörelselagens bestämmelser fortsatt ska gälla för företaget.

Som exempel kan ett tjänstepensionsföretag vara moderföretag till ett försäkringsföretag som i sin tur är moderföretag till ett försäkringsföretag och ett tjänstepensionsföretag, se figur 14.11.

Figur 14.11 Tjänstepensionsföretag som inte omfattas av fullständig

grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen

I detta fall kommer försäkringsföretagen, försäkringsföretag C och D, och tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag till försäkringsföretag C (tjänstepensionsföretag B) att omfattas av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn på samma sätt som gäller för gruppen i figur 14.10. Tjänstepensionsföretaget som är moderföretag till försäkringsföre- tag C och i toppen av gruppen (tjänstepensionsföretag A) kommer dock, till skillnad från det Svensk Försäkring framför, inte att beaktas vid

solvensberäkningen för gruppen. Detta följer av att bestämmelserna om grupptillsyn i Solvens II-regelverket endast gäller för tjänstepensions- institut som är anknutna företag (se artikel 329.1 b i Solvens II-förord- ningen). Tjänstepensionsföretag B kommer att vara ett anknutet företag både till försäkringsföretag C och till tjänstepensionsföretag A. Tjänste- pensionsföretag A är dock inte ett anknutet företag och kommer således, i vart fall inte fullt ut, att omfattas av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn.

Tjänstepensionsföretag A kan dock anses vara ett försäkringsholding- företag med blandad verksamhet (1 kap. 12 § 7 FRL). I ett sådant fall ska grupptillsynen enligt försäkringsrörelselagen endast omfatta vissa transak- tioner inom gruppen (19 kap. 2 § fjärde stycket och 41 § FRL). Denna be- gränsade grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen är inte lika om- fattande som den grupptillsyn som enligt förslaget ska gälla enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag för ett tjänstepensionsföretag som är moderföretag till ett försäkringsföretag (se avsnitt 14.1.2). För denna situa- tion bör det införas en bestämmelse som motverkar att grupptillsynen blir mindre omfattande efter en omvandling från försäkringsföretag till tjänste- pensionsföretag.

Frågan om en omvandling leder till att grupptillsynen enligt försäkrings- rörelselagen blir mer eller mindre omfattande är främst av intresse om ett tjänstepensionsföretag i ett visst fall kan anses vara ett försäkringsholding- företag med blandad verksamhet. På samma sätt som att grupptillsynen inte bör upphöra om ett företag i gruppen omvandlas från ett försäkrings- företag till ett tjänstepensionsföretag (se avsnitt 14.1.1) bör grupptillsynen inte heller bli mindre omfattande av att en sådan omvandling sker. Detta bör uttryckligen framgå av den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

En sådan bestämmelse bör gälla generellt för tjänstepensionsföretag och inte knytas till en viss typ av företag, som försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet. På så sätt kommer framtida ändringar av försäkrings- rörelselagen att kunna ske utan ändringar i bestämmelserna för tjänstepen- sionsföretag.

Regeringen instämmer med Lagrådet att bestämmelsen kan förenklas och förtydligas. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att en omvand- ling av ett försäkringsföretag till ett tjänstepensionsföretag leder till en mindre omfattande grupptillsyn. Regeringen anser dock att bedömningen bör göras utifrån de krav som gäller inom de olika områdena för grupp- tillsyn och inte, som Lagrådet föreslår, utifrån om grupptillsyn ska utövas inom ett visst område. Genom att bedömningen utgår ifrån de krav som gäller inom de olika områdena beaktas också de särskilda fall av grupp- tillsyn som ett tjänstepensionsföretag kan omfattas av när moderföretaget har huvudkontor utanför EES (19 kap. 2 § tredje stycket FRL). För tjänste- pensionsföretag bör därmed gälla att om den grupptillsyn som utövas över ett tjänstepensionsföretag enligt försäkringsrörelselagen eller lagstift- ningen i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet inte omfattar samtliga krav inom de områden för grupptillsyn som anges i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, ska grupptillsynen enligt försäk- ringsrörelselagen eller lagstiftningen i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet kompletteras med den tillsyn som behövs för att den ska motsvara kraven enligt den nya lagen.

Prop. 2018/19:158

553

Prop. 2018/19:158 När tjänstepensionsföretaget ingår i en grupp utan att omfattas av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn

554

I försäkringsrörelselagen anges att ett anknutet företag är ett företag som är ett dotterföretag, ett företag som annars är föremål för ägarintresse eller ett företag som har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat företag (1 kap. 16 a §). Med gemensam eller i huvudsak gemensam ledning menas företag som står under samma ledning på grund av ett avtal mellan företagen eller en bestämmelse i företagens bolagsordning, bolags- avtal eller därmed jämförbara stadgar, eller har styrelser eller motsvarande organ i utländska företag som till större delen består av samma personer och som har fullgjort sitt uppdrag under räkenskapsåret och fram till dess att årsredovisningar har upprättats i de berörda företagen (1 kap. 16 b § FRL). Med anknutet företag och gemensam eller i huvudsak gemensam ledning avses detsamma i fråga om tjänstepensionsföretag som i fråga om försäkringsföretag.

Som anges ovan kan ett tjänstepensionsföretag komma att omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen, eller nationell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens-II direktivet, om företaget ingår i en grupp med försäkringsföretag. Så är t.ex. fallet för tjänstepen- sionsföretaget i figur 14.10. I vissa fall kan ett tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp med flera försäkringsföretag och även andra tjänstepen- sionsföretag falla utanför försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn. Detta trots att delar av gruppen omfattas av försäkrings- rörelselagens bestämmelser om grupptillsyn. Denna situation uppkommer framför allt om ett tjänstepensionsföretag finns högre upp i gruppstruk- turen än de företag som ingår i en grupp enligt försäkringsrörelselagen.

Så är t.ex. fallet om ett tjänstepensionsföretag i toppen av en grupp är moderföretag till ett försäkringsföretag och det försäkringsföretaget i sin tur är moderföretag till ett försäkringsföretag och ett tjänstepensions- företag eller om det finns ett tjänstepensionsföretag som tillsammans med ett försäkringsföretag äger ett annat tjänstepensionsföretag, se figur 14.12.

Figur 14.12 Tjänstepensionsföretag som är anknutet företag

I detta fall kommer försäkringsföretagen, försäkringsföretagen C och D, och tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag till försäkringsföretaget,

tjänstepensionsföretag B, att omfattas av försäkringsrörelselagens bestäm- melser om grupptillsyn på samma sätt som gäller för gruppen i figur 14.10.

Tjänstepensionsföretag A kommer i de flesta fall att omfattas av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn, eftersom det är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet, låt vara att den grupptillsynen inte är fullständig. Däremot omfattas tjänstepensions- företag F inte av alls av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupp- tillsyn eftersom det inte är anknutet företag till något försäkringsföretag. Tjänstepensionsföretag B kommer, som en följd av att det omfattas av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn, enligt förslaget ovan inte att omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Detta för med sig att inte heller tjänste- pensionsföretag F omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. För att inte riskera att tjänstepensionsföretag som faktiskt ingår i en grupp helt undgår bestämmelser om grupptillsyn, bör för en grupp som den i figur 14.12 gälla att tjänstepensionsföretagen A och F ska stå under grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensions- företag. Ett undantag bör därmed göras från utgångspunkten att ett tjänste- pensionsföretag som omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelse- lagen, eller enligt lagstiftningen i något annat land inom EES som genom- för Solvens II-direktivet, inte ska omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen.

Lagrådet föreslår att det i den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska införas en bestämmelse om att när ett tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen eller lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet är anknutet företag till ett tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag, ska båda företagen omfattas av grupp- tillsyn enligt den lagen. Som anges ovan kommer dock det tjänste- pensionsföretag som det andra tjänstepensionsföretaget är anknutet till, i figur 14.10 tjänstepensionsföretag F, enligt förslaget inte omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. En bestäm- melse bör därför ha som utgångspunkt att det andra tjänstepensions- företaget, dvs. tjänstepensionsföretaget som det ena tjänstepensions- företaget är anknutet till, inte omfattas av några bestämmelser om grupp- tillsyn. Därmed bör gälla att om ett tjänstepensionsföretag som omfattas av bestämmelser om grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen eller nationell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II- direktivet, är anknutet företag till ett tjänstepensionsföretag som inte omfattas av sådana bestämmelser om grupptillsyn, ska båda företagen omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen.

Detta innebär för tjänstepensionsföretagen i en grupp som den i figur

14.12att tjänstepensionsföretag B, som omfattas av försäkringsrörelse- lagens bestämmelser om grupptillsyn och är anknutet företag både till tjänstepensionsföretag A och F, vilka inte omfattas av sådana bestäm- melser om grupptillsyn, tillsammans med A och F kommer att omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Som Finansinspektionen framför kommer tjänstepensionsföretaget som är anknutet företag, i figur 14.12 tjänstepensionsföretag B, att beaktas både vid grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen och vid grupptillsyn enligt den nya lagen.

Prop. 2018/19:158

555

Prop. 2018/19:158

556

Försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet

I försäkringsrörelselagen finns tre olika typer av särskilt definierade holdingföretag: blandat finansiellt holdingföretag (1 kap. 12 § 2), försäk- ringsholdingföretag (1 kap. 12 § 6) och försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet (1 kap. 12 § 7). Ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet är enligt försäkringsrörelselagen ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäk- ringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag (1 kap. 12 § 7), se figur 14.13. Denna situation berörs av Finansinspektionen i kapitalkravsrapporten (s. 62).

Figur 14.13 Tjänstepensionsföretag som är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet

Ett tjänstepensionsföretag torde i vissa fall kunna anses vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet. Om ett tjänste- pensionsföretag är att anse som ett sådant holdingföretag kommer dess dotterföretag som är försäkringsföretag att omfattas av en begränsad grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 2 § fjärde stycket). För en sådan grupp gäller endast att försäkringsföretagen ska ha en god kontroll över transaktioner med försäkringsholdingföretaget med blandad verksamhet och dess andra anknutna företag (19 kap. 41 § FRL).

Om tjänstepensionsföretaget i stället var ett försäkringsföretag, se figur 14.14, skulle företaget och dess dotterföretag, som är försäkringsföretag, omfattas av full grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 2 § andra stycket). I så fall skulle grupptillsynen bl.a. omfatta krav på viss solvens, dvs. viss finansiell styrka, hos gruppen som helhet (19 kap. 16 § FRL).

Figur 14.14 Om ingen omvandling sker

Blandat finansiellt holdingföretag

Den andra typen av holdingföretag i försäkringsrörelselagen är ett blandat finansiellt holdingföretag (1 kap. 12 § 2). Ett blandat finansiellt holding- företag är ett moderföretag som inte är ett reglerat företag och som till- sammans med sina dotterföretag, varav minst ett är ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, och andra företag utgör ett finansiellt konglome- rat (1 kap. 12 § 2 FRL och 1 kap. 3 § 4 konglomeratlagen). Med reglerat företag avses ett kreditinstitut, ett värdepappersbolag, ett fondbolag, en AIF-förvaltare, ett försäkringsföretag eller motsvarande utländskt företag eller ett specialföretag (1 kap. 3 § 9, 11 och 14 konglomeratlagen).

I avsnitt 14.2.2 föreslås att tjänstepensionsföretag ska vara ett reglerat företag enligt konglomeratlagen. Detta medför att ett tjänstepensions- företag inte kan vara ett blandat finansiellt holdingföretag enligt konglo- meratlagen (1 kap. 3 § 4). I försäkringsrörelselagen anges att ett blandat finansiellt holdingföretag är ett sådant företag som avses i konglomerat- lagen (1 kap. 12 § 2 FRL). Den ändrade definitionen av reglerat företag i konglomeratlagen innebär därmed att ett tjänstepensionsföretag inte kan vara ett blandat finansiellt holdingföretag enligt försäkringsrörelselagen.

Försäkringsholdingföretag

Den tredje typen av holdingföretag som anges i försäkringsrörelselagen är försäkringsholdingföretag. Ett försäkringsholdingföretag är ett moder- företag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holding- företag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkrings- företag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland (1 kap. 12 § 6 FRL). Ett företag ska därmed ha som sin huvudsakliga verk- samhet att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag av en viss typ för att kunna anses vara ett försäkringsholdingföretag.

I de grundläggande bestämmelserna för tjänstepensionsföretag föreslås ett förbud mot främmande verksamhet (avsnitt 6.5). Detta innebär att ett tjänstepensionsföretag endast ska få ägna sig åt verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet. För- värv och förvaltning av aktier i dotterföretag torde i och för sig kunna vara

Prop. 2018/19:158

557

Prop. 2018/19:158 sammanhängande verksamhet till verksamhet avseende tjänstepensions- försäkring. Detta kan dock inte kunna utgöra den huvudsakliga verksam- heten hos ett tjänstepensionsföretag. Ett tjänstepensionsföretag torde där- med inte kunna anses vara ett försäkringsholdingföretag enligt försäk- ringsrörelselagen (1 kap. 12 § 6 FRL).

14.1.4Nivån för grupptillsyn

Regeringens förslag: Om det i toppen av en grupp finns ett tjänste- pensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkrings- företag eller en EES-försäkringsgivare som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag som ska omfattas av bestämmelserna om grupp- tillsyn i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, ska bestämmelserna tillämpas bara på nivån för detta yttersta moderföretag. Detta ska gälla även om det yttersta moderföretaget är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotter- företag i stället var ett försäkringsföretag och om det yttersta företaget är ett blandat finansiellt holdingföretag.

Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som är moderföretag till ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, som i sin tur ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, ska bestämmelserna om grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag tillämpas bara på nivån för det yttersta moder- företaget.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att uttrycket ”moderföretaget i toppen av gruppen” används i promemorians förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen konstaterar att bestäm- melserna i den föreslagna nya lagen om tjänstepensionsföretag får samma innebörd som motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen om det är svenska tjänstepensionsföretag som finns i gruppen. Om det däremot är ett utländskt tjänstepensionsinstitut som är det yttersta moderföretaget uppstår en skillnad eftersom det i så fall, till skillnad från i Solvens II- regelverket, inte finns någon unionsrättslig gruppreglering för tjänstepen- sionsinstitut. Som Finansinspektionen förstår förslaget ska tillsynen i dessa fall fortsatt utövas av inspektionen som grupptillsynsmyndighet, men gruppen och grupptillsynen ska inkludera moderföretaget på den yttersta nivån och alla dess anknutna företag. På samma sätt blir det om det föreligger en grupp enligt den nya lagen och det yttersta moder- företaget är ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare. Finans- inspektionen framför även synpunkten att det bör förtydligas om uttrycket

558

”moderföretag i toppen av gruppen” innebär någon skillnad i sak i för- Prop. 2018/19:158 hållande till uttrycket ”det yttersta moderföretaget”, som används i mot-

svarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen.

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om nivån för grupptillsyn. Sådana bestämmelser reglerar hur grupptillsynen ska utövas om det i en grupp finns flera företag som ska omfattas av grupptillsyn och dessa företag finns på olika nivåer i gruppen. I dessa fall gäller att om det i toppen av en grupp finns ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES som är moder- företag till ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2, ska bestämmelserna om grupptillsyn i 5, 7–40, 42–64 och 74–103 §§ tillämpas enbart på nivån för detta yttersta moderföretag inom EES (19 kap. 4 § första stycket FRL). Om det i stället i toppen av en grupp finns ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkrings- holdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES som är moderföretag till ett försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som i sin tur är moderföretag till ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 3, ska bestämmelserna om grupptillsyn i 5, 7–40, 42–64 och 74–103 §§ tillämpas enbart på nivån för detta yttersta moderföretag inom EES (19 kap. 4 § andra stycket FRL).

För tjänstepensionskassor finns det inte några bestämmelser om nivån för grupptillsyn i den numera upphävda lagen om understödsföreningar.

Bestämmelser om nivån för grupptillsyn ska införas för tjänstepensionsföretag

Bestämmelser om nivån för grupptillsyn blir främst aktuella när det i en grupp finns företag på minst tre nivåer och det i gruppen finns flera företag på olika nivåer som det ska utövas grupptillsyn över. Så är t.ex. fallet om det i en grupp finns ett försäkringsföretag som både är dotterföretag till ett försäkringsföretag och moderföretag till ett annat försäkringsföretag, se figur 14.15. Utgångspunkten är då att grupptillsyn ska utövas dels över försäkringsföretag A, dels över försäkringsföretag B. Detta följer av att försäkringsföretag A och B var för sig är moderföretag till ett försäkrings- företag och därmed ska grupptillsyn utövas över båda dessa moderföretag (19 kap. 2 § andra stycket 1 FRL).

559

Prop. 2018/19:158 Figur 14.15 Ett försäkringsföretag i toppen av en grupp med andra

försäkringsföretag

I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om nivån för grupptillsyn som hanterar denna situation med flera företag på olika nivåer som det ska utövas grupptillsyn över. För en sådan grupp som i figur 14.15 gäller att bestämmelserna om grupptillsyn bara ska tillämpas på nivån för det yttersta moderföretaget, i denna grupp försäkringsföretag A (19 kap. 4 § första stycket FRL). Denna bestämmelse om nivån för grupptillsyn utgör därmed i första hand en lättnadsregel för företag på lägre nivåer. Bestämmelsen begränsar grupptillsynen så att den bara ska utövas på den högsta nivån i en grupp om det i gruppen finns företag på olika nivåer som det var för sig ska utövas grupptillsyn över. Bestämmelser om nivån för grupptillsyn motverkar därmed att det i en och samma grupp uppkommer en situation där det ska utövas grupptillsyn över företag på olika nivåer och där tillsynen på en lägre nivå inte tillför något i förhållande till den tillsyn som ska utövas på en högre nivå i gruppen.

Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om nivån för grupptillsyn infördes vid genomförandet av Solvens II-direktivet (prop. 2015/16:9 s. 409 f.). Innan dess fanns det inte några bestämmelser om nivån för grupptillsyn i försäkringsrörelselagen. Inte heller fanns det några bestäm- melser om nivån för grupptillsyn i den numera upphävda lagen om under- stödsföreningar, som på samma sätt som försäkringsrörelselagen före genomförandet av Solvens II-direktivet, innehöll bestämmelser om försäkringsgrupper. För försäkringsgrupper gällde då, såväl enligt försäkringsrörelselagen som enligt den numera upphävda lagen om understödsföreningar, att grupptillsyn skulle utövas på alla de nivåer där det förelåg fall av grupptillsyn om inte Finansinspektionen beslutade om undantag för en eller flera nivåer.

Som anges ovan finns det i dag bestämmelser i försäkringsrörelselagen om nivån för grupptillsyn som motverkar att försäkringsföretag omfattas av flera fall av grupptillsyn (19 kap. 4 §). Tjänstepensionsföretag kommer, på samma sätt som försäkringsföretag, att kunna ingå i grupper med företag på mer än två nivåer i gruppstrukturen och därmed torde det också för tjänstepensionsföretag kunna uppkomma flera fall av grupptillsyn

560

inom en och samma grupp. Således finns det även för tjänstepensions- företag ett behov av bestämmelser om nivån för grupptillsyn som mot- verkar att grupptillsyn utövas på flera nivåer inom en och samma grupp.

Samma frågor torde bli aktuella för tjänstepensionsföretag som ingår i grupper med flera nivåer som för försäkringsföretag i motsvarande grupper. Utgångspunkten bör därmed vara att bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska ges samma innebörd som mot- svarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 4 §). Som Finansinspektionen påpekar bör samma utformning och uttryck användas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag som i försäkringsrörelselagen om det inte avses något annat i sak. Även om bestämmelserna i försäk- ringsrörelselagen är svårtillgängliga bör en motsvarande reglering i den nya lagen om tjänstepensionsföretag ansluta till bestämmelserna i försäk- ringsrörelselagen. Regeringen anser därför, i likhet med Lagrådet, att bestämmelserna om nivån för grupptillsyn i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag i huvudsak bör ges samma utformning som motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen.

Skillnader i förhållande till bestämmelserna i försäkringsrörelselagen

Bestämmelser om nivån för grupptillsyn i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag kommer inte fullt ut att få samma innebörd som mot- svarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen. Detta följer av att bestämmelserna i försäkringsrörelselagen har sin grund i unionsrätten och bestämmelsen i den lagen om nivån för grupptillsyn (19 kap. 4 §) infördes för att genomföra Solvens II-direktivet (artikel 215.1, se prop. 2015/16:9 s. 409 f.). Denna bestämmelse om nivån för grupptillsyn samverkar dess- utom med andra bestämmelser i försäkringsrörelselagen. Detta gäller dels bestämmelserna om grupptillsynsmyndighet (19 kap. 6–10 §§), dels bestämmelserna om nationell undergruppstillsyn (19 kap. 74–83 §§).

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller till skillnad från Solvens II- direktivet inte några bestämmelser om grupptillsyn. De bestämmelser som föreslås i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, som uteslutande är svensk nationell lagstiftning, kommer därmed delvis att avvika från vad som gäller enligt försäkringsrörelselagen när det finns utländska företag i gruppen. I avsnitt 14.1.6 föreslås att Finansinspektionen ska vara grupp- tillsynsmyndighet och ansvara för den grupptillsyn som ska utövas enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Som Finansinspektionen anmärker innebär detta att när det i toppen av en grupp finns ett utländskt tjänstepensionsinstitut, som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag som i sin tur är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag, ska grupptillsynen alltid utövas av Finansinspektionen. Vid en motsvarande situation enligt försäkringsrörelselagen, när en EES-försäkringsgivare är moderföretag till ett svenskt försäkringsföretag som i sin tur är moder- företag till ett annat svenskt försäkringsföretag, är det en annan grupp- tillsynsmyndighet än Finansinspektionen som ska utöva grupptillsynen. Denna skillnad uppkommer också om en EES-försäkringsgivare, i stället för ett utländskt tjänstepensionsföretag, är moderföretag till ett tjänste- pensionsföretag som i sin tur är moderföretag till ett annat tjänstepensions- företag. Grupptillsynen enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska även då alltid utövas av Finansinspektionen.

Prop. 2018/19:158

561

Prop. 2018/19:158 I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om att Finansinspektionen i vissa fall får besluta om nationell undergruppstillsyn. Detta gäller om det i toppen av en grupp finns ett moderföretag som har sitt huvudkontor i ett annat land inom EES än Sverige. Som en följd av att det alltid är Finans- inspektionen som ska ansvara för grupptillsynen enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag (se förslaget i avsnitt 14.1.6) finns det inte skäl för att i den nya lagen om tjänstepensionsföretag införa bestämmelser om nationell undergruppstillsyn.

Hur ska grupptillsyn utövas i en grupp med flera nivåer?

I en grupp med flera nivåer kan det, enligt förslaget i avsnitt 14.1.2, finnas tjänstepensionsföretag på olika nivåer som det ska utövas grupptillsyn över. Så är fallet om ett tjänstepensionsföretag är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag och detta tjänstepensionsföretag i sin tur är moderföretag till ett tredje tjänstepensionsföretag, se figur 14.16. I en sådan grupp ska grupptillsyn utövas över tjänstepensionsföretag A som är moderföretag till tjänstepensionsföretag B. Grupptillsyn ska också utövas över tjänstepensionsföretag B som är moderföretag till tjänstepensions- företag C. Om båda dotterföretagen, tjänstepensionsföretag B och C, är helägda är tjänstepensionsföretag A dessutom moderföretag till tjänste- pensionsföretag C.

Figur 14.16 Ett tjänstepensionsföretag i toppen av en grupp med andra tjänstepensionsföretag

	För att grupptillsynen inte ska bli alltför betungande för de enskilda före-
	tagen i en sådan grupp som i figur 14.16 utan att vara av någon större nytta
	vid tillsynen i sig så behövs en bestämmelse om nivån för grupptillsynen.
	En sådan bestämmelse bör utformas så att grupptillsyn ska utövas bara
	över det företag som är i toppen av gruppen, i figur 14.16 tjänstepensions-
	företag A. Detta leder till en lättnad för tjänstepensionsföretag B, eftersom
	det då inte behöver utövas någon grupptillsyn över det företaget och under-
	gruppen med tjänstepensionsföretag B och C. Dessa företag kommer dock
	trots det att omfattas av bestämmelser om grupptillsyn, men då som dotter-
	företag till tjänstepensionsföretag A. Därför bör det i den nya lagen om
562	tjänstepensionsföretag införas en bestämmelse om att när det i toppen av
562

en grupp finns ett tjänstepensionsföretag som är moderföretag till ett Prop. 2018/19:158 tjänstepensionsföretag som ska omfattas av bestämmelserna om grupp-

tillsyn i den lagen, ska bestämmelserna tillämpas bara på nivån för detta yttersta moderföretag, dvs. tjänstepensionsföretaget i toppen av gruppen. Detta innebär att när ett tjänstepensionsföretag är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag som ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, ska bestämmel- serna om grupptillsyn tillämpas bara på tjänstepensionsföretaget i toppen av gruppen.

Tjänstepensionsföretag kan också ingå i en grupp där det, enligt för- slaget i avsnitt 14.1.2, ska utövas grupptillsyn över flera företag även om det inte finns ett tjänstepensionsföretag i toppen av gruppen. En sådan grupp kan bestå av ett tjänstepensionsföretag som är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag samtidigt som det är dotterföretag till ett försäkringsföretag, se figur 14.17. I denna grupp ska grupptillsyn utövas över tjänstepensionsföretag A i dess egenskap av dotterföretag till ett försäkringsföretag. Grupptillsyn ska också utövas över tjänstepensions- företag A i dess egenskap av moderföretag till ett annat tjänstepensions- företag, tjänstepensionsföretag B.

Figur 14.17 Ett försäkringsföretag i toppen av en grupp med flera tjänstepensionsföretag

Även för en sådan grupp som i figur 14.17 finns ett behov av en bestäm- melse om nivån för grupptillsynen. En sådan bestämmelse bör utformas så att grupptillsyn utövas så högt upp som möjligt i gruppen och att moder- företaget i toppen av gruppen, i detta fall försäkringsföretaget, fullt ut beaktas vid denna tillsyn. Därmed bör den grupptillsyn som ska utövas över tjänstepensionsföretag A i dess egenskap av dotterföretag till ett försäkringsföretag vara den tillsyn som ska utövas över gruppen. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför införas en bestämmelse om att när det i toppen av en grupp finns ett försäkringsföretag som är moder- företag till ett tjänstepensionsföretag som ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i den lagen, ska bestämmelserna tillämpas bara på nivån för detta yttersta moderföretag. Detta innebär att när ett försäkringsföretag

563

Prop. 2018/19:158 är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag som ska omfattas av bestäm- melserna om grupptillsyn i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, ska bestämmelserna om grupptillsyn tillämpas bara på detta tjänstepensions- företag i dess egenskap av dotterföretag till försäkringsföretaget. Mot- svarande bör gälla om moderföretaget i toppen av gruppen i stället är ett utländskt tjänstepensionsinstitut eller en EES-försäkringsgivare.

Tjänstepensionsföretag kan på motsvarande sätt som försäkringsföretag ingå i en grupp där moderföretaget i toppen av gruppen är ett blandat finansiellt holdingföretag, se figur 14.18.

Figur 14.18 Ett blandat finansiellt holdingföretag i toppen av en grupp med flera tjänstepensionsföretag

	I en sådan grupp ska, enligt förslaget i avsnitt 14.1.2, grupptillsyn utövas
	över tjänstepensionsföretag A i dess egenskap av dotterföretag till ett
	blandat finansiellt holdingföretag. Grupptillsyn ska också utövas över
	tjänstepensionsföretag A i dess egenskap av moderföretag till ett annat
	tjänstepensionsföretag, tjänstepensionsföretag B. Även för en sådan grupp
	bör grupptillsynen utövas på en nivå så högt upp som möjligt. Det torde
	också vara av särskild betydelse att moderföretaget fullt ut beaktas vid
	denna tillsyn, se t.ex. bestämmelserna som föreslås i avsnitt 14.1.13 för
	vissa typer moderföretag. För en sådan grupp som i figur 14.18 får det
	anses tillräckligt att grupptillsyn utövas på den nivå där tjänstepensions-
	företag A är dotterföretag till det blandade finansiella holdingföretaget. I
	den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därmed införas en
	bestämmelse om att när det i toppen av en grupp finns ett blandat
	finansiellt holdingföretag som är moderföretag till ett tjänstepensions-
	företag som ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i den lagen,
	ska bestämmelserna tillämpas enbart på nivån för detta yttersta moder-
	företag. Detta innebär att bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen
	om tjänstepensionsföretag ska tillämpas bara på det tjänstepensionsföretag
	som är dotterföretag direkt under det blandade finansiella holding-
	företaget, i dess egenskap av dotterföretag till det blandade finansiella
	holdingföretaget. I figur 14.18 är detta tjänstepensionsföretag A. Mot-
564	svarande bör gälla om företaget i toppen av gruppen i stället är ett företag
564

som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget Prop. 2018/19:158 som är dotterföretag var ett försäkringsföretag.

Tjänstepensionsföretag torde, på samma sätt som försäkringsföretag, kunna ingå i grupper med olika typer av holdingföretag men där holding- företaget inte är i toppen av gruppen. I en sådan grupp kan ett tjänste- pensionsföretag vara moderföretag till ett blandat finansiellt holding- företag som i sin tur är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag, se figur 14.19.

Figur 14.19 Ett tjänstepensionsföretag i toppen av en grupp med ett blandat finansiellt holdingföretag och ett annat tjänstepensionsföretag

Som utgångspunkt ska grupptillsyn, enligt förslaget i avsnitt 14.1.2, utövas
över tjänstepensionsföretag A i dess egenskap av moderföretag till tjänste-
pensionsföretag B. I denna grupp ska grupptillsyn också utövas över
tjänstepensionsföretag B i dess egenskap av dotterföretag till ett blandat
finansiellt holdingföretag. För en sådan grupp får det anses tillräckligt att
grupptillsyn utövas över tjänstepensionsföretag A som är i toppen av
gruppen. På så sätt utövas grupptillsyn över det yttersta moderföretaget
och dess dotterföretag kommer att omfattas av denna tillsyn. I den nya
lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför införas en bestämmelse om
att när det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag som är
moderföretag till ett blandat finansiellt holdingföretag, som i sin tur ska
omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i den lagen, ska bestäm-
melserna om grupptillsyn i den lagen tillämpas bara på nivån för det
yttersta moderföretaget. Detta innebär att när ett tjänstepensionsföretag är
moderföretag till ett blandat finansiellt holdingföretag och det företaget i
sin tur är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag som ska om-
fattas av bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen om tjänste-
pensionsföretag, ska bestämmelserna om grupptillsyn i den lagen
tillämpas bara på tjänstepensionsföretaget i toppen av gruppen. Mot-
svarande bör gälla om företaget under moderföretaget i toppen av gruppen	565
	565

Prop. 2018/19:158 i stället är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag var ett försäkringsföretag. Bestämmelsen bör även gälla för grupper där det yttersta moderföretaget är ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES- försäkringsgivare.

	14.1.5	Fortsatt tillsyn över de enskilda företagen i en
		grupp

	Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp
	som ska omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänste-
	pensionsföretag eller som omfattas av grupptillsyn enligt försäkrings-
	rörelselagen, ska även stå under tillsyn som enskilt tjänstepensions-
	företag.
	Regeringens bedömning: Ett försäkringsföretag som ingår i en
	grupp som omfattas av grupptillsyn för tjänstepensionsföretag står även
	under tillsyn som enskilt försäkringsföretag enligt försäkringsrörelse-
	lagen.

	Utredningen behandlar inte frågan.
	Remissinstanserna tar inte upp frågan.
	Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med
	regeringens förslag och bedömning.
	Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har
	inget att invända mot dem.
	Skälen för regeringens förslag och bedömning
	Gällande rätt
	För försäkringsföretag gäller att ett försäkringsföretag som ingår i en grupp
	som omfattas av grupptillsyn även står under tillsyn som enskilt försäk-
	ringsföretag (19 kap. 5 § FRL).
	Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om det som ska gälla för
	de försäkringsföretag som följer den särskilda övergångsregleringen för
	livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (se avsnitt 14.1.1).
	För tjänstepensionskassor finns det inte någon bestämmelse i lag som
	uttryckligen anger att de även ska stå under tillsyn som enskilt företag.
	I bestämmelsen om gruppsolvens (26 d § UFL) anges dock att en tjänste-
	pensionskassa ska, utöver det som föreskrivs i 25 §, ha en kapitalbas som
	är tillfredsställande med hänsyn till andra företag i försäkringsgruppen
	(gruppbaserad kapitalbas). I 25 § UFL finns bestämmelser om att en
	tjänstepensionskassa ska, utöver tillgångar som motsvarar försäkrings-
	tekniska avsättningar, vid varje tidpunkt ha en tillräcklig kapitalbas och att
	kapitalbasen ska minst uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt
	i verksamhetens art och omfattning (solvensmarginalen) enligt bestäm-
	melserna i 7 kap. 23 § försäkringsrörelselagen.
	Fortsatt tillsyn som enskilt tjänstepensionsföretag
	För försäkringsföretag gäller att de företag som ingår i en grupp som om-
566	fattas av grupptillsyn även står under tillsyn som enskilt försäkringsföretag

(19 kap. 5 § FRL). Motsvarande bör gälla för tjänstepensionsföretag som Prop. 2018/19:158 ska omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensions-

företag. Genom en sådan bestämmelse betonas även att grupptillsynen utgör ett komplement till tillsynen över det enskilda företaget och är särskilt inriktad på gruppen som helhet. En bestämmelse bör därmed införas i den nya lagen om att tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp som omfattas av grupptillsyn, även ska stå under tillsyn som enskilt tjänstepensionsföretag.

Ett tjänstepensionsföretag kan omfattas av grupptillsyn enligt försäk- ringsrörelselagen, se avsnitt 14.1.3. Så är fallet om ett tjänstepensions- företag är anknutet företag i en grupp över vilken det ska utövas grupp- tillsyn enligt försäkringsrörelselagen (artikel 329.1 b i Solvens II-förord- ningen). Ett tjänstepensionsföretag kan även omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen om det är att anse som ett försäkrings- holdingföretag med blandad verksamhet. Oavsett om ett tjänstepensions- företag omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen eller den nya lagen om tjänstepensionsföretag, bör företaget även stå under tillsyn som enskilt tjänstepensionsföretag. Detta bör anges i den bestämmelse som införs för tjänstepensionsföretag i den nya lagen.

Fortsatt tillsyn som enskilt försäkringsföretag

Genom de bestämmelser om grupptillsyn som enligt förslaget ska gälla för tjänstepensionsföretag enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag kan även försäkringsföretag komma att omfattas av grupptillsynen enligt den nya lagen, se avsnitt 14.1.3. Ett försäkringsföretag i en sådan grupp står även under fortsatt tillsyn som enskilt försäkringsföretag enligt försäk- ringsrörelselagen. Detta följer dels uttryckligen av ordalydelsen i försäk- ringsrörelselagen (19 kap. 5 §), dels av att det inte föreslås några ändringar i bestämmelserna i den lagen om tillsyn över enskilda försäkringsföretag. Någon lagbestämmelse av denna innebörd, i försäkringsrörelselagen eller i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, krävs därför inte. Mot bakgrund av att bestämmelsen i försäkringsrörelselagen (19 kap. 5 § FRL) dessutom i svensk rätt genomför bestämmelser i Solvens II-direktivet (artikel 213.1 andra stycket) är en sådan ändring inte heller möjlig utan en ändring av unionsrätten.

14.1.6Grupptillsynsmyndighet

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska vara grupptillsyns- myndighet och ansvara för den grupptillsyn som ska utövas enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot

det.

567

Prop. 2018/19:158

568

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

Enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 2 § andra stycket) ska grupptillsyn utövas över

1.försäkringsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland,

2.försäkringsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, och

3.försäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES.

För sådana försäkringsföretag som anges ovan ska det finnas en grupp- tillsynsmyndighet med ansvar för grupptillsynen (19 kap. 6 § FRL). Om det finns flera berörda myndigheter, ska grupptillsynsmyndigheten utses bland dem.

I försäkringsrörelselagen finns en tämligen omfattande reglering av hur grupptillsynsmyndigheten ska utses bland de behöriga myndigheter som berörs (19 kap. 7–9 §§). Den regleringen grundar sig på bestämmelser i Solvens II-direktivet (artikel 247). I huvudsak avgörs frågan om vilken myndighet som ska vara grupptillsynsmyndighet av om det i gruppen ingår försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare och, om båda de företagskategorierna finns representerade i gruppen, av i vilken kategori det största företaget i gruppen hör hemma.

För tjänstepensionskassor finns det inte någon uttrycklig bestämmelse om vilken myndighet som ska vara tillsynsmyndighet och ansvara för tillsynen. Av flera bestämmelser framgår dock att det är Finansinspek- tionen som är tillsynsmyndighet. Exempelvis gäller att en understöds- förening ska upprätta och till Finansinspektionen ge in en särskild redovis- ning som omfattar försäkringsgruppen (26 f § första stycket UFL) och att Finansinspektionen får besluta att ett företag helt eller delvis ska utelämnas från en gruppbaserad redovisning (26 g § UFL). Dessutom gäller att Finansinspektionen i vissa fall får förelägga den som ska lämna informa- tion för den gruppbaserade redovisningen att fullgöra sin uppgiftsskyl- dighet direkt till inspektionen (71 a § första stycket UFL) och att Finans- inspektionen i vissa fall får kontrollera uppgifterna på plats hos företaget (71 a § andra stycket FRL).

En grupptillsynsmyndighet ska ansvara för grupptillsynen

Enligt försäkringsrörelselagen ska det finnas en grupptillsynsmyndighet med ansvar för grupptillsynen. Grupptillsynen enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag kommer att omfatta företag som inte står under till- syn som enskilt tjänstepensionsföretag, exempelvis försäkringsföretag och olika typer av holdingföretag, se avsnitt 14.1.3. Detta talar för att det bör införas en särskild bestämmelse i lag om grupptillsynsmyndighet. Detta

markerar också att grupptillsynen är skild från den tillsyn som sker över Prop. 2018/19:158 de enskilda företagen (se avsnitt 14.1.5). I den nya lagen om tjänste- pensionsföretag bör det därmed införas en bestämmelse om en grupp- tillsynsmyndighet som ska ansvara för grupptillsynen enligt den lagen.

Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet enligt lagen om tjänstepensionsföretag

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om grupptillsyn. De bestämmelser om grupptillsyn som enligt förslaget ska gälla enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag är i stället uteslutande svenska nationella bestämmelser. Det är inte möjligt att inom ramen för ett nationellt regelverk om grupptillsyn införa bestämmelser om att till- synen i vissa fall ska utövas i ett annat land, att tillsynen ska kunna lämnas över till en myndighet i ett annat land eller att någon annan, exempelvis Eiopa, ska kunna avgöra att en viss myndighet i ett visst land inom EES ska ansvara för tillsynen. Bestämmelserna om grupptillsynsmyndighet i den nya lagen om tjänstepensionsföretag kommer därmed att avvika från motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (19 kap. 6–10 §§). Grupptillsynen enligt den nya lagen ska därmed alltid utövas av en svensk myndighet. Detta gäller oavsett om det rör sig om fullständig, begränsad eller kompletterande grupptillsyn. I Sverige är det Finansinspektionen som är ansvarig för tillsynen över företag inom den finansiella sektorn. Finansinspektionen bör därför också vara den myndighet som ska ansvara för grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

14.1.7Beslut att inte beakta företag i grupptillsynen

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska i ett enskilt fall få besluta att helt eller delvis inte beakta ett företag som ingår i en grupp vid grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Ett sådant beslut ska få fattas om företaget är beläget utomlands och det finns rättsliga hinder mot överföring av nödvändig information. Ett beslut om att undanta ett företag helt eller delvis ska också få fattas om företaget är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen eller om det skulle vara olämpligt eller vilseledande med hänsyn till syftet med grupptillsynen att låta företaget omfattas av den.

Om det finns flera företag som vart och ett för sig är av ringa betydelse för grupptillsynen, ska Finansinspektionen få besluta att inte beakta dem vid grupptillsynen bara om företagen tillsammans är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot

det.

569

Prop. 2018/19:158

570

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

För försäkringsföretag gäller enligt försäkringsrörelselagen att Finans- inspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, i ett enskilt fall får besluta att, helt eller delvis, inte beakta ett företag som ingår i en grupp vid grupptillsynen om 1) företaget är beläget i ett land utanför EES och det finns rättsliga hinder mot överföring av nödvändig information, 2) före- taget är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen, eller

3)det skulle vara olämpligt eller vilseledande med hänsyn till syftet med grupptillsynen att låta företaget omfattas av den (19 kap. 11 § första stycket). När bestämmelsen i 2) är tillämplig på flera företag, får ett sådant beslut inte fattas, utom om företagen tillsammans är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen (19 kap. 11 § andra stycket FRL).

Innan Finansinspektionen fattar ett beslut med stöd av 2) eller 3) ovan att inte beakta ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare i en grupp ska inspektionen höra de behöriga myndigheter som berörs av beslutet (19 kap. 11 § tredje stycket FRL). Om Finansinspektionen med stöd av 2) eller 3) beslutar att inte beakta en EES-försäkringsgivare i en grupp ska det företag som finns i toppen av gruppen i Sverige, på begäran av Finansinspektionen, lämna de upplysningar som en behörig myndighet i EES-försäkringsgivarens hemland behöver för sin tillsyn av EES-försäk- ringsgivaren (19 kap. 12 § FRL).

Även för tjänstepensionskassor gäller att Finansinspektionen får besluta att ett företag helt eller delvis utelämnas från en gruppbaserad redovisning enligt den upphävda lagen om understödsföreningar om 1) företaget är beläget i ett land utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och det finns rättsliga hinder för överföring av nödvändig information, 2) före- taget är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med tillsynen eller 3) ett beaktande av företaget skulle vara olämpligt eller vilseledande med hänsyn till syftet med tillsynen (26 g § UFL).

Beslut om att inte beakta ett visst företag vid grupptillsynen

På samma sätt som enligt försäkringsrörelselagen och enligt den upphävda lagen om understödsföreningar bör det i den nya lagen om tjänstepensions- företag införas en bestämmelse som gör det möjligt att, helt eller delvis, inte beakta ett företag som ingår i en grupp vid grupptillsynen. Samma skäl bör krävas för ett sådant beslut enligt den nya lagen som enligt de båda lagarna. Ett företag bör därmed få undantas, helt eller delvis, från grupp- tillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag om företaget är beläget utomlands och det finns rättsliga hinder mot överföring av nöd- vändig information. Ett företag bör även få undantas om företaget är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen eller om det skulle vara olämpligt eller vilseledande med hänsyn till syftet med grupp- tillsynen att låta företaget omfattas av den.

Tjänstepensionsföretag kommer att kunna ingå i grupper som motsvarar de grupper som försäkringsföretag kan ingå i. Det är därmed möjligt att ett

tjänstepensionsföretag kan ingå i en grupp där det finns mer än ett företag Prop. 2018/19:158 som är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen. Vid

grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det, på samma sätt enligt försäkringsrörelselagen, för ett beslut om att undanta fler än ett företag krävas att företagen tillsammans är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen.

I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför införas en bestämmelse om att ett företag i vissa fall kan undantas från grupptillsyn enligt den lagen. Bestämmelsen bör utformas efter förebild av mot- svarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 11 § första och andra styckena).

Skillnader gentemot bestämmelserna i försäkringsrörelselagen

I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om att Finansinspektionen före ett beslut ska höra de behöriga myndigheterna som berörs av beslutet (19 kap. 11 § tredje stycket) och att ett företag i toppen av en grupp i vissa fall ska lämna upplysningar till en annan behörig myndighet (19 kap. 12 §). Dessa bestämmelser infördes för att genomföra motsvarande bestämmelser i Solvens II-direktivet (artikel 214.2 tredje och fjärde stycket, se prop. 2015/16:9 s. 416 f.).

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om grupptillsyn. Därmed finns det inte heller några bestämmelser i det direk- tivet om att ett företag kan undantas från grupptillsyn. De bestämmelser om grupptillsyn som enligt förslaget ska gälla enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag är i stället uteslutande svenska nationella bestäm- melser. Detta medför att det inte är lämpligt eller ens möjligt att införa bestämmelser om att Finansinspektionen inför ett beslut ska höra andra behöriga myndigheter eller att företag i vissa fall ska lämna upplysningar till andra myndigheter än Finansinspektionen. Det bör därmed inte införas några bestämmelser i den nya lagen som motsvarar de nu aktuella bestäm- melserna i försäkringsrörelselagen.

14.1.8Parallella regelverk

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få undanta ett blandat finansiellt holdingföretag från grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. För ett sådant beslut ska det krävas att företaget omfattas av tillsyn enligt konglomeratlagen. Ett beslut om undantag ska även få fattas om företaget omfattas av gruppbaserad tillsyn enligt lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Ett beslut om undantag ska endast få fattas om bestämmelserna om tillsyn i konglomeratlagen respektive lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag kan anses likvärdiga med bestämmelserna om grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.

571

Prop. 2018/19:158 Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

För försäkringsföretag gäller enligt försäkringsrörelselagen att om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser dels om tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en grupp, dels tillsyn över finansiella konglomerat, särskilt avseende riskbaserad tillsyn, får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, efter samråd med berörda behöriga myndigheter, bevilja undantag från bestäm- melserna om grupptillsyn över försäkringsföretag, så att det blandade finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestäm- melserna för konglomerat (19 kap. 13 §).

Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestäm- melser dels om tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en grupp, dels om gruppbaserad tillsyn enligt lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, särskilt avseende riskbaserad tillsyn, får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, efter samråd med den myndighet som ansvarar för den gruppbaserade tillsynen enligt den lagen, bevilja undantag från bestämmelserna om grupptillsyn över försäkringsföretag så att det blandade finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för den största sektorn enligt konglomeratlagen (19 kap. 14 § FRL).

För tjänstepensionskassor finns det inte några bestämmelser om att ett blandat finansiellt holdingföretag kan undantas från bestämmelser om grupptillsyn.

Blandade finansiella holdingföretag bör få undantas från grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag

Tjänstepensionsföretag kommer på samma sätt som försäkringsföretag att kunna ingå i grupper med blandade finansiella holdingföretag. I flera fall ska grupptillsyn då utövas enligt försäkringsrörelselagen, se avsnitt 14.1.2 och figur 14.6. För en sådan grupp behöver det inte införas någon ny undantagsbestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, utan de befintliga undantagsbestämmelserna i försäkringsrörelselagen kan användas (19 kap. 2 § andra stycket 3, 13 och 14 §§).

I avsnitt 14.2.2 föreslås att ett tjänstepensionsföretag ska vara ett reglerat företag. Detta leder till att ett företag kan vara ett blandat finansiellt holdingföretag även om det inte finns något försäkringsföretag i företags- strukturen, se exempelvis företagsstrukturen i figur 14.20.

572

Figur 14.20 Ett blandat finansiellt holdingföretag i en företagsstruktur	Prop. 2018/19:158
där det inte finns något försäkringsföretag

Företagsstrukturen i figur 14.20 kommer inte att omfattas av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn. I stället kommer strukturen att omfattas av de bestämmelser om grupptillsyn som enligt förslaget ska gälla enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag, se avsnitt 14.1.2.

Som anges i avsnitt 14.1.2 är en av utgångspunkterna med de bestäm- melser om grupptillsyn som föreslås att grupptillsynen inte ska minska i omfattning om ett försäkringsföretag omvandlas till ett tjänstepensions- företag. Inte heller bör grupptillsynen bli mer omfattande vid en omvand- ling. För att motverka detta bör det, på samma sätt i försäkringsrörelse- lagen (19 kap. 13 och 14 §§), införas bestämmelser i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om att ett blandat finansiellt holdingföretag i vissa fall kan undantas från grupptillsynen.

När får Finansinspektionen besluta om undantag?

Ett blandat finansiellt holdingföretag kan utöver den grupptillsyn som nu föreslås i lagen om tjänstepensionsföretag komma att omfattas av tillsyn dels enligt lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappers- bolag (i det följande benämnd tillsynslagen), dels enligt konglomerat- lagen. Detta motsvarar den tillsyn som ett blandat finansiellt holding- företag skulle kunna omfattas av om det i stället omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen. Bestämmelser i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om undantag från grupptillsyn bör därmed utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser i försäkrings- rörelselagen (19 kap. 13 och 14 §§). I den nya lagen bör det därmed införas bestämmelser om att ett blandat finansiellt holdingföretag får undantas från grupptillsyn enligt den lagen om det omfattas av bestämmelser om tillsyn enligt tillsynslagen eller konglomeratlagen.

På samma sätt som enligt försäkringsrörelselagen bör det för ett undan- tag krävas att tillsynen, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn, är likvärdig i konglomeratlagen respektive tillsynslagen i förhållande till bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen om tjänstepensions- företag.

573

Prop. 2018/19:158 Skillnader gentemot bestämmelserna i försäkringsrörelselagen

I försäkringsrörelselagen anges att Finansinspektionen får besluta om undantag för det blandade finansiella holdingföretaget efter samråd med berörda behöriga myndigheter (19 kap. 13 och 14 §§). Det finns även en bestämmelse om att Finansinspektionen ska underrätta Europeiska bank- myndigheten (Eba) och Eiopa om ett beslut om undantag (19 kap. 15 § FRL). Dessa bestämmelser har sin grund i unionsrätten (artikel 213.4 i Solvens II-direktivet i lydelsen enligt artikel 4.2 i ändringsdirektivet, artikel 213.5 i Solvens II-direktivet i lydelsen enligt artikel 4.2 i ändrings- direktivet och artikel 213.6 i Solvens II-direktivet i lydelsen enligt artikel 4.2 i ändringsdirektivet) och infördes när Solvens II-direktivet genomfördes (prop. 2015/16:9 s. 417–419). Även före det huvudsakliga genomförandet av Solvens II-direktivet fanns det dock motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (prop. 2012/13:160 s. 56–59).

14.1.9Gruppsolvens – kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag som ska omfattas av fullständig grupptillsyn ska säkerställa att det inom gruppen sammantaget finns en gruppbaserad kapitalbas som alltid minst uppgår till ett gruppbaserat kapitalkrav eller det högre belopp som följer av ett beslut av Finansinspektionen om kapitaltillägg.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens för- slag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska ett tjänstepensionsföretag som står under grupptillsyn säkerställa att det inom gruppen sammantaget finns en grupp- baserad kapitalbas som uppfyller ett särskilt kapitalkrav för gruppen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att bestämmelsen bör utformas så att den närmare överensstämmer med motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 16 §) eftersom det då blir tydligare vilket tjänstepensionsföretag som ska säkerställa att det finns en tillräcklig kapitalbas. Det blir även tydligare vad som menas med ett gruppbaserat kapitalkrav och att det totala lagstadgade kapitalkravet ska vara inklusive eventuella beslutade kapitaltillägg. Finansinspektionen efterfrågar även att de grundläggande principerna för beräkningen av

574

gruppbaserad kapitalbas och gruppbaserat kapitalkrav enligt samman- Prop. 2018/19:158 läggnings- och avräkningsmetoden förtydligas i skälen. Svensk Försäkring

anser att det måste förtydligas vilket kapitalkrav som ska gälla för en grupp. Även Tjänstepensionsförbundet och Svenska Aktuarieföreningen anser att detta måste förtydligas så att ett tjänstepensionsföretag inte på gruppnivå riskerar att påtvingas ett annat solvenskrav än det som gäller på enskild nivå.

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

För försäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn enligt försäkrings- rörelselagen finns bestämmelser om gruppsolvens. Ett sådant försäkrings- företag ska säkerställa att det inom gruppen sammantaget finns en grupp- baserad kapitalbas som alltid är minst lika med ett gruppbaserat solvens- kapitalkrav eller det högre belopp som Finansinspektionen kan besluta om (19 kap. 16 § första stycket FRL). Med stöd av ett bemyndigande har Finansinspektionen meddelat föreskrifter om hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas (19 kap. 104 § 1 FRL och 13 kap. 3–17 §§ Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2015:8] om försäkringsrörelse, nedan FFFS 2015:8).

Finansinspektionen har även meddelat föreskrifter om det som ska gälla för de försäkringsföretag som följer den särskilda övergångsregleringen för livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (se avsnitt 14.1.1).

Tjänstepensionskassor som ingår i en försäkringsgrupp omfattas av bestämmelser om gruppbaserad kapitalbas. För tjänstepensionskassor gäller att de ska ha en kapitalbas som är tillfredsställande med hänsyn till andra företag i försäkringsgruppen (gruppbaserad kapitalbas). När den gruppbaserade kapitalbasen bestäms ska 7 kap. 22 §, 24 a § första–tredje styckena och 26 § fjärde stycket första meningen den upphävda försäk- ringsrörelselagen (1982:713) tillämpas (26 d § första stycket UFL). Den gruppbaserade kapitalbasen ska uppgå till en nivå som är tillräcklig med hänsyn till andra företag i försäkringsgruppen (gruppbaserad solvens- marginal).

Bestämmelser om gruppsolvens ska införas

Som Finansinspektionen påpekar kan ett enskilt finansiellt företags solvenssituation komma att påverkas av transaktioner och avtal med andra företag som det har förbindelser med. Detta gäller för såväl försäkrings- företag och understödsföreningar som för framtida tjänstepensionsföretag. Ett viktigt syfte med regler om beräkning av gruppbaserad kapitalbas och gruppbaserat kapitalkrav är att bättre kunna bedöma ett enskilt finansiellt företags ekonomiska ställning med beaktande av dess moderföretag, dotterföretag och andra anknutna företag. Regler om gruppbaserad kapital- bas och gruppbaserat kapitalkrav kompletterar därmed de regler som gäller för det enskilda företaget och säkerställer att det totalt sett i gruppen finns tillräckliga kapitalbasmedel (kapitalkravsrapporten s. 64).

Mer konkret motverkar bestämmelser om gruppsolvens att samma kapitalbasmedel tillgodoräknas fler än ett företag i gruppen och att kapital

575

Prop. 2018/19:158 som skapats inom gruppen ökar kapitalbasen och därigenom ger en fel- aktig bild av företagets finansiella ställning. En beräkning av gruppsolvens beaktar också hur andra företag som ingår i samma grupp påverkar ett enskilt företag. Tilläggas bör dessutom att såväl försäkringsföretag som tjänstepensionskassor som står under grupptillsyn i dag omfattas av bestämmelser om gruppsolvens. Sammantaget bör tjänstepensionsföretag som ska omfattas av fullständig grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag omfattas av bestämmelser om gruppsolvens.

Lagstiftningsmodell

Bestämmelser om gruppsolvens infördes för försäkringsföretag när försäk- ringsgruppsdirektivet genomfördes i svensk rätt (prop. 1999/2000:99 s. 39). För understödsföreningar, bl.a. tjänstepensionskassor, infördes det inte några bestämmelser om gruppbaserat kapitalkrav eftersom under- stödsföreningar vid denna tidpunkt inte omfattades av några bestämmelser om kapitalkrav på enskild nivå (samma prop. s. 57). Bestämmelser om kapitalkrav på individuell nivå för tjänstepensionskassor infördes först när första tjänstepensionsdirektivet genomfördes i svensk rätt och som en följd av detta infördes också bestämmelser om ett gruppbaserat kapitalkrav (prop. 2004/05:165 s. 185 och 235). Dessa bestämmelser gäller fort- farande för tjänstepensionskassor.

I samband med genomförandet i svensk rätt av Solvens II-direktivet ersattes bestämmelserna för försäkringsföretag med nya bestämmelser om gruppsolvens. Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen ändrade då in- riktning, från att ta sikte på de enskilda försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp till att avse hela gruppen sedd som en helhet (prop. 2015/16:9 s. 394). Som anges i avsnitt 14.1.5 är syftet med grupptillsynen för tjänstepensionsföretag att denna tillsyn ska utgöra ett komplement till tillsynen över det enskilda företaget och vara särskilt inriktad på gruppen som helhet. Detta talar för att bestämmelserna om grupptillsyn för tjänste- pensionsföretag bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser för försäkringsföretag (19 kap. 16 § första stycket FRL).

Regeringen anser, i likhet med Finansinspektionen, att en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör utformas så att den nära överensstämmer med motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen. På så sätt framgår det tydligare att det är det tjänstepensionsföretag som det ska omfattas av fullständig grupptillsyn som bör se till att kapitalbasen uppfyller de krav som gäller på gruppnivå. Det leder även till att det tydligare framgår vilket kapitalkrav som ska gälla på gruppnivå, som Svensk Försäkring, Tjänstepensionsförbundet och Svenska Aktuarie- föreningen efterfrågar.

14.1.10Gruppsolvens – beräkning av kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå

Regeringens förslag: Beräkningen av kapitalbasen och kapitalkravet för en grupp som står under grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska beräknas enligt en sammanläggnings- och

avräkningsmetod. Om det är lämpligt, ska Finansinspektionen få

576

besluta att kapitalbasen och kapitalkravet i stället ska beräknas enligt en konsolideringsmetod, eller enligt en kombination av de metoderna.

Dotterföretag och företag där det finns ägarintressen ska som huvud- regel beaktas proportionellt i förhållande till aktieinnehavets storlek vid beräkningen av kapitalbas och kapitalkrav för en grupp. Om det finns särskilda skäl, ska innehav och ägarintressen få beaktas till en annan andel. Finansinspektionen ska besluta vilken proportionell andel som ska beaktas när det inte finns kapitalbindningar mellan vissa av före- tagen i en grupp.

Avdrag ska göras från den gruppbaserade kapitalbasen så att det inte sker en dubbelräkning av poster som ingår i kapitalbasen i flera företag i gruppen. Avdrag ska också göras för värden som skapats internt inom en grupp och som härrör från ömsesidig finansiering.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås inte att Finansinspektionen ska få besluta vilken proportionell andel som ska beaktas när det inte finns kapitalbind- ningar mellan vissa av företagen i en grupp.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att de grund- läggande principerna för sammanläggnings- och avräkningsmetoden bör framgå i skälen till bestämmelsen. Detta gäller framför allt hur kapital- basen och kapitalkravet på gruppnivå ska beräknas. Enligt inspektionen bör det även anges att den kapitalbas och det kapitalkrav som beräknas för ett tjänstepensionsföretag på enskild nivå ska användas som utgångspunkt för beräkningen av kapitalkrav och kapitalbas på gruppnivå och detta bör också gälla för företag som beräknar kapitalbas och kapitalkrav som enskilda företag enligt andra sektorsregler. Finansinspektionen bör, i likhet med i fråga om försäkringsföretag (19 kap. 19 § FRL), ha rätt att besluta vilken proportionell andel som ska beaktas när det inte finns några kapitalbindningar mellan företag i en grupp. Svensk Försäkring anser att det måste förtydligas hur olika typer av företag med skilda eller inga kapitalkrav ska hanteras i beräkningarna av kapitalbas och kapitalkrav. Svensk Försäkring anser även att bemyndigandet att meddela föreskrifter om beräkningen bör begränsas eller att det i skälen ges tydligare ledning för vilken typ av bestämmelser som kan komma att meddelas med stöd av bemyndigandet.

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

Enligt försäkringsrörelselagen gäller för företag som ingår i en grupp där det finns ett försäkringsföretag som är moderföretag till eller har ägar- intresse i åtminstone ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland eller försäkringsföretag som har en

Prop. 2018/19:158

577

Prop. 2018/19:158 gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat försäkrings- företag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredje- land, att den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvens- kapitalkravet ska beräknas enligt konsolideringsmetoden enligt artiklarna 230–232 i Solvens II-direktivet (19 kap. 17 § första stycket). Om det är lämpligt får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyn- dighet, besluta att den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet i stället ska beräknas enligt sammanläggnings- och avräkningsmetoden enligt artikel 233 i Solvens II-direktivet eller enligt en kombination av konsolideringsmetoden och sammanläggnings- och avräk- ningsmetoden (19 kap. 17 § andra stycket FRL).

Innan Finansinspektionen fattar beslut om att den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska beräknas en annan metod än konsolideringsmetoden, ska inspektionen samråda med berörda behöriga myndigheter och med den grupp som beslutet rör.

När konsolideringsmetoden används ska bestämmelserna i 7 kap. 2– 11 §§ försäkringsrörelselagen om kapitalbas gälla vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen (19 kap. 17 § tredje stycket FRL). Vid beräk- ningen av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvens- kapitalkravet ska ett anknutet företag beaktas proportionellt efter det inne- hav som ett visst företag har i det anknutna företaget. De typer av företag som avses är 1) försäkringsföretag som är moderföretag till eller har ägar- intresse i åtminstone ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, 2) försäkringsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat försäkrings- företag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredje- land eller 3) ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES som är moderföretag till ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES som är moderföretag till ett försäkringsföretag. Om särskilda skäl talar för det, får innehav och ägar- intressen beaktas till en annan andel (19 kap. 18 § FRL).

När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen besluta vilken proportionell andel som ska beaktas i följande fall: 1) då det inte finns kapitalbindningar mellan vissa av företagen i en grupp, 2) då en berörd behörig myndighet har bedömt att ett direkt eller indirekt innehav av röster eller kapital i ett företag ska räknas som ägarintresse på grund av att ett betydande inflytande utövas över det företaget, eller 3) då en berörd behörig myndighet har bedömt att ett företag är ett moderföretag på grund av att det utövar ett dominerande inflytande över ett annat företag (19 kap.

19§ första stycket FRL). Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut, ska inspektionen samråda med berörda behöriga myndigheter och den grupp som beslutet rör (19 kap. 19 § andra stycket FRL).

Vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen ska avdrag göras så att inte dubbelräkning sker av poster som ingår i kapitalbasen i flera före- tag i gruppen. Vid beräkningen ska avdrag också göras för värden som skapats internt inom gruppen och som härrör från ömsesidig finansiering (19 kap. 20 § FRL).

För försäkringsföretag finns ytterligare bestämmelser i Solvens II-för- ordningen om hur anknutna företag som inte är försäkringsföretag ska hanteras i solvensberäkningen för en försäkringsgrupp (artikel 329.1).

578

Detta gäller för anknutna företag som är kreditinstitut, värdepappers- företag (benämns i svensk rätt värdepappersbolag när de är svenskt bolag) eller finansinstitut (artikel 329.1 a), tjänstepensionsinstitut (artikel

329.1b), förvaltningsbolag (benämns i svensk rätt fondbolag när de är svenskt bolag, artikel 329.1 c), AIF-förvaltare (artikel 329.1 d) och icke- reglerade företag som bedriver finansiell verksamhet (artikel 329.1 e). Därutöver finns ytterligare bestämmelser om hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas i Finans- inspektionens föreskrifter (19 kap. 104 § 1 FRL och 13 kap. 3–17 §§ FFFS 2015:8).

För tjänstepensionskassor gäller att de ska ha en kapitalbas som är till- fredsställande med hänsyn till andra företag i försäkringsgruppen (grupp- baserad kapitalbas). När den gruppbaserade kapitalbasen bestäms ska 7 kap. 22 §, 24 a § första–tredje styckena och 26 § fjärde stycket första meningen den upphävda försäkringsrörelselagen (1982:713) tillämpas (26 d § första stycket UFL). Den gruppbaserade kapitalbasen ska uppgå till en nivå som är tillräcklig med hänsyn till andra företag i försäkrings- gruppen (gruppbaserad solvensmarginal). När den gruppbaserade solvens- marginalen bestäms ska 7 kap. 23 § den upphävda försäkringsrörelselagen tillämpas (26 d § andra stycket UFL).

En tjänstepensionskassa ska göra en beräkning av gruppbaserad kapital- bas och solvensmarginal för att bestämma den ekonomiska ställningen med hänsyn till andra företag i försäkringsgruppen. Beräkningen ska göras enligt en sammanläggnings- och avräkningsmetod. Om det finns skäl får beräkningen i stället göras enligt en konsolideringsmetod (26 e § första stycket UFL). Vid beräkningen ska dotterföretag eller intresseföretag som är försäkringsföretag beaktas proportionellt efter understödsföreningens innehav om inte särskilda skäl talar för att de beaktas till annan andel (26 e § tredje stycket UFL). Beräkningen ska särskilt tillgodose att avdrag från kapitalbasen görs för dels tillgångar som får ingå i kapitalbasen hos ett annat försäkringsföretag i försäkringsgruppen, dels värden som skapats internt inom gruppen (26 e § fjärde stycket UFL). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräk- ningsmetodernas användning och innehåll (26 e § femte stycket UFL).

Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om detta (Finansinspek- tionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2002:4] om gruppbaserad kapitalbas och solvensmarginal för försäkringsföretag och understöds- föreningar som ingår i en grupp, nedan FFFS 2002:4). Dessa föreskrifter gäller fortfarande för tjänstepensionskassor (punkt 3 i övergångs- bestämmelserna till Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2011:10] om gruppbaserad kapitalbas och solvensmarginal för försäkringsföretag som ingår i en grupp, nedan FFFS 2011:10).

Prop. 2018/19:158

579

Prop. 2018/19:158

580

Bestämmelser om kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå ska införas för tjänstepensionsföretag, med sammanläggnings- och avräkningsmetoden som huvudmetod

På samma sätt som i försäkringsrörelselagen och i lagen om understöds- föreningar bör det i den nya lagen om tjänstepensionsföretag införas bestämmelser om hur kapitalbas och kapitalkrav ska beräknas på grupp- nivå. Sådana bestämmelser är, som berörs i avsnitt 14.1.9, centrala för att det ska kunna följas upp att ett tjänstepensionsföretag har en tillräcklig kapitalbas även med beaktande av den gruppstruktur som tjänstepensions- företaget ingår i.

Det är inte möjligt att inom ramen för detta lagstiftningsärende föreslå någon helt ny metod för beräkning av kapitalbas och kapitalkrav på grupp- nivå för tjänstepensionsföretag. Detta talar för att det enligt bestämmel- serna för tjänstepensionsföretag bör gälla någon av de metoder som i dag tillämpas vid grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen eller vid tillsyn enligt konglomeratlagen, dvs. konsolideringsmetoden eller samman- läggnings- och avräkningsmetoden. Dessa metoder kan anpassas till tjänstepensionsföretag och de risker som kan bli aktuella utifrån de grupper som tjänstepensionsföretag kan tänkas ingå i.

Grunderna för konsoliderings respektive sammanläggnings- och avräk- ningsmetoden har utvecklats i flera lagstiftningsärenden (prop. 1999/2000:99 s. 37, prop. 2005/06:45 s. 126 f. och prop. 2015/16:9

s.422).

Konsolideringsmetoden utgår från koncernräkenskaper och dessa räken-

skaper visar gruppen som om den vore ett enda företag. Metoden kräver därmed att gruppen upprättar en sådan redovisning. En fördel med konsoli- deringsmetoden är att någon separat redovisning för tillsynsändamål inte behöver upprättas om de företag som ingår i gruppen är samma företag som konsolideras i koncernredovisningen. Några särskilda justeringar för dubbelt utnyttjande av kapital och internt skapat kapital behöver som regel inte heller göras, eftersom detta sker automatiskt i enlighet med koncern- redovisningsreglerna. En annan fördel är att den sammanställda redovis- ningen på vilken beräkningen baseras i regel är samma redovisning som är föremål för revisorsgranskning, vilket bidrar till uppgifternas tillförlit- lighet. Nackdelen med konsolideringsmetoden, i vart fall som huvud- metod, är att den bygger på att det finns en koncernredovisning för de företag som ingår i gruppen (prop. 2005/06:45 s. 127).

Sammanläggnings- och avräkningsmetoden innebär förenklat att kapitalbaser och kapitalkrav för gruppens företag, efter elimineringar för inbördes poster, läggs samman för att beräkna den gruppbaserade ekonom- iska ställningen. Någon särskild koncernredovisning för gruppen är där- med inte nödvändig eftersom beräkningen baseras på de individuella redo- visningarna för gruppens enskilda företag (samma prop.).

Konsolideringsmetoden är huvudmetod för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 17 § första stycket). Denna metod kräver dock ytterligare bestämmelser om hur den ska tillämpas och i Solvens II- direktivet (artiklarna 230–232), Solvens II-förordningen (artiklarna 335–

340)och Finansinspektionens föreskrifter (13 kap. FFFS 2015:8) finns detaljerade bestämmelser om detta. För att denna metod ska kunna tillämpas av tjänstepensionsföretag krävs därmed att det tas fram åtskilliga

ytterligare bestämmelser om metoden. Dessutom bör på samma sätt som Prop. 2018/19:158 för försäkringsföretag krävas att det finns en koncernredovisning eller

motsvarande sammanställning upprättad (13 kap. 15 § FFFS 2015:8). Sammanläggnings- och avräkningsmetoden har den fördelen att

metoden, som Finansinspektionen påpekar, utgår från de enskilda före- tagens kapitalbas och kapitalkrav, som sedan läggs samman för en kapital- bas och kapitalkrav som ska gälla för gruppen som helhet. Detta gäller, som Svensk Försäkring efterfrågar och Finansinspektionen poängterar, oavsett om de enskilda kraven på kapitalbas och kapitalkrav följer av den nya lagen om tjänstepensionsföretag, försäkringsrörelselagen eller någon annan finansiell lagstiftning. Denna metod kräver inte någon samlad redo- visning eller motsvarande uppställning för gruppen. Metoden kan dock kräva vissa ytterligare bestämmelser om hur tillämpningen ska se, men inte alls i samma omfattning som konsolideringsmetoden.

Vid genomförandet i svensk rätt av försäkringsgruppsdirektivet och konglomeratdirektivet ansågs att sammanläggnings- och avräknings- metoden bör vara huvudmetod för bestämmande av kapitalbas och kapital- krav, men att kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå, om det finns skäl, ska kunna beräknas enligt en konsolideringsmetod, eller för finansiella konglomerat genom en kombination av de båda metoderna (prop. 1999/2000:99 s. 38 och prop. 2005/06:45 s. 128).

Detta bör även gälla för tjänstepensionsföretag. Kapitalbasen och kapitalkravet för en grupp som står under grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör därmed beräknas enligt en samman- läggnings- och avräkningsmetod. Om det är lämpligt, bör Finans- inspektionen få besluta att kapitalbasen och kapitalkravet i stället ska beräknas enligt en konsolideringsmetod, eller enligt en kombination av metoderna. För ett beslut om att konsolideringsmetoden ska få användas bör det dock krävas att det först tas fram en robust konsolideringsmetod med tillhörande regelverk som kan antas ge en mer rättvisande bild av en grupps finansiella ställning än sammanläggnings- och avräkningsmetoden.

Grundläggande principer för beräkning av kapitalbas och kapitalkrav

Dessa grundläggande principer för beräkning av kapitalbas och kapital- krav på gruppnivå som i dag gäller för försäkringsföretag och tjänste- pensionskassor bör även gälla för tjänstepensionsföretag. I samband med att principerna infördes för försäkringsföretag uttalades att det i lag bör införas grundläggande bestämmelser som anger de viktiga principerna, men att de mer detaljerade kraven i stället bör anges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (prop. 1999/2000:99 s. 36–38 och prop. 2015/16:9 s. 421). Detta bör också gälla för tjänstepensionsföretag. För tjänstepensionsföretag bör det därmed införas generella bestämmelser som är utformade efter förebild av det som gäller för försäkringsföretag och tjänstepensionskassor om att dotterföretag ska beaktas efter innehavets storlek, att avdrag ska göras från kapitalbasen så att det inte görs en dubbelräkning av samma post i flera företag och att avdrag även ska göras för värden som skapats internt inom en grupp.

581

Prop. 2018/19:158 Enligt försäkringsrörelselagen gäller att när Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet ska inspektionen besluta vilken proportionell an- del som ska beaktas då det inte finns kapitalbindningar mellan vissa av företagen i en grupp (19 kap. 19 § första stycket 1). Regeringen anser, till skillnad från den bedömning som görs i promemorian, att det bör införas en motsvarande bestämmelse för grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. I den delen instämmer alltså regeringen med det som Finansinspektionen framför.

Behov av ytterligare bestämmelser

Även om det nu föreslås bestämmelser i lag, dels om vilken metod som ska användas för beräkningen av kapitalbas och kapitalkrav för en grupp, dels om vissa grundläggande principer för beräkningen, anser regeringen att det finns ett behov av ytterligare och mer detaljerade bestämmelser om hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas. Sådana bestämmelser bör få meddelas inom ramen för ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer.

Det finns anledning att, som Svensk Försäkring efterfrågar, närmare ange ramen för vilken typ av bestämmelser som bör kunna få meddelas inom ramen för ett sådant bemyndigande. För försäkringsföretag finns detaljerade bestämmelser om hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas både i Solvens II-förordningen (artiklarna 328–342) och i Finansinspektionens föreskrifter (13 kap. 3– 17 §§ FFFS 2015:8). Bestämmelserna för försäkringsföretag och tjänste- pensionsföretag bör i stort överensstämma med varandra eftersom ett tjänstepensionsföretag får anses vara i huvudsak utsatt för samma risker som ett försäkringsföretag i en motsvarande grupp. Dessutom är en av utgångspunkterna för de bestämmelser som föreslås att grupptillsynen enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag inte ska bli mindre om- fattande när ett försäkringsföretag omvandlas till ett tjänstepensions- företag (se avsnitt 14.1.2). I de föreskrifter som meddelas med stöd av det nu behandlade bemyndigandet torde alltså i allmänhet inte finnas skäl att ställa strängare krav på tjänstepensionsföretag än de krav som ställs på försäkringsföretag i motsvarande föreskrifter och i bestämmelserna i Solvens II-förordningen.

14.1.11Gruppsolvens – tillsyn över och övervakning av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet

Regeringens förslag: Den gruppbaserade kapitalbasen och det grupp- baserade kapitalkravet ska beräknas minst en gång per år. Beräk- ningarna ska utföras av det tjänstepensionsföretag som ska omfattas av fullständig grupptillsyn. Detta företag ska även rapportera resultatet av beräkningen till Finansinspektionen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen.

582

Det tjänstepensionsföretag som ansvarar för beräkning och rapport- ering av kapitalbas och kapitalkrav ska fortlöpande övervaka kapital- kravet för gruppen. Om det finns grundad anledning att anta att gruppens riskprofil har förändrats väsentligt sedan den senaste rapporteringen av kapitalkravet på gruppnivå, ska företaget göra en ny beräkning av detta krav och snarast möjligt rapportera resultatet till Finansinspektionen. Finansinspektionen ska under samma förutsätt- ningar få begära en förnyad beräkning av kapitalkravet.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorians förslag inte uttryckligen anges vilket företag som ska rapportera resultatet av beräkningen till Finansinspektionen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen påpekar att det inte uttryckligen anges vilket företag som ska rapportera resultatet av beräk- ningen av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapital- kravet. Svensk Försäkring anser att Finansinspektionen inte bör kunna be- gära en rapportering på gruppnivå med kortare tidsintervall än ett år efter- som den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet enligt förslaget ska beräknas minst en gång per år. Inte heller bör företagen av andra skäl än de som anges i promemorian behöva beräkna kapitalbas och kapitalkrav oftare än en gång per år.

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

För försäkringsföretag gäller att den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska beräknas minst en gång per år. Beräkningarna ska utföras av försäkringsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett försäkringsföretag, en EES-försäk- ringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, ett försäkrings- företag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkrings- givare från tredjeland eller ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES som är moderföretag till ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES som är moder- företag till ett försäkringsföretag (19 kap. 32 § FRL). Om det i toppen av en grupp finns ett försäkringsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, ett försäkringsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat försäk- ringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, ska det företaget rapportera resultatet av beräkningarna av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet och väsentliga uppgifter som ligger till grund för dem till grupptillsyns- myndigheten. Om det i toppen av en grupp finns ett försäkringsholding-

Prop. 2018/19:158

583

Prop. 2018/19:158 företag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holding- företag med huvudkontor inom EES, ska i stället det moderföretaget ansvara för rapporteringen (19 kap. 33 § första stycket FRL).

584

Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, efter att ha hört berörda behöriga myndigheter och gruppen, bestämma att ett annat företag i gruppen ska ansvara för rapporteringen (19 kap. 33 § andra stycket FRL). Det företag som ska ansvara för rapporteringen ska fortlöpande övervaka solvenskapitalkravet för gruppen. Om det finns grundad anledning att anta att gruppens riskprofil förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen av solvenskapitalkravet på gruppnivå, ska företaget göra en ny beräkning av detta krav och snarast möjligt rapportera denna till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Finansinspektionen får under samma förutsätt- ningar begära en förnyad beräkning av solvenskapitalkravet (19 kap. 34 § FRL). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen av resultatet av beräkningarna av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet och väsentliga uppgifter som ligger till grund för dem till grupptillsynsmyndigheten (19 kap. 104 § 3 FRL).

För tjänstepensionskassor gäller enligt den upphävda lagen om under- stödsföreningar (26 f § första stycket) att de ska upprätta och till Finans- inspektionen ge in en särskild redovisning som omfattar försäkrings- gruppen (gruppbaserad redovisning). En gruppbaserad redovisning ska bl.a. innehålla en beräkning av gruppbaserad kapitalbas och solvens- marginal (26 f § andra stycket UFL). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den gruppbaserade redovisningens utformning och innehåll samt när handlingarna ska ges in till Finansinspektionen (26 f § tredje stycket UFL). Tjänstepensionskassor ska årligen, om undantag inte beviljats, lämna en redovisning av grupp- baserad kapitalbas och solvensmarginal till Finansinspektionen (2 § FFFS 2002:4 och punkt 3 i övergångsbestämmelserna till FFFS 2011:10).

Hur ofta ska den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet beräknas?

Samma krav bör gälla för tjänstepensionsföretag i fråga om tidsintervallet för beräkning av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet som i dag gäller för försäkringsföretag och tjänstepensions- kassor. Den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapital- kravet ska därför beräknas minst en gång per år.

Regeringen anser, till skillnad från Svensk Försäkring, att företaget bör göra en ny beräkning av detta krav och snarast möjligt rapportera resultatet till Finansinspektionen om det finns grundad anledning att anta att gruppens riskprofil har förändrats väsentligt sedan den senaste rapporteringen av kapitalkravet på gruppnivå. Finansinspektionen ska under samma förutsättningar få begära en förnyad beräkning av kapital- kravet. Det är den ordning som i dag gäller enligt försäkringsrörelselagen.

Bestämmelser med den innebörden bör införas även i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Vilket företag ska ansvara för beräkningarna?

Det behövs en bestämmelse som anger vilket företag som ska ansvara för beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet. För tjänstepensionsföretag bör det därför införas en bestäm- melse som är utformad efter förebild av motsvarande bestämmelse för försäkringsföretag (19 kap. 32 § FRL).

Vissa skillnader bör dock gälla i förhållande till det som gäller enligt försäkringsrörelselagen. Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen har sin grund i Solvens II-direktivet, som är ett fullharmoniseringsdirektiv. Dessa bestämmelser är anpassade till att det i en grupp kan finnas företag som har hemvist i olika länder och för att hantera detta finns bestämmelser om hur olika berörda myndigheter ska samverka i grupptillsynen över försäk- ringsföretag. För gruppbaserad kapitalbas och gruppbaserat solvens- kapitalkrav gäller att dessa i vissa fall ska beräknas av ett försäkrings- holdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES. (19 kap. 32 § andra meningen FRL). För vissa grupper kan det därmed vara ett företag som har hemvist i ett annat land inom EES som ska ansvara för beräkningarna av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet, trots att försäkringsföretaget som ska omfattas av fullständig grupptillsyn har sitt hemvist i Sverige.

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om grupptillsyn och därmed finns det inte heller några bestämmelser om sam- verkan mellan olika berörda myndigheter för denna typ av tillsyn. En modell där ett företag som inte har hemvist i Sverige ska vara ansvarig för beräkningar av kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå är därför inte lämplig för tjänstepensionsföretag. Bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör i stället utformas så att det alltid är det tjänste- pensionsföretag som ska omfattas av fullständig grupptillsyn som ska beräkna den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapital- kravet.

Rapportering

Även tjänstepensionsföretag bör rapportera resultatet av beräkningarna av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet till Finansinspektionen.

Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen anger att det är företaget i toppen gruppen som ska rapportera resultatet, vilket kan vara ett försäk- ringsföretag som ska omfattas av fullständig grupptillsyn (19 kap. 33 § första stycket första meningen). För vissa grupper är det dock ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES som ska ansvara för rapporteringen (19 kap. 33 § första stycket andra meningen FRL).

På samma sätt som anges beträffande vilket företag som ska utföra beräkningarna är det inte heller lämpligt att ett företag som inte har hem- vist i Sverige ska rapportera resultatet av beräkningarna. Regeringen anser därmed att det, till skillnad från i promemorians förslag och i enlighet med

Prop. 2018/19:158

585

Prop. 2018/19:158 det Finansinspektionen framför, i lag bör anges vilket företag som ska rapportera resultatet till grupptillsynsmyndigheten. Mest lämpligt är att samma företag som ska ansvara för beräkningarna också ska rapportera resultaten till Finansinspektionen, som alltid kommer att vara gruptillsyns- myndighet (se avsnitt 14.1.6).

Enligt försäkringsrörelselagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om innehållet i samt omfatt- ningen och fullgörandet av rapporteringen (19 kap. 104 § 3). För tjänste- pensionskassor gäller att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den gruppbaserade redovisningens utformning och innehåll samt när handlingarna ska ges in till Finans- inspektionen (26 f § tredje stycket UFL). Motsvarande bör gälla för tjänstepensionsföretag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därmed få meddela föreskrifter om innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen.

Övervakning av kapitalkrav på gruppnivå

Ett tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp torde i huvudsak befinna sig i samma situation och vara utsatt för samma risker som ett försäkrings- företag i en motsvarande grupp. Det bör därmed införas bestämmelser i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om övervakning av kapitalkravet på gruppnivå, om att företaget som ansvarar för rapporteringen i vissa fall ska göra en ny beräkning och rapportera resultatet till Finansinspektionen samt om att Finansinspektionen i vissa fall kan begära en ny beräkning. Bestämmelserna bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (19 kap. 34 §).

14.1.12 Gruppsolvens – kapitaltillägg och åtgärder om en grupp inte uppfyller kapitalkravet

	Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få besluta om kapital-
	tillägg på gruppnivå om det finns brister i gruppens företagsstyrnings-
	system eller om det gruppbaserade kapitalkravet inte stämmer överens
	med gruppens riskprofil.
	Om en grupp inte uppfyller det gruppbaserade kapitalkravet eller om
	det finns risk för gruppen inom tre månader inte kommer att uppfylla
	kravet, ska ett tjänstepensionsföretag som står under grupptillsyn med
	avseende på gruppsolvens underrätta Finansinspektionen omgående.
	Finansinspektionen ska ha samma befogenheter att ingripa mot ett
	tjänstepensionsföretag som inte uppfyller det gruppbaserade kapital-
	kravet som mot ett tjänstepensionsföretag som på enskild nivå inte upp-
	fyller de kapitalkrav som gäller på den nivån.
	Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få
	meddela föreskrifter om innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell
	saneringsplan.

	Utredningen behandlar inte frågan.
	Remissinstanserna tar inte upp frågan.
	Promemorians förslag överensstämmer huvudsak med regeringens
586	förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att

det bemyndigande som föreslås i promemorian inte omfattar föreskrifter om innehållet i en finansiell saneringsplan.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att det bör förtyd- ligas om det som gäller enligt försäkringsrörelselagen om förlängd tids- frist, underrättelse och finansiell saneringsplan även ska gälla om det gruppbaserade kapitalkravet för tjänstepensionsföretag inte uppfylls. Svensk Försäkring anser att möjligheten att besluta om kapitaltillägg måste tydliggöras. Detta gäller framför allt för de fall kapitalkravet inte stämmer överens med gruppens riskprofil. Enligt Svensk Försäkring bör även att möjligheten att besluta om kapitaltillägg begränsas till att, på samma sätt som enligt bestämmelserna på om kapitalkravet för ett enskilt tjänstepensionsföretag, gälla om riskprofilen avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av det gruppbaserade kapitalkravet.

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

För försäkringsföretag gäller att Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, får besluta om ett kapitaltillägg utöver det grupp- baserade solvenskapitalkravet, om detta kapitalkrav inte stämmer överens med gruppens riskprofil eller om företagsstyrningssystemet avviker väsentligt från lagkraven (19 kap. 29 § FRL). Vid bedömningen av om gruppens riskprofil stämmer överens med det gruppbaserade solvens- kapitalkravet ska Finansinspektionen särskilt beakta om sådana omstän- digheter som kan föranleda ett kapitaltillägg för ett enskilt företag före- ligger med avseende på gruppen (19 kap. 29 § andra stycket FRL). De närmare bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om kapitaltillägg för ett enskilt företag ska gälla för ett beslut om kapitaltillägg på gruppnivå (19 kap. 29 § tredje stycket FRL).

Om en grupp inte uppfyller det gruppbaserade solvenskapitalkravet eller om det finns risk för en sådan brist inom tre månader, ska ett försäk- ringsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland eller försäkringsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat försäkringsföretag, en EES- försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland eller ett försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES som är moderföretag till ett försäkringsföretag, underrätta grupptillsynsmyndigheten omgående. Grupptillsynsmyndig- heten ska informera berörda myndigheter. Gruppens situation ska analys- eras inom tillsynskollegiet (19 kap. 35 § första stycket FRL). Bestämmel- serna i försäkringsrörelselagen om ingripanden vid bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet av ett enskilt företag, om åtgärdsplan, förlängd tidsfrist, underrättelse och finansiell saneringsplan ska gälla i tillämpliga delar vid en brist på gruppnivå (19 kap, 35 § andra stycket FRL). Reger- ingen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela före- skrifter om innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan (19 kap. 104 § 4). Finansinspektionen har för försäkringsföretag meddelat

Prop. 2018/19:158

587

Prop. 2018/19:158

588

föreskrifter om åtgärdsplan och finansiell saneringsplan (12 kap. FFFS 2015:8).

För tjänstepensionskassor finns det inte några bestämmelser om kapital- tillägg på gruppnivå eller åtgärder vid bristande efterlevnad av kapital- kravet för gruppen.

Kapitaltillägg på gruppnivå

Enligt förslaget i avsnitt 13.1.2 ska Finansinspektionen få besluta om ett tillägg till det riskkänsliga kapitalkravet (kapitaltillägg) för ett tjänstepen- sionsföretag på enskild nivå. Ett sådant beslut ska få fattas om tjänstepen- sionsföretagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet eller om före- tagets företagsstyrningssystem uppvisar vissa allvarliga brister. Det före- slås även ett gruppbaserat kapitalkrav (se avsnitt 14.1.9) och Finansinspek- tionen bör ha samma möjlighet att besluta om kapitaltillägg på gruppnivå om det gruppbaserade kapitalkravet inte stämmer överens med gruppens riskprofil eller om det finns brister i gruppens företagsstyrningssystem. Detta gäller i dag enligt försäkringsrörelselagen när Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet (19 kap. 29 § FRL). En motsvarande bestämmelse bör införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag och den bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelse- lagen (19 kap. 29 §).

Finansinspektionen ska enligt förslaget därmed få besluta om ett kapital- tillägg utöver det gruppbaserade kapitalkravet, om detta kapitalkrav inte stämmer överens med gruppens riskprofil. Finansinspektionen ska också få besluta om kapitaltillägg om företagets företagsstyrningssystem avviker väsentligt från de grundläggande kraven för ett tjänstepensionsföretags företagsstyrningssystem, samtidigt som avvikelserna medför att företaget inte kan garantera en korrekt identifiering, mätning, övervakning, hante- ring och rapportering av de risker som företaget exponeras för eller kan komma att bli exponerat för och det är osannolikt att bristerna kan åtgärdas inom skälig tid.

I båda dessa situationer är ett beslut om kapitaltillägg en åtgärd som syftar till att återställa skyddet för de som kan komma att omfattas av ett pensionsåtagande, till den nivå av skydd som det riskbaserade kapital- kravet är tänkt att ge. Hur denna bedömning ska göras i det enskilda fallet är något som bör överlämnas till rättstillämpningen. Det är därmed inte lämpligt att, som Svensk Försäkring efterfrågar, i lag närmare ange när Finansinspektionen ska få besluta om kapitaltillägg. Motsvarande bestäm- melser i försäkringsrörelselagen torde dock kunna ge vägledning om hur bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska tillämpas.

Svensk Försäkring anser även att möjligheten att besluta om kapital- tillägg bör begränsas till om riskprofilen avviker väsentligt, på samma sätt som enligt bestämmelserna på enskild nivå. I försäkringsrörelselagen finns det inte någon sådan begränsning på gruppnivå (19 kap. 29 § jämförd med 17 kap. 24 § 1 FRL). Regeringen anser att det inte heller bör införas någon sådan begräsning i den nya lagen.

Underrättelse till Finansinspektionen

En grundläggande förutsättning för att grupptillsynen ska vara ändamåls- enlig och effektiv är att Finansinspektionen i ett tidigt skede får kännedom om att en grupp inte uppfyller det gruppbaserade kapitalkravet eller att det finns en risk för detta. För att säkerställa att Finansinspektionen får denna information bör det tjänstepensionsföretag som ansvarar för beräkning och rapportering av det gruppbaserade kapitalkravet vara skyldigt att anmäla till Finansinspektionen om gruppen inte uppfyller kapitalkravet. En sådan skyldighet bör också gälla om det finns risk för att gruppen inom tre månader inte kommer att uppfylla det gruppbaserade kapitalkravet. Motsvarande gäller vid grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 35 §). Det bör därför införas en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag och den bör utformas efter förebild av bestäm- melsen i försäkringsrörelselagen.

Finansinspektionens möjligheter att ingripa

För att grupptillsynen ska fylla sitt syfte och säkerställa skyddet för de som omfattas av ett pensionsåtagande krävs att Finansinspektionen har möj- lighet att ingripa när inspektionen har fått kännedom om att en grupp inte uppfyller det gruppbaserade kapitalkravet. Finansinspektionen bör i prin- cip ha samma möjligheter att ingripa när en grupp inte uppfyller det grupp- baserade kapitalkravet som när det enskilda företaget inte uppfyller det kapitalkrav som gäller på enskild nivå. Detta överensstämmer i huvudsak med det som gäller enligt försäkringsrörelselagen när en grupp inte upp- fyller det gruppbaserade solvenskapitalkravet (19 kap. 35 §). De bestäm- melser om ingripande mot ett tjänstepensionsföretag på enskild nivå som föreslås (se avsnitt 13.2) bör därmed gälla även för ingripanden på grupp- nivå. Som Finansinspektionen efterfrågar bör detta i tillämpliga delar gälla bestämmelserna om åtgärdsplan, förlängd tidsfrist, underrättelse och finansiell saneringsplan.

På samma sätt som gäller enligt försäkringsrörelselagen bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

14.1.13Gruppsolvens för tjänstepensionsföretag som är dotterföretag till vissa typer av holdingföretag

Regeringens förslag: När ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag till ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänste- pensionsföretaget var ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, ska beräkningen av gruppsolvens göras med hänsyn även till det moderföretaget. Beräkningen ska göras enligt de bestäm- melser som gäller för tjänstepensionsföretag.

Vid beräkningen ska moderföretaget behandlas som ett tjänstepen- sionsföretag som omfattas av bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om kapitalbasens sammansättning och risk- känsligt kapitalkrav.

Prop. 2018/19:158

589

Prop. 2018/19:158

590

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas för dessa grupper.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas några särskilda bestämmelser om hur gruppsolvens ska beräknas för företag inom gruppen som omfattas av bestämmelser om kapitalbas och kapitalkrav på enskild nivå enligt andra sektorsbestämmelser.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska bestämmelserna gälla bara för ett blandat finansiellt holdingföretag i de nya svenska nationella konglo- merat som enligt promemorians föreslag ska regleras i lagen om finansiella konglomerat.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att det saknas bestämmelser om hur man ska hantera moderföretag som är reglerade företag enligt andra sektorsregler. Det bör enligt inspektionen förtydligas att det för moderföretag och anknutna företag som beräknar kapitalbas och kapitalkrav som enskilda företag enligt andra sektorsregler, är det denna kapitalbas och detta kapitalkrav på enskild nivå som ska användas även vid beräkningen av kapitalkravet på gruppnivå enligt sammanläggnings- och avräkningsmetoden.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Gällande rätt

Enligt försäkringsrörelselagen gäller att när ett försäkringsföretag är dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES, ska beräkningen av gruppsolvens göras med hänsyn även till försäkringsholdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföre- taget. Beräkningen ska göras enligt bestämmelserna om beräkning av det gruppbaserade kapitalkravet för försäkringsföretag (19 kap. 36 § första stycket FRL). Vid beräkningen ska moderföretaget hanteras som ett försäkringsföretag som omfattas av bestämmelserna om solvenskapital- krav och villkor för medräkning av poster i kapitalbasen (19 kap. 36 § andra stycket FRL).

För tjänstepensionskassor finns det inte några bestämmelser om hur gruppsolvens ska beräknas när moderföretaget är ett försäkringsholding- företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag.

Bestämmelser om gruppsolvens för företag som inte är tjänstepensionsföretag

Som anges i avsnitten 14.1.1 och 14.1.2 är utgångspunkten för de bestäm- melser om grupptillsyn som föreslås att grupptillsynen inte ska upphöra

eller minska i omfattning om ett försäkringsföretag omvandlas till ett tjänstepensionsföretag. Detta bör gälla såväl för de företag som om- vandlas, som för andra företag i gruppen. Därmed bör det i den nya lagen om tjänstepensionsföretag införas bestämmelser om hur gruppsolvens ska beräknas för vissa typer av företag i en grupp som inte är tjänstepensions- företag.

Företag som omfattas av bestämmelser om kapitalbas och kapitalkrav enligt andra sektorsbestämmelser

I avsnitt 14.1.10 föreslås att gruppsolvens ska beräknas enligt en samman- läggnings- och avräkningsmetod. Som Finansinspektionen påpekar inne- bär detta att kapitalbasen och kapitalkravet på enskild nivå ska användas vid solvensberäkning på gruppnivå för moderföretag och anknutna företag som beräknar kapitalbas och kapitalkrav som enskilda företag enligt andra sektorsbestämmelser. Det innebär att det inte behöver införas några sär- skilda bestämmelser om hur gruppsolvensen ska beräknas för företag inom gruppen som omfattas av bestämmelser om kapitalbas och kapitalkrav på enskild nivå enligt andra sektorsbestämmelser.

När moderföretaget är ett försäkringsholdingföretag

I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om gruppsolvens när ett försäkringsföretag är dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES (19 kap. 36 §). Ett tjänstepensionsföretag kan vara dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag. Som närmare utvecklas i avsnitt 14.1.3 kommer ett försäkringsholdingföretag i en sådan grupp att ha i vart fall ytterligare ett dotterföretag som är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland. Ett tjänstepensionsföretag i en sådan grupp kommer, i enlighet med förslaget i det avsnittet, att undantas från grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det behöver därmed inte införas några bestäm- melser i den lagen om hur gruppsolvens ska beräknas om ett tjänste- pensionsföretag är dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag.

När moderföretaget är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag

Som utvecklas i avsnitt 14.1.3 uppkommer en särskild situation om ett försäkringsholdingföretag bara har ett försäkringsföretag som dotter- företag och detta dotterföretag omvandlas till tjänstepensionsföretag.

Om ett tjänstepensionsföretag i en sådan grupp i stället var ett försäk- ringsföretag skulle grupptillsyn utövas enligt försäkringsrörelselagen. För en sådan grupp, där det inte finns något försäkringsföretag, föreslås i av- snitt 14.1.3 att grupptillsyn ska utövas över tjänstepensionsföretaget om moderföretaget är sådant att det skulle ha varit ett försäkringsholding- företag om tjänstepensionsföretaget i stället var ett försäkringsföretag. För denna situation bör det även införas en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om hur gruppsolvens ska beräknas för det företag som skulle ha varit ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensions- företaget i stället var ett försäkringsföretag. Bestämmelsen bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen

Prop. 2018/19:158

591

Prop. 2018/19:158 (19 kap. 36 §). Detta innebär att ett sådant moderföretag vid beräkning av gruppbaserad kapitalbas och gruppbaserat kapitalkrav ska behandlas som ett tjänstepensionsföretag som omfattas av bestämmelser om riskkänsligt kapitalkrav och kapitalbas.

När moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag och grupptillsyn ska utövas enligt försäkringsrörelselagen

I försäkringsrörelselagen finns även bestämmelser om hur gruppsolvens ska beräknas när ett försäkringsföretag är dotterföretag till ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES (19 kap. 36 §). Ett tjänstepensionsföretag kan vara dotterföretag till ett blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelse- lagen. Som närmare utvecklas i avsnitt 14.1.3 kommer det i en sådan grupp att finnas minst ett försäkringsföretag och grupptillsyn ska då utövas enligt försäkringsrörelselagen, i och för sig enligt olika bestämmelser beroende på var moderföretaget, det blandade finansiella holdingföretaget, har sitt huvudkontor. Ett tjänstepensionsföretag i en sådan grupp kommer, i enlig- het med förslaget i det avsnittet, inte att omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det behöver därmed inte införas några bestämmelser i den lagen om hur gruppsolvens ska beräknas när ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag till ett blandat finansiellt holding- företag som omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen.

När moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag och grupptillsyn ska utövas enligt lagen om tjänstepensionsföretag

I avsnitt 14.2.2 föreslås att tjänstepensionsföretag ska vara ett reglerat före- tag och tillhöra försäkringssektorn enligt de bestämmelser som styr den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat. Som närmare utvecklas i avsnitt 14.1.2 kan det därmed finnas grupper där moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag även om det inte finns ett försäk- ringsföretag i gruppen. En sådan grupp, där det inte finns något försäk- ringsföretag, kommer inte att omfattas grupptillsyn enligt försäkrings- rörelselagen. Om ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag till ett blandat finansiellt holdingföretag ska, enligt förslaget i avsnitt 14.1.2, grupptillsyn utövas enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. För denna situation bör det införas en bestämmelse om hur gruppsolvens ska beräknas för det blandade finansiella holdingföretaget. Bestämmelsen bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen. Detta innebär att ett sådant moderföretag vid beräkning av gruppbaserad kapital- bas och gruppbaserat kapitalkrav ska behandlas som ett tjänstepensions- företag som omfattas av bestämmelser om riskkänsligt kapitalkrav och kapitalbas.

Behov av ytterligare bestämmelser

I avsnitt 14.1.10 föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om hur den grupp- baserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas. Även för de grupper där ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag till ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensions-

592

företaget var ett försäkringsföretag eller till ett blandat finansiellt holding- Prop. 2018/19:158 företag bör det finnas ett behov av ytterligare bestämmelser som rör detta.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas för dessa grupper.

14.1.14Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp

Regeringens förslag: Väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp ska minst en gång per år rapporteras till Finansinspektionen. Även transaktioner som gjorts med fysiska personer som har nära förbindelser med något företag inom gruppen ska rapporteras. Om en transaktion har en mycket betydande omfattning, ska den rapporteras snarast möjligt. Rapportering av väsentliga risk- koncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp ska göras av det tjänstepensionsföretag som ska omfattas av fullständig grupp- tillsyn.

Finansinspektionen ska för varje enskild grupp besluta vilka dessa riskkoncentrationer och transaktioner är och lämpliga tröskelvärden för dem.

Tröskelvärdena ska baseras på kapitalkrav eller försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden och hänsyn ska tas till gruppens struktur och riskhanteringssystem. Inspektionen ska, innan dessa beslut fattas, ha hört gruppen.

Vid bedömningen av riskkoncentrationer ska Finansinspektionen beakta risker för spridning inom gruppen, intressekonflikter och riskernas nivå och omfattning.

Finansinspektionen ska i vissa fall få besluta att ett företag inte ska behöva rapportera väsentliga riskkoncentrationer och betydande trans- aktioner inom en grupp till inspektionen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka upplysningar som ett tjänstepensions- företag ska lämna till Finansinspektionen när det gäller väsentliga risk- koncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska det även tas in en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna sådana upplysningar.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorians förslag används termen reglerad enhet i bestäm- melsen om undantag från kravet på tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen föreslår att det i lag in- förs definitioner av begreppen riskkoncentrationer och interna transak-

593

Prop. 2018/19:158 tioner. Inspektionen anser även att det bör förtydligas hur begreppet regle- rad enhet förhåller sig till begreppet reglerat företag. Det bör även framgå att ett holdingföretag inte kan vara en reglerad enhet enligt konglomerat- lagen.

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

För försäkringsföretag gäller enligt försäkringsrörelselagen att väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner av vissa slag inom en grupp ska minst en gång per år rapporteras till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Vilka dessa slag av riskkoncen- trationer och transaktioner är ska, tillsammans med lämpliga tröskel- värden, beslutas av Finansinspektionen för varje enskild grupp. Tröskel- värdena ska baseras på solvenskapitalkrav eller försäkringstekniska avsätt- ningar eller båda dessa värden och hänsyn ska tas till gruppens struktur och riskhanteringssystem. Inspektionen ska, innan dessa beslut meddelas, ha hört berörda behöriga myndigheter och gruppen (19 kap. 37 § första stycket FRL). Vid bedömningen av riskkoncentrationer ska Finansinspek- tionen beakta risker för spridning inom gruppen, intressekonflikter samt riskernas nivå och omfattning (19 kap. 37 § andra stycket FRL). Även transaktioner som gjorts med fysiska personer som har nära förbindelser med något företag inom gruppen ska rapporteras (19 kap. 37 § tredje stycket FRL). Om en transaktion har en mycket betydande omfattning, ska den rapporteras snarast möjligt (19 kap. 37 § fjärde stycket FRL).

Rapporteringen av väsentliga riskkoncentrationer och betydande trans- aktioner inom en grupp ska göras av det försäkringsföretag som finns i toppen av gruppen eller om det inte finns ett sådant företag, av det försäk- ringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holding- företag som Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyn- dighet, bestämmer efter att ha hört berörda behöriga myndigheter och gruppen (19 kap. 38 § första stycket FRL). Skyldigheten att rapportera gäller dock inte om Finansinspektionen beslutat att inte tillämpa bestäm- melserna om rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp (19 kap. 38 § andra stycket FRL).

Om det i en grupp finns ett yttersta moderföretag som omfattas av reglerna i konglomeratlagen får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta att på nivån för detta dotterföretag inte tillämpa bestämmelserna om tillsyn avseende riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp (19 kap. 39 § första stycket FRL). Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut ska inspektionen samråda med de behöriga myndigheter som berörs av beslutet (19 kap. 39 § andra stycket FRL).

Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, även besluta att tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp inte ska utövas på nivån för ett försäkringsföretag eller på nivån för det försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag, som är ett anknutet företag till en reglerad enhet eller självt är en reglerad enhet eller ett blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av konglomerat- lagen (19 kap. 40 § FRL).

594

För försäkringsföretag finns ytterligare bestämmelser om rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp i Solvens II-för- ordningen (artiklarna 376 och 377).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen när det gäller väsentliga riskkoncentrationer och be- tydande transaktioner av visst slag inom en grupp (19 kap. 104 § 5 FRL).

För tjänstepensionskassor finns bestämmelser om god kontroll över affärshändelser. En tjänstepensionskassa som ingår i en försäkringsgrupp ska ha en god kontroll över affärshändelser och avtal med andra företag inom försäkringsgruppen samt deras påverkan på föreningens ekonomiska ställning, så att föreningens förmåga att fullgöra sina förpliktelser inte äventyras (26 c § första stycket UFL). Detta gäller även affärshändelser och avtal mellan understödsföreningen och en fysisk person som har ett kvalificerat innehav i eller en nära förbindelse med ett företag inom försäk- ringsgruppen. I fråga om vad som är en nära förbindelse eller ett kvalifi- cerat innehav tillämpas 1 kap. 9 c och 9 i §§ den upphävda försäkrings- rörelselagen (1982:713) (26 c § andra stycket UFL). En understöds- förening som ingår i en försäkringsgrupp ska upprätta och till Finans- inspektionen ge in en särskild redovisning som omfattar försäkrings- gruppen (gruppbaserad redovisning) (26 f § första stycket UFL). En gruppbaserad redovisning ska innehålla en sammanställning av sådana väsentliga affärshändelser och avtal med andra företag inom försäkrings- gruppen och mellan understödsföreningen och en fysisk person som har ett kvalificerat innehav i eller en nära förbindelse med ett företag inom försäkringsgruppen. Redovisningen ska även innehålla en beräkning av gruppbaserad kapitalbas och solvensmarginal (26 f § andra stycket UFL). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den gruppbaserade redovisningens utformning och inne- håll samt när handlingarna ska ges in till Finansinspektionen (26 f § tredje stycket UFL).

Bestämmelser om riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp bör införas

Syftet med bestämmelser om grupptillsyn är att tillsynsmyndigheten ska kunna bilda sig en uppfattning om ett företags finansiella ställning i en gruppstruktur och hur ett enskilt företag i en grupp kan komma att påverkas av andra företag som ingår i gruppen (se avsnitt 14.1.1). Bestäm- melser om rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp tjänar det syftet och är på samma sätt som bestämmelser om gruppsolvens en viktig del av grupptillsynen. Finansinspektionen bör ha samma möjligheter att bilda sig en uppfattning om struktur och finansiell ställning i en grupp där det ingår tjänstepensionsföretag som i en grupp där det ingår försäkringsföretag eller tjänstepensionskassor. Även tjänste- pensionsföretag bör därmed omfattas av bestämmelser om rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp, i likhet med det som i dag gäller för både försäkringsföretag och tjänstepensionskassor.

Prop. 2018/19:158

595

Prop. 2018/19:158 På motsvarande sätt som gäller för försäkringsföretag, bör Finans- inspektionen i vissa fall få besluta att ett företag inte ska behöva rapportera väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp till inspektionen.

Bestämmelserna för tjänstepensionskassor infördes när försäkrings- gruppsdirektivet genomfördes i svensk rätt och motsvarade de bestäm- melser som infördes samtidigt för försäkringsföretag (prop. 1999/2000:99 s. 71 f.). Bestämmelserna för försäkringsföretag ersattes av nya bestäm- melser om riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp när Solvens II-direktivet genomfördes i svensk rätt (prop. 2015/16:9). De mer moderna bestämmelserna i försäkringsrörelselagen är en lämplig förebild för de bestämmelser som nu ska införas för tjänstepensionsföretag.

I likhet med det som gäller i dag enligt försäkringsrörelselagen bör Finansinspektionen för varje enskild grupp få besluta om vilka risk- koncentrationer och transaktioner som ska rapporteras. Inspektionen bör också få fastställa tröskelvärden. Dessa tröskelvärdena bör baseras på kapitalkrav eller försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden och hänsyn ska tas till gruppens struktur och riskhanteringssystem. Finansinspektionen bör höra gruppen innan den fattar beslut.

Skillnader gentemot bestämmelserna i försäkringsrörelselagen

Som anges i avsnitt 14.1.2 ska utgångspunkten för de bestämmelser som föreslås för tjänstepensionsföretag vara att de bestämmelserna först ska gälla om bestämmelserna i försäkringsrörelselagen inte är tillämpliga. Grupptillsynen enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag kommer därmed att vara nära anknuten och beroende av hur grupptillsyn ska utövas enligt försäkringsrörelselagen. Bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen bör därför i så stor utsträckning som möjligt överensstämma med motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen.

I försäkringsrörelselagen finns i en och samma bestämmelse, dels krav som riktar sig till de företag som ska omfattas av grupptillsyn, dels bestäm- melser som rör Finansinspektionens tillsyn (19 kap. 37 §). Till skillnad från det som föreslås i promemorian anser regeringen att detta bör regleras i olika bestämmelser. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför införas två bestämmelser om väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp, en som reglerar skyldigheten för tjänstepensionsföretagen och en som reglerar Finansinspektionens tillsyn.

Regeringen anser, till skillnad från Finansinspektionen, att det inte be- höver införas definitioner av vad som avses med riskkoncentrationer och interna transaktioner. Genom att Finansinspektionen enligt förslaget ska få rätt att för varje grupp besluta om vilka riskkoncentrationer och transak- tioner inom gruppen som ska rapporteras skapas en tillräckligt tydlig reglering av det som ska rapporteras. De definitioner av betydande riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom gruppen som gäller för försäkringsföretag enligt Solvens II-förordningen är också allmänt hållna (se artiklarna 376.1 och 377.1 i förordningen). Enligt regeringens uppfattning skulle det inte underlätta förståelsen eller tillämpningen av den nya lagen om tjänstepensionsföretag om det införs motsvarande defini- tioner i den lagen.

596

I vissa delar behöver bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepen- sionsföretag avvika från motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelse- lagen. Detta gäller framför allt bestämmelserna för tillsynsmyndigheten, Finansinspektionen. Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om risk- koncentrationer och transaktioner inom en grupp har sin grund i Solvens II-direktivet, som är ett fullharmoniseringsdirektiv. Solvens II- direktivet innehåller flera bestämmelser om hur olika behöriga myndig- heter ska samverka och samordna tillsynen över försäkringsgrupper. Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om grupptillsyn och därmed finns det inte heller några bestämmelser om att olika myndigheter inom EES ska samarbeta inom ramen för en grupp- tillsyn över tjänstepensionsinstitut. För tjänstepensionsföretag bör det därför inte införas något krav om att Finansinspektionen, innan den fattar beslut, ska höra berörda behöriga myndigheter.

Rapportering

På samma sätt som när det gäller ansvaret för beräkning av kapitalbas och solvenskapitalkrav och rapportering av dessa (19 kap. 32 och 33 §§ FRL), kan det enligt försäkringsrörelselagen vara ett företag som inte har hemvist i Sverige som ska rapportera om riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen till Finansinspektionen. En sådan ordning är inte lämplig för tjänstepensionsföretag eftersom bestämmelserna om grupptillsyn ute- slutande är en svensk nationell reglering. I den nya lagen om tjänste- pensionsföretag bör det därför anges att det ska vara det tjänstepensions- företag som ska omfattas av fullständig grupptillsyn som ska ansvara för rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp.

Reglerad enhet – reglerat företag

I försäkringsrörelselagen finns en bestämmelse om undantag från kravet på tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp (19 kap. 40 §). I denna bestämmelse används begreppet reglerad enhet samtidigt som det hänvisas till konglomeratlagen. Bestämmelsen genom- för artikel 213.3 i Solvens II-direktivet i lydelsen enligt artikel 4.2 i ändringsdirektivet. På motsvarande sätt som i försäkringsrörelselagen (19 kap. 40 §) används i Solvens II-direktivet (artikel 213.3) begreppet reglerad enhet samtidigt som det hänvisas till konglomeratdirektivet. Reglerad enhet definieras i konglomeratdirektivet som ett kreditinstitut, ett försäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag, ett värdepappersföretag, ett kapitalförvaltningsbolag eller en förvaltare av alternativa investerings- fonder (artikel 2.4 i konglomeratdirektivet i lydelsen enligt artikel 2.1 i ändringsdirektivet).

När konglomeratdirektivet genomfördes i svensk rätt gjordes bedöm- ningen att det av språkliga skäl var bättre att benämna denna kategori företag reglerade företag i stället för reglerade enheter (prop. 2005/06:45 s. 98). Detta bör fortsatt gälla och det rör sig, som Finansinspektionen tar upp, inte om något nytt begrepp i sak som införs. Även om termen reglerad enhet används i försäkringsrörelselagen, bör samma term användas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag som i konglomeratlagen, där termen också definieras. I den nya lagen bör därför termen reglerat företag

Prop. 2018/19:158

597

Prop. 2018/19:158 användas. På så sätt blir det också tydligare att, som Finansinspektionen påpekar, ett holdingföretag inte kan vara ett reglerat företag.

Föreskrifter på lägre nivå än lag

Enligt försäkringsrörelselagen gäller att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar som ett företag ska lämna till Finansinspektionen när det gäller väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner av visst slag inom en grupp (19 kap. 104 § 5). En motsvarande bestämmelse finns för tjänste- pensionskassor i numera upphävda lagen om understödsföreningar (26 f § tredje stycket). I Solvens II-förordningen finns bestämmelser om rappor- tering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen (artiklarna 376 och 377) och mot bakgrund av dessa bestämmelser har Finans- inspektionen valt att inte utnyttja bemyndigandet i försäkringsrörelselagen (Finansinspektionens beslutspromemoria Nya och ändrade regler för försäkringsföretag till följd av Solvens 2, dnr 10-9537, s. 72).

Även för tjänstepensionsföretag finns ett behov av ytterligare bestäm- melser som närmare reglerar rapporteringen av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om vilka upp- lysningar som ett tjänstepensionsföretag ska lämna till Finansinspektionen när det gäller väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Hur och när ett tjänstepensionsföretag ska lämna upplysningar om risk- koncentrationer och transaktioner inom gruppen bör kunna regleras genom verkställighetsföreskrifter. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför tas in en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna sådana upplysningar.

14.1.15 God kontroll över och rapportering av transaktioner inom grupper med vissa typer av moderföretag

598

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska ha god kontroll över sina transaktioner med moderföretaget och företag som är anknutna till tjänstepensionsföretagets moderföretag om tjänste- pensionsföretaget är dotterföretag till

1. ett företag som är ett försäkringsholdingföretag med blandad verk- samhet, eller

2. ett företag som inte är ett tjänstepensionsföretag eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut och som skulle vara ett försäkringsholding- företag med blandad verksamhet om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag.

Tjänstepensionsföretaget ska rapportera sådana transaktioner som anges i första stycket som är betydande till Finansinspektionen. Företaget ska göra detta minst en gång per år. Om en transaktion har en mycket betydande omfattning, ska företaget rapportera den snarast möjligt.

Finansinspektionen ska för varje enskild grupp besluta vilka dessa riskkoncentrationer och transaktioner är och lämpliga tröskelvärden för dem. Tröskelvärdena ska baseras på kapitalkrav eller försäkrings- tekniska avsättningar eller båda dessa värden och hänsyn ska tas till gruppens struktur och riskhanteringssystem. Inspektionen ska, innan dessa beslut meddelas, ha hört gruppen.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Enligt promemorians förslag ska det som sägs om tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp gälla i tillämpliga delar i fråga om tillsyn över transaktioner med den nu aktuella typen av moderföretag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring anser att det är otydligt vad som menas med att vid Finansinspektionens tillsyn över kraven ska bestämmelserna om rapportering av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner gälla i tillämpliga delar.

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

För försäkringsföretag gäller enlig försäkringsrörelselagen att när ett försäkringsföretag är dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet, ska försäkringsföretaget ha en god kontroll över transaktioner med försäkringsholdingföretaget med blandad verksamhet och dess andra anknutna företag (19 kap. 41 § första stycket). Vid Finans- inspektionens tillsyn över kraven ska bestämmelserna om väsentliga risk- koncentrationer och betydande transaktioner av vissa slag inom en grupp gälla i tillämpliga delar (19 kap. 41 § andra stycket FRL).

För tjänstepensionskassor finns det inte några bestämmelser om tillsyn över transaktioner inom grupper där moderföretaget är ett försäkrings- holdingföretag med blandad verksamhet.

När moderföretaget är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet

Som anges i avsnitt 14.1.2 bör grupptillsynen inte bli mindre omfattande när ett försäkringsföretag omvandlas till ett tjänstepensionsföretag och det föreslås att grupptillsyn ska utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet. I ett sådant fall bör grupptillsynen avse att ett tjänstepensionsföretag ska ha god kontroll över sina transaktioner med moderföretaget och företag som är anknutna till tjänstepensionsföretagets moderföretag. Bestämmel- sen i den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 41 § FRL).

Prop. 2018/19:158

599

Prop. 2018/19:158

600

När moderföretaget inte är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet

Som närmare utvecklas i avsnitt 14.1.2 behöver vissa justeringar göras i de bestämmelser som enligt förslaget ska gälla för tjänstepensionsföretag i förhållande till de bestämmelser som gäller för försäkringsföretag. Detta gäller dels för att ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet måste ha minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag (1 kap. 12 § 7 FRL), dels för att ett tjänstepensionsföretag eller ett utländskt tjänstepen- sionsinstitut kan vara att anse som ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet.

I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför införas en bestämmelse om att ett tjänstepensionsföretag ska ha god kontroll över sina transaktioner med moderföretaget och företag som är anknutna till tjänstepensionsföretagets moderföretag, om moderföretaget inte är ett tjänstepensionsföretag eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut och skulle vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet om tjänste- pensionsföretaget var ett försäkringsföretag.

Finansinspektionens tillsyn och vilka transaktioner som ska rapporteras

Regeringen anser, i likhet med Svensk Försäkring, att det bör förtydligas vad som avses med att kraven i fråga om riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp ska gälla i tillämpliga delar när det gäller kraven på god kontroll över och rapportering av transaktioner inom grupper med vissa typer av moderföretag. Det som avses bör vara att en del av de transaktioner som ett företag ska ha god kontroll över, i detta fall betydande transaktioner, också ska rapporteras till Finansinspektionen. Detta bör ske minst en gång per år. Om en transaktion har en mycket betydande omfattning, bör den dock rapporteras snarast möjligt. Endast de transaktioner som är betydande eller har en mycket betydande omfattning bör rapporteras. Finansinspektionen bör för varje enskild grupp få besluta om vilka transaktioner som ska anses vara betydande. I samband med ett sådant beslut bör det också beslutas om lämpliga tröskelvärden. Vid dessa beslut bör Finansinspektionen beakta samma omständigheter och förfara på samma sätt som vid ett beslut som rör rapportering av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp, se avsnitt

14.1.14.I förhållande till promemorians förslag bör bestämmelsen i den nya lagen om tjänstepensionsföretag justeras så att detta särskilt anges. På samma sätt som föreslås beträffande rapportering av väsentliga risk- koncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp, se avsnitt 14.1.14, bör bestämmelserna delas upp så att en bestämmelse reglerar kraven för företagen och en annan bestämmelse reglerar Finans- inspektionens tillsyn. Genom denna uppdelning blir det även, som Svensk Försäkring efterfrågar, tydligare vad som ska gälla för Finans- inspektionens tillsyn över denna typ av transaktioner.

I försäkringsrörelselagen finns det en bestämmelse om vilket företag som ska ansvara för rapportering av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp vid fullständig grupptillsyn (19 kap. 38 §). I avsnitt 14.1.14 föreslås att det ska införas en motsvarande bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Även vid be-

gränsad grupptillsyn ska vissa uppgifter rapporteras till Finansinspek- Prop. 2018/19:158 tionen. I den nya lagen bör det därför införas en bestämmelse om vilket

företag som ska ansvara för den rapporteringen. Detta bör vara det företag som ska stå under begränsad grupptillsyn.

14.1.16 Företagsstyrning inom gruppen

Regeringens förslag: Bestämmelserna om företagsstyrning för tjänste- pensionsföretag på enskild nivå ska gälla i tillämpliga delar på grupp- nivå. Det tjänstepensionsföretag som ska omfattas av fullständig grupp- tillsyn ska ansvara för att kraven i fråga om företagsstyrning följs.

System för riskhantering, internkontroll och rapportering ska genom- föras konsekvent i alla företag som omfattas av grupptillsyn så att dessa system och rapporter kan kontrolleras på gruppnivå. Systemet för internkontroll inom en grupp ska omfatta dels rutiner avseende grupp- solvens för att identifiera och mäta alla betydande risker gruppen är utsatt för och på lämpligt sätt anpassa kapitalbasen till riskerna, dels sunda rapporterings- och redovisningsmetoder för att övervaka och hantera transaktioner inom gruppen och riskkoncentrationer.

Kravet på genomförande av en risk- och solvensbedömning ska gälla även på gruppnivå. Denna ska genomföras av det tjänstepensions- företag som ska omfattas av fullständig grupptillsyn. Finansinspek- tionen ska få besluta att företaget i stället får göra en egen risk- och solvensbedömning på gruppnivå och på nivån för ett dotterföretag inom gruppen. En enda handling ska då omfatta samtliga bedömningar. Ett sådant beslut av Finansinspektionen ska inte påverka dotterföretagets skyldigheter att genomföra en egen risk- och solvensbedömning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om företagsstyrningssystem inom en grupp samt om innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp.

Regeringens bedömning: Finansinspektionen bör inte få besluta om vilket företag som ska ansvara för att kraven på företagsstyrning på gruppnivå uppfylls.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska Finansinspektionen få besluta om vilket företag som ska ansvara för att kraven på företagsstyrning på gruppnivå uppfylls.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen påpekar att försäkrings- företag som ska omfattas av en gemensam egen risk- och solvens- bedömning för en grupp enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag även är skyldiga att utföra en risk- och solvensbedömning enligt försäkringsrörelselagen som enskilt företag. Svensk Försäkring anser att syftet med bemyndigandet bör förtydligas.

601

Prop. 2018/19:158

602

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Gällande rätt

För försäkringsföretag gäller att bestämmelserna om företagsstyrning ska gälla i tillämpliga delar på gruppnivå (19 kap. 42 § första stycket FRL). Ett försäkringsföretag, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag i toppen av gruppen ska ansvara för att kraven på företagsstyrning i tillämpliga delar följs på gruppnivå. Om det är lämp- ligt, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att ett annat företag i gruppen ska ansvara för att kraven följs (19 kap. 42 § andra stycket FRL). System för riskhantering, internkontroll och rapportering ska genomföras konsekvent i alla företag som omfattas av grupptillsyn så att dessa system och rapporter kan kontrolleras på gruppnivå (19 kap. 42 § tredje stycket FRL).

Systemet för internkontroll inom en grupp ska omfatta 1) rutiner av- seende gruppsolvens för att identifiera och mäta alla betydande risker gruppen är utsatt för och på lämpligt sätt anpassa kapitalbasen till riskerna, och 2) sunda rapporterings- och redovisningsmetoder för att övervaka och hantera transaktioner inom gruppen och riskkoncentrationer (19 kap. 42 § fjärde stycket FRL). En egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen ska genomföras (19 kap. 43 § första stycket FRL). När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet får inspektionen, efter att ha rådfrågat medlemmarna i tillsynskollegiet, besluta att företaget i toppen av gruppen får göra en egen risk- och solvensbedömning på gruppnivå och på nivån för ett dotterföretag inom gruppen. En enda handling ska då om- fatta samtliga bedömningar. En sådan handling ska överlämnas samtidigt till Finansinspektionen och till berörda behöriga myndigheter (19 kap. 43 § andra stycket FRL). Ett beslut enligt andra stycket påverkar inte dotterföretagets skyldigheter att göra en egen risk- och solvensbedömning (19 kap. 43 § tredje stycket FRL).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om dels företagsstyrningssystem inom en grupp (19 kap. 104 § 6 FRL), dels innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp (19 kap. 104 § 7 FRL). För försäkringsföretag finns ytterligare bestämmelser om egen risk- och solvensbedömning på gruppnivå i Finans- inspektionens föreskrifter (13 kap. 18 § FFFS 2015:8).

För tjänstepensionskassor finns det inte några bestämmelser om före- tagsstyrning inom en grupp.

Företagsstyrningssystem på gruppnivå

Bestämmelser om företagsstyrning på gruppnivå är på samma sätt som bestämmelser om gruppsolvens och rapportering av väsentliga riskkon- centrationer och transaktioner inom en grupp en viktig del av tillsynen på gruppnivå. Som anges i avsnitt 14.1.2 bör utgångspunkten vara att grupptillsynen inte ska bli mindre omfattande när ett försäkringsföretag omvandlas till ett tjänstepensionsföretag och därmed bör det införas bestämmelser om företagsstyrningssystem på gruppnivå i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. En bestämmelse om detta bör införas i den nya

lagen och den bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 42 § FRL).

Egen risk- och solvensbedömning på gruppnivå

Ett tjänstepensionsföretag i en grupp med andra företag bör befinna sig i samma situation och vara utsatt för samma risker som ett försäkrings- företag i en motsvarande grupp. Det bör därför införas en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om att det ska genomföras en egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen. Bestämmel- sen bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser i försäk- ringsrörelselagen (19 kap. 43 § FRL). Som Finansinspektionen påpekar kommer ett företag som omfattas av en gemensam egen risk- och solvens- bedömning för en grupp även i fortsättningen att vara skyldig att utföra en risk- och solvensbedömning på enskild nivå. Detta gäller både för tjänste- pensionsföretag och för försäkringsföretag som ska omfattas av grupp- tillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Skillnader gentemot bestämmelserna i försäkringsrörelselagen

Enligt försäkringsrörelselagen kan det för vissa grupper vara ett företag som har hemvist utanför Sverige som ska ansvara för att kraven på företagsstyrning på gruppnivå följs och även ska utföra den egna risk- och solvensbedömningen på gruppnivå. På samma sätt som i fråga om bestämmelserna om gruppsolvens (se avsnitten 14.1.10–14.1.13) och rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp (avsnitt 14.1.14) är en sådan reglering inte lämplig eftersom grupptillsynen enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag uteslutande är en svensk nationell reglering. För grupptillsynen enligt den lagen bör i stället gälla att det är det tjänstepensionsföretag som ska omfattas av fullständig grupp- tillsyn som ska ansvara för att kraven på företagsstyrningssystem följs på gruppnivå och att det är detta företag som också ska utföra den egna risk- och solvensbedömningen på gruppnivå.

Vid grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen är utgångspunkten att det är företaget i toppen av gruppen som är ansvarigt för att det finns ett företagsstyrningssystem inom gruppen (prop. 2015/16:9 s. 451 f.). Om det är lämpligt får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att ett annat företag i gruppen ska ansvara för att kraven följs (19 kap. 42 § andra stycket andra meningen FRL). Detta för att inte i onödan hindra företag från att lägga ansvaret för företagsstyrningen på ett annat företag än det som finns i toppen av gruppen (samma prop. s. 452). Den grupptillsyn som enligt förslaget ska gälla enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag kommer delvis att avvika från hur grupptillsynen är uppbyggd enligt försäkringsrörelselagen. Enligt försäkringsrörelselagen kan det vara ett holdingföretag som ska ansvara för företagsstyrning på gruppnivå (19 kap. 42 § andra stycket första meningen). Detta trots att ett sådant företag vanligtvis inte omfattas av bestämmelser om företagsstyrning på enskild nivå. För grupptillsynen enligt den nya lagen föreslås i denna proposition i stället att det ska vara det tjänstepensionsföretag som ska omfattas av fullständig grupptillsyn, som ska ansvara för företagsstyrningen på gruppnivå. Detta tjänstepensionsföretag kommer enligt förslaget att om- fattas av bestämmelser om företagsstyrning på enskild nivå (se avsnitt 9.2).

Prop. 2018/19:158

603

Prop. 2018/19:158 Behovet av att lägga ansvaret för företagsstyrningen på gruppnivå på ett annat företag torde därmed vara ytterst begränsat vid grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Regeringen anser därför att Finansinspektionen, till skillnad från det som föreslås i promemorian, inte bör få besluta vilket företag som ska ansvara för företagsstyrningen på gruppnivå. Det bör således inte införas någon bestämmelse om detta i den nya lagen.

På samma sätt som gäller enligt försäkringsrörelselagen bör Finans- inspektionen få besluta att ett tjänstepensionsföretag ska få göra en egen risk- och solvensbedömning enligt den nya lagen om tjänstepensions- företag på gruppnivå och på nivån för ett dotterföretag inom gruppen. En enda handling ska då omfatta samtliga bedömningar.

Till skillnad från i försäkringsrörelselagen, som har sitt ursprung i Solvens II-direktivet, vilket är ett fullharmoniseringsdirektiv, finns det inte några bestämmelser om grupptillsyn i andra tjänstepensionsdirektivet. Därmed är det inte lämpligt och inte heller möjligt, att införa bestämmelser om att Finansinspektionen inom grupptillsynen enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska rådfråga myndigheter i andra länder inför ett beslut eller att någon handling ska överlämnas till andra berörda behöriga myndigheter.

Behov av ytterligare bestämmelser

Liksom enligt försäkringsrörelselagen bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter dels om företags- styrningssystem inom en grupp, dels om innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp enligt den nya lagen om tjänste- pensionsföretag.

Som anges i avsnitt 14.1.3 är utgångspunkten för bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen att tillsynen inte ska minska omfattning om ett försäkringsföretag omvandlas till ett tjänstepensionsföretag, och den behöver inte heller vara mer omfattande än så. Detta bör beaktas när föreskrifter meddelas enligt det nu aktuella bemyndigandet. Syftet med bemyndigandet – som Svensk Försäkring önskar få belyst – är alltså att reglerna om grupptillsyn när det gäller företagsstyrning ska kunna ha väsentligen samma innehåll som motsvarande regler för försäkrings- företag.

14.1.17 Tillgång till information

	Regeringens förslag: Tjänstepensionsföretag som ska omfattas av
	fullständig grupptillsyn, företag som ingår i samma grupp som ett
	sådant tjänstepensionsföretag och fysiska personer som har nära
	förbindelser med något företag inom gruppen ska på begäran lämna
	information till varandra som behövs för att uppfylla kraven enligt
	bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen om tjänstepensions-
	företag. Detta ska dock bara gälla företag och fysiska personer som har
	hemvist i Sverige.
	Tjänstepensionsföretag som ska omfattas av fullständig grupptillsyn
	ska på begäran av Finansinspektionen till inspektionen lämna de
604	upplysningar som behövs för grupptillsynen.

Om ett tjänstepensionsföretag inte fullgör sin upplysningsskyldighet inom skälig tid, ska Finansinspektionen få förelägga ett annat företag inom gruppen som har hemvist i Sverige att lämna upplysningarna om detta företag direkt till inspektionen, om upplysningarna behövs för grupptillsynen.

Finansinspektionen ska på plats få kontrollera all information som behövs för grupptillsynen hos ett tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsynen, företag som är anknutna till tjänstepensionsföretaget, moderföretag till tjänstepensionsföretaget och företag som är anknutna till tjänstepensionsföretagets moderföretag.

I lagen om tjänstepensionsföretag ska det införas bestämmelser som motsvarar bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om tystnadsplikt för vissa befattningshavare, uppgiftsskyldighet i förhållande till en undersökningsledare i brottmål, meddelandeförbud och straffrättsligt ansvar mot ett meddelandeförbud.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett företag, inom ramen för grupptillsynen, ska lämnas till Finansinspektionen. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska det även tas in en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna sådana upp- lysningar.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas några bestämmelser om att Finansinspektionen inom ramen för tillsynen enligt lagen om tjänstepensionsföretag, på begäran från en behörig myndighet i ett annat land inom EES, på plats ska kontrollera information som behövs för den myndighetens tillsyn eller att grupptillsynsmyndigheten ska underrättas om de vidtagna åtgärderna.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska skyldigheten att lämna information, Finansinspektionens rätt att begära in upplysningar och på plats kontroll- era information inte gälla bara i fråga om företag och fysiska personer som har hemvist i Sverige.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring anser att informations- inhämtning från utländska företag inte är en självklarhet om det saknas stöd i unionsrätten.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Gällande rätt

För försäkringsföretag gäller enligt försäkringsrörelselagen att ett försäk- ringsföretag i toppen av en grupp, ett företag som ingår i samma grupp som ett sådant försäkringsföretag och fysiska personer som har nära förbindelser till ett företag inom gruppen på begäran ska lämna sådan information till varandra som behövs för att uppfylla kraven i 19 kap. (19 kap. 44 §). En styrelseledamot eller annan befattningshavare hos ett

Prop. 2018/19:158

605

Prop. 2018/19:158 företag som vid fullgörande av skyldigheter som gäller enligt bestämmel-

	serna om grupptillsyn får kunskap om affärsförhållanden i ett företag eller
	hos en person som ska lämna uppgifter, får inte obehörigen röja vad han
	eller hon fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med upp-
	giftslämnarens intresse (19 kap. 45 § FRL). Ett företag som vid fullgör-
	andet av skyldigheter som gäller enligt bestämmelserna om grupptillsyn
	får kunskap som omfattas av tystnadsplikt är skyldigt att lämna ut
	uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en
	utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av
	undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om
	rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellan-
	folklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en
	europeisk utredningsorder. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i
	elektronisk form (19 kap. 46 § FRL). Den undersökningsledare eller
	åklagare som begär uppgifter får besluta att företaget samt dess styrelse-
	ledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utom-
	stående att uppgifter har lämnats eller att det pågår en förundersökning, ett
	ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och
	verkställighet av en europeisk utredningsorder (19 kap. 47 § första stycket
	FRL). Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om
	brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överens-
	kommelse som är bindande för Sverige (19 kap. 47 § andra stycket FRL).
	Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får
	inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med
	förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och
	verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tids-
	begränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om
	rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utrednings-
	ordern samtycker till detta (19 kap. 47 § tredje stycket FRL). Om ett
	förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska
	undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra
	(19 kap. 47 § fjärde stycket FRL). Den som uppsåtligen eller av grov
	oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud döms till böter (19 kap. 48 §
	FRL).
	Ett försäkringsföretag i toppen av en grupp ska på begäran av Finans-
	inspektionen lämna de upplysningar som behövs för grupptillsynen
	(19 kap. 49 § FRL). Om ett försäkringsföretag inte fullgör sin upplys-
	ningsskyldighet enligt inom skälig tid, får Finansinspektionen förelägga
	ett annat företag inom gruppen att lämna upplysningar som rör detta
	företag direkt till inspektionen, om upplysningarna behövs för grupptill-
	synen (19 kap. 50 § FRL). Finansinspektionen får på plats kontrollera all
	information som behövs för grupptillsynen hos 1) försäkringsföretag som
	omfattas av grupptillsynen, 2) företag som är anknutna till försäkrings-
	företaget, 3) moderföretag till försäkringsföretaget och 4) företag som är
	anknutna till moderföretaget till försäkringsföretaget (19 kap. 51 § FRL).
	Finansinspektionen ska, på begäran från en behörig myndighet i ett
	annat land inom EES, på plats kontrollera information som behövs för den
	myndighetens tillsyn. Inspektionen får utföra kontrollen själv eller uppdra
	åt en revisor eller annan sakkunnig att göra detta. Om den behöriga myn-
	digheten begär det, får den närvara vid kontrollen. Grupptillsyns-
606	myndigheten ska underrättas om de vidtagna åtgärderna (19 kap. 52 §

FRL). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen och hur uppgifter som begärs av undersökningsledare eller åklagare ska lämnas (19 kap. 104 § 5 och 8 FRL).

För tjänstepensionskassor gäller att ett företag som ingår i en försäk- ringsgrupp och sådana fysiska personer som har ett kvalificerat innehav i eller en nära förbindelse med ett företag inom försäkringsgruppen ska till en understödsförening lämna de uppgifter som behövs för att upprätta en gruppbaserad redovisning som uppfyller kraven i den upphävda lagen om understödsföreningar och föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen. Uppgifterna ska lämnas på föreningens begäran så snart det kan ske (26 h § UFL). En styrelseledamot eller annan befattningshavare hos ett företag som vid fullgörande av skyldigheter som gäller enligt bestämmel- serna om försäkringsgrupper får kunskap om affärsförhållanden i ett före- tag eller hos en person som har ett kvalificerat innehav i eller en nära förbindelse med ett företag inom försäkringsgruppen ska lämna uppgifter, får inte obehörigen röja vad han eller hon fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med uppgiftslämnarens intresse (26 i § UFL). Ett företag som omfattas av dessa bestämmelser är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersöknings- ledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare (26 j § UFL). Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter får förordna att företaget samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats eller att det pågår en förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål (26 k § första stycket UFL). Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige (26 k § andra stycket UFL). Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till för- längning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp samtycker till detta (26 k § tredje stycket UFL). Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förord- nandet skall upphöra (26 k § fjärde stycket UFL). Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud (26 l § UFL). Om skyldigheten att lämna information till en understöds- förening som ska upprätta en gruppbaserad redovisning inte fullgörs, får Finansinspektionen förelägga den som ska lämna informationen att fullgöra sin uppgiftsskyldighet direkt till inspektionen (71 a § första stycket UFL). Ingår ett företag som omfattas av denna skyldighet i samma koncern som understödsföreningen, får inspektionen kontrollera uppgift- erna på plats hos företaget (71 a § andra stycket UFL).

Prop. 2018/19:158

607

Prop. 2018/19:158

608

Bestämmelser om information för grupptillsynen

I denna proposition föreslås att tjänstepensionsföretag vid fullständig grupptillsyn bl.a. ska omfattas av bestämmelser med krav inom områdena gruppsolvens (avsnitten 14.1.9–14.1.14), riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp (avsnitt 14.1.14) och företagsstyrning inom gruppen (avsnitt 14.1.16). Dessa bestämmelser innebär att ett tjänste- pensionsföretag ska samla in information, hantera information och därefter rapportera delar av informationen till Finansinspektionen. För att ett tjänstepensionsföretag ska kunna utföra dessa uppgifter krävs att det har rätt att begära in information från andra företag i gruppen eller fysiska personer som har nära förbindelser med företag inom gruppen.

I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det införas bestämmelser om att tjänstepensionsföretag som ska omfattasav fullständig grupptillsyn ska ha tillgång till information, att Finansinspektionen ska ha rätt att begära in information och att Finansinspektionen på plats ska få kontroll- era information som motsvarar bestämmelserna i försäkringsrörelselagen och i den upphävda lagen om understödsföreningar. Bestämmelserna i den nya lagen bör dock endast avse den information som behövs för grupp- tillsynen. Bestämmelserna om tillgång till information och Finansinspek- tionens rätt till information i den nya lagen bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (19 kap. 44 och 49–52 §§).

Skillnader gentemot bestämmelserna i försäkringsrörelselagen

Som Svensk Försäkring påpekar är informationsinhämtning från utländska företag inte självklart om det saknas grundläggande bestämmelser om detta i unionsrätten. Detta bör särskilt gälla i de fall det rör sig om företag som inte står under tillsyn i Sverige. I den nya lagen om tjänstepensions- företag bör bestämmelsen om informationsutbyte inom en grupp därför gälla bara för företag som har hemvist i Sverige. Denna begränsning bör även gälla för fysiska personer.

I försäkringsrörelselagen kompletteras bestämmelsen om tillgång till information med en bestämmelse om att försäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn ska lämna de upplysningar för grupptillsynen som Finans- inspektionen begär (19 kap. 49 §). En motsvarande skyldighet bör gälla för de tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Om ett försäkringsföretag inte fullgör sin skyldighet att lämna upplys- ningar till Finansinspektionen, får inspektionen förelägga ett annat företag inom gruppen att lämna upplysningar som rör detta företag direkt till inspektionen, om upplysningarna behövs för grupptillsynen (19 kap. 50 § FRL). En motsvarande bestämmelse bör införas för grupptillsynen enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. I den nya lagen bör skyldigheten att lämna sådan information till Finansinspektion, på samma sätt som bestämmelsen om informationsutbyte inom gruppen, gälla bara i fråga om företag som har hemvist i Sverige.

I Solvens II-direktivet anges att medlemsstaterna ska se till att deras tillsynsmyndigheter, antingen direkt eller genom personer som de ger ett sådant uppdrag, inom sitt territorium får genomföra kontroll på plats av den information som är relevant av för grupptillsynen i lokaler som tillhör

vissa särskilt angivna företag (artikel 255.1). Motsvarande bör gälla för Prop. 2018/19:158 grupptillsynen enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Finans-

inspektionens rätt att kontrollera information på plats enligt den nya lagen bör därmed, på samma sätt som enligt försäkringsrörelselagen, gälla bara inom Sverige (19 kap. 51 § FRL jämförd med 19 kap. 52 § FRL).

I försäkringsrörelselagen finns ytterligare en bestämmelse om att Finansinspektionen, på begäran från en behörig myndighet i ett annat land inom EES, på plats ska kontrollera information som behövs för den myn- dighetens tillsyn (19 kap. 52 §). Bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen om tjänstepensionsföretag utgör en svensk nationell reglering som inte har sitt ursprung i unionsrätten och inte heller införs det några bestämmelser om samverkan mellan olika behöriga myndigheter. Därmed finns det inte utrymme för att införa någon bestämmelse i den nya lagen om att Finansinspektionen på begäran av en annan myndighet på plats ska kontrollera information.

Hantering av information

På samma sätt som i försäkringsrörelselagen och den upphävda lagen om understödsföreningar bör bestämmelserna om tillgång till information i den nya lagen om tjänstepensionsföretag kompletteras med bestämmelser om hur information för grupptillsynen sedan ska hanteras. I den nya lagen bör det därför införas bestämmelser om tystnadsplikt, uppgiftsskyldighet, meddelandeförbud och straffrättsligt ansvar. Dessa bestämmelser bör ut- formas efter förebild av motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelse- lagen (19 kap. 45–48 §§) och i den upphävda lagen om understöds- föreningar (26 i–26 l §§).

Behov av ytterligare bestämmelser

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt försäkringsrörelselagen meddela föreskrifter om vilka upplysningar som ett företag ska lämna till Finansinspektionen och hur uppgifter ska lämnas (19 kap. 104 § 5 och 8). Motsvarande bör gälla enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett företag, inom ramen för grupptillsynen enligt den nya lagen för tjänstepensionsföretag, ska lämnas till Finansinspektionen.

Hur och när ett företag ska lämna denna typ av upplysningar bör kunna regleras genom verkställighetsföreskrifter. I den nya lagen om tjänste- pensionsföretag bör det därför tas in en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna sådana upplysningar som rör grupp- tillsynen.

14.1.18 Offentliggörande på gruppnivå

Regeringens bedömning: Det bör inte införas bestämmelser om offentliggörande på gruppnivå i den nya lagen om tjänstepensions- företag.

Utredningen behandlar inte frågan.

609

Prop. 2018/19:158 Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens bedöm- ning. I promemorian föreslås att det i lagen om tjänstepensionsföretag ska införas bestämmelser om offentliggöranden på gruppnivå.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen påpekar att ett försäk- ringsföretag i en tjänstepensionsgrupp fortfarande är skyldigt, som enskilt företag, att upprätta en solvens- och verksamhetsrapport enligt försäk- ringsrörelselagen. Motsvarande gäller för en EES-försäkringsgivare som enligt bestämmelser i nationell rätt i försäkringsgivarens hemland som genomför Solvens II-direktivet omfattas av bestämmelser om offentlig- görande. Svensk Försäkring anser att det är tveksamt om bestämmelser om offentliggörande, såväl på enskild nivå som på gruppnivå, tillför något utöver företagens finansiella redovisning. Detta gäller särskilt för de tjänstepensionsföretag som inte verkar på en konkurrensutsatt marknad och där det inte heller finns några valmöjligheter, varken för arbetsgivaren eller de framtida pensionärerna.

Skälen för regeringens bedömning

Gällande rätt

För försäkringsföretag gäller enligt försäkringsrörelselagen att en solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå ska offentliggöras. Rapporten ska offentliggöras minst en gång per år (19 kap. 54 § första stycket FRL). Bestämmelserna i om offentliggöranden som gäller för enskilda företag ska gälla i tillämpliga delar (19 kap. 54 § andra stycket FRL). Vidare finns bestämmelser om offentliggörande av en gemensam solvens- och verk- samhetsrapport på gruppnivå och för ett enskilt företag (19 kap. 55 § FRL), om innehållet i den rapporten (19 kap. 56 § FRL), om offentlig- görande av strukturen på en grupp samt om förseningsavgifter för det fall plikten att offentliggöra inte fullgörs (19 kap. 57–62 §§ FRL).

För tjänstepensionskassor finns det inte några bestämmelser om offent- liggörande.

Bestämmelser om offentliggörande på gruppnivå

I denna proposition görs bedömningen att tjänstepensionsföretag inte bör omfattas av bestämmelser om offentliggörande på enskild nivå (avsnitt 15.8). Regeringen instämmer med Svensk Försäkring att det är tveksamt om bestämmelser offentliggörande, såväl på enskild nivå som på grupp- nivå, tillför något utöver företagens finansiella redovisning. Vid en samlad bedömning anser regeringen att det inte bör införas några bestämmelser om offentliggörande på gruppnivå i den nya lagen om tjänstepensions- företag.

Som Finansinspektionen påpekar gäller att ett försäkringsföretag som ingår i en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag, fortfarande ska omfattas av bestämmelser om

610

offentliggörande på enskild nivå enligt försäkringsrörelselagen. Motsvar- Prop. 2018/19:158 ande ska gälla för en EES-försäkringsgivare som enligt förslaget ska

omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Dessa skyldigheter påverkas inte av förslaget att införa en ny reglering för tjänstepensionsföretag.

14.1.19Lämplighetskrav för ledningen i vissa typer av moderföretag

Regeringens förslag: Ett moderföretag som skulle vara ett försäkrings- holdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag eller moderföretag som är ett blandat finansiellt holdingföretag i en grupp över vilken det ska utövas full grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag, ska säkerställa att de som ingår i ledningen för företaget uppfyller samma krav på lämplighet som gäller för ledningen i tjänstepensionsföretag enligt lagen om tjänstepensions- företag. Detta ska endast gälla för företag som har hemvist i Sverige.

Ett sådant moderföretag ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning och ska underrätta inspektionen om någon av dessa personer har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller kraven på lämplighet.

Regeringens bedömning: Det behövs, utöver bestämmelsen om ingripande när moderföretaget inte uppfyller lämplighetskraven för ledningen, inte någon särskild bestämmelse om ingripande mot moderföretag som inte uppfyller de övriga krav som ska gälla för dem enligt reglerna om grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens för- slag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska kraven och Finansinspektionens möjligheter att rikta förelägganden till företag inte bara gälla i fråga om dem som har hemvist i Sverige. I promemorian föreslås en särskild bestämmelse om ingripanden mot moderföretag vars ledning inte upp- fyller lämplighetskraven eller som inte uppfyller de krav som ska ställas på dem enligt reglerna om grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring anser att det bör förtyd- ligas vilka krav som kan leda till ett föreläggande om rättelse, bortsett från vad som avser lämplighetskraven för dem som leder företaget. Enligt Svensk Försäkring är det oklart hur Finansinspektionens ska kunna agera mot utländska företag då det inte finns något stöd av unionsrätten.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Gällande rätt

För försäkringsföretag gäller enligt försäkringsrörelselagen att ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska

611

Prop. 2018/19:158

612

säkerställa att de som avses ingå i styrelsen för företaget eller vara verk- ställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem uppfyller kraven på lämplighet (19 kap. 63 § första stycket). Ett försäkringsholding- företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning enligt första stycket (19 kap. 63 § andra stycket FRL). Ett försäkrings- holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska underrätta inspektionen om någon av de personer som avses i första stycket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller kraven på lämplighet (19 kap. 63 § tredje stycket FRL). Om någon i ledningen i ett försäkrings- holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller kraven, får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till förhållandet (19 kap. 64 § första stycket FRL).

Finansinspektionen får också förelägga ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag att vidta åtgärder för att göra rättelse, om holdingföretaget inte uppfyller de krav som ställs på det enligt EU-förordningar som antagits med stöd av Solvens II-direktivet, kapitlet om grupptillsyn i försäkringsrörelselagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av det kapitlet (19 kap. 64 § andra stycket FRL).

För tjänstepensionskassor finns det inte några bestämmelser som riktar sig till vissa särskilda typer av moderföretag.

Lämplighetskrav för personer som deltar i ledningen av vissa typer av moderföretag

Ett tjänstepensionsföretag kommer enligt förslaget på samma sätt som ett försäkringsföretag att kunna ingå i grupper med olika typer av holding- företag som moderföretag. Detta gäller exempelvis försäkringsholding- företag och blandade finansiella holdingföretag. Dessa holdingföretag kommer inte att stå under tillsyn som enskilda företag enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag och därmed kommer de inte heller att omfattas av bestämmelser med lämplighetskrav för ledningen. I den nya lagen bör det, på motsvarande sätt som i försäkringsrörelselagen, införas en bestämmelse med lämplighetskrav för dem som deltar i ledningen av vissa typer av moderföretag till tjänstepensionsföretag. Bestämmelsen bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelse- lagen (19 kap. 63 §).

Skillnader gentemot bestämmelserna i försäkringsrörelselagen

Som närmare utvecklas i avsnitt 14.1.2 kommer en grupp där ett tjänste- pensionsföretag är dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag, till följd av definitionen av försäkringsholdingföretag i försäkringsrörelselagen (1 kap. 12 § 6 FRL), att innehålla minst ett försäkringsföretag, en EES- försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland. En sådan grupp kommer, i enlighet med förslaget i det avsnittet, att undantas från grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Försäkrings- holdingföretaget kommer då att omfattas av försäkringsrörelselagens bestämmelser med lämplighetskrav för dem som leder det (19 kap. 63 och

64 §§). I den nya lagen behöver det därför inte införas några bestämmelser Prop. 2018/19:158 om lämplighetskrav i de fall ett försäkringsholdingföretag är moderföretag

till ett tjänstepensionsföretag.

Annat är fallet om moderföretaget inte har något försäkringsföretag som dotterföretag. Som också utvecklas i avsnitt 14.1.2 kommer ett moder- företag som endast har tjänstepensionsföretag som dotterföretag inte att vara ett försäkringsholdingföretag och en sådan grupp kommer inte att om- fattas av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn. I dessa fall ska, enligt förslaget i denna proposition, grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är sådant att det skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget i stället var ett försäkringsföretag. För dessa typer av moderföretag bör det införas en bestämmelse om lämplighetskrav för dem som deltar i ledningen av moderföretaget. I den nya lagen om tjänste- pensionsföretag bör det därför införas en bestämmelse om att ett moder- företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensions- företaget var ett försäkringsföretag, ska säkerställa att de som ingår i ledningen av företaget uppfyller samma krav på lämplighet som gäller för enskilda tjänstepensionsföretag.

Ett tjänstepensionsföretag kan på samma sätt som ett försäkringsföretag ingå i en företagsstruktur med ett blandat finansiellt holdingföretag. Om det i en sådan struktur också finns ett försäkringsföretag kommer det blandade finansiella holdingföretaget att omfattas av försäkringsrörelse- lagens gruppbestämmelser och det särskilda lämplighetskrav som finns i dessa (19 kap. 2 § andra stycket 3 och 63 §, se även avsnitt 14.1.3). Om det som en följd av det som föreslås i avsnitt 14.2.2 inte finns något försäk- ringsföretag i strukturen, utan endast ett blandat finansiellt holdingföretag, ett tjänstepensionsföretag och ett företag inom bank- och värdepappers- sektorn (se exemplet i figur 14.21), kommer det blandade finansiella holdingföretaget inte att omfattas av försäkringsrörelselagens särskilda lämplighetskrav.

Figur 14.21 Ett blandat finansiellt holdingföretag som inte har något försäkringsföretag som dotterföretag

En sådan struktur ska omfattas av gruppbestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag (se avsnitt 14.1.2) och för dessa blandade

613

Prop. 2018/19:158 finansiella holdingföretag bör det i den lagen införas en bestämmelse med ett särskilt lämplighetskrav för dem som leder företaget.

Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen med lämplighetskrav för dem som leder försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holding- företag och Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot dessa har sin grund i unionsrätten (artikel 257 i Solvens II-direktivet i lydelsen enligt artikel 4.19 i ändringsdirektivet). Andra tjänstepensionsdirektivet inne- håller inte några bestämmelser om grupptillsyn och därmed finns det inte heller några bestämmelser om lämplighetskrav för dem som leder vissa typer av holdingföretag. Lämplighetskraven för de särskilda typerna av moderföretag som enligt förslaget ska gälla enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör därmed endast gälla för företag som har hem- vist i Sverige. Som Svensk Försäkring påpekar bör Finansinspektionens rätt att ingripa också begränsas till att endast gälla företag som har hemvist i Sverige (se avsnitt 13.2.7).

Föreläggande mot vissa typer av moderföretag

Flera av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn har som utgångspunkt att det är moderföretaget som ska ansvara för att de materi- ella bestämmelserna följs och att det även är moderföretaget som ska rapportera till grupptillsynsmyndigheten. Detta gäller oavsett om moder- företaget är ett försäkringsföretag eller någon form av holdingföretag, se exempelvis bestämmelserna om beräkning och rapportering av grupp- solvens (19 kap. 32 och 33 §§ FRL). I försäkringsrörelselagen komplett- eras sådana bestämmelser med en särskild bestämmelse om ingripande mot vissa typer av holdingföretag. Enligt försäkringsrörelselagen gäller att Finansinspektionen får förelägga ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag att vidta åtgärder för att göra rättelse, om holdingföretaget inte uppfyller de krav som ställs på det enligt EU- förordningar som antagits med stöd av Solvens II-direktivet, 19 kap. samma lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av det kapitlet (19 kap. 64 § andra stycket).

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller, till skillnad mot Solvens II- direktivet, inte några bestämmelser om grupptillsyn. Som en följd av detta ska det alltid vara ett tjänstepensionsföretag som ska ansvara för att de materiella kraven i bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen om tjänstepensionsföretag uppfylls och det ska också vara ett tjänstepensions- företag som ska rapportera till Finansinspektionen (se exempelvis för- slaget om bestämmelser om gruppsolvens i avsnitt 14.1.11). Detta bör, som Svensk Försäkring också påpekar, leda till att det inte införs någon särskild bestämmelse om ingripande mot vissa typer av moderföretag i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, annat än i fråga om det särskilda lämplighetskravet som föreslås för dessa typer av moderföretag.

614

14.2	Särskild tillsyn över finansiella konglomerat	Prop. 2018/19:158
14.2.1	Tjänstepensionsföretag ska omfattas av den
	särskilda tillsynen över finansiella konglomerat

Regeringens förslag: Tjänstepensionsföretag ska omfattas av bestäm-
melserna om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. De ska även
omfattas av bestämmelserna om utvidgad tillämpning av bestämmel-
serna om finansiella konglomerat liksom av bestämmelserna om
undantag från tillsynen över finansiella konglomerat.

Utredningens förslag avviker från regeringens förslag. Utredningen
föreslår att tjänstepensionsföretag inte ska omfattas av bestämmelserna om
särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inget att invända mot det. Ägarföreningen ProSkandia anser att det är
en brist att utredningen inte lämnar några förslag som rör finansiella kong-
lomerat. Livförsäkringsbolaget Skandia ser en risk för att förslaget, efter-
som det inte finns några bestämmelser om finansiella konglomerat för
tjänstepensionsföretag, kan urholka regelverket för tillsyn över finansiella
konglomerat.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inget att invända mot det. Svensk Försäkring ifrågasätter om bestäm-
melser om konglomerat tillför något utöver de bestämmelser om grupp-
tillsyn som föreslås för tjänstepensionsföretag. Enligt Svensk Försäkring
är det dessutom är tveksamt om bestämmelserna om konglomerat tillför
något i förhållande till bestämmelserna om grupptillsyn i Solvens II-regel-
verket, som utgör förebild för förslaget om bestämmelser om grupptillsyn
i fråga om tjänstepensionsföretag. Svenska Bankföreningen anser att det
saknas en analys av vilka effekter den föreslagna regleringen för
tjänstepensionsföretag kan få utifrån de kapitalkravsregler som gäller för
kreditinstitut och värdepappersföretag. Bankföreningen efterlyser också
förtydliganden av hur ett tjänstepensionsföretag ska betraktas i den
konsoliderade situationen (kapitalkravet på gruppnivå).
Skälen för regeringens förslag
Andra tjänstepensionsdirektivet
Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om att
tjänstepensionsföretag ska omfattas av bestämmelser om särskild tillsyn
över finansiella konglomerat, dvs. grupper av företag som driver verk-
samhet av viss storlek både i bank- och värdepapperssektorn och i försäk-
ringssektorn.
Tjänstepensionsinstitut är inte heller en sådan reglerad enhet som anges
i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december
2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värde-
pappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets
direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG
och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG
och 2000/12/EG, i det följande benämnt konglomeratdirektivet.		615

Prop. 2018/19:158

616

Solvens II-direktivet

Försäkringsföretag som avses i Solvens II-regelverket omfattas av särskild tillsyn över finansiella konglomerat om de ingår i en grupp som utgör ett finansiellt konglomerat (artikel 2.2 i konglomeratdirektivet i lydelsen enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/89/EU av den 16 november 2011 om ändring av direktiven 98/78/EG, 2002/87/EG, 2006/48/EG och 2009/138/EG vad gäller extra tillsyn över finansiella enheter i ett finansiellt konglomerat, i det följande benämnt ändrings- direktivet). Solvens II-direktivet är anpassat till konglomeratdirektivet och i Solvens II-direktivet finns flera hänvisningar till konglomeratdirektivet. Av särskilt intresse för tjänstepensionsföretag är definitionen av blandat finansiellt holdingföretag. I Solvens II-direktivet anges det med blandat finansiellt holdingföretag avses ett blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i artikel 2.15 i konglomeratdirektivet (artikel 212.1 h i Solvens II-direktivet i lydelsen enligt artikel 4.1 i ändringsdirektivet).

Konglomeratdirektivet

I konglomeratdirektivet finns bestämmelser om särskild tillsyn över finan- siella konglomerat. Direktivet innehåller flera bestämmelser om vilka typer av grupper som ska anses utgöra ett finansiellt konglomerat och där- med omfattas av den extra tillsynen (artiklarna 2 och 3). Den extra till- synen innebär krav på kapitaltäckning genom att en kapitalbas på konglo- meratnivå ska motsvara ett visst kapitalkrav för konglomeratet (artikel 6), rapportering av riskkoncentrationer (artikel 7) och transaktioner inom det finansiella konglomeratet (artikel 8). På nivån för det finansiella konglo- meratet ska det finnas rutiner för intern kontroll och metoder för risk- hantering (artikel 9). I konglomeratdirektivet finns också bestämmelser om vilken behörig myndighet som ska ansvara för utövandet av den extra tillsynen (artiklarna 10 och 11) och samarbete mellan olika behöriga myndigheter (artikel 12).

Frankrike tillämpar lagstiftningen om finansiella konglomerat på tjänstepensionsinstitut

I den franska lagstiftningen om finansiella konglomerat har det införts bestämmelser om att tjänstepensionsinstitut (fr. ”institution de retraite professionnelle supplémentaire”) ska anses vara reglerade företag som till- hör försäkringssektorn (artikel L517-2 Code monétaire et financier). Detta innebär att franska tjänstepensionsinstitut omfattas av den franska lagstift- ningen om finansiella konglomerat.

Lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat

Konglomeratdirektivet har i svensk rätt genomförts genom konglomerat- lagen (prop. 2005/06:45). I konglomeratlagen finns bestämmelser om vilken typ av grupper som ska omfattas av särskild tillsyn över finansiella konglomerat (1–3 kap.). Det finns bestämmelser om kontroll av den finansiella ställningen och för finansiella konglomerat gäller särskilda bestämmelser om kapitalbas och kapitalkrav (5 kap. 1–6 §§), om risk- koncentrationer (5 kap. 7 och 8 §§) och interna transaktioner (5 kap. 9 §). Det finns även bestämmelser om rapportering av vissa uppgifter som

anknyter till dessa särskilda bestämmelser (5 kap. 10–12 §§). Vidare gäller att det ska finnas ett system för riskhantering och rutiner för intern kontroll för det finansiella konglomeratet (5 kap. 13–15 §§). Det finns även ett särskilt lämplighetskrav för dem som ingår i ledningen för ett blandat finansiellt holdingföretag (5 kap. 16 §). I konglomeratlagen finns också bestämmelser om tillsyn (6 kap.) och ingripanden (7 kap.) samt om vilken myndighet som ska ansvara för tillsynen över finansiella konglomerat, dvs. vara samordnare (4 kap.).

Gällande rätt

För att flera företag tillsammans ska utgöra ett finansiellt konglomerat och omfattas av särskild tillsyn krävs att det i en grupp finns företag som driver betydande verksamhet både inom försäkringssektorn och inom bank- och värdepapperssektorn (2 kap. 1 § konglomeratlagen). Försäkringsföretag eller motsvarande utländska företag, försäkringsholdingföretag och specialföretag tillhör försäkringssektorn (1 kap. 3 § 7 b konglomerat- lagen). Försäkringsföretag som ingår i grupper där det även finns företag som driver verksamhet inom bank- och värdepapperssektorn kan därmed komma att omfattas av bestämmelserna om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Även de försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna kan komma att omfattas av bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglomerat (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]). Detta följer av att dessa företag är försäkringsföretag och därmed omfattas de, på samma sätt som företag som fullt ut tillämpar Solvens II-regelverket, av bestämmel- serna i konglomeratlagen (1 kap. 3 § 14, se även prop. 2005/06:45 s. 95).

