Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den oacceptabla utvecklingen med ett stort antal sexualbrott och nedlagda våldtäktsanmälningar snarast måste brytas och tillkännager detta för regeringen.
Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) anmäldes ca 22 000 sexualbrott under 2017.
7 370 av dessa rubricerades som våldtäkt, vilket är en ökning med tio procent jämfört med år 2016. Det innebär att den alarmerande och oacceptabla ökningen av sexualbrott sedan 2014 fortsätter.
Dessvärre visar statistiken dessutom på en kraftig ökning av sexualbrott i den yngsta åldersgruppen. Det vill säga då personer i åldern 16–24 år drabbas. Brås sammanställning visar också att många av de som utsätts för sexualbrott ofta drabbas vid mer än ett tillfälle. Statistiken visar bland annat att 51 procent av de drabbade år 2016 utsattes minst två gånger varav 9 procent fler än tio gånger[1].
Enligt en artikel i Svenska Dagbladet den 17 juni förra året lade den svenska Polismyndigheten då ned i genomsnitt 13 ärenden som rörde försök till våldtäkt alternativt fullbordad våldtäkt, varje dag.
Av artikeln framgår även att det den sista maj samma år fanns 1 701 öppna våldtäktsärenden hos Polismyndigheten, vilket var en ökning med 22 procent jämfört med samma tidpunkt år 2016. Statistiken visar på en fullkomligt oacceptabel situation som skickar ohyggliga och anmärkningsvärda signaler till brottsoffren men också mycket olyckliga signaler till samhället i övrigt.
I olika medier har det också väckt stor upprördhet bland befolkningen då det nyligen framkommit att ansvariga poliser uttalar att till och med anmälningar om våldtäkt på 3- och 12-åringar liksom gruppvåldtäkter läggs åt sidan, trots att gärningsmännen har pekats ut. Polismyndighetens bristande handläggning och bristande ansvarsutkrävande i dessa fall måste omedelbart stävjas.
Då undertecknad ställde en skriftlig fråga till dåvarande inrikesministern (2016/17:1706) på samma tema var konklusionen: ”Regeringen arbetar således både med att se över sexualbrottslagstiftningen och med att säkerställa att det bedrivs ett aktivt utvecklingsarbete vid myndigheterna för att öka lagföringen. Därutöver behöver Polismyndigheten ett utökat antal anställda.” Inrikesministerns svar gav sken av att en stor förbättring var att vänta men det tragiska är att situationen inte visar några tecken på förbättring. Tvärtom aviserar media numer att olika brottsrubriceringar ställs mot varandra. Där mord bland kriminella gäng prioriteras före levande brottsoffer som har blivit våldtagna. Detta är naturligtvis en ohållbar situation där allvarliga prioriterade brott ställs mot varandra.
Kontentan är därför att politikens krav och förväntningar på Polismyndigheten och på ett rättssäkert samhälle, måste skärpas så att alla brott beivras.
Med hänvisning till ovanstående anser undertecknad att mycket mer måste göras för att häva den oacceptabla situation, som brottsoffer av sexualbrott och våldtäkter möter, när deras anmälningar inte handläggs inom en rimlig tidsram och på ett acceptabelt sätt. Detta måtte riksdagen ge regeringen tillkänna.
|
Betty Malmberg (M) |
|
[1] https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/valdtakt-och-sexualbrott.html.