Polis- och rättsväsendet behöver formas med särskild hänsyn tagen till de förutsättningar som finns i de delar av landet som kännetecknas av mellanstora orter och landsbygd. Nu när polisen organiserats till en myndighet är detta ännu viktigare. Att lokala, riktigt lokala, faktorer får spela roll vid bemanning, planering, rekrytering och framtidsplaner. Trygghet och säkerhet är grundläggande förutsättningar för livskvalitet. Vi oroas bland annat över gängbrottslighet, rån, butiksstölder, inbrottsvågor i mindre samhällen på landsbygden och äldre som utsätts för stölder i sina egna hem. Vi vill därför fortsätta kampen mot brottslighet och otrygghet. Därför har Moderaterna och allianspartierna i riksdagen drivit igenom fler förbättringar och förstärkningar. Tidigare, under föregående mandatperiod, skrevs historia i riksdagen då vi bland annat fått igenom hela 29 skarpa beslut att ytterligare skärpa straff och fortsätta öka tryggheten för människor. Och vi vill mer.
En svag vänsterregering som själv saknar idéer har under föregående mandatperiod fått arbeta för genomföra dessa skärpningar, efter uppmaningar från riksdagen, för till exempel skärpta straff för allvarliga våldsbrott, narkotikabrott, inbrott, kriminalisera identitetsstölder och en ny straffbestämmelse för att komma åt systematiska fakturabedrägerier, för att nämna några viktiga beslut.
Enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, anmäldes drygt 1,5 miljoner brott under 2015, vilket är en ökning med 55 700 brott eller 4 procent jämfört med året innan. I region väst anmäldes totalt 288 437 under samma år. I till exempel Tidaholm i Skaraborg har antalet anmälda brott ökat från 1 030 till 1 051 från år 2013 till 2014, och i Falköping i Skaraborg från 2 883 till 3 053.
Under alliansregeringens år genomfördes viktiga satsningar på rättsväsende och nya lagar tillkom för modernare arbetsmetoder. Sedan 2006 har antalet poliser, åklagare och domare blivit fler. Vi höjde straffen för allvarliga våldsbrott och tog krafttag mot den grova organiserade brottsligheten, och dessa satsningar var nödvändiga. Men utvecklingen fortsätter. Sverige behöver göra mer. Svensk polis står inför stora utmaningar framöver. Våldsbrott, stölder, bedrägerier, det ökade terrorhotet och framväxten av parallella samhällen ställer stora krav på polisens framtida kapacitet och förmåga. Därtill möter polisen de utmaningar flyktingströmmarna och befolkningsökningen innebär. Detta positiva arbete får nu inte avstanna. Att utsättas för brott är en av de största ofriheterna människan kan uppleva. Alla medborgare ska kunna känna sig trygga – var man än bor i Sverige.
Polisen behöver finnas på mindre orter för att ge näringslivet möjlighet att vara kvar. Närvaron är viktig och det finns exempel på butiker som flyttar från mindre orter för att de inte kunnat förnya försäkringar.
Polisens svårigheter att räcka till i bland annat Skaraborg handlar även om något så grundläggande som att människor ska kunna komma i kontakt med dem. I till exempel Götene har näringslivet själva tagit tag i saken med organiserade frivilliga och lägger gemensamma resurser på väktare. Men det kan väl ändå inte vara meningen att rättsstaten skall fallera så! I Tidaholm skickade man inte poliser till ett inbrott och i Mariestad kom en person inte ens fram till polisen för att rapportera en pågående skadegörelse.
Antalet poliser samt deras arbetssätt och prioriteringar behöver ses över för att säkerställa en polisiär närvaro även på landsbygden.
Det kan även vara svårt att komma i kontakt med polisen. Många som tröttnar på att vänta i telefon struntar i att anmäla vardagsbrott som skadegörelse och småstölder. Om brotten inte anmäls blir bilden av brottsligheten felaktig, och färre anmälda brott leder till sämre service.
Efter genomförd kvalitetsprövning ska medborgare kunna ställa krav på en kontaktgaranti. Inom en viss rimlig tid ska man kunna få kontakt med polisen oavsett var någonstans i Sverige man bor. De som svarar bör också ha kännedom om lokala förhållanden så långt som möjligt.
|
Cecilia Widegren (M) |
|