Tjänstepensionskassor, dvs. understödsföreningar som driver verk- samhet avseende tjänstepensionsförsäkring, omfattas i dag inte av några bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglomerat (lagen [2010:2073] om ändring i lagen [2006:531] om särskild tillsyn över finan- siella konglomerat). Före införandet av försäkringsrörelselagen omfatta- des dock tjänstepensionskassor och andra understödsföreningar av bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglomerat (se samma prop. s. 95 f.).

Det behövs bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglomerat för tjänstepensionsföretag

När ett nytt regelverk införs inom det finansiella området är det av yttersta vikt att regelverket inte försämrar den finansiella stabiliteten. Det grund- läggande syftet med det nya regelverket för tjänstepensionsföretag är i och för sig att möjliggöra en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapital samtidigt som ett fullgott skydd säkerställs för de framtida pensionärerna, se avsnitt 5.6. Dessa intressen om en effektiv förvaltning och ett fullgott skydd för framtida pensionärer får dock inte leda till att den finansiella stabiliteten äventyras.

Syftet med bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglo- merat är att genom sådan tillsyn förhindra att problem som uppstår i en sektor på finansmarknaderna sprids till andra sektorer, genom de olika sektorernas inbördes bindningar i företagsgrupper med verksamhet inom

Prop. 2018/19:158

617

Prop. 2018/19:158 flera sektorer (se skälen 2 och 3 i konglomeratdirektivet). Detta syfte upp-

	nås genom materiella krav inom den särskilda tillsynen bl.a. i form av ett
	särskilt kapitalkrav för det finansiella konglomeratet, genom krav på und-
	vikande av alltför stora riskkoncentrationer och på att interna transaktioner
	inte får hota solvens eller finansiell ställning inom ett finansiellt kong-
	lomerat. Dessa materiella krav kompletteras med bestämmelser om att
	vissa uppgifter ska rapporteras till en särskild tillsynsmyndighet (prop.
	2005/06:45 s. 86–90).
	Tjänstepensionsföretag kommer, på samma sätt som försäkringsföretag,
	att kunna ingå i grupper med företag som är verksamma inom andra delar
	och sektorer av finansmarknaderna, exempelvis banker. Finansinspek-
	tionen framför i sin rapport Förslag till kapitalkravsreglering för tjänste-
	pensionsföretag den 1 september 2017 (dnr 17-4640), i det följande
	benämnd kapitalkravsrapporten, att det i en grupp med företag som driver
	verksamhet inom både försäkringssektorn samt bank- och värdepappers-
	sektorn finns en risk för att finansiella problem i ett av de ingående före-
	tagen, utöver att påverka företaget och andra företag inom samma sektor,
	också sprider sig till företag i andra finansiella sektorer (s. 65). Detta gäller
	enligt regeringens mening oavsett om det är ett försäkringsföretag eller ett
	tjänstepensionsföretag som ingår i gruppen.
	Tjänstepensionsföretag ingår, som framgår ovan, inte i beskrivningen av
	försäkringssektorn enligt konglomeratlagen. I en koncern kan den domine-
	rande försäkringsverksamheten vara sådan som avser tjänstepensions-
	försäkringar. Om den verksamheten efter en sådan ombildning som avses
	i avsnitt 6.3 drivs i ett tjänstepensionsföretag, som i sin unionsrättsliga
	egenskap av tjänstepensionsinstitut inte omfattas av konglomerat-
	direktivet, kan det medföra att koncernen enligt konglomeratlagen inte
	längre är ett finansiellt konglomerat. Ett byte av regelverk för ett företag i
	gruppen kan alltså leda till att hela gruppen inte längre omfattas av den
	särskilda tillsynen över finansiella konglomerat.
	Detta talar för att den tjänstepensionsverksamhet som i dag drivs av
	försäkringsföretag även efter en omvandling till tjänstepensionsföretag bör
	omfattas av bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglo-
	merat. På så sätt motverkas att en betydande del av den svenska finans-
	marknaden och en mycket stor del av försäkringssektorn faller utanför den
	särskilda tillsynen. Som Livförsäkringsbolaget Skandia befarar skulle
	detta kunna leda till att regelverket för tillsyn över finansiella konglomerat
	urholkas och inte längre kan bidra till att bibehålla den finansiella
	stabiliteten.
	Om tjänstepensionsföretag inte omfattas av en särskild tillsyn över
	finansiella konglomerat kan det även uppkomma en omotiverad sned-
	vridning av konkurrensen inom försäkringssektorn (se avsnitt 5.7). Det
	vore mindre lämpligt om en grupp av företag från olika sektorer inte längre
	är ett finansiellt konglomerat enbart av det skälet att ett försäkringsföretag
	i koncernen omvandlas till ett tjänstepensionsföretag. I allmänhet innebär
	en sådan omvandling inte att verksamheten ändrar karaktär, utan endast att
	den efter omvandlingen drivs enligt ett annat rörelseregelverk. Även detta
	talar för att tjänstepensionsföretag bör omfattas av den särskilda tillsynen
	över finansiella konglomerat.
	När det införs bestämmelser om tillsyn på flera olika nivåer kan det
618	finnas en risk för att de olika tillsynerna överlappar varandra och, som

Svensk Försäkring befarar, att den särskilda tillsynen inte tillför något Prop. 2018/19:158 utöver den övriga tillsyn som ska utövas, över ett företag på individuell

nivå eller på gruppnivå. Dock utgår tillsynen över det enskilda företaget från detta företaget särskilt, medan den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat utgår från de särskilda risker som finns i koncerner där det ingår företag både från försäkringssektorn och bank- och värdepappers- sektorn. Det senare perspektivet beaktas enligt regeringens uppfattning inte tillräckligt inom ramen för den tillsyn som utövas över ett företag en- skilt eller på gruppnivå, dvs. över flera företag som alla tillhör samma sektor.

Sammantaget finns starka skäl för att tjänstepensionsföretag ska om- fattas av bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglomerat och beaktansvärda risker om så inte blir fallet. För att uppnå det resultatet bör det göras ändringar i konglomeratlagen. Bestämmelserna om särskild tillsyn över finansiella konglomerat bör för tjänstepensionsföretagens del omfatta samma områden som gäller för försäkringsföretag som ingår i finansiella konglomerat, dvs. bestämmelser om särskild kapitalbas och kapitalkrav för det finansiella konglomeratet, om riskkoncentrationer och interna transaktioner samt om att det ska finnas ett system för riskhantering och rutiner för intern kontroll. Vissa uppgifter bör även rapporteras till en tillsynsmyndighet. Detta innebär att det inte kommer att uppstå någon sådan brist i bestämmelserna om tjänstepensionsföretag som Ägar- föreningen ProSkandia tar upp.

Tillsynsförordningen

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen) innehåller bestämmelser om kapitalkrav för kreditinstitut (i Sverige banker och kreditmarknadsbolag) och värdepappersföretag (i Sverige värde- pappersbolag). Tillsynsförordningen innehåller bestämmelser om kapital- krav för enskilda företag (på s.k. solonivå) och för företagsgrupper (det som benämns den konsoliderade situationen).

Svenska Bankföreningen anser att det saknas en analys av vilka effekter den föreslagna regleringen för tjänstepensionsföretag kan få utifrån de kapitalkravsregler som gäller för kreditinstitut och värdepappersföretag och efterlyser förtydliganden av hur ett tjänstepensionsföretag ska betraktas i den konsoliderade situationen. Tillsynsförordningen träffar försäkringsföretag men inte tjänstepensionsföretag Vilka företag som ingår i den konsoliderade situationen framgår av del 1, avdelning 2, kapitel 2 tillsynsförordningen. Andra tjänstepensionsdirektivet innebär ingen ändring i den delen.

14.2.2 Ändrade definitioner i konglomeratlagen

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska enligt konglo-
meratlagen vara ett reglerat företag och ska anses tillhöra försäkrings-
sektorn. Definitionen av sektorsbestämmelser i samma lag ska ändras
så att den även innefattar de bestämmelser i lag och andra författningar
som gäller för den rörelse som drivs av tjänstepensionsföretag. En	619

Prop. 2018/19:158

620

definition av tjänstepensionsföretag ska införas i konglomeratlagen. Det begreppet ska inte vara subsidiärt i förhållande till begreppet blandat finansiellt holdingföretag.

Reglerna om vilken myndighet som ska vara samordnare för ett finan- siellt konglomerat ska anpassas så att tjänstepensionsföretag behandlas på samma sätt som försäkringsföretag när det gäller att bestämma om Finansinspektionen eller någon annan myndighet ska vara samordnare för ett finansiellt konglomerat.

Regeringens bedömning: Definitionen av blandat finansiellt holdingföretag i konglomeratlagen bör inte ändras.

Utländska tjänstepensionsinstitut bör inte vara reglerade företag eller omfattas av sektorsbestämmelser. De bör inte heller anses tillhöra försäkringssektorn.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag avviker från regeringens förslag. Enligt prome- morians förslag ska tjänstepensionsföretag inte vara reglerade företag. Tjänstepensionsföretag ska anses tillhöra försäkringssektorn genom att det ska införas en ny typ av finansiella konglomerat där tjänstepensionsföretag ingår och att dessa konglomerat endast ska vara baserade på svensk nationell rätt. Definitionen av blandat finansiellt holdingföretag ska ändras så att tjänstepensionsföretag inte kan innefattas. Definitionen av tjänste- pensionsföretag ska vara subsidiär i förhållande till begreppet blandat finansiellt holdingföretag. Finansinspektionen ska alltid vara samordnare för de finansiella konglomerat som tillhör den nya typen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen och Svensk Försäkring anser att det bör förtydligas och utvecklas hur de nationella bestämmel- serna förhåller sig till de unionsrättsliga konglomeraten. Finansinspek- tionen berör särskilt situationen när ett tjänstepensionsföretag befinner sig i toppen av ett unionsrättsligt konglomerat och hur det särskilda kapital- kravet då ska beräknas. Svensk Försäkring ifrågasätter att Finansinspek- tionen bör vara samordnare för de nya konglomeraten, detta eftersom det rör sig om rent nationell lagstiftning och det inte ska ske någon samverkan med andra behöriga myndigheter. Finansinspektionen framför vidare att det kan få oönskade konsekvenser om ett tjänstepensionsföretag, som bl.a. har regler om kapitalbas och kapitalkrav som enskilt företag, ska beaktas som ett blandat finansiellt holdingföretag vid tillämpningen av bestämmel- serna om grupper enligt försäkringsrörelselagen och unionsrättsliga finansiella konglomerat. Detta skulle leda till att tjänstepensionsföretag inte beaktas med den kapitalbas och det kapitalkrav som gäller för företaget som enskilt företag vid kapitalberäkning för en grupp enligt försäkringsrörelselagen eller inom den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat. Svensk Försäkring framför även att det inte kan överlämnas åt rättstillämpningen att avgöra om ett tjänstepensionsföretag kan vara ett blandat finansiellt holdingföretag eftersom denna fråga kan vara avgörande för om gruppregler för tjänstepensionsföretag över huvud taget ska gälla. Livförsäkringsbolaget Skandia, Länsförsäkringar AB, Swedbank Försäkring AB och SEB Pension och Försäkring AB påpekar att beroende på hur koncernen är strukturerad och vilka andra typer av företag som finns

i den, kan ett försäkringsföretag som omvandlas till ett tjänstepensions-	Prop. 2018/19:158
företag fortsatt komma att omfattas av Solvens II-regelverkets grupp-
bestämmelser, i egenskap av blandat finansiellt holdingföretag.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Gällande definitioner i konglomeratlagen
Vad som avses med ett finansiellt konglomerat anges i konglomeratlagen
(2 kap. 1 §). Ett konglomerat är en grupp som uppfyller en rad villkor
(1 kap. 7 §). Av intresse i detta sammanhang är främst villkoren att minst
ett av företagen ska tillhöra försäkringssektorn, att minst ett av företagen
ska tillhöra bank- och värdepapperssektorn och att gruppens verksamhet i
såväl försäkringssektorn som bank- och värdepapperssektorn ska vara
betydande.
I konglomeratlagen har begreppet blandat finansiellt holdingföretag en
viktig roll. Med det avses ett moderföretag som inte är ett reglerat företag
och som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst ett är ett reglerat
företag med huvudkontor inom EES, och andra företag utgör ett finansiellt
konglomerat (1 kap. 3 § 4). Begreppet reglerat företag definieras i sin tur
som ett institut (kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag och AIF-för-
valtare) eller ett försäkringsföretag eller ett motsvarande utländskt företag
eller ett specialföretag (1 kap. 3 § 14).
I ett finansiellt konglomerat kan det finnas flera olika typer av företag.
Vissa företag kommer som enskilda företag att omfattas av olika sektors-
bestämmelser. Detta gäller t.ex. för försäkringsföretag och kreditinstitut.
Andra typer av företag omfattas inte av sektorsbestämmelser, vilket
vanligtvis är fallet för olika typer av holdingföretag, exempelvis ett blandat
finansiellt holdingföretag. Vid den särskilda tillsynen över finansiella
konglomerat skiljer man på företag som omfattas av sektorsbestämmelser
och företag som inte omfattas av sådana bestämmelser. När man sedan
beräknar kapitalkrav på konglomeratsnivå utgår man från det enskilda
företag som omfattas av sektorsbestämmelser och detta företag tar då med
sig det kapitalkrav som beräknats för företaget enligt sektorsbestämmelser
till kapitalkravet på konglomeratsnivå. Om ett företag inte omfattas av
sektorsbestämmelser behandlar man ett sådant företag som om det
omfattas av sektorsbestämmelser.
För varje finansiellt konglomerat ska det finnas en tillsynsmyndighet
som är samordnare och ansvarig för tillsynen över konglomeratet (4 kap.
1 § konglomeratlagen och artikel 10 i konglomeratdirektivet). Vilken
myndighet inom EES som ska vara samordnare avgörs med ledning av var
de enskilda företagen i konglomeratet hör hemma eller var den mest om-
fattande verksamheten bedrivs (4 kap. 2 § konglomeratlagen). Om det
finns flera myndigheter inom EES som uppfyller kraven för att bli sam-
ordnare så får de olika myndigheterna ingå en överenskommelse om vilken
myndighet som ska ha det ansvaret (4 kap. 2 § tredje stycket och 3 §
konglomeratlagen). Konglomeratdirektivet, och därmed även konglome-
ratlagen, bygger på att ett nära samarbete ska äga rum mellan tillsyns-
myndigheterna i de olika länderna inom EES, även i andra avseenden än
när det gäller utseende av den myndighet som ska vara samordnare. Som
exempel på detta kan nämnas kravet i konglomeratlagen att Finansinspek-
tionen ska informera myndigheter i andra länder inom EES om ett beslut	621

Prop. 2018/19:158 att en viss grupp av företag utgör ett finansiellt konglomerat (4 kap. 5 §) och kravet på att Finansinspektionen, innan inspektionen fattar vissa beslut, ska höra övriga berörda myndigheter (5 kap. 11 §).

Tjänstepensionsföretag ska vara en typ av reglerat företag och ska tillhöra försäkringssektorn

I promemorian konstateras (s. 447) att ändringarna i konglomeratlagen föreslås utan att det har gjorts någon ändring i det bakomliggande konglomeratdirektivet. Därav dras i promemorian slutsatsen att tjänste- pensionsföretagen inte enligt unionsrätten kan tillhöra ett finansiellt konglomerat eftersom den unionsrättsliga företagskategori som de tillhör

–tjänstepensionsinstituten – inte på unionsrättslig nivå omfattas av konglomeratdirektivet. För att särskilja de konglomerat som vilar på unionsrättslig grund från dem som vilar på svensk nationell rätt föreslås i promemorian att tjänstepensionsföretag inte ska omfattas av definitionen av reglerat företag i konglomeratlagen och inte heller anses tillhöra försäkringssektorn. I sin tur innebär det att ett tjänstepensionsföretag kan komma att inta ställning av blandat finansiellt holdingföretag i ett finan- siellt konglomerat, som i figur 14.22 nedan.

Figur 14.22 Tjänstepensionsföretag som moderföretag till reglerade företag

Regeringen instämmer i de synpunkter som Finansinspektionen och Svensk Försäkring framför om att denna lagstiftningsmodell med två olika regelverk inom samma lag, ett unionsrättsligt och ett nationellt, kan ge upphov till gränsdragningsproblem. Det kan leda till att lagstiftningen blir svår att överblicka och tillämpa. Vidare vore det olyckligt om ett tjänstepensionsföretag, som ska följa ett särskilt kapitalkrav enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag, vid den särskilda tillsynen över finan- siella konglomerat skulle behandlas som ett holdingföretag, som inte har något sådant kapitalkrav att följa. Det leder till den situation som Livförsäkringsbolaget Skandia, Länsförsäkringar AB, Swedbank Försäkring AB och SEB Pension och Försäkring AB uppmärksammar, dvs. att ett försäkringsföretag som omvandlas till ett tjänstepensions- företag enligt de regler som föreslås i avsnitt 6.3, även efter omvandlingen ska följa de kapitalkrav som följer av Solvens II-direktivet, trots att det i

622

övrigt inte omfattas av det direktivet. Detta kan leda till att försäkrings- företag väljer att inte omvandla sig till tjänstepensionsföretag, trots att deras verksamhet uteslutande eller huvudsakligen består av tjänste- pensionsförsäkringar. Inte heller kan detta anses vara förenligt med det grundläggande syftet med den nya lagen om tjänstepensionsföretag: att skapa ett regelverk som är särskilt anpassat till sådan verksamhet som avser tjänstepension (se avsnitt 5.6).

Om det är möjligt bör en annan och enklare lagstiftningsmodell väljas. I den franska lagstiftningen har, som framgår ovan, också motsatt väg valts, dvs. de franska tjänstepensionsinstituten utgör en form av reglerat företag. Regeringen finner därför att det behöver analyseras på nytt om det är möjligt att utforma regleringen i enlighet med den lösning som valts i Frankrike, en lösning som framstår som både enklare och mer robust. Frågan är helt enkelt om det är möjligt för Sverige som medlemsstat i EU att utsträcka konglomeratdirektivets definition av reglerat företag så att den definitionen även innefattar tjänstepensionsföretag, i likhet med det Frankrike har gjort.

Konglomeratdirektivet är, vilket inte berörs i promemorian, ett s.k. minimiharmoniseringsdirektiv, dvs. det lämnar utrymme för medlems- staterna att i nationell rätt införa mera långtgående regler än de som finns i direktivet. I skälen i direktivet anges att det innehåller minimistandarder, och att medlemsstaterna därför får införa strängare regler (skäl 16 samt prop. 2005/06:45 s. 86). Detta talar enligt regeringens mening starkt för att Sverige kan välja att utsträcka definitionen av reglerat företag till att om- fatta fler företagskategorier än dem som enligt konglomeratdirektivet omfattas av definitionen.

I samma riktning pekar behandlingen av svenska återförsäkringsföretag när konglomeratdirektivet genomfördes i svensk rätt. Vid denna tidpunkt omfattades återförsäkringsföretag inte av den unionsrättsliga regleringen för försäkringsföretag. Inte heller fanns det något krav på europeisk nivå om att återförsäkringsföretag skulle stå under tillsyn eller uppfylla ett visst kapitalkrav. Detta skiljde sig från de svenska bestämmelserna där åter- försäkringsföretag omfattades av den numera upphävda försäkrings- rörelselagen (1982:713) och för återförsäkringsföretag gällde i stort sett samma bestämmelser som för direktförsäkringsföretag. När konglomerat- direktivet genomfördes ansågs att svenska återförsäkringsbolag borde behandlas på samma sätt som direktförsäkringsbolag vid tillämpningen av konglomeratbestämmelserna. De svenska bestämmelserna fick därmed ett vidare tillämpningsområde än konglomeratdirektivet (samma prop. s. 95 f. och 98).

Unionsrätten har därefter ändrats och återförsäkringsföretag omfattas nu av den unionsrättsliga regleringen, både som enskilda företag (artikel 13.4 i Solvens II-direktivet) och inom regleringen av finansiella konglomerat (artikel 2.4 och 2.6 i konglomeratdirektivet i lydelsen enligt artikel 2.1 i ändringsdirektivet, se prop. 2012/13:160 s. 49–51).

Regeringen anser därför, till skillnad från den bedömning som görs i promemorian, att unionsrätten tillåter att tjänstepensionsföretag behandlas som reglerade företag i konglomeratlagen. Den ordningen har, som berörs ovan, en rad fördelar. På motsvarande sätt som tjänstepensionsinstitut enligt fransk rätt ska alltså tjänstepensionsföretag vara ett reglerat företag enligt konglomeratlagen. I likhet med det som enligt fransk rätt gäller för

Prop. 2018/19:158

623

Prop. 2018/19:158

624

tjänstepensionsinstitut bör också tjänstepensionsföretag tillhöra försäk- ringssektorn enligt konglomeratlagen.

Vid den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat ska kapital- basen och kapitalkravet för ett finansiellt konglomerat beräknas på grund- val av sektorsbestämmelserna om hur kapitalbasen och kapitalkravet bestäms (5 kap. 3 § konglomeratlagen). För att ett tjänstepensionsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat inte ska riskera att drabbas av ett annat kapitalkrav än det på enskild nivå, dvs. det riskkänsliga kapital- kravet, bör det införas bestämmelser om att tjänstepensionsföretag om- fattas av sektorsbestämmelser. Definitionen av sektorsbestämmelser i konglomeratlagen bör därför ändras så att den även innefattar de bestämmelser i lag och andra författningar som gäller för den rörelse som drivs av tjänstepensionsföretag.

Om tjänstepensionsföretag ska anses vara reglerade företag inom den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat, innebär det att ett tjänste- pensionsföretag inte kan anses vara ett blandat finansiellt holdingföretag. Detta kommer att påverka andra regelverk om tillsyn där det finns hänvisningar till bestämmelserna i konglomeratlagen och konglomerat- direktivet och den definition av blandat finansiellt holdingföretag som finns där. Ett tjänstepensionsföretag kommer därmed inte att anses vara ett blandat finansiellt holdingföretag enligt försäkringsrörelselagen (1 kap. 12 § 2, som genomför artikel 212.1 h i Solvens II-direktivet i lydelsen enligt artikel 4.1 i ändringsdirektivet). Ett tjänstepensionsföretag kommer inte heller att anses vara ett blandat finansiellt holdingföretag enligt artikel

4.1.21i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappers- företag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012. Sammantaget innebär detta att ett tjänstepensionsföretag inte riskerar att drabbas av flera kapitalkrav på de olika tillsynsnivåerna som en följd av att de ingår i en företagsstruktur med företag som omfattas av andra sektorsbestämmelser. Därmed undviks den situation som Finansinspektionen, Svensk Försäkring, Livförsäkringsbolaget Skandia, Länsförsäkringar AB, Swedbank Försäkring AB och SEB Pension och Försäkring AB varnar för, att ett livförsäkringsföretag skulle omfattas av kapitalkraven i Solvens II- direktivet trots att det omvandlats till ett tjänstepensionsföretag.

Som en konsekvens av att ett tjänstepensionsföretag ska anses som ett reglerat företag behöver det inte göras någon ändring i definitionen av blandat finansiellt holdingföretag i konglomeratlagen. På motsvarande sätt bör definitionen av tjänstepensionsföretag i konglomeratlagen utformas något annorlunda än i promemorians förslag, så att den inte i något läge blir subsidiär i förhållande till blandat finansiellt holdingföretag.

Utländska tjänstepensionsinstitut

I konglomeratlagen anges att såväl försäkringsföretag och motsvarande utländska företag ska innefattas i definitionen av reglerat företag (1 kap.

3§ 14). På samma sätt ska såväl institut (kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag och AIF-förvaltare) som deras utländska motsvarigheter inne- fattas. Frågan är då om även utländska tjänstepensionsinstitut, motsvarig- heter i andra länder inom EES till tjänstepensionsföretag, ska anses som reglerade företag i konglomeratlagen. Andra tjänstepensionsdirektivet är

ett minimiharmoniseringsdirektiv och hindrar inte att medlemsstaterna behåller eller inför ytterligare bestämmelser för att skydda tjänstepen- sionsplaners medlemmar och förmånstagare, förutsatt att sådana bestäm- melser står i överensstämmelse med medlemsstaternas förpliktelser enligt unionsrätten (skäl 3 i direktivet). Utländska tjänstepensionsinstitut om- fattas inte av konglomeratdirektivet och deras situation påminner om den som tidigare gällde för utländska återförsäkringsföretag (se ovan).

Vid genomförandet i svensk rätt av konglomeratdirektivet gjordes, som nämns ovan, bedömningen att svenska återförsäkringsföretag ska behand- las som försäkringsföretag och därmed utvidgades tillämpningsområdet för de svenska konglomeratbestämmelserna i förhållande till konglomerat- direktivet. Beträffande utländska återförsäkringsföretag anfördes följande. Ett synsätt motsvarande det för svenska återförsäkringsföretag kan dock inte tillämpas på ett utländskt återförsäkringsföretag, eftersom ett sådant företag i dag inte behöver stå under tillsyn enligt försäkringsdirektiven. De utländska återförsäkringsföretagen bör därför inte betraktas som reglerade företag, men däremot tillhör de den finansiella sektorn. Detta ligger i linje med direktivets synsätt. Ett utländskt återförsäkringsföretag bör därför definieras som ett företag som inte är ett försäkringsföretag eller ett utländskt direktförsäkringsföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att försäkra risker som överlåts av försäkringsföretag, utländska direktförsäk- ringsföretag eller utländska återförsäkringsföretag (prop. 2005/06:45

s.98).

Det som anfördes om utländska återförsäkringsföretag när konglome-

ratdirektivet genomfördes i svensk rätt är endast delvis relevant för utländska tjänstepensionsinstitut. Utländska tjänstepensionsinstitut om- fattas inte av konglomeratdirektivet, på samma sätt som tidigare gällde för utländska återförsäkringsföretag. Det finns inte heller i andra tjänste- pensionsdirektivet något krav på tillstånd för att få driva verksamhet som tjänstepensionsinstitut, utan det är tillräckligt med registrering (artikel 9.1).

Skillnader uppkommer dock när det rör den verksamhet som faktiskt drivs. I Solvens II-direktivet anges att det med återförsäkring avses den verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkrings- företag eller ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett annat återförsäk- ringsföretag eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland (artikel 13.7 a). Redan innan Solvens II-direktivet genomfördes angavs i försäkrings- rörelselagen att med återförsäkring avses verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag eller av en utländsk försäkringsgivare (1 kap. 9 §, se även prop. 2009/10:246 s. 430). Oavsett om det var ett svenskt eller ett utländskt återförsäkringsföretag ansågs vid genomförandet av konglomeratdirektivet att det rörde sig om en verk- samhet som avsåg återförsäkring och att dessa företag skulle tillhöra den finansiella sektorn (prop. 2005/06:45 s. 98).

För tjänstepensionsinstitut är situationen en annan. I andra tjänstepen- sionsdirektivet anges att tjänstepensionsinstitut är ett institut som, oavsett sin rättsliga form, förvaltar fonderade medel och som är etablerat oberoende av uppdragsgivande företag eller branschorganisation utifrån syftet att tillhandahålla pensionsförmåner i samband med yrkesutövning på grundval av en överenskommelse eller ett avtal som slutits antingen enskilt eller kollektivt mellan arbetsgivare och arbetstagare eller deras

Prop. 2018/19:158

625

Prop. 2018/19:158 respektive företrädare, eller med egenföretagare, enskilt eller kollektivt, i enlighet med rätten i hem- och värdmedlemsstaten, och som driver verk- samheter som direkt föranleds av dessa (artikel 6.1).

Begreppet tjänstepensionsinstitut är vidare och inte lika tydligt av- gränsat som begreppet återförsäkringsföretag och kan i sig omfatta flera olika typer av verksamheter. Exempelvis gäller i Sverige att både tjänste- pensionsföretag och pensionsstiftelser är tjänstepensionsinstitut enligt unionsrätten, men det är endast tjänstepensionsföretag som driver försäk- ringsrörelse. Detta medför att tjänstepensionsföretag enligt regeringens förslag, till skillnad från pensionsstiftelser, ska anses tillhöra försäkrings- sektorn. Detta gällde även när konglomeratdirektivet genomfördes i svensk rätt då understödsföreningar, tjänstepensionskassor, ansågs om- fattas av direktivets definition av försäkringsföretag, till skillnad från pensionsstiftelser som inte heller då ansågs omfattas av den särskilda till- synen över finansiella konglomerat (prop. 2005/06:45 s. 95 f.).

Motsvarande bör gälla för utländska tjänstepensionsinstitut. Vissa utländska tjänstepensionsinstitut kan, på samma sätt som ett tjänste- pensionsföretag, anses driva försäkringsrörelse samtidigt som andra inte kan anses göra det. Utan närmare kännedom om de enskilda instituten och de nationella bestämmelser som styr deras respektive verksamheter är det inte möjligt att avgöra huruvida ett utländskt tjänstepensionsinstitut driver en verksamhet som ska anses tillhöra den finansiella sektorn enligt konglo- meratlagen (1 kap. 3 § 7 a, b eller c). Utländska tjänstepensionsinstitut bör därför inte anses vara reglerade företag eller omfattas av sektors- bestämmelser. Inte heller bör utländska tjänstepensionsinstitut anses till- höra försäkringssektorn.

Hur utses den myndighet som ska vara samordnare?

I promemorian föreslås att Finansinspektionen ska vara samordnare för de nya finansiella konglomerat som enligt promemorians synsätt vilar enbart på svensk nationell rätt. Regeringen gör däremot, som framgår ovan, bedömningen att tjänstepensionsföretagen kan inordnas i regleringen av finansiella konglomerat på ett sätt som får verkan över hela EES. Därmed finns det inte längre något behov av att som i promemorians förslag skilja mellan konglomerat som skapas som en konsekvens av den nya lagstiftningen om tjänstepensionsföretag å ena sidan och övriga finansiella konglomerat å den andra.

När det inte finns något behov av att skilja mellan olika typer av finan- siella konglomerat beroende på om de är sådana konglomerat som upp- kommer till följd av den nya lagstiftningen om tjänstepensionsföretag eller inte, finns det inte heller något behov av att reglera hur myndighet som ska vara samordnare ska utses på olika sätt för de olika typerna av finansiella konglomerat. Samordnare kan därmed utses enligt samma grundläggande principer som i dag (4 kap. 2 och 3 §§ konglomeratlagen). Det behöver dock göras en ändring i konglomeratlagen så att förekomsten av ett tjänstepensionsföretag i en grupp får samma följder som förekomsten av ett försäkringsföretag när det gäller vilken myndighet som ska vara samordnare (4 kap. 2 §).

626

15	Vissa övriga frågor		Prop. 2018/19:158
15.1	Ägarprövning

Regeringens förslag: Det ska införas bestämmelser om lämplighets-
prövning av ägare (s.k. ägarprövning) för tjänstepensionsaktiebolag i
den nya lagen om tjänstepensionsföretag. I huvudsak ska bestäm-
melserna vara desamma som de som gäller för försäkringsaktiebolag
enligt försäkringsrörelselagen.
Den ordning för samråd mellan tillsynsmyndigheterna inom EES som
gäller vid ägarprövning i försäkringsaktiebolag ska dock inte tillämpas
vid handläggningen av ärenden om tillstånd till förvärv av aktier i
tjänstepensionsaktiebolag.
I den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska det införas särskilda
bestämmelser om vad som gäller vid lämplighetsprövningen samt om
förvärvstillstånd och röstförbud för vissa holdingföretag som i huvud-
sak motsvarar bestämmelserna i försäkringsrörelselagen.
Bestämmelsen i offentlighets- och sekretesslagen om sekretess vid
ägarprövning i finansiella företag ska omfatta uppgifter som före-
kommer i ärenden om ägarprövning i tjänstepensionsaktiebolag.
Regeringen ska få meddela föreskrifter om handläggningen av
ärenden om förvärvstillstånd.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Utredningen anser inte att det för tjänstepensionsaktiebolagens
vidkommande bör införas några bestämmelser som motsvarar kraven på
förvärvstillstånd för försäkringsholdingföretag och blandade finansiella
holdingföretag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot
det.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. I promemorian föreslås att ägarprövningen även ska ske med
beaktande av regelverket mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller kommenterar det inte
särskilt.
Skälen för regeringens förslag
Andra tjänstepensionsdirektivet
Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om
ägarprövning.
Gällande rätt
För försäkringsaktiebolag som i dag driver verksamhet enligt försäkrings-
rörelselagen gäller bestämmelser om lämplighetsprövning av större ägare
(s.k. ägarprövning). Bestämmelserna infördes när Europaparlamentets och
rådets direktiv 2007/44/EG av den 5 september 2007 om ändring av
direktiv 92/49/EEG och direktiven 2002/83/EG, 2004/39/EG, 2005/68/EG
och 2006/48/EG vad gäller förfaranderegler och utvärderingskriterier för
bedömning	av förvärv och ökning av innehav inom	finanssektorn	627

Prop. 2018/19:158 (förvärvsdirektivet) genomfördes i svensk rätt (se prop. 2008/09:155). På

	EU-nivå finns bestämmelser om ägarprövning numera i Solvens II-
	direktivet (se artiklarna 57–63). Genomförandet i svensk rätt av det
	direktivet föranledde inte några ändringar av bestämmelserna om ägar-
	prövning i försäkringsrörelselagen (15 kap.).
	I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om krav på förvärvstill-
	stånd och handläggningen av sådana tillståndsärenden (15 kap. 1–10 §§).
	Tillstånd av Finansinspektionen krävs vid förvärv av aktier i ett
	försäkringsaktiebolag som medför att förvärvarens sammanlagda innehav
	utgör ett kvalificerat innehav. Med ett kvalificerat innehav avses ett direkt
	eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet representerar tio procent
	eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett
	väsentligt inflytande över ledningen av företaget (1 kap. 15 § FRL).
	Tillstånd krävs även för förvärv som innebär att ett kvalificerat innehav
	ökas så att det uppgår till eller överstiger 20, 30 eller 50 procent av aktie-
	kapitalet eller så att försäkringsaktiebolaget blir dotterföretag (15 kap. 1 §
	FRL). Om ett förvärv har gjorts genom bodelning, arv, testamente, bolags-
	skifte eller på annat liknande sätt krävs i stället tillstånd för att förvärvaren
	ska få behålla aktierna (15 kap. 2 §).
	Finansinspektionen ska meddela tillstånd till ett sådant förvärv som
	avses ovan om förvärvaren bedöms lämplig att utöva ett väsentligt
	inflytande över ledningen av försäkringsaktiebolaget och det kan antas att
	förvärvet är ekonomiskt sunt. Vid bedömningen av förvärvarens lämplig-
	het ska ett antal uppräknade kriterier beaktas, bl.a. förvärvarens anseende
	och kapitalstyrka (15 kap. 5 §). Om förvärvaren är ett försäkrings-
	holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, ska det vid
	bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning
	uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt
	försäkringsrörelselagen respektive lagen (2006:531) om särskild tillsyn
	över finansiella konglomerat (15 kap. 6 §).
	Om ett förvärv skulle leda till nära förbindelser mellan försäkrings-
	aktiebolaget och någon annan, ska tillstånd ges bara om förbindelserna inte
	hindrar en effektiv tillsyn av försäkringsaktiebolaget (15 kap. 7 §).
	I försäkringsrörelselagen finns definitioner av vad som utgör nära
	förbindelser mellan företag och mellan företag och fysiska personer
	(1 kap. 14 §).
	Frågan om tillstånd till förvärv får i vissa fall avgöras först efter samråd
	mellan Finansinspektionen och behörig myndighet i ett annat land inom
	EES (15 kap. 9 §). Samrådsskyldigheten gäller om förvärvaren är ett i det
	andra landet auktoriserat försäkringsföretag, kreditinstitut, företag för
	elektroniska pengar eller värdepappersföretag, eller ett i det landet hemma-
	hörande förvaltningsbolag som där har tillstånd att driva verksamhet enligt
	bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av
	den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som
	avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fond-
	företag) (UCITS-direktivet). Samråd krävs även om förvärvaren är ett
	moderföretag till ett sådant företag eller en fysisk eller juridisk person som
	kontrollerar ett sådant företag.
	Utöver bestämmelserna om förvärvstillstånd finns bestämmelser om
	skyldighet för innehavare av kvalificerade innehav och försäkrings-
628	aktiebolag att anmäla vissa förhållanden till Finansinspektionen (15 kap.

11–13 §). Vidare har Finansinspektionen möjlighet att ingripa mot olämpliga ägare av kvalificerade innehav genom beslut om röstförbud och föreläggande om avyttring av aktier (15 kap. 14–18 §§).

Enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gäller sekretess för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i ett ärende hos Finansinspektionen om innehav av aktier i bl.a. försäkringsaktiebolag (30 kap. 5 §).

Även de försäkringsaktiebolag vars tjänstepensionsverksamhet omfattas av punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (2015:700) om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) (se avsnitt 4.5.1) ska tillämpa de nu aktuella bestämmelserna i försäkringsrörelselagen (15 kap.).

Ömsesidiga försäkringsbolag, försäkringsföreningar och tjänste- pensionskassor omfattas inte av några bestämmelser om ägarprövning.

Tjänstepensionsaktiebolagen bör omfattas av bestämmelser om ägarprövning

Det finns ingen unionsrättslig skyldighet för Sverige att införa bestäm- melser om ägarprövning av tilltänkta förvärvare och ägare i tjänstepen- sionsaktiebolag. I andra tjänstepensionsdirektivet finns det inte några krav på ägarprövning och tjänstepensionsföretag omfattas inte heller av de EU- direktiv som ligger till grund för bestämmelserna om ägarprövning i försäkringsrörelselagen.

Det finns dock starka skäl för att införa bestämmelser om ägarprövning för tjänstepensionsaktiebolag på samma sätt som för försäkringsaktiebolag och andra finansiella företag. Ägarprövning är en viktig del av tillsynen över dessa företag och syftet med prövningen är att förhindra att en olämplig ägare får möjlighet att missbruka sin ställning och sitt inflytande över verksamheten. Om det inte införs några bestämmelser om ägarpröv- ning i tjänstepensionsaktiebolagen riskerar tillsynen över dessa bolag att bli svagare än tillsynen över andra jämförbara finansiella företag, vilket skulle påverka skyddet för de framtida pensionärerna. Tjänstepensions- aktiebolag kommer även, i likhet med försäkringsaktiebolag, att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring, vilket är en form av försäkringsrörelse (se avsnitt 5.2). Det saknas skäl att behandla tjänste- pensionsaktiebolag och försäkringsaktiebolag olika i fråga om ägar- prövning.

Det kan inte heller anses strida mot unionsrätten att införa bestämmelser om ägarprövning för tjänstepensionsaktiebolagen. Andra tjänstepensions- direktivet syftar till minimiharmonisering och hindrar inte att medlems- staterna inför bestämmelser som ger ett mer långtgående skydd för de framtida pensionärerna än vad som följer av direktivet. Det bör därför införas bestämmelser om ägarprövning i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag.

Vid utformningen av bestämmelserna om ägarprövning i tjänstepen- sionsaktiebolag är det naturligt att utgå från bestämmelserna i försäkrings- rörelselagen om ägarprövning i försäkringsaktiebolag (15 kap.).

Det system för samråd mellan behöriga myndigheter inom EES som används vid prövningen av gränsöverskridande förvärv i försäkrings- aktiebolag och vissa andra finansiella företag kan dock inte tillämpas för

Prop. 2018/19:158

629

Prop. 2018/19:158 tjänstepensionsaktiebolag. Samrådsskyldigheten när det gäller försäk- ringsaktiebolag följer av förvärvsdirektivet och regelverket som styr myndighetssamarbetet är därmed harmoniserat inom EES. Tjänste- pensionsinstitut omfattas inte av förvärvsdirektivet och det finns inte heller några motsvarande regler på EU-nivå om samråd vid ägarförändringar i tjänstepensionsinstitut. Det är därmed inte möjligt att tillämpa bestäm- melserna i försäkringsrörelselagen om samråd vid ägarprövning i tjänste- pensionsaktiebolag (15 kap. 9 §). Några motsvarande bestämmelser bör därför inte införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

I avsnitt 14 föreslås att tjänstepensionsföretag ska omfattas av bestäm- melser om grupptillsyn och tillsyn över finansiella konglomerat. De särskilda krav som ställs på försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag vid ägarprövning enligt försäkringsrörelselagen bör därför gälla även vid prövningen av sådana företags innehav i tjänste- pensionsaktiebolag. Grupptillsynen över tjänstepensionsföretag ska enligt förslaget regleras särskilt i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. I avsnitt 14.1.19 föreslås att det ska införas en bestämmelse med krav på att de som ingår i ledningen för ett holdingföretag som är moderföretag i en grupp över vilken det ska utövas grupptillsyn enligt den nya lagen ska vara lämpliga för en sådan uppgift. Den bestämmelsen motsvarar bestäm- melsen i försäkringsrörelselagen om krav på dem som ingår i ledningen för försäkringsholdingföretag (19 kap. 63 §). I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om förvärvstillstånd och röstförbud för sådana företag som hänvisar till den bestämmelsen (15 kap. 6 § och 14 § första stycket 3). Motsvarande bestämmelser bör införas i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag för holdingföretag som är moderföretag i en grupp över vilken det ska utövas grupptillsyn enligt den nya lagen. I de bestämmel- serna bör hänvisning göras till den nämnda bestämmelsen om krav på ledningen i de aktuella moderföretagen.

Enligt gällande rätt gäller sekretess hos Finansinspektionen vid ägar- prövning i bl.a. försäkringsaktiebolag. Precis som vid ägarprövning i dessa bolag kan det i ärenden om ägarprövning i tjänstepensionsaktiebolag komma att förekomma uppgifter om enskildas personliga förhållanden som kan vara integritetskänsliga, bl.a. uppgifter i belastnings- eller miss- tankeregistret. Enligt regeringens uppfattning gör sig därför samma skäl gällande för sekretess i ärenden som rör ägarprövning i tjänstepensions- aktiebolag (se prop. 1994/95:184 s. 123) Sekretessbestämmelsen i 30 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen behöver därför ändras så att den även täcker ärenden om innehav av aktier i tjänstepensionsaktiebolag.

Regeringen bör få meddela föreskrifter om handläggningen av ärenden om tillstånd till förvärv av aktier i tjänstepensionsaktiebolag. Ett mot- svarande bemyndigande finns beträffande handläggningen av tillstånds- ärenden enligt försäkringsrörelselagen (15 kap. 19 §).

15.2Återförsäkring

630

Regeringens förslag: Definitionen av återförsäkring i försäkrings- rörelselagen ska ändras så att den även innefattar att överta risker som överlåts från tjänstepensionsföretag.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas några särskilda bestämmelser om återförsäkring för tjänstepensionsföretagen.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tar inte upp frågan. FAR framhåller att möjligheten att teckna återförsäkring inte bör inskränkas för tjänstepensionsföretag.

Promemorians bedömning avviker från regeringens förslag på så sätt att promemorian inte innehåller något förslag om att ändra definitionen av återförsäkring i försäkringsrörelselagen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller yttrar sig inte särskilt över det. Svensk Försäkring anför att den nuvarande definitionen av återförsäkring i 1 kap. 9 § FRL bör utvidgas till att även omfatta verksamhet som består i att överta risker som överlåts av tjänste- pensionsföretag.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om återförsäkring för tjänstepensionsinstitut. Genom direktivet ändras en bestämmelse i Solvens II-direktivet (artikel 13.7) på så sätt att definitionen av återförsäkring även omfattar ett återförsäkringsföretags tillhanda- hållande av säkerheter för ett institut som omfattas av andra tjänste- pensionsdirektivet (artikel 63.1).

Gällande rätt

För försäkringsföretag finns bestämmelser om återförsäkring i försäkringsrörelselagen. De bestämmelserna har sin grund i Solvens II- direktivet.

Med återförsäkring avses verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag eller av en utländsk försäkringsgivare (1 kap. 9 §). Ett försäkringsföretag får avge återförsäkring (dvs. överlåta risker) och driva rörelse avseende mottagen återförsäkring (dvs. vara försäkringsgivare enligt ett återförsäkringsavtal).

Enligt försäkringsrörelselagen ska tillstånd för rörelse avseende mottagen återförsäkring avse risker som hänför sig till en eller flera av de skade- eller livförsäkringsklasser som anges i den lagen (2 kap. 13 §). Tillstånd att uteslutande driva återförsäkringsrörelse får endast ges ett aktiebolag eller ett ömsesidigt försäkringsbolag (2 kap. 14 §). Ett bolag som har fått tillstånd för rörelse som bara avser återförsäkring benämns återförsäkringsbolag (1 kap. 10 §).

Inom ramen för de s.k. solvensreglerna i försäkringsrörelselagen finns särskilda bestämmelser om behandlingen av återförsäkring (5 kap. 11 §, 6 kap. 13 § och 8 kap. 14 och 20 §§).

Tjänstepensionskassor, dvs. understödsföreningar som driver tjänste- pensionsverksamhet, tillämpar den upphävda lagen om understöds- föreningar. I samband med genomförandet i svensk rätt av återförsäkrings- direktivet gjordes bedömningen att understödsföreningar inte kan bedriva

Prop. 2018/19:158

631

Prop. 2018/19:158 återförsäkringsrörelse eftersom deras verksamhet avser inbördes bistånd (se prop. 2007/08:40 s. 58).

Återförsäkringsverksamhet kan även bestå av övertagande av risker från tjänstepensionsföretag

Tjänstepensionsinstitut får enligt andra tjänstepensionsdirektivet endast ägna sig åt verksamhet som avser pensionsförmåner (artikel 7). I avsnitt

5.2görs bedömningen att tjänstepensionsföretag på samma sätt som försäkringsföretagen kommer att driva försäkringsrörelse och ingå försäkringsavtal. Med tjänstepensionsförsäkring avses livförsäkring som har samband med yrkesutövning och där utbetalning av försäkringsbelopp beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder samt försäkringar som meddelas som tillägg till sådana försäkringar. Den definition av tjänstepensionsförsäkring som föreslås motsvarar defini- tionen av pensionsförmån i andra tjänstepensionsdirektivet (se avsnitt 5.4). I den nya lagen om tjänstepensionsföretag avgränsas enligt förslaget dessutom tillåten verksamhet till verksamhet avseende tjänstepensions- försäkringar och därmed sammanhängande verksamhet (se avsnitt 6.5).

Eftersom tjänstepensionsföretag kommer att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar och därmed sammanhängande verksamhet är det naturligt att de, i likhet med försäkringsföretag, får avge återförsäkring. Tjänstepensionsföretagens möjligheter att teckna återförsäkring bör, som FAR framför, inte begränsas i förhållande till det som gäller för försäkringsföretag. Därför bör definitionen av återförsäkring i försäkrings- rörelselagen (1 kap. 9 §) utvidgas, som Svensk Försäkring efterlyser, så att den även omfattar risker som överlåts av tjänstepensionsföretag. Därmed genomförs artikel 63.1 i andra tjänstepensionsdirektivet om ändring av Solvens II-direktivets definition av återförsäkring.

Tjänstepensionsföretag bör dock inte få ta emot återförsäkring. Tjänste- pensionsinstitutens verksamhet ska enligt andra tjänstepensionsdirektivet vara begränsad till sådan verksamhet som avser pensionsförmåner och därmed sammanhängande verksamhet. Eftersom mottagen återförsäkring inte omfattas av definitionen av pensionsförmåner i andra tjänstepensions- direktivet ska tjänstepensionsföretag inte få överta risker från ett försäkringsföretag eller ett annat tjänstepensionsföretag.

Sammantaget finns det – utöver den nämnda ändringen av definitionen av återförsäkring i försäkringsrörelselagen – inte behov av några särskilda bestämmelser om återförsäkring för tjänstepensionsföretagen.

15.3Redovisningsregler

Regeringens förslag: Tjänstepensionsföretag ska på samma sätt som försäkringsföretag omfattas av bestämmelserna i lagen om årsredovis- ning i försäkringsföretag och av bestämmelserna i bokföringslagen.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas en särskild årsredovis- ningslag för tjänstepensionsföretag.

632

Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår en lag med särskilda bestämmelser om årsredovisning för tjänstepensionsföretag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tar inte upp frågan. Bolagsverket och Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt anser att det bör övervägas om det verkligen behövs en särskild årsredovisningslag för tjänstepensionsföretagen. Bolagsverket anser att det är angeläget att det tydligt framgår vilka företag som ska skicka in sina årsredovisningar till Bolagsverket och om det ska ske självmant eller endast på begäran av Bolagsverket. FAR förordar att den särskilda årsredovisningslag som utredningen föreslår och årsredovisningslagen för försäkringsföretag i så stor utsträckning som möjligt ska ha samma bestämmelser om uppställ- ningsformer och specifika poster om inte skillnader motiveras av tjänste- pensionsverksamhetens särart. Svensk Försäkring anser att en ny särskild lag för årsredovisningen i tjänstepensionsföretag skulle underlätta för lagstiftaren att göra framtida ändringar som endast rör tjänstepensions- företag. Bestämmelserna i den nya särskilda årsredovisningslagen bör i möjligaste mån motsvara dem i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag (ÅRFL). Svensk Försäkring avstyrker därför förslaget till nya uppställningsformer för balans- och resultaträkningarna. Svensk Försäkring anser inte heller att det finns skäl för att i balansräkningen dela upp placeringstillgångar i finansiella och materiella tillgångar på sätt som föreslås. Svensk Försäkring avstyrker även förslaget om att de ekonomiska och aktuariella beräkningarna som ett tjänstepensionsföretag gör vid värdering av de tekniska avsättningarna ska grundas på aktsamma antaganden. Det är tillräckligt med en skrivning som motsvarar nuvarande 4 kap. 9 § ÅRFL, dvs. att de tekniska avsättningarna ska motsvara belopp som krävs för att företaget ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna avtal om tjänste- pensionsförmåner. Det är enligt Svensk Försäkrings uppfattning inte heller nödvändigt eller lämpligt att ett krav på en resultatanalys per pensionsplan införs. Resultatanalysen bör inte anknyta till plan utan i stället, med lagen om årsredovisning i försäkringsföretag som förebild, till de typer av tjänstepensionsförmåner som företaget meddelar.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller kommenterar det inte särskilt.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska tjänstepensionsinstitut upprätta och offentliggöra årsbokslut och förvaltningsberättelser, där hänsyn ska tas till varje pensionsplan som institutet hanterar och, vid behov, årsbokslut och förvaltningsberättelser för varje pensionsplan (artikel 29). Årsboksluten och förvaltningsberättelserna ska ge en rättvisande och korrekt bild av institutets tillgångar, skulder, finansiella ställning och redovisa betydande investeringsinnehav. Årsboksluten och uppgifterna i förvaltningsberättelserna ska vara konsekventa, uttömmande, sakligt

Prop. 2018/19:158

633

Prop. 2018/19:158 presenterade samt i vederbörlig ordning godkända av auktoriserade personer, i enlighet med nationell rätt.

En översikt över de befintliga regelverken om bokföring och redovisning

Redovisningslagstiftningen i Sverige består av bestämmelser om bok- föring och redovisning som antingen är allmänna till sin karaktär och gäller för de flesta företag som bedriver näringsverksamhet såsom bokföringslagen (1999:1078), BFL, och årsredovisningslagen (1995:1554), ÅRL, eller är särskilda för redovisning i en viss typ av företag såsom t.ex. finansiella företag. De särskilda redovisningslagarna för finansiella företag – lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag (ÅRKL) och lagen om årsredovis- ning i försäkringsföretag – överensstämmer dock till stora delar med årsredovisningslagen.

Lagarna om årsredovisning har karaktär av ramlagstiftning. Inom ramarna för lagarna sker en kompletterande normgivning av vissa myndig- heter och organisationer, t.ex. Bokföringsnämnden, Finansinspektionen och Rådet för finansiell rapportering. De svenska reglerna om årsredovis- ning och koncernredovisning grundar sig till stor del på Europa- parlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (redovis- ningsdirektivet) och Rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa typer av bolag avseende redovisning i juridisk person och Rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 om sammanställd redovisning avseende koncernredovisning.

Därutöver finns standarder framtagna av International Accounting Standards Board (IASB), en internationell icke-vinstdrivande organisation som verkar för internationell harmonisering av redovisningsstandarder i världen. De mest relevanta för försäkringsföretag är IFRS 4 om försäkringsavtal och IFRS 9 om finansiella instrument. Den förstnämnda kommer att ersättas av IFRS 17 och innebär nya utgångspunkter för redovisning och värdering av försäkringsavtal. Syftet är att öka transparensen och minska skillnaderna i redovisningen av försäkrings- avtal. Den slutliga standarden gavs ut i maj 2017 och föreslås träda i kraft den 1 januari 2022.

Bokföringslagen

Bokföringslagen innehåller bestämmelser om vem som är bokförings- skyldig och om räkenskapsår, löpande bokföring samt arkivering av räkenskapsmaterial. Bestämmelserna syftar till att tillgodose de behov som det bokföringsskyldiga företagets borgenärer, ägare, medlemmar och anställda samt det allmänna kan ha av att kunna följa upp företagens förhållanden. Den räkenskapsinformation som ingår i den löpande bok- föringen sammanställs i årsbokslut och årsredovisningar samt, i vissa fall, koncernredovisningar och delårsrapporter. Ett årsbokslut – som inte är en offentlig handling – sammanfattar de affärshändelser som ägt rum under året.

634

Även årsredovisningar, koncernredovisningar och delårsrapporter utgör sammanfattningar av den verksamhet som förevarit under en viss period. Syftet med sammanfattningarna är främst att ge information till företagets externa intressenter. Det finns därför särskilda bestämmelser om att handlingar av dessa slag ska offentliggöras. De grundläggande bestämmel- serna om vad dessa handlingar ska innehålla och hur de ska offentliggöras finns i årsredovisningslagen, lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen om årsredovisning i försäkringsföretag.

Årsredovisningslagen och lagen om årsredovisning i försäkringsföretag

Årsredovisningslagen, som är tillämplig på i stort sett samtliga företag som är skyldiga att upprätta en årsredovisning såsom bl.a. aktiebolag och eko- nomiska föreningar, innehåller bestämmelser om upprättande och offentliggörande av årsredovisning, koncernredovisning och delårs- rapport. Årsredovisningslagen grundar sig på redovisningsdirektivet som ersatt de fjärde och sjunde bolagsrättsliga direktiven om årsredovisning respektive koncernredovisning. Reglerna i årsredovisningsdirektivet om års- och koncernredovisning överensstämmer i stora delar med dem i de äldre direktiven. I direktivet har dock både disposition och språklig utformning ändrats och i vissa avseenden har även reglerna ändrats eller nya regler tillkommit jämfört med de tidigare direktiven (jfr prop. 2015/16:3 s. 129). Redovisningsdirektivet föranledde därför vissa ändringar i årsredovisningslagen.

Bestämmelser om de finansiella företagens offentliga redovisning finns i lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen om årsredovisning i försäkringsföretag. Utöver försäkringsföretag så tillämpas sistnämnda lag också av understödsföreningar (det är då fråga om de bestämmelser som gäller för räkenskapsår 2010) med stöd av övergångsbestämmelser (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2010:2058] om ändring i lagen [1995:1560] om årsredovisning i försäk- ringsföretag). Bestämmelserna om koncernredovisning ska dessutom tillämpas på finansiella holdingföretag som uteslutande eller huvud- sakligen förvaltar andelar i dotterföretag som är försäkringsföretag eller utländska företag av motsvarande slag (försäkringsholdingföretag).

Lagen om årsredovisning i försäkringsföretag kan delas in i två delar. Den första delen består av hänvisningar till årsredovisningslagens grund- läggande principer och bestämmelser vilka är av mer generell karaktär och ska tillämpas för företag i allmänhet. Den andra delen avser bestämmelser som är speciellt utmärkande för försäkringsföretagens verksamhet. Dessa bestämmelser avser t.ex. uppställningsformerna för resultat- och balans- räkning, benämning av posterna i dessa, det exakta innehållet i de försäkringsspecifika posterna, värderingsregler för placeringstillgångar och försäkringstekniska avsättningar samt upplysningar.

Lagen om årsredovisning i försäkringsföretag grundar sig på rådets direktiv 91/674/EEG av den 19 december 1991 om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag (försäkringsredovis- ningsdirektivet). Försäkringsredovisningsdirektivet hänvisar i hög grad till fjärde och sjunde bolagsrättsliga direktiven och någon justering av hänvis- ningarna har inte gjorts trots att de båda direktiven har upphävts. Enligt redovisningsdirektivet (artikel 52) ska emellertid hänvisningar till regler i

Prop. 2018/19:158

635

Prop. 2018/19:158 de upphävda direktiven ska ses som hänvisningar till motsvarande regler i redovisningsdirektivet. Mot den bakgrunden gjordes vissa justeringar i bl.a. lagen om årsredovisning i försäkringsföretag i samband med att redo- visningsdirektivet genomfördes i svensk rätt (prop. 2015/16:3 s. 253–255).

636

Lagen om årsredovisning i försäkringsföretag och bokföringslagen ska gälla för tjänstepensionsföretagen

Tjänstepensionsinstitut omfattas i sig inte av någon unionsrättslig lagstift- ning om redovisning. För att uppfylla andra tjänstepensionsdirektivets krav på att årsbokslut och förvaltningsberättelser ska ge en rättvisande och korrekt bild av bl.a. institutets tillgångar, skulder och finansiella ställning bör det emellertid ställas krav på att ett tjänstepensionsföretag ska upprätta en årsredovisning. En årsredovisning ska innehålla resultat- och balans- räkning och förvaltningsberättelse (jfr 2 kap. 1 § ÅRL jämförd med 2 kap. 2 § ÅRFL). Detta innebär – utöver bestämmelserna om löpande redovis- ning och årsbokslut (balans- och resultaträkning) som finns i bokförings- lagen (6 kap. 3 och 4 §§ BFL) – att företaget bl.a. ska lämna en förvalt- ningsberättelse och specifikationer över de redovisade posternas för- ändringar.

Frågan är då var bestämmelser om detta bör införas eller vilka bestämmelser som bör gälla för tjänstepensionsföretagens årsredovisning. Utredningen föreslår att det ska införas en särskild lag om årsredovisning för tjänstepensionsföretagen med lagen om årsredovisning i försäkrings- företag som förebild. Utredningen anger som skäl för det förslaget bl.a. att lagen om årsredovisning i försäkringsföretag baseras på ett redovisnings- direktiv som specifikt avser försäkringsföretag och att det i lagen görs en uppdelning av skade- respektive livförsäkringsrörelse. Enligt utredningen försvåras tillämpningen av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag också om nya bestämmelser, begrepp och uppställningsformer för tjänste- pensionsföretag införs.

Det bör emellertid, såsom bl.a. Bolagsverket, FAR och Skandia påpekar, krävas att det finns klara fördelar med att införa en särskild årsredo- visningslag för att en sådan lösning ska vara att föredra. I avsnitt 5.2 görs bedömningen att tjänstepensionsföretag på samma sätt som försäkrings- företagen kommer att driva försäkringsrörelse och ingå försäkringsavtal. I avsnitt 12 föreslås att understödsföreningar ska motsvaras av tjänste- pensionsföreningar i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. I avsnitt 6.1 föreslås att de associationsformer som ska stå öppna för tjänstepensions- företag ska vara desamma som för försäkringsföretag. Termer, försäkringsklasser och uttryck i lagen om tjänstepensionsföretag kommer enligt det som föreslås i propositionen i många avseenden att vara de- samma eller motsvara dem i försäkringsrörelselagen. Även om det kommer att finnas en del olikheter när det gäller regleringen av försäk- ringsföretag och tjänstepensionsföretag är dessa inte så stora att det kan antas att stora fördelar står att vinna genom att införa redovisningsregler för tjänstepensionsföretagen i en särskild lag. Övervägande skäl talar därför, såsom en rad remissinstanser påpekar, för att tjänstepensions- företag bör omfattas av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag.

Några särskilda redovisningsregler för tjänstepensionsföretag bedöms således inte behövas. Detta innebär bl.a. att uppställningsformerna för

balans- och resultaträkningar och redovisningen av försäkringstekniska avsättningar kommer att vara desamma för försäkrings- och tjänste- pensionsföretag, vilket Svensk Försäkring förordar, och att det finns bestämmelser om ingivande av årsredovisningen, vilket Bolagsverket önskar.

För att tjänstepensionsföretag ska omfattas av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag krävs dock en justering av definitionen av försäkrings- företag i den lagen och att det tydliggörs att det som specifikt anges om bl.a. försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag ska gälla för motsvarande kategorier tjänstepensionsföretag. De särskilda bestäm- melser som finns för livförsäkringsföretag, ömsesidiga livförsäkrings- bolag och livförsäkringsföreningar i lagen om årsredovisning i försäk- ringsföretag bör också gälla för tjänstepensionsföretag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar.

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska det i årsbokslut och förvalt- ningsberättelse tas hänsyn till varje pensionsplan som ett tjänstepensions- institut förvaltar, och vid behov upprättas årsbokslut och förvaltnings- berättelse för varje pensionsplan. Årsbokslutet och förvaltningsberättelsen ska ge en rättvisande och korrekt bild av tillgångar, skulder och finansiell ställning och redovisa betydande investeringsinnehav. Årsbokslutet och uppgifterna i förvaltningsberättelsen ska också vara konsekventa, uttöm- mande, sakligt presenterade samt i vederbörlig ordning godkända av auktoriserade personer i enlighet med nationell rätt.

Bestämmelser om bl.a. årsbokslut och förvaltningsberättelse finns i lagen om årsredovisning i försäkringsföretag och i bokföringslagen. Enligt lagen om årsredovisning i försäkringsföretag (2 kap. 2 §) ska bestäm- melserna i årsredovisningslagen om bl.a. årsredovisningens delar, över- skådlighet och rättvisande bild tillämpas också på försäkringsföretag. Det- samma gäller bestämmelserna i årsredovisningslagen om bl.a. förvalt- ningsberättelsens innehåll (6 kap. 1 § ÅRFL). Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om bl.a. årsbokslut och årsredovisning (1 kap. 4 § ÅRFL och 4 § förordningen [1995:1600] om årsredovisning i kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsföretag). I begreppet årsredovisning ingår bl.a. förvaltningsberättelse (se ovan). De bestäm- melser om årsbokslut och förvaltningsberättelser som i dag finns i svensk rätt bedöms uppfylla de krav som ställs upp i andra tjänstepensions- direktivet (artikel 29). Om det behöver göras några förtydliganden när det gäller den hänsyn som ska tas till de pensionsplaner som ett tjänste- pensionsföretag förvaltar kan det göras i föreskrifter som Finans- inspektionen får meddela inom ramen för befintligt bemyndigande i förordningen om årsredovisning i kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsföretag. Ett bemyndigande som, mot bakgrund av det som ovan föreslås om att tjänstepensionsföretag ska omfattas av definitionen av försäkringsföretag i lagen om årsredovisning i försäkringsföretag, också omfattar tjänstepensionsföretag. Några särskilda bestämmelser om resultatanalys för tjänstepensionsföretag som förvaltar pensionsplaner i lag på sätt som utredningen föreslår bedöms därför inte nödvändiga. Däremot kommer det liksom för försäkringsföretag i dag att finnas krav på resultatanalys för om verksamheten omfattar flera försäkringsgrenar (2 kap. 1 § ÅRFL), vilket Svensk Försäkring förespråkar.

Prop. 2018/19:158

637

Prop. 2018/19:158 Andra tjänstepensionsdirektivets krav på offentliggörande av årsbokslut och förvaltningsberättelser uppfylls genom de befintliga bestämmelserna om offentliggörande som finns i årsredovisningslagen och lagen om års- redovisning i försäkringsföretag som också kommer att gälla för tjänste- pensionsföretagen.

När det gäller bokföringslagen gör utredningen bedömningen att tjänste- pensionsföretag bör omfattas av den lagen men att det behöver göras vissa ändringar i den lagen med anledning av den nya lag om årsredovisning för tjänstepensionsföretag som utredningen föreslår. Det finns inte anledning att göra någon annan bedömning när det gäller att tjänstepensionsföretag bör omfattas av bokföringslagen. De hänvisningar i bokföringslagen till lagen om årsredovisning i försäkringsföretag kommer emellertid, enligt det förslag som anges ovan, också att omfatta tjänstepensionsföretag. Det innebär att det inte behöver göras några sådana ändringar i bokförings- lagen som utredningen föreslår.

I bokföringslagen anges att bl.a. försäkringsföretag får ha euro som redovisningsvaluta (4 kap. 6 §). På sätt som utredningen föreslår bör den bestämmelsen kompletteras så att den även omfattar tjänstepensions- företag. Utöver detta krävs det inte några ändringar i bokföringslagen.

	15.4	Distributionsfrågor
	15.4.1	Distributionsregler för tjänstepensionsföretag och
		utländska tjänstepensionsinstitut

	Regeringens förslag: Tjänstepensionsföretag ska omfattas		av
	bestämmelserna i lagen om försäkringsdistribution. Detsamma ska
	gälla för utländska tjänstepensionsinstitut, om de bedriver försäkrings-
	distribution i Sverige.
	Sanktionsavgifter enligt den lagen ska dock inte vara så stora att
	tjänstepensionsföretaget därefter inte uppfyller kraven på stabilitet i den
	nya lagen om tjänstepensionsföretag.
	Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få
	meddela föreskrifter om vad svenska tjänstepensionsföretag och
	utländska tjänstepensionsinstitut ska iaktta vid försäkringsdistribution.
	Det ska införas en bestämmelse i lagen om försäkringsdistribution
	som upplyser om att tjänstepensionsföretag och utländska tjänste-
	pensionsinstitut ska tillämpa den lagen.

	Utredningen behandlar inte frågan.
	Remissinstanserna tar inte upp frågan.
	Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
	förslag. I promemorian föreslås ingen begränsning i fråga om en
	sanktionsavgifts storlek. I promemorian föreslås också att utländska
	tjänstepensionsinstitut ska tillämpa lagen om försäkringsdistribution utan
	begränsning till den situationen att de bedriver försäkringsdistribution i
	Sverige.
	Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
	har inget att invända mot det. Finansinspektionen, Handelsbanken Liv,
638	Livförsäkringsbolaget Skandia ömsesidigt, Länsförsäkringar		AB,

Swedbank Försäkring AB, SEB Pension och Försäkring AB och SPP	Prop. 2018/19:158
framhåller att förslaget är nödvändigt för att säkerställa ett högt kundskydd
även vid distribution av tjänstepensionsförsäkringar. När det gäller
utländska tjänstepensionsinstitut anser Finansinspektionen att det bör
förtydligas om förslaget innebär att distributionsreglerna bara ska
tillämpas av sådana institut som även i sitt hemland anses driva
försäkringsrörelse. Avseende storleken på sanktionsavgifter enligt lagen
om försäkringsdistribution, anser myndigheten att det bör läggas till en
hänvisning till stabilitetsprincipen i den nya lagen om tjänste-
pensionsföretag. Svenskt Näringsliv anser att lagen om försäkrings-
distribution inte utgör ett lämpligt regelverk för att reglera distribution av
tjänstepensionsförmåner. Sveriges Kommuner och Landsting anser att
arbetsmarknadens parter redan i dag upprätthåller ett högt kundskydd i
sina kollektivavtalade pensionsplaner och att det i stället bör införas en
reglering som är mer anpassad för tjänstepensionsförmåner, vilket TCO
och Saco instämmer i. LO anser att förslaget är en följd av det felaktiga
ställningstagandet att inte skapa en egen sektorreglering för tjänste-
pensionsföretag och att bl.a. ett lämpligt kundskydd kan uppnås utan det.
LO, AFA Försäkring, Alecta, AMF och Folksam framhåller att det i och
för sig behövs ett regelverk för distribution av tjänstepensionsförmåner,
men att reglerna bör utformas utifrån det som är bäst för svenska
tjänstepensionssparare. Kåpan Pensioner anser att nyttan med förslaget
inte redovisats och att alternativa lösningar inte har prövats. Offentlig-
anställdas Förhandlingsråd (OFR), PTK och Jusek anser att det inte
föreligger något behov av förslaget och att det i onödan fördyrar de berörda
företagens verksamhet, vilket leder till lägre pensioner. Kammarrätten i
Stockholm anser att bemyndigandet bör omformuleras så att det tar sikte
på det tjänstepensionsföretag ska iaktta vid försäkringsdistribution.
Skälen för regeringens förslag
Försäkringsdistributionsdirektivet
Genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 av den
20 januari 2016 om försäkringsdistribution (försäkringsdistributions-
direktivet) har det införts en ny unionsrättslig reglering av försäkrings-
distribution. Det direktivet ersatte Europaparlamentets och rådets direktiv
2002/92 EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmedling.
Regelverket gäller för försäkringsförmedlare men också för försäkrings-
företagens distribution av försäkringar Den utvidgade kretsen av aktörer
som har att följa bestämmelserna utgör skälet till att det reglerade området
numera benämns försäkringsdistribution och inte försäkringsförmedling,
trots att de aktiviteter som omfattas i praktiken inte ändrats. Skälet till att
försäkringsföretagens verksamhet omfattas är enligt direktivet att
konsumenter bör erhålla samma skyddsnivå oberoende av vilken distri-
butionskanal som försäkringen tillhandahållits genom (skälen 6 och 7).
Vid sidan av ambitionen att höja kundskyddsnivån syftar direktivet även
till att förbättra den inre marknadens funktionssätt genom att förenkla
gränsöverskridande näringsverksamhet, att skapa en sund konkurrens samt
att öka harmoniseringen av de administrativa sanktionerna. För
försäkringsföretagens vidkommande innehåller försäkringsdistributions-
direktivet bl.a. regler om yrkeskrav och krav på organisation av	639

Prop. 2018/19:158 verksamheten (artikel 10), informationskrav och uppföranderegler (artiklarna 17–20 och 22–25), ytterligare krav för försäkringsbaserade investeringsprodukter (artiklarna 26–30), sanktioner och andra åtgärder (artiklarna 31–36).

Medlemsstaterna behöver dock inte tillämpa vissa allmänna informa- tionskrav i direktivet när försäkringsdistributörer bedriver distributions- verksamhet med anknytning till försäkringar mot stora risker (artikel 22.1 första stycket). Medlemsstaterna behöver inte heller tillämpa vissa särskilda krav om information till kund när försäkringsdistributören bedriver distributionsverksamhet i förhållande till en professionell kund (artikel 22.1 andra stycket).

Försäkringsdistributionsdirektivet är liksom andra tjänstepensions- direktivet ett s.k. minimiharmoniseringsdirektiv som medger att medlems- staterna inför krav som går utöver dem i direktivet.

Lagen om försäkringsdistribution

Försäkringsdistributionsdirektivet är i svensk rätt genomfört i en ny lag, lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, som ersatte lagen om försäkringsförmedling (prop. 2017/18:216). Den nya lagen, som trädde i kraft den 1 oktober 2018, innehåller huvudsakligen näringsrättsliga bestämmelser som gäller för försäkringsdistributörers försäkrings- distribution, dvs. för försäkringsförmedlare och försäkringsföretag när de distribuerar försäkringar. I det avseendet gör bestämmelserna i princip ingen skillnad mellan distribution av tjänstepensionsförsäkringar och andra typer av försäkringar.

Som anges ovan är försäkringsdistributionsdirektivet, liksom andra tjänstepensionsdirektivet, ett s.k. minimiharmoniseringsdirektiv som medger att medlemsstaterna inför krav som går utöver dem i direktivet. Enligt lagen om försäkringsdistribution gäller sådana krav för försäkrings- företag i fråga om bl.a. vissa tredjepartsersättningar (se samma prop. s. 326–338). Vissa av de strängare regler som enligt försäkrings- distributionsdirektivet endast ska gälla vid distribution av försäkrings- baserade investeringsprodukter, gäller enligt den nya lagen även vid distribution av pensionsförsäkringar som är exponerade mot marknads- volatilitet (se samma prop. s. 348–357). De ytterligare bestämmelser som avser distribution av tjänstepensionsförsäkringar som är exponerade mot marknadsvolatilitet ska dock börja tillämpas först den 1 oktober 2019 (punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna).

Varken lagen om försäkringsdistribution eller försäkringsdistributions- direktivet är emellertid tillämpliga på tjänstepensionsinstitut, dvs. institut som omfattas av andra tjänstepensionsdirektivet.

Tjänstepensionsföretagen ska tillämpa lagen om försäkringsdistribution

Lagen om försäkringsdistribution är som anges ovan tillämplig på försäkringsdistribution som bedrivs av bl.a. försäkringsföretag. Med försäkringsföretag avses enligt den lagen företag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen eller lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige (se prop. 2017/18:216. s. 141 f.).

640

Av försäkringsdistributionsdirektivet framgår dock att en senare utvärdering av direktivet ska omfatta en diskussion om möjligheterna att tillämpa regelverket på produkter distribuerade av tjänstepensionsinstitut (artikel 41.2). AFA Försäkring, Alecta, AMF och Folksam anser att ett beslut om förslaget bör avvakta den utvärderingen. När en sådan utvärdering kommer att ske är dock ovisst. Det kan alltså konstateras att om de angivna försäkringsföretagens önskemål tillgodoses, skulle det sannolikt innebära att tjänstepensionsinstituten inte förrän om flera år omfattas av några distributionsregler. Det är inte heller säkert att utgången av en framtida utvärdering av distributionsregler på EU-nivå blir relevant för svenskt vidkommande. Mot den bakgrunden förefaller det inte lämpligt att avvakta den ovan angivna diskussionen eller de efter den, eventuellt följande gemensamma reglerna. Det saknas alltså skäl att tillmötesgå remissinstansernas förslag i den delen.

I avsnitt 5.2 görs bedömningen att tjänstepensionsverksamhet är att anse som en form av försäkringsrörelse och att tjänstepensionsföretagen ingår försäkringsavtal. Av detta följer bl.a. att samma typ av tjänstepensions- försäkringar som distribueras av försäkringsföretag och försäkrings- förmedlare också kommer kunna distribueras av tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut. Dessa företags försäkringsprodukter skiljer sig därmed inte åt, vilket i sig får anses motivera åtgärder för att uppnå ett likartat regelverk vid all distribution av försäkringsavtal.

I förevarande fall står valet mellan att för tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut inte införa några bestämmelser om distribution, att införa särskilt utformade bestämmelser om distribu- tionsregler eller att låta dem omfattas av lagen om försäkringsdistribution. När det gäller det först nämnda alternativet förefaller detta uteslutet mot bakgrund av behovet av skydd för blivande pensionärer och i förhållande till en sund konkurrens mellan olika marknadsaktörer på pensionsområdet.

När det gäller att, så som Sveriges Kommuner och Landsting, TCO, Saco, LO, AFA Försäkring, Alecta, AMF, Folksam och Kåpan Pensioner förespråkar, införa särskilt utformade bestämmelser om distribution, skulle det i och för sig kunna leda till ett tillfredsställande skydd för blivande pensionärer. Däremot skulle en sådan ordning försvåra samspelet mellan försäkringsrörelselagen och lagen om tjänstepensionsföretag. Ett samspel som ter sig centralt i den nya regleringsmiljö som uppkommer i och med införandet av lagen om tjänstepensionsföretag.

Regeringen föreslår i det sammanhanget att försäkringsföretag ska kunna omvandlas till tjänstepensionsföretag och vice versa (se avsnitt 6.3). Vidare föreslår regeringen att försäkringsbestånd ska kunna överlåtas mellan tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag och vice versa (se avsnitt 11). Slutligen kommer bestämmelserna i försäkringsavtalslagen (2005:104) om återköp och överföring att kunna vara tillämpliga både på försäkringsavtal som ingås av tjänstepensionsföretag och försäkringsavtal som ingås av försäkringsföretag. Den enskilde kommer alltså att kunna få en försäkring överförd från ett försäkringsföretag till ett tjänstepensions- företag och vice versa. När det gäller återköp och överföringar kan det också noteras att en stor del av den konkurrensutsatta marknaden för tjänstepension bedrivs via upphandlingar. I dessa upphandlingar tillfrågas först flera försäkringsföretag, i framtiden sannolikt även tjänstepensions- företag, om att lämna offerter för att bli valbara i pensionsplanen. De som

Prop. 2018/19:158

641

Prop. 2018/19:158

642

bedöms bäst leva upp till de ställda kraven blir därefter valbara. Det är sedan ofta upp till den anställde att välja vilken av de valbara företagen som ska få förvalta dennes tjänstepension. I flera fall får det alltså antas att både försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag kommer att ingå bland de valbara alternativen.

Regeringen finner mot den bakgrunden att det är av stor vikt för tjänste- pensionsmarknaden som helhet att all försäkringsdistribution omfattas av ett gemensamt regelverk. Då kan både försäkringsföretag och tjänste- pensionsföretag delta på den marknaden, omvandlas från den ena kategorin till den andra och försäkringsavtal flytta mellan de två kate- gorierna, utan att intresset av skydd vid distributionen för de framtida pensionärerna får stå tillbaka.

Eftersom det är obligatoriskt enligt unionsrätten att tillämpa försäkrings- distributionsdirektivet på försäkringsföretagen måste dessa lyda under lagen om försäkringsdistribution, den svenska lagstiftning som genomför det nämnda direktivet. Om tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag ska kunna omfattas av samma distributionsregelverk krävs således att tjänstepensionsföretagen omfattas av lagen om försäkringsdistribution. Regeringens ställningstagande blir därför att tjänstepensionsföretagen ska tillämpa lagen om försäkringsdistribution. En bestämmelse av den inne- börden bör tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Utländska tjänstepensionsinstitut ska tillämpa lagen om försäkringsdistribution om de driver försäkringsdistribution i Sverige

Finansinspektionen efterfrågar ett klargörande huruvida reglerna i lagen om försäkringsdistribution ska tillämpas av samtliga utländska tjänste- pensinstitut, eller bara sådana som även i sitt hemland anses driva försäkringsrörelse. I det avseendet bör det framhållas att hemlandets bedömning i det avseendet inte är avgörande för frågan. I stället bestäms det nu aktuella tillämpningsområdet av huruvida åtgärderna utgör försäk- ringsdistribution, och som en del av den bedömningen, om den distri- buerade tjänstepensionsförmånen konstituerar ett försäkringsavtal enligt svensk rätt (se prop. 2017/18:216 s. 110 f.). Om så är fallet ska ett utländskt tjänstepensionsinstitut tillämpa lagen om försäkringsdistribution, vilket bör anges i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänste- pensionsinstituts verksamhet i Sverige. Bedömningen av om ett avtal är ett försäkringsavtal eller inte får göras utifrån det som anges i avsnitt 5.2.

Ökade kostnader och allmänt om tillämpliga bestämmelser

Som Offentliganställdas Förhandlingsråd (OFR) och PTK anför kan det inte bortses från att en tillämpning av distributionsregelverket kan tänkas till viss del fördyra bl.a. tjänstepensionsföretagens distribution av tjänste- pensionsförsäkringar, jämfört med om inga eller mer begränsade regler införs. Samtidigt bör det, som även Livförsäkringsbolaget Skandia ömsesidigt, Länsförsäkringar AB, Swedbank Försäkring AB, SEB Pension och Försäkring AB och SPP framhåller, inte vara förenat med några orimliga hinder eller kostnader för tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut att efterleva reglerna i lagen om försäkrings- distribution. Dessutom bör det noteras att samtliga försäkringsföretag, inklusive de som väljer att omvandlas till tjänstepensionsföretag, redan får

förutsättas gjort de anpassningar som behövs för att följa distributions- reglerna. I många situationer kommer heller flertalet av reglerna inte ens att aktualiseras, t.ex. då rådgivning inte förekommer eller tredjeparts- ersättningar inte tas emot eller ges ut. Till detta kommer att vissa särskilda regler som gäller vid distribution av försäkringsbaserade investerings- produkter, dvs. avseende information och passandebedömning, inte behöver tillämpas vid distribution av pensionsförsäkringar som är expo- nerade mot marknadsvolatilitet (jfr 6 kap. 4–7 och 11–12 §§ med de bestämmelser som räknas upp i 7 kap. 1 §). I de fallen medför således hänvisningen till lagen om försäkringsdistribution inget direkt merarbete.

Eftersom förslaget innebär att tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut åläggs att följa samma regler som försäkrings- företag är det vidare främst 4, 5 och 7 kap. lagen om försäkrings- distribution som aktualiseras. I 4 och 5 kap. finns bl.a. de grundläggande bestämmelser som ska följas av försäkringsdistributörer, såsom kravet på att upprätthålla god försäkringsdistributionssed, liksom regler kring produktgodkännandeprocesser samt kunskap och kompetens för anställda. Reglerna kring hur försäkringsdistributörer ska uppträda får anses vara av central betydelse för all försäkringsdistribution. Regeringen ser inga övertygande skäl till varför inte reglerna också ska gälla för tjänste- pensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut i motsvarande situationer som är verksamma på samma marknad som försäkringsföretag. I 7 kap. samma lag finns, genom hänvisningar till bestämmelser i 6 kap., bl.a. regler om hantering av intressekonflikter. Reglerna har som främsta syfte att förhindra att försäkringsdistributören sätter sina egna intressen före kundens intressen. Typiskt sett är förekomsten av intressekonflikter en av de mest angelägna frågorna inom ramen för försäkringsdistribution och enligt regeringens uppfattning är det av stor vikt att reglerna gäller för alla som tillhandahåller tjänstepensioner, oavsett vem som meddelar försäkringen.

Det finns här även anledning att poängtera att de allra flesta förfaranden som avses i lagen om försäkringsdistribution i hög grad ska vara anpassade efter den verksamhet som drivs. Särskilt för de tjänstepensionsföretag som är verksamma på det kollektivavtalade tjänstepensionsområdet torde i och för sig t.ex. det kundskydd som bl.a. Sveriges Kommuner och Landsting hänvisar till tala för att förfarandena i praktiken blir begränsade. Om det är fallet eller inte får dock avgöras vid den initiala analys som varje aktör som omfattas av distributionsregelverket ska göra när de förfarandena utformas. För en verksamhet som i stor omfattning riskerar att vara förenad med intressekonflikter är de förfaranden som nu avses naturligtvis mer betungande och följaktligen kostsamma.

Med andra ord torde kostnaden för att upprätthålla de nu aktuella förfarandena motsvaras av ett i sammanhanget högst relevant, ökat kund- skydd samt även motiveras av målsättningen av likabehandling av olika marknadsaktörer.

Särskilt om informationskrav och prövning av krav och behov

I 5 kap. lagen om försäkringsdistribution finns bestämmelser om informa- tionskrav och prövning av kundens krav och behov. En särskild fråga som aktualiseras i anledning av förslaget, liksom vid genomförandet i svensk

Prop. 2018/19:158

643

Prop. 2018/19:158 rätt av försäkringsdistributionsdirektivet, är hur de reglerna förhåller sig

	till den relativt komplicerade distributionsmodell som finns på den
	svenska tjänstepensionsmarknaden (se prop. 2017/18:216 s. 286–289).
	Mot den bakgrunden anförs följande. Vid kollektivavtalade tjänste-
	pensionsplaner följer planen en överenskommelse mellan en arbetsgivar-
	organisation och en central arbetstagarorganisation. Som även anges ovan
	upphandlas tjänstepensionsföretag eller försäkringsföretag för att erbjuda
	de tjänster som följer av tjänstepensionsplanen. När en arbetsgivare
	ansluter sig till kollektivavtalet blir denne även skyldig att följa tjänste-
	pensionsplanen. Det innebär att arbetsgivarens anställda ansluts till
	tjänstepensionsplanen och kan välja bland de försäkringar som omfattas.
	När den anställde har gjort sina val inom planen uppstår det ett försäkrings-
	avtal mellan arbetsgivaren och tjänstepensionsföretaget eller försäkrings-
	företaget under vilket den anställde blir försäkrad.
	Vid en sådan ordning får arbetsgivaren anses utgöra en sådan grupp-
	företrädare som ingår ett försäkringsavtal för gruppmedlemmarnas
	räkning i försäkringsdistributionsdirektivets mening (se skäl 49 i försäk-
	ringsdistributionsdirektivet). Arbetsgivaren är således den som ska
	betraktas som tjänstepensionsföretagets kund när det kommer till krav-
	och behovsprövning samt lämnande av information (en annan sak är dock
	att om ett tjänstepensionsföretag tar direkt kontakt med den anställde, i
	syfte att påverka dennes val eller avseende dispositioner inom redan slutna
	försäkringsavtal, är det den anställde att anse som kund i förhållande till
	företaget). Enligt regeringens uppfattning får det i nu aktuellt fall anses ha
	gjorts en översiktlig krav- och behovsprövning i förhållande till en
	genomsnittlig arbetsgivare av arbetsmarknadens parter redan när
	pensionsplanen förhandlades fram inom ramen för kollektivavtalet.
	Genom att arbetsgivaren (kunden) är ansluten eller ansluter sig till kollek-
	tivavtalet och därmed pensionsplanen, får arbetsgivaren anses bekräfta att
	den prövningen överensstämmer med dennes krav och behov. När det
	gäller den information som ska lämnas till arbetsgivaren (kunden), och
	därefter till de försäkrade när de ansluts till planen (5 kap. 17 §), bör ett
	tjänstepensionsföretag kunna uppdra åt en s.k. valcentral att vidare-
	befordra den information som krävs. Även om arbetsgivaren kan ha ett
	visst intresse av att initialt få information om de enskilda produkterna som
	planen omfattar, kan denne i förhållande till tjänstepensionsföretaget
	avböja ytterligare information i det avseendet.
	Hur hanteringen i det enskilda fallet går till för att uppfylla kraven i
	lagen om försäkringsdistribution beror, i förekommande fall, även på hur
	verksamheten är fördelad mellan tjänstepensionsföretaget och val-
	centralen. Valcentraler kan, beroende av hur verksamheten bedrivs,
	komma att uppfylla kriterierna för en försäkringsdistributör enligt lagen
	om försäkringsdistribution. I sådana fall krävs tillstånd som försäkrings-
	förmedlare. Valcentralen skulle i så fall omfattas direkt av lagen om
	försäkringsdistribution och ska då tillse att de kraven uppfylls. Valcen-
	tralen och det tjänstepensionsinstitut som meddelar tjänstepensionsförsäk-
	ringen kan, vid tveksamhet om vem som primärt har att uppfylla ett visst
	krav i lagen om försäkringsdistribution, sinsemellan reglera vem som
	fullgör ett visst åtagande. För det fall valcentralen enbart ägnar sig åt
	administrativ verksamhet behövs dock inte något tillstånd för försäkrings-
644	distribution. I sådant fall betraktas tjänstepensionsföretaget som ett

direktdistribuerande företag, vilket med stöd av valcentralerna får tillse att t.ex. erforderlig information tillhandahålls de försäkrade och att övriga regler i lagen om försäkringsdistribution följs (jfr samma prop. s. 131).

Vid individuella tjänstepensionsplaner utgör planen en del av anställningsavtalet mellan en arbetsgivare och en anställd. Även i dessa fall upphandlas tjänstepensionsföretag eller försäkringsföretag för att erbjuda de tjänster som följer av planen. Vid anställningen ansluts den anställde till tjänstepensionsplanen, varvid denne kan välja bland de försäkringar som omfattas. När den anställde har gjort sina val uppstår, liksom vid kollektivavtalade tjänstepensionsplaner, ett försäkringsavtal mellan arbetsgivaren och tjänstepensionsföretaget eller försäkrings- företaget under vilket den anställde blir försäkrad. Även här får arbets- givaren anses utgöra en gruppföreträdare som ingår ett försäkringsavtal för gruppmedlemmarnas räkning och är således den som är kund när det kommer till krav- och behovsprövning samt lämnande av information. Vid individuell tjänstepension bör, på motsvarande sätt som vid kollektiv- avtalad tjänstepension, en erforderlig prövning av arbetsgivarens (kundens) krav och behov kunna ske inom ramen för den upphandling som görs av tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag inom planen. Erforderlig information bör även i dessa fall kunna överlämnas till arbetsgivaren (kunden) i samband med den upphandlingen. I de fall arbetsgivaren biträds av en försäkringsförmedlare vid upphandlingen är det förmedlaren som ska uppfylla kraven. I annat fall är det de tjänste- pensionsföretag och försäkringsföretag som är valbara som ska göra krav- och behovsprövningen och uppfylla informationskraven. Efter det att en anställd anslutits till planen genom sin anställning, ska det tjänste- pensionsföretag som ingått ett försäkringsavtal säkerställa att motsvarande information lämnas även till denne. I förekommande fall torde en försäkringsförmedlare kunna biträda tjänstepensionsföretaget eller försäk- ringsföretaget med att vidarebefordra den informationen.

Mot bakgrund av det ovan anförda bedömer regeringen sammantaget att de anpassade informationsmodeller som i dag används på den svenska marknaden vid tjänstepensioner, bör kunna tillämpas även fortsättningsvis för att uppfylla de krav som ställs upp i lagen om försäkringsdistribution. Inte heller den frågan gör det alltså olämpligt att tillämpa reglerna i den lagen.

Frågan om dubbelreglering och sanktionsavgifter

Tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut ska både enligt förslag i denna proposition och enligt gällande lagar bl.a. lämna viss information till försäkringstagare och dem som erbjuds att teckna en tjänstepensionsförsäkring (se avsnitt 10). Det kan mot den bakgrunden konstateras att en tillämpning av bestämmelserna i lagen om försäkrings- distribution kommer att ge upphov till viss dubbelreglering, bl.a. i fråga om den ovan nämnda informationsskyldighet som enligt förslaget ska gälla för tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut. För de företagen och instituten kommer dessutom, utöver de näringsrättsliga bestämmelser om information som följer av genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet, även civilrättsliga bestämmelser i försäkrings- avtalslagen om den information som ska lämnas till den som erbjuds att

Prop. 2018/19:158

645

Prop. 2018/19:158 teckna försäkring, till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade under utbetalningstiden.

Det finns emellertid i denna del inte anledning att göra någon annan bedömning än den regeringen gjorde avseende motsvarande frågor om dubbelreglering när det gäller försäkringsföretag vid genomförandet av försäkringsdistributionsdirektivet (se prop. 2017/18:216 s. 265). Således bedöms en tillämpning av lagen om försäkringsdistribution inte ge upphov till motstridiga krav. Ett tjänstepensionsföretag eller utländskt tjänste- pensionsinstitut som lever upp till de strängaste av de krav som följer av de nu aktuella lagarna kommer i praktiken att uppfylla sina förpliktelser även enligt liknande bestämmelser i någon annan av dessa lagar. Det anförda innebär att tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensions- institut i de flesta fall kommer att kunna uppfylla de krav som följer av den nya lagen om tjänstepensionsföretag, lagen om utländska försäkrings- givares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige eller försäkrings- avtalslagen genom att uppfylla motsvarande krav som gäller vid försäkringsdistribution enligt lagen om försäkringsdistribution. De olika kraven bör således kunna gälla parallellt i de olika lagarna.

När det gäller storleken på sanktionsavgifter enligt lagen om försäk- ringsdistribution, anser regeringen i enlighet med det Finansinspektionen föreslår, att det bör läggas till en hänvisning till stabilitetsprincipen i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. I det sammanhanget bör det beaktas att bestämmelserna om sanktionsavgifter i de olika lagarna på finans- marknadsområdet i allmänhet innebär begränsningar bl.a. kopplade till respektive relevant kapitalkrav. För de nu aktuella företagen bör alltså den kopplingen således inte göras till kraven i försäkringsrörelselagen utan till den nya lagen.

Behovet av föreskrifter på lägre nivå än lag

Flera av bestämmelserna i lagen om försäkringsdistribution är allmänt hållna och lagen kompletteras av bestämmelser i de delegerade förord- ningar som har antagits av kommissionen och myndighetsföreskrifter. Varken myndighetsföreskrifter som meddelas enligt bemyndigandena i lagen om försäkringsdistribution eller delegerade förordningar är dock direkt tillämpliga på tjänstepensionsföretag eller utländska tjänstepen- sionsinstitut. Bestämmelserna i lagen om försäkringsdistribution är dock i flera fall av teknisk natur och det finns därför anledning att komplettera de bestämmelser som enligt förslaget ska gälla även för tjänstepensions- företags och utländska tjänstepensionsinstituts försäkringsdistribution med föreskrifter på lägre nivå än lag. Det får därför anses vara lämpligt att, liksom för försäkringsdistributörer, införa ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att få meddela föreskrifter i lagen om försäkringsdistribution.

Kammarrätten i Stockholm anser att bemyndigandet bör formuleras så att det tar sikte på det tjänstepensionsföretag ska iaktta vid försäkrings- distribution. Regeringen anser dock att det är mer ändamålsenligt med ett bemyndigande som är allmänt hållet.

I enlighet därmed bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter som motsvarar dem som har meddelats

646

med stöd av bemyndiganden i lagen om försäkringsdistribution samt be- Prop. 2018/19:158 stämmelserna i kommissionens delegerade förordningar. De föreskrifterna

bör alltså ta sin utgångspunkt i de bestämmelser som har meddelats avseende försäkringsföretagens försäkringsdistribution samt bestämmel- serna i de delegerade förordningarna.

AFA Försäkring, Alecta, AMF och Folksam framhåller dock att kompletterande regelverk kan komma att resultera i att bestämmelser som är framtagna för individuell försäkring blir tillämpliga på tjänstepension, trots att de kan vara dåligt anpassade för det. I det sammanhanget finns det anledning att framhålla att det vid utformningen av kompletterande regelverk, i förekommande fall, särskild hänsyn bör tas till den särart som de nu aktuella företagens tjänstepensionsverksamhet innebär. Det bör därvid även erinras om det bemyndigande som dessutom gör det möjligt att genom föreskrifter ange undantag från det krav som ställs upp i lagen om försäkringsdistribution, om det anses nödvändigt i förhållande till pensionsmarknadens funktion (se prop. 2017/18:216 s. 359).

Upplysningsbestämmelse

Regeringens förslag innebär att tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut ska tillämpa lagen om försäkringsdistribution enligt bestämmelser som hänvisar till den lagen i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag och lagen om utländska försäkringsgivares och tjänste- pensionsinstituts verksamhet i Sverige. Det bör därför tas in en upplys- ningsbestämmelse i lagen om försäkringsdistribution så att det tydliggörs att det finns bestämmelser på annat håll som innebär att lagen ska tillämpas även av tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsföretag.

15.4.2	Avtalsfrihet när det gäller distributionsregler

Regeringens bedömning: Det bör inte råda avtalsfrihet när det gäller
bestämmelser om distribution av tjänstepensionsförsäkringar utöver det
som anges i lagen om försäkringsdistribution.
Utredningen behandlar inte frågan.
Remissinstanserna tar inte upp frågan.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm-
ning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen
eller har inget att invända mot den. Finansinspektionen framhåller att
bedömningen är logiskt mot bakgrund av att avtalsfrihet inte medges när
det gäller försäkringsföretagens distribution av tjänstepensionsförsäk-
ringar. Svenskt Näringsliv anser att det bör råda avtalsfrihet när det gäller
distribution av och information om tjänstepensionsförmåner. Arbetsgivar-
organisationen anser vidare att arbetsmarknadens parter bör ha möjlighet
att åtminstone i kollektivavtal reglera de nu aktuella frågorna. Sveriges
Kommuner och Landsting framhåller att ett inskränkande av kollektiv-
avtalsparternas avtalsfrihet riskerar skapa obalans mellan parterna samt få
långsiktiga konsekvenser. LO, TCO, Saco, AFA Försäkring, Alecta, AMF,
Folksam och Offentliganställdas Förhandlingsråd (OFR) anser att dagens
avtalsfrihet bör bibehållas, eftersom den bl.a. leder till låga kostnader på		647

Prop. 2018/19:158	det kollektivavtalade tjänstepensionsområdet. AFA Försäkring, Alecta,
	AMF och Folksam anser därtill att förslaget är otydligt och föreslår en
	ändring i lagen om försäkringsdistribution vilken gör det möjligt för
	kollektivavtalsparter att bestämma över hur informationsgivningen ska
	fungera. En sådan ändring bör enligt försäkringsföretagen i första hand
	omfatta både försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag, eller om detta
	inte är möjligt, i vart fall tjänstepensionsföretag.
	Skälen för regeringens bedömning
	Bakgrund
	Förslaget i denna proposition innebär att tjänstepensionsföretag och
	utländska tjänstepensionsinstitut ska följa samma regler som försäkrings-
	företag i lagen om försäkringsdistribution (se avsnitt 15.4.1 ovan). Det
	innebär att det framför allt är bestämmelserna i 4, 5 och 7 kap. den lagen
	som aktualiseras. I 4 och 5 kap. finns bl.a. de grundläggande bestämmelser
	som ska följas av försäkringsdistributörer, regler kring produkt-
	godkännandeprocesser samt kunskap och kompetens för anställda. I 7 kap.
	finns vidare, genom hänvisningar till bestämmelser i 6 kap., bl.a. regler
	om hantering av intressekonflikter. Flera av de nu angivna bestämmelserna
	innehåller informationskrav i olika omfattning.
	Svenskt Näringsliv, LO, TCO, Saco, AFA Försäkring, Alecta, AMF,
	Folksam och Offentliganställdas Förhandlingsråd (OFR) anser samman-
	fattningsvis att det bör råda avtalsfrihet när det gäller informationskraven
	i lagen om försäkringsdistribution.
	När det gäller kollektivavtalad tjänstepensionsförsäkring är det enligt
	försäkringsavtalslagen tillåtet för parterna att i stor utsträckning själva
	bestämma över t.ex. den information som ska lämnas med anledning av
	försäkringsavtal. En sådan ordning ansågs motiverad av att villkoren för
	de kollektivavtalade försäkringarna förhandlas fram av starka organisa-
	tioner som var kvalificerade att ta till vara individernas intressen (prop.
	2003/04:150 s. 143). Vid andra gruppförsäkringar finns det också ett
	utrymme för försäkringsföretaget att komma överens med gruppföre-
	trädaren att denne ska fullgöra vissa av försäkringsföretagets skyldigheter
	(se 17 kap. 4 § och 19 kap. 4 § FAL). I försäkringsrörelselagen regleras
	försäkringsföretagens skyldighet att lämna information	i 4 kap. 2 §.
	Finansinspektionen får med stöd av ett bemyndigande meddela före-
	skrifter om vilken information ett försäkringsföretag ska lämna enligt den
	paragrafen (4 kap. 18 § 2 försäkringsrörelselagen och 7 kap. 2 § första
	stycket 13 försäkringsrörelseförordningen [2011:257]).	Finansinspek-
	tionen har med stöd av det bemyndigandet meddelat föreskrifter och
	allmänna råd om information som gäller försäkring och tjänstepension
	(FFFS 2011:39). De föreskrifterna är dispositiva när det gäller kollektiv-
	avtalsgrundade försäkringar (4 §).
	De ovan angivna bestämmelserna har medfört att informationslämnande
	lätt har kunnat anpassas efter de olika typer av kollektiva försäkringar som
	finns på den svenska marknaden. På det kollektivavtalade området
	uppfylls t.ex. försäkringsföretagens informationsskyldighet rent praktiskt
	till stor del av valcentraler som bl.a. har till uppgift att vid anslutning av
	en anställd lämna information till den anställde om de valbara försäkrings-
648	företagen och deras erbjudanden.

När försäkringsdistributionsdirektivet genomfördes i svensk rätt genom införandet av lagen om försäkringsdistribution, ändrades de ovan redo- visade förhållandena till viss del. Den civilrättsliga regleringen i försäk- ringsavtalslagen, liksom försäkringsrörelselagens informationsregel, lämnades dock oförändrade. Men beträffande sådan information som ska lämnas även enligt det distributionsrättsliga regelverket (och till samma mottagare) gäller dessutom de strängare krav som följer av lagen om försäkringsdistribution. I praktiken begränsar detta innebörden av att det råder avtalsfrihet enligt försäkringsavtalslagen och de myndighetsföre- skrifter som kompletterar försäkringsrörelselagen, såvitt gäller sådan information som även ska lämnas enligt det tvingande regelverket i lagen om försäkringsdistribution. Regeringen noterade i det avseendet bl.a. att vissa av bestämmelserna i försäkringsdistributionsdirektivet inte var an- passade till de modeller för informationslämnande som förekommer på den svenska pensionsmarknaden (prop. 2017/18:216 s. 286–289).

Frågan om avtalsfrihet

Mot den ovan angivna bakgrunden aktualiseras frågan om, och i så fall till vilken grad, det bör råda avtalsfrihet när det gäller bestämmelserna om nu aktuell försäkringsdistribution. Regeringen instämmer som en utgångs- punkt i det Finansinspektionen anför om att det är logiskt att reglerna inte bör vara dispositiva, mot bakgrund av att avtalsfrihet inte medges när det gäller försäkringsföretagens distribution av tjänstepensionsförsäkringar. I sammanhanget bör det liksom i avsnitt 15.4.1 noteras att samtliga försäk- ringsföretag, inklusive de som väljer att omvandlas till tjänstepensions- företag, redan får förutsättas gjort de anpassningar som behövs för att följa distributionsreglerna.

Svenskt Näringsliv anser att det bör råda avtalsfrihet när det gäller distribution av och information om tjänstepensionsförmåner. Vidare anser Svenskt Näringsliv, LO, TCO, Saco, AFA Försäkring, Alecta, AMF, Folksam och Offentliganställdas Förhandlingsråd att det bör vara möjligt att åtminstone i kollektivavtal reglera dessa frågor. SKL framhåller därtill att ett inskränkande av avtalsfriheten riskerar skapa obalans mellan kollektivavtalsparterna samt få långsiktiga konsekvenser. I det avseendet finns det argument som talar såväl för som emot avtalsfrihet gällande informationskraven. Huvudargument för avtalsfrihet är den rättsbildning av dispositiva informationsbestämmelser som gäller enligt försäkrings- avtalslagen och som tidigare även gällt inom rörelserätten, företrädesvis på det kollektivavtalade tjänstepensionsområdet. Det argumentet stöds även av det höga kundskydd som över tiden i allmänhet ansetts gälla inom det pensionsområdet. Samtidigt gjordes i det lagstiftningsärende som avser genomförandet i svensk rätt av försäkringsdistributionsdirektivet bedöm- ningen att, även om reglerna i det direktivet inte var anpassade för svenska förhållanden, detta inte innebar att de anpassade informationsmodellerna på denna del av den svenska pensionsmarknaden behövde ändras i någon avsevärd omfattning (prop. 2017/18:216 s. 283). Det finns i detta samman- hang inte anledning att göra något annan bedömning i det avseendet (se även avsnitt 15.4.1 ovan). Mot avtalsfrihet talar även att det finns bestäm- melser i lagen om försäkringsdistribution redan omfattas av avtalsfrihet (se 1 kap. 8 § andra stycket). Vilket bedöms ge en viss möjlighet att göra

Prop. 2018/19:158

649

Prop. 2018/19:158 anpassningar till de förutsättningarna som råder inom olika branscher och sektorer. Det saknas således även skäl att tillmötesgå det AFA Försäkring, Alecta, AMF och Folksam föreslår när det gäller en ändring i lagen om försäkringsdistribution. Det är vidare av stor vikt för tjänstepensions- marknaden som helhet att all försäkringsdistribution omfattas av ett gemensamt regelverk vilket tillförsäkrar samtliga framtida pensionärer ett starkt kundskydd. Även vikten av att det gäller lika konkurrensvillkor för olika marknadsaktörer talar med viss styrka emot avtalsfrihet.

Mot bakgrund av det som anges ovan samt de skäl som redovisas i avsnitt 15.4.1 finns det sammanfattningsvis, liksom Finansinspektionen anser, anledning att göra bedömningen att det inte bör råda avtalsfrihet för tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut när det gäller de bestämmelser om distribution som anges i lagen om försäkrings- distribution.

15.5Överklagande m.m.

Regeringens förslag: Finansinspektionens beslut enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska få överklagas till allmän förvaltnings- domstol.

Bolagsverkets beslut enligt lagen om tjänstepensionsföretag ska få överklagas till allmän domstol.

Det ska vara möjligt att begära förklaring av domstol att vissa ärenden hos Finansinspektionen enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag och lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige onödigt uppehålls.

Försäkringsrörelselagens bestämmelse om överklagande av Finans- inspektionens beslut om dispens från bosättningskrav enligt aktie- bolagslagen ska ändras så att besluten får överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. I promemorian föreslås inte att bestämmelsen om överklagande av beslut om dispens från bosättningskrav ska ändras.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller kommenterar det inte särskilt. Förvaltningsrätten i Stockholm ifrågasätter dock behovet av vissa av de bestämmelser om överklagande som föreslås i promemorian.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att beslut avseende tjänstepensionsinstitut som fattats i enlighet med lagar och andra författningar som antagits i enlighet med direktivet kan överklagas till domstol (artikel 48.9).

650

Gällande rätt

För försäkringsföretag som driver tjänstepensionsverksamhet enligt försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om överklagande av Finans- inspektionens och Bolagsverkets beslut (21 kap. 1–4 och 6 §§).

Finansinspektionens beslut i enskilda fall får i regel överklagas till all- män förvaltningsdomstol. För beslut i särskilt angivna tillsyns- och ingrip- andeärenden gäller överklagandeförbud. Bolagsverkets beslut i ärenden om likvidation av försäkringsföretag överklagas till allmän domstol.

I försäkringsrörelselagen finns särskilda bestämmelser om rätten att begära förklaring av allmän förvaltningsdomstol att vissa ansöknings- ärenden hos Finansinspektionen onödigt uppehålls (21 kap. 5 §).

För de försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna gäller motsvarande bestämmelser om överklagande m.m. i 17 kap. FRL i lydel- sen före den 1 januari 2016 (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]).

Tjänstepensionskassorna tillämpar den upphävda lagen om understöds- föreningar. Enligt den lagen får Finansinspektionens beslut att vägra registrering av en understödsförening överklagas till kammarrätten, medan inspektionens övriga beslut enligt den lagen får överklagas till förvalt- ningsrätten (75 § UFL). För beslut i vissa ärenden gäller dock över- klagandeförbud.

Tjänstepensionsföretag bör omfattas av bestämmelser om överklagande m.m.

Andra tjänstepensionsdirektivet kräver att beslut som har fattats med stöd av bestämmelser som genomför direktivet kan överklagas till domstol. Det bör därför införas bestämmelser i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om att tjänstepensionsföretag får överklaga myndighetsbeslut i enskilda fall. Dessa bestämmelser bör lämpligen utformas efter förebild av det som gäller enligt försäkringsrörelselagen eftersom den nya lagen är utformad med utgångspunkt i ställningstagandet att tjänstepensionsföretagen driver en form av försäkringsrörelse (jfr avsnitt 5.5). Med hänsyn till att lagstift- ningstekniken ändrats i förhållande till promemorians förslag bör utform- ningen av överklagandebestämmelserna i den nya lagen ändras något. Där- igenom tillgodoses även de synpunkter som Förvaltningsrätten i Stockholm framför angående överklagandebestämmelserna.

I enlighet med vad som gäller enligt försäkringsrörelselagen bör Finans- inspektionen ha möjlighet att bestämma att beslut om förbud, föreläggande eller återkallelse ska gälla omedelbart. Lagrådet efterfrågar ett förtyd- ligande angående hur bestämmelsen om att beslut ska gälla omedelbart förhåller sig till 35 § tredje stycket förvaltningslagen (2017:900). Lagrådet anför att paragrafen läst efter sin ordalydelse närmast får förstås så att Finansinspektionens bedömning av frågan om det finns skäl att bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart i princip ska göras med tillämpning av de förutsättningar som anges i 35 § tredje stycket förvaltningslagen men att inspektionen inte kan bestämma att andra beslut än de angivna ska gälla omedelbart (jfr prop. 2018/19:4 s. 84 f.).

Sedan förvaltningslagen trädde i kraft den 1 juli 2018 finns allmänna bestämmelser om möjligheten för en myndighet att verkställa ett beslut omedelbart (35 §). I förvaltningslagen stadgas även att om en annan lag

Prop. 2018/19:158

651

Prop. 2018/19:158 eller förordning innehåller en bestämmelse som avviker från förvaltnings-

	lagen, tillämpas den bestämmelsen (4 §). Flera lagar på finansmarknads-
	området innehåller bestämmelser om att Finansinspektionen får besluta att
	vissa typer av beslut ska gälla omedelbart (se t.ex. 17 kap. 1 § femte
	stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse och 26 kap. 1 § fjärde
	stycket lagen om värdepappersmarknaden).
	Det är inte sällan som Finansinspektionen använder sig av möjligheten
	att bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart, t.ex. i fråga om beslut om
	återkallelse av tillstånd eller förelägganden av olika slag. Allmänintresset
	av omedelbar verkställighet är särskilt stort i vissa fall som avser åter-
	kallelse av tillstånd när ett företag annars kan fortsätta driva verksamhet
	som Finansinspektionen bedömt strider mot gällande näringsrättsliga
	regler. Allmänintresset av omedelbar verkställighet är enligt regeringens
	mening mycket stort i de aktuella fallen. Regeringen anser mot den
	bakgrunden att en bestämmelse om att Finansinspektionen får bestämma
	att ett beslut om föreläggande, förbud eller återkallelse enligt den nya
	lagen om tjänstepensionsföretag ska gälla omedelbart, bör tas in i den
	lagen. Det innebär att bestämmelsen i den nya lagen tillämpas när det
	gäller de typer av beslut som nämns där. För andra typer av beslut som
	Finansinspektionen fattar gäller bestämmelsen om omedelbar verkställig-
	het i förvaltningslagen. En möjlighet till omedelbar verkställighet för
	sådana andra typer av beslut torde dock sakna praktisk betydelse.
	Vissa av bestämmelserna i försäkringsrörelselagen föreslås gälla även
	för tjänstepensionsinstitut (se avsnitt 5.5). Finansinspektionens beslut i
	vissa ärenden enligt försäkringsrörelselagen får inte överklagas till
	domstol (21 kap. 1 §). Av dessa är det dock endast bestämmelsen om
	sammankallande av styrelsen eller stämman (17 kap. 13 § FRL) som före-
	slås gälla för tjänstepensionsföretag. Ett förbud mot överklagande i dessa
	fall strider inte mot andra tjänstepensionsdirektivet eftersom det inte är
	fråga om bestämmelser som genomför direktivet.
	I likhet med det som gäller enligt försäkringsrörelselagen (21 kap. 5 §),
	bör det vara möjligt att enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag och
	lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensions-
	instituts verksamhet i Sverige begära förklaring av domstol att vissa
	ansökningsärenden hos Finansinspektionen onödigt uppehålls. Som
	Förvaltningsrätten i Stockholm påpekar gäller detta visserligen enligt
	förvaltningslagen (se 11, 12 och 49 §§). Det krävs dock enligt artikel 12.10
	i andra tjänstepensionsdirektivet att en myndighets underlåtenhet att
	handla i ett ärende om godkännande av en gränsöverskridande bestånds-
	överlåtelse ska kunna överklagas till domstol. Myndigheten ska enligt
	artikel 12.4 meddela beslut inom tre månader. För att genomföra kraven i
	direktivet i fråga om tidsgränsen för myndighetens handlande och av
	tydlighetsskäl anser regeringen att det i den nya lagen om tjänstepensions-
	företag och i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensions-
	instituts verksamhet i Sverige bör införas särskilda bestämmelser om
	rätten att i vissa ärenden begära en förklaring att ärendet onödigt uppehålls.
	I förhållande till lagrådsremissen görs dock den ändringen att det inte ska
	vara möjligt att begära förklaring att ett ärende onödigt uppehålls om
	Finansinspektionens inte inom en månad lämnat meddelande om att
	inspektionen anser att en ändring när det gäller förhållanden som angetts i
652	en underrättelse om gränsöverskridande verksamhet inte får göras utan ett

nytt godkännandeförfarande. Eftersom tjänstepensionsföretaget i ett Prop. 2018/19:158 sådant fall ändå får genomföra ändringen behövs ingen möjlighet att

begära förklaring att ärendet onödigt uppehålls.

Överklagande av beslut om dispens från bosättningskrav

Genom lagändringar som trädde i kraft den 1 augusti 2014 ändrades aktie- bolagslagen (2005:551) bl.a. på det sättet att överprövning av Bolags- verkets beslut om dispens från bosättningskrav flyttades från regeringen till allmän förvaltningsdomstol. Som skäl för ändringen anfördes att ärenden av dessa slag lämpar sig bättre för domstolsprövning än för pröv- ning av regeringen, eftersom det inte finns behov av ställningstaganden från regeringen som politiskt organ (se prop. 2013/14:86 s. 63 f.). Sam- tidigt gjordes ett antal ändringar i andra lagar, bl.a. i försäkringsrörelse- lagen. Dock ändrades inte motsvarande överklagandebestämmelse i försäkringsrörelselagen angående Finansinspektionens beslut om dispens från bosättningskrav enligt aktiebolagslagen, vilket inte motiverades. Det är enligt regeringens mening uppenbart att den ändringen borde ha gjorts eftersom det rör sig om samma slags beslut enligt samma lagrum, med den enda skillnaden att besluten fattas av Finansinspektionen i stället för av Bolagsverket när besluten gäller försäkringsföretag Därför bör försäk- ringsrörelselagen ändras så att allmän förvaltningsdomstol rätteligen anges som överklagandeinstans i dispensärenden även i försäkringsrörelselagen. Liksom vid överklagande enligt aktiebolagslagen bör prövningstillstånd krävas vid överklagande till kammarrätten.

15.6Följdändringar i annan lagstiftning

Regeringens förslag: Bestämmelser i annan lagstiftning som rör försäkringsföretag ska i tillämpliga delar, förutom på skatteområdet, gälla även för tjänstepensionsföretag.

Tjänstepensionsföretag ska undantas från tillståndsplikt enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse samt lagen om värdepappersmark- naden.

Tjänstepensionsföretag ska anses vara företag av allmänt intresse enligt revisorslagen.

Hänvisningar till den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska införas i de lagar som innehåller hänvisningar till motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen.

Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens förslag. Utredningen föreslår endast författningsändringar inom skatteområdet.

Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller kommenterar det inte

särskilt.

Skälen för regeringens förslag: Den nya lagen om tjänstepensions- företag ger upphov till en rad ändringar i annan lagstiftning. En typ av ändring gäller lagstiftning som innehåller särskilda bestämmelser för

försäkringsföretag (eller vissa typer av försäkringsföretag). Eftersom även

653

Prop. 2018/19:158 tjänstepensionsföretag kommer att driva en form av försäkringsrörelse bör

	sådana bestämmelser så långt det är möjligt gälla för dessa företag. Nu
	aktualiseras ändringar av detta slag i följande lagar.
	Försäkringsföretag är undantagna från kravet på tillstånd för
	finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansierings-
	rörelse (2 kap. 3 § första stycket 3). Skälet är att det har ansetts naturligt
	att försäkringsföretagens kreditgivning regleras i försäkringsrörelselagen
	(jfr prop. 2002/03:139 s. 227). Motsvarande resonemang gör sig gällande
	för tjänstepensionsföretag eftersom det enligt förslaget i denna proposition
	ska införas ett särskilt regelverk för dessa företag. Tjänstepensionsföretag
	bör därför, i likhet med försäkringsföretag, undantas från tillståndsplikt
	enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse.
	Enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden är försäkrings-
	företag som har tillstånd enligt försäkringsrörelselagen undantagna från
	kravet på tillstånd för att driva värdepappersrörelse (2 kap. 5 §). Det
	undantaget motsvarar ett undantag för försäkringsföretag i Europa-
	parlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om
	marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv
	2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (MiFID II) (se artikel 2.1 a i det
	direktivet). MiFID II innehåller inte något motsvarande uttryckligt
	undantag för tjänstepensionsinstitut. I andra tjänstepensionsdirektivet
	anges dock att direktivet inte ska tillämpas på bl.a. institut som omfattas
	av MiFID II (artikel 2.2 b). Därigenom måste det anses framgå att avsikten
	är att tjänstepensionsinstitut på motsvarande sätt ska vara undantagna från
	tillämpningsområdet för MiFID II. Tjänstepensionsföretag bör därför, i
	likhet med försäkringsföretag, inte omfattas av tillståndsplikt enligt lagen
	om värdepappersmarknaden.
	Enligt revisorslagen (2001:883) utgör företag som har tillstånd att driva
	rörelse enligt försäkringsrörelselagen, utom sådana företag som har
	beviljats undantag enligt den lagen, ”företag av allmänt intresse” (2 § 9 d).
	Definitionen infördes i samband med att svensk rätt anpassades till
	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 av den
	16 april 2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag
	av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut
	2005/909/EG (revisorsförordningen) och Europaparlamentets och rådets
	direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av
	årsbokslut och sammanställd redovisning och om ändring av rådets
	direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets
	direktiv 84/253/EEG (revisorsdirektivet) (se prop. 2015/16:162). Vilka
	företag som anses vara av allmänt intresse har betydelse genom att
	revisorsdirektivet innehåller särskilda regler som ska gälla vid revisionen
	av dessa företag. Dessutom är det endast företag av allmänt intresse som
	omfattas av revisorsförordningen. Tjänstepensionsinstitut finns inte med i
	uppräkningen av företag av allmänt intresse i revisorsdirektivet. Enligt
	direktivet är det dock möjligt för medlemsstaterna att utse företag av
	allmänt intresse, t.ex. företag som är av betydande allmänt intresse på
	grund av arten av sin verksamhet, sin storlek eller antalet anställda (artikel
	2). Som FAR och Revisorsinspektionen påpekar har regeringen tidigare
	gett uttryck för ett restriktivt synsätt när det gäller definitionen av företag
	av allmänt intresse. Med hänsyn till den verksamhet som tjänstepensions-
654	företag kommer att driva står det dock klart att de bör anses vara företag

av allmänt intresse. Definitionen av företag av allmänt intresse i revisors- Prop. 2018/19:158 lagen bör därför ändras så att även tjänstepensionsföretag omfattas.

Därutöver bör tjänstepensionsföretag, i likhet med försäkringsföretag, omfattas av bestämmelser i följande lagar: lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., konkurslagen (1987:672), lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda, lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion, lagen (1999:890) om försäkrings- verksamhet under krig eller krigsfara m.m., lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag, lagen (2010:751) om betaltjänster, delgivningslagen (2010:1932), lagen (2011:755) om elektroniska pengar, lagen (2014:836) om näringsförbud och lagen (2016:1306) med komplett- erande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning.

En annan typ av ändring som bör göras avser bestämmelser som hän- visar till bestämmelser i försäkringsrörelselagen. Sådana hänvisningar finns i konkurslagen (1987:672) (8 kap. 7 §), lagen (2000:562) om interna- tionell rättslig hjälp i brottmål (5 kap. 10 §), aktiebolagslagen (2005:551)

(27 kap. 1 §), lagen om värdepappersmarknaden (16 kap. 4 §) och lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finans- marknaderna. Ändringen i lagen om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna, som är ny i förhållande till promemorians förslag, föranleds av den ändrade lagstiftningstekniken. Eftersom det enligt förslagen i denna proposition ska införas motsvarande bestämmelser för tjänstepensionsföretag i den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör dessa bestämmelser i de lagarna kompletteras med hänvisningar till den lagen. När det gäller ändringarna i konkurslagen anför Lagrådet angående förslaget till ändring av 7 kap. 13 § och 9 kap. 5 § i den lagen att frågan om huruvida undantaget från bevakningsskyldigheten i livförsäkrings- bolags och tjänstepensionsföretags konkurs omfattar även annan ersätt- ningsberättigad än försäkringstagare bör bli föremål för ytterligare över- väganden. Det kan finnas skäl att närmare överväga den frågan men det saknas förutsättningar att göra det inom ramen för detta lagstiftnings- ärende.

De föreslagna följdändringarna bör genomföras eftersom det inte finns skäl att behandla tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag olika vid tillämpningen av de nu nämnda lagarna.

Utredningens förslag till författningsändringar inom skatteområdet behandlas inte i denna proposition eftersom skatterättsliga frågor bereds i ett annat lagstiftningsärende (se avsnitt 3).

15.7Lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Regeringens förslag: Verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska inte omfattas av lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

Utredningen behandlar inte frågan.

Remissinstanserna tar inte upp frågan.

655

Prop. 2018/19:158	Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens förslag.
	I promemorian föreslås att tjänstepensionsföretagens verksamhet ska om-
	fattas av regelverket mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
	Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
	har inget att invända mot det. Svenskt Näringsliv, AFA Försäkring, Alecta,
	AMF, Folksam och PTK anser att tjänstepensionsföretagens verksamhet
	inte ska omfattas av regelverket mot penningtvätt och finansiering av
	terrorism. Remissinstanserna betonar att EU:s fjärde penningtvättsdirektiv
	inte gäller för tjänstepensionsinstitut och att det inte finns några skäl att
	utöka tillämpningsområdet på nationell nivå i Sverige. Enligt Svenskt
	Näringsliv är risken för penningtvätt låg inom den verksamhet som drivs
	av företag som tryggar och tillhandahåller tjänstepensionsförmåner.
	Svenskt Näringsliv, AFA Försäkring, Alecta, AMF och Folksam lyfter
	även fram att bestämmelser om identifiering och kontroll av kunder i vissa
	fall inte går att tillämpa inom ramen för den svenska modellen för
	kollektivavtalade tjänstepensioner. Företag som tillhandahåller kollektiv-
	avtalade tjänstepensionsförmåner har nämligen varken rätt eller möjlighet
	att få information om vilken arbetsgivare som betalar in premier för den
	anställde. Enligt PTK innebär en tillämpning av regelverket på tjänste-
	pensionsföretag inget förbättrat skydd mot penningtvätt, men däremot
	ökade kostnader som i slutändan innebär lägre tjänstepensioner. Även
	Finansinspektionen och Tjänstepensionsförbundet ifrågasätter om tjänste-
	pensionsföretagens verksamhet kan anses omfattad av fjärde penning-
	tvättsdirektivet. Enligt Finansinspektionen finns det en möjlighet att
	nationellt utöka kretsen av bl.a. företagskategorier som omfattas av
	reglerna om verksamheten med särskilt stor sannolikhet används för
	penningtvätt eller finansiering av terrorism. Inspektionen bedömer dock
	att det är låg sannolikhet för penningtvätt och finansiering av terrorism i
	den verksamhet som tjänstepensionsföretag driver. Vidare konstaterar
	inspektionen att det skulle bidra till konkurrensneutralitet i Sverige om
	tjänstepensionsföretagen tillämpar penningtvättsregleringen. Det kan dock
	innebära en nackdel i konkurrenshänseende gentemot tjänstepensions-
	institut i andra medlemsstater. AFA Försäkring, Alecta, AMF och
	Folksam anser att regelverket mot penningtvätt inte heller bör tillämpas på
	den tjänstepensionsverksamhet som drivs av försäkringsföretag som följer
	övergångsbestämmelserna.
	Skälen för regeringens förslag: Tjänstepensionsinstitut finns inte med
	i uppräkningen över de finansiella institut som omfattas av Europa-
	parlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om
	åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penning-
	tvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets
	och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av
	Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens
	direktiv 2006/70/EG (penningtvättsdirektivet) (se artiklarna 2.1 och 3.2).
	Enligt penningtvättsdirektivet är dock medlemsstaterna skyldiga att helt
	eller delvis utvidga tillämpningsområdet till att omfatta andra företags-
	kategorier än de som anges i direktivet och som bedriver verksamhet som
	med särskilt stor sannolikhet används för penningtvätt eller för
	finansiering av terrorism (artikel 4.1).
	Regeringen bedömer, i likhet med några av remissinstanserna, att det
656	inte föreligger någon särskilt stor sannolikhet att tjänstepensionsföretagens

verksamhet kommer att användas för penningtvätt. Det finns därmed ingen Prop. 2018/19:158 skyldighet att utvidga den svenska penningtvättslagstiftningens tillämp-

ningsområde till att omfatta även tjänstepensionsföretag. Penningtvätts- direktivet hindrar dock inte att Sverige antar nationella bestämmelser på ett område som inte regleras av direktivet (se prop. 2016/17:173 s. 174).

Lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen), som genomför penningtvättsdirektivet i svensk rätt, gäller bl.a. för fysiska och juridiska personer som driver livförsäkringsrörelse (1 kap. 2 § 2). Frågan är om tjänstepensionsföretag, i likhet med livförsäkringsföretag, bör omfattas av bestämmelserna i den lagen. Enligt promemorian är det lämpligt eftersom tjänstepensionsföretag driver samma typ av verksamhet som försäkringsföretagen, dvs. försäk- ringsrörelse.

Som flera remissinstanser uppmärksammar kommer det att föreligga praktiska svårigheter att följa regelverket för tjänstepensionsföretag som meddelar kollektivavtalsgrundad tjänstepensionsförsäkring. Dessa företag har enligt överenskommelser mellan kollektivavtalsparterna inte rätt att få reda på hos vilken arbetsgivare som den framtida pensionären (arbets- tagaren) är anställd. Informationen hanteras endast av s.k. valcentraler. Därmed kommer penningtvättsregleringens krav på identifiering och kontroll av kunder vara mycket svåra att uppfylla för de aktuella tjänste- pensionsföretagen. Motsvarande problematik gäller visserligen, som Finansinspektionen påpekar, även för livförsäkringsföretag som till- handahåller kollektivavtalade tjänstepensionsförsäkringar. Enligt penningtvättsdirektivet är det dock inte möjligt att undanta dessa försäkringsföretag från kraven. Det är däremot valfritt för Sverige att tillämpa regelverket på tjänstepensionsföretagens verksamhet. Att en stor del av tjänstepensionssektorn inte har möjlighet att efterleva grund- läggande krav på kundkännedom talar enligt regeringens uppfattning emot att låta tjänstepensionsföretag omfattas av regleringen.

Mot den bakgrunden, och då det för närvarande inte bedöms föreligga behov av det, anser regeringen att tjänstepensionsföretag inte bör omfattas av penningtvättslagen. Det bör därför införas ett undantag i den lagen för tjänstepensionsföretagens verksamhet.

Det finns inte möjlighet att inom ramen för detta lagstiftningsärende behandla de frågor som AFA Försäkring m.fl. tar upp avseende försäk- ringsföretag som följer övergångsbestämmelserna.

15.8Offentliggörande av solvens- och verksamhetsrapport

Regeringens bedömning: Det bör inte införas några bestämmelser om offentliggörande av en solvens- och verksamhetsrapport för tjänste- pensionsföretagen.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag avviker från regeringens bedömning. I prome-

morian föreslås att tjänstepensionsföretagen ska offentliggöra en solvens-

657

Prop. 2018/19:158 och verksamhetsrapport i likhet med vad försäkringsföretag är ålagda att göra enligt försäkringsrörelselagen. Solvens- och verksamhetsrapporten ska bl.a. innehålla en beskrivning av försäkringsföretagets verksamhet, resultat och riskprofil.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring anser att det bör över- vägas om tjänstepensionsföretag som inte verkar på en konkurrensutsatt marknad bör undantas från kravet på offentliggörande. Svensk Försäkring anser även kravet på offentliggörande endast bör gälla för verksamheter där det med hänsyn till verksamhetens art och omfattning finns skäl till det. AFA Försäkring, Alecta, AMF och Tjänstepensionsförbundet av- styrker de föreslagna reglerna om offentliggörande.

Skälen för regeringens bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Utöver kraven på att offentliggöra årsbokslut, förvaltningsberättelser och riktlinjer för investeringsverksamheten (artiklarna 29 och 30) innehåller andra tjänstepensionsdirektivet inte några bestämmelser om offentlig- görande.

Gällande rätt

För försäkringsföretag finns bestämmelser om offentliggörande i försäkringsrörelselagen. Ett försäkringsföretag ska offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport en gång per år (16 kap. 1 §). Om ett offentliggörande skulle leda till att företagets konkurrenter otillbörligt gynnas eller att företaget bryter mot tystnadsplikt avsedd att skydda försäkringstagare eller annan som företaget har en motpartsrelation till får Finansinspektionen besluta att ett försäkringsföretag inte behöver offentliggöra vissa uppgifter (16 kap. 3 §). I lagen finns även bestäm- melser om att vissa uppgifter ska offentliggöras om försäkringsföretaget inte uppfyller solvens- respektive minimikapitalkravet (16 kap. 4–7 §§). Ett försäkringsföretag ska ha lämpliga informations- och rapporterings- system för att kunna uppfylla bestämmelserna om offentliggörande och ha styrdokument som säkerställer att alla uppgifter som offentliggörs fort- löpande är relevanta (16 kap. 8 § första stycket). Solvens- och verk- samhetsrapporter samt uppdateringar av dessa ska godkännas av styrelsen innan de offentliggörs (16 kap. 8 § andra stycket). Finansinspektionen har med stöd av bemyndigandena i försäkringsrörelselagen (16 kap. 9 §) och försäkringsrörelseförordningen (7 kap. 2 § första stycket 51–53) meddelat ytterligare bestämmelser om offentliggörande. Dessa finns i Finans- inspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2015:8) om försäkringsrörelse (11 kap.).

Försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna omfattas inte av några bestämmelser om offentliggörande (punkt 2 i övergångsbestäm- melserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]).

Tjänstepensionskassor omfattas inte av några bestämmelser om offent- liggörande.

658

Det bör inte införas bestämmelser om offentliggörande av solvens- och	Prop. 2018/19:158
verksamhetsrapporter för tjänstepensionsföretagen
Före genomförandet av Solvens II-direktivet fanns inte några bestämmel-
ser om offentliggörande av solvens- och verksamhetsrapport i svensk rätt.
Syftet med bestämmelserna om offentliggörande i Solvens II-direktivet är
att öka transparensen i försäkringsföretag och därmed underlätta jämförel-
ser mellan olika försäkringsföretag. Bestämmelserna lägger särskild vikt
vid företagets solvenssituation. Bestämmelserna om offentliggörande i
försäkringsrörelselagen har därmed ett nära samband med försäkrings-
företagens solvens- och minimikapitalkrav och Finansinspektionens till-
syn över försäkringsföretag.
För tjänstepensionsföretag föreslås i avsnitt 8 bestämmelser om ett risk-
känsligt kapitalkrav och ett minimikapitalkrav. Dessa kapitalkrav är upp-
byggda på samma sätt som de kapitalkrav som gäller för försäkrings-
företag enligt försäkringsrörelselagen. Detta skulle kunna tala för att även
tjänstepensionsföretag bör underkastas krav på offentliggöranden mot-
svarande de krav som gäller för försäkringsföretag.
Det bör emellertid beaktas att tjänstepensionsföretagen kommer att
omfattas av redovisningsregler som innebär att de kommer vara tvungna
att offentliggöra en mängd uppgifter som tillgodoser externa intressenters
behov av insyn. De blivande tjänstepensionsföretagen kommer att driva
verksamhet av varierande storlek och omfattande krav på offentlig-
göranden skulle te sig oproportionerliga för verksamheter av begränsad
storlek. De företag som driver verksamhet av större omfattning offentlig-
gör redan i dag förhållandevis omfattande finansiell information om bl.a.
risker och riskhantering, vilket några remissinstanser påpekat. Därtill
kommer den synpunkt som Svensk Försäkring framför om att ett antal av
de företag som kan förväntas bli tjänstepensionsföretag inte verkar på en
konkurrensutsatt marknad. Enligt regeringens mening finns det samman-
taget inte tillräckliga skäl att införa regler om offentliggörande för tjänste-
pensionsföretagen av det slag som finns i försäkringsrörelselagen.

15.9Avräkning från kapitalbasen i kreditinstitut av innehav i tjänstepensionsföretag

Regeringens bedömning: Kreditinstitut och värdepappersbolag bör inte kunna åläggas att göra avdrag från sin kapitalbas för innehav i tjänstepensionsföretag.

Utredningen behandlar inte upp frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan. Promemorian behandlar inte frågan.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tar inte upp frågan. Svenska Bankföreningen anser att det saknas en analys av vilka effekter den föreslagna regleringen för tjänstepensionsföretag kan få utifrån de kapitalkravsregler som gäller för kreditinstitut och värdepappersföretag, och efterlyser förtydliganden av hur ett tjänstepensionsföretag ska betraktas i den konsoliderade situationen (kapitalkravet på gruppnivå).

659

Prop. 2018/19:158 Skälen för regeringens bedömning: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen) innehåller bestämmelser om kapital- krav för kreditinstitut (i Sverige banker och kreditmarknadsbolag) och värdepappersföretag (i Sverige värdepappersbolag). Tillsynsförordningen innehåller bestämmelser om kapitalkrav för enskilda företag (på s.k. solo- nivå) och för företagsgrupper (det som benämns den konsoliderade situationen).

Enligt tillsynsförordningen ska kreditinstitut och värdepappersföretag, vid beräkningen av den kapitalbas med vilken de ska uppfylla kapital- kravet för den konsoliderade situationen, göra avdrag för innehav i enheter i den finansiella sektorn (artikel 36.1 g–i samt artiklarna 43–47). Som enhet i den finansiella sektorn räknas bl.a. försäkringsföretag, men inte tjänstepensionsinstitut (artikel 4.1.27 i tillsynsförordningen).

Tillsynsförordningen vilar i det aktuella avseendet på en princip om fullharmonisering. Därför finns inget utrymme för att i svensk rätt införa en plikt för kreditinstitut och värdepappersbolag att göra avdrag från kapitalbasen för innehav i tjänstepensionsföretag, inom ramen för beräk- ningen av den kapitalbas som ska täcka kapitalkravet enligt tillsyns- förordningen i den konsoliderade situationen.

16Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

16.1Ikraftträdande

Regeringens förslag: Den nya lagen om tjänstepensionsföretag och övriga lagändringar ska träda i kraft den 15 december 2019. Bestämmelsen i lagen om tjänstepensionsföretag som hänvisar till försäkringsrörelselagens bestämmelser om flytträtt ska dock träda i kraft den 1 januari 2020.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas några särskilda bestämmelser om tillämpning av den nya lagen i förhållande till länder inom EES som inte är medlemsstater i EU.

Utredningens förslag avviker från regeringens förslag. Enligt utred- ningens förslag ska den av utredningen föreslagna tjänstepensions- rörelselagen träda i kraft den 1 januari 2016. Utredningen tar inte upp frågan om förhållandet till länder inom EES som inte är medlemsstater i EU.

Remissinstanserna kommenterar inte förslaget särskilt. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag. I promemorian

föreslås att lagen om tjänstepensionsföretag och övriga lagändringar ska träda i kraft den 1 maj 2019.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser, bl.a. Svensk Försäkring, Tjänstepensionsförbundet, Svenskt Näringsliv, AFA Försäkring, Alecta

660

och AMF anser att den föreslagna tidsplanen är för snäv och att ikraft- Prop. 2018/19:158 trädandetidpunkten bör skjutas fram. Flera av remissinstanserna anser att

lagförslagen i de delar som inte utgör ett renodlat genomförande av andra tjänstepensionsdirektivet bör senareläggas.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: När utredningen lämnade sitt betänkande i augusti 2014 hade andra tjänstepensions- direktivet inte beslutats. Direktivet skulle vara genomfört i nationell rätt senast den 13 januari 2019. Lagändringarna bör därför träda i kraft så snart som möjligt vilket bedöms vara den 15 december 2019. Som vissa remiss- instanser påpekar är andra tjänstepensionsdirektivet ett minimiharmoni- seringsdirektiv. Den föreslagna nya lagen om tjänstepensionsföretag går i vissa delar längre än direktivet och innehåller också bestämmelser som inte har sin motsvarighet i direktivet. Den föreslagna lagstiftningen utgör dock en helhet där bestämmelserna på de olika områdena tillsammans bildar en fullständig sektorreglering. Att bryta ut enskilda delar och låta dessa träda i kraft vid olika tidpunkter skulle skapa ett mycket svåröver- skådligt system. Det är därför inte lämpligt att låta de olika delarna träda i kraft vid olika tidpunkter, som vissa remissinstanser efterfrågar.

I avsnitt 12.5 föreslås att tjänstepensionsföretag ska tillämpa den be- stämmelse i försäkringsrörelselagen om avgifter vid återköp eller över- föring som föreslås i propositionen 2018/19:124 En effektivare flytträtt av försäkringssparande (prop. 2018/19:124). Den bestämmelsen i försäkringsrörelselagen ska enligt det som föreslås i den propositionen träda i kraft den 1 januari 2020. Bestämmelsen i den nya lagen om tjänstepensionsföretag som innebär att tjänstepensionsföretagen ska tillämpa bestämmelsen om avgifter vid återköp eller överföring i försäkringsrörelselagen bör därför träda i kraft vid samma tidpunkt.

Andra tjänstepensionsdirektivet riktar sig till medlemsstaterna i EU (se artikel 67). För att direktivet ska bli gällande även i förhållande till de länder inom EES som inte är medlemsstater i EU (Island, Lichtenstein och Norge) krävs att det införlivas i EES-avtalet. Även om något beslut om ändring av EES-avtalet ännu inte har fattats så torde ett sådant beslut komma att fattas inom kort. Lagrådet ifrågasätter mot den bakgrunden det praktiska behovet av en särskild bestämmelse om tillämpning av den nya lagen i förhållande till länder inom EES som inte är medlemsstater i EU. Även regeringen bedömer att det saknas behov av en särskild bestämmelse om tillämpning av den nya lagen i förhållande till dessa länder inom EES. Någon sådan bestämmelse föreslås därför inte i denna proposition.

16.2Ikraftträdandebestämmelse för tjänste- pensionsföretags årliga redogörelser

Regeringens förslag: Bestämmelserna som genomför direktivet om aktieägares rättigheter ska träda i kraft den 15 december 2019. Bestämmelserna om tjänstepensionsföretags skyldigheter att lämna årliga redogörelser ska dock tillämpas första gången 2020.

Promemorian Direktivet om ett ökat aktieägarengagemangs be- dömning behandlar inte frågan om ikraftträdande av bestämmelser för

661

Prop. 2018/19:158 tjänstepensionsföretag. I promemorian föreslås att bestämmelser för andra institutionella investerare ska träda i kraft den 1 juni 2019 och att bestämmelser om deras skyldigheter att lämna årliga redogörelser ska tillämpas första gången 2020 (se promemorian s. 214–220, 233, 268–270 och 469 f.).

662

Remissinstanserna har inget att invända mot förslaget eller avstår från att yttra sig.

Skälen för regeringens förslag: När det gäller direktivet om aktie- ägares rättigheter ska medlemsstaterna senast den 10 juni 2019 sätta i kraft de lagar, förordningar och administrativa författningar som är nödvändiga för att följa ändringsdirektivet. För de nya artiklarna 3a–3c i direktivet om aktieägares rättigheter gäller i stället att nödvändiga ändringar ska träda i kraft senast den 3 september 2020 (artikel 2.1 i ändringsdirektivet).

De lagförslag som läggs fram i denna proposition syftar till att genom- föra delar av ändringsdirektivet som ska vara genomförda den 10 juni 2019. Lagändringarna ska därför träda i kraft så snart som möjligt.

Tjänstepensionsföretagen ska enligt de föreslagna bestämmelserna lämna vissa årliga redogörelser. Eftersom det rör sig om redogörelser för vad som skett under ett år bör de nya bestämmelserna om skyldighet att lämna sådana redogörelser börja tillämpas först från och med året efter det att lagen trätt i kraft.

16.3Ingen ytterligare förlängning av övergångsperioden för understödsföreningar

Regeringens bedömning: Övergångsperioden för understöds- föreningar bör inte förlängas ytterligare.

Utredningens förslag avviker från regeringens bedömning. Enligt utredningens förslag ska understödsföreningar få möjlighet att ansöka om tillstånd (omvandling) enligt den av utredningen föreslagna lagen om tjänstepensionsrörelse senast den 31 december 2017.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller kommenterar det inte särskilt. Tjänstepensionsförbundet anser att tiden för understödsföreningar att ansöka om tillstånd enligt den nya lagstiftningen bör utsträckas till utgången av 2019. Offentliganställdas förhandlingsråd (OFR) menar att omvandlingarna av understödsföreningar till tjänste- pensionsföretag behöver prioriteras eftersom de lyder under en upphävd reglering.

Promemorians förslag avviker från regeringens bedömning genom att understödsföreningarna enligt promemorians förslag senast den 30 juni 2019 ska ansöka om tillstånd att driva verksamhet enligt lagen om tjänste- pensionsföretag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring, Tjänstepensions- förbundet, Svenskt Näringsliv, AFA Försäkring, Alecta, AMF Ägar- föreningen ProSkandia och Kåpan Pensioner försäkringsförening anser att understödsföreningar måste ha skälig tid för att anpassa sig till en ny reglering och att den föreslagna tidsfristen är alltför kort. Kåpan föreslår

att övergångstiden för tjänstepensionskassorna förlängs till den 31 decem- Prop. 2018/19:158 ber 2022. Även Finansinspektionen anser att tidsfristen är för kort och

föreslår att tjänstepensionskassorna ges en förlängd tidsfrist till den 31 december 2020.

Skälen för regeringens bedömning: Som framgår ovan i avsnitt 5.1 får understödsföreningarna fortfarande tillämpa den upphävda lagen (1972:262) om understödsföreningar. Den tid under vilken de får göra det har förlängts och löper till utgången av år 2020 (7 § lagen [2010:2044] om införande av försäkringsrörelselagen [2010:2043]). För understöds- föreningar som driver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar, tjänstepensionskassor, gäller dock en kortare frist till utgången av april 2020. Inom den tiden måste en sådan understödsförening ansöka om tillstånd enligt 2 kap. försäkringsrörelselagen, annars ska föreningen träda i likvidation. Om en ansökan ges in i rätt tid får föreningen fortsätta att tillämpa lagen om understödsföreningar till dess ett beslut med anledning av ansökan har fått laga kraft (7 § första stycket lagen [2010:2044] om införande av försäkringsrörelselagen).

I avsnitt 5.3 föreslås att tjänstepensionskassor ska kunna få tillstånd att driva verksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det ger ett ytterligare handlingsalternativ för tjänstepensionskassorna eftersom det innebär att tjänstepensionskassorna kan undgå likvidation både genom att ansöka om tillstånd att driva verksamhet enligt försäkringsrörelselagen och genom att ansöka om tillstånd enligt lagen om tjänstepensionsföretag.

Som flera remissinstanser påpekar bör tjänstepensionskassorna ges tid att överväga de alternativ som de olika regleringarna erbjuder. Andra tjänstepensionsdirektivet skulle emellertid ha varit genomfört i medlems- staterna den 13 januari 2019 vilket innebär begränsningar när det gäller hur lång övergångstiden kan vara. Enligt regeringens bedömning innebär den övergångstid som nu gäller, till utgången av april 2020, en tillräckligt lång tid för tjänstepensionskassorna att anpassa sina verksamheter och överväga vilken reglering de ska välja att omfattas av. Det finns därför inte skäl att nu förlänga övergångstiden ytterligare.

16.4Förlängd övergångstid för försäkrings- företagens tjänstepensionsverksamhet

Regeringens förslag: Tiden som försäkringsföretag som driver verk- samhet med tjänstepensionsförsäkringar ska få tillämpa vissa av bestämmelserna i försäkringsrörelselagen i lydelsen före den 1 januari 2016 ska förlängas till utgången av år 2022.

Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att utred- ningen föreslår att den särskilda övergångsperioden för försäkrings- företagens tjänstepensionsverksamhet som längst ska gälla till den 31 december 2019.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller kommenterar det inte särskilt.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.

663

Prop. 2018/19:158	Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
	kommenterar det inte särskilt. Finansinspektionen anser att reglerna bör
	utformas så att försäkringsföretagen senast den 31 december 2020 måste
	ha ansökt om att omvandlas till tjänstepensionsföretag. De företag som
	ansökt om tillstånd i tid skulle därefter få fortsatta att tillämpa övergångs-
	regleringen till dess att beslutet om tillstånd har vunnit laga kraft, dock
	längst till den 31 december 2022.
	Skälen för regeringens förslag: I Solvens II-direktivet (artikel
	308b.15) finns en särskild övergångsreglering, som riktar sig till de
	medlemsstater som tillämpat möjligheten enligt första tjänstepensions-
	direktivet (artikel 4) att låta vissa bestämmelser i direktivet tillämpas på
	tjänstepensionsverksamheten hos livförsäkringsföretag. Enligt övergångs-
	regleringen får medlemsstaterna fortsätta att tillämpa den nationella norm-
	givning som gällde den 31 december 2015, dvs. före genomförandet av
	Solvens II-direktivet, och som antagits för att uppfylla de äldre direktiv-
	bestämmelser som gällde före det genomförandet, till den 31 december
	2019.
	När Solvens II-direktivet genomfördes i svensk rätt infördes en över-
	gångsreglering som innebär att försäkringsföretag som den 1 januari 2016
	bedrev verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkringar ska tillämpa
	äldre bestämmelser om rörelse, tillsyn och ingripande för den delen av
	verksamheten t.o.m. den 31 december 2019 (se punkt 2 i övergångs-
	bestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen
	[2010:2043]). Om ett företag vill tillämpa Solvens II-regelverket på hela
	sin verksamhet ska företaget anmäla detta till Finansinspektionen.
	Ovan nämnda övergångsreglering i Solvens II-direktivet har ändrats
	genom andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 63.2) på så sätt att över-
	gångsperioden förlängts till den 31 december 2022. Det är alltså möjligt
	för medlemsstaterna att tillåta försäkringsföretag som driver tjänste-
	pensionsverksamhet att tillämpa äldre bestämmelser till den 31 december
	2022.
	I propositionen föreslås att den nya lagen om tjänstepensionsföretag och
	övriga lagändringar ska träda i kraft den 15 december 2019. Från och med
	det datumet kan alla försäkringsföretag som enbart driver tjänstepensions-
	verksamhet omvandlas till tjänstepensionsföretag. För de försäkrings-
	företag som omfattas av övergångsregleringen står valet mellan att
	tillämpa Solvens II-regleringen fullt ut eller att renodla sin verksamhet och
	ansöka om omvandling till ett tjänstepensionsföretag. Försäkrings-
	företagen bör givetvis ges möjlighet till en noggrann analys av olika vägar
	framåt innan ett sådant mycket avgörande strategiskt beslut fattas. En
	längre övergångsperiod kan, som Finansinspektionen påpekar, innebära
	att vissa försäkringsföretag väntar med att tillämpa de nya bestämmelserna
	i försäkringsrörelselagen. Riskerna med detta bör emellertid inte över-
	drivas. Som Finansinspektionen uppger bedöms de aktuella företagen
	generellt ha en tillfredsställande solvens.
	En längre övergångsperiod ger försäkringsföretagen dessutom gott om
	tid att överväga och förbereda en eventuell övergång till den nya
	regleringen för tjänstepensionsföretag. För de försäkringsföretag som
	väljer att ansöka om tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt
	den nya lagen kan tillståndsprocessen därigenom förväntas gå snabbare.
664	Det finns därför inte skäl att förkorta övergångstiden i förhållande till

promemorians förslag på det sätt som Finansinspektionen efterfrågar. Prop. 2018/19:158 Övergångstiden bör således lämpligen förlängas till utgången av år 2022.

Det innebär att Sverige utnyttjar hela den möjlighet till förlängning som ges i andra tjänstepensionsdirektivet.

16.5	En övergångsbestämmelse för annan
	försäkringsverksamhet än
	tjänstepensionsverksamhet

Regeringens förslag: Det ska införas en övergångsbestämmelse som
innebär att ett tjänstepensionsföretag får driva verksamhet avseende
andra försäkringar än tjänstepensionsförsäkringar till utgången av 2034,
under förutsättning att verksamheten avseende de försäkringarna utgör
en ringa del av tjänstepensionsföretagets verksamhet. Detta ska bara
gälla försäkringsavtal som har ingåtts före ikraftträdandet av den nya
lagen om tjänstepensionsföretag.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag.
Enligt utredningens förslag ska ett tjänstepensionsföretag som omvandlats
få fortsätta att förvalta ett bestånd av övriga försäkringar. Ett sådant företag
ska få ha kvar ett bestånd av övriga försäkringar om det innehaft beståndet
vid tidpunkten för ansökan, beståndet innehas uteslutande i syfte att slut-
regleras så snart det är möjligt och de åtaganden som följer av beståndet
utgör en ringa del av företagets samlade åtaganden (se avsnitt 16.4.2 i
betänkandet).
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller kommenterar det inte sär-
skilt.
Promemorians förslag innehåller inte någon övergångsbestämmelse
eller särregel för verksamhet avseende försäkringar som inte är tjänste-
pensionsförsäkringar.
Remissinstanserna:		Flera	remissinstanser, däribland Svenskt
Näringsliv, AFA Försäkring, Alecta, AMF och Tjänstepensionsförbundet
efterfrågar en möjlighet för tjänstepensionsföretag att behålla mindre
bestånd av övriga försäkringar, eftersom sådana bestånd är mycket svåra
att överlåta. De efterfrågar därför en övergångsbestämmelse som mot-
svarar utredningens förslag. Tjänstepensionsförbundet tillägger att man i
första hand anser att sådana mindre bestånd ska kunna behållas utan
tidsbegränsning.
Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 6.5 föreslås att tjänste-
pensionsföretag endast ska få driver verksamhet avseende tjänstepensions-
försäkring och därmed sammanhängande verksamhet.
Det finns i dag försäkringsföretag och tjänstepensionskassor som med-
delar tjänstepensionsförsäkring men också har bestånd av andra
försäkringar som inte heller kan betraktas som verksamhet som hänger
samman med tjänstepensionsverksamheten. AFA Försäkring, Alecta,
AMF och Tjänstepensionsförbundet nämner bl.a. privata pensions-
försäkringar som exempel på sådana försäkringar. I synnerhet när det
gäller mindre bestånd av sådana försäkringar kan det vara förenat med
stora svårigheter och		kostnader	att avveckla dessa. Remissinstanserna	665

Prop. 2018/19:158 pekar också på att det generellt saknas möjlighet att avsluta försäkringarna genom återköp.

Dessa svårigheter att på ett ordnat sätt avveckla bestånden riskerar att drabba de framtida pensionärerna och kan i vissa fall komma att innebära att det inte är möjligt ens för ett försäkringsföretag vars verksamhet i princip uteslutande består av tjänstepensionsförsäkring att omvandlas till ett tjänstepensionsföretag.

Regeringen delar därför utredningens uppfattning att det bör införas en möjlighet för försäkringsföretag och tjänstepensionskassor som ansöker om tillstånd att driva verksamhet som tjänstepensionsföretag att få behålla ett mindre bestånd av övriga försäkringar under en övergångsperiod. En sådan ordning innebär att de försäkringsföretag och tjänstepensionskassor som har mindre och svåröverlåtna bestånd av andra försäkringar än tjänste- pensionsförsäkringar kan bli tjänstepensionsföretag. Möjligheten bör bara gälla försäkringsavtal som är ingångna före ikraftträdandet av den lagen om tjänstepensionsföretag och bara mindre bestånd av försäkringar. Verksamheten avseende andra försäkringar än tjänstepensionsförsäkringar bör därför bara få utgöra en ringa andel av tjänstepensionsföretagets verk- samhet. I likhet med det som gäller enligt bl.a. punkt 2 fjärde stycket i övergångsbestämmelserna till lagen (2015:700) om ändring i försäkrings- rörelselagen (2010:2043) bör regeringen eller den myndighet som regeringen föreskriver bemyndigas att meddela föreskrifter om vad som utgör en ringa andel av företagets samlade åtaganden.

Övergångsperioden bör gälla i 15 år från den nya lagens ikraftträdande. Därigenom ges berörda företag relativt gott om tid att avveckla de aktuella försäkringsbestånden, även med beaktande av verksamhetens långsiktiga karaktär. Samtidigt bedömer regeringen att en övergångstid som inte är längre än så går att förena med andra tjänstepensionsdirektivets krav på att tjänstepensionsinstitut ska begränsa sin verksamhet till sådan verksamhet som avser pensionsförmåner och verksamheter som föranleds av dessa (artikel 7 första stycket).

17	Konsekvensanalys
17.1	Inledning

	Medlemskapet i Europeiska unionen innebär att Sverige har en skyldighet
	att införa de bestämmelser i lagar och andra författningar som är
	nödvändiga för att genomföra andra tjänstepensionsdirektivet och att dessa
	bestämmelser träder i kraft senast det datum som anges i direktivet. För
	svenskt vidkommande kommer ikraftträdande av bestämmelserna dock
	ske först, enligt regeringens förslag, den 15 december 2019.
	Förslaget till en ny lag om tjänstepensionsföretag genomför andra
	tjänstepensionsdirektivet i svensk rätt. En central utgångspunkt för den
	nya lagen är att tjänstepensionsföretagen driver en form av försäkrings-
	rörelse, dvs. driver verksamhet inom ramen för tryggandeformen tjänste-
	pensionsförsäkring. Av det skälet ska delar av försäkringsrörelselagen
666	enligt regeringens förslag vara tillämplig (se avsnitt 5.5). Till skillnad från
666

det som föreslås i promemorian anser dock regeringen att tillämpliga delar Prop. 2018/19:158 av försäkringsrörelselagen inlemmas i regleringen för tjänstepensions-

företag genom hänvisningar som direkt pekar ut de regler i försäkrings- rörelselagen som ska gälla för tjänstepensionsföretag. En sådan hänvis- ningsteknik borde skapa en ökad tydlighet och bättre förutsättningar för en effektiv och säker rättstillämpning.

Andra tjänstepensionsdirektivet är ett minimiharmoniseringsdirektiv och hindrar därmed inte medlemsstaterna från att behålla eller införa ytterligare bestämmelser utöver det som anges i direktivet, för ett ökat kundskydd, förutsatt att sådana bestämmelser står i överensstämmelse med unionsrätten. En direkt konsekvens är att genomförandet av andra tjänste- pensionsdirektivet kan komma att skilja sig åt i olika medlemsstater. Detta kan i sin tur medföra andra förutsättningar för bl.a. gränsöverskridande verksamhet och konkurrensförhållanden än vad genomförande av ett fullharmoniseringsdirektiv skulle ha gjort.

Förslaget innebär att Sverige utnyttjar den möjlighet som ges genom andra tjänstepensionsdirektivet att införa en på det direktivet baserad, och därmed särskilt anpassad, nationell reglering för företag som tillhanda- håller tjänstepensionsförsäkring som har sin grund i överenskommelser eller avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare eller deras respektive företrädare.

Det föreslås att vissa nationella regler införs som går längre än de krav som följer av direktivet, bl.a. att det införs ett riskkänsligt kapitalkrav, regler för grupper och finansiella konglomerat samt distributionsregler, men även en förstärkt reglering kring företagsstyrning och riskhantering.

I samband med genomförandet av Solvens II-direktivet infördes nya bestämmelser om företagsstyrning för försäkringsföretag. Dessa bestäm- melser gäller även för de företag som följer övergångsbestämmelserna till lagen (2015:700) om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043), dock med vissa lättnader för de företag som driver en verksamhet som endast avser tjänstepensionsförsäkringar eller endast i ringa omfattning driver övrig livförsäkringsverksamhet. Bestämmelserna som nu föreslås för tjänstepensionsföretag går något längre än vad andra tjänstepensions- direktivet kräver, men ligger i många delar nära det som gäller för de företag som i dag följer försäkringsrörelselagen. De som följer övergångs- bestämmelserna får till viss del en ökad regeluppsättning.

17.2Problem och mål med regleringen

I avsnitt 5 finns en översiktlig redogörelse över problem att hantera och mål att uppnå med den nya tjänstepensionsregleringen.

I dag är det inte möjligt att i Sverige bilda tjänstepensionsinstitut – dvs. institut som unionsrättsligt lyder under första tjänstepensionsdirektivet – i annan form än pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen). Tidigare fanns en lagstiftning – lagen (1972:262) om understödsföreningar (UFL) – som gav utrymme för understödsföreningar, de s.k. tjänstepensionskassorna, att driva tjänste- pensionsverksamhet i enlighet med första tjänstepensionsdirektivet. Den

lagstiftningen upphävdes den 1 april 2011. Tjänstepensionskassorna,

667

Prop. 2018/19:158 liksom övriga understödsföreningar, får dock enligt 7 § lagen (2011:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) fortsätta driva verk- samhet till utgången av juni 2019 och därefter omfattas av bestämmelserna i lagen om understödsföreningar. Övergångstiden har nyligen förlängts till utgången av april 2020 (SFS 2019:316).

Genom förslagen i denna proposition kan det nuvarande utbudet av olika tryggandeformer på tjänstepensionsområdet både bibehållas och breddas, dvs. det ges möjlighet att behålla gamla och skapa nya tjänstepensions- lösningar. Tjänstepensionskassor och försäkringsföretag som uppfyller vissa krav ska kunna omvandlas till tjänstepensionsföretag under en obegränsad tid (se avsnitt 6.3). Förslagen ger dessa företag möjlighet att – i förekommande fall efter renodling av verksamheten – fortsätta att driva sin tjänstepensionsverksamhet på de villkor som gäller enligt den nya regleringen.

Syftet med andra tjänstepensionsdirektivet är i grunden att skydda och erbjuda trygghet åt nuvarande och framtida pensionärer från fattigdom på ålderdomen (skälen 2 och 10 i direktivet). Vidare syftar direktivet till att underlätta gränsöverskridande verksamhet av tjänstepensionsinstituten samt rörligheten för arbetstagare mellan medlemsstaterna i EU (skälen 2, 4 och 6). Dessutom är direktivet också avsett att främja tjänstepension som företeelse, mot bakgrund av tjänstepensionsinstitutens viktiga roll i finansieringen av EU:s ekonomi (skäl 8).

Motiven för den svenska regleringen med anledning av andra tjänste- pensionsdirektivet är, liksom vid genomförandet av första tjänstepensions- direktivet, att möjliggöra en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapital samtidigt som ett fullgott skydd för nuvarande och framtida pensionärer säkerställs (se avsnitt 5.6).

Den svenska regleringen syftar vidare till att undvika omotiverad snedvridning av konkurrensen (se avsnitt 5.7), men strävan att undvika konkurrenssnedvridning ska inte drivas så långt att den motverkar syftet att åstadkomma en effektiv förvaltning av pensionskapitalet i förening med ett fullgott skydd för nuvarande och framtida pensionärer.

	17.3	Alternativa lösningar
	17.3.1	Vad händer om inte reglerna införs?
	Om det inte införs någon ny svensk reglering för tjänstepensionsinstitut
	som har egna åtaganden gentemot nuvarande och framtida pensionärer,
	kommer Sverige inte längre att utnyttja möjligheten till en särskilt
	anpassad reglering för företag som vill driva sådan tjänstepensions-
	verksamhet på de villkor som gäller enligt andra tjänstepensionsdirektivet,
	dvs. en särskilt anpassad reglering av det slag som hittills har gällt för
	tjänstepensionskassor.
	Vid genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv
	2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av
	försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II-direktivet),
	infördes en övergångsreglering som innebär att försäkringsföretag som
	driver tjänstepensionsverksamhet för den delen av verksamheten t.o.m.
668	den 31 december 2019 får tillämpa äldre bestämmelser om rörelse, tillsyn

och ingripande samt föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa Prop. 2018/19:158 bestämmelser (se avsnitt 4.5.1). Om det inte införs någon svensk tjänstepensionsreglering måste dessa företag från och med den 1 januari

2020 följa försäkringsrörelselagen (2010:2043), förkortad FRL. Tjänstepensionskassorna har som anges ovan tidigare tillämpat lagen

om understödsföreningar (se åter avsnitt 4.5.1). Om det inte införs någon ny svensk reglering på grundval av andra tjänstepensionsdirektivet måste en tjänstepensionskassa senast den sista juni 2019 ansöka om tillstånd att driva verksamhet enligt försäkringsrörelselagen eller träda i likvidation (se

7 § lagen [2010:2044] om införande av försäkringsrörelselagen [2010:2043]).

