Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över verktygen för att hantera olagliga bosättningar och tillkännager detta för regeringen.
Antalet olagliga bosättningar har ökat i omfattning under senare år. Lagstiftningen för avhysning av olagliga bosättningar har förbättrats men mer kan göras.
Att ytterligare utveckla lagstiftningen till skydd mot olagliga bosättningar handlar inte om att förbjuda fattigdom eller att inte respektera fattiga personer. Det handlar om respekt för äganderätten liksom om respekt för det offentliga rummet och ökad säkerhet liksom om sanitära aspekter.
Förekomsten av olagliga bosättningar har ökat i takt med att antalet EU-medborgare som tigger ökat. Dessa är extremt fattiga personer och därför också i en utsatt position oavsett hur de har tagit sig till Sverige. Frågan om deras situation måste förbättras i deras hemland och för detta krävs agerande på EU-nivå.
Det är viktigt att kombinera socialt hänsynstagande med respekt för det offentliga rummet och privat ägande. Användningen av det offentliga rummet behöver regleras i de lokala ordningsföreskrifter som fastställs av respektive kommunfullmäktige. Ordningsföreskrifterna vilar på den nationella lagstiftningen.
I åtskilliga kommuner anger den lokala ordningsstadgan att bosättning på offentlig plats inte är tillåten. Trots detta förekommer olagliga bosättningar, vilket är ett bevis på att resurserna inte räcker till och att polisen inte mäktar med situationen. Kommunerna behöver därför verktyg för att hantera olagliga bosättningar genom att ordningsvakter får utökat mandat med att arbeta med avhysning av olagliga bosättningar. Målet bör
vara att olagliga bosättningar avlägsnas inom 48 timmar. Ordningsvakter bör även kunna bistå privatpersoner som utsatts för olovliga bosättningar på sin egendom.
|
Margareta Cederfelt (M) |
|