Motion till riksdagen
2018/19:784
av Ann-Britt Åsebol (M)

Arbetsmarknad för personer med funktionsnedsättning


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att stärka insatser för att fler personer med funktionsnedsättning ska kunna komma i arbete och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Enligt Statistiska centralbyråns undersökning ”Situationen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning 2017” uppger runt 15 procent av befolkningen i åldern 16–64 år att de har någon funktionsnedsättning vilket motsvarar omkring 900 000 personer. Bland personer med funktionsnedsättning bedömer 66 procent att funktionsnedsättningen medför nedsatt arbetsförmåga. Det innebär att 10 procent i befolkningen 1664 år har nedsatt arbetsförmåga vilket motsvarar drygt 600 000 personer.

Bland personer med funktionsnedsättning med nedsatt arbetsförmåga som inte är sysselsatta uppger 62 procent att de skulle kunna utföra ett arbete om de fick en eller flera typer av stöd eller anpassning. En funktionsnedsättning ska inte begränsa möjligheterna för den som kan och vill jobba att bidra utifrån sin förmåga. I Sverige ska alla ha möjlighet att delta i samhället utifrån sina förutsättningar. Men många människor med funktionsnedsättning saknar arbete trots att de både vill och kan arbeta. Fler arbetsgivare behöver se den kompetens som finns hos en person med funktionsnedsättning och att arbetet anpassas, på så sätt blir det en gynnsam arbetsmarknad för alla parter. Minsta lilla arbetsförmåga ska föranleda alla krafter att stärka arbetslinjen. Man gynnar såväl den enskilde, som ges möjlighet att känna arbetsgemenskap och glädje i att utvecklas, som samhället i stort att motverka det nya utanförskapet. Det måste också finnas bättre möjligheter att kombinera stöd från socialförsäkringen och arbete så att den som har ett långvarigt behov av stöd, ändå kan arbeta i viss mån.

Det finns risk för att individer fastnar i sjukförsäkringssystemet. Redan efter tre månaders sjukskrivning sjunker exempelvis möjligheten markant att snabbt komma åter i arbete. Det är mycket viktigt att alla möjligheter till sysselsättning och egen försörjning är uttömda inför en prövning av aktivitetsersättning.

Arbetsförmedlingen har ett särskilt uppdrag att hjälpa fler arbetslösa med funktionsnedsättning till jobb eller studier. Samtidigt använder myndigheten inte alla pengar man har till sitt förfogande. 2017 räknade man med att ”spara” 1,2 miljarder avsedda för bland annat lönebidrag för arbetslösa med funktionsnedsättning – pengar som alltså inte var planerade att utnyttjas. Man bör titta på möjligheten till en ökad samordning mellan arbetsförmedling, socialtjänst och försäkringskassa för att alla skall arbeta mot samma mål för de enskilda.

Allas arbetsförmåga måste tas tillvara för att ge fler människor med funktionsnedsättningar fler och snabbare möjligheter att komma in på arbetsmarknaden, insatserna måste stärkas. Detta kräver ett stabilt och långsiktigt ansvarstagande från samhällets sida.

 

 

Ann-Britt Åsebol (M)