Finansinspektionen efterfrågar i sitt remissvar en bedömning av dels konsekvenserna om försäkringsföretag och understödsföreningar skulle driva tjänstepensionsverksamhet enligt försäkringsrörelselagen i stället för enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag, dels konsekvenser av att införa olika regleringar för dessa typer av företag i stället för att införa en gemensam lag. I det första fallet skulle ett för denna verksamhet särskilt anpassat regelverk inte skapas, vilket innebär en risk för diskrepans mellan de risker verksamheten är förknippad med och de krav som ställs för att driva den. I det andra fallet kan konstateras att den proportionalitetsprincip

–se avsnitt 9.3 – som ska gälla enligt den nya lagen om tjänstepensions- företag innebär att omvandlade försäkringsföretag och omvandlade under- stödsföreningar kommer mötas av olika krav i den nya regleringen, anpassade efter respektive verksamhets inriktning och riskmässiga egen- skaper. En nyansering av kraven kan alltså uppnås inom ramen för ett enda regelverk.

17.3.2Konsekvenser om de nationella tilläggen inte införs

De nya reglerna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag är delvis direkt baserade på andra tjänstepensionsdirektivet. Delvis utgörs de reglerna av tillägg som görs på nationell nivå. Regeringen behandlar här konse- kvenserna av de viktigaste tilläggen som regeringen föreslår på svensk nationell nivå.

Riskkänsligt kapitalkrav

Om det inte införs något nationellt riskkänsligt kapitalkrav kommer nivån av kundskydd i den nya lagen om tjänstepensionsföretag att vara klart lägre än nivån i försäkringsrörelselagen. För att stärka kundskyddet för dem som är kunder hos försäkringsföretag som driver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring, eller hos tjänstepensionskassor, har Finansinspektionen infört sitt tillsynsverktyg Trafikljusmodellen (se avsnitt 4.6). Nackdelen med denna lösning är att Finansinspektionen inte har några ingripandemöjligheter. Det innebär att konsumentskyddet blir lägre i jämförelse med den föreslagna lösningen med införandet av ett riskkänsligt kapitalkrav och ingripandemöjligheter i lagen.

Att inte införa ett riskkänsligt kapitalkrav i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag kan förutom det försämrade kundskyddet innebära en

669

Prop. 2018/19:158

670

omotiverad inhemsk konkurrenssnedvridning mellan de försäkrings- företag som tillhandahåller tjänstepensionsförsäkringar och följer försäk- ringsrörelselagen och tjänstepensionsföretag. Den svenska regleringen bör, som nämns ovan, undvika omotiverad snedvridning av konkurrensen (se avsnitt 5.7).

Grupper och finansiella konglomerat

Om regler om grupptillsyn och särskild tillsyn över finansiella konglomerat inte införs för tjänstepensionsföretag skulle Finans- inspektionen sakna verktyg för att säkerställa att eventuell instabilitet, med risk för smittoeffekter, inom en grupp eller ett konglomerat, inte äventyrar möjligheten att infria tjänstepensionsutfästelserna (se avsnitt 14.1.1). Införandet av reglerna ska därför ses i ljuset av direktivets övergripande syfte om att skydda och erbjuda trygghet åt nuvarande och framtida pensionärer. Till skillnad från det som anges i promemorian anser emellertid regeringen att definitionen av begreppet reglerat företag i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat ska ändras (se avsnitt 14.1.2). Därigenom undviks att ett tjänstepensionsföretag får status av blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av kapitalkraven i Solvens II-direktivet och kapitaltäckningsdirektivet.

Distributionsregler

Om distributionsregler inte införs i den nya lagen om tjänstepensions- företag skulle skyddet för nuvarande och framtida pensionärer bli lägre vid bl.a. flytt av försäkringar mellan olika kategorier eller företag (se avsnitt 15.4.1). Vidare skulle konkurrensförhållandena mellan olika marknads- aktörer på pensionsområdet påverkas negativt.

Införandet av distributionsregler i den nya lagen underlättar också nyttjandet av de flexibla omvandlingsmöjligheter mellan försäkrings- företag och tjänstepensionsföretag (och vice versa) som den nya reg- leringen erbjuder (se avsnitt 17.5.3).

De distributionsregler som har införts genom lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution är i viss utsträckning anpassade för tjänste- pensionssektorn, vilket medför att de torde kunna tillämpas av tjänste- pensionsföretagen utan onödiga merkostnader.

Företagsstyrning och riskhantering

Reglerna om företagsstyrning och riskhantering främjar en god kvalitet i den interna styrningen och kontrollen i berörda företag, i syfte att säkerställa en långsiktigt hållbar hantering av tjänstepensionsmedlen. Reglerna skapar även en likartad konkurrenssituation för olika typer av företag som hanterar tjänstepensionsmedel. Om reglerna inte införs även- tyras dessa syften (se kapitel 10).

Den nya lagen om tjänstepensionsföretag innehåller krav avseende rikt- linjer, centrala funktioner och system för samtliga tjänstepensionsföretag. Omfattningen av kraven kommer dock att utifrån en proportionalitets- princip skilja sig åt beroende på storleken, arten, omfattningen och komplexiteten i företagets verksamhet (se avsnitt 9.3). Tjänstepensions- kassor som omvandlats till tjänstepensionsföretag torde därmed i allmän- het möta lägre krav än försäkringsföretag som omvandlats, med tanke på

dessa båda företagskategoriers nuvarande genomsnittliga storlek och Prop. 2018/19:158 verksamhetsinriktning. Tjänstepensionskassorna kommer dock möta en

större regelmängd än tidigare, men detta beror inte i huvudsak på nationella tillägg utan på genomförandet av regler som följer av andra tjänstepensionsdirektivet. Ser man till själva syftet med reglerna är dock överensstämmelsen stor mellan andra tjänstepensionsdirektivet och de lagförslag som regeringen nu lägger fram.

Till skillnad från det som anges i promemorian anser emellertid regeringen att det inte ska införas några ytterligare regler om offentlig- görande för tjänstepensionsföretagen utöver det som följer av unionsrätten (se avsnitt 15.8). Detta borde underlätta hanteringen för berörda företag utan att risken i verksamheten ökar, vilket i förlängningen gagnar nu- varande och framtida pensionärer.

17.4Berörda av regleringen

Regleringen berör dels den som vill starta en helt ny verksamhet baserad på regleringen i andra tjänstepensionsdirektivet och den nya lagen om tjänstepensionsföretag, dels de understödsföreningar (tjänstepensions- kassor) och försäkringsföretag som i dag meddelar tjänstepensions- försäkringar och som önskar gå över till att driva verksamhet enligt den nya lagen.

Regleringen berör också ägarna till nyss nämnda företag, och företagens kunder som inte samtidigt är ägare.

De myndigheter som främst berörs är Finansinspektionen, Bolagsverket och Sveriges Domstolar. Bland övriga som berörs av regleringen bör särskilt nämnas parterna på arbetsmarknaden.

Nedan redovisas uppgifter kring de nuvarande företag som berörs av regleringen. Av naturliga skäl är det svårt att uppskatta hur stort intresset kommer att vara att omvandla sig till tjänstepensionsföretag.

När det gäller särskilda informationsinsatser kan konstateras dels att reglerna riktar sig till professionella aktörer väl insatta i de aktuella frågorna, dels att Finansinspektionen driver löpande arbete av informa- tionskaraktär gentemot berörda aktörer inom ramen för sitt myndighets- uppdrag. Något behov av särskilda informationsinsatser anses därför inte föreligga.

17.4.1Understödsföreningar (tjänstepensionskassor)

De antals- och storleksmässiga uppgifter som finns i detta och följande avsnitt (avsnitten 17.4.1 och 17.4.2) avser läget vid utgången av 2017. På aggregerad nivå har de totala volymerna i de berörda områdena ökat under 2018 med i storleksordningen tre procent (tjänstepensionskassor) respek- tive sex procent (försäkringsföretag).

Det finns 11 stycken understödsföreningar som driver tjänstepensions- verksamhet, s.k. tjänstepensionskassor. Dessa förvaltar tillsammans ca 193 miljarder kronor, fördelat enligt följande.

1 förening

85–90 miljarder

671

Prop. 2018/19:158	1 förening	20–25 miljarder

	4 föreningar	10–20 miljarder per företag
	Övriga föreningar	0–9 miljarder per företag
	De omvandlingsregler som föreslås för tjänstepensionskassorna innebär
	att de, för att undvika likvidation, antingen måste bli tjänstepensions-
	föreningar eller försäkringsföreningar. Det mesta tyder på att tjänstepen-
	sionskassorna kommer att utnyttja möjligheten att omvandlas till tjänste-
	pensionsföretag och följa den nya reglering som föreslås i denna proposi-
	tion. Det har inte funnits några indikationer på att det finns tjänstepensions-
	kassor som kommer att utnyttja möjligheten att ansöka om tillstånd enligt
	försäkringsrörelselagen eller helt avsluta sin verksamhet.

17.4.2 Försäkringsföretag

De försäkringsföretag som berörs av den föreslagna regleringen är de försäkringsföretag som meddelar tjänstepensionsförsäkring. Tjänstepen- sionsförsäkring kan meddelas både av livförsäkringsföretag som meddelar s.k. traditionell livförsäkring, dvs. försäkringar som innehåller någon form av garanterad avkastning, och livförsäkringsföretag som meddelar fond- försäkringar eller depåförsäkringar, dvs. livförsäkringar vars värde är knutet till andelar i värdepappersfonder eller specialfonder eller, när det gäller depåförsäkringar, andra värdepapper. Det finns därutöver även ett fåtal andra försäkringsföretag som meddelar försäkringar relaterade till tjänstepension. Det är främst sjuk- och olycksfallsförsäkringar samt tjänstegrupplivförsäkringar.

Det finns 31 livförsäkringsföretag som meddelar tjänstepensions- försäkringar varav 8 är fondförsäkringsföretag.

Balansomslutningar – livförsäkringsföretag exklusive fondförsäkringsföretag

Livförsäkringsföretagens sammanlagda balansomslutning uppgår till ca 3 300 miljarder kronor, fördelat enligt följande.

1 företag	820 miljarder
2 företag	430–480 miljarder per företag
5 företag	155–180 miljarder per företag
4 företag	115–135 miljarder per företag
3 företag	30–75 miljarder per företag
Övriga företag	0–19 miljarder per företag
De tre största livförsäkringsföretagen står för ca 55 procent av de för-
valtade tillgångarna, de 10	största livförsäkringsföretagen för drygt
87 procent av de förvaltade tillgångarna samt de 15 största företagen för i

672	princip alla förvaltade tillgångar (ca 95 procent).

Fyra livförsäkringsföretags verksamhet består i princip bara av Prop. 2018/19:158 tjänstepensionsförsäkring. Dessa förvaltar nästan hälften av tillgångarna i livförsäkringssektorn, knappt 1 500 miljarder kronor. Övriga 11 av de

största företagens verksamhet består av tjänstepensionsförsäkring i varier- ande grad, mellan 0 och 85 procent.

Balansomslutningar - fondförsäkringsföretag

Fondförsäkringsföretagens	samlande balansomslutning uppgår till
ca 620 miljarder kronor, fördelat enligt följande.
2 företag	170–230 miljarder per företag
3 företag	40–90 miljarder per företag
Övriga företag	0–4 miljarder per företag

Två fondförsäkringsföretags verksamhet består i princip bara av tjänste- pensionsförsäkring. Dessa förvaltar drygt 250 miljarder kronor, ca 40 procent av tillgångarna. Resten av fondförsäkringsföretagen har tjänstepensionsförsäkringar i varierande grad, mellan 35 och 85 procent.

De omvandlingsregler som föreslås för försäkringsföretagen innebär att de antingen måste omvandlas till tjänstepensionsföretag eller fortsätta att driva sin verksamhet i försäkringsföretagsform. Det finns skäl att anta att de flesta av de försäkringsföretag som i dag i princip bara har tjänstepensions- försäkringar kommer att välja att omvandla sig till tjänstepensionsföretag.

Försäkringsföretag som endast tillhandahåller tilläggsförsäkring

Till skillnad från det som anges i promemorian anser regeringen att även försäkringsföretag som endast tillhandahåller tilläggsförsäkringar ska kunna omvandla sig till ett tjänstepensionsföretag (se avsnitten 6.2 och 6.3). Detta torde skapa bättre förutsättningar för de blivande tjänstepensions- företagen att själva avgöra hur de vill organisera och driva sin verksamhet. Därigenom förbättras företagens möjligheter att erbjuda ändamålsenliga och effektiva lösningar, vilket är till gagn för nuvarande och framtida pensionärer.

17.4.3Särskilt om små och medelstora företag

Försäkringsföretagen som träffas av regleringen är i huvudsak stora företag enligt ovan. Fyra livförsäkringsföretag och en tjänstepensionskassa har dock en verksamhet som innebär att de kan ses som ett medelstort företag enligt rekommendationen från EU om definition av mikroföretag samt små och medelstora företag (SMF) som gäller från och med den 1 januari 2005. Det bör dock noteras att två av de företagen ingår i koncerner.

Definition enligt personalstyrka och finansiella trösklar för SMF är följande:

–Kategorin medelstora företag utgörs av fristående företag som ensamma eller tillsammans med partnerföretag eller anknutna företag sysselsätter färre än 250 personer och vars årsomsättning inte

673

Prop. 2018/19:158 överstiger 50 miljoner euro eller vars balansomslutning inte överstiger 43 miljoner euro per år.

674

–Inom SMF-kategorin definieras små företag som fristående företag som, ensamma eller tillsammans med partnerföretag eller anknutna företag, sysselsätter färre än 50 personer och vars omsättning eller balansomslutning inte överstiger 10 miljoner euro per år.

–Inom SMF-kategorin definieras mikroföretag som företag som sysselsätter färre än 10 personer och vars omsättning eller balans- omslutning inte överstiger 2 miljoner euro per år.

Det föreslås inga lättnader för små och medelstora företag i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

17.5Konsekvenser för företagen

17.5.1Konsekvenser för nya företag

Den som vill starta en helt ny verksamhet som avser tillhandahållande av tjänstepensionsförsäkring, med grund i överenskommelser på arbets- marknaden, får genom förslaget tillgång till ett modernt och särskilt anpassat regelverk baserat på andra tjänstepensionsdirektivet. Det ges möjlighet att driva verksamhet i olika associationsformer; sluten eller öppen tjänstepensionsförening, tjänstepensionsaktiebolag som kan vara både vinstutdelande och icke vinstutdelande samt ömsesidigt tjänstepensions- bolag.

Det är svårt att uppskatta kostnaderna för att starta ett nytt tjänste- pensionsföretag eftersom det beror på vem som startar företaget, vilken associationsform som väljs, riskexponeringen för verksamheten (som till viss del kommer att styra nivån på det kapital som krävs för att driva verksamheten), samt olika former av avgifter som krävs för att ansöka om tillstånd, t.ex. avgifter till Finansinspektionen.

Finansinspektionen föreslår i sin rapport Avgifter hos Finansinspek- tionen av den 8 april 2019 (dnr 19-4452), nedan benämnd avgifts- rapporten, att avgiften för att ansöka om tillstånd att driva tjänste- pensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska uppgå till 420 000 kronor. Till det kommer Bolagsverkets avgifter för registrering av olika handlingar beroende på vilken associationsform som ska tillämpas.

Alternativet för den som vill starta en helt ny verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring är att i stället för ett tjänstepensionsföretag eller tjänstepensionsförening starta ett försäkringsföretag eller en försäkrings- förening. Bedömningen är att de administrativa kostnaderna för att starta ett försäkringsföretag eller en försäkringsförening skulle bli högre.

17.5.2Konsekvenser för tjänstepensionskassor

Tjänstepensionskassorna får senast den 30 april 2020 ansöka om ombild- ning till försäkringsförening enligt försäkringsrörelselagen eller omvandling till tjänstepensionsförening enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Till dess att ett beslut med anledning av en tillståndsansökan har fått laga

kraft, får en understödsförening tillämpa den upphävda lagen om under- stödsföreningar.

De flesta tjänstepensionskassor kommer troligen inte att behöva renodla sin verksamhet på det sätt som kan bli aktuellt för i vart fall vissa försäk- ringsföretag. Bedömningen är att den ombildningsprocess som finns i försäkringsregleringen kan vara mer komplicerad och kostsam än den omvandlingsprocess som föreslås för att bli en tjänstepensionsförening.

Konsekvenser för tjänstepensionskassorna relaterade till det förstärkta kapitalkravet – som inte är av administrativ karaktär – behandlas i avsnitt 17.5.4.

Administrativa kostnader

De administrativa kostnaderna för tjänstepensionskassorna kommer att variera beroende på bl.a. kassans storlek och befintliga organisation. Vid en omvandling kommer tjänstepensionskassorna i grunden att möta samma slags administrationskostnader som försäkringsföretagen (se avsnitt 17.5.3). Utslaget per medlem kan de administrativa kostnaderna bli något högre för tjänstepensionskassorna, på grund av att kassorna generellt sett är mindre än försäkringsföretag. Vidare har tjänstepensionskassorna generellt mindre tillgångar under förvaltning än försäkringsföretagen och mindre organisationer, och torde därför i samband med en omvandling behöva anlita externa konsulter i större utsträckning än vad som är nödvändigt för försäkringsföretagen.

De tjänstepensionskassor som väljer att ombilda sig till tjänstepensions- företag kommer att omfattas av betydligt mer omfattande regler om företagsstyrning än det som i dag gäller enligt den upphävda lagen om understödsföreningar. Som nämns i avsnitt 17.3.2 är detta i huvudsak men inte endast en konsekvens av genomförandet av andra tjänstepensions- direktivet. Det införs generella krav på att ett tjänstepensionsföretag ska ha ett företagsstyrningssystem som säkerställer att företaget styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt samt att det ska finnas system, resurser och rutiner som möjliggör att verksamheten kan drivas med kontinuitet och i enlighet med gällande regler. Vidare ställs nu krav på att tjänstepensions- företagen ska ha vissa centrala funktioner för riskhantering, internrevision och regelefterlevnad samt en aktuariefunktion. Till skillnad från det som hittills gällt för tjänstepensionskassorna ska ett tjänstepensionsföretag dessutom ha system för riskhantering och internkontroll samt upprätta och regelbundet se över olika styrdokument som rör verksamheten. Det införs även särskilda regler för uppdragsavtal som avser tjänstepensionsverk- samheten och krav på att tjänstepensionsföretagen regelbundet ska genomföra en risk- och solvensbedömning. Som också nämns i avsnitt

17.3.2kommer emellertid proportionalitetshänsyn tas till tjänstepensions- företag av mindre storlek och mer begränsad verksamhetsinriktning. Vidare finns stordriftsfördelar att hämta vid uppbyggnad av de centrala funktionerna, då det är möjligt att bygga upp funktioner som hanterar mer än ett av områdena riskhantering, internrevision, regelefterlevnad och aktuariell verksamhet.

Om en tjänstepensionskassa väljer att inte omvandla sig till en tjänstepensionsförening måste kassan ombildas till en försäkringsförening eller träda i likvidation. Om ombildning sker till en försäkringsförening

Prop. 2018/19:158

675

Prop. 2018/19:158 kommer kassan troligen att drabbas av något högre administrativa kostnader på grund av en mer komplicerad ombildningsprocess, jämfört med de administrativa kostnader som uppstår vid en omvandling till en tjänste- pensionsförening. Vidare är reglerna om företagsstyrning och risk- hantering mer omfattande i försäkringsrörelselagen.

17.5.3Konsekvenser för försäkringsföretag

Förslaget innebär att försäkringsföretag har möjlighet att omvandla sig till tjänstepensionsföretag. Det finns tre huvudtyper av försäkringsföretag som kan komma i fråga för omvandling.

–Försäkringsföretag som endast meddelar tjänstepensionsförsäkring med eventuella tilläggsförsäkringar i form av sjuk- och efterlevande- skydd samt vissa typer av gruppförsäkringar (redan renodlade företag).

–Försäkringsföretag som endast meddelar tilläggsförsäkringar i form av sjuk- och efterlevandeskydd samt vissa typer av gruppförsäkringar (redan renodlade företag).

–Försäkringsföretag som driver s.k. blandad verksamhet, dvs. de med- delar tjänstepensionsförsäkringar och övriga försäkringar eller tilläggs- försäkringar i form av sjuk- och efterlevandeskydd, vissa typer av

gruppförsäkringar samt andra skadeförsäkringar (blandade företag). Gemensamt för de tre huvudtyperna av försäkringsföretag är att deras verksamhet måste vara förenlig med den nya regleringens krav på verksamheten för att företaget ska kunna få tillstånd att omvandlas. Centralt i det sammanhanget är kravet på att verksamheten i ett tjänste- pensionsföretag enbart ska bestå i tillhandahållande av tjänstepensions- försäkringar. För de företag som driver blandad verksamhet krävs en renodling av verksamheten för att företaget ska kunna omvandlas till ett

tjänstepensionsföretag.

	Renodling av verksamheten
	Genom den nya lagen om tjänstepensionsföretag får företagen möjlighet
	att följa en för tjänstepensionsverksamhet särskilt anpassad reglering, men
	det kräver att verksamheten renodlas till att just omfatta sådan verksamhet
	som avser tjänstepensionsförsäkring. Den nödvändiga renodlingen av
	verksamheten kan t.ex. ske genom att företaget avyttrar sådan verksamhet
	som inte är tjänstepensionsförsäkring, vilket kan ske genom t.ex. överlåtelse
	av försäkringsbestånd till annat försäkringsföretag. Delning av företaget är
	en annan möjlighet.
	Beståndsöverlåtelser är en möjlighet för alla försäkringsföretag, men det
	finns vissa praktiska begränsningar. Även om företagen kan dela upp
	upparbetade överskott kan det vara komplicerat och kostsamt för företaget
	att säkerställa att försäkringstagarnas rätt i det överlåtande beståndet inte
	försämras samt att försäkringstagarnas rätt i det övertagande företaget inte
	försämras, vilket är krav för att få tillstånd för beståndsöverlåtelsen.
	Överlåtelser av delbestånd kan också medföra vissa skattekonsekvenser
	eftersom inkomstskattelagens regler om skatteneutralitet främst tar sikte
	på överlåtelse av hela försäkringsbestånd. Det är dock svårt att bedöma de
	skattemässiga konsekvenserna eftersom de utgår från respektive företags
676	skattemässiga status. Det pågår också ett särskilt arbete i Regeringskansliet
676

med att ta fram skatteregler för tjänstepensionsföretag och frågorna om behandlingen i skattehänseende av beståndsöverlåtelser ingår i det arbetet.

Till skillnad från det som anges i promemorian anser regeringen att tjänstepensionsföretag under en övergångstid och i begränsad omfattning ska kunna behålla försäkringsbestånd som kan betraktas som en för tjänstepensionsföretag främmande verksamhet, se avsnitt 16.5. En sådan övergångsreglering minskar riskerna för verksamhetsskadliga regelverks- drivna avyttringar och de svårigheter och kostnader sådana kan vara förknippade med.

Alternativet delning är i dag endast tillgängligt för de försäkringsföretag som driver sin verksamhet i aktiebolagsform. De aktiebolagsrättsliga reglerna samspelar med de skattemässiga reglerna om delning (fission) som syftar till att uppnå skattemässig neutralitet och kontinuitet. Samma problematik som finns vid beståndsöverlåtelser avseende överskotts- hantering och att försäkringstagarnas rätt inte får försämras är även relevant vid delning.

Delning av bestånd kan också medföra merkostnader i form av ”dubbla” organisationer, bemanningsproblematik samt ökade kostnader för mervärdesskatt. De kan också leda till utländsk skatt på investeringar utanför Sverige.

Regler om delning saknas i lagen om ekonomiska föreningar, vilket innebär att ömsesidiga försäkringsföretag och försäkringsföreningar inte kan använda sig av denna form av renodling.

I första hand får berörda företags högsta beslutande organ, dvs. förenings- eller bolagsstämma, göra bedömningen huruvida fördelarna med en anpassad reglering motiverar kostnaderna för en renodling av verksamheten.

Överlåtelse av tjänstepensionsförsäkringsbestånd

Utöver ovan beskrivna överlåtelser av försäkringsbestånd i syfte att renodla en verksamhet inför omvandling, anser regeringen – till skillnad från det som anges i promemorian – att det även ska vara möjligt att överlåta försäkringsbestånd från ett försäkringsföretag till ett tjänste- pensionsföretag (se avsnitt 11.1). En sådan möjlighet torde skapa ytter- ligare flexibilitet för företagen vilket underlättar de omstruktureringar som den nya regleringen för tjänstepensionsföretag sannolikt kommer att ge upphov till.

Ökad flexibilitet möjliggörs av en grundläggande överensstämmelse mellan regelverken

De erbjudna möjligheterna att röra sig fram och åter mellan företags- formerna försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag, dvs. mellan försäkringsrörelselagen och den nya lagen om tjänstepensionsföretag – avseende såväl företagsomvandling som innehavsöverlåtelser – skapar en stor flexibilitet för berörda företag att anpassa sin verksamhet till över tid förändrade omständigheter. Denna flexibilitet möjliggörs genom en i vissa delar grundläggande överensstämmelse mellan de båda regelverken. I första hand avses utgångspunkten att tjänstepension är en form av försäkring och att den föreslagna regleringen för tjänstepensionsföretag till

Prop. 2018/19:158

677

Prop. 2018/19:158

678

sin uppbyggnad i hög grad motsvarar den som gäller för försäkrings- företag. En annan grundläggande överensstämmelse är att försäkrings- distributionsreglerna samordnas mellan de båda regelverken. Regeringens bedömning är därför att handlingsfriheten för företagen inte leder till några särskilda tillämpningssvårigheter eller till risker för nuvarande och framtida pensionärer.

Administrativa kostnader

De administrativa kostnaderna för de försäkringsföretag som väljer att omvandla sig till tjänstepensionsföretag kommer att variera beroende på försäkringsföretagets storlek och befintliga organisation. Finansinspek- tionen föreslår i avgiftsrapporten att avgiften för att ansöka om omvand- ling från ett försäkringsföretag till ett tjänstepensionsföretag (eller vice versa) ska uppgå till 186 000 kronor. Till det kommer registreringsavgifter till Bolagsverket.

Den nya lagen om tjänstepensionsföretag innebär även att företagen måste studera det nya regelverket och genomföra utbildningsinsatser i organisationen.

De nya kraven på beräkning av ett riskkänsligt kapitalkrav kan komma att kräva en del anpassningar av it-system. Här ska dock noteras att i vart fall vissa företag redan har gjort en del anpassningar till följd av kraven på förberedelser inför genomförandet av Solvens II-regelverket. Kostnaderna för systemanpassningar påverkas av vilken it-miljö företaget har i dag. En del företag har relativt ålderdomliga it-system, medan de företag som har startats under 2000-talet vanligtvis har mer moderna system. Vissa företag har avvaktat med att genomföra anpassningar av sina system eftersom det har funnits osäkerhet kring de slutliga regelkraven.

De företagsstyrningsregler som nu föreslås för tjänstepensionsföretagen har i huvudsak utformats med de bestämmelser som gäller för försäkrings- företagen enligt försäkringsrörelselagen som förebild och bestämmelserna om företagsstyrning i andra tjänstepensionsdirektivet. Försäkringsföretag som driver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring och följer övergångsregleringen följer redan i dag bestämmelserna i försäkrings- rörelselagen avseende företagsstyrning. Företagsstyrningsreglerna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag överensstämmer i stort med mot- svarande bestämmelser i Solvens II-regelverket.

Vissa mindre skillnader kommer dock att gälla till följd av att andra tjänstepensionsdirektivet i vissa avseenden är mer långtgående än Solvens II-direktivet. Detta leder bl.a. till att för tjänstepensionsföretagen kommer fler personer att omfattas av lämplighetskraven och ett större antal uppdragsavtal kommer att behöva anmälas till Finansinspektionen.

När det gäller lämplighetskraven för styrelseledamöter och verk- ställande direktör för tjänstepensionsföretagen anser dock regeringen, till skillnad från det som anges i promemorian, att det i likhet med försäk- ringsrörelselagens krav är personernas individuella kompetens som ska beaktas. De individuella krav som ställs kan utifrån ett proportionalitets- perspektiv komma att skilja sig åt beroende på tjänstepensionsföretagets storlek och inriktning av verksamhet (se avsnitt 9.6.3). Detta borde skapa en större enhetlighet mellan de berörda regelverken avseende denna typ av bedömningar.

I de flesta fall torde dock i stort sett samma företagsstyrningsregler gälla Prop. 2018/19:158 för tjänstepensionsföretagen som för försäkringsföretagen även om be-

stämmelserna finns på olika nivåer; för tjänstepensionsföretagen i lag och föreskrifter som meddelats med stöd av ett bemyndigande, medan de för försäkringsföretagen finns i försäkringsrörelselagen och Solvens II- förordningen. Detta gäller exempelvis för reglerna om ersättningspolicy och investeringsriktlinjer.

I samband med en omvandling kan företaget behöva genomföra ändringar av sitt företagsnamn. Det innebär att trycksaker, broschyrer, avtal

m.m.kan behöva uppdateras i de fall hela namnet används. Ett omvandlat företag kan behöva informera olika avtals- och samarbetspartners om ändrad företagskategori.

De administrativa kostnaderna för en omvandling ska ses som en helhet, eftersom det är svårt att uppskatta kostnaderna för varje delmoment för sig. De administrativa kostnaderna bör också ställas i relation till verk- samheten i övrigt. Om ett försäkringsföretag med en balansomslutning på exempelvis 150 miljarder kronor uppskattar sina kostnader för en omvand- ling till 200 miljoner kronor och har 2,5 miljoner kunder, innebär det en kostnad på 80 kronor per kund första året. Om hälften av kostnaderna avser investeringar av engångskaraktär i it-system, innebär det en framtida

kostnad på 40 kronor per kund och år. Om kostnaden uppskattas till 50 miljoner kronor under samma förutsättningar uppgår de initiala kost- naderna till 20 kronor per kund och år och de framtida kostnaderna till 10 kronor per kund och år.

17.5.4 Konsekvenser av det nya riskkänsliga kapitalkravet

Det föreslås en förstärkt solvensreglering genom införande av ett nationellt
riskkänsligt kapitalkrav. Till skillnad från det som anges i promemorian
anser regeringen att det riskkänsliga kapitalkravet ska utgöra den minsta
storlek på kapitalbasen som krävs för att tjänstepensionsföretaget med
97 procents sannolikhet ska ha tillgångar under kommande tolv månader
som täcker värdet av åtagandena gentemot försäkringstagarna och andra
ersättningsberättigade på grund av försäkringar (se avsnitt 8.5.1). Den s.k.
konfidensnivån bestäms alltså till 97 procent. Enligt en fördjupad analys
som nu gjorts motsvarar denna konfidensnivå kapitalbehovet enligt dagens
trafikljusmodell.
Eftersom det riskkänsliga kapitalkravet förväntas motsvara kapital-
behovet enligt dagens trafikljusmodell, som tillämpas av försäkrings-
företag som följer övergångsregleringen samt av tjänstepensionskassorna,
förväntas införandet av det riskkänsliga kapitalkravet inte få några större
effekter. Möjligheterna till ingripande förtydligas, men flertalet företag har
goda marginaler till kraven. Därför väntas inga större konsekvenser på
aggregerad nivå på företagens solvens, tillgångsallokering, den förväntade
avkastningen, framtida pensionsnivåer, de finansiella marknaderna eller
på den finansiella stabiliteten.
Till skillnad från det som anges i promemorian anser regeringen att ett
tjänstepensionsföretag under vissa förutsättningar även kan räkna in
upptagna förlagslån för att uppfylla kapitalbaskraven och för att tillgodose	679
	679

Prop. 2018/19:158 tillfälliga likviditetsbehov (se avsnitt 8.4.2). Detta borde ge tjänste- pensionsföretagen en ökad flexibilitet i arbetet med att följa kapitalkraven enligt den nya regleringen.

Införandet av ett riskkänsligt kapitalkrav torde inte påverka företagens vilja att delta i upphandlingar och i övrigt erbjuda produkter på marknaden för premiebestämda tjänstepensioner. Det torde inte heller få några konsekvenser för hur företagen väljer att utforma sina produkter med t.ex. garantiinslag, eftersom det riskkänsliga kapitalkravet förväntas motsvara kapitalbehovet enligt dagens trafikljus.

17.5.5Konkurrensförhållanden

Som framgår av avsnitt 5.7 bör den svenska regleringen undvika omotiverad snedvridning av konkurrensen. Konkurrensneutralitet bör eftersträvas såväl på den inhemska marknaden som i ett internationellt perspektiv. Det är angeläget att svenska företag inte missgynnas i förhåll- ande till sina utländska motsvarigheter till följd av inhemsk reglering.

Som nämns ovan (se avsnitt 17.1) medför EU:s val att ge andra tjänste- pensionsdirektivet karaktär av minimiharmoniseringsdirektiv i stället för fullharmoniseringsdirektiv konsekvenser bl.a. för konkurrensförhållan- dena. Valet av direktivtyp bör, som regeringen uttalar i avsnitt 5.7, kunna ses som en markering från EU att andra aspekter är högre prioriterade än fullständig konkurrensneutralitet.

Det kan samtidigt konstateras att ett antal av de nationella tillägg som införs i den nya lagen om tjänstepensionsföretag kommer öka neutraliteten mellan försäkringsrörelselagen och den nya lagen om tjänstepensions- företag och därmed bidra till ökad inhemsk konkurrensneutralitet mellan tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag.

Nationella tillägg kan å andra sidan komma att ha oönskade effekter på konkurrensförhållandena gentemot utländska tjänstepensionsföretag samt för gränsöverskridande verksamhet. Återigen innebär valet att ge andra tjänstepensionsdirektivet karaktär av minimiharmoniseringsdirektiv att sådana effekter är svåra att undvika, eftersom direktivet lämnar utrymme för medlemsstaterna att införa olika nationella tillägg.

17.5.6Penningtvättsregler

Till skillnad från det som anges i promemorian anser regeringen att den nya lagen om tjänstepensionsföretag inte ska innefatta regler om åtgärder mot penningtvätt, bl.a. därför att risken för penningtvätt anses låg inom den aktuella sektorn (se avsnitt 15.7). Detta torde medföra en för verk- samhetens risker bättre anpassad regelbörda och att administrativa rutiner kan hållas på en lämplig nivå, vilket i sin tur torde bidra till att hålla administrativa kostnader nere för tjänstepensionsföretagen.

	17.6	Konsekvenser för tjänstepensionsmarknaden
	Den huvudsakliga delen av tjänstepensionsmarknaden finns inom den
680	kollektivavtalade sektorn (ca 80 procent). Det är kollektivavtalsparterna

som har skapat denna marknad genom att ingå kollektivavtal och parterna Prop. 2018/19:158 kan också i stor utsträckning påverka hur marknaden fungerar, främst

genom att ingå nya överenskommelser. I Sverige omfattar de kollektiv- avtalade pensionsplanerna nära 90 procent av den arbetande befolkningen. Anslutningen till en tjänstepensionsplan sker vanligtvis automatiskt. En arbetstagare som arbetar vid ett företag som har ingått kollektivavtal omfattas automatiskt av den överenskommelse om tjänstepension som arbetsgivaren är bunden av, oavsett om arbetstagaren är medlem i en facklig organisation eller inte (se avsnitt 4).

Marknaden för tjänstepensioner kan, bland många alternativa sätt att dela upp den, delas upp i två delmarknader. Marknaden för pensions- utfästelser har sin utgångspunkt i arbetsmarknaden och utgörs av ett utbud av pensionsförmåner från arbetsgivare och efterfrågan från arbetstagare. Marknaden för tryggande av utfästelser består av arbetsgivarnas efter- frågan på tryggande av pensionsutfästelserna. Marknaden för pensions- utfästelser torde inte i sig påverkas av förslagen, medan marknaden för tryggande av utfästelser däremot i viss mån kan komma att påverkas. Om det blir några effekter på de villkor arbetsmarknadsparterna ställer vid upphandling av valbara alternativ och om dessa kommer att anpassas i samband med införandet av en ny sektorreglering för tjänstepensions- företag är emellertid svårt att avgöra.

Förslagen innebär att utbudet av företag som verkar inom denna marknad med tillämpning av bestämmelserna i andra tjänstepensions- direktivet kommer att kunna bibehållas, men också utökas med helt nya former av företag, tjänstepensionsföretagen. I vilken utsträckning det kommer att bildas nya tjänstepensionsföretag och i vilken utsträckning företagen kommer att utnyttja möjligheten till omvandling är det svårt att bedöma, då detta påverkas av huruvida företagen anser att den nya regleringen baserad på andra tjänstepensionsdirektivet utgör ett mer anpassat och därmed ”bättre” regelverk för renodlad tjänstepensions- verksamhet än försäkringsregleringen eller regleringen för de andra tryggandeformerna. Det finns dock skäl att anta att de flesta av de försäkringsföretag som i dag i princip bara har tjänstepensions- försäkringar, och tjänstepensionskassorna, kommer att välja att omvandla sig till tjänstepensionsföretag.

17.7Konsekvenser för nuvarande och framtida pensionärer

Tjänstepensionen är en viktig del av det svenska pensionssystemet och utgör ett komplement till den allmänna pensionen. Det finns inget krav enligt svensk lagstiftning att en arbetsgivare ska tillhandahålla tjänstepensioner till sina anställda. Det har helt överlåtits åt arbetsmarknadens parter och åt enskilda arbetsgivare och arbetstagare att komma överens om huruvida tjänstepensioner ska tillhandahållas och hur de ska utformas. Den stora majoriteten av arbetstagarna i Sverige omfattas dock, som nämns ovan, av kollektivavtalad tjänstepension och tjänstepensionssparande utgör enligt Finansinspektionens beräkning mer än 20 procent av hushållens finans-

681

Prop. 2018/19:158 iella sparande. För många blir tjänstepensionen därmed en viktig inkomst- förstärkare och Pensionsmyndigheten bedömer att tjänstepensionen kan utgöra mellan 15 och 30 procent av en persons totala pension. Nivån på tjänstepensionen och därmed även den slutliga pensionen påverkar i stor utsträckning den enskildes möjlighet till konsumtion efter pensioneringen.

Syftet med förslagen i denna proposition är att möjliggöra en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapitalet samtidigt som ett fullgott skydd för nuvarande och framtida pensionärer säkerställs (se avsnitt 5.6). Genom införande av ett nationellt riskkänsligt kapitalkrav, som går utöver kraven i direktivet och med ingripandemöjligheter för Finansinspektionen, ökar kundskyddet jämfört med nuvarande reglering för försäkringsföretag som driver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring och följer över- gångsregleringen, samt tjänstepensionskassorna.

Valet av 97 procents konfidensnivå för det riskkänsliga kapitalkravet, vilket motsvarar kapitalbehovet enligt dagens trafikljusmodell, möjliggör en fortsatt effektiv förvaltning av tjänstepensionskapitalet och bedöms inte påverka vare sig den framtida avkastningen eller de framtida pensions- nivåerna. Därmed borde inte heller valet av förvaltningsform för avgifts- bestämd pension eller tjänstepensionsprodukternas utformning påverkas. Om en högre konfidensnivå hade valts så skulle det troligtvis ha inneburit en allokering till mindre riskfyllda tillgångar i de produkter där försäk- ringsföretaget bär investeringsrisker, vilket i sin tur medfört lägre förväntad avkastning och lägre framtida pensionsnivåer. Detta hade kunnat få till effekt att nuvarande och framtida pensionärer, för att få högre avkastning, skulle placera en större del av premierna i fondförsäkring i stället för i traditionell försäkring. Effekten av detta hade blivit att den finansiella risken flyttats över till den framtida pensionären samtidigt som rådgivningskostnader och avgiftsuttag, som minskar de framtida pensionerna, troligtvis skulle ha ökat.

Likaså medför införandet av regler om grupptillsyn, distributionsregler och regler avseende företagsstyrning att skyddet för nuvarande och framtida pensionärer ökar, eftersom förutsättningarna för en långsiktigt hållbar hantering av pensionsmedlen stärks (se avsnitt 17.3.2).

Avseende införandet av aktuella distributionsregler för tjänstepensions- företag kan även nämnas att en av utgångspunkterna vid införandet av lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution var att genomföra försäk- ringsdistributionsdirektivets huvudsyfte om en ökad kundskyddsnivå, bl.a. genom införandet av ökade informationskrav. Även om det i frågan om ingående av tjänstepensionsavtal är arbetsgivaren och inte den anställde som ska anses som kund, skapar de ökade informationskraven bättre förutsättningar för arbetsgivaren att göra mer välinformerade val av tjänstepensionsplan för de anställda. Vidare åläggs tjänstepensions- företagen (enligt 5 kap. 17 § samma lag) ett särskilt informationskrav – direkt gentemot anställda – vid anslutning till obligatorisk tjänstepensions- försäkringsplan (vilket utgör den dominerande formen av tjänstepensions- försäkringsplan på den svenska marknaden). Vidare innebär den ifråga- varande regleringen att om en försäkringsdistributör kontaktar en anställd i syfte att påverka ett redan ingånget försäkringsavtal, kommer den an- ställde att ses som kund i den situationen, varför distributörens informa- tionsplikt i stället gäller gentemot den anställde.

682

Det nya regelverket kan innebära ökade kostnader för tjänstepensions- Prop. 2018/19:158 företagen, jämfört med om inga eller mer begränsade regler införs. De

kostnaderna kan i sin tur komma att överföras på nuvarande och framtida pensionärer. Hur stora dessa kostnader blir är svårt att uppskatta, men de motsvaras av ett ökat kundsskydd och en effektivare förvaltning vilket kommer nuvarande och framtida pensionärer till del. Det bör dock även noteras att samtliga befintliga försäkringsföretag, inklusive de som väljer att omvandlas till tjänstepensionsföretag, redan får förutsättas gjort de anpassningar som behövs för att följa distributionsreglerna.

När det gäller understödsföreningar som är tjänstepensionskassor, vilka för närvarande inte är föremål för bestämmelserna i lagen om försäkrings- distribution, är alternativet att antingen upphöra med sin verksamhet eller att ombildas sig till försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag (eftersom lagen om understödsföreningar är upphävd och övergångs- regleringen för försäkringsföretag som driver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring kommer att upphöra). I det senare fallet kommer de företagen i vart fall ha att följa lagen om försäkringsdistribution.

17.8Samhällsekonomiska konsekvenser m.m.

Som framgår av avsnitt 4 har tjänstepensionerna en stor samhälls- ekonomisk och social betydelse och kommer även framgent utgöra en viktig försörjningskälla för pensionärerna. Med tanke på de mycket stora medel som finns avsatta och investerade för framtida tjänstepensioner har tjänstepensionerna därutöver ett stort värde för kapitalförsörjningen på de finansiella marknaderna.

Tjänstepensionernas betydelse för samhällsekonomin och framtidens pensionärer innebär att regleringen av de institut som ska förvalta tjänste- pensionerna måste utformas med omsorg. En rad intresseavvägningar måste göras. Det gäller bl.a. avvägningen mellan trygghet för framtidens pensionärer och de framtida pensionernas storlek. Även samspelet med den arbetsrättsliga lagstiftningen och med socialförsäkringssystemen – däri inbegripet den allmänna pensionen – bör beaktas.

Skyddet för nuvarande och framtida pensionärer måste balanseras mot intresset av att tillräcklig avkastning kan erhållas på de medel som arbetsgivare betalar för att trygga tjänstepension. Om regleringen ställer väldigt höga krav på t.ex. begränsning av risktagandet i tjänstepensions- institutens placeringar, kommer det att leda till att placeringarna måste ske i tillgångar med låg risknivå. Sådana tillgångar är allmänt sett också förenade med lägre avkastning. Låg avkastning på tjänstepensions- institutens placeringar leder i sin tur till låga pensioner. Lägre tjänste- pensioner kan därmed medföra en ökad belastning på de offentliga trygg- hetssystemen.

Bedömningen är att förslagets utformning inte kommer att leda till större förändringar i företagens allokering av sina tillgångar, men ge ett starkare skydd för kundernas pensioner genom ökad tydlighet kring ingripanden

m.m.Därmed är de samhällsekonomiska konsekvenserna begränsade, och positiva.

683

Prop. 2018/19:158 I den nya lagen om tjänstepensionsföretag förtydligas att tjänste- pensionsföretag får beakta hållbarhetsfaktorer i sina investeringsbeslut, vilket torde få en positiv inverkan på målet att finansmarknaden ska bidra till en hållbar utveckling.

17.9Konsekvenser för myndigheter

17.9.1Bolagsverket

Enligt förslaget ska Bolagsverket vara registreringsmyndighet för tjänste- pensionsföretag och ska i sitt försäkringsregister föra in de uppgifter som enligt lagar och andra författningar ska anmälas för registrering. Bolags- verket har således redan den organisation och de system som krävs för dessa uppgifter. Eventuella kostnader kan därför hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

17.9.2 Finansinspektionen

	Enligt förslaget ska Finansinspektionen vara tillsynsmyndighet för tjänste-
	pensionsföretagen. Samtliga tjänstepensionsföretag kommer behöva
	löpande tillsyn och ärendehantering från Finansinspektionens sida (det
	gäller t.ex. ändringar av bolagsordningar, beståndsöverlåtelser och
	lämplighetsprövningar). Tillsynen bör ha samma omfattning som tillsynen
	över försäkringsföretag. Vidare föreslås också bemyndiganden på olika
	områden. Detta innebär att Finansinspektionen måste anpassa sitt tillsyns-
	arbete samt sina befintliga föreskrifter och allmänna råd till den nya lag-
	stiftningen. Det innebär även att Finansinspektionen behöver utarbeta nya
	föreskrifter och allmänna råd avseende tjänstepensionsföretagens verk-
	samhet. I det sammanhanget bör dock beaktas att det finns likheter mellan
	det nuvarande regelverket för försäkringsföretag och den reglering för
	tjänstepensionsföretag som nu föreslås, samt att de befintliga företag som
	kan omfattas av den nya regleringen redan står under Finansinspektionens
	tillsyn.
	Till detta kommer dock att eventuella omvandlingar av tjänstepensions-
	kassor och försäkringsföretag kan antas komma att kräva ett relativt om-
	fattande arbete. Vidare innebär Finansinspektionens tillsynsansvar att
	inrapporteringen till inspektionen och webbsidor måste ändras och upp-
	dateras. Detta kräver vissa utbildningsinsatser, både internt och externt.
	Dessa kostnader är till sin natur mer av engångskaraktär. Det kan även finnas
	behov av att ändra och utveckla rapporteringssystemet. Även dessa
	kostnader är av engångskaraktär.
	Finansinspektionen nämner i sitt remissvar att kostnader inte bara av
	engångskaraktär kommer att uppstå, eftersom parallella regleringar kan
	förväntas skapa tolkningssvårigheter vid såväl tillståndshantering som
	tillsynsarbete.
	Sammanfattningsvis kan det konstateras att förslagen innebär nya och
	delvis utökade arbetsuppgifter för Finansinspektionen. Den ökade arbets-
	belastningen som uppstår genom omarbetning av befintliga föreskrifter
	och allmänna råd, och framtagande av nya sådana, samt genom hantering
684	av ansökningar om omvandling, får dock i huvudsak anses vara av
684

engångskaraktär. Samtliga budgetära konsekvenser ska hanteras inom Prop. 2018/19:158 befintliga ekonomiska ramar.

17.9.3Sveriges Domstolar

Enligt den föreslagna nya lagen om tjänstepensionsföretag ska, i likhet med det som gäller enligt försäkringsrörelselagen, Finansinspektionens och Bolagsverkets beslut få överklagas till allmän förvaltningsdomstol respektive allmän domstol. Det ska även vara möjligt att begära förklaring av allmän förvaltningsdomstol att vissa ärenden hos Finansinspektionen onödigt uppehålls.

Förvaltningsrätten i Stockholm och Kammarrätten i Stockholm nämner i sina remissvar att den nya regleringen kommer medföra en ökad arbetsmängd, mer komplexa fall och tidigare oprövade frågor. Bedöm- ningen är dock att förslagen endast leder till ett begränsat antal mål i domstolarna och att kostnaderna för detta kan hanteras inom befintliga anslagsramar.

17.10Konsekvenser av genomförandet av direktivet om aktieägares rättigheter

De föreslagna bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag är påkallade av de nya EU-reglerna. Bestämmelserna i ändringsdirektivet är tvingande. Möjligheterna att välja alternativa lösningar är mycket be- gränsade. Ändringsdirektivet ger dock medlemsstaterna vissa valmöjlig- heter. I valet mellan olika alternativ är strävan att välja det alternativ som innebär den minsta administrativa bördan för det enskilda företaget. Vidare hålls den administrativa bördan nere genom utgångspunkten att inte gå längre än ändringsdirektivets krav.

För tjänstepensionsföretagen föreslås nya informationsskyldigheter. Som flera remissinstanser påpekar kan skyldigheterna antas leda till ökade administrativa kostnader för de berörda företagen. Vissa av informations- kraven finns dock redan i självregleringen. Kraven är därför inte helt nya, även om detaljnivån nu ökar. Det ska dessutom vara möjligt att avstå från att följa vissa krav. Regeringen bedömer därför att de ökade administrativa bördorna inte kan antas vara betydande.

Som flera remissinstanser påtalar har svenska institutionella investerare och kapitalförvaltare redan i dag generellt sett ett stort och långsiktigt engagemang i de bolag i vilka de investerar. Ändringarna får anses skapa incitament för dem att engagera sig ytterligare. Ett engagemang bidrar till en god bolagsstyrning och i förlängningen en sund marknad och ett fun- gerande näringsliv, vilket gynnar bl.a. investerarna.

Förslagen innebär att Finansinspektionens tillsynsuppgifter utökas. Sett till det tillsynsansvar som Finansinspektionen redan har över de företag som omfattas av regleringen rör det sig om en begränsad ökning av arbets- uppgifter som endast kommer ha en marginell påverkan på Finansinspek- tionens verksamhet. Kostnaderna kan hanteras inom befintliga ramar.

Ändringarna bedöms inte föranleda negativa effekter för företagens ar- betsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt. De bedöms

685

Prop. 2018/19:158 inte få några konsekvenser för jämställdheten mellan män och kvinnor. De bedöms inte heller i övrigt ha några sociala eller miljömässiga konsek- venser.

18 Författningskommentar

18.1Förslaget till lag om tjänstepensionsföretag

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om lagens tillämpningsområde. Den genomför delvis artikel 1.1 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägan- dena finns i avsnitten 5.2, 5.3 och 5.5.

Lagen gäller för den tjänstepensionsverksamhet som drivs av svenska tjänstepensionsföretag. Med tjänstepensionsverksamhet avses verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar, vilket är en form av försäkrings- rörelse. Försäkringsrörelselagen (2010:2043, FRL) är endast tillämplig på försäkringsrörelse som drivs av svenska försäkringsföretag (1 kap. 1 § FRL). Den lagen är därför inte tillämplig på tjänstepensionsföretag som driver tjänstepensionsverksamhet. Vissa bestämmelser i försäkrings- rörelselagen är dock tillämpliga även på sådana företag. Det regleras i 16 §.

Lagen är även tillämplig på europabolag och europakooperativ med säte i Sverige som driver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring (se artikel 9.3 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag (SE-förordningen) och artikel 8.2 i rådets för- ordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-förordningen)). Tillämpningen av lagen på europabolag och europakooperativ behandlas även i 2 kap. 2 §.

2 §

Paragrafen innehåller en hänvisning till den särskilda lagstiftningen för utländska tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Paragrafen mot- svarar 1 kap. 2 § FRL. Med utländskt tjänstepensionsinstitut avses ett utländskt institut vars hemland hör till EES och som utan att vara försäk- ringsgivare enligt lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige omfattas av andra tjänste- pensionsdirektivet (1 kap. 5 § första stycket 3 lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige).

3 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om vilka associationsformer som finns för tjänstepensionsföretag. Den genomför artikel 2.1 och delvis artiklarna 1 och 6.1 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är ut- formad efter förebild av 1 kap. 3 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

De tillåtna associationsformerna för tjänstepensionsföretag motsvarar de som är tillåtna för försäkringsföretag. Med tjänstepensionsaktiebolag

686

avses ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva tjänstepensions- Prop. 2018/19:158 verksamhet enligt denna lag. Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag är ett

bolag som har till ändamål att främja delägarnas ekonomiska intressen genom tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag (jfr prop. 2009/10:246 s. 429 ang. ömsesidiga försäkringsbolag). I 10 kap. 47 § anges att en tjänstepensionsförening är en förening som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att driva tjänste- pensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag i vilken medlemmarna deltar genom att använda föreningens tjänster som försäkringstagare eller som försäkrad.

4 §

Paragrafen innehåller en definition av tjänstepensionsförsäkring. Defini- tionen motsvarar, inom ramen för tryggandeformen tjänstepensionsförsäk- ring, definitionen av pensionsförmån i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 6.4). Paragrafen genomför artiklarna 6.4 och 10.2 och delvis artikel

6.1i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.4. Paragrafen har samma lydelse som 1 kap. 8 § FRL före den 1 januari

2016, vilken är den bestämmelse i svensk rätt som genomförde defini- tionen av pensionsförmån i första tjänstepensionsdirektivet (se prop. 2004/05:165 s. 219 f.). Paragrafen innehåller dock en hänvisning till 2 kap. 11 § i syfte att förtydliga vad som avses med livförsäkring. Paragrafen innebär att det endast är livförsäkringar enligt 2 kap. 11 § som kan utgöra tjänstepensionsförsäkringar. Avgränsningen görs eftersom unionsrätten inte tillåter att ett tjänstepensionsföretag driver direkt skadeförsäkrings- rörelse.

5 §

Paragrafen innehåller ett antal definitioner av begrepp som förekommer i lagen. Övervägandena finns i avsnitten 5.2, 8.2.1, 8.2.4 och 14.1.2.

Ipunkt 1 definieras behörig myndighet. Definitionen genomför artikel

6.8 i andra tjänstepensionsdirektivet.

Ipunkterna 2–9 definieras Solvens II-direktivet, blandat finansiellt holdingföretag, EES, EES-försäkringsgivare, försäkringsföretag, försäk- ringsholdingföretag, försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet och försäkringsgivare från tredjeland. Definitionerna motsvarar defini- tionerna av dessa begrepp i försäkringsrörelselagen (1 kap. 12 § 2–4, 6–8 och 10 FRL), med undantag för definitionen av försäkringsföretag som i denna lag avser företag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen. Begreppen har bl.a. betydelse för bestämmelserna om grupptillsyn i 16 kap. Avsikten är att begreppen ska ha samma inne- börd i denna lag som i försäkringsrörelselagen.

Ipunkt 10 definieras MTF-plattform, OTF-plattform och reglerad marknad. Begreppen har betydelse för bestämmelserna om investeringar i 6 kap. och bestämmelserna om offentliggörande i 13 kap. Definitionerna genomför artikel 6.14–6.16 i andra tjänstepensionsdirektivet.

Ipunkt 11 definieras uppdragsgivande företag. Begreppet har betydelse för bestämmelserna om gränsöverskridande verksamhet i 3 kap., om

687

Prop. 2018/19:158 investeringar i 6 kap. och om gränsöverskridande överlåtelser i 11 kap. Definitionen genomför artikel 6.3 i andra tjänstepensionsdirektivet.

6 §

I paragrafen definieras begreppen försäkringstagare och försäkrad. Para- grafen motsvarar 1 kap. 11 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Vid tjänstepensionsförsäkring är det vanligtvis arbetsgivaren som är försäkringstagare och den anställde som är försäkrad. Det kan dock finnas situationer där den anställde är den som tecknar försäkringen och därmed är försäkringstagare.

I lagen jämställs i många situationer ”andra ersättningsberättigade” med försäkringstagare och försäkrade. Det kan exempelvis vara fråga om efter- levande som har rätt till ersättning enligt försäkringsavtalet, men som inte är försäkringstagare eller försäkrade enligt detsamma. När uttrycket ”försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade” används i lagen avses samma personkrets som i bl.a. 4 kap. 1 § FRL.

7 §

I paragrafen preciseras vad som avses med ägarintresse. Paragrafen motsvarar 1 kap. 13 § FRL. Begreppet ägarintresse används i 16 kap.

8 §

I paragrafen preciseras vad som avses med nära förbindelser. Paragrafen motsvarar 1 kap. 14 § FRL. Begreppet nära förbindelser används i 2 och 16 kap.

9 §

I paragrafen preciseras vad som avses med kvalificerat innehav. Para- grafen motsvarar 1 kap. 15 § FRL. Begreppet kvalificerat innehav används i 2, 10 och 12 kap.

10 §

I paragrafen regleras vilka bestämmelser i andra lagar och föreskrifter som ska tillämpas vid bedömningen av om ett innehav är kvalificerat. Paragrafen motsvarar 1 kap. 16 § FRL första–tredje styckena.

11 §

Paragrafen innehåller ytterligare bestämmelser om bedömningen av om ett innehav är kvalificerat. Paragrafen motsvarar 1 kap. 16 § FRL fjärde och femte styckena.

12 §

I paragrafen definieras begreppet anknutet företag. Paragrafen motsvarar 1 kap. 16 a § FRL. Begreppet anknutet företag används i 16 kap.

688

13 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om när företag anses ha gemensam eller i huvudsak gemensam ledning. Paragrafen motsvarar 1 kap. 16 b § FRL. Begreppen gemensam eller i huvudsak gemensam ledning används i 12 § och i 10 och 16 kap.

14 §

Paragrafen reglerar förhållandet mellan denna lag och försäkringsrörelse- lagen. Övervägandena finns i avsnitt 5.5.

I paragrafen anges att bestämmelserna i försäkringsrörelselagen gäller för tjänstepensionsföretag utöver bestämmelserna i denna lag, när detta uttryckligen anges.

15 §

I paragrafen regleras att övergångsreglerna för vissa försäkringar i 1 kap. 24 och 25 §§ FRL gäller för tjänstepensionsföretag. Övervägandena finns i avsnitt 12.5.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillämpningen av lagen om försäkringsdistribution för tjänstepensionsföretag. Övervägandena finns i avsnitt 15.4.1.

Vad som avses med försäkringsdistribution anges i 1 kap. 1 och 2 §§ lagen om försäkringsdistribution (se prop. 2017/18:216 s. 102–145).

Itredje meningen finns en bestämmelse som anger att en sanktionsavgift i anledning av överträdelser av distributionsreglerna inte få vara så stor att tjänstepensionsföretaget därefter inte uppfyller kraven på stabilitet i lagen om tjänstepensionsföretag, vilket motsvarar det som gäller för försäkrings- företag och försäkringsförmedlare enligt 9 kap. 14 § tredje stycket lagen om försäkringsdistribution.

I17 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vad tjänstepensions- företag ska iaktta när de distribuerar tjänstepensionsförsäkringar (se författningskommentaren till den paragrafen).

17 §

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vad tjänstepen- sionsföretag ska iaktta när de distribuerar försäkringar. Övervägandena finns i avsnitt 15.4.1.

Enligt 16 § gäller lagen om försäkringsdistribution för tjänstepensions- företag. Med stöd av bemyndigandet i denna paragraf kan föreskrifter meddelas som, i tillämpliga delar, i allt väsentligt motsvarar de föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandena i lagen om försäkrings- distribution. Föreskrifterna kan därutöver, i tillämpliga delar, motsvara de bestämmelser som anges i kommissionens delegerade förordningar som meddelats med stöd av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 av den 20 januari 2016 om försäkringsdistribution (se artikel 38 i

Prop. 2018/19:158

689

Prop. 2018/19:158 det direktivet). De delegerade förordningarna gäller inte för tjänstepen- sionsinstitut, den unionsrättsliga institutskategori som tjänstepensions- företagen tillhör.

2 kap. Tillstånd för tjänstepensionsföretag

1 §

I paragrafen finns en bestämmelse med krav på tillstånd för att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag. Genom para- grafen tillgodoses kravet på auktorisation eller registrering i artikel 9.1 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 2 kap. 1 § FRL. Övervägandena finns i avsnitten 6.1 och 6.3.

På samma sätt som i 2 kap. 1 § FRL anges att tillstånd får ges till ett aktiebolag. Ett aktiebolag kan vara bildat redan när det ansöker om till- stånd att driva verksamhet enligt lagen (jfr prop. 2009/10:246 s. 437 f.). Ett aktiebolag blir då ett tjänstepensionsaktiebolag i och med tillstånds- beslutet. Tillstånd kan också ges till ett försäkringsaktiebolag, dvs. ett aktiebolag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkrings- rörelselagen. För ett försäkringsaktiebolag gäller emellertid ytterligare förutsättningar för tillstånd enligt 5 § (omvandling, se författnings- kommentaren till den paragrafen).

Tillstånd kan vidare ges till ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag och en tjänstepensionsförening. Sådana kan inte existera utan ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag. Även ett ömse- sidigt försäkringsbolag och en försäkringsförening kan omvandlas till ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag respektive tjänstepensionsförening. I de fallen gäller ytterligare förutsättningar för tillstånd enligt 5 §.

Ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar får ansöka om tillstånd enligt lagen. Enligt 18 kap. 12 § FRL ska ett tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt den lagen återkallas när ett försäkringsföretag får tillstånd enligt denna lag.

Omvandlingen från verksamhet enligt försäkringsrörelselagen till verk- samhet enligt denna lag innebär inte någon förändring av de inblandade företagens associationsrättsliga ställning. De företag som genomför en sådan omvandling behåller därför sin associationsform och förblir samma juridiska person vid övergången. Ett försäkringsaktiebolag som får tillstånd enligt denna lag omvandlas alltså till ett tjänstepensions- aktiebolag, ett ömsesidigt försäkringsbolag omvandlas till ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag och en försäkringsförening omvandlas till en tjänste- pensionsförening.

Om omvandling sker åt andra hållet, dvs. från verksamhet enligt denna lag till verksamhet enligt försäkringsrörelselagen, blir förhållandena de motsatta (se 2 kap. 1 och 4 a §§ FRL).

Av den ändring som görs i 7 § andra stycket lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) framgår att understöds- föreningar som omfattas av den bestämmelsen kan få tillstånd att bedriva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag (se författnings- kommentaren till den paragrafen).

690

2 §	Prop. 2018/19:158
I paragrafen anges vilka bestämmelser som ska tillämpas på s.k. dualistiskt
organiserade europabolag och europakooperativ. Paragrafen motsvarar
2 kap. 2 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.
3 §
Paragrafen innehåller en bestämmelse om att Finansinspektionen efter
ansökan ska lämna förhandsbesked om huruvida tillstånd för viss
verksamhet krävs. Paragrafen motsvarar 2 kap. 3 § FRL. Övervägandena
finns i avsnitt 6.1.
4 §
I paragrafen finns bestämmelser om förutsättningarna för att ett företag ska
få tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet. Paragrafen är utformad
efter förebild av 2 kap. 4 § FRL. Paragrafen genomför delvis artikel 22 i
andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
I paragrafen anges de förhållanden som ska beaktas vid prövningen av
en ansökan om tillstånd (jfr det som anges angående försäkringsföretag i
prop. 2009/10:246 s. 435). För vissa företag gäller ytterligare förutsätt-
ningar för tillstånd enligt 5 § (se författningskommentaren till den para-
grafen).
5 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om omvandling från ett försäkrings-
aktiebolag, ett ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening
till ett tjänstepensionsföretag. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.
Punkt 1 anger att ett första krav för omvandling är att förutsättningarna
enligt 4 § är uppfyllda.
Enligt punkt 2 gäller vidare som förutsättning för tillstånd till omvand-
ling att den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och
andra ersättningsberättigade inte försämras. Utgångspunkten är att de
två regelverken erbjuder ett likvärdigt skydd för försäkringstagarna, de
försäkrade och andra ersättningsberättigade. Enbart den omständigheten
att ett försäkringsföretag som omvandlas till ett tjänstepensionsföretag
kommer att lyda under ett nytt regelverk, t.ex. när det gäller kapitalkrav,
innebär inte att omvandlingen medför någon försämring för den rätt som
tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättnings-
berättigade. Genom bestämmelsen ges dock Finansinspektionen en
möjlighet att bevaka försäkringstagarnas, de försäkrades och andra
ersättningsberättigades intressen, eftersom Finansinspektionen inte ska
bevilja tillstånd om det i samband med en ansökan om omvandling skulle
uppstå situationer då försämringar för dessa uppstår. Motsvarande pröv-
ning ska enligt 11 kap. 6 § 1 göras vid beståndsöverlåtelser.
Enligt punkt 3 a krävs för ett försäkringsaktiebolag att ansökan om
tillstånd har godkänts genom ett bolagsstämmobeslut som har biträtts av
aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de
aktier som är företrädda på stämman. Det motsvarar det majoritetskrav
som enligt 11 kap. 1 § FRL och 7 kap. 42 § aktiebolagslagen (2005:551),	691
	691

Prop. 2018/19:158 ABL, gäller för att en bolagsstämmas beslut om ändring av bolags-

ordningen i ett försäkringsaktiebolag ska vara giltigt.

För ett ömsesidigt försäkringsbolag krävs enligt punkt 3 b att ansökan om tillstånd har godkänts genom ett bolagsstämmobeslut som har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. Det motsvarar det krav som gäller enligt 12 kap. 32 § FRL och 6 kap. 35 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar (FL) för att ett beslut om ändring av bolagsordningen i ett ömsesidigt försäkringsbolag ska vara giltigt.

Enligt punkt 3 c krävs för en försäkringsförening att ansökan om till- stånd har godkänts genom ett föreningsstämmobeslut som har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. Det överensstämmer med den ordning för ändring av en försäkringsförenings stadgar som gäller enligt 13 kap. 2 § FRL och 6 kap. 35 § FL.

Motsvarande bestämmelse införs i försäkringsrörelselagen för tjänste- pensionsföretag som ansöker om omvandling till försäkringsföretag (se författningskommentaren till 2 kap. 4 a § FRL).

Omvandling enligt den aktuella paragrafen innebär inte att företaget i fråga ska anses vara en ny juridisk person.

Prövning av att förutsättningarna för tillstånd är uppfyllda ska enligt 14 § göras av Finansinspektionen.

6 §

I paragrafen finns en bestämmelse om förutsättningar för tillstånd om företaget har nära förbindelser med någon annan. Paragrafen motsvarar 2 kap. 5 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. En definition av nära förbindelser finns i 1 kap. 8 §.

7 §

I paragrafen finns bestämmelser om för vilken tidsperiod tillstånd ges och om vad som gäller vid förlängning och ändring av ett meddelat tillstånd. Paragrafen motsvarar 2 kap. 6 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Enligt första stycket får tillstånd ges tills vidare eller, om särskilda omständigheter ger anledning till det, för en bestämd tid. Denna ordning överensstämmer med den som gäller enligt försäkringsrörelselagen.

Iandra stycket anges att bestämmelserna i 4 och 6 §§ ska tillämpas även vid prövningen av förlängning av ett tillstånd och vid ändring av ett med- delat tillstånd. Även denna ordning motsvarar det som gäller enligt försäkringsrörelselagen.

8 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om vilket organ som ska besluta om att ansöka om förlängning av tillstånd. Paragrafen motsvarar 2 kap. 7 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Enligt paragrafen ska ett tjänstepensionsföretags beslut att ansöka om förlängning av tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet fattas av dess stämma. Liksom för försäkringsföretag fordras inte att ordinarie stämma fattar besluten i fråga (jfr prop. 2009/10:246 s. 435).

692

9 §	Prop. 2018/19:158
Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens prövning av
ett tjänstepensionsföretags bolagsordning eller stadgar. Paragrafen mot-
svarar 2 kap. 8 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
10 §
Paragrafen behandlar beslut om ändring av bolagsordning eller stadgar.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 9 § FRL. I förhållande till den bestämmelsen
görs dock en ändring i andra stycket för att tydliggöra att det är ändringen
av bolagsordningen eller stadgarna som måste godkännas före registrering.
Någon ändring i sak är inte avsedd. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
11 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om vad ett tillstånd enligt lagen ska
avse. Paragrafen motsvarar 2 kap. 12 § FRL. Övervägandena finns i av-
snitt 6.2.
Paragrafen innebär att ett tillstånd för ett tjänstepensionsföretag ges för
en viss försäkringsklass eller risk som hänför sig till en sådan klass. De
försäkringsklasser som ett tjänstepensionsföretag kan få tillstånd för mot-
svarar de försäkringsklasser som ett livförsäkringsföretag kan få tillstånd
för enligt 2 kap. 12 § FRL. När det gäller att bestämma vilken verksamhet
som ett tjänstepensionsföretag får driva kompletteras paragrafen av 1 kap.

4§ som anger vad som avses med begreppet tjänstepensionsförsäkring och

4kap. 5 § om förbud mot främmande verksamhet.

12 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om ansökan om tillstånd före registre- ring eller bildande. Paragrafen motsvarar 2 kap. 17 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Enligt första stycket får ett redan bildat aktiebolag, som ännu inte registrerats i aktiebolags- eller europabolagsregistret, ansöka om tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag. Något hinder mot att ansöka om sådant tillstånd efter det att ett bolag registrerats finns inte. Inte heller finns något som hindrar att stiftarna ger in en ansökan innan tjänstepensionsaktiebolaget formellt har bildats.

Iandra stycket anges att tiden för när styrelsen ska göra en registrerings- anmälan enligt aktiebolagslagen ska räknas från tillståndsbeslutet, för det fall att ansökan har gjorts inom sex månader från stiftelseurkundens under- tecknande.

Enligt tredje stycket ska ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag och en tjänstepensionsförening ansöka om tillstånd innan bolaget respektive föreningen har bildats. Motsatsvis följer att ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar inte behöver göra det. Sådana institut kan alltså ansöka om tillstånd efter det att bolaget respektive föreningen har bildats. För ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar gäller emeller- tid enligt 2 kap. 17 § FRL att de måste ansöka om tillstånd att driva försäkringsrörelse innan de har bildats.

693

Prop. 2018/19:158

694

13 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om att en verksamhetsplan ska finnas med i en ansökan om tillstånd. Paragrafen motsvarar 2 kap. 18 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 6.1

I 15 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vad en verksamhetsplan ska innehålla.

14 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om prövningen av ansökningar. Paragrafen motsvarar 2 kap. 15 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Paragrafen innebär att det är Finansinspektionen som ska pröva frågor om tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensions- företag och om godkännande av bolagsordning eller stadgar enligt 9 och 10 §§.

15 §

I paragrafen finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vad en verksamhetsplan enligt 13 § ska innehålla. Paragrafen motsvarar 2 kap. 19 § 3 FRL. Över- vägandena finns i avsnitt 6.1.

3 kap. Gränsöverskridande verksamhet

1 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om rätten för tjänstepensionsföretag att driva gränsöverskridande verksamhet och en definition av gränsöver- skridande verksamhet. Paragrafen genomför artiklarna 6.19, 11.1 och 11.2 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

Enligt första stycket får tjänstepensionsföretag driva gränsöverskridande verksamhet om Finansinspektionen godkänner det. Bestämmelser om Finansinspektionens prövning finns i 3–5 §§. En bestämmelse om när verksamheten får påbörjas finns i 7 §.

Iandra stycket genomförs andra tjänstepensionsdirektivets definition av gränsöverskridande verksamhet i fråga om tjänstepensionsföretag. Den definition som finns i paragrafen är anpassad till den verksamhet som tjänstepensionsföretag driver, dvs. tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag. En definition av uppdragsgivande företag finns i 1 kap. 5 § 11. Definitionen i denna paragraf innebär att det som är avgörande för om verksamheten är gränsöverskridande är om den arbetsgivare som betalar premier till tjänstepensionsföretaget ska tillämpa en annan social- och arbetsmarknadslagstiftning i fråga om tjänste- pensionerna än den som är tillämplig i Sverige. Det kan därmed i undantagsfall vara fråga om gränsöverskridande verksamhet även om både tjänstepensionsföretaget och det uppdragsgivande företaget har hemvist i Sverige.

När det gäller vad som avses med social- och arbetsmarknadslagstiftning finns viss ledning i prop. 2004/05:165 s. 242 f.

2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om tjänstepensionsföretags under- rättelse till Finansinspektionen om gränsöverskridande verksamhet. Den genomför artikel 11.3 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 3 kap. 8 § jämförd med 3 kap. 22 § FRL i lydelserna före den 1 januari 2016. Vissa krav på uppgifter i underrättelsen tillkommer dock i andra stycket i punkterna 1 och 2. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

Enligt första stycket ska ett tjänstepensionsföretag underrätta Finans- inspektionen om det avser att driva gränsöverskridande verksamhet.

Enligt andra stycket 1 ska det uppdragsgivande företagets namn och hemvist anges i underrättelsen. En definition av uppdragsgivande företag finns i 1 kap. 5 § 11. Med hemvist avses i detta fall det uppdragsgivande företagets huvudsakliga förvaltningsort.

Av andra stycket 2 följer att tjänstepensionsföretaget ska uppge vilket lands social- och arbetsmarknadslagstiftning som reglerar förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som i egenskap av försäkringstagare eller försäkrad har rätt till ersättning. Med detta avses detsamma som i definitionen av gränsöverskridande verksamhet i 1 § andra stycket. Det är alltså den lagstiftning som är relevant på tjänste- pensionsområdet som avses. Normalt behöver uppgiften om vilken lag- stiftning som ska tillämpas komma från arbetsgivaren. Det land vars lagstiftning ska tillämpas benämns värdlandet.

Enligt andra stycket 3 ska det huvudsakliga innehållet i de överens- kommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsförsäkringarna anges. Detta överensstämmer med det som hittills gällt för försäkrings- företag som tillämpar punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmel- serna till lagen (2015:700) om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) (övergångsbestämmelserna) och med det som hittills gällt för tjänstepensionskassorna.

3 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om förutsättningarna för att godkänna gränsöverskridande verksamhet. Den genomför delvis artikel 11.4 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 3 kap. 9 § jämförd med 3 kap. 2 och 22 §§ FRL i lydelserna före den 1 januari 2016. I förhållande till de bestämmelserna förtydligas att bedömningen avser den planerade verksamheten. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

Innebörden och omfattningen av Finansinspektionens prövning mot- svarar i huvudsak det som hittills gällt för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och för tjänstepensionskassorna (prop. 2004/05:165 s. 191 f. och 222). Punkterna 1 och 2 motsvarar det som hittills gällt. Enligt punkt 3, som har en något annorlunda lydelse i förhållande till det som hittills gällt, ska ledningsprövningen omfatta den som ska leda verksamheten. Ledningsprövningen ska göras i förhållande till den planerade gränsöverskridande verksamheten. Styrelsen och den som är verkställande direktör ingår alltid i ledningsprövningen enligt denna paragraf. Om även någon annan inom organisationen ska leda den gränsöverskridande verksamheten, t.ex. en företrädare för en sekundär- etablering i ett annat land, ska också den personen omfattas av prövningen.

Prop. 2018/19:158

695

Prop. 2018/19:158

696

4 §

I paragrafen finns bestämmelser som rör Finansinspektionens åtgärder om gränsöverskridande verksamhet godkänns. Paragrafen genomför delvis artikel 11.4 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i av- snitt 7.1.

Enligt första stycket ska Finansinspektionen lämna ett meddelande till den behöriga myndigheten i värdlandet. I 2 § andra stycket 2 anges vad som avses med värdlandet. I enlighet med direktivet ska meddelandet innehålla alla de uppgifter som tjänstepensionsföretaget ska ange i en underrättelse till den behöriga myndigheten enligt 2 §.

Iandra stycket finns en tidsfrist som avser när meddelandet ska lämnas till den behöriga myndigheten i värdlandet. Meddelandet ska lämnas inom tre månader från det att företagets underrättelse enligt 2 § togs emot.

Enligt tredje stycket ska Finansinspektionen underrätta tjänstepensions- företaget om att ett meddelande till den behöriga myndigheten har lämnats.

5 §

I paragrafen finns bestämmelser om Finansinspektionens skyldighet att meddela beslut inom viss tid om ett meddelande inte lämnas till den behöriga myndigheten i värdlandet enligt 4 §. Paragrafen genomför delvis artikel

11.4och 11.5 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 3 kap. 13 § FRL jämförd med 3 kap. 22 § FRL i lydelserna före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

Enligt paragrafen ska Finansinspektionen meddela beslut inom tre månader från det att företagets underrättelse om gränsöverskridande verksamhet enligt 2 § togs emot. Beslut ska meddelas om inspektionen bedömer att det inte finns förutsättningar för företaget att godkänna den planerade gränsöverskridande verksamheten enligt 3 § eller om inspek- tionen av någon annan anledning underlåter att lämna ett meddelande till den behöriga myndigheten i värdlandet enligt 4 §. Med någon annan anledning avses t.ex. att inspektionen av formella skäl inte gör någon prövning i sak eller att inspektionen inte hinner fatta beslut inom angiven tidsfrist.

6 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens skyldighet att underrätta ett tjänstepensionsföretag om vilka regler som är tillämpliga i värdlandet. Paragrafen genomför delvis artikel 11.7 och 11.9 i andra tjänstepensionsdirektivet. Första stycket är utformat efter förebild av 3 kap. 11 § jämförd med 3 kap. 22 § FRL i lydelserna före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

Enligt första stycket ska Finansinspektionen underrätta tjänstepensions- företaget om vilka regler för verksamheten som är tillämpliga i värdlandet, om inspektionen får sådan information med anledning av ett meddelande om godkännande enligt 4 § första stycket. I 2 § andra stycket 2 anges vad som avses med värdlandet. Enligt direktivet ska den behöriga myndig- heten i det landet lämna information till myndigheten i hemlandet om vilka

krav som gäller enligt det landets lagstiftning. Uppgifterna kan avse i det Prop. 2018/19:158 landet tillämplig social- och arbetsmarknadslagstiftning och bestämmelser

om vilken information som ska lämnas till försäkringstagare och försäkrade (prop. 2004/05:165 s. 222).

Om Finansinspektionen får information om att reglerna för verksam- heten i värdlandet har ändrats ska inspektionen enligt andra stycket underrätta tjänstepensionsföretaget om ändringarna.

7 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om när den gränsöverskridande verk- samheten får påbörjas. Paragrafen genomför artikel 11.8 i andra tjänste- pensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 3 kap. 12 § jämförd med 3 kap. 22 § FRL i lydelserna före den 1 januari 2016. Över- vägandena finns i avsnitt 7.1.

Paragrafen innebär att ett tjänstepensionsföretag får påbörja den gräns- överskridande verksamheten när företaget har tagit emot en underrättelse enligt 6 § första stycket om vilka regler för verksamheten som ska tilläm- pas i värdlandet. Om ingen sådan information lämnas får verksamheten inledas i varje fall sex veckor efter det att den behöriga myndigheten i värdlandet tagit emot inspektionens meddelande om godkännande enligt 4 § första stycket.

8 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om ändrade förhållanden vid gräns- överskridande verksamhet. Paragrafen är utformad efter förebild av 3 kap. 6 och 7 §§ FRL i lydelserna före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

Enligt första stycket ska ett tjänstepensionsföretag underrätta Finans- inspektionen om något av de förhållanden som angetts i en underrättelse om gränsöverskridande verksamhet ska ändras. Underrättelsen ska lämnas minst en månad innan ändringen är avsedd att genomföras.

Finansinspektionen har enligt andra stycket en månad på sig att pröva om ändringen får göras utan att 1–7 §§ behöver tillämpas på nytt. Finans- inspektionens prövning avser därmed i huvudsak om ändringen är av sådan karaktär att det får anses vara fråga om ett nytt uppdrag avseende gräns- överskridande verksamhet. Så kan exempelvis vara fallet om det huvud- sakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsförsäkringarna ändras på ett sätt som medför nya risker för företaget som inte tidigare varit föremål för bedömning.

4 kap. Grundläggande bestämmelser om ett tjänstepensionsföretags verksamhet

1 §

Paragrafen innehåller en grundläggande princip om stabilitet för tjänste- pensionsverksamhet. Den genomför delvis artikel 7 tredje stycket och artikel 10.1 a i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 4 kap. 1 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

697

Prop. 2018/19:158 Enligt paragrafen ska tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensions- företag drivas med en för verksamhetens omfattning och art tillfreds- ställande soliditet, likviditet och kontroll över försäkringsrisker, investeringsrisker och verksamhetsrisker. Begreppet investeringsrisker motsvarar begreppet placeringsrisker i försäkringsrörelselagen. Begreppet verksamhetsrisker motsvarar begreppet rörelserisker i försäkringsrörelse- lagen. Eftersom tjänstepensionsföretagen driver en form av livförsäkrings- rörelse innebär principen i allmänhet högt ställda krav på långsiktighet och hantering av risker för att säkerställa att åtagandena kan fullgöras. När det gäller principens innebörd, se även bl.a. prop. 1998/99:87 s. 176–178 och 391 f.

2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om den information som ett tjänste- pensionsföretag ska lämna om de tjänstepensionsförsäkringar som före- taget meddelar. Paragrafen genomför delvis artiklarna 36, 37 och 41–44 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar i sak 4 kap. 2 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 men är utformad något annorlunda för att tydliggöra att den innehåller en skyldighet för tjänstepensionsföretagen att lämna information. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.

Paragrafen ger uttryck för den grundläggande genomlysningsprincip som gäller för tjänstepensionsföretagen. Med detta menas att information till försäkringstagare, försäkrade och sådana som erbjuds att teckna en försäkring i bolaget ska ge en god genomlysning av försäkringens villkor och värdeutveckling och företagets verksamhet. Utgångspunkten är att ett tjänstepensionsföretag ska lämna den information som behövs. Vilken information som ska lämnas kommer att variera beroende på villkoren för den enskilda tjänstepensionen. En försäkringstagare, en försäkrad eller en annan ersättningsberättigad ska alltid få tillräcklig information för att kunna överblicka och planera sin ekonomiska situation. Uppgifter om företaget och dess verksamhet samt om de eventuella överenskommelser som ligger till grund för försäkringarna ska alltid lämnas. Eftersom försäkringstagaren när det gäller tjänstepensionsförsäkringar i regel är arbetsgivaren finns det sällan behov av att ge denna grupp information. Det kan dock förekomma att arbetstagaren även är försäkringstagaren. Är försäkringstagaren också den försäkrade finns det naturligtvis inte skäl att lämna information två gånger. Det måste inte vara tjänstepensions- företaget som rent praktiskt lämnar informationen, utan själva uppgiften kan utföras av någon annan. Det är dock alltid tjänstepensionsföretaget som har det yttersta ansvaret för att försäkringstagare, försäkrade och andra ersättningsberättigade får informationen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 10 § första stycket 2 meddela föreskrifter om vilken information ett tjänstepensionsföretag ska lämna. I 10 § andra stycket finns en upplysningsbestämmelse om att regeringen kan meddela verkställighets- föreskrifter om hur informationen ska lämnas.

698

3 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om pensionsbesked. Bestämmelserna genomför delvis artiklarna 38–40 i andra tjänstepensionsdirektivet. Över- vägandena finns i avsnitt 10.2.

I paragrafen anges att ett tjänstepensionsföretag varje år ska upprätta ett pensionsbesked. Pensionsbeskedet ska innehålla uppgifter om de individ- uella förmånerna för den försäkrade. Det ska även finnas en upplysning om var ytterligare information finns, bl.a. om de allmänna försäkrings- villkoren.

Ett pensionsbesked ska alltid innehålla personuppgifter om den för- säkrade, uppgifter om tjänstepensionsföretagets namn och kontaktadress samt ett tydligt angivande av den tjänstepension som beskedet gäller. I pensionsbeskedet ska det även anges vilken dag informationen avser och vilka betydande förändringar som skett från föregående år. Det avgörande för vilken information som ska lämnas är att den försäkrade genom informationen ska kunna överblicka sin ekonomiska situation. Informa- tionen, bortsett från vissa basfakta som alltid ska finnas med, kan variera utifrån villkoren för den enskilda tjänstepensionen under förutsättning att den enskilde får en heltäckande bild av förmåner, risker och avgifter. Det måste inte vara tjänstepensionsföretaget som rent praktiskt tillhandahåller pensionsbeskedet, utan själva uppgiften kan utföras av någon annan. Det är dock alltid tjänstepensionsföretaget som har det yttersta ansvaret för att försäkringstagare, försäkrade och andra ersättningsberättigade får pensionsbeskedet. Inget hindrar att pensionsbeskedet hålls tillgängligt i elektronisk form, t.ex. på en webbportal, men det ska också på begäran tillhandahållas som papperskopia.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 10 § första stycket 3 meddela föreskrifter om vilken information som ska finnas i pensionsbeskedet. I 10 § andra stycket finns en upplysnings- bestämmelse om att regeringen kan meddela verkställighetsföreskrifter om hur informationen ska lämnas.

4 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om god tjänstepensionsstandard. Den genomför delvis artikel 7 tredje stycket och artikel 10.1 a i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 4 kap. 3 § FRL som behandlar god försäkringsstandard. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

Bestämmelsen syftar till att lagfästa en kvalitativt tillfredsställande standard som finns hos en representativ krets av tjänstepensionsföretag. Den lämpliga standard som i dag finns hos försäkringsföretag som är verksamma i tjänstepensionssektorn kan bilda utgångspunkt för vad begreppet god tjänstepensionsstandard innebär för tjänstepensionsföretag (se även bl.a. prop. 1998/99:87 s. 392 f. när det gäller principens närmare innebörd).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 10 § första stycket 4 meddela föreskrifter om vilka åtgärder ett tjänste- pensionsföretag ska vidta för att uppfylla kraven på god tjänstepensions- standard.

Prop. 2018/19:158

699

Prop. 2018/19:158

700

5 §

I paragrafen finns en bestämmelse om förbud mot främmande verksamhet. Paragrafen genomför artikel 7 första stycket i andra tjänstepensions- direktivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 4 kap. 4 § FRL. Över- vägandena finns i avsnitt 6.5.

I sak motsvarar paragrafen det som hittills gällt för tjänstepensions- kassor enligt 7 § tredje stycket den upphävda lagen (1972:262) om under- stödsföreningar, UFL. Paragrafen innebär att ett tjänstepensionsföretag inte får driva annan verksamhet än att meddela tjänstepensions- försäkringar och därmed sammanhängande verksamhet. Med tjänste- pensionsförsäkring avses enligt definitionen i 1 kap. 4 § livförsäkring som har samband med yrkesutövning och där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) är beroende av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder samt försäkringar som meddelas som tillägg till sådana försäkringar. Vilka försäkrings- klasser som ett tjänstepensionsföretag kan få tillstånd för regleras i 2 kap. 11 §.

Uttrycket därmed sammanhängande verksamhet har samma innebörd som i 4 kap. 4 § FRL. Vid tolkningen av det begreppet kan ledning hämtas i förarbetena till den bestämmelsen (se prop. 2007/08:40 s. 141 och prop. 2009/10:246 s. 444). Annan försäkringsrörelse än sådan avseende tjänste- pensionsförsäkringar kan inte utgöra med tjänstepensionsverksamheten sammanhängande verksamhet. Det kan dock vara tillåtet för ett tjänste- pensionsföretag att driva annan försäkringsrörelse än sådan avseende tjänstepensionsförsäkringar under en övergångstid (se punkt 3 i ikraft- trädande- och övergångsbestämmelserna).

6 §

I paragrafen finns en bestämmelse om förbud mot att ställa säkerhet för tredje man. Paragrafen genomför artikel 19.3 första meningen i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 26 § fjärde stycket UFL och 4 kap. 6 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

7 §

I paragrafen regleras tjänstepensionsföretags möjlighet att ta upp eller ta över lån. Paragrafen genomför artikel 19.3 andra meningen i andra tjänste- pensionsdirektivet. Andra och tredje styckena motsvarar 4 kap. 6 § andra och tredje styckena FRL och 4 kap. 5 § tredje och fjärde styckena FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

Enligt första stycket får ett tjänstepensionsföretag ta upp eller ta över lån bara om det görs för att tillgodose tillfälliga likviditetsbehov eller för att uppfylla kraven på en tillräcklig kapitalbas enligt 7 kap. Upplåning är således bara tillåten i dessa två fall. Det innebär att exempelvis förlagslån bara är tillåtna om lånet är sådant att det får ingå i kapitalbasen enligt bestämmelserna i 7 kap.

Av andra stycket följer att den samlade upplåningen ska vara av ringa betydelse med hänsyn till verksamhetens omfattning och kapitalbasens storlek. Vägledning om vad som avses med ringa betydelse kan hämtas i

förarbetena till och den praxis som bildats kring 4 kap. 5 § tredje stycket Prop. 2018/19:158 FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 (se bl.a. prop. 1998/99:87 s. 260–

267 och Finansinspektionens beslutspromemoria Föreskrifter om över- gångsreglering för försäkringsrörelse, dnr 10-9537 s. 17 f.).

Itredje stycket anges att Finansinspektionen i ett enskilt fall, om det finns särskilda skäl, får besluta om undantag från kravet på att upplåningen ska vara av ringa betydelse. Det kan t.ex. gälla situationer då ett tjänste- pensionsföretag befinner sig i ett uppbyggnadsskede eller rekonstruktions- läge. En bedömning av om upplåning är godtagbar med hänsyn till försäkringstagarnas skyddsintressen måste dock självfallet alltid göras. Även vid bedömningen av vad som kan utgöra särskilda skäl till undantag kan vägledning hämtas i förarbetena till bestämmelsen i 4 kap. 5 § fjärde stycket FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 och i den praxis som bildats kring den bestämmelsen (se bl.a. samma prop. s. 266 f.).

8 §

Paragrafen anger de bestämmelser i 4 kap. FRL som ska gälla för tjänste- pensionsföretag. Övervägandena finns i avsnitten 6.5 och 12.5.

Iförsta stycket anges de paragrafer i 4 kap. FRL som ska gälla för tjänstepensionsföretag. Det är fråga om bestämmelserna om avtal med en jävskrets om tjänster (9 och 10 §§), om försäkringar med solidarisk ansvarighet (11 §), om förbud mot att förespegla återbäring (12 §), om förbud mot meddelande av nya försäkringar vid likvidation eller konkurs (13 §), om sekretess m.m. (14–16 §§), om huvudkontor i Sverige (17 §), och om återköp och överföring (17 a och 17 b §§).

Iandra stycket anges att när de aktuella bestämmelserna i försäkrings- rörelselagen tillämpas på tjänstepensionsföretag ska det som sägs om försäkringsföretag gälla tjänstepensionsföretag.

9 §

I paragrafen anges att tjänstepensionsföretag utöver de bestämmelser som räknas upp i 8 § ska tillämpa en föreslagen ny bestämmelse i försäkrings- rörelselagen som rör avgifter vid återköp eller överföring enligt 11 kap. 5 § försäkringsavtalslagen (2005:104) samt föreskrifter som har meddelats med stöd av ett föreslaget nytt bemyndigande som avser sådana avgifter. Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen som paragrafen hänvisar till föreslås i prop. 2018/19:124 En effektivare flytträtt av försäkrings- sparande. I paragrafen anges även att det som sägs i försäkrings- rörelselagen om försäkringsföretag ska gälla tjänstepensionsföretag. Övervägandena finns i avsnitt 12.5.

Av punkt 1 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till denna
lag följer att paragrafen träder i kraft den 1 januari 2020 i stället för den
15 december 2019, vilket är samma datum som bestämmelserna i
försäkringsrörelselagen som paragrafen hänvisar till föreslås träda i kraft.
10 §
I paragrafen finns bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att meddela föreskrifter på angivna områden och en
upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen	701

Prop. 2018/19:158 bestämmer kan meddela föreskrifter om hur information lämnas enligt 2 och 3 §§. Övervägandena finns i avsnitten 6.5, 10.1 och 10.2.

Första stycket 1 gör det möjligt att precisera vilka åtgärder ett tjänste- pensionsföretag ska vidta för att uppfylla det grundläggande kravet på stabilitet i 1 §.

Första stycket 2 ger möjlighet att meddela ytterligare föreskrifter om den information som ett tjänstepensionsföretag enligt 2 § ska lämna till försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade och till dem som erbjuds att teckna en försäkring i företaget.

Första stycket 3 gäller vilken information som ska anges i pensions- beskedet enligt 3 §.

Enligt första stycket 4 får föreskrifter meddelas om vilka åtgärder ett tjänstepensionsföretag ska vidta för att uppfylla kravet på god tjänste- pensionsstandard enligt 4 §.

Första stycket 5 gör det möjligt att precisera villkor för upplåning enligt

7 §.

Iandra stycket finns en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur information lämnas enligt 2 och 3 §§. Genom bemyndigandet i första stycket 2 och verkställighetsföreskrifter kan de delar av artiklarna 36, 37 och 41–44 i andra tjänstepensionsdirektivet som inte genomförs i 2 § genomföras. På samma sätt kan artiklarna 38–40 i andra tjänstepensions- direktivet genomföras genom första stycket 3 och verkställighets- föreskrifter i de delar som inte genomförs genom 3 §.

5 kap. Försäkringstekniska avsättningar

1 §

I paragrafen finns bestämmelser om omfattningen av ett tjänstepensions- företags försäkringstekniska avsättningar. Bestämmelserna genomför artikel 13.1 och 13.2 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.1.

Paragrafen är utformad efter förebild av 5 kap. 1 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 och 7 kap. 1 § första stycket försäkringsrörelselagen (1982:713) (1982 års FRL).

Av första stycket följer att ett tjänstepensionsföretag är skyldigt att göra försäkringstekniska avsättningar. De försäkringstekniska avsättningarna ska motsvara det belopp som krävs för att företaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal.

Iandra stycket anges de specifika situationer för vilka försäkrings- tekniska avsättningar ska göras.

Enligt andra stycket 1 ska avsättningar göras för försäkringsfall, förvaltningskostnader och andra kostnader under resten av avtalsperioden för löpande försäkringar (s.k. livförsäkringsavsättning). Livförsäkrings- avsättning omfattar också ansvarighet för fondförsäkringar som tjänste- pensionsföretaget står risken för. Sådana fondförsäkringsåtaganden som försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade står investeringsrisken för regleras i punkt 5.

702

I andra stycket 2 anges att avsättningar ska göras för inträffade oregler- Prop. 2018/19:158 ade försäkringsfall, kostnader för regleringen av dessa samt återbäring som

förfallit till betalning men inte betalats ut (s.k. oreglerade skador).

Enligt andra stycket 3 ska avsättningar göras för sådan återbäring som är garanterad i nominella eller reala belopp och som inte omfattas av punkt 1 eller punkt 2 (s.k. garanterad återbäring).

Iandra stycket 4 anges att avsättningar ska göras för återbäring som är villkorad av värdeförändringar på tillgångar eller av visst försäkrings- tekniskt resultat som försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade står risken för (s.k. villkorad återbäring). Villkorad återbäring omfattar också tjänstepensionsföretags ansvarighet för depå- försäkringar.

Enligt andra stycket 5 ska avsättningar göras för fondförsäkrings- åtaganden där försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättnings- berättigade bär investeringsrisken).

I7 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll enligt denna paragraf.

2 §

Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om de metoder som ett tjänstepensionsföretag ska använda vid beräkning av försäkringstekniska avsättningar. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.2.

Iförsta stycket anges att de försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas utan avdrag för avgiven återförsäkring (återförsäkring som tjänstepensionsföretaget tecknat som försäkringstagare), dvs. brutto, och motsvaras av det förväntade nuvärdet av de framtida kassaflöden som kan uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal. Beräkningarna ska enligt 3 § grundas på finansiella och aktuariella antaganden som är aktsamma (se författningskommentaren till den paragrafen). Vidare ska hänsyn tas till alla in- och utbetalningar som krävs för att reglera försäkringsåtagandena under deras återstående löptid. Bestämmelsen är utformad efter förebild av 5 kap. 6 § FRL.

Enligt andra stycket får en alternativ metod under vissa förhållanden användas vid beräkning av försäkringstekniska avsättningar för villkorad återbäring enligt 1 § andra stycket 4 och fondförsäkringsåtaganden enligt 1 § andra stycket 5. Dessa avsättningar får tas upp till värdet på placerings- tillgångarna för vilka försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken, om värdet inte är lägre än resultatet av en beräkning enligt första stycket.

I7 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna enligt bl.a. denna paragraf.

3 §

I paragrafen finns ett krav på att tjänstepensionsföretag ska grunda beräk- ningen av de försäkringstekniska avsättningarna på aktsamma antaganden. Paragrafen genomför artikel 13.4 a och c i andra tjänstepensionsdirektivet.

Paragrafen överensstämmer i sak med 5 kap. 6 och 7 §§ FRL i lydelserna

703

Prop. 2018/19:158 före den 1 januari 2016 och 7 kap. 2 § fjärde och femte styckena 1982 års FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.2.

704

Av paragrafen följer att beräkningen av de försäkringstekniska avsätt- ningarna enligt 2 § ska grundas på antaganden om dödlighet, andra risk- mått, räntesatser samt driftskostnader som var för sig är aktsamma. Uppräkningen av de olika typer av antaganden som måste göras är inte uttömmande. Bestämmelsen innebär att beräkningen av avsättningarna ska innefatta en marknadsmässig – dvs. realistisk – värdering av tjänste- pensionsföretagets åtaganden. Kravet på aktsamhet medför att i de fall det råder osäkerhet avseende vilket antagande som är mest realistiskt bör det antagande som ger den högsta beräknade avsättningen göras. Därigenom beaktas även behovet av en tillräcklig säkerhetsmarginal i enlighet med artikel 13.4 a i andra tjänstepensionsdirektivet.

I 7 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter enligt bl.a. denna paragraf. Bemyndigandet ger möjlighet att meddela föreskrifter om principer för aktsamma antaganden vid beräkning av försäkringstekniska avsättningar, t.ex. om hur diskonteringsräntor ska fastställas. Genom sådana föreskrifter kan bestämmelserna om maximiräntesatser i artikel 13.4 b i andra tjänste- pensionsdirektivet genomföras.

4 §

I paragrafen regleras hur ett tjänstepensionsföretag ska beräkna de försäkringstekniska avsättningarna när företaget ansvarar solidariskt för en försäkring. Paragrafen är utformad efter förebild av 5 kap. 2 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 och 7 kap. 1 § andra stycket 1982 års FRL. Bestämmelsen överensstämmer i sak med 5 kap. 16 § FRL. Över- vägandena finns i avsnitt 8.1.2.

Om ett tjänstepensionsföretag ansvarar solidariskt för en försäkring ska företaget när det beräknar de försäkringstekniska avsättningarna beakta bara den del av försäkringen som enligt avtal mellan de berörda försäkringsgivarna avser företaget. För att ett tjänstepensionsföretag ska få meddela försäkringar med solidarisk ansvarighet krävs tillstånd enligt 4 kap. 11 § FRL jämförd med 4 kap. 8 § denna lag (se författnings- kommentaren till den senare paragrafen).

5 §

I paragrafen finns bestämmelser om hur ofta ett tjänstepensionsföretag ska beräkna de försäkringstekniska avsättningarna. Bestämmelserna genomför delvis artikel 13.3 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 5 kap. 8 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 och 7 kap. 2 § sjätte och sjunde styckena 1982 års FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.2.

Enligt första stycket ska beräkningen av de försäkringstekniska avsätt- ningarna göras minst en gång per år. I 1 § anges att avsättningarna ska motsvara belopp som krävs för att ett tjänstepensionsföretag vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla sina åtaganden. För att säkerställa att detta krav är uppfyllt kan det vara nödvändigt att utföra beräkningarna oftare än en gång per år beroende på vilka åtaganden tjänstepensionsföretaget har. Bestämmelsen hindrar inte heller Finansinspektionen från att inom ramen

för myndighetens tillsyn kräva att ett tjänstepensionsföretag beräknar sina Prop. 2018/19:158 avsättningar oftare än en gång per år.

Finansinspektionen får enligt andra stycket i ett enskilt fall besluta om undantag från kravet i första stycket. Den yttersta gränsen för undantag är att beräkningarna alltid ska göras minst vart tredje år. I artikel 13.3 i andra tjänstepensionsdirektivet finns närmare bestämmelser om under vilka förutsättningar undantag får medges. De bestämmelserna kan genomföras i föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet i 7 §.

6 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om tjänstepensionsföretagets aktu- ariefunktion och krav på dem som utför beräkningarna av de försäkrings- tekniska avsättningarna. Bestämmelserna genomför delvis artiklarna 13.4 och 27.1 a i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.2.

De försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas under överinseende av aktuariefunktionen. Detta är en av aktuariefunktionens uppgifter. De övriga uppgifterna anges i 9 kap. 13 § första stycket.

I paragrafen finns även ett kompetenskrav för dem som beräknar de försäkringstekniska avsättningarna. De som utför dessa beräkningar ska ha den kunskap och erfarenhet av dessa frågor som krävs med hänsyn till omfattningen och arten av tjänstepensionsföretagets verksamhet.

7 §

I paragrafen finns bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning. Paragrafen motsvarar 5 kap. 17 § första stycket 1 FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 och 7 kap. 1 § fjärde stycket 1982 års FRL. Övervägandena finns i avsnitten 8.1.1 och 8.1.2.

Bemyndigandet avseende de försäkringstekniska avsättningarnas inne- håll gör det möjligt att meddela föreskrifter om t.ex. gränsdragningen mellan de olika avsättningar som ska göras enligt 1 §.

Bemyndigandet avseende beräkningen av de försäkringstekniska avsätt- ningarna ger möjlighet att meddela föreskrifter om t.ex. principerna för att beräkna diskonteringsräntor. Genom föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet genomförs bestämmelserna om maximiräntesatser i artikel 13.4 b i andra tjänstepensionsdirektivet. Bemyndigandet gör det även möjligt att meddela föreskrifter som genomför artikel 13.4 d och delvis artikel 13.3 i direktivet (se författningskommentaren till 5 §).

6 kap. Investeringar

1 §

I paragrafen finns grundläggande bestämmelser om aktsamhetsprincipen. Paragrafen genomför artikel 19.1 första stycket och delvis artikel 19.1 första stycket g i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 6 kap. 20 och 25 §§ FRL i lydelserna före den 1 januari

2016. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.1.

705

Prop. 2018/19:158 Enligt första stycket ska ett tjänstepensionsföretags tillgångar investeras i enlighet med bestämmelserna i 2–11 §§ och också i övrigt på ett aktsamt sätt. Detta innebär att tjänstepensionsföretag ska investera sina tillgångar i enlighet med aktsamhetsprincipen. I praktiken innebär det att investering- arna ska göras med omsorg och skicklighet av en person med god kunskap om den specifika verksamheten (prop. 2004/05:165 s. 101–103).

706

Av andra stycket följer att bestämmelserna i 4 och 5 §§ inte gäller för investeringar i tillgångar som motsvarar avsättningar för villkorad åter- bäring enligt 5 kap. 1 § andra stycket 4 och fondförsäkringsåtaganden enligt 5 kap. 1 § andra stycket 5. Det innebär att sådana tillgångar där försäkringstagare, försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken inte omfattas av krav på bl.a. riskspridning.

2 §

I paragrafen finns bestämmelser om vilka intressen som ska styra ett tjänstepensionsföretags investeringar. Paragrafen genomför artikel 19.1 första stycket a i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.1.

Enligt paragrafen ska ett tjänstepensionsföretags tillgångar investeras på det sätt som bäst gagnar försäkringstagarnas, de försäkrades och andra ersättningsberättigades intressen på såväl kort som lång sikt. Vid tjänste- pensionsförsäkring är det vanligtvis arbetsgivaren som är försäkrings- tagare och den anställde som är försäkrad. I dessa fall har försäkrings- tagaren inte rätt till ersättning ur försäkringen och dennes intressen omfattas därmed inte av paragrafen. Det kan dock finnas situationer där den anställde är den som tecknar försäkringen. Eftersom försäkrings- tagaren då är ersättningsberättigad ska tjänstepensionsföretaget i sådana fall beakta försäkringstagarens intressen i samband med investerings- beslut.

Bedömningen av vad som bäst gagnar de ersättningsberättigades intressen ska enligt bestämmelsen göras på såväl kort som lång sikt. Det innebär ett högre krav än i andra tjänstepensionsdirektivet eftersom det enligt direktivet bara är deras intressen på lång sikt som behöver beaktas. Bestämmelsen hindrar inte att ett tjänstepensionsföretag beaktar även andra intressen i samband med investeringsbeslut, exempelvis arbets- givares intressen (ej ersättningsberättigade försäkringstagare). Däremot innebär kravet att de ersättningsberättigades intressen alltid ska gå före andra intressenters i sådana situationer där intressena står mot varandra. I paragrafen anges även uttryckligen att vid intressekonflikter ska investeringar göras uteslutande i försäkringstagarnas, de försäkrades och andra ersättningsberättigades intressen.

3 §

I paragrafen anges de krav som ställs på ett tjänstepensionsföretags investeringar i fråga om riskkontroll. Paragrafen motsvarar 6 kap. 2 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.1.

Enligt paragrafen får investeringar bara göras i finansiella instrument – däribland derivatinstrument – och andra tillgångar vars risker tjänste- pensionsföretaget kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera och

rapportera. Vidare krävs att riskerna på lämpligt sätt kan beaktas i Prop. 2018/19:158 företagets egen risk- och solvensbedömning.

Med finansiella instrument avses detsamma som i definitionen i 1 kap.

4 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

4 §

I paragrafen finns grundläggande bestämmelser om riskspridning. Para- grafen genomför artikel 19.1 första stycket c i andra tjänstepensions- direktivet. Paragrafen motsvarar 6 kap. 3 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.1.

Iförsta stycket finns ett allmänt krav på lämplig riskspridning. Det innebär att ett tjänstepensionsföretag ska göra sina investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar på ett sätt som tillförsäkrar säkerhet och kvalitet för de samlade tillgångarna. I begreppet lämplig riskspridning inbegrips att tillgångarna ska investeras så att risken för valutaförluster begränsas. I 5 § finns ytterligare bestämmelser om hur ett tjänstepensionsföretag ska göra sina investeringar för att de ska uppfylla kraven på riskspridning.

Iandra stycket anges att samtliga tillgångar ska investeras så att tjänste- pensionsföretagets betalningsberedskap är tillfredsställande och den för- väntade avkastningen tillräcklig. Det innebär att företagets tillgångar ska investeras på ett sätt som tillförsäkrar likviditet och lönsamhet för den samlade portföljen. Investeringar ska göras med beaktande av tjänste- pensionsföretagets försäkringsåtaganden och förändringar i tillgångarnas framtida värde och avkastning.

Av 1 § andra stycket följer att bestämmelserna i denna paragraf inte gäller för tillgångar som svarar mot avsättningar för villkorad återbäring

enligt 5 kap. 1 § andra stycket 4 och fondförsäkringsåtaganden enligt 5 kap. 1 § andra stycket 5.

5 §

I paragrafen finns bestämmelser om riskspridning som kompletterar 4 §. Paragrafen genomför artikel 19.1 första stycket f och delvis artikel 19.1 första stycket g och andra stycket i andra tjänstepensionsdirektivet. Para- grafen är utformad efter förebild av 6 kap. 15 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.1.

Av första stycket följer att ett tjänstepensionsföretag ska göra sina investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar på ett sådant sätt att det undviker överdrivet beroende av någon särskild tillgång, emittent, låntagare eller företagsgrupp (första stycket 1). Vidare ska investeringar göras så att tjänstepensionsföretaget undviker ackumulation av risker i den samlade portföljen (första stycket 2).

Iandra stycket anges att investeringar i tillgångar från samma emittent eller låntagare eller från företag i en sådan grupp av emittenter eller lån- tagare med inbördes anknytning som avses i tredje stycket inte får innebära att det blir en överdriven riskkoncentration för tjänstepensionsföretaget.

Tredje stycket innehåller en definition av begreppet grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning. En sådan grupp föreligger när

707

Prop. 2018/19:158 det finns affärs- eller intressegemenskap mellan emittenterna eller lån- tagarna. Som exempel på sådan gemenskap kan nämnas gemensamt ägande, gemensam ledning, korsvisa garantier och ett direkt kommersiellt beroende som inte kan brytas på kort sikt. Om ett av företagen får finansiella problem är det nämligen sannolikt att även de andra företagen i gruppen kan få problem.

Enligt fjärde stycket omfattar bestämmelserna om riskspridning inte sådana tillgångar som svenska staten eller en utländsk stat svarar för. Detta innebär att obligationer och andra skuldförbindelser som emitterats av en stat är undantagna från kraven i första och andra styckena. Däremot om- fattar undantaget inte skuldförbindelser som emitterats av exempelvis regionala och lokala självstyrelseorgan såsom kommuner och landsting. Även för investeringar i tillgångar som stater svarar för gäller aktsamhets- principen som huvudregel, vilket utesluter eller minskar möjligheten till investeringar i tillgångar som exempelvis stater med osäkra statsfinanser svarar för.

6 §

I paragrafen finns bestämmelser om investeringar på reglerade marknader och i tillgångar som inte är föremål för handel på reglerade finans- marknader. Paragrafen genomför artikel 19.1 första stycket d i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.1.

Enligt första ledet ska ett tjänstepensionsföretags tillgångar till över- vägande del investeras på reglerade marknader. Med reglerad marknad avses enligt 1 kap. 5 § 10 detsamma som i definitionen i 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden. Med reglerad marknad avses, något för- enklat, ett multilateralt system inom EES som möjliggör handel med finansiella instrument, t.ex. aktier, i enlighet med särskilda regler.

Iandra ledet anges att investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar som inte är föremål för handel på en reglerad marknad, en MTF- plattform eller en OTF-plattform ska hållas på aktsamma nivåer. Med reglerad marknad, MTF-plattform och OTF-plattform avses det som i andra tjänstepensionsdirektivet benämns reglerade finansmarknader. Med MTF-plattform och OTF-plattform avses enligt 1 kap. 5 § 10 detsamma som i definitionerna i 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden. Med MTF-plattform avses ett multilateralt system inom EES som sammanför flera tredjeparters köp- och säljintressen i finansiella instrument – inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att det leder till ett kontrakt. Med OTF-plattform avses ett multilateralt system inom EES som inte är en reglerad marknad eller en MTF-plattform, och inom vilket flera tredjeparters köp- och säljintressen i obligationer, strukturerade finansiella produkter, utsläppsrätter eller derivat kan interagera inom systemet så att det leder till ett kontrakt. Bestämmelsen innebär att investeringar utanför EES ska hållas på aktsamma nivåer.

7 §

I paragrafen finns en bestämmelse om att tjänstepensionsföretag får ta hän- syn till hållbarhetsfaktorer vid investeringsbeslut. Paragrafen genomför

708

artikel 19.1 första stycket b i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägan-	Prop. 2018/19:158
dena finns i avsnitt 8.2.1.
Enligt paragrafen får ett tjänstepensionsföretag beakta miljöfaktorer,
sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer (hållbarhetsfaktorer) i sina
investeringsbeslut. Utöver rent ekonomiska faktorer är det alltså tillåtet att,
inom ramen för aktsamhetsprincipen, ta hänsyn till investeringsbeslutens
möjliga långsiktiga konsekvenser när det gäller hållbarhetsfaktorer.
8 §
I paragrafen finns bestämmelser om förvaring av tillgångar. Paragrafen
genomför artiklarna 33.8, 34.5 a–c och 35.3 i andra tjänstepensionsdirek-
tivet. Paragrafen motsvarar delvis 6 kap. 4 § FRL. Övervägandena finns i
avsnitt 8.2.2.
Enligt paragrafen ska ett tjänstepensionsföretags tillgångar förvaras på
ett sådant sätt att de alltid är identifierbara och åtkomliga för företaget.
Förvaringen ska ske på ett säkert sätt och ska inte ge upphov till intresse-
konflikter. Dessa krav innebär att tjänstepensionsföretaget ska ha kontroll
över sina tillgångar. Kravet på att en tillgång ska vara identifierbar kan
uppfyllas genom att tjänstepensionsföretaget för en förteckning över sina
tillgångar eller genom att tillgångarna förs in i ett oberoende konto- eller
registersystem i företagets namn. Att tillgångarna ska vara åtkomliga med-
för att de ska vara geografiskt lokaliserade så att de är tillgängliga för
tjänstepensionsföretaget. Vidare får det inte finnas några legala hinder för
deras tillgänglighet.
9 §
I paragrafen finns bestämmelser om användningen av derivatinstrument.
Paragrafen genomför delvis artikel 19.1 första stycket e i andra tjänste-
pensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 6 kap. 5 § FRL. Övervägandena
finns i avsnitt 8.2.3.
Enligt paragrafen får ett tjänstepensionsföretag använda derivat-
instrument (optioner och terminskontrakt eller andra liknande finansiella
instrument) för att sänka den finansiella risken i företaget. Företaget får
även använda sådana tillgångar för att i övrigt effektivisera förvaltningen
av tillgångarna och skulderna.
I 22 § 1 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om användning av derivat-
instrument. Genom sådana föreskrifter kan artikel 19.1 första stycket e
sista meningen i andra tjänstepensionsdirektivet genomföras.
10 §
I paragrafen finns bestämmelser om investeringar i uppdragsgivande
företag. Paragrafen genomför delvis artikel 19.1 första stycket g och andra
stycket i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter
förebild av 6 kap. 21 § 3 och 4 FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Till
skillnad från de bestämmelserna gäller paragrafen endast för tjänste-
pensionsföretag som bara har ett enda uppdragsgivande företag. Om ett
tjänstepensionsföretag har flera uppdragsgivande företag omfattas
investeringar i dessa företag endast av bestämmelserna om aktsamhet och	709

Prop. 2018/19:158 riskspridning i 1 § första stycket, 4 och 5 §§ (se författningskommen- tarerna till de paragraferna). Övervägandena finns i avsnitt 8.2.4.

Enligt första stycket gäller vissa kvantitativa begränsningar för ett tjänstepensionsföretags investeringar i det uppdragsgivande företaget. Med uppdragsgivande företag avses enligt 1 kap. 5 § 11 den som i egen- skap av arbetsgivare betalar försäkringspremier till tjänstepensions- företaget. Av de samlade tillgångarna i ett tjänstepensionsföretag som bara har ett enda uppdragsgivande företag får högst fem procent utgöras av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier samt obliga- tioner och andra skuldförbindelser, om värdepapperen eller skuld- förbindelserna getts ut av det uppdragsgivande företaget (första stycket 1). Tio procent av de samlade tillgångarna får utgöras av sådana tillgångar som avses i punkt 1, och som har getts ut av företag i en grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning som det uppdrags- givande företag ingår i (första stycket 2). En sådan grupp föreligger enligt 5 § tredje stycket när det finns affärs- eller intressegemenskap mellan emittenterna eller låntagarna (se författningskommentaren till den para- grafen).

Enligt andra stycket gäller bestämmelserna om investeringar i uppdrags- givande företag inte sådana tillgångar som svenska staten eller en utländsk stat svarar för. Detta innebär att begränsningarna i första stycket inte gäller obligationer och andra skuldförbindelser som emitterats av en stat. Däremot omfattar undantaget i andra stycket inte skuldförbindelser som emitterats av exempelvis regionala och lokala självstyrelseorgan såsom kommuner och landsting. Även för investeringar i tillgångar som stater svarar för gäller aktsamhetsprincipen som huvudregel, vilket utesluter eller minskar möjligheten till investeringar i tillgångar som exempelvis stater med osäkra statsfinanser svarar för.

11 §

I paragrafen finns bestämmelser om fondförsäkringstillgångar. Paragrafen motsvarar 6 kap. 9 § FRL och överensstämmer i sak med 6 kap. 33 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.5.

Enligt första stycket ska premier för fondförsäkring investeras så att de så nära som möjligt motsvarar andelar i sådana fonder som är knutna till försäkringen och som försäkringstagaren eller den försäkrade från tid till annan bestämmer.

Iandra stycket regleras vad utdelning och ersättning vid inlösen av andelarna får användas till.

12 §

I paragrafen finns krav på innehav av tillräckliga tillgångar för skuldtäckning. Paragrafen genomför delvis artikel 14.1 och 14.3 i andra tjänstepensions- direktivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 6 kap. 1 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.1.

Enligt första stycket ska ett tjänstepensionsföretag ha tillgångar som minst uppgår till ett belopp som motsvarar de försäkringstekniska avsätt- ningar som företaget ska göra enligt bestämmelserna i 5 kap.

710

Enligt andra stycket ska dessa tillgångar, utöver det som följer av Prop. 2018/19:158 1–11 §§, investeras och värderas enligt 13–15 §§. För dessa tillgångar

gäller även särskilda krav på registerföring i 16 §.

13 §

I paragrafen finns krav på innehav av lämpliga tillgångar för skuldtäckning. Paragrafen genomför delvis artikel 14.1 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 6 kap. 7 § första meningen FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.1.

Enligt paragrafen ska ett tjänstepensionsföretag investera tillgångar som motsvarar försäkringstekniska avsättningar på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till åtagandenas art och löptid. Det innebär att dessa tillgångar ska vara lämpliga för skuldtäckning.

14 §

I paragrafen finns en grundläggande bestämmelse om värdering av till- gångar som används för skuldtäckning. Paragrafen motsvarar 6 kap. 27 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.2.

Enligt paragrafen ska skuldtäckningstillgångar värderas till verkligt värde. Eventuella skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången ska dras av vid fastställandet av värdet.

I 22 § 2 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om värdering till verkligt värde.

15 §

I paragrafen finns en bestämmelse om värdering av fordringar på någon annan än försäkringstagaren. Paragrafen motsvarar 6 kap. 29 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.4.

Enligt paragrafen ska fordringar på någon annan än försäkringstagaren bara beaktas i skuldtäckningen till den del de överstiger fordringar som gäldenären har på tjänstepensionsföretaget. De tillgångar som kan vara aktuella är exempelvis skattefordringar, vissa typer av återköpstrans- aktioner och koncerninterna fordringar.

16 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om register över tillgångar som används för skuldtäckning. Paragrafen motsvarar i huvudsak 6 kap. 11 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.5.

Enligt första stycket ska ett tjänstepensionsföretag föra ett register över de tillgångar som används för skuldtäckning och som ska omfattas av den särskilda förmånsrätt som upptas i 4 a § förmånsrättslagen (1970:979).

Iandra stycket anges att om en tillgång som har antecknats i registret har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuld- täckning, ska detta antecknas i registret.

I22 § 3 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om förande av register.	711

Prop. 2018/19:158

712

17 §

I paragrafen finns bestämmelser om förmånsrätt. Paragrafen motsvarar i huvudsak 6 kap. 13 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.6.

Enligt första stycket följer förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen med fordran som grundas på försäkringsavtal (första stycket 1) eller avser återbetalning av premier för att ett försäkringsavtal inte har kommit till stånd eller har upphört att gälla (första stycket 2).

Iandra stycket anges att förmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i skuldtäckningsregistret enligt 16 § när företaget försätts i konkurs eller utmätning äger rum.

18 §

Paragrafen behandlar skyldigheten för ett tjänstepensionsföretag att anta principer för sitt aktieägarengagemang. Paragrafen genomför delvis nya artikel 3g.1 i direktivet om aktieägares rättigheter. Paragrafen motsvarar 6 kap. 13 a § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.11.

Enligt första stycket ska ett tjänstepensionsföretag anta principer för aktieägarengagemang, om företaget investerar i aktier i bolag inom EES som är upptagna till handel på en reglerad marknad. Med principer avses det som i direktivet om aktieägares rättigheter benämns policy. Begreppet reglerad marknad definieras i 1 kap. 5 § 10 och med det avses, något förenklat, ett multilateralt system inom EES som möjliggör handel med finansiella instrument, t.ex. aktier, i enlighet med särskilda regler. Ett tjänstepensionsföretag som t.ex. uteslutande investerar i andra typer av värdepapper än aktier, omfattas således inte av skyldigheten.

Av första stycket följer också att principerna ska visa hur tjänste- pensionsföretaget integrerar aktieägarengagemanget i sin investerings- strategi.

Iandra stycket anges vilket innehåll i övrigt som principerna i vart fall ska ha. Principerna ska alltid omfatta en redogörelse för hur tjänste- pensionsföretaget övervakar portföljbolagen i relevanta frågor. Med port- följbolag avses det som i direktivet om aktieägares rättigheter benämns investeringsobjekt. Det är upp till tjänstepensionsföretaget att, med utgångspunkt i sin investeringsstrategi, avgöra vilka frågor som är relevanta att redovisa. I andra stycket 1 anges emellertid vilka frågor som alltid anses vara relevanta. Att ordet bolagsstyrning används i stället för företagsstyrning beror på att paragrafens tillämpningsområde är begränsat till bolag. Principerna ska också innehålla en beskrivning av hur tjänste- pensionsföretaget för dialoger med portföljbolagen, utövar rösträtt och andra rättigheter knutna till aktieinnehavet, samarbetar och kommunicerar med andra aktieägare och intressenter samt hanterar intressekonflikter.

Innehållet i principerna ska vara övergripande och avse investerings- portföljen som helhet. Det finns således inte någon skyldighet att lämna en redogörelse i förhållande till varje enskilt portföljbolag. Utifrån detta, och utifrån syftet med principerna, är det tjänstepensionsföretaget som avgör den närmare utformningen av principerna.

Av tredje stycket följer att tjänstepensionsföretagets skyldighet att anta principer inte omfattar tillgångar som motsvarar avsättningar för villkorad återbäring och för fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken enligt

5 kap. 1 § andra stycket 4 och 5. Således finns det inte någon skyldighet Prop. 2018/19:158 att anta principer för exempelvis fond- eller depåförsäkringar.

Enligt 20 § får ett tjänstepensionsföretag under vissa förutsättningar avvika från kraven i denna paragraf.

Av 21 § följer att principerna ska offentliggöras.

19 §

Paragrafen behandlar skyldigheten för ett tjänstepensionsföretag att lämna en årlig redogörelse för hur principerna för aktieägarengagemang har tillämpats. Paragrafen genomför delvis nya artikel 3g.1 i direktivet om aktieägares rättigheter. Paragrafen motsvarar 6 kap. 13 b § FRL. Över- vägandena finns i avsnitt 8.2.11.

Enligt första stycket ska ett tjänstepensionsföretag varje år lämna en redogörelse för hur principerna som avses i 18 § har tillämpats. Det finns inget krav som specificerar vid vilken tidpunkt som redogörelsen ska lämnas. Det står därför tjänstepensionsföretaget fritt att välja när det ska ske. För att det ska vara fråga om en årlig redogörelse bör tidpunkten dock vara densamma från år till år.

Iandra och tredje styckena anges vilket innehåll den årliga redogörelsen åtminstone ska ha. Redogörelsen ska innehålla en allmän beskrivning av tjänstepensionsföretagets röstningsbeteende i portföljbolagen. Med det avses generella uppgifter om hur företaget röstar, t.ex. att tjänstepensions- företaget regelmässigt röstar på ett visst sätt i en viss typ av fråga eller att företaget i vissa situationer väljer att inte utnyttja rösträtten. Med port- följbolag avses det som i direktivet om aktieägares rättigheter benämns investeringsobjekt. Redogörelsen ska också innehålla en förklaring av de viktigaste omröstningarna och uppgift om användningen av röstnings- rådgivare. Med röstningsrådgivare avses en sådan aktör som anges i lagen (2019:284) om röstningsrådgivare. Därutöver ska redogörelsen innehålla uppgifter om hur tjänstepensionsföretaget har röstat på portföljbolagens stämmor. Omröstningar som är obetydliga (eller oviktiga, som det uttrycks i direktivet) på grund av ämnet eller storleken på aktieinnehavet behöver dock inte redovisas. Det kan t.ex. vara omröstningar i rena procedurfrågor eller i bolag där tjänstepensionsföretaget har en mycket liten andel i förhållande till sitt innehav i andra portföljbolag. Tjänstepensions- företagen kan främja en konsekvent tillämpning av undantaget genom att fastställa egna kriterier för när omröstningar anses obetydliga.

Redogörelsen ska ge transparens åt hur principerna tillämpas i praktiken, men det är tjänstepensionsföretaget som avgör den närmare utformningen.

Enligt 20 § får ett tjänstepensionsföretag under vissa förutsättningar avvika från kraven i denna paragraf.

Av 21 § följer att den årliga redogörelsen ska offentliggöras.

20 §

Paragrafen behandlar möjligheten för ett tjänstepensionsföretag att avvika från kraven i 18 och 19 §§. Paragrafen genomför delvis nya artikel 3g.1 i direktivet om aktieägares rättigheter. Paragrafen motsvarar 6 kap. 13 c § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.11.

713

Prop. 2018/19:158 Bestämmelsen genomför principen följ eller förklara. Ett tjänste- pensionsföretag kan välja att avstå från att anta principer för aktieägar- engagemang eller från att lämna en årlig redogörelse för tillämpningen av dem, eller ge principerna eller redogörelsen ett annat innehåll än det före- skrivna. Tjänstepensionsföretaget ska i så fall i stället tydligt ange skälen för, dvs. motiveringen till, varje avvikelse. Med det avses det som i direktivet om aktieägares rättigheter benämns en tydlig och motiverad förklaring. Skälen ska vara så tydliga och utförliga att avvikelsen förklaras.

Av 21 § följer att förklaringarna ska offentliggöras.

21 §

Paragrafen behandlar skyldigheten för ett tjänstepensionsföretag att offentliggöra viss information. Paragrafen genomför delvis nya artikel 3g.2 i direktivet om aktieägares rättigheter. Paragrafen motsvarar 6 kap. 13 d § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.11.

Enligt första stycket ska ett tjänstepensionsföretag hålla principerna, redogörelsen och eventuella uppgifter om avvikelser tillgängliga på sin webbplats. De tjänstepensionsföretag som inte har en egen webbplats ska hålla informationen tillgänglig på en annan webbplats som enkelt kan nås. Med det avses bl.a. att valet av webbplats ter sig naturligt från intressen- ternas perspektiv.

Andra stycket tar sikte på tjänstepensionsföretag som har gett en kapitalförvaltare i uppdrag att ansvara för investeringarna och då tillämpa principerna för aktieägarengagemang. Med kapitalförvaltare avses sådana förvaltare som definieras i nya artikel 2 i direktivet om aktieägares rättig- heter. Definitionen omfattar, något förenklat, värdepappersbolag, utländska värdepappersföretag, AIF-förvaltare, fondbolag och utländska förvaltningsbolag. I de situationer som avses är det kapitalförvaltaren som röstar på portföljbolagens bolagsstämmor för tjänstepensionsföretagets räkning. Om tjänstepensionsföretaget väljer att därför inte beskriva omröstningar i den årliga redogörelsen, ska företaget i stället ange var kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen. Det finns dock inget som hindrar att tjänstepensionsföretaget även i dessa fall beskriver omröstningarna i sin redogörelse. I sådant fall finns det inte någon skyl- dighet att dessutom hänvisa till den plats där kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen.

Itredje stycket anges att tjänstepensionsföretag inte får ta ut några avgifter för tillhandahållandet av informationen.

22 §

I paragrafen finns bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter. Övervägandena finns i avsnitten 8.2.3, 8.3.2 och 8.3.5.

Punkt 1 avser användning av derivatinstrument enligt 9 §. Genom före- skrifter som meddelas med stöd av denna punkt kan artikel 19.1 första stycket e sista meningen i andra tjänstepensionsdirektivet genomföras. Bemyndigandet överensstämmer i sak med 6 kap. 34 § 10 FRL i lydelsen före den 1 januari 2016.

714

Punkt 2 avser värdering av skuldtäckningstillgångar till verkligt värde Prop. 2018/19:158 enligt 14 § och överensstämmer i sak med 6 kap. 34 § 9 FRL i lydelsen

före den 1 januari 2016.

Punkt 3 avser förande av register över tillgångar som används för skuld- täckning enligt 16 § och överensstämmer i sak med 6 kap. 14 § 4 FRL.

7 kap. Kapitalbas

1 §

I paragrafen finns grundläggande bestämmelser om tjänstepensions- företags kapitalbas. Paragrafen genomför artiklarna 15.1 och 16.1 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 7 kap. 1 § FRL och 7 kap. 1 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Överväg- andena finns i avsnitt 8.4.1.

Enligt första stycket ska ett tjänstepensionsföretag vid varje tidpunkt, utöver de tillgångar som krävs för skuldtäckning enligt 6 kap. 12 §, ha en tillräcklig kapitalbas. Ett tjänstepensionsföretag ska ha tillgångar för skuldtäckning som minst uppgår till ett belopp som motsvarar de försäkringstekniska avsättningar som företaget ska göra enligt bestämmel- serna i 5 kap. (se författningskommentaren till 6 kap. 12 §). Första stycket innebär att ett tjänstepensionsföretag därutöver ska ha en kapitalbuffert av tillräcklig storlek i form av en kapitalbas.

Kapitalbasens storlek ska enligt andra stycket minst uppgå till de kapitalkrav som följer av lagen. Den ska minst uppgå till det riskkänsliga kapitalkravet beräknat enligt 8 kap. 1–6 §§, men aldrig vara mindre än det högsta av minimikapitalkravet beräknat enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garanti- beloppet enligt 8 kap. 13 och 14 §§.

2 §

I paragrafen finns en bestämmelse om vilka poster som tjänstepensions- företags kapitalbas får omfatta utan att det krävs särskilt tillstånd från Finansinspektionen enligt 3 §. Paragrafen genomför, tillsammans med 4 §, artikel 16.2 i andra tjänstepensionsdirektivet. Den motsvarar i allt väsent- ligt 7 kap. 2 § första stycket FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 samt 7 kap. 22 § 1982 års FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.2.

Kapitalbasen får enligt punkt 1 omfatta inbetalt aktiekapital, garanti- kapital eller verksamhetskapital. I förtydligande syfte anges i punkt 2 att kapitalbasen även får omfatta ett tjänstepensionsföretags konsoliderings- fond. Konsolideringsfonden är en buffertfond inom kategorin eget kapital för företag som meddelar livförsäkring och som inte får dela ut vinst (prop. 1998/99:87 s. 208). Den har även hittills fått ingå i kapitalbasen för företag som meddelar tjänstepensionsförsäkring men då i posten övrigt eget kapital. Av punkterna 3 och 4 följer att kapitalbasen också får omfatta övrigt eget kapital och obeskattade reserver.

I 8 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. omfattningen av de poster i kapitalbasen som anges i paragrafen. Ett sådant bemyndigande kan utnyttjas för att säkerställa att andra tjänstepensionsdirektivets krav uppfylls när det gäller att kapitalbasen i den nu aktuella delen ska mot-

715

Prop. 2018/19:158 svaras av tillgångar som är fria från alla förutsebara förpliktelser. Omfatt- ningen av de poster som räknas upp i paragrafen bestäms annars i huvud- sak av de regler för extern redovisning som tjänstepensionsföretaget tillämpar.

3 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om att Finansinspektionen i ett enskilt fall får besluta att också andra poster än de som anges i 2 § får ingå i kapitalbasen. Paragrafen genomför delvis artikel 16.3 och 16.4 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 7 kap. 3 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.2.

Tillstånd enligt paragrafen får endast meddelas på tjänstepensions- företagets begäran, dvs. efter ansökan från företaget. Finansinspektionen får inte tillåta att andra poster ingår i kapitalbasen än de som medlems- staterna får tillåta enligt artikel 16.3 och 16.4 i andra tjänstepensions- direktivet.

I 8 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. villkor för att ta in och bestämma omfattningen av poster i kapitalbasen. Genom sådana föreskrifter kan artikel 16.4 i andra tjänstepensionsdirektivet genomföras fullt ut. Genom bemyndigandet kan även föreskrifter meddelas om sådant kapital som medlemsstaterna får tillåta i kapitalbasen enligt artikel 16.3 i direktivet.

4 §

I paragrafen finns en bestämmelse om att tjänstepensionsföretaget ska räkna av immateriella tillgångar, utdelningar och förutbetalda anskaff- ningskostnader från kapitalbasen. Paragrafen genomför, tillsammans med 2 §, artikel 16.2 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.2.

5 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om att ett tjänstepensionsföretag också ska räkna av aktier och tillskott i vissa företag från kapitalbasen. Paragrafen är utformad efter förebild av 7 kap. 4 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.2.

Av första stycket följer att det är det bokförda värdet som ska räknas av. Vidare anges vilka innehav av aktier och tillskott som omfattas av skyldig- heten att göra avräkning.

Iandra stycket anges när avräkning ska göras för de innehav som anges i första stycket. Med termen företag avses här det företag som tjänste- pensionsföretaget har ett innehav i enligt någon av punkterna i första stycket. I jämförelse med 7 kap. 4 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 har andra stycket 2 b en annorlunda utformning. Det föranleds av att begreppet intresseföretag inte används i lagen. Någon ändring i sak är dock inte avsedd. Innehållet i bestämmelsen motsvarar definitionen av intresse- företag i 1 kap. 13 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016.

716

6 §

I paragrafen finns en bestämmelse om när avräkning enligt 5 § inte ska göras. Paragrafen är utformad efter förebild av 7 kap. 5 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.2.

Uttrycket grupptillsyn med avseende på gruppsolvens avser bl.a. tillsyn enligt 16 kap. 15–23 §§. Även motsvarande tillsyn enligt Solvens II-regel- verket omfattas av undantaget, liksom tillsyn enligt lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

7 §

Paragrafen behandlar avräkning från kapitalbasen på grund av skillnader i värderingen av de försäkringstekniska avsättningarna. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.3.

Värderingen av posterna i kapitalbasen för tjänstepensionsföretag följer de värderingsregler som tillämpas enligt lagen (1995:1560) om årsredo- visning i försäkringsföretag. Regleringen bygger i stor utsträckning på internationella redovisningsstandarder och omfattar även regler för beräk- ningen av de försäkringstekniska avsättningarna. De regler för extern redo- visning som tjänstepensionsföretaget tillämpar påverkar storleken på det kapital som får ingå i kapitalbasen enligt 2 § och då framför allt omfatt- ningen av posten övrigt eget kapital. Värderingen kan i vissa fall avvika från resultatet av den beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna som företaget gör med tillämpning av 5 kap. 2 §. I den paragrafen finns bestämmelser om hur de försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas för solvensändamål. Av denna paragraf följer att skillnaden mellan be- loppen ska räknas av från kapitalbasen om det belopp som de försäkrings- tekniska avsättningarna uppgår till enligt 5 kap. 2 § är högre än det belopp som de försäkringstekniska avsättningarna uppgår till enligt de regler för extern redovisning som tjänstepensionsföretaget tillämpar. Syftet med avräkningen är att beräkningen enligt 5 kap. 2 § ska bestämma den lägsta tillåtna nivån för kapitalbasens storlek i nu aktuellt avseende.

8 §

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om villkor för att ta in, räkna av och bestämma omfattningen av poster i kapitalbasen samt hur den i övrigt ska beräknas. Paragrafen motsvarar 7 kap. 21 § 1 FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.2.

När det gäller kapitalbasens sammansättning enligt 2 § ger bemyn- digandet möjlighet att säkerställa att tjänstepensionsföretag får räkna med sådant kapital i kapitalbasen som uppfyller de krav som framgår av andra tjänstepensionsdirektivet. För att kapital ska få räknas med i kapitalbasen utan krav på tillstånd förutsätts enligt direktivet att kapitalet motsvaras av tillgångar i tjänstepensionsföretaget som är fria från alla förutsebara förpliktelser.

Genom föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet kan bl.a. artikel 16.4 i andra tjänstepensionsdirektivet genomföras fullt ut. Genom bemyndigandet kan även föreskrifter meddelas om sådant kapital som medlemsstaterna får tillåta i kapitalbasen enligt artikel 16.3 i direktivet.

Prop. 2018/19:158

717

Prop. 2018/19:158 Bemyndigandet ger också utrymme för att i så fall fullt ut genomföra artikel 16.3 i fråga om de villkor och begränsningar som anges där.

8 kap. Kapitalkrav

Kapitlet innehåller bestämmelser om hur ett tjänstepensionsföretag ska beräkna det riskkänsliga kapitalkravet och minimikapitalkravet. I kapitlet finns även bestämmelser om garantibeloppet för tjänstepensionsföretag. Vidare anges när Finansinspektionen ska underrättas om bristande upp- fyllelse av kapitalkraven.

Det riskkänsliga kapitalkravet syftar till att säkerställa att ett tjänste- pensionsföretag har en tillräcklig kapitalbas (buffertkapital) som ska täcka alla oförutsedda förluster i verksamheten. Minimikapitalkravet motsvarar det kapitalkrav som följer av andra tjänstepensionsdirektivet. Kapitalbasen ska minst uppgå till garantibeloppet för att ett tjänstepensionsföretag ska få starta och driva sin verksamhet. Förhållandet mellan kapitalkraven, garantibeloppet och den minsta tillåtna storleken på kapitalbasen regleras i 7 kap. 1 §.

I 15 kap. finns bestämmelser om ingripande från Finansinspektionen vid bristande uppfyllelse av det riskkänsliga kapitalkravet, minimikapital- kravet eller garantibeloppet och om skyldigheten att upprätta en åtgärds- plan.

1 §

I paragrafen finns bestämmelser om beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet. Paragrafen är utformad efter förebild av 8 kap. 1 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.1.

Iförsta stycket anges att det riskkänsliga kapitalkravet utgör den minsta storlek på kapitalbasen som krävs för att tjänstepensionsföretaget med 97 procents sannolikhet ska ha tillgångar under kommande tolv månader som täcker värdet av företagets åtaganden (skyddsnivå). Vidare klargörs att den fastställda skyddsnivån ska beaktas även vid beräkningen av kapitalkravet för var och en av de risker som ingår i det riskkänsliga kapitalkravet. Att det riskkänsliga kapitalkravet ska beräknas utifrån förhållandena under en tolvmånadersperiod medför att företaget ska beakta såväl befintliga som sådana nya åtaganden som kan förväntas tillkomma under denna period.

Iandra stycket anges att det riskkänsliga kapitalkravet ska beräknas under antagandet att tjänstepensionsföretaget kommer att fortsätta driva sin verksamhet (fortlevnadsprincipen).

	2 §
	I paragrafen finns en bestämmelse om den grundläggande beräknings-
	metoden för det riskkänsliga kapitalkravet, dvs. hur det riskkänsliga
	kapitalkravet ska läggas samman. Avsikten är att de väsentliga risker som
	förekommer i ett tjänstepensionsföretags verksamhet ska fångas upp av
	det riskkänsliga kapitalkravet. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.2.
	Det riskkänsliga kapitalkravet ska beräknas genom en sammanläggning
	av separata kapitalkrav för marknadsrisk, försäkringsrisk och operativ
718	risk, minskat med ett justeringsbelopp för förlusttäckningskapaciteten hos

de försäkringstekniska avsättningarna. Vid sammanläggningen av kapital- Prop. 2018/19:158 kraven för marknadsrisk och försäkringsrisk ska justering ske för diversi- fieringseffekter.

I 16 § 1 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. den beräkning som ska göras när det riskkänsliga kapitalkravet läggs samman.

3 §

I paragrafen finns en bestämmelse om hur kapitalkravet för marknadsrisk ska beräknas. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.2.

Kapitalkravet ska enligt paragrafen beräknas genom en justerad sammanläggning av kapitalkraven för ränterisk, aktiekursrisk, fastighets- prisrisk, ränteskillnadsrisk, valutakursrisk och koncentrationsrisk, dvs. med hänsyn till förekomsten av diversifieringseffekter mellan respektive risk.

Med ränterisk enligt punkt 1 avses risken för att ett tjänstepensions- företags finansiella ställning påverkas negativt av förändringar i mark- nadsräntor.

Med aktiekursrisk enligt punkt 2 avses risken för att marknadsvärdet på tjänstepensionsföretagets innehav i aktier sjunker. Kategorin omfattar även motsvarande risk vid innehav av andra riskfyllda tillgångar som inte omfattas av undergrupperna ränterisk, fastighetsprisrisk och ränteskill- nadsrisk.

Med fastighetsprisrisk enligt punkt 3 avses risken för en nedgång i marknadsvärdet för direkt och indirekt ägda fastigheter och byggnader. Eftersom kategorin är avsedd att fånga en viss typ av risk är den inte begränsad till att endast omfatta fast egendom i juridisk mening.

Med ränteskillnadsrisk enligt punkt 4 avses risken för att marknads- värdet på räntebärande tillgångar och andra finansiella skulder till tjänste- pensionsföretaget sjunker på grund av ökad s.k. kreditspread. Med kreditspread avses skillnaden mellan den riskfria räntan och räntan för riskfyllda investeringar, oavsett om denna skillnad motsvarar en premie för kredit-, motparts-, likviditetsrisk eller något annat. Ett annat ord som används för samma risk är spreadrisk.

Med valutakursrisk enligt punkt 5 avses risken för att företagets finan- siella ställning påverkas negativt på grund av förändringar i de valuta- kurser som företaget har exponering mot.

Med koncentrationsrisk enligt punkt 6 avses den risk som följer av att ett företag har stora exponeringar mot en och samma emittent (företag eller grupp av närstående företag) och på så sätt riskerar att marknadsvärdet på dessa exponeringar samtidigt påverkas negativt.

I 16 § 1 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. beräkningen av marknadsrisk i det riskkänsliga kapitalkravet.

4 §

I paragrafen finns en bestämmelse om hur kapitalkravet för försäkringsrisk ska beräknas. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.2.

719

Prop. 2018/19:158 Kapitalkravet för försäkringsrisk ska beräknas genom en justerad sammanläggning av kapitalkraven för åtminstone långlevnads- och dödlighetsrisk, sjuklighetsrisk, annullationsrisk och kostnadsrisk, dvs. med hänsyn till diversifieringseffekter mellan respektive risk.

720

Med långlevnadsrisk enligt punkt 1 avses risken för att de som omfattas av försäkringen lever längre än vad tjänstepensionsföretaget har antagit. Dödlighetsrisk innebär å andra sidan att de som omfattas av försäkringen avlider tidigare än vad företaget har antagit. Riskerna behandlas i samma kategori på grund av det samband som i regel finns mellan dem hos företag med tjänstepensionsverksamhet.

Med sjuklighetsrisk enligt punkt 2 avses att insjuknandet är högre än vad företaget har antagit, att avvecklingen genom tillfrisknande eller dödsfall är lägre än vad företaget har antagit och att den s.k. invaliditetsgraden ökar.

Med annullationsrisk enligt punkt 3 avses risken för att tjänstepensions- företagets kapital för att bära driftskostnader minskar och att framtida intäkter minskar på grund av att premiebetalningarna upphör eller att försäkringsavtal och kapital flyttas från företaget.

Med kostnadsrisk enligt punkt 4 avses risken för att ett tjänstepensions- företags finansiella ställning försämras på grund av att kostnaderna ökar.

I 16 § 1 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. beräkningen av försäkringsrisk i det riskkänsliga kapitalkravet. Eftersom uppräkningen i denna paragraf inte är uttömmande finns det utrymme att meddela före- skrifter om kapitalkrav för väsentliga risker inom tilläggsförsäkringar som inte omfattas av någon av de angivna undergrupperna.

5 §

I paragrafen finns en bestämmelse om beräkningen av kapitalkravet för operativ risk. Paragrafen är utformad efter förebild av 8 kap. 9 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.2.

Av paragrafen följer att kapitalkravet för operativ risk ska beräknas med beaktande av sådana risker som tjänstepensionsföretaget är utsatt för och som inte beaktats vid beräkningen av kapitalkravet för marknadsrisk eller försäkringsrisk.

I 16 § 1 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. beräkningen av operativ risk i det riskkänsliga kapitalkravet.

6 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkningen av det justerings- belopp som enligt 2 § kan minska det sammanlagda riskkänsliga kapital- kravet. Paragrafen är utformad efter förebild av 8 kap. 10 § FRL. Över- vägandena finns i avsnitt 8.5.2.

Punkt 1 innebär att justeringsbeloppet ska omfatta minskningen av tjänstepensionsföretagets oförutsedda förluster som beror på att företagets

åtaganden minskar till följd av villkoren i försäkringsavtalet. Detta gäller Prop. 2018/19:158 exempelvis sådan återbäring från tjänstepensionsföretaget som är vill-

korad av värdeförändringar på tillgångar som den som omfattas av försäk- ringen står risken för (s.k. villkorad återbäring).

Av punkt 2 följer att justeringsbeloppet ska motsvara den minskning av företagets oförutsedda förluster som beror på att de uppskjutna skatterna minskar.

Enligt punkt 3 ska justeringsbeloppet motsvara den minskning av oförut- sedda förluster som beror på en kombination av de orsaker som anges i punkterna 1 och 2.

I 16 § 1 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. hur justerings- beloppet ska beräknas.

7 §

I paragrafen finns bestämmelser om beräkningen av minimikapitalkravet för livförsäkring som inte utgör tilläggsförsäkring. Paragrafen genomför artikel 17.2 och 17.6 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen mot- svarar 7 kap. 12 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 och 7 kap. 23 § 1982 års FRL. Jämfört med dessa paragrafer byter bestämmelserna i punkterna 3 och 4 plats i förtydligande syfte. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.4.

Paragrafen gäller bl.a. beräkning av kapitalkravet för långa åtaganden som avser sjuk- och olycksfallsförsäkring. I första stycket anges därför att paragrafen, utöver det som anges i ovan angivna hittillsvarande bestäm- melser, även omfattar livförsäkringsklass IV. Paragrafen omfattar sammantaget all försäkring som ett tjänstepensionsföretag tillhandahåller med undantag för tilläggsförsäkringar enligt klass I b. För tilläggs- försäkringar gäller i stället bestämmelserna i 8–12 §§.

Första stycket 1 innebär att minimikapitalkravet som utgångspunkt ska omfatta fyra procent av den del av de försäkringstekniska avsättningarna som svarar mot åtaganden med en finansiell eller försäkringsteknisk risk för tjänstepensionsföretaget. Enligt första stycket 2 ska en procent användas vid beräkningen för de försäkringstekniska avsättningarna i övrigt, om det belopp som ska täcka driftskostnaderna är bestämt för längre tid än fem år. Den senare beräkningen ska bl.a. användas för fondförsäkringsåtaganden där den som omfattas av försäkringen bär investeringsrisken. Det gäller dock endast om det belopp som ska täcka driftskostnaderna är bestämt för längre tid än fem år. Om det saknas förut- sättningar för att tillämpa punkt 2 följer det av första stycket 3 att minimi- kapitalkravet i stället ska beräknas med utgångspunkt i nettodrifts- kostnaderna.

Med risksumma enligt första stycket 4 avses skillnaden mellan försäkringens värde omedelbart efter inträffat dödsfall och försäkringens värde omedelbart före inträffat dödsfall. Risksumman är positiv om företaget får skjuta till belopp, utöver de försäkringstekniska avsätt- ningarna, vid en utbetalning på grund av ett dödsfall. Sådana positiva risk- summor ska beaktas vid beräkningen av minimikapitalkravet.

721

Prop. 2018/19:158 Av andra stycket följer att minimikapitalkravet avseende positiva risk- summor för vissa försäkringar ska beräknas med lägre procentandelar än det som följer av första stycket 4.

8 §

I paragrafen finns en bestämmelse som anger att minimikapitalkravet för tilläggsförsäkringar ska beräknas med utgångspunkt i premiebasen eller ersättningsbasen. Paragrafen genomför artiklarna 17.3 och 18.1 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 7 kap. 7 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 jämförd med 7 kap. 14 § FRL i angiven lydelse. I paragrafen används i enlighet med andra tjänste- pensionsdirektivet termerna premiebas och ersättningsbas i stället för termerna premieindex och skadeindex som används i hittillsvarande lydelser av ovannämnda bestämmelser. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.4.

9 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkningen av premiebasen. Paragrafen genomför artikel 18.3 första–femte styckena i andra tjänste- pensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 7 kap. 8 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. I enlighet med andra tjänstepensionsdirektivet ska dock indexering som grundas på förändringar i det europeiska konsument- prisindexet inte ingå i beräkningen av premiebasen. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.4.

10 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkningen av ersättningsbasen. Paragrafen genomför artikel 18.4 första–sjätte styckena i andra tjänste- pensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 7 kap. 9 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. I enlighet med andra tjänstepensionsdirektivet ska dock indexering som grundas på förändringar i det europeiska konsument- prisindexet inte ingå i beräkningen av ersättningsbasen. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.4.

11 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkningen av minimikapital- kravet för tilläggsförsäkringar och har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter. Paragrafen genomför artikel 18.2, 18.3 sjätte stycket och 18.4 sjunde stycket i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 7 kap. 10 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.4.

12 §

Paragrafen behandlar en viss justering som ska göras vid beräkningen av minimikapitalkravet för tilläggsförsäkringar. Paragrafen genomför artikel 18.5 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 7 kap.

722

11 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt Prop. 2018/19:158 8.5.4.

13 §

I paragrafen finns en bestämmelse om garantibeloppets storlek. Paragrafen är utformad efter förebild av 7 kap. 18 § första stycket FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Garantibeloppet uppgår till 790 prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.5.

14 §

I paragrafen finns en bestämmelse om att Finansinspektionen i ett enskilt fall får besluta att sätta ned garantibeloppet med högst hälften av beloppet om det finns särskilda skäl. Paragrafen är utformad efter förebild av 7 kap. 20 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.5.

Det är främst för mindre tjänstepensionsföretag som det kan komma i fråga att sätta ned garantibeloppet. En omständighet som kan ha betyd- else vid bedömningen är om företaget vänder sig till en begränsad krets försäkringstagare. För företag som får dela ut vinst torde det sällan finnas utrymme att sätta ned garantibeloppet. Vid prövningen bör en helhets- bedömning göras (prop. 2002/03:94 s. 62 f.).

I 16 § 2 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om villkor som ska vara uppfyllda för att nedsättning av garantibeloppet ska komma i fråga.

15 §

Paragrafen behandlar ett tjänstepensionsföretags skyldighet att vidta åtgärder ifall tjänstepensionsföretaget inte uppfyller något av kapital- kraven eller garantibeloppet eller om det finns risk för detta under de närmaste tre månaderna. Paragrafen är utformad efter förebild av 8 kap. 16 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.6.

Underrättelseskyldigheten enligt första stycket avser en situation när kapitalbasen för ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller kraven i 7 kap. 1 § andra stycket, eller det finns risk för detta under de närmaste tre månaderna. Det andra ledet i bestämmelsen, dvs. att underrättelse ska ske om det finns risk för att företaget inte uppfyller kapitalkraven, är avsett att skapa förutsättningar för en proaktiv tillsyn och en nära dialog med Finansinspektionen om det finns risk för att tjänstepensionsföretaget inte kommer att uppfylla något av kapitalkraven. Det är alltså inte varje teoretisk risk som avses utan sådana situationer när ett aktsamt företag rimligen redan följer hur det finansiella läget utvecklar sig mer noggrant.

Iandra stycket finns en upplysning om att det i 15 kap. 5 och 8 §§ finns bestämmelser om skyldigheten att upprätta en åtgärdsplan eller en finansiell saneringsplan ifall något av kapitalkraven eller garantibeloppet inte uppfylls.

723

Prop. 2018/19:158

724

16 §

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet och villkoren för nedsättning av garanti- beloppet. Övervägandena finns i avsnitten 8.5.2 och 8.5.5.

När det gäller det riskkänsliga kapitalkravet i punkt 1 avser bemyn- digandet bl.a. beräkningen av kapitalkraven för respektive risk och hur det riskkänsliga kapitalkravet ska läggas samman.

Bemyndigandet avseende garantibeloppet i punkt 2 ger möjlighet att meddela föreskrifter om villkor som ska vara uppfyllda för att nedsättning av garantibeloppet ska komma i fråga.

9 kap. Företagsstyrning

Kapitlet innehåller bestämmelser om företagsstyrning hos tjänstepensions- företag. Bestämmelserna införs i huvudsak för att genomföra andra tjänste- pensionsdirektivet i svensk rätt. Flera av bestämmelserna i det direktivet överensstämmer med motsvarande bestämmelser för försäkringsföretag i Solvens II-direktivet. En stor del av bestämmelserna för tjänstepensions- företag motsvarar därmed eller är utformade efter förebild av det som gäller för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen.

På samma sätt som för försäkringsföretag är bestämmelserna om företagsstyrning en särreglering i förhållande till de gällande allmänna associationsrättsliga regelverken i aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar. En stor del av bestämmelserna i aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar ska dock, på motsvarande sätt som för försäkringsföretag, också gälla för tjänstepensionsföretag, se bestäm- melserna i 10 kap.

1 §

Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om företagsstyrnings- system. Bestämmelsen genomför artiklarna 21.1, 21.2, 23.3 g och 24.1 andra meningen i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 4 kap. 5 § och 10 kap. 1 § FRL. Övervägandena finns i avsnitten 9.2 och 9.3.

Iförsta stycket anges att ett tjänstepensionsföretag ska ha ett företags- styrningssystem som säkerställer att företaget styrs på ett sunt och ansvars- fullt sätt. Detta generella krav innefattar de krav som anges i 2–26 §§ och i föreskrifter som har meddelats med stöd av 27 §. I kravet ryms även andra tjänstepensionsdirektivets krav på en tillfredsställande och transparent organisationsstruktur med en tydlig ansvarsfördelning med lämplig grad av uppdelning av uppgifterna och ett effektivt system för att säkerställa att information förs vidare (artikel 21.1 i andra tjänstepensionsdirektivet). I detta ingår också att företaget ska göra det möjligt för personer som inne- har centrala funktioner att utföra sina uppgifter effektivt på ett objektivt, korrekt och oberoende sätt (artikel 24.1 andra meningen). Bestämmelser om centrala funktioner finns i 8–13 §§. Dessutom gäller att företags- styrningssystemet ska beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företags- styrningsfaktorer i samband med investeringstillgångar vid investerings- beslut (artikel 21.1 i). Vidare gäller att företagsstyrningen av ersättningar

och deras övervakning ska vara tydlig, transparent och effektiv (artikel Prop. 2018/19:158 23.3 g). Företagsstyrningssystemet ska regelbundet ses över.

Iandra stycket anges att företagsstyrningssystemet ska stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten i tjänstepensions- företagets verksamhet. Bestämmelsen motsvarar artikel 21.2 i andra tjänstepensionsdirektivet men gäller i lagen för samtliga bestämmelser om företagsstyrning, även dem som inte har sin grund i någon bestämmelse i direktivet.

2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om kontinuitet i verksamheten. Bestämmelsen genomför artikel 21.5 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 10 kap. 3 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.5.

Iförsta stycket anges att ett tjänstepensionsföretag ska ha system, resurser och rutiner som är lämpliga för att verksamheten ska kunna drivas med kontinuitet och i enlighet med gällande regler. Ett tjänstepensions- företag ska vidta rimliga åtgärder för att säkerställa detta (artikel 21.5 i andra tjänstepensionsdirektivet). Systemen, resurserna och rutinerna ska alltså vara proportionerliga i förhållande till den verksamhet som tjänste- pensionsföretaget driver.

Iandra stycket anges att ett tjänstepensionsföretag ska ha en beredskaps- plan. Utarbetandet av en beredskapsplan är en av åtgärderna som ett tjänstepensionsföretag ska vidta för att säkerställa att dess verksamhet drivs med kontinuitet och på ett korrekt sätt.

3 §

Paragrafen innehåller lämplighetskrav för dem som är verksamma i ett tjänstepensionsföretag. Bestämmelsen genomför artikel 22.1 a i och iii och b i andra tjänstepensionsdirektivet. Bestämmelsen genomför även del- vis artiklarna 22.1 a ii, 22.2 och 24.3. Paragrafen är utformad efter förebild av 10 kap. 5 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.6.3.

I första stycket 1 anges lämplighetskrav för dem som leder tjänste- pensionsföretaget. För dem som ingår i styrelsen och för den verkställande direktören, eller för dem som är ersättare för någon av dem, gäller att de var för sig ska ha de insikter och den erfarenhet som krävs för att delta i ledningen av tjänstepensionsföretaget.

I första stycket 2 anges lämplighetskrav för dem som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion i tjänstepensionsföretaget, dvs. risk- hanteringsfunktionen, funktionen för regelefterlevnad, internrevisions- funktionen och aktuariefunktionen. För dessa personer gäller att de ska ha de insikter och den erfarenhet som krävs för uppgiften. För dem som ska ansvara för eller utföra arbete i funktionen för internrevision eller aktuarie- funktionen finns ytterligare krav för att de ska anses lämpliga för dessa uppgifter, se 12 och 13 §§.

För såväl dem som leder tjänstepensionsföretaget som dem som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion gäller att de även i övrigt ska vara lämpliga för uppgiften. Denna prövning ska, som vid övriga lämp- lighetskrav, göras individuellt och ska motsvara högt ställda krav på

anseende och integritet (artikel 22.1 b i andra tjänstepensionsdirektivet).

725

Prop. 2018/19:158 Lämplighetskraven gäller även för personer som genom uppdragsavtal anlitas för att ansvara för eller utföra arbete i centrala funktioner (artikel 22.1 i andra tjänstepensionsdirektivet).

Enligt andra stycket ska ett tjänstepensionsföretag snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i företagets ledning, dvs. de som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem. Detsamma gäller vid ändringar av vilka som ansvarar för en central funktion i företaget. Detta överensstämmer med det som gäller för försäkringsföretag enligt 10 kap. 5 § andra stycket FRL.

Itredje stycket anges att tjänstepensionsföretag ska underrätta Finans- inspektionen om någon av dem som omfattas av lämplighetskraven, dvs. de som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem samt de som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion, har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven. Även detta överensstämmer med det som gäller för försäkringsföretag enligt 10 kap. 5 § tredje stycket FRL.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de krav som ska gälla för personer som är verksamma i ett tjänstepensionsföretag, se 27 § första stycket 1.

4 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om styrdokument. Bestämmelsen genomför artikel 21.3 och delvis artiklarna 23.1, 23.3 f, 24.3 och 30 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 10 kap. 2 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.

Iförsta stycket anges att ett tjänstepensionsföretag ska upprätta och följa olika styrdokument. De styrdokument som ska upprättas är styrdokument för riskhantering, styrdokument för internkontroll, styrdokument för internrevision, försäkringstekniska riktlinjer, styrdokument för verk- samhet som omfattas av bestämmelser om uppdragsavtal enligt denna lag, styrdokument för uppgiftslämnande till Finansinspektionen och kvalitets- kontroll av uppgifterna, styrdokument för ersättningar, investeringsrikt- linjer och styrdokument för hantering av intressekonflikter mellan företagets intressenter.

Detta motsvarar i huvudsak det som gäller för försäkringsföretag enligt 10 kap. 2, 23 och 24 §§ FRL. Bestämmelserna är mer omfattande än vad andra tjänstepensionsdirektivet kräver då ett tjänstepensionsföretag på samma sätt som ett försäkringsföretag ska upprätta styrdokument för internkontroll samt för uppgiftslämnande till Finansinspektionen och kvalitetskontroll av uppgifterna. Riktlinjerna för verksamhet som omfattas av bestämmelser om uppdragsavtal behöver endast omfatta uppdragsavtal som rör tjänstepensionsföretagets försäkringsrörelse, se författnings- kommentaren till 23 §.

Iandra stycket anges att styrelsen ska fastställa styrdokumenten. Styrelsen ska utvärdera och se över styrdokumenten minst en gång per år. Inom ramen för detta arbete ska styrdokumenten anpassas till väsentliga förändringar inom det berörda systemet eller området (artikel 21.3 i andra tjänstepensionsdirektivet).

726

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela Prop. 2018/19:158 föreskrifter om innehållet i styrdokumenten, se 27 § första stycket 2.

5 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om ingivande av försäkringstekniska riktlinjer och försäkringstekniskt beräkningsunderlag. Paragrafen är ut- formad efter förebild av 10 kap. 23 och 25 §§ FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.2.

Iförsta stycket anges att de försäkringstekniska riktlinjerna ska ges in till Finansinspektionen senast den dag de börjar användas. Även när riktlinjerna ändras ska de ges in senast den dag som de börjar användas. Att ett tjänstepensionsföretag ska upprätta och följa försäkringstekniska riktlinjer följer av 4 § första stycket 4.

