Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbjuda alla former av böneutrop från religiösa byggnader och tillkännager detta för regeringen.
Under de senaste åren har olika moskéer runtom i Sverige fått lokala tillstånd för böneutrop. Vad kommuner och länsstyrelser utgår ifrån är i princip strikt decibeltal och hur det kan störa omgivningen. Argumenten för böneutrop varierar från att det skulle vara grundlagsvidrigt att neka utifrån religionsfriheten till att det ska vara integrationsfrämjande och få människor från andra kulturer att känna sig hemma i Sverige. Islamska böneutrop jämförs exempelvis med glassbilens melodiska trudelutt, men även med klangen från kyrkklockor.
Ingenstans tas hänsyn till den grundläggande problematiken som självklart inte rör decibeltal utan att böneutrop inte bör tillåtas alls i Sverige.
Sverige är en starkt sekulär stat där rätten till frihet från påtvingad religiös propaganda och religiösa förrättningar – det vill säga frihet från religion – skall vara lika självklart som rätten att få utöva sin religion. Till skillnad från kyrkklockornas kallelse till den kristna förrättningen så är böneutropet en del av den islamska förrättningen. Böneutropet skall dessutom proklamera islam över en stad eller ett geografiskt område. Det går att välja att inte gå till kyrkan och lyssna på den kristna förkunnelsen. Det går däremot inte att välja bort den islamska förkunnelsen som böneutropet från moskén innebär, enligt följande text i svensk översättning:
Allah är störst. Allah är störst.
Jag vittnar att det finns ingen gud (som är värd tillbedjan) utom Allah.
Jag vittnar att Muhammed är Allahs sändebud.
Kom till bön. Kom till bön.
Kom till framgång. Kom till framgång
Allah är störst. Allah är störst.
Det finns ingen gud utom Allah.
Sverige är dessutom ett land med starka historiska och kulturella kopplingar till kristendomen, och har traditionellt ingen som helst koppling till islam. Kyrkklockors ringning är en naturlig och kulturhistoriskt grundad del av ljudbilden i Sverige, precis som islamska böneutrop är en naturlig del av ljudbilden i exempelvis Saudiarabien och Irak.
Religionsfriheten stipulerar rätten att utöva religion utan att bli förföljd, fängslad eller dödad. Den innebär också att staten inte har rätt att tvinga på dig en specifik religion; var och en får välja sin egen eller välja att vara utan. Att utöva religion är en individuell frihet med ett individuellt ansvar att lösa eventuella krockar som kan uppstå i mötet med det sekulära samhället.
Religionsfriheten bör dock inte tolkas så att stat, myndigheter, offentliga inrättningar, domstolar, arbetsgivare eller andra människor ska tvingas förhålla sig till religiösa spelregler. Religionsfrihet i ett sekulärt land innebär även frihet från religiös inverkan i lagstiftning och tolkning av lagar och regler.
Många människor har flytt eller flyttat till Sverige från ett religiöst förtryck i just islamska stater. Rimligtvis har man valt Sverige som slutdestination just för att Sverige fungerar bra utan islam i det offentliga rummet, inte för att man vill se mer av det i Sverige. Hade det varit viktigt med islam som en del i det offentliga rummet, hade man troligen valt mer närliggande länder där det redan finns. I ett sekulärt land med kulturhistoriskt kristen historia är det svårt att se böneutrop som en framkomlig väg till integration i samhället.
Att kalla till islamsk bön går att göra genom modern teknik som exempelvis mobilapplikationer, så ett generellt förbud mot böneutrop är inte på något sätt en inskränkning i religionsfriheten. Det är däremot en kränkning av religionsfriheten att påtvinga närliggande skolor, dagis, affärsinnehavare, arbetare, förbipasserande, boende, kristna, judar, buddhister, pastafarianer och övriga människor som inte önskar ta del av religiös propaganda i det offentliga rummet utan att kunna tacka nej till den.
Det finns alltså många goda skäl att helt förbjuda böneutrop från religiösa byggnader i Sverige och få hållbara argument däremot.
|
Jonas Andersson i Skellefteå (SD) |
|