Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige omgående bör verka för att EU villkorar biståndet till den palestinska myndigheten som Sverige bidrar till och tillkännager detta för regeringen.
Sverige är en stormakt när det gäller bistånd, inte minst till Palestina och den palestinska myndigheten, som går via EU. Det är därför viktigt att titta på vart svenska biståndspengar går och hur vi använder den position vi har.
Den palestinska myndigheten, som leds av Socialdemokraternas systerparti Fatah, lever tyvärr inte alls upp till vad man kan förvänta sig av någon som tar emot stora summor från svenska skattebetalare. På deras hemsida och deras officiella Facebooksida och Twitterkonto kan man se många exempel på hur man uppmuntrar till våld mot civila israeler. I dag finns det 30 skolor som den palestinska myndigheten har valt att döpa efter terrorister. I den palestinska myndighetens officiella tv visas barnprogram som kallar judar för svin och råttor.
I skolundervisningen finns det många exempel på hatpropaganda, och detta är något som har tagits upp av exempelvis Hillary Clinton vid flera tillfällen. Det slås fast tydligt i FN:s grunddokument att barn har rätt att få undervisning där sådant inte finns, men tyvärr händer ingenting, trots många års påpekande från en rad länder.
Vi måste med öppna ögon våga se och tala om den propaganda som den palestinska myndigheten håller på med. Sverige bör omgående kräva en ”road map” där den palestinska myndigheten visar att den ska se till att hatpropagandan försvinner från skolor, att deras officiella kanaler tar bort hatpropaganda från tv-program för både barn och vuxna, att myndigheten genast slutar uppmana till våld på sociala medier. Om inte den palestinska myndigheten lyssnar bör svenskt bidrag, som går genom EU, dras in.
Min uppfattning är att det borde vara självklart att Sverige genom EU ställer motkrav. Detta är något som jag tror att vi skulle göra om motsvarande problem uppdagas i något annat mottagarland som får stora summor svenskt bistånd.
I ett interpellationssvar våren 2017 säger statsrådet Isabella Lövin: ”Regeringen är medveten om att det förekommer en omfattande debatt om i vilken utsträckning det förekommer uppvigling på israelisk och palestinsk sida i skolböcker och att frågan är omtvistad.”
Hur kan man ens jämföra israeliska och palestinska skolböcker? Grundfakta är att Israel är en levande demokrati med pressfrihet, yttrandefrihet och religionsfrihet. Den kristna befolkningen i Israel är den enda kristna befolkning som har ökat i Mellanöstern de senaste 50 åren. Den muslimska befolkningen i Israel har blivit tio gånger större sedan staten Israel utropades 1948. Det finns fler kvinnor i det israeliska parlamentet än vad det gör i över hälften av parlamenten i Europa.
I de områden som kontrolleras av den palestinska myndigheten finns varken demokrati, pressfrihet, yttrandefrihet eller religionsfrihet. Det har inte hållits några val sedan 2006. Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas är inne på sitt tolfte år, trots att han egentligen har ett fyraårigt mandat. Journalister som kritiserar den palestinska myndigheten blir fängslade och torterade – det finns många exempel på detta.
Den kristna delen av befolkningen har kraftigt minskat, till exempel i Betlehem. Där utgjorde de 60 procent när den palestinska myndigheten tog över på 90-talet, men nu är de färre än 15 procent.
Judar uppmanas att inte gå in i områden som kontrolleras av den palestinska myndigheten då deras liv då skulle vara i fara. Detta står i stark kontrast till att tiotusentals palestinier åker in i Israel varje dag utan någon som helst fara.
Sedan finns det nyligen gjorda undersökningar som visar att man i de israeliska skolorna lägger stor tonvikt vid att stödja fred mellan judar och araber. Men i den palestinska myndighetens skolor är det precis tvärtom. I 78 palestinska läroböcker för årskurserna 1–12 nämns inte ens ordet fred.
Sverige har, enligt min uppfattning, en plikt att agera, vara en tydlig röst – och ställa motkrav. För året 2015 var Sverige den 6:e mest generösa givaren till Unrwa, United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East. Sverige gav totalt under året ca 45 430 000 USD, det vill säga närmare 400 miljoner kronor.
För dessa pengar gör Unrwa en rad insatser, däribland utbildning. Unrwa skriver på sin hemsida att man har en utbildningskår om totalt 21 924 anställda. Dessa anställda, däribland lärare, är aktiva i totalt fyra länder, Palestina är ett av dem.