Enligt andra stycket ska ett tjänstepensionsföretag tillsammans med riktlinjerna lämna en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för tjänstepensionsföretaget, försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade.

Ett tjänstepensionsföretag ska enligt tredje stycket komplettera de försäkringstekniska riktlinjerna med ett försäkringstekniskt beräknings- underlag. Som tidigare gällt får det försäkringstekniska beräknings- underlaget och de försäkringstekniska riktlinjerna anpassas efter de enskilda pensionsförsäkringarna och hur riskfyllda och väsentliga åtagandena är för företaget (prop. 1998/99:87 s. 238).

Finansinspektionen får enligt fjärde stycket i ett enskilt fall besluta om undantag från skyldigheten att upprätta ett försäkringstekniskt beräknings- underlag. För ett beslut om detta krävs att det med hänsyn till försäkringarnas beskaffenhet eller av något annat särskilt skäl saknas anledning att upprätta ett sådant underlag. Detta motsvarar det som gäller enligt försäkringsrörelselagen (10 kap. 23 § fjärde stycket). Ett beslut om undantag kan vara aktuellt för fond- eller depåförsäkringar där den försäkrade står all investeringsrisk. Även i andra fall bör ett beslut om undantag kunna meddelas om det av särskilda skäl inte är meningsfullt att upprätta ett försäkringstekniskt beräkningsunderlag, t.ex. om en viss försäkring är av mindre värde för tjänstepensionsföretaget (samma prop.

s.408).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om innehållet i det försäkringstekniska beräkningsunderlaget, se 27 § första stycket 3.

6 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om offentliggörande av information om styrdokument för ersättningar. Bestämmelsen genomför artikel 23.2 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.13.

I bestämmelsen anges, i enlighet med artikel 23.2 i andra tjänste- pensionsdirektivet, att ett tjänstepensionsföretag regelbundet ska offentlig- göra information om sitt styrdokument för ersättningar. Det är inte hela styrdokumentet som behöver offentliggöras, utan endast relevant informa- tion om detta. Vad som är relevant får avgöras utifrån tjänstepensions-

företagets enskilda styrdokument för ersättningar och den verksamhet som

727

Prop. 2018/19:158 företaget driver. Att ett sådant styrdokument ska upprättas och följas framgår av 4 § första stycket 7. Att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad styrdokumentet för ersättningar ska innehålla anges i 27 § första stycket 2. Vidare finns i 27 § andra stycket en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur information om styrdokumentet för ersättningar ska offentliggöras.

7 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om ingivande av investeringsriktlinjer och deras innehåll samt offentliggörande. Paragrafen genomför delvis artikel 30 i andra tjänstepensionsdirektivet. Den är utformad efter förebild av 8 kap. 4, 6 och 8 §§ FRL i lydelserna före den 1 januari 2016 samt 24 c och 28 a §§ UFL. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.3.

Ett tjänstepensionsföretag ska enligt första stycket ge in investerings- riktlinjerna till Finansinspektionen senast den dag som de börjar användas. Även när riktlinjerna ändras ska de ges in senast den dag som de börjar användas. Att ett tjänstepensionsföretag ska upprätta och följa investeringsriktlinjer följer av 4 § första stycket 8. I stycket anges också att investeringsriktlinjerna ska ses över snarast möjligt om det sker en väsentlig förändring av investeringspolicyn och att riktlinjerna ska offentliggöras. Investeringsriktlinjerna är ett övergripande dokument som innehåller de huvudsakliga principerna för företagets investeringar. Detta skiljer sig från investeringspolicyn som är företagets inriktning av investeringsverksamheten.

Enligt andra stycket ska ett tjänstepensionsföretag tillsammans med rikt- linjerna lämna en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för tjänstepensionsföretaget, försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade.

Itredje stycket anges vad investeringsriktlinjerna ska innehålla. Rikt- linjerna ska innehålla uppgifter om metoder för att mäta investeringsrisker, tjänstepensionsföretagets processer för riskhantering och fördelning mellan olika tillgångar i förhållande till pensionsåtagandenas art och löptid samt hur hänsyn tas i investeringspolicyn till miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer. Det är endast den strategiska för- delningen av tillgångar som behöver anges i investeringsriktlinjerna (jfr artikel 30).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 27 § första stycket 2 och 4 meddela föreskrifter om vad investerings- riktlinjerna och redogörelsen för konsekvenserna ska innehålla.

8 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka centrala funktioner ett tjänstepensionsföretag ska ha. Bestämmelsen genomför artiklarna 24.1 första meningen och 27.1 i andra tjänstepensionsdirektivet. Bestämmelsen genomför även delvis artiklarna 25.1 första stycket och 26 i andra tjänste- pensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 10 kap. 4 § FRL. Övervägan- dena finns i avsnitt 9.6.2.

728

I paragrafen anges att ett tjänstepensionsföretag inom sitt företags- Prop. 2018/19:158 styrningssystem ska ha följande centrala funktioner: en funktion för risk-

hantering, en funktion för regelefterlevnad, en funktion för internrevision och en aktuariefunktion. I andra tjänstepensionsdirektivet anges endast att ett tjänstepensionsinstitut ska ha en riskhanteringsfunktion, en intern- revisionsfunktion samt, i tillämpliga fall, en aktuariefunktion. Kravet på en funktion för regelefterlevnad går därmed utöver vad direktivet kräver. Kravet på inrättande av en aktuariefunktion är tillämpligt på tjänste- pensionsföretagen eftersom de har egna åtaganden gentemot de framtida pensionärerna, vilket inte är fallet för t.ex. pensionsstiftelser.

9 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet att rapportera till Finansinspektionen. Bestämmelsen genomför artikel 24.5 i andra tjänste- pensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.6.4.

Enligt paragrafen är den som ansvarar för en central funktion i ett tjänstepensionsföretag skyldig att underrätta Finansinspektionen om han eller hon upptäcker allvarliga missförhållanden inom funktionen. Skyldig- heten att underrätta Finansinspektionen inträder först när styrelsen eller den verkställande direktören har informerats om missförhållandena och trots detta inte inom skälig tid har vidtagit lämpliga åtgärder. Denna skyldighet påverkar inte ett vittnes rätt att vägra att yttra sig om en omständighet, vars yppande skulle röja att vittnet eller någon vittnet närstående har förövat brottslig eller vanärande handling (36 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken och artikel 24.5 i andra tjänstepensions- direktivet).

I paragrafen anges i vilka situationer det uppkommer en skyldighet att underrätta Finansinspektionen. Detta är enligt punkt 1 om det inom den centrala funktionen har upptäckts att det finns en betydande risk att företaget inte kommer att uppfylla ett väsentligt krav enligt lag och detta kan få väsentlig påverkan på försäkringstagarnas, de försäkrades eller andra ersättningsberättigades intressen. Enligt punkt 2 inträder skyldig- heten att underrätta Finansinspektionen om det inom den centrala funktionen har konstaterats att det förekommit en väsentlig överträdelse av lag eller andra bestämmelser som gäller för företagets verksamhet.

10 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om funktionen för riskhantering. Bestämmelsen genomför delvis artiklarna 24.4 och 25.1 första stycket i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 10 kap. 15 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.4.

Funktionen för riskhantering i ett tjänstepensionsföretag ska enligt första stycket ges en struktur som underlättar genomförande av risk- hanteringssystemet. Att ett tjänstepensionsföretag ska ha en funktion för riskhantering anges i 8 §.

I andra stycket anges vilka uppgifter som funktionen för riskhantering ska utföra. Funktionen ska utvärdera systemet för riskhantering, andra stycket 1. Funktionen ska även identifiera, värdera och övervaka de risker

som omfattas av systemet för riskhantering, andra stycket 2. Funktionen

729

Prop. 2018/19:158 ska dessutom rapportera till styrelsen och den verkställande direktören om de risker som tjänstepensionsföretaget är eller kan komma att bli exponerat för samt beroenden mellan risker, andra stycket 3.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 27 § första stycket 5 meddela föreskrifter om vilka uppgifter som funk- tionen för riskhantering ska utföra.

11 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om funktionen för regelefterlevnad. Paragrafen är utformad efter förebild av 10 kap. 16 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.9.2.

I paragrafen anges vilka uppgifter som funktionen för regelefterlevnad ska utföra. Att ett tjänstepensionsföretag ska ha en funktion för regel- efterlevnad anges i 8 §.

Funktionen för regelefterlevnad ska rapportera till styrelsen och den verkställande direktören om efterlevnaden av de bestämmelser som gäller för tjänstepensionsföretagets verksamhet. Detta gäller bestämmelserna i denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av den, punkt 1 a, samt bestämmelserna i försäkringsrörelselagen som ska gälla för tjänste- pensionsföretag, punkt 1 b. Om företaget driver gränsöverskridande verk- samhet, omfattas även de föreskrifter och riktlinjer som den behöriga myndigheten i det landet har meddelat, punkt 1 c. Funktionen ska även lämna råd till företagets styrelse och den verkställande direktören om hur bristande efterlevnad av de bestämmelser som gäller för ett tjänste- pensionsföretags verksamhet kan förebyggas, punkt 2, och bedöma konsekvenserna av att de bestämmelserna ändras, punkt 3. Funktionen ska dessutom identifiera och bedöma risker för bristande efterlevnad av de bestämmelser som gäller ett tjänstepensionsföretags verksamhet, punkt 4.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 27 § första stycket 6 meddela föreskrifter om vilka uppgifter som funk- tionen för regelefterlevnad ska utföra.

12 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om funktionen för internrevision. Paragrafen genomför artikel 24.2 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen genomför även delvis artiklarna 22.1 a ii, 24.4 och 26 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 10 kap. 17 § FRL. Övervägandena finns i avsnitten 9.6.3 och 9.11.

Iförsta stycket anges vilka uppgifter som funktionen för internrevision ska utföra. Att ett tjänstepensionsföretag ska ha en funktion för intern- revision anges i 8 §.

Funktionen för internrevision ska utvärdera systemet för internkontroll, första stycket 1. Funktionen ska även utvärdera andra delar av företags- styrningssystemet, första stycket 2. Detta gäller även, i förekommande fall, verksamheter som omfattas av uppdragsavtal (artikel 26 i andra tjänste- pensionsdirektivet). Funktionen ska dessutom rapportera resultat och lämna rekommendationer efter utvärderingarna till företagets styrelse, första stycket 3.

730

I andra stycket anges att funktionen för internrevision ska utföra sina Prop. 2018/19:158 uppgifter med opartiskhet och vara oberoende från den verksamhet som

utvärderas. En person som ansvarar för eller utför arbete i funktionen för internrevision får därmed inte, till skillnad från vad som gäller för de andra centrala funktionerna, utöva flera centrala funktioner (artikel 24.2 i andra tjänstepensionsdirektivet).

Den som ansvarar för eller utför arbete i funktionen för internrevision ska enligt tredje stycket, utöver de lämplighetskrav som anges i 3 § första stycket 2, ha de kunskaper och erfarenheter av funktionens uppgifter som är tillräckliga med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av företagets verksamhet. Dessa krav gäller även för personer som genom uppdragsavtal anlitas för att ansvara för eller utföra arbete i funktionen (artikel 22.1 i andra tjänstepensionsdirektivet).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka uppgifter som funktionen för internrevision ska ut- föra, se författningskommentaren till 27 § första stycket 7. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 27 § första stycket 1 även meddela föreskrifter om krav som ska gälla för den som ska ansvara för eller utföra arbete i funktionen.

13 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om aktuariefunktionen. Paragrafen genomför artikel 27.1 b–h och 27.2 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen genomför även delvis artiklarna 22.1 a ii, 24.4 och 27.1 a i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 10 kap. 18 § FRL. Övervägandena finns i avsnitten 9.6.3 och 9.10.

Iförsta stycket anges vilka uppgifter som aktuariefunktionen ska utföra. Att ett tjänstepensionsföretag ska ha en aktuariefunktion anges i 8 §.

Aktuariefunktionen ska samordna och svara för kvaliteten i de försäkringstekniska beräkningarna och utredningarna, första stycket 1. Funktionen ska även bistå styrelsen och den verkställande direktören och på eget initiativ rapportera till dem i frågor som rör metoder, beräkningar och bedömningar av de försäkringstekniska avsättningarna, första stycket 2 a, värderingen av försäkringsriskerna, första stycket 2 b, och återförsäkringsskydd och andra riskreduceringstekniker, första stycket 2 c. Funktionen ska dessutom bidra till företagets riskhanteringssystem, första stycket 3. Aktuariefunktionen ska även överse beräkningen av de försäk- ringstekniska avsättningarna. Detta framgår av 5 kap. 6 §.

Den som ansvarar för eller utför arbete i aktuariefunktionen ska enligt andra stycket, utöver de lämplighetskrav som anges i 3 § första stycket 2, ha de kunskaper och erfarenheter av funktionens uppgifter som är till- räckliga med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i företagets verksamhet. Dessa krav gäller även för personer som genom uppdragsavtal anlitas för att ansvara för eller utföra arbete i funktionen (artikel 22.1 i andra tjänstepensionsdirektivet).

Ett tjänstepensionsföretag ska enligt tredje stycket utse minst en oberoende person som ansvarar för aktuariefunktionen. Oberoendet ska gälla gentemot dem som kan ha ett intresse av att de försäkringstekniska avsättningarna blir lägre eller högre än vad beräkningarna faktiskt visar.

731

Prop. 2018/19:158 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt

27§ första stycket 8 meddela föreskrifter om vilka uppgifter som aktuarie- funktionen ska utföra. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 27 § första stycket 1 även meddela föreskrifter om kraven som ska gälla för den som ska ansvara för eller utföra arbete i funktionen.

14 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om riskhanteringssystem. Paragrafen genomför artikel 25.1 andra stycket i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen genomför även delvis artikel 25.1 första stycket i andra tjänste- pensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 10 kap. 6 § FRL. Övervägan- dena finns i avsnitt 9.7.1.

Ett tjänstepensionsföretag ska enligt första stycket ha ett system för riskhantering. Systemet för riskhantering ska innehålla de strategier, processer och rapporteringsrutiner som behövs för att säkerställa att företaget fortlöpande kan identifiera, värdera, övervaka, hantera och rapportera risker samt beroenden mellan risker. Detta överensstämmer med det som gäller för försäkringsföretag (se prop. 2015/16:9 s. 601 f.). Med strategier avses de beslut kring mål, risktolerans m.m. som måste finnas bl.a. för att det ska vara möjligt att identifiera och värdera en risk. Med processer avses allt, intern arbetsordning och beslutsstruktur m.m., som måste finnas, exempelvis för att företaget på ett effektivt sätt ska kunna hantera och kontrollera riskerna. Med rapporteringsrutiner avses de rutiner som måste finnas för att nödvändig information ska spridas till berörda. Det första ledet i processen är att identifiera riskerna. Därefter ska såväl de enskilda riskerna som de samlade riskerna uppskattas, dvs. värderas. Vidare ska riskerna hanteras, vilket innebär att företaget ska vidta nödvändiga åtgärder till följd av de identifierade riskerna. Kravet på rapportering innebär att det ska finnas väl fungerande informationsvägar för att styrelsen, den verkställande direktören och andra beslutfattare i organisationen ska hållas underrättade om riskernas storlek och utveckling.

Iandra stycket anges att riskhanteringssystemet ska vara integrerat i företagets organisations- och beslutsstruktur. Det innebär att systemet ska kunna samla in information från tjänstepensionsföretagets verksamhet som ger en allsidig och saklig bild av riskerna. Systemet ska också kunna göra denna information, tillsammans med analyser av riskerna, tillgänglig för företagets ledning. Systemet ska också vara utformat med lämplig hänsyn till de personer som leder företaget eller ingår i en central funktion. Med detta avses att de som leder tjänstepensionsföretaget, eller de som ansvarar för eller utför centrala funktioner i företaget, ska kunna beakta den information och de analyser som görs inom riskhanteringssystemet när de utför sina uppgifter.

15 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om omfattningen av ett tjänstepen- sionsföretags riskhanteringssystem. Paragrafen genomför artikel 25.2 och

732

25.3 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter före- Prop. 2018/19:158 bild av 10 kap. 7 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.1.

Iförsta stycket anges att systemet för riskhantering ska avse både de risker som täcks av det riskkänsliga kapitalkravet och risker som inte, eller bara delvis, beaktas vid beräkningen av det kravet. Detta gäller såväl risker som kan uppstå inom tjänstepensionsföretaget som i företag som tjänste- pensionsföretaget har anlitat genom ett uppdragsavtal (artikel 25.2 i andra tjänstepensionsdirektivet).

Iandra stycket anges vilka risker som systemet för riskhantering ska omfatta. Systemet ska omfatta försäkringsrisker, matchningsrisker, investeringsrisker, särskilt avseende derivatinstrument och liknande åtaganden, likviditets- och koncentrationsrisker, operativa risker, risker hänförliga till återförsäkring och andra riskreduceringstekniker, miljö- risker, sociala risker och företagsstyrningsrisker hänförliga till investeringsportföljen och dess förvaltning och beroenden mellan risker som företaget är eller kan komma att bli exponerat för.

Om försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade står för investeringsrisker ska systemet för riskhantering enligt tredje stycket även beakta riskerna ur deras synvinkel.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 27 § första stycket 9 meddela föreskrifter om innehållet i systemet för riskhantering samt omfattningen av riskerna i detta system.

16 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om regelbunden utvärdering. Para- grafen är utformad efter förebild av 10 kap. 9 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.2.

Enligt paragrafen ska ett tjänstepensionsföretag regelbundet bedöma hur känsliga de försäkringstekniska avsättningarna och kapitalbasen är för de antaganden som ligger till grund för fastställandet av räntan, dvs. diskonteringsräntan, som används vid beräkningen av de försäkrings- tekniska avsättningarna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 27 § första stycket 10 meddela föreskrifter om kraven på de regelbundna utvärderingarna av företagets känslighet för de antaganden som ligger till grund för fastställandet av den ränta som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

17 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om analys av externa bedömningar. Paragrafen är utformad efter förebild av 10 kap. 10 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.3.

Enligt paragrafen ska ett tjänstepensionsföretag som använder bedöm- ningar från externa kreditvärderingsinstitut vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna eller det riskkänsliga kapitalkravet, när det är möjligt, göra en egen bedömning av de externa värderingarna. Med externt kreditvärderingsinstitut avses ett kreditvärderingsinstitut som har fått tillstånd eller blivit certifierat enligt Europaparlamentets och rådets

733

Prop. 2018/19:158 förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kredit- värderingsinstitut eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av den förordningen (se 1 kap. 12 § 5 FRL).

734

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 27 § första stycket 11 meddela föreskrifter om hur en bedömning av externa värderingar ska genomföras.

18 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om ett tjänstepensionsföretags system för internkontroll. Paragrafen genomför artikel 21.4 i andra tjänste- pensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 10 kap. 14 § FRL. Övervägan- dena finns i avsnitt 9.9.1.

Ett tjänstepensionsföretag ska enligt första stycket ha ett system för internkontroll.

Iandra stycket anges vad systemet ska omfatta. Ett system för intern- kontroll ska, i enlighet med artikel 21.4 i andra tjänstepensionsdirektivet, omfatta förvaltnings- och redovisningsmetoder, ramar för internkontrollen och lämpliga rapporteringsrutiner. Därutöver ska systemet omfatta en funktion för regelefterlevnad, vilket dock inte följer av den nämnda artikeln i direktivet.

19 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om system för ersättningar. Para- grafen genomför artikel 23.1 och 23.3 d–f i andra tjänstepensions- direktivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 2 kap. 17 c § lagen (2004:46) om värdepappersfonder. Övervägandena finns i avsnitt 9.13.

Ett tjänstepensionsföretag ska enligt första stycket ha ett system för ersättningar som skapar en sund och effektiv riskhantering. Detta innebär bl.a. att ersättningssystemet inte ska stå i strid med tjänstepensions- företagets riskprofil (jfr prop. 2015/16:170 s. 140 f.). Systemet ska inte heller uppmuntra till ett överdrivet risktagande, vilket också är ett krav för ersättningspolicyn enligt andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 23.3 d).

Systemet ska omfatta tjänstepensionsföretagets upprättade styrdoku- ment för ersättningar och den praktiska tillämpningen av detta. Bestäm- melser om styrdokumentet för ersättningar finns i 4 och 6 §§.

I andra stycket anges vilka som ska omfattas av systemet för ersätt- ningar. Systemet ska omfatta ersättningar till dem som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem. Systemet ska även omfatta ersättningar till dem som ansvarar för eller utför arbete i centrala funktioner. Därutöver ska systemet omfatta ersättningar till andra som kan påverka tjänstepensionsföretagets risk- profil. Även ersättningar till dem som genom ett uppdragsavtal ansvarar för eller utför arbete i centrala funktioner, samt utför arbete som kan påverka tjänstepensionsföretagets riskprofil omfattas, såvida inte dessa uppdragstagare omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), dvs. UCITS-direktivet, Solvens II-direktivet, Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011

om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av Prop. 2018/19:158 direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr

1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, dvs. AIFM-direktivet, Europa- parlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kredit- institut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, dvs. kapital- täckningsdirektivet eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, dvs. MiFID II (artikel 23.3 e i andra tjänstepensionsdirektivet).

20 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om egen risk- och solvensbedömning. Paragrafen genomför artikel 28.1 första stycket, 28.3 och 28.4 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen genomför även delvis artikel 28.2 d i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 10 kap. 11 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.8.

Ett tjänstepensionsföretag ska enligt första stycket genomföra och dokumentera en egen risk- och solvensbedömning.

Iandra stycket anges vad som ska ingå i den egna risk- och solvens- bedömningen. Ett tjänstepensionsföretag ska i den egna risk- och solvens- bedömningen göra en bedömning av företagets totala solvensbehov med hänsyn till dess specifika riskprofil, risktolerans och affärsstrategi. Före- taget ska också göra en bedömning av företagets fortlöpande efterlevnad av bestämmelserna om kapitalkraven och försäkringstekniska avsätt- ningar. I risk- och solvensbedömningen ska tjänstepensionsföretaget även göra en bedömning av hur betydande skillnaderna är mellan företagets riskprofil och de antaganden om risker som har legat till grund för beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet.

För bedömningen av det totala solvensbehovet ska ett tjänstepensions- företag enligt tredje stycket ha processer som säkerställer att de risker som företaget är eller kan komma att bli exponerat för, på såväl kort som lång sikt, identifieras och värderas. I enlighet med artikel 28.3 tredje meningen i andra tjänstepensionsdirektivet ska företaget redovisa de processer som använts vid bedömningen.

Ifjärde stycket anges att den egna risk- och solvensbedömningen ska ingå som en integrerad del i tjänstepensionsföretagets affärsstrategier. Den egna risk- och solvensbedömningen ska även beaktas vid strategiska beslut.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 27 § första stycket 12 meddela föreskrifter om vad som ska ingå i risk- och solvensbedömningen.

21 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om frekvensen för en risk- och solvensbedömning. Paragrafen genomför artikel 28.1 andra stycket första meningen i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 10 kap.

12 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.8.

735

Prop. 2018/19:158 Ett tjänstepensionsföretag ska enligt paragrafen genomföra en egen risk- och solvensbedömning minst en gång per år. Detta avviker från andra tjänstepensionsdirektivet som endast kräver att riskbedömningen ska genomföras åtminstone vart tredje år och överensstämmer med vad som gäller för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen (10 kap. 12 §). Om det inom denna tidsperiod har skett en väsentlig förändring av de risker som tjänstepensionsföretaget är utsatt för, ska företaget genomföra en ny risk- och solvenbedömning snarast möjligt.

22 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om rapportering av resultatet av den egna risk- och solvensbedömningen. Paragrafen motsvarar 10 kap. 13 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.8.

Enligt paragrafen ska ett tjänstepensionsföretag rapportera resultatet av varje egen risk- och solvensbedömning till Finansinspektionen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 27 § första stycket 12 meddela föreskrifter om rapporteringen av resultatet av ett tjänstepensionsföretags egna risk- och solvensbedömning.

23 §

Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om uppdragsavtal. Paragrafen genomför artikel 31.1 och 31.2 i andra tjänstepensions- direktivet. Paragrafen motsvarar 10 kap. 19 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.12.1.

Iförsta stycket anges att ett tjänstepensionsföretag får uppdra åt någon annan att utföra ett visst arbete och vissa funktioner som ingår i företagets försäkringsrörelse, dvs. den verksamhet som avser tjänstepensions- försäkringar. Detta avser t.ex. investeringsverksamheten och de centrala funktionerna. Ett sådant avtal benämns uppdragsavtal. Avtal för operativa tjänster, t.ex. säkerhets- och underhållspersonal, utgör inte uppdragsavtal (se skäl 61 i andra tjänstepensionsdirektivet). I paragrafen anges också att ett sådant uppdrag inte inskränker företagets ansvar enligt denna lag. Detta gäller även ansvar enligt bestämmelser i andra lagar som gäller för tjänste- pensionsföretag. I 24 § anges begränsningar i ett tjänstepensionsföretags möjlighet att ingå uppdragsavtal.

Enligt andra stycket ska ett tjänstepensionsföretag säkerställa att den verksamhet som omfattas av ett uppdragsavtal fungerar väl. Detta ska ske dels genom valet av uppdragstagare, dels genom en löpande uppföljning av den verksamhet som omfattas av uppdragsavtal.

Av tredje stycket följer att ett uppdragsavtal ska vara skriftligt och tydligt ange parternas rättigheter och skyldigheter. I 26 § anges vissa skyldigheter som kan följa av ett uppdragsavtal.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 27 § första stycket 13 meddela föreskrifter om vad ett tjänstepensions- företag ska beakta när det ingår ett uppdragsavtal och om innehållet i ett sådant avtal.

736

24 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om begränsningar i möjligheten att ingå uppdragsavtal. Paragrafen genomför artikel 31.3 a–d, 31.4 och 31.5 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 10 kap. 20 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.12.1.

I paragrafen anges krav för att ett tjänstepensionsföretag ska få ingå uppdragsavtal. Ett tjänstepensionsföretag får inte ingå ett uppdragsavtal om det leder till att kvaliteten i företagsstyrningssystemet försämras, punkt 1. Detta överensstämmer med artikel 31.3 a i andra tjänstepensions- direktivet och avviker från motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelse- lagen som endast anger att ett uppdragsavtal inte får leda till att kvaliteten i företagsstyrningssystemet försämras väsentligt (10 kap. 20 § 1). Inte heller får ett uppdragsavtal leda till att den operativa risken i företaget ökar väsentligt, punkt 2, eller att Finansinspektionens möjlighet att utöva tillsyn över tjänstepensionsföretagets verksamhet försämras, punkt 3. Dessutom gäller att ett uppdragsavtal inte får leda till att försäkringstagarnas, de försäkrades och andra ersättningsberättigades möjlighet till tillfreds- ställande och fortlöpande service inte kan upprätthållas, punkt 4.

25 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om anmälan av uppdragsavtal. Para- grafen genomför artikel 31.6 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 10 kap. 21 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.12.2.

I paragrafen anges att ett tjänstepensionsföretag ska anmäla ett upp- dragsavtal till Finansinspektionen. En anmälan ska ske innan avtalet börjar gälla. Detta avviker från det som anges i andra tjänstepensionsdirektivet, som tillåter att vissa typer av avtal får anmälas vid en senare tidpunkt. I paragrafen anges också att om det inträffar väsentliga förändringar som rör den verksamhet som omfattas av ett uppdragsavtal, ska tjänste- pensionsföretaget snarast möjligt anmäla detta till Finansinspektionen.

26 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om åtgärder som krävs vid uppdrags- avtal. Paragrafen genomför delvis artikel 31.7 i andra tjänstepensions- direktivet. Paragrafen motsvarar 10 kap. 22 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.12.3.

Ett tjänstepensionsföretag ska enligt punkt 1 vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att uppdragstagaren samarbetar med Finansinspektionen när det gäller den verksamhet eller de funktioner som omfattas av upp- dragsavtalet.

Ett tjänstepensionsföretag ska också vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att uppdragstagaren ger tjänstepensionsföretaget, dess revisorer och Finansinspektionen tillgång till uppgifter som rör den verksamhet eller de funktioner som omfattas av uppdragsavtalet, punkt 2.

Dessutom gäller att ett tjänstepensionsföretag ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att uppdragstagaren ger Finansinspektionen faktiskt tillträde till uppdragstagarens lokaler, punkt 3.

Prop. 2018/19:158

737

Prop. 2018/19:158

738

27 §

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om att få meddela föreskrifter inom de angivna områdena.

Första stycket 1 avser de krav som ska gälla för de som är verksamma i tjänstepensionsföretaget enligt 3, 12 och 13 §§ och omfattar därmed dels de som ska leda tjänstepensionsföretaget, dvs. styrelseledamöter, verk- ställande direktör och ersättare för dessa, dels de som ska ansvara för eller utföra arbete i de centrala funktionerna.

Första stycket 2 avser innehållet i de styrdokument som ett tjänste- pensionsföretag ska upprätta enligt 4 §. Artikel 23.3 a–c och delvis artikel

24.3i andra tjänstepensionsdirektivet kan genomföras i föreskrifter som meddelas med stöd av denna punkt.

Första stycket 3 avser innehållet i det försäkringstekniska beräknings- underlaget enligt 5 §.

Första stycket 4 avser innehållet i konsekvensredogörelsen som ska lämnas enligt 7 §, i samband med ändringar av investeringsriktlinjerna.

Första stycket 5 avser uppgifter som funktionen för riskhantering ska utföra enligt 10 §.

Första stycket 6 avser uppgifter som funktionen för regelefterlevnad ska utföra enligt 11 §.

Första stycket 7 avser uppgifter som funktionen för internrevision ska utföra enligt 12 §.

Första stycket 8 avser uppgifter som aktuariefunktionen ska utföra enligt 13 §.

Första stycket 9 avser innehållet i systemet för riskhantering enligt 15 § samt omfattningen av riskerna i detta system.

Första stycket 10 avser krav på de regelbundna utvärderingar av tjänste- pensionsföretagets känslighet för de antaganden som ligger till grund för fastställandet av den ränta som används vid beräkningen av de försäkrings- tekniska avsättningarna enligt 16 §.

Första stycket 11 avser hur ett tjänstepensionsföretag ska genomföra en analys av externa kreditvärderingar enligt 17 §.

Första stycket 12 avser den egna risk- och solvensbedömning som ett tjänstepensionsföretag ska genomföra enligt 20 §. Artikel 28.1 andra stycket andra meningen, 28.2 a–c och e–h samt delvis artikel 28.2 d i andra tjänstepensionsdirektivet kan därmed genomföras i föreskrifter som med- delas med stöd av denna punkt. Bemyndigandet omfattar även hur resultatet av den egna risk- och solvensbedömningen ska rapporteras enligt 22 §.

Första stycket 13 avser vad ett tjänstepensionsföretag ska beakta när det ingår ett uppdragsavtal enligt 23 § och innehållet i ett sådant avtal.

I andra stycket finns en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur information om styrdokumentet för ersättningar ska offentliggöras enligt 6 §.

10 kap. Associationsrättsliga bestämmelser för tjänstepensionsföretag

1 §

I paragrafen regleras vilka allmänna bestämmelser för aktiebolag som ska tillämpas på tjänstepensionsaktiebolag. Paragrafen är utformad efter före- bild av 11 kap. 1 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Iförsta stycket anges att föreskrifter för aktiebolag i allmänhet ska tillämpas om inte annat är särskilt föreskrivet. Det innebär att aktiebolags- lagen och andra författningar som rör aktiebolag som huvudregel är tillämpliga på tjänstepensionsaktiebolag på samma sätt som på försäk- ringsaktiebolag. Föreskrifter om avvikelser finns i detta kapitel och i de bestämmelser i försäkringsrörelselagen som det hänvisas till i kapitlet. I likhet med motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen före- skrivs att när det i aktiebolagslagen hänvisas till bestämmelser i den lagen ska hänvisningen avse denna lag eller försäkringsrörelselagen, om det finns bestämmelser som gäller i stället för aktiebolagslagen. Det innebär att om en bestämmelse i denna lag eller försäkringsrörelselagen innehåller avvikelser från aktiebolagslagen, och det i någon annan bestämmelse i aktiebolagslagen finns hänvisningar till de bestämmelser som denna lag eller försäkringsrörelselagen avviker från, ska hänvisningen i aktiebolags- lagen för tjänstepensionsaktiebolagens del avse denna lag eller försäk- ringsrörelselagen.

Av andra stycket följer att Finansinspektionen, i stället för Bolagsverket, ska fatta beslut om undantag från vissa bosättningskrav enligt aktiebolags- lagen för tjänstepensionsaktiebolagens del, och att vissa föreskrifter i aktiebolagslagen som gäller handläggning av ärenden om verkställande av fusionsplan ska gälla Finansinspektionen i stället för Bolagsverket i fråga om tjänstepensionsaktiebolag.

Itredje stycket slås fast att bestämmelser om särskild vinstutdelnings- begränsning i aktiebolagslagen inte gäller för tjänstepensionsaktiebolag.

2 §

I paragrafen regleras tillämpningen av associationsrättsliga bestämmelser i försäkringsrörelselagen på tjänstepensionsaktiebolag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Iförsta stycket finns en uppräkning av de bestämmelser i försäkrings- rörelselagen som ska tillämpas på tjänstepensionsaktiebolag.

Iandra stycket anges hur vissa ord i de paragrafer som det hänvisas till ska förstås när de tillämpas på tjänstepensionsaktiebolag.

3 §

I paragrafen finns bestämmelser om hinder för bildande av tjänstepen- sionsaktiebolag. Paragrafen motsvarar 11 kap. 2 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Enligt paragrafen får bolag inte bildas om teckning av aktier innebär ett kvalificerat innehav för någon som inte har bedömts lämplig enligt 2 kap. 4 § första stycket 3. Vad som avses med ett kvalificerat innehav anges i 1 kap. 9 §. Det finns ingenting som hindrar att en bedömning görs inför bolagsbildandet om det inte har gjorts tidigare.

Prop. 2018/19:158

739

Prop. 2018/19:158

740

4 §

I paragrafen behandlas bolagsordningens innehåll. Paragrafen är utformad efter förebild av 11 kap. 3 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Enligt första stycket ska bolagsordningen innehålla uppgifter om försäk- ringsklasser och om verksamhet utanför EES. Försäkringsklasser inom tjänstepensionsverksamhet som drivs av tjänstepensionsföretag regleras i 2 kap. 11 §.

Iandra stycket föreskrivs att bolagsordningen ska innehålla uppgift om hur bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst eller på annat sätt täcka bolagets förlust. Detta gäller i stället för kravet i 3 kap. 3 § ABL att bolags- ordningen ska ange om bolagets verksamhet helt eller delvis ska ha ett annat syfte än att ge vinst åt aktieägarna.

5 §

I paragrafen behandlas kravet på att ha ett revisionsutskott i styrelsen. Paragrafen är utformad efter förebild av 11 kap. 7 b § FRL. Övervägan- dena finns i avsnitt 12.1.

I 8 kap. 49 a § ABL regleras i vilka aktiebolag styrelsen ska ha ett revi- sionsutskott, nämligen i dem som har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad. Av denna paragraf följer att alla tjänstepensions- aktiebolag ska ha ett revisionsutskott oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte.

6 §

Paragrafen reglerar en revisors uppdragstid. Paragrafen är utformad efter förebild av 11 kap. 13 a § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Paragrafen innebär att 9 kap. 21 a § första stycket ABL, som föreskriver att ett uppdrag som revisor får gälla högst sju år i följd i fråga om aktie- bolag som har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad, gäller för alla tjänstepensionsaktiebolag. Ett tjänstepensionsaktiebolag har dock inte möjlighet att förlänga revisionsuppdraget enligt 9 kap. 21 a § andra stycket ABL.

7 §

Paragrafen reglerar en domstols entledigande av en revisor. Paragrafen är utformad efter förebild av 11 kap. 13 b § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Bestämmelsen innebär att möjligheten enligt 9 kap. 22 a § ABL att vid domstol begära att revisorn ska entledigas gäller för alla tjänstepensions- aktiebolag oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte.

8 §

Paragrafen är en upplysningsbestämmelse som är utformad efter förebild av 11 kap. 13 c § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Paragrafen upplyser om att det även i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 av den 16 april 2014 om särskilda krav

avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upp- Prop. 2018/19:158 hävande av kommissionens beslut 2005/909/EG (revisorsförordningen)

finns revisionsbestämmelser som gäller för tjänstepensionsaktiebolag. Ett tjänstepensionsaktiebolag är ett företag av allmänt intresse enligt 2 § 9 e revisorslagen (2001:883). Till skillnad från det som gäller för bolag som omfattas av motsvarande upplysningsbestämmelse i aktiebolagslagen ska revisorsförordningen tillämpas på alla tjänstepensionsaktiebolag, oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte.

9 §

I paragrafen finns föreskrifter om överlåtande bolag vid fusion. Paragrafen är utformad efter förebild av 11 kap. 31 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Paragrafen slår fast i vilka fall ett tjänstepensionsaktiebolag får vara överlåtande bolag vid fusion, nämligen bara sådana som innebär över- låtande inom samma juridiska organisationsform.

10 §

I paragrafen anges vilka bestämmelser som ska gälla för fusion. Paragrafen motsvarar 11 kap. 32 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

11 §

Paragrafen reglerar förfarandet för ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Paragrafen motsvarar i sak 11 kap. 33 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

12 §

Paragrafen reglerar vad som ska prövas vid en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Paragrafen motsvarar 11 kap. 34 § FRL. Över- vägandena finns i avsnitt 12.1.

Finansinspektionen ska enligt paragrafen pröva om försäkringstagare, försäkrade och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet. Med andra borgenärer avses bl.a. andra än försäkringstagare och försäkrade som är ersättningsberättigade på grund av försäkringar hos något av de fusionerande bolagen.

13 §

I paragrafen finns bestämmelser om när en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska avslås. Paragrafen motsvarar 11 kap. 35 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

14 §

Paragrafen reglerar registrering av fusionen. Paragrafen motsvarar 11 kap. 36 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

741

Prop. 2018/19:158 15 §

I paragrafen regleras absorption av ett helägt dotterbolag. Paragrafen motsvarar i sak 11 kap. 37 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

16 §

Paragrafen reglerar tvångslikvidation av tjänstepensionsaktiebolag. Para- grafen motsvarar huvudsakligen innebörden av 11 kap. 45 § FRL. Över- vägandena finns i avsnitt 12.1.

Iförsta stycket anges ytterligare likvidationsgrunder för tjänstepensions- aktiebolag utöver dem som följer av aktiebolagslagen. Genom att kravet

på likvidation inte gäller om ett företag efter att tillståndet återkallats i stället har fått tillstånd att driva försäkringsrörelse eller annan finansiell rörelse säkerställs bl.a. att tvångslikvidation undviks vid omvandling av företag enligt 2 kap. 5 §.

Andra stycket reglerar vilka som får väcka en fråga om tvångslikvidation genom ansökan eller anmälan.

Tredje stycket föreskriver att beslut om likvidation på grund av att till- ståndet har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett annat tillstånd ska fattas senast dagen efter att ärendet kom in och gäller omedelbart. Av bestämmelsen följer också att det inte krävs förelägganden och kun- göranden enligt 25 kap. 24 § ABL i sådana ärenden.

17 §

I paragrafen finns bestämmelser om kontrollbalansräkningens innehåll. Paragrafen motsvarar i sak 11 kap. 48 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Enligt första stycket ska vissa uppgifter lämnas utöver vad som följer av 25 kap. 14 § ABL.

Iandra stycket finns en uppräkning av vilka värdehandlingar som får tas upp till högre värde än vad som följer av lagen om årsredovisning i för- säkringsföretag.

Itredje stycket anges ytterligare värdehandlingar som får tas upp över det verkliga värdet.

18 §

I paragrafen regleras vissa hinder för beslut om att en likvidation ska upp- höra. Paragrafen motsvarar i sak 11 kap. 49 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

19 §

Paragrafen reglerar tjänstepensionsaktiebolags företagsnamn. Paragrafen är utformad efter förebild av 11 kap. 50 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

742

20 §	Prop. 2018/19:158
I paragrafen finns bestämmelser om innebörden av vissa hänvisningar.
Paragrafen är utformad efter förebild av 12 kap. 3 § FRL. Övervägandena
finns i avsnitt 12.2.
21 §
Paragrafen reglerar vilka bestämmelser i försäkringsrörelselagen som är
tillämpliga på ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Övervägandena finns i
avsnitt 12.2.

Iförsta stycket räknas de paragrafer i försäkringsrörelselagen upp som ska tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag.

Iandra stycket regleras att vissa ord i de paragrafer som det hänvisas till ska ha en annan innebörd när de tillämpas på ömsesidiga tjänstepensions- bolag.

22 §

I paragrafen finns bestämmelser om ansvar för ett ömsesidigt tjänstepen- sionsbolags förpliktelser. Paragrafen motsvarar delvis 12 kap. 2 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

Enligt första stycket har delägarna som huvudregel inte något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser.

Enligt andra stycket får det i bolagsordningen föreskrivas om personligt ansvar genom uttaxering. Med uttaxering avses enligt paragrafen att delägare ska vara skyldiga att göra kapitaltillskott till bolaget för att täcka skulder, avsättningar eller förluster som bolaget inte kan täcka med egna medel. Uttaxering får bara avse delägare som i egenskap av arbetsgivare är försäkringstagare enligt ett tjänstepensionsförsäkringsavtal. En anställd, annan framtida eller nuvarande pensionär som är försäkrad kan alltså inte åläggas skyldighet att göra kapitaltillskott även om denne är delägare i bolaget.

23 §

Paragrafen innehåller ett bemyndigande att meddela föreskrifter om tillämplighet av koncernbestämmelser. Paragrafen är utformad efter före- bild av 12 kap. 5 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

24 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om återbetalning av garantikapital. Paragrafen motsvarar 12 kap. 10 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

25 §

Paragrafen reglerar bolagsordningens innehåll. Paragrafen är utformad efter förebild av 12 kap. 11 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

743

Prop. 2018/19:158 26 §

744

I paragrafen regleras vilka bestämmelser om företagets ledning som är tillämpliga på ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Paragrafen motsvarar 12 kap. 24 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

27 §

I paragrafen behandlas krav på att ha ett revisionsutskott. Paragrafen är utformad efter förebild av 12 kap. 25 a § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

I 7 kap. 47 § lagen om ekonomiska föreningar regleras i vilka föreningar styrelsen ska ha ett revisionsutskott, nämligen de som har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad. Av denna paragraf följer att alla ömsesidiga tjänstepensionsbolag ska ha ett revisionsutskott oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte.

28 §

I paragrafen regleras tillämpliga bestämmelser om bolagsstämma. Para- grafen motsvarar 12 kap. 32 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

29 §

Paragrafen reglerar kungörande av beslut om uttaxering. Paragrafen mot- svarar 12 kap. 41 § andra stycket FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

30 §

Paragrafen anger tillämpliga bestämmelser om revision och särskild granskning. Paragrafen motsvarar 12 kap. 42 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

31 §

Paragrafen reglerar uppdragstiden för en revisor. Paragrafen är utformad efter förebild av 12 kap. 43 a § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

Paragrafen innebär att 8 kap. 54 § lagen om ekonomiska föreningar, som föreskriver att ett uppdrag som revisor får gälla högst sju år i följd i fråga om ekonomiska föreningar som har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad, gäller för alla ömsesidiga tjänstepensionsbolag oav- sett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte. Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag har dock inte möjlighet att förlänga revisionsuppdraget.

32 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om revisionsberättelsen. Paragrafen är utformad efter förebild av 12 kap. 43 b § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

Paragrafen innebär att 8 kap. 56–59 §§ lagen om ekonomiska föreningar om revisionsberättelsen för ekonomiska föreningar som har värdepapper

upptagna till handel på en reglerad marknad, gäller för alla ömsesidiga Prop. 2018/19:158 tjänstepensionsbolag oavsett om de har värdepapper upptagna till handel

på en reglerad marknad eller inte.

33 §

I paragrafen finns bestämmelser om koncernrevision. Paragrafen är utfor- mad efter förebild av 12 kap. 43 c § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

Av paragrafen följer att 8 kap. 60 § lagen om ekonomiska föreningar om koncernrevision avseende en ekonomisk förening vars överlåtbara värde- papper är upptagna till handel på en reglerad marknad gäller för alla ömsesidiga tjänstepensionsbolag oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte.

34 §

Paragrafen reglerar en domstols entledigande av revisorn. Paragrafen är utformad efter förebild av 12 kap. 43 d § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

Av paragrafen följer att 8 kap. 55 § lagen om ekonomiska föreningar om entledigande av en revisor i en ekonomisk förening vars överlåtbara värde- papper är upptagna till handel på en reglerad marknad gäller för alla ömse- sidiga tjänstepensionsbolag oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte.

35 §

Paragrafen är en upplysningsbestämmelse. Paragrafen är utformad efter förebild av 12 kap. 43 e § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

Paragrafen upplyser om att det även i EU:s revisorsförordning finns revisionsbestämmelser som gäller för ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Ömsesidiga tjänstepensionsbolag är företag av allmänt intresse enligt 2 § 9 e revisorslagen. Till skillnad från det som gäller för ekonomiska föreningar som omfattas av motsvarande upplysningsbestämmelse i lagen om ekonomiska föreningar ska revisorsförordningen tillämpas på alla ömsesidiga tjänstepensionsbolag, oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte.

36 §

Paragrafen reglerar frivillig likvidation i ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Paragrafen motsvarar i sak 12 kap. 73 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

37 §

I paragrafen regleras tvångslikvidation av ömsesidiga tjänstepensions- bolag. Paragrafen motsvarar i huvudsak innehållet i 12 kap. 74 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2. Paragrafen har utformats efter syn- punkter från Lagrådet.

745

Prop. 2018/19:158 Första stycket föreskriver att bestämmelsen om allmän domstols beslut om likvidation i 17 kap. 16 § första stycket 1 lagen om ekonomiska föreningar ska gälla också för ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Det inne- bär att allmän domstol ska besluta att ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska gå i likvidation, om bolaget enligt bolagsordningen är skyldigt att gå i likvidation. Det anges vidare i vilka fall Bolagsverket ska besluta om likvidation. Undantaget från tvångslikvidation när ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag visserligen har återkallats men bolaget i stället har fått tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen säkerställer att ett bolag som omvandlas från tjänstepensionsföretag till försäkringsföretag inte tvångslikvideras när tillståndet enligt denna lag återkallas.

Iandra stycket regleras vilka som kan väcka frågan om likvidation genom anmälan eller ansökan och Bolagsverkets handläggning av ärenden om likvidation när ett tillstånd har återkallats.

Itredje stycket finns bestämmelser om likvidationsbeslut.

Fjärde stycket innehåller en upplysning om att det i 18 kap. 13 och 14 §§ lagen om ekonomiska föreningar finns bestämmelser om allmän domstols beslut om likvidation vid konkurs. Att de bestämmelserna gäller för ömsesidiga tjänstepensionsbolag följer av 10 kap. 21 § första stycket. I 18 kap. 13 § lagen om ekonomiska föreningar föreskrivs bl.a. att om en konkurs har avslutats utan överskott ska allmän domstol efter ansökan av den som berörs besluta om likvidation, om det visar sig att föreningen har tillgångar som inte omfattas av konkursen, om talan väcks mot föreningen, eller om det av något annat skäl uppkommer behov av en likvidations- åtgärd. Av 18 kap. 14 § följer att allmän domstol i samband med att en konkurs avslutas ska besluta att bolaget ska gå i likvidation, om konkursen avslutas med överskott eller läggs ner efter en frivillig uppgörelse, eller om egendomen i konkursboet återställs till bolaget till följd av att ett ackord har fastställts.

38 §

Paragrafen reglerar tillämpliga bestämmelser för genomförande av likvidation och motsvarar i sak 12 kap. 75 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

39 §

I paragrafen regleras överlåtande bolag vid fusion. Paragrafen motsvarar 12 kap. 80 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

40 §

Paragrafen reglerar tillämpliga bestämmelser vid fusion. Paragrafen mot- svarar 12 kap. 81 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

	41 §
	Paragrafen, som reglerar förfarandet vid ansökan om tillstånd att verkställa
	en fusionsplan, motsvarar 12 kap. 82 § FRL. Övervägandena finns i
746	avsnitt 12.2.
746

42 §

I paragrafen regleras prövning av vissa frågor i en ansökan om att verk- ställa en fusionsplan. Paragrafen motsvarar 12 kap. 83 § FRL. Övervägan- dena finns i avsnitt 12.2. Se författningskommentaren till 12 § i fråga om andra borgenärer.

43 §

Paragrafen reglerar när en ansökan om tillstånd att verkställa en fusions- plan ska avslås, och motsvarar 12 kap. 84 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

44 §

Paragrafen reglerar registrering av fusion och motsvarar 12 kap. 85 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

45 §

Paragrafen reglerar absorption av helägt dotterbolag och motsvarar 12 kap. 86 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

46 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om ett ömsesidigt tjänstepensions- bolags företagsnamn. Paragrafen är utformad efter förebild av 12 kap. 88 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

47 §

Paragrafen reglerar vad som avses med en tjänstepensionsförening. Para- grafen är utformad efter förebild av 13 kap. 1 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

48 §

I paragrafen regleras tillämpning av allmänna bestämmelser för ekono- miska föreningar på tjänstepensionsföreningar. Paragrafen är utformad efter förebild av 13 kap. 2 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3. Se författningskommentaren till 1 § i fråga om andra meningen om hänvis- ningar i lagen om ekonomiska föreningar.

49 §

I paragrafen regleras vilka bestämmelser om försäkringsföreningar i försäkringsrörelselagen som är tillämpliga på tjänstepensionsföreningar. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

50 §

Paragrafen reglerar ansvar för en tjänstepensionsförenings förpliktelser. Paragrafen är utformad efter förebild av 13 kap. 4 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

Prop. 2018/19:158

747

Prop. 2018/19:158 Enligt paragrafen får det i en tjänstepensionsförenings stadgar före- skrivas om personligt ansvar genom uttaxering. Genom sådana föreskrifter kan en medlem som i egenskap av arbetsgivare är försäkringstagare vara skyldig att göra kapitaltillskott till föreningen för att täcka skulder, avsättningar eller förluster, dock bara om föreningen inte kan täcka dessa med egna tillgångar eller medel. Eftersom skyldigheten bara kan gälla medlemmar som i egenskap av arbetsgivare är försäkringstagare kan aldrig en nuvarande eller framtida pensionär åläggas skyldighet att göra kapital- tillskott till föreningen.

51 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om verksamhetskapital. Paragrafen motsvarar 13 kap. 5 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

52 §

Paragrafen reglerar en tjänstepensionsförenings stadgar. Paragrafen mot- svarar huvudsakligen 13 kap. 6 § FRL. Övervägandena finns i av- snitt 12.3.

53 §

I paragrafen finns bestämmelser om revisionsutskott. Paragrafen är ut- formad efter förebild av 13 kap. 9 a § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

I 7 kap. 47 § lagen om ekonomiska föreningar regleras i vilka föreningar styrelsen ska ha ett revisionsutskott, nämligen de som har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad. Av denna paragraf följer att alla tjänstepensionsföreningar ska ha ett revisionsutskott oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte.

54 §

Paragrafen reglerar en revisors uppdragstid. Paragrafen är utformad efter förebild av 13 kap. 18 a § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

Paragrafen innebär att 8 kap. 54 § lagen om ekonomiska föreningar, som föreskriver att ett uppdrag som revisor får gälla högst sju år i följd i fråga om ekonomiska föreningar som har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad, gäller för alla tjänstepensionsföreningar oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte. En tjänstepensionsförening har dock inte möjlighet att förlänga revisions- uppdraget.

55 §

I paragrafen finns bestämmelser om revisionsberättelsen. Paragrafen är ut- formad efter förebild av 13 kap. 18 b § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

Paragrafen innebär att 8 kap. 56–59 §§ lagen om ekonomiska föreningar om revisionsberättelsen för ekonomiska föreningar som har värdepapper

748

upptagna till handel på en reglerad marknad, gäller för alla tjänste- Prop. 2018/19:158 pensionsföreningar oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på

en reglerad marknad eller inte.

56 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om koncernrevision. Paragrafen är ut- formad efter förebild av 13 kap. 18 c § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

Av paragrafen följer att 8 kap. 60 § lagen om ekonomiska föreningar om koncernrevision avseende en ekonomisk förening vars överlåtbara värde- papper är upptagna till handel på en reglerad marknad gäller för alla tjänstepensionsföreningar oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte.

57 §

I paragrafen finns bestämmelser om domstols entledigande av en revisor. Paragrafen är utformad efter förebild av 13 kap. 18 d § FRL. Övervägan- dena finns i avsnitt 12.3.

Av paragrafen följer att 8 kap. 55 § lagen om ekonomiska föreningar om entledigande av en revisor i en ekonomisk förening vars överlåtbara värde- papper är upptagna till handel på en reglerad marknad gäller för alla tjänstepensionsföreningar oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte.

58 §

Paragrafen är en upplysningsbestämmelse som är utformad efter förebild av 13 kap. 18 e § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

I paragrafen finns en upplysning om att det finns revisionskrav som gäller tjänstepensionsföreningar i EU:s revisorsförordning. Tjänstepen- sionsföreningar är företag av allmänt intresse enligt 2 § 9 e revisorslagen (2001:883). Till skillnad från det som gäller för ekonomiska föreningar som omfattas av motsvarande upplysningsbestämmelse i lagen om ekonomiska föreningar ska revisorsförordningen tillämpas på alla tjänste- pensionsföreningar, oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte.

59 §

Paragrafen reglerar tvångslikvidation av tjänstepensionsföreningar. Para- grafen motsvarar i sak 13 kap. 27 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

Iförsta stycket anges vilka likvidationsgrunder som gäller för tjänste- pensionsföreningar utöver det som anges i lagen om ekonomiska föreningar. Undantag från tvångslikvidation när ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag har återkallats gäller om föreningen i stället har fått ett tillstånd att driva försäkrings- rörelse enligt försäkringsrörelselagen. Genom undantaget säkerställs att en förening som omvandlas från tjänstepensionsförening till försäkrings-

förening inte tvångslikvideras när tillståndet återkallas.	749

Prop. 2018/19:158 Andra stycket reglerar vilka som får väcka frågan om likvidation genom ansökan eller anmälan.

Itredje stycket föreskrivs särskilda regler för ärenden om likvidation på grund av ett återkallat tillstånd.

60 §

Paragrafen reglerar i vilka fall en tjänstepensionsförening får vara över- låtande förening vid en fusion. Paragrafen motsvarar 13 kap. 31 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

61 §

Paragrafen reglerar tillämpliga bestämmelser vid fusion. Paragrafen mot- svarar 13 kap. 32 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

62 §

Paragrafen reglerar ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Paragrafen motsvarar 13 kap. 33 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

63 §

Paragrafen reglerar vissa frågor som ska prövas vid en fusion. Paragrafen motsvarar 13 kap. 34 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

64 §

Paragrafen reglerar i vilka fall en ansökan om att verkställa en fusionsplan ska avslås. Paragrafen motsvarar 13 kap. 35 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

65 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om tjänstepensionsföreningars före- tagsnamn. Paragrafen är utformad efter förebild av 13 kap. 39 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

66 §

Paragrafen innehåller en straffbestämmelse. Paragrafen är utformad efter förebild av 13 kap. 40 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

	11 kap. Överlåtelse av försäkringsbestånd
	1 §
	I paragrafen regleras ett tjänstepensionsföretags rätt att överlåta försäk-
	ringsbestånd. Paragrafen genomför artikel 12.1 i andra tjänstepensions-
	direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.
	I första stycket anges till vilka företagstyper ett tjänstepensionsföretag
	får överlåta ett försäkringsbestånd. Enligt första stycket 1 får ett bestånd
750	överlåtas till ett annat tjänstepensionsföretag. Med tjänstepensionsföretag
750

avses enligt 1 kap. 3 § tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidigt tjänste- Prop. 2018/19:158 pensionsbolag och tjänstepensionsförening. Med försäkringsföretag enligt

första stycket 2 avses ett företag som har tillstånd att driva försäkrings- rörelse enligt försäkringsrörelselagen, vilket anges i 1 kap. 5 § 6. I första stycket 3 föreskrivs att ett bestånd får överlåtas till ett utländskt tjänste- pensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat i ett land inom EES. Överlåtelsen kan avse hela beståndet eller en del av det. Bestånd som över- låts från ett tjänstepensionsföretag kommer i de allra flesta fall omfatta tjänstepensionsförsäkringar, men en överlåtelse kan också mot bakgrund av punkt 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna under en över- gångsperiod avse andra försäkringsslag.

Enligt andra stycket får ett tjänstepensionsföretag överta ett bestånd av tjänstepensionsavtal från ett utländskt tjänstepensionsinstitut. Beståndet vid sådana överlåtelser benämns inte försäkringsbestånd eftersom det kan avse annat än försäkringsavtal enligt lagstiftningen i det överlåtande institutets hemland. För att det övertagande tjänstepensionsföretaget ska kunna förvalta beståndet efter att överlåtelsen har verkställts, måste det dock enligt 4 kap. 5 § vara att betrakta som verksamhet med tjänste- pensionsförsäkringar eller därmed sammanhängande verksamhet.

Itredje stycket finns en upplysning om att det finns bestämmelser om överlåtelser av försäkringsbestånd i andra lagar. I försäkringsrörelselagen regleras överlåtelser från försäkringsföretag och i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige finns bestämmelser om överlåtelser från utländska tjänstepen- sionsinstitut som driver verksamhet i Sverige till svenska tjänstepensions- företag.

2 §

Paragrafen reglerar krav på stämmans godkännande och handlingar som ska hållas tillgängliga för stämman. Paragrafen motsvarar 14 kap. 2 och 3 §§ FRL. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

Iförsta stycket anges att ett avtal om överlåtelse av försäkringsbestånd ska godkännas av stämman i det överlåtande företaget för att bli giltigt. Vad som krävs för ett giltigt stämmobeslut beror på vad som gäller i fråga om majoritetsbeslut för den aktuella företagsformen enligt lag eller bolags- ordning. Det anges också vilken information och vilka handlingar som ska hållas tillgängliga inför stämmans ställningstagande och sedan läggas fram på stämman.

Andra stycket föreskriver vilka ytterligare handlingar som ska hållas till- gängliga och läggas fram i de fall då årsredovisningen inte ska behandlas på samma stämma som frågan om godkännande av överlåtelsen.

Tredje stycket innehåller krav på att skicka handlingarna med post i vissa fall.

3 §

I paragrafen finns bestämmelser om registrering av ett stämmobeslut. Paragrafen motsvarar 14 kap. 4 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

751

Prop. 2018/19:158 Enligt första stycket ska det överlåtande företaget inom viss tid anmäla stämmans beslut om godkännande för registrering.

Iandra stycket anges att frågan om överlåtelse faller under vissa förut- sättningar.

4 §

Paragrafen innehåller krav på tillstånd för att verkställa ett överlåtelse- avtal. Paragrafen motsvarar 14 kap. 5 § FRL. Övervägandena finns i av- snitt 11.3.

5 §

I paragrafen regleras förfarandet för ansökan om tillstånd. Paragrafen mot- svarar 14 kap. 6 § FRL Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

Iförsta stycket föreskrivs vem som ska ge in en ansökan och inom vilken tid det ska ske.

Iandra stycket regleras vissa skyldigheter för Finansinspektionen och Bolagsverket under ansökningsförfarandet.

6 §

I paragrafen regleras förutsättningarna för tillstånd. Paragrafen är utform- ad efter förebild av 14 kap. 7 § första stycket FRL. Övervägandena finns i avsnitt 11.4.

Ett av kraven för tillstånd är att den behöriga myndigheten i värdlandet i förekommande fall samtycker eller inte har yttrat sig. Kravet syftar på de fall där överlåtelsen leder till sådan gränsöverskridande verksamhet som avses i 3 kap. 1 § andra stycket. Behörig myndighet definieras i 1 kap. 5 § 1. Med värdland avses samma sak som i 3 kap. 2 § andra stycket 2, dvs. det land vars social- och arbetsmarknadslagstiftning reglerar för- hållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som i egenskap

	av försäkringstagare eller försäkrad har rätt till ersättning.
	7 §
	I paragrafen finns bestämmelser om förelägganden om komplettering.
	Paragrafen är utformad efter förebild av 14 kap. 8 § FRL. Övervägandena
	finns i avsnitt 11.5.
	8 §
	I paragrafen finns bestämmelser om kungörande av ansökningar. Paragraf-
	en motsvarar 14 kap. 9 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.
	9 §
	Paragrafen innehåller bestämmelser om inhämtande av yttrande från be-
	hörig myndighet. Paragrafen är utformad efter förebild av 14 kap. 10 §
	FRL. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.
	Finansinspektionen ska enligt bestämmelsen i vissa fall ge en utländsk
	behörig myndighet tillfälle att yttra sig, nämligen när en överlåtelse leder
752	till gränsöverskridande verksamhet. Se författningskommentaren till 6 §.

Den utländska myndigheten är inte skyldig att svara enligt denna bestäm- Prop. 2018/19:158 melse men ska ges möjlighet att göra det. Finansinspektionen avgör hur

lång tid myndigheten ska ges för att komma in med ett yttrande, men tiden ska vara minst tre månader.

10 §

I paragrafen finns föreskrifter om registrering av tillståndsbeslut. Paragraf- en motsvarar 14 kap. 12 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 11.6.

Iförsta stycket regleras en skyldighet för det övertagande företaget att genast anmäla ett tillståndsbeslut för registrering, vilket normalt innebär samma dag som beslutet togs emot eller senast följande dag.

Enligt andra stycket ska Bolagsverket genast registrera beslutet om till- stånd, varvid ansvaret för beståndet övergår på det övertagande företaget.

11 §

I paragrafen finns bestämmelser om underrättelser från det övertagande företaget. Paragrafen motsvarar i huvudsak 14 kap. 13 § FRL. Övervägan- dena finns i avsnitt 11.6.

12 §

I paragrafen finns bestämmelser om kungörande vid gränsöverskridande verksamhet. Med värdland avses samma sak som i 3 kap. 2 § andra stycket 2. Paragrafen motsvarar 14 kap. 14 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 11.6.

13 §

I paragrafen regleras godkännanden av en överlåtelse till ett utländskt tjänstepensionsinstitut. Paragrafen genomför artikel 12.3 i andra tjänste- pensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.7

Iförsta stycket 1 anges att överlåtelsen ska godkännas av en majoritet av de försäkringstagare och försäkrade som är ersättningsberättigade enligt de försäkringsavtal som omfattas av överlåtelsen. En arbetsgivare som tecknar en tjänstepensionsförsäkring är visserligen normalt försäkrings- tagare i ett tjänstepensionsavtal, men inte en ersättningsberättigad försäk- ringstagare, och därför ingår inte arbetsgivare i denna kategori. God- kännandet kan som alternativ ges av företrädare för de berörda. Företräd- are kan exempelvis vara en arbetstagarorganisation eller en annan organi- sation som företräder en viss grupp av ersättningsberättigade. Överlåtelsen måste enligt första stycket 2 också godkännas av det uppdragsgivande företaget. Med uppdragsgivande företag avses i svensk rätt enligt 1 kap. 5 § 11 den som i egenskap av arbetsgivare betalar försäkringspremier till tjänstepensionsföretaget.

Iandra stycket finns föreskrifter om information som ska lämnas till dem vars godkännande krävs.

753

Prop. 2018/19:158

754

14 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om att en överlåtelse till ett utländskt institut ska godkännas av behörig myndighet. Paragrafen genomför artikel

12.1och 12.4 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.7.

15 §

I paragrafen regleras Finansinspektionens bedömning av en överlåtelse. Paragrafen genomför artikel 12.1, 12.2, 12.8 och 12.9 och delvis artikel

12.4i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.7. I första stycket anges vad Finansinspektionen ska bedöma i fråga om en

överlåtelse, vilket motsvarar artikel 12.2 och 12.8 i andra tjänstepensions- direktivet. Enligt första stycket 1 ska Finansinspektionen bedöma om den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersätt- ningsberättigade försämras. Däri ingår att bedöma dels om försäkrings- tagarnas, de försäkrades och andra ersättningsberättigades individuella rät- tigheter försämras på grund av överlåtelsen, dels hur intressena för dem som är kvar hos det överlåtande företaget påverkas vid en partiell över- låtelse och om kostnaderna för överlåtelsen kommer att belasta dem.

Iförsta stycket 2 anges att Finansinspektionen ska bedöma om det över- låtande företaget har den kapitalbas som krävs med beaktande av det för- säkringsbestånd som ska överlåtas. Detta innebär att Finansinspektionen ska bedöma om det överlåtande företaget har tillräckliga tillgångar i för- hållande till skulder och avsättningar med beaktande av det försäkrings- bestånd som ska överlåtas. Om inspektionens bedömning är att överlåtel- sen kan godkännas innebär det inte att överlåtelseavtalet genast får verk- ställas. Inspektionens godkännande utgör ett förhandsgodkännande som ska beaktas av den utländska behöriga myndighet som prövar överlåtelsen.

I andra stycket anges den tid Finansinspektionen har för att lämna sin bedömning till den utländska myndigheten.

16 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om att Finansinspektionen ska lämna information till den utländska myndigheten. Paragrafen genomför delvis artikel 12.11 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.7.

De regler som Finansinspektionen ska informera om är den social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet som är tillämplig på det överlåtna försäkringsbeståndet och de bestämmelser om informa- tion som gäller gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepension. Informationen ska lämnas oavsett om det är svensk eller annan lagstiftning som är tillämplig. Normalt bör uppgifter om tillämplig lagstiftning finnas hos den berörda arbetsgivaren.

17 §

I paragrafen finns bestämmelser om när ansvaret för ett överlåtet försäk- ringsbestånd går över från det överlåtande till det övertagande företaget.

Paragrafen genomför artikel 12.12 i andra tjänstepensionsdirektivet. Över- Prop. 2018/19:158 vägandena finns i avsnitt 11.7.

Att ansvaret övergår innebär att avtalet verkställs och det övertagande tjänstepensionsinstitutet börjar förvalta beståndet. Därmed flyttas det civilrättsliga ansvaret för de försäkringsavtal som ingår i överlåtelsen.

18 §

I paragrafen finns bestämmelser om tillstånd till överlåtelse från ett utländskt tjänstepensionsinstitut till ett svenskt tjänstepensionsföretag. Paragrafen genomför delvis artikel 12.4 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.

Paragrafen reglerar bara överlåtelser från institut som inte driver verk- samhet i Sverige. Överlåtelser från utländska institut som driver verksam- het i Sverige regleras i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänste- pensionsinstituts verksamhet i Sverige.

Med bestånd av tjänstepensionsavtal avses de avtal om förvaltning av medel för tillhandahållande av pensionsförmåner som ingår i det utländska institutets verksamhet (se definitioner i artikel 6 i andra tjänstepensions- direktivet). Till skillnad från bestånd som överlåts från svenska tjänste- pensionsföretag behöver avtalen som ingår i beståndet inte anses vara försäkringar enligt lagstiftningen i det överlåtande institutets hemland. För att ett svenskt tjänstepensionsföretag ska kunna förvalta beståndet krävs dock att företagets verksamhet efter överlåtelsen är att betrakta som försäkringsrörelse med avseende på tjänstepensionsförsäkringar enligt svensk rätt.

19 §

I paragrafen finns bestämmelser om ansökan om tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal. Paragrafen genomför delvis artikel 12.4 och artikel 12.5 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.

Iförsta stycket föreskrivs att en ansökan ska göras av det övertagande företaget, dvs. det svenska tjänstepensionsföretaget, och ges in till Finans- inspektionen.

Ansökan ska enligt andra stycket 1 innehålla det skriftliga överlåtelse- avtalet. I avtalet framgår villkoren för överlåtelsen. I andra stycket 2 före- skrivs att ansökan ska innehålla uppgifter om avtalsparternas namn, hemvist och det land inom EES där respektive part är registrerad eller auktoriserad. Med hemvist avses ett företags huvudsakliga förvaltningsort. I andra stycket 3 anges att ansökan även ska innehålla en beskrivning av det bestånd som ska övertas och det huvudsakliga innehållet i de överens- kommelser som ligger till grund för avtalen. Se författningskommentar till 3 kap. 2 § andra stycket 3 i fråga om det huvudsakliga innehållet. Enligt andra stycket 4 ska ansökan innehålla uppgifter om namn och hemvist för arbetsgivare eller egenföretagare, vilket motsvarar det uppdragsgivande företaget enligt definitionen i artikel 6.3 i andra tjänstepensionsdirektivet. Det kan således vara fråga om ett företag eller annat organ som består av en eller flera juridiska eller fysiska personer, och det kan vara en kombina- tion av arbetsgivare och egenföretagare. Vilka som omfattas beror på hur

755

Prop. 2018/19:158 det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemland har genomfört direk- tivet, och kan således skilja sig från den svenska definitionen av uppdrags- givande företag i 1 kap. 5 § 11. Hemvist avser även i denna punkt före- tagets huvudsakliga förvaltningsort.

Iandra stycket 5 finns krav på dokumentation av godkännanden från arbetsgivaren eller egenföretagaren och en majoritet av de personer som har eller kommer att ha rätt till pensionsförmåner enligt tjänstepen- sionsavtalen eller den överenskommelse som ligger till grund för dem, eller en majoritet av företrädare för dessa personer. Ett godkännande från uppräknade personer eller organisationer behöver inte ha samma form som ett godkännande enligt 14 § vid en överlåtelse från ett svenskt företag utan ska följa regleringen av sådana godkännanden i det överlåtande tjänste- pensionsinstitutets hemland. En ansökan ska också enligt andra stycket 6 innehålla uppgifter om vilket land som är värdland i fråga om tjänste- pensionsavtalen. Med värdland avses samma sak som i 3 kap. 2 § andra stycket 2, dvs. det land vars social- och arbetsmarknadslagstiftning är tillämplig på de tjänstepensionsavtal som ingår i överlåtelsen.

20 §

I paragrafen finns bestämmelser om översändande av en ansökan till be- hörig myndighet i det överlåtande institutets hemland. Paragrafen genom- för artikel 12.6 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.

21 §

I paragrafen regleras förutsättningarna för tillstånd att verkställa ett avtal. Paragrafen genomför artikel 12.2 och 12.7 i andra tjänstepensions- direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.

I bedömningen av om de rättigheter som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade hos det övertagande före- taget före och efter överlåtelsen är tillräckligt skyddade ingår bl.a. att säkerställa att kostnaderna för överlåtelsen inte belastar försäkringstagare och ersättningsberättigade som redan finns hos det övertagande företaget. En bedömning av om det övertagande företaget har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats omfattar ställningstagande till om företagets finansiella ställning är förenlig med den föreslagna överlåtelsen, om företagets tekniska avsättningar är fullt skuldtäckta vid överlåtelsen och om tillgångarna som ska överlåtas är tillräckliga enligt svensk rätt för att täcka de skulder och avsättningar som ingår i överlåtelsen.

Med den som deltar i ledningen av det övertagande företaget avses samma personkrets som i 3 kap. 3 § 3. Se författningskommentaren till den bestämmelsen.

22 §

I paragrafen finns bestämmelser om förelägganden om kompletteringar. Bestämmelsen motsvarar 7 § som gäller nationella överlåtelser. Överväg- andena finns i avsnitt 11.8.

756

23 §

I paragrafen föreskrivs frister för beslut och underrättelser. Paragrafen genomför artikel 12.4 och 12.11 i andra tjänstepensionsdirektivet. Över- vägandena finns i avsnitt 11.8.

Med regler för verksamheten avses den social- och arbetsmarknadslag- stiftning på tjänstepensionsområdet som är tillämplig på det överlåtna beståndet av tjänstepensionsavtal, och de bestämmelser om information som gäller gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett sådant avtal.

24 §

I paragrafen finns bestämmelser om registrering av tillståndsbeslutet och ansvar för ett överlåtet bestånd. Se författningskommentaren till 10 §

ifråga om vad som avses med kravet på att det ska ske genast. Övervägan- dena finns i avsnitt 11.8.

25 §

Paragrafen reglerar medling av Europeiska försäkrings- och tjänstepen- sionsmyndigheten (Eiopa). Paragrafen genomför artikel 12.13 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.9.

Den medling som avses är sådan som regleras i artikel 31 andra stycket c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG. Det handlar om icke-bindande medling som genomförs av Eiopa för att främja samordnade reaktioner från unionen.

26 §

I paragrafen finns bestämmelser om överlåtelser vid likvidation eller konkurs. Paragrafen är utformad efter förebild av 14 kap. 16 § FRL. Över- vägandena finns i avsnitt 11.10.

När det gäller en överlåtelse till ett utländskt tjänstepensionsinstitut är det myndigheten i det övertagande institutets hemland som ska godkänna överlåtelsen, vilket innebär att en ansökan om godkännande av överlåtels- en kan komma att avslås om den myndigheten anser att likvidationen eller konkursen utgör hinder för överlåtelsen.

27 §

Paragrafen reglerar förutsättningarna för en överlåtelse vid likvidation eller konkurs. Paragrafen är utformad efter förebild av 14 kap. 17 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 11.10.

28 §

I paragrafen regleras talan i konkurs om återgång av överlåtelseavtal. Para- grafen är utformad efter förebild av 14 kap. 15 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 11.10.

Prop. 2018/19:158

757

Prop. 2018/19:158

758

12 kap. Lämplighetsprövning av ägare i tjänstepensionsaktiebolag

1 §

Paragrafen anger vilka bestämmelser i 15 kap. FRL som gäller för tjänste- pensionsföretag. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.

Enligt första stycket gäller följande bestämmelser i 15 kap. FRL gäller för tjänstepensionsföretag: 1–3, 7, 8 och 10 §§ (förvärvstillstånd), 11– 13 §§ (anmälningsskyldighet) och 15–18 §§ (Finansinspektionens ingripanden). I 1 kap. 8 och 9 §§ finns definitioner av begreppen nära förbindelser och kvalificerat innehav som har betydelse för tillämpningen av de aktuella bestämmelserna.

Iandra stycket anges hur hänvisningarna i 15 kap. 15, 17 och 18 §§ FRL ska förstås när de tillämpas på tjänstepensionsföretag enligt första stycket.

Hänvisningarna där ska avse 5 §, som för tjänstepensionsföretag gäller i stället för 15 kap. 14 § FRL.

2 §

I paragrafen anges förutsättningarna för att få tillstånd till förvärv av aktier i ett tjänstepensionsaktiebolag. Bestämmelsen är utformad efter förebild av 15 kap. 4 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.

3 §

I paragrafen anges de omständigheter som ska beaktas vid tillstånds- prövningen enligt 2 §. Bestämmelsen är utformad efter förebild av 15 kap. 5 § FRL. Någon motsvarighet till 15 kap. 5 § 4 FRL finns dock inte, efter- som tjänstepensionsföretagen inte omfattas av penningtvättsregler. Över- vägandena finns i avsnitt 15.1.

4 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillstånd till förvärv om den till- tänkte förvärvaren är ett försäkringsholdingföretag, ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om ett eller flera av dess dotterföretag som är tjänstepensionsföretag i stället var försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. Paragrafen motsvarar i huvudsak 15 kap. 6 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.

Om en tilltänkt förvärvare är ett sådant företag som anges i paragrafen ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende enligt 3 § särskilt beaktas om den som ingår i ledningen för holdingföretaget har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift.

5 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om när Finansinspektionen får besluta om röstförbud vid bolagsstämma i tjänstepensionsaktiebolag. Paragrafen motsvarar i huvudsak 15 kap. 14 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.

Iförsta stycket anges i vilka fall Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier inte får företräda fler aktier än

som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat. Vad som utgör ett Prop. 2018/19:158 kvalificerat innehav anges i 1 kap. 9 §.

Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier inte har ansökt om till- stånd till ytterligare förvärv, får Finansinspektionen enligt andra stycket besluta att ägaren inte får företräda aktierna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Itredje stycket anges att om någon i strid med ett beslut av Finans- inspektionen i fråga om tillstånd enligt 15 kap. 1 eller 2 § FRL har ett kvalificerat innehav, får innehavaren inte företräda aktierna till den del innehavet står i strid med beslutet.

6 §

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela före- skrifter om Finansinspektionens handläggning av tillståndsärenden. Para- grafen är utformad efter förebild av 15 kap. 19 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.

13 kap. Offentliggöranden

1 §

Paragrafen behandlar skyldigheten för ett tjänstepensionsföretag att redo- göra för inslag i sin aktieinvesteringsstrategi. Paragrafen genomför delvis nya artikel 3h.1 i direktivet om aktieägares rättigheter. Paragrafen mot- svarar 16 kap. 8 a § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.11.

Iförsta stycket anges att paragrafen riktar sig till tjänstepensionsföretag som investerar i aktier som har getts ut av bolag inom EES och som är upptagna till handel på en reglerad marknad. Begreppet reglerad marknad definieras i 1 kap. 5 § 10 och med det avses, något förenklat, ett multi- lateralt system inom EES som möjliggör handel med finansiella instru- ment, t.ex. aktier, i enlighet med särskilda regler. Redogörelsen behöver således endast ta sikte på aktier som har getts ut av bolag inom EES och som är upptagna till handel på en reglerad marknad, dvs. inom EES. Tjänstepensionsföretaget är skyldigt att redogöra för hur de viktigaste inslagen i aktieinvesteringsstrategin stämmer överens med profilen och löptiden för tjänstepensionsföretagets åtaganden och hur inslagen bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt. Företaget är inte skyldigt att lämna en sådan redogörelse för aktier som handlas på andra marknadsplatser eller för andra typer av värdepapper än aktier.

Redogörelsen ska förklara hur aktieinvesteringsstrategin stämmer över- ens med profilen och löptiden för tjänstepensionsföretagets åtaganden och ska bidra till att utveckla mer långsiktiga investeringsstrategier. Redo- görelsen ska endast omfatta de viktigaste inslagen i investeringsstrategin, och ska således inte vara heltäckande. Vidare tar informationsskyldigheten inte sikte på varje enskild investering, utan de aktuella investeringarna som helhet, dvs. aktier i bolag inom EES som handlas på reglerade marknader. Avsikten är att redovisningen ska vara översiktlig och även i övrigt utfor- mas med beaktande av att informationen i första hand riktar sig till privat- personer.

Enligt andra stycket omfattar skyldigheten inte tillgångar som motsvarar

avsättningar för villkorad återbäring och för fondförsäkringsåtaganden där	759

Prop. 2018/19:158

760

försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken enligt 5 kap. 1 § andra stycket 4 och 5. Det innebär att det inte finns någon skyldighet att behandla exempelvis fond- eller depå- försäkringar i redogörelsen.

Av 3 § följer att redogörelsen ska offentliggöras och uppdateras varje år.

2 §

Paragrafen behandlar skyldigheten för ett tjänstepensionsföretag att redo- göra för inslag i sina överenskommelser med kapitalförvaltare. Paragrafen genomför delvis nya artikel 3h.2 i direktivet om aktieägares rättigheter. Paragrafen motsvarar 16 kap. 8 b § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.11.

Paragrafen riktar sig, enligt första stycket, till tjänstepensionsföretag som investerar i aktier som har getts ut av bolag inom EES och som är upptagna till handel på en reglerad marknad (se författningskommentaren till 1 §). Paragrafen tar sikte på investeringar som görs av kapitalförvaltare i enlighet med en överenskommelse med tjänstepensionsföretaget. Med kapitalförvaltare avses sådana kapitalförvaltare som definieras i nya artikel 2 f i direktivet. Den definitionen omfattar, något förenklat, värde- pappersbolag, utländska värdepappersföretag, AIF-förvaltare, fondbolag och utländska förvaltningsbolag. Både överenskommelser om diskretionär förvaltning och fondförvaltning omfattas av paragrafen.

Ett tjänstepensionsföretag som ingår en överenskommelse med en kapi- talförvaltare om förvaltning av aktier som har getts ut av bolag inom EES och som är upptagna till handel på en reglerad marknad, ska således redo- göra för vissa inslag i överenskommelsen. Redogörelsen ska säkerställa att ett tjänstepensionsföretags aktieinvesteringsstrategi tillämpas även i de fall där en större eller mindre del av investeringsbesluten fattas av en kapital- förvaltare.

Enligt första stycket 1 ska tjänstepensionsföretaget lämna information om hur överenskommelsen främjar att investeringsstrategin och investe- ringsbesluten stämmer överens med profilen och löptiden för företagets åtaganden (”ansvarsförbindelser” i direktivet om aktieägares rättigheter). Avsikten är att säkerställa att tjänstepensionsföretagets åtaganden beaktas även när en kapitalförvaltare ansvarar för förvaltningen.

Tjänstepensionsföretaget ska, enligt första stycket 2, lämna information om hur överenskommelsen främjar investeringsbeslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och förklara hur överenskommelsen främjar ett engagemang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medel- lång till lång sikt. Informationen ska ge tjänstepensionsföretaget incita- ment till mer långsiktiga engagemang i portföljbolagen.

Enligt första stycket 3 ska tjänstepensionsföretaget redogöra för hur metoden för utvärdering av kapitalförvaltarens prestationer, inbegripet längden av den tidsperiod som läggs till grund för utvärderingen, samt ersättningen för kapitalförvaltningstjänsterna stämmer överens med profilen och löptiden för företagets åtaganden samt beaktar det långsiktiga resultatet i absoluta tal. Enligt första stycket 4 ska information lämnas om hur tjänstepensionsföretaget bevakar dels kapitalförvaltarens kostnader för portföljens omsättning, dels portföljens avsedda omsättningshastighet

eller gränser för omsättningshastigheten. Det handlar således om informa- Prop. 2018/19:158 tion om hur kapitalförvaltarens prestation utvärderas och ersätts och hur

portföljen övervakas. Enligt första stycket 5 ska information lämnas om överenskommelsens varaktighet.

Informationsskyldigheten tar inte sikte på varje enskild investering utan på de aktuella investeringarna som helhet, dvs. aktier i bolag inom EES som handlas på reglerade marknader. Avsikten är att redovisningen ska vara översiktlig och även i övrigt utformas med beaktande av att informa- tionen i första hand riktar sig till tjänstepensionsföretagets kunder, som ofta är privatpersoner.

Om överenskommelsen saknar en eller flera av de delar som redo- görelsen ska omfatta, ska tjänstepensionsföretaget, enligt andra stycket, ange skälen för det. Med det avses det som i direktivet om aktieägares rättigheter benämns en tydlig och motiverad förklaring. Skälen ska vara så tydliga och utförliga att det förklaras varför ett inslag har uteslutits.

Redogörelsen ska enligt 3 § offentliggöras och uppdateras varje år.

3 §

Paragrafen behandlar skyldigheten för ett tjänstepensionsföretag att offentliggöra viss information. Paragrafen genomför delvis nya artikel 3h.3 i direktivet om aktieägares rättigheter. Paragrafen motsvarar 16 kap. 8 c § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.11.

Enligt första stycket ska ett tjänstepensionsföretag hålla den information som avses i 1 och 2 §§ tillgänglig på sin webbplats. Tjänstepensions- företaget får inte ta ut några avgifter för tillhandahållandet av informa- tionen. Den information som avses är vissa inslag i aktieinvesterings- strategin (1 §) och vissa inslag i överenskommelser med kapitalförvaltare (2 §). De tjänstepensionsföretag som inte har en egen webbplats ska publi- cera informationen på en webbplats som enkelt kan nås. Med det avses bl.a. att valet av webbplats ter sig naturligt från intressenternas perspektiv.

Enligt andra stycket ska tjänstepensionsföretaget uppdatera informa- tionen varje år. Tjänstepensionsföretaget får dock avstå från att göra en uppdatering om det inte har skett någon väsentlig förändring. Så kan exempelvis vara fallet om det enbart har skett mindre justeringar i den överenskommelse som träffats med en kapitalförvaltare.

14 kap. Tillsyn

1 §

I paragrafen anges att bestämmelserna i 17 kap. FRL om underrättelse från ett försäkringsföretag om påbörjad verksamhet (4 §), om förordnande av aktuarie (10 §), om förordnande av revisor (11 §), om sammankallande av styrelsen eller stämma (13 §), om Finansinspektionens befogenheter vid ett försäkringsföretags likvidation (15 §) och om rapport angående de försäkringstekniska avsättningarna (17 §) gäller vid tillsynen över tjänste- pensionsföretag. När de nu aktuella bestämmelserna i försäkringsrörelse- lagen tillämpas på tjänstepensionsföretag gäller enligt andra stycket att det som anges i försäkringsrörelselagen om försäkringsföretag ska avse tjänstepensionsföretag. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.1.

761

Prop. 2018/19:158

762

2 §

I paragrafen finns bestämmelser om registrering av tjänstepensionsföretag. Paragrafen motsvarar 17 kap. 1 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.1.

Iförsta stycket anges att Bolagsverket är registreringsmyndighet för tjänstepensionsföretag.

Enligt andra stycket ska uppgifter om tjänstepensionsföretag registreras i det försäkringsregister som Bolagsverket ska föra enligt 17 kap. 1 § FRL.

3 §

I paragrafen finns grundläggande bestämmelser om tillsynen över tjänste- pensionsföretag. Paragrafen genomför artiklarna 19.2, 46, 47.1, 47.2, 47.4 och 48.1 samt delvis artiklarna 45.1 och 47.3 i andra tjänstepensions- direktivet. Paragrafen motsvarar i huvudsak 17 kap. 2 § FRL. Övervägan- dena finns i avsnitt 13.1.1.

Första stycket innebär att Finansinspektionen är den svenska myndighet som är behörig myndighet enligt artikel 6.8 i andra tjänstepensionsdirek- tivet.

Iandra stycket anges vad Finansinspektionens tillsyn ska omfatta. Till- synen ska omfatta att tjänstepensionsföretaget bedriver sin verksamhet i enlighet med lagar och andra författningar som reglerar företagets verk- samhet (punkterna 1 och 2), företagets bolagsordning eller stadgar (punkt 3) och upprättade styrdokument som har sin grund i författningar som reglerar företagets verksamhet (punkt 4). Punkt 4 avser bl.a. de styr- dokument som anges i 9 kap. 4 §.

Enligt tredje stycket ingår det i Finansinspektionens uppgifter att se till att ägare och personer som ingår i ledningen eller ansvarar för centrala funktioner är lämpliga. Vilka som ska lämplighetsprövas anges i 2 kap. 4 § första stycket 3 och 4 samt 12 kap.

Enligt fjärde stycket ska Finansinspektionens tillsyn utgå från en pro- aktiv och riskbaserad metod (se prop. 2015/16:9 s. 344–346).

4 §

I paragrafen finns bestämmelser om Finansinspektionens samarbete och utbyte av information. Paragrafen genomför artiklarna 59 och 60 i andra tjänstepensionsdirektivet. Den är utformad efter förebild av 17 kap. 3 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.1.

Paragrafen innebär en skyldighet för Finansinspektionen att i sin till- synsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndig- heter, Europeiska kommissionen och Eiopa. I 1 kap. 5 § 1 anges vad som avses med behörig myndighet.

5 §

I paragrafen finns bestämmelser om ett tjänstepensionsföretags upplys- ningsskyldighet. Paragrafen genomför artiklarna 31.7, 34.5 d, 49.1 och

49.2samt delvis artikel 50 a–d och f i andra tjänstepensionsdirektivet. Den motsvarar 17 kap. 5 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.1.

Paragrafen innebär en skyldighet för ett tjänstepensionsföretag att lämna Prop. 2018/19:158 Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet som inspektionen

begär. Upplysningsskyldigheten gäller även i förhållande till en utländsk behörig myndighet som, i egenskap av värdlandsmyndighet, utövar tillsyn över tjänstepensionsföretaget vid gränsöverskridande verksamhet. I 1 kap.

5 § 1 anges vad som avses med behörig myndighet.

I 18 § första stycket 1 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter. Genom sådana föreskrifter kan de mera detaljerade bestämmelserna om uppgifts- lämnande i artikel 50 a–d och f i andra tjänstepensionsdirektivet genom- föras i svensk rätt.

6 §

I paragrafen behandlas Finansinspektionens möjligheter att genomföra platsundersökningar. Paragrafen genomför, tillsammans med 3 §, artikel

47.3i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen genomför även delvis artikel 50 e i direktivet. Den motsvarar 17 kap. 7 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.1.

Enligt första stycket får Finansinspektionen, när den anser det nödvän- digt, genomföra en undersökning hos ett tjänstepensionsföretag.

Enligt andra stycket ska styrelsen och den verkställande direktören hålla tillgångar och räkenskapsmaterial m.m. tillgängliga för granskning.

Enligt tredje stycket får Finansinspektionen – utöver hos tjänste- pensionsföretag – genomföra en undersökning hos ett företag som har fått i uppdrag av ett tjänstepensionsföretag att utföra viss verksamhet eller vissa funktioner, om det behövs för tillsynen av tjänstepensionsföretaget. Ett tjänstepensionsföretags möjligheter att uppdra åt någon annan att utföra ett visst arbete och vissa funktioner regleras i 9 kap. 23–26 §§.

7 §

I paragrafen finns bestämmelser om skyldighet för vissa andra än tjänste- pensionsföretag att lämna upplysningar till Finansinspektionen. Para- grafen innehåller även bestämmelser om rätt för inspektionen att göra platsundersökningar hos vissa andra företag. Den genomför delvis artikel 50 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 17 kap. 8 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.1.

8 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens befogenhet att begära en särskild redovisning över s.k. intressegemenskap med ett tjänstepensionsföretag. Paragrafen motsvarar 17 kap. 9 § FRL. Över- vägandena finns i avsnitt 13.1.1.

Enligt paragrafen får föreläggande om särskild redovisning riktas mot ett aktiebolag som denna lag inte är tillämplig på eller en ekonomisk förening. Ett sådant föreläggande får dock bara meddelas om det behövs med hänsyn till tillsynen över tjänstepensionsverksamheten. Redovis- ningen ska lämnas enligt anvisningar av Finansinspektionen.

763

Prop. 2018/19:158

764

9 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om revisorers och särskilda gran- skares rapporteringsskyldighet. Paragrafen motsvarar 17 kap. 12 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.1.

Enligt första stycket ska en revisor eller särskild granskare genast rapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett tjänstepensionsföretag får kännedom om vissa angivna för- hållanden i företaget.

Enligt andra stycket gäller rapporteringsskyldigheten även vid full- görande av uppdrag i tjänstepensionsföretagets moderföretag eller dotter- företag eller ett företag som har en likartad förbindelse med tjänste- pensionsföretaget.

10 §

I paragrafen finns bestämmelser om allmänt ombud vid konkurs. Para- grafen motsvarar 17 kap. 14 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.1.

Enligt första stycket ska Finansinspektionen förordna ett allmänt ombud om ett tjänstepensionsföretag har försatts i konkurs. Det allmänna om- budet ska delta i konkursboets förvaltning tillsammans med den eller de förvaltare som utses enligt konkurslagen och se till att försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade omfattas av den förmåns- rätt som följer med försäkringsavtalen (se författningskommentaren till 6 kap. 17 §).

Iandra och tredje styckena finns bestämmelser om det allmänna om- budets befogenheter.

Enligt fjärde stycket gäller bestämmelserna i konkurslagen om arvode till konkursförvaltare också det allmänna ombudet.

11 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om krav på redogörelse för ett tjänste- pensionsföretags förmåga att hantera ändrade ekonomiska förhållanden. Paragrafen motsvarar 17 kap. 16 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.1.

12 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om befogenhet för Finansinspek- tionen att besluta om ett tillägg till det riskkänsliga kapitalkravet för ett tjänstepensionsföretag (kapitaltillägg). Paragrafen motsvarar 17 kap. 24 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.2.

Punkt 1 motsvarar 17 kap. 24 § 1 FRL. Den behandlar kapitaltillägg på den grunden att ett tjänstepensionsföretags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av det risk- känsliga kapitalkravet enligt 8 kap. 1–6 §§. En bestämmelse om hur ett sådant kapitaltillägg ska beräknas finns i 13 § första stycket.

Punkt 2 motsvarar 17 kap. 24 § 4 FRL. Den behandlar kapitaltillägg på den grunden att företagets företagsstyrningssystem avviker väsentligt från kraven i 9 kap. 1 §, samtidigt som avvikelserna medför att företaget inte kan garantera en korrekt identifiering, mätning, övervakning, hantering

och rapportering av de risker som företaget exponeras för eller kan komma Prop. 2018/19:158 att bli exponerat för och det är osannolikt att bristerna kan åtgärdas inom

skälig tid. En bestämmelse om hur ett sådant kapitaltillägg ska beräknas finns i 13 § andra stycket.

I 16 § finns bestämmelser om omprövning av beslut om kapitaltillägg.

13 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkningen av kapitaltillägg som beslutas enligt 12 §. Paragrafen motsvarar 17 kap. 25 § FRL. Övervägan- dena finns i avsnitt 14.1.2.

Iförsta stycket regleras beräkningen av ett sådant kapitaltillägg som avses i 12 § 1. I andra stycket regleras beräkningen av kapitaltillägg enligt 12 § 2.

14 §

Paragrafen reglerar ett tjänstepensionsföretags riskkänsliga kapitalkrav efter beslut om kapitaltillägg. Paragrafen motsvarar 17 kap. 26 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.2.

Efter ett beslut om kapitaltillägg utgörs det riskkänsliga kapitalkravet av
summan av kapitaltillägget och det riskkänsliga kapitalkravet beräknat
enligt bestämmelserna i 8 kap.
15 §
Paragrafen innebär att Finansinspektionen ska förelägga ett tjänste-
pensionsföretag att vidta rättelse av de brister som föranlett ett beslut om
kapitaltillägg enligt 12 § 2. Paragrafen motsvarar 17 kap. 27 § FRL. Över-
vägandena finns i avsnitt 13.1.2.
16 §
I paragrafen finns bestämmelser om omprövning av beslut om kapital-
tillägg. Paragrafen motsvarar 17 kap. 28 § FRL. Övervägandena finns i
avsnitt 13.1.2.
Ett beslut om kapitaltillägg ska omprövas minst en gång per år. Beslutet
ska ändras när de förhållanden som låg till grund för beslutet har ändrats.
17 §
I paragrafen regleras tjänstepensionsföretagens avgiftsskyldighet mot
Finansinspektionen och Statistiska centralbyrån. Bestämmelserna om-
fattar såväl årliga avgifter som avgifter av engångskaraktär, såsom avgifter
för prövning av ansökan om tillstånd enligt 2 kap. Paragrafen motsvarar
17 kap. 29 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.1.
18 §
Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter samt en upplysnings-
bestämmelse angående verkställighetsföreskrifter. Övervägandena finns i
avsnitt 13.1.1.	765

Prop. 2018/19:158 Bemyndigandet i första stycket 1 avser ett tjänstepensionsföretags upp- lysningsskyldighet enligt 5 §. Det gör det möjligt att meddela föreskrifter om t.ex. periodisk rapportering. Med stöd av bemyndigandet kan artikel 50 a–d och f i andra tjänstepensionsdirektivet delvis genomföras. Bemyn- digandet motsvarar delvis 17 kap. 30 § andra stycket FRL.

Bemyndigandet i första stycket 2 ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om att vissa upp- gifter som enligt upplysningsskyldigheten i 5 § ska lämnas till Finans- inspektionen i stället ska lämnas till Statistiska centralbyrån.

Bemyndigandet i andra stycket ger regeringen rätt att meddela före- skrifter om sådana avgifter som får tas ut av tjänstepensionsföretag enligt 17 §. Det motsvarar 17 kap. 30 § första stycket FRL.

Itredje stycket finns en upplysning om att regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur upplys- ningar ska lämnas enligt 5 §.

15 kap. Ingripanden och andra åtgärder

1 §

I paragrafen finns bestämmelser om när Finansinspektionen ska ingripa mot ett tjänstepensionsföretag. Paragrafen genomför artikel 11.10 tredje meningen och, tillsammans med 2 §, artikel 48.2 i andra tjänstepensions- direktivet. Första stycket motsvarar 18 kap. 1 § FRL och andra stycket motsvarar 18 kap. 9 § FRL och 71 § sjätte stycket UFL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.1.

Att ingripande enligt första stycket ska ske vid överträdelser av andra författningar än denna lag som reglerar ett tjänstepensionsföretags verk- samhet innebär bl.a. att Finansinspektionen ska ingripa vid överträdelser av bestämmelser i försäkringsrörelselagen som gäller för tjänstepensions- företag enligt hänvisningar i denna lag.

Enligt andra stycket ska Finansinspektionen ingripa med de åtgärder som behövs om ett tjänstepensionsföretag som driver gränsöverskridande verksamhet överträder bl.a. den social- och arbetsmarknadslagstiftning som gäller i det land inom EES där verksamheten drivs och företaget inte har rättat sig efter ett föreläggande från inspektionen eller behörig myndighet i det landet. I 1 kap. 5 § 1 anges vad som avses med behörig

	myndighet.
	2 §
	I paragrafen regleras hur Finansinspektionen ska ingripa mot ett tjänste-
	pensionsföretag. Paragrafen genomför, tillsammans med 1 §, artikel 48.2,
	tillsammans med 10 §, artikel 48.6 och, tillsammans med 25 §, artikel 49.3
	i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 18 kap. 2 § FRL.
	Övervägandena finns i avsnitt 13.2.2.
	Enligt första stycket får Finansinspektionen ingripa genom beslut om
	föreläggande om rättelse, genom förbud att verkställa beslut eller genom
	anmärkning.
	I andra stycket hänvisas till bestämmelserna i 10 § om Finansinspek-
	tionens befogenhet att begränsa ett tjänstepensionsföretags förfoganderätt
766	eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige.
766

Enligt tredje stycket ska Finansinspektionen återkalla ett tjänste- Prop. 2018/19:158 pensionsföretags tillstånd om en överträdelse är allvarlig. Om det är till-

räckligt får varning meddelas. I 11–14 §§ finns ytterligare bestämmelser om återkallelse av tillstånd.

3 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om omständigheter som ska beaktas vid val av ingripande. Den är utformad efter förebild av 18 kap. 3 § första stycket och 3 a § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.2.

Utgångspunkten är att alla relevanta omständigheter ska beaktas. I första stycket finns en uppräkning av omständigheter som typiskt sett är relevanta och som kan påverka valet av ingripande i både förmildrande och för- svårande riktning. Uppräkningen är inte uttömmande utan även andra omständigheter kan beaktas.

Iandra stycket anges att tidigare överträdelser ska beaktas i försvårande riktning. Särskild vikt bör fästas vid om ny överträdelse avser samma bestämmelser som en tidigare överträdelse, eller på annat sätt kan sägas vara av samma art.

Enligt tredje stycket ska det i förmildrande riktning beaktas om tjänste- pensionsföretaget i väsentlig utsträckning genom aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning och om företaget snabbt upp- hört med överträdelsen sedan den anmälts till eller påtalats av inspek- tionen. För att bestämmelsen ska vara tillämplig bör det krävas att före- taget självmant för fram viktig information som Finansinspektionen inte redan förfogar över, och att det när anmälan görs eller uppgifter lämnas upphört eller snarast upphör med överträdelsen. Att rättelse görs kan alltså föranleda antingen att ingripande underlåts enligt 4 § eller beaktas vid tillämpningen av denna bestämmelse. Frågan om förekomsten av en snabb rättelse ska medföra att Finansinspektionen avstår från ett ingripande, eller att det blir av mindre allvarlig art, får bedömas i det enskilda fallet. Finans- inspektionen bör dock först pröva om det finns skäl att avstå från ingrip- ande. Om detta inte är fallet bör rättelsen kunna beaktas genom tillämpning av denna bestämmelse.

4 §

Paragrafen ger Finansinspektionen möjlighet att avstå från ingripande i ett enskilt fall om angivna förutsättningar är uppfyllda. Den är utformad efter förebild av 18 kap. 3 § andra stycket FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.2.

5 §
Paragrafen reglerar hur ett tjänstepensionsföretag ska agera om företaget
inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet enligt 8 kap. 1–6 §§, i före-
kommande fall efter beslut om kapitaltillägg enligt 14 kap. Paragrafen
motsvarar i sak 18 kap. 4 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.3.
Bestämmelsen i 18 kap. 4 § FRL är utformad som en handlingsregel för
Finansinspektionen att utfärda ett föreläggande mot ett försäkringsföretag
som inte uppfyller solvenskapitalkravet. Enligt denna paragraf är det
i stället tjänstepensionsföretaget som har ansvaret för att vidta åtgärder.	767

Prop. 2018/19:158 Det är tjänstepensionsföretaget som enligt första stycket har ansvaret, både för att upprätta en åtgärdsplan och för att överlämna den till Finansinspek- tionen.

Finansinspektionen får enligt andra stycket förelägga ett tjänste- pensionsföretag som inte i rätt tid upprättar och överlämnar en sådan åtgärdsplan som avses i första stycket att fullgöra dessa skyldigheter. Om företaget inte i rätt tid upprättar och överlämnar en åtgärdsplan får Finans- inspektionen med stöd av 13 § första stycket 4 återkalla tillståndet eller, om det är tillräckligt, meddela företaget en varning.

Itredje stycket anges att ett tjänstepensionsföretag är skyldigt att vidta de åtgärder som anges i en sådan åtgärdsplan som avses i första stycket. Om företaget underlåter att göra det får Finansinspektionen återkalla tillståndet enligt 13 § första stycket 5.

6 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om åtgärder som Finansinspektionen ska vidta när en åtgärdsplan för att åter uppfylla det riskkänsliga kapital- kravet överlämnas till inspektionen. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.3.

Finansinspektionen får enligt första stycket utfärda ett föreläggande till tjänstepensionsföretaget om inspektionen anser att åtgärderna i en över- lämnad åtgärdsplan är otillräckliga för att företaget inom föreskriven tid åter ska uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet. Inspektionen får då före- lägga företaget att göra de ändringar i planen som krävs för att det, om planen följs, åter ska uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet inom högst tolv månader. Enligt 13 § första stycket 5 får Finansinspektionen återkalla tillståndet för ett tjänstepensionsföretag som inte i tid vidtar de åtgärder som finns angivna i en åtgärdsplan, i förekommande fall efter ändringar till följd av ett föreläggande enligt detta stycke.

Finansinspektionen får enligt andra stycket förlänga tidsfristerna för återställande av det riskkänsliga kapitalkravet med högst ett år och sex månader, utöver den tolvmånadersfrist som gäller enligt 5 §. Denna möjlighet motsvarar den som Finansinspektionen har enligt 18 kap. 4 § andra stycket FRL när det gäller försäkringsföretag. En skillnad i för- hållande till den bestämmelsen är att det inte preciseras i paragrafen hur lång förlängningen ska vara, endast hur lång den som längst får vara. En annan skillnad är att tidsfristen får förlängas flera gånger, genom olika beslut av Finansinspektionen, så länge den sammanlagda tiden för förläng- ning inte överskrider ett år och sex månader.

Vid prövningen av om tidsfristen ska förlängas enligt andra stycket och vid fastställande av tiden för en sådan förlängning är utgångspunkten att alla relevanta omständigheter ska beaktas. I tredje stycket anges dock att Finansinspektionen särskilt ska beakta i vilken grad den bristande upp- fyllelsen av det riskkänsliga kapitalkravet beror på förhållanden som stått utanför tjänstepensionsföretagets kontroll och om företaget skäligen kunde förväntas räkna med dem. Även andra omständigheter kan beaktas, som t.ex. konsekvenserna för försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade samt praktiska hänsyn, vilket följer av att det i para- grafen endast anges vad som särskilt ska beaktas.

768

7 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om förlängd tidsfrist att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet vid synnerligen ogynnsamma marknads- förhållanden. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.4.

Paragrafen motsvarar till viss del 18 kap. 5 § FRL. En skillnad i för- hållande till bestämmelsen i försäkringsrörelselagen är att det i det fallet är Eiopa som avgör om det föreligger exceptionella förhållanden eller inte, medan det är Finansinspektionen som enligt denna paragraf avgör om det föreligger synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden.

Enligt första stycket får Finansinspektionen förlänga tidsfristen för ett tjänstepensionsföretag att enligt en sådan åtgärdsplan som avses i 5 § första stycket 1 åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet om det före- ligger synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden. Förlängning får ske genom ett eller flera beslut med sammanlagt högst tolv år. Med ut- trycket synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden avses bl.a. sådana förhållanden som anges i artikel 138.4 i Solvens II-direktivet, dvs. särskilt tvära och oväntade kursfall, långvariga lågräntelägen och katastrofer. Även andra situationer som är att jämställa med dessa bör kunna föranleda beslut om en längre tidsfrist. Av ordet synnerligen följer att det ska handla om verkliga undantagsfall.

Enligt andra stycket ska ett tjänstepensionsföretag som har beviljats en förlängd tidsfrist enligt första stycket regelbundet ge in en lägesrapport till Finansinspektionen. Lägesrapporten ska visa vilka åtgärder som har vid- tagits för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet och i vilken mån kravet åter uppfyllts. Finansinspektionen ska i samband med beslut om förlängd tidsfrist besluta hur ofta rapporten ska ges in. Vid den prövningen ska inspektionen särskilt beakta hur lång den förlängda tidsfristen är. Lägesrapportering ska inte ske med kortare intervall än var tredje månad.

Enligt tredje stycket ska Finansinspektionen som huvudregel besluta att den förlängda tidsfristen ska upphöra att gälla om ett tjänstepensions- företags lägesrapport visar att det inte har skett några väsentliga framsteg med att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet. Finansinspektionen får avstå från att fatta ett sådant beslut om det finns särskilda skäl. Det kan exempelvis komma i fråga om marknadsläget är sådant att det inte rimligen kan krävas att tjänstepensionsföretaget visar väsentliga framsteg. Att det krävs särskilda skäl innebär att möjligheten att avstå från ett beslut om att den förlängda tidsfristen ska upphöra att gälla bara ska användas om det i något relevant avseende föreligger tydligt förmildrande omstän- digheter för tjänstepensionsföretaget.

8 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet för ett tjänstepensions- företag att upprätta en finansiell saneringsplan och att vidta de åtgärder som anges i en sådan plan. Paragrafen motsvarar 18 kap. 8 § FRL och är utformad efter förebild av den bestämmelsen. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.5.

Ett tjänstepensionsföretag som inte uppfyller minimikapitalkravet eller garantibeloppet enligt 8 kap. ska enligt första stycket upprätta en finansiell saneringsplan och överlämna planen till Finansinspektionen. En skillnad i förhållande till motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen är att

Prop. 2018/19:158

769

Prop. 2018/19:158 det enligt paragrafen är tjänstepensionsföretaget som har ansvaret för att upprätta och lämna in en finansiell saneringsplan, medan det enligt bestämmelsen i försäkringsrörelselagen är Finansinspektionen som ska förelägga ett försäkringsföretag att vidta motsvarande åtgärder.

Om ett tjänstepensionsföretag underlåter att inom den angivna fristen på en månad upprätta och lämna in en finansiell saneringsplan, ska tillståndet återkallas enligt 11 § 5.

Enligt andra stycket ska ett tjänstepensionsföretag vidta de åtgärder som anges i en finansiell saneringsplan som avses i första stycket. Om företaget inte gör det, ska Finansinspektionen återkalla tillståndet enligt 11 § 6.

9 §

Paragrafen anger vilka åtgärder som Finansinspektionen får och ska vidta när ett tjänstepensionsföretag har överlämnat en finansiell saneringsplan. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.5.

Enligt första stycket ska Finansinspektionen förelägga ett tjänstepen- sionsföretag vars finansiella åtgärdsplan inte är tillräcklig att göra de ändringar som krävs för att företaget inom tre månader från det att bristen upptäcktes åter ska uppfylla minimikapitalkravet eller garantibeloppet.

Enligt andra stycket får Finansinspektionen förlänga tidsfristen för ett tjänstepensionsföretag att åter uppfylla minimikapitalkravet eller garanti- beloppet. Någon sådan möjlighet har Finansinspektionen inte enligt försäkringsrörelselagen när det gäller ett försäkringsföretag som inte upp- fyller minimikapitalkravet enligt den lagen. Totalt får förlängning ske med högst nio månader. Även när det gäller minimikapitalkravet får förläng- ning ske flera gånger, genom olika beslut, så länge niomånadersgränsen inte överskrids. Det är motsvarande ordning som den som enligt 6 § gäller i fråga om det riskkänsliga kapitalkravet.

Itredje stycket regleras Finansinspektionens prövning av frågan om huruvida förlängning ska ske och frågan om hur lång en förlängning i så fall ska vara. Liksom i fråga om det riskkänsliga kapitalkravet ska samtliga relevanta omständigheter beaktas. Finansinspektionen ska dock särskilt beakta i vilken grad den bristande uppfyllelsen av minimikapitalkravet eller garantibeloppet beror på förhållanden som stått utanför tjänste- pensionsföretagets kontroll och om företaget skäligen kunde förväntas räkna med dem. Av ordet särskilt följer att även andra omständigheter kan beaktas (se författningskommentaren till 6 §).

10 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om att Finansinspektionen får be- gränsa ett tjänstepensionsföretags rätt att förfoga över sina tillgångar och förbjuda ett tjänstepensionsföretag att förfoga över sina tillgångar i Sverige. Paragrafen genomför, tillsammans med 2 §, artikel 48.6 i andra tjänstepensionsdirektivet. Den motsvarar 18 kap. 10 § FRL. Övervägan- dena finns i avsnitt 13.2.2.

Av 15 § följer att Finansinspektionens beslut enligt paragrafen ska anmälas till Eiopa.

770

11 §

Paragrafen innehåller en uppräkning av de situationer när det är obliga- toriskt för Finansinspektionen att återkalla ett tjänstepensionsföretags till- stånd. Paragrafen motsvarar 18 kap. 12 § FRL. Övervägandena finns i avsnitten 6.4, 13.2.5 och 13.2.6.

Punkterna 1–3 motsvarar 18 kap. 12 § 1–3 FRL.

Punkt 4 motsvarar 18 kap. 12 § 4 FRL. En skillnad i förhållande till den bestämmelsen är att det krävs att Finansinspektionen först har förelagt företaget att vidta rättelse innan det kan bli aktuellt att återkalla tillståndet.

Enligt punkt 5 ska ett tjänstepensionsföretags tillstånd återkallas om företaget inte uppfyller minimikapitalkravet och inte upprättar och över- lämnar en finansiell saneringsplan till Finansinspektionen i enlighet med 8 §.

Enligt punkt 6, som motsvarar 18 kap. 12 § 5 FRL, ska ett tjänstepen- sionsföretags tillstånd återkallas om företaget inte inom tre månader, eller den längre tid som kan följa av ett beslut om förlängning enligt 9 § andra stycket, från den tidpunkt då företaget inte längre uppfyllde minimi- kapitalkravet enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garantibeloppet enligt 8 kap. 13 § har vidtagit de åtgärder som finns angivna i företagets finansiella sane- ringsplan, i förekommande fall efter ändringar till följd av ett föreläggande enligt 9 §.

Punkt 7 motsvarar nya 18 kap. 12 § 6 FRL (se författningskommentaren till den paragrafen). Punkten är tillämplig när ett tjänstepensionsföretag får tillstånd enligt 2 kap. FRL.

Enligt 15 § ska Finansinspektionens beslut enligt paragrafen anmälas till Eiopa.

12 §

I paragrafen finns bestämmelser om återkallelse av ett tjänstepensions- företags tillstånd när någon som ingår i ledningen eller ansvarar för centrala funktioner i företaget inte längre uppfyller kraven på lämplighet. Paragrafen genomför artikel 48.7 i andra tjänstepensionsdirektivet. Den är utformad efter förebild av 18 kap. 11 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.6.

Iförsta stycket anges att Finansinspektionen ska återkalla ett tjänste- pensionsföretags tillstånd om någon som ingår i företagets styrelse eller är dess verkställande direktör eller ansvarar för en central funktion i företaget inte uppfyller de krav som anges i 9 kap. 3 §. Detta får dock bara ske om inspektionen först har beslutat att anmärka på att personen ingår i styrelsen eller är verkställande direktör eller ansvarar för en central funktion och om han eller hon, sedan en av inspektionen bestämd tid om högst tre månader har gått, fortfarande finns kvar i styrelsen eller som verkställande direktör eller som ansvarig för en central funktion.

Enligt andra stycket får Finansinspektionen, i stället för att återkalla tillståndet, besluta att en styrelseledamot eller verkställande direktör eller den som ansvarar för en central funktion inte längre får kvarstå i sin befattning. Finansinspektionen får då förordna en ersättare. En ersättares uppdrag gäller till dess tjänstepensionsföretaget har utsett en ny styrelse- ledamot eller verkställande direktör eller ansvarig för en central funktion.

Prop. 2018/19:158

771

Prop. 2018/19:158	Enligt 15 § ska Finansinspektionens beslut enligt paragrafen anmälas till
	Eiopa.
	13 §
	Paragrafen innehåller en uppräkning av situationer när Finansinspektionen
	får återkalla ett tjänstepensionsföretags tillstånd. Paragrafen genomför
	artikel 48.8 i andra tjänstepensionsdirektivet. Den motsvarar i huvudsak
	18 kap. 13 § FRL. Övervägandena finns i avsnitten 13.2.3 och 13.2.6.
	Första stycket 1–3 överensstämmer med 18 kap. 13 § 1–3 FRL.
	Första stycket 4 har inte någon motsvarighet i 18 kap. 13 § FRL. Den
	ger möjlighet att återkalla ett tjänstepensionsföretags tillstånd om företag
	inte i rätt tid upprättar och överlämnar en åtgärdsplan för att åter uppfylla
	det riskkänsliga kapitalkravet. Ett alternativ till återkallelse är före-
	läggande enligt 5 § andra stycket.
	Första stycket 5 motsvarar 18 kap. 13 § första stycket 4 FRL.
	Första stycket 6 motsvarar 18 kap. 13 § första stycket 5 FRL.
	Andra stycket motsvarar 18 kap. 13 § andra stycket FRL.
	Enligt 15 § ska Finansinspektionens beslut enligt paragrafen anmälas till
	Eiopa.
	14 §
	I paragrafen anges de beslut som får åtfölja ett beslut om återkallelse. Para-
	grafen motsvarar 18 kap. 14 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.2.
	Om ett tjänstepensionsföretags tillstånd återkallas, får Finansinspek-
	tionen enligt första stycket bestämma hur avvecklingen av verksamheten
	ska ske.
	Enligt andra stycket får ett beslut om återkallelse även förenas med
	förbud att fortsätta hela eller delar av verksamheten.
	15 §
	Paragrafen innebär en skyldighet för Finansinspektionen att anmäla vissa
	beslut till Eiopa. Anmälningsskyldigheten omfattar beslut om begräns-
	ningar av ett tjänstepensionsföretags förfoganderätt över sina tillgångar,
	beslut om förbud för ett tjänstepensionsföretag att förfoga över sina till-
	gångar och beslut om återkallelse av ett tjänstepensionsföretags tillstånd.
	Paragrafen genomför artikel 48.5 andra meningen i andra tjänstepensions-
	direktivet. Den motsvarar delvis 18 kap. 15 § FRL. Övervägandena finns
	i avsnitt 13.2.2.
	16 §
	I paragrafen finns bestämmelser om sanktionsavgift för tjänstepensions-
	företag. Paragrafen motsvarar 18 kap. 16 § FRL. Övervägandena finns i
	avsnitt 13.2.2.
	Enligt första stycket får beslut om anmärkning eller varning mot ett
	tjänstepensionsföretag förenas med beslut om att företaget ska betala en
	sanktionsavgift. I 17 § finns bestämmelser om storleken på sanktions-
	avgiften.
772	I andra stycket anges att avgiften tillfaller staten.
772

17 §	Prop. 2018/19:158

Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkningen av sanktionsavgifter för tjänstepensionsföretag. Paragrafen motsvarar 18 kap. 17 § FRL. Över- vägandena finns i avsnitt 13.2.2.

Enligt första stycket ska sanktionsavgiften fastställas till lägst

5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor.

Iandra stycket finns en begränsningsregel som innebär att sanktions- avgiften aldrig får överstiga tio procent av tjänstepensionsföretagets om- sättning under närmast föregående räkenskapsår. De poster som ingår i omsättningen beror på vilken typ av verksamhet avseende tjänstepensions- försäkring som tjänstepensionsföretaget driver. Omsättningen för tjänste- pensionsföretag utgörs av premieinkomsten efter avgiven återförsäkring, se bilaga 2 post II.1. till lagen om årsredovisning i försäkringsföretag. För tjänstepensionsföretag med fondförsäkringsprodukter kommer endast en del av de inbetalda premierna att redovisas i resultaträkningen, medan den större delen av de inbetalda premierna redovisas i balansräkningen. Därför utgörs omsättningen i ett tjänstepensionsföretag med fondförsäkrings- produkter av inbetalda premier.

Enligt tredje stycket får sanktionsavgiften inte vara så stor att tjänstepen- sionsföretaget därefter inte uppfyller kraven på stabilitet enligt 4 kap. 1 §.

18 §

Paragrafen behandlar de omständigheter som ska beaktas när sanktions- avgiftens storlek fastställs. Den motsvarar 18 kap. 18 § FRL. Övervägan- dena finns i avsnitt 13.2.2.

Utgångspunkten är att alla relevanta omständigheter ska beaktas. Enligt paragrafen ska dock särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som ska beaktas vid val av ingripande samt till tjänstepensionsföretagets finan- siella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som gjorts till följd av regelöverträdelsen. Uttrycket den vinst som gjorts avser ett nettobelopp och omfattar de vinster som erhållits och de förluster som undvikits, dvs. den fördel som erhållits. Även andra hänsyn kan tas, vilket följer av att det i paragrafen endast anges vilka omständigheter som särskilt ska beaktas. Sanktionsavgiftens storlek bör, som en allmän utgångspunkt, stå i propor- tion till överträdelsens grad av allvar.

19 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om förseningsavgift när ett tjänste- pensionsföretag inte fullgör sin upplysningsskyldighet enligt föreskrifter som meddelats med stöd av bemyndigandet i 14 kap. 18 § första stycket. Den motsvarar 18 kap. 19 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.2.

20 §

I paragrafen finns bestämmelser om betalning av sanktions- och förse- ningsavgift. Paragrafen motsvarar 18 kap. 20 § FRL. Skillnaden i för- hållande till bestämmelsen i försäkringsrörelselagen är att denna bestäm- melse inte omfattar sanktionsavgift som beslutas genom sanktionsföre-

läggande. Det är dock bara en följd av att det i denna lag inte finns någon

773

Prop. 2018/19:158 sådan möjlighet att besluta om sanktionsförelägganden som i försäkrings- rörelselagen. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.2.

21 §

Paragrafen behandlar verkställighet av beslut om sanktions- eller förse- ningsavgift som har fått laga kraft. Den motsvarar i sak 18 kap. 21 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.2.

22 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om indrivning av sanktions- och förseningsavgifter. Den motsvarar 18 kap. 22 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.2.

23 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om preskription av påförda sanktions- och förseningsavgifter. Paragrafen motsvarar 18 kap. 23 § FRL. Till skillnad från bestämmelsen i försäkringsrörelselagen omfattar bestäm- melsen inte sanktionsavgift som beslutas genom sanktionsförelägganden. Detta beror på att det inte finns någon möjlighet att besluta om sanktions- förelägganden i denna lag. Övervägande finns i avsnitt 13.2.2.

24 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripanden mot moderföretag som skulle vara försäkringsholdingföretag om ett eller flera av dess dotter- företag som är tjänstepensionsföretag i stället var försäkringsföretag, eller är blandade finansiella holdingföretag. Paragrafen motsvarar 19 kap. 64 § första stycket FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.7.

25 §

I paragrafen anges att Finansinspektionens beslut om föreläggande får förenas med vite. Med beslut om föreläggande avses både påbud och förbud enligt denna lag. Allmänna bestämmelser om vite finns i lagen (1985:206) om viten. Paragrafen genomför, tillsammans med 2 §, artikel

49.3i andra tjänstepensionsdirektivet. Den motsvarar i sak 18 kap. 27 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.2.

26 §

Paragrafen innehåller bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om innehållet i en åtgärdsplan för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet (punkt 1) och om innehållet i en finansiell saneringsplan för att åter uppfylla minimi- kapitalkravet eller garantibeloppet (punkt 2). Den motsvarar 18 kap. 28 § 1 och 3 FRL. Övervägandena finns i avsnitten 13.2.3 och 13.2.5.

774

16 kap. Grupptillsyn

Kapitlet innehåller bestämmelser om grupptillsyn. Bestämmelserna mot- svarar bestämmelserna om grupptillsyn i försäkringsrörelselagen. Grupp- tillsynen enligt denna lag är dock uteslutande en svensk nationell reglering. Bestämmelserna är utformade efter förebild av bestämmelserna i försäkringsrörelselagen. Vissa bestämmelser i försäkringsrörelselagen som baserar sig på Solvens II-direktivet saknar dock motsvarighet i denna lag. Detta gäller för bestämmelser i försäkringsrörelselagen som rör företag som inte har hemvist i Sverige, bestämmelser om grupptillsyns- myndighet och samverkan med behöriga myndigheter i andra länder och Eiopa.

Bestämmelserna i detta kapitel avser i huvudsak samma materiella om- råden som grupptillsynen för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelse- lagen: gruppsolvens, rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp, företagsstyrning inom en grupp och tillgång till infor- mation.

Det övergripande syftet med bestämmelserna är att säkerställa att skyddet för dem som omfattas av ett pensionsåtagande inte försämras till följd av att tjänstepensionsföretaget som står för åtagandet ingår i en grupp med andra företag. På samma sätt som för försäkringsföretag enligt försäk- ringsrörelselagen utgör grupptillsyn ett komplement till den tillsyn som ska utövas individuellt över det enskilda tjänstepensionsföretaget enligt 14 kap.

1 §

I paragrafen finns en grundläggande bestämmelse om grupptillsyn över tjänstepensionsföretag, en definition av begreppet grupp och en upplys- ning om vilka de materiella områdena för grupptillsyn är. Paragrafen mot- svarar 19 kap. 1 § första stycket och 2 § första stycket FRL. Paragrafen har delvis utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitten 14.1.1 och 14.1.2.

Iförsta stycket anges att särskild tillsyn över tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp, grupptillsyn, ska utövas enligt detta kapitel.

Iandra stycket anges att i en grupp ingår ett företag, dess dotterföretag och andra anknutna företag samt de företag som dotterföretaget har ett ägarintresse i. Denna definition av grupp gäller endast för detta kapitel. Med anknutet företag avses ett företag som är ett dotterföretag, ett företag som annars är föremål för ägarintresse eller ett företag som har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat företag, se 1 kap. 12 §. Begreppet gemensam eller huvudsak gemensam ledning definieras i 1 kap. 13 §. Med ägarintresse avses att ett företag direkt eller indirekt innehar minst 20 procent av kapitalet eller minst 20 procent av samtliga röster i ett annat företag (se 1 kap. 7 §).

Itredje stycket anges att grupptillsyn ska omfatta krav inom områdena gruppsolvens, rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen, god kontroll och rapportering av transaktioner inom grupper med vissa typer av moderföretag, företagsstyrning inom gruppen, tillgång till information och lämplighetskrav för ledningen i vissa typer av moder- företag. Kraven inom dessa områden anges i 14–40 §§. I 2 och 3 §§ anges i vilka fall det ska utövas fullständig grupptillsyn respektive begränsad

Prop. 2018/19:158

775

Prop. 2018/19:158

776

grupptillsyn över ett tjänstepensionsföretag och vilka krav som gäller för den tillsynen.

2 §

I paragrafen finns bestämmelser om fall då fullständig grupptillsyn ska utövas. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 2 § andra stycket FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.2.

I paragrafen anges de fall när fullständig grupptillsyn ska utövas över tjänstepensionsföretag. Bestämmelserna om fullständig grupptillsyn och de krav som följer med denna tillsyn gäller bara för de tjänstepensions- företag som ingår i en grupp med andra företag (1 § första stycket). I 1 § andra stycket anges att i en grupp ingår ett företag, dess dotterföretag och andra anknutna företag samt de företag som dotterföretaget har ett ägar- intresse i. Fullständig grupptillsyn är grupptillsyn som omfattar krav inom områdena gruppsolvens, rapportering av riskkoncentrationer och transak- tioner inom gruppen, företagsstyrning inom gruppen, tillgång till infor- mation och lämplighetskrav för ledningen i vissa typer av moderföretag (se 14–26 och 29–40 §§).

Fullständig grupptillsyn ska enligt punkt 1 utövas över tjänstepensions- företag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäk- ringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland. Med utländskt tjänstepensionsinstitut avses ett utländskt institut vars hemland hör till EES och som utan att vara försäkringsgivare enligt lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige omfattas av andra tjänstepensionsdirektivet (se 1 kap. 5 § 3 LUFT). Ett försäkringsföretag är ett företag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (1 kap. 5 § 6 denna lag). En EES-försäkringsgivare är en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet (1 kap. 5 § 5 denna lag) och en försäkringsgivare från tredjeland är en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES (1 kap. 5 § 7 denna lag).

Enligt punkt 2 ska fullständig grupptillsyn också utövas över tjänste- pensionsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland. Företag har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning om de 1) står under samma ledning på grund av ett avtal mellan företagen eller en bestämmelse i företagens bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar eller 2) har styrelser eller motsvarande organ i utländska företag som till större delen består av samma personer och som har fullgjort sitt uppdrag under räkenskapsåret och fram till dess att års- redovisningar har upprättats i de berörda företagen (1 kap. 13 §).

Fullständig grupptillsyn ska även utövas över tjänstepensionsföretag som är dotterföretag till vissa typer av företag. Fullständig grupptillsyn ska utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, punkt 3 a, ett företag som skulle

vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett Prop. 2018/19:158 försäkringsföretag, punkt 3 b, eller ett blandat finansiellt holdingföretag

punkt 3 c. Med försäkringsholdingföretag avses ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvud- sakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkrings- givare eller försäkringsgivare från tredjeland (1 kap. 5 § 8). Ett blandat finansiellt holdingföretag är ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat (konglomeratlagen) (1 kap. 5 § 2).

3 §

I paragrafen finns bestämmelser om fall då begränsad grupptillsyn ska utövas. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 2 § fjärde stycket FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.2.

I paragrafen anges de fall när begränsad grupptillsyn ska utövas över tjänstepensionsföretag. Bestämmelserna om begränsad grupptillsyn och de krav som följer av denna tillsyn gäller på samma sätt som bestämmelserna om fullständig grupptillsyn bara för tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp med andra företag (1 § första stycket). I 1 § andra stycket anges att i en grupp ingår ett företag, dess dotterföretag och andra anknutna företag samt de företag som dotterföretaget har ett ägarintresse i. Begränsad grupptillsyn är grupptillsyn som bara omfattar krav inom området god kontroll över och rapportering av transaktioner inom grupper med vissa typer av moderföretag (27 och 28 §§).

Begränsad grupptillsyn ska, enligt punkt 1, utövas över tjänstepensions- företag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet. Begränsad grupptillsyn ska, enligt punkt 2, också utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett företag som inte är ett tjänstepensionsföretag eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut och som skulle vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag. Ett försäkrings- holdingföretag med blandad verksamhet är enligt definitionen i 1 kap. 5 § 9 ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES- försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag.

4 §

I paragrafen finns en bestämmelse om undantag från grupptillsyn för före- tag som omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen. Över- vägandena finns i avsnitt 14.1.3.

Ett tjänstepensionsföretag kan ingå i en grupp med försäkringsföretag och omfattas av bestämmelser om grupptillsyn enligt försäkringsrörelse- lagen eller nationell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet. Om ett tjänstepensionsföretag omfattas av sådana bestämmelser om grupptillsyn ska företaget inte omfattas av grupptillsyn

enligt detta kapitel. I 5 § finns bestämmelser om när tillsynen över ett

777

Prop. 2018/19:158 sådant tjänstepensionsföretag ska kompletteras med den tillsyn som behövs för att grupptillsynen ska motsvara kraven enligt detta kapitel. Därutöver finns i 6 § bestämmelser om att ett tjänstepensionsföretag i vissa särskilda fall ska omfattas av grupptillsyn både enligt denna lag och enligt försäkringsrörelselagen eller nationell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet.

778

5 §

I paragrafen finns en bestämmelse om det som ska gälla när ett tjänste- pensionsföretag omfattas av grupptillsyn enligt bestämmelser som genom- för Solvens II-direktivet och denna grupptillsyn är mindre omfattande än den grupptillsyn som skulle gälla om tjänstepensionsföretaget endast om- fattas av grupptillsyn enligt denna lag. Paragrafen har i huvudsak utform- ats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.3.

Ett tjänstepensionsföretag kan ingå i en grupp med försäkringsföretag och därigenom omfattas av bestämmelser om grupptillsyn enligt försäk- ringsrörelselagen eller nationell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet. Att ett tjänstepensionsföretag som om- fattas av sådana bestämmelser om grupptillsyn som huvudregel inte ska omfattas av grupptillsyn enligt denna lag regleras i 4 §. För vissa typer av grupper är grupptillsynen enligt försäkringsrörelselagen eller nationell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet begränsad och omfattar inte samtliga krav inom de olika områdena för grupptillsyn enligt denna lag, dvs. gruppsolvens, rapportering av risk- koncentrationer och transaktioner inom gruppen, god kontroll över och rapportering av transaktioner inom grupper med vissa typer av moder- företag, företagsstyrning inom gruppen, tillgång till information och lämplighetskrav för ledningen i vissa typer av moderföretag. Detta gäller t.ex. för försäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholding- företag med blandad verksamhet (19 kap. 2 § fjärde stycket FRL).

Om ett tjänstepensionsföretag omfattas av grupptillsyn enligt försäk- ringsrörelselagen eller enligt lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet och denna grupptillsyn inte omfattar samt- liga krav inom de områden som skulle gälla för företaget om det i stället bara omfattades av grupptillsyn enligt denna lag, ska företaget även om- fattas av grupptillsyn enligt denna lag. Grupptillsynen enligt denna lag ska då komplettera grupptillsynen enligt försäkringsrörelselagen eller nation- ell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direk- tivet så att den grupptillsyn som utövas över tjänstepensionsföretaget i sin helhet blir lika omfattande som om företaget endast hade omfattats av grupptillsyn enligt denna lag.

6 §

I paragrafen, som delvis har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, finns en bestämmelse om vad som ska gälla när ett tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsyn enligt bestämmelser som genomför Solvens II-direktivet är anknutet företag till ett tjänstepensionsföretag som inte omfattas av sådana bestämmelser. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.3.

Med anknutet företag avses enligt definitionen i 1 kap. 12 § ett företag Prop. 2018/19:158 som är ett dotterföretag, ett företag som annars är föremål för ägarintresse

eller ett företag som har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat företag. Om det i en grupp finns ett tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen eller enligt nationell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II- direktivet och detta företag är anknutet företag till ett tjänstepensions- företag, som inte omfattas av sådana bestämmelser, ska båda tjänste- pensionsföretagen omfattas av grupptillsyn enligt denna lag. Detta innebär att tjänstepensionsföretaget som är anknutet företag kommer att omfattas av grupptillsyn dels enligt försäkringsrörelselagen eller nationell lagstift- ning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet, dels enligt denna lag.

7 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om nivån för grupptillsyn. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 4 § första stycket FRL. Övervägan- dena finns i avsnitt 14.1.4.

I paragrafen anges hur grupptillsyn ska utövas när det i en grupp finns flera företag på olika nivåer som det ska utövas grupptillsyn över. Ett tjänstepensionsföretag kan ingå i en grupp med företag på flera olika nivåer. Som exempel kan det i en grupp finnas ett tjänstepensionsföretag som är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag som i sin tur är moderföretag till ett tredje tjänstepensionsföretag. I en sådan grupp kan det finnas flera företag som det ska utövas grupptillsyn över (se författ- ningskommentaren till 2 §). Bestämmelsen är tillämplig om det direkt under företaget i toppen av gruppen, dvs. på den näst högsta nivån, finns ett sådant tjänstepensionsföretag som anges i 2 § 1 eller 2, dvs. 1) ett tjänstepensionsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensions- institut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland eller 2) ett tjänstepensionsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäk- ringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland. Om det på den näst högsta nivån i stället finns ett sådant moderföretag som anges i 2 § 3 b eller c, dvs. ett företag som är moder- företag till ett tjänstepensionsföretag och som skulle vara ett försäkrings- holdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag, eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag, gäller bestämmelserna i 8 §. Bestämmelsen reglerar, på samma sätt som 8 §, bara nivån för grupptillsynen och vilka företag som därmed ska beaktas vid denna tillsyn. I första stycket anges att om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES-försäkrings- givare som är moderföretag till ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2, ska bestämmelserna om grupptillsyn tillämpas bara på nivån för detta yttersta moderföretag.

779

Prop. 2018/19:158 Av andra stycket följer att bestämmelserna i första stycket ska gälla även om det yttersta moderföretaget är ett företag som skulle vara ett försäk- ringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag i stället var ett försäkringsföretag (andra stycket 1) eller det yttersta moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag (andra stycket 2).

8 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om nivån för grupptillsyn. Para- grafen är utformad efter förebild av 19 kap. 4 § andra stycket FRL. Över- vägandena finns i avsnitt 14.1.4.

I paragrafen anges hur grupptillsyn ska utövas när det i en grupp finns flera företag på olika nivåer som det ska utövas grupptillsyn över (jfr författningskommentaren till 7 §). Bestämmelsen är tillämplig om det direkt under företaget i toppen av gruppen, dvs. på den näst högsta nivån, finns ett sådant moderföretag som anges i 2 § 3 b eller c, dvs. ett företag som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag och som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkrings- företag, eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag. Om det på denna nivå i stället finns ett sådant tjänstepensionsföretag som anges i 2 § 1 eller 2, dvs. 1) ett tjänste- pensionsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland eller 2) ett tjänstepensionsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES- försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, gäller bestäm- melserna i 7 §. Bestämmelsen reglerar, på samma sätt som 7 §, bara nivån för grupptillsynen och vilka företag som därmed ska beaktas vid denna tillsyn.

Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES- försäkringsgivare som är moderföretag till ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3 b eller c, ska bestämmelserna om grupptillsyn tillämpas bara på nivån för detta yttersta moderföretag.

9 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om fortsatt tillsyn över enskilda tjänstepensionsföretag. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 5 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.5.

I paragrafen anges att ett tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp som omfattas av grupptillsyn även står under tillsyn som enskilt tjänste- pensionsföretag. Grupptillsynen är särskilt inriktad på gruppen som helhet till skillnad från tillsynen på enskild nivå som utgår ifrån det enskilda före- taget. Bestämmelser om grupptillsyn utgör därmed ett komplement till den tillsyn som utövas över de enskilda företagen. Tillsynen på enskild nivå ska därför inte påverkas av att ett tjänstepensionsföretag omfattas av bestämmelser om grupptillsyn. Detta gäller oavsett om det rör sig om

780

grupptillsyn enligt denna lag eller grupptillsyn enligt försäkringsrörelse- Prop. 2018/19:158 lagen.

10 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om grupptillsynsmyndighet. Para- grafen är utformad efter förebild av 19 kap. 6 och 7 §§ FRL. Övervägan- dena finns i avsnitt 14.1.6.

I paragrafen anges att Finansinspektionen ska vara grupptillsyns- myndighet och ansvara för den grupptillsyn som ska utövas enligt denna lag. Det innebär att Finansinspektionen ska ansvara för den grupptillsyn som omfattar gruppsolvens, rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen, företagsstyrning inom en grupp och tillgång till information, dvs. fullständig grupptillsyn (se författningskommentaren till 2 §). Finansinspektionen ska också ansvara för grupptillsyn som endast omfattar att tjänstepensionsföretag ska ha en god kontroll över transak- tioner med moderföretaget och dess andra anknutna företag, dvs. begränsad grupptillsyn (se författningskommentaren till 3 §).

I vissa fall ska grupptillsyn utövas både enligt försäkringsrörelselagen och denna lag (se författningskommentaren till 5 §). Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet också för denna kompletterande grupp- tillsyn. Finansinspektionen ska även vara grupptillsynsmyndighet för den särskilda grupptillsyn som ska utövas enligt 6 § (se författnings- kommentaren till den bestämmelsen).

11 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om att Finansinspektionen i vissa fall får besluta om att inte beakta ett företag i en grupp vid grupptillsynen. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 11 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.7.

Iförsta stycket anges att Finansinspektionen i ett enskilt fall får besluta att, helt eller delvis, inte beakta ett företag som ingår i en grupp vid grupp- tillsynen. Ett sådant beslut får fattas om företaget är beläget utomlands och det finns rättsliga hinder mot överföring av nödvändig information (första stycket 1). Finansinspektionen får också besluta att, helt eller delvis, inte beakta ett företag som ingår i en grupp vid grupptillsynen om företaget är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen (första stycket 2) eller om det skulle vara olämpligt eller vilseledande med hänsyn till syftet med grupptillsynen att låta företaget omfattas (första stycket 3).

Iandra stycket anges att när första stycket 2 är tillämpligt på flera före- tag, dvs. det i gruppen finns flera företag som var för sig är av ringa betyd- else med hänsyn till syftet med grupptillsynen, får ett beslut att, helt eller delvis, inte beakta ett företag inte fattas, utom om företagen tillsammans är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen.

12 §
I paragrafen finns bestämmelser för det fall ett blandat finansiellt holding-
företag omfattas av tillsyn enligt konglomeratlagen och av grupptillsyn
enligt denna lag. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 13 §
FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.8.	781

Prop. 2018/19:158 I första stycket anges att om ett blandat finansiellt holdingföretag om- fattas av tillsyn enligt konglomeratlagen och av grupptillsyn enligt denna lag, får Finansinspektionen besluta om undantag från grupptillsynen enligt denna lag. Det blandade finansiella holdingföretaget behöver då bara tillämpa de relevanta bestämmelserna för konglomerat. Detta överens- stämmer med vad som gäller vid grupptillsyn enligt försäkringsrörelse- lagen (19 kap. 13 §) och vid gruppbaserad tillsyn enligt 4 kap. 10 § första stycket lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värde- pappersbolag (tillsynslagen). Med de relevanta bestämmelserna avses dels de bestämmelser i konglomeratlagen, dels de tekniska standarder som kommissionen antagit, som i det enskilda fallet gäller för det blandade finansiella holdingföretaget (jfr prop. 2015/16:9 s. 418).

Iandra stycket anges att ett beslut om undantag från grupptillsyn bara får fattas om tillsynen över företaget enligt konglomeratlagen kan anses likvärdig med grupptillsynen enligt denna lag, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn.

13 §

I paragrafen finns bestämmelser för det fall ett blandat finansiellt holding- företag omfattas av grupptillsyn enligt denna lag och av gruppbaserad tillsyn enligt tillsynslagen. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 14 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.8.

Enligt första stycket får Finansinspektionen, om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av grupptillsyn enligt denna lag och av grupp- baserad tillsyn enligt tillsynslagen, besluta om undantag från grupp- tillsynen enligt denna lag. Det blandade finansiella holdingföretaget behöver då bara tillämpa de relevanta bestämmelserna för den största sektorn enligt 2 kap. 3 § konglomeratlagen. Med de relevanta bestäm- melserna avses de bestämmelser som i det enskilda fallet gäller för det blandade finansiella holdingföretaget.

Iandra stycket anges att ett beslut om undantag från grupptillsyn bara får fattas om tillsynen över företaget enligt tillsynslagen kan anses likvärdig med grupptillsynen enligt denna lag, särskilt när det gäller risk- baserad tillsyn.

14 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå. Paragrafen motsvarar 19 kap. 16 § första stycket FRL. Över- vägandena finns i avsnitt 14.1.9.

I paragrafen anges att ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § ska säkerställa att det inom gruppen sammantaget finns en gruppbaserad kapitalbas som alltid minst uppgår till antingen ett gruppbaserat kapital- krav beräknat enligt 15–17 §§ (punkt 1) eller det högre belopp som Finans- inspektionen har beslutat enligt 20 § (punkt 2). I en grupp som det ska utövas grupptillsyn över kan det finnas mer än ett tjänstepensionsföretag. Så är t.ex. fallet om det i en grupp finns ett tjänstepensionsföretag som är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag (se 2 § 1). I en sådan grupp ska det tjänstepensionsföretaget som är moderföretag säkerställa att

782

det inom gruppen sammantaget finns en gruppbaserad kapitalbas som Prop. 2018/19:158 uppfyller kraven enligt punkt 1 eller 2.

15 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om metoder för beräkning av kapital- bas och kapitalkrav. Paragrafen är utformad efter förebild av 5 kap. 4 § första stycket lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Över- vägandena finns i avsnitt 14.1.10.

I paragrafen anges hur kapitalbasen och kapitalkravet ska beräknas för en grupp. Ett tjänstepensionsföretag som det ska utövas fullständig grupp- tillsyn över ska säkerställa att det inom gruppen sammantaget finns en gruppbaserad kapitalbas som alltid är minst lika med ett gruppbaserat kapitalkrav (se författningskommentaren till 14 §). Kapitalbasen och kapitalkravet för en grupp som står under grupptillsyn ska beräknas enligt en sammanläggnings- och avräkningsmetod. Enligt denna metod ska kapitalbaser och kapitalkrav för gruppens enskilda företag, efter elimine- ringar för inbördes poster, läggas samman för att beräkna den grupp- baserade ekonomiska ställningen. Den gruppbaserade kapitalbasen och kapitalkravet får i vissa fall beräknas enligt en annan metod. Om det är lämpligt, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att kapitalbasen och kapitalkravet ska beräknas enligt en konsolideringsmetod, eller enligt en kombination av sammanläggnings- och avräkningsmetoden och konso- lideringsmetoden. Konsolideringsmetoden bygger, till skillnad från sammanläggnings- och avräkningsmetoden, på att det finns en koncern- redovisning eller motsvarande sammanställning som visar gruppen som om den vore en enda enhet.

16 §

I paragrafen finns bestämmelser om proportionellt beaktande av innehav. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 18 och 19 §§ FRL. Över- vägandena finns i avsnitt 14.1.10.

En grundläggande princip för beräkning av kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå är att dotterföretag och företag där det finns ett ägarintresse ska beaktas proportionellt i förhållande till innehavets storlek. Med ägar- intresse avses enligt 1 kap. 7 § att ett företag direkt eller indirekt innehar minst 20 procent av kapitalet eller minst 20 procent av samtliga röster i ett annat företag.

I första stycket anges att vid beräkningen av den gruppbaserade kapital- basen och det gruppbaserade kapitalkravet ska ett anknutet företag beaktas proportionellt efter det innehav som ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2 har i det anknutna företaget. De tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 är de som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensions- institut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland. De tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 2 är de som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare

från tredjeland. Även anknutna företag till ett sådant moderföretag som

783

Prop. 2018/19:158 avses i 2 § 3 a, b eller c ska beaktas proportionellt efter innehavets storlek vid beräkning av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet. De moderföretag som avses är a) ett utländskt tjänste- pensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland som är moderföretag till ett tjänste- pensionsföretag och b) ett företag som är moderföretag till ett tjänste- pensionsföretag och skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänste- pensionsföretaget var ett försäkringsföretag eller c) ett blandat finansiellt holdingföretag som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag. Ett anknutet företag är enligt definitionen i 1 kap. 12 § ett företag som är ett dotterföretag, ett företag som annars är föremål för ägarintresse eller ett företag som har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat företag. I stycket anges även att innehav får beaktas till en annan andel om det finns särskilda skäl. Detta kan bli aktuellt om det finns ett solvensunderskott i ett anknutet företag som i vissa fall bör beaktas i sin helhet.

Ett företag kan ingå i en grupp och omfattas av grupptillsyn även om det inte finns några kapitalbindningar mellan vissa av företagen, t.ex. när ett företag med ägarintresse inte äger andelar i det anknutna företaget men har ett bestämmande inflytande över det företaget. Enligt andra stycket ska Finansinspektionen i ett sådant fall besluta vilken proportionell andel som ska beaktas.

17 §

I paragrafen finns bestämmelser om avdrag vid beräkning av den grupp- baserade kapitalbasen. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 20 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.10.

I paragrafen finns bestämmelser om avdrag som ska göras när den gruppbaserade kapitalbasen ska beräknas. Avdrag ska enligt första stycket göras vid beräkningen så att det inte sker en dubbelräkning av poster som ingår i kapitalbasen i flera företag i gruppen.

Iandra stycket anges att avdrag också ska göras för värden som skapats internt inom gruppen och som härrör från ömsesidig finansiering.

18 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om återkommande beräkningar av kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå. Paragrafen är utformad efter före- bild av 19 kap. 32 och 33 §§ FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.11.

I paragrafen anges att den gruppbaserade kapitalbasen och det grupp- baserade kapitalkravet ska beräknas minst en gång per år. Beräkningarna ska utföras av ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 §. I en grupp kan det finnas flera tjänstepensionsföretag. Så är t.ex. fallet om ett tjänste- pensionsföretag är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag (se 2 § 1). I en sådan grupp ska det tjänstepensionsföretaget som är moder- företag utföra beräkningarna. Det är även detta företag som ska rapportera resultatet av beräkningen till Finansinspektionen.

784

19 §

I paragrafen finns bestämmelser om övervakning av kapitalkravet på gruppnivå. Paragrafen motsvarar 19 kap. 34 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.11.

I paragrafen anges att det företag som ska ansvara för rapporteringen enligt 18 § fortlöpande ska övervaka kapitalkravet för gruppen. Enligt 18 § är det företag som det ska utövas grupptillsyn över som ska utföra beräk- ningarna och rapportera resultatet till Finansinspektionen (se författnings- kommentarerna till 2 och 18 §§). Om det finns grundad anledning att anta att gruppens riskprofil förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen av kapitalkravet på gruppnivå, ska företaget göra en ny beräkning av detta krav och snarast möjligt rapportera resultatet till Finansinspektionen. Detta överensstämmer med vad som gäller vid grupp- tillsyn enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 34 §). Finansinspektionen får under samma förutsättningar på eget initiativ begära en förnyad beräk- ning av kapitalkravet.

20 §

I paragrafen finns bestämmelser om kapitaltillägg på gruppnivå till det gruppbaserade kapitalkravet. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 29 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.12.

Finansinspektionen får enligt första stycket besluta om ett kapitaltillägg utöver det gruppbaserade kapitalkravet, om detta kapitalkrav inte stämmer överens med gruppens riskprofil. Finansinspektionen får också besluta om kapitaltillägg på gruppnivå om förutsättningarna enligt 14 kap. 12 § 2 är uppfyllda. De förutsättningar som ska vara uppfyllda är att tjänste- pensionsföretagets företagsstyrningssystem avviker väsentligt från kraven i 9 kap. 1 §, samtidigt som avvikelserna medför att företaget inte kan garantera en korrekt identifiering, mätning, övervakning, hantering och rapportering av de risker som företaget exponeras för eller kan komma att bli exponerat för och det är osannolikt att bristerna kan åtgärdas inom skälig tid (se författningskommentaren till 14 kap. 12 §).

Andra stycket innebär att de bestämmelser som ska tillämpas på enskild nivå för beräkning av kapitaltillägg, kapitalkrav efter beslut om kapital- tillägg, föreläggande i samband med beslut om kapitaltillägg och ompröv- ning av beslut om kapitaltillägg, gäller för ett beslut om kapitaltillägg på gruppnivå enligt första stycket.

21 §

I paragrafen finns bestämmelser om åtgärder vid bristande efterlevnad av kapitalkravet för gruppen. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 35 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.12.

Av första stycket följer att om en grupp inte uppfyller det gruppbaserade kapitalkrav som gäller för gruppen enligt 14 § eller om det finns risk för att gruppen inte kommer att göra det inom tre månader, ska det tjänste- pensionsföretag som är ansvarigt för beräkning och rapportering enligt 18 § underrätta Finansinspektionen omgående.

Andra stycket innebär att de bestämmelser som ska tillämpas på enskild nivå i fråga om åtgärdsplan, förlängd tidsfrist, underrättelse och finansiell

Prop. 2018/19:158

785

Prop. 2018/19:158 saneringsplan ska gälla i tillämpliga delar vid en sådan situation som avses i första stycket (se 15 kap. 5–9 §§).

786

22 §

I paragrafen finns bestämmelser om gruppsolvens för tjänstepensions- företag som är dotterföretag till vissa typer av företag. Paragrafen är ut- formad efter förebild av 19 kap. 36 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.13.

Fullständig grupptillsyn ska utövas över tjänstepensionsföretag som är dotterföretag till vissa typer av holdingföretag (se författnings- kommentaren till 2 §). Ett holdingföretag omfattas vanligtvis inte av bestämmelser om kapitalbas och kapitalkrav på enskild nivå. Detta gäller såväl enligt denna lag som andra lagar inom finansmarknadsområdet.

Iförsta stycket anges hur vissa typer av holdingföretag som är moder- företag till tjänstepensionsföretag ska hanteras vid beräkning av grupp- solvens. När ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag till ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag ska beräkningen göras med hänsyn även till det moderföretaget. Motsvarande gäller om tjänstepensionsföretaget är dotter- företag till ett blandat finansiellt holdingföretag. Beräkningen ska i dessa fall göras enligt 15–17 och 20 §§.

Enligt andra stycket ska moderföretaget vid beräkningen enligt första stycket hanteras som ett tjänstepensionsföretag som omfattas av bestämmelserna om riskkänsligt kapitalkrav (andra stycket 1) och villkor för att poster ska få ingå i kapitalbasen (andra stycket 2) (se 8 kap. 1–6 §§ respektive 7 kap. 2–7 §§).

23 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om ett företags rapportering av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp. Paragrafen är utformad efter förebild av delar av 19 kap. 37 och 38 §§ FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.14.

I första stycket anges att väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp ska rapporteras till Finansinspektionen. I 24 § finns bestämmelser om vilka riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp som ska anses vara väsentliga och betydande. Rapportering ska ske minst en gång per år. Finansinspektionen får i vissa fall besluta om undantag från denna del av grupptillsynen (se 25 och 26 §§).

Enligt andra stycket ska detta även gälla för betydande transaktioner som har gjorts med fysiska personer som har nära förbindelser med något företag inom gruppen. En definition av nära förbindelser finns i 1 kap. 8 §.

Om en transaktion har en mycket betydande omfattning ska den enligt tredje stycket rapporteras snarast möjligt.

I fjärde stycket anges vilket företag som ska rapportera om väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp. Denna rapportering ska göras av ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 §. I en grupp kan det finnas mer än ett tjänstepensionsföretag. Så är t.ex. fallet om ett tjänstepensionsföretag är moderföretag till ett annat tjänste- pensionsföretag (se 2 § 1). I en sådan grupp ska tjänstepensionsföretaget

som är moderföretag rapportera om väsentliga riskkoncentrationer och Prop. 2018/19:158 betydande transaktioner.

24 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens tillsyn över rapportering av väsentliga riskkoncentrationer och betydande trans- aktioner inom en grupp. Paragrafen är utformad efter förebild av delar av 19 kap. 37 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.14.

Väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp ska enligt 23 § rapporteras till Finansinspektionen. I första stycket anges att Finansinspektionen ska besluta om vilka riskkoncentrationer och transaktioner som ska anses vara väsentliga respektive betydande. Ett sådant beslut ska fattas för varje enskild grupp. I samband med ett sådant beslut ska Finansinspektionen också besluta om lämpliga tröskelvärden. Dessa tröskelvärden ska baseras på kapitalkrav eller försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden och hänsyn ska tas till gruppens struktur och riskhanteringssystem. Innan ett beslut fattas om vilka risk- koncentrationer och transaktioner som ska anses vara väsentliga respek- tive betydande och beslut om tröskelvärden, ska inspektionen ha hört gruppen.

Av andra stycket följer att vid bedömningen av riskkoncentrationer ska Finansinspektionen beakta risker för spridning inom gruppen, intresse- konflikter samt riskernas nivå och omfattning.

25 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag då tillsyn även ska utövas enligt konglomeratlagen. Paragrafen motsvarar 19 kap. 39 § första stycket FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.14.

Ett tjänstepensionsföretag kan ingå i en grupp med företag på olika nivåer. I gruppen kan det finnas flera företag på olika nivåer, som det ska utövas grupptillsyn över enligt denna lag. Om det i toppen av en grupp finns en viss typ av företag ska bestämmelserna om grupptillsyn tillämpas enbart på nivån för detta yttersta moderföretag (se 7 och 8 §§). Detta yttersta moderföretag kan i sin tur vara dotterföretag till ett annat företag. Om det i en grupp finns ett sådant moderföretag och det företaget i sin tur är dotterföretag till ett sådant företag som avses i 3 kap. 1 § konglomerat- lagen, dvs. ett reglerat företag som är auktoriserat inom EES och som

1)finns i toppen av det finansiella konglomeratet, 2) har ett moderföretag som är ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES eller 3) står under gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat företag inom den finansiella sektorn, får Finansinspektionen besluta att på nivån för detta dotterföretag inte tillämpa bestämmelserna i denna lag om tillsyn över väsentliga riskkoncentrationer och betydande transak- tioner inom en grupp.

26 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från kravet på tillsyn över väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en

787

Prop. 2018/19:158 grupp. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 40 § FRL. Över- vägandena finns i avsnitt 14.1.14.

I paragrafen anges att Finansinspektionen får besluta att tillsyn över väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp inte ska utövas på nivån för ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2. De tjänstepensionsföretag som avses är 1) ett tjänste- pensionsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland eller 2) ett tjänstepensionsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES- försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland. Finansinspek- tionen får på samma sätt besluta att sådan tillsyn inte heller ska utövas på nivån för det moderföretag som avses i 2 § 3 b eller c, dvs. ett företag som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag och som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkrings- företag, eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag. Detta gäller om företaget i sig är ett anknutet företag till ett reglerat företag eller självt är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av konglomeratlagen. Med reglerat företag avses enligt definitionen i 1 kap. 3 § 14 konglomerat- lagen ett institut eller ett motsvarande utländskt företag, ett försäkrings- företag eller ett motsvarande utländskt företag, ett specialföretag eller ett tjänstepensionsföretag.

27 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om transaktioner inom grupper med vissa typer av moderföretag. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 41 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.15.

Paragrafen innehåller bestämmelser om begränsad grupptillsyn och vad grupptillsynen då ska avse. De tjänstepensionsföretag som ska omfattas av begränsad grupptillsyn är tjänstepensionsföretag vars moderföretag är

1)ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet eller 2) ett företag som inte är ett tjänstepensionsföretag eller ett utländskt tjänste- pensionsinstitut och som skulle vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag (se 3 §). Vid begränsad grupptillsyn omfattar grupptillsynen enligt första stycket att ett tjänstepensionsföretag ska ha god kontroll över de transaktioner som tjänstepensionsföretaget har med vissa andra företag inom gruppen. De transaktioner som ett tjänstepensionsföretag ska ha god kontroll över är dels transaktioner med moderföretaget (första stycket 1), dels transaktioner med företag som är anknutna till tjänstepensions- företagets moderföretag, t.ex. andra företag som har samma moderföretag som tjänstepensionsföretaget (första stycket 2).

Kravet på god kontroll enligt första stycket gäller för samtliga transak- tioner mellan tjänstepensionsföretaget och moderföretaget och företag som är anknutna till tjänstepensionsföretagets moderföretag. Tjänste- pensionsföretaget ska enligt andra stycket också rapportera en del av dessa

788

transaktioner till Finansinspektionen. De transaktioner som ska rapport- Prop. 2018/19:158 eras är transaktioner som är betydande. I 28 § finns bestämmelser om vilka

transaktioner som ska anses vara betydande. Rapportering ska ske minst en gång per år. Om en transaktion har en mycket betydande omfattning ska denna rapporteras snarast möjligt.

28 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens tillsyn över transaktioner inom grupper med vissa typer av moderföretag. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 37 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.15.

För grupper som omfattas av begränsad grupptillsyn gäller att ett tjänste- pensionsföretag ska ha god kontroll över sina transaktioner med vissa andra företag inom gruppen. Om dessa transaktioner är betydande ska de enligt 27 § andra stycket rapporteras till Finansinspektionen. I första stycket anges att Finansinspektionen ska besluta om vilka transaktioner som ska anses vara betydande. Ett sådant beslut ska fattas för varje enskild grupp. I samband med ett sådant beslut ska inspektionen också bestämma om lämpliga tröskelvärden. Tröskelvärdena ska baseras på kapitalkrav eller försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden och hänsyn ska tas till gruppens struktur och riskhanteringssystem.

Enligt andra stycket ska Finansinspektionen, innan beslut enligt första stycket meddelas, ha hört gruppen.

29 §

I paragrafen finns bestämmelser om företagsstyrningssystem på grupp- nivå. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 42 § första–tredje styckena FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.16.

Iförsta stycket anges att bestämmelserna i 9 kap. om företagsstyrning på enskild nivå ska gälla i tillämpliga delar på gruppnivå.

Enligt andra stycket ska ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i

2 § ansvara för att kraven på företagsstyrning i tillämpliga delar följs på gruppnivå. I en grupp kan det finnas mer än ett tjänstepensionsföretag. Så är t.ex. fallet om ett tjänstepensionsföretag är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag (se 2 § 1). I en sådan grupp ska tjänstepensions- företaget som är moderföretag ansvara för att kraven på företagsstyrning följs på gruppnivå.

Av tredje stycket följer att system för riskhantering, internkontroll och rapportering ska genomföras konsekvent i alla företag som omfattas av grupptillsyn så att dessa system och rapporter kan kontrolleras på grupp- nivå.

30 §
I paragrafen finns bestämmelser om system för internkontroll på grupp-
nivå. Paragrafen motsvarar 19 kap. 42 § fjärde stycket FRL. Övervägan-
dena finns i avsnitt 14.1.16.
I paragrafen anges att systemet för internkontroll inom en grupp ska
omfatta rutiner avseende gruppsolvens för att identifiera och mäta alla
betydande risker gruppen är utsatt för och på lämpligt sätt anpassa	789

Prop. 2018/19:158 kapitalbasen till riskerna (punkt 1). Systemet för internkontroll inom en grupp ska enligt (punkt 2) även omfatta sunda rapporterings- och redovis- ningsmetoder för att övervaka och hantera transaktioner inom gruppen och riskkoncentrationer. Detta överensstämmer med det som gäller enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 42 § fjärde stycket). Den närmare inne- börden av dessa krav får avgöras utifrån förhållandena i den enskilda gruppen och de företag som ingår i den.

790

31 §

I paragrafen finns bestämmelser om egen risk- och solvensbedömning på gruppnivå. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 43 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.16.

En egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen ska enligt första stycket genomföras i enlighet med 9 kap. 20–22 §§. I 29 § andra stycket anges att det tjänstepensionsföretag som det ska utövas full- ständig grupptillsyn över ska ansvara för att kraven på företagsstyrning i tillämpliga delar följs på gruppnivå. Det är därmed detta företag som ska ansvara för att denna egna risk- och solvensbedömning genomförs.

Enligt andra stycket får Finansinspektionen besluta att tjänstepensions- företaget i stället får göra den egna risk- och solvensbedömningen på gruppnivå och på nivån för ett dotterföretag inom gruppen. En enda hand- ling ska då omfatta samtliga bedömningar.

Tjänstepensionsföretag kan på samma sätt som försäkringsföretag ingå i en grupp som omfattas av bestämmelser om egen risk- och solvens- bedömning på gruppnivå. Dessa typer av företag omfattas av bestäm- melser om egen risk- och solvensbedömning som enskilda företag, dvs. på enskild nivå. I tredje stycket anges att ett beslut enligt andra stycket inte påverkar dotterföretagets skyldigheter enligt 9 kap. 20–22 §§ denna lag eller enligt 10 kap. 11–13 §§ FRL. Bestämmelserna i denna lag om egen risk- och solvensbedömning på gruppnivå påverkar därmed inte ett tjänste- pensionsföretags eller ett försäkringsföretags skyldighet att genomföra en egen risk- och solvensbedömning på enskild nivå.

