Svensk skattelagstiftning är idag så utformad att sparande och ägande ofta missgynnas samtidigt som generösa ränteavdrag skapar incitament för ökad belåning. Detta är problematiskt då skattelagstiftningen därmed bidrar till att öka, särskilt hushållens, skuldsättning vilket i sin tur riskerar att skapa finansiella obalanser och risker. De svenska hushållens skulder är bland de högsta inom OECD och det är just denna höga och stigande skuldsättning som oberoende bedömare ser som mycket allvarliga risker i den svenska ekonomin.
På senare år har en hel del gjorts för att minska sårbarheten i det svenska banksystemet genom bland annat skärpta kapitaltäckningskrav. Åtgärder, så som införandet av amorteringskrav, har också vidtagits för att direkt dämpa hushållens stigande skuldsättning men för att öka hushållens motståndskraft bör sparande i större utsträckning uppmuntras. Detta så att fler bygger upp en ordentlig ekonomisk buffert för att bättre kunna hantera plötsliga inkomstbortfall eller utgifter så som sjukdom eller stigande räntor. Idag är många hushåll mycket illa rustade för inkomstbortfall, stigande räntor eller oförutsedda utgifter. Enligt en Sifo-undersökning gjord på uppdrag av Swedbank har vart fjärde hushåll så små marginaler att de inte skulle klara av en oförutsägbar utgift på 10 000 kronor. I ljuset av detta är det anmärkningsvärt att t.ex. sms-lån ger ränteavdrag men att det idag inte finns några direkta incitament för att buffertspara. Regeringen Löfven har dessutom ytterligare försämrat möjligheterna till sparande genom höjda skatter på såväl arbete som sparande. Bland annat har skatten på sparande i investeringssparkonton höjts.
Sedan avdragsrätten för pensionssparande slopades den 1 januari 2016 finns heller inga skattemässiga incitament för pensionssparande trots att eget sparande för de allra flesta är helt nödvändigt för att säkra en dräglig framtida pension. Utan eget sparande är pensionsnivån för många bara omkring 50–60 % av slutlönen. Swedbank har också låtit undersöka hur benägenheten att pensionsspara skulle påverkas om sparandet åter skulle blir avdragsgillt och enligt deras undersökning skulle två av tre spara mer till sin framtida pension om sparandet var avdragsgillt. En återinförd avdragsrätt tycks således kunna vara ett effektivt redskap för öka det privata pensionssparandet och därmed bidra till den parlamentariska pensionsgruppens målsättning om långsiktigt höjda och trygga pensioner.
Regeringen bör, mot bakgrund av ovan, utreda hur incitament kan skapas för ett ökad sparande. En avdragsrätt för buffertsparande upp till ett takbelopp på exempelvis 50 000 kronor bör ses över liksom en återinförd avdragsrätt för pensionssparande. Investeringssparkonto har sedan sparformen infördes 2012 blivit en populär sparform. För att stimulera till pensionssparande kan införandet av ett särskilt pensionsinvesteringssparkonto med särskilt låg beskattning övervägas. Kapitalet i ett sådant pensionsinvesteringssparkonto skulle då förslagsvis inte vara möjligt att plocka ut innan kontoinnehavaren går pension eller uppnår en viss ålder. Förtida uttag skulle också kunna tillåtas men då med en högre beskattning.
|
Johan Hultberg (M) |
|