Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett romskt förvaltningsområde och tillkännager detta för regeringen.
Det pågår för tillfället en rad olika insatser på området romsk inkludering. De allra flesta sker inom ramen för 20-åriga statrategin med syfte att den rom som fyller 20 år 2032 ska ha likvärdiga möjligheter i livet som den som är icke-rom. Det innebär samma grundläggande mänskliga rättigheter som befolkningen i övrigt. Bakgrund till strategin är den långvariga utsatthet som den romska gruppen befinner sig i och som har sin grund i majoritetssamhällets diskriminering och som tar sig uttryck i utanförskap, fattigdom osv. Idag är till exempel hälsosituationen för den romska gruppen mycket sämre jämfört med majoritetsbefolkningen samtidigt som arbetslöshetssiffrorna är högre.
En av svårigheterna med regeringens uppdrag är uppföljningen och kontinuiteten. Olika studier till exempel inom ramen för kommissionen mot antiziganism visade tydligt att svenska myndigheter inte prioriterar arbetet med nationella minoriteter om det inte finns ett regeringsuppdrag. Ofta syftar delar av uppdraget till att arbetet ska bli en befintlig del av den ordinarie verksamheten men de flesta uppföljningar visar att det är svårt att hålla skärpan och prioriteringen när det saknas ett konkret uppdrag.
Romer har till skillnad från några av de andra nationella minoritetsgrupperna, som den samiska och sverigefinska, inget förvaltningsområde. Det finns studier som pekar på att det finns positiv skillnad i arbetet mellan nationella minoriteter som har förvaltningsområden och de som inte har. Det är viktigt att den romska gruppen får tillgång till språk och kultur på hemspråket vilket är en av förvaltningsområdenas viktigaste uppgifter.
|
Maria Nilsson (L) |
|