32 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om informationsutbyte inom en grupp. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 44 § FRL. Över- vägandena finns i avsnitt 14.1.17.

Ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § ska uppfylla vissa krav på gruppsolvens, rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen samt företagsstyrning på gruppnivå. Det innebär att tjänste- pensionsföretaget måste samla in information, hantera informationen och därefter rapportera delar av informationen till Finansinspektionen. För att tjänstepensionsföretaget ska kunna utföra dessa uppgifter krävs att andra företag i gruppen eller fysiska personer som har nära förbindelser med företag inom gruppen lämnar de uppgifter som behövs. I 1 kap. 8 § anges vad som avses med nära förbindelser. Enligt första stycket ska ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 §, ett företag som ingår i samma grupp som ett sådant tjänstepensionsföretag och sådana fysiska personer som avses i 23 § andra stycket, dvs. fysiska personer som har nära

förbindelser med något företag inom gruppen, på begäran lämna informa- Prop. 2018/19:158 tion till varandra som behövs för att uppfylla kraven för grupptillsynen

enligt denna lag.

Iandra stycket anges att första stycket bara gäller företag och fysiska personer som har hemvist i Sverige.

33 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet att lämna upplysningar som behövs för grupptillsynen till Finansinspektionen. Paragrafen mot- svarar 19 kap. 49 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.17.

Paragrafen innebär att ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 §
på begäran av Finansinspektionen ska lämna de upplysningar till inspek-
tionen som behövs för grupptillsynen enligt denna lag.
34 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om möjlighet för Finansinspektionen
att förelägga företag att lämna upplysningar som behövs för grupp-
tillsynen. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 50 § FRL.
Övervägandena finns i avsnitt 14.1.17.
Paragrafen innebär att om ett tjänstepensionsföretag inte fullgör sin
upplysningsskyldighet enligt 33 § inom skälig tid får Finansinspektionen
förelägga ett annat företag inom gruppen att lämna upplysningar som rör
detta företag direkt till inspektionen, om upplysningarna behövs för
grupptillsynen enligt denna lag. Vad som är skälig tid får avgöras utifrån
omständigheterna och vilka uppgifter som det rör sig om i det enskilda
fallet. Det är endast företag som har hemvist i Sverige som kan föreläggas
att lämna information.
35 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens möjlighet att
kontrollera information på plats. Paragrafen är utformad efter förebild av
19 kap. 51 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.17.
Finansinspektionen får enligt paragrafen på plats kontrollera all infor-
mation som behövs för grupptillsynen enligt denna lag. Detta gäller hos
tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsynen, företag som är
anknutna till tjänstepensionsföretaget, moderföretag till tjänstepensions-
företaget och företag som är anknutna till tjänstepensionsföretagets
moderföretag. I 1 kap. 12 § anges vad som avses med anknutet företag.
36 §
I paragrafen finns en bestämmelse om tystnadsplikt. Paragrafen motsvarar
19 kap. 45 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.17.
Paragrafen innebär att en styrelseledamot eller annan befattningshavare
hos ett företag som vid fullgörande av skyldigheter enligt detta kapitel får
kunskap om affärsförhållanden i ett företag eller hos en person som enligt
32 § ska lämna uppgifter, inte obehörigen får röja vad han eller hon fått
veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med uppgiftslämnarens
intresse (jfr prop. 1999/2000:99 s. 53 f.).	791
	791

Prop. 2018/19:158

792

37 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet i samband med utredningar om brott. Paragrafen motsvarar 19 kap. 46 § FRL. Övervägan- dena finns i avsnitt 14.1.17.

Paragrafen innebär att ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt detta kapitel får sådan kunskap som avses i 36 § är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellan- folklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.

38 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om meddelandeförbud. Paragrafen motsvarar 19 kap. 47 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.17.

Enligt första stycket får den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 37 § besluta att företaget samt dess styrelse- ledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utom- stående att uppgifter har lämnats eller att det pågår en förundersökning, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.

Enligt andra stycket får ett sådant förbud som avses i första stycket meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska enligt tredje stycket vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga dom- stol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Ifjärde stycket anges att om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.

39 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om straff. Paragrafen motsvarar 19 kap. 48 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.17.

Paragrafen innebär att den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 38 § döms till böter.

40 §

I paragrafen finns bestämmelser om lämplighetskrav för ledningen i vissa typer av moderföretag. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 63 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.19.

Grupptillsyn ska utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag Prop. 2018/19:158 är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänste- pensionsföretaget var ett försäkringsföretag. Grupptillsyn ska också

utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett blandat finan- siellt holdingföretag (se 2 §). Sådana moderföretag omfattas inte alltid av näringsrättsliga bestämmelser som enskilda företag. I första stycket anges att ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3 b och c, dvs. ett företag som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag och som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkrings- företag, eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag, och som har hemvist i Sverige ska säkerställa att de som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem, uppfyller de krav som anges i 9 kap. 3 § första stycket 1. Den som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem ska därmed ha de insikter och den erfarenhet som krävs för att delta i ledningen av företaget och i övrigt vara lämpliga för uppgiften, se författnings- kommentaren till 9 kap. 3 §.

Moderföretaget ska enligt andra stycket snarast möjligt till Finans- inspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning enligt första stycket.

Enligt tredje stycket ska moderföretaget underrätta inspektionen om någon av de personer som avses i första stycket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven.

41 §

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter inom de angivna områdena samt en upplysningsbestämmelse angående verkställighets- föreskrifter. Övervägandena finns i avsnitten 14.1.10–14.1.14, 14.1.16 och 14.1.17.

Första stycket 1 avser hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas enligt 15–17, 20 och 22 §§. Bemyndigandet motsvarar 19 kap. 104 § 1 FRL.

Första stycket 2 avser innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen enligt 18 §. Bemyndigandet motsvarar 19 kap. 104 § 3 FRL.

Första stycket 3 avser innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan enligt 21 § andra stycket. Bemyndigandet motsvarar 19 kap. 104 § 4 FRL.

Första stycket 4 avser vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 23 och 33 §§. Bemyndigandet motsvarar 19 kap. 104 § 5 FRL.

Första stycket 5 avser företagsstyrningssystem inom en grupp enligt 29 §. Bemyndigandet motsvarar 19 kap. 104 § 6 FRL.

Första stycket 6 avser innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp enligt 31 §. Bemyndigandet motsvarar 19 kap. 104 § 7 FRL.

793

Prop. 2018/19:158	I andra stycket finns en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller
	den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om
	hur och när upplysningarna enligt 23 och 33 §§ ska lämnas.
	17 kap. Överklagande m.m.
	1 §
	Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande och innebär att
	beslut av Finansinspektionen som fattas enligt denna lag får överklagas till
	allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
	kammarrätten. Paragrafen genomför artikel 48.9 och delvis artikel 12.10 i
	andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.5.
	Finansinspektionen kommer även att fatta beslut angående tjänste-
	pensionsföretagen enligt försäkringsrörelselagen, aktiebolagslagen
	(2005:551) och lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution. För sådana
	beslut gäller bestämmelserna om överklagande i de lagarna.
	De beslut som inte får överklagas enligt försäkringsrörelselagen anges i
	21 kap. 1 § FRL, som nämner Finansinspektionens beslut i ärenden enligt
	17 kap. 13 § första stycket och 18 kap. 26 § andra stycket samt beslut om
	sanktionsförelägganden. Av dessa är det endast beslut om samman-
	kallande av styrelse eller stämma enligt 17 kap. 13 § första stycket FRL
	som kan bli aktuella för tjänstepensionsföretagens del. Denna bestäm-
	melse är tillämplig för tjänstepensionsföretagen enligt 14 kap. 1 §.
	I 21 kap. 2 § FRL görs en ändring som innebär att beslut som avses i
	11 kap. 1 § andra stycket 1 får överklagas till allmän förvaltningsdomstol
	(se författningskommentaren till 21 kap. 2 § FRL). Även denna bestäm-
	melse gäller för tjänstepensionsaktiebolagen enligt 10 kap. 1 § första
	stycket.
	2 §
	Paragrafen innehåller bestämmelser om förordnande om att beslut ska
	gälla omedelbart och innebär att Finansinspektionen får bestämma att ett
	beslut om förbud, föreläggande eller återkallelse ska gälla omedelbart. När
	det gäller andra beslut av Finansinspektionen gäller förvaltningslagens
	(2017:900) bestämmelser om omedelbar verkställighet (35 § tredje stycket
	den lagen). Paragrafen motsvarar 21 kap. 4 § FRL. Övervägandena finns i
	avsnitt 15.5.
	3 §
	Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt att beträffande vissa ärenden
	begära förklaring av allmän förvaltningsdomstol att ärendet onödigt uppe-
	hålls. Paragrafen genomför delvis artiklarna 11.5 och 12.10 i andra tjänste-
	pensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 21 kap. 5 § FRL. Övervägan-
	dena finns i avsnitt 15.5.
	4 §
	Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt att överklaga Bolagsverkets
	beslut i ärenden om likvidation av tjänstepensionsföretag. Paragrafen mot-
794	svarar 21 kap. 6 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 15.5.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser	Prop. 2018/19:158
Ikraftträdandebestämmelsen i punkt 1 genomför artikel 64 i andra tjänste-
pensionsdirektivet och innebär att lagen träder i kraft den 15 december
2019. Lagen träder dock i kraft den 1 januari 2020 i fråga om 4 kap. 9 §
som innehåller hänvisningar till vissa bestämmelser i försäkringsrörelse-
lagen som föreslås i prop. 2018/19:124 En effektivare flytträtt av försäk-
ringssparande. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.
I förhållande till lagrådsremissens förslag har efter Lagrådets syn-
punkter ikraftträdandebestämmelsen om tillämpning av lagen i förhållande
till de länder inom EES som inte är medlemsstater i EU tagits bort. Av
punkt 2 följer att ett tjänstepensionsföretag inte är skyldigt att hålla någon
sådan årlig redogörelse som avses i 6 kap. 19 § tillgänglig förrän 2020.
När under året en rapportering sker bestäms av vilken rapporteringsperiod
tjänstepensionsföretaget valt. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.
Punkt 3 innehåller en övergångsbestämmelse som innebär att tjänste-
pensionsföretag trots förbudet mot främmande verksamhet i 4 kap. 5 § får
driva verksamhet avseende försäkringar som inte är tjänstepensions-
försäkringar. Då krävs dock att försäkringsavtalen som den verksamheten
avser ska ha ingåtts senast vid ikraftträdandet av lagen om tjänstepensions-
företag. Detta krav innebär att det endast är sådana försäkringsföretag som
omvandlas till tjänstepensionsföretag enligt 2 kap. 5 § och tjänstepen-
sionskassor som undantagsbestämmelsen kan bli tillämplig på.
En ytterligare förutsättning är att verksamheten avseende försäkringar
som inte är tjänstepensionsförsäkringar utgör en ringa andel av ett tjänste-
pensionsföretags verksamhet. Enligt andra stycket får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om vad som
avses med ringa andel. I föreskrifterna kan det klargöras hur den
bedömningen ska göras och vilka omständigheter som ska vara avgörande
för hur bedömningen utfaller. Övervägandena finns i avsnitt 16.5.

18.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

5 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om arbetsgivares skuldföring av
pensionsutfästelser genom kontoavsättning i balansräkningen. Överväg-
andena finns i avsnitt 15.6.
Paragrafen rör en arbetsgivares tryggande av tjänstepension genom
kontotryggande. Ett tjänstepensionsföretag kan vara arbetsgivare och får
som en skuld i balansräkningen under rubriken Avsatt till pensioner ta upp
vad arbetsgivaren enligt en allmän pensionsplan har åtagit sig att redovisa
under denna rubrik. I andra stycket görs ett tillägg som innebär att bestäm-
melserna om vad arbetsgivare får redovisa som avsatt till pensioner även
gäller för ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar.
Tjänstepensionsaktiebolag omfattas av bestämmelserna genom begreppet
aktiebolag. Detta innebär att tjänstepensionsföretag, dvs. tjänstepensions-
aktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensions-
föreningar, behandlas på samma sätt som aktiebolag, ömsesidiga
försäkringsbolag, ekonomiska föreningar och sparbanker. I stycket görs även	795

Prop. 2018/19:158 ett tillägg som innebär att försäkringsföreningar, i likhet med övriga typer av försäkringsföretag, försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkrings- bolag, omfattas av bestämmelserna.

Övriga ändringar i paragrafen är språkliga.

18.3Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

4 a §

Paragrafen innehåller bestämmelser om förmånsrätt för fordringar på försäkringsgivare. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.6.

Förmånsrätt följer med försäkringstagares och andra ersättnings- berättigades fordran hos försäkringsgivare i den egendom och i den omfattning som anges i 6 kap. 13 § försäkringsrörelselagen och 5 kap. 11 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepen- sionsinstituts verksamhet i Sverige. I paragrafen görs ett tillägg för tjänste- pensionsföretag. Försäkringstagares och andra ersättningsberättigades fordran hos tjänstepensionsföretag kommer därmed att behandlas på samma sätt som om de i stället hade haft en fordran hos en försäkrings- givare eller en utländsk försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige. Förmånsrätt följer i och med detta med fordran på ett tjänstepen- sionsföretag i den egendom och i den omfattning som anges i 6 kap. 17 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

18.4Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

7 kap. 13 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om bouppteckning. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Isjätte stycket finns bestämmelser om att, förvaltaren så snart som möjligt och senast en vecka från beslutet om bevakningsförfarandet ska skicka en förteckning över borgenärerna med uppgift om varje borgenärs postadress till rätten och tillsynsmyndigheten när ett bevakningsförfarande ska äga rum och om någon bouppteckning ännu inte har getts in till rätten. I bestämmelsen görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. I ett tjänste- pensionsföretags konkurs ska, på samma sätt som för ett livförsäkrings- bolags, bifogas uppgift om försäkringstagarna och deras fordringar.

Övriga ändringar i paragrafen är språkliga.

8 kap. 7 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om försäljning av lös egendom. Över- vägandena finns i avsnitt 15.6.

Ifjärde stycket görs ett tillägg för bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Särskilda bestämmelser finns därmed, på samma sätt som för försäkringsföretag, för överlåtelse av försäkringsbestånd i ett

796tjänstepensionsföretag.

9 kap. 5 §

Prop. 2018/19:158

Paragrafen innehåller bestämmelser om att en borgenär i vissa fall inte behöver bevaka sin fordran. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Iandra stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. En försäk- ringstagare behöver därmed inte bevaka sin fordran i ett tjänstepensions- företags konkurs, om uppgift om fordringen lämnats enligt 7 kap. 13 § sjätte stycket. Detta motsvarar det som hittills gällt för en försäkrings- tagare i ett livförsäkringsbolags konkurs.

18.5Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda

2 §

Paragrafen innehåller en definition av begreppet företag. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Iförsta stycket ändras definitionen av företag så att den även omfattar tjänstepensionsföretag. Med företag avses därmed aktiebolag, bank, hypoteksinstitut, försäkringsföretag, tjänstepensionsföretag och ekono- misk förening samt europakooperativ för vilket lagen gäller enligt 1 b §.

18.6Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

6 kap. 1 §

Paragrafen innehåller definitioner av begreppen bankinstitut och finans- institut. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Iandra stycket ändras definitionen av finansinstitut så att den även omfattar tjänstepensionsföretag som har tillstånd enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Med finansinstitut avses därmed bankinstitut, kreditmarknadsföretag, värdepappersinstitut, Första–Fjärde AP-fonderna enligt lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder), Sjätte AP-fonden enligt lagen (2000:193) om Sjätte AP-fonden, försäkrings- företag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse här i landet enligt försäkringsrörelselagen, tjänstepensionsföretag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen om tjänstepensionsföretag, Svenska skeppshypotekskassan samt utländska företag som med stöd av 4 kap. 1, 3 eller 4 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse driver verksamhet från filial i Sverige.

797

Prop. 2018/19:158 18.7	Förslaget till lag om ändring i lagen
	(1995:1560) om årsredovisning i
	försäkringsföretag

1 kap. 1 §

Paragrafen anger tillämpningsområdet. Paragrafen genomför delvis artikel 29 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.3.

Iförsta stycket ändras definitionen av försäkringsföretag. I första stycket 2, som är ny, anges att tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar som omfattas av den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska anses vara försäkringsföretag. Definitionen av försäkringsföretag delas upp i två punkter för tydlighets skull. Genom tillägget ”i denna lag” tydliggörs att det endast är i denna lag som tjänstepensionsföretag ska anses vara försäkringsföretag.

Iett nytt andra stycke införs bestämmelser om att det som i lagen föreskrivs för försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar samt livförsäkringsföretag ska gälla också för tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag, tjänstepen- sionsföreningar och tjänstepensionsföretag. Därigenom säkerställs att de bestämmelser som specifikt träffar försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, försäkringsföreningar och livförsäkringsföretag också ska gälla för de motsvarande associationsformerna bland tjänstepensions- företagen.

Tredje–femte styckena motsvarar hittillsvarande andra–fjärde styckena.

18.8Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti

5 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka kategorier av insättare som är undantagna från rätten till ersättning från garantin. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Ipunkt 6, som är ny, görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Ett tjänstepensionsföretag kan därmed inte, i likhet med de andra kategorierna av insättare eller utländska motsvarigheter, exempelvis försäkringsföretag, få ersättning från garantin.

Punkterna 7–12, hittillsvarande punkterna 6–11, får ny numrering till följd av att det införs en ny punkt 6 om tjänstepensionsföretag.

18.9Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion

1 kap. 3 §

I paragrafen anges att bestämmelserna om gäldenär i denna lag inte gäller för vissa typer av gäldenärer. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

798

I första stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Bestämmel- Prop. 2018/19:158 serna om gäldenär gäller därmed inte för tjänstepensionsföretag. Detta överensstämmer med vad som hittills varit fallet för t.ex. försäkrings-

företag.

18.10Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

1 kap. 5 §

Paragrafen innehåller vissa definitioner m.m. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

Definitionen i första stycket 3 av utländskt tjänstepensionsinstitut ändras på så sätt att en hänvisning görs till andra tjänstepensionsdirektivet i stället för första tjänstepensionsdirektivet. Definitionen görs även statisk, vilket innebär att den avser direktivet i dess ursprungliga lydelse.

Itredje stycket görs en ändring så att det framgår att även 9 kap. om beståndsöverlåtelser innehåller bestämmelser som i tillämpliga delar gäller för utländska tjänstepensionsinstitut.

1 kap. 6 §

Paragrafen innehåller ytterligare definitioner. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

Itredje stycket ändras definitionen av tjänstepensionsförsäkring på så sätt att den hänvisar till definitionen av sådan försäkring i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Definitionen är densamma som den som hittills gällt enligt denna lag.

Ifemte stycket görs en ändring i fråga om definitionen av tjänstepension. Definitionen ändras på så sätt att tjänstepension i denna lag inte längre behöver avse avtal med arbetsgivare i Sverige. Av den definition av gränsöverskridande verksamhet som finns i andra tjänstepensions- direktivet (artikel 6.19) följer att det kan vara fråga om gränsöverskridande verksamhet även om arbetsgivaren och tjänstepensionsinstitutet är belägna i samma medlemsstat (se författningskommentaren till 3 kap. 1 § lagen om tjänstepensionsföretag).

1 kap. 7 §

Paragrafen innehåller definitioner som bl.a. har betydelse för vad som är att anse som gränsöverskridande verksamhet. Ändringen i femte stycket genomför artikel 6.19 i andra tjänstepensionsdirektivet i fråga om utländska tjänstepensionsinstitut. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

Femte stycket ändras med anledning av den nya definition av gräns- överskridande verksamhet som finns i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 6.19). I stycket anges i vilka fall Sverige anses vara det land där åtagandet ska fullgöras när det gäller tjänstepension. Denna definition har bl.a. betydelse för definitionen av gränsöverskridande verksamhet i 13 §

andra stycket. Ändringen innebär att Sverige anses vara det land där

799

Prop. 2018/19:158 åtagandet ska fullgöras om förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som har eller kommer att få rätt till ersättning regleras av svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensions- området. Uttrycket ”social- och arbetsmarknadslagstiftning” följer av direktivets definition av gränsöverskridande verksamhet. När det gäller vad som avses med uttrycket från ett svenskt perspektiv finns viss ledning i prop. 2004/05:165 s. 242 f. Med uppdragsgivande företag avses ett företag eller organ som i egenskap av arbetsgivare erbjuder en pensions- plan eller som gör inbetalningar till tjänstepensionsinstitutet (artikel 6.3). Med pensionsplan avses enligt direktivet ett avtal, en överenskommelse, en stiftelseurkund eller bestämmelser där det anges vilka pensions- förmåner som ska lämnas och på vilka villkor (artikel 6.2).

I övrigt görs endast språkliga ändringar.

2 kap. 1 a §

Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska tjänstepensionsinstituts rätt att driva verksamhet i Sverige. Ändringen genomför artikel 11.8 i andra tjänstepensionsdirektivet i fråga om utländska tjänstepensions- institut. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

Iandra stycket ändras den angivna tidsfristen för när verksamheten får inledas från två månader till sex veckor efter det att Finansinspektionen tagit emot en underrättelse från den behöriga myndigheten i tjänste- pensionsinstitutets hemland. I övrigt görs endast en redaktionell ändring och en följdändring.

2 kap. 2 §

I paragrafen finns bestämmelser om underrättelse avseende verksamhet från en sekundäretablering. Ändringarna genomför delvis artikel 11.3 i andra tjänstepensionsdirektivet i fråga om utländska tjänstepensions- institut. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

Ändringen i tredje stycket innebär i sak att underrättelsen ska innehålla uppgifter om det uppdragsgivande företagets namn och hemvist samt i

	vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras.
	2 kap. 3 §
	I paragrafen finns bestämmelser om underrättelse avseende gränsöver-
	skridande verksamhet. Ändringarna genomför delvis artikel 11.3 i andra
	tjänstepensionsdirektivet i fråga om utländska tjänstepensionsinstitut.
	Övervägandena finns i avsnitt 7.2.
	Ändringen i fjärde stycket innebär i sak att underrättelsen ska innehålla
	uppgifter om det uppdragsgivande företagets namn och hemvist samt i
	vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras.
	3 kap. 2 §
	Paragrafen innehåller bestämmelser om vissa uppgifter som Finans-
	inspektionen har som värdlandsmyndighet. Fjärde stycket genomför
	artikel 11.7 i andra tjänstepensionsdirektivet i fråga om utländska tjänste-
800	pensionsinstitut. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.
800

I tredje stycket ersätts uttrycket ”tillämplig arbetsrätt” med uttrycket Prop. 2018/19:158 ”social- och arbetsmarknadslagstiftning” i enlighet med den ändring som

görs för utländska tjänstepensionsinstitut i fjärde stycket. I övrigt görs endast följdändringar.

Ifjärde stycket, som är nytt, finns bestämmelser om Finansinspektionens skyldighet att inom viss tid lämna uppgifter till den behöriga myndigheten i det utländska tjänstepensionsinstitutets hemland. Ändringen innebär i huvudsak att tidsfristen för när Finansinspektionen senast ska lämna informationen förkortas från två månader till sex veckor. Vidare ersätts uttrycket ”tillämplig arbetsrätt” med andra tjänstepensionsdirektivets uttryck ”social- och arbetsmarknadslagstiftning”. Någon ändring i sak är dock inte avsedd. När det gäller vilken information som ska lämnas till den behöriga myndigheten finns ledning i prop. 2004/05:165 s. 242 f.

Ändringen i femte stycket, hittillsvarande fjärde stycket, är endast av redaktionell art.

3 kap. 6 §

Paragrafen innehåller vissa bestämmelser om ingripanden från Finans- inspektionen.

Ändringarna i paragrafen är endast av redaktionell art och innebär att de hittillsvarande andra och tredje styckena läggs samman.

8 kap. 1 b §

I paragrafen finns bestämmelser om utländska tjänstepensionsinstituts skyldighet att lämna information till enskilda och ett bemyndigande avseende sådan information. Paragrafen genomför artikel 11.6 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

Itredje stycket, som är nytt, finns en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur information ska lämnas enligt första stycket.

Iövrigt görs endast språkliga ändringar.

8 kap. 6 §

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser för utländska tjänstepen- sionsinstitut som bedriver försäkringsdistribution i Sverige. Överväg- andena finns i avsnitt 15.4.1.

Iförsta stycket anges att lagen om försäkringsdistribution gäller för utländska tjänstepensionsinstitut, om de bedriver försäkringsdistribution i Sverige. Att utländska försäkringsföretag ska följa lagen om försäkrings- distribution i tillämpliga delar följer direkt av den lagen (1 kap. 5 §). Vad som avses med försäkringsdistribution anges i 1 kap. 1 och 2 §§ lagen om försäkringsdistribution (prop. 2017/18:216 s. 102–145).

Iandra stycket finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vad utländska tjänstepensionsinstitut ska iaktta när de distribuerar tjänste- pensionsförsäkringar. De föreskrifterna avses, i tillämpliga delar, i allt väsentligt motsvara de föreskrifter som har meddelats med stöd av bemyn- digandena i lagen om försäkringsdistribution. I tillämpliga delar bör före-

skrifterna därutöver motsvara de bestämmelser som finns i kommissionens

801

Prop. 2018/19:158 delegerade förordningar som meddelats med stöd av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 av den 20 januari 2016 om försäkrings- distribution (se artikel 38 i det direktivet). De delegerade förordningarna gäller annars inte för tjänstepensionsinstitut.

9 kap. 1 §

I paragrafen finns bestämmelser om överlåtelse av försäkringsbestånd. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.

Andra stycket, som är nytt, reglerar överlåtelse av bestånd från ett utländskt tjänstepensionsinstitut som driver verksamhet i Sverige. Ett utländskt tjänstepensionsinstitut får, under de förutsättningar som anges i 9–17 §§, helt eller delvis överlåta ett bestånd av tjänstepensionsavtal. Det bestånd som överlåts kan avse verksamhet som drivs i Sverige eller i ett annat land inom EES. Bestämmelsen motsvarar 11 kap. 1 § andra stycket den nya lagen om tjänstepensionsföretag som reglerar överlåtelser från utländska tjänstepensionsinstitut som inte driver verksamhet i Sverige till svenska tjänstepensionsföretag.

Bestånd som överlåts enligt andra stycket benämns inte försäkrings- bestånd eftersom det vid övertagande från ett utländskt institut kan ingå avtal som utgör annat än försäkringsavtal enligt lagstiftningen i det överlåtande institutets hemland. För att det övertagande tjänstepensions- företaget ska kunna förvalta avtalen efter att överlåtelsen har verkställts, måste det dock enligt 4 kap. 5 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag vara att betrakta som verksamhet med tjänstepensionsförsäkringar eller därmed sammanhängande verksamhet.

9 kap. 4 §

Ändringen är en följdändring med anledning av att det införs ett nytt andra stycke i 1 §.

9 kap. 9 §

Paragrafen, som är ny, föreskriver ett tillståndskrav för överlåtelse från ett utländskt tjänstepensionsinstitut till ett svenskt tjänstepensionsföretag. Paragrafen genomför delvis artikel 12.4 i andra tjänstepensionsdirektivet. Bestämmelsen motsvarar 11 kap. 18 § den nya lagen om tjänstepensions- företag som reglerar överlåtelser från utländska tjänstepensionsinstitut som inte driver verksamhet i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.

Vad som avses med tjänstepension anges i 1 kap. 6 § femte stycket. Med tjänstepensionsföretag avses ett företag som har tillstånd att driva tjänste- pensionsverksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Med bestånd av tjänstepensionsavtal avses de avtal om förvaltning av medel för tillhandahållande av pensionsförmåner som ingår i det utländska institutets verksamhet (se definitioner i artikel 6 i andra tjänstepensionsdirektivet).

9 kap. 10 §

Paragrafen, som är ny, reglerar ansökan om tillstånd att verkställa ett avtal om överlåtelse. Bestämmelsen motsvarar 11 kap. 19 § den nya lagen om

802

tjänstepensionsföretag, som reglerar överlåtelser från utländska tjänste- pensionsinstitut som inte driver verksamhet i Sverige. Paragrafen genom- för delvis artikel 12.4 samt artikel 12.5 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.

Ansökan ska göras av det övertagande företaget och ansökan ska enligt punkt 1 innehålla det skriftliga överlåtelseavtalet. I avtalet framgår vill- koren för överlåtelsen.

Punkt 2 föreskriver att ansökan ska innehålla uppgifter om avtals- parternas namn, hemvist och det land inom EES där respektive part är regi- strerad eller auktoriserad. Med hemvist avses företagens huvudsakliga förvaltningsort.

Ipunkt 3 anges att ansökan även ska innehålla en beskrivning av det bestånd som ska överlåtas och det huvudsakliga innehållet i de överens- kommelser som ligger till grund för avtalen. Se författningskommentar till 3 kap. 2 § andra stycket 3 den nya lagen om tjänstepensionsföretag i fråga om det huvudsakliga innehållet.

Ipunkt 4 föreskrivs att en ansökan ska innehålla uppgifter om namn och hemvist för arbetsgivare eller egenföretagare, vilket motsvarar det upp- dragsgivande företaget enligt definitionen i artikel 6.3 i andra tjänste- pensionsdirektivet. Det kan således vara fråga om ett företag eller annat organ som består av en eller flera juridiska eller fysiska personer, och det kan vara en kombination av arbetsgivare och egenföretagare. Vilka som avses beror på hur det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemland har genomfört direktivet, och det kan således skilja sig från den svenska definitionen av uppdragsgivande företag i 1 kap. 5 § 11 den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Hemvist avser även i denna punkt företagets huvudsakliga förvaltningsort.

Punkt 5 innehåller krav på dokumentation av godkännanden från arbets- givaren eller egenföretagaren och en majoritet av de personer som har eller kommer att ha rätt till pensionsförmåner enligt tjänstepensionsavtalen eller den överenskommelse som ligger till grund för dem, eller en majoritet av företrädare för dessa personer. Ett godkännande från uppräknade personer eller organisationer behöver inte ha samma form som ett godkännande enligt 11 kap. 14 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag vid en över- låtelse från ett svenskt företag utan ska följa regleringen av sådana god- kännanden i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemland.

En ansökan ska också enligt punkt 6 innehålla uppgifter om vilket lands social- och arbetsmarknadslagstiftning som är tillämplig på de tjänstepen- sionsavtal som ingår i överlåtelsen. Det land som avses är det som i den nya lagen om tjänstepensionsföretag kallas värdland (3 kap. 2 § lagen om tjänstepensionsföretag).

9 kap. 11 §

Paragrafen, som är ny, reglerar en skyldighet för Finansinspektionen att översända en tillståndsansökan till den behöriga myndigheten i det över- låtande institutets hemland för bedömning. Paragrafen motsvarar 11 kap. 20 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag, som reglerar överlåtelser från utländska tjänstepensionsinstitut som inte driver verksamhet i Sverige. Paragrafen genomför artikel 12.6 i andra tjänstepensions- direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.

Prop. 2018/19:158

803

Prop. 2018/19:158 Paragrafen, som är ny, anger förutsättningarna för att Finansinspektionen ska ge tillstånd att verkställa ett avtal om överlåtelse. Paragrafen motsvarar 11 kap. 21 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag, som reglerar över- låtelser från utländska tjänstepensionsinstitut som inte driver verksamhet i Sverige. Paragrafen genomför artikel 12.2 och 12.7 i andra tjänste- pensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.

I bedömningen av om de rättigheter som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade hos det övertagande före- taget före och efter överlåtelsen är tillräckligt skyddade ingår bl.a. att säkerställa att kostnaderna för överlåtelsen inte belastar dem som redan finns hos det övertagande företaget. En bedömning av om det övertagande företaget har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats omfattar ställningstagande till om företagets finansiella ställning är förenlig med den föreslagna överlåtelsen, om företagets tekniska avsätt- ningar är fullt skuldtäckta vid överlåtelsen och om tillgångarna som ska överlåtas är tillräckliga för att täcka de skulder och avsättningar som ingår i överlåtelsen enligt svensk rätt.

Med den som deltar i ledningen av det övertagande företaget avses samma personkrets som i 3 kap. 3 § 3 den nya lagen om tjänstepensions- företag. Se författningskommentar till den bestämmelsen.

9 kap. 13 §

Paragrafen, som är ny, föreskriver en rätt för Finansinspektionen att ut- färda föreläggande om kompletteringar. Bestämmelsen motsvarar 11 kap. 22 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag, som reglerar överlåtelser från utländska tjänstepensionsinstitut som inte driver verksamhet i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.

9 kap. 14 §

I paragrafen, som är ny, föreskrivs frister för beslut och underrättelser. Paragrafen motsvarar 11 kap. 23 § första stycket den nya lagen om tjänstepensionsföretag, som reglerar överlåtelser från utländska tjänste- pensionsinstitut som inte driver verksamhet i Sverige. Paragrafen genom- för delvis artikel 12.4 och 12.11 i andra tjänstepensionsdirektivet. Över- vägandena finns i avsnitt 11.8.

9 kap. 15 §

Paragrafen, som är ny, föreskriver en underrättelseskyldighet för Finans- inspektionen. Paragrafen motsvarar 11 kap. 23 § andra stycket lagen om tjänstepensionsföretag, som reglerar överlåtelser från utländska tjänste- pensionsinstitut som inte driver verksamhet i Sverige. Paragrafen genom- för delvis artikel 12.4 och 12.11 i andra tjänstepensionsdirektivet. Över- vägandena finns i avsnitt 11.8.

Med regler för verksamheten avses den social- och arbetsmarknads- lagstiftning på tjänstepensionsområdet som är tillämplig på det överlåtna beståndet av tjänstepensionsavtal, och de bestämmelser om information som gäller gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett sådant avtal.

804

9 kap. 16 §

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om registrering av tillstånds- beslutet och ansvar för det överlåtna beståndet. Paragrafen hänvisar till förfarandet i motsvarande bestämmelser i 11 kap. 24 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag, som reglerar överlåtelser från utländska tjänste- pensionsinstitut som inte driver verksamhet i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.

9 kap. 17 §

Paragrafen, som är ny, reglerar en möjlighet till medling mellan Finans- inspektionen och en behörig myndighet i ett annat land inom EES. Paragrafen motsvarar 11 kap. 25 § den nya lagen om tjänstepensions- företag, som reglerar överlåtelser från utländska tjänstepensionsinstitut som inte driver verksamhet i Sverige. Paragrafen genomför artikel 12.13 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.9.

Den medling som avses är sådan icke-bindande medling som genomförs av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) för att främja samordnade reaktioner från unionen som regleras i artikel 31 andra stycket c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en euro- peisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- myndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.

10 kap. 4 b §

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om rätten att begära en för- klaring av domstol att ett ärende onödigt uppehålls. Paragrafen är utformad efter förebild av 21 kap. 5 § FRL och motsvarar 17 kap. 3 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Paragrafen genomför delvis artikel 12.10 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.5.

18.11Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:890) om försäkringsverksamhet under krig eller krigsfara m.m.

2 kap. 3 §

I paragrafen finns en bestämmelse om att Finansinspektionen får besluta att ett svenskt försäkringsföretag får avvika från bestämmelser i bolags- ordningen. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

I bestämmelsen görs ett tillägg för ett svenskt tjänstepensionsföretag. Finansinspektionen får därmed, på motsvarande sätt som gäller för ett svenskt försäkringsföretag, besluta om att ett svenskt tjänstepensions- företag får avvika från bestämmelser i bolagsordningen. Med tjänste- pensionsföretag avses sådana företag som har tillstånd att driva tjänste- pensionsverksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Prop. 2018/19:158

805

Prop. 2018/19:158 2 kap. 5 §

Paragrafen innehåller ett generellt förbud mot beslut om vinstdispositioner i livförsäkringsföretag under krigsförhållanden och till dess att krigs- bokslut upprättats. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

I bestämmelsen görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Detta innebär att även tjänstepensionsföretag omfattas av det generella förbudet. Tjänstepensionsföretag får därmed under krigsförhållanden och till dess krigsbokslut upprättats inte tillämpa bestämmelserna om vinstutdelning och gottskrivning av återbäring i 11–13 kap. försäkringsrörelselagen som enligt 10 kap. 2, 21 och 49 §§ lagen om tjänstepensionsföretag ska gälla för tjänstepensionsföretag.

18.12Förslaget till lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078)

4 kap. 6 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilken redovisningsvaluta ett företags affärshändelser får presenteras i, när byte får ske samt att filialer får ha en annan redovisningsvaluta. Övervägandena finns i avsnitt 15.3.

Ändringen i första stycket innebär att tjänstepensionsföretag, i likhet med försäkringsföretag, får presentera sina affärshändelser i redovisnings- valutan euro i stället för svenska kronor.

18.13Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag

2 §

Paragrafen innehåller definitioner av begrepp som används lagen. Över- vägandena finns i avsnitt 15.6.

I paragrafen utvidgas definitionen av försäkringsföretag genom att det i första stycket 1 b, som är ny, görs ett tillägg så att begreppet försäkrings- företag även omfattar tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepen- sionsbolag och tjänstepensionsföreningar enligt den nya lagen om tjänste- pensionsföretag. I första stycket 1 a anges den hittillsvarande definitionen av försäkringsföretag.

3 §

Paragrafen innehåller definitioner av begreppet stadgar i lagen. Överväg- andena finns i avsnitt 15.6.

Ändringen innebär att definitionen av stadgar även omfattar bolags- ordningen i tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensions- bolag, punkt 1, samt stadgarna i en tjänstepensionsförening, punkt 3.

806

18.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:562) Prop. 2018/19:158 om internationell rättslig hjälp i brottmål

5 kap. 10 §

I paragrafen finns hänvisningar till bestämmelser om uppgiftsskyldighet i andra lagar. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Iförsta stycket görs ett tillägg för bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Ändringen föranleds av att det införs särskilda bestämmelser om uppgiftsskyldighet för tjänstepensionsföretag i den lagen.

18.15Förslaget till lag om ändring i revisorslagen (2001:883)

2 §

Paragrafen innehåller definitioner av vissa begrepp i lagen. Överväg- andena finns i avsnitt 15.6.

Ipunkt 9 e, som är ny, ändras definitionen av företag av allmänt intresse. Ändringen innebär att definitionen av begreppet företag av allmänt intresse utvidgas så att det även omfattar företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensions- företag.

Övriga ändringar är redaktionella.

18.16Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

2 kap. 3 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om att det i vissa fall inte behövs till- stånd för att driva finansieringsrörelse. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Iförsta stycket 3 görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att tjänstepensionsföretag, i likhet med det som hittills gällt för bl.a. försäkringsföretag, inte behöver tillstånd för att driva finansieringsrörelse enligt lagen.

18.17Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag

6 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om att Bolagsverket vid en viss tidpunkt ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 25.2 i SE- förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.

Iandra stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Dessutom tas den felaktiga hänvisningen till 11 kap. 35 § försäkringsrörelselagen

(2010:2043) bort så att hänvisningen endast avser beslut enligt 11 kap.	807

Prop. 2018/19:158 33 § samma lag. När det gäller europabolag som driver försäkringsrörelse ska Bolagsverket utfärda intyget när beslut om tillstånd att verkställa en fusionsplan har meddelats enligt 10 kap. 11 § den nya lagen om tjänste- pensionsföretag och beslutet har fått laga kraft. Detta motsvarar det som hittills gällt när beslut om tillstånd att verkställa en fusionsplan har meddelats enligt 11 kap. 33 § FRL.

I paragrafen görs även språkliga ändringar.

16 §

Paragrafen innehåller bestämmelser för dualistiskt organiserade europa- bolag. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.

Ifjärde stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. För dualistiskt organiserade europabolag som driver tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag gäller därmed även 2 kap. 2 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag. I 2 kap. 2 § den lagen finns bestämmelser om att vissa särskilt angivna bestämmelser om styrelsen eller dess ledamöter ska tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter hos europabolag och europakooperativ som driver tjänstepensionsverksamhet som tjänste- pensionsföretag och som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag eller artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar. Detta överensstämmer med vad som hittills gällt för dualistiskt organiserade europabolag som driver försäkringsrörelse för vilka det finns motsvarande bestämmelser i 2 kap. 2 § FRL.

18.18Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

27 kap. 1 §

Paragrafen innehåller bestämmelser för Bolagsverket om aktiebolags- register. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Iandra stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsaktiebolag. Ett tjänste- pensionsföretag ska, som framgår av 14 kap. 2 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag, registreras i försäkringsregistret. Vidare anges att när det i denna lag hänvisas till aktiebolagsregistret, ska hänvisningen beträffande tjänstepensionsaktiebolag avse försäkringsregistret. Detta motsvarar det som hittills gällt för försäkringsföretag.

18.19Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat

1 kap. 1 §

I paragrafen finns bestämmelser om lagens tillämpningsområde. Över- vägandena finns i avsnitten 14.2.1 och 14.2.2.

808

I andra stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Bestämmel- Prop. 2018/19:158 serna i lagen ska enligt 3 kap. 3 § i vissa fall också tillämpas på tjänste- pensionsföretag. Detta innebär att det som enligt lagen gäller för institut

och försäkringsföretag ska gälla även för tjänstepensionsföretag i mot- svarande fall.

I andra stycket görs även en språklig ändring.

1 kap. 3 §

Paragrafen innehåller definitioner för den särskilda tillsynen över finan- siella konglomerat. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

Ipunkt 7 b ändras definitionen av försäkringssektorn så att den omfattar även tjänstepensionsföretag.

Ipunkt 12 görs en redaktionell ändring.

Ipunkt 14 b ändras definitionen av reglerat företag så att den även omfattar tjänstepensionsföretag.

Ipunkt 17 ändras definitionen av sektorsbestämmelser. Det innebär att bestämmelser i lag och andra författningar som gäller för den rörelse som drivs av tjänstepensionsföretag på samma sätt som motsvarande bestäm- melser för institut och försäkringsföretag utgör sektorsbestämmelser.

Ipunkt 18, som är ny, införs en definition av tjänstepensionsföretag. Ett tjänstepensionsföretag är ett tjänstepensionsaktiebolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller en tjänstepensionsförening enligt lagen om tjänstepensionsföretag. Det innebär att definitionen bara omfattar svenska företag men inte utländska tjänstepensionsinstitut (se 1 kap. 3 § den lagen).

Punkt 19, hittillsvarande punkt 18, får ny numrering till följd av att en definition av tjänstepensionsföretag införs i punkt 18.

2 kap. 1 §

I paragrafen anges vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att en grupp av företag ska vara ett finansiellt konglomerat. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

Ipunkt 1 görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. För att en grupp ska utgöra ett finansiellt konglomerat krävs att minst ett institut, försäkrings- företag eller tjänstepensionsföretag ingår i gruppen. Detta är dock endast en av förutsättningarna för att en grupp ska utgöra ett finansiellt konglo- merat. För att en grupp ska kunna utgöra ett finansiellt konglomerat ska samtliga villkor i punkterna 1–5 vara uppfyllda.

3 kap. 3 §

I paragrafen anges att bestämmelserna i lagen ska tillämpas även på företag som inte ingår i ett finansiellt konglomerat om vissa villkor är upp- fyllda. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

Iförsta stycket görs tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att bestämmelserna i lagen, eller vissa av dem enligt det som följer av ett beslut enligt 4 kap. 4 § 2, ska tillämpas även på ett tjänstepensionsföretag om förutsättningarna i stycket är uppfyllda.

Även i andra stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. När

första stycket är tillämpligt ska hänvisningarna i denna lag till finansiella

809

Prop. 2018/19:158 konglomerat i stället avse de förbindelser mellan en fysisk eller juridisk person och ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensions- företag som avses i första stycket 1.

810

Övriga ändringar i paragrafen är språkliga.

4 kap. 2 §

I paragrafen finns bestämmelser om när Finansinspektionen ska vara sam- ordnare av den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat. Över- vägandena finns i avsnitt 14.2.2.

Iförsta stycket 1, 2, 3 a och b och 4 görs tillägg för tjänstepensions- företag. Det innebär att Finansinspektionen ska vara samordnare av den särskilda tillsynen över ett finansiellt konglomerat även om det i toppen av konglomeratet finns ett tjänstepensionsföretag (första stycket 1) eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag (första stycket 2). Finans- inspektionen ska också vara samordnare om det i toppen finns två eller flera blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor i olika stater inom EES, däribland Sverige, och det dessutom i konglomeratet finns reglerade företag i samma stater under förutsättning att det av de reglerade företagen som, om de tillhör samma sektor, har den största balans- omslutningen är ett tjänstepensionsföretag (första stycket 3 a) eller det av de reglerade företagen som, om de tillhör olika sektorer, verkar inom den största sektorn är ett tjänstepensionsföretag (första stycket 3 b). Tjänste- pensionsföretag behandlas därigenom på motsvarande sätt som institut och försäkringsföretag. Finansinspektionen ska även vara samordnare om det i toppen finns ett blandat finansiellt holdingföretag som är moderföretag till flera reglerade företag som inte är auktoriserade i den medlemsstat där holdingföretaget har sitt huvudkontor, och det dotterföretag som har den största balansomslutningen inom den största sektorn är ett tjänstepensions- företag.

Iandra stycket 1 görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att Finansinspektionen även ska vara samordnare om det inte följer av artikel 10.2 a och b i–iii i konglomeratdirektivet att någon behörig myn- dighet är samordnare och om ett tjänstepensionsföretag har den största balansomslutningen inom den största sektorn. Ett tjänstepensionsföretag behandlas därigenom på samma sätt som ett institut eller ett försäkrings- företag som i en motsvarande situation har den största balansomslutningen inom den största sektorn.

Iparagrafen görs även språkliga ändringar.

4 kap. 4 §

I paragrafen finns bestämmelser om att Finansinspektionen, när inspek- tionen är samordnare, ska fatta beslut om att det finns ett finansiellt kong- lomerat eller att bestämmelserna i lagen om finansiella konglomerat ska tillämpas på institut eller försäkringsföretag. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

I paragrafen görs tillägg för tjänstepensionsföretag. När Finansinspek- tionen är samordnare ska inspektionen fatta beslut i frågor som gäller om bestämmelserna i denna lag ska tillämpas på ett tjänstepensionsföretag

enligt 3 kap. 3 § (punkt 2). Finansinspektionen ska, när inspektionen är Prop. 2018/19:158 samordnare, även fatta beslut i frågor som gäller om bestämmelserna i

3 kap. 3 § inte längre ska tillämpas på ett tjänstepensionsföretag (punkt 4). Det innebär att ett tjänstepensionsföretag behandlas på samma sätt som ett institut eller ett försäkringsföretag.

I paragrafen görs även språkliga ändringar.

5 kap. 2 §

I paragrafen finns bestämmelser om kapitalbas och kapitalkrav för finan- siella konglomerat. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

Iförsta stycket görs en språklig ändring.

Iandra stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att ett tjänstepensionsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat ska ha en kapitalbas som är tillräckligt stor med hänsyn till kapitalkravet för det finansiella konglomeratet. Därigenom behandlas ett tjänstepensionsföre- tag på samma sätt som ett institut eller ett försäkringsföretag.

5 kap. 4 §

I paragrafen finns bestämmelser om vilken metod som ska användas för beräkning av kapitalbas och kapitalkrav för det finansiella konglomeratet. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

Iförsta stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att om det i toppen av ett finansiellt konglomerat finns ett tjänstepensions- företag ska kapitalbasen och kapitalkravet för det finansiella konglome- ratet beräknas enligt sammanläggnings- och avräkningsmetoden. Om det finns skäl, får kapitalbasen och kapitalkravet i stället beräknas enligt konsolideringsmetoden eller enligt en kombination av de båda metoderna. Därigenom behandlas ett finansiellt konglomerat som har ett tjänstepen- sionsföretag i toppen på samma sätt som ett konglomerat som har ett institut eller ett försäkringsföretag i toppen.

Iandra stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Första stycket ska därmed tillämpas även i fråga om andra finansiella konglomerat än sådana som har ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensions- företag i toppen om Finansinspektionen är den enda relevanta behöriga myndigheten.

Iparagrafen görs även språkliga ändringar.

5 kap. 6 §

I paragrafen finns bestämmelser om att Finansinspektionen ska besluta om undantag för ett företag som ingår i ett finansiellt konglomerat från beräk- ningen av kapitalbasen och kapitalkravet för konglomeratet. Övervägan- dena finns i avsnitt 14.2.2.

Iförsta och tredje styckena görs språkliga ändringar.

Ifjärde stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att om Finansinspektionen med stöd av första stycket 2 eller 3 undantar ett tjänstepensionsföretag från beräkningen, ska det företag som finns i toppen av konglomeratet, på begäran av Finansinspektionen, lämna upplysningar som inspektionen behöver för sin tillsyn över tjänstepensionsföretaget.

811

Prop. 2018/19:158

812

5 kap. 12 §

I paragrafen finns bestämmelser om vilket företag som ska upprätta och ge in rapporter till Finansinspektionen. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

Iandra stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att om första stycket inte är tillämpligt, ska rapporten lämnas av det blandade finansiella holdingföretaget i det finansiella konglomeratet eller det institut, försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag i konglomeratet som Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutar efter att ha hört de övriga relevanta behöriga myndigheterna och konglomeratet. Därigenom behand- las tjänstepensionsföretag på samma sätt som institut och försäkrings- företag.

Iparagrafen görs även språkliga ändringar.

5 kap. 13 §

I paragrafen finns bestämmelser om system för riskhantering och rutiner för intern kontroll. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

I paragrafen görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att tjänstepensionsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat ska ha system för riskhantering och rutiner för intern kontroll som är betryggande med hänsyn till konglomeratets samlade risksituation. Därigenom behand- las ett tjänstepensionsföretag på samma sätt som ett institut eller ett försäk- ringsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat. Vad som är betrygg- ande får avgöras utifrån de företag som ingår i varje enskilt konglomerat och den verksamhet som de företagen driver. I vart fall bör tjänste- pensionsföretaget ha system och rutiner för att bedöma vilka risker som det utsätts för av andra företag i konglomeratet (se prop. 2005/06:45 s. 140 f.).

I paragrafen görs även en språklig ändring.

5 kap. 14 §

I paragrafen finns bestämmelser om rutiner för intern kontroll för att kunna ta fram uppgifter som kan vara av betydelse för tillsynen över det finan- siella konglomeratet. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

Iförsta stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att ett tjänstepensionsföretag som enligt 12 § ansvarar för rapporteringen till Finansinspektionen ska ha nödvändiga rutiner för intern kontroll för att kunna ta fram uppgifter som kan vara av betydelse för tillsynen över det finansiella konglomeratet. Därigenom behandlas ett tjänstepensionsföre- tag på samma sätt som ett institut, försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige som ansvarar för rapporteringen till Finansinspektionen.

Iandra stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att, ett tjänstepensionsföretag ska ha sådana rutiner för intern kontroll som anges i första stycket om ett företaget ansvarar för ett finansiellt konglo- merats rapportering till en utländsk behörig myndighet som är samordnare av tillsynen över konglomeratet. Därigenom behandlas ett tjänstepensions- företag även i detta avseende på samma sätt som ett institut, ett försäk- ringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige som ansvarar för ett finansiellt konglomerats rapportering till en

utländsk behörig myndighet som är samordnare av tillsynen över konglo- Prop. 2018/19:158 meratet.

6 kap. 1 §

I paragrafen finns bestämmelser om tillsyn. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

Iandra stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att det som är föreskrivet i sektorsbestämmelserna gäller i fråga om tillsynen över tjänstepensionsföretag på samma sätt som för institut och försäkrings- företag, om inte annat följer av denna lag. Sektorsbestämmelser är de bestämmelser i lag och andra författningar som gäller för den rörelse som drivs av sådana företag (se 1 kap. 3 § 17).

6 kap. 7 §

I paragrafen finns bestämmelser om tystnadsplikt. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

I paragrafen görs ett tillägg så att den omfattar även en styrelseledamot
eller annan befattningshavare hos ett tjänstepensionsföretag. Det innebär
att en styrelseledamot eller annan befattningshavare hos ett tjänstepen-
sionsföretag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt denna lag får
kunskap om affärsförhållanden hos ett annat företag inom samma finan-
siella konglomerat, inte obehörigen får röja vad han eller hon har fått veta
och inte heller utnyttja kunskapen i strid med det företagets intresse. Där-
igenom behandlas styrelseledamöter och andra befattningshavare hos ett
tjänstepensionsföretag på samma sätt som styrelseledamöter och andra
befattningshavare hos ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt
holdingföretag.
6 kap. 8 §
I paragrafen finns bestämmelser om uppgiftsskyldighet. Övervägandena
finns i avsnitt 14.2.2.
I paragrafen görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att
ett tjänstepensionsföretag är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas
förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestäm-
melserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren
eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på
framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett
ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.
Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form. Där-
igenom behandlas ett tjänstepensionsföretag på samma sätt som ett
försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag.
6 kap. 10 §
I paragrafen finns bestämmelser om årliga avgifter för att bekosta Finans-
inspektionens verksamhet samt delar av Statistiska centralbyråns verk-
samhet. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.
I första stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att
även tjänstepensionsföretag som står under tillsyn enligt denna lag ska	813
	813

Prop. 2018/19:158 med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen om en databas för över- vakning av och tillsyn över finansmarknaderna.

Även i andra stycket görs ett tillägg av tjänstepensionsföretag. Det innebär att om Finansinspektionen vid tillsynen enligt denna lag behöver anlita någon med särskild fackkunskap för bedömning av en viss fråga, ska kostnaden för detta betalas av det tjänstepensionsföretag som tillsynen avser.

Genom ändringarna i paragrafen behandlas tjänstepensionsföretag på samma sätt som institut och försäkringsföretag.

7 kap. 1 §

I paragrafen finns bestämmelser om ingripanden. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

Iförsta stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att om ett tjänstepensionsföretag inom ett finansiellt konglomerat inte upp- fyller de krav som anges eller om kraven är uppfyllda men solvensen eller den finansiella ställningen hos ett reglerat företag inom konglomeratet ändå är hotad, ska Finansinspektionen förelägga det företag som ska rapportera att vidta åtgärder för att rätta till förhållandet. Detta motsvarar det som gäller i fråga om institut och försäkringsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat.

Även i andra stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det inne- bär att om ett tjänstepensionsföretag bryter mot denna lag, gäller dessutom det som föreskrivs i sektorsbestämmelserna. Detta motsvarar det som gäller för institut och försäkringsföretag.

Iparagrafen görs även språkliga ändringar.

7 kap. 4 §

I paragrafen finns bestämmelser om förseningsavgift. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

I paragrafen görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att om ett tjänstepensionsföretag inte i tid lämnar de upplysningar som föreskrivits med stöd av 9 kap. 1 § 6 och 7, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor. Detta motsvarar det som gäller för institut, försäkringsföretag och bland- ade finansiella holdingföretag med huvudkontor i Sverige.

	I paragrafen görs även en språklig ändring.
	8 kap. 1 §
	I paragrafen finns bestämmelser om tillsyn när moderföretaget har sitt
	huvudkontor utanför EES. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.
	I paragrafen görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att
	2–4 §§ gäller när moderföretaget till ett tjänstepensionsföretag är ett
	reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som har sitt
	huvudkontor utanför EES, om Finansinspektionen enligt bestämmelserna
	i 4 kap. 2 § första stycket eller andra stycket 1 skulle ha varit samordnare.
	Vid bedömningen av om inspektionen skulle ha varit samordnare ska det
814	bortses från den del av toppen av gruppen som ligger utanför EES. Detta

motsvarar det som gäller för institut och försäkringsföretag vars moder- Prop. 2018/19:158 företag är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag

som har sitt huvudkontor utanför EES.

I paragrafen görs även en språklig ändring.

8 kap. 3 §

I paragrafen finns bestämmelser om tillsyn när en tillsynsmyndighet utan- för EES utövar tillsyn över ett finansiellt konglomerat. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

I paragrafen görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att

5 kap. 2 § andra stycket samt 5 kap. 7 och 9 §§ gäller även för tjänste- pensionsföretag som ingår i konglomeratet när en tillsynsmyndighet utanför EES utövar sådan tillsyn över ett finansiellt konglomerat som har bedömts likvärdig. Detta överensstämmer med det som gäller för institut och försäkringsföretag i en motsvarande situation.

8 kap. 4 §

I paragrafen finns bestämmelser om tillsyn när tillsynen i ett land utanför EES inte är likvärdig med tillsynen i konglomeratdirektivet. Övervägan- dena finns i avsnitt 14.2.2.

Iandra stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att Finansinspektionen även får förelägga en ägare som har ett bestämmande inflytande över ett tjänstepensionsföretag att inrätta ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES. Inspektionen får då besluta att bestämmelserna i denna lag ska tillämpas på de reglerade företagen i det finansiella konglomerat som leds av detta holdingföretag. Detta över- ensstämmer med det som gäller för ägare som har ett bestämmande inflyt- ande över ett institut eller ett försäkringsföretag i en motsvarande situation.

Iparagrafen görs även språkliga ändringar.

18.20Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ

7 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om skydd för borgenärer i samband med bildandet av ett europakooperativ genom fusion. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.

I paragrafen görs ett tillägg för föreningar som driver tjänstepensions-
verksamhet som tjänstepensionsföretag. För dessa föreningar gäller i fråga
om skydd för en fusionerande förenings borgenärer 10 kap. 62–64 §§ den
nya lagen om tjänstepensionsföretag, i stället för bestämmelserna i 23 kap.
20 och 22–24 §§ aktiebolagslagen om tillstånd att verkställa en fusions-
plan.
8 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om utfärdande av intyg vid bildandet
av ett europakooperativ genom fusion. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.	815
	815

Prop. 2018/19:158 I första stycket görs en språklig ändring.

Iandra stycket tas den felaktiga hänvisningen till 13 kap. 34 och 35 §§ FRL bort så att hänvisningen endast avser beslut enligt 13 kap. 33 § FRL. Dessutom görs ett tillägg för bestämmelserna i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag. När det gäller europakooperativ som driver försäkrings- rörelse ska Bolagsverket därmed utfärda intyget när ett beslut om tillstånd har meddelats enligt 10 kap. 62 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag och beslutet har fått laga kraft. Detta överensstämmer med det som gäller när ett beslut om tillstånd har meddelats enligt 13 kap. 33 § FRL och det beslutet har fått laga kraft.

21 §

Paragrafen innehåller bestämmelser för dualistiskt organiserade europa- kooperativ. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.

Ifemte stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. För dualistiskt organiserade europakooperativ som driver tjänstepensionsverksamhet gäller även 2 kap. 2 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag. I den paragrafen finns bestämmelser om att vissa särskilt angivna bestämmelser om styrelsen eller dess ledamöter ska tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter hos europabolag och europakooperativ som driver tjänste- pensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag och som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag eller artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar. Detta överensstämmer med det som hittills gällt för dualistiskt organiserade europakooperativ som driver försäkringsrörelse för vilka även 2 kap. 2 § FRL gäller.

18.21Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

2 kap. 5 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om att det i vissa fall inte krävs till- stånd för att driva värdepappersrörelse. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Iförsta stycket 4 görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att ett tjänstepensionsföretag med tillstånd enligt den nya lagen om tjänste- pensionsföretag, på samma sätt som hittills gällt för bl.a. försäkrings- företag, inte behöver tillstånd för att driva värdepappersrörelse.

16 kap. 4 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om års- och koncernredovisning. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Iandra stycket görs ett tillägg för bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Detta eftersom bestämmelser om revision även finns i 14 kap. 9 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Övriga ändringar i paragrafen är redaktionella.

816

18.22 Förslaget till lag om ändring i offentlighets-	Prop. 2018/19:158
och sekretesslagen (2009:400)
30 kap. 5 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess för uppgift om en
enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i ett ärende hos en
statlig myndighet om innehav av aktier eller andelar. Övervägandena finns
i avsnitt 15.1.

Iförsta stycket 1 görs ett tillägg för tjänstepensionsaktiebolag. Sekretess gäller därmed för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i ett ärende hos en statlig myndighet om innehav av aktier i tjänstepensionsaktiebolag. Sekretessen i ärenden om ägarprövning i ett tjänstepensionsaktiebolag är därmed densamma som vid motsvarande prövning i ett försäkringsaktiebolag.

18.23Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

3 kap. 2 §

I paragrafen finns bestämmelser om kapitalkrav. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Itredje stycket görs ett tillägg för betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett tjänstepensionsföretag. Det innebär att ett betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett tjänstepensionsföretag vid beräkningen av kapitalbasen inte får ta med sådana poster som ingår i beräkningen av tjänstepensionsföretagets kapitalbas. Detta överensstämmer med det som hittills har gällt om ett försäkringsföretag har ingått i en sådan grupp.

18.24Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932)

29 §

I paragrafen anges när särskild delgivning med juridisk person får användas. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Ipunkt 5 görs ett tillägg för tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Det innebär att särskild delgivning med juridisk person får användas av en myndighet om ett försök till vanlig delgivning eller förenklad delgivning har misslyckats i samma delgivningsärende eller ett sådant delgivningsförsök bedöms som utsiktslöst vid delgivning med tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag som är registrerade i försäkringsregistret. Att sådana bolag ska vara registrerade i försäkringsregistret framgår av 14 kap. 2 § den nya lagen om tjänste- pensionsföretag. Detta motsvarar det som hittills gällt för försäkrings- aktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag som är registrerade i försäkringsregistret.

817

Prop. 2018/19:158 18.25 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

1 kap. 9 §

Paragrafen innehåller en definition av begreppet återförsäkring. Överväg- andena finns i avsnitt 15.2.

I paragrafen görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att återförsäkring även kan utgöras av verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett tjänstepensionsföretag. Ändringen genomför artikel 63.1 i andra tjänstepensionsdirektivet om ändring av Solvens II- direktivets definition av återförsäkring (artikel 13.7). En definition av tjänstepensionsföretag finns i 1 kap. 12 §.

1 kap. 12 §

Paragrafen innehåller definitioner av ett antal begrepp som förekommer i lagen.

Ipunkt 13, som är ny, införs en definition av tjänstepensionsföretag. Ett tjänstepensionsföretag är ett företag som har tillstånd att driva tjänstepen- sionsverksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Begreppet har bl.a. betydelse för definitionen av återförsäkring i 1 kap. 9 § och bestämmelserna om överlåtelse av försäkringsbestånd i 14 kap.

Övriga ändringar är redaktionella.

2 kap. 1 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om krav på tillstånd för att driva försäkringsrörelse. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

I paragrafen görs ett tillägg för de nya associationsformerna för tjänstepensionsföretag. Det innebär att tjänstepensionsföretag, dvs. företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen om tjänstepensionsföretag, får ansöka om tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt denna lag. Tjänstepensionsaktiebolag anges inte uttryckligen i paragrafen. I egenskap av aktiebolag har de dock möjlighet att, på samma sätt som ett aktiebolag utan tillstånd att driva någon finansiell verksamhet, ansöka om tillstånd att driva försäkringsrörelse och därigenom bli ett försäkringsaktiebolag. Däremot anges ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar i paragrafen, eftersom sådana företag uppstår till följd av ett tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt lagen om tjänstepensionsföretag (se författningskommentaren till 2 kap. 1 § den lagen). Att ett tjänstepensionsföretag får tillstånd att driva försäkrings- rörelse enligt lagen innebär inte att företaget får någon ny associations- rättslig form. Företaget blir inte heller någon annan juridisk person. Det betyder att ett tjänstepensionsaktiebolag som får tillstånd att driva verksamhet enligt lagen gör det som försäkringsaktiebolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag gör det som ett ömsesidigt försäkringsbolag och en tjänstepensionsförening gör det som en försäkringsförening. Enligt 15 kap. 11 § 7 lagen om tjänstepensionsföretag ska ett tillstånd att driva rörelse enligt den lagen återkallas om ett tjänstepensionsföretag får tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt denna lag.

818

2 kap. 2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om europabolag och europa- kooperativ.

Paragrafen ändras på så sätt att den felaktiga hänvisningen till 2 kap.

4 § 4 i stället ska gälla till 2 kap. 4 § första stycket 4.

Paragrafen ändras även på så sätt att hänvisningen till 13 kap. 13 § tas bort eftersom den bestämmelsen har upphävts, jfr SFS 2016:121.

2 kap. 4 a §

I paragrafen, som är ny, anges förutsättningarna för omvandling för ett tjänstepensionsaktiebolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag och en tjänstepensionsförening. Kraven motsvarar dem som ställs för att försäk- ringsföretag ska få tillstånd att omvandlas till tjänstepensionsföretag. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

För samtliga företag gäller enligt punkt 1 som en första förutsättning för tillstånd att förutsättningarna enligt 4 § är uppfyllda.

Enligt punkt 2 gäller vidare som förutsättning för tillstånd till omvand- ling att den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar inte försämras. När det gäller denna bedömning, se även författningskommentaren till 2 kap. 5 § lagen om tjänstepensionsföretag.

Enligt punkt 3 a krävs för ett tjänstepensionsaktiebolag, att ansökan om tillstånd har godkänts genom ett bolagsstämmobeslut som har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda på stämman.

Enligt punkt 3 b krävs för ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, att ansökan om tillstånd har godkänts genom ett bolagsstämmobeslut som har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande.

Enligt punkt 3 c krävs för en tjänstepensionsförening att ansökan om tillstånd har godkänts genom ett föreningsstämmobeslut som har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande.

Omvandling enligt denna paragraf innebär inte att företaget i fråga ska anses vara en ny juridisk person.

Prövning av att förutsättningarna för tillstånd är uppfyllda ska göras av Finansinspektionen.

11 kap. 45 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om tvångslikvidation på grund av Bolagsverkets beslut. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Iförsta stycket 2 görs ett tillägg med anledning av bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det innebär att det införs ytterligare ett undantag från tvångslikvidation, nämligen när ett tillstånd att driva försäkringsrörelse har återkallats och bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen om tjänstepensions- företag. Genom undantaget säkerställs att bolag som omvandlas från försäkringsaktiebolag till tjänstepensionsaktiebolag inte tvångslikvideras när deras tillstånd återkallas enligt 18 kap. 12 § 6.

Även i tredje stycket görs ett tillägg med anledning av bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Bestämmelserna i 25 kap. 24 §

Prop. 2018/19:158

819

Prop. 2018/19:158 aktiebolagslagen ska därmed inte tillämpas i ärenden om likvidation av försäkringsaktiebolag vars tillstånd att driva försäkringsrörelse har åter- kallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänste- pensionsverksamhet enligt lagen om tjänstepensionsföretag eller, som hittills gällt, någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse.

12 kap. 74 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om tvångslikvidation. Paragrafen har utformats efter synpunkter från Lagrådet. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

Iandra stycket 3 görs en ändring som innebär att ett undantag införs från kravet på beslut om likvidation om tillståndet att driva försäkringsrörelse har återkallats, nämligen om bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensions- företag. Genom undantaget säkerställs att bolag som omvandlas från försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag inte tvångslikvideras när deras tillstånd återkallas enligt 18 kap. 12 § 6. I andra stycket görs också den ändringen att punkt 4 upphävs. Därmed gäller att det enbart är allmän domstol som ska besluta om likvidation om en konkurs avslutas med överskott, vilket följer av 79 § och 18 kap. 14 § lagen om ekonomiska föreningar. Nya punkt 4 omfattar innehållet i hittillsvarande punkt 5.

Innehållet i tredje och fjärde styckena motsvarar hittillsvarande tredje– sjätte styckena med den skillnaden att hänvisningen till andra stycket 5 tas bort. Det hänvisas i stället till andra stycket 4 som har motsvarande innehåll.

Innehållet i femte stycket är nytt. I stycket ges en upplysning om att det i 18 kap. 13 och 14 §§ lagen om ekonomiska föreningar finns bestämmel- ser om allmän domstols beslut om likvidation vid konkurs. Att de bestämmelserna gäller för ömsesidiga försäkringsbolag anges i 12 kap. 79 §. Av 18 kap. 13 § lagen om ekonomiska föreningar följer bl.a. att om en konkurs har avslutats utan överskott ska allmän domstol efter ansökan av den som berörs besluta att ett ömsesidigt försäkringsbolag ska gå i likvidation, om det visar sig att bolaget har tillgångar som inte omfattas av konkursen, om talan väcks mot bolaget, eller om det av något annat skäl uppkommer behov av en likvidationsåtgärd. Av 18 kap. 14 § samma lag följer att allmän domstol i samband med att en konkurs avslutas ska besluta att ett bolag ska gå i likvidation, om konkursen avslutas med överskott eller läggs ner efter en frivillig uppgörelse, eller om egendomen i konkurs- boet återställs till bolaget till följd av att ett ackord har fastställts.

12 kap. 75 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om genomförande av likvidation.

Itredje stycket görs följdändringar med anledning av ändringarna i 74 § andra stycket.

	12 kap. 88 §
	Paragrafen innehåller bestämmelser om firma.
	Tredje stycket ändras på så sätt att den felaktiga hänvisningen till 14 kap.
820	1 § ersätts med en hänvisning till 17 kap. 1 §, jfr SFS 2015:700.

12 kap. 89 §	Prop. 2018/19:158
Paragrafen innehåller bestämmelser om registrering.
Bestämmelsen ändras på så sätt att den felaktiga hänvisningen till
14 kap. 1 § ersätts med en hänvisning till 17 kap. 1 §, jfr SFS 2015:700.
13 kap. 27 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om tvångslikvidation. Övervägan-
dena finns i avsnitt 12.3.

Iförsta stycket 3 görs ett tillägg med anledning av bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Bolagsverket ska besluta att en förening ska gå i likvidation, om tillståndet att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att föreningen i stället har fått ett tillstånd att driva tjänste- pensionsverksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Ett undantag från tvångslikvidation införs därmed för de fall som ett tillstånd att driva försäkringsrörelse har återkallats och föreningen i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen om tjänste- pensionsföretag. Genom undantaget säkerställs att föreningar som om- vandlas från försäkringsförening till tjänstepensionsförening inte tvångs- likvideras när deras tillstånd återkallas enligt 18 kap. 12 § 6.

14 kap. 1 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om till vilka ett försäkringsföretag kan överlåta försäkringsbestånd. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.

Iförsta stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Punkt 3, som är ny, innebär att ett försäkringsföretag får helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd till ett tjänstepensionsföretag. En definition av tjänste- pensionsföretag finns i 1 kap. 12 § 13. Eftersom tjänstepensionsföretag som huvudregel bara får förvalta tjänstepensionsförsäkringar, är det sådana bestånd som kan överlåtas enligt bestämmelsen.

14 kap. 2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om krav på godkännande av stämman vid överlåtelse av försäkringsbestånd. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.

I bestämmelsen görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att även överlåtelser till tjänstepensionsföretag ska godkännas av stämman i det överlåtande företaget för att bli giltigt.

14 kap. 13 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om underrättelser från den över- tagande försäkringsgivaren. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.

I bestämmelsen görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att ett tjänstepensionsföretag, som övertar ett bestånd från ett försäkrings- företag ska lämna en underrättelse om överlåtelsen till varje försäkrings- tagare som berörs av den. Detta motsvarar det som gäller om överlåtelsen i stället sker till ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare med tillstånd att driva försäkringsrörelse i Sverige.

821

Prop. 2018/19:158 15 kap. 14 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens beslut om röstförbud i särskilt angivna fall.

Första stycket 3 ändras på så sätt att den felaktiga hänvisningen till

9 kap. 10 § ersätts med en hänvisning till 19 kap. 63 § första stycket, jfr SFS 2015:700.

18 kap. 12 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om återkallelse av tillstånd. Överväg- andena finns i avsnitt 6.3.

Ipunkt 1 görs en språklig ändring.

Ipunkt 6, som är ny, görs ett tillägg för bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det innebär att Finansinspektionen ska åter- kalla ett försäkringsföretags tillstånd om företaget får tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt den lagen. Kravet på återkallelse i den situationen säkerställer att ett företag inte samtidigt har två rörelsetillstånd, dels som tjänstepensionsföretag, dels som försäkringsföretag, och hör hemma under två unionsrättsliga regelverk, andra tjänstepensionsdirektivet och Solvens II-direktivet. På motsvarande sätt ska ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen om tjänstepensionsföretag återkallas om ett tjänstepensionsföretag får tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt denna lag (se 15 kap. 11 § 7 lagen om tjänstepensionsföretag och författningskommentaren till den paragrafen).

Övriga ändringar är redaktionella.

21 kap. 1 §

Paragrafen innehåller bestämmelser överklagande av Finansinspektionens beslut.

Bestämmelsen ändras på så sätt att den felaktiga hänvisningen till 18 kap. 26 § andra stycket ersätts med en hänvisning till 18 kap. 25 § andra

	stycket, jfr SFS 2015:700.
	21 kap. 2 §
	Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Finansinspek-
	tionens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 15.5.
	Ändringen innebär att allmän förvaltningsdomstol anges som över-
	klagandeinstans i dispensärenden som prövas av Finansinspektionen enligt
	aktiebolagslagen, vilket redan gäller i fråga om Bolagsverkets beslut i
	sådana ärenden enligt aktiebolagslagen, se 31 kap. 2 § ABL och prop.
	2013/14:86. Prövningstillstånd krävs för överklagande till kammarrätten.
	Punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen
	(2015:700) om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)
	Övergångsbestämmelsen ändras så att den gäller t.o.m. den 31 december
	2022 i stället för till och med den 31 december 2019. Därmed utnyttjas
	hela den möjlighet till förlängning som ges i artikel 63.2 i andra
	tjänstepensionsdirektivet, som innebär en ändring av artikel 308b.15 i
822	Solvens II-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 16.4.

18.26 Förslaget till lag om ändring i lagenProp. 2018/19:158 (2010:2044) om införande av

försäkringsrörelselagen (2010:2043)

7 §

Paragrafen innehåller övergångsbestämmelser för understödsföreningar. Övervägandena finns i avsnitten 5.3 och 16.3.

Ändringen i andra stycket innebär att understödsföreningar får möjlighet att, som ett alternativ till att ansöka om tillstånd enligt försäkringsrörelse- lagen eller gå i likvidation, inom viss tid ansöka om tillstånd att bedriva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen om tjänstepensionsföretag. Bestämmelsen är tillämplig för tjänstepensionskassor, dvs. de understöds- föreningar som driver tjänstepensionsverksamhet. En tjänstepensions- kassa kan genom att övergå till att driva verksamhet enligt lagen om tjänstepensionsföretag fortsätta att driva verksamhet i den unionsrättsliga egenskapen tjänstepensionsinstitut. En tjänstepensionskassa som får tillstånd enligt lagen om tjänstepensionsföretag övergår till att vara en tjänstepensionsförening. Det innebär inte att föreningen ska anses vara en annan juridisk person.

18.27Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar

3 kap. 2 §

I paragrafen finns bestämmelser om kapitalkrav. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Iandra stycket 1 görs ett tillägg för institut för elektroniska pengar som tillhör samma grupp som ett tjänstepensionsföretag. Det innebär att ett institut för elektroniska pengar som tillhör samma grupp som ett tjänste- pensionsföretag vid beräkningen av kapitalbasen inte får ta med sådana poster som ingår i beräkningen av tjänstepensionsföretagets kapitalbas. Detta överensstämmer med det som hittills gällt om ett försäkringsföretag ingått i en sådan grupp.

18.28Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna

3 §

I paragrafen regleras vilka uppgifter som får behandlas i den databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna som finns hos Statistiska centralbyrån. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Ipunkt 14, som är ny, görs ett tillägg för bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Även uppgifter som samlats in hos tjänste- pensionsföretag får därmed behandlas i databasen. En motsvarande

823

Prop. 2018/19:158 bestämmelse finns för uppgifter som samlats in hos försäkringsföretag med stöd av försäkringsrörelselagen, punkt 9.

Punkt 15, hittillsvarande punkt 14, får en ny numrering till följd av att en ny bestämmelse införs, punkt 14.

Övriga ändringar är redaktionella.

18.29Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud

3 §

I paragrafen regleras vilka personer som kan meddelas näringsförbud på grund av sin anknytning till en juridisk person. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Iandra stycket görs tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att bestämmelserna om näringsförbud också omfattar befattningshavare i ömsesidiga tjänstepensionsbolag, punkt 3, och tjänstepensionsföreningar, punkt 4.

11 §

I paragrafen anges vad en person som har näringsförbud inte får göra. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

I bestämmelsen görs tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att en person med näringsförbud inte får vara ledamot eller suppleant i styrelsen för ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller en tjänstepensions- förening, punkt 5. Personen får inte heller vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, punkt 7.

18.30Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning

2 kap. 9 §

Paragrafen innehåller definitioner av begreppet finansiellt företag. Över- vägandena finns i avsnitt 15.6.

Ipunkt 1 e görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Med finansiellt företag avses i 7 och 8 §§ därmed, på samma sätt som hittills gällt för försäkringsföretag som omfattas av försäkringsrörelselagen, tjänstepen- sionsföretag som omfattas av den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

824

18.31 Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:630) Prop. 2018/19:158 om åtgärder mot penningtvätt och finansiering

av terrorism

1 kap. 2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka fysiska och juridiska personer som omfattas av lagen. Övervägandena finns i avsnitt 15.7.

Ändringen i första stycket 2 innebär att lagen inte gäller för fysiska och juridiska personer som driver tjänstepensionsverksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

18.32Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution

1 kap. 1 a §

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse som upplyser om att det i 1 kap. 16 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag och 8 kap. 6 § lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige finns bestämmelser som innebär att tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut ska tillämpa denna lag. Enligt de bestäm- melserna ska vid tillämpningen av denna lag, det som sägs om försäkrings- företag avse tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut. Övervägandena finns i avsnitt 15.4.1.

825

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

23.12.2016	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/37

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2016/2341

av den 14 december 2016

om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut

(omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 53, 62 och 114.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG (3) har ändrats väsentligt flera gånger (4). Eftersom ytterligare ändringar ska göras, bör det direktivet av tydlighetsskäl omarbetas.

(2)På den inre marknaden bör tjänstepensionsinstitut ha möjlighet att bedriva verksamhet i andra medlemsstater, samtidigt som en hög skydds- och säkerhetsnivå säkerställs för tjänstepensionsplaners medlemmar och förmånstagare.

(3)Detta direktiv syftar till minimiharmonisering och bör därför inte hindra medlemsstaterna från att behålla eller införa ytterligare bestämmelser för att skydda tjänstepensionsplaners medlemmar och förmånstagare, förutsatt att sådana bestämmelser står i överensstämmelse med medlemsstaternas förpliktelser enligt unionsrätten. Detta direktiv gäller inte frågor som rör nationell social-, arbets-, skatte- eller avtalsrätt, eller huruvida pensionsavsätt ningarna i medlemsstaterna är tillräckliga.

(4)För att ytterligare underlätta arbetstagarnas rörlighet mellan medlemsstaterna är syftet med detta direktiv att säkerställa god företagsstyrning, tillhandahållande av information till pensionsplanernas medlemmar samt att skapa transparens och trygghet på tjänstepensionsområdet.

(5)Det finns betydande skillnader mellan medlemsstaternas utformning och reglering av tjänstepensionsinstituten.

Både tjänstepensionsinstitut och livförsäkringsföretag förvaltar tjänstepensionsplaner. Därför är det inte lämpligt med en standardmodell för alla tjänstepensionsinstitut. Kommissionen och Europeiska tillsynsmyndigheten

(1) EUT C 451, 16.12.2014, s. 109.

(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 24 november 2016 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 8 december 2016.

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut

(EUT L 235, 23.9.2003, s. 10). (4) Se bilaga I, del A.

827

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

L 354/38	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2016

(Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (1), bör i sin verksamhet ta hänsyn till medlemsstaters olika traditioner och fastställa utformningen av tjänstepensionsinstitut utan att det påverkar nationell social- och arbetsmarknadslag stiftning.

(6)Direktiv 2003/41/EG utgjorde ett första steg på lagstiftningsområdet på vägen mot en inre marknad för tjänstepensioner organiserad på unionsnivå. En verklig inre marknad för tjänstepensioner är avgörande för ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen i unionen och för att det ska vara möjligt att ta itu med den utmaning som det åldrande samhället innebär. Det direktivet, från 2003, har inte ändrats i materiellt hänseende för att införa ett modernt riskbaserat företagsstyrningssystem för tjänstepensionsinstitut. Lämplig reglering och tillsyn på unionsnivå och nationell nivå är avgörande för utvecklingen av säkra och trygga tjänstepensioner i alla medlemsstater.

(7)Som allmän princip bör tjänstepensionsinstitut där så är relevant beakta målet att säkerställa balans mellan generationerna i tjänstepensionsplaner genom att sträva efter att skapa en rättvis fördelning av risker och förmåner mellan generationerna i tjänstepensioner.

(8)Lämpliga åtgärder behövs för att ytterligare förbättra kompletterande privat pensionssparande, såsom tjänstepen sionsplaner. Detta är viktigt eftersom de sociala trygghetssystemen utsätts för allt större tryck, vilket innebär att tjänstepensioner i allt högre utsträckning används som ett komplement till andra pensioner. Tjänstepensions institut spelar en viktig roll för den långsiktiga finansieringen av unionens ekonomi och för att erbjuda säkra pensionsförmåner. Tjänstepensionsinstituten är en central del av unionens ekonomi och har tillgångar som är värda 2 500 miljarder EUR på cirka 75 miljoner medlemmars och förmånstagares vägnar. Tjänstepensioner bör förbättras, dock utan att de offentliga pensionssystemens stora betydelse ifrågasätts när det gäller ett tryggt, varaktigt och effektivt socialt skydd, som bör garantera en rimlig levnadsstandard på ålderdomen och som därför bör stå i fokus för målet att förstärka de europeiska sociala modellerna.

(9)Mot bakgrund av den demografiska utvecklingen i unionen och situationen när det gäller nationella budgetar är tjänstepensioner ett värdefullt tillägg till offentliga pensionssystem. Ett motståndskraftigt pensionssystem förutsätter ett varierat produktutbud, mångfald bland instituten och ändamålsenlig och effektiv tillsynspraxis.

(10)Medlemsstaterna bör skydda arbetstagarna från äldrefattigdom och främja kompletterande pensionsplaner som är kopplade till anställningskontrakt såsom kompletterande skydd till allmänna pensioner.

(11)Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till skydd av personuppgifter, näringsfriheten, rätten till egendom, förhandlingsrätten och rätten till kollektiva åtgärder samt rätten till en hög konsumentskydds nivå, särskilt genom att säkerställa en större transparens kring pensioner, en väl underbyggd personlig finansiell planering och pensionsplanering samt genom att underlätta tjänstepensionsinstituts gränsöverskridande verksamhet och gränsöverskridande överlåtelser av pensionsplaner. Detta direktiv bör tillämpas i enlighet med dessa rättigheter och principer.

(12)Att underlätta tjänstepensionsinstituts gränsöverskridande verksamhet och gränsöverskridande överlåtelser av pensionsplaner genom att klarlägga de relevanta förfarandena och undanröja onödiga hinder skulle kunna få positiva effekter på de berörda företagen och deras anställda, oavsett i vilken medlemsstat de verkar, genom att förvaltningen av tjänstepensionstjänsterna centraliseras.

(13)Tjänstepensionsinstituts gränsöverskridande verksamhet bör inte påverka nationell social- och arbetsmarknadslag stiftning som är relevant på området för tjänstepensionsplaner i värdmedlemsstaten och som är tillämplig på förhållandet mellan det företag som erbjuder tjänstepensionsplanen (nedan kallat det uppdragsgivande företaget) och medlemmar och förmånstagare. Gränsöverskridande verksamhet och gränsöverskridande överlåtelser av pensionsplaner är skilda saker och bör styras av olika bestämmelser. Om en gränsöverskridande överlåtelse av en pensionsplan leder till gränsöverskridande verksamhet bör bestämmelserna om gränsöverskridande verksamhet tillämpas.

(14)Om det uppdragsgivande företaget och tjänstepensionsinstitutet är belägna i samma medlemsstat utgör inte det faktum att en pensionsplans medlemmar eller förmånstagare är bosatta i en annan medlemsstat i sig att gränsöverskridande verksamhet föreligger.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).

828

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

23.12.2016	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/39

(15)Medlemsstaterna bör ta hänsyn till behovet av att skydda pensionsrättigheter för arbetstagare som tillfälligt utstationeras till en annan medlemsstat för att arbeta.

(16)Trots att direktiv 2003/41/EG har trätt i kraft har den gränsöverskridande verksamheten förblivit begränsad på grund av skillnaderna i nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning. Vidare återstår viktiga tillsynsrelaterade hinder som gör det dyrare för tjänstepensionsinstitut att förvalta pensionsplaner över gränserna. Dessutom måste det nuvarande minimiskyddet för medlemmar och förmånstagare förbättras. Detta är desto viktigare på grund av att livslängds- och marknadsrisker allt oftare bärs av medlemmar och förmånstagare i stället för av tjänstepen sionsinstitutet eller det uppdragsgivande företaget. Dessutom måste den nuvarande miniminivån för den mängd information som lämnas till medlemmar och förmånstagare höjas.

(17)Syftet med de aktsamhetsregler som fastställs i detta direktiv är dels att garantera en hög grad av trygghet för alla framtida pensionärer genom att införa strikta tillsynskrav, dels att möjliggöra en sund, aktsam och effektiv förvaltning av tjänstepensionsplaner.

(18)Tjänstepensionsinstitut bör vara helt åtskilda från uppdragsgivande företag och förvalta fonderade medel utifrån syftet att tillhandahålla pensionsförmåner. Tjänstepensionsinstitut som drivs enbart utifrån det syftet bör ha frihet att tillhandahålla tjänster och frihet att investera utan begränsningar, med förbehåll endast för samordnade aktsamhetskrav, oavsett om sådana tjänstepensionsinstitut anses vara juridiska personer eller inte.

(19)I enlighet med subsidiaritetsprincipen bör medlemsstaterna ha det fulla ansvaret för tjänstepensionssystemens uppbyggnad, liksom för beslut om vilken roll var och en av de tre pelarna i pensionssystemet ska spela i enskilda medlemsstater. När det gäller den andra pelaren bör de också ha det fulla ansvaret för den roll och funktion som de olika institut som tillhandahåller tjänstepensionsförmåner har, t.ex. branschtäckande pensionsfonder, företags pensionsfonder och livförsäkringsföretag. Detta direktiv är inte ägnat att ifrågasätta detta medlemsstaternas prerogativ, utan syftar snarare till att uppmuntra dem att bygga upp tillräckliga, trygga och bärkraftiga tjänstepensioner och underlätta gränsöverskridande verksamhet.

(20)Eftersom tjänstepensionerna behöver förbättras ytterligare bör kommissionen tillföra ett stort mervärde på unionsnivå genom att vidta ytterligare åtgärder för att stödja medlemsstaternas samarbete med arbetsmarknadens parter vid förbättrandet av pensionsplaner inom andra pelaren och genom att inrätta en högnivågrupp med experter för att förbättra pensionssparandet inom den andra pelaren i medlemsstaterna, inklusive främjandet av medlemsstaternas utbyte av bästa praxis, i synnerhet när det gäller gränsöverskridande verksamhet.

(21)De nationella reglerna för egenföretagares deltagande i tjänstepensionsinstitut skiljer sig åt. I vissa medlemsstater kan tjänstepensionsinstitut drivas på grundval av överenskommelser med branschorganisationer vars medlemmar uppträder i egenskap av egenföretagare, eller direkt med egenföretagare och anställda. I vissa medlemsstater kan en egenföretagare även bli medlem i ett tjänstepensionsinstitut när egenföretagaren uppträder i egenskap av arbetsgivare eller tillhandahåller yrkesmässiga tjänster åt ett företag. I vissa medlemsstater kan inte egenföretagare bli medlemmar i ett tjänstepensionsinstitut om inte vissa villkor, inbegripet sådana som följer av social- och arbetsmarknadslagstiftning, är uppfyllda.

(22)Institut som förvaltar sociala trygghetssystem, vilka redan har samordnats på unionsnivå, bör undantas från detta direktivs tillämpningsområde. Hänsyn bör dock tas till de specifika förutsättningar som gäller för de tjänstepen sionsinstitut som i en enskild medlemsstat förvaltar såväl sociala trygghetssystem som tjänstepensionsplaner.

(23)Institut som drivs enligt principen om kapitalfinansiering som en del av ett obligatoriskt socialt trygghetssystem omfattas inte av detta direktiv.

(24)Finansiella institut som redan omfattas av ramlagstiftning på unionsnivå bör generellt undantas från detta direktivs tillämpningsområde. Eftersom sådana institut i vissa fall även erbjuder tjänster på tjänstepen sionsområdet, är det dock viktigt att säkerställa att detta direktiv inte ger upphov till någon snedvridning av konkurrensen. Sådan snedvridning kan undvikas om aktsamhetskraven i detta direktiv tillämpas på tjänstepen

sionsverksamhet som bedrivs av livförsäkringsföretag i enlighet med artikel 2.3 a i–iii och artikel 2.3 b ii–iv

iEuropaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG (1). Kommissionen bör även noggrant övervaka situationen på marknaden för tjänstepensionsplaner och beakta möjligheten att utvidga den frivilliga tillämpningen av detta direktiv till andra reglerade finansiella institut.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).

829

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

L 354/40	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2016

(25)Eftersom tjänstepensionsinstitut har som mål att säkra ekonomisk trygghet under pensionstiden bör tjänstepen sionsinstituten kunna betala ut pensionsförmånerna som livslånga utbetalningar, som betalningar som ska göras under en viss tid, i form av engångsbelopp eller genom en kombination av dessa alternativ.

(26)Det är viktigt att säkerställa att äldre och personer med funktionsnedsättning inte riskerar fattigdom utan kan åtnjuta en rimlig levnadsstandard. Tillräcklig täckning för biometriska risker i tjänstepensionsprogram är en viktig aspekt i kampen mot fattigdom och osäkerhet bland äldre personer. När en pensionsplan inrättas bör arbetsgivare och arbetstagare, eller deras respektive företrädare, beakta möjligheten att pensionsplanen inbegriper täckning för risker kopplade till lång levnad och invaliditet samt efterlevandeskydd.

(27)Om medlemsstaterna ges möjlighet att från tillämpningsområdet för nationell genomförandelagstiftning undanta tjänstepensionsinstitut som förvaltar pensionsplaner som tillsammans har färre än 100 medlemmar, kan tillsynen underlättas i sådana medlemsstater utan att detta hindrar att den inre marknaden på detta område fungerar väl. Detta bör emellertid inte undergräva sådana tjänstepensionsinstituts rätt att utse kapitalförvaltare som är etablerade och vederbörligen auktoriserade i en annan medlemsstat för förvaltningen av sin investeringsportfölj, samt förvaringsinstitut som är etablerade och vederbörligen auktoriserade i en annan medlemsstat för förvaringen av sina tillgångar. Under alla omständigheter bör medlemsstaterna tillämpa särskilda bestämmelser avseende investeringsregler och företagsstyrningssystemet på tjänstepensionsinstitut som förvaltar pensionsplaner som tillsammans har mer än totalt 15 medlemmar.

(28)Institut som Unterstützungskassen i Tyskland, där medlemmarna inte har någon laglig rätt till förmåner med visst belopp och där deras intressen skyddas av en obligatorisk lagstadgad obeståndsförsäkring, bör undantas från detta direktivs tillämpningsområde.

(29)För att skydda medlemmarna och förmånstagarna bör tjänstepensionsinstituten begränsa sina verksamheter till sådana som avses i detta direktiv och till verksamheter som direkt föranleds av dessa.

(30)Om ett uppdragsgivande företag går i konkurs riskerar medlemmar att förlora både sitt arbete och sina intjänade pensionsrättigheter. Detta gör det nödvändigt att säkerställa en tydlig åtskillnad mellan det uppdragsgivande företaget och tjänstepensionsinstitutet samt att minimikrav på aktsamhet fastställs för att skydda medlemmarna. När aktsamhetskraven fastställs bör hänsyn tas till tjänstepensionsinstitutens möjligheter att få tillgång till pensionsgarantisystem eller liknande mekanismer som skyddar intjänade individuella rättigheter för medlemmar och förmånstagare mot risken att det uppdragsgivande företaget inte kan fullgöra sina förpliktelser.

(31)Driften av tjänstepensionsinstitut och tillsynen över dessa uppvisar betydande skillnader i de olika medlemsstaterna. I vissa medlemsstater kan tillsynen utövas inte bara över själva tjänstepensionsinstituten utan också över de enheter eller företag som har auktoriserats för att förvalta dessa tjänstepensionsinstitut. Medlemsstaterna bör kunna ta hänsyn till sådana särdrag så länge som alla krav i detta direktiv uppfylls på ett korrekt sätt. Medlemsstaterna bör även kunna tillåta försäkringsföretag och andra finansiella företag att förvalta tjänstepensionsinstitut.

(32)Tjänstepensionsinstitut är pensionsinstitut som har ett socialt syfte och som tillhandahåller finansiella tjänster. De har ansvar för tillhandahållandet av tjänstepensionsförmåner, och de bör därför när det gäller deras verksamhet och villkoren för att bedriva denna verksamhet uppfylla vissa minimikrav på aktsamhet, med beaktande av nationella regler och traditioner. Dessa institut bör emellertid inte behandlas som rena finansiella tjänsteleve rantörer. Deras sociala funktion och trepartsförhållandet mellan arbetstagaren, arbetsgivaren och tjänstepensions institutet bör beaktas på ett korrekt sätt och stödjas som vägledande principer för detta direktiv.

(33)Om tjänstepensionsinstitut i enlighet med nationell rätt förvaltar pensionsfonder som inte är någon juridisk person och består av enskilda medlemmars pensionsplaner och vars tillgångar är separerade från tjänstepensions institutens tillgångar, bör det vara möjligt för medlemsstaterna att betrakta varje pensionsfond som en egen pensionsplan enligt detta direktiv.

(34)Det stora antalet tjänstepensionsinstitut i vissa medlemsstater kräver en pragmatisk lösning när det gäller kravet

på förhandsgodkännande av tjänstepensionsinstitut. Om ett tjänstepensionsinstitut önskar förvalta en plan i en annan medlemsstat bör det dock krävas ett förhandsgodkännande av den behöriga myndigheten

i hemmedlemsstaten.

(35)Utan att det påverkar tillämpningen av nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning om pensionssystemens uppbyggnad, inbegripet obligatoriskt medlemskap och utfallen av kollektivavtal, bör tjänstepensionsinstituten

830

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

23.12.2016	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/41

kunna erbjuda sina tjänster i andra medlemsstater efter erhållande av tillstånd från den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat. Tjänstepensionsinstituten bör tillåtas att åta sig uppdrag för företag som är belägna i någon av medlemsstaterna och att förvalta pensionsplaner med medlemmar i fler än en medlemsstat. Detta skulle kunna medföra betydande stordriftsfördelar för sådana tjänstepensionsinstitut, förbättra konkurrenskraften hos unionens näringsliv och underlätta arbetskraftens rörlighet.

(36)Rätten för ett tjänstepensionsinstitut som är etablerat i en medlemsstat att förvalta en tjänstepensionsplan som avtalats i en annan medlemsstat bör utövas med fullständigt iakttagande av bestämmelserna i gällande social- och arbetsmarknadslagstiftning i värdmedlemsstaten i den mån den är relevant för tjänstepensionsplaner, exempelvis definitionen och utbetalningen av pensionsförmåner och villkoren för överlåtelse av pensionsrättigheter. Tillsyns reglernas omfattning bör klargöras för att säkerställa rättslig säkerhet för tjänstepensionsinstituts gränsöver skridande verksamhet.

(37)Tjänstepensionsinstitut bör kunna överlåta pensionsplaner till andra tjänstepensionsinstitut över gränserna inom unionen i syfte att underlätta organisationen av tjänstepensioner på unionsnivå. Överlåtelser bör bli föremål för ett godkännande av den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat efter det att den behöriga myndigheten har erhållit godkännande från den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten för det tjänstepensionsinstitut som överlåter pensionsplanen. Överlåtelsen och villkoren för denna bör vara beroende av ett förhandsgodkännande av en majoritet av medlemmarna och en majoritet av berörda förmånstagare eller, i förekommande fall, en majoritet av deras företrädare, till exempel en ”trustee” i en trustbaserad plan.

(38)Vid överlåtelse av en del av en pensionsplan bör bärkraften hos både den överlåtna och den återstående delen av pensionsplanen säkerställas och alla medlemmars och förmånstagares rättigheter bör skyddas på ett fullgott sätt efter överlåtelsen, genom krav på att både det överlåtande och det mottagande tjänstepensionsinstitutet har tillräckliga och lämpliga tillgångar för att täcka de tekniska avsättningarna för den överlåtna delen och den återstående delen av planen.

(39)För att underlätta samordningen av tillsynspraxis kan Eiopa begära information från de behöriga myndigheterna i enlighet med de befogenheter som Eiopa tilldelats genom förordning (EU) nr 1094/2010. Om det vid en fullständig eller partiell gränsöverskridande överlåtelse av en pensionsplan råder oenighet mellan de berörda behöriga myndigheterna bör det vidare vara möjligt för Eiopa att utföra medling.

(40)Aktsamhet vid beräkningen av de tekniska avsättningarna är en grundläggande förutsättning för att det ska kunna säkerställas att pensionsåtagandena kan uppfyllas både på kort och lång sikt. Tekniska avsättningar bör beräknas enligt erkända aktuariella metoder och bestyrkas av en aktuarie eller en annan expert på området. Maximiränte satserna bör väljas på ett aktsamt sätt enligt relevanta nationella bestämmelser. De tekniska avsättningarna bör motsvara ett minimibelopp som är tillräckligt både för den fortsatta utbetalningen av de förmåner som redan är under utbetalning till förmånstagarna och för att återspegla de åtaganden som följer av medlemmarnas intjänade pensionsrättigheter. Aktuariefunktionen bör utövas av personer som har kunskaper i försäkrings- och finansmatematik på en nivå som motiveras av storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i tjänstepensionsinstitutets verksamhet, och som kan styrka sina erfarenheter på området enligt tillämpliga yrkeskvalifikationer eller andra normer.

(41)Det finns betydande skillnader mellan tjänstepensionsinstituten i olika medlemsstater beträffande vilka risker som täcks. Hemmedlemsstaterna bör därför ha möjlighet att fastställa ytterligare, mer detaljerade bestämmelser för beräkningen av de tekniska avsättningarna förutom bestämmelserna i detta direktiv.

(42)Tillräckliga och lämpliga tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna bör krävas för att skydda intressena för pensionsplanens medlemmar och förmånstagare i händelse av det uppdragsgivande företagets insolvens.

(43)För att främja lika spelregler mellan inhemska och gränsöverskridande tjänstepensionsinstitut bör medlemsstaterna beakta skuldtäckningskraven för både inhemska och gränsöverskridande tjänstepensionsinstitut.

(44)I många fall kan det vara det uppdragsgivande företaget och inte tjänstepensionsinstitutet självt som står för de biometriska riskerna eller som garanterar vissa förmåner eller viss avkastning. Det förekommer dock även att tjänstepensionsinstitutet självt står för sådana risker eller lämnar sådana garantier, varvid det uppdragsgivande företaget i allmänhet har uppfyllt sina förpliktelser i och med de nödvändiga inbetalningarna. I dessa fall bör de berörda tjänstepensionsinstituten ha ett kapital som grundas på värdet av de tekniska avsättningarna och riskkapitalet.

831

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

L 354/42	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2016

(45)Tjänstepensionsinstitut är mycket långsiktiga investerare. De tillgångar som tjänstepensionsinstitut förfogar över får i regel inte lösas in annat än för tillhandahållande av pensionsförmåner. För att medlemmarnas och förmånstagarnas rättigheter ska skyddas på ett fullgott sätt bör tjänstepensionsinstituten även ha möjlighet att välja placeringar som passar deras åtagandens specifika typ och varaktighet. Därför krävs en effektiv tillsyn liksom en inriktning på investeringsregler som ger tjänstepensionsinstituten det handlingsutrymme som behövs för att de ska kunna besluta om den säkraste och mest effektiva investeringspolicyn och som ålägger dem att agera på ett aktsamt sätt. Iakttagandet av aktsamhetsprincipen kräver därför en investeringspolicy som är anpassad till medlemsstrukturen i det enskilda tjänstepensionsinstitutet.

(46)Genom att det fastställs att aktsamhetsprincipen (the prudent person rule) ska vara den grundläggande principen för kapitalinvesteringar och genom att det görs möjligt för tjänstepensionsinstitut att bedriva verksamhet över gränserna främjas en överflyttning av sparandet till tjänstepensionsområdet, vilket bidrar till ekonomiska och sociala framsteg.

(47)Tillsynsmetoder och tillsynspraxis skiljer sig åt mellan medlemsstaterna. Dessa bör därför ges visst utrymme att efter eget skön i detalj utforma de investeringsregler som de önskar kräva att tjänstepensionsinstitut som är belägna inom deras territorium ska följa. Dessa regler får dock inte inskränka den fria rörligheten för kapital, såvida det inte är motiverat av aktsamhetsskäl.

(48)Detta direktiv bör säkerställa en lämplig investeringsfrihet för tjänstepensionsinstitut. Eftersom tjänstepensionsin stituten är mycket långsiktiga investerare med låga likviditetsrisker, har de förutsättningar att inom aktsamma gränser investera i icke-likvida tillgångar, t.ex. aktier, och i andra instrument som har en långsiktig ekonomisk profil och inte är föremål för handel på reglerade marknader, multilaterala handelsplattformar (MTF-plattformar) eller organiserade handelsplattformar (OTF-plattformar). De kan också utnyttja fördelarna med en internationell diversifiering. Det bör därför inte, annat än av aktsamhetsskäl i linje med aktsamhetsprincipen för att skydda medlemmarnas och förmånstagarnas intressen, finnas några begränsningar för investeringar i aktier i valutor andra än dem som åtagandena är uttryckta i eller i andra instrument som har en långsiktig ekonomisk profil och inte är föremål för handel på reglerade marknader, MTF-plattformar eller OTF-plattformar.

(49)Tolkningen av vad som utgör instrument med en långsiktig ekonomisk profil är vid. Dessa instrument är ej överförbara värdepapper och har därför inte tillgång till likviditeten på andrahandsmarknader. De kräver ofta åtaganden med fast tidsfrist, vilket begränsar deras säljbarhet och bör tolkas så att de inbegriper andelar och skuldinstrument i och lån som tillhandahålls icke börsnoterade företag. Onoterade företag omfattar infrastruk turprojekt, icke-börsnoterade tillväxtföretag, fastigheter eller andra tillgångar som skulle kunna vara lämpliga för långsiktiga investeringsändamål. Koldioxidsnåla och klimattåliga infrastrukturprojekt är ofta onoterade tillgångar och är beroende av långfristiga krediter för finansiering av projekt.

(50)Tjänstepensionsinstituten bör ha rätt att investera i andra medlemsstater i enlighet med reglerna i deras hemmedlemsstat för att minska kostnaderna för gränsöverskridande verksamhet. Värdmedlemsstaterna bör därför inte tillåtas ålägga tjänstepensionsinstitut belägna i andra medlemsstater ytterligare investeringskrav.

(51)Enskilda måste kunna få en klar överblick över sina intjänade pensionsrättigheter enligt lagstadgade pensionsplaner och tjänstepensionsplaner, särskilt när sådana rättigheter har tjänats in i fler än en medlemsstat. Detta kan möjliggöras genom pensionsövervakningstjänster som omfattar hela unionen av det slag som redan har införts i vissa medlemsstater till följd av kommissionens vitbok av den 16 februari 2012 med en agenda för tillräckliga, trygga och långsiktigt bärkraftiga pensioner, som förespråkar utvecklingen av sådana tjänster.

(52)Vissa risker kan inte minskas genom kvantitativa krav, återspeglade i tekniska avsättningar och skuldtäck ningskrav, utan kan hanteras på rätt sätt endast genom att man ställer krav på företagsstyrningen. Att säkerställa ett effektivt företagsstyrningssystem är därför av central betydelse för en fullgod riskhantering och för skyddet av medlemmar och förmånstagare. Dessa system bör stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet.

(53)En ersättningspolicy som uppmuntrar till ett överdrivet risktagande kan undergräva en sund och effektiv riskhantering i tjänstepensionsinstitut. Principer och krav på offentliggörande rörande ersättningspolicyn som är tillämpliga på andra finansiella institut i unionen bör göras tillämpliga även på tjänstepensionsinstitut, dock med hänsyn till tjänstepensionsinstitutens specifika företagsstyrningsstruktur jämfört med andra finansiella institut och behovet av att ta hänsyn till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutens verksamhet.

832

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

23.12.2016	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/43

(54)En nyckelfunktion är kapaciteten att utföra vissa företagsstyrningsuppgifter. Tjänstepensionsinstituten bör ha tillräcklig kapacitet för en riskhanteringsfunktion, en internrevisionsfunktion samt, i tillämpliga fall, en aktuarie funktion. Fastställandet av en viss nyckelfunktion bör inte hindra ett tjänstepensionsinstitut från att fritt besluta hur det vill organisera denna nyckelfunktion i praktiken, om inte annat anges i detta direktiv. Detta bör inte leda till onödigt betungande krav eftersom hänsyn bör tas till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet.

(55)De personer som i praktiken leder ett tjänstepensionsinstitut bör kollektivt vara lämpliga för sin uppgift och personer som utför nyckelfunktioner bör ha adekvata kunskaper och erfarenheter och, i tillämpliga fall, adekvata yrkeskvalifikationer. Dock bör endast personer som innehar nyckelfunktioner omfattas av kraven på anmälan till den behöriga myndigheten.

(56)Med undantag av den interna revisionsfunktionen, bör det vara möjligt för en enda person eller organisatorisk enhet att utföra fler än en nyckelfunktion. Den person eller organisatoriska enhet som utövar en nyckelfunktion bör dock vara en annan än den som utövar en liknande nyckelfunktion i det uppdragsgivande företaget. Medlemsstaterna bör kunna ge tjänstepensionsinstitutet tillstånd att låta samma person eller organisatoriska enhet utföra nyckelfunktioner under förutsättning att tjänstepensionsinstitutet förklarar hur det undviker eller hanterar en intressekonflikt med det uppdragsgivande företaget.

(57)Det är viktigt att tjänstepensionsinstitut förbättrar sin riskhantering, med beaktande av målet att ha en rättvis spridning av risker och förmåner mellan generationerna i tjänstepensioner, så att potentiella sårbarheter med avseende på pensionsplanernas långsiktiga bärkraft kan förstås på rätt sätt och diskuteras med de berörda behöriga myndigheterna. Tjänstepensionsinstituten bör som ett led i sina riskhanteringssystem göra en riskbedömning för sina verksamheter som rör pensioner. Den riskbedömningen bör också göras tillgänglig för de behöriga myndigheterna och bör, om så är relevant, bland annat inkludera risker i samband med klimatfö rändring, resursanvändning, miljön, sociala risker och risker som är relaterade till avskrivningar av tillgångar till följd av regleringsändringar (strandade tillgångar).

(58)Miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer enligt av Förenta nationerna stödda principer för ansvarsfulla investeringar är viktiga för tjänstepensionsinstituts investeringspolicy och riskhanteringssystem. Medlemsstaterna bör ålägga tjänstepensionsinstitut att uttryckligen redovisa när dessa faktorer beaktas vid investeringsbeslut och hur de ingår i deras riskhanteringssystem. Uppgifter om hur relevanta och väsentliga miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer är för en pensionsplans investeringar och hur de beaktas bör ingå i den information som ett tjänstepensionsinstitut tillhandahåller enligt detta direktiv. Detta utesluter inte att ett tjänstepensionsinstitut fullgör kravet genom att i sådan information ange att miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer inte beaktas i dess investeringspolicy eller att kostnaderna för ett system för att övervaka relevansen och väsentligheten i sådana faktorer och hur de beaktas är oproportionella i förhållande till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos dess verksamhet.

(59)Varje medlemsstat bör kräva att varje tjänstepensionsinstitut som är beläget inom dess territorium upprättar årsbokslut och förvaltningsberättelser i vilka hänsyn tas till varje pensionsplan som tjänstepensionsinstitutet hanterar, och, vid behov, årsbokslut och förvaltningsberättelser för varje pensionsplan. Årsbokslut och förvaltningsberättelser som ger en rättvisande och korrekt bild av tjänstepensionsinstitutets tillgångar, skulder och finansiella ställning, i vilka hänsyn tas till varje pensionsplan som tjänstepensionsinstitutet hanterar, och som vederbörligen godkänts av en auktoriserad person, är en mycket betydelsefull informationskälla för planens medlemmar och förmånstagare samt för de behöriga myndigheterna. I synnerhet gör de det möjligt för de behöriga myndigheterna att övervaka tjänstepensionsinstitutets finansiella sundhet och att bedöma om det kan uppfylla alla sina avtalsmässiga förpliktelser. Årsbokslut och förvaltningsberättelser bör offentliggöras på en webbplats, om möjligt, eller på andra sätt såsom att tryckta exemplar tillhandahålls på begäran.

(60)Ett tjänstepensionsinstituts investeringspolicy är en avgörande faktor både vad avser tjänstepensionsplanernas säkerhet och ekonomiska hållbarhet på lång sikt. Tjänstepensionsinstituten bör därför upprätta och minst vart tredje år se över riktlinjer för investeringsverksamheten. Dessa riktlinjer bör göras tillgängliga för de behöriga myndigheterna och på begäran även för varje pensionsplans medlemmar och förmånstagare.

(61)Tjänstepensionsinstituten bör ha rätt att helt eller delvis utkontraktera samtliga verksamheter, inbegripet nyckelfunktioner, till tjänsteleverantörer som arbetar för deras räkning. Tjänstepensionsinstituten bör fortfarande ha det fulla ansvaret för att uppfylla alla sina förpliktelser enligt detta direktiv när de utkontrakterar

833

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

L 354/44	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2016

nyckelfunktioner eller annan verksamhet. Tjänstepensionsinstitut bör ingå ett skriftligt avtal med tjänsteleve rantören när en verksamhet utkontrakteras. Vid tillämpningen av detta direktiv omfattas inte avtal för operativa tjänster, till exempel säkerhets- eller underhållspersonal.

(62)Det bör vara möjligt för medlemsstater att kräva att förvaringsinstitut utses för förvaring av ett tjänstepensions instituts tillgångar.

(63)Med beaktande av pensionsplanens karaktär och den administrativa bördan bör tjänstepensionsinstituten ge tydlig och lämplig information till presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare till stöd för deras beslut om sin pensionering och säkerställa en hög grad av transparens under de olika faserna i en pensionsplan, vilka omfattar tiden före anslutningen, medlemskapet (inbegripet tiden före pensioneringen) och tiden efter pensioneringen. Särskilt bör lämnas information om intjänade pensionsrättigheter, beräknad nivå på pensions förmånerna, risker och garantier samt kostnader. När de beräknade pensionsförmånerna grundas på ekonomiska scenarier bör informationen också inkludera ett oförmånligt scenario som bör vara extremt men trovärdigt. Om medlemmarna står för en investeringsrisk är det också mycket viktigt med ytterligare information om investeringsprofilen, tillgängliga alternativ och historisk avkastning. Informationen bör motsvara användarens

behov och bör beakta Förenta Nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, i synnerhet vad beträffar tillgänglighet och tillgång till information, i enlighet med artiklarna 3 respektive 21 i konventionen. Medlemsstater kan välja att närmare specificera vem som får lämna informationen till presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare, inbegripet genom insamling av pensionsuppgifter (pension tracking services).

(64)På grund av särdragen i de pensionsplaner som ger en viss förmånsnivå påverkas dessa förmåner inte av den historiska avkastningen eller av kostnadsstrukturen, förutom i extrema fall. Information om detta bör därför endast lämnas för pensionsplaner där medlemmarna står för en investeringsrisk eller kan fatta investeringsbeslut.

(65)Innan presumtiva medlemmar ansluter sig till en pensionsplan bör de ges all den information de behöver för att kunna göra ett välgrundat val. Om presumtiva medlemmar inte har ett val utan automatiskt ansluts till en pensionsplan bör tjänstepensionsinstitutet förse dem med grundläggande relevant information om deras medlemskap direkt efter anslutningen.

(66)Tjänstepensionsinstitut bör för medlemmar utarbeta ett pensionsbesked som innehåller viktig personlig och allmän information om pensionsplanen. Pensionsbeskedet bör vara tydligt och fullständigt och innehålla relevant och lämplig information för att underlätta förståelsen av pensionsrättigheter över tiden och inom olika pensionsplaner och för att främja arbetskraftens rörlighet.

(67)Tjänstepensionsinstituten bör underrätta sina medlemmar i tillräckligt god tid före pensioneringen om de utbetalningsalternativ de kan välja mellan. Om pensionen inte betalas ut som en livslång utbetalning, bör medlemmar som närmar sig pensionering underrättas om tillgängliga förmånsutbetalningsprodukter för att underlätta finansiell planering inför pensionen.

(68)Under den fas när pensionsförmåner utbetalas bör förmånstagarna fortsätta att få information om sina förmåner och motsvarande utbetalningsalternativ. Detta är särskilt viktigt när förmånstagare står för en betydande del av investeringsrisken under utbetalningsfasen. Förmånstagare bör även informeras om eventuella sänkningar av förmånsnivåer innan någon sådan sänkning tillämpas, efter det att ett beslut som leder till en sänkning har fattats. I enlighet med god praxis rekommenderas tjänstepensionsinstituten att samråda med förmånstagarna innan ett sådant beslut fattas.

(69)Den behöriga myndigheten bör utöva sina befogenheter i de huvudsakliga syftena att skydda rättigheterna för medlemmar och förmånstagare och tjänstepensionsinstitutens stabilitet och sundhet.

(70)Tillsynens omfattning varierar mellan medlemsstaterna. Detta kan orsaka problem om ett tjänstepensionsinstitut måste följa rörelsereglerna i sin hemmedlemsstat och samtidigt följa social- och arbetsmarknadslagstiftningen i sin värdmedlemsstat. Klargörandet av vilka områden som ska anses vara en del av tillsynen enligt detta direktiv minskar den rättsliga osäkerheten och tillhörande transaktionskostnader.

(71)En inre marknad för tjänstepensionsinstitut kräver ett ömsesidigt erkännande av aktsamhetskraven. Ett tjänstepen sionsinstituts efterlevnad av dessa krav bör övervakas av de behöriga myndigheterna i tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat. Medlemsstaterna bör ge de behöriga myndigheterna nödvändiga befogenheter för att använda förebyggande eller korrigerande åtgärder om ett tjänstepensionsinstitut bryter mot något av kraven i detta direktiv.

834

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

23.12.2016	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/45

(72)För att säkerställa en effektiv tillsyn över verksamheter som utkontrakterats, inklusive all verksamhet som senare utkontrakteras på nytt, är det viktigt att de behöriga myndigheterna har tillgång till alla relevanta uppgifter som innehas av tjänsteleverantörer till vilka verksamheter har utkontrakterats, oavsett om den senare är en reglerad eller oreglerad enhet, och har rätt att genomföra inspektioner på plats. För att myndigheterna ska kunna ta hänsyn till marknadsutvecklingen och säkerställa att villkoren i uppdragsavtalet fortlöpande efterlevs bör behöriga myndigheter ha nödvändiga befogenheter att begära information från tjänstepensionsinstituten och tjänsteleve rantörer om utkontrakterade verksamheter.

(73)Det bör införas bestämmelser om informationsutbyte mellan behöriga myndigheter, andra myndigheter och organ som arbetar med ansvar för att stärka den finansiella stabiliteten och uppsägning av pensionsplaner. Det är därför nödvändigt att närmare ange under vilka förhållanden sådant informationsutbyte bör vara möjligt. När information får offentliggöras endast med de behöriga myndigheternas uttryckliga samtycke bör dessa myndigheter, när så är lämpligt, få ställa stränga krav som villkor för samtycket.

(74)Behandling av personuppgifter enligt detta direktiv, såsom de behöriga myndigheternas utbyte eller överföring av personuppgifter, bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (1), och de europeiska tillsynsmyndigheternas utbyte eller överföring av information enligt detta direktiv bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (2).

(75)För att säkerställa en väl fungerande inre marknad för tjänstepensioner som organiseras på unionsnivå bör kommissionen, efter samråd med Eiopa, se över och rapportera om tillämpningen av detta direktiv och bör lägga fram denna rapport för Europaparlamentet och rådet senast den 13 januari 2023.

(76)För att säkerställa en sund konkurrens mellan instituten bör den övergångsperiod som ger försäkringsföretag som omfattas av direktiv 2009/138/EG möjlighet att bedriva sin tjänstepensionsverksamhet enligt de regler som avses i artikel 4 i det här direktivet förlängas till och med den 31 december 2022. Direktiv 2009/138/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(77)Vidareutvecklingen på unionsnivå av solvensmodeller, exempelvis HBS-modeller (holistic balance sheet), är inte realistisk i praktiken och inte effektiv när det gäller kostnader och förmåner, särskilt med tanke på mångfalden hos tjänstepensionsinstitut inom och mellan medlemsstaterna. Inga kvantitativa kapitalkrav, såsom Solvens II eller HBS-modeller som anknyter till Solvens II, bör därför utvecklas på unionsnivå när det gäller tjänstepensions institut, eftersom de potentiellt skulle kunna minska arbetsgivarnas beredvillighet att tillhandahålla tjänstepen sionsplaner.

(78)Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skapa en rättslig ram på unionsnivå som omfattar tjänstepensions institut, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidia ritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(79)I enlighet med medlemsstaternas och kommissionens gemensamma politiska förklaring av den 28 september 2011 om förklarande dokument har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är motiverat.

(80)Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell rätt bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till de tidigare direktiven. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av de tidigare direktiven.

(81)Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell rätt och tillämpning av direktiven som anges i del B i bilaga I.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskydds

förordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutio nerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

835

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

L 354/46	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2016

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs bestämmelser för inledande och utövande av verksamhet som bedrivs av tjänstepensionsinstitut.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.Detta direktiv ska tillämpas på tjänstepensionsinstitut. Om tjänstepensionsinstitut i enlighet med nationell rätt inte är juridiska personer ska medlemsstaterna tillämpa direktivet antingen på dessa tjänstepensionsinstitut eller, om inte annat föreskrivs i punkt 2, på de auktoriserade enheter som ansvarar för driften av dessa institut och agerar för deras räkning.

2.Detta direktiv ska inte tillämpas på

a)institut som förvaltar sociala trygghetssystem som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 883/2004 (1) och (EG) nr 987/2009 (2),

b)institut som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG (3), 2009/138/EG, 2011/61/EU (4), 2013/36/EU (5) och 2014/65/EU (6),

c)institut vars verksamhet bygger på fördelningsprincipen (pay as you go),

d)institut där det uppdragsgivande företagets anställda inte har någon laglig rätt till förmåner och där det uppdragsgivande företaget när som helst kan lösa in tillgångarna och inte nödvändigtvis fullgöra sina skyldigheter att utbetala pensionsförmåner,

e)företag som gör bokföringsmässiga avsättningar för att kunna betala ut pensionsförmåner till sina anställda.

Artikel 3

Tillämpning på tjänstepensionsinstitut som förvaltar sociala trygghetssystem

Tjänstepensionsinstitut som också förvaltar obligatoriska anställningsrelaterade pensionsplaner som betraktas som sociala trygghetssystem som omfattas av förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 ska omfattas av detta direktiv när det gäller den del av deras verksamheter som avser tillhandahållande av icke-obligatoriska tjänstepensioner. I sådana fall ska skulder och motsvarande tillgångar hållas fullständigt åtskilda och de ska inte kunna överlåtas till de obligatoriska pensionsplaner som betraktas som sociala trygghetssystem eller omvänt.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen

(EUT L 166, 30.4.2004, s. 1).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning

(EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 284, 30.10.2009, s. 1).

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser

företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174,

1.7.2011, s. 1).

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och

2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).

836

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

23.12.2016	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/47

Artikel 4

Frivillig tillämpning på institut som omfattas av direktiv 2009/138/EG

Hemmedlemsstater får välja att tillämpa bestämmelserna i artiklarna 9–14, 19–22, 23.1, 23.2 och 24–58 i detta direktiv på tjänstepensionsverksamheten hos livförsäkringsföretag i enlighet med artikel 2.3 a i–iii och artikel 2.3 b ii–iv i direktiv 2009/138/EG. I sådana fall ska alla tillgångar och skulder som hänför sig till tjänstepensionsverksamheten hållas fullständigt åtskilda från, förvaltas och hanteras skilt från livförsäkringsföretagens övriga verksamheter, utan någon möjlighet till överlåtelse.

I fall som avses i första stycket i den här artikeln, och endast när det gäller deras tjänstepensionsverksamhet, ska livförsäkringsföretag inte omfattas av artiklarna 76–86, 132, 134.2, 173, 185.5, 185.7, 185.8 och 209 i direktiv 2009/138/EG.

Hemmedlemsstaten ska säkerställa att antingen de behöriga myndigheterna eller de myndigheter som ansvarar för tillsynen av livförsäkringsföretag som omfattas av direktiv 2009/138/EG, som en del av sin tillsynsverksamhet kontrollerar att den verksamhet som rör tjänstepensioner hålls strikt åtskild från övrig verksamhet.

Artikel 5

Små tjänstepensionsinstitut och pensionsplaner som följer av lag

Med undantag för vad som föreskrivs i artiklarna 32–35 får medlemsstaterna välja att helt eller delvis underlåta att tillämpa detta direktiv på tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium och som förvaltar pensionsplaner som sammanlagt har färre än 100 medlemmar. Om inte annat föreskrivs i artikel 2.2 ska sådana tjänstepensionsinstitut dock ha rätt att tillämpa direktivet på frivillig grund. Artikel 11 får tillämpas endast om alla övriga bestämmelser i detta direktiv är tillämpliga. Medlemsstaterna ska tillämpa artiklarna 19.1, 21.1 och 21.2 på alla tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium och som förvaltar pensionsplaner som sammanlagt har fler än 15 medlemmar.

Medlemsstaterna får välja att tillämpa någon av artiklarna 1–8, artikel 19 och artiklarna 32–35 på institut som tillhandahåller tjänstepensioner enligt lag, enligt nationell rätt, och vilka pensioner garanteras av en offentlig myndighet.

Artikel 6

Definitioner

I detta direktiv avses med

1.tjänstepensionsinstitut: ett institut som, oavsett sin rättsliga form, förvaltar fonderade medel och som är etablerat oberoende av uppdragsgivande företag eller branschorganisation utifrån syftet att tillhandahålla pensionsförmåner i samband med yrkesutövning på grundval av en överenskommelse eller ett avtal som slutits

a)enskilt eller kollektivt mellan arbetsgivare och arbetstagare eller deras respektive företrädare, eller

b)med egenföretagare, enskilt eller kollektivt, i enlighet med rätten i hem- och värdmedlemsstaten, och som bedriver verksamheter som direkt föranleds av dessa,

2.pensionsplan: ett avtal, en överenskommelse, en stiftandeurkund (trust deed) eller bestämmelser vari anges vilka pensionsförmåner som ska lämnas och på vilka villkor,

3.uppdragsgivande företag: varje företag eller annat organ, oavsett om det omfattar eller består av en eller flera juridiska eller fysiska personer, vilket handlar i egenskap av arbetsgivare eller egenföretagare eller en kombination av dessa, och som erbjuder en pensionsplan eller gör inbetalningar till ett tjänstepensionsinstitut,

837

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

L 354/48	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2016

4.pensionsförmåner: förmåner som betalas ut med anledning av uppnådd pensionsålder eller förväntat uppnående av pensionsålder eller, om de kompletterar dessa förmåner och tillhandahålls sekundärt, i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster som tillhandahålls vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall. För att den ekonomiska tryggheten under pensionstiden ska stärkas får pensionsförmånerna betalas ut som en livslång utbetalning, under en viss tid, i form av ett engångsbelopp eller genom en kombination av dessa alternativ,

5.medlem: en person som inte är förmånstagare eller presumtiv medlem och vars tidigare eller nuvarande yrkesverksamhet ger, eller kommer att ge honom eller henne, rätt till pensionsförmåner enligt bestämmelserna i en pensionsplan,

6.förmånstagare: en person som uppbär pensionsförmåner,

7.presumtiv medlem: en person som har rätt att ansluta sig till en pensionsplan,

8.behörig myndighet: en nationell myndighet som har utsetts för att utföra de uppgifter som anges i detta direktiv,

9.biometriska risker: risker kopplade till dödsfall, invaliditet och lång levnad,

10.hemmedlemsstat: den medlemsstat där tjänstepensionsinstitutet har registrerats eller auktoriserats och där det har sin huvudsakliga förvaltningsort i enlighet med artikel 9,

11.värdmedlemsstat: den medlemsstat vars social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på området för tjänstepensionsplaner är tillämplig på förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och medlemmarna eller förmånstagarna,

12.överlåtande tjänstepensionsinstitut: ett tjänstepensionsinstitut som överlåter alla eller delar av en pensionsplans skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter, samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar till ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat i en annan medlemsstat,

13.mottagande tjänstepensionsinstitut: ett tjänstepensionsinstitut som tar emot alla eller delar av en pensionsplans skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter, samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar från ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat i en annan medlemsstat,

14.reglerad marknad: en reglerad marknad enligt definitionen i artikel 4.1.21 i direktiv 2014/65/EU,

15.multilateral handelsplattform eller MTF-plattform: en multilateral handelsplattform enligt definitionen i artikel 4.1.22

idirektiv 2014/65/EU,

16.organiserad handelsplattform eller OTF-plattform: en organiserad handelsplattform enligt definitionen i artikel 4.1.23

idirektiv 2014/65/EU,

17.varaktigt medium: ett instrument som gör det möjligt för en medlem eller förmånstagare att lagra information som riktas till den medlemmen eller förmånstagaren personligen, på ett sätt som möjliggör framtida åtkomst och under en tid som är lämplig med hänsyn till vad som är avsikten med informationen och som tillåter oförändrad återgivning av den lagrade informationen,

18.nyckelfunktion: inom ett företagsstyrningssystem, en intern kapacitet att utföra praktiska uppgifter som omfattar riskhanteringsfunktionen, internrevisionsfunktionen och aktuariefunktionen,

19.gränsöverskridande verksamhet: förvaltning av en pensionsplan där förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och berörda medlemmar och förmånstagare styrs av social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på området för tjänstepensionsplaner i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten.

Artikel 7

Ett tjänstepensionsinstituts verksamhet

Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium begränsar sin verksamhet till sådan verksamhet som avser pensionsförmåner inbegripet verksamheter som föranleds av dessa.

838

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

23.12.2016	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/49

Om ett livförsäkringsföretag, i enlighet med artikel 4, driver sin tjänstepensionsverksamhet genom att hålla tillgångarna och skulderna fullständigt åtskilda, ska de fullständigt åtskilda tillgångarna och skulderna hanteras endast inom ramen för sådan verksamhet som avser pensionsförmåner och därav direkt föranledd verksamhet.

Som allmän princip ska tjänstepensionsinstitut i sin verksamhet, där så är relevant, beakta målet att skapa en rättvis fördelning av risker och förmåner mellan generationerna.

Artikel 8

Juridisk åtskillnad mellan uppdragsgivande företag och tjänstepensionsinstitut

Medlemsstaterna ska säkerställa att uppdragsgivande företag är juridiskt åtskilda från ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium, så att tjänstepensionsinstitutets tillgångar skyddas i medlemmarnas och förmånstagarnas intresse om det uppdragsgivande företaget går i konkurs.

Artikel 9

Registrering eller auktorisering

1.Medlemsstaterna ska med avseende på alla tjänstepensionsinstitut som har sin huvudsakliga förvaltningsort inom deras territorium, säkerställa att tjänstepensionsinstitutet registreras i ett nationellt register av den behöriga myndigheten eller är auktoriserat av denna.

Med huvudsaklig förvaltningsort avses den plats där tjänstepensionsinstitutet fattar sina viktigaste strategiska beslut.

2.Vid sådan gränsöverskridande verksamhet som bedrivs i enlighet med artikel 11 ska även de medlemsstater där tjänstepensionsinstitutet är verksamt framgå av registret.

3.Informationen från registret ska meddelas Eiopa, som ska offentliggöra den på sin webbplats.

Artikel 10

Operativa krav

1.Medlemsstaterna ska för varje tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium säkerställa att

a)tjänstepensionsinstitutet har genomfört korrekt upprättade regler för förvaltningen av pensionsplaner,

b)det uppdragsgivande företaget, om det garanterar pensionsförmånerna, är skyldigt att regelbundet finansiera detta åtagande.

2.I enlighet med subsidiaritetsprincipen och med vederbörligt beaktande av storleken på pensionsförmånerna från socialförsäkringssystemen får medlemsstaterna föreskriva att kompletterande förmåner såsom täckning av risker kopplade till lång levnad och invaliditet, efterlevandeskydd samt en garanti för återbetalning av inbetalade belopp erbjuds till medlemmarna om arbetsgivarna och arbetstagarna, eller deras respektive företrädare, kommer överens om detta.

Artikel 11

Gränsöverskridande verksamhet och förfaranden

1.Utan att det påverkar tillämpningen av nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning avseende pensions systemens uppbyggnad, inbegripet obligatoriskt medlemskap och utfallen av kollektivavtal, ska medlemsstaterna tillåta tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium att bedriva gränsöverskridande verksamhet. Medlemsstaterna ska också tillåta företag som är belägna inom deras territorier att stödja tjänstepensions institut som erbjuder sig att bedriva eller faktiskt bedriver gränsöverskridande verksamhet.

839

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

L 354/50	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2016

2.Ett tjänstepensionsinstitut som erbjuder sig att bedriva gränsöverskridande verksamhet och att åta sig uppdrag för ett uppdragsgivande företag måste godkännas i förväg av den relevanta behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten.

3.Ett tjänstepensionsinstitut ska till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten anmäla att det avser att bedriva gränsöverskridande verksamhet. Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut lämnar följande uppgifter när de gör denna anmälan:

a)Namnet på den eller de värdmedlemsstater, vilka i förekommande fall ska anges av det uppdragsgivande företaget.

b)Det uppdragsgivande företagets namn och huvudsakliga förvaltningsort.

c)De viktigaste särdragen i den pensionsplan som ska förvaltas för det uppdragsgivande företagets räkning.

4.När den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten mottar en anmälan enligt punkt 3 ska denna – under förutsättning att den inte har utfärdat ett motiverat beslut om att tjänstepensionsinstitutets administrativa uppbyggnad, dess finansiella ställning eller dess lednings anseende eller yrkeskvalifikationer eller erfarenhet på området inte är förenliga med den föreslagna gränsöverskridande verksamheten – inom tre månader från mottagandet av alla de uppgifter som anges i punkt 3 vidarebefordra dessa till den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten och informera tjänstepensionsinstitutet om detta.

Det motiverade beslut som avses i första stycket ska utfärdas inom tre månader från mottagandet av alla de uppgifter som anges i punkt 3.

5.Om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten inte översänder de uppgifter som anges i punkt 3 till värdmedlemsstatens behöriga myndighet ska den informera det berörda tjänstepensionsinstitutet om skälen för detta inom tre månader från det att den har mottagit uppgifterna. Underlåtenhet att översända uppgifter ska kunna överklagas till domstol i hemmedlemsstaten.

6.Tjänstepensionsinstitut som bedriver gränsöverskridande verksamhet ska omfattas av de informationskrav som anges i avdelning IV och som värdmedlemsstaten uppställer med avseende på de presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare som berörs av den gränsöverskridande verksamheten.

7. Innan tjänstepensionsinstitutet börjar bedriva gränsöverskridande verksamhet, ska den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten inom sex veckor efter mottagandet av de uppgifter som avses i punkt 3 informera den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om de krav i social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner och som ska uppfyllas när pensionsplanen förvaltas på uppdrag av ett företag i värdmedlemsstaten och om värdmedlemsstatens informationskrav enligt avdelning IV som ska tillämpas på den gränsöverskridande verksamheten. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska lämna denna information till tjänstepensionsin stitutet.

8. Tjänstepensionsinstitutet får börja bedriva gränsöverskridande verksamhet i enlighet med de krav i värdmedlemsstatens social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner och med värdmedlemsstatens informationskrav enligt punkt 7 så snart som det har mottagit den information som avses i punkt 7 eller, om ingen information från den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten inkommer, efter utgången av den tidsfrist som anges i punkt 7.

9.Den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten ska informera den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om alla väsentliga ändringar av de krav i värdmedlemsstatens social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner som kan påverka pensionsplanens särdrag i den mån det gäller den gränsöver skridande verksamheten samt om alla väsentliga ändringar i värdmedlemsstatens informationskrav enligt punkt 7. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska lämna denna information till tjänstepensionsinstitutet.

10.Tjänstepensionsinstitutet ska vara föremål för löpande tillsyn av den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten i fråga om verksamhetens förenlighet med de krav i social- och arbetsmarknadslagstiftningen i värdlandet som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner och med värdmedlemsstatens informationskrav enligt punkt 7. Om oriktigheter upptäcks vid denna tillsyn ska den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten omedelbart underrätta den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska i samordning med den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att tjänstepensionsinstitutet upphör med de upptäckta överträdelserna.

11.Om tjänstepensionsinstitutet, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten eller på grund av att lämpliga åtgärder saknas i hemmedlemsstaten, fortsätter att överträda de tillämpliga

840

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

23.12.2016	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/51

bestämmelserna i de krav i värdmedlemsstatens social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner eller värdmedlemsstatens informationskrav enligt punkt 7, får den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten, efter att ha informerat den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, vidta lämpliga åtgärder för att förhindra eller beivra ytterligare oriktigheter och, i den mån det är strikt nödvändigt, hindra tjänstepensionsinstitutet från att bedriva verksamhet i värdmedlemsstaten för det uppdragsgivande företagets räkning.

Artikel 12

Gränsöverskridande överlåtelser

1.Medlemsstaterna ska godkänna att tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium överlåter alla eller en del av en pensionsplans skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter, samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar till ett mottagande tjänstepensionsinstitut.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att kostnaderna för överlåtelsen inte belastar de kvarvarande medlemmarna och förmånstagarna i det överlåtande tjänstepensionsinstitutet eller de befintliga medlemmarna och förmånstagarna i det mottagande tjänstepensionsinstitutet.

3.Överlåtelsen måste förhandsgodkännas

a)av en majoritet av berörda medlemmar och en majoritet av berörda förmånstagare eller, i förekommande fall, av en majoritet av deras företrädare. Vad som utgör en majoritet ska definieras i enlighet med nationell rätt. Informationen om villkoren för överlåtelsen ska göras tillgänglig för berörda medlemmar och förmånstagare och, i förekommande fall, för deras företrädare, av det överlåtande tjänstepensionsinstitutet i god tid innan den ansökan som avses i punkt 4 lämnas in, och

b)i förekommande fall, av det uppdragsgivande företaget.

4.Överlåtelsen av alla eller en del av en pensionsplans skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter, samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar mellan överlåtande och mottagande tjänstepen sionsinstitut ska kräva godkännande från den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat, efter förhandsgodkännandet av den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat. Ansökan om godkännande av överlåtelsen ska lämnas in av det mottagande tjänstepensionsinstitutet. Den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska bevilja eller avslå ansökan om godkännande och meddela sitt beslut till det mottagande tjänstepensionsinstitutet inom tre månader från det att ansökan mottagits.

5.Ansökan om det godkännande av överlåtelsen som avses i punkt 4 ska innehålla följande upplysningar:

a)Det skriftliga avtalet mellan det överlåtande och det mottagande tjänstepensionsinstitutet, i vilket ska anges överlåtelsens villkor.

b)En beskrivning av pensionsplanens viktigaste särdrag.

c)En beskrivning av de skulder eller tekniska avsättningar som ska överlåtas och andra skyldigheter och rättigheter, samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar.

d)Det överlåtande och det mottagande pensionsinstitutets namn och huvudsakliga förvaltningsort, samt den medlemsstat i vilken vart och ett av tjänstepensionsinstituten är registrerat eller auktoriserat.

e)Det uppdragsgivande företagets huvudsakliga förvaltningsort och namn.

f)Belägg för förhandsgodkännandet i enlighet med punkt 3.

g)I förekommande fall, namnet på de medlemsstater vars social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på området för tjänstepensionsplaner är tillämplig på den berörda pensionsplanen.

6.Den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska utan dröjsmål efter mottagandet vidarebefordra ansökan enligt punkt 4 till den behöriga myndigheten för det överlåtande tjänstepensionsin stitutet.

7.Den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska endast bedöma om

a)all information enligt punkt 5 har lämnats av det mottagande tjänstepensionsinstitutet,

841

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

L 354/52	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2016

b)det mottagande tjänstepensionsinstitutets administrativa uppbyggnad, dess finansiella ställning och dess lednings anseende eller yrkeskvalifikationer eller erfarenhet på området är förenliga med den föreslagna överlåtelsen,

c)de långsiktiga intressena hos det mottagande tjänstepensionsinstitutets medlemmar och förmånstagare och den överlåtna delen av pensionsplanen är tillräckligt skyddade under och efter överlåtelsen,

d)det mottagande tjänstepensionsinstitutets tekniska avsättningar är fullt skuldtäckta vid tidpunkten för överlåtelsen, när överlåtelsen utmynnar i gränsöverskridande verksamhet, och

e)tillgångarna som ska överlåtas är tillräckliga och lämpliga för att täcka de skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter som ska överlåtas, i enlighet med tillämpliga regler i det mottagande tjänstepensionsin stitutets hemmedlemsstat.

8.Den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska endast bedöma

a)vid en partiell överlåtelse av till pensionsplanen hänförliga skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar, om medlemmarnas och förmånstagarnas långsiktiga intressen i den kvarvarande delen av pensionsplanen är tillräckligt skyddade,

b)om medlemmarnas och förmånstagarnas individuella rättigheter försämras på grund av överlåtelsen,

c)om de tillgångar som hör till pensionsplanen och som ska överlåtas är tillräckliga och lämpliga för att täcka de skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter som ska överlåtas, i enlighet med tillämpliga regler i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat.

9.Den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska översända resultaten av bedömningen enligt punkt 8 inom åtta veckor från det att ansökan enligt punkt 6 erhållits så att den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat kan fatta ett beslut i enlighet med punkt 4.

10.Om ansökan om godkännande avslås ska den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ange skälen till ett sådant avslag inom den tremånadersperiod som anges i punkt 4. Det avslaget, eller underlåtenhet att handla från den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat, ska kunna överklagas till domstol i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat.

11.Den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska informera den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat om beslutet enligt punkt 4 inom två veckor efter att ha fattat det beslutet.

När överlåtelsen utmynnar i gränsöverskridande verksamhet ska den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepen sionsinstitutets hemmedlemsstat också informera den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat om de krav i social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på området för tjänstepen sionsplaner och i enlighet med vilka pensionsplanen måste förvaltas samt om de informationskrav i värdmedlemsstaten enligt avdelning IV som ska tillämpas på den gränsöverskridande verksamheten. Detta ska meddelas inom ytterligare fyra veckor.

Den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska översända denna information till det mottagande tjänstepensionsinstitutet inom en vecka efter mottagandet.

12.Efter att ha mottagit ett beslut om godkännande enligt punkt 4 eller, om ingen information om beslutet mottagits från den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat, vid utgången av den period som anges i punkt 11 tredje stycket, får det mottagande tjänstepensionsinstitutet börja förvalta pensionsplanen.

13.Om det råder oenighet om förfarandet eller innehållet i en åtgärd eller utebliven åtgärd från den behöriga myndigheten i det överlåtande eller det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat, inbegripet ett beslut att

godkänna eller avslå ansökan om en gränsöverskridande överlåtelse, får Eiopa genomföra icke-bindande medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i förordning (EU) nr 1094/2010 på begäran av någon av de behöriga myndigheterna eller på eget initiativ.

14.Om det mottagande tjänstepensionsinstitutet bedriver gränsöverskridande verksamhet ska artikel 11.9, 11.10 och

11.11 tillämpas.

842

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

23.12.2016	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/53

AVDELNING II

KVANTITATIVA KRAV

Artikel 13

Tekniska avsättningar

1.Hemmedlemsstaten ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut som förvaltar tjänstepensionsplaner för samtliga pensionsplaner alltid innehar tillräckliga tekniska avsättningar motsvarande deras finansiella åtaganden till följd av gällande pensionsavtal.

2.Hemmedlemsstaten ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut som förvaltar tjänstepensionsplaner, där tjänstepen sionsinstitutets åtagande täcker biometriska risker eller garanterar antingen en viss avkastning eller en viss förmånsnivå, gör tekniska avsättningar som är tillräckliga i förhållande till samtliga åtaganden enligt dessa planer.

3.Dessa tekniska avsättningar ska beräknas varje år. Hemmedlemsstaten får dock tillåta att beräkningarna utförs vart tredje år, om tjänstepensionsinstitutet till medlemmarna eller de behöriga myndigheterna överlämnar ett intyg eller en rapport om justeringar avseende de mellanliggande åren. Intyget eller rapporten ska ge en klar bild av den justerade utvecklingen av de tekniska avsättningarna och av förändringarna av de risker som täcks.

4.Beräkningen av de tekniska avsättningarna ska utföras och bestyrkas av en aktuarie eller någon annan expert på det området, till exempel en revisor, när så är tillåtet enligt nationell rätt, på grundval av aktuariella metoder som erkänns av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten och enligt följande principer:

a)Minimibeloppet för de tekniska avsättningarna ska beräknas genom en tillräckligt aktsam aktuariell värdering, i vilken hänsyn tas till alla åtaganden avseende förmåner och inbetalningar, i enlighet med tjänstepensionsinstitutets pensions arrangemang. Det ska vara tillräckligt både för den fortsatta utbetalningen av de pensioner och andra förmåner som redan är under betalning till förmånstagare och för att återspegla de åtaganden som följer av medlemmarnas intjänade pensionsrättigheter. De ekonomiska och aktuariella antaganden som valts för värderingen av åtagandena måste också väljas på ett aktsamt sätt, vid behov med beaktande av en tillräcklig säkerhetsmarginal.

b) Maximiräntesatserna ska väljas på ett aktsamt sätt och fastställas i enlighet med alla relevanta regler i hemmedlemsstaten. Dessa aktsamt valda räntesatser ska fastställas med beaktande av

i)avkastningen på de motsvarande tillgångar som tjänstepensionsinstitutet har och den förväntade avkastningen på framtida investeringar,

iii)en kombination av leden i och ii.

c)De biometriska tabeller som används för att beräkna de tekniska avsättningarna ska grunda sig på aktsamma antaganden med beaktande av de viktigaste särdragen hos medlemsgruppen och pensionsplanerna, i synnerhet förväntade förändringar i de relevanta riskerna.

d)Metoden och underlaget för beräkningen av de tekniska avsättningarna ska i regel förbli desamma från ett räkenskapsår till ett annat. Ändringar kan dock vara motiverade till följd av förändringar i de rättsliga, demografiska eller ekonomiska förutsättningar som ligger till grund för antagandena.

5.Hemmedlemsstaten får, för att säkerställa att medlemmarnas och förmånstagarnas intressen skyddas på ett fullgott sätt, fastställa ytterligare, mer detaljerade krav för beräkningen av de tekniska avsättningarna.

Artikel 14

Skuldtäckning av tekniska avsättningar

1.Hemmedlemsstaten ska kräva att varje tjänstepensionsinstitut alltid ska inneha tillräckliga och lämpliga tillgångar som täcker de tekniska avsättningarna för alla pensionsplaner som det förvaltar.

843

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

L 354/54	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2016

2.Hemmedlemsstaten får tillåta ett tjänstepensionsinstitut att under en begränsad tid inneha otillräckliga tillgångar för att täcka de tekniska avsättningarna. I detta fall ska de behöriga myndigheterna kräva att tjänstepensionsinstitutet antar en konkret och genomförbar återhämtningsplan med tidsangivelser så att kraven i punkt 1 blir uppfyllda igen. Planen ska vara förenad med följande villkor:

a)Tjänstepensionsinstitutet ska upprätta en konkret och genomförbar plan för hur det inom rimlig tid ska kunna återställa tillgångarnas storlek till den nivå som krävs för att helt täcka de tekniska avsättningarna. Planen ska göras tillgänglig för medlemmarna eller, i förekommande fall, deras företrädare och/eller godkännas av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten.

b)När planen upprättas ska hänsyn tas till tjänstepensionsinstitutets specifika situation, särskilt vad gäller dess matchning av tillgångar och skulder (asset-liability structure), riskprofil, likviditetsplan, åldersprofilen hos de medlemmar som är berättigade till pensionsförmåner samt till om planerna befinner sig i uppbyggnadsskedet eller ska övergå till full fondering från att inte eller endast delvis ha varit fonderade.

c)Om en tjänstepensionsplan avvecklas under den period som avses i första meningen i denna punkt ska tjänstepen

sionsinstitutet underrätta de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten. Tjänstepensionsinstitutet ska inrätta ett förfarande för hur tillgångarna och motsvarande åtaganden i den planen ska överlåtas till ett annat tjänstepensions institut, ett försäkringsbolag eller annat lämpligt organ. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska underrättas om detta förfarande, och förfarandets huvuddrag ska göras tillgängliga för medlemmarna eller, i förekommande fall, deras företrädare i enlighet med konfidentialitetsprincipen.

3.När det gäller gränsöverskridande verksamhet ska de tekniska avsättningarna alltid täckas av tillgångar som är tillräckliga i förhållande till samtliga planer som förvaltas. Om detta villkor inte är uppfyllt ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten direkt ingripa och kräva att tjänstepensionsinstitutet omedelbart utformar lämpliga åtgärder och genomför dem utan dröjsmål på ett sådant sätt att medlemmar och förmånstagare har ett adekvat skydd.

Artikel 15

Lagstadgat kapitalkrav

1.Hemmedlemsstaten ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut som förvaltar pensionsplaner där tjänstepensionsin stitutet och inte det uppdragsgivande företaget står för åtagandet att täcka biometrisk risk eller garanterar en viss avkastning eller en viss förmånsnivå ständigt, som en buffert, innehar kompletterande tillgångar utöver de tekniska avsättningarna. Dess storlek ska återspegla typen av risk och tillgångsportföljen avseende samtliga de pensionsplaner som förvaltas. Dessa tillgångar ska vara fria från alla förutsebara åtaganden och fungera som en buffert för att kompensera skillnader mellan förväntade och verkliga kostnader och intäkter.

2.För beräkning av den lägsta storleken på de kompletterande tillgångarna ska bestämmelserna i artiklarna 16, 17 och 18 tillämpas.

3.Punkt 1 ska dock inte hindra medlemsstaterna från att kräva att tjänstepensionsinstitut som är belägna inom deras territorium ska uppfylla lagstadgade kapitalkrav eller från att fastställa mer detaljerade regler, om sådana är berättigade av aktsamhetsskäl.

Artikel 16

Disponibel solvensmarginal

1.För att säkerställa att tjänstepensionerna är långsiktigt hållbara ska medlemsstaterna kräva att alla tjänstepensions institut som avses i artikel 15.1 och som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium vid varje tidpunkt, i förhållande till sin samlade verksamhet, ska ha en tillräcklig disponibel solvensmarginal som åtminstone motsvaras av kraven i detta direktiv.

2.Den disponibla solvensmarginalen ska motsvaras av tillgångar i tjänstepensionsinstitutet som är fria från alla förutsebara förpliktelser, med avdrag för immateriella värden, inklusive följande:

a)Det inbetalda aktiekapitalet eller, när det gäller ett tjänstepensionsinstitut i form av ett ömsesidigt bolag, det faktiska garantikapitalet med tillägg för eventuella medlemskonton, förutsatt att samtliga följande kriterier är uppfyllda:

i)I stiftelseurkund och bolagsordning ska föreskrivas att betalningar från dessa konton till medlemmar endast får ske i den utsträckning detta inte medför att den disponibla solvensmarginalen understiger den föreskrivna nivån eller, efter det att företaget har upplösts, om samtliga andra skulder i företaget har lösts.

844

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

23.12.2016	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/55

ii)I stiftelseurkund och bolagsordning ska föreskrivas att, om sådana betalningar som avses i led i sker av annan anledning än att ett enskilt medlemskap i det ömsesidiga bolaget ska upphöra, de behöriga myndigheterna ska underrättas minst en månad i förväg och att de under denna period får förbjuda utbetalningen.

iii)De berörda bestämmelserna i stiftelseurkund och bolagsordning får endast ändras om de behöriga myndigheterna har förklarat sig inte ha några invändningar mot ändringen, utan att det påverkar tillämpningen av de kriterier som anges i leden i och ii.

b)Reserver (lagstadgade och fria) som inte motsvarar ingångna försäkringsförpliktelser.

c)Vinsten eller förlusten efter avdrag för utdelning.

d)I den utsträckning som detta medges i nationell rätt: de vinstreserver som redovisas i balansräkningen, om dessa kan användas för att täcka eventuella förluster och inte har avsatts för utdelning till medlemmar och förmånstagare.

Den disponibla solvensmarginalen ska minskas med beloppet för de egna aktier som tjänstepensionsinstitutet självt innehar.

3.Medlemsstaterna får föreskriva att den disponibla solvensmarginalen också får utgöras av:

a)Kumulativt preferensaktiekapital och förlagslånekapital upp till högst 50 % av den lägsta av den disponibla och den föreskrivna solvensmarginalen, varav högst 25 % får bestå av förlagslån med fast löptid eller kumulativa preferensaktier med fast löptid, förutsatt att det finns bindande avtal om att förlagslåne- eller preferensaktiekapitalet,

ihändelse av att tjänstepensionsinstitutet går i konkurs eller försätts i likvidation, ska ha prioritet efter alla övriga borgenärers fordringar och inte får betalas ut förrän alla andra vid tillfället utestående skulder har lösts.

b)Värdepapper utan fast löptid samt andra instrument, inbegripet andra kumulativa preferensaktier än sådana som avses i led a, upp till högst 50 % av den disponibla solvensmarginalen eller den föreskrivna solvensmarginalen, beroende på vilken som är lägst, för det sammanlagda beloppet av de värdepapper och förlagslån som avses i led a, om de uppfyller följande villkor:

i)De får inte återbetalas på innehavarens initiativ eller utan den behöriga myndighetens förhandsgodkännande.

ii)Utställandeavtalet ska ge tjänstepensionsinstitutet möjlighet att uppskjuta räntebetalningar på lånet.

iii)Långivarens fordran på tjänstepensionsinstitutet ska i sin helhet ha förmånsrätt efter samtliga icke-efterställda borgenärer.

iv)Handlingarna som reglerar utställandet av värdepapperen ska innehålla bestämmelser om att lånekapital och obetalda räntor får användas till förlusttäckning och möjliggöra för tjänstepensionsinstitutet att fortsätta sin verksamhet.

v)Endast till fullo inbetalda belopp ska beaktas.

Vid tillämpning av led a ska förlagslånekapital även uppfylla följande villkor:

i)Endast till fullo inbetalda medel ska beaktas.

ii)För lån med fast löptid ska den ursprungliga löptiden vara minst fem år. Senast ett år före förfallodatum ska tjänstepensionsinstitutet till de behöriga myndigheterna för godkännande lämna en plan för hur den disponibla solvensmarginalen ska kunna behållas på, eller ökas till, den föreskrivna nivån då lånet löper ut, såvida inte den andel av den disponibla solvensmarginalen som motsvaras av lånet gradvis har minskat under minst de senaste fem åren före förfallodatum. De behöriga myndigheterna får tillåta förtidsinlösen av sådana lån, om det utfärdande tjänstepensionsinstitutet ansöker om detta och förutsatt att dess disponibla solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.

iii)Lån utan fast löptid ska ha minst fem års uppsägningstid, med undantag av de fall då de inte längre kan anses ingå i den disponibla solvensmarginalen eller då ett förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna särskilt krävs för förtidsinlösen. I det senare fallet ska tjänstepensionsinstitutet underrätta de behöriga myndigheterna senast sex månader före det datum då det avser att göra förtidsinlösen, och ska därvid ange den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen, såväl före som efter återbetalningen. De behöriga myndigheterna ska endast godkänna återbetalningen om tjänstepensionsinstitutets disponibla solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.

845

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

L 354/56	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2016

iv)I låneavtalet får det inte ingå någon klausul om att skulden, under vissa särskilt angivna omständigheter, utöver likvidation av tjänstepensionsinstitutet, ska förfalla till betalning före de avtalade förfallodagarna.

v)Låneavtalet får ändras endast om de behöriga myndigheterna har förklarat sig inte ha några invändningar mot den föreslagna ändringen.

4.På tjänstepensionsinstitutets ansökan, med åtföljande bevis, hos den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande får den disponibla solvensmarginalen också utgöras av:

a)Om zillmering inte tillämpas eller, om zillmering tillämpas och denna inte uppgår till de tillägg för försäljnings kostnader som ingår i premien: skillnaden mellan en ej zillmerad eller delvis zillmerad försäkringsmatematisk avsättning och en försäkringsmatematisk avsättning zillmerad med en faktor som motsvarar det tillägg för försäljningskostnader som ingår i premien.

b)Dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar, i den mån sådana dolda nettoreserver inte är av exceptionell natur.

c)Hälften av ännu ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital, så snart den inbetalda delen uppgår till 25 % av nämnda kapital, upp till 50 % av den lägsta av den disponibla och den föreskrivna solvensmarginalen.

Beloppet som avses i led a får inte överstiga 3,5 % av summan av skillnaderna mellan kapitalbeloppen för livförsäkringar och tjänstepensioner och de försäkringsmatematiska avsättningarna för samtliga försäkringsavtal där zillmering är möjlig. Denna skillnad ska minskas med beloppet för varje ej avskriven anskaffningskostnad som redovisas som tillgång.

Artikel 17

Föreskriven solvensmarginal

1.Den föreskrivna solvensmarginalen ska fastställas så som anges i punkterna 2–6 beroende på ingångna försäkringsavtal.

2.Den föreskrivna solvensmarginalen ska vara lika med summan av följande resultat:

a)Första resultatet:

Ett tal som motsvarar 4 % av de försäkringsmatematiska avsättningarna avseende mottagen återförsäkring utan avdrag för retrocession ska multipliceras med ett procenttal, som inte får vara mindre än 85 %, som för närmast föregående räkenskapsår motsvarar förhållandet mellan de totala försäkringsmatematiska avsättningarna, beräknade efter avdrag för retrocession, och de försäkringsmatematiska avsättningarna brutto.

b)Andra resultatet:

För försäkringsavtal där risksumman inte är negativ multipliceras ett tal motsvarande 0,3 % av det totala beloppet för sådan risksumma, som tjänstepensionsinstitutet iklätt sig ansvar för, med ett procenttal, som inte får vara mindre än 50 %, som för närmast föregående räkenskapsår motsvarar förhållandet mellan det totala beloppet för den risksumma som tjänstepensionsinstitutet förblir ansvarigt för efter avgiven återförsäkring och retrocession, och det totala beloppet för risksumman för återförsäkring.

När det gäller temporär dödsfallsförsäkring med en längsta löptid av tre år ska denna multiplikationsfaktor vara 0,1 %. För sådana försäkringar med en löptid på mer än tre år men högst fem år ska denna faktor vara 0,15 %.

3.När det gäller sådan tilläggsförsäkring som avses i artikel 2.3 a iii i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med den föreskrivna solvensmarginalen för tjänstepensionsinstitut enligt artikel 18.

4.När det gäller sådan verksamhet avseende inlösning som avses i artikel 2.3 b ii i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med 4 % av de försäkringsmatematiska avsättningarna beräknade enligt punkt 2 a.

5.När det gäller sådan verksamhet som avses i artikel 2.3 b i i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med 1 % av tillgångarna.

846

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

23.12.2016	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/57

6.När det gäller försäkringar som är kopplade till investeringsfonder och omfattas av artikel 2.3 a i och ii i direktiv 2009/138/EG och när det gäller de verksamheter som avses i artikel 2.3 b iii–v i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med summan av följande:

a)4 % av de tekniska avsättningarna beräknade enligt punkt 2 a, i den utsträckning tjänstepensionsinstitutet står för en investeringsrisk.

b)1 % av de tekniska avsättningarna beräknade enligt punkt 2 a, i den utsträckning tjänstepensionsinstitutet inte står för någon investeringsrisk, men det belopp som avsatts till täckande av driftskostnaderna fastställts för en period som överstiger fem år.

c)25 % av de administrationskostnader som netto kan hänföras till sådana försäkringar och sådan verksamhet för det senaste räkenskapsåret, i den utsträckning tjänstepensionsinstitutet inte står för någon investeringsrisk, och det belopp som avsatts till täckande av administrationskostnaderna inte fastställts för en period som överstiger fem år.

d)0,3 % av risksumman beräknad enligt punkt 2 b, i den utsträckning tjänstepensionsinstitutet försäkrar dödsfallsrisk.

Artikel 18

Föreskriven solvensmarginal i artikel 17.3

1.Den föreskrivna solvensmarginalen ska fastställas på grundval av antingen det årliga premie- eller bidragsbeloppet eller genomsnittet av försäkringsersättningarna för de tre senaste räkenskapsåren.

2.Den föreskrivna solvensmarginalen ska vara lika med det högsta av de två resultaten enligt punkterna 3 och 4.

3.Premiebasen ska beräknas på grundval av det högsta av följande värden: bruttovärdet av de tecknade premierna eller bidragen beräknat enligt nedan och bruttovärdet av de intjänade premierna eller bidragen.

De premier eller bidrag (tilläggsavgifter inräknade) som hänför sig till direkt försäkringsverksamhet under det närmast föregående räkenskapsåret ska läggas ihop.

Till denna summa läggs premierna för all mottagen återförsäkring under närmast föregående räkenskapsår.

Från detta belopp ska dras det totala beloppet för under det senaste räkenskapsåret annullerade premier eller bidrag, liksom det sammanlagda beloppet för skatter och avgifter på premier eller bidrag som ingår i totalbeloppet.

Det sålunda erhållna beloppet ska delas i två delar, av vilka den första ska uppgå till högst 50 000 000 EUR medan den andra ska utgöra restbeloppet; 18 % av den första beloppsandelen och 16 % av den andra ska läggas ihop.

Denna summa ska multipliceras med ett procenttal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersättningar som tjänstepensionsinstitutet fortfarande har att svara för, beräknade efter avdrag för belopp som täcks genom återförsäkring, och det totala bruttobeloppet för försäkringser sättningarna. Detta procenttal får inte vara lägre än 50 %.

4.Ersättningsbasen ska beräknas enligt följande:

De ersättningar som utbetalats från direkt försäkring (utan avdrag för anspråk för vilka återförsäkrare och retroces sionärer svarar) som betalats ut under de i punkt 1 angivna perioderna läggs ihop.

Till denna summa läggs summan av ersättningar som utbetalats för förpliktelser som under samma tidsperioder övertagits genom återförsäkring eller retrocession och beloppet för avsättningar som gjorts för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid utgången av närmast föregående räkenskapsår, både med avseende på direkt försäkring och återförsäkring.

847

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

L 354/58	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2016

Detta belopp ska minskas med summan av de belopp som återvunnits under de perioder som anges i punkt 1.

Från återstående belopp dras beloppet för avsättningar som gjorts för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid början av det räkenskapsår som infaller två år före det senaste räkenskapsår för vilket räkenskaper föreligger, både med avseende på direkt försäkring och återförsäkring.

En tredjedel av det på detta sätt erhållna beloppet ska delas i två delar, av vilka den första ska uppgå till högst 35 000 000 EUR medan den andra ska utgöra restbeloppet; 26 % av den första beloppsandelen och 23 % av den andra ska läggas ihop.

