Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbeta för minskat slöseri med skattepengar och tillkännager detta för regeringen.
I Sverige har vi ett av världens högsta skattetryck, faktiskt går närmare 55 procent av en snittlöntagares bruttolön till skatt. Men enkätundersökningar visar att en klar majoritet av svenskarna tror att vi betalar ungefär en tredjedel av vår lön i skatt. Detta betyder att medvetenheten om de höga skatterna är begränsad, vilket också riskerar att det politiska samtalet förvanskas.
Det är av betydelse att väljarna känner till hur mycket av deras pengar som går till skatt för att vi ska kunna ha en saklig debatt och kunna utkräva ansvar av politiker på olika nivåer. Väljarna skulle, med större kunskap om det faktiska skattetrycket, också kunna utkräva mer i utbyte av sina skattepengar än vad som sker idag. Dagens situation innebär en risk att väljarna underskattar sitt eget bidrag till skattesystemet och då också överskattar hur mycket man kan förväntas få tillbaka i form av exempelvis vår, utbildning och äldreomsorg. En större insikt i hur mycket skatt man betalar skulle leda till att fler väljare också kritiskt frågar sig vad deras pengar går till och hur de används.
Det finns, tyvärr, alltför många exempel på hur kommuner runt om i landet bygger fotbollsarenor, badhus och kongresscenter för att sätta sina kommuner på kartan. Det är inte ett rimligt sätt att använda medborgarnas pengar. Skattepengar ska först och främst användas till välfärdens kärna som utbildning, vård och äldreomsorg. Incitament bör införas så att kommuner i första hand lägger fokus på kvaliteten i välfärden, innan sportarenor eller äventyrsland ens kommer på tal. Exempelvis skulle man kunna premiera kommuner som arbetar produktivt med att minska skatteslöseriet.
Ytterligare en aspekt i sammanhanget är att både politiker och tjänstemän svänger sig med uttalanden om gratis bussresor eller avgiftsfri vård. Det är att lura väljarna, för det är just väljarnas pengar i form av skatt som går till att subventionera, det vill säga bekosta med skattemedel, exempelvis vårdavgifter eller kollektivtrafik. Detta är således inte gratis – det behövs mer tydlighet och ärlighet i debatten.
Under alliansregeringen minskade antalet myndigheter, men de senaste åren har antalet årsarbetskrafter vid myndigheter dock vuxit enligt Statskontoret. Det finns självfallet kategorier, polisanställda till exempel, som behöver öka. Men det finns också flertalet myndigheter som kan läggas ned, effektiviseras eller slås ihop med andra. Regeringen beslutade år 2017 att omlokalisera flera myndigheter, men det faktum att en del av dessa ens existerade var nog det mest slående. I den årliga SOM-undersökningen för 2017 finns exempel på flera myndigheter som knappt var tredje väljare hade hört talas om. Till detta kan läggas att regeringen beslutat om att inrätta en ny myndighet för arbetsmiljökunskap, detta trots att Arbetsmiljöverket redan har detta i sitt uppdrag. I sammanhanget myndigheter finns alltså potential till minskat skatteslöseri.
Det finns således ett viktigt arbete att ta sig an för att öka medvetenheten om skattetrycket i landet och för att minska skatteslöseriet i Sverige.
|
Sten Bergheden (M) |
|