Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska överväga att tillsätta en utredning med uppgift att föreslå nödvändiga ändringar i lagstiftning, förordningar och regelverk i syfte att skapa ett enhetligt regelverk för flygning med obemannade luftfartyg i skyddsvärda naturområden såsom nationalparker, fågelskyddsområden och naturreservat, som tillgodoser behoven hos såväl djurlivet, naturen och besökarna som de som flyger obemannade luftfartyg, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Antalet drönare (obemannade autonoma eller fjärrstyrda luftfarkoster) i det svenska luftrummet har ökat lavinartat de senaste åren i takt med att fler privatpersoner själva får möjlighet att använda tekniken. Detta innebär en rad olika utmaningar kring hur gällande lagstiftning måste anpassas, utvecklas och moderniseras.
I Sverige har vi många viktiga och skyddsvärda naturområden med känsligt djurliv och natur. Vi som lever och bor i landet tar för givet att vi har möjlighet att besöka och ta del av dessa områden genom allemansrätten men ibland med vissa restriktioner. I naturreservat, nationalparker, fågelskyddsområden m.m. finns vissa restriktioner för hur vi får bete oss och på vilka villkor vi besöker och nyttja områdena på. När gemene man får tillgång till delar av luftrummet genom drönare och annan teknik väcker detta vissa frågor kring vilka regler som ska gälla i våra skyddsvärda naturområden. Detta beskrivs i Riksdagens utredningstjänsts rapport 2016:678 där det också framkommer att man i flera nationalparker och andra skyddsvärda områden fattar beslut i lokala bestämmelser för att begränsa och styra användningen av drönare i skyddsvärda naturområden. Detta är självfallet inte tillfyllest då det är viktigt för de som ska använda tekniken att det finns tydliga och enhetliga regler för hur man får och inte får framföra obemannade luftfarkoster och var.
|
Erik Ottoson (M) |
|