5.Om den föreskrivna solvensmarginal som räknats fram enligt punkterna 2–4 är lägre än den föreskrivna solvensmarginalen för det föregående året, ska den föreskrivna solvensmarginalen minst vara lika med den föreskrivna solvensmarginalen för det föregående året, multiplicerad med förhållandet mellan de tekniska avsättningarna för oreglerade skadeersättningar i slutet respektive i början av det senaste räkenskapsåret. I dessa beräkningar ska återförsäkring inte ingå i de tekniska avsättningarna, men kvoten får aldrig vara större än 1.

Artikel 19

Investeringsregler

1.Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium ska investera sina tillgångar i enlighet med aktsamhetsprincipen och särskilt i enlighet med följande regler:

a)Tillgångarna ska investeras på det sätt som på lång sikt bäst gagnar medlemmarnas och förmånstagarnas intressen som helhet. Vid en eventuell intressekonflikt ska tjänstepensionsinstitutet eller den enhet som förvaltar dess portfölj säkerställa att investeringen görs uteslutande i medlemmarnas och förmånstagarnas intresse.

b)Inom ramen för aktsamhetsprincipen ska medlemsstaterna tillåta tjänstepensionsinstituten att ta hänsyn till investeringsbeslutens möjliga långsiktiga konsekvenser när det gäller miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyr ningsfaktorer.

c)Tillgångarna ska investeras på ett sätt som tillförsäkrar säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet för den samlade portföljen.

d)Tillgångarna ska till övervägande del investeras på reglerade marknader. Investeringar i tillgångar som inte är föremål för handel på reglerade finansmarknader måste under alla förhållanden hållas på aktsamma nivåer.

e)Det ska vara möjligt att investera i derivatinstrument, förutsatt att sådana instrument bidrar till att minska investeringsriskerna eller underlättar effektiv förvaltning av portföljen. De måste värderas enligt aktsamhetsprincipen med beaktande av den underliggande tillgången och tas med vid värderingen av ett tjänstepensionsinstituts tillgångar. Tjänstepensionsinstitut ska även undvika överdriven riskexponering gentemot en och samma motpart och gentemot annan derivatverksamhet.

f)Tillgångarna ska vara diversifierade på ett lämpligt sätt för att undvika dels överdrivet beroende av någon särskild tillgång, emittent eller företagsgrupp, dels ackumulation av risker i den samlade portföljen.

Investeringar i tillgångar som emitterats av samma emittent eller av emittenter som tillhör samma grupp får inte innebära överdriven riskkoncentration för ett tjänstepensionsinstitut.

g)Investeringar i det uppdragsgivande företaget får inte överstiga 5 % av den samlade portföljen, och när det uppdragsgivande företaget ingår i en grupp får investeringar i företag som ingår i samma grupp som det uppdragsgivande företaget inte överstiga 10 % av portföljen.

848

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

23.12.2016	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/59

Om ett tjänstepensionsinstitut har fått sitt uppdrag av flera företag ska investeringar i dessa uppdragsgivande företag göras på ett aktsamt sätt och med hänsyn till behovet av lämplig diversifiering.

Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa de krav som avses i leden f och g på investeringar i statsobligationer.

2.Med beaktande av storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos verksamheten i de tjänstepensionsinstitut

som står under tillsyn, ska medlemsstaterna säkerställa att de behöriga myndigheterna övervakar lämpligheten i tjänstepensionsinstitutens kreditvärderingsförfaranden, utvärderar användningen av hänvisningar till kreditbetyg utfärdade av kreditvärderingsinstitut enligt definitionen i artikel 3.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 (1) i deras investeringspolicy och, om så är lämpligt, verkar för minskade effekter av sådana hänvisningar, i syfte att minska ensidig och mekanisk förlitan på sådana kreditbetyg.

3.Hemmedlemsstaten ska förbjuda tjänstepensionsinstitut att ta upp lån eller ställa säkerhet på tredje parts vägnar. Medlemsstaterna får dock tillåta tjänstepensionsinstituten att för en begränsad period ta upp vissa lån som endast syftar till att tillgodose likviditetsbehov.

4.Medlemsstaterna får inte kräva att de tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium investerar i särskilda typer av tillgångar.

5.Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 får medlemsstaterna inte kräva att investeringsbeslut som fattas av ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom dess territorium eller av dess kapitalförvaltare ska vara villkorat av något godkännande i förväg eller någon systematisk anmälan.

6.Medlemsstaterna får i enlighet med bestämmelserna i punkterna 1–5 fastställa mer detaljerade föreskrifter, inbegripet kvantitativa regler, för tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium, om föreskrifterna är berättigade av aktsamhetsskäl, för att ta hänsyn till samtliga planer som dessa tjänstepensionsinstitut förvaltar.

Medlemsstaterna får dock inte hindra tjänstepensionsinstituten från att

a)investera upp till 70 % av de tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna – eller när det gäller planer där medlemmarna står för investeringsrisken, 70 % av hela portföljen – i aktier, överlåtbara värdepapper som kan jämställas med aktier och företagsobligationer som är föremål för handel på reglerade marknader eller genom MTF- plattformar eller OTF-plattformar och att besluta om dessa tillgångars relativa vikt i investeringsportföljen. Om det är motiverat av aktsamhetsskäl får medlemsstaterna dock tillämpa en lägre gräns, som inte får understiga 35 %, för tjänstepensionsinstitut som förvaltar pensionsplaner med en långsiktig lägsta garanterad räntesats, står för investeringsrisken och själva står för garantin,

b)investera upp till 30 % av de tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna i tillgångar denominerade i andra valutor än dem som åtagandena är uttryckta i,

c)investera i instrument som har en långsiktig investeringshorisont och inte är föremål för handel på reglerade marknader, MTF-plattformar eller OTF-plattformar,

d)investera i instrument som är utfärdade eller garanterade av EIB inom ramen för Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europeiska långsiktiga investeringsfonder, Europeiska fonder för socialt företagande och Europeiska riskkapitalfonder.

7.Punkt 6 hindrar inte medlemsstaterna från att, även i enskilda fall, kräva att striktare investeringsregler tillämpas på tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium, särskilt med tanke på tjänstepen sionsinstitutets åtaganden, om det är motiverat av aktsamhetsskäl.

8.Den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten för ett tjänstepensionsinstitut som bedriver gränsöverskridande verksamhet enligt artikel 11 får inte fastställa investeringsregler utöver dem som anges i punkterna 1–6 för den del av tillgångarna som täcker tekniska avsättningar för gränsöverskridande verksamhet.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 302, 17.11.2009, s. 1).

849

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

L 354/60	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2016

AVDELNING III

VILLKOR FÖR UTÖVANDET AV VERKSAMHETEN

KAPITEL 1

Företagsstyrningssystem

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 20

Lednings- eller tillsynsorganets ansvar

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att ett tjänstepensionsinstituts lednings- eller tillsynsorgan har det yttersta ansvaret enligt nationell rätt för att det berörda tjänstepensionsinstitutet följer de lagar och andra författningar som antas enligt detta direktiv.

2.Detta direktiv påverkar inte den roll som arbetsmarknadens parter spelar i förvaltningen av tjänstepensionsin stituten.

Artikel 21

Allmänna krav på företagsstyrning

1.Medlemsstaterna ska kräva att samtliga tjänstepensionsinstitut har upprättat ett effektivt företagsstyrningssystem som ger en sund och ansvarsfull ledning av deras verksamhet. Systemet ska omfatta en tillfredsställande och transparent organisationsstruktur med en tydlig ansvarsfördelning med lämplig grad av uppdelning av uppgifterna och ett effektivt system för att säkerställa att information förs vidare. Företagsstyrningssystemet ska beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer i samband med investeringstillgångar vid investeringsbeslut, och systemet ska regelbundet ses över internt.

2.Det företagsstyrningssystem som avses i punkt 1 ska stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstituten upprättar och tillämpar skriftliga riktlinjer för riskhantering, internrevision och, i tillämpliga fall, aktuariell och utkontrakterad verksamhet. Dessa skriftliga riktlinjer ska först godkännas av tjänstepensionsinstitutets lednings- eller tillsynsorgan och ska ses över minst vart tredje år, samt anpassas med hänsyn till väsentliga förändringar inom det berörda systemet eller området.

4.Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstituten har upprättat ett effektivt system för internkontroll. Detta system ska omfatta administrativa förfaranden och redovisningsförfaranden, ramar för internkontrollen och lämpliga rapporteringsrutiner på tjänstepensionsinstitutets samtliga nivåer.

5.Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstituten vidtar rimliga åtgärder för att säkerställa att deras verksamhet bedrivs med kontinuitet och på ett korrekt sätt, inklusive utarbetandet av beredskapsplaner. Tjänstepensions institutet ska i detta syfte använda lämpliga och proportionella system, resurser och förfaranden.

6.Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten har minst två personer som i praktiken leder tjänstepen sionsinstitutet. Medlemsstaterna får tillåta att endast en person i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet, på grundval av en motiverad bedömning genomförd av de behöriga myndigheterna. Den bedömningen ska ta hänsyn till arbetsmark nadsparternas roll i den samlade ledningen av tjänstepensionsinstitutet samt storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet.

850

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

23.12.2016	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/61

Artikel 22

Krav på ledningens lämplighet och redbarhet

1.Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten säkerställer att personer som i praktiken leder tjänstepen sionsinstitutet, personer som utför nyckelfunktioner och, i förekommande fall, personer eller enheter som anlitas för att utföra funktioner i enlighet med artikel 31 uppfyller följande krav i sitt arbete:

a)Krav på lämplighet:

i)För personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet innebär detta att deras kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter är kollektivt tillräckliga för att de ska kunna säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av tjänstepen sionsinstitutet.

ii)För personer som utför nyckelfunktioner i form av aktuariefunktioner eller internrevisionsfunktioner innebär detta att deras yrkeskvalifikationer, kunskaper och erfarenheter är tillräckliga för att de ska kunna utföra sina nyckelfunktioner på ett tillfredsställande sätt.

iii)För personer som utför andra nyckelfunktioner innebär detta att deras kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter är tillräckliga för att de ska kunna utföra sina nyckelfunktioner på ett tillfredsställande sätt.

b)Krav på redbarhet. Deras anseende och integritet motsvarar högt ställda krav.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna kan bedöma om de personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet eller utför nyckelfunktioner uppfyller de krav som fastställs i punkt 1.

3.Om en hemmedlemsstat från de personer som avses i punkt 1 kräver bevis om gott anseende, bevis om konkursfrihet eller bådadera, ska den medlemsstaten, när det gäller medborgare från andra medlemsstater, som tillräckligt bevis godta ett utdrag ur belastningsregistret från den andra medlemsstaten eller, i avsaknad av ett belastnings register i den andra medlemsstaten, en motsvarande handling utfärdad av en behörig rättslig eller administrativ myndighet, antingen i den medlemsstat där personen är medborgare eller i hemmedlemsstaten, som visar att dessa krav är uppfyllda.

4.Om inte någon behörig rättslig eller administrativ myndighet i antingen den medlemsstat där personen är medborgare eller i hemmedlemsstaten utfärdar en motsvarande handling enligt punkt 3, ska den personen i stället få avlägga försäkran under ed.

I hemmedlemsstater där det inte finns någon bestämmelse om att försäkran under ed får avläggas ska dock medborgarna från andra berörda medlemsstater få avlägga en försäkran på heder och samvete inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet i hemmedlemsstaten eller i den medlemsstat där de är medborgare, eller inför en notarie i en av dessa medlemsstater. Myndigheten eller notarien ska utfärda ett intyg om edgång eller avgiven försäkran.

5.Det bevis om konkursfrihet som avses i punkt 3 kan även läggas fram i form av en försäkran som medborgaren från den andra berörda medlemsstaten avgett inför ett behörigt rättsligt organ en behörig yrkes- eller branschorga nisation i den andra medlemsstaten.

6.De handlingar som avses i punkterna 3, 4 och 5 ska visas upp inom tre månader från utfärdandet.

7.Medlemsstaterna ska utse de myndigheter och organ som ska ha behörighet att utfärda de handlingar som avses

ipunkterna 3, 4 och 5 och ska omedelbart underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om detta.

Medlemsstaterna ska även underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om de myndigheter eller organ till vilka de handlingar som avses i punkterna 3, 4 och 5 ska lämnas till stöd för en ansökan om att få bedriva sådan verksamhet som avses i artikel 11 på ifrågavarande medlemsstats territorium.

Artikel 23

Ersättningspolicy

1.Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten upprättar och tillämpar en sund ersättningspolicy för alla personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet och för personer som utövar nyckelfunktioner samt för andra personalkategorier vars yrkesutövning har en väsentlig inverkan på tjänstepensionsinstitutets riskprofil på ett sätt som står i proportion till dess storlek och interna organisation samt till deras verksamheters storlek, art, omfattning och komplexitet.

851

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

L 354/62	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2016

2.Om inte annat föreskrivs i förordning (EU) 2016/679 ska tjänstepensionsinstituten regelbundet offentliggöra relevant information om ersättningspolicyn.

3.Tjänstepensionsinstitut ska följa följande principer när de upprättar och tillämpar den ersättningspolicy som avses i punkt 1:

a)Ersättningspolicyn ska upprättas, genomföras och upprätthållas i enlighet med tjänstepensionsinstitutets verksamheter, riskprofil, mål, långsiktiga intressen, finansiella stabilitet och resultat som helhet, samt bidra till en sund, aktsam och effektiv ledning av tjänstepensionsinstituten.

b) Ersättningspolicyn ska vara förenlig med de långsiktiga intressena hos medlemmar och förmånstagare i pensionsplaner som förvaltas av tjänstepensionsinstitutet.

c)Ersättningspolicyn ska inkludera åtgärder som syftar till att undvika intressekonflikter.

d)Ersättningspolicyn ska vara förenlig med en sund och effektiv riskhantering och får inte skapa incitament till risktagande som är oförenligt med tjänstepensionsinstitutets riskprofiler och regler.

e)Ersättningspolicyn ska gälla för tjänstepensionsinstitutet och de tjänsteleverantörer som avses i artikel 31.1 såvida inte dessa tjänsteleverantörer omfattas av de direktiv som anges i artikel 2.2 b.

f)Tjänstepensionsinstitutet ska fastställa allmänna principer för ersättningspolicyn, se över och uppdatera policyn åtminstone vart tredje år och ansvara för dess genomförande.

g)Företagsstyrningen av ersättningar och deras övervakning ska vara tydlig, transparent och effektiv.

Avsnitt 2

Nyckelfunktioner

Artikel 24

Allmänna bestämmelser

1.Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut inrättar följande nyckelfunktioner: en riskhanteringsfunktion, en internrevisionsfunktion samt, i tillämpliga fall, en aktuariefunktion. Tjänstepensionsinstitut ska göra det möjligt för personer som innehar nyckelfunktioner att utföra sina uppgifter effektivt på ett objektivt, korrekt och oberoende sätt.

2.Tjänstepensionsinstitut får låta en enda person eller organisatorisk enhet utöva flera nyckelfunktioner, med undantag för internrevisionsfunktionen enligt artikel 26, som ska vara oberoende från andra nyckelfunktioner.

3.Den enda person eller organisatoriska enhet som utför nyckelfunktionen ska vara en annan än den som utför en liknande nyckelfunktion i det uppdragsgivande företaget. Medlemsstaterna får, med beaktande av storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet, tillåta tjänstepensionsinstitutet att utföra nyckelfunktioner genom samma person eller organisatoriska enhet som i det uppdragsgivande företaget, under förutsättning att tjänstepensionsinstitutet förklarar hur det förhindrar eller hanterar intressekonflikter med det uppdragsgivande företaget.

4.Personer med nyckelfunktioner ska rapportera alla väsentliga resultat och rekommendationer inom sina ansvarsområden till det förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan inom tjänstepensionsinstitutet som ska besluta om vilka åtgärder som ska vidtas.

5.Utan att det påverkar rätten att inte tvingas vittna mot sig själv, ska personer med nyckelfunktioner underrätta den behöriga myndigheten för tjänstepensionsinstitutet, om tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan inte i vederbörlig tid vidtar lämpliga korrigerande åtgärder,

a)när den person eller organisatoriska enhet som utför nyckelfunktionen har upptäckt en betydande risk för att tjänstepensionsinstitutet inte kommer att uppfylla ett materiellt väsentligt lagstadgat krav och rapporterat detta till tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan, om detta skulle kunna få en väsentlig inverkan på medlemmarnas och förmånstagarnas intressen, eller

852

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

23.12.2016	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/63

b) när den person eller organisatoriska enhet som utför nyckelfunktionen har konstaterat en väsentlig materiell överträdelse av lagar eller andra författningar som är tillämpliga på tjänstepensionsinstitutet och dess verksamhet i samband med personens eller den organisatoriska enhetens nyckelfunktion och rapporterat detta till tjänstepensions institutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan.

6.	Medlemsstaterna	ska	säkerställa det rättsliga skyddet för personer	som underrättar den behöriga myndigheten
i enlighet med punkt 5.
			Artikel 25
			Riskhantering
1.	Medlemsstaterna	ska	kräva att tjänstepensionsinstituten har en	effektiv riskhanteringsfunktion som står

i proportion till deras storlek och interna organisation samt till deras verksamheters storlek, art, omfattning och komplexitet. Den funktionen ska struktureras på ett sådant sätt att den underlättar hanteringen av ett riskhanteringssys tem med avseende på vilket tjänstepensionsinstitutet ska anta de strategier, processer och rapporteringsrutiner som är nödvändiga för att spåra, mäta, hantera och till tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan regelbundet rapportera de risker, på enskild och sammantagen nivå, som tjänstepensionsinstitutet och de pensionsplaner det förvaltar är, eller kan komma att bli, exponerade för och det inbördes beroendet mellan dessa.

Riskhanteringssystemet ska vara effektivt och väl integrerat i tjänstepensionsinstitutets organisationsstruktur och beslutsprocesser.

2.Riskhanteringssystemet ska, i proportion till tjänstepensionsinstitutens storlek och interna organisation liksom deras verksamheters storlek, art, omfattning och komplexitet, täcka risker som kan uppstå inom tjänstepensionsin stituten, eller i företag till vilka ett tjänstepensionsinstituts uppgifter eller verksamheter har utkontrakterats, åtminstone inom följande områden, i tillämpliga fall:

a)Teckning av försäkringar och avsättningar.

b)Asset-liability management.

c)Investeringar, särskilt i derivatinstrument, värdepapperiseringar och liknande åtaganden.

d)Hantering av likviditets- och koncentrationsrisker.

e)Hantering av operativ risk.

f)Återförsäkring och andra riskreduceringstekniker.

g)Miljörisker, sociala risker och företagsstyrningsrisker hänförliga till investeringsportföljen och dess förvaltning.

3.Om medlemmar och förmånstagare, i enlighet med pensionsplanens villkor, står för risker ska riskhanterings systemet även ta hänsyn till de riskerna ur medlemmarnas och förmånstagarnas synvinkel.

Artikel 26

Internrevisionsfunktion

Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten inrättar en effektiv internrevisionsfunktion som står i proportion till dess storlek och interna organisation samt till deras verksamheters storlek, art, omfattning och komplexitet. Internre visionsfunktionen ska omfatta en utvärdering av hur lämpligt och effektivt systemet för internkontroll är samt andra aspekter av företagsstyrningssystemet, inklusive, i förekommande fall, verksamheter som utkontrakterats.

Artikel 27

Aktuariefunktion

1.Om ett tjänstepensionsinstitut självt erbjuder täckning för biometriska risker eller garanterar antingen en viss avkastning eller en viss förmånsnivå ska medlemsstaterna kräva att tjänstepensionsinstitutet inrättar en ändamålsenlig aktuariefunktion som ska

a) samordna och övervaka beräkningen av de tekniska avsättningarna,

853

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

L 354/64	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2016

b)bedöma lämpligheten av de metoder och underliggande modeller som används vid beräkningen av tekniska avsättningar och de antaganden som ligger till grund för denna beräkning,

c)bedöma om de data som används vid beräkningen av de tekniska avsättningarna är tillräckliga, samt bedöma deras kvalitet,

d)jämföra de antaganden som ligger till grund för beräkningen av tekniska avsättningar med den faktiska utvecklingen,

e)informera tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan om hur tillförlitliga och lämpliga beräkningarna av tekniska avsättningar är,

f)yttra sig om den övergripande policyn för teckning av försäkring om tjänstepensionsinstitutet har en sådan policy,

g)yttra sig om försäkringsarrangemangens lämplighet om tjänstepensionsinstitutet har sådana arrangemang, och

h)bidra till ett effektivt genomförande av riskhanteringssystemet.

2.Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten utser minst en oberoende person, inom eller utanför tjänstepensionsinstitutet, som ansvarar för aktuariefunktionen.

Avsnitt 3

Handlingar som gäller företagsstyrning

Artikel 28

Egen riskbedömning

1.Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten på ett sätt som står i proportion till deras storlek och interna organisation samt till deras verksamheters storlek, art, omfattning och komplexitet, vidtar en egen riskbedömning och dokumenterar denna bedömning.

Riskbedömningen ska genomföras åtminstone vart tredje år, eller utan dröjsmål vid en betydande förändring av tjänstepensionsinstitutets eller dess pensionsplaners riskprofil. Om det sker en betydande förändring av en viss pensionsplans riskprofil kan riskbedömningen begränsas till just den pensionsplanen.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att riskbedömningen enligt punkt 1, med beaktande av tjänstepensionsinstitutets storlek och interna organisation samt till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet, inkluderar följande:

a)En beskrivning av hur den egna riskbedömningen är integrerad i tjänstepensionsinstitutets ledningsprocess och beslutsprocesser.

b)En bedömning av riskhanteringssystemets effektivitet.

c)En beskrivning av hur tjänstepensionsinstitutet förebygger intressekonflikter med det uppdragsgivande företaget, när tjänstepensionsinstitutet utkontrakterar nyckelfunktioner till det uppdragsgivande företaget i enlighet med artikel 24.3.

d)En bedömning av tjänstepensionsinstitutets totala finansieringsbehov, i förekommande fall inbegripet en beskrivning av återhämtningsplanen.

i)indexeringsmekanismer,

ii)mekanismer för reducering av förmåner, inbegripet i vilken omfattning intjänade pensionsförmåner kan reduceras, på vilka villkor och av vem.

f)En kvalitativ bedömning av mekanismerna för att skydda pensionsförmåner, inklusive, beroende på vad som är tillämpligt, garantier, överenskommelser eller andra typer av finansiellt stöd från det uppdragsgivande företaget, försäkring eller återförsäkring från ett företag som omfattas av direktiv 2009/138/EG eller täckning genom ett pensionsgarantisystem till förmån för tjänstepensionsinstitutet eller medlemmarna och förmånstagarna.

854

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

23.12.2016	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/65

g)En kvalitativ bedömning av de operativa riskerna.

h)Om miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer beaktas vid investeringsbeslut, en bedömning av nya eller framväxande risker, inbegripet risker med anknytning till klimatförändring, resursanvändning och miljön, sociala risker och risker med anknytning till avskrivningar av tillgångar till följd av regleringsändringar.

3.Med avseende på tillämpningen av punkt 2 ska tjänstepensionsinstituten ha metoder för att kartlägga och bedöma de risker de är utsatta för eller kan utsättas för på kort och på lång sikt och som kan inverka på tjänstepensionsinstitutets förmåga att fullgöra sina skyldigheter. Dessa metoder ska stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i tjänstepensionsinstitutens verksamhet. Metoderna ska beskrivas i den egna riskbedömningen.

4.Den egna riskbedömningen ska beaktas vid tjänstepensionsinstitutets strategiska beslut.

Artikel 29

Årsbokslut och förvaltningsberättelser

Medlemsstaterna ska kräva att varje tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium upprättar och offentliggör årsbokslut och förvaltningsberättelser i vilka hänsyn tas till varje pensionsplan som tjänstepen sionsinstitutet förvaltar och, vid behov, årsbokslut och förvaltningsberättelser för varje pensionsplan. Årsboksluten och förvaltningsberättelserna ska ge en rättvisande och korrekt bild av tjänstepensionsinstitutets tillgångar, skulder och finansiella ställning, och redovisa betydande investeringsinnehav. Årsboksluten och uppgifterna i förvaltningsberättelserna ska vara konsekventa, uttömmande, sakligt presenterade samt i vederbörlig ordning godkända av auktoriserade personer, i enlighet med nationell rätt.

Artikel 30

Riktlinjer för investeringsverksamheten

Medlemsstaterna ska säkerställa att varje tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium utarbetar och minst vart tredje år ser över skriftliga riktlinjer för investeringsverksamheten. Dessa riktlinjer ska ofördröjligen ses över efter varje väsentlig förändring av investeringspolicyn. Medlemsstaterna ska föreskriva att riktlinjerna ska innehålla i vart fall sådana uppgifter som metoder för att mäta investeringsrisker, införda processer för riskhantering och den strategiska allokeringen av tillgångar i förhållande till pensionsåtagandenas art och varaktighet samt hur hänsyn tas i investeringspolicyn till miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer. Riktlinjerna ska offentliggöras.

KAPITEL 2

Utkontraktering och kapitalförvaltning

Artikel 31

Utkontraktering

1.Medlemsstaterna får tillåta eller kräva att tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium helt eller delvis överlåter verksamheter, inbegripet nyckelfunktioner och ledningen av dessa tjänstepensions institut, till tjänsteleverantörer som arbetar för dessa tjänstepensionsinstituts räkning.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut som utkontrakterar nyckelfunktioner eller andra verksamheter behåller det fulla ansvaret för att uppfylla alla sina förpliktelser enligt detta direktiv.

3.Nyckelfunktioner eller andra verksamheter får inte utkontrakteras på ett sådant sätt att det leder till något av följande:

a)Kvaliteten på det berörda tjänstepensionsinstitutets företagsstyrningssystem försämras.

b)Den operativa risken ökas i otillbörlig utsträckning.

855

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

L 354/66	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2016

c)De behöriga myndigheterna får försämrade möjligheter att kontrollera att tjänstepensionsinstitutet uppfyller sina förpliktelser.

d)Möjligheten till ett oavbrutet och tillfredsställande tillhandahållande av tjänster till medlemmar och förmånstagare undergrävs.

4.Tjänstepensionsinstituten ska säkerställa att de utkontrakterade verksamheterna fungerar väl genom valet av tjänsteleverantör och genom den löpande övervakningen av den tjänsteleverantörens verksamheter.

5.Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut som utkontrakterar nyckelfunktioner, förvaltningen av dessa tjänstepensionsinstitut eller andra verksamheter som omfattas av detta direktiv, ingår ett skriftligt avtal med tjänsteleverantören. Ett sådant avtal ska vara rättsligt bindande och tydligt ange tjänstepensionsinstitutets och tjänsteleve rantörens rättigheter och skyldigheter.

6.Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut underrättar behöriga myndigheter i god tid om all utkontraktering av verksamheter som omfattas av detta direktiv. Om utkontrakteringen avser nyckelfunktioner eller förvaltning av tjänstepensionsinstitut ska detta anmälas till behöriga myndigheter innan avtalet om en sådan utkontraktering träder i kraft. Medlemsstaterna ska också säkerställa att tjänstepensionsinstitut till sina behöriga myndigheter anmäler alla senare viktiga förändringar med avseende på de utkontrakterade verksamheterna.

7.Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har de befogenheter som krävs för att när som helst begära information från tjänstepensionsinstituten och tjänsteleverantörerna om utkontrakterade nyckelfunktioner eller andra verksamheter.

Artikel 32

Kapitalförvaltning

Medlemsstaterna får inte begränsa tjänstepensionsinstitutens rätt att, för förvaltningen av investeringsportföljen, utse kapitalförvaltare som är etablerade i en annan medlemsstat och som där är vederbörligen auktoriserade för sådan verksamhet i enlighet med direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG, 2011/61/EU, 2013/36/EU och 2014/65/EU samt de auktoriserade enheter som avses i artikel 2.1 i det här direktivet.

KAPITEL 3

Förvaringsinstitut

Artikel 33

Utseende av ett förvaringsinstitut

1.När det är fråga om en tjänstepensionsplan där medlemmar och förmånstagare står för hela investeringsrisken, får hemmedlemsstaten kräva att tjänstepensionsinstitutet utser ett eller flera förvaringsinstitut för förvaring av tillgångar och för tillsynsuppgifter i enlighet med artiklarna 34 och 35. Värdmedlemsstaten får kräva att dessa tjänstepensionsinstitut utser ett eller flera förvaringsinstitut för förvaring av tillgångar och för tillsynsuppgifter i enlighet med artiklarna 34 och

35när de bedriver gränsöverskridande verksamhet i enlighet med artikel 11, under förutsättning att dess nationella rätt kräver att ett förvaringsinstitut utses.

2.För tjänstepensionsplaner i vilka medlemmar och förmånstagare inte står för hela investeringsrisken, får hemmedlemsstaten kräva att tjänstepensionsinstitutet utser ett eller flera förvaringsinstitut för förvaring av tillgångar eller för förvaring av tillgångar och för tillsynsuppgifter i enlighet med artiklarna 34 och 35.

3.Medlemsstaterna får inte begränsa tjänstepensionsinstitutens rätt att utse förvaringsinstitut som är etablerade i en annan medlemsstat och som är vederbörligen auktoriserade i enlighet med direktiv 2013/36/EU eller direktiv 2014/65/EU eller som är godkända som förvaringsinstitut enligt direktiv 2009/65/EG eller direktiv 2011/61/EU.

4.Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att göra det möjligt för behöriga myndigheter att enligt deras nationella rätt, i enlighet med artikel 48, förbjuda förvaringsinstitut som är belägna inom deras territorium att fritt förfoga över förvarade tillgångar om detta begärs av den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat.

856

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

23.12.2016	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/67

5.Förvaringsinstitutet ska utses genom ett skriftligt avtal. Avtalet ska föreskriva översändande av information som förvaringsinstitutet behöver för att kunna utföra sina uppgifter i enlighet med detta direktiv samt andra relevanta lagar eller författningar.

6.När tjänstepensionsinstitutet och förvaringsinstitutet utför de uppgifter som föreskrivs i artiklarna 34 och 35 ska de agera hederligt, korrekt, professionellt, oberoende och i medlemmarnas och förmånstagarnas intresse.

7.Ett förvaringsinstitut får inte utföra verksamhet avseende tjänstepensionsinstitutet som kan skapa intressekonflikter mellan tjänstepensionsinstitutet, pensionsplanens medlemmar och förmånstagare och sig självt, såvida inte förvaringsin stitutet håller utförandet av sina förvaringsinstitutsuppgifter funktionellt och hierarkiskt åtskilda från andra eventuellt oförenliga uppgifter samtidigt som eventuella intressekonflikter korrekt identifieras, hanteras, övervakas och redovisas för pensionsplanens medlemmar och förmånstagare och för tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan.

8.Om inget förvaringsinstitut utses ska tjänstepensionsinstituten vidta åtgärder för att förebygga och lösa eventuella intressekonflikter i samband med uppgifter som annars utförs av ett förvaringsinstitut och en kapitalförvaltare.

Artikel 34

Förvaring av tillgångar och förvaringsinstitutets ansvar

1.Om ett tjänstepensionsinstituts tillgångar med anknytning till en pensionsplan som består av finansiella instrument som kan depåförvaras anförtros ett förvaringsinstitut för förvaring, ska förvaringsinstitutet förvara alla finansiella instrument som kan registreras på ett konto för finansiella instrument som öppnats hos förvaringsinstitutet och alla finansiella instrument som kan levereras fysiskt till förvaringsinstitutet.

Förvaringsinstitutet ska för detta ändamål säkerställa att de finansiella instrument som kan registreras på ett konto för finansiella instrument som öppnats hos förvaringsinstitutet, registreras på separata konton på förvaringsinstitutet i enlighet med reglerna i direktiv 2014/65/EU, öppnade i tjänstepensionsinstitutets namn, så att de alltid tydligt kan identifieras som tillhörande tjänstepensionsinstitutet eller pensionsplanens medlemmar och förmånstagare.

2.Om ett tjänstepensionsinstituts tillgångar med anknytning till en pensionsplan består av andra tillgångar än de som avses i punkt 1, ska förvaringsinstitutet kontrollera att tjänstepensionsinstitutet är tillgångarnas ägare och föra ett register över dessa tillgångar. Kontrollen ska göras på grundval av uppgifter eller handlingar från tjänstepensionsinstitutet och, om sådan finns tillgänglig, på grundval av extern information. Förvaringsinstitutet ska hålla sitt register uppdaterat.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att ett förvaringsinstitut är ansvarigt inför tjänstepensionsinstitutet och medlemmarna och förmånstagarna för eventuella förluster som drabbat dem som en följd av att förvaringsinstitutet utan godtagbara skäl underlåtit att fullgöra sina förpliktelser eller fullgjort dem på ett oriktigt sätt.

4.Medlemsstaterna ska säkerställa att ett förvaringsinstituts ansvar enligt punkt 3 inte påverkas av att det har anförtrott en tredje part förvaringen av samtliga eller vissa tillgångar som det förvarar.

5.Om inget förvaringsinstitut utses för förvaring av tillgångar ska tjänstepensionsinstituten vara skyldiga att minst

a)säkerställa att finansiella instrument är föremål för vederbörlig omsorg och skydd,

b)föra register som gör det möjligt för tjänstepensionsinstitutet att alltid och utan dröjsmål identifiera alla tillgångar,

c)vidta de åtgärder som är nödvändiga för att undvika intressekonflikter när det gäller förvaringen av tillgångar,

d)på begäran underrätta de behöriga myndigheterna om det sätt på vilket tillgångar förvaras.

Artikel 35

Tillsynsuppgifter

1.Utöver de uppgifter som avses i artikel 34.1 och 34.2 ska det förvaringsinstitut som utsetts för tillsynsuppgifter

a)följa tjänstepensionsinstitutets anvisningar, såvida inte dessa strider mot nationell rätt eller tjänstepensionsinstitutets regler,

857

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

L 354/68	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2016

b)säkerställa att ersättningar för transaktioner som omfattar ett tjänstepensionsinstituts tillgångar med anknytning till en pensionsplan inbetalas till tjänstepensionsinstitutet inom sedvanliga tidsfrister, och

c)säkerställa att inkomster från tillgångar används i enlighet med tjänstepensionsinstitutets regler.

2.Utan hinder av punkt 1 får tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat fastställa andra tillsynsuppgifter som förvaringsinstitutet ska utföra.

3.Om inget förvaringsinstitut utses för tillsynsuppgifter ska tjänstepensionsinstitutet genomföra förfaranden som säkerställer att uppgifterna, som i annat fall står under förvaringsinstituts tillsyn, utförs på ett korrekt sätt inom tjänstepensionsinstitutet.

AVDELNING IV

INFORMATION SOM SKA LÄMNAS TILL PRESUMTIVA MEDLEMMAR, MEDLEMMAR OCH

FÖRMÅNSTAGARE

KAPITEL 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 36

Principer

1.Med beaktande av pensionsplanens karaktär ska medlemsstaterna säkerställa att alla tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium tillhandahåller

a)presumtiva medlemmar, åtminstone den information som anges i artikel 41,

b)medlemmar, åtminstone den information som anges i artiklarna 37–40, 42 och 44, och

c)förmånstagare, åtminstone den information som anges i artiklarna 37, 43 och 44.

2.Den information som avses i punkt 1

a)ska uppdateras regelbundet,

b)ska avfattas på ett tydligt sätt, med användning av ett klart, koncist och begripligt språk; fackspråk ska undvikas och även tekniska termer ska undvikas om vardagliga uttryck kan användas i stället,

c)får inte vara vilseledande, och konsekvens ska råda när det gäller ordförråd och innehåll,

d)ska presenteras på ett lättläst sätt,

e)ska vara tillgänglig på ett språk som är officiellt språk i den medlemsstat vars social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på området för tjänstepensionsplaner är tillämplig på pensionsplanen i fråga, och

f)ska kostnadsfritt göras tillgänglig för presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare i elektronisk form, inbegripet på varaktiga medier eller via en webbplats, eller i pappersform.

3.Medlemsstaterna får anta eller behålla ytterligare bestämmelser om information som ska lämnas till presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare.

Artikel 37

Allmän information om pensionsplanen

1.Medlemsstaterna ska med avseende på alla tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium säkerställa att medlemmar och förmånstagare hålls tillräckligt informerade om varje pensionsplan som tjänstepensionsinstitutet förvaltar, särskilt vad gäller

a)tjänstepensionsinstitutets namn samt i vilken medlemsstat tjänstepensionsinstitutet är registrerat eller auktoriserat och namnet på dess behöriga myndighet,

858

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

23.12.2016	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/69

b)de rättigheter och skyldigheter som parterna i pensionsplanen har,

c)information om investeringsprofilen,

d)vilken typ av finansiella risker som medlemmarna och förmånstagarna står för,

e)villkoren för fulla eller partiella garantier enligt pensionsplanen eller avseende en viss förmånsnivå eller, när ingen garanti erbjuds i pensionsplanen, en förklaring om detta,

f)de mekanismer som skyddar intjänade rättigheter eller mekanismer för reducering av förmåner, om sådana finns,

g)när medlemmarna står för investeringsrisk eller kan fatta investeringsbeslut, information om den historiska avkastningen från investeringar relaterade till pensionsplanen under minst fem år eller för alla år som pensionsplanen förvaltats om denna period understiger fem år,

h)strukturen på kostnader som bärs av medlemmar och förmånstagare, för pensionsplaner som inte erbjuder en viss förmånsnivå,

i)de valmöjligheter som medlemmar och förmånstagare har för att erhålla sina pensionsförmåner,

j)om en medlem har rätt att överlåta pensionsrättigheter, ytterligare information om arrangemangen för en sådan överlåtelse.

2.För pensionsplaner där medlemmarna står för en investeringsrisk och som föreskriver fler än ett alternativ med

olika investeringsprofiler ska medlemmarna informeras om villkoren för tillgängliga investeringsalternativ och, i tillämpliga fall, ickevalsalternativet för investeringar och pensionsplanens regel om att en viss medlem anvisas ett visst investeringsalternativ.

3.Medlemmar och förmånstagare eller deras företrädare ska inom skälig tid erhålla all relevant information om ändringar av reglerna för pensionsplanen. Dessutom ska tjänstepensionsinstituten tillhandahålla medlemmar och förmånstagare en förklaring om hur väsentliga förändringar av de tekniska avsättningarna påverkar medlemmarna och förmånstagarna.

4.Tjänstepensionsinstituten ska tillhandahålla den allmänna information om pensionsplanen som anges i denna artikel.

KAPITEL 2

Pensionsbesked och kompletterande information

Artikel 38

Allmänna bestämmelser

1.Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten upprättar ett kortfattat dokument med basfakta för varje medlem, med hänsyn till den särskilda karaktären hos nationella pensionssystem och relevant nationell social-, arbetsmarknads- och skattelagstiftning (nedan kallat pensionsbesked). Dokumentets titel ska innehålla ordet ”pensionsbesked”.

2.Den exakta dag som informationen i pensionsbeskedet avser ska anges tydligt.

3.Medlemsstaterna ska kräva att informationen i pensionsbeskedet är korrekt, uppdaterad, och att den görs tillgänglig kostnadsfritt för alla medlemmar minst varje år i elektronisk form, inbegripet på ett varaktigt medium eller via en

webbplats, eller i pappersform. En papperskopia ska på begäran lämnas till medlemmar, utöver informationen i elektronisk form.

4.Alla betydande förändringar av informationen i pensionsbeskedet i förhållande till föregående år ska tydligt anges.

5.Medlemsstaterna ska fastställa regler för att fastställa antaganden för de prognoser som avses i artikel 39.1 d. Dessa regler ska tillämpas av tjänstepensionsinstituten för att i relevanta fall fastställa den årliga nominella avkastningen på investeringarna, den årliga inflationen och trenden för framtida löner.

859

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

L 354/70	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2016

Artikel 39

Pensionsbesked

1.Pensionsbeskedet ska åtminstone innehålla följande basfakta för medlemmarna:

a)Personuppgifter om medlemmen, inbegripet en tydlig angivelse av den lagstadgade pensionsåldern, den pensionsålder som fastställts i pensionsplanen eller uppskattats av tjänstepensionsinstitutet eller den pensionsålder som medlemmen satt, beroende på vad som är tillämpligt.

b)Tjänstepensionsinstitutets namn och dess kontaktadress och angivelse av medlemmens pensionsplan.

c)I tillämpliga fall, information om fulla eller partiella garantier enligt pensionsplanen och om så är relevant, var ytterligare information finns.

d)Information om prognoser för pensionsförmåner grundade på den pensionsålder som anges i led a och en varning om att dessa prognoser kan avvika från det slutliga värdet av mottagna förmåner. Om prognosen för pensions förmånerna grundas på ekonomiska scenarier ska den informationen också innehålla ett bästa scenario och ett oförmånligt scenario, med beaktande av pensionsplanens särskilda karaktär.

e)Information om intjänade rättigheter eller ackumulerat kapital med beaktande av pensionsplanens särskilda karaktär.

f)Information om de bidrag som det uppdragsgivande företaget och medlemmen betalat in till pensionsplanen, åtminstone under de senaste tolv månaderna, med beaktande av pensionsplanens särskilda karaktär.

g)En specificering av de kostnader som tjänstepensionsinstitutet dragit av åtminstone under de senaste tolv månaderna.

h)Information om finansieringsnivån för pensionsplanen som helhet.

2.Medlemsstaterna ska i enlighet med artikel 60 utbyta bästa praxis om pensionsbeskedets format och innehåll.

Artikel 40

Kompletterande information

1.Pensionsbeskedet ska ange var och hur kompletterande information kan erhållas, inbegripet följande:

a)Ytterligare praktisk information om de valmöjligheter som medlemmen har enligt pensionsplanen.

b)Den information som specificeras i artiklarna 29 och 30.

c)I tillämpliga fall, information om de antaganden som används för livräntebelopp, särskilt med avseende på annuitetsränta, typen av leverantör och livräntans varaktighet.

d)Information om förmånsnivån för det fall att anställningen upphör.

2.För pensionsplaner där medlemmarna står för investeringsrisk och där ett investeringsalternativ åläggs medlemmen genom en särskild bestämmelse som anges i pensionsplanen ska pensionsbeskedet ange var ytterligare information finns tillgänglig.

KAPITEL 3

Annan information och handlingar som ska tillhandahållas

Artikel 41

Information som ska lämnas till presumtiva medlemmar

1.Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten säkerställer att presumtiva medlemmar som inte automatiskt ansluts till en pensionsplan informeras om följande innan de ansluter sig till den pensionsplanen:

a) Alla relevanta alternativ som de har, inbegripet investeringsalternativ.

860

				Prop. 2018/19:158
				Bilaga 1
23.12.2016			Europeiska unionens officiella tidning	L 354/71
23.12.2016		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/71

b)	Relevanta inslag i pensionsplanen, inbegripet typen av förmåner.
c)	Information om huruvida		miljöfaktorer, klimatfaktorer, sociala faktorer	och företagsstyrningsfaktorer beaktas
	i investeringsstrategin och i så fall på vilket sätt.
d)	Var ytterligare information finns tillgänglig.

2.När medlemmarna står för investeringsrisk eller kan fatta investeringsbeslut, ska presumtiva medlemmar ges information om den historiska avkastningen från investeringar relaterade till pensionsplanen under minst fem år eller för alla år som pensionsplanen förvaltats om denna period understiger fem år, samt information om strukturen på kostnader som bärs av medlemmar och förmånstagare.

3.Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut säkerställer att presumtiva medlemmar som automatiskt ansluts till en pensionsplan direkt efter sin anslutning informeras om följande:

a)Alla relevanta alternativ som de har, inbegripet investeringsalternativ.

b)Relevanta egenskaper hos pensionsplanen, inbegripet typen av förmåner.

c) Information om huruvida miljöfaktorer, klimatfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer beaktas i investeringsstrategin och i så fall på vilket sätt.

d) Var ytterligare information finns tillgänglig.

Artikel 42

Information som ska lämnas till medlemmar före pensionering

Förutom pensionsbeskedet ska tjänstepensionsinstituten i god tid före den pensionsålder som specificeras i artikel 39.1 a, eller på medlemmens begäran, tillhandahålla varje medlem information om de alternativ för utbetalning av förmåner som de har för att erhålla sina pensionsförmåner.

Artikel 43

Information som ska lämnas till förmånstagare under utbetalningsfasen

1.Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten regelbundet ger förmånstagare information om de förmåner som ska utbetalas och om motsvarande utbetalningsalternativ.

2.Tjänstepensionsinstituten ska utan dröjsmål informera förmånstagarna efter det att ett slutgiltigt beslut fattats som leder till att förmånsnivåerna reduceras, och tre månader innan detta beslut genomförs.

3.Om förmånstagare står för en betydande del av investeringsrisken under utbetalningsfasen ska medlemsstaterna säkerställa att förmånstagarna regelbundet får den information de behöver.

Artikel 44

Kompletterande information som ska lämnas till medlemmar och förmånstagare på begäran

På begäran av en medlem eller förmånstagare eller deras företrädare ska tjänstepensionsinstitutet lämna följande kompletterande information:

a)Det årsbokslut och den förvaltningsberättelse som avses i artikel 29 eller, om ett tjänstepensionsinstitut ansvarar för mer än en pensionsplan, de årsbokslut och förvaltningsberättelser som avser just deras pensionsplan.

861

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

L 354/72	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2016

b) De riktlinjer för investeringsverksamheten som avses i artikel 30.

c) Eventuell övrig information om de antaganden som använts som underlag för de prognoser som avses i artikel 39.1 d.

AVDELNING V

TILLSYN

KAPITEL 1

Allmänna bestämmelser om tillsyn

Artikel 45

Tillsynens huvudsyfte

1.Tillsynens huvudsyfte är att skydda medlemmars och förmånstagares rättigheter och att säkerställa tjänstepensions institutens stabilitet och sundhet.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna ges de medel och har den expertis, den kapacitet och det mandat som är nödvändigt för att uppnå det huvudsyfte med tillsynen som avses i punkt 1.

Artikel 46

Tillsynens omfattning

Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsyn utövas över tjänstepensionsinstituten, i tillämpliga fall inbegripet tillsyn över

a)villkor för att få bedriva verksamhet,

b)tekniska avsättningar,

c)finansiering av tekniska avsättningar,

d)lagstadgat kapitalkrav,

e)disponibel solvensmarginal,

f)föreskriven solvensmarginal,

g)investeringsregler,

h)kapitalförvaltning,

i)företagsstyrningssystem,

j)information som ska lämnas till medlemmar och förmånstagare.

Artikel 47

Allmänna principer för tillsyn

1.De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska ansvara för tillsynen över tjänstepensionsinstitut.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynen baseras på en framåtblickande och riskbaserad metod.

3.Tillsynen över tjänstepensionsinstitut ska omfatta en lämplig kombination av åtgärder på distans och inspektioner på plats.

862

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

23.12.2016	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/73

4.Tillsynsbefogenheter ska utövas på ett sätt som är lämpligt och står i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet.

5.Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna tar vederbörlig hänsyn till den potentiella effekten av deras åtgärder på de finansiella systemens stabilitet i unionen, särskilt i krissituationer.

Artikel 48

De behöriga myndigheternas befogenheter att ingripa samt deras förpliktelser

1.De behöriga myndigheterna ska kräva att varje tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium har sunda förvaltnings- och redovisningsmetoder samt tillfredsställande mekanismer för intern kontroll.

2.Utan att det påverkar de behöriga myndigheternas tillsynsbefogenheter och medlemsstaternas rätt att föreskriva och påföra straffrättsliga påföljder, ska medlemsstaterna säkerställa att deras behöriga myndigheter får påföra administrativa sanktioner och andra åtgärder som är tillämpliga på alla överträdelser av de nationella bestämmelser som genomför detta direktiv, och de ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Medlemsstaterna ska säkerställa att deras administrativa sanktioner och andra åtgärder är effektiva, proportionella och avskräckande.

3.Medlemsstaterna får besluta att inte fastställa några regler om administrativa sanktioner enligt detta direktiv för överträdelser som är föremål för straffrättsliga påföljder enligt deras nationella lagstiftning. Medlemsstaterna ska i så fall underrätta kommissionen om de relevanta straffrättsliga bestämmelserna.

4.Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna utan oskäligt dröjsmål offentliggör alla administrativa sanktioner eller andra åtgärder som påförts – och inte överklagats i tid – till följd av överträdelser av nationella bestämmelser som genomför detta direktiv, däribland information om överträdelsens typ och art och de ansvariga personernas identitet. Om den behöriga myndigheten anser, efter en bedömning från fall till fall av proportio naliteten i att offentliggöra de juridiska personernas identitet eller de fysiska personernas identitet eller personuppgifter, att det vore oproportionellt att offentliggöra sådana uppgifter, eller om ett offentliggörande äventyrar finansmark nadernas stabilitet eller en pågående utredning, får den behöriga myndigheten emellertid besluta att skjuta upp offentlig görandet, att avstå från offentliggörande eller att offentliggöra sanktionerna på anonym grund.

5.Varje beslut om att förbjuda eller begränsa ett tjänstepensionsinstituts verksamhet ska omfatta utförliga skäl och delges tjänstepensionsinstitutet. Beslutet ska också anmälas till Eiopa, som ska vidarebefordra det till alla behöriga myndigheter i fall med gränsöverskridande verksamhet enligt artikel 11.

6.Behöriga myndigheter får även begränsa eller förbjuda tjänstepensionsinstitutets rätt att fritt förfoga över sina tillgångar, särskilt om

a)tjänstepensionsinstitutet inte har gjort tillräckliga tekniska avsättningar i förhållande till hela sin verksamhet eller om de tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna är otillräckliga,

b)tjänstepensionsinstitutet inte längre uppfyller lagstadgat kapitalkrav.

7.För att skydda medlemmarnas och förmånstagarnas intressen får de behöriga myndigheterna helt eller delvis överföra de befogenheter som enligt rätten i hemmedlemsstaten innehas av de personer som driver ett tjänstepensions institut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium, till en särskild företrädare som är lämpad för att utöva dessa befogenheter.

8.De behöriga myndigheterna får förbjuda eller begränsa verksamheten i ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium, särskilt om

a)tjänstepensionsinstitutet inte på ett tillfredsställande sätt kan skydda medlemmarnas och förmånstagarnas intressen,

b)tjänstepensionsinstitutet inte längre uppfyller villkoren för att få bedriva sin verksamhet,

c)tjänstepensionsinstitutet allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter enligt de regler det omfattas av,

863

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

L 354/74	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2016

d)tjänstepensionsinstitutet, vid gränsöverskridande verksamhet, inte följer kraven i den social- och arbetsmarknadslag stiftning i värdlandet som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner.

9.Medlemsstaterna ska säkerställa att beslut avseende tjänstepensionsinstitut som fattats i enlighet med lagar och andra författningar som antagits i enlighet med detta direktiv kan överklagas till domstol.

Artikel 49

Tillsynens granskningsprocess

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har nödvändiga befogenheter för att granska de strategier, processer och rapporteringsrutiner som tjänstepensionsinstituten har infört för att följa de lagar och andra författningar som antas enligt detta direktiv, varvid hänsyn ska tas till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet.

Vid granskningen ska hänsyn tas till de omständigheter under vilka tjänstepensionsinstituten bedriver sin verksamhet, och, i förekommande fall, till de parter som utför utkontrakterade nyckelfunktioner eller andra verksamheter för deras räkning. Granskningen ska omfatta följande aspekter:

a)En bedömning av de kvalitativa krav som avser företagsstyrningssystemet.

b)En bedömning av de risker som tjänstepensionsinstitutet står inför.

c)En bedömning av tjänstepensionsinstitutets förmåga att bedöma och hantera dessa risker.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har övervakningsinstrument, däribland stresstester, som ger dem möjlighet att identifiera försämringar av ett tjänstepensionsinstituts finansiella ställning och att övervaka hur en försämring åtgärdas.

3.De behöriga myndigheterna ska ha nödvändiga befogenheter för att kräva att tjänstepensionsinstitut åtgärdar svagheter eller brister som identifierats i samband med tillsynens granskningsprocess.

4.De behöriga myndigheterna ska fastställa hur ofta granskningar enligt punkt 1 minst ska göras och vilken omfattning de ska ha, med hänsyn tagen till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos det berörda tjänstepensionsinstitutets verksamhet.

Artikel 50

Uppgifter som ska lämnas till de behöriga myndigheterna

Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har de befogenheter och de medel med avseende på alla tjänstepensionsinstitut registrerade eller auktoriserade inom deras territorium som är nödvändiga för att

a)kräva att tjänstepensionsinstitutet, dess förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan eller de personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet eller utför nyckelfunktioner när som helst ska lämna information om alla affärsangelä genheter eller överlämna alla affärshandlingar,

b)utöva tillsyn över affärsförbindelser mellan tjänstepensionsinstitutet och andra företag eller mellan tjänstepensions institut, när tjänstepensionsinstitut utkontrakterar nyckelfunktioner eller annan verksamhet till dessa andra företag eller tjänstepensionsinstitut och all utkontraktering i senare led, som påverkar tjänstepensionsinstitutets finansiella ställning eller som är av avgörande betydelse för vad som krävs för effektiv tillsyn,

c)få tillgång till följande handlingar: den egna riskbedömningen, riktlinjerna för investeringsverksamheten, årsbokslutet och förvaltningsberättelsen och alla handlingar som krävs för tillsynen,

d)fastställa vilka handlingar som behövs för tillsynen, inbegripet följande:

i)interna delårsrapporter,

ii)aktuariella värderingar och detaljerade antaganden,

864

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

23.12.2016	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/75

iii)analyser beträffande matchning av tillgångar och skulder (asset-liability studies),

iv)dokumentation som visar att riktlinjerna för investeringsverksamheten följs,

v)dokumentation som visar att inbetalningar skett planenligt,

vi)rapporter från de personer som tilldelats ansvaret för revisionen av de årsbokslut som avses i artikel 29,

e) utföra inspektioner på plats i tjänstepensionsinstitutens lokaler och, när så är lämpligt, på platser där utkontrakterade och i senare led på nytt utkontrakterade verksamheter utförs för att kontrollera huruvida verksamheten bedrivs i enlighet med tillsynsreglerna,

f)när som helst begära information från tjänstepensionsinstitut om utkontrakterade verksamheter och om alla i senare led utkontrakterade verksamheter.

Artikel 51

Transparens och ansvarighet

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna utför de uppgifter som fastställs i detta direktiv på ett transparent, oberoende och ansvarsfullt sätt och med vederbörlig hänsyn till skyddet av konfidentiella uppgifter.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att följande information offentliggörs:

a)Texterna till lagar och andra författningar samt allmän vägledning om tjänstepensionsplaner, samt information om huruvida medlemsstaten väljer att tillämpa detta direktiv i enlighet med artiklarna 4 och 5.

b)Information om tillsynens granskningsprocess enligt artikel 49.

c)Aggregerade statistiska uppgifter om centrala aspekter av tillämpningen av tillsynsregelverket.

d)Huvudsyftet med tillsynen och information om de behöriga myndigheternas huvudsakliga funktioner och verksamhet.

e)Reglerna om administrativa sanktioner och andra åtgärder tillämpliga på överträdelser av nationella bestämmelser som antagits enligt detta direktiv.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstituten har och tillämpar transparenta rutiner för utnämning och entledigande av ledamöter i de behöriga myndigheternas styrelser och verkställande organ.

KAPITEL 2

Tystnadsplikt och informationsutbyte

Artikel 52

Tystnadsplikt

1.Medlemsstaterna ska fastställa regler som säkerställer att samtliga personer som tjänstgör eller har tjänstgjort hos de behöriga myndigheterna, liksom revisorer och sakkunniga som agerar för dessa myndigheters räkning, är bundna av tystnadsplikt. Utan att det påverkar fall som omfattas av straffrätt, får dessa personer inte röja konfidentiella uppgifter som de mottagit i tjänsten för någon person eller myndighet, utom i sammanfattad eller aggregerad form som säkerställer att enskilda tjänstepensionsinstitut inte kan identifieras.

2.Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna, om en pensionsplan håller på att avvecklas, tillåta att konfidentiella uppgifter lämnas ut i civilrättsliga eller kommersiella förfaranden.

865

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

L 354/76	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2016

Artikel 53

Användning av konfidentiella uppgifter

Medlemsstaterna ska säkerställa att behöriga myndigheter som erhåller konfidentiella uppgifter enligt detta direktiv använder dem endast i tjänsten och då endast för följande ändamål:

a)För att kontrollera att tjänstepensionsinstituten uppfyller villkoren för att få bedriva tjänstepensionsverksamhet innan de inleder sin verksamhet.

b)För att underlätta övervakningen av tjänstepensionsinstitutens verksamhet, inklusive kontrollen av de tekniska avsättningarna, solvensen, företagsstyrningssystemet och den information som lämnas till medlemmar och förmånstagare.

c)För att införa korrigerande åtgärder, bland annat administrativa sanktioner.

d)För att offentliggöra, om det är tillåtet enligt den nationella rätten, nyckeltal för verksamheten för alla enskilda tjänstepensionsinstitut, som kan hjälpa medlemmar och förmånstagare att fatta finansiella beslut om sina pensioner.

e)I överklaganden av beslut som de behöriga myndigheterna fattar i enlighet med bestämmelserna om införlivande av detta direktiv.

f)Vid domstolsförfaranden avseende bestämmelserna om införlivande av detta direktiv.

Artikel 54

Europaparlamentets utredningsbefogenheter

Artiklarna 52 och 53 ska inte påverka de utredningsbefogenheter som tilldelats Europaparlamentet enligt artikel 226 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Artikel 55

Informationsutbyte mellan behöriga myndigheter

1.Artiklarna 52 och 53 ska inte utgöra hinder för något av följande:

a)Informationsutbyte mellan behöriga myndigheter inom samma medlemsstat vid utövandet av deras tillsynsfunktioner.

b)Informationsutbyte mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater vid utövandet av deras tillsynsfunktioner.

c)Informationsutbyte, vid utövandet av deras tillsynsfunktioner, mellan behöriga myndigheter och någon av följande inom samma medlemsstat:

i)Myndigheter som ansvarar för tillsynen över enheter inom den finansiella sektorn och andra finansiella organisationer samt myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader.

ii)Myndigheter eller organ med uppdrag att upprätthålla stabiliteten i det finansiella systemet i medlemsstaterna genom makrotillsynsregler.

iii)Organ som deltar i avvecklingen av en pensionsplan och i andra liknande förfaranden.

iv)Myndigheter eller organ med omstruktureringsuppgifter i syfte att bevara stabiliteten i det finansiella systemet.

v)Personer med ansvar för lagstadgad revision av räkenskaperna för tjänstepensionsinstitut, försäkringsföretag och andra finansiella institut.

d)Utlämnande, till organ som administrerar avvecklingen av en pensionsplan, av sådan information som är nödvändig för att dessa ska kunna fullgöra sina uppgifter.

866

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

23.12.2016	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/77

2.Information som mottas av de myndigheter, organ och personer som avses i punkt 1 ska omfattas av bestämmelserna om tystnadsplikt enligt artikel 52.

3.Artiklarna 52 och 53 ska inte hindra medlemsstaterna från att tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och någon av följande:

a)Myndigheter som ansvarar för att övervaka de organ som deltar i avvecklingen av pensionsplaner och liknande förfaranden.

b)Myndigheter som ansvarar för att övervaka de personer som ansvarar för lagstadgad revision av tjänstepensions instituts, försäkringsföretags och andra finansiella instituts räkenskaper.

c)Oberoende aktuarier för tjänstepensionsinstitut som utövar tillsyn över dessa tjänstepensionsinstitut samt de organ som ansvarar för att övervaka sådana aktuarier.

Artikel 56

Överföring av information till centralbanker, monetära myndigheter, de europeiska tillsynsmyndig

heterna och Europeiska systemriskrådet

1.Artiklarna 52 och 53 ska inte hindra en behörig myndighet att överföra information till följande myndigheter eller organ för att de ska kunna utföra sina respektive uppgifter:

a)Centralbanker och andra organ med liknande funktion, i egenskap av monetära myndigheter.

b)Andra offentliga myndigheter som ansvarar för övervakningen av betalningssystem i förekommande fall.

c)Europeiska systemrisknämnden, Eiopa, den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (1) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (2).

2.Artiklarna 55–58 ska inte hindra de myndigheter eller organ som avses i punkt 1 a, b och c i den här artikeln från att till de behöriga myndigheterna vidarebefordra sådan information som de behöriga myndigheterna kan behöva vid tillämpningen av artikel 53.

3.Den information som tas emot i enlighet med punkterna 1 och 2 ska omfattas av krav på tystnadsplikt som är minst lika stränga som de som föreskrivs i detta direktiv.

Artikel 57

Utlämning av information till den centrala förvaltning som ansvarar för finansiell lagstiftning

1.Artiklarna 52.1, 53 och 58.1 ska inte hindra medlemsstaterna från att tillåta att konfidentiell information lämnas ut av behöriga myndigheter till andra avdelningar inom deras centrala förvaltning som ansvarar för tillämpningen av lagstiftning om tillsyn över tjänstepensionsinstitut, kreditinstitut, finansiella institut, investeringstjänster och försäkringsföretag eller till inspektörer som agerar för sådana avdelningars räkning.

Informationen får endast lämnas ut då det är nödvändigt för att utövande av tillsyn, samt för förebyggande av konkurser och resolution av konkurshotade tjänstepensionsinstitut. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 i denna artikel ska personer som har tillgång till informationen omfattas av krav på tystnadsplikt som är minst lika stränga som de som föreskrivs i detta direktiv. Medlemsstaterna ska dock föreskriva att sådan information som har erhållits med stöd av artikel 55, och information som erhållits vid kontroll på plats får lämnas ut endast med uttryckligt godkännande av den behöriga myndighet från vilken informationen härrör eller av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där kontrollen på plats utfördes.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut

2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).

867

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

L 354/78	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2016

2.Medlemsstaterna får tillåta att konfidentiell information om tillsynen över tjänstepensionsinstitut lämnas ut till parlamentariska undersökningskommittéer eller revisionsrätter i den egna medlemsstaten och andra enheter med ansvar för undersökningar i den egna medlemsstaten, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Enheterna har befogenhet enligt nationell rätt att utreda eller granska agerandet hos myndigheter med ansvar för tillsyn över tjänstepensionsinstitut eller för lagar och föreskrifter om en sådan tillsyn.

b)Informationen är strikt nödvändig för utövandet av den befogenhet som avses i led a.

c)De personer som har tillgång till informationen omfattas av krav på tystnadsplikt enligt nationell rätt som är minst lika stränga som de som föreskrivs i detta direktiv.

d)Om informationen härrör från en annan medlemsstat, att den endast lämnas ut med uttryckligt samtycke av de behöriga myndigheter från vilka den härrör, och endast för de ändamål för vilka de myndigheterna har givit sitt samtycke.

Artikel 58

Villkor för informationsutbyte

1.För informationsutbyte enligt artikel 55, överföring av information enligt artikel 56 och utlämnande av information enligt artikel 57 ska medlemsstaterna kräva att åtminstone följande villkor är uppfyllda:

a)Informationen ska bytas ut, föras över eller lämnas ut för utförande av övervakning eller tillsyn.

b)Den information som mottas ska omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 52.

c)När informationen härrör från en annan medlemsstat får den inte lämnas ut utan uttryckligt samtycke från den behöriga myndighet från vilken den härrör och, när så är lämpligt, endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt samtycke.

2.Artikel 53 ska inte hindra medlemsstaterna från att, i syfte att stärka stabiliteten och integriteten i det finansiella systemet, tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och de myndigheter eller organ som är ansvariga för att avslöja och utreda överträdelser av bolagsrätt som är tillämplig på uppdragsgivande företag.

Medlemsstater som tillämpar första stycket ska kräva att minst följande villkor är uppfyllda:

a)Informationen måste vara avsedd att användas för avslöjande och för utredning och granskning enligt artikel 57.2 a.

b)Den information som tas emot måste omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 52.

c)När informationen härrör från en annan medlemsstat får den inte lämnas ut utan uttryckligt samtycke från den behöriga myndighet från vilken den härrör och, om så är lämpligt, endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt samtycke.

3.Om en medlemsstats myndigheter eller organ som avses i punkt 2 första stycket utför sin uppgift att avslöja eller utreda överträdelser med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga förvaltningen, ska den möjlighet till informationsutbyte som föreskrivs i artikel 57.2 gälla.

Artikel 59

Nationella bestämmelser av tillsynskaraktär

1.Medlemsstaterna ska underrätta Eiopa om sina nationella bestämmelser av tillsynskaraktär som är relevanta när det gäller tjänstepensionsplaner och som inte omfattas av hänvisningen till nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning om hur pensionssystem ska vara uppbyggda i artikel 11.1.

868

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

23.12.2016	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/79

2.Medlemsstaterna ska regelbundet och minst vartannat år uppdatera dessa uppgifter och Eiopa ska offentliggöra dem på sin webbplats.

AVDELNING VI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 60

Samarbete mellan medlemsstaterna, kommissionen och Eiopa

1.Medlemsstaterna ska på lämpligt sätt säkerställa att detta direktiv tillämpas enhetligt genom regelbundet utbyte av information och erfarenheter i syfte att utveckla bästa praxis på detta område och ett närmare samarbete med deltagande av arbetsmarknadens parter i tillämpliga fall och därigenom förhindra snedvridning av konkurrensen och skapa de nödvändiga förutsättningarna för oproblematiskt gränsöverskridande medlemskap.

2.Kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter ska ha ett nära samarbete för att underlätta tillsynen över tjänstepensionsinstitutens verksamhet.

3. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska samarbeta med Eiopa vid tillämpning av detta direktiv, i enlighet med förordning (EU) nr 1094/2010, och ska utan dröjsmål förse Eiopa med all information den behöver för att utföra sina uppgifter enligt detta direktiv och enligt förordning (EU) nr 1094/2010, i enlighet med artikel 35 i den förordningen.

4.Varje medlemsstat ska informera kommissionen och Eiopa om allvarligare problem som tillämpningen av detta direktiv ger upphov till. Kommissionen, Eiopa och berörda medlemsstaters behöriga myndigheter ska undersöka sådana problem så snart som möjligt för att finna en lämplig lösning.

Artikel 61

Behandling av personuppgifter

När det gäller behandling av personuppgifter inom ramen för detta direktiv ska tjänstepensionsinstitut och behöriga myndigheter utföra sina uppgifter inom ramen för detta direktiv i enlighet med förordning (EU) 2016/679. Vad gäller Eiopas behandling av personuppgifter inom ramen för denna förordning ska Eiopa följa förordning (EG) nr 45/2001.

Artikel 62

Utvärdering och översyn

1.Senast den 13 januari 2023 ska kommissionen göra en översyn av detta direktiv och rapportera om dess tillämpning och verkan till Europaparlamentet och rådet.

2.Den översyn som avses i punkt 1 ska särskilt avse

a)detta direktivs lämplighet när det gäller tillsyn och företagsstyrning,

b)gränsöverskridande verksamhet,

c)erfarenheterna i samband med tillämpningen av detta direktiv och dess effekter för tjänstepensionsinstituts stabilitet,

d)pensionsbeskedet.

869

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

L 354/80	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2016

Artikel 63

Ändringar av direktiv 2009/138/EG

Direktiv 2009/138/EG ska ändras på följande sätt:

1.I artikel 13 ska led 7 ersättas med följande: ”7. återförsäkring: något av följande:

a)Den verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag eller ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett annat återförsäkringsföretag eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland.

b)När det gäller den grupp av samverkande försäkringsgivare som uppträder under namnet Lloyd's: verksamhet som består i att ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag än Lloyd's övertar risker som överlåts av en medlem av Lloyd's.

c)Ett återförsäkringsföretags tillhandahållande av säkerheter för ett institut som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 (*).

(*)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L 354, 23.12.2016, s. 37).”

2.I artikel 308b ska punkt 15 ersättas med följande:

”15. Om hemmedlemsstater, när detta direktiv trädde i kraft, tillämpade bestämmelser som avses i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 får de hemmedlemsstaterna fortsätta att tillämpa de lagar

och andra författningar som hade antagits av	dem i syfte att följa artiklarna 1–19, 27–30, 32–35 och 37–67
i direktiv 2002/83/EG i deras lydelse den 31	december 2015 under en övergångsperiod som löper ut den 31
december 2022.

Om en hemmedlemsstat fortsätter att tillämpa dessa lagar och andra författningar, ska försäkringsföretag i den hemmedlemsstaten beräkna sitt solvenskapitalkrav som summan av följande:

a)Ett teoretiskt solvenskapitalkrav med avseende på deras försäkringsverksamhet, beräknat utan den tjänstepensions verksamhet som avses i artikel 4 i direktiv (EU) 2016/2341.

b)Solvensmarginalen med avseende på tjänstepensionsverksamheten, beräknad i enlighet med de lagar och andra författningar som har antagits för att följa artikel 28 i direktiv 2002/83/EG.

Senast den 31 december 2017 ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om huruvida den period som avses i första stycket bör förlängas, med beaktande av utvecklingen av unionsrätten eller nationell rätt till följd av detta direktiv.”

Artikel 64

Införlivande

1.Medlemsstaterna ska senast den 13 januari 2019 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till de direktiv som upphävs genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till det här direktivet. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

870

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

23.12.2016	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 354/81

2.Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 65

Upphävande

Direktiv 2003/41/EG, i dess lydelse enligt de direktiv som anges i del A i bilaga I, ska upphöra att gälla med verkan från och med den 13 januari 2019, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de tidsfrister för införlivande med nationell rätt av och datum för tillämpning av direktiven som anges i del B i bilaga I.

Hänvisningar till det upphävda direktivet 2003/41/EG ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.

Artikel 66

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

	Artikel 67
	Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 14 december 2016.
På Europaparlamentets vägnar		På rådets vägnar
M. SCHULZ		I. KORČOK
Ordförande		Ordförande

871

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

L 354/82		SV		Europeiska unionens officiella tidning			23.12.2016

				BILAGA I
				DEL A
			Upphävt direktiv och en förteckning över ändringar av detta
				(som det hänvisas till i artikel 65)

	Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG
	(EUT L 235, 23.9.2003, s. 10)

	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG				Endast artikel 303
	(EUT L 335, 17.12.2009, s. 1)

	Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU				Endast artikel 4
	(EUT L 331, 15.12.2010, s. 120)

	Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU				Endast artikel 62
	(EUT L 174, 1.7.2011, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/14/EU					Endast artikel 1
(EUT L 145, 31.5.2013, s. 1)

				DEL B
			Tidsfrister för införlivande med nationell rätt och tillämpning
				(som det hänvisas till i artikel 65)

		Direktiv		Frist för införlivande		Datum för tillämpning

		2003/41/EG		23.9.2005		23.9.2005
		2009/138/EG		31.3.2015		1.1.2016
		2010/78/EU		31.12.2011		31.12.2011
		2011/61/EU		22.7.2013		22.7.2013
		2013/14/EU		21.12.2014		21.12.2014

872

						Prop. 2018/19:158
						Bilaga 1
23.12.2016				Europeiska unionens officiella tidning		L 354/83
23.12.2016		SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 354/83

				BILAGA II
				Jämförelsetabell

			Direktiv 2003/41/EG			Detta direktiv

	Artikel 1				Artikel 1
Artikel 2					Artikel 2
Artikel 3					Artikel 3
Artikel 4					Artikel 4
Artikel 5					Artikel 5
Artikel 6 a					Artikel 6.1
Artikel 6 b					Artikel 6.2
Artikel 6 c					Artikel 6.3
Artikel 6 d					Artikel 6.4
Artikel 6 e					Artikel 6.5
Artikel 6 f					Artikel 6.6
					Artikel 6.7
Artikel 6 g					Artikel 6.8
Artikel 6 h					Artikel 6.9
Artikel 6 i					Artikel 6.10
Artikel 6 j					Artikel 6.11
					Artikel 6.12–6.19
Artikel 7					Artikel 7
Artikel 8					Artikel 8
Artikel 9.1 a					Artikel 9
Artikel 9.1 c					Artikel 10.1 a
Artikel 9.1 e					Artikel 10.1 b
Artikel 9.2					Artikel 10.2
Artiklarna 20, 9.5					Artikel 11
					Artikel 12
Artikel 15.1–15.5					Artikel 13.1–13.5
Artikel 15.6
Artikel 16					Artikel 14
Artikel 17					Artikel 15

873

Prop. 2018/19:158

Bilaga 1

L 354/84		SV		Europeiska unionens officiella tidning		23.12.2016


			Direktiv 2003/41/EG			Detta direktiv

	Artikel 17a.1–17a.4				Artikel 16.1–16.4
	Artikel 17a.5
	Artikel 17b				Artikel 17
Artikel 17c
Artikel 17d					Artikel 18
Artikel 18					Artikel 19
					Artikel 20
					Artikel 21
Artikel 9.1 b					Artikel 22.1
					Artikel 22.2–22.7
					Artikel 23
					Artikel 24
					Artikel 25
					Artikel 26
					Artikel 27
					Artikel 28
Artikel 10					Artikel 29
Artikel 12					Artikel 30
Artikel 9.4					Artikel 31.1
					Artikel 31.2–31.7
Artikel 19.1					Artikel 32
Artikel 19.2 andra stycket					Artikel 33.1
					Artikel 33.2
Artikel 19.2 första stycket					Artikel 33.3
Artikel 19.3					Artikel 33.4
					Artikel 33.5–33.8
					Artikel 34
					Artikel 35
					Artikel 36
Artikel 9.1 f					Artikel 37.1
Artikel 11.4 c					Artikel 37.2
Artikel 11.2 b					Artikel 37.3
					Artikel 37.4
					Artikel 38
					Artikel 39
					Artikel 40.1 a–c

874

						Prop. 2018/19:158
						Bilaga 1
23.12.2016				Europeiska unionens officiella tidning		L 354/85
23.12.2016		SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 354/85


			Direktiv 2003/41/EG			Detta direktiv

	Artikel 11.4 b				Artikel 40.1 d
					Artikel 40.2
					Artikel 41
					Artikel 42
Artikel 11.5					Artikel 43
Artikel 11.2 a					Artikel 44 a
Artikel 11.3					Artikel 44 b
					Artikel 44 c
					Artikel 45
					Artikel 46
					Artikel 47
Artikel 14.1					Artikel 48.1
Artikel 14.2 första stycket					Artikel 48.2
					Artikel 48.3–48.5
Artikel 14.2 andra stycket					Artikel 48.6
Artikel 14.3–14.5					Artikel 48.7–48.9
					Artikel 49
Artikel 13.1					Artikel 50
Artikel 13.2
					Artikel 51
					Artikel 52
					Artikel 53
					Artikel 54
					Artikel 55
					Artikel 56
					Artikel 57
					Artikel 58
Artikel 20.11 första stycket					Artikel 59.1
Artikel 20.11 andra stycket					Artikel 59.2
Artikel 20.11 tredje och fjärde styckena
Artikel 21					Artikel 60
					Artikel 61
					Artikel 62
					Artikel 63
Artikel 22					Artikel 64
					Artikel 65
					Artikel 66
					Artikel 67

875

Prop. 2018/19:158 Bilaga 2

Sammanfattning av promemorian

En ny reglering för tjänstepensionsföretag

I promemorian lämnas förslag till de lagändringar som krävs för att i svensk rätt genomföra Europarlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (andra tjänstepensionsdirektivet) med avseende på en ny institutstyp, tjänstepensionsföretag. Andra tjänstepensionsdirektivet ersätter Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG om verk- samhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (första tjänstepensions- direktivet). Med tjänstepensionsinstitut avses i båda direktiven sådana institut som inte redan är harmoniserade på EU-nivå och som förvaltar fonderade medel utifrån syftet att tillhandahålla tjänstepensionsförmåner. Tjänstepension erbjuds som ett led i ett anställningsförhållande och utgör ett komplement till den statliga pension som erhålls inom ramen för social- försäkringssystemet. Liksom första tjänstepensionsdirektivet är andra tjänstepensionsdirektivet byggt på minimiharmonisering, dvs. medlems- staterna har frihet att införa mera långtgående krav än vad som följer av direktivet. För att genomföra andra tjänstepensionsdirektivet i den aktuella delen föreslås att det ska införas en ny lag, lagen om tjänstepensionsföre- tag.

Understödsföreningar som meddelar försäkring avseende tjänstepen- sion, s.k. tjänstepensionskassor, omfattas av andra tjänstepensionsdirek- tivet, liksom de omfattas av första tjänstepensionsdirektivet. Tjänstepen- sionskassor tillämpar i dag den upphävda lagen (1972:262) om under- stödsföreningar. I promemorian föreslås lagändringar som gör det möjligt för tjänstepensionskassor att fortsätta driva verksamhet som tjänste- pensionsföretag enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Pensionsstiftelser ansågs omfattas av första tjänstepensionsdirektivet. Frågan om genomförande av andra tjänstepensionsdirektivet när det gäller pensionsstiftelser bereds dock nu i särskild ordning (se avsnitt 3). I denna promemoria föreslås dock att andra tjänstepensionsdirektivet delvis ska genomföras i svensk rätt när det gäller pensionsstiftelser genom införande av krav på att pensionsstiftelser ska ha en riskhanteringsfunktion och en internrevisionsfunktion.

Livförsäkringsföretag som endast meddelar försäkring avseende tjänste- pension har enligt bedömningen i denna promemoria möjlighet att driva verksamhet som omfattas av andra tjänstepensionsdirektivet. Denna möjlighet bör utnyttjas i svensk rätt. Det föreslås därför att livförsäkrings- företag ska få driva försäkringsrörelse på tjänstepensionsområdet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Enligt förslaget ska särskilda rörelseregler för tjänstepensionsföretag gälla enligt lagen om tjänstepensionsföretag. De rörelsereglerna bygger i stor utsträckning på den befintliga regleringen i försäkringsrörelselagen (2010:2043). Bland annat ska särskilda bestämmelser om försäkrings- tekniska avsättningar, investeringar, kapitalbas och kapitalkrav gälla enligt den nya lagen. Dessa rörelseregler baserar sig delvis direkt på andra

876

tjänstepensionsdirektivet. När det gäller kapitalkrav föreslås dock en för- stärkt reglering i förhållande till direktivet genom införande av ett risk- baserat kapitalkrav för tjänstepensionsföretag.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2019. Vissa övergångs- bestämmelser föreslås om att befintliga understödsföreningar och livför- säkringsföretag får gå över från att driva verksamhet enligt den upphävda lagen om understödsföreningar respektive försäkringsrörelselagen till att driva verksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 2

877

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Promemorians lagförslag

Förslag till lag (2019:000) om tjänstepensionsföretag

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om den verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring som drivs av svenska tjänstepensionsföretag.

2 § För utländska tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige gäller lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensions- instituts verksamhet i Sverige.

Tjänstepensionsföretag

3 § Med tjänstepensionsföretag avses tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidigt tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsförening.

Tjänstepensionsförsäkring

4 § Med tjänstepensionsförsäkring avses livförsäkring som har samband med yrkesutövning och där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder samt försäkringar som meddelas som tillägg till sådana försäkringar.

Tillämpning av försäkringsrörelselagen på tjänstepensionsföretag

5 § Utöver bestämmelserna i denna lag gäller bestämmelserna i försäkringsrörelselagen (2010:2043) för tjänstepensionsföretag och för tillsynen över dem, om inte annat följer av denna lag. Vid tillämpningen av bestämmelserna i försäkringsrörelselagen på tjänstepensionsföretag ska det som där sägs om

1. försäkringsföretag avse tjänstepensionsföretag,

2. livförsäkringsföretag avse tjänstepensionsföretag

3. EES-försäkringsgivare avse utländska tjänstepensionsinstitut,

4. försäkringsaktiebolag avse tjänstepensionsaktiebolag,

5. livförsäkringsaktiebolag avse tjänstepensionsaktiebolag,

6. ömsesidiga försäkringsbolag avse ömsesidiga tjänstepensionsbolag,

7. ömsesidiga livförsäkringsaktiebolag avse ömsesidiga tjänste- pensionsbolag,

8. försäkringsföreningar avse tjänstepensionsföreningar, och

9. livförsäkringsföreningar avse tjänstepensionsföreningar.

878	1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om
	verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen.

Hänvisningar i försäkringsrörelselagen till bestämmelser i samma lag	Prop. 2018/19:158
ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i	Bilaga 3
stället för eller utöver bestämmelserna i försäkringsrörelselagen.
Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i
försäkringsrörelselagen (2010:2043) om inte annat särskilt anges.
6 § Bestämmelserna i 1 kap. 1–4, 6, 10 och 19–23 §§ samt 2, 3, 5–9, 16,
19 och 21 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller inte för
tjänstepensionsföretag.
I 4 kap. 1 §, 9 kap. 1 §, 10 kap. 1 §, 11 kap. 1 §, 12 kap. 1 §, 14 kap. 1 §
och 15 kap. 1 § finns bestämmelser om att vissa ytterligare bestämmelser
i försäkringsrörelselagen inte ska gälla för tjänstepensionsföretag.
Tillämpning av lagen om försäkringsdistribution på
tjänstepensionsföretag
7 § Utöver bestämmelserna i denna lag gäller även bestämmelserna i
lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution för tjänstepensionsföretag.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i den lagen ska det som där sägs om
försäkringsföretag avse tjänstepensionsföretag.
Bemyndigande
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om vad tjänstepensionsföretag ska iaktta vid
tillämpning av 7 §.

2 kap. Tillstånd för tjänstepensionsföretag Tillståndsplikt

1 § Verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt denna lag får bara drivas efter tillstånd. Tillstånd får ges ett aktiebolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en tjänstepensionsförening, ett ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening.

Europabolag och europakooperativ

2 § I fråga om europabolag och europakooperativ som driver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt denna lag och som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag eller artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar ska följande bestämmelser om styrelsen eller dess ledamöter tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:

2 kap. 4 § 4 om ledningsprövning,

4 kap. 9 § första stycket 1 försäkringsrörelselagen (2010:2043) om avtal med eller till förmån för styrelseledamot,

11 kap. 8 § och 13 kap. 17 § försäkringsrörelselagen om uppgifter inför styrelseval,

879

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

11 kap. 10 § och 13 kap. 11 § försäkringsrörelselagen om jäv för styrelseledamot,

17 kap. 13 § försäkringsrörelselagen om rätt för Finansinspektionen att sammankalla styrelsen och närvara vid sådant sammanträde samt delta i överläggningarna,

18 kap. 11 § försäkringsrörelselagen om återkallelse av tillstånd, och 16 kap. 30 § om tystnadsplikt.

Förhandsbesked

3 § Finansinspektionen ska, efter ansökan, lämna förhandsbesked om huruvida det krävs tillstånd för en planerad verksamhet.

Förutsättningar för tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring som tjänstepensionsföretag

Förutsättningar för tillstånd

4 § Ett företag ska ges tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt denna lag, om

2.den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,

3.den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i ett tjänste- pensionsaktiebolag bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av tjänstepensionsaktiebolaget, och

4.de som avses ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, eller de som avses ansvara för en sådan central funktion som avses i 10 kap. 4 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) har de insikter och den erfarenhet som måste krävas av den som deltar i styrningen av ett tjänstepensionsföretag och även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift.

Vid bedömningen enligt första stycket 3 ska kriterierna i 15 kap. 5 § första stycket 1, 3 och 4 försäkringsrörelselagen och 12 kap. 2 § beaktas.

Omvandling

5 § Ytterligare förutsättningar för tillstånd än i 4 § att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt denna lag (omvandling) är

1.för ett försäkringsaktiebolag, att ansökan om tillstånd har godkänts genom ett bolagsstämmobeslut som har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda på stämman,

880

2.för ett ömsesidigt försäkringsbolag, att ansökan om tillstånd har godkänts genom ett bolagsstämmobeslut som har biträtts av nio tiondelar av de röstberättigade eller minst två tredjedelar av de röstande,

3.för en försäkringsförening eller en understödsförening som omfattas av bestämmelserna i 7 § lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043), att ansökan om tillstånd har godkänts genom ett föreningsstämmobeslut som har biträtts av nio tiondelar av de röstberättigade eller minst två tredjedelar av de röstande, och

4.för de företag som avses i 1–3, att den rätt som tillkommer försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar inte försämras.

Nära förbindelser

6 § Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn över företaget.

Tillstånds varaktighet

Tidsperiod

7 § Tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt denna lag ges tills vidare eller, om särskilda omständigheter ger anledning till detta, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande räkenskapsårets slut.

Vid förlängning av ett tillstånd som har getts ett tjänstepensionsföretag för bestämd tid samt vid ändring av ett meddelat tillstånd gäller 4–6 §§ i tillämpliga delar.

Beslut att ansöka om förlängning av tillstånd

8 § Beslut att ansöka om förlängning av ett tillstånd ska i ett tjänstepensionsaktiebolag och ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag fattas av bolagsstämman och i en tjänstepensionsförening av föreningsstämman.

Prövning av bolagsordning m.m.

9 § Frågan om godkännande av bolagsordning eller stadgar för ett företag ska prövas i samband med att frågan om företaget ska få tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt denna lag prövas.

Ett företags beslut om att anta bolagsordning eller stadgar får inte registreras innan bolagsordningen eller stadgarna har godkänts.

10 § Ett tjänstepensionsföretag som har beslutat att ändra sin bolagsordning eller sina stadgar ska ansöka om godkännande av ändringen. Ändringen ska godkännas om bolagsordningen eller stadgarna överensstämmer med denna lag och andra författningar som reglerar ett företags bolagsordning eller stadgar samt i övrigt innehåller de särskilda bestämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

881

Prop. 2018/19:158	Ett tjänstepensionsföretags beslut om ändring av bolagsordning eller
Bilaga 3	stadgar får inte registreras innan det har godkänts.
	Kapitalbas när verksamheten påbörjas
	11 § Ett tjänstepensionsföretag ska när verksamheten påbörjas ha en
	kapitalbas som uppgår minst till garantibeloppet enligt 8 kap. 13 §.
	Vad ett tillstånd ska avse
	12 § Tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring
	enligt denna lag ska avse en eller flera av de försäkringsklasser som avses
	i 2 kap. 12 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).
	Ett tillstånd får inte avse endast livförsäkring i klass I b.
	Prövningen av ansökningar
	13 § En ansökan	om tillstånd	att	driva verksamhet avseende
	tjänstepensionsförsäkring enligt denna lag, liksom frågor om godkännande av
	bolagsordning eller stadgar enligt 9 och 10 §§, prövas av Finansinspektionen.
	Ansökan om tillstånd
	Ansökan om tillstånd före registrering eller bildande
	14 § Ett aktiebolag får ansöka om tillstånd att driva verksamhet avseende
	tjänstepensionsförsäkring enligt denna lag innan bolaget har registrerats i
	aktiebolags- eller europabolagsregistret.
	Om ett aktiebolag har ansökt om tillstånd inom sex månader från
	stiftelseurkundens	undertecknande,	ska	tidsfristen i 2 kap. 22 §
	aktiebolagslagen (2005:551) för när styrelsen ska anmäla bolaget för
	registrering räknas från tillståndsbeslutet.
	Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag och en tjänstepensionsförening ska
	ansöka om tillstånd innan bolaget respektive föreningen har bildats.

Verksamhetsplan

15 § En ansökan om tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt denna lag ska innehålla en plan för den tilltänkta verksamheten.

Bemyndigande

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.de krav som ska gälla för deltagande i styrningen av ett tjänstepensionsföretag enligt 4 § första stycket 4, och

2.vad en verksamhetsplan enligt 15 § ska innehålla.

882

3 kap. Gränsöverskridande verksamhet

Allmänna bestämmelser om gränsöverskridande verksamhet

Underrättelse till Finansinspektionen om gränsöverskridande verksamhet

1 § När ett tjänstepensionsföretag åtar sig uppdrag att meddela tjänste- pensionsförsäkring för åtaganden som ska fullgöras i ett annat land inom EES än Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska företaget lämna en särskild underrättelse till Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas. Underrättelsen ska innehålla uppgift om

1.den som i egenskap av arbetsgivare ska betala premierna och var denne har sitt hemvist,

2.i vilket land åtagandena ska fullgöras, och

3.det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsförsäkringarna.

Meddelande från Finansinspektionen till behörig myndighet

2 § Om förutsättningarna enligt andra stycket är uppfyllda, ska Finansinspektionen inom tre månader från det att en underrättelse enligt 1 § togs emot, lämna meddelande om underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land där den gränsöverskridande verksamheten ska drivas.

Ett meddelande enligt första stycket ska lämnas om det inte finns skäl att ifrågasätta att

1.tjänstepensionsföretagets organisation är ändamålsenlig,

2.tjänstepensionsföretagets finansiella situation är tillfredsställande med hänsyn till den planerade verksamhetens omfattning och art, eller

3.företrädaren för företaget har tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt är lämpad att leda verksamheten.

Underrättelse till tjänstepensionsföretaget om att meddelande lämnas

3 § Finansinspektionen ska underrätta tjänstepensionsföretaget när inspektionen lämnar ett meddelande enligt 2 § första stycket.

Underrättelse till tjänstepensionsföretaget om utländska verksamhetsföreskrifter och informationskrav

4 § Om Finansinspektionen från en behörig myndighet i det land där den gränsöverskridande verksamheten ska drivas får veta vilka föreskrifter och informationskrav som gäller för verksamheten i det landet, ska inspektionen underrätta tjänstepensionsföretaget om föreskrifterna och kraven.

Om Finansinspektionen får veta att föreskrifterna och informations- kraven har ändrats ska inspektionen underrätta tjänstepensionsföretaget om det.

När verksamheten får påbörjas

5 § Den gränsöverskridande verksamheten får påbörjas efter det att tjänstepensionsföretaget har tagit emot en underrättelse från Finansinspektionen om gällande utländska verksamhetsföreskrifter och

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

883

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

884

informationskrav eller, om ingen underrättelse lämnas, åtminstone sex veckor efter det att tjänstepensionsföretaget fått underrättelsen enligt 3 §.

Finansinspektionens beslut om drivande av gränsöverskridande verksamhet

6 § Om Finansinspektionen finner att det inte finns förutsättningar för tjänstepensionsföretaget att driva gränsöverskridande verksamhet eller annars underlåter att lämna meddelande till den behöriga myndigheten i det land där den gränsöverskridande verksamheten ska drivas enligt 2 § första stycket, ska inspektionen meddela beslut om detta inom tre månader från det att underrättelsen enligt 1 § togs emot.

Underrättelse om ändrade förhållanden

7 § Om något av de förhållanden som angetts i en underrättelse enligt 1 § ska ändras sedan verksamheten har inletts, ska tjänste- pensionsföretaget underrätta Finansinspektionen minst en månad innan ändringen genomförs.

Om Finansinspektionen finner att ändringen inte får göras, ska inspektionen meddela beslut om det inom en månad från det att under- rättelsen om ändringen kom in till inspektionen.

Allmänna bestämmelser om sekundäretablering

Underrättelse till Finansinspektionen om avsikt att inrätta en sekundäretablering

8 § Ett tjänstepensionsföretag som avser att inrätta en filial, agentur eller annat liknande driftställe (sekundäretablering) i ett annat land inom EES ska underrätta Finansinspektionen. Underrättelsen ska innehålla

1.en plan för den tilltänkta verksamheten, med uppgift om sekundäretableringens organisation, och

2.uppgift om i vilket land sekundäretableringen ska inrättas samt om sekundäretableringens adress och företrädare.

Förfarandet vid uppdrag att meddela tjänstepensionsförsäkring från en sekundäretablering

9 § Bestämmelserna i 1–7 §§ om förfarandet då ett tjänstepensions- företag driver gränsöverskridande verksamhet gäller även när tjänste- pensionsföretaget från en sekundäretablering åtar sig uppdrag att meddela tjänstepensionsförsäkring för åtaganden som ska fullgöras i ett annat EES- land inom EES än Sverige (gränsöverskridande verksamhet).

Bemyndigande

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad en verksamhetsplan enligt 8 § 1 i övrigt ska innehålla.

4 kap. Grundläggande bestämmelser om ett tjänstepensionsföretags verksamhet

Bestämmelser i försäkringsrörelselagen som inte ska gälla

1 § Bestämmelserna i 4 kap. 1–7 och 18 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller inte för tjänstepensionsföretag.

Stabilitet

2 § Verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska drivas med en för rörelsens omfattning och art tillfredsställande soliditet, likviditet och kontroll över försäkringsrisker, placeringsrisker och rörelserisker, så att åtagandena mot försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar kan fullgöras.

Information

Skyldighet att lämna information

3 § Information till försäkringstagare och dem som erbjuds att teckna en tjänstepensionsförsäkring ska vara anpassad efter försäkringens art och tydligt visa försäkringens villkor och värdeutveckling. Även andra ersättningsberättigade på grund av tjänstepensionsförsäkringar ska ges den information de behöver.

Tjänstepensionsföretaget ska i fråga om de tjänstepensionsförsäkringar som företaget meddelar lämna uppgifter om företaget och dess verksamhet samt om de eventuella överenskommelser som ligger till grund för försäkringarna.

Pensionsbesked

4 § Tjänstepensionsföretag ska varje år lämna ett pensionsbesked till de försäkrade. Pensionsbeskedet ska innehålla uppgifter om de allmänna försäkringsvillkoren och de individuella förmånerna för den försäkring som avses i pensionsbeskedet samt upplysning om var ytterligare information finns tillgänglig.

God tjänstepensionsstandard

5 § Ett tjänstepensionsföretags verksamhet ska drivas enligt god tjänstepensionsstandard.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Förbud mot främmande verksamhet

6 § Ett tjänstepensionsföretag får inte driva annan verksamhet än verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar och därmed sammanhängande verksamhet.

Förbud mot att ställa säkerhet för tredje man

7 § I verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar som drivs enligt denna lag får säkerhet inte ställas för tredje man.

885

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

886

Upplåning

8 § Ett tjänstepensionsföretag får ta upp eller över lån (upplåning) bara om det görs för att tillgodose tillfälliga likviditetsbehov.

Bemyndigande

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.vilka åtgärder som ett tjänstepensionsföretag ska vidta för att uppfylla de krav på soliditet, likviditet och riskhantering som avses i 2 §,

2.vilken information som ett tjänstepensionsföretag ska lämna och hur informationen ska lämnas enligt 3 §,

3 innehållet i pensionsbeskedet som avses i 4 §,

4.vilka åtgärder som ett tjänstepensionsföretag ska vidta för att uppfylla de krav på god tjänstepensionsstandard som avses i 5 §, och

5.villkor för upplåning enligt 8 §.

5 kap. Försäkringstekniska avsättningar

Försäkringstekniska avsättningarnas omfattning

1 § Ett tjänstepensionsföretags försäkringstekniska avsättningar ska motsvara belopp som krävs för att företaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal.

De försäkringstekniska avsättningarna ska motsvara företagets ansvarighet för

1.försäkringsfall, förvaltningskostnader och andra kostnader under resten av avtalsperioden för löpande försäkringar (livförsäkrings- avsättning),

2.inträffade oreglerade försäkringsfall, kostnader för regleringen av dessa samt återbäring som förfallit till betalning men inte betalats ut (oreglerade skador),

3.sådan återbäring som är garanterad i nominella eller reala belopp (garanterad återbäring), och som inte omfattas av 1 eller 2,

4.sådan återbäring som är villkorad av värdeförändringar på tillgångar eller av ett visst försäkringstekniskt resultat som de försäkrade eller andra ersättningsberättigade står risken för (villkorad återbäring), och

5.fondförsäkringar som de försäkrade eller andra ersättningsberättigade står placeringsrisken för (fondförsäkringsåtaganden där de försäkrade bär placeringsrisken).

Beräkning vid solidarisk ansvarighet

2 § Om ett tjänstepensionsföretag ansvarar solidariskt för en försäkring ska det vid beräkningen av det enskilda företagets försäkringstekniska avsättningar beaktas bara den del av försäkringen som enligt avtal mellan företagen avser det företaget.

Beräkning av försäkringstekniska avsättningar

3 § De försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas utan avdrag för avgiven återförsäkring och motsvaras av det förväntade nuvärdet av de framtida kassaflöden som kan uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal.

De försäkringstekniska avsättningarna som motsvarar tjänstepensionsföretagets ansvarighet enligt 1 § andra stycket 4 eller 5 får, i stället för att beräknas enligt första stycket, tas upp till värdet på placeringstillgångarna för vilka de försäkrade bär placeringsrisken.

4 § Beräkningen enligt 3 § ska grundas på antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntesatser samt driftkostnader som var för sig är aktsamma.

5 § Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska göras minst en gång om året.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta om undantag från första stycket. Beräkningarna ska dock alltid göras minst vart tredje år.

6 § De försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas under överinseende av aktuariefunktionen. De som utför beräkningarna ska ha den kunskap och erfarenhet av dessa frågor som krävs med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet.

Bemyndigande

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning enligt 1–4 §§.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

6 kap. Investeringar

Grundläggande principer för samtliga investeringar

Aktsamhet

1 § Ett tjänstepensionsföretags tillgångar ska investeras på ett aktsamt sätt enligt 2–9 §.

Vid intressekonflikter mellan tjänstepensionsföretaget och de försäkrade
och andra ersättningsberättigade ska tillgångarna investeras på det sätt som
bäst gagnar de försäkrade och andra ersättningsberättigades intressen.
Riskkontroll
2 § Investeringar får endast göras i sådana finansiella instrument och
andra tillgångar vars risker tjänstepensionsföretaget kan identifiera, mäta,
övervaka, hantera, kontrollera och rapportera samt på lämpligt sätt beakta
i den egna risk- och solvensbedömningen enligt 9 kap. 9 §.
Riskspridning
3 § Investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar ska göras
så att lämplig riskspridning uppnås.	887
	887

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

888

Samtliga tillgångar ska, med beaktande av tjänstepensionsföretagets försäkringsåtaganden och förändringar i tillgångarnas framtida värde och avkastning, investeras så att företagets betalningsberedskap är tillfredsställande och den förväntade avkastningen tillräcklig.

Hänsyn till miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer

4 § Ett tjänstepensionsföretag får beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer i sina investeringsbeslut.

Lokalisering av tillgångar

5 § Ett tjänstepensionsföretags tillgångar ska förvaras så att de är åtkomliga för företaget.

Särskilda begräsningar för investeringar i vissa tillgångar

Derivatinstrument

6 § Derivatinstrument får användas för att sänka den finansiella risken i ett tjänstepensionsföretag eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av företagets tillgångar och skulder.

Onoterade tillgångar

7 § Investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar som inte är upptagna till handel på en reglerad marknad ska hållas på aktsamma nivåer.

Begränsningar för enhandsengagemang

Investeringar i uppdragsgivande företag

8 § Av de samlade tillgångarna får högst

1.fem procent utgöras av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier samt obligationer och andra skuldförbindelser från samma emittent eller låntagare, om denne i egenskap av arbetsgivare betalar försäkringspremier till tjänstepensionsföretaget (uppdragsgivande företag), och

2.tio procent utgöras av sådana tillgångar som avses i 1, och som har getts ut av företag i en grupp av emittenter eller låntagare som ett uppdragsgivande företag ingår i och som har en sådan inbördes anknytning som avses i 9 §, vari ett uppdragsgivande företag ingår.

Begränsningarna gäller inte sådana tillgångar som svenska staten eller en utländsk stat svarar för.

Grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning

9 § Med en grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt därför att någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen eller därför att de, utan att stå i sådant förhållande, har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem

Skuldtäckning

Krav på skuldtäckning

10 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha tillgångar för skuldtäckning som minst uppgår till ett belopp som svarar mot de försäkringstekniska avsättningarna.

De tillgångar som svarar mot försäkringstekniska avsättningar ska, utöver vad som följer av 1–9 §§, investeras och värderas enligt 11–15 §§.

Hänsyn till åtagandenas art och löptid

11 § Tillgångar som svarar mot försäkringstekniska avsättningar ska investeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till åtagandenas art och löptid.

Särskilt om fondförsäkringstillgångar

12 § Premier för fondförsäkring ska investeras i sådana fonder som är knutna till försäkringen och som försäkringstagaren eller den försäkrade från tid till annan bestämmer. Tjänstepensionsföretaget får begränsa antalet fonder i vilka premierna får investeras.

Utdelning och ersättning vid inlösen av andelarna får bara användas för förvärv av nya andelar i anknutna fonder och för utbetalning eller betalning av kostnader enligt försäkringsavtalet.

Värdering av tillgångar som används för skuldtäckning

Värdering till verkligt värde

13 § De tillgångar som används för skuldtäckning ska värderas till verkligt värde. Från detta värde ska avdrag göras för skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången.

Värdering av aktier i dotterföretag

14 § Om ett tjänstepensionsföretag inte äger samtliga aktier i ett dotterföretag, ska bara så stor del av tillgångarnas värde som svarar mot aktieinnehavet beaktas.

Fordringar på någon annan än försäkringstagare

15 § Fordringar på någon annan än försäkringstagare ska beaktas bara till den del de överstiger belopp som gäldenären har att fordra av tjänstepensionsföretaget.

16 § Ett tjänstepensionsföretag ska föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångarnas värde.

Om en tillgång som har antecknats i registret har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, ska detta antecknas i registret.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

889

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Förmånsrätt

17 § Förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran som

1.grundas på försäkringsavtal, eller

2.avser återbetalning av premier för att ett försäkringsavtal inte har kommit till stånd eller har upphört att gälla.

Förmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i det register som anges i 16 § när företaget försätts i konkurs eller utmätning äger rum.

Bemyndigande

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.vad som anses med lämplig riskspridning enligt 3 § första stycket,

2.förvaring av tillgångar enligt 5 §

3.användning av derivatinstrument enligt 6 §,

4.värdering av de tillgångar som avses i 13 § till verkligt värde, och

5.förande av register enligt 16 §.

7 kap. Kapitalbas Tillräcklig kapitalbas

1 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha en kapitalbas som minst uppgår till det riskkänsliga kapitalkravet beräknat enligt 8 kap. 1–6 §§.

Kapitalbasen ska dock aldrig vara mindre än det högsta av minimikapitalkravet beräknat enligt 8 kap. 7–12 § eller garantibeloppet enligt 8 kap. 13 §.

Kapitalbasens sammansättning

2 § Kapitalbasen får omfatta följande poster:

1. inbetalt aktiekapital, garantikapital eller verksamhetskapital,

2. konsolideringsfond,

3. övrigt eget kapital, och

4. obeskattade reserver,

Beslut om att andra poster får ingå i kapitalbasen

3 § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att också andra poster än de som anges i 2 § får ingå i kapitalbasen.

	Avräkning från kapitalbasen
	4 § Från kapitalbasen enligt 2 § ska tjänstepensionsföretaget räkna av
	immateriella tillgångar, utdelningar och förutbetalda anskaffnings-
	kostnader. Avräkning ska också ske, i de fall som anges i andra stycket, av
	det bokförda värdet av aktierna eller av det som har skjutits till i annan
	form (tillskott) i
	1. ett tjänstepensionsföretag,
	2. ett försäkringsföretag, ett kreditinstitut, ett institut för elektroniska
890	pengar, ett värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag,
890

3. ett utländskt återförsäkringsföretag,	Prop. 2018/19:158
4. ett försäkringsholdingföretag, eller	Bilaga 3
5 ett finansiellt institut.
En sådan avräkning av det bokförda värdet av aktier eller tillskott ska
göras om

1.tjänstepensionsföretagets ägarandel överstiger 10 procent av företagets egna kapital, eller

2.tjänstepensionsföretagets ägarandel understiger 10 procent av företagets egna kapital men

b) företaget är ett intresseföretag eller tjänstepensionsföretaget direkt eller indirekt äger minst 20 procent av kapitalet eller av samtliga röster i företaget.

5 § Avräkning enligt 4 § ska inte göras för tillskott som avser företag som tillsammans med tjänstepensionsföretaget omfattas av grupptillsyn med avseende på gruppsolvens enligt 16 kap. 11–19 §§. Avräkning ska inte heller göras för tillskott som avser företag som gemensamt med tjänstepensionsföretaget omfattas av tillsyn enligt lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Bemyndigande

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för att ta in, räkna av och bestämma omfattningen av poster i kapitalbasen samt hur den i övrigt ska beräknas enligt 2–5 §§.

8 kap. Kapitalkrav

Riskkänsligt kapitalkrav

Beräkning av det riskkänsliga kapitalkravet

1 § Det riskkänsliga kapitalkravet utgör den minsta storleken på kapitalbasen som krävs för att tjänstepensionsföretaget med 98 procents sannolikhet ska ha tillgångar under kommande tolv månader som täcker värdet av åtagandena gentemot de försäkrade och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar (skyddsnivå). Denna skyddsnivå ska även beaktas vid beräkningen av kapitalkravet för var och en av de risker som ingår i det riskkänsliga kapitalkravet.

Det riskkänsliga kapitalkravet ska beräknas under antagandet att tjänstepensionsföretaget kommer att fortsätta driva sin verksamhet.

Beräkningsmetod

2 § Det riskkänsliga kapitalkravet ska utgöra summan av

–en justerad sammanläggning av kapitalkraven för marknadsrisk enligt

3 § och försäkringsrisk enligt 4 §, samt

– kapitalkravet för operativ risk enligt 5 §,

891

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

892

minskat med

– ett justeringsbelopp enligt 6 §.

Kapitalkravet för marknadsrisk

3 § Kapitalkravet för marknadsrisk ska beräknas genom en justerad sammanläggning av kapitalkraven för

1.ränterisk,

2.aktiekursrisk,

3.fastighetsprisrisk,

4.spreadrisk,

5.valutakursrisk, och

6.koncentrationsrisk.

Kapitalkravet för försäkringsrisk

4 § Kapitalkravet för försäkringsrisk ska beräknas genom en justerad sammanläggning av kapitalkraven för

1.långlevnadsrisk,

2.dödlighetsrisk,

3.sjuklighetsrisk,

4.annullationsrisk, och

5.kostnadsrisk.

Kapitalkravet för operativ risk

Justeringsbelopp

6 § Justeringsbeloppet enligt 2 § ska motsvara den minskning av tjänstepensionsföretagets oförutsedda förluster som beror på

1.att företagets åtaganden gentemot de försäkrade eller andra ersättningsberättigade minskar till följd av villkoren i försäkringsavtalet,

2.att företagets uppskjutna skatt förändras, eller

3.en kombination av 1 och 2.

Minimikapitalkrav

Beräkning av minimikapitalkravet

7 § Minimikapitalkravet för försäkring som avses i 2 kap. 12 § klasserna I a, II, III och IV försäkringsrörelselagen (2010:2043) utgör summan av följande belopp:

1.fyra procent av den del av försäkringstekniska avsättningar enligt 5 kap. 1 §, som svarar mot åtaganden med en finansiell eller försäkringsteknisk risk för tjänstepensionsföretaget, utan avdrag för avgiven återförsäkring (bruttoavsättning) multiplicerat med en faktor som motsvarar förhållandet för det föregående räkenskapsåret mellan sådana försäkringstekniska avsättningar efter avdrag för avgiven återförsäkring och bruttoavsättningen; faktorn får dock inte understiga 0,85,

2.en procent av försäkringstekniska avsättningar i övrigt beräknade på det sätt som anges i 1, om

a) försäkringstiden överstiger fem år och det belopp som ska täcka

driftkostnaderna är bestämt för längre tid än fem år, eller

b)avsättningarna är förenade med en rörelserisk för företaget som inte är oväsentlig,

3. tre tiondels procent av samtliga positiva risksummor multiplicerade med en faktor som motsvarar förhållandet för det föregående räkenskapsåret mellan de positiva risksummorna efter avdrag för avgiven återförsäkring och de positiva risksummorna utan sådant avdrag; faktorn får dock inte understiga 0,5, samt

4. tjugofem procent av de nettodriftskostnader som är hänförliga till sådana avtal under föregående räkenskapsår som inte är förenade med någon placeringsrisk för tjänstepensionsföretaget och där det belopp som ska täcka driftkostnaderna inte är bestämt för längre tid än fem år.

För försäkringar enbart för dödsfall ska vid tillämpningen av första stycket 3 i stället för tre tiondels procent gälla en tiondels procent om försäkringstiden är högst tre år och femton hundradels procent om försäkringstiden är längre än tre år, men högst fem år.

Minimikapitalkrav för tilläggsförsäkringar

8 § Minimikapitalkravet för försäkringar enligt 2 kap. 12 § klass I b (tilläggsförsäkring) försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska beräknas med utgångspunkt i premiebasen eller ersättningsbasen.

Premiebasen

9 § Premiebasen grundas på det högsta av

1.ett belopp som uppgår till under det föregående räkenskapsåret förfallna premier brutto med avdrag för dels däri ingående skatter och avgifter, dels premier för under samma tid annullerade försäkringsavtal, eller

2.bruttovärdet av de intjänade premierna.

Premiebasen utgörs av arton procent av det högsta beloppet enligt första stycket, till den del beloppet motsvarar högst femtio miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska kommissionen årligen tillkännager, och sexton procent av återstoden.

Ersättningsbasen

10 § Ersättningsbasen grundas på ett belopp bestående av

1.genomsnittet av utbetalda ersättningar brutto för vart och ett av de tre föregående räkenskapsåren med avdrag för mottagna regressbelopp under samma tid, och

2.en tredjedel av avsättningen för oreglerade skador brutto vid det föregående räkenskapsårets utgång minskad med en tredjedel av avsättningen för oreglerade skador brutto vid början av den treårsperiod som slutar med det föregående räkenskapsårets utgång.

Ersättningsbasen utgörs av tjugosex procent av detta belopp till den del beloppet motsvarar högst trettiofem miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet, som

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

893

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

894

Europeiska kommissionen årligen tillkännager, och tjugotre procent av återstoden.

Beräkning av minimikapitalkravet för tilläggsförsäkring

11 § Minimikapitalkravet för tilläggsförsäkring utgörs av det högsta av premiebasen eller ersättningsbasen, multiplicerad med en kvot som för de närmast föregående räkenskapsåren motsvarar förhållandet mellan, å ena sidan, summan av utbetalda ersättningar och förändringen i avsättningen för oreglerade skador efter avdrag för återförsäkrares andel samt, å andra sidan, summan av utbetalda ersättningar och förändringen i avsättningen för oreglerade skador utan avdrag för återförsäkrade andel. Kvoten får dock inte understiga 0,5.

Om tjänstepensionsföretagets verksamhet inte har pågått så länge som förutsätts enligt bestämmelserna om ersättningsbasen, ska minimikapital- kravet beräknas med utgångspunkt i premiebasen.

12 § Om det beräknade minimikapitalkravet för tilläggsförsäkring för ett tjänstepensionsföretag är lägre än föregående års minimikapitalkrav, ska minimikapitalkravet i stället bestämmas till minimikapitalkravet för föregående års multiplicerad med förhållandet mellan försäkringstekniska avsättningar för oreglerade skador vid utgången av det närmaste föregående räkenskapsåret och de försäkringstekniska avsättningarna för oreglerade skador i början av det närmast föregående räkenskapsåret. Vid beräkningarna ska återförsäkring inte ingå i de försäkringstekniska avsättningarna. Kvoten får inte överstiga 1,0.

Garantibelopp

13 § För ett tjänstepensionsföretag ska garantibeloppet uppgå till ett belopp som motsvarar 790 prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken.

Beslut om nedsättning av garantibelopp

14 § Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att garantibeloppet för ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller en tjänstepensionsförening sätts ned med högst hälften.

Underrättelse om bristande kapitalkrav

15 § Ett tjänstepensionsföretag ska omedelbart underrätta Finansinspek- tionen om företaget inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet, minimi- kapitalkravet eller garantibeloppet eller om det finns risk för detta under de närmaste tre månaderna.

Bemyndigande

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.det riskkänsliga kapitalkravet enligt 2–6 §§,

2.beräkning av minimikapitalkravet enligt 7–12 §§, och

3.villkoren för nedsättning av garantibeloppet enligt 14 §.

9 kap. Företagsstyrning

Bestämmelser i försäkringsrörelselagen som inte ska gälla

1 § Bestämmelserna i 10 kap. 1, 2, 5, 7–11, 16, 18, 20 och 21 §§ samt 26 § 1–9 försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller inte för tjänste- pensionsföretag.

Företagsstyrningssystem

2 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha ett företagsstyrningssystem som säkerställer att företaget styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt.

Företaget ska regelbundet se över systemet.

Styrdokument

3 § Ett tjänstepensionsföretag ska upprätta och följa styrdokument för

1.riskhantering,

2.internkontroll,

3.internrevision,

4.verksamhet som omfattas av bestämmelser om uppdragsavtal enligt denna lag och försäkringsrörelselagen (2010:2043) och

5.uppgiftslämnande till Finansinspektionen och kvalitetskontroll av uppgifterna.

Styrdokumenten ska fastställas av styrelsen. De ska utvärderas och ses över minst en gång per år.

Lämplighetskrav

4 § Ett tjänstepensionsföretag ska säkerställa att

1.den som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem har de insikter och den erfarenhet som krävs för att delta i ledningen av tjänstepensionsföretaget och i övrigt är lämpliga för uppgiften, och

2.de som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion har de insikter och den erfarenhet som krävs för en sådan uppgift och i övrigt är lämpliga för uppgiften.

Tjänstepensionsföretaget ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning enligt första stycket eller som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion i företaget.

Skyldighet att rapportera till Finansinspektionen

5 § Den som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion i ett tjänstepensionsföretag är skyldig att underrätta Finansinspektionen om styrelsen eller den verkställande direktören inte vidtar lämpliga åtgärder inom skälig tid efter att de informerats om att

1.det inom den centrala funktionen har upptäckts att det finns en betydande risk att företaget inte kommer att uppfylla ett materiellt väsentligt krav enligt lag och detta kan få väsentlig påverkan på de försäkrades intressen, eller

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

895

Prop. 2018/19:158 2. det inom den centrala funktionen har konstaterats att det förekommit

Bilaga 3en väsentlig överträdelse av lag eller andra bestämmelser som gäller för företagets verksamhet.

896

System för riskhantering

Risker och krav på innehåll i styrdokumentet för riskhantering

6 § Ett tjänstepensionsföretags system för riskhantering ska avse såväl de risker som täcks av det riskkänsliga kapitalkravet, som risker som inte, eller endast delvis, beaktas vid beräkningen av detta.

Systemet ska omfatta risker inom följande områden

1.försäkringsrisker,

2.matchningsrisker,

3.investeringsrisker, särskilt avseende derivatinstrument och liknande åtaganden,

4.likviditets- och koncentrationsrisker,

5.operativa risker,

6.risker hänförliga till återförsäkring och andra riskreduceringstekniker,

7.miljörisker, sociala risker och företagsstyrningsrisker hänförliga till investeringsportföljen och dess förvaltning, och

8.beroenden mellan risker som företaget är eller kan komma att bli exponerade för.

Om de försäkrade eller andra ersättningsberättigade står för risk ska systemet för riskhantering även beakta riskerna från deras perspektiv.

Ett tjänstepensionsföretags styrdokument för riskhantering enligt 3 § 1 ska omfatta de risker som avses i andra stycket 1–7.

Krav på regelbunden utvärdering

7 § Ett tjänstepensionsföretag ska regelbundet bedöma hur känsliga de försäkringstekniska avsättningarna och kapitalbasen är för de antaganden som ligger till grund för fastställandet av den ränta som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

Krav på analys av externa bedömningar

8 § Ett tjänstepensionsföretag som använder bedömningar från externa kreditvärderingsinstitut vid beräkningar av de försäkringstekniska avsättningarna eller det riskkänsliga kapitalkravet ska, när det är möjligt, göra en egen bedömning av de externa värderingarna.

Egen risk- och solvensbedömning

9 § Ett tjänstepensionsföretag ska genomföra en egen risk- och solvensbedömning.

I risk- och solvensbedömningen ska tjänstepensionsföretaget göra en bedömning av

1. företagets totala solvensbehov med hänsyn till dess specifika riskprofil, risktolerans och affärsstrategi,

2. företagets fortlöpande efterlevnad av bestämmelserna om det riskkänsliga kapitalkravet och minimikapitalkravet, samt försäkringstekniska avsättningar, och

3. hur betydande skillnaderna är mellan företagets riskprofil och de	Prop. 2018/19:158
antaganden om risker som har legat till grund för beräkningen av det	Bilaga 3
riskkänsliga kapitalkravet.
För bedömningen enligt andra stycket 1 ska tjänstepensionsföretaget ha
processer som säkerställer att de risker som företaget är eller kan komma
att bli exponerat för, på såväl kort som lång sikt, identifieras och värderas.
Företaget ska kunna redovisa de metoder som använts vid bedömningen.
Den egna risk- och solvensbedömningen ska ingå som en integrerad del
i ett tjänstepensionsföretags affärsstrategier och ska beaktas vid företagets
strategiska beslut.
Funktion för riskhantering
10 § Funktionen för riskhantering i ett tjänstepensionsföretag ska

1.utvärdera systemet för riskhantering,

2.identifiera, värdera, övervaka och hantera de risker som omfattas av systemet för riskhantering,

3.rapportera till styrelsen och den verkställande direktören om de risker som tjänstepensionsföretaget är eller kan komma att bli exponerat för samt beroenden mellan risker.

Funktion för regelefterlevnad

11 § Funktionen för regelefterlevnad i ett tjänstepensionsföretag ska

1.rapportera till styrelsen och den verkställande direktören i fråga om efterlevnaden av

a) bestämmelserna i denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag,

b) bestämmelserna i försäkringsrörelselagen (2010:2043) och,

c) om företaget har inrättat en sekundäretablering i ett annat land inom EES, föreskrifter och riktlinjer som den behöriga myndigheten i det landet har meddelat,

2.lämna råd till företagets styrelse och den verkställande direktören om förebyggande av bristande efterlevnad av bestämmelser enligt 1,

3.bedöma konsekvenserna av förändringar i bestämmelser enligt 1, och

4.identifiera och bedöma risker för bristande efterlevnad av bestämmelser enligt 1.

Funktion för internrevision

12 § Den som ska ansvara för eller utföra uppgifter i funktionen för internrevision i ett tjänstepensionsföretag ska ha de kunskaper och erfarenheter av funktionens uppgifter som är tillräckliga med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av företagets verksamhet.

Aktuariefunktion

13 § Aktuariefunktionen i ett tjänstepensionsföretag ska

1.samordna och svara för kvaliteten i de försäkringstekniska beräkningarna och utredningarna,

897

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

2.bistå styrelsen och den verkställande direktören och på eget initiativ rapportera till dem i frågor som rör metoder, beräkningar och bedömningar av

a) de försäkringstekniska avsättningarna, b) värderingen av försäkringsriskerna, och

c) återförsäkringsskydd och andra riskreduceringstekniker, och

3.bidra till företagets riskhanteringssystem.

Den som ska ansvara för eller utföra uppgifter i aktuariefunktionen ska ha de kunskaper och erfarenheter av funktionens uppgifter som är tillräckliga med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i företagets verksamhet.

Tjänstepensionsföretaget ska utse minst en oberoende person som ansvarar för aktuariefunktionen.

Uppdragsavtal

Begränsningar i möjligheten att ingå uppdragsavtal

14 § Ett uppdragsavtal mellan ett tjänstepensionsföretag och en uppdragstagare får inte leda till att

1.kvaliteten i företagsstyrningssystemet försämras väsentligt,

2.den operativa risken i företaget ökar väsentligt,

3.Finansinspektionens möjlighet att utöva tillsyn över tjänstepensionsföretagets verksamhet försämras, eller

4.försäkringstagarnas, de försäkrades och andra ersättningsberättigades möjlighet till tillfredsställande och fortlöpande service inte kan upprätthållas.

Ett uppdragsavtal ska vara skriftligt och tydligt ange parternas rättigheter och skyldigheter.

	Anmälan av uppdragsavtal
	15 §	Ett	tjänstepensionsföretag	ska	anmäla	ett	uppdragsavtal till
	Finansinspektionen. Om uppdragsavtalet avser centrala funktioner eller
	förvaltningen av tjänstepensionsföretaget ska anmälan ske innan avtalet
	börjar gälla. Ett tjänstepensionsföretag ska snarast möjligt anmäla till
	Finansinspektionen om det inträffar väsentliga förändringar som rör den
	verksamhet som omfattas av ett uppdragsavtal.
	Investeringsriktlinjer
	16 §	Ett	tjänstepensionsföretag	ska	upprätta,	följa	och offentliggöra
	investeringsriktlinjer. Sådana riktlinjer ska åtminstone innehålla uppgifter
	om
	1. metoder för att mäta investeringsrisker,
	2. införda processer för riskhantering och den strategiska allokeringen
	av tillgångar i förhållande till pensionsåtagandenas art och varaktighet,
	samt
	3. hur hänsyn tas i investeringspolicyn till miljöfaktorer, sociala faktorer
898	och företagsstyrningsfaktorer.

Riktlinjerna ska fastställas av styrelsen och ses över årligen. Om det sker	Prop. 2018/19:158
en väsentlig förändring av investeringspolicyn ska riktlinjerna ses över	Bilaga 3
snarast möjligt.
Senast när riktlinjerna börjar användas, ska de ges in till
Finansinspektionen. Tjänstepensionsföretag ska samtidigt lämna in en
redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för
tjänstepensionsföretaget samt för de försäkrade och andra
ersättningsberättigade på grund av försäkringarna. Detta gäller även vid
ändringar av riktlinjerna.
System för ersättningar
17 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha ett system för ersättningar till

1.de som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem,

2.de som ansvarar för eller utför arbete i centrala funktioner, samt

3.andra som kan påverka riskerna i tjänstepensionsföretagets verksamhet som skapar en sund och effektiv riskhantering.

Inom ramen för ersättningssystemet ska en ersättningspolicy upprättas och tillämpas. Ersättningspolicyn ska utvärderas och ses över årligen.

Bemyndigande

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. utformningen av företagsstyrningssystemet enligt 2 §,

2. innehållet i styrdokumenten enligt 3 §,

3. de krav som ska gälla för de som är verksamma i ett tjänste- pensionsföretag enligt 4 och 12 §§ samt 13 § andra stycket,

4. innehållet i systemet för riskhantering enligt 6 § samt omfattningen av riskerna i detta system,

5. kraven på de regelbundna utvärderingar som ska göras av tjänstepensionsföretag när det gäller företagets känslighet för de antaganden som ligger till grund för fastställandet av den ränta som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna enligt 7 §,

6. hur en sådan egen bedömning som avses i 8 § ska genomföras,

7. vad som ska ingå i risk- och solvensbedömningen enligt 9 § och rapporteringen av denna enligt 10 kap. 13 § försäkringsrörelselagen jämförd med 1 kap. 6 § denna lag,

8. funktionen för riskhanterings uppgifter enligt 10 §,

9. funktionen för regelefterlevnads uppgifter enligt 11 §,

10. aktuariefunktionens uppgifter enligt 13 §,

11. vad ett tjänstepensionsföretag ska beakta när ett uppdragsavtal enligt 14 § ingås och innehållet i ett sådant avtal,

12. vad investeringsriktlinjerna och redogörelsen för konsekvenserna enligt 16 § ska innehålla,

13. innehållet i den ersättningspolicy som ska upprättas enligt 17 § och hur information om ersättningspolicyn ska offentliggöras,

14. funktionen för internrevisions uppgifter enligt 10 kap. 17 §

försäkringsrörelselagen jämförd med 1 kap. 5 § denna lag,

899

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

15.innehållet i försäkringstekniska riktlinjer och beräkningsunderlag som avses i 10 kap. 23 § försäkringsrörelselagen jämförd med 1 kap. 5 § denna lag, och

16.vilka uppgifter som riktlinjer för hantering av intressekonflikter

enligt 10 kap. 24 § försäkringsrörelselagen ska omfatta jämförd med 1 kap. 5 § denna lag.

10 kap. Associationsrättsliga bestämmelser för tjänstepensionsföretag

Bestämmelser i försäkringsrörelselagen som inte ska gälla

1 § Bestämmelserna i 11 kap. 2, 7 b, 13 a–13 c, 32, 33, 45 och 50 §§, 12 kap. 2, 5, 10, 11, 25 a, 41, 43 a–43 e, 74, 81, 82 och 88 §§ och 13 kap. 5, 9 a, 18 a–18 e, 27, 32, 33 och 39 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller inte för tjänstepensionsföretag.

Tjänstepensionsaktiebolag

Hinder mot bildande

2 § Om teckning av aktier innebär att någon som inte har prövats enligt 2 kap. 4 § första stycket 3 kommer att ha ett kvalificerat innehav i tjänstepensionsaktiebolaget, får bolaget inte bildas utan att en sådan prövning görs. Om personen vid den prövningen inte anses lämplig, får bolaget inte bildas.

Revisionsutskott

3 § I fråga om revisionsutskott ska ett tjänstepensionsaktiebolag anses som ett sådant aktiebolag som avses i 8 kap. 49 a § aktiebolagslagen (2005:551).

Revisorns uppdragstid

4 § I fråga om uppdragstid för revisorn ska ett tjänstepensionsaktiebolag anses som ett sådant aktiebolag som avses i 9 kap. 21 a § aktiebolagslagen (2005:551). Möjligheten enligt den paragrafen att förlänga revisionsuppdraget till högst tjugo eller tjugofyra år gäller dock inte uppdrag i ett tjänstepensionsaktiebolag

Domstols entledigande av revisorn

5 § I fråga om domstols entledigande av revisorn ska ett tjänstepensionsaktiebolag anses som ett sådant aktiebolag som avses i 9 kap. 22 a § aktiebolagslagen (2005:551).

EU:s revisorsförordning

6 § Bestämmelser om revision av tjänstepensionsaktiebolag vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad finns även i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 av den 16 april 2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut

9002005/909/EG.

Tillämpliga bestämmelser vid fusion

7 § Vid fusion med ett tjänstepensionsaktiebolag gäller inte 23 kap. 19– 21, 22–24 och 45 §§ aktiebolagslagen (2005:551). I stället gäller 8 § detta kapitel och 11 kap. 34 och 35 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043). I 11 kap. 37 § försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om fusion genom absorption av helägt dotterbolag.

Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen

8 § När fusionsplanen gäller i samtliga bolag, ska såväl överlåtande som övertagande bolag ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.

Vid fusion genom kombination krävs att bolagen uppfyller förutsättningarna i 2 kap. 4 och 5 §§ och att prövning av godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 9 § har gjorts för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha sin hemvist i Sverige.

Ansökan enligt första stycket ska ges in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 23 kap. 14 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551), senast två år efter det att fusionsplanen ha kungjorts enligt 27 kap. 3 § aktiebolagslagen.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.

Tvångslikvidation

9 § Utöver det som föreskrivs i 25 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) om i vilka fall allmän domstol eller Bolagsverket ska besluta att ett bolag ska gå i likvidation gäller för tjänstepensionsaktiebolag att Bolagsverket ska besluta att bolaget ska gå i likvidation om

1.ett tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring för en bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats, eller

2.tillståndet att driva verksamhet avseende tjänstepensionsverksamhet enligt denna lag har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse eller ett tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043).

I ärenden om likvidation av tjänstepensionsaktiebolag vars tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse, ska 25 kap. 24 § aktiebolagslagen inte tillämpas.

En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en aktieägare eller på anmälan av Finansinspektionen.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

901

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

902

Företagsnamn

10 § Ett tjänstepensionsaktiebolags företagsnamn ska innehålla ordet tjänstepension.

Ömsesidiga tjänstepensionsbolag

Ansvar för ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags förpliktelser

11 § I ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag har delägarna inte något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser.

I bolagsordningen för ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag får det dock föreskrivas att en delägare ska täcka skulder, avsättningar eller förluster i rörelsen, som bolaget inte kan täcka genom att ta i anspråk egna tillgångar eller medel, genom att göra kapitaltillskott till bolaget (uttaxering).

Bemyndigande

12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att bestämmelserna om koncerner denna lag, i föreskrifter meddelade med stöd av denna lag, i försäkringsrörelselagen (2010:2043), i föreskrifter meddelade med stöd av försäkringsrörelselagen och i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska gälla helt eller delvis för en grupp av företag, som inte utgör en koncern enligt 1 kap. 10 – 14 §§ lagen om ekonomiska föreningar, men som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning.

Garantikapital

13 § Garantikapitalet ska återbetalas när det inte längre behövs för att rörelsen ska unna drivas ändamålsenligt och en återbetalning är förenlig med bestämmelserna om kapitalbasens sammansättning och storlek i 7 kap. Bestämmelser om villkor för sådan återbetalning finns i 12 kap. 66 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Garantikapitalet ska också återbetalas om inte registrering sker enligt 12 kap. 18 § försäkringsrörelselagen.

Bolagsordning

14 § Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags bolagsordning ska innehålla uppgifter om

1.bolagets företagsnamn,

2.den ort i Sverige där bolagets styrelse ska ha sitt säte,

3.föremålet för bolagets verksamhet,

4.verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska drivas utanför EES,

5.antalet eller lägsta och högsta antalet av de styrelseledamöter, revisorer och eventuella styrelsesuppleanter, som får utses av bolagsstämman och tiden för styrelseledamöternas och revisorernas uppdrag,

6.den krets av försäkrade som i denna egenskap är delägare, om inte bara försäkringstagarna är delägare,

7.garantikapitalet,

8.regler för hur rösträtten och förslagsrätten ska utövas och hur beslut ska fattas på stämman, varvid det ska anges särskilt i vilken utsträckning garanterna ska ha rösträtt,

9.för vilka tjänstepensionsförsäkringar, i vilka situationer, intill vilket belopp eller andel och i vilken ordning uttaxering kan ske gentemot delägarna i bolaget och hur uttaxeringen ska genomföras,

10.i vilken ordning garanterna ska betala in det tecknade garantikapitalet,

11.om och i vilken ordning vinst ska delas ut till garanterna och i vilken ordning garantikapitalet ska återbetalas,

12.hur en bolagsstämma ska sammankallas,

13.de ärenden som ska förekomma på en ordinarie bolagsstämma,

14.de regler enligt vilka bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst eller på annat sätt täcka bolagets förlust,

15.antal och sammanlagt belopp av de försäkringar som ska vara tecknade innan bolaget kan anses bildat,

16.hur tillgångarna ska fördelas mellan delägarna vid bolagets upplösning, och

17.det som ska gälla för sådana förlagsinsatser som avses i 11 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, om sådana ska förekomma.

Om tjänstepensionsbolaget ska ha euro som redovisningsvaluta, ska det anges i bolagsordningen.

Revisionsutskott

15 § I fråga om revisionsutskott ska ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 7 kap. 47 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

16 § Om ett beslut att ändra bolagsordningen avser delägarnas ansvarighet vid uttaxering enligt 11 § andra stycket, får beslutet inte tillämpas tidigare än ett år efter registreringen av beslutet, om inte samtliga delägare har biträtt det.

Efter registrering ska beslutet genast kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer. Dessutom ska en underrättelse om beslutet skickas till varje delägare vars postadress är känd.

Den som är delägare när beslutet fattas men som inte samtycker till beslutet har rätt att inom ett år från beslutets registrering häva försäkringsavtalet utan att rätta sig efter den uppsägningstid som annars skulle ha gällt. Om avtalet hävs har delägare rätt att få ut den på försäkringen belöpande andelen av ej intjänade premier och återbäring. Beräkningen av denna andel ska göras för den tidpunkt då avtalet upphör att gälla.

Revisorns uppdragstid

17 § I fråga om uppdragstid för revisorn ska ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 54 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Möjligheten enligt den paragrafen att förlänga revisionsuppdraget till högst tjugo eller tjugofyra år gäller dock inte uppdrag i ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

903

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

904

Revisionsberättelsen

18 § I fråga om revisionsberättelsens innehåll ska ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 56–59 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Koncernrevision

19 § I fråga om koncernrevision ska ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 60 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Domstols entledigande av revisorn

20 § I fråga om en domstols entledigande av revisorn ska ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 55 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

EU:s revisorsförordning

21 § Bestämmelser om revision av ömsesidiga tjänstepensionsbolag vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad finns även i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014.

Tvångslikvidation

22 § Bestämmelsen i 17 kap. 16 § första stycket 1 lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar om allmän domstols beslut om likvidation ska gälla också för ömsesidiga tjänstepensionsbolag.

Bolagsverket ska besluta att ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska gå i likvidation om

1.bolagets hela tjänstepensionsförsäkringsbestånd har överlåtits,

2.ett tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring för en bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats,

3.tillståndet att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt denna lag har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043),

4.bolaget är försatt i konkurs som avslutats med överskott och bolagsstämman inte inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt 11 kap. 79 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), eller

5.bolaget saknar till försäkringsregistret anmäld behörig styrelse eller verkställande direktör.

Ett beslut om likvidation ska inte meddelas, om det styrks att likvidationsgrunden upphört under ärendets handläggning. Frågor om likvidation enligt första eller andra stycket prövas på anmälan av Finansinspektionen eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören eller en delägare eller röstberättigad som inte är delägare.

I de fall som avses i andra stycket 3 ska Bolagsverket fatta beslutet om likvidation så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket.

I de fall som avses i andra stycket 4 eller 5 prövas frågan på ansökan även av en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.

Beslutet om likvidation gäller omedelbart.

Tillämpliga bestämmelser

23 § Vid fusion med ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag gäller 16 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de undantag och tillägg som följer av andra stycket.

I stället för 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas 24 § detta kapitel och 12 kap. 83, 84 och 86 §§

försäkringsrörelselagen (2010:2043). I 12 kap. 85 § försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 12 och 24 §§ lagen om ekonomiska föreningar. I 12 kap. 86 § försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 28 och 29 §§ samma lag.

Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen

24 § När fusionsplanen gäller i samtliga tjänstepensionsbolag, ska såväl det eller de överlåtande bolagen som det övertagande bolaget ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.

Vid fusion genom kombination krävs dessutom att tjänstepensionsbolagen uppfyller förutsättningarna i 2 kap. 4 och 5 §§ och att prövning av godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 9 § gjorts för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha sin hemvist i Sverige.

En ansökan enligt första stycket ska lämnas in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att fusionsplanen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.

Företagsnamn

25 § Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags företagsnamn ska innehålla orden ömsesidig och tjänstepension.

Bolagets styrelse får anta ett särskilt företagsnamn. Ett särskilt företagsnamn får inte innehålla ordet ömsesidig.

Företagsnamnet ska tydligt skilja sig från företagsnamn som är införda i det register som avses i 17 kap. 1 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). I övrigt finns bestämmelser om registreringen i lagen (2018:000) om företagsnamn.

Tjänstepensionsföreningar

Verksamhetskapital

26 § En tjänstepensionsförening får inte bildas utan verksamhetskapital. Kapitalet får tillskjutas även av andra än medlemmar.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

905

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

906

För registrering av en tjänstepensionsförening, krävs att hela verksamhetskapitalet har betalats in.

Verksamhetskapitalet ska återbetalas när det inte längre behövs för att rörelsen ska kunna drivas ändamålsenligt och en återbetalning är förenlig med bestämmelserna om kapitalbasens storlek och sammansättning i 7 kap.

Verksamhetskapitalet ska också återbetalas om inte registrering sker enligt 13 kap. 7 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Revisionsutskott

27 § I fråga om revisionsutskott ska en tjänstepensionsförening anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 7 kap. 47 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Revisorns uppdragstid

28 § I fråga om uppdragstid för revisorn ska en tjänstepensionsförening anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 54 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Möjligheten enligt den paragrafen att förlänga revisionsuppdraget till högst tjugo eller tjugofyra år gäller dock inte uppdrag i en tjänstepensionsförening.

Revisionsberättelsen

29 § I fråga om revisionsberättelsens innehåll ska en tjänstepensionsförening anses som en sådan förening som avses i 8 kap. 56–59 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Koncernrevision

30 § I fråga om koncernrevision ska en tjänstepensionsförening anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 60 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Domstols entledigande av revisorn

31 § I fråga om domstols entledigande av revisorn ska en tjänstepensionsförening anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 55 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

EU:s revisorsförordning

32 § Bestämmelser om revision av tjänstepensionsföreningar vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad finns även i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014.

Tvångslikvidation

33 § Utöver bestämmelserna om tvångslikvidation i 17 kap. 11 § och 16 § första stycket 1–3 lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar gäller för tjänstepensionsföreningar att Bolagsverket ska besluta att föreningen ska gå i likvidation, om

1. föreningens hela tjänstepensionsförsäkringsbestånd har överlåtits,

2.ett tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring för en bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats, eller

3.tillståndet att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt denna lag har återkallats utan att föreningen i stället har ett fått tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043).

En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en föreningsmedlem eller en innehavare av förlagsandelar eller på anmälan av Finansinspektionen.

I ärenden enligt första stycket 3 ska bestämmelserna i 17 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar inte tillämpas.

Tillämpliga bestämmelser

34 § Vid fusion med en tjänstepensionsförening gäller inte 16 kap. 17– 19, 21–23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. I stället gäller 35 § i detta kapitel och 13 kap. 34 och 35 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043). I 13 kap. 36 § försäkringsrörelselagen finns särskilda bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar. När fusionen avser en tjänstepensionsförening och ett helägt dotterbolag, gäller 35 § och 13 kap. 34 och 35 §§ försäkringsrörelselagen i tillämpliga delar. Det som sägs där om överlåtande förening ska i stället avse dotterbolaget.

Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen

35 § När fusionsplanen gäller i samtliga föreningar, ska såväl överlåtande som övertagande tjänstepensionsförening ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av den eller de svenska föreningar som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.

Vid fusion genom kombination krävs dessutom att tjänstepensionsföreningarna uppfyller förutsättningarna i 2 kap. 4 och 5 §§ och att prövning av godkännande av stadgarna enligt 2 kap. 9 § gjorts för den övertagande föreningen. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om den övertagande föreningen ska ha sin hemvist i Sverige.

Ansökan enligt första stycket ska lämnas in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga föreningar och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att fusionsplanen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

907

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Företagsnamn

36 § I stället för bestämmelserna i 20 kap. 1 § första stycket första meningen och 2 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar om en förenings företagsnamn gäller för tjänstepensionsföreningar att dess företagsnamn ska innehålla ordet tjänstepensionsförening och att ordet tjänstepensionsförening eller en förkortning av det uttrycket inte får finnas med i ett särskilt företagsnamn.

Endast tjänstepensionsföreningar får i sitt företagsnamn använda uttrycket tjänstepensionsförening.

11 kap. Överlåtelse av tjänstepensionsförsäkringsbestånd

Bestämmelser i försäkringsrörelselagen som inte ska gälla

1 § Bestämmelserna i 14 kap.1, 2, 5–7, 9–12, 16 och 17 §§ försäkrings- rörelselagen (2010:2043) gäller inte för tjänstepensionsföretag.

Avtal om överlåtelse

2 § Ett tjänstepensionsföretag (det överlåtande företaget) får helt eller delvis överlåta sitt tjänstepensionsförsäkringsbestånd till ett annat tjänstepensionsföretag eller försäkringsföretag (det övertagande företaget). En överlåtelse till ett försäkringsföretag får endast omfatta åtaganden som ska fullgöras i Sverige.

En hel eller delvis överlåtelse av tjänstepensionsförsäkringsbestånd får även ske mellan ett tjänstepensionsföretag och ett utländskt tjänstepensionsinstitut som är auktoriserat i ett land inom EES (gränsöverskridande överlåtelse). Vid en sådan överlåtelse är tjänstepensionsföretaget antingen överlåtande eller övertagande företag.

Tjänstepensionsförsäkringsbestånd får överlåtas även om det över- låtande företaget har gått i likvidation.

Förhandsgodkännande av överlåtelseavtalet

3 § Ett avtal om överlåtelse av tjänstepensionsförsäkringsbestånd ska för att bli giltigt godkännas av en majoritet av stämman i det överlåtande företaget.

Vid gränsöverskridande överlåtelse ska, i förekommande fall, även den som i egenskap av arbetsgivare betalar premier för de tjänstepensions- försäkringar som ska överlåtas godkänna avtalet om överlåtelse.

Tillstånd till överlåtelse

4 § Ett tjänstepensionsföretag får verkställa ett avtal om överlåtelse av tjänstepensionsförsäkringsbestånd med tillstånd av Finansinspektionen, eller med tillstånd av behörig myndighet för ett övertagande utländskt tjänstepensionsinstitut.

908

Ansökan om tillstånd till verkställighet

5 § Ansökan om tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal ska göras av det övertagande företaget. Vid överlåtelse till ett försäkringsföretag ska ansökan ges in av det överlåtande företaget.

Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom fyra månader från det att stämmobeslutet i det överlåtande företaget om godkännande av överlåtelseavtalet registrerades eller inom fyra månader från det att stämman i det överlåtande utländska tjänstepensionsinstitutet och berörd arbetsgivare godkände överlåtelsen.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökan och om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av den.

Om ansökan inte har gjorts inom föreskriven tid eller om den har avslagits, ska Bolagsverket förklara att frågan om överlåtelse har fallit.

Ansökans innehåll

6 § En ansökan om tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal ska vara skriftlig. Ansökan ska innehålla följande information och handlingar:

1.uppgift om överlåtande och övertagande företags namn, hemvist och land inom EES där företagen är registrerade,

2.kopia av stämmans protokoll och de handlingar som lagts fram på stämman i det överlåtande tjänstepensionsföretaget,

3.i förekommande fall, kopia av Bolagsverkets registreringsbevis av stämmans beslut om överlåtelse,

4.en beskrivning av tjänstepensionsförsäkringarnas viktigaste särdrag,

5.namn på den som i egenskap av arbetsgivare betalar premier för de tjänstepensionsförsäkringar som ska överlåtas, arbetsgivarens hemvist och i förekommande fall bevis för dennes godkännande av överlåtelseavtalet, och,

6.i förekommande fall, namnet på det land inom EES vars social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på området för de tjänstepensionsförsäkringar som ska överlåtas.

Överlämnande av ansökan

7 § Om Finansinspektionen tar emot en ansökan om tillstånd att verkställa ett gränsöverskridande överlåtelseavtal ska inspektionen utan dröjsmål lämna över ansökan till den behöriga myndigheten för det överlåtande utländska tjänstepensionsinstitutet för bedömning.

Förutsättningar för tillstånd till verkställighet

8 § Finansinspektionen ska meddela beslut om tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet inom tre månader från det att ansökan togs emot. Tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet ska ges om:

1.den rätt som tillkommer de försäkrade och andra ersättnings- berättigade på grund av tjänstepensionsförsäkringar inte försämras,

2.det övertagande tjänstepensionsföretaget har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats,

3.all information enligt 6 § har lämnats,

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

909

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

4.det övertagande företagets organisation är ändamålsenlig,

5.det övertagande företagets finansiella situation är tillfredsställande med hänsyn till den planerade verksamhetens omfattning och art, och

6.företrädaren för företaget har tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt är lämpad att leda verksamheten.

Vid en gränsöverskridande överlåtelse krävs, utöver vad som anges i första stycket 1–5, för att tillstånd ska ges att behörig myndighet för det överlåtande utländska tjänstepensionsinstitutet samtycker till överlåtelsen.

Om Finansinspektionen vid en gränsöverskridande överlåtelse inte har meddelat beslut om ansökan inom den i första stycket angivna tiden ska tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet anses ha getts efter att fyra månader och tre veckor har förflutit från det att ansökan togs emot av inspektionen.

Information om beslut till utländsk behörig myndighet

9 § Vid en gränsöverskridande överlåtelse ska Finansinspektionen inom två veckor från det att beslutet om tillstånd till verkställighet i 8 § första stycket fattades meddela den behöriga myndigheten för det överlåtande utländska tjänstepensionsinstitutet om beslutet.

Underrättelse till övertagande företag om utländska verksamhets- föreskrifter och informationskrav

10 § Om en gränsöverskridande överlåtelse resulterar i gränsöver- skridande verksamhet och Finansinspektionen får veta vilka föreskrifter och informationskrav som gäller för verksamheten i det land där den gränsöverskridande verksamheten ska drivas, ska inspektionen underrätta det övertagande företaget om dessa regler som senast en vecka från mottagandet.

Om Finansinspektionen får veta att föreskrifterna och informations- kraven har ändrats ska inspektionen underrätta det övertagande företaget om det.

Verkställighet och registrering av tillstånd

11 § När tillstånd till verkställande av överlåtelseavtalet har tagits emot ska det övertagande företaget genast anmäla beslutet för registrering. Om beståndet ska överlåtas till ett försäkringsföretag eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut ska anmälan göras av det överlåtande företaget.

Bolagsverket ska genast registrera beslutet. När registrering skett övergår ansvaret för det överlåtna tjänstepensionsförsäkringsbeståndet på det övertagande företaget.

Om inget beslut har tagits emot får ett gränsöverskridande överlåtelseavtal verkställas efter utgången av den tid som anges i 8 § andra stycket och när registrering har skett hos Bolagsverket enligt andra stycket.

910

Bedömning av överlåtande företag vid gränsöverskridande verksamhet

12 § Om Finansinspektionen tar emot en ansökan om gränsöverskridande överlåtelse från en behörig myndighet för ett övertagande utländskt tjänstepensionsinstitut ska Finansinspektionen till den behöriga myndigheten inom åtta veckor från mottagandet lämna en bedömning av:

1.om överlåtelsen innebär att den rätt som tillkommer de försäkrade och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar inte försämras, och

2.om det överlåtande företaget har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats.

Särskilda bestämmelser vid likvidation eller konkurs

13 § När ett tjänstepensionsföretag har gått i likvidation eller försatts i konkurs, ska beståndet av tjänstepensionsförsäkringar om möjligt överlåtas till ett eller flera andra tjänstepensionsföretag eller försäkringsföretag som anges i 2 § första stycket.

14 § Tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal vid likvidation eller konkurs ska ges om de förutsättningar som anges i 8 § första stycket 2 är uppfyllda. I fråga om ett sådant avtal gäller i övrigt 11 § samt bestämmelserna i 14 kap. 8 och 13–15 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Hänskjutande till Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- myndigheten vid oenighet

15 § Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten för ett utländskt tjänstepensionsinstitut som är registrerat inom EES inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd inom ramen för en gränsöverskridande överlåtelse, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- myndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.

Bemyndigande

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om inhämtande av godkännande från arbetsgivaren enligt 3 §.

12 kap. Lämplighetsprövning av ägare i tjänstepensionsaktiebolag

Bestämmelser i försäkringsrörelselagen som inte ska gälla

1 § Bestämmelserna i 15 kap. 6, 9, 14 och 19 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller inte för tjänstepensionsföretag.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

911

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Förvärvstillstånd för vissa företag

2 § Om förvärvaren är ett försäkringsholdingföretag, ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om ett eller flera av dess dotterföretag som är tjänstepensionsföretag i stället var försäkringsföretag, eller ett blandat finansiellt holdingföretag, ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende enligt 15 kap. 5 § 1 försäkringsrörelselagen (2010:2043) särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 19 kap. 63 § första stycket försäkringsrörelselagen, 16 kap. 37 § första stycket denna lag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Röstförbud

3 § Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier vid stämman inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat

2.om ägaren i väsentlig mån har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,

3.om ägaren är ett försäkringsholdingföretag, ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om ett eller flera av dess dotterföretag som är tjänstepensionsföretag i stället var försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 19 kap. 63 § första stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043), 16 kap. 37 § första stycket denna lag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller

4.om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 15 kap. 1 eller 2 § försäkringsrörelselagen, får Finansinspektionen besluta att ägaren vid stämman inte får företräda aktierna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

912

Bemyndigande

4 § Regeringen får meddela föreskrifter om handläggningen av tillståndsärenden enligt 2 § samt 15 kap. 1–5 och 7 §§ försäkrings- rörelselagen (2010:2043) jämförda med 1 kap. 5 §.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

13 kap. Offentliggörande

Offentliggörande av solvens- och verksamhetsrapport

1 § Ett tjänstepensionsföretag ska offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport en gång per år. Rapporten ska uppdateras i de fall som anges i 4 och 6 §§.

Innehållet i solvens- och verksamhetsrapporten

2 § Solvens- och verksamhetsrapporten ska innehålla en beskrivning av tjänstepensionsföretagets

1.verksamhet och resultat,

2.företagsstyrningssystem,

3.riskprofil,

4.värderingsmetoder för solvensändamål, och

5.solvenssituation.

Ett tjänstepensionsföretag får helt eller delvis lämna de uppgifter som ska offentliggöras genom rapporten genom hänvisning till uppgifter som företaget offentliggjort för att uppfylla andra rättsliga eller administrativa krav, om dessa uppgifter är likvärdiga till art och omfattning.

Undantag från kravet på offentliggörande

3 § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett tjänstepensionsföretag inte behöver offentliggöra uppgifter som anges i 2 § första stycket 1–4, om ett offentliggörande skulle innebära att

1.företagets konkurrenter otillbörligt gynnas, eller

2.företaget bryter mot tystnadsplikt avsedd att skydda försäkringstagare eller annan som företaget har en motpartsrelation till.

Ett tjänstepensionsföretag som har beviljats undantag ska ange detta och skälen för undantaget i rapporten.

Uppdateringar av solvens- och verksamhetsrapporten

Uppdateringar om det riskkänsliga kapitalkravet inte är uppfyllt

4 § Ett tjänstepensionsföretag som inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet enligt 8 kap. 1–6 §§ ska omedelbart uppdatera tidigare offentliggjorda uppgifter i solvens- och verksamhetsrapporten, om

1.underskottet är betydande, och

2.Finansinspektionen inte har fått någon realistisk åtgärdsplan inom två månader räknat från det datum då företaget upptäckte att underskottet var betydande.

Om Finansinspektionen har ansett att åtgärdsplanen är realistisk, men underskottet inte har korrigerats inom tolv månader från det att det upptäcktes, ska underskottet offentliggöras av företaget vid utgången av

913

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

914

denna period. Samtidigt ska företaget offentliggöra en förklaring av orsakerna till det kvarvarande underskottet, följderna av detta, vilka korrigerande åtgärder som har vidtagits av företaget och vilka ytterligare korrigerande åtgärder som är planerade.

5 § På begäran av Finansinspektionen ska ett tjänstepensionsföretag som inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet, samtidigt som underskottet är betydande och någon realistisk åtgärdsplan inte har överlämnats till inspektionen inom den tid som anges i 4 § första stycket 2, offentliggöra

1.hur stort underskottet är,

2.en förklaring av orsakerna till underskottet,

3.följderna av underskottet, och

4.vilka korrigerande åtgärder som har vidtagits av företaget.

Uppdateringar om minimikapitalkravet inte är uppfyllt

6 § Ett tjänstepensionsföretag som inte uppfyller minimikapitalkravet enligt 8 kap. 7–12 §§ ska omedelbart uppdatera tidigare offentliggjorda uppgifter i solvens- och verksamhetsrapporten, om Finansinspektionen

1.bedömer att företaget inte kommer att kunna överlämna en realistisk, kortsiktig finansiell saneringsplan, eller

2.inte har fått någon sådan plan inom en månad från den dag då företaget upptäckte att minimikapitalkravet inte var uppfyllt.

Om Finansinspektionen har ansett att en finansiell saneringsplan är realistisk, men underskottet inte har korrigerats inom tre månader från det att det upptäcktes, ska underskottet offentliggöras av företaget senast vid utgången av denna period. Samtidigt ska företaget offentliggöra en förklaring av orsakerna till det kvarvarande underskottet, följderna av detta, vilka korrigerande åtgärder som har vidtagits av företaget och vilka ytterligare korrigerande åtgärder som är planerade.

7 § På begäran av Finansinspektionen ska ett tjänstepensionsföretag som inte uppfyller minimikapitalkravet, samtidigt som någon av de omständigheter som anges i 6 § första stycket föreligger, offentliggöra

1.hur stort underskottet är,

2.en förklaring av orsakerna till underskottet,

3.följderna av underskottet, och

4.vilka korrigerande åtgärder som har vidtagits av företaget.

System och styrdokument

8 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha upprättat lämpliga informations- och rapporteringssystem för att kunna uppfylla bestämmelserna i 1–7 §§ och ha styrdokument som säkerställer att alla uppgifter som offentliggörs fortlöpande är relevanta.

Solvens- och verksamhetsrapporter samt uppdateringar av dessa ska godkännas av tjänstepensionsföretagets styrelse innan de offentliggörs.

Bemyndigande

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. innehållet i solvens- och verksamhetsrapporten enligt 2 §,

Prop. 2018/19:158

2.vilka uppgifter en ansökan om undantag från kravet på Bilaga 3 offentliggörande enligt 3 § ska innehålla, och

3.innehållet i informations- och rapporteringssystem och styrdokument

enligt 8 §.

14 kap. Tillsyn

Bestämmelser i försäkringsrörelselagen som inte ska gälla

1 § Bestämmelserna i 17 kap. 2, 3 a, 6, 7 a, 12, 18–27 och 30 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller inte för tjänstepensionsföretag.

Tillsynen och dess omfattning

2 § Finansinspektionen har tillsyn över tjänstepensionsföretag. Tillsynen omfattar att verksamheten drivs enligt

1.denna lag,

2.andra författningar som reglerar företagets verksamhet,

3.företagets bolagsordning eller stadgar,

4.företagets försäkringstekniska riktlinjer och beräkningsunderlag samt riktlinjer för hantering av intressekonflikter, och

5.styrdokument som företaget har upprättat och som har sin grund i författningar som reglerar företagets verksamhet.

Finansinspektionen har därutöver tillsyn över att tjänstepensionsföretaget har lämpliga kreditvärderingsförfaranden och att företaget har lämpliga hänvisningar i sina investeringsriktlinjer till kreditbetyg som utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut.

Finansinspektionen har dessutom tillsyn över att tjänstepensions- företagets ägare och styrning uppfyller lämplighetskraven i denna lag.

Finansinspektionens tillsyn ska utgå från en proaktiv och riskbaserad metod.

Revisors och särskild granskares rapporteringsskyldighet

3 § En revisor eller en särskild granskare ska genast rapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett tjänstepensionsföretag får kännedom om förhållanden som

1.kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar företagets verksamhet,

2.kan påverka företagets fortsatta drift negativt,

3.kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 9 kap. 33 eller 34 § aktiebolagslagen (2005:551) eller 8 kap. 36 eller 37 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, eller

4.kan innebära att företaget brister eller har brustit i uppfyllandet av kapitalkrav som gäller för företaget enligt 8 kap.

Revisorn och granskaren har en motsvarande rapporteringsskyldighet om han eller hon får kännedom om förhållanden som avses i första stycket vid fullgörande av uppdrag som revisorn eller den särskilda granskaren har i tjänstepensionsföretagets moderföretag eller dotterföretag eller ett

företag som har en likartad förbindelse med tjänstepensionsföretaget.

915

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Kapitaltillägg

Befogenhet att besluta om kapitaltillägg och förutsättningar för ett sådant beslut

4 § Finansinspektionen får besluta om ett tillägg till det riskkänsliga kapitalkravet (kapitaltillägg) för ett tjänstepensionsföretag, om

1.företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet enligt 8 kap. 1–6 §§, eller

2.företagets företagsstyrningssystem avviker väsentligt från kraven i 9 kap. 2 §, samtidigt som avvikelserna medför att företaget inte kan garantera en korrekt identifiering, mätning, övervakning, hantering och rapportering av de risker som företaget exponeras för eller kan komma att bli exponerat för och det är osannolikt att bristerna kan åtgärdas inom skälig tid.

Beräkning av kapitaltillägg

5 § Ett kapitaltillägg som avses i 4 § 1 ska beräknas så att det säkerställer att tjänstepensionsföretaget uppfyller skyddsnivån enligt 8 kap. 1 §.

Ett kapitaltillägg som avses i 4 § 2 ska vara proportionellt mot de risker som finns på grund av bristerna i företagsstyrningssystemet.

Kapitalkrav efter beslut om kapitaltillägg

6 § Efter ett beslut om kapitaltillägg ska tjänstepensionsföretagets riskkänsliga kapitalkrav utgöras av summan av kapitaltillägget och det riskkänsliga kapitalkravet beräknat enligt 8 kap. 1–6 §§.

Föreläggande i samband med beslut om kapitaltillägg

7 § När kapitaltillägg beslutas enligt 4 § 2, ska Finansinspektionen förelägga tjänstepensionsföretaget att vidta de åtgärder som behövs för att avhjälpa de brister som har föranlett kapitaltillägget.

Bemyndigande

8 § Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i 17 kap. 29 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) jämförd med 1 kap. 5 § denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett tjänstepensionsföretag ska lämna till Finansinspektionen enligt 17 kap. 5 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) jämförd med 1 kap. 5 § första stycket, när och hur de upplysningarna ska lämnas samt om att vissa uppgifter som enligt 17 kap. 5 § försäkringsrörelselagen ska lämnas till Finansinspektionen i stället ska lämnas till Statistiska centralbyrån.

15 kap. Ingripanden

	Bestämmelser i försäkringsrörelselagen som inte ska gälla
	1 § Bestämmelserna i 18 kap. 1, 2, 4–8, 10, 12, 13, 15, 19 och 28 §§
916	försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller inte för tjänstepensionsföretag.
916

Ingripande mot tjänstepensionsföretag

När Finansinspektionen ska ingripa

2 § Finansinspektionen ska ingripa om

1.ett tjänstepensionsföretag har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets näringsverksamhet, företagets bolagsordning eller stadgar eller företagets försäkringstekniska riktlinjer, beräkningsunderlag, investeringsriktlinjer eller riktlinjer för hantering av intressekonflikter eller sådana styrdokument som har sin grund i författningar som reglerar företagets verksamhet,

2.bolagsordningen, stadgarna, de försäkringstekniska riktlinjerna, beräkningsunderlaget, investeringsriktlinjerna, riktlinjerna för hantering av intressekonflikter eller styrdokumenten inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet, eller

3.försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för erforderlig riskutjämning. Om ett tjänstepensionsföretag driver verksamhet i ett annat land inom

EES och företaget inte rättar sig efter ett föreläggande om rättelse som Finansinspektionen eller en behörig myndighet i ett annat land inom EES har beslutat, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Finansinspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i det andra landet om vilka åtgärder som vidtas.

Hur Finansinspektionen ska ingripa

3 § Ingripande med stöd av 2 § sker genom utfärdande av föreläggande att vidta rättelse inom viss tid, genom förbud att verkställa beslut eller genom anmärkning. Finansinspektionen får också med stöd av 9 § begränsa ett tjänstepensionsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige.

Om en överträdelse är allvarlig ska tjänstepensionsföretagets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

Åtgärder vid bristande uppfyllelse av det riskkänsliga kapitalkravet

Skyldighet att upprätta en åtgärdsplan och att följa den

4 § Om ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet som avses i 8 kap. 1–6 §§, ska företaget inom två månader från det att bristen upptäcktes

1.upprätta en åtgärdsplan för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet inom högst tolv månader från samma tidpunkt, och

2.överlämna planen till Finansinspektionen.

Om ett tjänstepensionsföretag inte inom den tid som föreskrivs i första stycket upprättar en sådan plan som avses där och överlämnar den till Finansinspektionen, får inspektionen förelägga tjänstepensionsföretaget att fullgöra dessa skyldigheter.

Ett tjänstepensionsföretag ska vidta de åtgärder som anges i en åtgärdsplan som avses i första stycket.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

917

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Finansinspektionens behandling av en överlämnad åtgärdsplan

5 § Om Finansinspektionen finner att åtgärderna i en åtgärdsplan som avses i 4 § första stycket 1 är otillräckliga, ska Finansinspektionen före- lägga tjänstepensionsföretaget att göra de ändringar i planen som krävs för att företaget, om planen följs, inom högst tolv månader från det att bristen upptäcktes åter ska uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet.

Om det är lämpligt, får Finansinspektionen genom ett eller flera beslut förlänga tidsfristen för ett tjänstepensionsföretag att enligt en sådan plan som avses i 4 § första stycket 1 åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet med sammanlagt högst ett år och sex månader.

Vid prövningen av om förlängning enligt andra stycket ska ske och vid fastställande av tiden för en sådan förlängning, ska Finansinspektionen särskilt beakta i vilken grad den bristande uppfyllelsen av det riskkänsliga kapitalkravet beror på förhållanden som står utanför tjänstepensions- företagets kontroll och om företaget skäligen kunde förväntas räkna med att de förhållandena skulle föreligga.