Vilka skolböcker som Unrwa använder är upp till värdlandet. Utöver detta har Unrwa möjligheten att lägga till sina egna böcker för att nyansera bilden och föra fram åsikter som tolerans, icke-våld och mänskliga rättigheter.
Då den palestinska myndigheten 2006 presenterade sina nya läroböcker för gymnasiet stod det klart att syftet inte är att utbilda för fred och samexistens med Israel. I stället talar böckerna om hur Israel inte har någon rätt att existera och att det palestinska kriget mot Israel är en evig islamisk kamp. Vanligt förekommande i läroböcker är att Israel är helt raderat på kartan över området. Kartan föreställer endast Palestina, och israeliska städer är angivna som palestinska städer.
Då Sverige är en av Unrwas största bidragsgivare borde Sverige kunna ställa tämligen stora krav på att organisationen redovisar vart givarens pengar går och till vad de används. Om det är så att en läroplan används där man för fram våldsförskönande saker och antisemitism och att skolböcker som används lär ut att Israel ska utplånas torde det vara väldigt problematiskt.
I artikel 26 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, punkterna 1 och 2, står att var och en har rätt till utbildning. Utbildningen skall syfta till att utveckla personligheten till fullo och till att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna. Om barn lär sig att martyrskap är någonting vackert, att Israel ska utplånas och att hata judar rimmar ju detta tämligen illa med att främja förståelse, tolerans och vänskap mellan alla nationer, rasgrupper och religiösa grupper.
Tyvärr har det blivit värre. Våren 2017 gjorde UN Watch en rapport där man granskade 78 palestinska skolböcker för årskurserna 1–12, och där fanns inte ordet fred med över huvud taget. Staten Israel, med ett enda undantag, finns inte ens på kartan.
I stället har man en rad texter som uppmuntrar och glorifierar våld och jihad. Detta är roten till den antisemitism som finns där. I den officiella palestinska myndighetens barnprogram sägs det tydligt att judar är svin, grisar eller råttor.
UN Watch tog fram en rapport hösten 2016 där 40 alarmerande nya exempel där Unrwas lärare i Gaza, Libanon, Jordanien och Syrien på Facebook hyllar jihadistterrorism och antisemitism och förnekar Förintelsen. Det finns också en rad exempel där lärare hyllar Hitler.
Fredsprocessen kan inte fungera om man i den palestinska skolan inte nämner Israel och fred över huvud taget.
Sammanfattningsvis, Sverige är en av världens viktigaste biståndsgivare, något vi kan vara stolta över. Men i vår iver att hjälpa får vi inte bli naiva. I Sverige bedriver regeringen ett arbete mot antisemitism, och det är bra. Men ska vi komma framåt i fredsprocessen mellan Israel och den palestinska myndigheten måste vi se den grova antisemitism som förekommer redan i barnprogrammen och finns i skolböckerna. Vi vet att det var exakt så på Nordirland. Det var när hatpropagandan togs bort som fredsprocessen kunde komma någon vart.
Nyligen godkände president Mahmoud Abbas den palestinska budgeten för 2018. En budget av vilken sju procent går till betalning av fängslade terrorister och deras familjer. 2017 avsattes mer än motsvarande 2,5 miljarder kronor för ändamålet.
På senare tid har ett antal utländska biståndsgivare kritiserat det här stödet. Så har exempelvis Storbritanniens biståndsmyndighet stoppat vissa utbetalningar i avvaktan på utredning. Även Norge, Danmark och Tyskland har agerat. Och i USA har kongressen just godkänt en lagstiftning som kan stoppa det amerikanska biståndet tills dess att palestinierna slutar att betala ut ersättning till terrorister. Vad gäller det svenska palestinska biståndet, via EU, finns inga restriktioner. Under EPP:s kongress i november ställde sig partigruppen bakom Kristdemokraternas resolution om att agera mot den Palestinska myndighetens människorättsbrott och tydligare koppla biståndet till krav på respekt för mänskliga rättigheter. Kristdemokraterna driver nu därför tillsammans med övriga partier att EU:s bistånd till de palestinska institutioner som är ansvariga för tortyr och godtyckliga arresteringar ska dras in. Att Europas största partigrupp, EPP Kristdemokraterna, nu kommer driva frågan om fryst EU-bistånd till den palestinska myndigheten är därför ett viktigt steg i rätt riktning. Visst ska vi hjälpa det palestinska folket som genom åren levt under svåra omständigheter på grund av korrumperade politiska ledare – det ligger även i Israels intresse. Sverige kan kunna göra en skillnad i Mellanöstern om vi vill det – och det genom att EU ställer motkrav.
|
Magnus Oscarsson (KD) |
Mikael Oscarsson (KD) |