Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att sänka gränsvärdet för buller från vindkraftverk och tillkännager detta för regeringen.
Under de senaste åren har antalet vindkraftverk i Sverige ökat kraftigt. Ambitionen om en sammanhållen klimat- och energipolitik har inneburit stora satsningar på vindkraft både på land och till havs. Satsningar på förnybar energi är i grunden positiva och värda att bejaka, men alltför sällan har konflikten med andra intressen tagits på tillräckligt stort allvar. Den landbaserade vindkraftens tydliga avtryck i Landsbygds-Sverige är en sådan konflikt.
Människor som flyttat till landsbygd, kanske i sökande efter tystnad, får idag sin livsmiljö radikalt förändrad när högresta byggnadsverk i form av vindkraftsanläggningar uppförs i nära anslutning till deras bostäder. Dagens regler anger en maximal ljudbild på 40 dB(A) mätt från en boningsfastighets väggar. Forskning vid Karolinska Institutet har visat att bullret från vindkraftverken är underskattat. Var tredje person uppger att de blir mycket störda även om bullret inte överskrider 40 dB(A) intill bostaden. Störd nattsömn, huvudvärk, yrsel, tinnitus, koncentrationssvårigheter, högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdom har rapporterats som ett ”wind turbine syndrome” i USA. En studie från 2009 av Dr Nina Pierpoint visar att påverkan på hälsan från vindkraftverk är relaterad till avstånd. Uppsalaforskaren Conny Larsson visar också att olika atmosfäriska och väderrelaterade förhållanden inverkar på störningarnas radie, på sätt som inte hittills beaktats. Det är väldigt viktigt att det blir en regeländring vad gäller bullernivåerna så att den olägenhet vindkraftverken utgör för de närboende kan minskas. Boverkets handbok om vindkraft, där riktlinjerna om buller finns, är från januari 2009 och behöver därför uppdateras.
|
Magnus Oscarsson (KD) |
|