Förlängd tidsfrist vid synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden

6 § Om ett tjänstepensionsföretags bristande uppfyllelse av det risk- känsliga kapitalkravet beror på synnerligen ogynnsamma marknads- förhållanden som företaget inte skäligen kunde förväntas räkna med, får Finansinspektionen, genom ett eller flera beslut, förlänga tidsfristen för företaget att enligt en sådan plan som avses i 4 § första stycket 1 åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet med sammanlagt högst 12 år.

Ett tjänstepensionsföretag ska under en sådan tidsfrist som avses i första stycket var tredje månad ge in en lägesrapport om vilka åtgärder som har vidtagits och i vilken mån det riskkänsliga kapitalkravet åter uppfyllts.

Åtgärder vid bristande uppfyllelse av minimikapitalkrav eller garantibelopp

Skyldighet att upprätta en finansiell saneringsplan

7 § Om ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller minimikapitalkravet enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garantibeloppet enligt 8 kap. 13 §, ska företaget inom en månad från det att bristen upptäcktes

1.upprätta en finansiell saneringsplan med åtgärder för att åter uppfylla minimikapitalkravet eller garantibeloppet inom högst tre månader från samma tidpunkt, och

2.överlämna planen till Finansinspektionen.

Ett tjänstepensionsföretag ska vidta de åtgärder som anges i en finansiell saneringsplan som avses första stycket.

918

Finansinspektionens behandling av en överlämnad finansiell saneringsplan

8 § Om Finansinspektionen finner att åtgärderna i en finansiell saneringsplan som avses i 7 § 1 är otillräckliga, ska Finansinspektionen förelägga tjänstepensionsföretaget att göra de ändringar i planen som enligt inspektionens mening krävs för att företaget, om planen följs, inom tre månader från det att bristen upptäcktes åter ska uppfylla minimikapitalkravet eller garantibeloppet.

Om det är lämpligt, får Finansinspektionen genom ett eller flera beslut förlänga tidsfristen enligt 7 § första stycket 1 med sammanlagt högst nio månader.

Vid prövningen av om förlängning enligt andra stycket ska ske och vid fastställande av tiden för en sådan förlängning ska Finansinspektionen särskilt beakta i vilken grad den bristande uppfyllelsen av minimikapitalkravet eller garantibeloppet beror på förhållanden som stått utanför tjänstepensionsföretagets kontroll och huruvida företaget skäligen kunde förväntas räkna med att de förhållandena skulle föreligga.

Förbud eller begränsning i rätten att förfoga över tillgångar

9 § Finansinspektionen får begränsa ett tjänstepensionsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om

1.företaget inte följer gällande bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar,

2.företaget inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet som avses i 8 kap. 1–6 §§och det föreligger särskilda omständigheter som ger anledning att befara att företagets finansiella ställning kommer att försämras ytterligare,

3.företaget inte uppfyller minimikapitalkravet enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garantibeloppet enligt 8 kap. 13 §, eller

4.det vid beslut om återkallelse av företagets tillstånd bedöms vara nödvändigt för att skydda de intressen som försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar har.

Finansinspektionen får besluta hur försäkringsverksamheten ska drivas efter ett sådant beslut som avses i första stycket.

Återkallelse av tillstånd i vissa fall

När ett tjänstepensionsföretags tillstånd ska återkallas

10 § Finansinspektionen ska återkalla ett tjänstepensionsföretags tillstånd, om företaget

1.inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har vunnit laga kraft,

2.har förklarat sig avstå från tillståndet,

3.har försatts i konkurs eller om beslut har fattats om att företaget ska gå i tvångslikvidation,

4.inte uppfyller minimikapitalkravet enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garanti- beloppet enligt 8 kap. 13 § och företagets finansiella saneringsplan, trots ett föreläggande enligt 8 §, är uppenbart otillräcklig,

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

919

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

920

5.inte inom en månad från den tidpunkt då företaget upptäckte att det inte uppfyllde minimikapitalkravet enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garantibeloppet enligt 8 kap. 13 § har överlämnat en finansiell saneringsplan till Finansinspektionen,

6.inte inom tre månader från den tidpunkt då företaget inte längre uppfyllde minimikapitalkravet enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garantibeloppet enligt 8 kap. 13 § har vidtagit de åtgärder som finns angivna i företagets finansiella saneringsplan, i förekommande fall efter ändringar till följd av ett föreläggande enligt 8 §, eller

7.får tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043).

När ett tjänstepensionsföretags tillstånd får återkallas

11 § Finansinspektionen får återkalla ett försäkringsföretags tillstånd, om företaget

1.inte längre uppfyller kraven för tillstånd,

2.inte inom ett år från det tillstånd gavs har börjat driva sådan rörelse som tillståndet avser,

3.under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar,

4.inte inom två månader från det att bristen i fråga om uppfyllelse av det riskkänsliga kapitalkravet konstaterades har upprättat en åtgärdsplan enligt 4 § och överlämnat den till Finansinspektionen,

5.inte inom de tidsfrister som anges i 4–6 §§ har vidtagit sådana åtgärder för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet som avses i 8 kap. 1–6 §§ som finns angivna i en åtgärdsplan, i förekommande fall efter ändringar till följd av ett föreläggande enligt 5 §, eller

6.i annat fall allvarligt åsidosätter bestämmelser som gäller för företagets verksamhet.

I de fall som anges i första stycket får i stället varning meddelas, om det är tillräckligt.

Anmälan av vissa beslut till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten

12 § Finansinspektionen ska anmäla beslut om begränsning av ett tjänstepensionsföretags förfoganderätt över sina tillgångar och beslut om förbud för ett tjänstepensionsföretag att förfoga över tillgångarna till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.

Förseningsavgift

13 § Om ett tjänstepensionsföretag inte i tid lämnar de upplysningar som har föreskrivits med stöd av 14 kap. 8 § andra stycket, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

Ingripande mot vissa holdingföretag

14 § Om någon i ledningen för ett sådant holdingföretag som avses i 16 kap. 3 första stycket 3 b inte uppfyller de krav som anges i 16 kap. 37 § första stycket, får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till förhållandet.

Bemyndigande

15 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.innehållet i en åtgärdsplan enligt 4 §, och

2.innehållet i en finansiell saneringsplan enligt 7 §.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

16 kap. Grupptillsyn

Företag som ingår i en grupp

1 § I en grupp ingår ett företag, dess dotterföretag och andra anknutna företag samt de företag som dotterföretaget har ett ägarintresse i.

Grupptillsyn över tjänstepensionsföretag

2 § Särskild tillsyn över tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp (grupptillsyn) ska utövas enligt detta kapitel.

Om ett tjänstepensionsföretag omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), eller av nationell lagstiftning som genomför Solvens II-direktivet i ett annat land inom EES, ska företaget inte omfattas av grupptillsyn enligt denna lag. Om ett tjänstepensions- företag är anknutet företag till ett tjänstepensionsföretag som inte omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen eller av nationell lagstift- ning som genomför Solvens II-direktivet i ett annat land inom EES, ska dock båda företagen omfattas av grupptillsyn enligt denna lag.

Om ett tjänstepensionsföretag enligt andra stycket inte ska omfattas av grupptillsyn enligt denna lag, och den grupptillsyn som annars skulle utövas enligt denna lag täcker fler områden än grupptillsynen som ska utövas över företaget enligt försäkringsrörelselagen eller annan nationell lagstiftning som genomför Solvens II-direktivet, ska grupptillsyn enligt denna lag utövas över företaget på de områden som inte täcks av grupptillsynen enligt försäkringsrörelselagen eller annan nationell lagstiftning som genomför Solvens II-direktivet.

Fall då grupptillsyn ska utövas

3 § Grupptillsyn enligt 4–6, 8–23 och 25–38 §§ ska utövas över

1.tjänstepensionsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensions- institut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland,

2.tjänstepensionsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare

eller en försäkringsgivare från tredje land, och

921

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

3. tjänstepensionsföretag vars moderföretag är

a)ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkrings- givare från tredjeland eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut,

b)ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag, eller

c)ett blandat finansiellt holdingföretag i ett sådant finansiellt konglo- merat som avses i 2 kap. 1 a § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Grupptillsyn enligt 24 § ska utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är

a)ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet, eller

b)ett företag som inte är ett tjänstepensionsföretag eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut och som skulle vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet om tjänstepensionsföretaget var ett försäkrings- företag.

Nivån för grupptillsyn

4 § Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES- försäkringsgivare som är moderföretag till ett sådant tjänstepensions- företag som avses i 3 § första stycket 1 eller 2, ska bestämmelserna om grupptillsyn i detta kapitel tillämpas enbart på nivån för moderföretaget i toppen av gruppen.

Första stycket gäller även om

1.moderföretaget i toppen av gruppen är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotter- företag i stället var ett försäkringsföretag, och

2.moderföretaget i toppen av gruppen är ett blandat finansiellt holdingföretag.

5 § Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES- försäkringsgivare, som är moderföretag till ett sådant moderföretag som avses i 3 § andra stycket 3, ska bestämmelserna om grupptillsyn i detta kapitel tillämpas enbart på nivån för moderföretaget i toppen av gruppen.

Tillsyn över de enskilda tjänstepensionsföretagen och försäkringsföretagen

6 § Ett tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt denna lag eller försäkringsrörelselagen (2010:2043) står även under tillsyn som enskilt tjänstepensionsföretag enligt denna lag.

Grupptillsynsmyndighet

7 § Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet enligt denna lag och ansvarar för grupptillsynen.

922

Beslut om att inte beakta ett företag i en grupp vid grupptillsynen

8 § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att, helt eller delvis, inte beakta ett företag som ingår i en grupp vid grupptillsynen om

1.företaget är beläget utomlands och det finns rättsliga hinder mot överföring av nödvändig information,

2.företaget är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen, eller

3.det skulle vara olämpligt eller vilseledande med hänsyn till syftet med grupptillsynen att låta företaget omfattas av den.

När första stycket 2 är tillämplig på flera företag, får ett sådant beslut inte fattas, utom om företagen tillsammans är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen.

Parallella regelverk

9 § Om ett blandat finansiellt holdingföretag i ett sådant finansiellt konglomerat som avses i 2 kap. 1 a § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat omfattas av tillsyn enligt den lagen och grupptillsyn enligt detta kapitel, får Finansinspektionen besluta om undantag från detta kapitel så att det blandade finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Ett beslut enligt första stycket får bara fattas om tillsynen över företaget enligt lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat kan anses likvärdig med grupptillsynen enligt detta kapitel.

10 § Om ett blandat finansiellt holdingföretag i ett sådant finansiellt konglomerat som avses i 2 kap. 1 a § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat omfattas av grupptillsyn enligt detta kapitel och av gruppbaserad tillsyn enligt lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, får Finansinspektionen besluta om undantag från detta kapitel så att det blandade finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för den största sektorn enligt 2 kap. 3 § lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, varvid tjänstepensionsföretag som ingår i gruppen ska räknas till försäkringssektorn.

Ett beslut enligt första stycket får bara fattas om tillsynen över företaget enligt lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag kan anses likvärdig med grupptillsynen enligt detta kapitel.

Gruppsolvens

Kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå

11 § Ett tjänstepensionsföretag som enligt 3 § första stycket står under grupptillsyn ska säkerställa att det inom gruppen sammantaget finns en gruppbaserad kapitalbas som uppfyller ett särskilt kapitalkrav för gruppen.

Metoder för beräkning av kapitalbas och kapitalkrav

12 § Kapitalbasen och kapitalkravet för en grupp som står under grupptillsyn enligt detta kapitel ska beräknas enligt en sammanläggnings-

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

923

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

och avräkningsmetod. Om det är lämpligt, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att kapitalbasen och kapitalkravet i stället ska beräknas enligt en konsolideringsmetod, eller enligt en kombination av de angivna metoderna.

Proportionellt beaktande av innehav

13 § Vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska ett anknutet företag beaktas proportionellt efter det innehav som ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 3 § första stycket 1 eller 2 eller ett sådant moderföretag som avses i 3 § första stycket 3 har i det anknutna företaget. Om det saknas kapitalbindningar mellan företagen, eller om det finns andra särskilda skäl, får innehav och ägarintressen beaktas till en annan andel.

Vissa avdrag vid beräkning av den gruppbaserade kapitalbasen

14 § Vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen ska avdrag göras så att inte dubbelräkning sker av poster som ingår i kapitalbasen i flera företag i gruppen. Vid beräkningen ska avdrag också göras för värden som skapats internt inom gruppen och som härrör från ömsesidig finansiering.

Återkommande beräkningar av kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå

15 § Den gruppbaserade kapitalbas och det gruppbaserade kapitalkrav som gäller enligt detta kapitel ska beräknas minst en gång per år. Beräkningarna ska utföras av ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 3 § första stycket 1–3.

Resultatet av en sådan beräkning som avses i första stycket ska rapporteras till Finansinspektionen.

Övervakning av kapitalkrav på gruppnivå

16 § Det företag som ska ansvara för rapporteringen enligt 15 § ska fortlöpande övervaka kapitalkravet för gruppen. Om det finns grundad anledning att anta att gruppens riskprofil förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen av kapitalkravet på gruppnivå, ska företaget göra en ny beräkning av detta krav och snarast möjligt rapportera detta till Finansinspektionen. Inspektionen får under samma förutsättningar begära en förnyad beräkning av kapitalkravet.

Kapitaltillägg på gruppnivå till det gruppbaserade kapitalkravet

17 § Finansinspektionen får besluta om ett kapitaltillägg utöver det gruppbaserade kapitalkravet, om detta kapitalkrav inte stämmer överens med gruppens riskprofil eller om förutsättningarna enligt 14 kap. 3 § 2 är uppfyllda.

Bestämmelserna i 14 kap. 4–7 §§ och 17 kap. 28 § försäkrings- rörelselagen (2010:2043) ska gälla för ett sådant beslut om kapitaltillägg som avses i första stycket.

924

Åtgärder vid bristande efterlevnad av kapitalkravet för gruppen

18 § Om en grupp inte efterlever det gruppbaserade kapitalkrav som gäller enligt detta kapitel, i förekommande fall efter beslut om kapitaltillägg enligt 17 §, eller om det finns risk för en sådan brist inom tre månader, ska ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 3 § första stycket underrätta Finansinspektionen omgående.

Bestämmelserna om åtgärdsplan i 15 kap. 3–5 §§ ska gälla i tillämpliga delar vid en sådan brist som avses i första stycket.

Gruppsolvens för tjänstepensionsföretag som är dotterföretag till vissa holdingföretag

19 § När ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag till ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag, eller är ett blandat finansiellt holdingföretag i ett sådant finansiellt konglomerat som avses i 2 kap. 1 a § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, ska beräkningen av gruppsolvens göras med hänsyn även till det moderföretaget. Beräkningen ska göras enligt 11–15 och 17 §§.

Vid beräkningen enligt första stycket ska moderföretaget hanteras som ett tjänstepensionsföretag som omfattas av

1.bestämmelserna om riskkänsligt kapitalkrav i 8 kap. 1–6 §§, och

2.villkor enligt 7 kap. 2–5 §§ för att poster i ska få ingå i kapitalbasen.

Riskkoncentrationer och interna transaktioner

Rapportering av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp

20 § Väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner av vissa slag inom en grupp ska minst en gång per år rapporteras till Finans- inspektionen. Vilka dessa slag av riskkoncentrationer och transaktioner är ska, tillsammans med lämpliga tröskelvärden, beslutas av Finansinspek- tionen för varje enskild grupp. Tröskelvärdena ska baseras på kapitalkrav eller försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden och hänsyn ska tas till gruppens struktur och riskhanteringssystem. Inspektionen ska, innan dessa beslut meddelas, ha hört gruppen.

Vid bedömningen av riskkoncentrationer enligt första stycket ska Finansinspektionen beakta risker för spridning inom gruppen, intresse- konflikter samt riskernas nivå och omfattning.

Även transaktioner som gjorts med fysiska personer som har nära förbindelser med något företag inom gruppen ska rapporteras.

Om en transaktion har en mycket betydande omfattning, ska den rapporteras snarast möjligt.

Vilket företag som ansvarar för rapportering av riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp

21 § Rapporteringen enligt 20 § ska göras av det tjänstepensionsföretag som finns i toppen av gruppen eller som är ett sådant dotterföretag som avses i 3 § första stycket 3.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

925

Prop. 2018/19:158	Undantag då tillsyn även ska utövas enligt lagen om särskild tillsyn över
Bilaga 3	finansiella konglomerat
	22 § Om det i en grupp finns ett sådant moderföretag som avses i 3 eller
	4 § och det företaget i sin tur är dotterföretag till ett sådant företag som
	avses i 3 kap. 1 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella
	konglomerat, får Finansinspektionen besluta att på nivån för detta
	dotterföretag inte tillämpa bestämmelserna om tillsyn enligt 20 och 21 §§
	avseende riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp.
	Undantag från kravet på tillsyn över riskkoncentrationer och
	transaktioner inom en grupp
	23 § Finansinspektionen får besluta att tillsyn över sådana risk-
	koncentrationer och transaktioner inom en grupp som avses i 20 § inte ska
	utövas på nivån för ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 3 § första
	stycket 1 eller 2 eller på nivån för det holdingföretag eller blandade
	finansiella holdingföretag som avses i 3 § första stycket 3 och som är ett
	anknutet företag till en reglerad enhet eller självt är en reglerad enhet eller
	ett blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av lagen (2006:531) om
	särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
	Tillsyn över transaktioner inom grupper där moderföretaget skulle
	vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet
	24 § När ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag till ett företag som
	skulle vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet om
	tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag, ska tjänstepensions-
	företaget ha en god kontroll över transaktioner med moderföretaget och
	dess andra anknutna företag.
	Vid Finansinspektionens tillsyn över kraven i första stycket ska 20 §
	gälla i tillämpliga delar.
	Företagsstyrning inom en grupp
	Företagsstyrningssystem

25 § Bestämmelserna i 9 kap. om företagsstyrning ska gälla i tillämpliga delar på gruppnivå.

Ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 3 § första stycket ska ansvara för att kraven på företagsstyrning i tillämpliga delar följs på gruppnivå.

Om det är lämpligt, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att ett annat företag i gruppen ska ansvara för att kraven följs.

I en grupp där det finns ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 3 § första stycket 1 eller 2 eller ett sådant moderföretag som avses i 3 § första stycket 3 ska system för riskhantering, internkontroll och rapportering genomföras konsekvent i alla företag som omfattas av grupptillsyn så att dessa system och rapporter kan kontrolleras på gruppnivå. Systemet för internkontroll inom en grupp ska omfatta

1.rutiner avseende gruppsolvens för att identifiera och mäta alla betydande risker gruppen är utsatt för och på lämpligt sätt anpassa kapitalbasen till riskerna, och

926

2. sunda rapporterings- och redovisningsmetoder för att övervaka och			Prop. 2018/19:158
hantera transaktioner inom gruppen och riskkoncentrationer.			Bilaga 3
Egen risk- och solvensbedömning
26 § En egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen
ska genomföras i enlighet med 9 kap. 9 § av ett sådant tjänstepensions-
företag som avses i 3 § första stycket
Finansinspektionen får besluta att företag som avses i första stycket får
göra en egen risk- och solvensbedömning enligt 9 kap. 9 § på gruppnivå
och på nivån för ett dotterföretag inom gruppen. En enda handling ska
omfatta samtliga bedömningar.
Ett beslut enligt andra stycket påverkar inte dotterföretagets skyldigheter
enligt	9 kap. 9 § eller 10 kap. 11–13 §§	försäkringsrörelselagen
(2010:2043).
Tillgång till information
Informationsutbyte inom en grupp
27 § Ett tjänstepensionsföretag som avses i 3 §, ett företag som ingår i
samma grupp som ett sådant tjänstepensionsföretag och sådana fysiska
personer som avses i 20 § tredje stycket ska på begäran lämna information
till varandra som behövs för att uppfylla kraven i detta kapitel.
Skyldighet att lämna upplysningar till Finansinspektionen och kontroller
på plats
28 §	Ett tjänstepensionsföretag som avses i	3 § ska på begäran av

Finansinspektionen lämna de upplysningar till inspektionen som behövs för grupptillsynen.

29 § Om ett tjänstepensionsföretag inte fullgör sin upplysnings- skyldighet enligt 28 § inom skälig tid, får Finansinspektionen förelägga ett annat företag inom gruppen att lämna upplysningar som rör detta företag direkt till inspektionen, om upplysningarna behövs för grupptillsynen.

Finansinspektionen får på plats kontrollera all information som behövs för grupptillsynen hos

1.tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsynen,

2.företag som är anknutna till tjänstepensionsföretaget,

3.moderföretag till tjänstepensionsföretaget, och

4.företag som är anknutna till moderföretaget till tjänstepensionsföretaget.

Tystnadsplikt

30 § En styrelseledamot eller annan befattningshavare hos ett företag som vid fullgörande av skyldigheter enligt detta kapitel får kunskap om affärsförhållanden i ett företag eller hos en person som enligt 29 § ska lämna uppgifter, får inte obehörigen röja vad han eller hon fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med uppgiftslämnarens intresse.

927

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Uppgiftsskyldighet i samband med utredningar om brott

31 § Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt detta kapitel får sådan kunskap som avses i 30 §, är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.

Meddelandeförbud

32 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 31 § får besluta att företaget samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 31 § eller att det pågår en förundersökning, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.

Ansvar

33 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 32 § döms till böter.

Offentliggöranden

Offentliggörande av en solvens och verksamhetsrapport på gruppnivå

34 § Ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 3 § första stycket ska offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå. Rapporten ska offentliggöras minst en gång per år.

Bestämmelserna i 13 kap. om offentliggörande ska gälla i tillämpliga delar.

Ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i första stycket får, efter tillstånd från Finansinspektionen, offentliggöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport såväl på gruppnivå som för de enskilda företagen i gruppen.

928

Innehållet i den gemensamma solvens- och verksamhetsrapporten

35 § Den gemensamma rapporten enligt 34 § tredje stycket ska innehålla uppgifter om

1.gruppens samlade verksamhet och solvens enligt 34 §, och

2.varje enskilt dotterföretag inom gruppen som är ett tjänstepensions- företag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare och uppgifter om dess verksamhet och solvens enligt 13 kap. 2–8 §.

Saknas sådana uppgifter som avses i första stycket 2 i rapporten, får Finansinspektionen förelägga dotterföretaget att offentliggöra dessa uppgifter, om

1.dotterföretaget är ett tjänstepensionsföretag eller ett försäkrings- företag,

2.Finansinspektionen kräver att jämförbara tjänstepensionsföretag eller försäkringsföretag ska offentliggöra dessa uppgifter, och

3.de utelämnade uppgifterna är av väsentlig betydelse. Bestämmelserna i 13 kap. 2–8 §§ om offentliggörande ska gälla i

tillämpliga delar.

Offentliggörande av strukturen på en grupp

36 § Tjänstepensionsföretag som avses i 3 § första stycket ska årligen på gruppnivå offentliggöra

1.den juridiska strukturen på den grupp som företaget ingår i,

2.en beskrivning av alla dotterföretag, betydande filialer och väsentliga anknutna företag i gruppen, och

3.gruppens organisations- och beslutsstruktur.

Särskilda bestämmelser om vissa moderföretag

Ledningen i vissa moderföretag

37 § Ett sådant moderföretag som avses i 3 § första stycket 3 b och c ska säkerställa att de som avses ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § 4.

Moderföretaget ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning enligt första stycket.

Moderföretaget ska underrätta inspektionen om någon av de personer som avses i första stycket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven.

Ingripande mot vissa moderföretag

38 § Om någon i ledningen i ett sådant moderföretag som avses i 3 § första stycket 3 b och c inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § första stycket 4, får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till förhållandet.

Finansinspektionen får förelägga ett sådant moderföretag som avses i

3 § första stycket 3 b och c att vidta åtgärder för att göra rättelse, om företaget inte uppfyller de krav som ställs på det enligt detta kapitel eller föreskrifter som meddelats med stöd av detta kapitel.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

929

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Bemyndigande

39 § Regeringen eller den myndighet som regeringen föreskriver får meddela föreskrifter om

1.hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas enligt 11–19 §§,

2.innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen enligt 15 § andra stycket,

3.innehållet i en åtgärdsplan enligt 18 § andra stycket,

4.vilka upplysningar som ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 20 och 28 §§ samt om hur och när upplysningarna ska lämnas,

5.företagsstyrningssystem inom en grupp enligt 25 §, och

6.innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp enligt 26 §.

17 kap. Överklagande m.m.

Överklagande av Finansinspektionens beslut

1 § Finansinspektionens beslut i ärenden enligt 17 kap. 13 § första stycket och 18 kap. 25 § andra stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) samt beslut om sanktionsföreläggande får inte överklagas.

2 § Finansinspektionens beslut som avses i 11 kap. 1 § andra stycket 1 försäkringsrörelselagen (2010:2043) får överklagas till regeringen.

3 § Andra beslut av Finansinspektionen i enskilda fall enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043) och denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Förordnande om att ett beslut ska gälla omedelbart

4 § Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller återkallelse ska gälla omedelbart.

Förklaring att ärendet onödigt uppehålls

5 § Om beslut i ett ärende om tillstånd enligt 2 kap. 4 § inte har meddelats inom sex månader från det att ansökan gavs in, eller i ett ärende enligt 3 kap. 2 § inom tre månader eller i ett ärende enligt 3 kap. 7 § andra stycket inom en månad, får sökanden begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.

En begäran om en förklaring som avses i första stycket ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Om rätten lämnar en förklaring ska ansökan anses ha avslagits av Finansinspektionen om beslut därefter inte har meddelats inom motsvarande tidsfrister som anges i första stycket för respektive ärende.

930

Överklagande av Bolagsverkets beslut

6 § Bolagsverkets beslut i ärenden enligt 10 kap. 9, 22 och 33 §§ får överklagas till tingsrätten i den ort där tjänstepensionsföretagets styrelse har sitt säte.

Skrivelsen med överklagandet ska ges in till Bolagsverket inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid ett överklagande enligt första stycket gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

1.Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

2.Denna lag tillämpas första gången i förhållande till ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som inte är en medlemsstat i Europeiska unionen från den tidpunkt då Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut införlivas i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet).

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

931

Aktiebolag, ömsesidigt försäk-

ringsbolag, försäkringsförening, ömsesidigt tjänstepensionsbolag, tjänstepensionsförening, ekonomisk förening och sparbank äger under rubriken Avsatt till pensioner redovisa även upplupen del av pensionsutfästelse som ej omfattas av allmän pensionsplan. I fråga om arbetstagare, som har bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen, eller sådan arbetstagares efterlevande får, under den tid inflytandet består, vid redo- visningen avseende dock icke fästas vid annan pensionsutfästelse än sådan som ingår i allmän pensionsplan. Till grund för bedömandet huruvida en person har bestämmande inflytande lägges hans eget samt hans föräldrars, far-

och morföräldrars, makes, avkomlings och avkomlings makes samlade innehav av aktier eller andelar.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna att vad som sägs i andra stycket första punkten ska äga tillämpning även på annan arbetsgivare än som avses där.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

dels att 5 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 11 d §, av följande lydelse.

932

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §2

Arbetsgivare äger i balansräkningen som skuld under rubriken Avsatt till pensioner upptaga vad han enligt allmän pensionsplan åtagit sig att redovisa under denna rubrik.

och morföräldrars, makes, avkomlings och avkomlings makes samlade innehav av aktier eller andelar.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna att vad som sägs i andra stycket första punkten skall äga tillämpning även på annan arbets- givare än som avses där.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen.

2 Senaste lydelse 1975:1388.

11 d §3				Prop. 2018/19:158
En person som utför arbete inom				Bilaga 3
riskhanteringsfunktionen			eller
internrevisionsfunktionen i			en
pensionsstiftelse ska ha de insikter
och den erfarenhet som behövs för
att utföra arbete inom funktionen
och i övrigt vara lämplig för
uppgiften.
En person får inte utföra
uppgifter i båda funktionerna.
De personer som utför arbete
inom funktionerna ska regelbundet
rapportera väsentliga resultat och
rekommendationer		inom	sina
ansvarsområden till		styrelsen i
pensionsstiftelsen.
Den som utför arbete inom
funktionerna är skyldig att under-
rätta	Finansinspektionen		om

styrelsen inte vidtar lämpliga åtgärder inom skälig tid efter att de informerats om att

1.det inom funktionen har upptäckts att det finns en betydande risk att pensionsstiftelsen inte kommer att uppfylla ett materiellt väsentligt krav enligt lag och detta kan få väsentlig påverkan på de förmånsberättigades intressen, eller

2.det inom funktionen har konstaterats att det förekommit en väsentlig överträdelse av lag eller andra bestämmelser som gäller för pensionsstiftelsens verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

3 I promemorian Nya regler för pensionsstiftelser med anledning av det andra
tjänstepensionsdirektivet (Fi2018/01129/FPM) föreslås att det i lagen (1967:531) om	933
tryggande av pensionsutfästelse m.m. införs införas 12 nya paragrafer, bl. a. 11 a-c §§	933

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom föreskrivs att 4 a § förmånsrättslagen (1970:979) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		4 a §1
Förmånsrätt	följer	med	Förmånsrätt följer med försäk-
försäkringstagares	och	andra	ringstagares och andra ersätt-
ersättningsberättigades fordran hos			ningsberättigades fordran hos för-
försäkringsgivare	i den	egendom	säkringsgivare i den egendom och i
och i den omfattning som anges i			den	omfattning		som		anges		i
6 kap. 13 § försäkringsrörelselagen			6 kap.	13 §	försäkringsrörelse-
(2010:2043) och 5 kap. 11 § lagen			lagen	(2010:2043),			6 kap.		17 §
(1998:293) om utländska försäk-			lagen (2019:000) om tjänste-
ringsgivares och	tjänstepensions-		pensionsföretag		och		5 kap.		11 §
instituts verksamhet i Sverige.			lagen (1998:293) om utländska
			försäkringsgivares				och	tjänste-
			pensionsinstituts			verksamhet				i
			Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

934	1 Senaste lydelse 2015:709.

Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)		Prop. 2018/19:158
		Bilaga 3
Härigenom föreskrivs att	7 kap. 13 §, 8 kap. 7 § och 9 kap.	5 §
konkurslagen (1987:672) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

7kap. 13 §1

Förvaltaren

skall

upprätta

Förvaltaren

ska

upprätta

bouppteckning. I denna skall boets

bouppteckning. I denna ska boets

tillgångar tas upp till noggrant

uppskattade värden.

Bouppteck-

uppskattade

värden.

Bouppteck-

ningen

skall

vidare

innehålla

ningen ska vidare innehålla uppgift

uppgift om varje borgenärs namn

varje borgenärs

namn

och

och postadress.

postadress.

Om det finns anledning, skall

Om det finns anledning, ska

bouppteckningen också

innehålla

bouppteckningen också

innehålla

uppgift om egendom som inte ingår

i boet på grund av att den finns

utomlands. Har gäldenären upp-

givit att sådan egendom saknas

givit att sådan egendom saknas ska

skall

bouppteckningen

innehålla

bouppteckningen innehålla uppgift

uppgift om detta.

om detta.

I den utsträckning det behövs

I den utsträckning det behövs ska

skall

bouppteckningen

också

bouppteckningen också innehålla

innehålla en förteckning över dels

förteckning

över

dels

räkenskapsmaterial,

dels andra

räkenskapsmaterial,

dels andra

handlingar som rör boet.

Bouppteckningen

skall

Bouppteckningen

ska

förvaltaren ges in till rätten och

tillsynsmyndigheten

så

snart

som

tillsynsmyndigheten så snart som

möjligt och senast en vecka före

edgångssammanträdet.

Har en av gäldenären under-

skriven bouppteckning förut getts

in till rätten, behöver någon ny

till rätten,

behöver

någon

bouppteckning

inte

upprättas,

bouppteckning inte upprättas, om

förvaltaren anser att denna är till-

förlitlig. I så fall skall han snarast

förlitlig. I så fall ska han snarast

anmäla det till rätten och tillsyns-

myndigheten.

Skall bevakningsförfarande

äga

Ska bevakningsförfarande äga

rum och har någon bouppteckning

ännu inte getts in till rätten, skall

ännu inte getts in till rätten, ska

förvaltaren så snart som möjligt och

senast en vecka från beslutet om

bevakningsförfarandet

skicka

bevakningsförfarandet

skicka

1 Senaste lydelse 2004:431.

935

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

förteckning över borgenärerna med uppgift om varje borgenärs postadress till rätten och tillsyns- myndigheten. I konkurs hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett företag som driver verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet skall till bouppteckningen eller borgenärs- förteckningen bifogas uppgift om insättningsborgenärerna och deras fordringsbelopp med upplupen ränta. Detsamma gäller i ett värdepappersbolags konkurs om bolaget har tillstånd att ta emot insättningar på konto. I ett livförsäkringsbolags konkurs skall på motsvarande sätt bifogas uppgift om försäkringstagarna och deras fordringar.

förteckning över borgenärerna med uppgift om varje borgenärs postadress till rätten och tillsyns- myndigheten. I konkurs hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett företag som driver verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet ska till bouppteckningen eller borgenärs- förteckningen bifogas uppgift om insättningsborgenärerna och deras fordringsbelopp med upplupen ränta. Detsamma gäller i ett värdepappersbolags konkurs om bolaget har tillstånd att ta emot insättningar på konto. I ett livförsäkringsbolags eller ett tjänstepensionsföretags konkurs ska på motsvarande sätt bifogas uppgift om försäkringstagarna och deras fordringar.

8 kap.

7 §2


av lös egendom genom fortsättande av gäldenärens rörelse.
Särskilda	bestämmelser om	Särskilda		bestämmelser		om
överlåtelse av	försäkringsbestånd	överlåtelse		av	försäkringsbestånd
finns i 14 kap. 16 § försäkrings-		och	tjänstepensionsförsäkrings-
rörelselagen (2010:2043).		bestånd finns			i 14 kap.	16 §
		försäkringsrörelselagen
		(2010:2043)		respektive 11 kap.

2	Senaste lydelse 2015:711.
936

En borgenär som har en fordran hos en bank, ett kreditmarknads- företag eller ett företag som driver verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet på grund av en insättning på räkning behöver inte bevaka sin fordran i ett sådant instituts konkurs, om uppgift om fordringen har lämnats enligt 7 kap. 13 § sjätte stycket. Detsamma gäller beträffande värdepappers- bolag som har tillstånd att ta emot insättningar på konto. En försäk- ringstagare behöver inte bevaka sin fordran i ett livförsäkringsbolags eller ett tjänstepensionsföretags konkurs, om uppgift om fordringen lämnats enligt det angivna lagrummet.

13 § lagen (2019:000) om tjänste- pensionsföretag.

9kap. 5 §3

En borgenär som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös egendom behöver inte bevaka fordringen för att få rätt till betalning ur den pantsatta egendomen.

13 § sjätte stycket. Detsamma gäller beträffande värdepappers- bolag som har tillstånd att ta emot insättningar på konto. En försäk- ringstagare behöver inte bevaka sin fordran i ett livförsäkringsbolags konkurs, om uppgift om fordringen lämnats enligt det angivna lagrummet.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

3Senaste lydelse 2004:431.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

937

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1987:1245) om styrelse- representation för de privatanställda ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
2 §1
Med företag avses i denna lag	Med företag avses i denna lag
aktiebolag, bank, hypoteksinstitut,	aktiebolag, bank, hypoteksinstitut,
försäkringsföretag och ekonomisk	försäkringsföretag,	tjänste-
förening samt europakooperativ för	pensionsföretag och	ekonomisk
vilket lagen gäller enligt 1 b §.	förening samt europakooperativ för
	vilket lagen gäller enligt 1 b §.

Med koncern avses i denna lag svenska juridiska personer som enligt

1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen (2005:551), 1 kap. 2 § sparbankslagen (1987:619), 1 kap. 5 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker eller 1 kap. 10–14 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar är moderföretag och dotterföretag i förhållande till varandra, eller företag som enligt 13–16 §§ lagen (2011:427) om europeiska företagsråd utövar ett bestämmande inflytande över ett annat företag och de företag över vilka detta inflytande utövas.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

938	1 Senaste lydelse 2018:714.

Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank ska ha följande lydelse.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6kap. 1 §1


Med		finansinstitut			förstås	Med	finansinstitut			förstås
bankinstitut,				kreditmarknads-		bankinstitut,		kreditmarknadsföre-
företag,		värdepappersinstitut,				tag, värdepappersinstitut,				Första–
Första–Fjärde AP-fonderna enligt						Fjärde AP-fonderna enligt lagen
lagen	(2000:192)			om	allmänna	(2000:192) om allmänna pensions-
pensionsfonder (AP-fonder), Sjätte						fonder (AP-fonder), Sjätte AP-
AP- fonden enligt lagen (2000:193)						fonden enligt lagen (2000:193) om
om Sjätte AP-fonden, försäkrings-						Sjätte AP-fonden, försäkrings-
företag som har tillstånd att driva						företag som har tillstånd att driva
försäkringsrörelse				här	i landet	försäkringsrörelse här i landet
enligt		försäkringsrörelselagen				enligt	försäkringsrörelselagen
(2010:2043),			Svenska		skepps-	(2010:2043),		tjänstepensionsföre-
hypotekskassan			samt		utländska	tag som har tillstånd att driva
företag som med stöd av 4 kap. 1, 3						verksamhet		avseende		tjänste-
eller	4 §	lagen om bank- och				pensionsförsäkring enligt				lagen
finansieringsrörelse					driver	(2019:000)		om	tjänstepensions-
verksamhet från filial i Sverige.						företag,	Svenska		skeppshypoteks-
						kassan samt utländska företag som

med stöd av 4 kap. 1, 3 eller 4 § lagen om bank- och finansie- ringsrörelse driver verksamhet från filial i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

1 Senaste lydelse 2011:457.

939

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag ska ha följande lydelse.

	Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
				1 kap.
				1 §1
	Denna lag är tillämplig på				Denna lag är tillämplig på
	försäkringsföretag.		Med	försäk-	försäkringsföretag.		Med	försäk-
	ringsföretag	avses	försäkrings-		ringsföretag avses i denna lag
	aktiebolag,	ömsesidiga		försäk-	1. försäkringsaktiebolag,			ömse-
	ringsbolag	och försäkringsföre-			sidiga försäkringsbolag och försäk-
	ningar som omfattas av försäk-				ringsföreningar som omfattas av
	ringsrörelselagen (2010:2043).				försäkringsrörelselagen
					(2010:2043), och
					2. tjänstepensionsaktiebolag,
					ömsesidiga tjänstepensionsbolag
					och tjänstepensionsföreningar som
					omfattas av lagen (2019:000) om
					tjänstepensionsföretag.
					Vid tillämpningen av bestäm-
					melserna i denna lag ska det som
					sägs om
					1. livförsäkringsföretag			avse
					tjänstepensionsföretag,
					2. försäkringsaktiebolag			avse
					tjänstepensionsaktiebolag,
					3. ömsesidiga	försäkringsbolag
					avse ömsesidiga	tjänstepensions-
					bolag,
					4. ömsesidiga
					livförsäkringsbolag		avse ömsesid-
					iga tjänstepensionsbolag,
					5. försäkringsföreningar			avse
					tjänstepensionsföreningar, och
					6. livförsäkringsföreningar avse
					tjänstepensionsföreningar.
	Bestämmelserna om koncernredovisning i 7 kap. ska tillämpas på
	finansiella holdingföretag som uteslutande eller huvudsakligen förvaltar
	andelar i dotterföretag som är försäkringsföretag eller utländska företag av
	motsvarande slag. Med finansiellt holdingföretag avses ett aktiebolag, ett
	handelsbolag eller en ekonomisk förening vars verksamhet uteslutande
	eller så gott som uteslutande består i att i vinstsyfte förvärva och förvalta
	andelar i dotterföretag.
940	1 Senaste lydelse 2015:713.

För sådana företag som medgivits undantag från denna lag ska i stället sådana föreskrifter som meddelats med stöd av 4 § andra stycket gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

941

6. ett tjänstepensionsföretag,

7. en understödsförening,

8. ett finansiellt institut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

9. en värdepappersfond eller en alternativ investeringsfond,

10. en pensionsfond,

11. ett landsting, en kommun eller en statlig myndighet, eller

12. en insättare som inte har

identifierats enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot pen- ningtvätt och finansiering av terrorism.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §1

Följande insättare, eller utländska motsvarigheter, kan inte få ersättning enligt garantin:

1.en bank,

2.ett kreditmarknadsföretag,

3.ett värdepappersbolag,

4.ett försäkringsföretag,

5.ett återförsäkringsföretag,

6. en understödsförening,

7. ett finansiellt institut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

8. en värdepappersfond eller en alternativ investeringsfond,

9. en pensionsfond,

10. ett landsting, en kommun eller en statlig myndighet, eller

11. en insättare som inte har

identifierats enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

942	1 Senaste lydelse 2017:638.

Förslag till lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § lagen (1996:764) om företags- rekonstruktion ska ha följande lydelse.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap. 3 §1

Bestämmelserna i denna lag om				Bestämmelserna i denna lag om
gäldenär gäller inte bankaktie-				gäldenär gäller		inte bankaktie-
bolag, sparbank,		medlemsbank,		bolag,	sparbank,	medlemsbank,
kreditmarknadsföretag,			försäkr-	kreditmarknadsföretag,			försäkr-
ingsföretag,	värdepappersbolag,			ingsföretag, tjänstepensionsföre-
clearingorganisation		och	värde-	tag,	värdepappersbolag,		clear-
papperscentral.				ingorganisation		och	värde-
				papperscentral.

Bestämmelserna i denna lag om gäldenär gäller inte heller ett finansiellt institut eller holdingföretag som är försatt i resolution enligt lagen (2015:1016) om resolution.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

1 Senaste lydelse 2016:50.

943

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

dels att 1 kap. 5 §, 2 kap. 1, 1 a och 3 §§ och 3 kap. 2 och 6 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken till 9 kap. ska lyda ”Överlåtelse av försäkringsbestånd m.m.”,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 a och

9 §§, och närmast före 9 kap. 9 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

5 §1

I denna lag avses med

2.försäkringsgivare från tredje land: annan utländsk försäkringsgivare än EES-försäkringsgivare som enligt sitt hemlands lag är en juridisk person,


3. utländskt		tjänstepensions-			3. utländskt		tjänstepensions-
institut:	utländskt		institut	vars	institut:	utländskt		institut vars
hemland hör till EES och som utan					hemland hör till EES och som utan
att vara	försäkringsgivare			enligt	att vara försäkringsgivare enligt
denna lag omfattas av Europa-					denna	lag omfattas		av Europa-
parlamentets		och rådets direktiv			parlamentets och rådets direktiv
2003/41/EG av den 3 juni 2003 om					2016/2341/EG av den 14 december
verksamhet i		och	tillsyn	över	2016 om verksamhet i och tillsyn
tjänstepensionsinstitut,					över tjänstepensionsinstitut,

5.myndighet: den nationella myndighet utomlands som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över EES- försäkringsgivare, utländskt tjänstepensionsinstitut eller försäkringsgivare från tredje land.

Bestämmelserna i 2 och 3 kap. i denna lag tillämpas på EES- försäkringsgivare och bestämmelserna i 4–7 kap. på försäkringsgivare från tredje land. Bestämmelserna i 8–10 kap. gäller både EES- försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land.

944	1 Senaste lydelse 2005:1123.

För utländska tjänstepensions- institut gäller bestämmelserna i 2, 3, 8 och 10 kap. i tillämpliga delar.

För utländska tjänstepensions- Prop. 2018/19:158 institut gäller bestämmelserna i 2, Bilaga 3

3, 8, 9 och 10 kap. i tillämpliga delar.

2kap. 1 §2

En EES-försäkringsgivare som inte är ett återförsäkringsföretag och som i sitt hemland har tillstånd att driva försäkringsrörelse, får bedriva verksamhet i Sverige

1.från en sekundäretablering här i landet med början två månader efter det att Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § eller dessförinnan, om Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutar att verksamheten får påbörjas,

2.genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 3 §.

Utöver det som anges i första stycket ska följande gälla för en EES- försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring.

Verksamhet	avseende tjänste-	Verksamhet		avseende	tjänste-
pensionsförsäkring får inledas så		pensionsförsäkring får inledas så
snart försäkringsgivaren tagit emot		snart försäkringsgivaren tagit emot
de uppgifter från Finansins-		de	uppgifter	från	Finans-
pektionen som avses i 3 kap. 2 §		inspektionen som avses i 3 kap. 2 §
tredje stycket, eller i varje fall två		tredje stycket, eller i varje fall sex
månader efter det att inspektionen		veckor efter det att inspektionen
från den behöriga myndigheten i		från den behöriga myndigheten i
försäkringsgivarens hemland tagit		försäkringsgivarens hemland tagit
emot en underrättelse med sådant		emot en underrättelse med sådant
innehåll som	anges i 2 § andra	innehåll som anges i 2 § andra
stycket eller 3 § tredje stycket.		stycket eller 3 § tredje stycket.

1 a §3

Ett utländskt tjänstepensionsinstitut som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerat för att bedriva verksamhet avseende tjänstepension får bedriva sådan verksamhet i Sverige

1.från en sekundäretablering här i landet,

2.genom gränsöverskridande verksamhet.

Tjänstepensionsverksamheten	Tjänstepensionsverksamheten
får inledas så snart tjänstepensions-	får inledas så snart tjänstepensions-
institutet tagit emot de uppgifter	institutet tagit emot de uppgifter
från Finansinspektionen som avses	från Finansinspektionen som avses
i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller i	i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller i
varje fall två månader efter det att	varje fall sex veckor efter det att
inspektionen från den behöriga	inspektionen från den behöriga
myndigheten i försäkringsgivarens
2 Senaste lydelse 2008:101.	945
3 Senaste lydelse 2005:1123.	945

Prop. 2018/19:158	hemland tagit emot en underrättelse	myndigheten	i	tjänstepensions-
Bilaga 3	med sådant innehåll som anges i 2 §	institutets hemland tagit emot en
	tredje stycket eller 3 § fjärde	underrättelse	med	sådant innehåll
	stycket.	som anges i 2 § tredje stycket eller
		3 § fjärde stycket.

3 §4

En underrättelse enligt 1 § 2 om gränsöverskridande verksamhet ska innehålla

1.uppgifter om vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna ska täcka, och

2.ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om

a)försäkringsgivarens kapitalbas, och

b)de försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession omfattar.

1.uppgifter om vem som är försäkringsgivarens representant enligt 5 § trafikskadelagen (1975:1410), och

2.en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i Trafikför- säkringsföreningen.

Varje gång en EES-försäkringsgivare åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet meddela tjänstepensionsförsäkring ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Underrättelsen ska innehålla

1.uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala försäkringspremierna, och

2.uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäkringarna.

Varje gång ett utländskt Varje gång ett utländskt

	tjänstepensionsinstitut			åtar	sig	ett	tjänstepensionsinstitut			åtar sig ett
	uppdrag	att	genom		gräns-		uppdrag att genom gränsöver-
	överskridande		verksamhet		ingå		skridande	verksamhet		ingå	avtal
	avtal om tjänstepension ska en						om tjänstepension ska en särskild
	särskild	underrättelse		med		de	underrättelse		lämnas	till	den
	uppgifter som anges i tredje stycket						behöriga myndigheten i tjänste-
	lämnas till den behöriga myn-						pensionsinstitutets hemland.				Un-
	digheten i tjänstepensionsinstitutets						derrättelsen ska innehålla uppgift
	hemland.						om
							1. den	som	i egenskap		av
							arbetsgivare ska betala premierna
							och var denne har sitt hemvist,
							2. i vilket land åtagandena ska
							fullgöras, och
							3. det huvudsakliga innehållet i
							de överenskommelser			som	ska
946	4 Senaste lydelse 2010:2060.

ligga

till grund

för

tjänstepen-

Prop. 2018/19:158

sionsavtalen.

Bilaga 3

Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om

förhållanden som anges i första och andra styckena, får ändringen göras

tidigast en månad efter det att Finansinspektionen underrättats om

ändringen av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Om ändringen innebär att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring

ska inledas, ska dock bestämmelserna i 1 § andra stycket samt tredje

stycket i denna paragraf tillämpas.

3 kap.

2 §5

Finansinspektionen ska, i samarbete med den behöriga myndigheten i

hemlandet, utöva tillsyn över att en EES- försäkringsgivare eller ett

utländskt tjänstepensionsinstitut bedriver sin verksamhet i Sverige i

enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar deras

näringsverksamhet.

Finansinspektionen ska lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna

i hemländerna, om dessa myndigheter behöver uppgifterna för sin tillsyn

över försäkringsgivares och utländska tjänstepensionsinstituts verksam-

heter, samt i övrigt ha ett nära samarbete med dessa myndigheter och

Europeiska kommissionen.

När det gäller EES-försäkrings-

givare som meddelar tjänste-

givare

som

meddelar

tjänste-

pensionsförsäkring och utländska

tjänstepensionsinstitut ska

Finans-

tjänstepensionsinstitut

ska

Finans-

inspektionen,

det

behövs,

inspektionen,

det

behövs,

senast två månader efter det att

senast sex veckor efter det att

inspektionen

tagit

emot

inspektionen

tagit

emot

underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra

eller tredje stycket eller 3 § tredje

eller fjärde stycket till den behöriga

myndigheten i försäkringsgivarens

eller

tjänstepensionsinstitutets

eller

tjänstepensionsinstitutets

hemland lämna uppgifter om i

Sverige

tillämplig

arbetsrätt

på

Sverige tillämplig arbetsrätt på

tjänstepensionsområdet samt om de

bestämmelser om information som

gäller här i landet gentemot dem

som ingår eller avser att ingå ett

avtal om tjänstepensionsförsäkring

eller

tjänstepension,

liksom

eller

tjänstepension,

liksom

gentemot dem som annars är

ersättningsberättigade på grund av

ett sådant avtal.

Finansinspektionen ska, när försäkringsgivaren eller tjänstepensions- institutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta den behöriga

5Senaste lydelse SFS 2011:832.

947

Ett förbud enligt sjunde stycket får meddelas först sedan Finans- inspektionen har förelagt EES- försäkringsgivaren att vidta rät- telse, om inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

948

myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar i de bestämmelser som anges i tredje stycket.

6 §6

Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden som ska fullgöras här i landet.

Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myndigheten underrättats, vidta åtgärder som anges i andra stycket för att hindra ytterligare överträdelser.

Om en EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring överträder sådana bestämmelser som anges i 2 § tredje stycket, ska Finansinspektionen genast underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Om en EES-försäkringsgivare, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda den i Sverige tillämpliga arbetsrätten på tjänste- pensionsområdet, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya avtal om tjänstepensionsförsäkring som ska fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Ett förbud enligt sjätte stycket får meddelas först sedan Finans- inspektionen har förelagt EES- försäkringsgivaren att vidta rät- telse, om inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

6Senaste lydelse 2008:101.

Det som sägs i femte–sjunde styckena om EES-försäkrings- givare ska tillämpas på mot- svarande sätt för utländska tjänste- pensionsinstitut.

Det som sägs i sjätte–åttonde Prop. 2018/19:158 styckena om EES-försäkrings- Bilaga 3

givare ska tillämpas på mot- svarande sätt för utländska tjänste- pensionsinstitut.

8kap.

6 §

Utöver bestämmelserna i denna lag gäller även bestämmelserna i lagen (2018:1219) om försäkrings- distribution för utländska tjänste- pensionsinstitut. Vid tillämpningen av bestämmelserna i den lagen ska det som där sägs om försäkrings- företag avse utländska tjänste- pensionsinstitut.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad utländska tjänstepensionsinstitut ska iaktta vid tillämpning av första stycket.

9 kap.

1 a §

Ett utländskt tjänstepensions- institut som driver verksamhet enligt denna lag kan helt eller delvis överta ett bestånd av tjänstepensionsavtal från ett

svenskt tjänstepensionsföretag under de förutsättningar som anges i detta kapitel.

Överlåtelse av bestånd till
utländskt tjänstepensionsinstitut
9 §
När Finansinspektionen från en
behörig myndighet i ett annat EES-
land har fått underrättelse om att
tillstånd till verkställighet har
meddelats		för	bestånd		av
tjänstepensionsavtal					med
åtaganden som ska fullgöras i
Sverige ska inspektionen inom fyra
veckor	till	den		behöriga
myndigheten lämna uppgifter om i
Sverige tillämplig			arbetsrätt		på
tjänstepensionsområdet och om de
bestämmelser om information som						949

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

950

gäller här i landet gentemot de vars avtal överlåtits till det utländska tjänstepensionsinstitutet.

När det utländska tjänste- pensionsinstitutet har påbörjat sin verksamhet här i landet ska Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga förändringar i de bestämmelser som anges i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

Under krigsförhållanden och till dess krigsbokslut upprättats får återbäring inte gottskrivas liv- försäkringstagare eller andra ersättningsberättigade och beslut inte fattas om vinstutdelning till aktieägare eller garanter i liv- försäkringsföretag eller tjänste- pensionsföretag.

Finansinspektionen får besluta att ett svenskt försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag får avvika från bestämmelser i bolags- ordningen.

Förslag till lag om ändring i lagen (1999:890) om försäkringsverksamhet under krig eller krigsfara m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 5 §§ lagen (1999:890) om försäkringsverksamhet under krig eller krigsfara m.m. ska ha följande lydelse.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §1

Finansinspektionen får besluta att ett svenskt försäkringsföretag får avvika från bestämmelser i bolagsordningen.

5 §2

Under krigsförhållanden och till dess krigsbokslut upprättats får återbäring inte gottskrivas liv- försäkringstagare och beslut inte fattas om vinstutdelning till aktie- ägare eller garanter i liv- försäkringsföretag.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

1	Senaste lydelse 2010:2063.	951
2	Senaste lydelse 2010:2063.	951

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
4 kap.
6 §1
Affärshändelserna ska kunna	Affärshändelserna ska		kunna
presenteras i en och samma	presenteras i en och samma
redovisningsvaluta. Redovisnings-	redovisningsvaluta. Redovisnings-
valutan ska vara svenska kronor. I	valutan ska vara svenska kronor. I
aktiebolag, ekonomiska föreningar,	aktiebolag, ekonomiska föreningar,
sparbanker, medlemsbanker och	sparbanker, medlemsbanker, för-
försäkringsföretag får dock redo-	säkringsföretag	och	tjänste-
visningsvalutan i stället vara euro.	pensionsföretag får dock redo-
	visningsvalutan i stället vara euro.

Byte av redovisningsvaluta får ske endast vid ingången av ett nytt räkenskapsår. Bestämmelser om omräkning i samband med byte av redovisningsvaluta finns i årsredovisningslagen (1995:1554).

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

952	1 Senaste lydelse 2017:437.

I denna lag avses med

1. försäkringsföretag: försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag och försäkrings- förening som omfattas av försäk- ringsrörelselagen (2010:2043),

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

1. försäkringsföretag:

a) försäkringsaktiebolag, ömse- sidigt försäkringsbolag och försäk- ringsförening som omfattas av försäkringsrörelselagen (2010:2043), samt

b)tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidigt tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsförening som omfattas av lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag,

2.kreditinstitut: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank samt kreditmarknadsföretag enligt 1 kap. 5 § 14 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

3.finansiellt företag: de företag som anges i 1 och 2 samt

a)värdepappersbolag enligt 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

b)fondbolag enligt 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

c)börs enligt 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden,

d)svensk clearingorganisation enligt 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden,

e)värdepapperscentral enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om värde- papperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, och

f)AIF-förvaltare som har tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

4. koncern: detsamma som i 1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen (2005:551), varvid vad som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag.

	3 §2
	Med stadgar avses
	1. bolagsordning i ett aktiebolag,	1. bolagsordning i ett aktiebolag,
ett försäkringsaktiebolag eller ett		ett	försäkringsaktiebolag,	ett
ömsesidigt försäkringsbolag,		tjänstepensionsaktiebolag,		ett
		ömsesidigt försäkringsbolag		eller
1	Senaste lydelse 2017:687.			953
2	Senaste lydelse 2010:2065.			953

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

2.reglemente i en sparbank eller

3.stadgar i en medlemsbank, en försäkringsförening eller en eko- nomisk förening.

ett ömsesidigt tjänstepensions- bolag,

2.reglemente i en sparbank eller

3.stadgar i en medlemsbank, en försäkringsförening, en tjänstepen- sionsförening eller en ekonomisk förening.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

954

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål ska ha följande lydelse.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5kap. 10 §1

Bestämmelser

uppgifts-

Bestämmelser

uppgifts-

skyldighet

finns

19 kap.

46 §

skyldighet

finns

i 19 kap.

46 §

försäkringsrörelselagen

(2010:2043),

8 kap.

2 a §

lagen

(2010:2043),

16 kap.

31 §

lagen

(1998:1479)

värdepappers-

(2019:000)

tjänstepensions-

centraler

och

kontoföring

företag,

8 kap.

2 a §

lagen

finansiella instrument, 2 kap. 20 §

(1998:1479)

värdepappers-

lagen (2004:46) om värdepappers-

centraler

och kontoföring av

fonder,

1 kap.

11 §

lagen

finansiella instrument, 2 kap. 20 §

(2004:297) om bank- och finansi-

lagen (2004:46) om värdepappers-

eringsrörelse,

6 kap.

8 §

lagen

fonder,

1 kap.

11 §

lagen

(2006:531) om särskild tillsyn över

(2004:297)

bank-

och

finansiella

konglomerat,

6 kap.

finansieringsrörelse,

6 kap.

8 §

11 § lagen (2014:968) om särskild

lagen (2006:531) om särskild

tillsyn över

kreditinstitut

och

tillsyn över finansiella kon-

värdepappersbolag,

1 kap.

12 §

glomerat,

6 kap.

11 §

lagen

lagen (2007:528) om värde-

(2014:968) om särskild tillsyn över

pappersmarknaden,

3 kap.

14 §

kreditinstitut

och

värdepappers-

lagen (2010:751) om betaltjänster,

bolag, 1 kap. 12 § lagen (2007:528)

3 kap. 14 § lagen (2011:755)

om värdepappersmarknaden, 3 kap.

elektroniska pengar och 8 kap. 25 §

14 § lagen

(2010:751)

lagen (2013:561) om förvaltare av

betaltjänster,

3 kap.

14 §

lagen

alternativa investeringsfonder.

(2011:755) om elektroniska pengar

och 8 kap. 25 § lagen (2013:561)

om förvaltare av alternativa

investeringsfonder.

I de lagar som anges i första stycket finns även bestämmelser om meddelandeförbud och ansvarsbestämmelser för den som bryter mot ett sådant förbud.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

1 Senaste lydelse 2016:56.

955

Prop. 2018/19:158	Förslag till lag om ändring i revisorslagen (2001:883)
Bilaga 3	Härigenom föreskrivs att 2 § revisorslagen (2001:883) ska ha följande

	lydelse.
	Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

	I denna lag avses med			2 §1
	I denna lag avses med
	1. revisor: en auktoriserad eller godkänd revisor,
	2. auktoriserad revisor: en revisor som har auktoriserats enligt 4 §,
	3. godkänd revisor: en revisor som ursprungligen har godkänts enligt
	äldre bestämmelser utan att ha avlagt revisorsexamen,
	4. revisionsföretag:
	a) en	revisor	som	utövar	revisionsverksamhet som		enskild
	näringsidkare,
	b) ett enkelt bolag med annan revisor, ett handelsbolag eller ett
	aktiebolag som en revisor utövar revisionsverksamhet i, eller
	c) ett företag som av en behörig myndighet i en annan stat inom EES än
	Sverige har godkänts att utföra lagstadgad revision,
	5. registrerat revisionsbolag: ett revisionsföretag som har registrerats
	enligt 13, 14 eller 16 a §,
	6. revisor från ett tredjeland: någon som har registrerats enligt 16 b §,
	7. nätverk: en struktur för samarbete i vilken minst ett revisionsföretag
	ingår och som
	a) tydligt syftar till vinstdelning eller kostnadsdelning,
	b) har ett gemensamt ägande eller en gemensam kontroll eller ledning,
	c) har gemensamma system för kvalitetssäkring,
	d) har en gemensam affärsstrategi,
	e) använder ett gemensamt namn, eller
	f) i betydande omfattning har gemensam personal,
	8. revisionsverksamhet:
	a) verksamhet som består i sådan granskning av förvaltning eller
	ekonomisk information som utmynnar i en rapport eller någon annan
	handling som är avsedd att utgöra bedömningsunderlag även för någon
	annan än uppdragsgivaren, samt
	b) rådgivning eller annat biträde som föranleds av iakttagelser vid
	granskning enligt a,
	9. företag av allmänt intresse:
	a) företag vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en
	reglerad marknad,
	b) företag som har tillstånd att driva rörelse enligt lagen (2004:297) om
	bank- och finansieringsrörelse,
	c) värdepappersbolag			som har	c) värdepappersbolag	som har
	tillstånd	enligt	2 kap.	2 § första	tillstånd enligt 2 kap.	2 §	första
	stycket 2 och 8 lagen (2007:528)				stycket 2 och 8 lagen (2007:528)
	om värdepappersmarknaden, eller				om värdepappersmarknaden,
956	1 Senaste lydelse 2016:430.

d) företag som har tillstånd att	d) företag som har tillstånd att	Prop. 2018/19:158
driva rörelse enligt försäkrings-	driva rörelse enligt försäkrings-	Bilaga 3
rörelselagen (2010:2043), utom	rörelselagen (2010:2043), utom
sådana företag som har beviljats	sådana företag som har beviljats
undantag enligt 1 kap. 19 eller 20 §	undantag enligt 1 kap. 19 eller 20 §
i den lagen,	i den lagen, eller

e)företag som har tillstånd att driva verksamhet avseende tjänste- pensionsförsäkring enligt lagen (2019:000) om tjänstepensions- företag,

10.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

11.tredjeland: en stat utanför EES.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

957

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §1

Tillstånd enligt denna lag behövs inte för finansieringsrörelse som drivs av

1.en bank,

2.ett utländskt bankföretag som har tillstånd att driva bankrörelse i Sverige enligt 4 kap. 4 §,

3. ett	försäkringsföretag,		ett	3. ett	försäkringsföretag, ett
värdepappersföretag,		Svenska		tjänstepensionsföretag,			ett	värde-
skeppshypotekskassan		eller	en	pappersföretag,		Svenska		skepps-
pantbank	enligt pantbankslagen			hypotekskassan eller en pantbank
(1995:1000), i den utsträckning det				enligt pantbankslagen (1995:1000),
är tillåtet enligt den för dem				i den utsträckning det är tillåtet
tillämpliga lagstiftningen,				enligt	den för	dem	tillämpliga
				lagstiftningen,

4.ett företag som tillhandahåller finansiering i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller varor som framställs eller säljs av

a) företaget, eller

b) ett annat företag i samma koncern eller motsvarande utländska företagsgrupp, förutsatt att – koncernen eller företagsgruppen inte har som huvudsakligt ändamål att driva finansiell verksamhet, och – företaget som tillhandahåller finansieringen lånar upp medel från allmänheten bara genom att ge ut sådana överlåtbara värdepapper som avses i punkt 2 i definitionen i 1 kap. 4 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden med en löptid på minst ett år,

5.ett aktiebolag eller en ekonomisk förening om

a)verksamheten består i att vid enstaka tillfällen förvärva fordringar,

och

b)medel för verksamheten inte löpande anskaffas från allmänheten,

7.en ekonomisk förening, vilken

a)som medlemmar vid varje tillfälle har högst 1 000 fysiska personer,

b)som medlemmar antar bara personer som ingår i en i förväg identifierbar begränsad krets som också anges i föreningens stadgar,

c)tar emot återbetalningspliktiga medel bara från medlemmarna eller från finansiella företag, och

958	1 Senaste lydelse 2017:691.

d)har till ändamål bara att med sådana medel som avses i c tillgodose finansieringsbehov hos medlemmarna.

Undantagen enligt första stycket 5 och 7 för rörelse som drivs av aktiebolag eller ekonomisk förening gäller även för sådan rörelse som drivs av motsvarande utländska företag.

Tillstånd att driva finansieringsrörelse behövs inte heller för till- handahållande av betaltjänster enligt lagen (2010:751) om betaltjänster.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

959

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:575) om europabolag att

6 och 16 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §1

Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 25.2 i SE- förordningen, när beslut om tillstånd har meddelats enligt 23 kap. 23 eller 24 § aktiebolagslagen (2005:551) och beslutet har vunnit laga kraft. När det gäller bolag som driver bank- eller finansieringsrörelse tillämpas i stället 10 kap. 38 § respektive 11 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

16 §2

I fråga om europabolag som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i SE-förordningen (dualistiskt organiserade europa- bolag) gäller följande.

Det som sägs i följande bestämmelser i aktiebolagslagen om styrelsen eller dess ledamöter ska tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:

7 kap. 32, 34 och 35 §§ om upplysningsplikt mot bolagsstämman,

7 kap. 50 § om styrelsens eller en styrelseledamots talan mot bolagsstämmobeslut,

7 kap. 53 § om styrelsens talan mot bolaget,

7 kap. 54 § om skiljeförfarande,

8 kap. 3 § om styrelsesuppleanter,

8 kap. 4 § fjärde stycket om delegation av uppgifter, 8 kap. 9 § om bosättningskrav,

8 kap. 10–12 §§ om hinder mot att vara styrelseledamot,

8 kap. 13 § första stycket andra meningen om ändringar i styrelsens sammansättning,

960	1	Senaste lydelse SFS 2010:2068.
960	2	Senaste lydelse SFS 2014:544.

8 kap. 14 § om förtida avgång,		Prop. 2018/19:158
8 kap. 20 § första stycket om inträde av suppleant,		Bilaga 3
8 kap. 21 § andra stycket om beslutsunderlag,
8 kap. 23 § om jäv för styrelseledamot,
8 kap. 23 a § om arvoden och annan ersättning till styrelseledamot,
8 kap. 24 och 26 §§ om styrelseprotokoll,
8 kap. 43 § om registrering,
8 kap. 45 § om anmälan av aktieinnehav,
8 kap. 46 a § om arbetsordning,
8 kap. 48	§ om information inför styrelseval,
9 kap. 7 § om tillhandahållande av upplysningar m.m.,
9 kap. 17	§ om jäv,
9 kap. 28	§ första stycket om revisionsberättelsen,
9 kap. 43	§ om revisorns underrättelse om brottsmisstanke,
10 kap. 10 § om jäv,
10 kap. 13 § om granskningsrapport,
16 kap. om vissa riktade emissioner m.m.,
21 kap. om lån från bolaget till aktieägare m.m.,

25 kap. 11 § om tvångslikvidation på grund av Bolagsverkets beslut, 25 kap. 45 § andra och tredje styckena om upphörande av likvidation, 25 kap. 46 § om styrelseval efter upphävande av likvidationsbeslut, 27 kap. 6 § om avregistrering av obehöriga företrädare, och

29 kap. 1 och 5–14 §§ om skadestånd.

För dualistiskt organiserade	För dualistiskt organiserade
europabolag som driver försäk-	europabolag som driver försäk-
ringsrörelse gäller även 2 kap. 2 §	ringsrörelse gäller även 2 kap. 2 §
försäkringsrörelselagen	försäkringsrörelselagen
(2010:2043).	(2010:2043) och 2 kap. 2 § lagen
	(2019:000) om tjänstepensions-
	företag.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

961

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreskrivs att 27 kap. 1 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

27 kap.

1 §1

Bolagsverket ska föra ett aktiebolagsregister för registrering enligt

denna lag eller annan författning.

13 kap.

1 §

första

stycket

Av 13 kap.

1 § första

stycket

lagen (2004:297) om bank- och

finansieringsrörelse

framgår

att

finansieringsrörelse

framgår

att

bankaktiebolag

ska

registreras

bankaktiebolag ska registreras i

bankregistret.

17 kap.

1 §

bankregistret.

17 kap.

1 §

försäkringsrörelselagen

(2010:2043) framgår att försäk-

(2010:2043) och 1 kap. 5 § lagen

ringsaktiebolag

ska

registreras

(2019:000)

om tjänstepensions-

försäkringsregistret.

När

det

företag framgår att försäkrings-

denna lag hänvisas till aktie-

aktiebolag

respektive

tjänste-

bolagsregistret,

ska

hänvisningen

pensionsaktiebolag ska registreras i

beträffande bankaktiebolag

och

försäkringsregistret.

När

det

försäkringsaktiebolag avse bank-

denna

lag

hänvisas till

aktie-

registret respektive

försäkrings-

bolagsregistret,

ska

hänvisningen

registret.

beträffande

bankaktiebolag avse

bankregistret

och

hänvisningen

beträffande

försäkringsaktiebolag

och tjänstepensionsaktiebolag avse

försäkringsregistret.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

962	1 Senaste lydelse 2015:719.

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat

dels att 1 kap. 3 §, 3 kap. 1–4 §§, 4 kap. 1, 4 och 5 §§, 5 kap. 2, 4, 6–9 och 11–14 §§, 6 kap. 1–3, 7, 8 och 10 §§ och 7 kap. 1, 3 och 4 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 1 a §, och närmast före den en rubrik av följande lydelse.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap. 3 §1

I denna lag betyder

1.AIF-förvaltare: en svensk förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt 1 kap. 3 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

2.anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet är att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag,

3.behörig myndighet: Finansinspektionen eller någon annan myndighet inom EES som utövar tillsyn, individuellt eller på gruppnivå, över ett reglerat företag med huvudkontor inom EES,

4. blandat finansiellt holding-	4. blandat	finansiellt	holding-
företag: ett moderföretag som inte	företag: ett moderföretag som inte
är ett reglerat företag och som	är ett reglerat företag eller,			i ett
tillsammans med sina dotter-	sådant finansiellt konglomerat
företag, varav minst ett är ett	som avses	i 2 kap.	1 a §,	ett
reglerat företag med huvudkontor	tjänstepensionsföretag,		och	som
inom EES, och andra företag utgör	tillsammans med sina dotter-
ett finansiellt konglomerat	företag, varav minst ett är ett
	reglerat företag med huvudkontor
	inom EES, och andra företag utgör
	ett finansiellt konglomerat

5.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

6.finansiellt institut: ett företag som inte är ett kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag, eller AIF-förvaltare eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att

a) förvärva aktier eller andelar,

b) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2–10, 12 och 15 lagen (2004:297) om bank- och finansierings- rörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag, eller

c) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt	enligt
2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
1 Senaste lydelse 2015:720.	963

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

964

7. finansiell sektor: ett eller flera av följande företag

a)kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag, AIF-förvaltare eller motsvarande utländska företag samt finansiella institut och anknutna företag (bank- och värdepapperssektorn),

b)försäkringsföretag eller motsvarande utländska företag, försäkringsholdingföretag och specialföretag (försäkringssektorn), och

c)blandade finansiella holdingföretag,

8. fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd

att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värde- pappersfonder,

9.försäkringsföretag: ett försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening enligt försäkrings- rörelselagen (2010:2043),

10.försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag eller ett motsvarande utländskt företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag eller motsvarande utländska företag eller specialföretag,

11.institut: kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag och AIF- förvaltare,

12. konglomeratdirektivet:						12. konglomeratdirektivet:
Europaparlamentets			och		rådets	Europaparlamentets			och		rådets
direktiv	2002/87/EG			av	den	direktiv	2002/87/EG			av	den
16 december 2002 om extra tillsyn						16 december 2002 om extra tillsyn
över			kreditinstitut,			över			kreditinstitut,
försäkringsföretag					och	försäkringsföretag					och
värdepappersföretag				i	ett	värdepappersföretag				i	ett
finansiellt	konglomerat			och om		finansiellt konglomerat och om
ändring	av	rådets		direktiv		ändring	av	rådets		direktiv
73/239/EEG,			79/267/EEG,			73/239/EEG,			79/267/EEG,
92/49/EEG,			92/96/EEG,			92/49/EEG,			92/96/EEG,
93/6/EEG	och	93/22/EEG			samt	93/6/EEG	och	93/22/EEG			samt
Europaparlamentets			och		rådets	Europaparlamentets			och		rådets
direktiv	98/78/EG				och	direktiv	98/78/EG				och
2000/12/EG, senast ändrat genom						2000/12/EG, i lydelsen enligt
Europaparlamentets			och		rådets	Europaparlamentets			och		rådets
direktiv 2013/36/EU,						direktiv 2013/36/EU,

13.kreditinstitut: en bank eller ett kreditmarknadsföretag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse,

14.reglerat företag:

a)ett institut eller ett motsvarande utländskt företag, eller

b)ett försäkringsföretag eller ett motsvarande utländskt företag eller ett specialföretag,

15. relevant behörig myndighet:

b) någon annan behörig myndighet än som avses i a som utsetts till	Prop. 2018/19:158
samordnare för ett finansiellt konglomerat, eller	Bilaga 3

c)någon annan behörig myndighet som de myndigheter som avses i a och b kommer överens om är relevant,

16. samordnare: den behöriga myndighet som enligt 4 kap. ansvarar för tillsynen över ett finansiellt konglomerat,

17. sektorsbestämmelser: de be-				17. sektorsbestämmelser: de be-
stämmelser i lag och andra				stämmelser i lag och andra
författningar som gäller för den				författningar som gäller för den
rörelse som drivs av institut och				rörelse som drivs av institut,
försäkringsföretag, och				försäkringsföretag och					tjänste-
				pensionsföretag,
				18. tjänstepensionsföretag:						ett
				tjänstepensionsaktiebolag,
				ömsesidigt			tjänstepensionsbolag
				eller	en tjänstepensionsförening
				enligt		lagen		(2019:000)		om
				tjänstepensionsföretag som inte är
				ett	blandat		finansiellt		holding-
				företag i ett sådant finansiellt
				konglomerat som avses i 2 kap. 1 §,
18. värdepappersbolag:			ett	och		värdepappersbolag:				ett
				19.
svenskt aktiebolag som har fått				svenskt aktiebolag som har fått
tillstånd	att	driva	värde-	tillstånd			att	driva	värde-
pappersrörelse		enligt lagen om		pappersrörelse enligt lagen om
värdepappersmarknaden.				värdepappersmarknaden.

2 kap.

Särskilda finansiella konglomerat där tjänstepensionsföretag ingår

1 a §

Om det i en grupp som inte är ett finansiellt konglomerat enligt 1 § ingår ett eller flera tjänste- pensionsföretag och gruppen skulle vara ett finansiellt konglomerat enligt 1 § om ett eller flera av

tjänstepensionsföretagen var försäkringsföretag, ska gruppen vara ett finansiellt konglomerat.

3kap. 1 §

Bestämmelserna	i	4–7 kap.	Bestämmelserna i 4–7 kap.
tillämpas för	ett	finansiellt	tillämpas för ett finansiellt
konglomerat om ett reglerat företag			konglomerat om ett reglerat företag
som är auktoriserat inom EES			som är auktoriserat inom EES eller
			ett tjänstepensions-företag	965
				965

Bestämmelserna i denna lag, eller vissa av dem enligt vad som framgår av beslut enligt 4 kap. 4 § 2, ska tillämpas på ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänste- pensionsföretag om

1. en fysisk eller juridisk person har ägarintresse i, kapital- bindningar med eller annars utövar ett väsentligt inflytande över institutet, försäkringsföretaget eller tjänstepensionsföretaget,

2. villkoren i 2 kap. 1 § 3–5 är uppfyllda för de företag som den fysiska eller juridiska personen har sådana förbindelser med som anges i 1 eller villkoren skulle vara uppfyllda för ett tjänstepensions- företag om det var ett försäkringsföretag, och

3. det bedöms särskilt viktigt att institutet, försäkringsföretaget eller tjänstepensionsföretaget står under sådan särskild tillsyn som utövas över finansiella konglomerat.

När första stycket är tillämpligt ska hänvisningarna i denna lag till finansiella konglomerat i stället

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

966

1.finns i toppen av det finansiella konglomeratet,

2.har ett moderföretag som är ett blandat finansiellt holding-företag med huvudkontor inom EES, eller

3. står under gemensam eller i	3. står under gemensam eller i
huvudsak gemensam ledning med	huvudsak gemensam ledning med
ett annat företag inom den	ett annat företag som tillhör den
finansiella sektorn.	finansiella sektorn eller ett annat
	tjänstepensionsföretag.

För ett finansiellt konglomerat som inte omfattas av första stycket och vars moderföretag är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor utanför EES tillämpas bestämmelserna i 8 kap.

2 §

Om ett finansiellt konglomerat organisatoriskt hör under ett annat finansiellt konglomerat, gäller bestämmelserna i 4–8 kap. bara för det sistnämnda konglomeratet.

Första stycket gäller inte om ett sådant finansiellt konglomerat som avses i 2 kap. 1 § är underordnat ett sådant finansiellt konglomerat som avses i 2 kap. 1 a §.

3 §

Bestämmelserna i denna lag, eller vissa av dem enligt vad som framgår av beslut enligt 4 kap. 4 § 2, skall tillämpas på ett institut eller ett försäkringsföretag om

1. en fysisk eller juridisk person har ägarintresse i, kapital- bindningar med eller annars utövar ett väsentligt inflytande över institutet eller försäkrings- företaget,

2. villkoren i 2 kap. 1 § 3–5 är uppfyllda för de företag som den fysiska eller juridiska personen har sådana förbindelser med som anges i 1, och

3. det bedöms särskilt viktigt att institutet eller försäkringsföretaget står under sådan särskild tillsyn som utövas över finansiella konglomerat.

När första stycket är tillämpligt skall hänvisningarna i denna lag till finansiella konglomerat i stället

För varje finansiellt konglomerat som avses i 3 kap. 1 § första stycket ska det finnas en samordnare. Om det finns flera berörda behöriga myndigheter, ska samordnaren utses bland dem. Samordnaren ansvarar för den särskilda tillsynen över det finansiella konglomeratet.

Finansinspektionen är sam- ordnare för sådana finansiella konglomerat som avses i 2 kap. 1 a §. För sådana konglomerat gäller inte 2 och 3 §§ eller 5 § andra stycket.

avse de förbindelser mellan en fysisk eller juridisk person och ett institut eller ett försäkringsföretag som avses i första stycket 1.

avse de förbindelser mellan en Prop. 2018/19:158 fysisk eller juridisk person och ett Bilaga 3 institut, ett försäkringsföretag eller

ett tjänstepensionsföretag som avses i första stycket 1.

4 §2

Under de förutsättningar som anges i andra stycket får en grupp som har verksamhet i försäkringssektorn eller bank- och värdepapperssektorn undantas

1.helt från denna lags tillämpning, eller

2.från tillämpning av en eller flera av bestämmelserna i 5 kap. 7–9 och 11–14 §§.

En sådan grupp får undantas, om

1.gruppen når upp till de gränsvärden som anges i 2 kap. 3 § men har en verksamhet som inte är betydande enligt 2 kap. 4 §, eller har en verksamhet som är betydande enligt 2 kap. 4 § men gruppen inte når upp till de gränsvärden som anges i 2 kap. 3 §, och

2.det inte är nödvändigt eller lämpligt att gruppen omfattas av bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Första och andra styckena gäller även för sådana grupper som avses i 2 kap. 1 a §.

4 kap.

1 §

För varje finansiellt konglomerat som avses i 3 kap. 1 § första stycket skall det finnas en samordnare. Om det finns flera berörda behöriga myndigheter, skall samordnaren utses bland dem. Samordnaren ansvarar för den särskilda tillsynen över det finansiella konglomeratet.

När Finansinspektionen är sam- ordnare skall inspektionen fatta beslut i frågor som gäller om

1.det finns ett finansiellt konglomerat enligt 2 kap. 1–6 §§,

4 §

När Finansinspektionen är sam- ordnare ska inspektionen fatta beslut i frågor som gäller om

1.det finns ett finansiellt konglomerat enligt 2 kap. 1–6 §§,

2 Senaste lydelse 2013:670.

967

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

2. bestämmelserna		i denna	lag	2. bestämmelserna i				denna		lag
skall tillämpas på ett institut eller				ska tillämpas på ett institut, ett
ett försäkringsföretag enligt 3 kap.				försäkringsföretag eller ett tjänste-
3 §,				pensionsföretag enligt 3 kap. 3 §,
3. ett	finansiellt	konglomerat		3. ett finansiellt konglomerat ska
skall upphöra att vara ett finansiellt				upphöra att vara ett finansiellt
konglomerat, och				konglomerat, och
4. bestämmelserna		i 3 kap.	3 §	4. bestämmelserna i				3 kap.		3 §
inte längre skall tillämpas på ett				inte längre ska tillämpas på ett
institut eller ett försäkringsföretag.				institut, ett försäkringsföretag eller
				ett tjänstepensionsföretag.
När Finansinspektionen har fattat				5 §3
				När Finansinspektionen har fattat
ett beslut enligt 4 § 1 eller 2, ska				ett beslut enligt 4 § 1 eller 2, ska
inspektionen lämna en under-				inspektionen lämna en under-
rättelse om beslutet och om att				rättelse om beslutet och om att
inspektionen är samordnare.			En	inspektionen		är	samordnare.			En
sådan underrättelse ska lämnas till				sådan underrättelse ska lämnas till
det moderföretag som finns i				det moderföretag som finns i
toppen av ett konglomerat eller, om				toppen av ett konglomerat eller, om
det inte finns något moderföretag,				det inte finns något moderföretag,
det reglerade företag som har den				det reglerade		företag		eller,	i	ett
största	balansomslutningen inom			sådant finansiellt konglomerat som
den största sektorn.				avses i	2 kap. 1 a §,			det tjänste-
				pensionsföretag			som	har		den
				största	balansomslutningen				inom
				den största sektorn varvid tjänste-
				pensionsföretag			ska	räknas		till
				försäkringssektorn.
Den information som anges i första stycket ska också lämnas till

1.behöriga myndigheter som auktoriserat reglerade företag i konglomeratet och behöriga myndigheter i det land inom EES där det blandade finansiella holdingföretaget har sitt huvudkontor, och

2.den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyn- digheterna.

			Information enligt andra stycket
			ska inte	lämnas om sådana
			finansiella konglomerat som avses
			i 2 kap. 1 a §.
		5 kap.
För ett	finansiellt	konglomerat	2 §
			För ett finansiellt konglomerat
skall det finnas en kapitalbas som			ska det finnas en kapitalbas som
uppfyller	ett för	finansiella	uppfyller	ett för finansiella kon-
konglomerat särskilt kapitalkrav.			glomerat särskilt kapitalkrav.

968	3 Senaste lydelse 2012:195.

Institut

och

försäkringsföretag

Institut,

försäkringsföretag

och

Prop. 2018/19:158

som ingår i ett finansiellt kon-

tjänstepensionsföretag som ingår i

Bilaga 3

glomerat skall ha en kapitalbas som

ett finansiellt konglomerat ska ha

är tillräckligt stor med hänsyn till

en kapitalbas som är tillräckligt stor

kapitalkravet

för

det

finansiella

med hänsyn till kapitalkravet för

konglomeratet.

det finansiella konglomeratet.

4 §

Om det i toppen av ett finansiellt

konglomerat finns ett institut eller

konglomerat finns ett institut, ett

ett försäkringsföretag, skall kapital-

försäkringsföretag eller ett tjänste-

basen och kapitalkravet för det

pensionsföretag

ska

kapitalbasen

finansiella konglomeratet beräknas

och kapitalkravet för det finansiella

enligt

sammanläggnings- och

konglomeratet

beräknas

enligt

avräkningsmetoden (metod 2 enligt

sammanläggnings- och avräknings-

bilaga I till konglomeratdirektivet).

metoden (metod 2 enligt bilaga I till

Om det finns skäl, får kapitalbasen

konglomeratdirektivet). Om det

och kapitalkravet i stället beräknas

finns skäl, får kapitalbasen och

enligt

konsolideringsmetoden

kapitalkravet i

stället beräknas

(metod 1 enligt bilaga I till

enligt

konsolideringsmetoden

konglomeratdirektivet) eller enligt

(metod 1 enligt bilaga I till

en kombination av de angivna

konglomeratdirektivet) eller enligt

metoderna.

en kombination av de angivna

metoderna.

Första

stycket

skall

tillämpas

Första stycket ska tillämpas även

även i fråga om andra finansiella

i fråga om andra finansiella

konglomerat än sådana som har ett

institut eller ett försäkringsföretag i

institut, ett försäkringsföretag eller

toppen om

Finansinspektionen är

ett tjänstepensionsföretag i toppen

den

enda

relevanta

behöriga

om Finansinspektionen är den enda

myndigheten.

relevanta

behöriga

myndigheten

eller om

Finansinspektionen

är

samordnare för det finansiella

konglomeratet

enligt

4 kap.

1 §

andra stycket.

6 §

Finansinspektionen skall besluta

Finansinspektionen

ska

besluta

om undantag för ett företag som

ingår i ett finansiellt konglomerat

från

beräkningen

av kapitalbasen

från beräkningen av kapitalbasen

och kapitalkravet för konglomer-

atet om

1.företaget är beläget i ett land utanför EES där det finns rättsliga hinder för att överföra nödvändig information om företaget,

2.företaget har försumbar betydelse med hänsyn till syftet med den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat, eller

3.det skulle vara olämpligt eller missvisande att låta företaget omfattas av beräkningen med hänsyn till syftet med den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat.

969

Innan Finansinspektionen beslut- ar att med stöd av första stycket 3 undanta ett företag från beräkn- ingen, ska inspektionen höra de andra relevanta behöriga mynd- igheterna. Detta krävs inte i brådskande fall eller om beslutet rör ett sådant finansiellt konglo- merat som avses i 2 kap. 1 a §.

Om Finansinspektionen med stöd av första stycket 2 eller 3 undantar ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag från beräkningen, ska det företag som finns i toppen av konglomeratet, på begäran av Finansinspektionen, lämna upplysningar som inspekt- ionen behöver för sin tillsyn över institutet, försäkringsföretaget eller tjänstepensionsföretaget.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Innan Finansinspektionen beslut- ar att med stöd av första stycket 3 undanta ett företag från beräkn- ingen, skall inspektionen höra de andra relevanta behöriga mynd- igheterna. Detta krävs inte i brådskande fall.

Om Finansinspektionen med stöd av första stycket 2 eller 3 undantar ett institut eller ett försäkrings- företag från beräkningen, skall det företag som finns i toppen av konglomeratet, på begäran av Finansinspektionen, lämna upp- lysningar som inspektionen behöver för sin tillsyn över institutet eller försäkringsföretaget.

7 §

Ett företag i ett finansiellt konglomerat får inte vara exponerat för så stora finansiella eller andra risker att solvensen eller den finansiella ställningen hos ett reglerat företag som ingår i det finansiella konglomeratet hotas (riskkoncentration).

Det som sägs i första stycket om ett reglerat företag gäller även för ett tjänstepensionsföretag i ett sådant finansiellt konglomerat som avses i 2 kap. 1 a §.

	8 §4
	Om ett blandat finansiellt holdingföretag finns i toppen av ett finansiellt
	konglomerat, vars största sektor är bank- och värdepapperssektorn, gäller
	bestämmelserna om stora exponeringar i Europaparlamentets och rådets
	förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för
	kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)
	nr 648/2012 för samtliga företag som tillhör den sektorn och för det
	blandade finansiella holdingföretaget.
970	4 Senaste lydelse 2014:984.

Första stycket gäller inte för Prop. 2018/19:158 sådana finansiella konglomerat Bilaga 3

som avses i 2 kap. 1 a §.

9 §

Interna transaktioner får inte hota

solvensen

eller

den

finansiella

solvensen

eller

den

finansiella

ställningen hos ett reglerat företag

inom ett finansiellt konglomerat.

inom

ett finansiellt

konglomerat.

Interna transaktioner får inte heller

hota solvensen hos ett tjänste-

pensionsföretag

ett

sådant

finansiellt konglomerat som avses i

2 kap. 1 a §.

Med en intern transaktion avses

en transaktion genom vilken ett

reglerat företag inom ett finansiellt

reglerat

företag

eller

ett

konglomerat

direkt eller

indirekt

tjänstepensionsföretag

inom

ett

anlitar ett annat företag inom

finansiellt konglomerat direkt eller

samma konglomerat eller en fysisk

indirekt anlitar ett annat företag

eller juridisk person som har nära

inom samma konglomerat eller en

förbindelser

med

företag

fysisk eller juridisk person som har

konglomeratet för att uppfylla en

nära förbindelser med företag i

skyldighet, oavsett om den följer av

konglomeratet för att uppfylla en

avtal eller inte och oavsett om den

skyldighet, oavsett om den följer av

förutsätter betalning eller inte.

avtal eller inte och oavsett om den

förutsätter betalning eller inte.

11 §

Riskkoncentrationer

och

interna

Riskkoncentrationer

och

interna

transaktioner som är betydande och

av visst slag, skall regelbundet

av visst slag, ska regelbundet

rapporteras till Finansinspektionen.

Vilka dessa är skall beslutas av

Vilka dessa är ska beslutas av

Finansinspektionen

för

varje

Finansinspektionen

för

varje

enskilt konglomerat. Inspektionen

skall dessförinnan, i fråga om vilka

ska dessförinnan, i fråga om vilka

transaktioner

och

risk-

transaktioner

och

riskkoncentr-

koncentrationer som är betydande,

ationer som är betydande, ha hört

ha hört övriga relevanta behöriga

övriga relevanta behöriga myndig-

myndigheter

och

det

finansiella

heter

och

det

finansiella

konglomeratet, samt, i fråga om

vilka slag

av riskkoncentrationer

vilka slag av riskkoncentrationer

och interna transaktioner som skall

och interna transaktioner som ska

rapporteras,

hört

övriga

rapporteras,

hört övriga

relevanta behöriga myndigheter.

Finansinspektionen ska inte höra

andra behöriga myndigheter innan

inspektionen fattar sådana beslut

som

avses

första

stycket

för

971

Institut, försäkringsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat ska ha system för riskhantering och rutiner för intern kontroll som är betryggande med hänsyn till konglomeratets samlade risk- situation. Detsamma gäller för tjänstepensionsföretag i sådana finansiella konglomerat som avses i 2 kap. 1 a §.

När ett reglerat företag hemmahörande inom EES finns i toppen av det finansiella konglomeratet, ska rapporteringen enligt 10 och 11 §§ göras av det företaget.

I andra fall, utom sådana som avses i tredje stycket, ska rapporten lämnas av det blandade finansiella holdingföretaget i det finansiella konglomeratet eller det institut eller försäkringsföretag i konglomeratet som Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutar efter att ha hört de övriga relevanta behöriga myndigheterna och konglomeratet.

I ett sådant finansiellt konglo- merat som avses i 2 kap. 1 a § ska rapporten lämnas av det företag som hör hemma i Sverige som Finansinspektionen beslutar i det enskilda fallet.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

finansiella konglomerat som avses i 2 kap. 1 a §.

12 §

När ett reglerat företag hemmahörande inom EES finns i toppen av det finansiella konglomeratet, skall rapporter- ingen enligt 10 och 11 §§ göras av det företaget.

I andra fall skall rapporten lämnas av det blandade finansiella holdingföretaget i det finansiella konglomeratet eller det institut eller försäkringsföretag i konglomeratet som Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutar efter att ha hört de övriga relevanta behöriga myndigheterna och konglomeratet.

13 §

Institut och försäkringsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat skall ha system för riskhantering och rutiner för intern kontroll som är betryggande med hänsyn till konglomeratets samlade risksituation.

972

Institut, försäkringsföretag och blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor i Sverige som enligt 12 § ansvarar för

rapporteringen till Finans- inspektionen skall ha nödvändiga rutiner för intern kontroll för att kunna ta fram uppgifter som kan vara av betydelse för tillsynen över det finansiella konglomeratet.

14 §

Institut, försäkringsföretag, blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor i Sverige och tjänstepensionsföretag som enligt 12 § ansvarar för rapporteringen till

Finansinspektionen ska ha nödvändiga rutiner för intern kontroll för att kunna ta fram uppgifter som kan vara av betydelse för tillsynen över det finansiella konglomeratet.

Om ett institut, ett försäkrings-	Prop. 2018/19:158
företag eller ett blandat finansiellt	Bilaga 3
holdingföretag med huvudkontor i
Sverige ansvarar för ett finansiellt
konglomerats rapportering till en
utländsk behörig myndighet som är
samordnare av tillsynen över
konglomeratet, ska företaget ha
sådana rutiner för intern kontroll
som anges i första stycket.

6kap.

1 §

Finansinspektionen övervakar att denna lag följs.

I fråga om tillsynen över institut

I fråga om tillsynen över institut,

och försäkringsföretag

gäller det

försäkringsföretag

och

tjänste-

som är föreskrivet i sektors-

pensionsföretag gäller det som är

bestämmelserna, om inte

annat

föreskrivet

sektorsbestämm-

följer av denna lag.

elserna, om inte annat följer av

denna lag.

2 §

Innan Finansinspektionen

fattar

Innan

Finansinspektionen

fattar

ett beslut med stöd av någon av

bestämmelserna i 2 kap. 5 och 6 §§,

8 § tredje stycket

och

9 §

samt

8 § tredje stycket

och

9 § samt

3 kap.

3 och

4 §§,

skall

inspek-

3 kap. 3 och 4 §§, ska inspektionen

tionen ha kommit överens med

ha kommit överens med övriga

övriga relevanta behöriga myn-

relevanta behöriga myndigheter om

digheter om innehållet i beslutet.

innehållet i beslutet. Detta gäller

dock inte om beslutet rör ett sådant

finansiellt konglomerat som avses i

2 kap. 1 a §.

Finansinspektionen

skall

på

Finansinspektionen

ska

på

begäran av ett företag som ingår i

konglomeratet besluta om för-

utsättningarna

nämnda

utsättningarna i de nämnda bestäm-

bestämmelserna är uppfyllda.

melserna är uppfyllda.

Om ett beslut enligt första stycket

inte framgår av en underrättelse

enligt

4 kap.

5 §,

skall

Finans-

enligt

4 kap.

5 §,

ska

Finans-

inspektionen

underrätta

övriga

inspektionen

underrätta

övriga

berörda behöriga myndigheter om

beslutet.

beslutet. Detta gäller dock inte om

beslutet rör ett sådant finansiellt

konglomerat

som

avses

2 kap.

1 a §.

Ett företag som ingår i ett

3 §

Ett företag som ingår i ett

finansiellt konglomerat skall lämna

finansiellt konglomerat ska lämna

973

Prop. 2018/19:158

Finansinspektionen

upplys-

Finansinspektionen

upplys-

Bilaga 3

ningar

sin

verksamhet

och

ningar om sin verksamhet och

därmed sammanhängande omstän-

digheter

som

inspektionen

begär

digheter som inspektionen begär

för tillsynen över konglomeratet.

företaget

inte

lämnar

Om företaget inte lämnar

upplysningarna

till

Finansinspek-

upplysningarna till

Finansinspek-

tionen, får inspek-tionen förelägga

företaget att göra det. Ett sådant

föreläggande får dock inte riktas

mot ett reglerat företag som hör

hemma i ett annat land inom EES. I

fråga om ett sådant företag gäller i

stället 7 kap. 3 §.

stället

7 kap.

3 §, förutom

företaget

ingår

ett

sådant

finansiellt konglomerat som avses

2 kap. 1 a §.

7 §

styrelseledamot

eller

annan

styrelseledamot

eller

annan

befattningshavare

hos

ett

befattningshavare hos ett försäk-

försäkringsföretag eller ett blandat

ringsföretag, ett tjänstepensions-

finansiellt holdingföretag, som vid

företag, eller ett blandat finansiellt

fullgörandet av skyldigheter enligt

holdingföretag, som vid full-

denna lag får kunskap om

görandet

skyldigheter

enligt

affärsförhållanden

hos

ett

annat

denna lag får kunskap om

företag

inom

samma

finansiella

affärsförhållanden hos ett annat

konglomerat,

får

inte

obehörigen

företag

inom

samma

finansiella

röja vad han eller hon har fått veta

konglomerat,

får

inte

obehörigen

och inte heller utnyttja kunskapen i

röja vad han eller hon har fått veta

strid med det företagets intresse.

och inte heller utnyttja kunskapen i

strid med det företagets intresse.

8 §5

Ett

försäkringsföretag

och

ett

Ett

försäkringsföretag,

ett

blandat

finansiellt

holdingföretag

tjänstepensionsföretag

och

ett

är skyldigt att lämna ut uppgifter

blandat

finansiellt

holdingföretag

enskildas

förhållanden

till

är skyldigt att lämna ut uppgifter

företaget, om det under en

enskildas

förhållanden

till

utredning enligt

bestämmelserna

företaget, om det under en

förundersökning

brottmål

utredning

enligt

bestämmelserna

begärs

undersökningsledaren

förundersökning

brottmål

eller om det begärs av åklagare i ett

begärs

undersökningsledaren

ärende om rättslig hjälp i brottmål,

eller om det begärs av åklagare i ett

på framställning av en annan stat

ärende om rättslig hjälp i brottmål,

eller en mellanfolklig domstol, eller

på framställning av en annan stat

i ett

ärende

erkännande

och

eller en mellanfolklig domstol, eller

i ett

ärende

erkännande

och

974

5 Senaste lydelse 2017:1010.

Om ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänste- pensionsföretag inom ett finansiellt konglomerat inte uppfyller de krav som anges i 5 kap. eller om kraven är uppfyllda men solvensen eller den finansiella ställningen hos ett reglerat företag eller ett tjänste- pensionsföretag inom konglo- meratet ändå är hotad, ska Finansinspektionen förelägga det företag som ska rapportera enligt 5 kap. 12 § att vidta åtgärder för att rätta till förhållandet.

Om ett institut, ett för- säkringsföretag eller ett tjänste- pensionsföretag bryter mot denna lag, gäller dessutom det som föreskrivs i sektorsbestämm- elserna.

Ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag som står under tillsyn enligt denna lag ska med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finans- marknaderna.

Om Finansinspektionen vid tillsynen enligt denna lag behöver anlita någon med särskild fackkunskap för bedömning av en viss fråga, ska kostnaden för detta betalas av det institut, det försäk- ringsföretag eller det tjänste- pensionsföretag som tillsynen avser.

verkställighet av en europeisk	verkställighet av en europeisk	Prop. 2018/19:158
utredningsorder.	utredningsorder.	Bilaga 3

10 §6

Ett institut eller ett försäkringsföretag som står under tillsyn enligt denna lag ska med

årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finans- marknaderna.

Om Finansinspektionen vid tillsynen enligt denna lag behöver anlita någon med särskild fackkunskap för bedömning av en viss fråga, ska kostnaden för detta betalas av det institut eller det försäkringsföretag som tillsynen avser.

7 kap.

1 §

Om ett institut eller ett försäkringsföretag inom ett finansiellt konglomerat inte uppfyller de krav som anges i 5 kap. eller om kraven är uppfyllda men solvensen eller den finansiella ställningen hos ett reglerat företag inom konglomeratet ändå är hotad, skall Finansinspektionen förelägga det företag som skall rapportera enligt 5 kap. 12 § att vidta åtgärder för att rätta till förhållandet.

Om ett institut eller ett försäkringsföretag bryter mot denna lag, gäller dessutom det som föreskrivs i sektorsbestämm- elserna.

6 Senaste lydelse 2014:489.

975

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Om Finansinspektionen, i egenskap av samordnare, bedömer att ett reglerat företag som hör hemma i ett annat land inom EES inte uppfyller de krav som ställs på det enligt denna lag eller om kraven är uppfyllda men det reglerade företagets solvens eller finansiella ställning ändå är hotad, skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i det landet.

3 §

Om Finansinspektionen, i egenskap av samordnare, bedömer att ett reglerat företag som hör hemma i ett annat land inom EES inte uppfyller de krav som ställs på det enligt denna lag eller om kraven är uppfyllda men det reglerade företagets solvens eller finansiella ställning ändå är hotad, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i det landet.

Första stycket gäller inte när Finansinspektionen är samordnare för sådana finansiella konglomerat som avses i 2 kap. 1 a §.

Om ett institut, ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar de upplysningar som föreskrivits med stöd av 9 kap. 1 § 6 och 7, får Finansinspektionen besluta att företaget skall betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

4 §

Om ett institut, ett försäkringsföretag, ett tjänste- pensionsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar de upplysningar som föreskrivits med stöd av 9 kap. 1 § 6 och 7, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

976

föreningar som driver försäkringsrörelse tillämpas i stället 13 kap. 33–35 §§ försäkrings- rörelselagen (2010:2043) och 10 kap. 35 § lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag.

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ

Härigenom föreskrivs att 7, 8 och 21 §§ lagen (2006:595) om europakooperativ ska ha följande lydelse.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 §1

föreningar som driver försäkringsrörelse tillämpas i stället

13 kap. 33–35 §§ försäkrings- rörelselagen (2010:2043).

8 §2

Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 29.2 i SCE- förordningen, när beslut om tillstånd har meddelats enligt 23 kap. 23 eller 24 § aktiebolagslagen (2005:551) och beslutet har vunnit laga kraft. När det gäller föreningar som driver finansieringsrörelse tillämpas i stället


12 kap. 22 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
När det gäller europakooperativ			När det gäller europakooperativ
som driver försäkringsrörelse		ska	som driver försäkringsrörelse ska
Bolagsverket utfärda	intyget	när	Bolagsverket utfärda		intyget	när
beslut om tillstånd har meddelats			beslut om tillstånd har meddelats
enligt 13 kap. 33–35 §§		för-	enligt	13 kap. 33–35 §§		för-
säkringsrörelselagen	(2010:2043)		säkringsrörelselagen		(2010:2043)
och beslutet har vunnit laga kraft.			eller 10 kap. 35 § lagen (2019:000)
			om	tjänstepensionsföretag		och
			beslutet har vunnit laga kraft.

1Senaste lydelse 2010:2074.

2 Senaste lydelse 2010:2074.

977

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

21 §3

Det som sägs om styrelsen eller dess ledamöter i följande bestämmelser i lagen om ekonomiska föreningar ska tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:

–6 kap. 29–32 §§ om upplysningsplikt mot föreningsstämman,

–6 kap. 47 § om talan mot föreningsstämmans beslut,

–6 kap. 50 § om talan mot föreningen,

–6 kap. 51 § om skiljeförfarande,

–7 kap. 3 § andra stycket om styrelsesuppleanter,

–7 kap. 4 § andra stycket om delegation av uppgifter,

–7 kap. 7 § första stycket om krav på medlemskap,

–7 kap. 8 § om bosättningskrav,

–7 kap. 9–11 §§ om hinder mot att vara styrelseledamot,

–7 kap. 13 § om när en ändring i styrelsens sammansättning får verkan,

–7 kap. 14 § om förtida avgång,

–7 kap. 20 § första stycket om inträde av suppleant,

–7 kap. 21 § andra stycket om beslutsunderlag,

–7 kap. 23 § om jäv,

–7 kap. 24 och 25 §§ om protokoll,

–7 kap. 26 § om arvode och annan ersättning till styrelseledamot,

–7 kap. 44 och 45 §§ om registrering,

–7 kap. 46 § om anmälan av aktieinnehav,

–8 kap. 7 § om tillhandahållande av upplysningar till revisorn,

–8 kap. 19 § om revisorsjäv,

–8 kap. 32 § första stycket om revisionsberättelsen,

–8 kap. 46 § om underrättelse om brottsmisstanke,

–17 kap. 11 § om tvångslikvidation,

–17 kap. 43 § andra och tredje styckena om styrelseval i samband med upphörande av likvidation,

–17 kap. 44 § om styrelseval efter upphävande av likvidationsbeslut,

–19 kap. 9 § om avregistrering av ledamot, och

–21 kap. 1 och 4–13 §§ om skadestånd.

När 7 kap. 7 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på europakooperativ, ska den paragrafens första stycke inte gälla arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (2006:477) om

arbetstagarinflytande i europakooperativ.
För	dualistiskt	organiserade		För	dualistiskt	organiserade
europakooperativ		som	driver	europakooperativ		som	driver
försäkringsrörelse		gäller	även	försäkringsrörelse		gäller	även
2 kap.	2 § försäkringsrörelselagen			2 kap.	2 § försäkringsrörelselagen
(2010:2043).				(2010:2043) och 2 kap. 2 § lagen

978	3 Senaste lydelse 2018:727.

(2019:000)	om	tjänste- Prop. 2018/19:158
pensionsföretag.		Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

979

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § och 16 kap. 4 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt bet. 2017/18:FiU45

Föreslagen lydelse

2 kap.

5 §

Tillstånd enligt 1 § behövs inte för

1.Sveriges riksbank, Riksgäldskontoret och Kammarkollegiet,

2.anknutna ombud för de verksamheter som anges i 1 kap. 4 b §,

3.börs som driver verksamhet med stöd av sitt tillstånd,

4. försäkringsföretag med till-	4. försäkringsföretag			med	till-
stånd enligt försäkringsrörelse-	stånd	enligt	försäkringsrörelse-
lagen (2010:2043),	lagen (2010:2043) eller tjänste-
	pensionsföretag		med	tillstånd
	enligt	lagen	(2019:000)		om
	tjänstepensionsföretag,

5.företag inom en koncern som tillhandahåller investeringstjänster uteslutande till andra företag i koncernen,

6.fysiska och juridiska personer som tillhandahåller investeringstjänster, om tjänsten tillhandahålls tillfälligt i samband med annan yrkesmässig verksamhet som regleras av

a) bestämmelser i lag eller annan författning, eller

b) etiska regler som avser yrkesverksamheten i fråga och som inte utesluter att tjänsten tillhandahålls,

a) är marknadsgaranter,

b) är deltagare på en reglerad marknad eller en MTF-plattform eller har direkt elektroniskt tillträde till en handelsplats, med undantag av ickefinansiella enheter som på en handelsplats genomför transaktioner som på ett objektivt mätbart sätt minskar risker som står i direkt samband med affärsverksamheten eller likviditetsförvaltningen hos dem eller de koncerner de ingår i,

c) tillämpar en teknik för algoritmisk högfrekvenshandel, eller d) handlar för egen räkning vid utförandet av kundorder,

8.företag som tillhandahåller investeringstjänster som uteslutande består i förvaltning av ett program som syftar till delägarskap för de anställda i företaget,

9.företag som tillhandahåller både

a)investeringstjänster som uteslutande består i förvaltning av program som syftar till delägarskap för de anställda i företaget, och

980

b)andra investeringstjänster än sådana som anges i a uteslutande till andra företag i koncernen,

10. fondbolag, förvaltningsbolag och fondföretag som får driva verksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder samt AIF- förvaltare som får driva verksamhet enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder i andra fall än efter registrering enligt 2 kap. den lagen,

a)detta utgör en kompletterande verksamhet eller, om företaget ingår i en koncern, detta utgör en kompletterande verksamhet sett till koncernen i dess helhet,

c)företaget inte tillämpar en teknik för algoritmisk högfrekvenshandel,

och

d)företaget årligen anmäler till Finansinspektionen att undantaget utnyttjas samt på inspektionens begäran rapporterar på vilken grund företaget anser att verksamheten endast är en kompletterande verksamhet, 12. fysiska och juridiska personer som tillhandahåller investeringsrådgivning inom ramen för annan yrkesmässig verksamhet än sådan som omfattas av bestämmelserna i denna lag, om det inte lämnas

någon specifik ersättning för rådgivningen,

13. fysiska och juridiska personer som utför investeringsverksamhet, dock inte drift av en andrahandsmarknad, eller tillhandahåller investeringstjänster rörande råvaruderivat för att fullgöra uppgifter

a)personen är en sådan systemansvarig för överföringssystemet som avses i artikel 2.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG, i den ursprungliga lydelsen, eller artikel 2.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG, i den ursprungliga lydelsen,

b)personen tillhandahåller tjänster till en systemansvarig som avses i a och fullgör uppgifterna för den systemansvariges räkning, eller

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

981

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

982

c)personen är operatör eller förvaltare av energibalanseringssystem, rörledningsnät eller system för balansering av tillgången och efterfrågan på energi, 14. företag som är verksamhetsutövare enligt 1 kap. 2 a § lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter som handlar med utsläppsrätter för egen räkning, om

a)företaget inte tillhandahåller andra investeringstjänster eller ägnar sig åt annan investeringsverksamhet, och

b)företaget inte tillämpar en teknik för algoritmisk högfrekvenshandel,

och

15. värdepapperscentraler med tillstånd enligt artikel 16 i förordningen om värdepapperscentraler för att tillhandahålla de tjänster som uttryckligen anges i avsnitten A och B i bilagan till den förordningen. Tillstånd krävs inte heller för sådan förvaltning av finansiella instrument som är reglerad i någon annan lag.

16kap. 4 §1

Emittenten ska så snart som möjligt och senast fyra månader efter utgången av varje räkenskapsår offentliggöra sin årsredovisning och i

förekommande fall en koncernredovisning.

Års- och koncernredovisningarna

ska vara granskade av emittentens

revisor. Revisionsberättelsen

ska

revisor.

Revisionsberättelsen ska

offentliggöras

tillsammans

med

offentliggöras

tillsammans

med

års-

och

koncernredovisningen.

års-

och

koncernredovisningen.

Bestämmelser

om revision

finns

Bestämmelser

om revision

finns

4 a kap.

sparbankslagen

4 a kap.

sparbankslagen

(1987:619),

7 a kap.

lagen

(1987:619),

7 a kap.

lagen

(1995:1570)

medlemsbanker,

(1995:1570)

medlemsbanker,

revisionslagen

(1999:1079),

revisionslagen

(1999:1079),

17 kap. 11 och 12 §§ försäkrings-

17 kap.

och

12 §§

rörelselagen

(2010:2043),

9 kap.

försäkringsrörelselagen

aktiebolagslagen

(2005:551)

och

(2010:2043),

14 kap. 3 §

lagen

8 kap.

lagen

(2018:672)

(2019:000)

tjänstepensions-

ekonomiska föreningar.

företag,

9 kap.

aktiebolagslagen

(2005:551)

och

8 kap.

lagen

(2018:672) om ekonomiska före-

ningar.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

1Senaste lydelse 2018:728.

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 30 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

30kap. 5 §1

myndighet om innehav av
1. aktier i bankaktiebolag, kredit-		1. aktier i bankaktiebolag, kredit-
marknadsbolag,	värdepappers-	marknadsbolag,	värdepappers-
bolag, fondbolag eller försäkrings-		bolag, fondbolag, försäkringsaktie-
aktiebolag,		bolag eller tjänstepensionsaktie-
		bolag.

2.andelar i medlemsbank eller kreditmarknadsförening, eller

3.aktier eller andelar i börs, clearingorganisation, svensk värdepapperscentral, betalningsinstitut, institut för elektroniska pengar eller företag som driver verksamhet enligt lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter eller lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter.

Sekretessen gäller inte beslut av myndigheten och inte heller för uppgift från en annan myndighet om uppgiften inte är sekretessreglerad där.

För uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

1 Senaste lydelse 2016:1030.

983

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

3 kap.

2 §1

Ett betalningsinstitut ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som motsvarar minst startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat enligt 3 eller 4 §. Betalningsinstitutets kapitalbas får inte underskrida det högsta av dessa två belopp. Om betalningsinstitutet endast tillhandahåller betalningsinitieringstjänster gäller enbart kravet att institutet vid varje tidpunkt ska ha en kapitalbas som motsvarar minst startkapitalet enligt 1 §.

Vid beräkningen av kapitalbasen tillämpas tillsynsförordningen. Minst 75 procent av primärkapitalet ska vara i form av kärnprimärkapital, och supplementärkapitalet får uppgå till högst en tredjedel av primärkapitalet.

Ett betalningsinstitut som tillhör	Ett betalningsinstitut som tillhör
samma grupp som ett annat	samma grupp som ett annat
betalningsinstitut, eller ett kredit-	betalningsinstitut, eller ett kredit-
institut, ett värdepappersföretag, ett	institut, ett värdepappersföretag, ett
fondbolag, ett försäkringsföretag,	fondbolag, ett försäkringsföretag,
en AIF-förvaltare som förvaltar	ett tjänstepensionsföretag, en AIF-
specialfonder eller ett institut för	förvaltare som förvaltar special-
elektroniska pengar får inte vid	fonder eller ett institut för
beräkning av kapitalbasen ta med	elektroniska pengar får inte vid
sådana poster som ingår i beräk-	beräkning av kapitalbasen ta med
ningen av något av dessa företags	sådana poster som ingår i
kapitalbas.	beräkningen av något av dessa
	företags kapitalbas.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

984	1 Senaste lydelse 2018:175.

Förslag till lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932)

Härigenom föreskrivs att 29 § delgivningslagen (2010:1932) ska ha följande lydelse.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

29 §

1.aktiebolag som är registrerade i aktiebolagsregistret,

2.ekonomiska föreningar, bostadsrättsföreningar, kooperativa hyres- rättsföreningar och sambruksföreningar som är registrerade i förenings- registret,

3.handelsbolag, kommanditbolag, ideella föreningar och registrerade trossamfund som är registrerade i handelsregistret,

4.bankaktiebolag, sparbanker och medlemsbanker som är registrerade i bankregistret,

5. försäkringsaktiebolag	och	5. försäkringsaktiebolag, ömse-
ömsesidiga försäkringsbolag	som	sidiga försäkringsbolag, tjänste-
är registrerade i försäkrings-		pensionsaktiebolag och ömsesidiga
registret,		tjänstepensionsbolag	som	är
		registrerade i försäkringsregistret,

6.europabolag som är registrerade i europabolagsregistret, och

7.europakooperativ som är registrerade i europakooperativsregistret.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

985

Försäkringsrörelse får drivas bara efter tillstånd. Tillstånd får ges ett aktiebolag, ett ömsesidigt försäkringsbolag en försäkrings- förening, ett ömsesidigt tjänste- pensionsbolag eller en tjänste- pensionsförening.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043) dels att 2 kap. 1 och 2 §§, 11 kap. 45 §, 12 kap. 74, 88 och 89 §§, 13 kap.

27 §, 15 kap. 14 §, 18 kap. 12 § och 21 kap. 1 § ska ha följande lydelse dels att punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen

(2015:700) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 4 a §, och närmast före

2 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §

Försäkringsrörelse får drivas bara efter tillstånd. Tillstånd får ges ett aktiebolag, ett ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäk- ringsförening.

					2 §1
	I fråga om europabolag och europakooperativ som driver
	försäkringsrörelse och som har ett sådant förvaltningssystem som avses i
	artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober
	2001 om stadga för europabolag eller artiklarna 37–41 i rådets förordning
	(EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska
	kooperativa föreningar ska följande bestämmelser i denna lag om styrelsen
	eller dess ledamöter tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:
	2 kap.	4 § 4		om lednings-		2 kap.	4 § 4 om lednings-
	prövning,					prövning,
	4 kap.	9 §	första		stycket 1 om	4 kap.	9 §	första	stycket 1 om
	avtal med eller till förmån för					avtal med eller till förmån för
	styrelseledamot,					styrelseledamot,
	11 kap. 8 § och 13 kap. 17 § om					11 kap. 8 § och 13 kap. 17 § om
	uppgifter inför styrelseval,					uppgifter inför styrelseval,
	11 kap. 10 § och 13 kap. 11 § om					11 kap. 10 § och 13 kap. 11 § om
	jäv för styrelseledamot,					jäv för styrelseledamot,
	13 kap.	13 §		om	överskridande
	av befogenhet och behörighet,
	17 kap. 13 § om rätt för Finans-					17 kap. 13 § om rätt för Finans-
	inspektionen		att		sammankalla	inspektionen		att	sammankalla
	styrelsen och närvara vid sådant					styrelsen och närvara vid sådant
	sammanträde		samt		delta i över-	sammanträde		samt	delta i över-
	läggningarna,					läggningarna,
986	1 Senaste lydelse 2015:700.

18 kap. 11 § om återkallelse av	18 kap. 11 § om återkallelse av	Prop. 2018/19:158
tillstånd, och	tillstånd, och	Bilaga 3
19 kap. 45 § om tystnadsplikt.	19 kap. 45 § om tystnadsplikt.

Omvandling

4 a §

Ytterligare förutsättningar för tillstånd än i 4 § att driva försäkringsrörelse enligt denna lag (omvandling) är

1.för ett tjänstepensionsaktie- bolag, att ansökan om tillstånd har godkänts genom ett bolags- stämmobeslut som har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda på stämman,

2.för ett ömsesidigt tjänste- pensionsbolag, att ansökan om tillstånd har godkänts genom ett bolagsstämmobeslut som har biträtts av nio tiondelar av de röstberättigade eller minst två tredjedelar av de röstande,

3.för en tjänstepensionsförening eller en understödsförening som omfattas av bestämmelserna i 7 § lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043), att ansökan om tillstånd har godkänts genom ett föreningsstämmobeslut som har biträtts av nio tiondelar av de röstberättigade eller minst två tredjedelar av de röstande, och

4.för de företag som avses i 1–3, att den rätt som tillkommer försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar inte försämras.

987

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

988

11kap.

45 §2

1.ett tillstånd att driva försäkringsrörelse för bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats, eller

2. tillståndet		att driva	försäk-	2. tillståndet att				driva	försäk-
ringsrörelse har återkallats utan att				ringsrörelse har återkallats utan att
bolaget i stället har fått ett tillstånd				bolaget i stället har fått ett tillstånd
att	driva	någon	annan	att	driva		någon		annan
tillståndspliktig finansiell rörelse.				tillståndspliktig			finansiell		rörelse
				eller ett tillstånd att driva
				verksamhet		avseende			tjänste-
				pensionsförsäkring				enligt	lagen
				(2019:000)		om	tjänstepensions-
				företag.

Beslutet enligt första stycket 2 ska fattas så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom

in till Bolagsverket. Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
I ärenden om likvidation av		I ärenden om likvidation av
försäkringsaktiebolag vars tillstånd		försäkringsaktiebolag vars tillstånd
att driva försäkringsrörelse har		att driva försäkringsrörelse har
återkallats utan att bolaget i stället		återkallats utan att bolaget i stället
har fått ett tillstånd att driva någon		har fått ett tillstånd att driva någon
annan	tillståndspliktig finansiell	annan tillståndspliktig finansiell
rörelse,	ska 25 kap. 24 § aktie-	rörelse eller ett tillstånd att driva
bolagslagen inte tillämpas.		verksamhet	avseende		tjänste-
		pensionsförsäkring enligt lagen
		(2019:000)	om	tjänstepensions-
		företag,	ska	25 kap.	24 §
		aktiebolagslagen inte tillämpas.

En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en aktieägare eller på anmälan av Finansinspektionen.

12kap.

74 §3

Bestämmelsen i 17 kap. 16 § första stycket 1 lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar om allmän domstols beslut om likvidation ska gälla också för ömsesidiga försäkringsbolag.

Bolagsverket ska besluta att ett ömsesidigt försäkringsbolag ska gå i likvidation om

1.bolagets hela försäkringsbestånd har överlåtits,

2.ett tillstånd att driva försäkringsrörelse som har beviljats för en bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats,

2Senaste lydelse 2013:166.

3 Senaste lydelse 2018:731.

3. tillståndet att driva försäk- 3. tillståndet att driva försäk- Prop. 2018/19:158

ringsrörelse har återkallats, ringsrörelse har återkallats utan att Bilaga 3 bolaget i stället har fått ett tillstånd

att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt lagen (2019:000) om tjänste- pensionsföretag,

4.bolaget är försatt i konkurs som avslutats med överskott och bolagsstämman inte inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt 79 §, eller

5.bolaget saknar till försäkringsregistret anmäld behörig styrelse eller verkställande direktör.

I de fall som avses i andra stycket 4 eller 5 prövas frågan på ansökan även av en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.

Beslutet om likvidation gäller omedelbart.

Lydelse enligt prop. 2017/18:267 Föreslagen lydelse

88 §

Bolagets styrelse får anta ett särskilt företagsnamn. Ett särskilt företagsnamn får inte innehålla ordet ömsesidig.

Företagsnamnet ska tydligt skilja	Företagsnamnet ska tydligt skilja
sig från företagsnamn som är in-	sig från företagsnamn som är in-
förda i det register som avses i	förda i det register som avses i
14 kap. 1 §. I övrigt finns bestäm-	17 kap. 1 §. I övrigt finns bestäm-
melser om registreringen i lagen	melser om registreringen i lagen
(2018:000) om företagsnamn.	(2018:000) om företagsnamn.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

89 §

I 14 kap. 1 § finns bestämmelser I 17 kap. 1 § finns bestämmelser om registreringsmyndighet och om registreringsmyndighet och

försäkringsregister.försäkringsregister.

989

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

990

13kap.

27 §4

1.föreningens hela försäkringsbestånd har överlåtits,

2.ett tillstånd att driva försäkringsrörelse för bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats, eller

3. tillståndet att driva försäk-	3. tillståndet att		driva försäk-
ringsrörelse har återkallats.	ringsrörelse har återkallats utan att
	föreningen i stället har fått ett
	tillstånd att driva verksamhet
	avseende	tjänstepensionsförsäk-
	ring enligt	lagen	(2019:000) om
	tjänstepensionsföretag.

I ärenden enligt första stycket 3 ska 17 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar inte tillämpas.

15kap.

14 §5

Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier vid stämman inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat

2.om ägaren i väsentlig mån har åsidosatt skyldigheter i näringsverk- samhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,

3.om ägaren är ett 3. om ägaren är ett


försäkringsholdingföretag				eller ett		försäkringsholdingföretag eller ett
blandat	finansiellt	holdingföretag				blandat finansiellt holdingföretag
och dess ledning inte uppfyller de						och dess ledning inte uppfyller de
krav som ställs på ledningen i ett						krav som ställs på ledningen i ett
sådant	företag enligt		9 kap.		10 §	sådant företag enligt 19 kap. 63 §
denna	lag respektive		5 kap.		16 §	första stycket denna lag respektive
lagen	(2006:531)	om		särskild		5 kap. 16 § lagen (2006:531) om

4Senaste lydelse 2018:731.

5 Senaste lydelse 2017:653.

tillsyn över	finansiella kon- särskild tillsyn över finansiella
glomerat, eller	konglomerat, eller

4.om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

18kap.

12 §6

Finansinspektionen ska återkalla ett försäkringsföretags tillstånd, om

företaget
1. inte	har	anmälts	för	1. inte	har	anmälts	för
registrering	inom	föreskriven	tid	registrering inom föreskriven tid
eller anmälan har avskrivits eller				eller anmälan har avskrivits eller
avslagits genom ett beslut som har				avslagits genom ett beslut som har
vunnit laga kraft,				fått laga kraft,

2.har förklarat sig avstå från tillståndet,

3.har försatts i konkurs eller om beslut har fattats om att företaget ska gå i tvångslikvidation,


4. inte	uppfyller minimikapital-				4. inte	uppfyller			minimikapital-
kravet eller ett kapitalkrav som ska					kravet eller ett kapitalkrav som ska
uppfyllas av ett företag som har					uppfyllas av ett företag som har
beviljats undantag enligt 1 kap. 19					beviljats undantag enligt 1 kap. 19
eller 19 b §,		och	företagets		eller 19 b §,			och		företagets
finansiella		saneringsplan		är	finansiella		saneringsplan				är
uppenbart otillräcklig, eller					uppenbart otillräcklig,
5. inte inom tre månader från den					5. inte inom tre månader från den
tidpunkt då företaget inte längre					tidpunkt då företaget inte längre
uppfyllde minimikapitalkravet eller					uppfyllde minimikapitalkravet eller
ett kapitalkrav som ska uppfyllas av					ett kapitalkrav som ska uppfyllas av
ett företag som har beviljats					ett företag som har beviljats
undantag	enligt 1 kap.		19	eller	undantag	enligt		1 kap.		19	eller
19 b §, har vidtagit de åtgärder som					19 b §, har vidtagit de åtgärder som
finns angivna i en godkänd					finns angivna i en godkänd
finansiell saneringsplan.					finansiell saneringsplan, eller
					6. får		tillstånd		att		driva
					verksamhet		avseende			tjänste-
					pensionsförsäkring				enligt		lagen

6Senaste lydelse 2015:700.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

991

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

992

(2019:000) om tjänstepensions- företag.

21kap. 1 §7

Finansinspektionens			beslut i			Finansinspektionens			beslut i
ärenden enligt 17 kap. 13 § första						ärenden enligt 17 kap. 13 § första
stycket	och	18 kap.	26 §		andra	stycket	och	18 kap.	25 §		andra
stycket samt beslut om sanktions-						stycket samt beslut om sanktions-
föreläggande får inte överklagas.						föreläggande får inte överklagas.
2. För försäkringsföretag som vid						2. För försäkringsföretag som vid
lagens	ikraftträdande			bedriver		lagens	ikraftträdande			bedriver
verksamhet som avser tjänste-						verksamhet		som avser			tjänste-
pensionsförsäkringar gäller för den						pensionsförsäkringar gäller för den
delen av verksamheten, till och						delen av verksamheten, till och
med	den	31 december			2019,	med	den	31 december			2022,
tillämpliga bestämmelser i 1–7, 14,						tillämpliga bestämmelser i 1–7, 14,
16 och 17 kap. i den äldre lydelsen						16 och 17 kap. i den äldre lydelsen
samt föreskrifter som har med-						samt föreskrifter som har med-
delats med stöd av dessa bestäm-						delats med stöd av dessa bestäm-
melser. För		verksamheten			som	melser. För verksamheten som
avser	tjänstepensionsförsäkring					avser	tjänstepensionsförsäkring
gäller under angiven tid i övrigt						gäller under angiven tid i övrigt
tillämpliga bestämmelser				i	10–15	tillämpliga bestämmelser				i	10–15
och 19 kap. denna lag.						och 19 kap. denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som avses med ringa omfattning enligt tredje stycket.

Ett försäkringsföretag som avses i första stycket får, efter anmälan till Finansinspektionen, tillämpa denna lag även på verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

7Senaste lydelse 2017:653.

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska ha följande lydelse.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
			7 §1
En understödsförening som före			En understödsförening som före
den 1 april 2011		är registrerad	den 1 april 2011		är registrerad
enligt lagen (1972:262) om under-			enligt lagen (1972:262) om under-
stödsföreningar	får	fortsätta att	stödsföreningar får fortsätta att
driva verksamheten och ska då			driva verksamheten och ska då
omfattas av bestämmelserna i den			omfattas av bestämmelserna i den
lagen till utgången av juni 2019			lagen till utgången av juni 2019
eller, om en ansökan om tillstånd			eller, om en ansökan om tillstånd
enligt 2 kap.	försäkringsrörelse-		enligt	2 kap. försäkringsrörelse-
lagen (2010:2043) då har getts in,			lagen	(2010:2043)	eller 2 kap.
till dess att ett beslut med anledning			lagen (2019:000) om tjänste-
av en sådan ansökan har fått laga			pensionsföretag då har getts in, till
kraft.			dess att ett beslut med anledning av
			en sådan ansökan har fått laga kraft.

Om en ansökan om tillstånd enligt första stycket inte har getts in före utgången av juni 2019 eller om den avslås, ska föreningen träda i likvidation.

Likvidationen ska handläggas enligt bestämmelserna i lagen om understödsföreningar.

Bestämmelserna i 44 § lagen om understödsföreningar ska tillämpas vid rättens handläggning av en anmälan enligt fjärde stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

1 Senaste lydelse 2017:1118.

993

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

3 kap.

2 §1

Ett institut för elektroniska pengar ska vid varje tidpunkt ha en kapital- bas som lägst motsvarar startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat enligt 3 §. Institutets kapitalbas får inte underskrida det högsta av dessa belopp.

Vid beräkningen av kapitalbasen och dess sammansättning ska Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 tillämpas. Därutöver

gäller följande vid beräkningen:
1. Ett institut	för	elektroniska	1. Ett institut	för	elektroniska
pengar som tillhör samma grupp			pengar som tillhör samma grupp
som ett annat institut för elektron-			som ett annat institut för elektron-
iska pengar, eller ett betalnings-			iska pengar, eller ett betalnings-
institut, ett kreditinstitut, ett värde-			institut, ett kreditinstitut, ett
pappersföretag,	ett fondbolag, en		värdepappersföretag, ett fondbolag,
AIF-förvaltare	som	förvaltar	en AIF-förvaltare som förvaltar
specialfonder eller ett försäkrings-			specialfonder, ett försäkrings-
företag får vid beräkning av			företag eller ett tjänstepensions-
kapitalbasen inte ta med sådana			företag får vid beräkning av
poster som ingår i beräkningen av			kapitalbasen inte	ta	med sådana
något av dessa företags kapitalbas.			poster som ingår i beräkningen av
			något av dessa företags kapitalbas.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

994	1 Senaste lydelse 2014:989.

Förslag till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud

Härigenom föreskrivs att 3 och 11 §§ lagen (2014:836) om närings-

förbud ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

3 §

Bestämmelserna i 4–9 §§ ska tillämpas på dem som faktiskt har utövat ledningen av en näringsverksamhet som en juridisk person har bedrivit.

Bestämmelserna i 4–9 §§ ska alltid tillämpas på följande befattnings- havare:

1.i kommanditbolag: komplementär,

2.i andra handelsbolag: bolagsman,

3. i aktiebolag och ömsesidiga				3. i	aktiebolag,	ömsesidiga
försäkringsbolag:			ledamot och	försäkringsbolag och ömsesidiga
suppleant i styrelsen samt verk-				tjänstepensionsbolag: ledamot och
ställande direktör och vice verk-				suppleant i styrelsen samt verk-
ställande direktör,				ställande direktör och vice verk-
				ställande direktör,
4. i	sparbanker,		ekonomiska	4. i	sparbanker,	ekonomiska
föreningar		och	försäkrings-	föreningar, försäkringsföreningar
föreningar: ledamot och suppleant i				och	tjänstepensionsföreningar:
styrelsen		samt	verkställande	ledamot och suppleant i styrelsen
direktör	och vice		verkställande	samt	verkställande	direktör och
direktör,				vice verkställande direktör,

5.i europeiska ekonomiska intressegrupperingar med säte i Sverige: företagsledare,

6.i europabolag och europakooperativ med säte i Sverige: ledamot och suppleant i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan samt verkställande direktör och vice verkställande direktör,

7.i utländska filialer som omfattas av lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.: verkställande direktör och vice verkställande direktör, och

11§

Den som har näringsförbud får inte

1.driva näringsverksamhet,

2.faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,

3.vara bolagsman i ett annat handelsbolag än ett kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag eller medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige,

4.vara stiftare av ett aktiebolag eller en sparbank,

5. vara ledamot eller suppleant i	5. vara ledamot eller suppleant i
styrelsen för	styrelsen för
– ett aktiebolag,	– ett aktiebolag,

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

995

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

996

– en ekonomisk förening,			– en ekonomisk förening,
– en sparbank,			– en sparbank,
– ett	ömsesidigt	försäkrings-	– ett ömsesidigt försäkringsbolag
bolag,			eller ett ömsesidigt tjänste-
			pensionsbolag,
– en försäkringsförening,			– en försäkringsförening eller en
			tjänstepensionsförening,
– en	europeisk	ekonomisk	– en	europeisk	ekonomisk
intressegruppering		med säte i	intressegruppering		med säte i
Sverige,			Sverige,
– en pensionsstiftelse, eller			– en pensionsstiftelse, eller
– en sådan ideell förening eller			– en sådan ideell förening eller
stiftelse som driver närings-			stiftelse som driver närings-
verksamhet,			verksamhet,

6.vara ledamot eller suppleant i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige,

7. vara	verkställande		direktör		7. vara	verkställande	direktör
eller vice verkställande direktör i					eller vice verkställande direktör i
– ett aktiebolag,					– ett aktiebolag,
– en ekonomisk förening,					– en ekonomisk förening,
– ett	ömsesidigt	försäkrings-			– ett ömsesidigt försäkringsbolag
bolag,					eller ett ömsesidigt tjänste-
					pensionsbolag,
– ett	europabolag		eller	ett	– ett	europabolag	eller	ett
europakooperativ		med	säte	i	europakooperativ med		säte	i
Sverige,					Sverige,
– en sparbank,					– en sparbank,
– en medlemsbank, eller					– en medlemsbank, eller
– en filial enligt lagen (1992:160)					– en filial enligt lagen (1992:160)
om utländska filialer m.m.,					om utländska filialer m.m.,

8.vara företagsledare i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige eller föreståndare enligt 2 § andra stycket lagen om utländska filialer m.m.,

9.vara firmatecknare eller i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges i 3–5 eller vara firmatecknare för ett utländskt bankföretags filial,

10.äga så många aktier i ett aktiebolag eller ett europabolag med säte i Sverige att hans eller hennes andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent,

11.inneha fullmakt att företräda en enskild näringsidkare i dennes näringsverksamhet eller en juridisk person som anges i 3–5,

13.vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i den näringsverksamhet där han eller hon har åsidosatt sina skyldigheter.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1306) med kompletterade bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 9 § lagen (2016:1306) med komplette- rande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning ska ha följande lydelse.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

9§1

Med finansiellt företag avses i 7 och 8 §§

1.ett svenskt företag som är

a)AIF-förvaltare som har tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

b)börs enligt 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappers- marknaden,

c)clearingorganisation enligt 1 kap. 4 b § lagen om värde- pappersmarknaden,

d)fondbolag enligt 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

e) försäkringsföretag som om-	e) försäkringsföretag som om-
fattas av försäkringsrörelselagen	fattas av	försäkringsrörelselagen
(2010:2043),	(2010:2043) eller tjänstepensions-
	företag som omfattas av lagen
	(2019:000)	om tjänstepensions-
	företag,

f)kreditinstitut enligt 1 kap. 5 § 10 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

g)värdepappersbolag enligt 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmark- naden, eller

h)värdepapperscentral enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om värde- papperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, och

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

1 Senaste lydelse 2017:707.

997

Prop. 2018/19:158	Förteckning över remissinstanserna
Bilaga 4
	Följande remissinstanser har lämnat synpunkter: Arbetsgivarverket,
	Bokföringsnämnden, Bolagsverket, Domstolsverket, FAR, Finans-
	förbundet, Finansinspektionen, Fondbolagens förening, Förvaltnings-
	rätten i Stockholm, Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i
	Stockholm, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konsumentverket,
	Kronofogdemyndigheten, Landsorganisationen i Sverige (LO), Närings-
	livets regelnämnd, Pensionsmyndigheten, Regelrådet, Revisorsinspekt-
	ionen, Riksgäldskontoret, Skatteverket, Statens tjänstepensionsverk,
	Svensk Försäkring, Svenska Bankföreningen, Svenska pensionsstiftelsers
	förening (SPFA), Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
	akademikers centralorganisation (Saco), Sveriges Kommuner och
	Landsting, Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Tjänstepens-
	ionsförbundet.
	Därutöver har yttrande inkommit från AFA Försäkring, Alecta, AMF
	Pension, Folksam, Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Handels-
	banken Liv, Jusek, KPA Pension, Kåpan pensioner försäkringsförening,
	Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt, Länsförsäkringar AB,
	Offentliganställdas Förhandlingsråd (OFR), SEB Pension och Försäkring
	AB, SPP Pension & Försäkrings AB, Svenska aktuarieföreningen,
	Swedbank Försäkring AB och Ägarföreningen ProSkandia.
	Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att
	lämna några synpunkter: Finansbolagens Förening, Företagarna,
	Försäkringsjuridiska föreningen, Försäkringsorganisationen Liv (FOLIV),
	Försäkringsorganisationen Sak (FOSAK), Riksdagens ombudsmän,
	Sparbankernas Riksförbund, Stockholms universitet (juridiska fakulteten),
	Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska försäkringsförmedlares
	förening (SFM) och Sveriges riksbank.

998

Prop. 2018/19:158

Bilaga 5

20.5.2017		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 132/1

(Lagstiftningsakter)

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2017/828

av den 17 maj 2017

om ändring av direktiv 2007/36/EG vad gäller uppmuntrande av aktieägares långsiktiga engagemang

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 50 och 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)I Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG (3) fastställs krav med avseende på utnyttjande av vissa aktieägarrättigheter som är kopplade till aktier med rösträtt vid bolagsstämmor i bolag som har sitt säte i en medlemsstat och vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad belägen i eller med verksamhet inom en medlemsstat.

(2)Finanskrisen har blottlagt att aktieägarna i många fall stödde förvaltarnas överdrivna, kortsiktiga risktagande. Det finns dessutom klara belägg för att den nuvarande nivån på ”tillsynen” över investeringsobjekten och engagemanget från de institutionella investerarnas och kapitalförvaltarnas sida ofta är otillräckliga och alltför inriktade på kort siktiga vinster, vilket kan leda till att bolagsstyrning och resultat inte blir optimala.

(3)I sitt meddelande av den 12 december 2012 med titeln Handlingsplan: Europeisk bolagsrätt och företagsstyrning – ett modernt regelverk för mer engagerade aktieägare och hållbara företag tillkännagav kommissionen ett antal åtgärder på området för bolagsstyrning, framför allt för att uppmuntra till ett långsiktigt engagemang från aktieägarnas sida och för att öka transparensen mellan bolag och investerare.

(4)Aktier i börsnoterade bolag innehas ofta genom komplexa kedjor av intermediärer som gör utövandet av aktieägar rättigheter svårare och kan utgöra ett hinder för aktieägarnas engagemang. Bolagen kan ofta inte identifiera sina aktieägare. Identifieringen av aktieägarna är en förutsättning för en direkt kommunikation mellan aktieägarna och bolaget och därför mycket viktig för att göra det lättare för aktieägare att utöva sina rättigheter och att engagera


(1)	EUT C 451, 16.12.2014, s. 87.
(2)	Europaparlamentets ståndpunkt av den 14 mars 2017 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 3 april 2017.
(3)	Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börs
	noterade företag (EUT L 184, 14.7.2007, s. 17).

999

Prop. 2018/19:158

Bilaga 5

L 132/2		SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017

sig. Detta är särskilt relevant vid gränsöverskridande situationer och vid användningen av elektroniska medel. De börsnoterade bolagen bör därför ha rätt att identifiera sina aktieägare för att kunna kommunicera med dem direkt. Intermediärerna bör vara skyldiga att på begäran av bolaget delge bolaget informationen om aktieägarens identitet. Medlemsstaterna bör dock ha möjlighet att från identifieringskravet undanta aktieägare som bara innehar ett litet antal aktier.

(5)För att detta mål ska uppnås måste viss information om aktieägares identitet översändas till bolaget. Denna information bör omfatta minst aktieägarens namn och kontaktuppgifter och, då aktieägaren är en juridisk person, dess registreringsnummer eller, om ett registreringsnummer inte finns, en unik identifieringskod, till exempel identifieringskoden för juridiska personer (LEI-koden), samt antalet aktier som innehas av aktieägare och, om det begärs av bolaget, aktiekategorier eller aktieslag och det datum då aktierna förvärvades. Om mindre infor mation översänds har bolaget inte möjlighet att identifiera sina aktieägare och kommunicera med dem.

(6)Enligt detta direktiv bör aktieägarnas personuppgifter behandlas på ett sådant sätt att det blir möjligt för bolaget att identifiera sina aktuella aktieägare, så att bolaget kan kommunicera med dem direkt i syfte att underlätta utövandet av aktieägarrättigheter och aktieägarnas engagemang i bolaget. Detta påverkar inte medlemsstaternas nationella rätt i fråga om behandling av aktieägares personuppgifter för andra ändamål, till exempel för att göra det möjligt för aktieägare att samarbeta sinsemellan.

(7)För att göra det möjligt för bolaget att kommunicera direkt med sina aktuella aktieägare i syfte att underlätta utövandet av aktieägarrättigheter och aktieägarnas engagemang i bolaget, bör bolaget och intermediärerna tillåtas att lagra aktieägarnas personuppgifter så länge de är aktieägare. Bolag och intermediärer är dock ofta inte medvetna om att en person har upphört att vara aktieägare, såvida de inte har informerats om detta av personen eller fått denna information under ett förfarande för identifiering av nya aktieägare, vilket ofta genomförs bara en gång om året i samband med bolagsstämman eller andra viktiga företagshändelser, såsom uppköpserbjudanden eller fusio ner. Bolag och intermediärer bör därför tillåtas att lagra personuppgifter fram till den tidpunkt då de får reda på att en person har upphört att vara aktieägare, och i högst 12 månader efter det att bolaget eller intermediären har fått reda på detta. Detta påverkar inte det faktum att bolaget eller intermediären för andra ändamål kan behöva lagra personuppgifter för personer som har upphört att vara aktieägare, till exempel för att säkerställa adekvata register i syfte att hålla reda på förändringar i ägandet av ett bolags aktier, upprätthålla nödvändiga register med avseende på bolagsstämmor, inklusive med avseende på giltigheten av bolagets beslut, samt för att uppfylla bolagets förplik telser när det gäller att betala utdelning eller ränta i samband med aktier eller andra belopp som ska betalas till före detta aktieägare.

(8)En viktig förutsättning för att aktieägarna faktiskt ska kunna utöva sina rättigheter är effektiviteten i den kedja av intermediärer som förvaltar värdepapperskonton för aktieägares eller andra personers räkning, framför allt i gräns överskridande sammanhang. I kedjan av intermediärer, särskilt när kedjan omfattar många intermediärer, förs informationen inte alltid vidare från bolaget till dess aktieägare, och aktieägarnas röster överförs inte alltid på rätt sätt till bolaget. Detta direktiv syftar till att förbättra överföringen av information genom kedjan av interme diärer för att underlätta utövandet av aktieägarrättigheter.

(9)Med tanke på intermediärernas viktiga roll bör de åläggas att underlätta utövandet av aktieägarnas rättigheter, såväl när aktieägarna önskar utöva sina rättigheter själva som när de vill utse en tredje person att göra det. Om aktieägarna inte vill utöva sina rättigheter själva utan har utsett intermediären att göra detta, bör den senare utöva dessa rättigheter efter uttryckligt godkännande och enligt anvisningar från aktieägarna och i deras intresse.

(10)Det är viktigt att säkerställa att aktieägare som genom att rösta engagerar sig i investeringsobjekten kan få vetskap om huruvida deras röster har beaktats på rätt sätt. Vid elektroniska omröstningar bör det ges en bekräftelse av att rösterna mottagits. Vidare bör varje aktieägare som avger en röst vid en bolagsstämma åtminstone ha möjlighet att efter bolagsstämman kontrollera om hans eller hennes röst på giltigt sätt har registrerats och räknats av bolaget.

1000

Prop. 2018/19:158

Bilaga 5

20.5.2017		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 132/3

(11)För att främja kapitalinvestering i unionen och underlätta utövandet av aktierelaterade rättigheter bör detta direktiv föreskriva en hög grad av transparens kring avgifter och priser för tjänster som tillhandahålls av intermediärer. Diskriminering i fråga om de avgifter som tas ut för inhemskt respektive gränsöverskridande utövande av ak tieägarrättigheter hämmar gränsöverskridande investeringar och en effektivt fungerande inre marknad och bör förbjudas. Eventuella skillnader mellan de avgifter som tas ut för det inhemska respektive det gränsöverskridande utövandet av aktieägarrättigheter bör tillåtas endast om de är vederbörligen motiverade och avspeglar skillnaderna mellan intermediärernas faktiska kostnader för att tillhandahålla tjänsterna.

(12)Kedjan av intermediärer kan omfatta intermediärer som varken har sitt säte eller sitt huvudkontor i unionen. Den verksamhet som bedrivs av intermediärer från tredjeland skulle dock kunna påverka unionsbolagens långsiktiga hållbarhet och bolagsstyrningen i unionen. För att uppnå målen för detta direktiv är det dessutom nödvändigt att säkerställa att information överförs genom hela kedjan av intermediärer. Om intermediärer från tredjeland inte omfattades av detta direktiv och inte hade samma skyldigheter som unionsintermediärer när det gäller infor mationsöverföring, skulle informationsflödet riskera att brytas. Intermediärer från tredjeland som tillhandahåller tjänster med avseende på aktier i bolag som har sitt säte i unionen och vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad belägen i eller med verksamhet inom unionen bör därför omfattas av reglerna om identifiering av aktieägare, överföring av information, underlättande av aktieägares rättigheter och transparens samt icke-dis kriminering i fråga om kostnader för att säkerställa en effektiv tillämpning av bestämmelserna om aktier som innehas via sådana intermediärer.

(13)Detta direktiv påverkar inte nationell rätt som reglerar innehav och ägande av värdepapper och arrangemangen för att upprätthålla värdepapperens integritet och påverkar inte heller de verkliga ägarna eller andra personer som inte är aktieägare enligt tillämplig nationell rätt.

(14)Ett effektivt och hållbart aktieägarengagemang är en av hörnstenarna i de börsnoterade bolagens bolagsstyrnings modell, som är beroende av en god maktfördelning mellan olika organ och intressenter. Ett större engagemang i bolagsstyrningen från aktieägarnas sida är ett av de redskap som kan bidra till att förbättra bolags finansiella och icke-finansiella resultat, bland annat när det gäller miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer, sär skilt enligt de principer för ansvarsfulla investeringar som stöds av Förenta nationerna. Dessutom är ett större engagemang från alla intressenter, framför allt de anställda, i bolagsstyrningen en viktig faktor för att säkerställa att börsnoterade bolag tillämpar en mer långsiktig strategi. Detta engagemang bör uppmuntras och beaktas.

(15)Institutionella investerare och kapitalförvaltare är ofta viktiga aktieägare i unionens börsnoterade bolag och kan därför spela en viktig roll i dessa bolags bolagsstyrning men också mer allmänt vad gäller deras strategi och långsiktiga resultat. Erfarenheterna under senare år har emellertid visat att institutionella investerare och kapital förvaltare sällan engagerar sig i de bolag i vilka de äger aktier, och det finns belägg för att kapitalmarknaderna ofta utövar påtryckningar på bolagen för att de ska uppvisa kortsiktiga resultat, vilket kan äventyra bolagens långsiktiga finansiella och icke-finansiella resultat och få flera negativa konsekvenser, bland annat icke optimala investerings nivåer i till exempel forskning och utveckling, något som är till skada för såväl bolagens som investerarnas långsiktiga resultat.

(16)Ofta underlåter institutionella investerare och kapitalförvaltare att på ett transparent sätt redovisa sina investerings strategier och sin policy när det gäller engagemang samt hur de tillämpas. En offentlig redovisning av sådan information skulle kunna öka investerarnas medvetenhet, göra det lättare för de slutliga förmånstagarna, till exempel blivande pensionärer, att optimera sina investeringsbeslut, underlätta dialogen mellan bolagen och deras aktieägare, uppmuntra aktieägarnas engagemang samt stärka deras ansvarighet gentemot intressenterna och det civila samhället.

(17)Därför bör institutionella investerare och kapitalförvaltare vara mera transparenta när det gäller sitt förhållningssätt till aktieägarengagemang. De bör antingen utarbeta och offentligt redovisa en policy för aktieägarengagemang eller förklara varför de valt att inte göra det. Policyn för aktieägarengagemang bör beskriva hur institutionella investerare och kapitalförvaltare integrerar aktieägarengagemang i sin investeringsstrategi och på vilka olika sätt de väljer att

1001

Prop. 2018/19:158

Bilaga 5

L 132/4		SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017

engagera sig samt hur de gör detta. Policyn för aktieägarengagemang bör också innehålla riktlinjer för att hantera faktiska eller potentiella intressekonflikter, särskilt i en situation där institutionella investerare eller kapitalförvaltare eller deras närstående företag har betydande affärsförbindelser med investeringsobjektet. Denna policy för aktieä garengagemang, eller förklaringen, bör vara tillgänglig för allmänheten på internet.

(18)Institutionella investerare och kapitalförvaltare bör offentligt redovisa information om genomförandet av sin policy för aktieägarengagemang och framför allt om hur de har utövat sin rösträtt. För att minska eventuella administ rativa bördor bör investerarna dock kunna besluta att inte offentliggöra varje avgiven röst, om rösten anses obetydlig på grund av ämnet för omröstningen eller storleken på innehavet i bolaget. Sådana obetydliga röster kan innefatta röster som avges i rena procedurfrågor eller röster som avges i bolag där investeraren har en mycket liten andel i förhållande till sitt innehav i andra investeringsobjekt. Investerarna bör fastställa sina egna kriterier för vilka röster som är obetydliga på grund av ämnet för omröstningen eller storleken på innehavet i bolaget och tillämpa dem konsekvent.

(19)En strategi på medellång och lång sikt är nyckelfaktor för att möjliggöra en ansvarsfull förvaltning av tillgångar. Därför bör de institutionella investerarna varje år offentligt redovisa hur de viktigaste inslagen i deras kapital investeringsstrategi stämmer överens med deras ansvarsförbindelsers profil och löptid och hur dessa inslag bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång och lång sikt. Om de institutionella investerarna anlitar en kapitalför valtare, antingen via diskretionära fullmakter för förvaltning av kapital på individuell basis eller genom samlade tillgångar, bör de offentligt redovisa vissa viktiga inslag i överenskommelsen med kapitalförvaltaren, särskilt hur den uppmuntrar kapitalförvaltaren att anpassa sin investeringsstrategi och sina investeringsbeslut efter profilen och löptiden för den institutionella investerarens ansvarsförbindelser, i synnerhet långfristiga ansvarsförbindelser, hur den utvärderar kapitalförvaltarens prestationer, inklusive dennes ersättning, hur den bevakar kapitalförvaltarens kostnader för portföljens omsättning och hur den uppmuntrar kapitalförvaltaren att engagera sig på ett sätt som bäst gagnar den institutionella investerarens intresse på medellång och lång sikt. Detta skulle bidra till en verklig intressegemenskap mellan de institutionella investerarnas slutliga förmånstagare, kapitalförvaltarna och investe ringsobjekten samt skapa möjligheter att utveckla långsiktigare investeringsstrategier och förbindelser med inve steringsobjekten, vilket även innebär aktieägarengagemang.

(20)Kapitalförvaltarna bör ge den institutionella investeraren information som gör det möjligt för denne att bedöma om och hur förvaltaren agerar på ett sätt som på lång sikt bäst gagnar investerarens intressen och om kapital förvaltaren tillämpar en strategi som ger ett effektivt aktieägarengagemang. Förhållandet mellan kapitalförvaltaren och den institutionella investeraren är i princip ett bilateralt avtalsarrangemang. Även om stora institutionella investerare kan begära detaljerad rapportering av kapitalförvaltaren, särskilt om tillgångarna förvaltas på diskretio när basis, är det emellertid för små och mindre sofistikerade institutionella investerare avgörande att införa ett antal legala minimikrav, så att de kan göra en korrekt bedömning av kapitalförvaltaren och utkräva ansvar av denne. Kapitalförvaltarna bör därför vara skyldiga att redovisa för de institutionella investerarna hur deras investerings strategi och tillämpningen av den bidrar till utvecklingen av den institutionella investerarens tillgångar eller fonden på medellång och lång sikt. Denna redovisning bör omfatta rapportering om de väsentligaste riskerna på medellång och lång sikt i samband med portföljinvesteringar, inklusive bolagsstyrningsfrågor och andra risker på medellång och lång sikt. Denna information är mycket viktig för att den institutionella investeraren ska kunna bedöma om kapitalförvaltaren genomför en analys på medellång och lång sikt av det egna kapitalet och portföljen, vilket är en nyckelfaktor för ett effektivt aktieägarengagemang. Eftersom dessa risker på medellång och lång sikt kommer att påverka investerarnas avkastning kan det för de institutionella investerarna bli nödvändigt att på ett bättre sätt integrera dessa frågor i investeringsprocesserna.

(21)Kapitalförvaltarna bör dessutom för de institutionella investerarna redovisa portföljens sammansättning, omsättning och omsättningskostnader samt sin policy när det gäller utlåning av värdepapper. Portföljens omsättningshastighet är en viktig indikator på huruvida en kapitalförvaltares processer är fullt anpassade efter den institutionella investerarens fastlagda strategi och intressen, och indikerar även om kapitalförvaltaren innehar aktier under en tidsperiod som gör det möjligt för denne att engagera sig i bolaget på ett effektivt sätt. En hög portföljomsättning kan vara ett tecken på bristande tillit till investeringsbesluten eller på flockbeteende, och ingetdera av dessa är

1002

Prop. 2018/19:158

Bilaga 5

20.5.2017		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 132/5

ägnade att bäst gagna den institutionella investerarens intressen på lång sikt, särskilt som ökningar i omsättningen ökar investerarnas kostnader och kan påverka systemrisker. Å andra sidan kan en oväntat låg omsättning signalera bristande fokus på riskförvaltning eller en gradvis övergång till en mer passiv investeringsstrategi. Utlåning av värdepapper kan skapa kontroverser när det gäller aktieägarengagemang eftersom investerarnas aktier då faktiskt säljs och omfattas av återköpsrätt. Sålda aktier måste tas tillbaka för att engagemang ska kunna utövas, till exempel för omröstningar vid bolagsstämman. Det är därför viktigt att kapitalförvaltaren rapporterar om sin policy när det gäller utlåning av värdepapper och anger hur den tillämpas för att fullfölja kapitalförvaltarens engagemang, särskilt vid investeringsobjektets bolagsstämma.

(22)Kapitalförvaltaren bör också informera den institutionella investeraren om, och i så fall hur, kapitalförvaltaren fattar investeringsbeslut på grundval av en bedömning av investeringsobjektets resultat på medellång och lång sikt, inklusive dess icke-finansiella resultat. Denna information är särskilt användbar för att ange huruvida kapitalför valtaren antar en långsiktig och aktiv kapitalförvaltningsstrategi och tar hänsyn till sociala faktorer, miljöfaktorer och bolagsstyrningsfaktorer.

(23)Kapitalförvaltaren bör tillhandahålla den institutionella investeraren korrekt information om huruvida intressekon flikter har uppkommit i samband med engagemang i bolagens verksamhet, och i så fall vilka, samt om hur kapitalförvaltaren har hanterat dem. Intressekonflikter kan till exempel hindra kapitalförvaltaren från att rösta eller från att engagera sig över huvud taget. Alla sådana situationer bör redovisas för de institutionella investerarna.

(24)Medlemsstaterna bör tillåtas att föreskriva att om en institutionell investerares tillgångar inte förvaltas på individuell basis utan slås ihop med andra investerares tillgångar och förvaltas via en fond bör information lämnas också till andra investerare, åtminstone på begäran, så att det blir möjligt för alla de andra investerarna i samma fond att få denna information om de så önskar.

(25)Många institutionella investerare och kapitalförvaltare anlitar röstningsrådgivare som tillhandahåller dem under sökningar, råd och rekommendationer om hur de ska rösta vid bolagsstämmor i börsnoterade bolag. Även om röstningsrådgivare spelar en viktig roll i bolagsstyrningen genom att bidra till minskade kostnader för analyser av bolagsuppgifter, kan de även ha betydande inflytande på röstningsbeteendet hos investerare. Framför allt förlitar sig investerare med mycket diversifierade portföljer och många utländska aktieinnehav mer på rekommendationer från ombud.

(26)Med tanke på deras betydelse bör röstningsrådgivarna omfattas av krav på transparens. Medlemsstaterna bör se till att röstningsrådgivare som omfattas av en uppförandekod verkligen redovisar hur de har tillämpat denna kod. De bör också offentliggöra viss central information som hänför sig till utarbetandet av deras undersökningar, råd och röstningsrekommendationer och alla faktiska eller potentiella intressekonflikter eller affärsförbindelser som kan påverka utarbetandet av undersökningarna, råden och röstningsrekommendationerna. Denna information bör förbli tillgänglig för allmänheten under en period på minst tre år, så att det blir möjligt för de institutionella investerarna att välja röstningsrådgivarnas tjänster med hänsyn till deras tidigare prestationer.

(27)Röstningsrådgivare från tredjeland som varken har sitt säte eller sitt huvudkontor i unionen kan tillhandahålla analyser av unionsbolag. För att säkerställa lika spelregler mellan röstningsrådgivare i unionen och röstnings rådgivare från tredjeland bör detta direktiv tillämpas även på röstningsrådgivare från tredjeland som bedriver sin verksamhet via ett verksamhetsställe i unionen, oavsett formen för detta verksamhetsställe.

(28)Ledande befattningshavare bidrar till att bolaget blir framgångsrikt på lång sikt. Formen och strukturen för ersätt ningen till ledande befattningshavare avgörs i första hand av bolagen, deras styrelser, aktieägare och, där så är tillämpligt, arbetstagarrepresentanter. Det är därför viktigt att respektera skillnaderna mellan olika system för bolagsstyrning inom unionen, vilka avspeglar de olika medlemsstaternas syn på de uppgifter som bör åligga bolagen respektive de organ som har ansvar för att lägga fast ersättningspolicyn och ersättningen till enskilda ledande befattningshavare. Eftersom ersättningar är ett av de viktigaste instrumenten för att harmonisera företagens och deras ledande befattningshavares intressen och mot bakgrund av den avgörande roll ledande befattningshavare spelar i bolagen är det viktigt att bolagens ersättningspolicy fastställs på ett lämpligt sätt av behöriga organ inom bolaget och att aktieägarna har möjlighet att uttrycka sina synpunkter om bolagets ersättningspolicy.

(29)För att säkerställa att aktieägare faktiskt kan påverka ersättningspolicyn bör de ges rätten att hålla en bindande eller rådgivande omröstning om ersättningspolicyn på grundval av en tydlig, lättbegriplig och fullständig översikt över bolagets ersättningspolicy. Ersättningspolicyn bör bidra till bolagets affärsstrategi, långsiktiga intressen och håll barhet och bör inte helt eller till största delen kopplas till kortsiktiga mål. Ledande befattningshavares prestationer

1003

Prop. 2018/19:158

Bilaga 5

L 132/6		SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017

bör utvärderas utifrån såväl finansiella som icke-finansiella kriterier, inklusive miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer när det är lämpligt. Ersättningspolicyn bör beskriva de olika komponenterna i ledande befattningshavares ersättning och omfånget av deras relativa andelar. Policyn kan utformas som en ram inom vilken ersättningen till ledande befattningshavare måste hållas. Ersättningspolicyn bör redovisas offentligt utan dröjsmål efter det att aktieägarna röstat om den på bolagsstämman.

(30)Under vissa exceptionella omständigheter kan bolagen behöva göra undantag från vissa bestämmelser i ersätt ningspolicyn såsom kriterier för fast eller rörlig ersättning. Medlemsstaterna bör därför kunna låta bolag införa ett sådant tillfälligt undantag från den tillämpliga ersättningspolicyn om de i sin ersättningspolicy specificerar hur det skulle tillämpas under de exceptionella omständigheterna. Exceptionella omständigheter bör endast omfatta situa tioner där undantag från ersättningspolicyn krävs för att tillvarata hela bolagets långsiktiga intressen och hållbarhet eller säkerställa dess bärkraft. Ersättningsrapporten bör innehålla information om vilken ersättning som har utbetalats eller ska utbetalas under sådana exceptionella omständigheter.

(31)För att säkerställa att genomförandet av ersättningspolicyn ligger i linje med policyn bör aktieägarna få rätt att rösta om bolagets ersättningsrapport. För att säkerställa transparens i bolagen, och ledande befattningshavares ansvarighet, bör ersättningsrapporten vara tydlig och lättbegriplig och ge en heltäckande översikt över ersättningen till enskilda ledande befattningshavare under det räkenskapsår som rapporten avser. Om aktieägarna röstar emot ersättningsrapporten bör bolaget i nästa ersättningsrapport förklara hur resultatet av omröstningen har beaktats. När det gäller små och medelstora bolag bör dock medlemsstaterna, som ett alternativ till omröstningen om ersättningsrapporten, kunna föreskriva att ersättningsrapporten ska lämnas till aktieägarna och endast diskuteras som en separat punkt på dagordningen vid bolagsstämman. Om en medlemsstat använder denna möjlighet bör bolaget i nästa ersättningsrapport redogöra för hur diskussionen på bolagsstämman har beaktats.

(32)För att ge aktieägarna enkel tillgång till ersättningsrapporten och göra det möjligt för potentiella investerare och intressenter att få information om ersättningen till ledande befattningshavare bör ersättningsrapporten offentlig göras på bolagets webbplats. Detta bör inte påverka medlemsstaternas möjlighet att kräva att rapporten offent liggörs även genom andra kanaler, till exempel som en del av bolagsstyrningsrapporten eller förvaltningsberättel sen.

(33)Redovisningen av ersättningen till enskilda ledande befattningshavare och offentliggörandet av ersättningsrapporten är avsedda att öka transparensen i bolagen och ledande befattningshavares ansvarighet samt ge en bättre aktieägar tillsyn över ersättningen till ledande befattningshavare. Detta skapar nödvändiga förutsättningar för utövandet av aktieägarrättigheter och aktieägarengagemang när det gäller ersättningar. Redovisningen av denna information till aktieägarna är framför allt nödvändig för att de ska kunna bedöma ersättningen till ledande befattningshavare och uttrycka sina synpunkter om formerna för och nivåerna på ledande befattningshavares ersättningar samt om sambandet mellan varje enskild ledande befattningshavares ersättning och prestationer, i syfte att komma till rätta med potentiella situationer där en ledande befattningshavares ersättningsnivå inte är berättigad med tanke på hans eller hennes individuella prestation och bolagets resultat. Offentliggörandet av ersättningsrapporten är nödvändigt för att göra det möjligt för inte bara aktieägare utan även potentiella investerare och intressenter att bedöma ersättningen till ledande befattningshavare, i vilken mån denna ersättning är kopplad till bolagets resultat och hur bolaget genomför sin ersättningspolicy i praktiken. Det skulle inte vara möjligt att uppnå dessa mål genom att redovisa och offentliggöra anonymiserade ersättningsrapporter.

(34)För att öka transparensen i bolagen och ledande befattningshavares ansvarighet, och för att göra det möjligt för aktieägare, potentiella investerare och intressenter att få en heltäckande och tillförlitlig bild av den ersättning som beviljas till varje enskild ledande befattningshavare, är det särskilt viktigt att varje del av ersättningen redovisas liksom även det totala ersättningsbeloppet.

1004

Prop. 2018/19:158

Bilaga 5

20.5.2017		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 132/7

(35)För att förhindra att bolaget kringgår kraven i detta direktiv, förhindra eventuella intressekonflikter och säkerställa de ledande befattningshavarnas lojalitet gentemot bolaget är det framför allt nödvändigt att redovisa och offent liggöra den utbetalade eller innestående ersättningen till enskilda ledande befattningshavare inte bara från bolaget självt, utan också från alla företag som ingår i samma koncern. Om ersättningsrapporten inte innehåller några uppgifter om utbetalad eller innestående ersättning till enskilda ledande befattningshavare från företag tillhörande samma koncern som bolaget, finns det risk för att bolagen försöker kringgå kraven i detta direktiv genom att tilldela ledande befattningshavare dold ersättning via ett kontrollerat företag. I så fall skulle aktieägarna inte få en heltäckande och tillförlitlig bild av den ersättning som bolaget beviljar ledande befattningshavare, och syftena med detta direktiv skulle inte uppnås.

(36)För att ge en fullständig översikt över ersättningen till ledande befattningshavare bör ersättningsrapporten också, i förekommande fall, ange hur stort ersättningsbelopp som beviljats på grundval av enskilda ledande befattnings havares familjesituation. Ersättningsrapporten bör därför också, i förekommande fall, inbegripa ersättningskom ponenter såsom familjetillägg eller barntillägg. Eftersom personuppgifter som avser enskilda ledande befattnings havares familjesituation eller särskilda kategorier av personuppgifter i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (1) är särskilt känsliga och kräver särskilt skydd, bör rapporten dock bara redovisa ersättningsbeloppet utan att ange skälen till att det beviljades.

(37)Personuppgifter som ingår i ersättningsrapporten bör enligt detta direktiv behandlas i syfte att öka bolagstrans parensen när det gäller ersättningen till ledande befattningshavare och på så sätt göra det lättare att utkräva ansvar av ledande befattningshavare och stärka aktieägartillsynen över ersättningen till dem. Detta påverkar inte medlems staternas nationella rätt i fråga om behandling av ledande befattningshavares personuppgifter för andra ändamål.

(38)Det är mycket viktigt att bedöma ledande befattningshavares ersättning och prestationer inte bara en gång om året, utan även under en lämplig tidsperiod för att göra det möjligt för aktieägare, potentiella investerare och intres senter att korrekt bedöma om ersättningen belönar långsiktiga resultat och för att mäta hur ledande befattnings havares prestationer och ersättningar utvecklas på medellång och lång sikt, särskilt i relation till bolagets resultat. I många fall är det först efter flera år som det är möjligt att bedöma om den beviljade ersättningen var i linje med bolagets långsiktiga intressen. Framför allt kan beviljandet av långsiktiga incitament täcka perioder på upp till 7–10 år och kombineras med uppskovsperioder på flera år.

(39)Det är också viktigt att kunna bedöma den ersättning som beviljas till en ledande befattningshavare under hela den period då denne sitter i ett bolagets styrelse. Inom unionen sitter ledande befattningshavare som ledamöter i ett bolags styrelse under i genomsnitt sex år, även om denna period i några medlemsstater överstiger åtta år.

(40)För att begränsa intrånget i ledande befattningshavares rätt till integritet och skyddet av deras personuppgifter bör bolagens offentliga redovisning av ledande befattningshavares personuppgifter i ersättningsrapporten vara begrän sad till tio år. Denna period är förenlig med de andra perioder som fastställs i unionsrätten avseende offentlig redovisning av bolagsstyrningshandlingar. Till exempel måste förvaltningsberättelsen och bolagsstyrningsförsäkran enligt artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG (2) förbli tillgängliga för allmänheten som en del av den årliga redovisningen i minst tio år. Det finns ett uppenbart intresse av att olika typer av bolagsstyr ningsrapporter, inklusive ersättningsrapporten, ska vara tillgängliga i tio år, så att aktieägare och intressenter ges en övergripande bild av läget i ett bolag.

(41)I slutet av denna tioårsperiod bör bolagen ta bort eventuella personuppgifter i ersättningsrapporten eller upphöra med den offentliga redovisningen av ersättningsrapporten i sin helhet. Efter denna period skulle tillgång till sådana personuppgifter kunna bli nödvändig för andra ändamål, till exempel för att vidta rättsliga åtgärder. Bestämmel

serna om ersättning bör inte påverka det fulla utövandet av grundläggande rättigheter som är garanterade i

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 390, 31.12.2004, s. 38).

1005

Prop. 2018/19:158

Bilaga 5

L 132/8		SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017

fördragen, särskilt i artikel 153.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, allmänna principer i nationell avtalsrätt och arbetsrätt, unionsrätt och nationell rätt i fråga om deltagande och allmänna skyldigheter hos det berörda bolagets förvaltnings-, lednings- och kontrollorgan samt i tillämpliga fall arbetsmarknadsparternas rätt att ingå och tillämpa kollektivavtal i enlighet med nationell rätt och praxis. Bestämmelserna om ersättning bör i förekommande fall inte heller påverka tillämpningen av nationell rätt i fråga om anställdas representation i förvaltnings-, lednings- eller kontrollorganet.

(42)Transaktioner med närstående parter kan skada bolagen och deras aktieägare, eftersom de kan ge den närstående parten en möjlighet att tillägna sig värden som tillhör bolaget. Det är därför viktigt att införa lämpliga skydds åtgärder för bolagens och aktieägarnas intressen. Medlemsstaterna bör därför säkerställa att väsentliga transaktioner mellan närstående parter läggs fram för godkännande av aktieägarna eller av förvaltnings- eller kontrollorganet, i enlighet med förfaranden som hindrar den närstående parten från att utnyttja sin ställning och ger tillräckligt skydd för bolagets intressen och intressena för de aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieä gare.

(43)Om transaktionen med närstående parter inbegriper en ledande befattningshavare eller en aktieägare, bör denna ledande befattningshavare eller aktieägare inte delta i godkännandet eller omröstningen. Medlemsstaterna bör emellertid ha möjlighet att låta en aktieägare som är en närstående part delta i omröstningen under förutsättning att det i nationell rätt föreskrivs lämpliga skyddsåtgärder i samband med omröstningsprocessen för att skydda intressena för bolag och de aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieägare, till exempel ett högre majoritetströskelvärde för godkännande av transaktioner.

(44)Bolagen bör offentligt tillkännage väsentliga transaktioner senast när transaktionen genomförs och identifiera den närstående parten, transaktionens datum och värde och all annan information som är nödvändig för att bedöma rimligheten i transaktionen. Ett offentliggörande av denna transaktion, till exempel på ett bolags webbplats eller med andra lättillgängliga medel, behövs för att göra det möjligt för aktieägare, fordringsägare, anställda och andra berörda parter att informeras om de konsekvenser som sådana transaktioner kan komma att få för bolagets värde. En tydlig identifiering av den närstående parten är nödvändig för att man bättre ska bedöma riskerna i samband med transaktionen och för att göra det möjligt att bestrida denna transaktion, även genom rättsliga åtgärder.

(45)I direktivet fastställs krav på transparens för bolag, institutionella investerare, kapitalförvaltare och röstningsrådgi vare. Avsikten med dessa krav på transparens är inte att tvinga bolag, institutionella investerare, kapitalförvaltare eller röstningsrådgivare att offentligt redovisa viss specifik information vars offentliggörande allvarligt skulle även tyra deras marknadsposition eller, om de inte är företag med ett kommersiellt syfte, deras medlemmars eller förmånstagares intressen. Sådan avsaknad av offentlig redovisning bör inte urholka syftena med de krav på offentliggörande som fastställs i detta direktiv.

(46)För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av bestämmelserna om identifiering av aktieägare, överföring av information och underlättande av utövandet av aktieägarrättigheter bör kommissionen ges genomförandebefo genheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (1).

(47)Framför allt bör kommissionens genomförandeakter ange minimistandariseringskrav när det gäller vilka format som ska användas och tidsfrister som ska följas. Genom att bemyndiga kommissionen att anta genomförandeakter blir det möjligt att hålla dessa krav aktuella i förhållande till marknadens och tillsynssystemens utveckling och att

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

1006

Prop. 2018/19:158

Bilaga 5

20.5.2017		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 132/9

undvika skillnader i medlemsstaternas genomförande av bestämmelserna. Sådana skillnader i genomförandet skulle kunna resultera i att det antas oförenliga nationella standarder som ökar riskerna med och kostnaderna för gränsöverskridande transaktioner och därigenom äventyrar deras ändamålsenlighet och effektivitet och ökar bör dorna för intermediärerna.

(48)Vid utövandet av sina genomförandebefogenheter i enlighet med detta direktiv bör kommissionen ta hänsyn till relevant marknadsutveckling och, i synnerhet, till befintliga självregleringsinitiativ, såsom marknadsstandarder för behandling av bolagshändelser och marknadsstandarder för bolagsstämmor, och bör uppmuntra användning av modern teknik i kommunikationen mellan bolagen och deras aktieägare, inklusive genom intermediärer, samt, i förekommande fall, andra marknadsdeltagare.

(49)För att säkerställa en mer jämförbar och konsekvent utformning av ersättningsrapporten bör kommissionen anta riktlinjer för att specificera den standardiserade utformningen. Medlemsstaternas befintliga praxis när det gäller utformningen av informationen i ersättningsrapporten skiljer sig mycket åt, vilket resulterar i en ojämn nivå av transparens och skydd för aktieägare och investerare. Resultatet av skillnaderna i praxis är att aktieägare och investerare, särskilt när det gäller gränsöverskridande investeringar, måste hantera svårigheter och kostnader när de vill förstå och övervaka genomförandet av ersättningspolicyn och engagera sig i bolaget i denna specifika fråga. Kommissionen bör i lämplig utsträckning samråda med medlemsstaterna innan den antar sina riktlinjer.

(50)För att säkerställa att de krav som fastställs i detta direktiv eller de åtgärder som antas för att genomföra detta direktiv tillämpas i praktiken bör överträdelser av dessa krav vara föremål för sanktioner. I det syftet bör sank tionerna vara tillräckligt avskräckande och proportionella.

(51)Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av den internationella karaktären på unionens aktiemarknad, och åtgärder enbart av medlemsstaterna sannolikt skulle leda till olika uppsättningar av regler, vilket kan undergräva eller skapa nya hinder för den inre marknadens funktion, kan målen snarare, på grund av deras omfattning och effekter, uppnås bättre på unionsnivå. Unionen kan därför vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(52)Detta direktiv bör tillämpas i enlighet med unionsrätten i fråga om dataskydd och det integritetsskydd som är förankrat i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. All behandling av fysiska personers personuppgifter enligt detta direktiv bör ske i enlighet med förordning (EU) 2016/679. Framför allt bör upp gifterna hållas korrekta och uppdaterade, och den registrerade bör vederbörligen informeras om behandlingen av personuppgifter i enlighet med detta direktiv och ha rätt att korrigera ofullständiga eller felaktiga uppgifter och att radera personuppgifter. Dessutom bör all överföring av information om aktieägares identitet till intermediärer från tredjeland vara förenlig med kraven i förordning (EU) 2016/679.

(53)Personuppgifter enligt detta direktiv bör behandlas för de särskilda ändamål som anges i detta direktiv. Behandling av dessa personuppgifter för andra ändamål än de ändamål för vilka de ursprungligen samlades in bör ske i enlighet med förordning (EU) 2016/679.

(54)Detta direktiv bör inte påverka de bestämmelser som fastställs i sektorsspecifika unionslagstiftningsakter som reglerar specifika typer av bolag eller specifika typer av enheter, till exempel kreditinstitut, värdepappersföretag, kapitalförvaltare, försäkringsbolag och pensionsfonder. Bestämmelserna i sektorsspecifika unionslagstiftningsakter bör betraktas som lex specialis i förhållande till detta direktiv och bör ha företräde framför detta direktiv, i den

1007

Prop. 2018/19:158

Bilaga 5

L 132/10		SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017

mån kraven i detta direktiv står i strid med kraven i en sektorsspecifik unionslagstiftningsakt. Särskilda bestäm melser i en sektorsspecifik unionslagstiftningsakt bör emellertid inte tolkas på ett sätt som undergräver en ända målsenlig tillämpning av detta direktiv eller uppfyllandet av dess allmänna syfte. Bara det faktum att det finns särskilda unionsbestämmelser i en viss sektor bör inte utesluta att detta direktiv tillämpas. Om detta direktiv fastställer närmare bestämmelser eller lägger till krav i förhållande till de bestämmelser som anges i sektorsspecifika unionslagstiftningsakter, bör bestämmelserna i sektorsspecifika unionslagstiftningsakter tillämpas tillsammans med bestämmelserna i detta direktiv.

(55)Detta direktiv hindrar inte medlemsstaterna från att anta eller behålla strängare bestämmelser på det område som omfattas av detta direktiv, i syfte att ytterligare underlätta utövandet av aktieägarrättigheterna, uppmuntra aktieä garengagemang och skydda minoritetsaktieägarnas intressen samt för att uppfylla andra syften, såsom att få till stånd säkra och sunda kredit- och finansinstitut. Sådana bestämmelser bör dock inte förhindra en effektiv till lämpning av detta direktiv eller uppfyllandet av dess syften, och de bör under alla omständigheter vara förenliga med fördragens bestämmelser.

(56)I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (1) har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Lagstiftaren anser att översändandet av sådana dokument är berättigat när det gäller detta direktiv.

(57)Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (2) och avgav sitt yttrande den 28 oktober 2014 (3).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2007/36/EG

Direktiv 2007/36/EG ska ändras på följande sätt:

1.Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

a)Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”1. I detta direktiv fastställs krav med avseende på utnyttjande av vissa aktieägarrättigheter som är kopplade till aktier med rösträtt vid bolagsstämmor i bolag som har sitt säte i en medlemsstat och vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad belägen i eller med verksamhet inom en medlemsstat. I direktivet fastställs också särskilda krav för att uppmuntra aktieägarnas engagemang, särskilt på lång sikt. Dessa särskilda krav tillämpas i samband med identifiering av aktieägare, överföring av information, underlättande av utövandet av aktieägarrät tigheter, transparens för institutionella investerare, kapitalförvaltare och röstningsrådgivare, ersättning till ledande befattningshavare samt transaktioner med närstående parter.

2.Den medlemsstat som är behörig att reglera frågor som omfattas av detta direktiv ska vara den medlemsstat i vilken bolaget har sitt säte och hänvisningar till tillämplig lagstiftning utgör hänvisningar till denna medlemsstats lagstiftning.

Vid tillämpningen av kapitel Ib ska den behöriga medlemsstaten definieras på följande sätt:

a)För institutionella investerare och kapitalförvaltare: den hemmedlemsstat som definieras i en tillämplig sektors specifik unionslagstiftningsakt.

b)För röstningsrådgivare: den medlemsstat där röstningsrådgivaren har sitt säte eller, om röstningsrådgivaren inte har sitt säte i en medlemsstat, den medlemsstat där röstningsrådgivaren har sitt huvudkontor eller, om röst ningsrådgivaren inte har vare sig sitt säte eller sitt huvudkontor i en medlemsstat, den medlemsstat där röst ningsrådgivaren har ett verksamhetsställe.”

(1) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskaps institutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

(3) EUT C 417, 21.11.2014, s. 8.

1008

Prop. 2018/19:158

Bilaga 5

20.5.2017		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 132/11

b)Punkt 3 a och b ska ersättas med följande:

”a) företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) i den mening som avses i artikel 1.2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG (*),

b)företag för kollektiva investeringar i den mening som avses i artikel 4.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU (**),

___________

(*)	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra
	författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302,
	17.11.2009, s. 32).
(**)	Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investe
	ringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG)
	nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1).”

c)Följande punkt ska införas:

”3a. De bolag som avses i punkt 3 ska inte undantas från bestämmelserna i kapitel Ib.”

d)Följande punkter ska läggas till:

”5. Kapitel Ia ska tillämpas på intermediärer i den mån de tillhandahåller tjänster åt aktieägare eller andra intermediärer när det gäller aktier i bolag som har sitt säte i en medlemsstat och vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad belägen i eller med verksamhet inom en medlemsstat.

6.Kapitel Ib ska tillämpas på

a)institutionella investerare i den mån de direkt eller genom en kapitalförvaltare investerar i aktier som är föremål för handel på en reglerad marknad,

b)kapitalförvaltare i den mån de investerar i sådana aktier för investerares räkning, och

c)röstningsrådgivare i den mån de tillhandahåller aktieägare tjänster när det gäller aktier i bolag som har sitt säte i en medlemsstat och vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad belägen i eller med verksamhet inom en medlemsstat.

7. Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte bestämmelser som föreskrivs i någon sektorsspecifik unions lagstiftningsakt som reglerar specifika typer av bolag eller specifika typer av enheter. Om detta direktiv fastställer närmare bestämmelser eller lägger till krav i förhållande till de bestämmelser som anges i någon sektorsspecifik unionslagstiftningsakt, ska de bestämmelserna tillämpas tillsammans med bestämmelserna i detta direktiv.”

2.Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

a)Led a ska ersättas med följande:

”a) reglerad marknad: en reglerad marknad enligt definitionen i artikel 4.1.21 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (*),

___________

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella in

strument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).”

1009

Prop. 2018/19:158

Bilaga 5

L 132/12		SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017

b)Följande led ska läggas till:

”d) intermediär: en person, såsom ett värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 i direktiv 2014/65/EU, ett kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (*) och en värdepapperscentral enligt definitionen i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 (**), som för aktieägares eller andra personers räkning tillhandahåller tjänster som avser förvar av aktier, administration av aktier eller förvaltning av värdepapper,

e)institutionell investerare:

i)ett företag som erbjuder livförsäkringar i den mening som avses i artikel 2.3 a, b och c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG (***) och återförsäkring enligt definitionen i artikel 13.7 i det direktivet, förutsatt att denna verksamhet täcker livförsäkringskrav och inte är utesluten enligt det direktivet,

ii)tjänstepensionsinstitut som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 (****) i

enlighet med	dess artikel 2, om inte en medlemsstat har valt att helt eller delvis underlåta att tillämpa
det direktivet	på det institutet i enlighet med artikel 5 i det direktivet,

f)kapitalförvaltare: ett värdepappersföretag enligt punkt 1 i artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU som tillhandahåller portföljförvaltningstjänster åt investerare, en AIF-förvaltare (förvaltare av al ternativa investeringsfonder) enligt definitionen i artikel 4.1 b i direktiv 2011/61/EU som inte uppfyller vill koren för undantag enligt artikel 3 i det direktivet, ett förvaltningsbolag enligt definitionen i artikel 2.1 b i direktiv 2009/65/EG eller ett investeringsbolag som är auktoriserat enligt direktiv 2009/65/EG, under förutsätt ning att det inte utsett ett förvaltningsbolag som auktoriserats enligt det direktivet som ansvarigt för förvalt ningen,

g)röstningsrådgivare: en juridisk person som på yrkesmässig och kommersiell basis analyserar bolagens redovis ningar och, i förekommande fall, annan information om börsnoterade bolag i syfte att informera investerarna inför deras omröstningsbeslut genom att tillhandahålla undersökningar, råd eller röstningsrekommendationer som relaterar till utövandet av rösträtten,

h)närstående part: termen ska ha samma betydelse som i de internationella redovisningsstandarder som antagits i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 (*****),

i)ledande befattningshavare:

i)en medlem av ett företags förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan,

ii)den verkställande direktören och, om en sådan befattning finns i bolaget, den vice verkställande direktören, även när de inte är medlemmar av bolagets förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan,

iii)om en medlemsstat föreskriver detta, andra personer som utför arbetsuppgifter som liknar dem som utförs inom ramen för leden i eller ii,

j)information om aktieägares identitet: information som gör det möjligt att fastställa identiteten på en aktieägare, inklusive åtminstone följande information:

i)namnet på aktieägaren och dennes kontaktuppgifter (inklusive fullständig adress och, om en sådan finns, e- postadress) samt, om det handlar om en juridisk person, registreringsnummer eller, om ett registrerings nummer inte finns att tillgå, unik identifieringskod, såsom en identifieringskod för juridiska personer,

ii)det antal aktier som aktieägaren innehar, och

1010

Prop. 2018/19:158

Bilaga 5

20.5.2017		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 132/13

iii)dock endast i den mån de begärs av bolaget, en eller flera av följande uppgifter: aktiekategori eller aktieslag eller det datum från och med vilket aktierna innehas.

___________

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

(**)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepap persavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012 (EUT L 257, 28.8.2014, s. 1).

(***)Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).

(****) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341/EG av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L 354, 23.12.2016, s. 37).

(*****) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (EGT L 243, 11.9.2002, s. 1).”

3.Följande kapitel ska införas:

”KAPITEL Ia

IDENTIFIERING AV AKTIEÄGARE, ÖVERFÖRING AV INFORMATION OCH UNDERLÄTTANDE AV UTÖVANDE AV AKTIEÄGAR RÄTTIGHETER

Artikel 3a

Identifiering av aktieägare

1.Medlemsstaterna ska se till att bolag har rätt att identifiera sina aktieägare. Medlemsstaterna får föreskriva att bolag som har sitt säte på deras territorium ska få begära identifiering endast av aktieägare som innehar mer än en viss andel av aktierna eller rösträtterna. Denna andel får inte överstiga 0,5 %.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att intermediärerna på begäran av bolaget eller en tredje part utsedd av bolaget utan fördröjning meddelar bolaget informationen om aktieägares identitet.

3.Om det finns fler än en intermediär i en kedja av intermediärer ska medlemsstaterna säkerställa att begäran från bolaget eller från en tredje part utsedd av bolaget utan dröjsmål överförs mellan intermediärerna och att informationen om aktieägares identitet utan dröjsmål överförs direkt till bolaget eller till en tredje part utsedd av bolaget av den intermediär som innehar den efterfrågade informationen. Medlemsstaterna ska säkerställa att bolaget kan få infor mation om aktieägares identitet från en intermediär i kedjan som innehar informationen.

Medlemsstaterna får föreskriva att bolaget får anmoda värdepapperscentralen eller en annan intermediär eller tjäns televerantör att samla in informationen om aktieägares identitet, även från intermediärerna i kedjan av intermediärer, och att överföra informationen till bolaget.

Medlemsstaterna får dessutom föreskriva att intermediären, på begäran av bolaget eller en tredje part utsedd av bolaget, utan dröjsmål ska meddela bolaget kontaktuppgifterna till nästa intermediär i kedjan av intermediärer.

4.Aktieägarnas personuppgifter behandlas i enlighet med denna artikel för att göra det möjligt för bolaget att identifiera sina aktuella aktieägare i syfte att kommunicera med dem direkt och därigenom göra det lättare för dem att utöva sina aktieägarrättigheter och att engagera sig i bolaget.

Utan att det påverkar tillämpningen av eventuella längre lagringsperioder som fastställs genom en sektorsspecifik unionslagstiftningsakt ska medlemsstaterna säkerställa att bolagen och intermediärerna inte lagrar aktieägares person uppgifter, som har överförts till dem i enlighet med denna artikel för det syfte som anges i denna artikel, under längre tid än tolv månader efter det att de får kunskap om att den berörda personen har upphört att vara aktieägare.

1011

Prop. 2018/19:158

Bilaga 5

L 132/14		SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017

Medlemsstaterna får i nationell rätt föreskriva om behandling av aktieägares personuppgifter för andra ändamål.

5.Medlemsstaterna ska säkerställa att juridiska personer har rätt till rättelse av ofullständig eller felaktig information om sin identitet som aktieägare.

6.Medlemsstaterna ska säkerställa att en intermediär som redovisar information om aktieägares identitet i enlighet med reglerna i denna artikel inte ska anses bryta mot några restriktioner för röjande av information i avtal eller i lagar, förordningar eller administrativa bestämmelser.

7.Senast den 10 juni 2019 ska medlemsstaterna meddela den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska vär

depappers- och marknadsmyndigheten) (Esma), inrättad genom		Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 1095/2010 (*) huruvida de har begränsat identifieringen av		aktieägare till	aktieägare som innehar mer än en
viss andel av aktierna	eller rösträtterna i enlighet med punkt 1 och, om så		är fallet, den andel som tillämpas.
Esma ska offentliggöra	dessa uppgifter på sin webbplats.

8.Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter för att ange minimikraven för överföring av den information som anges i punkt 2 när det gäller formatet för den information som ska överföras och formatet för begäran, inklusive deras säkerhet och kompatibilitet, samt de tidsfrister som ska hållas. Dessa genomförandeakter ska antas senast den 10 september 2018 i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 14a.2.

Artikel 3b

Överföring av information

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att intermediärerna är skyldiga att överföra följande information utan dröjsmål, från bolaget till aktieägarna eller till en tredje part som utsetts av aktieägaren:

a)den information som bolaget måste tillhandahålla aktieägaren, så att aktieägaren kan utöva de rättigheter som följer av aktieinnehavet och som gäller alla som äger aktier i den klassen, eller

b)om den information som avses i led a är tillgänglig för aktieägarna på bolagets webbplats, ett meddelande om var på webbplatsen denna information kan hittas.

2.Medlemsstaterna ska kräva att bolagen tillhandahåller intermediärerna den information som avses i punkt 1 a eller det meddelande som avses i punkt 1 b i standardiserad form och i god tid.

3.Medlemsstaterna får dock inte kräva att den information som avses i punkt 1 a eller det meddelande som avses i punkt 1 b ska överföras eller tillhandahållas i enlighet med punkterna 1 och 2 om bolagen skickar den informationen eller det meddelandet direkt till samtliga sina aktieägare eller till en tredje part som utsetts av aktieägaren.

4.Medlemsstaterna ska ålägga intermediärerna att utan dröjsmål och i enlighet med de anvisningar som lämnas av aktieägarna till bolaget överföra den information som de tar emot från aktieägarna avseende utövandet av de rättigheter som följer av aktieinnehavet.

5.Om det finns fler än en intermediär i en kedja av intermediärer ska den information som avses i punkterna 1 och 4 utan dröjsmål överföras mellan intermediärerna, såvida inte informationen direkt kan överföras av intermediären till bolaget eller till aktieägaren eller till en tredje part som utsetts av aktieägaren.

6.Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter för att ange minimikraven för överföring av den information som anges i punkterna 1–5 i denna artikel när det gäller typerna av och formaten för den information som ska överföras, inklusive deras säkerhet och kompatibilitet, samt de tidsfrister som ska hållas. Dessa genom

förandeakter ska antas senast den 10 september 2018 i enlighet med det granskningsförfarande som avses i arti kel 14a.2.

1012

Prop. 2018/19:158

Bilaga 5

20.5.2017		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 132/15

Artikel 3c

Underlättande av utövandet av aktieägarrättigheter

1.Medlemsstaterna ska se till att intermediärerna vidtar åtgärder för att underlätta för aktieägarna att utöva sina rättigheter, inklusive rätten att delta i och rösta vid bolagsstämmor, som ska omfatta åtminstone ett av följande:

a)Intermediären gör det som krävs för att aktieägaren eller en tredje part som utsetts av aktieägaren ska kunna utöva rättigheterna på egen hand.

b)Intermediären utövar de rättigheter som följer av aktieinnehavet efter uttryckligt tillstånd och anvisningar från aktieägaren och i aktieägarens intresse.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att en elektronisk bekräftelse av att rösterna tagits emot skickas till den person som avgav rösten när omröstningen sker elektroniskt.

Medlemsstaterna ska säkerställa att aktieägaren eller en tredje part som utsetts av aktieägaren efter bolagsstämman kan få, åtminstone på begäran, bekräftelse av att deras röster på giltigt sätt har registrerats och räknats av bolaget, såvida inte denna information redan finns att tillgå för dem. Medlemsstaterna får fastställa en tidsfrist för att begära en sådan bekräftelse. Denna tidsfrist får inte vara längre än tre månader från den dag då omröstningen ägde rum.

När intermediären får den bekräftelse som avses i första eller andra stycket ska den utan dröjsmål skicka den till aktieägaren eller en tredje part som utsetts av aktieägaren. Om det finns fler än en intermediär i kedjan av interme diärer ska bekräftelsen utan dröjsmål överföras mellan intermediärerna, såvida inte bekräftelsen direkt kan skickas till aktieägaren eller en tredje part som utsetts av aktieägaren.

3.Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter för att ange minimikraven för det underlättande av utövandet av aktieägarrättigheter som anges i punkterna 1 och 2 i denna artikel när det gäller typerna av underlättande åtgärder, formatet på den elektroniska bekräftelsen av att rösterna tagits emot, formatet för överföring av bekräftelsen av att rösterna på giltigt sätt har registrerats och räknats genom kedjan av intermediärer, inklusive deras säkerhet och kompatibilitet, samt de tidsfrister som ska hållas. Dessa genomförandeakter ska antas senast den 10 september 2018 i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 14a.2.

Artikel 3d

Icke-diskriminering, proportionalitet och transparens i fråga om kostnader

1.Medlemsstaterna ska kräva att intermediärerna offentligt redovisar alla tillämpliga avgifter för tjänster som tillhandahålls inom ramen för detta kapitel, separat för varje tjänst.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att alla avgifter som en intermediär tar ut av aktieägare, bolag eller andra intermediärer är icke-diskriminerande och står i proportion till de faktiska kostnaderna för att tillhandahålla tjänsterna. Eventuella skillnader mellan avgifterna för inhemskt respektive gränsöverskridande utövande av rättigheter ska vara tillåtna endast om de är motiverade och återspeglar skillnader mellan de faktiska kostnaderna för att tillhandahålla tjänsterna.

3.Medlemsstaterna får förbjuda intermediärer att ta ut avgifter för de tjänster som tillhandahålls inom ramen för detta kapitel.

Artikel 3e

Intermediärer från tredjeland

Detta kapitel ska även tillämpas på intermediärer som varken har sitt säte eller sitt huvudkontor i unionen när de tillhandahåller tjänster som avses i artikel 1.5.

Artikel 3f

Information om genomförande

1.De behöriga myndigheterna ska underrätta kommissionen om betydande praktiska svårigheter vid genomföran det av bestämmelserna i detta kapitel eller bristande efterlevnad av bestämmelserna i detta kapitel av unionsinterme diärer eller intermediärer från ett tredjeland.

1013

Prop. 2018/19:158

Bilaga 5

L 132/16		SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017

2.Kommissionen ska i nära samarbete med Esma och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyn digheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (**), överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av detta kapitel, inbegripet dess ändamålsenlighet, svårigheter vid den praktiska tillämpningen och verkställigheten, samtidigt som man tar hänsyn till den relevanta marknadsutvecklingen på unionsnivå och internationell nivå. I rapporten ska också tas upp huruvida tillämpningsområdet för detta kapitel är lämpligt med avseende på intermediärer från tredjeländer. Kommissionen ska offentliggöra rapporten senast den

10juni 2023.

KAPITEL Ib

TRANSPARENS I FRÅGA OM INSTITUTIONELLA INVESTERARES, KAPITALFÖRVALTARES OCH RÖSTNINGSRÅDGIVARES VERKSAMHET

Artikel 3g

Policy för aktieägarengagemang

1.Medlemsstaterna ska se till att institutionella investerare och kapitalförvaltare antingen följer de krav som anges i leden a och b eller offentligt redovisar en tydlig och motiverad förklaring om varför de har valt att inte följa ett eller flera av dessa krav.

a)Institutionella investerare och kapitalförvaltare ska utarbeta och offentligt redovisa en policy för aktieägarengage mang som beskriver hur de integrerar aktieägarengagemang i sin investeringsstrategi. Policyn ska beskriva hur de övervakar investeringsobjekt i relevanta frågor, bland annat strategi, finansiella och icke-finansiella resultat och risker, kapitalstruktur, social och miljömässig påverkan samt bolagsstyrning, för dialoger med investeringsobjekten, utövar rösträtter och andra rättigheter knutna till aktier, samarbetar med andra aktieägare, kommunicerar med relevanta intressenter i investeringsobjekten och hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter i samband med sitt engagemang.

b)Institutionella investerare och kapitalförvaltare ska en gång per år offentligt redovisa hur denna policy för aktieägar engagemang har genomförts, med en allmän beskrivning av röstningsbeteende, en förklaring av de viktigaste omröstningarna och deras användning av röstningsrådgivares tjänster. De ska offentligt redovisa hur de har röstat under bolagsstämmor i bolag som de innehar aktier i. Denna redovisning får utelämna omröstningar som är oviktiga på grund av ämnet för omröstningen eller storleken på innehavet i bolaget.

2.Den information som avses i punkt 1 ska kostnadsfritt vara tillgänglig på den institutionella investerarens eller kapitalförvaltarens webbplats. Medlemsstaterna får kräva att informationen ska offentliggöras kostnadsfritt på andra lättillgängliga sätt på internet.

När en kapitalförvaltare genomför policyn för aktieägarengagemang, även vad gäller omröstningar, för en institutionell investerares räkning ska den institutionella investeraren ange var kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen om omröstningarna.

3.Regler om intressekonflikter tillämpliga på institutionella investerare och kapitalförvaltare, inbegripet artikel 14 i direktiv 2011/61/EU, artikel 12.1 b och artikel 14.1 d i direktiv 2009/65/EG och de berörda genomförandebestäm melserna samt artikel 23 i direktiv 2014/65/EU, ska vara tillämpliga också i fråga om aktieägarengagemang.

Artikel 3h

Institutionella investerares investeringsstrategi och överenskommelser med kapitalförvaltare

1.Medlemsstaterna ska se till att de institutionella investerarna offentligt redovisar hur de viktigaste inslagen i deras kapitalinvesteringsstrategi stämmer överens med deras ansvarsförbindelsers profil och löptid, i synnerhet för långfris tiga ansvarsförbindelser, och hur de bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt.

2.Om en kapitalförvaltare investerar för en institutionell investerare, antingen på grundval av ett diskretionärt arrangemang med varje enskild kund eller genom ett företag för kollektiva investeringar, ska medlemsstaterna se till att den institutionella investeraren offentligt redovisar följande information om sin överenskommelse med kapitalförval taren:

1014

Prop. 2018/19:158

Bilaga 5

20.5.2017		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 132/17

a)Hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren uppmuntrar denne att anpassa sin investeringsstrategi och sina investeringsbeslut efter profilen och löptiden för den institutionella investerarens ansvarsförbindelser, i synnerhet långfristiga ansvarsförbindelser.

b)Hur den överenskommelsen uppmuntrar kapitalförvaltaren att fatta investeringsbeslut som grundas på bedöm ningar av investeringsobjektets finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och att engagera sig i investeringsobjekten i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt.

c)Hur metoden och tidshorisonten för utvärdering av kapitalförvaltarens prestationer och ersättningen för kapital förvaltningstjänsterna stämmer överens med profilen och löptiden för den institutionella investerarens ansvars förbindelser, i synnerhet långfristiga ansvarsförbindelser, samt beaktar det absoluta långsiktiga resultatet.

d)Hur den institutionella investeraren bevakar kapitalförvaltarens kostnader för portföljens omsättning och hur den definierar och bevakar portföljens avsedda omsättningshastighet eller hastighetsintervall.

e)Varaktigheten för överenskommelsen med kapitalförvaltaren.

Om överenskommelsen med kapitalförvaltaren inte innehåller ett eller flera sådana inslag ska den institutionella investeraren lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför det förhåller sig så.

3.Den information som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel ska vara tillgänglig kostnadsfritt på den institutionella investerarens webbplats och uppdateras årligen; om ingen väsentlig förändring har skett behöver dock ingen uppdatering göras. Medlemsstaterna får föreskriva att denna information ska vara tillgänglig kostnadsfritt på andra lättillgängliga sätt på internet.

Medlemsstaterna ska se till att institutionella investerare som regleras genom direktiv 2009/138/EG får ta med denna information i sin rapport om solvens och finansiell ställning enligt artikel 51 i det direktivet.

Artikel 3i

Transparens för kapitalförvaltare

1.Medlemsstaterna ska se till att kapitalförvaltare en gång per år redovisar för den institutionella investerare med vilken de har ingått de överenskommelser som avses i artikel 3h, hur deras investeringsstrategi och genomförandet av den överensstämmer med den överenskommelsen och bidrar till utvecklingen av den institutionella investerarens eller fondens tillgångar på medellång till lång sikt. Denna redovisning ska inbegripa rapportering om de mest betydande riskerna på medellång till lång sikt som investeringarna är förenade med, portföljens sammansättning, omsättning och omsättningskostnader, anlitande av röstningsrådgivare för engagemang i bolaget samt deras policy för utlåning av värdepapper och hur denna tillämpas för att fullfölja engagemanget i tillämpliga fall, särskilt vid investeringsobjektens bolagsstämmor. Denna redovisning ska även inbegripa information om huruvida, och i så fall hur, de fattar investe ringsbeslut på grundval av en bedömning av investeringsobjektets resultat på medellång till lång sikt, inklusive dess icke-finansiella resultat, och om huruvida, och i så fall vilka, intressekonflikter som har uppkommit i samband med engagemanget och hur kapitalförvaltarna har hanterat dem.

2.Medlemsstaterna får föreskriva att informationen enligt punkt 1 ska redovisas tillsammans med den årsrapport som avses i artikel 68 i direktiv 2009/65/EG eller artikel 22 i direktiv 2011/61/EU, alternativt de regelbundna meddelanden som avses i artikel 25.6 i direktiv 2014/65/EU.

Om den information som redovisas i enlighet med punkt 1 redan är tillgänglig för allmänheten är kapitalförvaltaren inte skyldig att lämna informationen direkt till den institutionella investeraren.

3.Om kapitalförvaltaren inte förvaltar tillgångarna diskretionärt för varje enskild kund, får medlemsstaterna kräva att information som redovisas i enlighet med punkt 1 också ska tillhandahållas andra investerare i samma fond, åtminstone på begäran.

1015

Prop. 2018/19:158

Bilaga 5

L 132/18		SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017

Artikel 3j

Transparens för röstningsrådgivare

1.Medlemsstaterna ska se till att röstningsrådgivare offentligt hänvisar till en uppförandekod som de tillämpar samt redovisar hur de har tillämpat denna uppförandekod.

Om röstningsrådgivare inte tillämpar en uppförandekod ska de lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför det förhåller sig så. Om röstningsrådgivare tillämpar en uppförandekod men avviker från någon av rekommendationerna i den ska de ange vilka delar de avviker från, lämna en förklaring till detta och i förekommande fall ange vilka alternativa åtgärder som vidtagits.

Den information som avses i denna punkt ska kostnadsfritt göras tillgänglig för allmänheten på röstningsrådgivarnas webbplatser och uppdateras årligen.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att röstningsrådgivarna – för att på ett tillfredsställande sätt informera sina kunder om riktigheten och tillförlitligheten i sin verksamhet – årligen offentligt redovisar minst all följande infor mation kring utarbetandet av sina undersökningar, råd och röstningsrekommendationer:

a)Huvuddragen i de metoder och modeller de tillämpar.

b)Vilka informationskällor de huvudsakligen använder.

c)Vilka förfaranden de infört för att säkra kvaliteten på sina undersökningar, råd och röstningsrekommendationer och kvalifikationerna för berörd personal.

d)Om, och i så fall hur, de beaktar nationella marknadsvillkor, rättsliga villkor, regleringsvillkor och bolagsspecifika villkor.

e)Huvuddragen i de röstningspolicyer de tillämpar för varje marknad.

f)Om de för dialoger med de bolag som är föremål för deras undersökningar, råd eller röstningsrekommendationer samt med bolagens intressenter och, om så är fallet, dialogernas omfattning och natur.

g)Policyn för förebyggande och hantering av potentiella intressekonflikter.

Den information som avses i denna punkt ska göras tillgänglig för allmänheten på röstningsrådgivarnas webbplatser och förbli tillgänglig kostnadsfritt under minst tre år från publiceringsdatum. Informationen behöver inte redovisas separat om den är tillgänglig som en del av det som redovisas i enlighet med punkt 1.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att röstningsrådgivare identifierar och för sina kunder utan dröjsmål redovisar alla faktiska eller potentiella intressekonflikter eller affärsförbindelser som kan påverka utarbetandet av deras under sökningar, råd eller röstningsrekommendationer samt de åtgärder de har vidtagit för att undanröja, begränsa eller hantera de faktiska eller potentiella intressekonflikterna.

4.Denna artikel ska tillämpas även på röstningsrådgivare som varken har sitt säte eller sitt huvudkontor i unionen men som bedriver sin verksamhet genom ett verksamhetsställe i unionen.

Artikel 3k

Översyn

1.Kommissionen ska lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet av artiklarna 3g, 3h och 3i, inbegripet en bedömning av behovet att kräva att kapitalförvaltarna offentligt redovisar viss information enligt artikel 3i, med beaktande av den relevanta marknadsutvecklingen på unionsnivå och internationell nivå. Rap porten ska offentliggöras senast den 10 juni 2022 och ska om lämpligt åtföljas av lagstiftningsförslag.

1016

Prop. 2018/19:158

Bilaga 5

20.5.2017		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 132/19

2.Kommissionen ska i nära samarbete med Esma lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet av artikel 3j, inbegripet dess tillämpningsområdes lämplighet och dess ändamålsenlighet samt en bedömning av behovet av regleringskrav för röstningsrådgivare, med beaktande av den relevanta marknadsutveck lingen på unionsnivå och internationell nivå. Rapporten ska offentliggöras senast den 10 juni 2023 och ska om lämpligt åtföljas av lagstiftningsförslag.

___________

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).

(**)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).”

4.Följande artiklar ska införas:

”Artikel 9a

Rätten att rösta om ersättningspolicyn

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att bolagen upprättar en ersättningspolicy för ledande befattningshavare och att aktieägarna har rätt att rösta om ersättningspolicyn på bolagsstämman.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att aktieägarnas omröstning om ersättningspolicyn på bolagsstämman är bin dande. Bolagen får endast betala ersättning till sina ledande befattningshavare enligt en ersättningspolicy som har godkänts av bolagsstämman.

Om någon ersättningspolicy inte har godkänts och bolagsstämman inte godkänner den föreslagna policyn får bolaget fortsätta att betala ersättning till sina ledande befattningshavare i enlighet med sin befintliga praxis och ska lägga fram en reviderad policy för godkännande på nästa bolagsstämma.

Om det finns en godkänd ersättningspolicy och bolagsstämman inte godkänner den föreslagna nya policyn ska bolaget fortsätta att betala ersättning till sina ledande befattningshavare i enlighet med den befintliga godkända policyn och ska lägga fram en reviderad policy för godkännande på nästa bolagsstämma.

3.Medlemsstaterna får dock föreskriva att omröstningen om ersättningspolicyn på bolagsstämman ska vara råd givande. I det fallet ska bolagen betala ersättning till sina ledande befattningshavare enbart i enlighet med en ersätt ningspolicy som har lagts fram för en sådan omröstning på bolagsstämman. Om bolagsstämman förkastar den föreslagna ersättningspolicyn ska bolaget lägga fram en reviderad policy för omröstning på nästa bolagsstämma.

4.Medlemsstaterna får tillåta bolagen att under exceptionella omständigheter tillfälligt göra undantag från ersätt ningspolicyn, förutsatt att policyn anger de förfaranderegler som gäller för tillämpningen av undantaget och vilka delar av policyn som det är möjligt att göra undantag från.

De exceptionella omständigheter som avses i första stycket ska endast omfatta situationer där undantaget från ersätt ningspolicyn är nödvändigt för att tillgodose hela bolagets långsiktiga intressen och hållbarhet eller att säkerställa dess bärkraft.

5.Medlemsstaterna ska se till att bolagen lägger fram ersättningspolicyn för omröstning av bolagsstämman vid varje väsentlig förändring, dock minst vart fjärde år.

1017

Prop. 2018/19:158

Bilaga 5

L 132/20		SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017

6.Ersättningspolicyn ska bidra till bolagets affärsstrategi och långsiktiga intressen och hållbarhet och ska innehålla en förklaring av hur den gör det. Den ska vara tydlig och begriplig, med en beskrivning av de olika komponenterna av fasta och rörliga ersättningar, inklusive alla bonusar och övriga förmåner oavsett form, som kan delas ut till ledande befattningshavare, med angivande av deras relativa andelar.

I ersättningspolicyn ska förklaras hur lönen och anställningsvillkoren för bolagets anställda beaktades när ersättnings policyn fastställdes.

Om ett bolag delar ut rörlig ersättning ska ersättningspolicyn innehålla tydliga, uttömmande och varierade kriterier för utdelning av den rörliga ersättningen. Den ska ange de finansiella och icke-finansiella resultatkriterierna, inbegripet, när det är lämpligt, kriterier som rör bolagens sociala ansvar, med en förklaring av hur de bidrar till de mål som fastställs i första stycket, liksom de metoder som ska tillämpas för att fastställa i vilken utsträckning resultatkriterierna har uppfyllts. Den ska innehålla uppgifter om eventuella uppskovsperioder och om bolagets möjlighet att återkräva rörlig ersättning.

Om bolaget delar ut aktiebaserade ersättningar ska policyn innehålla uppgifter om förvärvandeperioder och i till lämpliga fall behållande av aktier efter förvärv, med en förklaring av hur den aktiebaserade ersättningen bidrar till de mål som anges i första stycket.

I ersättningspolicyn ska anges varaktigheten för avtal eller överenskommelser med ledande befattningshavare och de tillämpliga uppsägningsperioderna, huvuddragen för systemen för tilläggspension eller förtidspensionering samt vill koren för uppsägning och betalningar kopplade till uppsägning.

Ersättningspolicyn ska innehålla en förklaring av den beslutsprocess som tillämpas för att fastställa, se över och genomföra den, inbegripet åtgärder för att undvika eller hantera intressekonflikter och, i förekommande fall, rollen för ersättningskommittén eller andra berörda kommittéer. Om det sker en översyn av policyn ska policyn innehålla en beskrivning och förklaring av alla betydande förändringar och på vilket sätt den beaktar aktieägarnas röster och synpunkter på policyn samt rapporterna sedan den senaste omröstningen om ersättningspolicyn av bolagsstämman.

7.Medlemsstaterna ska säkerställa att ersättningspolicyn, tillsammans med dagen för och resultatet av bolags stämmans omröstning, offentliggörs utan dröjsmål efter omröstningen på bolagets webbplats och förblir tillgänglig för allmänheten utan kostnad, åtminstone så länge som policyn gäller.

Artikel 9b

Information som ska uppges i ersättningsrapporten och rätten att rösta om ersättningsrapporten

1.Medlemsstaterna ska se till att bolaget utarbetar en tydlig och lättbegriplig ersättningsrapport som ger en heltäckande översikt över ersättningen, inklusive alla förmåner oavsett form, utbetalade eller innestående under det senaste räkenskapsåret till enskilda ledande befattningshavare, inklusive nyrekryterade och tidigare ledande befattnings

havare, i enlighet med den ersättningspolicy som avses i artikel 9a.

I förekommande fall ska ersättningsrapporten innehålla följande uppgifter om varje enskild ledande befattningshavares ersättning:

a)Den totala ersättningen uppdelad per komponent, den relativa andelen fast och rörlig ersättning, en förklaring av hur den totala ersättningen följer den antagna ersättningspolicyn, däribland hur den bidrar till bolagets långsiktiga resultat, samt information om hur resultatkriterierna tillämpats.

b)Den årliga förändringen av ersättningen, av bolagets resultat och av den genomsnittliga ersättningen i heltids ekvivalenter för bolagets andra anställda än ledande befattningshavare under åtminstone de fem senaste räken skapsåren, presenterat tillsammans på ett sätt som medger jämförelse.

c)Ersättning från ett annat företag inom samma koncern enligt definitionen i artikel 2.11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (*).

1018

Prop. 2018/19:158

Bilaga 5

20.5.2017		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 132/21

d)Antalet aktier och aktieoptioner som tilldelats eller erbjudits och de huvudsakliga villkoren för att lösa in optio nerna, inklusive lösenpris och lösendatum och eventuella ändringar av dessa.

e)Information om möjligheten att kräva tillbaka rörlig ersättning.

f)Information om eventuella avvikelser från det förfarande för genomförande av ersättningspolicyn som avses i artikel 9a.6 och om eventuella undantag som tillämpas i enlighet med artikel 9a.4, inbegripet förklaringen av arten av exceptionella omständigheter och uppgifterna om de specifika delar från vilka undantag gjorts.

2.Medlemsstaterna ska se till att bolagen i ersättningsrapporten inte tar med särskilda kategorier av enskilda ledande befattningshavares personuppgifter i den mening som avses i artikel 9.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (**) eller personuppgifter som avser enskilda ledande befattningshavares familjesituation.

3.Bolagen ska behandla ledande befattningshavares personuppgifter i ersättningsrapporten i enlighet med denna artikel i syfte att öka transparensen i fråga om ersättningen till ledande befattningshavare och på så sätt göra det lättare att utkräva ansvar av ledande befattningshavare och stärka aktieägartillsynen över deras ersättning.

Utan att det påverkar tillämpningen av eventuella längre perioder som fastställs genom en sektorsspecifik unionslags tiftningsakt ska medlemsstaterna se till att bolagen inte håller ledande befattningshavares personuppgifter som i enlighet med denna artikel tas med i ersättningsrapporten tillgängliga för allmänheten i enlighet med punkt 5 i denna artikel längre än tio år efter offentliggörandet av ersättningsrapporten.

Medlemsstaterna får i nationell rätt föreskriva om behandling av ledande befattningshavares personuppgifter för andra ändamål.

4.Medlemsstaterna ska säkerställa att den årliga bolagsstämman har rätt att hålla en rådgivande omröstning om ersättningsrapporten för det senaste räkenskapsåret. Företaget ska i nästa ersättningsrapport förklara hur resultatet av omröstningen på bolagsstämman har beaktats.

När det gäller små och medelstora bolag enligt definitionen i artikel 3.2 respektive3.3 i direktiv 2013/34/EU får dock medlemsstaterna, som ett alternativ till en omröstning, föreskriva att ersättningsrapporten från det senaste räkenskaps året ska läggas fram för diskussion på den årliga bolagsstämman som en separat punkt på dagordningen. Bolaget ska i nästa ersättningsrapport förklara hur diskussionen på bolagsstämman har beaktats.

5.Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.4 ska bolagen efter bolagsstämman göra ersättningsrapporten tillgänglig för allmänheten utan kostnad på sina webbplatser under en period på tio år, och får välja att hålla den tillgänglig längre, under förutsättning att den inte längre innehåller ledande befattningshavares personuppgifter. Den revisor eller det revisionsföretag som stadgas enligt lag ska kontrollera att den information som krävs enligt denna artikel har lämnats.

Medlemsstaterna ska se till att bolagets ledande befattningshavare, inom ramen för den behörighet som nationell rätt ger dem, har kollektivt ansvar för att se till att ersättningsrapporten utarbetas och offentliggörs i enlighet med kraven i detta direktiv. Medlemsstaterna ska säkerställa att deras lagar och andra författningar om ansvar, åtminstone gentemot bolaget, tillämpas på bolagets ledande befattningshavare vid åsidosättande av de skyldigheter som avses i denna punkt.

6.Kommissionen ska, i syfte att säkerställa en harmonisering i fråga om denna artikel, anta riktlinjer för att fastställa den standardiserade redovisningen av den information som anges i punkt 1.

1019

Prop. 2018/19:158

Bilaga 5

L 132/22		SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017

Artikel 9c

Transparens i fråga om och godkännande av transaktioner med närstående parter

1.Medlemsstaterna ska fastställa en definition av väsentliga transaktioner för tillämpningen av denna artikel med beaktande av

a)det inflytande som information om transaktionen kan ha på de ekonomiska beslut som bolagets aktieägare fattar, och

b)de risker som transaktionen skapar för bolaget och dess aktieägare som inte är närstående parter, däribland minoritetsaktieägare.

När medlemsstaterna definierar väsentliga transaktioner ska de fastställa en eller flera kvantitativa faktorer baserade på transaktionens påverkan på bolagets finansiella ställning, intäkter, tillgångar, kapitalisering, inbegripet eget kapital, eller omsättning eller ta hänsyn till transaktionens art och den närstående partens ställning.

Medlemsstaterna får anta andra definitioner av väsentlighet för tillämpningen av punkt 4 än de för tillämpningen av punkterna 2 och 3, och får differentiera definitionerna efter bolagets storlek.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att bolagen offentligt tillkännager väsentliga transaktioner med närstående parter senast vid den tidpunkt då transaktionen slutförs. Tillkännagivandet ska innehålla information om åtminstone arten av relation till den närstående parten, namnet på den närstående parten, transaktionens datum och värde samt övrig information som är nödvändig för att bedöma huruvida transaktionen är skälig och rimlig för bolaget och för aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieägare.

3.Medlemsstaterna får föreskriva att det offentliga tillkännagivande som avses i punkt 2 ska åtföljas av en rapport med en bedömning av huruvida transaktionen är skälig och rimlig för bolaget och för aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieägare, och en förklaring av de antaganden den bygger på, tillsammans med de metoder som använts.

Denna rapport ska framställas av

a)en oberoende tredje part, eller

b)bolagets förvaltningsorgan eller kontrollorgan, eller

c)revisionskommittén eller en kommitté där majoriteten består av oberoende ledande befattningshavare.

Medlemsstaterna ska säkerställa att de närstående parterna inte deltar i utarbetandet av rapporten.

4.Medlemsstaterna ska säkerställa att väsentliga transaktioner med närstående parter godkänns av bolagsstämman eller av bolagets förvaltnings- eller kontrollorgan i enlighet med förfaranden som hindrar den närstående parten från att utnyttja sin ställning och ger tillräckligt skydd för intressena för bolaget och för de aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieägare.

Medlemsstaterna får föreskriva att aktieägarna på bolagsstämman har rätt att rösta om väsentliga transaktioner med närstående parter som godkänts av bolagets förvaltnings- eller kontrollorgan.

Om transaktionen med den närstående parten inbegriper en ledande befattningshavare eller en aktieägare ska denna ledande befattningshavare eller aktieägare inte delta i godkännandet eller omröstningen.

1020

Prop. 2018/19:158

Bilaga 5

20.5.2017		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 132/23

Medlemsstaterna får tillåta att en aktieägare som är en närstående part deltar i omröstningen under förutsättning att det i nationell rätt föreskrivs lämpliga skyddsåtgärder som gäller före eller under omröstningen för att skydda intres sena för bolaget och för de aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieägare, genom att hindra närstående parter från att godkänna transaktionen om majoriteten av de aktieägare som inte är en närstående part eller majoriteten av de oberoende ledande befattningshavarna är av motsatt åsikt.

5.Punkterna 2, 3 och 4 ska inte tillämpas på transaktioner som är en del av den löpande verksamheten och genomförs på normala marknadsvillkor. För sådana transaktioner ska bolagets förvaltnings- eller kontrollorgan inrätta ett internt förfarande för att regelbundet bedöma huruvida dessa villkor är uppfyllda. De närstående parterna får inte delta i denna bedömning.

Medlemsstaterna får dock föreskriva att bolagen ska tillämpa kraven i punkterna 2, 3 eller 4 på transaktioner som är en del av den löpande verksamheten och genomförs på normala marknadsvillkor.

6.Medlemsstaterna får utesluta eller tillåta bolagen att utesluta följande transaktioner från kraven i punkterna 2, 3 och 4:

a)Transaktioner mellan ett bolag och dess dotterbolag under förutsättning att dessa är helägda eller att inga andra närstående parter till bolaget har ett intresse i dotterbolaget eller att det i nationell rätt föreskrivs tillräckligt skydd för intressena för bolaget, dotterbolaget och deras aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritets aktieägare, i sådana transaktioner.

b)Tydligt definierade typer av transaktioner för vilka det i nationell rätt föreskrivs bolagsstämmans godkännande, förutsatt att en rättvis behandling av alla aktieägare och intressena för bolaget och för de aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieägare, specifikt tas upp och är föremål för tillräckligt skydd genom bestämmelser i nationell rätt.

c)Transaktioner som rör ersättningen till ledande befattningshavare, eller vissa delar av ersättningen till ledande befattningshavare, utbetalad eller innestående, i enlighet med artikel 9a.

d)Transaktioner som ingåtts av kreditinstitut på grundval av åtgärder som syftar till att skydda deras stabilitet och som antagits av den behöriga myndighet som ansvarar för tillsyn i den mening som avses i unionsrätten.

e)Transaktioner som erbjuds alla aktieägare på samma villkor, om likabehandling av alla aktieägare och skydd av bolagets intressen säkerställs.

7.Medlemsstaterna ska se till att bolagen offentligt tillkännager väsentliga transaktioner mellan bolagets närstående parter och bolagets dotterbolag. Medlemsstaterna får också föreskriva att tillkännagivandet ska åtföljas av en rapport med en bedömning av huruvida transaktionen är skälig och rimlig för bolaget och för de aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieägare, och en förklaring av de antaganden den bygger på, tillsammans med de metoder som använts. De undantag som anges i punkterna 5 och 6 ska tillämpas även på de transaktioner som anges i denna punkt.

8.Medlemsstaterna ska se till att transaktioner med samma närstående part som slutförts under valfri tolvmå nadersperiod eller under samma räkenskapsår och som inte omfattas av de skyldigheter som anges i punkterna 2, 3 eller 4 räknas ihop för tillämpningen av de punkterna.

1021

Prop. 2018/19:158

Bilaga 5

L 132/24		SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017

9.	Denna artikel ska inte påverka bestämmelserna om offentliggörande av insiderinformation som avses i artikel 17
i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 (***).

___________

(*)Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).

(**)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande

av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(***)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 12.6.2014, s. 1).”

5.Följande kapitel ska införas:

”KAPITEL IIa

GENOMFÖRANDEAKTER OCH SANKTIONER

Artikel 14a

Kommittéförfarande

1.Kommissionen ska biträdas av Europeiska värdepapperskommittén, som inrättats genom kommissionens beslut 2001/528/EG (*). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (**).

2.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 14b

Åtgärder och sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa regler om åtgärder och sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antas enligt detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas.

Åtgärderna och sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska till kommis sionen anmäla dessa regler och genomförandeåtgärder senast den 10 juni 2019 samt utan dröjsmål eventuella änd ringar som berör dem.

___________

(*)Kommissionens beslut 2001/528/EG av den 6 juni 2001 om inrättande av en europeisk värdepapperskommitté (EGT L 191, 13.7.2001, s. 45).

(**)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomföran debefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).”

Artikel 2

Införlivande

1.Medlemsstaterna ska senast den 10 juni 2019 sätta i kraft de lagar, förordningar och administrativa författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

När dessa åtgärder antas av medlemsstaterna ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Metoderna för denna hänvisning ska fastställas av medlemsstaterna.

1022

Prop. 2018/19:158

Bilaga 5

20.5.2017		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 132/25

Trots vad som sägs i första stycket ska medlemsstaterna senast 24 månader efter antagandet av de genomförandeakter som avses i artiklarna 3a.8, 3b.6 och 3c.3 i direktiv 2007/36/EG sätta i kraft de lagar, förordningar och administrativa författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 3a, 3b och 3c i det direktivet.

2.Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala åtgärder i den nationella rätten som de antar på det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

	Artikel 4
	Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 17 maj 2017.
På Europaparlamentets vägnar	På rådets vägnar
A. TAJANI		C. ABELA
Ordförande		Ordförande

1023

Prop. 2018/19:158	Lagrådsremissens lagförslag
Bilaga 6
	Regeringen har följande förslag till lagtext.
	Förslag till lag om tjänstepensionsföretag
	Härigenom föreskrivs1 följande.
	1 kap. Inledande bestämmelser
	Lagens tillämpningsområde
	1 §	Denna	lag innehåller bestämmelser		om	den tjänstepensions-
	verksamhet som drivs av svenska tjänstepensionsföretag.
	2 §	För utländska tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige gäller
	lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensions-
	instituts verksamhet i Sverige.
	Ord och uttryck i lagen
	Tjänstepensionsföretag
	3 §	Med	tjänstepensionsföretag	avses	tjänstepensionsaktiebolag,
	ömsesidigt tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsförening.
	Tjänstepensionsförsäkring
	4 § Med tjänstepensionsförsäkring avses livförsäkring enligt 2 kap. 11 §
	som har samband med yrkesutövning och där utbetalning av försäkrings-
	belopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) är beroende av att
	en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder samt
	försäkringar som meddelas som tillägg till sådana försäkringar.
	Behörig myndighet, EES, försäkringsföretag och
	försäkringsholdingföretag m.fl.
	5 § I denna lag betyder
	1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att
	utföra uppgifter enligt nationella bestämmelser som genomför
	Europaparlamentets och rådets			direktiv	(EU)	2016/2341 av den
	14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensions-
	institut, i den ursprungliga lydelsen,

2.blandat finansiellt holdingföretag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

	1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om
	verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen, och
	Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av
1024	vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets
1024	och rådets direktiv (EU) 2017/828.

3.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

5.EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet,

6.försäkringsföretag: ett företag som har tillstånd att driva försäkrings- rörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043),

7.försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES,

8.försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland,

9.försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag,

10.MTF-plattform, OTF-plattform och reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och

11.uppdragsgivande företag: den som i egenskap av arbetsgivare betalar försäkringspremier till tjänstepensionsföretaget.

Försäkringstagare och försäkrad

Ägarintresse

7 § Med ägarintresse avses att ett företag direkt eller indirekt innehar minst 20 procent av kapitalet eller minst 20 procent av samtliga röster i ett annat företag.

Nära förbindelser

8 § Ett tjänstepensionsföretag och ett annat företag ska anses ha nära förbindelser, om

1.det ena företaget direkt eller indirekt genom dotterföretag äger minst 20 procent av kapitalet eller disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i det andra företaget,

2.det ena företaget direkt eller indirekt utgör moderföretag till det andra eller det finns en annan likartad förbindelse mellan företagen, eller

3.båda företagen är dotterföretag till eller har en likartad förbindelse med en och samma juridiska person eller står i ett motsvarande förhållande till en och samma fysiska person.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1025

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1026

Nära förbindelser ska även ett tjänstepensionsföretag och en fysisk person anses ha, om

1. den fysiska personen

a)äger minst 20 procent av kapitalet i tjänstepensionsföretaget,

b)disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i tjänstepensions- företaget, eller

c)på annat sätt har sådant inflytande över tjänstepensionsföretaget att personens ställning motsvarar den som ett moderföretag har i förhållande till ett dotterföretag, eller

2. det finns en annan likartad förbindelse mellan tjänstepensions- företaget och den fysiska personen.

Kvalificerat innehav

10 § Vid bedömningen av om ett innehav är kvalificerat enligt 9 § ska följande bestämmelser i 4 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument tillämpas:

–2 § första stycket 1 om depåbevis,

–4 § om beräkning av innehavet,

–5 § andra stycket om beräkning av antalet aktier eller röstetal,

–12 § 1 och 2 om undantag för aktier som innehas för clearing och avveckling eller förvaltas för någon annans räkning,

–13 § om aktier som ingår i handelslager,

–14 § om aktier som innehas av marknadsgaranter, och

–16 och 17 §§ om undantag för vissa moderföretag.

Vid bedömningen ska det också tillämpas sådana föreskrifter

–om marknadsgaranters aktier som har meddelats med stöd av 7 kap. 1 § 3 lagen om handel med finansiella instrument eller 23 kap. 15 § 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och

–om undantag för vissa moderföretag som har meddelats med stöd av 7 kap. 1 § 4 lagen om handel med finansiella instrument.

Det som föreskrivs om aktier i de bestämmelser som ska tillämpas enligt första och andra styckena ska också tillämpas för andra andelar i företag.

11 § Aktier eller andelar som ett värdepappersinstitut eller ett kredit- institut som driver finansieringsrörelse innehar till följd av verksamhet enligt 2 kap. 1 § 6 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska dock inte beaktas vid bedömningen av om ett innehav är kvalificerat enligt 9 §, under förutsättning att

1.rösträtten inte utnyttjas eller används på annat sätt för att ingripa i emittentens förvaltning, och

2.aktierna eller andelarna avyttras inom ett år från förvärvet.

Första stycket gäller också för aktier eller andelar som innehas under motsvarande förutsättningar av ett utländskt värdepappersföretag eller av ett utländskt kreditinstitut som driver finansieringsrörelse.

Anknutet företag

12 § Ett anknutet företag är ett företag som är

1.ett dotterföretag,

2.ett företag som annars är föremål för ägarintresse, eller

3.ett företag som har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat företag.

Gemensam eller i huvudsak gemensam ledning

13 § Företag har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning om de

1.står under samma ledning på grund av ett avtal mellan företagen eller en bestämmelse i företagens bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar, eller

Tillämpning av andra lagar

Tillämpning av lagen om försäkringsdistribution på tjänstepensionsföretag

14 § Utöver bestämmelserna i denna lag gäller för tjänstepensions- företag bestämmelserna i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution. Vid tillämpningen av bestämmelserna i den lagen ska det som sägs om försäkringsföretag avse tjänstepensionsföretag. Vid tillämpningen av 9 kap. 14 § tredje stycket lagen om försäkringsdistribution, får avgiften inte vara så stor att tjänstepensionsföretaget därefter inte uppfyller kraven i 4 kap. 1 § denna lag.

Bemyndigande

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad tjänstepensionsföretag ska iaktta vid tillämpningen av 14 §.

Tillämpning av försäkringsrörelselagen på tjänstepensionsföretag

16 § Utöver bestämmelserna i denna lag gäller för tjänstepensions- företag och för tillsynen över sådana företag de bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som särskilt anges i denna lag. Bestämmelser i försäkringsrörelselagen som gäller för tjänstepensions- företag anges i följande bestämmelser i denna lag:

–17 § som innehåller övergångsregler för vissa försäkringar,

–4 kap. 8 och 9 §§ som innehåller grundläggande bestämmelser om ett tjänstepensionsföretags verksamhet,

–10 kap. 2, 21 och 49 §§ som innehåller associationsrättsliga bestämmelser,

–12 kap. 1 § som avser lämplighetsprövning av ägare i tjänstepensions- aktiebolag, och

–14 kap. 1 § som avser tillsyn.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1027

Prop. 2018/19:158	17 § Bestämmelserna i 1 kap. 24 och 25 §§ försäkringsrörelselagen
Bilaga 6	(2010:2043) om övergångsregler för vissa försäkringar gäller för tjänste-
	pensionsföretag.

2 kap. Tillstånd för tjänstepensionsföretag Tillståndsplikt

Europabolag och europakooperativ

–4 § första stycket 4 om ledningsprövning,

–15 kap. 12 § om återkallelse av tillstånd,

–16 kap. 36 § om tystnadsplikt,

–4 kap. 9 § första stycket 1 försäkringsrörelselagen (2010:2043) om avtal med eller till förmån för styrelseledamot,

–11 kap. 8 § och 13 kap. 17 § försäkringsrörelselagen om uppgifter inför styrelseval,

–11 kap. 10 § och 13 kap. 11 § försäkringsrörelselagen om jäv för styrelseledamot, och

–17 kap. 13 § försäkringsrörelselagen om rätt för Finansinspektionen att sammankalla styrelsen och närvara vid sådant sammanträde samt delta i överläggningarna.

	Förhandsbesked
	3 § Finansinspektionen ska, efter ansökan, lämna förhandsbesked om
	huruvida det krävs tillstånd för en planerad verksamhet.
	Förutsättningar för tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet
	som tjänstepensionsföretag
	Förutsättningar för tillstånd
	4 § Ett företag ska ges tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som
1028	tjänstepensionsföretag, om

1. bolagsordningen eller stadgarna stämmer överens med denna lag och	Prop. 2018/19:158
andra författningar som reglerar ett företags bolagsordning eller stadgar	Bilaga 6
samt i övrigt innehåller de särskilda bestämmelser som behövs med hänsyn
till omfattningen och arten av den planerade verksamheten,

2.den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,

3.den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i ett tjänstepensions- aktiebolag bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av tjänstepensionsaktiebolaget, och

Vid bedömningen enligt första stycket 3 ska kriterierna i 12 kap. 2 och

3 §§ beaktas.

Omvandling av försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag

5 § Ett försäkringsföretag ska ges tillstånd att driva tjänstepensions- verksamhet som tjänstepensionsföretag (omvandling), om

1.förutsättningarna enligt 4 § är uppfyllda,

2.den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade inte försämras, och

3.ansökan om tillstånd har godkänts

a)i fråga om ett försäkringsaktiebolag, genom ett bolagsstämmobeslut som har stöds av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda på stämman,

b)i fråga om ett ömsesidigt försäkringsbolag, genom ett bolagsstämmobeslut som stöds av minst två tredjedelar av de röstande, och

c)i fråga om en försäkringsförening, genom ett föreningsstämmobeslut som stöds av minst två tredjedelar av de röstande.

Tillstånd för företag med nära förbindelser

6 § Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn över företaget.

Tillstånds varaktighet

Tidsperiod

Vid förlängning av ett tillstånd som har getts ett tjänstepensionsföretag för bestämd tid samt vid ändring av ett meddelat tillstånd gäller 4 och 6 §§ i tillämpliga delar.

1029

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1030

Beslut att ansöka om förlängning av tillstånd

Prövning av bolagsordning och stadgar

Ett företags beslut om att anta bolagsordning eller stadgar får inte registreras innan bolagsordningen eller stadgarna har godkänts.

Ett tjänstepensionsföretags beslut om ändring av bolagsordning eller stadgar får inte registreras innan det har godkänts.

Vad ett tillstånd ska avse

11 § Tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensions- företag ska avse en eller flera av följande försäkringsklasser eller risk som hänför sig till sådan klass:

–I b, försäkring som meddelas som tillägg till försäkring enligt klass I a,

–II a, försäkring som utfaller vid giftermål,

–II b, försäkring som utfaller vid födelse,

Ansökan om tillstånd

Ansökan om tillstånd före registrering eller bildande

12 § Ett aktiebolag får ansöka om tillstånd att driva tjänstepensions- verksamhet som tjänstepensionsföretag innan bolaget har registrerats i aktiebolags- eller europabolagsregistret.

Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag och en tjänstepensionsförening ska ansöka om tillstånd innan bolaget respektive föreningen har bildats.

Verksamhetsplan

13 § En ansökan om tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska innehålla en plan för den tilltänkta verksamheten.

Prövningen av ansökningar

14 § En ansökan om tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag, liksom frågor om godkännande av bolagsordning eller stadgar enligt 9 och 10 §§, prövas av Finansinspektionen.

Bemyndigande

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad en sådan verksamhetsplan som avses i 13 § ska innehålla.

3 kap. Gränsöverskridande verksamhet

Rätt att driva gränsöverskridande verksamhet

1 § Ett tjänstepensionsföretag får driva gränsöverskridande verksamhet om Finansinspektionen godkänner det.

Med gränsöverskridande verksamhet avses tjänstepensionsverksamhet där förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som i egenskap av försäkringstagare eller försäkrad har rätt till ersättning regleras av social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på tjänstepensionsområdet i ett annat land inom EES.

Underrättelse om den planerade verksamheten

2 § Ett tjänstepensionsföretag ska underrätta Finansinspektionen om det avser att driva gränsöverskridande verksamhet.

Underrättelsen ska innehålla uppgift om

1.det uppdragsgivande företagets namn och hemvist,

3.det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsförsäkringarna.

Finansinspektionens prövning

Vad Finansinspektionen ska bedöma

3 § Finansinspektionen ska bedöma

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1031

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1032

1.om tjänstepensionsföretagets organisation är ändamålsenlig med hänsyn till den planerade verksamheten,

2.om tjänstepensionsföretagets finansiella situation är tillfredsställande med hänsyn till den planerade verksamheten, och

3.om den som ska leda den planerade verksamheten har tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt är lämplig för uppgiften.

Meddelande till den behöriga myndigheten

4 § Om Finansinspektionen godkänner den planerade verksamheten ska inspektionen lämna ett meddelande till den behöriga myndigheten i det land där verksamheten ska drivas.

Meddelandet ska lämnas inom tre månader från det att underrättelsen enligt 2 § togs emot.

Finansinspektionen ska underrätta tjänstepensionsföretaget om att meddelandet lämnas.

Beslut ifall verksamheten inte godkänns

5 § Om Finansinspektionen bedömer att det inte finns förutsättningar för tjänstepensionsföretaget att driva den planerade verksamheten eller av någon annan anledning inte lämnar ett meddelande enligt 4 § första stycket, ska inspektionen meddela beslut om detta inom tre månader från det att underrättelsen enligt 2 § togs emot.

Underrättelse om tillämpliga regler

6 § Om Finansinspektionen med anledning av ett meddelande enligt 4 § första stycket får information om vilka regler för verksamheten som är tillämpliga i det land där verksamheten ska drivas, ska inspektionen underrätta tjänstepensionsföretaget om dessa regler.

Om Finansinspektionen får information om att reglerna för verksamheten har ändrats, ska inspektionen underrätta tjänstepensions- företaget om ändringarna.

När verksamheten får påbörjas

7 § Den gränsöverskridande verksamheten får påbörjas när tjänste- pensionsföretaget har tagit emot en underrättelse från Finansinspektionen om vilka regler för verksamheten som är tillämpliga i det land där verksamheten ska drivas, eller i varje fall sex veckor efter det att den behöriga myndigheten i det landet tagit emot inspektionens meddelande enligt 4 § första stycket.

Underrättelse om ändrade förhållanden

4 kap. Grundläggande bestämmelser om ett tjänstepensionsföretags verksamhet

Stabilitet

1 § Tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska drivas med en för verksamhetens omfattning och art tillfredsställande soliditet, likviditet och kontroll över försäkringsrisker, investeringsrisker och verksamhetsrisker, så att åtagandena mot försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade kan fullgöras.

Information

Skyldighet att lämna information

Pensionsbesked

3 § Ett tjänstepensionsföretag ska varje år lämna ett pensionsbesked till dem som i egenskap av försäkringstagare eller försäkrade är berättigade till ersättning ur en tjänstepensionsförsäkring. Pensionsbeskedet ska innehålla uppgifter om de individuella förmånerna för den aktuella försäkringen och en upplysning om var ytterligare information finns tillgänglig.

God tjänstepensionsstandard

4 § Ett tjänstepensionsföretags verksamhet ska drivas enligt god tjänstepensionsstandard.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

Förbud mot främmande verksamhet

5 § Ett tjänstepensionsföretag får inte driva annan verksamhet än tjänstepensionsverksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar och därmed sammanhängande verksamhet.

Förbud mot att ställa säkerhet för tredje man

6 § I tjänstepensionsverksamhet som drivs enligt denna lag får säkerhet inte ställas för tredje man.

Upplåning
7 § Ett tjänstepensionsföretag får ta upp eller ta över lån (upplåning) bara
om det görs för att tillgodose tillfälliga likviditetsbehov eller för att
uppfylla kraven på en tillräcklig kapitalbas i 7 kap.
Utöver första stycket krävs att den samlade upplåningen är av ringa
betydelse med hänsyn till verksamhetens omfattning och kapitalbasens
storlek.	1033

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1034

Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta om undantag från kravet på att upplåningen ska vara av ringa betydelse.

Tillämpning av bestämmelser i försäkringsrörelselagen

8 § Följande bestämmelser i 4 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller för tjänstepensionsföretag:

–9 och 10 §§ om avtal med en jävskrets om tjänster,

–11 § om försäkringar med solidarisk ansvarighet,

–12 § om förbud mot att förespegla återbäring,

–13 § om förbud mot meddelande av nya försäkringar vid likvidation eller konkurs,

–14–16 §§ om sekretess m.m.,

–17 § om huvudkontor i Sverige, och

–17 a och 17 b §§ om återköp och överföring.

Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om försäkrings- företag gälla tjänstepensionsföretag.

Rätt att meddela föreskrifter

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.vilka åtgärder ett tjänstepensionsföretag ska vidta för att uppfylla de krav på soliditet, likviditet och riskhantering som avses i 1 §,

2.vilken information ett tjänstepensionsföretag ska lämna enligt 2 §,

3.innehållet i pensionsbeskedet som avses i 3 §,

4.vilka åtgärder ett tjänstepensionsföretag ska vidta för att uppfylla de krav på god tjänstepensionsstandard som avses i 4 §, och

5.villkor för upplåning enligt 7 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur information ska lämnas enligt 2 och 3 §§.

5 kap. Försäkringstekniska avsättningar

Omfattningen av de försäkringstekniska avsättningarna

De försäkringstekniska avsättningarna ska motsvara företagets ansvarighet för

1.försäkringsfall, förvaltningskostnader och andra kostnader under resten av avtalsperioden för löpande försäkringar (livförsäkrings- avsättning),

2. inträffade oreglerade försäkringsfall, kostnader för regleringen av	Prop. 2018/19:158
dessa samt återbäring som förfallit till betalning men inte betalats ut	Bilaga 6
(oreglerade skador),

3.sådan återbäring som är garanterad i nominella eller reala belopp (garanterad återbäring) och som inte omfattas av 1 eller 2,

5.fondförsäkringar som försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken för (fondförsäkrings- åtaganden där försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken).

Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna

Beräkningsmetoder

Aktsam beräkning

3 § Beräkningen enligt 2 § ska grundas på antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntesatser samt driftskostnader som var för sig är akt- samma.

Beräkning vid solidarisk ansvarighet

Hur ofta beräkningen ska göras

5 § Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska göras minst en gång om året.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta om undantag från första stycket. Beräkningarna ska dock alltid göras minst vart tredje år.

Aktuariefunktion och krav på dem som utför beräkningarna

1035

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

Bemyndigande

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning enligt 1–6 §§.

6 kap. Investeringar

Grundläggande principer för samtliga investeringar

Aktsamhet

1 § Ett tjänstepensionsföretags tillgångar ska investeras i enlighet med 2–11 §§ och också i övrigt på ett aktsamt sätt.

Intressekonflikter

2 § Ett tjänstepensionsföretags tillgångar ska investeras på det sätt som bäst gagnar försäkringstagarnas, de försäkrades och andra ersättnings- berättigades intressen. Vid intressekonflikter ska investeringar göras ute- slutande i försäkringstagarnas, de försäkrades och andra ersättnings- berättigades intressen.

Riskkontroll

3 § Ett tjänstepensionsföretag får bara göra investeringar i sådana finansiella instrument och andra tillgångar vars risker företaget kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera och rapportera samt på lämpligt sätt beakta i den egna risk- och solvensbedömningen enligt 9 kap. 20 §.

Riskspridning

4 § Ett tjänstepensionsföretag ska göra sina investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar så att lämplig riskspridning uppnås.

5 § Ett tjänstepensionsföretag ska göra sina investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar på ett sådant sätt att det undviker

1.överdrivet beroende av någon särskild tillgång, emittent, låntagare eller företagsgrupp, och

2.ackumulation av risker i företagets samlade portfölj.

1036

Med en grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning	Prop. 2018/19:158
avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet	Bilaga 6
från risksynpunkt därför att

–någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen, eller

–de har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem.

Första och andra styckena gäller inte i fråga om sådana tillgångar som svenska staten eller en utländsk stat svarar för.

Reglerade marknader, andra handelsplatser och onoterade tillgångar

6 § Ett tjänstepensionsföretags tillgångar ska till övervägande del investeras på reglerade marknader. Investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar som inte är föremål för handel på en reglerad mark- nad, en MTF-plattform eller en OTF-plattform ska hållas på aktsamma nivåer.

Hänsyn till miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer

7 § Ett tjänstepensionsföretag får beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer i sina investeringsbeslut.

Förvaring av tillgångar

Särskilda krav för investeringar i vissa tillgångar

Derivatinstrument

Uppdragsgivande företag

10 § Av de samlade tillgångarna i ett tjänstepensionsföretag som bara har ett enda uppdragsgivande företag, får högst

1.5 procent utgöras av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier samt obligationer och andra skuldförbindelser, om värde- papperen eller skuldförbindelserna getts ut av det uppdragsgivande företaget, och

2.10 procent utgöras av sådana tillgångar som avses i 1 och som har getts ut av företag i en grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning som det uppdragsgivande företaget ingår i.

Första stycket gäller inte i fråga om sådana tillgångar som svenska staten eller en utländsk stat svarar för.

1037

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1038

Särskilt om fondförsäkringstillgångar

Skuldtäckning

Krav på skuldtäckning

12 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha tillgångar för skuldtäckning som minst uppgår till ett belopp som motsvarar de försäkringstekniska avsätt- ningarna.

De tillgångar som motsvarar försäkringstekniska avsättningar ska, ut- över det som följer av 1–11 §§, investeras och värderas enligt 13–15 §§.

Hänsyn till åtagandenas art och löptid

13 § Ett tjänstepensionsföretags tillgångar som motsvarar försäkrings- tekniska avsättningar ska investeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till åtagandenas art och löptid.

Värdering till verkligt värde

14 § De tillgångar som ett tjänstepensionsföretag använder för skuldtäckning ska värderas till verkligt värde. Från detta värde ska avdrag göras för skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången.

Fordringar på någon annan än försäkringstagare

15 § Ett tjänstepensionsföretags fordringar på någon annan än försäk- ringstagare ska beaktas bara till den del de överstiger fordringar som gäldenären har på företaget.

16 § Ett tjänstepensionsföretag ska föra ett register som vid varje tid- punkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångar- nas värde.

Om en tillgång som har antecknats i registret har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, ska detta antecknas i registret.

Förmånsrätt

17 § Förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran som

1.grundas på försäkringsavtal, eller

2.avser återbetalning av premier för att ett försäkringsavtal inte har kommit till stånd eller har upphört att gälla.

Förmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i det register	Prop. 2018/19:158
som anges i 16 § när tjänstepensionsföretaget försätts i konkurs eller	Bilaga 6
utmätning äger rum.
Principer för aktieägarengagemang
18 § Ett tjänstepensionsföretag som investerar i aktier som är upptagna
till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom
EES, ska anta principer för sitt aktieägarengagemang i fråga om sådana
aktier. Av principerna ska det framgå hur företaget integrerar aktie-
ägarengagemanget i sin investeringsstrategi.
Principerna ska beskriva hur tjänstepensionsföretaget

2.för dialoger med företrädare för portföljbolag,

3.utövar rösträtt och andra rättigheter som är knutna till aktieinnehavet,

4.samarbetar med andra aktieägare,

5.kommunicerar med relevanta intressenter i portföljbolag, och

6.hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter.

Paragrafen gäller inte för tillgångar som motsvarar avsättningar för villkorad återbäring och för fondförsäkringsåtaganden där försäkrings- tagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investerings- risken.

19 § Ett tjänstepensionsföretag ska varje år redogöra för hur principerna för aktieägarengagemang som avses i 18 § har tillämpats.

Redogörelsen ska innehålla

1.en allmän beskrivning av tjänstepensionsföretagets röstningsbeteende i portföljbolagen,

2.en förklaring av de viktigaste omröstningarna, och

3.uppgift om i vilka frågor tjänstepensionsföretaget har använt sig av råd eller röstningsrekommendationer från en röstningsrådgivare.

20 § Ett tjänstepensionsföretag får avstå från att uppfylla ett eller flera av kraven i 18 och 19 §§, om företaget tydligt anger skälen för det.

21 § Principerna för aktieägarengagemang enligt 18 §, den årliga redo-
görelsen enligt 19 § och uppgifter enligt 20 § ska hållas tillgängliga på
tjänstepensionsföretagets webbplats. Om tjänstepensionsföretaget inte har
en egen webbplats får informationen hållas tillgänglig på en annan webb-
plats som enkelt kan nås.
Om tjänstepensionsföretaget inte redovisar omröstningar i den årliga
redogörelsen på grund av att företaget har gett en sådan kapitalförvaltare
som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG
av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i	1039
	1039

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, i uppdrag att ansvara för investeringarna, ska tjänstepensionsföretaget på webbplatsen uppge var kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen om omröstningarna.

Informationen ska tillhandahållas utan kostnad.

Bemyndiganden

22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.användning av derivatinstrument enligt 9 §,

2.värdering av de tillgångar som avses i 14 § till verkligt värde, och

3.förande av register enligt 16 §.

7 kap. Kapitalbas

Tillräcklig kapitalbas

1 § Ett tjänstepensionsföretag ska vid varje tidpunkt, utöver tillgångar som krävs för skuldtäckning enligt 6 kap. 12 §, ha en tillräcklig kapitalbas.

Kapitalbasens sammansättning

2 § Kapitalbasen får omfatta följande poster:

1.inbetalt aktiekapital, garantikapital eller verksamhetskapital,

2.konsolideringsfond,

3.övrigt eget kapital, och

4.obeskattade reserver.

Beslut om att andra poster får ingå i kapitalbasen

3 § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att också andra poster än de som anges i 2 § får ingå i kapitalbasen.

Avräkning från kapitalbasen

Immateriella tillgångar, utdelning och förutbetalda anskaffningskostnader

4 § Från kapitalbasen enligt 2 § ska tjänstepensionsföretaget räkna av immateriella tillgångar, utdelningar och förutbetalda anskaffnings- kostnader.

Aktier och tillskott i vissa företag

5 § Avräkning från kapitalbasen ska också göras, i de fall som anges i andra stycket, av det bokförda värdet av aktierna och av det som har skjutits till i annan form (tillskott) i

1. ett tjänstepensionsföretag,

1040

2. ett försäkringsföretag, ett kreditinstitut, ett institut för elektroniska	Prop. 2018/19:158
pengar, ett värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag,	Bilaga 6
3. ett utländskt återförsäkringsföretag,
4. ett försäkringsholdingföretag, eller
5. ett finansiellt institut.
En sådan avräkning av det bokförda värdet av aktier eller tillskott ska
göras om

1.tjänstepensionsföretagets ägarandel överstiger 10 procent av före- tagets eget kapital, eller

2.tjänstepensionsföretagets ägarandel understiger 10 procent av före- tagets eget kapital men

b) tjänstepensionsföretaget direkt eller indirekt äger minst 20 procent av kapitalet eller av samtliga röster i företaget eller i övrigt utövar ett be- tydande inflytande över företagets driftsmässiga och finansiella styrning och ägandet utgör ett led i en varaktig förbindelse mellan tjänstepensions- företaget och det andra företaget.

Skillnad i värderingen av försäkringstekniska avsättningar

Bemyndigande

8 kap. Kapitalkrav

Riskkänsligt kapitalkrav
Beräkning av det riskkänsliga kapitalkravet
1 § Det riskkänsliga kapitalkravet utgör den minsta storlek på kapital-
basen som krävs för att tjänstepensionsföretaget med 97 procents
sannolikhet ska ha tillgångar under kommande tolv månader som täcker
värdet av åtagandena gentemot försäkringstagarna, de försäkrade och	1041

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1042

andra ersättningsberättigade (skyddsnivå). Denna skyddsnivå ska även beaktas vid beräkningen av kapitalkravet för var och en av de risker som ingår i det riskkänsliga kapitalkravet.

Det riskkänsliga kapitalkravet ska beräknas under antagandet att tjänste- pensionsföretaget kommer att fortsätta driva sin verksamhet.

Beräkningsmetod

Kapitalkravet för marknadsrisk

3 § Kapitalkravet för marknadsrisk ska beräknas genom en justerad sammanläggning av kapitalkraven för

1.ränterisk,

2.aktiekursrisk,

3.fastighetsprisrisk,

4.ränteskillnadsrisk,

5.valutakursrisk, och

6.koncentrationsrisk.

Kapitalkravet för försäkringsrisk

4 § Kapitalkravet för försäkringsrisk ska beräknas genom en justerad sammanläggning av kapitalkraven för åtminstone

1.långlevnads- och dödlighetsrisk,

2.sjuklighetsrisk,

3.annullationsrisk, och

4.kostnadsrisk.

Kapitalkravet för operativ risk

Justeringsbelopp

6 § Justeringsbeloppet enligt 2 § ska motsvara den minskning av tjänstepensionsföretagets oförutsedda förluster som beror på

1.att företagets åtaganden gentemot försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade minskar till följd av villkoren i försäkringsavtalet,

2.att företagets uppskjutna skatt förändras, eller

3.en kombination av 1 och 2.

Minimikapitalkrav

Beräkning av minimikapitalkravet

7 § Minimikapitalkravet för försäkring som avses i 2 kap. 11 § klasserna I a, II, III och IV utgör summan av följande belopp:

3.Det belopp som är lika med 25 procent av de nettodriftskostnader som är hänförliga till sådana avtal under föregående räkenskapsår som inte är förenade med någon investeringsrisk för tjänstepensionsföretaget och där det belopp som ska täcka driftskostnaderna inte är bestämt för längre tid än fem år.

Minimikapitalkrav för tilläggsförsäkringar

8 § Minimikapitalkravet för försäkringar enligt 2 kap. 11 § klass I b (tilläggsförsäkring) ska beräknas med utgångspunkt i premiebasen eller ersättningsbasen.

Premiebasen

9 § Premiebasen grundas på det högsta av

1.ett belopp som uppgår till förfallna premier brutto under det föregående räkenskapsåret med avdrag för dels ingående skatter och avgifter, dels premier för de försäkringsavtal som annullerats under samma tid, eller

2.bruttovärdet av de intjänade premierna.

Premiebasen utgörs av 18 procent av det högsta beloppet enligt första stycket, till den del beloppet motsvarar högst femtio miljoner euro, och 16 procent av återstoden.

Ersättningsbasen

10 § Ersättningsbasen grundas på ett belopp bestående av

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1043

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1.genomsnittet av utbetalda ersättningar brutto för vart och ett av de tre föregående räkenskapsåren med avdrag för mottagna regressbelopp under samma tid, och

Ersättningsbasen utgörs av 26 procent av detta belopp till den del beloppet motsvarar högst trettiofem miljoner euro och 23 procent av återstoden.

Beräkning av minimikapitalkravet för tilläggsförsäkring

11 § Minimikapitalkravet för tilläggsförsäkring utgörs av det högsta av premiebasen eller ersättningsbasen, multiplicerad med en kvot som för de närmast föregående räkenskapsåren motsvarar förhållandet mellan å ena sidan summan av utbetalda ersättningar och förändringen i avsättningen för oreglerade skador efter avdrag för återförsäkrares andel samt å andra sidan summan av utbetalda ersättningar och förändringen i avsättningen för oreglerade skador utan avdrag för återförsäkrares andel. Kvoten får dock inte understiga 0,5.

12 § Om det beräknade minimikapitalkravet för tilläggsförsäkring för ett tjänstepensionsföretag är lägre än föregående års minimikapitalkrav, ska minimikapitalkravet i stället bestämmas till minimikapitalkravet för före- gående år multiplicerat med förhållandet mellan försäkringstekniska avsättningar för oreglerade skador vid utgången av det närmaste före- gående räkenskapsåret och de försäkringstekniska avsättningarna för oreglerade skador i början av det närmast föregående räkenskapsåret. Vid beräkningarna ska återförsäkring inte ingå i de försäkringstekniska avsätt- ningarna. Kvoten får inte överstiga 1,0.

Garantibelopp

13 § För ett tjänstepensionsföretag ska garantibeloppet uppgå till ett belopp som motsvarar 790 prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken.

14 § Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att garantibeloppet sätts ned med högst hälften.

Underrättelse ifall kapitalkraven inte uppfylls

1044

Bemyndiganden

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet enligt 2–6 §§, och

2.villkoren för nedsättning av garantibeloppet enligt 14 §.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

9 kap. Företagsstyrning

Företagsstyrningssystem

1 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha ett företagsstyrningssystem som säkerställer att företaget styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt. Systemet ska regelbundet ses över.

Företagsstyrningssystemet ska stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten i tjänstepensionsföretagets verksamhet.

Kontinuitet i verksamheten

2 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha system, resurser och rutiner som är lämpliga för att verksamheten ska kunna bedrivas med kontinuitet och i enlighet med gällande regler.

Ett tjänstepensionsföretag ska ha en beredskapsplan.

Lämplighetskrav

3 § Ett tjänstepensionsföretag ska säkerställa att

Tjänstepensionsföretaget ska underrätta inspektionen om någon av de personer som avses i första stycket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven.

Styrdokument

Vilka styrdokument ett tjänstepensionsföretag ska ha

4 § Ett tjänstepensionsföretag ska upprätta och följa följande styrdokument:

1.styrdokument för riskhantering med avseende på de risker som avses i 15 § andra stycket 1–7,

2.styrdokument för internkontroll,

3.styrdokument för internrevision,

4.försäkringstekniska riktlinjer,

1045

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

5.styrdokument för verksamhet som omfattas av bestämmelser om uppdragsavtal enligt denna lag,

6.styrdokument för uppgiftslämnande till Finansinspektionen och kvalitetskontroll av uppgifterna,

7.styrdokument för ersättningar,

8.investeringsriktlinjer, och

9.styrdokument för hantering av intressekonflikter mellan företagets intressenter.

Styrdokumenten ska fastställas av styrelsen. De ska utvärderas och ses över minst en gång per år.

Ingivande av försäkringstekniska riktlinjer och försäkringstekniskt beräkningsunderlag

5 § De försäkringstekniska riktlinjerna ska ges in till Finansinspektionen senast den dag de börjar användas. Detta gäller också när riktlinjerna ändras.

Riktlinjerna ska kompletteras med ett försäkringstekniskt beräknings- underlag.

Offentliggörande av information om styrdokument för ersättningar

6 § Ett tjänstepensionsföretag ska regelbundet offentliggöra information om styrdokumentet för ersättningar som avses i 4 § första stycket 7.

Ingivande av investeringsriktlinjer och deras innehåll samt offentliggörande

Investeringsriktlinjerna ska innehålla uppgifter om

1.metoder för att mäta investeringsrisker,

2.tjänstepensionsföretagets processer för riskhantering och fördelning mellan olika tillgångar i förhållande till pensionsåtagandenas art och löp- tid, samt

3.hur hänsyn tas i investeringspolicyn till miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer.

1046

Centrala funktioner

Vilka centrala funktioner ett tjänstepensionsföretag ska ha

8 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha funktioner för riskhantering, regelefterlevnad och internrevision samt en aktuariefunktion (centrala funktioner).

Skyldighet att rapportera till Finansinspektionen

9 § Den som ansvarar för en central funktion i ett tjänstepensionsföretag är skyldig att underrätta Finansinspektionen, om styrelsen eller den verkställande direktören inte vidtar lämpliga åtgärder inom skälig tid efter att de informerats om att

1.det inom den centrala funktionen har upptäckts att det finns en betydande risk att företaget inte kommer att uppfylla ett väsentligt krav enligt lag och detta kan få väsentlig påverkan på försäkringstagarnas, de försäkrades eller andra ersättningsberättigades intressen, eller

2.det inom den centrala funktionen har konstaterats att det förekommit en väsentlig överträdelse av lag eller andra bestämmelser som gäller för företagets verksamhet.

Funktion för riskhantering

10 § Funktionen för riskhantering ska ges en struktur som underlättar genomförande av riskhanteringssystemet.

Funktionen för riskhantering ska

1.utvärdera systemet för riskhantering,

2.identifiera, värdera och övervaka de risker som omfattas av systemet för riskhantering, och

3.rapportera till styrelsen och den verkställande direktören om de risker som tjänstepensionsföretaget är eller kan komma att bli exponerat för samt beroenden mellan risker.

Funktion för regelefterlevnad

11 § Funktionen för regelefterlevnad ska

1.rapportera till styrelsen och den verkställande direktören i fråga om efterlevnaden av

a) bestämmelserna i denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag,

b) bestämmelserna i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som enligt denna lag gäller för tjänstepensionsföretag, och

c) föreskrifter och riktlinjer som har meddelats av en behörig myndighet i ett annat land inom EES där tjänstepensionsföretaget, i förekommande fall, driver gränsöverskridande verksamhet,

2.lämna råd till företagets styrelse och den verkställande direktören om hur bristande efterlevnad av bestämmelser enligt 1 kan förebyggas,

3.bedöma konsekvenserna av förändringar i bestämmelser enligt 1, och

4.identifiera och bedöma risker för bristande efterlevnad av bestämmelserna enligt 1.

Funktion för internrevision

12 § Funktionen för internrevision ska

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1047

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1048

1.utvärdera systemet för internkontroll,

2.utvärdera andra delar av företagsstyrningssystemet, och

3.rapportera resultat och lämna rekommendationer efter utvärderingarna till tjänstepensionsföretagets styrelse.

Funktionen för internrevision ska utföra sina uppgifter med opartiskhet och vara oberoende från den verksamhet som utvärderas.

Aktuariefunktion

13 § Aktuariefunktionen ska

1.samordna och svara för kvaliteten i de försäkringstekniska beräkningarna och utredningarna,

2.bistå styrelsen och den verkställande direktören och på eget initiativ rapportera till dem i frågor som rör metoder, beräkningar och bedömningar av

a) de försäkringstekniska avsättningarna, b) värderingen av försäkringsriskerna, och

c) återförsäkringsskydd och andra riskreduceringstekniker, och

3.bidra till tjänstepensionsföretagets riskhanteringssystem.

Tjänstepensionsföretaget ska utse minst en oberoende person som ansvarar för aktuariefunktionen.

System för riskhantering

Grundläggande bestämmelse om riskhanteringssystem

Systemet ska vara integrerat i företagets organisations- och besluts- struktur. Det ska vara utformat med hänsyn till de personer som leder företaget eller ingår i en central funktion.

Omfattningen av ett tjänstepensionsföretags riskhanteringssystem

15 § Ett tjänstepensionsföretags system för riskhantering ska avse såväl de risker som täcks av det riskkänsliga kapitalkravet som risker som inte, eller bara delvis, täcks av det kravet.

Systemet ska omfatta risker inom följande områden:

1.försäkringsrisker,

2.matchningsrisker,

3.investeringsrisker, särskilt avseende derivatinstrument och liknande åtaganden,

4.likviditets- och koncentrationsrisker,

5.operativa risker,

6.risker hänförliga till återförsäkring och andra riskreduceringstekniker,

7.miljörisker, sociala risker och företagsstyrningsrisker hänförliga till investeringsportföljen och dess förvaltning, och

8.beroenden mellan risker som företaget är eller kan komma att bli exponerat för.

Om försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisker, ska systemet för riskhantering även beakta riskerna från deras perspektiv.

Regelbunden utvärdering

Analys av externa bedömningar från kreditvärderingsinstitut

System för internkontroll

18 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha ett system för internkontroll. Systemet ska omfatta

1.förvaltnings- och redovisningsmetoder,

2.ramar för internkontrollen,

3.lämpliga rapporteringsrutiner, och

4.en sådan funktion för regelefterlevnad som avses i 11 §.

System för ersättningar

19 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha ett system för ersättningar som skapar en sund och effektiv riskhantering.

Systemet ska omfatta ersättningar till

1.dem som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem,

2.dem som ansvarar för eller utför arbete i centrala funktioner, och

3.andra som kan påverka företagets riskprofil.

Risk- och solvensbedömning

Egen risk- och solvensbedömning

20 § Ett tjänstepensionsföretag ska genomföra och dokumentera en egen risk- och solvensbedömning.

I den egna risk- och solvensbedömningen ska det göras en bedömning av

1.företagets totala solvensbehov med hänsyn till dess specifika riskprofil, risktolerans och affärsstrategi,

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1049

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1050

2.företagets fortlöpande efterlevnad av bestämmelserna om det riskkänsliga kapitalkravet och minimikapitalkravet samt försäkrings- tekniska avsättningar, och

3.hur betydande skillnaderna är mellan företagets riskprofil och de antaganden om risker som har legat till grund för beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet.

Den egna risk- och solvensbedömningen ska ingå som en integrerad del i tjänstepensionsföretagets affärsstrategier och ska beaktas vid företagets strategiska beslut.

Regelbundna bedömningar

Rapportering

22 § Ett tjänstepensionsföretag ska rapportera resultatet av varje egen risk- och solvensbedömning till Finansinspektionen.

Uppdragsavtal

Grundläggande bestämmelse om uppdragsavtal

Begränsningar i möjligheten att ingå uppdragsavtal

24 § Ett uppdragsavtal mellan ett tjänstepensionsföretag och en uppdragstagare får inte leda till att

1.kvaliteten i företagsstyrningssystemet försämras,

2.den operativa risken i företaget ökar väsentligt,

3.Finansinspektionens möjlighet att utöva tillsyn över tjänstepensions- företagets verksamhet försämras, eller

4.försäkringstagarnas, de försäkrades och andra ersättningsberättigades möjlighet till tillfredsställande och fortlöpande service inte kan upprätthållas.

Ett uppdragsavtal ska vara skriftligt och tydligt ange parternas rättigheter och skyldigheter.

Anmälan av uppdragsavtal

25 § Ett tjänstepensionsföretag ska anmäla ett uppdragsavtal till Finansinspektionen innan avtalet börjar gälla. Om det inträffar väsentliga förändringar som rör den verksamhet som omfattas av ett uppdragsavtal, ska företaget snarast möjligt anmäla det till Finansinspektionen.

Åtgärder som krävs av ett tjänstepensionsföretag som ingår ett uppdragsavtal

26 § Ett tjänstepensionsföretag som ingår ett uppdragsavtal ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att uppdragstagaren

1.samarbetar med Finansinspektionen när det gäller den verksamhet eller de funktioner som omfattas av uppdragsavtalet,

2.ger tjänstepensionsföretaget, dess revisorer och Finansinspektionen tillgång till uppgifter som rör den verksamhet eller de funktioner som omfattas av uppdragsavtalet, och

3.ger Finansinspektionen faktiskt tillträde till uppdragstagarens lokaler.

Rätt att meddela föreskrifter

27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.de krav som ska gälla för dem som är verksamma i ett tjänstepensions- företag enligt 3, 12 och 13 §§,

2.innehållet i styrdokumenten enligt 4 §,

3.innehållet i det försäkringstekniska beräkningsunderlaget enligt 5 §,

4.vad redogörelsen enligt 7 § ska innehålla,

5.uppgifterna för funktionen för riskhantering enligt 10 §,

6.uppgifterna för funktionen för regelefterlevnad enligt 11 §,

7.uppgifterna för funktionen för internrevision enligt 12 §,

8.aktuariefunktionens uppgifter enligt 13 §,

9.innehållet i systemet för riskhantering enligt 15 § samt omfattningen av riskerna i detta system,

10.kraven på de regelbundna utvärderingar som enligt 16 § ska göras av tjänstepensionsföretag när det gäller företagets känslighet för de antaganden som ligger till grund för fastställandet av den ränta som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna,

11.hur en bedömning av externa värderingar enligt 17 § ska genom-

föras.

12.vad som ska ingå i risk- och solvensbedömningen enligt 20 § och rapporteringen av resultatet av denna enligt 22 §, och

13.vad ett tjänstepensionsföretag ska beakta när ett uppdragsavtal ingås enligt 24 § och innehållet i ett sådant avtal.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur information om styrdokumentet för ersättningar ska offentliggöras enligt 6 §.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1051

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1052

10 kap. Associationsrättsliga bestämmelser för tjänstepensionsföretag

Tjänstepensionsaktiebolag

Tillämpning av allmänna bestämmelser för aktiebolag

1 § För tjänstepensionsaktiebolag gäller föreskrifter för aktiebolag i allmänhet, om inte något annat följer av denna lag eller av bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som det hänvisas till i denna lag. Hänvisningar i aktiebolagslagen (2005:551) till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäk- ringsrörelselagen som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i aktiebolagslagen.

Det som sägs om Bolagsverket i 8 kap. 9 och 30 §§ och 37 § andra styck- et och 23 kap. 21 a § aktiebolagslagen ska i stället gälla Finansinspektion- en.

Bestämmelserna i 32 kap. aktiebolagslagen om aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning gäller inte för tjänstepensionsaktiebolag.

Tillämpning av bestämmelser i försäkringsrörelselagen

2 § Följande bestämmelser i 11 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska tillämpas på tjänstepensionsaktiebolag:

–4–6 §§ om bolagsstämma,

–7, 7 a och 8–11 §§ om bolagets ledning,

–12 och 13 §§ om revision,

–14 och 15 §§ om vissa penninglån och emissioner i livförsäkrings- aktiebolag som inte får dela ut vinst,

–16–19 §§ om värdeöverföringar från och överskottshantering i livför- säkringsaktiebolag,

–20 och 21 §§ om ombildning till livförsäkringsaktiebolag som får dela ut vinst,

–22–29 §§ om minskning av aktiekapitalet och reservfonden,

–30 § om lån m.m. till närstående,

–38 och 39 §§ om särskilt bokslut och ogiltighet vid fusion,

–40–44 §§ om delning,

–46 och 47 §§ om likvidation, och

–51 § om skadestånd.

Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om försäkrings- aktiebolag och livförsäkringsaktiebolag gälla tjänstepensionsaktiebolag.

Hinder mot bildande

3 § Ett tjänstepensionsaktiebolag får inte bildas om teckning av aktier innebär att någon som inte har bedömts och ansetts lämplig enligt 2 kap. 4 § första stycket 3 kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget.

Bolagsordningens innehåll

4 § Ett tjänstepensionsaktiebolags bolagsordning ska, utöver vad som följer av 3 kap. 1 § aktiebolagslagen (2005:551), innehålla uppgifter om

1.vilka försäkringsklasser verksamheten ska avse, och

2.huruvida bolaget ska driva tjänstepensionsverksamhet utanför EES.

I ett tjänstepensionsaktiebolag gäller, i stället för 3 kap. 3 § aktiebolags- lagen, att det i bolagsordningen ska anges hur bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst eller på annat sätt täcka bolagets förlust.

Revisionsutskott

5 § I fråga om revisionsutskott ska ett tjänstepensionsaktiebolag anses som ett sådant aktiebolag som avses i 8 kap. 49 a § aktiebolagslagen (2005:551).

Revisorns uppdragstid

Domstols entledigande av revisorn

7 § I fråga om en domstols entledigande av revisorn ska ett tjänstepensi- onsaktiebolag anses som ett sådant aktiebolag som avses i 9 kap. 22 a § aktiebolagslagen (2005:551).

EU:s revisorsförordning

Överlåtande bolag vid fusion

9 § Ett tjänstepensionsaktiebolag får vara överlåtande bolag vid en fusi- on bara om ett annat svenskt tjänstepensionsaktiebolag eller en motsvaran- de juridisk person med hemvist i ett annat land inom EES än Sverige är övertagande bolag.

Tillämpliga bestämmelser vid fusion

10 § Vid fusion med ett tjänstepensionsaktiebolag gäller 11–13 och 15 §§ i detta kapitel i stället för 23 kap. 19–21, 22–24, 32, 33 och 45 §§ aktiebolagslagen (2005:551).

Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1053

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1054

12 § Vid behandlingen av en ansökan enligt 11 § första stycket ska det prövas om försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer tillför- säkras en betryggande säkerhet, i fall de inte redan har en sådan säkerhet och om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden.

När en ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen ska avslås

13 § En ansökan enligt 11 § första stycket ska avslås, om

1.fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,

2.fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning enligt den lagen eller förord- ningen pågår,

4.det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.

Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt kon- kurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får tillståndsfrågan förklaras vilande under högst sex månader.

Registrering av fusionen

14 § I stället för det som föreskrivs i 23 kap. 25 § andra stycket aktie- bolagslagen (2005:551) om tidpunkten för anmälan av fusionen för regist- rering ska anmälan göras senast två månader från det att Finansinspektio- nens tillstånd att verkställa fusionsplanen har fått laga kraft.

Absorption av helägt dotterbolag

15 § Vid absorption av ett helägt dotterbolag ska ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen göras av moderbolaget. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget. Om fusionsplanen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen (2005:551), ska ansökan dessutom ges in

senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § samma lag.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om en ansökan och om beslut som har fått laga kraft som har meddelats med anledning av ansök- ningen.

Vid behandling av en ansökan ska 12 och 13 §§ tillämpas.

Tvångslikvidation

16 § Utöver det som föreskrivs i 25 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) om i vilka fall allmän domstol eller Bolagsverket ska besluta att ett bolag ska gå i likvidation gäller för tjänstepensionsaktiebolag att Bolagsverket ska besluta att bolaget ska gå i likvidation om

1.ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensions- företag för en bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har getts, eller

2.tillståndet att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensions- företag enligt denna lag har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse.

En fråga om likvidation prövas på ansökan av styrelsen, en styrelse- ledamot, den verkställande direktören, en aktieägare eller på anmälan av Finansinspektionen.

I ärenden om likvidation enligt första stycket 2 ska 25 kap. 24 § aktie- bolagslagen inte tillämpas. Beslut om likvidation i sådana ärenden ska fatt- as så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Beslutet gäller omedelbart.

Kontrollbalansräkningens innehåll

17 § Utöver det som föreskrivs i 25 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551) om kontrollbalansräkningens innehåll ska det vid beräkningen av ett tjänstepensionsaktiebolags eget kapital lämnas uppgift om den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa om de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för de förväntade försälj- ningskostnaderna. Sådana tillgångar som anges i 4 kap. 2 § 4 och 5 lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag ska tas upp till an- skaffningsvärdet minskat med nödvändiga avskrivningar och nedskriv- ningar, om ett högre värde fås genom detta.

1.obligationer eller andra skuldförbindelser som svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar för,

2.obligationer eller andra skuldförbindelser som Europeiska unionen eller en utländsk stat eller centralbank svarar för,

3.obligationer eller andra skuldförbindelser som en utländsk kommun eller därmed jämförlig utländsk samfällighet med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd svarar för,

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1055

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1056

4.obligationer eller andra skuldförbindelser som en internationell orga- nisation svarar för,

6.obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kredit- institut svarar för,

7.obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för,

9.skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–7 svarar för och för vilka annan betryggande säkerhet än panträtt i fastighet eller tomträtt har lämnats.

Hinder mot beslut om upphörande av likvidation

Företagsnamn

19 § Ett tjänstepensionsaktiebolags företagsnamn ska innehålla ordet tjänstepension.

Ömsesidiga tjänstepensionsbolag

Hänvisningar till lagen om ekonomiska föreningar

20 § När det i 22–46 §§ eller i de bestämmelser som anges i 21 § hän- visas till lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska det som sägs om

1.ekonomisk förening avse ömsesidigt tjänstepensionsbolag,

2.medlem avse delägare,

3.stadgar avse bolagsordning, och

4.föreningsstämma avse bolagsstämma.

Tillämpning av bestämmelser i försäkringsrörelselagen

21 § Följande bestämmelser i 12 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag:

–1 § om delägare,

–4 § med definitioner,

–4 a § om elektroniska hjälpmedel vid kallelser m.m.,

–6–9 och 12–17 §§ om bildande av ett ömsesidigt försäkringsbolag,

–18–22 §§ om registrering av bolaget,

–22 a § om ändring av bolagsordningen,

–23 § om förlagsinsatser,

–25 och 26–30 §§ om bolagets ledning,

–33–40 §§ om bolagsstämma,

–43 § om kompetenskrav m.m. vid revision,

–44–62 §§ om allmän granskning,

–63–67 §§ om vinstutdelning m.m.,

–68–72 §§ om förlusttäckning och fördelning av överskott i ömsesidiga livförsäkringsbolag,

–76–78 §§ om likvidation,

–79 § om konkurs,

–90 § om registrering m.m., och

–91 § om straff och vite.

Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om ömsesidiga försäkringsbolag och ömsesidiga livförsäkringsbolag avse ömsesidiga tjänstepensionsbolag.

Ansvar för ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags förpliktelser

22 § I ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag har delägarna inte något per- sonligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser.

I bolagsordningen för ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag får det dock föreskrivas att en delägare som i egenskap av arbetsgivare är försäkrings- tagare ska täcka sådana skulder, avsättningar eller förluster i tjänstepensi- onsverksamheten som bolaget inte kan täcka med egna tillgångar eller me- del, genom att göra kapitaltillskott till bolaget (uttaxering).

Bemyndigande

Återbetalning av garantikapital

24 § Garantikapitalet ska betalas tillbaka när det inte längre behövs för att verksamheten ska kunna drivas ändamålsenligt och om en återbetalning är förenlig med bestämmelserna om kapitalbasens sammansättning och

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1057

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

storlek i 7 kap. Bestämmelser om villkor för sådan återbetalning finns i 12 kap. 66 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Garantikapitalet ska också betalas tillbaka om inte registrering sker en- ligt 12 kap. 18 § försäkringsrörelselagen.

Bolagsordningens innehåll

25 § Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags bolagsordning ska innehålla uppgifter om

1.bolagets företagsnamn,

2.den ort i Sverige där bolagets styrelse ska ha sitt säte,

3.föremålet för bolagets verksamhet och vilka försäkringsklasser verk- samheten ska avse,

4.huruvida tjänstepensionsverksamhet ska drivas utanför EES,

6.den krets av försäkrade som i denna egenskap är delägare, om inte bara försäkringstagarna är delägare,

7.garantikapitalet,

8.regler för hur rösträtten och förslagsrätten ska utövas, hur beslut ska fattas på stämman och i vilken utsträckning garanterna ska ha rösträtt,

9.för vilka tjänstepensionsförsäkringar, i vilka situationer, intill vilket belopp eller vilken andel och i vilken ordning uttaxering kan ske hos de delägare som i egenskap av arbetsgivare är försäkringstagare och hur uttaxeringen ska genomföras,

10.i vilken ordning garanterna ska betala in det tecknade garanti- kapitalet,

11.huruvida och i vilken ordning vinst ska delas ut till garanterna och i vilken ordning garantikapitalet ska betalas tillbaka,

12.hur en bolagsstämma ska sammankallas,

13.de ärenden som ska förekomma på en ordinarie bolagsstämma,

14.de regler enligt vilka bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst eller på annat sätt täcka bolagets förlust,

15.antal och sammanlagt belopp av de tjänstepensionsförsäkringar som ska vara tecknade innan bolaget kan anses bildat,

16.hur tillgångarna ska fördelas mellan delägarna vid bolagets upp- lösning,

17.huruvida förlagsinsatser som avses i 11 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska förekomma och vad som i så fall ska gälla för dem, och

18.huruvida bolaget ska ha euro som redovisningsvaluta.

Tillämpliga bestämmelser om bolagets ledning

26 § Bestämmelserna i 7 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska före- ningar om föreningens ledning ska gälla även för ömsesidiga tjänstepensi- onsbolag med de undantag och tillägg som följer av 27 § i detta kapitel och av 12 kap. 25 och 26–30 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043).

1058

Revisionsutskott

27 § I fråga om revisionsutskott ska ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 7 kap. 47 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Tillämpliga bestämmelser om bolagsstämma

Kungörande av beslut om uttaxering

Tillämpliga bestämmelser om revision och särskild granskning

Revisorns uppdragstid

Revisionsberättelsen

Koncernrevision

33 § I fråga om koncernrevision ska ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 60 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Domstols entledigande av revisorn

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1059

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1060

EU:s revisorsförordning

35 § Bestämmelser om revision av ömsesidiga tjänstepensionsbolag finns även i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014.

Frivillig likvidation

Bestämmelsen i 17 kap. 9 § lagen (2018:672) om ekonomiska förening- ar om anmälan av beslutet ska tillämpas på ömsesidiga tjänstepensions- bolag.

Tvångslikvidation

1.bolagets hela försäkringsbestånd har överlåtits,

2.ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensions- företag för en bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har getts,

3.tillståndet att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensions- företag enligt denna lag har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043),

4.bolaget är försatt i konkurs som avslutats med överskott och bolags- stämman inte inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt 12 kap. 79 § försäkringsrörelselagen, eller

5.bolaget inte har någon behörig styrelse eller verkställande direktör som är anmäld till försäkringsregistret.

Frågor om likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av Finansinspektionen eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören eller en delägare eller röstberättigad som inte är delägare. I de fall som avses i första stycket 4 eller 5 prövas frågan även på ansökan av en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget. I de fall som avses i första stycket 3 ska Bolagsverket fatta beslutet om likvidation så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket.

Beslut om likvidation ska inte meddelas om det styrks att likvidations- grunden upphört under ärendets handläggning. Ett beslut om likvidation gäller omedelbart.

Tillämpliga bestämmelser för genomförande av likvidationen

38 § För genomförandet av en likvidation enligt 37 § tillämpas 17 kap. 12, 18, 19 och 23–45 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de tillägg som föreskrivs i 12 kap. 76–78 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043). I ärenden om likvidation enligt 37 § första stycket 3 tilläm- pas dock inte 17 kap. 12 och 18 §§ lagen om ekonomiska föreningar.

Överlåtande bolag vid fusion med ömsesidigt tjänstepensionsbolag

39 § Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag får vara överlåtande bolag vid en fusion bara om ett annat ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller motsva- rande juridisk person med hemvist i ett annat land inom EES är övertagande bolag.

Tillämpliga bestämmelser vid fusion

Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen

41 § Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av så- väl överlåtande som övertagande bolag. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att fusionsplanen blivit gällande i samtliga bolag. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.

42 § Vid behandlingen av en ansökan enligt 41 § första stycket ska Finansinspektionen pröva om försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, i fall de inte redan har en sådan säkerhet och om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusione- rande bolagens ekonomiska förhållanden.

När ansökan ska avslås

43 § En ansökan enligt 41 § första stycket ska avslås om

1.fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,

2.fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 eller om prövning av fusionen pågår enligt den lagen eller förordningen,

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1061

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

3.försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer inte har till- försäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 42 § eller de fusion- erande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas, de försäkrades eller andra borgenärers intressen, eller

4.det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.

Registrering av fusion

44 § Det som sägs om föreningsregistret i 16 kap. 12 § och 24 § första stycket lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska i stället avse för- säkringsregistret.

I stället för det som föreskrivs om tidpunkten för anmälan för registre- ring i 16 kap. 24 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar, ska en sådan anmälan göras senast två månader efter det att Finansinspektionens tillstånd att verkställa fusionsplanen har fått laga kraft.

Absorption av helägt dotterbolag

45 § Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap. 28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 39 § i detta kapitel. Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen ska göras av moderbolaget och ges in till Finans- inspektionen senast en månad efter det att planen har blivit gällande hos det bolaget. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om eko- nomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjort enligt 19 kap. 5 § samma lag.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket och om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar. Bolagsverket ska registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar. Det som sägs där om föreningsregistret ska i stället avse försäkringsregistret.

Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 42 och 43 §§.

Ömsesidiga tjänstepensionsbolags företagsnamn

46 § Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags företagsnamn ska innehålla orden ömsesidig och tjänstepension.

Bolagets styrelse får anta ett särskilt företagsnamn. Ett särskilt företags- namn får inte innehålla ordet ömsesidig.

Företagsnamnet ska tydligt skilja sig från företagsnamn som är införda i försäkringsregistret. I övrigt finns bestämmelser om registreringen i lagen (2018:1653) om företagsnamn.

1062

Tjänstepensionsföreningar

Vad en tjänstepensionsförening är

47 § En tjänstepensionsförening är en förening som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att som tjänstepensi- onsföretag driva tjänstepensionsverksamhet i vilken medlemmarna deltar genom att använda föreningens tjänster som försäkringstagare eller som försäkrad.

Tillämpning av allmänna bestämmelser för ekonomiska föreningar

48 § Lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar gäller för tjänstepen- sionsföreningar om inte något annat följer av denna lag eller av de bestäm- melser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som det hänvisas till i denna lag. Vid tillämpningen av lagen om ekonomiska föreningar på tjänstepen- sionsföreningar ska det som sägs om

1.ekonomisk förening avse tjänstepensionsförening, och

2.föreningsregistret avse försäkringsregistret.

Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen som gäller i stället för eller utöver lagen om eko- nomiska föreningar.

Tillämpliga bestämmelser i försäkringsrörelselagen

49 § Följande bestämmelser i 13 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) tillämpas på tjänstepensionsföreningar:

–3 § med grundläggande bestämmelser,

–7 § om registrering m.m.,

–8 § om föreningens medlemmar m.m.,

–10–12 §§ om föreningens ledning,

–14–17 §§ om föreningsstämma,

–18 § om revision och särskild granskning,

–19–25 §§ om återbäring och annan användning av föreningens egen- dom,

–28–30 §§ om likvidation,

–30 a § om upplösning utan föregående likvidation,

–36 och 37 §§ om fusion, och

–38 § om skadestånd.

Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om försäkrings- förening och livförsäkringsförening gälla tjänstepensionsförening.

Ansvar för en tjänstepensionsförenings förpliktelser

50 § Utöver bestämmelserna om ansvar för en förenings skyldigheter i 1 kap. 9 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar får det i en tjänste- pensionsförenings stadgar föreskrivas att en medlem som i egenskap av arbetsgivare intar ställning av försäkringstagare ska täcka sådana skulder, avsättningar eller förluster i tjänstepensionsverksamheten som föreningen inte kan täcka med egna tillgångar eller medel, genom att göra kapital- tillskott till föreningen (uttaxering).

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1063

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1064

Verksamhetskapital

51 § En tjänstepensionsförening får inte bildas utan verksamhetskapital. Kapitalet får tillskjutas även av andra än medlemmar.

För registrering av en tjänstepensionsförening krävs att hela verksam- hetskapitalet har betalats in.

Stadgar

52 § En tjänstepensionsförenings stadgar ska, utöver vad som följer av 3 kap. 1 § 1–3 och 5–10 lagen om (2018:672) om ekonomiska föreningar, innehålla uppgifter om

1.vilka försäkringsklasser verksamheten ska avse,

2.huruvida föreningen ska driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag utanför EES,

3.de villkor som ska gälla för inträde i föreningen,

4.storleken på verksamhetskapitalet,

5.den eventuella rätt till avkastning som tillfaller den som skjutit till verksamhetskapital,

6.den eventuella rösträtt på föreningsstämma som tillfaller den som skjutit till verksamhetskapital,

7.i vilken ordning verksamhetskapitalet ska betalas in och betalas till- baka,

9.hur föreningens förlust får täckas.

Revisionsutskott

53 § I fråga om revisionsutskott ska en tjänstepensionsförening anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 7 kap. 47 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Revisorns uppdragstid

54 § I fråga om uppdragstid för revisorn ska en tjänstepensionsförening anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 54 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Möjligheten enligt den paragrafen att förlänga revisionsuppdraget till högst tjugo eller tjugofyra år gäller dock inte uppdrag i en tjänstepensionsförening.

Revisionsberättelsen

55 § I fråga om revisionsberättelsens innehåll ska en tjänstepensions- förening anses som en sådan förening som avses i 8 kap. 56–59 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Koncernrevision

56 § I fråga om koncernrevision ska en tjänstepensionsförening anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 60 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Domstols entledigande av revisorn

57 § I fråga om domstols entledigande av revisorn ska en tjänstepensi- onsförening anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 55 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

EU:s revisorsförordning

58 § Bestämmelser om revision av tjänstepensionsföreningar finns även i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014.

Tvångslikvidation

59 § Utöver bestämmelserna om tvångslikvidation i 17 kap. 11 § och 16 § första stycket 1–3 lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar gäller för tjänstepensionsföreningar att Bolagsverket ska besluta att föreningen ska gå i likvidation, om

1.föreningens hela försäkringsbestånd har överlåtits,

2.ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensions- företag för en bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har getts, eller

3.tillståndet att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensions- företag enligt denna lag har återkallats utan att föreningen i stället har fått ett tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043).

I ärenden enligt första stycket 3 ska bestämmelserna i 17 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar inte tillämpas. Bolagsverket ska fatta beslut om likvidation i sådana ärenden så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in. Beslutet om likvidation gäller omedelbart.

Överlåtande förening vid fusion

60 § En tjänstepensionsförening får vara överlåtande förening vid en fusion bara om en annan tjänstepensionsförening eller en motsvarande juridisk person med hemvist i ett annat land inom EES än Sverige är över- tagande förening.

Tillämpliga bestämmelser

61 § Vid fusion med en tjänstepensionsförening tillämpas 62–64 §§ i detta kapitel i stället för 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Särskilda bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar finns i 13 kap. 36 § försäk-

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1065

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1066

ringsrörelselagen (2010:2043). När fusionen avser en tjänstepensions- förening och ett helägt dotterbolag tillämpas 62–64 §§. Det som sägs där om överlåtande förening ska i stället avse dotterbolaget.

Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen

62 § Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av såväl överlåtande som övertagande tjänstepensionsförening. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av den eller de svenska föreningar som deltar i fusionen. Ansökan ska ges in till Finans- inspektionen inom en månad från det att fusionsplanen blivit gällande i samtliga föreningar. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.

Vid fusion genom kombination ska tjänstepensionsföreningarna också ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av stadgarna enligt 2 kap. 9 § för den övertagande föreningen. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om den övertagande föreningen ska ha hemvist i Sverige.

63 § Vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska Finansinspektionen pröva om försäkringstagarna, de för- säkrade och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, i fall de inte redan har en sådan säkerhet och om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusionerande tjänstepensionsföreningarnas ekonomiska för- hållanden.

När en ansökan om att verkställa en fusionsplan ska avslås

64 § En ansökan enligt 62 § ska avslås, om

1.fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot stadgarna,

2.fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 eller om prövning av fusionen pågår enligt den lagen eller förordningen,

3.försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 63 § eller de fusionerande föreningarnas ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas, de försäkrades och andra borgenärers intressen, eller

4.det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.

Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får Finansinspektionen förklara att ärendet ska vila under en viss tid som inte får överstiga sex månader.

Företagsnamn

Endast tjänstepensionsföreningar får använda ordet tjänstepensionsföre- ning i sitt företagsnamn.

Straff

66 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 65 § andra stycket.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

11 kap. Överlåtelse av försäkringsbestånd

Ett tjänstepensionsföretags rätt överlåta försäkringsbestånd

1 § Ett tjänstepensionsföretag får helt eller delvis överlåta sitt försäk- ringsbestånd till

1.ett annat tjänstepensionsföretag,

2.ett försäkringsföretag, eller

3.ett utländskt tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoris- erat i ett land inom EES (utländskt tjänstepensionsinstitut).

Ett tjänstepensionsföretag får helt eller delvis överta ett bestånd av tjänstepensionsavtal från ett utländskt tjänstepensionsinstitut som inte driver verksamhet i Sverige.

Överlåtelse från ett tjänstepensionsföretag till ett annat tjänstepensionsföretag eller från ett tjänstepensionsföretag till ett försäkringsföretag

Stämmans godkännande och handlingar som ska hållas tillgängliga

1.ett förslag till stämmobeslut,

2.överlåtelseavtalet,

3.styrelsens redogörelse för omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av förslagets lämplighet för företaget och för de försäkrade, försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade, och

4.ett yttrande av revisorerna över redogörelsen som avses i 3.

Om årsredovisningen inte ska behandlas på stämman, ska även följande
handlingar hållas tillgängliga enligt första stycket:	1067

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1068

1.den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, tillsammans med stämmans beslut om företagets vinst eller förlust,

2.revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,

3.styrelsens redogörelse för sådana händelser efter det att årsredovis- ningen lämnades som är av väsentlig betydelse för företagets ställning, och

4.ett yttrande av revisorerna över redogörelsen som avses i 3. Handlingarna ska genast skickas till de aktieägare och röstberättigade

som begär det och uppger sin postadress.

Registrering av stämmobeslut

3 § Inom fyra månader från stämmans beslut om godkännande av över- låtelseavtalet ska det överlåtande företaget anmäla beslutet om Bolagsver- ket för registrering. Om en talan mot stämmans beslut har ogillats ska tiden dock räknas från den dag när domen fick laga kraft.

Tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal

4 § Ett tjänstepensionsföretag får verkställa ett överlåtelseavtal med till- stånd av Finansinspektionen.

Ansökan om tillstånd

Förutsättningar för tillstånd

6 § Tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet ska ges, om

1.den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade inte försämras,

2.det övertagande företaget har den kapitalbas som krävs sedan överlåt- elsen har beaktats, och

3.behörig myndighet i det land där gränsöverskridande verksamhet i förekommande fall ska drivas samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig.

Föreläggande om komplettering

Kungörande av ansökningar

Yttrande från behörig myndighet

9 § Innan Finansinspektionen ger tillstånd att verkställa ett överlåtelse- avtal som leder till gränsöverskridande verksamhet ska inspektionen ge den behöriga myndigheten i det land där verksamheten ska drivas tillfälle att yttra sig. Tiden för den behöriga myndigheten att yttra sig får inte vara kortare än tre månader.

Registrering av och ansvar för överlåtet bestånd

10 § När tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal har getts ska det över- tagande företaget genast anmäla tillståndsbeslutet till Bolagsverket för registrering.

Bolagsverket ska genast registrera beslutet. När registreringen har gjorts övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på det övertagande företaget.

Underrättelser från det övertagande företaget

Kungörande vid gränsöverskridande verksamhet

12 § Om en överlåtelse leder till gränsöverskridande verksamhet, ska Finansinspektionen offentliggöra överlåtelsen i det land där verksamheten ska drivas enligt bestämmelserna där. Om överlåtelsen offentliggörs på motsvarande sätt i det berörda landet, behöver inspektionen inte offentlig- göra beslutet där.

Överlåtelse av försäkringsbestånd från ett tjänstepensionsföretag till ett utländskt tjänstepensionsinstitut

En överlåtelse ska godkännas av behörig myndighet

13 § Ett tjänstepensionsföretag får verkställa ett avtal om överlåtelse till ett utländskt tjänstepensionsinstitut efter godkännande från den behöriga myndigheten i det övertagande institutets hemland enligt bestämmelserna i det landet.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1069

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1070

Godkännanden som krävs för att avtalet ska bli giltigt

14 § För att ett avtal om överlåtelse till ett utländskt tjänstepensionsinstitut ska bli giltigt ska överlåtelsen godkännas av

1.en majoritet av de försäkringstagare och försäkrade som är ersätt- ningsberättigade enligt de försäkringsavtal som omfattas av överlåtelsen, eller av en majoritet av deras företrädare, och

2.det uppdragsgivande företaget.

Det överlåtande företaget ska göra information om villkoren för över- låtelsen tillgänglig för dem som ska godkänna överlåtelsen enligt första stycket. Informationen ska lämnas i god tid innan det övertagande insti- tutet lämnar in en ansökan om godkännande av överlåtelsen till den behö- riga myndigheten i institutets hemland.

Finansinspektionens bedömning av en överlåtelse

15 § Finansinspektionen ska på begäran av den behöriga myndigheten i det övertagande institutets hemland göra en bedömning av en överlåtelse. Finansinspektionen ska bedöma om

1.den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade försämras, och

2.det överlåtande företaget har den kapitalbas som krävs med beaktande av det försäkringsbestånd som ska överlåtas.

Finansinspektionen ska lämna sin bedömning till den andra myndig- heten inom åtta veckor från det att begäran togs emot.

Information från Finansinspektionen till behörig myndighet

Ansvar för ett överlåtet försäkringsbestånd

Övertagande från ett utländskt tjänstepensionsinstitut

Tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal

18 § Ett tjänstepensionsföretag får med tillstånd av Finansinspektionen verkställa ett avtal om överlåtelse som innebär övertagande av ett bestånd av tjänstepensionsavtal från ett utländskt tjänstepensionsinstitut som inte driver verksamhet i Sverige.

Ansökan om tillstånd

19 § En ansökan om tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal ska göras av det övertagande företaget och ges in till Finansinspektionen.

Ansökan ska innehålla

1.det skriftliga överlåtelseavtalet,

2.uppgifter om avtalsparternas namn, hemvist och det land inom EES där respektive part är registrerad eller auktoriserad,

3.en beskrivning av det bestånd av tjänstepensionsavtal som ska övertas och det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser om pensionsför- måner som ligger till grund för avtalen,

6.uppgifter om vilket lands social- och arbetsmarknadslagstiftning som är tillämplig på de tjänstepensionsavtal som ingår i överlåtelsen.

Översändande av ansökan till behörig myndighet i det överlåtande institutets hemland

20 § Finansinspektionen ska utan dröjsmål översända en inkommen till- ståndsansökan till den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland för bedömning.

Förutsättningar för tillstånd

21 § Tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal ska ges, om

1.all information enligt 19 § har lämnats,

2.den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland har godkänt överlåtelsen,

3.de rättigheter som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade hos det övertagande företaget före och efter överlåtelsen är tillräckligt skyddade,

4.det övertagande företaget har den kapitalbas som krävs sedan över- låtelsen har beaktats,

5.det övertagande företagets organisation är ändamålsenlig med hänsyn till överlåtelsen, och

6.den som deltar i ledningen av det övertagande företaget har tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt är lämplig för uppgiften med hänsyn till överlåtelsen.

Föreläggande om komplettering

22 § Finansinspektionen får förelägga det övertagande företaget att ge in den ytterligare utredning som är nödvändig för att inspektionen ska kunna bedöma om de rättigheter som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade hos det övertagande företaget är tillräckligt skyddade.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1071

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

Frister för beslut och underrättelser

23 § Finansinspektionen ska meddela beslut med anledning av en ansök- an om tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal inom tre månader från det att ansökan togs emot. Inspektionen ska därefter inom två veckor under- rätta den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland om beslutet.

Finansinspektionen ska till det övertagande företaget lämna information om de regler för verksamheten som ska tillämpas på det överlåtna bestånd- et av tjänstepensionsavtal. Informationen ska lämnas inom en vecka från det att inspektionen tog emot den från den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland.

Registrering av ett tillståndsbeslut

24 § När tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal har getts ska det över- tagande företaget genast anmäla tillståndsbeslutet till Bolagsverket för re- gistrering.

Bolagsverket ska genast registrera beslutet. När registreringen har gjorts övergår ansvaret för det överlåtna beståndet på det övertagande företaget.

Medling av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten

25 § Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett ut- ländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om för- farandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i en- lighet med artikel 31 andra stycket c i Europaparlamentets och rådets för- ordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensi- onsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphäv- ande av kommissionens beslut 2009/79/EG.

Överlåtelse vid ett tjänstepensionsföretags likvidation eller konkurs

Överlåtelser vid likvidation eller konkurs

26 § Försäkringsbestånd får överlåtas även om det överlåtande tjänste- pensionsföretaget har gått i likvidation eller försatts i konkurs.

Försäkringsbeståndet ska vid företagets likvidation eller konkurs om möjligt överlåtas till ett eller flera tjänstepensionsföretag, försäkringsföre- tag eller utländska tjänstepensionsinstitut.

Förutsättningar för överlåtelse vid likvidation eller konkurs

1072

Talan i konkurs om återgång av överlåtelseavtal

28 § Vid tillämpning av det som föreskrivs i konkurslagen (1987:672) om rätt till talan om återgång av avtal ska ett överlåtelseavtal anses ingånget den dag tillstånd att verkställa avtalet gavs.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

12 kap. Lämplighetsprövning av ägare i tjänstepensionsaktiebolag

Tillämpning av bestämmelser i försäkringsrörelselagen

1 § Följande	bestämmelser	i	15 kap.	försäkringsrörelselagen
(2010:2043) gäller för tjänstepensionsaktiebolag:

–1 och 2 §§ om krav på förvärvstillstånd,

–3 § om bekräftelse av att ansökan kommit in,

–7 § om förvärvstillstånd vid nära förbindelser,

–8 § om när beslut i fråga om förvärvstillstånd ska meddelas m.m.,

–10 § om beslut om tid för genomförande av förvärv,

–11 § om anmälningsskyldighet för den som avyttrar,

–12 § om anmälningsskyldighet för försäkringsaktiebolag,

–13 § om anmälningsskyldighet för ägare som är juridisk person,

–15 och 16 §§ om avyttringsplikt,

–17 § om när aktier inte får medräknas, och

–18 § om förordnande av förvaltare.

Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om försäkringsaktiebolag gälla tjänstepensionsaktiebolag. Hänvisningarna i 15 kap. 15, 17 och 18 §§ försäkringsrörelselagen till 15 kap. 14 § den lagen ska i stället avse 5 §.

Förutsättningar för tillstånd till förvärv

3 § Vid bedömningen av förvärvarens lämplighet ska följande beaktas:

1.förvärvarens anseende och kapitalstyrka,

4 § Om förvärvaren är ett försäkringsholdingföretag, ett företag som
skulle vara ett försäkringsholdingföretag om ett eller flera av dess
dotterföretag som är tjänstepensionsföretag i stället var försäkringsföretag,	1073
	1073

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

eller ett blandat finansiellt holdingföretag, ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 19 kap. 63 § första stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043), 16 kap. 40 § första stycket denna lag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Röstningsförbud

5 § Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier inte får företräda fler aktier vid stämman än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat

2.om ägaren i väsentlig mån har åsidosatt skyldigheter i närings- verksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet, eller

Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 15 kap. 1 eller 2 § försäkrings- rörelselagen, får Finansinspektionen besluta att ägaren inte får företräda aktierna vid stämman till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Bemyndigande

6 § Regeringen får meddela föreskrifter om handläggningen av tillståndsärenden enligt 2–4 §§ samt 15 kap. 1–3 och 7 §§ försäkrings- rörelselagen (2010:2043) jämförda med 1 §.

13 kap. Offentliggörande

Redogörelser för investeringar i vissa aktier

1074

Paragrafen gäller inte för tillgångar som motsvarar avsättningar för vill-	Prop. 2018/19:158
korad återbäring och för fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagarna,	Bilaga 6
de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken.

1.hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren främjar att investe- ringsstrategin och investeringsbesluten stämmer överens med profilen och löptiden för tjänstepensionsföretagets åtaganden,

5.hur lång tid överenskommelsen med kapitalförvaltaren gäller.

Om överenskommelsen med kapitalförvaltaren saknar en eller flera av de delar som redogörelsen ska omfatta, ska tjänstepensionsföretaget tyd- ligt ange skälen för det.

Informationen ska uppdateras varje år. Tjänstepensionsföretaget får dock avstå från att göra en uppdatering om det inte har skett någon väsentlig förändring.

14 kap. Tillsyn

Tillämpning av bestämmelser i försäkringsrörelselagen

1 § Följande bestämmelser i 17 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller för tjänstepensionsföretag och för tillsynen över dem:

–4 § om underrättelse från ett försäkringsföretag om påbörjad verk- samhet,

–10 § om förordnande av aktuarie,

–11 § om förordnande av revisor,

– 13 § om sammankallande av styrelsen eller stämma,	1075

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

–15 § om Finansinspektionens befogenheter vid ett försäkringsföretags likvidation, och

–17 § om rapport angående de försäkringstekniska avsättningarna. Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om försäkrings-

företag gälla tjänstepensionsföretag.

Registreringsmyndighet

2 § Bolagsverket är registreringsmyndighet för tjänstepensionsföretag. Bolagsverket ska enligt 17 kap. 1 § försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Tillsynen och dess omfattning

3 § Finansinspektionen har tillsyn över tjänstepensionsföretag. Tillsynen omfattar att verksamheten drivs enligt

1.denna lag,

2.andra författningar som reglerar företagets verksamhet,

3.företagets bolagsordning eller stadgar, och

4.styrdokument som företaget har upprättat och som har sin grund i författningar som reglerar företagets verksamhet.

Finansinspektionen har dessutom tillsyn över att tjänstepensions- företagets ägare och styrning uppfyller lämplighetskraven i denna lag.

Finansinspektionens tillsyn ska utgå från en proaktiv och riskbaserad metod.

Samarbete och utbyte av information

Upplysningar från ett tjänstepensionsföretag

5 § Ett tjänstepensionsföretag ska lämna Finansinspektionen de upplys- ningar om sin verksamhet som inspektionen begär. Om företaget driver verksamhet i ett annat land inom EES ska det, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, lämna de upplysningar till behörig myndighet i det landet som den myndigheten behöver för att full- göra sina uppgifter.

Platsundersökning

6 § Finansinspektionen får när inspektionen anser att det är nödvändigt genomföra en undersökning hos ett tjänstepensionsföretag.

1076

befattningshavare hos inspektionen eller av någon annan som inspektionen	Prop. 2018/19:158
har förordnat.	Bilaga 6
Finansinspektionen får genomföra en undersökning hos ett företag som
har fått i uppdrag av ett tjänstepensionsföretag att utföra viss verksamhet
eller vissa funktioner, om det behövs för tillsynen över tjänstepensions-
företaget.
Upplysningar från och undersökningar hos andra än
tjänstepensionsföretag
7 § Skyldigheten enligt 5 och 6 §§ att lämna upplysningar och hålla till-
gångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för

3.styrelsen och den verkställande direktören i ett aktiebolag, om Finans- inspektionen med bolagets samtycke har fattat beslut om en sådan skyldig- het.

8 § Om det finns intressegemenskap mellan å ena sidan ett tjänste- pensionsföretag och å andra sidan ett aktiebolag som denna lag inte är tillämplig på eller en ekonomisk förening, får Finansinspektionen före- lägga aktiebolaget eller föreningen att lämna en särskild redovisning över intressegemenskapen. Finansinspektionen får dock bara besluta om ett sådant föreläggande om det behövs med hänsyn till tillsynen över tjänstepensionsverksamheten. Redovisningen ska lämnas enligt anvisningar av Finansinspektionen.

Revisorers och särskilda granskares rapporteringsskyldighet

1.kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar företagets verksamhet,

2.kan påverka företagets fortsatta drift negativt,

4.kan innebära att företaget brister eller har brustit i uppfyllandet av kapitalkrav som gäller för företaget enligt 8 kap.

1077

Prop. 2018/19:158	dotterföretag eller ett företag som har en likartad förbindelse med
Bilaga 6	tjänstepensionsföretaget.
	Allmänt ombud vid konkurs
	10 § När ett tjänstepensionsföretag har försatts i konkurs, ska Finans-
	inspektionen förordna ett allmänt ombud. Det allmänna ombudet ska som
	konkursförvaltare delta i konkursboets förvaltning tillsammans med den
	eller de förvaltare som utses enligt konkurslagen (1987:672) och se till att
	försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade
	omfattas av den förmånsrätt som följer av försäkringsavtalen.
	Det allmänna ombudet kan göra en sådan framställning om entledigande
	av förvaltare som avses i 7 kap. 5 § konkurslagen.
	Även om beslut om delning av konkursboets förvaltning har fattats, får
	det allmänna ombudet delta i förvaltningen i dess helhet.
	Bestämmelserna i konkurslagen om arvode till konkursförvaltare gäller
	också det allmänna ombudet.
	Redogörelse för ett tjänstepensionsföretags förmåga att hantera
	ändrade ekonomiska förhållanden
	11 § På begäran av Finansinspektionen ska ett tjänstepensionsföretag
	upprätta och till inspektionen lämna en redogörelse för företagets förmåga
	att hantera händelser eller förändringar av ekonomiska förhållanden som
	skulle kunna påverka företagets finansiella ställning negativt.
	Första stycket gäller även för verksamhet som omfattas av uppdragsavtal
	enligt 9 kap. 23 §.
	Kapitaltillägg
	Befogenhet att besluta om kapitaltillägg och förutsättningar för ett
	sådant beslut

12 § Finansinspektionen får besluta om ett tillägg till det riskkänsliga kapitalkravet (kapitaltillägg) för ett tjänstepensionsföretag, om

1.företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet enligt 8 kap. 1–6 §§, eller

Beräkning av kapitaltillägg

13 § Ett kapitaltillägg som avses i 12 § 1 ska beräknas så att det säker- ställer att tjänstepensionsföretaget uppfyller skyddsnivån enligt 8 kap. 1 §.

Ett kapitaltillägg som avses i 12 § 2 ska vara proportionellt mot de risker som finns på grund av bristerna i företagsstyrningssystemet.

1078

Kapitalkrav efter beslut om kapitaltillägg

Föreläggande i samband med beslut om kapitaltillägg

Omprövning av beslut om kapitaltillägg

16 § Ett beslut om kapitaltillägg ska omprövas minst en gång per år. Beslutet ska ändras när de förhållanden som låg till grund för beslutet har ändrats.

Avgifter

Rätt att meddela föreskrifter

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.vilka upplysningar ett tjänstepensionsföretag ska lämna till Finans- inspektionen enligt 5 § och när de ska lämnas, och

2.att vissa uppgifter som enligt 5 § ska lämnas till Finansinspektionen i stället ska lämnas till Statistiska centralbyrån.

Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i 17 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur upplys- ningar ska lämnas enligt 5 §.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

15 kap. Ingripanden

Grundläggande bestämmelser om ingripande mot tjänstepensionsföretag

När Finansinspektionen ska ingripa

1 § Finansinspektionen ska ingripa om

1.ett tjänstepensionsföretag har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning eller stadgar eller företagets försäkringstekniska riktlinjer, beräkningsunderlag, investeringsriktlinjer eller riktlinjer för hantering av intressekonflikter eller sådana styrdokument som har sin grund i författningar som reglerar företagets verksamhet,

2.bolagsordningen, stadgarna, de försäkringstekniska riktlinjerna,

beräkningsunderlaget, investeringsriktlinjerna, riktlinjerna för hantering

1079

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1080

av intressekonflikter eller styrdokumenten inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet, eller

3.försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för den riskutjämning som krävs.

Om ett tjänstepensionsföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter ett föreläggande om rättelse som Finansinspektionen eller en behörig myndighet i det landet har beslutat, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Finansinspektionen ska underrätta den behöriga myndig- heten i det andra landet om vilka åtgärder som vidtas.

Hur Finansinspektionen ska ingripa

2 § Ett ingripande med stöd av 1 § sker genom beslut om

1.föreläggande att inom viss tid vidta en viss åtgärd eller upphöra med ett visst agerande,

2.förbud att verkställa beslut, eller

3.anmärkning.

Finansinspektionen får också med stöd av 10 § begränsa ett tjänstepen- sionsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige.

Om en överträdelse är allvarlig ska tjänstepensionsföretagets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

Omständigheter som ska beaktas och Finansinspektionens möjligheter att avstå från ingripande

Finansinspektionen får avstå från ingripande om

1.en överträdelse är ringa eller ursäktlig,

2.tjänstepensionsföretaget gör rättelse, eller

3.någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot företaget och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

4 § I försvårande riktning ska det beaktas om tjänstepensionsföretaget tidigare har begått en överträdelse.

I förmildrande riktning ska det beaktas om

1.företaget i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och

2.företaget snabbt har upphört med överträdelsen sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.

Åtgärder vid bristande uppfyllelse av det riskkänsliga kapitalkravet

Skyldighet att upprätta en åtgärdsplan och att följa den

5 § Om ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller det riskkänsliga kapital- kravet enligt 8 kap. 1–6 §§, ska företaget inom två månader från det att bristen upptäcktes

1.upprätta en åtgärdsplan för att åter uppfylla det riskkänsliga kapital- kravet inom högst tolv månader från samma tidpunkt, och

2. överlämna planen till Finansinspektionen.

Om ett tjänstepensionsföretag inte fullgör sina skyldigheter enligt första stycket, får inspektionen förelägga företaget att fullgöra skyldigheterna.

Ett tjänstepensionsföretag ska vidta de åtgärder som anges i åtgärds- planen.

Finansinspektionens behandling av en överlämnad åtgärdsplan

Förlängd tidsfrist vid synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden

7 § Om ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet och det beror på synnerligen ogynnsamma marknads- förhållanden som företaget inte skäligen kunde förväntas räkna med, får Finansinspektionen förlänga tidsfristen för företaget att enligt en sådan plan som avses i 5 § första stycket 1 åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet. Tidsfristen får förlängas med sammanlagt högst tolv år, genom ett eller flera beslut.

Ett tjänstepensionsföretag ska under tidsfristen regelbundet ge in en lägesrapport om vilka åtgärder som har vidtagits och i vilken mån det riskkänsliga kapitalkravet åter uppfyllts. Finansinspektionen ska i samband med beslut om förlängd tidsfrist också besluta hur ofta rapporten ska ges in. Inspektionen ska då särskilt beakta tiden för förlängning av tidsfristen. En lägesrapport ska inte ges in oftare än var tredje månad.

Åtgärder vid bristande uppfyllelse av minimikapitalkrav eller garantibelopp

Skyldighet att upprätta en finansiell saneringsplan

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1081

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1082

1.upprätta en finansiell saneringsplan med åtgärder för att åter uppfylla minimikapitalkravet eller garantibeloppet inom högst tre månader från samma tidpunkt, och

2.överlämna planen till Finansinspektionen.

Ett tjänstepensionsföretag ska vidta de åtgärder som anges i den finansiella saneringsplanen.

Finansinspektionens behandling av en överlämnad finansiell saneringsplan

9 § Om Finansinspektionen anser att åtgärderna i en finansiell saneringsplan som avses i 8 § är otillräckliga, ska Finansinspektionen förelägga tjänstepensionsföretaget att göra de ändringar i planen som enligt inspektionens mening krävs för att företaget, om planen följs, inom tre månader från det att bristen upptäcktes åter ska uppfylla minimikapital- kravet eller garantibeloppet.

Om det är lämpligt, får Finansinspektionen genom ett eller flera beslut förlänga tidsfristen enligt 8 § första stycket 1 med sammanlagt högst nio månader.

Vid prövningen av om förlängning ska ske och när tiden för en sådan förlängning fastställs, ska Finansinspektionen särskilt beakta i vilken grad den bristande uppfyllelsen av minimikapitalkravet eller garantibeloppet beror på förhållanden som stått utanför tjänstepensionsföretagets kontroll och om företaget skäligen kunde förväntas räkna med dem.

Förbud eller begränsning i rätten att förfoga över tillgångar

10 § Finansinspektionen får begränsa ett tjänstepensionsföretags för- foganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om

1.företaget inte följer gällande bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar,

2.företaget inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet enligt 8 kap. 1–6 §§ och det finns särskilda omständigheter som ger anledning att befara att företagets finansiella ställning kommer att försämras ytterligare,

3.företaget inte uppfyller minimikapitalkravet enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garantibeloppet enligt 8 kap. 13 §, eller

4.det vid beslut om återkallelse av företagets tillstånd bedöms vara nöd- vändigt för att skydda de intressen som försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade har.

Finansinspektionen får besluta hur tjänstepensionsverksamheten ska drivas efter ett beslut enligt första stycket.

Återkallelse av tillstånd

När ett tjänstepensionsföretags tillstånd ska återkallas

11 § Finansinspektionen ska återkalla ett tjänstepensionsföretags till- stånd, om företaget

1.inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har fått laga kraft,

2.har förklarat sig avstå från tillståndet,

3.har försatts i konkurs eller om beslut har fattats om att företaget ska gå i tvångslikvidation,

6.inte inom de tidsfrister som anges i 8 och 9 §§ har vidtagit de åtgärder som finns angivna i företagets finansiella saneringsplan, i förekommande fall efter ändringar till följd av ett föreläggande enligt 9 §, eller

7.får tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043).

När ett tjänstepensionsföretags tillstånd får återkallas

13 § Finansinspektionen får återkalla ett tjänstepensionsföretags till- stånd, om företaget

1.inte längre uppfyller kraven för tillstånd,

2.inte inom ett år från det tillstånd gavs har börjat driva sådan verksamhet som tillståndet avser,

3.under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit tjänstepensionsverksamhet,

4.inte inom två månader från det att bristen i fråga om uppfyllelse av det riskkänsliga kapitalkravet enligt 8 kap. 1–6 §§ konstaterades har upp- rättat en åtgärdsplan enligt 5 § och överlämnat den till Finansinspektionen,

5.inte inom de tidsfrister som anges i 5–7 §§ har vidtagit sådana åt- gärder för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet enligt 8 kap. 1–6 §§ som finns angivna i en åtgärdsplan, i förekommande fall efter ändringar till följd av ett föreläggande enligt 6 §, eller

6.i annat fall allvarligt åsidosätter bestämmelser som gäller för före- tagets verksamhet.

I stället för att återkalla tillståndet får Finansinspektionen meddela en varning, om det är tillräckligt.

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1083

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

Vad ett beslut om återkallelse av tillstånd får förenas med

14 § Om ett tjänstepensionsföretags tillstånd återkallas, får Finans- inspektionen bestämma hur avvecklingen av verksamheten ska ske.

Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta hela eller delar av verksamheten.

Anmälan av vissa beslut till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten

15 § Finansinspektionen ska anmäla beslut om begränsning av ett tjänstepensionsföretags förfoganderätt över sina tillgångar, beslut om för- bud för ett tjänstepensionsföretag att förfoga över tillgångarna och beslut om återkallelse av ett tjänstepensionsföretags tillstånd till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.

Sanktionsavgift

16 § Om Finansinspektionen har meddelat ett beslut om anmärkning eller varning mot ett tjänstepensionsföretag, får inspektionen besluta att företaget ska betala en sanktionsavgift.

Avgiften tillfaller staten.

17 § Sanktionsavgiften ska fastställas till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor.

Avgiften får inte vara så stor att tjänstepensionsföretaget därefter inte uppfyller kraven enligt 4 kap. 1 §.

18 § När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 3 § första stycket och 4 § samt till tjänstepensionsföretagets finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som gjorts till följd av regelöverträdelsen.

Förseningsavgift

Avgiften tillfaller staten.

Verkställighet av beslut om sanktionsavgift och förseningsavgift

1084

21 § Finansinspektionens beslut om sanktionsavgift eller försenings-	Prop. 2018/19:158
avgift får verkställas enligt utsökningsbalken, om avgiften inte har betalats	Bilaga 6
inom den tid som avses i 20 §.
22 § Om sanktionsavgiften eller förseningsavgiften inte betalas inom
den tid som anges i 20 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda
avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar
finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
23 § En beslutad sanktionsavgift eller förseningsavgift faller bort i den
utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet
fick laga kraft.
Ingripande mot vissa typer av moderföretag
24 § Om någon i ledningen för ett sådant holdingföretag som avses i
16 kap. 2 § 3 b eller c inte uppfyller de krav som anges i 16 kap. 40 §
första stycket, får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till för-
hållandet.
Vite
25 § Finansinspektionens beslut om föreläggande enligt denna lag får
förenas med vite.
Bemyndiganden
26 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. innehållet i en åtgärdsplan enligt 5 §, och
2. innehållet i en finansiell saneringsplan enligt 8 §.

16 kap. Grupptillsyn

Grupptillsyn över tjänstepensionsföretag

1 § Särskild tillsyn över tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp (grupptillsyn) ska utövas enligt detta kapitel.

I en grupp ingår ett företag, dess dotterföretag och andra anknutna företag samt de företag som dotterföretaget har ett ägarintresse i.

Fall då grupptillsyn ska utövas

Fullständig grupptillsyn

2 § Grupptillsyn enligt 14–26 och 29–40 §§ ska utövas över

2.tjänstepensionsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt

1085

Prop. 2018/19:158 Bilaga 6

1086

tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, och

3. tjänstepensionsföretag vars moderföretag är

a)ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland,

b)ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänste- pensionsföretaget var ett försäkringsföretag, eller

c)ett blandat finansiellt holdingföretag.

Begränsad grupptillsyn

3 § Grupptillsyn enligt 27 och 28 §§ ska utövas över tjänstepensions- företag vars moderföretag är

1.ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet, eller

Förhållandet mellan grupptillsynen över tjänstepensionsföretag och grupptillsynen över försäkringsföretag

4 § Ett tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller av nationell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet, ska inte omfattas av grupptillsyn enligt denna lag.

5 § Om ett tjänstepensionsföretag enligt 4 § inte ska omfattas av grupp- tillsyn enligt denna lag och den grupptillsyn som annars skulle utövas enligt denna lag är mer omfattande än den grupptillsyn som ska utövas över företaget enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller enligt nationell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II- direktivet, ska grupptillsyn utövas över företaget enligt denna lag i den omfattning företaget inte omfattas av grupptillsyn enligt försäkrings- rörelselagen eller av nationell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet.

6 § Om ett tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller enligt nationell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet är anknutet företag till ett tjänstepensionsföretag som inte omfattas av sådana bestämmelser, ska båda företagen omfattas av grupptillsyn enligt denna lag.

Nivån för grupptillsyn

Första stycket gäller även om

1.det yttersta moderföretaget är ett företag som skulle vara ett Prop. 2018/19:158 försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotter- Bilaga 6 företag i stället var ett försäkringsföretag, eller

2.det yttersta moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag.

Fortsatt tillsyn över enskilda tjänstepensionsföretag

Grupptillsynsmyndighet

10 § Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet och ansvara för den grupptillsyn som ska utövas enligt 2, 3, 5 och 6 §§.

Beslut om att inte beakta ett företag i en grupp vid grupptillsynen

11 § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att, helt eller delvis, inte beakta ett företag som ingår i en grupp vid grupptillsynen enligt denna lag, om

1.företaget är beläget utomlands och det finns rättsliga hinder mot överföring av nödvändig information,

2.företaget är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupp- tillsynen, eller

3.det skulle vara olämpligt eller vilseledande med hänsyn till syftet med grupptillsynen att låta företaget omfattas av den.

När första stycket 2 är tillämpligt på flera företag, får ett sådant beslut fattas bara om företagen tillsammans är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen.

Parallella regelverk

Beslut om undantag från grupptillsyn när tillsyn utövas enligt lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat

1087

Prop. 2018/19:158	Beslut om undantag från grupptillsyn när tillsyn utövas enligt lagen om
Bilaga 6	särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag
	13 § Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av grupptillsyn
	enligt detta kapitel och av gruppbaserad tillsyn enligt lagen (2014:968) om
	särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, får Finans-
	inspektionen besluta om undantag från detta kapitel så att det blandade
	finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestäm-
	melserna för den största sektorn enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:531) om
	särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
	Ett beslut enligt första stycket får fattas bara om tillsynen över företaget
	enligt lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag
	kan anses likvärdig med grupptillsynen enligt detta kapitel, särskilt när det
	gäller riskbaserad tillsyn.
	Gruppsolvens
	Kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå

14 § Ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § ska säkerställa att det inom gruppen sammantaget finns en gruppbaserad kapitalbas som alltid minst uppgår till

1.ett gruppbaserat kapitalkrav beräknat enligt 15–17 §§, eller

2.det högre belopp som Finansinspektionen har beslutat enligt 20 §.

Metoder för beräkning av kapitalbas och kapitalkrav

Proportionellt beaktande av innehav

Finansinspektionen ska besluta vilken proportionell andel som ska beaktas när det inte finns kapitalbindningar mellan vissa av företagen i en grupp.

Vissa avdrag vid beräkning av den gruppbaserade kapitalbasen

17 § När den gruppbaserade kapitalbasen beräknas ska avdrag göras så att inte dubbelräkning sker av poster som ingår i kapitalbasen i flera företag i gruppen.

Avdrag ska också göras för värden som skapats internt inom gruppen och som härrör från ömsesidig finansiering.

1088